publicerad: 1977
SLIPA sli3pa2, v.2 -ade (OPetri Kr. 58 (c. 1540) osv.) ((†) pr. ind. sg. pass. -es Broman Glys. 3: 80 (c. 1730); ipf. -te Schultze Ordb. 4552 (c. 1755); sup. -t Schultze Ordb. 4552 (c. 1755); p. pf. slipt Dahlstierna (SVS) 58 (1698), Lidner (SVS) 2: 4 (c. 1786), Atterbom VittH 192 (1845; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se SLIPARE avledn.); jfr SLIP, sbst.5
Ordformer
(schlip- 1732 i ssg (: Schlipstens wef). slip- (-ie-, -ii-, -ij-, -j-) 1547 osv. slipp- 1709. slive- i ssg 1731 (: Slivesten). slyp- (-ÿ-) 1673—1703)
Etymologi
[fsv. slipa, släpa, slipa; jfr fd. slibæ, handla hårt l. illa mot ngn (d. slibe, nor. slipe); sannol. av mlt. slīpen, röra sig glidande, släpa, slipa (verktyg), motsv. mnl. slipen (nl. slijpen), fht. slīfan (mht. slīfen, t. schleifen); till den utvidgning av roten i SLEM, sbst., SLÄDE, som föreligger i gr. ὀλιβρός, hal, slipprig, o. SLIPPRIG. — Jfr FÖRSLIPRA, SCHLEIFER, SLEP, SLIP, sbst.1, 4, SLIPA, sbst.2, SLIPER, sbst.2, SLIPIG, SLIPPER, adj., SLIPPRA, v., SLÄPA, v., SLÄPPA, v.]
1) († utom i ssgrna SLIP-VIND o. -ÄRTER) låta (ngn l. ngt) glida gm att dra honom l. det (t. ex. på marken l. golvet), släpa. En hest slipade .. konung Inga til dödz ther han hengde med foten i böghlone. OPetri Kr. 58 (c. 1540). Ekeskogen och Engewallen som medh körningh och slipningh förminskes (i värde). BrinkmArch. 1: 12 (1576). Cellarius 163 (1729).
2) medelst ett redskap (slipverktyg) vars verkande delar (slipmedel) består av skarpa korn (slipkorn) l. kantade partiklar (l. medelst ett ämne bestående av skarpa korn osv. l. medelst verktyg med liknande effekt) nöta l. riva bort små partiklar av (ngt); i sht i fråga om sådant tillvägagångssätt i avsikt att borttaga ojämnheter l. ge ngt en slät(are) yta l. polera ngt l. ge ngt önskad form; äv.: på sådant sätt framställa (ngt); äv. med saksubj.; äv. dels utan obj., dels med obj. betecknande det som borttages l. bildas, dels med obj. o. predikativ betecknande resultatet; ofta i p. pf. (äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.); jfr BRYNA, v.1 1, FILA 1, POLERA 1. Efter grundstrykningen slipas den målade ytan med fint sandpapper. Slipa järnet fritt från rost. Golvet i kyrkan är lagt med slipade kalkstensplattor. Slipa och polera en bordskiva. Det slipande materialet i slippapper, slipskivor o. d. utgöres av korund eller smärgel o. d. SthmSlH 1: 178 (i handl. fr. 1591). (Ryttarharnesken) äro intet slipade, ej heller filade. Dahlgren LDeGeer 147 (cit. fr. 1632). Invention, at med wattudrift slipa bomber och kulor. Polhem Test. 119 (1761). Slipa rosten af en ting. Weste FörslSAOB (c. 1815). Att Kassakmattorna äro så glansiga beror på att befolkningen placerar dem på bottnen av de strida vattendragen. Vattnet medför mycket fin sand, och härigenom slipas ullen och erhåller den vackra glansen. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 90 (1929). Till sist måste silver- eller pergamenthinnan avlägsnas från bönorna genom slipning, varefter kaffet är färdigt att föras i handeln. Bolin VFöda 327 (1934). SvMekanförb. TeknMedd. 22 V: 5 (1955). — jfr AV-, BLANK-, BORT-, FIN-, GLATT-, GROV-, IN-, JÄMN-, MASKIN-, MATT-, NED-, OLJE-, OM-, PLAN-, PÅ-, REN-, RUND-, SCHABLON-, SKARP-, SLÄT-, STÅL-, SÖNDER-, TILL-, TORR-, UPP-, UR-, UT-, VATTEN-SLIPA m. fl. o. I-, NY-, O-, RAK-, SKARP-SLIPAD m. fl. samt EFTER-, FÖR-, GLAS-, PORFYR-, STEN-, VÅT-SLIPNING m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. o. talesätt; särsk. [jfr lt. sunder water slīpen, d. slibe uden vand] i uttr. inte slipa utan vatten, inte arbeta med litet utbyte i förhållande till arbetet, inte arbeta gratis o. d. Han slijpar intet vthan Watn, .. (dvs.) Han giör intet vthan sin nytta. Grubb 303 (1665). Dät ena stålet slipar dät andra. Schultze Ordb. 4552 (c. 1755).
b) i fråga om vässning l. skärpning av (egg på) (egg)verktyg l. spetsning av (udd på) nål o. d.; äv. med resultativt obj., i sådana uttr. som slipa udd l. egg på ngt. Skärsliparna slipade knivar, saxar och andra eggverktyg. SkeppsgR 1547 (utan obj.). Astrild, som står, och slipar sijne Pijlar. Stiernhielm Öfw. (1658, 1668). (En arbetare i knappnålsfabriken) slipade udd .. (på mässingstråden) först på en liten slipsten och sen på ett polerstål. Ferrner ResEur. 263 (1760). Jag slipade min yxa hvass, / Och slogs som Schweizare och fri. Böttiger 1: 287 (1841, 1856). Pred. 10: 10 (Bib. 1917; med avs. på egg). Flodström SvFolk 21 (1918; i p. pf., om flintyxor). Verktygsslipare med vana vid slipning och lödning av skärande hårdmetallverktyg sökes. DN(A) 1964, