publicerad: 2019
VÅG vå4g, sbst.5, r. l. f. (l. m.); best. -en; pl. -or (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. våga, Lucidor (SVS) 42 (1669; uppl. 1997) osv.) ((†) -ar Job 9: 8 (Bib. 1541), JournLTh. 1811, s. 791; -er (möjl. äv. att hänföra till sg. våga) Jona 2: 4 (Bib. 1541), Polyfem IV. 19: 2 (1811)); förr äv. VÅGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (se ovan), möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(våg (w-, -gh) 1526 osv. våge- (w-) i ssgr 1674 (: wågedreff)–1762 (: vågevis). våger, pl. (w-, -gh-) 1541–1811. vågor, pl. (w-) 1669 osv. wåga 1679–1725)
Etymologi
[fsv. vagh; jfr fd. vog(e) (d. våg(e)), nor. nn. våg, fär. vág, sjögång, våg, bukt, vik, ffris. wēge, vatten, t. woge, bölja, waag, ström; sannol. av mlt. wāge l. wage, sannol. (ss. fem. motsvarighet) samhörigt med VÅG, sbst.4]
1) (under inverkan av vind l. ström l. tidvatten l. fartyg o. d. uppkommen) rörelse hos vattenmassa i hav l. annan större vattensamling, varigm del av vattnet höjer sig över o. sänker sig under normalplanet samtidigt som rörelsen förflyttar sig en viss sträcka; särsk. konkret, om den långsträckta, mer l. mindre toppiga upphöjning (o. tillhörande nedsänkning) som förflyttar sig i vattenyta, bölja; svall (se d. o. 1); särsk. om sådan upphöjning som vid strand rör sig rytmiskt fram o. tillbaka; äv. om snabbt stigande o. framvällande vattenmassa, särsk. (o. i sht) ss. senare led i ssgr, särsk. FLOD-, SOL-, SPRING-, STORM-, TIDVATTEN-, TIDS-VÅG; äv. i koll. anv. Brusande, rytande, kluckande vågor. Brytande, farliga, höga, vreda vågor. Then ther twiflar, han är som haffzens wågh, som aff wädhrit driffues och vmföres. Jak. 1: 6 (NT 1526). Sägh: är ey then en Narr, en Took, en Fåne, ja galen, / Som wil i brusande Wågh, i häfftigste Wäder .. Itt obäkligt Skipp regera. CupVen. C 6 b (1669). Vågorna glänsa och glittra, de svalkande ilningarna förnöja. Bellman (BellmS) 1: 94 (c. 1771, 1790). Sjöns emot stranden brutna våg / brusar af dunkla ödens gång. Rydberg Dikt. 1: 114 (1882). Vågornas kraft under starka stormar är i sanning ofantlig. Nathorst JordH 404 (1891). Den lilla piren rundades och vi mötte Mirambeloubuktens livligt smaragdgröna vågor. Anderson Brev. 30 (2004). — jfr ARLA-, AZUR-, BOG-, GULD-, HAVS-, JÄTTE-, KORS-, KRUS-, LÅNG-, PÅLANDS-, RING-, SALT-, SIDEN-, SJÖ-, SJÖBÄVNINGS-, SKEPPS-, SKUM-, SMULVATTENS-, SMÅ-, SOMMAR-, SPEGEL-, STRAND-, STÖRT-, STÖT-, SUG-, SVALL-, TOPP-, TSUNAMI-, UNDERHAVS-, VATTEN-, VIND-VÅG m. fl. o. MOT-VÅGOR. — särsk.
a) (företrädesvis i poetiskt spr.) metonymiskt för hav l. sjö l. vatten o. d.; jfr VÅG, sbst.4 Verelius 269 (1681). Som fisken swäljer wåg och sprutar wågen ut. Kolmodin QvSp. 2: 134 (1750). Från vågen vi herrskade på hvar kust. Geijer Skald. 7 (1811, 1835). (Linné) skådat allt hvad land och våg / åt vetenskapen skattat. Sätherberg Blomsterk. 72 (1879). Jag skall bjuda dig sötaste fikon, / Hämta dig dryck ur kristallklar våg. Wulff Petrarcab. 70 (1905).
b) (numera mindre br.) i utvidgad anv., i fråga om (kraftigt) strömmande l. framvällande l. pulserande av kroppsvätska; svall (se d. o. 4). Din Kung afliden är! af Häpnad wädret stilltes! / Men Ögat mit des meer med Salte Wågar fylltes! Dahlstierna (SVS) 121 (1698). Sköna kroppen genomborras; blodets vågor strömma ut. Thomander 2: 606 (1828). Striden, / .. isar blodets vågor i min barm. Oscar II 2: 152 (1885, 1887). — jfr BLOD-, PULS-, PURPUR-VÅG.
c) i vissa (bildl.) uttr. o. förb.
δ) i förb. med vind l. väder (jfr 3 d β), för att beteckna (oväder o.) kraftig sjögång. Hårdt arbeta emoot Wågen och Wädret. Rudbeckius Luther Cat. 89 (1667). Den lilla bräckliga farkosten, .. (höll) stadig kurs trots vind och våg. Hillman SpNov. 171 (1896).
2) [eg. utvidgad anv. av 1] fys. o. el.-tekn. om regelbunden svängning (se SVÄNGA, v.1 VI 1 slutet) hos partiklar l. energi l. strålning o. d. som rör sig samordnat i för våg (i bet. 1) karakteristisk form; särsk. i uttr. stående våg (se STÅ, v. II 38 a ϑ γ'). Fock 1Fys. 241 (1853). Elektriska vågor sprida sig åt alla håll med samma hastighet som ljuset, d. v. s. med en hastighet av omkring 300,000 km. i sekunden. Grenander Telegr. 8 (1908). Den som först påvisade dessa elektriska vågor, som likt vattenvågorna framgingo i luften eller i andra ämnen, var tysken Hertz. LfF 1911, s. 223. En förskjutning sker av bergartsblocken och de seismiska vågorna breder ut sig. Stephansson SvVandr. 99 (1983). — jfr BÄR-, CIRKEL-, FÖRTÄTNINGS-, KORT-, LJUD-, LJUS-, LUFT-, LÅNG-, MATERIE-, PARTIAL-, RADIO-, RYMD-, RÖNTGEN-, ULTRALJUD-VÅG m. fl.
3) i bildl. anv. av 1 (jfr 1 c), om ngt som till utseende l. i fråga om (tänkt) rörelsemönster o. d. påminner om våg; särsk. i uttr. gå i vågor (jfr 1 c γ, GÅ I 9); särsk. om tidens (obevekliga) gång. AOxenstierna Bref 4: 423 (1647). Med vingarnes åror Klyfver .. (Mercurius) luftens våg. Adlerbeth Æn. 11 (1804). Bygger du din lefnads lycka på förgänglighetens lösa sand, så skall den snart .. bortsköljas af tidens wåg. Hagberg Pred. 4: 40 (1818). I århundraden hafva .. (folkvisorna) blott lefvat i Sångens melodiska vågor. Geijer SvFolkH 1: 68 (1832). Månan steg upp och blandade sina vågor af ljus med vindens och vattnets. Bremer NVerld. 3: 492 (1854). Drottningen hade .. i fullmakterna för de nyss utnämde teologerna uttryckligen förbudit att grumla teologins klara våg med skolastikens smutsiga vattensamlingar. Annerstedt UUH 1: 308 (1877). Även om modet på börsen går i vågor så står tillväxtbolag nästan alltid högt i kurs. SvD 10/12 2016, Näringsliv s. 19. — jfr KONJUNKTUR-, MOTGÅNGS-, STÄMNINGS-VÅG. — särsk.
a) om ngt konkret som uppvisar för våg karakteristisk form; särsk. om toppig l. veckad upphöjning hos naturformation l. på föremål l. person (l. kroppsdel). Jag ser små wågor strax på edra täcka pannor, / Sig häfwa vp til storm. Kolmodin QvSp. 1: 140 (1732). Inga Koppar-bläck kunna .. blifwa så fullkomligt jämntjocke, at icke några små wågor löpa öfwer dem. Polhem Test. 104 (c. 1745). De af drifvornas vågor betäckta isarna. Topelius Vint. II. 1: 259 (1881). Hon reste sig, fläktande ivrigt på barmens vågor, som emellertid icke gingo just så höga. Lagergren Minn. 8: 67 (1929). Vågor i sanden löper parallellt med kustlinjen, i rät vinkel mot inkommande och utgående tidvatten. Staffansson Halls o. Krestovnikoff Dykn. 125 (2007). — jfr MOLN-, PURPUR-, SAND-, TERRÄNG-VÅG. — särsk.
α) om vågformig l. vågig (se d. o. 3 a) lock av hår l. päls o. d. Uppfödd för striderna, en ädelmodig häst / .. Omflägtad kring sin hals af hvita taglets vågor. JGOxenstierna 5: 284 (c. 1817). Hennes långa mörka hår är omsorgsfullt uppsatt .. och böljar sig ner i stora vågor över axlarna. VetlandaP 18/4 2016, 1: 14. — jfr GULD-, SIDEN-VÅG.
β) om vågformigt mönster; särsk i uttr. gå i vågor (jfr b, 1 c γ, GÅ I 9), bilda vågmönster. (Rya) med wågor. BoupptRasbo 1750. Vingarne (är försedda) med bruna fläckar, som längsefter formera vågor. VetAH 1819, s. 84. Ränder som gå i vågor. Schulthess 1655 (1885). — jfr TVÄR-VÅGOR.
b) med särskild tanke på rörelse liknande vågors böljande (hit o. dit l. uppåt o. nedåt l. fram o. tillbaka); särsk. i uttr. gå i vågor (jfr a β, 1 c γ, GÅ I 9). Den som har ondt uti halsen skall tänka på huru vågerna gå uti säden då det blåser, skal han få åter godt. SkrGAAkad. 15: 117 (1745). Eldhaf böljar i Balders lund, / strandlöst svalla dess vågor. Tegnér (TegnS) 4: 94 (1824). Mitt mellangärde började gå i vågor vid bara tanken. Engström Häckl. 298 (1913). (Spillkråkan) flög i ryckande små korta vågor. Rosenius SvFågl. 2: 332 (1924). — jfr ELD-, JORDBÄVNINGS-, JORDSKALVS-, RÖRELSE-, SILKES-, SKALV-, SKJUVNINGS-VÅG. — särsk.
α) [efter eng. (Mexican) wave] i sg. best., om hyllningsgest i form av vågliknande rörelse (utförd kollektivt (i sht i idrottssammanhang) gm att personer (i sht publik) successivt reser sig upp l. sträcker upp händerna i luften o. sedan sätter sig ned resp. sänker armarna); särsk. i uttr. göra vågen. Att påverka .. (arenans) åskådare att göra vågen och klappa och heja. Expressen 8/4 1990, s. 40. De 40 000 människorna applåderade och jublade och .. vågen kom igen, och att se och höra 40 000 göra detta på det relativt begränsade utrymme en idrottsarena är överträffar en hel del. SDS 5/8 1995, s. A24.
β) i fråga om politisk strid l. diskussion o. d.; särsk. i sådana uttr. som stridens vågor går höga; äv. om ngt som vittnar om sådan strid osv. I Sverige ser man partiernas vågor gå fram och tillbaka. Geijer II. 2: 234 (1832). Medan .. partistridens vågor allt våldsammare höjde sig, hade (osv.). Schybergson FinlH 2: 127 (1889). Det strålar ur kaféerna rundt om, och konversationen går i höga vågor. Nyblom Golfstr. 86 (1911). Stridens vågor gingo höga om förslaget. VFl. 1936, s. 162. Debatten böljade fram och tillbaka och vågorna hade inte lagt sig förrän nästa satte igång. Östling NazSensm. 144 (2008).
γ) (numera mindre br.) om rotlös o. d. person (vars liv är flyktigt l. innehållslöst likt en våg på havet); äv. om sådan persons liv. Mitt lif är en våg, / Som röres en tid. Nicander 1: 472 (1826). Hon är en fågel i skogen, en vind, en våg, tanklös och utan hållning, utan allvar, utan noblesse. Topelius Vint. I. 1: 189 (1859, 1880). En man utan tro är en våg utan strand, rotlös, bottenlös, roterande kring sig sjelf eller kring ändliga mål. Topelius Tb. 9 (1895).
c) med särskild tanke på vågs kortvariga framvällande kraft; särsk. i uttr. en våg av ngt, om kraftigt ökad mängd l. omfattning l. nivå o. d. av ngt. Hålla anfallet i jämn fart och drifva fram våg på våg mot fienden. KrigVAT 1890, s. 606. I stora vågor gick krediterna ut under högkonjunkturen. De Geer Bergsl. 9 (1951). Klockan 12.15 anfölls Rönne av en våg av ryskt bombflyg, 12.50 kom den andra vågen, 18.30 den tredje. Enquist Legionär. 26 (1968). En våg av attentat mot moskéer. GbgP 8/7 1994, s. 22. Förändringarna har drivit fram en ny våg av ombildning och utförsäljning av allmännyttan. SäljSkiten 87 (2009). — jfr KÖLD-, LUFT-, REFORM-, SAND-, SKYMNINGS-, SMAK-, SOL-, SOLSKENS-, SPEKULATIONS-, STORM-, STREJK-, STRIDS-, STÖT-, SYMPATI-, SYNT-, TERROR-, TRYCK-, UTVANDRINGS-, VARSEL-VÅG. — särsk.
α) i fråga om grupp l. massa (se MASSA, sbst.2 5) av människor som rör sig. SvLittFT 1837, sp. 423. Våg efter våg hafva folken brutit in (i Indien) från nordvest. Svensén Jord. 223 (1885). Att en våg af främmande människor .. slog in öfver Norrbyholm. Lundegård Tit. 45 (1892). En känslig våg av män och mör / nu valsvinden rör som han vill. Karlfeldt FlBell. 50 (1918).
β) (†) i sg. best., om skur l. kaskad av regn l. vatten o. d.; särsk. i sådana uttr. som vädret och vågen (jfr 1 c δ), blåst o. regn; möjl. (med anslutning) till VÅG, sbst.4 Att kyrckiotacket till een stoor dehl så förderfwat och rutet är, att wågen slår in på kyrckiowalfet då det rägnar. VDAkt. 1707, nr 764. Mäst är at beklaga det (kyrkans) wäggar och knutar förderfwas af wädret och wågen, som redan har inslagit och i stycko wijs giort wäggarna i(n)nantill swarta. VDAkt. 1723, nr 206. Bellman (BellmS) 1: 157 (c. 1771, 1790).
γ) i uttr. grön våg l. gröna vågen (jfr δ β'), i fråga om att på varandra följande trafikljus är synkroniserade på ett sätt som ger trafikant som håller viss konstant hastighet genomgående grön signal. ”Den gröna vågen” kommer kanske på försök att införas i Stockholms gatutrafiksystem. AB 17/1 1946, s. 6. Genom att skapa en grön våg förbi södra hamnledens dussin trafikljus skulle utsläppen av kväveoxider minska med en fjärdedel på sträckan. GbgP 15/7 1992, s. 4.
δ) om (hastigt uppflammande) stark strömning (i sht inom politik l. samhällsliv o. d.). Sylvius Curtius 104 (1682). En stark demokratisk våg hade börjat höja sig rundtom i landet. Lundegård Prom. 1: 64 (1893). En våg reste sig inom turkiska folket till svenske konungens förmån. Quennerstedt Bender 52 (1910). En skön serie stickade plagg i den nya blå vågen. DamV 1973, nr 43, s. 42. — jfr KULTUR-, REVOLUTIONS-, TREND-, URBANISERINGS-, VÄCKELSE-, VÄNSTER-VÅG m. fl. — särsk.
α') [efter fr. la nouvelle vague] i sådana uttr. som nya vågen, om strömning inom fransk film företrädd av grupp av unga regissörer o. inledd under sent 1950-tal. DN(A) 29/9 1959, s. 16. Filmen (utgör en) del av en tradition som går tillbaka till den franska nya vågen. SvD 9/3 2018, Kultur s. 25.
β') i uttr. gröna vågen (jfr γ), om strömning (i sht under 1970-talet) hos (unga) (stor)stadsbor innebärande att flytta till landsbygd (i avsikt att leva ett naturnära liv). AB 26/12 1971, s. 9. Ofta förknippar människor självhushåll och flytt till landet med den gröna vågen som blev ett begrepp under 1970-talet. Expressen 13/3 2018, s. 25.
ε) om (hastigt uppflammande) stark l. upprörd känsla. Ibland slå bedröfwelsens Wågar öfwer .. (människans) Siäl på alla sijdor. Austrenius Reethz 23 (1681). Måns Bryntesson dölde wågorna innom sig. Celsius G1 2: 35 (1753). En våg af vällust gick öfver hennes själ. Bremer Nina 302 (1835). Anna-Maria kände en trög våg av olust komma över sig. Larsson BlodSpill. 279 (2005). — jfr KÄNSLO-VÅG.
Ssgr (i allm. till 1): A: VÅG-BAND.
1) till 1, i fackspr.: vågformigt band (se band, sbst.1 34 (a)). Thomson Insect. 204 (1862). Över ytan .. (på brokadbiten) löper ett par breda parallella vågband i silverbroschering. Fatab. 1958, s. 51.
2) (numera mindre br.) till 2: om avgränsat frekvensområde (som (station med) radiosändare återkommande använder o. som mot det totala radiofrekvensspektret uppfattas ss. ett band); jfr -längds-band. Störningar av olika slag .. (ss.) från på samma vågband arbetande andra radiostationer. SvD(A) 10/1 1926, Söndagsbil. s. 2. SvD(A) 18/11 1961, s. 14. —
(1, 2) -BERG. (i fackspr.) om den del av våg som reser sig ovan horisontalplanet; äv. (numera bl. tillf.) allmännare, om (mycket) stor våg; äv. bildl.; jfr berg 1 g o. -rygg. SP 1832, nr 67, s. 3. Den väg rörelsen fortplantar sig på svängningstiden .. kallas en våglängd, dess ena hälft vågberg, den andra vågdal. 2NF 32: 1273 (1921). Feberkurvan (vid undulantfeber) kännetecknas av vågberg och vågdalar, därav namnet. Wirgin Häls. 3: 85 (1933). Antalet dödsoffer för jordbävningen med åtföljande vågberg som har brutit in över Filippinerna steg på onsdagen. SDS 19/8 1976, s. 38. —
-BILDNING. särsk. till 1, abstrakt o. konkret; jfr bildning 4. Andra gradens motstånd har man kallat vågbildningen, d. v. s. upprörandet af vattnet omkring den framgående kroppen. TIdr. 1881, s. 9. (För en flygare är) vågbildningens riktning .. svår att iakttaga och ofta missvisande. Söderberg PrFlygl. 2: 62 (1939).
Ssg: vågbildnings-motstånd. sjöt. jfr motstånd 2. Balck Idr. 1: 15 (1886). Båtens form avgör vågbildningsmotståndet. Ju kraftigare vågor en båt åstadkommer desto mera energi går förlorad för framdrivningen. Block OrdbBåtfolk (1983). —
-BROTT. brottsjö. (I stormen) blef en mindre stentrappa vid skeppsbron obrukbar af vågbrottet och måste omläggas. AB 19/11 1872, s. 3. Jag .. skulle vilja visa .. fransmännen hur man dyker genom ett vågbrott. Engström Brevbok 216 (1931). —
-BRUS. brus av svallande l. brytande vågor. Gunvör började qväda med sakta röst, som stundom försvann i vågbruset, men stundom höjde sig med styrka, klar och full öfver forssens dån. NDA 1/7 1875, s. 3. —
-BRYTARE. om (av sten l. betong o. d. konstruerad) fast l. flytande barriär skyddande hamn l. inlopp mot kraftiga vågor; äv. bildl., särsk. om ngt som förhindrar visst förlopp l. utveckling o. d.; jfr brytare 2. Att anslag måtte beviljas till .. uppmuddring af en ränna för fartygen att inlöpa uti samt till anbringande af en så kallad vågbrytare. AB 4/12 1840, s. 1. Presidentvalet har varit ett slags vågbrytare i den internationella politiken. MorgT 1948, nr 300, s. 6. Hamnen skapas av flytbryggor skyddade av flytande vågbrytare av betong. NorrbK 27/2 2016, s. 8. —
-BRÄDDAD. [jfr brädd] särsk. till 3 a: som har vågformig kant; numera bl. (i zoologiskt fackspr.) i uttr. vågbräddad lavmätare, om fjärilen Alcis repandata Lin. Nilsson Fauna 1: 284 (1847). Vågbräddade lavmätaren. Nordström VFjär. 3: 51 (1943). —
-BÖJD, p. adj. (numera bl. tillf.) böjd i vågform. Lovén ÅrsbVetA 1840, s. 197. (Rökslöjskivlingen) är lätt att känna igen på sin broskartade och vågböjda fot. SvD(A) 16/10 1967, s. 12. —
(1, 2) -DAL. sänka mellan två vågberg; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., dels om ngt som liknar en vågdal, dels om period av avmattning; jfr dal, sbst.1 4 (e). SP 1832, nr 67, s. 3. Trappstegen (som vilar på korrugerad plåt) äro murade af tegelsten .. hvarvid är att bemärka, att stenarne böra gå så långt som möjligt ned i vågdalarne. TT 1878, s. 176. I vågdalen kan båten bliva helt gömd för åskådaren. SkogsarbMinn. 208 (1950). Ett sådant vågberg kallas .. positiv puls. Skapar vi .. en vågdal benämner vi denna negativ puls. GymnFys. 3: 30 (1979). Vi är inne i en ekonomisk vågdal, men uppgången där är trög. GbgP 14/8 1993, s. 11. —
-DRIVEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som drivs l. transporteras av våg l. vågor; jfr driva, v.2 15 a, o. bölje-driven. Hösten kom, och träskets stränder slogos vid kallare morgnar af en vågdrifven is. Runeberg ESkr. 1: 236 (1832). —
-DÄMPANDE, p. adj. som dämpar (se dämpa, v.2 3) våg l. vågor. Olika slag af oljepåsar, ämnade till förvaring af den vågdämpande oljan. GHT 1888, nr 133 B, s. 1. —
-DÄMPARE. om vågdämpande anordning l. medel; särsk. (om ä. förh.) om behållare som vid höga vågor släpper ut olja. GHT 1885, nr 19, s. 2. Ny vattensäng med vågdämpare. DN 19/12 1984, s. 43. jfr olje-vågdämpare. —
-ENERGI. till 1: energi som kan utvinnas l. har utvunnits ur vattenvågor; förr äv. till 2, om elektricitet. DN(B) 15/2 1909, s. 1 (om elektricitet). Det är fullt möjligt att vågenergi kan bli ekonomisk och ge ett bra tillskott till Sveriges elenergiförsörjning. SvD 18/10 1979, s. 27. —
-FORM. vågs form; äv.: form som liknar en våg; jfr bölj-form. Dalin (1855). Växelspänningens vågform. BokNat. Mater. 283 (1953). Med närheten till stranden ändrar vågbergen .. riktning till följd av att vattendjupet ej förmår utfylla vågformen. SvGeogrÅb. 1958, s. 59. —
-FORMAD, p. adj. formad som en våg l. vågor, vågformig; jfr bölj-formad, vågig 3. PT 14/12 1841, s. 4. Vågformad yta som är obehaglig att stå på. ICAKurir. 1993, nr 16, s. 22. —
-FORMIG. som har formen av en våg l. vågor; jfr -formad o. bölj-formig, undulatorisk, vågig 3. Weste (1807). (Slagsvärd) med ”flammig” eller vågformig klinga. 2NF 8: 533 (1907). Fasaden ska vara vågformig och glaset variera i kulör. VästerbK 14/4 2011, s. 8. —
(1, 2) -FRONT. i fackspr., om framkant på våg; äv.: vågsystem; jfr front 3 slutet. Moll Fys. 4: 108 (1901). För att utvinna en TWh från vågkraftanläggningar behövs en vågfront på fyra mil. GbgP 31/12 1989, s. 31. —
-FULL. (†) till 1: full av vågor; äv. till 3 a, ungefär liktydigt med: vågformig (särsk. om bergart: veckad); jfr vågig 1, 3. Här (i Malung) fanns ganska ymnogt af den förr omtalte vågfulla sten, hvilken ofta delte sig som en tjock skiffer. Linné Ungd. 2: 335 (1734). Juslenius 1 (1745). —
(2) -FÄLLA. särsk. (förr) anordning använd till l. avsedd för dämpning av radiostörning (se d. o. 2), filter; jfr fälla, sbst.1 2. En vågfälla består av en till antennen kopplad svängningskrets, som stämmes för en störande station och därvid till en viss grad absorberar dennas signaler. SvD(A) 2/8 1924, HoH s. 6. SvD 24/2 1974, s. 23. —
-GÅNG. (numera bl. tillf.) sjögång (se d. o. 3); äv. bildl.; jfr -hävning o. bölj-gång. Ni .. (har) icke sett tidens framsteg, dess underliga våggång. PT 13/11 1861, s. 1. Vi kantra om våggången blir högre än nu. Hedin ScoutL 44 (1913). —
(1, 2) -HASTIGHET~002, äv. ~200. hastighet med vilken våg l. vågsystem utbreder sig. Engström Skeppsb. 119 (1889). I en del fall har man observerat ändringar i seismisk våghastighet före större skalv. Ymer 1964, s. 13. Våghastighet .. (dvs.) hastighet varmed en sinusformad våg utbreder sig. TNCPubl. 68: 49 (1977). —
-HÄVNING. (numera bl. ngn gg) sjögång (se d. o. 3); äv. bildl.; jfr hävning 1 d o. -gång. Taktfast marschs rytmiska våghävningar. Knöppel Barb. 59 (1916). De hade .. ingen kraft att motstå den nu utflytande vattenmassan, som med våghävningen rullat in. Palmqvist Oceaner 144 (1942). —
(1, 2) -HÖJD. (i fackspr.) det vertikala avståndet mellan vågkam o. vågdal; äv. oeg., om ngt som liknar våg; förr äv. om vågkam (i sht bildl.). En tabell öfver det verkliga förhållandet mellan vindens hastighet och våghöjden. PT 9/2 1866, s. 3. Almquists namn befann sig särskildt under 1890-talet åter uppe på våghöjden. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 399 (1915). Våghöjd, hos wellpapp eller vågpapper. TNCPubl. 66: 264 (1977). —
(1, 2) -IMPULS. (numera mindre br.) impuls (se d. o. 2 (a)) bestående l. orsakad av våg. AB 28/10 1902, s. 2. (Vattnet i tanken) kommer .. att ge fartyget en stötimpuls, verkande i motsatt riktning mot vågimpulsen. 2NF 25: 1454 (1917). Genom att sända ut en vågimpuls i olika riktning samt mäta .. den reflekterade vågens intensitet kan man .. fastställa huruvida regn förekommer i någon riktning. Ymer 1948, s. 196. —
-KAM. om övre kant på våg; jfr kam, sbst.2 4 b δ, o. -krön, -rygg, -spets, -topp o. bölj-kam. Ehuru sjögången var lika hög som förut, splittrades vågkammarne mindre än hittills. AB 28/7 1858, s. 3. Vinden ligger på över Hjälmaren och ute på det öppna vattnet går det vita gäss över vågkammarna. EskilstKurir. 3/8 2016, s. 7. —
-KRAFT. om kraft (se d. o. 4) som åstadkoms av vattenvågor (o. ur vilken vågenergi utvinns l. kan utvinnas); särsk. om sådan kraft betraktad ss. naturtillgång. SP 1832, nr 67, s. 4. Vågkraften, d v s utvinning av elektrisk energi ur havets vågrörelser, har hittills intagit en undanskymd plats i debatten om alternativa energikällor. GbgP 25/8 1978, s. 3. Tillgången på vågkraft är .. störst när efterfrågan är i topp, dvs. på vintern. SvD 21/1 1980, s. 5. —
-KRAFT-VERK. kraftverk i vilket vågkraft omvandlas till elektrisk energi. SvD(A) 14/10 1931, s. 9. Vågkraftverken tänks bestå av bojar, fast förankrade i sjö- eller havsbottnen, som guppar på vågorna och gör om denna mekaniska rörelse till el-kraft. SvD 19/4 1977, s. 26. —
-KRUSNING. jfr krusa, v. 2 b slutet. En kall nordost blåste öfver staden och dref vågkrusningar än hit, än bort öfver lagunerna. TWenersbg 12/7 1883, s. 2. Vattenspegeln fördubblade skönhetssynen, tills båtens vågkrusning drog en slöja över spegelbilden. TurÅ 1948, s. 365. —
-KRÖN. vågkam; äv. bildl.; jfr krön 4. Ahrenberg Männ. 6: 237 (1914). Livet i solen, de rullande vågkrönen, ljusgnistrande över den mörka klippgrunden. Lundkvist Spegel 12 (1953). —
(2) -LEDARE. fys. o. el.-tekn. ledare (se d. o. 12) som för elektromagnetiska vågor längs bestämd bana. NaturvForsknRådÅb. 1950–51, s. 31. Ljuset följer globens kontur med en vågledare som får ljuset att stråla i alla riktningar. NTeknik 2013, nr 5, s. 30. —
-LIK. om form l. rörelse: som liknar l. påminner om en våg (jfr -liknande o. bölj-lik); äv. om ljud: som påminner om ljudet av vågor. Om Thom(as) Natten war et aldeles owanl(ig)t och stort Chasma .. med starkt fräsande, och wåg-likt, lika som hafswatnet när starck storm är. Broman Glys. 1: 413 (1727). Ljuset är en våglik rörelse hos ett visst medium, som fyller rummet emellan solen och de öfriga himlakropparne. Balck Idr. Suppl. 62 (1888). Den virvlande, pendlande, nästan våglika koreografin är stundtals väl utdragen. SvD 14/4 2016, s. 26. —
-LINJE, sbst.2 (sbst.1 se våg, sbst.3 ssgr), förr äv. -LINIE. vågformig linje; jfr -streck o. bölj-linje. Uggla Herald. 33 (1746). (Vi tågade) i våglinier längsutåt lodräta klippväggar. Nicander Minn. 1: 259 (1831). Här och var avbryts slättens jämna våglinjer av små kullar eller ekdungar. TurÅ 1976, s. 10.
-LINJIG, förr äv. -LINIG. (numera bl. mera tillf.) som sträcker sig i l. bildar l. representerar en våglinje. BEMalmström 7: 176 (1850). Det ljushufvud, som kom på idén att ersätta damernas raka hårnålar med vågliniga, förtjänade en förmögenhet. SvD(A) 12/2 1912, s. 3. —
-LIST. (numera bl. mera tillf.) vågformig l. vågmönstrad list (se list, sbst.2 3). S. k. hopp-, våg- eller rokoko-lister. Eneberg Karmarsch 1: 137 (1858). Öfver fönstren löper en fint arbetad våglist af nästan antik karaktär. SvD(A) 26/8 1891, s. 3. —
-LÄNGD. om distans mellan två likvärdiga punkter (i sht vågkammar l. vågdalar) på två på varandra följande vågor.
1) sjöt. till 1. Fock 1Fys. 231 (1853). Under det vågperioden med djupets avtagande förblir oförändrad, blir våglängden kortare, varigenom våghöjden ökas. SvGeogrÅb. 1934, s. 39. ”Surges”, d. v. s. jättevågor med stor våglängd, sannolikt uppkomna vid stormcentrum. SvGeogrÅb. 1953, s. 141.
2) fys. o. el.-tekn. till 2; särsk. om visst våglängdsband som (station med) radiosändare återkommande använder; jfr -band 2. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 42. Våglängden angiver vågrörelsens art, vid ljudet ton, vid ljuset färg, så att till en viss våglängd svarar en viss ton, resp. en viss färg. Strömgren AstrMin. 1: 79 (1921). Med våglängd för en rundradiostation förstås egentligen ej blott en fixerad siffra i meter och decimeter .. utan ett band av viss bredd. RöstRadio 1933, s. 128. När solljuset träffar och passerar en droppe så sprids det lite olika beroende på våglängd. AB 2/7 2017, s. 35. särsk. bildl., i fråga om i vad mån ngra möts i gemensam åsikt l. känsla l. visar (ömsesidig) förståelse, särsk. i uttr. på sådan l. sådan våglängd. Att Cyranos tirader en gång bringat unga sinnen i vibration på exakt samma våglängd som Stellan Arvidsons kampsånger förmå det idag. DN(A) 20/1 1933, s. 24. Det finns kanske .. andra ungdomskretsar .. där ungdomarna kanske mera äro inställda på er egen våglängd. SvD(A) 7/2 1945, s. 10. Vi inser att de båda länderna är på helt olika våglängd. SvD 31/12 1981, 1: 5.
3) till 3 a, särsk. i fråga om kurva i diagram o. d. En variationskurva med ett par århundradens våglängd. Ymer 1939, s. 79. TNCPubl. 74: 297 (1980; i fråga om wellpapp).
Ssgr (till -längd 2; fys. o. el.-tekn.): våglängds-band. jfr -längds-område. Våglängdsbanden för rundradio omfatta ett övre område mellan 1875 och cirka 1250 m. samt ett undre mellan 550 och 200 meter. RöstRadio 1933, s. 128.
-område. avgränsat frekvensområde inom det elektromagnetiska spektrumet; jfr -längds-band, -längds-intervall. Våglängdsområdet öfver 600 m. och under 1,600 m. är reserveradt för militär radiokorrespondens. 2NF 28: 754 (1918). Det är bara två relativt snäva våglängdsområden, ljusvågor och radiovågor, som når fram till jordens yta. ForsknFramst. 1986, nr 4, s. 50. —
-MASKIN. om anordning som frambringar (stora) vågor; särsk. dels i syfte att simulera sjögång, dels (o. i sht) i badbassäng. Expressen 10/7 1951, s. 12. (I simhallen) skall det bli sluttande stränder, vågmaskin .. och jetstråle. GbgP 4/11 1983, s. 26. —
(2) -MEKANIK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) benämning på teori enl. vilken materia kan beskrivas ss. vågor; jfr mekanik 2 o. kvant-mekanik. SvD(A) 6/12 1927, s. 15. —
(2) -MEKANISK. [jfr -mekanik] (numera bl. i skildring av ä. förh.) som har avseende på l. står i samband med vågmekanik; jfr mekanisk 2. Kosmos 1929, s. 160. Den vågmekaniska modellen beskriver elektronbanorna med hjälp av orbitaler eller vågfunktioner. GymnFys. 3: 209 (1979). —
-MOLN. meteorol. vågformigt moln (bildat i gränsyta mellan luftskikt av olika temperatur); jfr moln-våg. Carell o. Edelstam 73 (1931). —
-MÄR. [jfr nor. vågmerr] zool. om djuphavsfisken Trachipterus arcticus Brünnich (vars undulerande ryggfena påminner om hästs man); jfr märr 2 b o. sill-kung 2 b, sölv-kveite. Wågmår (sannol. fel för Wågmär) har stjertfenan rest uppåt, skör benbyggnad och så bräcklig kropp att den kan brytas af, likasom en ormslå. Holmström Ström NatLb. 3: 93 (1852). —
-MÄRKE. geol. om (vågformig) struktur i sedimentyta formad gm vågs nötande rörelse. SvGeogrÅb. 1957, s. 172. —
(2) -MÄTARE. om instrument för mätning av våglängd (se d. o. 2); jfr våglängds-mätare. Stenfelt (1920). Av radiotekniska föremål böra särskilt framhållas en mottagare .. samt en vågmätare. Dædalus 1952, s. 22. —
-MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 5) i form av våglinjer l. föreställande l. liknande vågor; jfr 3 a β o. -ornament. (Taburetter) Sydda med wågmönster. BoupptRasbo 1750. —
(2) -NATUR. för våg kännetecknande natur (se d. o. 2). Professor von Laue erhöll .. Nobelpriset i fysik för sina undersökningar om röntgenstrålarnas vågnatur. SvD(A) 4/1 1919, s. 7. —
-OMBRUSAD~020, p. adj. (numera bl. ngn gg) som omges l. spolas av brusande vågor. AB 8/11 1838, s. 2. Den vågombrusade och frusna bryggan reser sig som ett ouppnåeligt isberg för mina skrämda ögon. SvD(A) 4/1 1939, s. 8. —
-ORNAMENT. (numera bl. ngn gg) jfr -mönster. En tjock benskifva, som är utsirad med hvarjehanda, dels rut- dels vågornament. Retzius FinKran. 103 (1878). —
-PERIOD. (i fackspr.) om tidsperiod som åtgår för viss punkt på våg (i sht vågkam) att förflytta sig en våglängd. Frykholm Ångm. 272 (1881). Under det vågperioden med djupets avtagande förblir oförändrad, blir våglängden kortare, varigenom våghöjden ökas. SvGeogrÅb. 1934, s. 39. —
(1, 3) -PROFIL. särsk. om vågs profil (se d. o. 2). (Figurerna) framställa några af de vanligaste vågprofilerna (hos plåt) i full storlek. TT 1878, s. 148. Vågprofil .. (dvs.) vågornas form och storlek i vågskikt eller vågpapper. TNCPubl. 66: 266 (1977). —
-RIKTNING. riktning i vilken våg förflyttar sig. Sjögren Torneträsk 128 (1909). Värst kan .. östaten Maldiverna drabbas (av tsunamin). Den ligger visserligen långt bort men rakt i vågriktningen. SvD 29/12 2004, Näringsliv s. 11. —
-RING. av cirkelformig våg bildad ring på vattenyta; äv. bildl.; jfr ring-våg, sbst.2 Holmberg 2: 254 (1795). Sprida ut sina stilmässiga innovationer likt vågringar över hela världen. SvD 25/5 2001, Kultur s. 4. —
-RYGG.
1) till 1, om (långsträckt) våg (jfr -berg); äv.: vågkam; jfr rygg 3 n. Andre dömma .. (vid översvämningar) flodens högd efter våg-ryggarna. VetAH 1803, s. 13. De atlantiska vågryggarna kommer långsamt vältrande från väster. BoråsTidn. 30/4 2003, s. 19.
2) till 3 a, om (den översta delen av) våg; jfr rygg 3 (l). Sammannitningen (av korrugerade plåtar) sker .. blott i vågryggen. TT 1878, s. 201. Än döljer sig .. (bergens) granit under jordytan, .. än går han genom landet i långa, låga vågryggar. Finland 9 (1893). —
-RÖRELSE. om vågs (böljande o. upprepade) upp- o. nedåtgående rörelse.
1) till 1; äv. bildl., om våglik rörelse; jfr undulation. Åkdonet följde efter (hästen) på landsvägen i de nättaste vågrörelser backe uppför, och backe ned. Almqvist JK 36 (1835). Den specifika vågrörelse i det ekonomiska livet som kallas konjunkturväxlingar. HT 1933, s. 392. Genom vindarna utvecklas vågrörelsen och vindströmmarna. SvGeogrÅb. 1934, s. 35. En kraftig vågrörelse av illamående sköljde utan förvarning genom mig. Anderson Brev. 300 (2004).
2) (i fackspr.) till 2. Hvad som för oss ter sig som ljus tolkar vetenskapen som vågrörelser. NordRevy 1895, s. 204.
-SKIFFRIG. (numera bl. tillf.) om (skiffrig) bergart: som har vågformig l. veckad skiktning; jfr skiffrig 2. (Alunskiffern) i Näs sockn uti Jämteland, är wågskifrig och kilformig med glänsande ytor. Fischerström 1: 85 (1779). —
-SKURA. herald. på vapensköld: skura (se skura, sbst.4 2) formad ss. rad av vågor. Uggla Herald. 48 (1746). —
-SLAG. särsk.: slag (se slag, sbst.1 3) åstadkommet av våg l. vågor; äv. koll.; äv. bildl.; jfr bölj-slag. Mot vågslaget anses bäst att på pontonrelingarne uppställa bräder, på hvilkas utsidor är spikad en linneremsa. KrigVAH 1842, s. 101. En djup, trång kanal, i hvilken vattnet .. rusade in med hvarje vågslag. Hedin GmAs. 1: 252 (1898). Mellan ansökan och beslut har en akademisk strid utspelat sig med många höga vågslag genom pressen. GbgP 17/5 2002, s. 45. —
-SORL. jfr sorl, sbst.1 b α. Alla skreko .. på en gång för att öfverrösta vågsorlet. Munthe Nap. 151 (1885). —
-SPEL, sbst.2 (sbst.1 se våga, v.3 ssgr). om vågors livliga rörelse (jfr spel, sbst.1 4); äv. med inbegrepp av vid rörelsen alstrat ljud (jfr spel, sbst.1 9 o). Topelius Vint. II. 1: 29 (1850, 1881). Stundom låter .. en krusad flik / af ån invid sitt sakta vågspel höra. Lybeck Dikt. 1: 51 (1890). —
-STRÖM. jfr ström, sbst. 2 c; äv. bildl. Sturzen-Becker 1: 10 (1911; bildl.). Gyttjig lera och sand, som å- och vågströmmar avsätta. NaturvForsknRådÅb. 1949–50, s. 96. —
-SVALL. svall av vågor (mot strand); vanl. med inbegrepp av det därtill åtföljande ljudet; äv. mer l. mindre bildl., särsk. med särskild tanke på dess framvällande kraft l. omtumlande verkan l. dess ljud. Hvarje vexling i nationens lynne, .. hvarje vågsvall af allmänna opinionen borde betraktas såsom dess .. oemotståndliga ström. AB 2/4 1831, s. 2. Det entoniga vågsvallet af litanian. Steffen BrittStröft. 172 (1895). Där jag nyss har gått fram sköljer vågsvallet bort mina fotspår. Moberg DinStund 161 (1963). Ett stilla vågsvall var allt som hördes. Anderson Brev. 570 (2004). —
(1, 2) -SYSTEM. grupp av vågor, i sht med samma höjd o. längd o. riktning o. hastighet; jfr system, sbst.1 2, o. -front. Inom fasta kroppar kunna .. både fortskridande och stående vågsystemer uppkomma. Fock 1Fys. 234 (1853). Inverkan av vågsystem på varandra kallas interferens. BokNat. Mater. 296 (1953). —
-SÖM. (†) om dekorativ söm (se söm, sbst.1 2) som bildar ett vågmönster; äv. om tygföremål utfört i l. dekorerat med sådan söm (jfr söm, sbst.1 3). Wågsömm till Een Stohl. BoupptSthm 1667, s. 643. BoupptRasbo 1698. —
-TANDAD. om ngt sakligt: som har vågformiga tänder (se tand, sbst.1 2). BotN 1904, s. 123. En vågtandad kniv gör .. processen kort med frigolit, .. kartong och klumpar av bivax. Land 2014, nr 41, s. 8. —
-TEORI(N).
1) (numera mindre br.) till 1, 3 b: teori som söker förklara uppkomst l. resultat av l. karakteristika för våg(or) l. vågbildning. (Ingenjören) började snart att med stor ifver kasta sig öfver ”vågteorien” i syfte att förbättra skeppsskrofvens form. PT 1882, nr 135 A, s. 3. Vågteorien för cyklonerna. FlygMotBibl. 4: 142 (1935).
2) (förr) till 2: teori som sökte förklara uppkomst l. resultat av l. karakteristika för vågrörelse (se d. o. 2); jfr undulations-teori, vågrörelse-teori. 19Årh. V. 1: 143 (1922). Den paradoxala situationen, att både våg- och partikelteorin äro nödvändiga för beskrivning av ljusets natur. NaturvForsknRådÅb. 1950–51, s. 41. —
-TOPP. topp l. högsta punkt på våg (jfr -kam); äv. bildl., om dels ngt som uppfattas ss. kulmen på ngt (jfr topp, sbst.1 4 b), dels ngn som representerar det bästa inom ngt (jfr topp, sbst.1 4 b δ). (Konstnärens) hafsvatten är af en ypperlig genomskinlig grönska och hans vågtoppar skumma, så det är en lust deråt. AB 24/4 1845, s. 2. Med våghöjden menas vågtoppens största vertikala höjd öfver vågdalen. Frykholm Ångm. 271 (1881). Priserna stego .. och särskilt visade trävarupriserna en ovanligt skarp vågtopp vid år 1874. SvIndustri 58 (1935). Den allt för litet berömde Mickel i Långhult, Hyltén-Cavallius främste upptecknare, var en .. vågtopp i folkfantasin. Martinson Utsikt 39 (1963). —
(3 a α) -TÅNG. tång avsedd för att göra vågor i hår, onduleringstång. DN(A) 12/6 1913, s. 9. En vågtång fixar fina vågor på nolltid. DamV 2012, nr 3, s. 62. —
((1,) 2) -UTBREDNING~020. fortplantning av vågrörelse (genom medium). Att söka åstadkomma en kontinuerlig registrering av väderlekens inverkan på vågutbredningen vid de ifrågavarande höga frekvenserna. SvD(A) 20/9 1946, s. 18. —
(1, 3) -VIS, adv. (våg- 1723 osv. våge- 1762) i vågor; i sht till 3; jfr -vis, adv. osv. I (se sp. V 1355), o. bölj-vis. Festoner äro wågwijsz nedhängiande band, af åtskillige sammanbundne fruchter, Blommor och blad. Ehrenadler Tel. 144 (1723). Som .. det blodet, hwilket utgår från wänstra hjertkammarne .. wågwis utstötes. Lovén Anv. 3 (1838). Östergren (1968). —
-YTA. särsk. (numera mindre br.) till 2, om den yta som vågrörelse utbreder sig över under viss tid. NordMedArk. 1890, nr 2, s. 1. Äro vågytorna sfäriska, sammanfalla strålarna med sfärens radier. 2NF 32: 1276 (1921). Cannelin (1939).
B (†): VÅGE-DREV. sammanfattande, om höga o. drivande l. brytande vågor; jfr drev 3 a. Vthi Hafwet är vpstegen thesz högste och nedrigste swall, wågedreff, vp- och vthfall, eller vp- och vthflodh. Sylvius Mornay 105 (1674). —
-VIS, se A.
Avledn.: VÅGA, v.1, -ning. (utom i b numera bl. tillf.) till 1, 3: gå i vågor, bölja (se bölja, v. 1); äv. refl. (se a) l. tr. (se särsk. b); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.: vågformig, böljande (se bölja, v. 2); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om ngt vågformigt; jfr undulera. Under dessa band är et stort mörk-rödt fält med vågade kanter. VetAH 1752, s. 66. Det ljusa, redan tunna håret föll i en ren vågning vid tinningarna. Oljelund GrRidd. 48 (1926). Det blåste och våga rent förfärligt (på sjön). Parling NödLust. 60 (1953). särsk.
a) refl.: röra sig vågformigt. Björkman (1889). Vete och råg, som vågade sig för vinden liksom Saltsjöns vatten. HemJourn. 1930, nr 47, s. 6.
b) (fullt br.) till 1, 3 a (α), tr., dels: komma (ngt) att gå i vågor, dels: göra (ngt, i sht hår l. frisyr) vågig (se d. o. 1, 3), förse (ngt) med vågor. Gröfre tråd måste först ”vågas”. JernkA 1885, s. 443. Snabb-krusnings-apparaten .. kan på ett ögonblick krusa eller våga Er frisyr. ButterickNyh. 1912, s. 5. Som då brisen vågar / en speglande näckrosvik. Almquist Son. 19 (1925). Jag tycker om att våga håret och göra mycket volym i det. SundsvT 11/5 2010, s. 20. —
VÅGAKTIG, adj. (numera bl. ngn gg) till 3; jfr vågig 3, 4. Solens .. brädder voro liksom kokande och vågagtige. SvMerc. 1763, s. 813. —
-VÅGARE, sbst.1, m.//ig. till 3 c δ, ss. senare led i ssgr: deltagare i sådan l. sådan samhällelig tendens l. strömning; särsk. i (de vanl. särskrivna) ssgrna nya vågare, om deltagare i nya vågen (se våg, sbst.5 3 c δ α'), grön(a) vågare, om deltagare i gröna vågen (se våg, sbst.5 3 c δ β'). ”Nya-vågaren” Alain Delon. Expressen 21/8 1963, s. 23. Hon är en sådan där grön vågare som man läst om i tidningen. SvD 16/11 1972, 1: 10. —
1) (†) till 1, om sjö l. hav l. ström o. d.: som bildar l. rör sig i vågor, böljande; äv. om rörelse i vatten. Grop-Vatten .. Står samladt i någon liten grop, i jord eller bärg; kan ock derföre ej hafva någon stark vågig rörelse af väder. Wallerius Hydrol. 30 (1748). Då han .. henne fängsla will / Hon i ett ögonblick sin skepelse förbyter / Uti en wågig ström, som genom templet flyter. JournLTh. 1812, nr 78, s. 3. Vi bo afsides uti det vågiga hafvet. Johansson HomOd. 6: 204 (1844).
2) till 1, 2, ss. senare led i ssgr: som har sådana l. sådana vågor; jfr kort-, lång-, små-, stor-vågig m. fl.
3) till 3 a: som är försedd med våg l. vågor. särsk.
a) till 3 a α, om hår l. päls l. frisyr o. d.: som faller i vågor l. lockar. Kellgren (SVS) 1: 238 (1778). Ullen är glansig, fin och vågig. LAHT 1883, s. 209. Han stryker med handen över håret som för att räta ut det; hon har inte tidigare tänkt på hur vågigt det är. Jörgensdotter BergDöttrar 256 (2009).
b) om avlångt band l. avlång kant l. linje l. rad o. d.: som består av en serie (mjuka) kurvor, vågformig (jfr sicksack-formad). Lind 1: 788 (1749). Den vågiga blixten bröt igenom den tjocknade luften. Widström Vitt. 101 (1787). Häckarnas långa, vågiga, slingrande linjer, gifva en skön anblick. Snellman Tyskl. 20 (1842). Det var ett vackert smitt vapen med vågig klinga, lik en blixt eller en orm. Pleijel Fungi 214 (1993).
c) om yta l. landområde o. d.: som buktar uppåt o. nedåt, vågformig; ibland äv. mer l. mindre liktydigt med: ojämn; särsk. om blad: tvärrynkad; förr äv. om bergart: veckad (se vecka, v. b β; jfr vresig 1 slutet β). Undulatum, (Wågigt) när bladets yttersta del emot bräddarna skiftwis är uphögd och nedtrykt, och går liksom i wågor. Möller PrincBot. 35 (1755). Den grå Upländska vågiga graniten. Tilas PVetA 1765, s. 50. Två upvärmda jernplåtar, hvilka äro försedda med motsvarande vågiga, noga emot hvarandra passande uphöjningar och fördjupningar. Eneberg Karmarsch 1: 169 (1858). Söderslätt .. är nästan platt som ett bräde, icke så vågig som Lundaslätten. Sandström NatArb. 1: 44 (1908). Gatorna .. som idag snabbt blir mycket vågiga. PiteåT 29/5 1986, s. 6.
4) till 3 b, om rörelse l. förflyttning: som liknar vågors böljande rörelse; särsk. om fågels flykt; äv. om ngt sakligt konkret med tanke på dess rörelse: som rör sig likt vågors böljande. SvMag. 1766, s. 492. Ett norrsken .. / Som lik en vågig eld i mörkrets tomhet bäfvar. JGOxenstierna 1: 100 (1805). Ärlan (kommer) i vågig flykt på lätta vingar. Ericson Fågelkås. 1: 47 (1906). jfr små-, stor-vågig.
Avledn.: vågighet, r. l. f. särsk. till vågig 3: egenskapen l. förhållandet att vara vågig; äv. (till vågig 3 a) konkret: vågformig ojämnhet (särsk. om sådan ojämnhet i trä l. papper). Weste (1807). LAHT 1899, s. 360 (i fråga om fårull). Lerytans mjuka vågighet avspeglar moränunderlagets ytformer. TurÅ 1930, s. 24. Vågighet .. (dvs.) deformation hos bana av t. ex. papper, vanligen i kanterna, orsakad av ojämn fukthalt. TNCPubl. 74: 297 (1980).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content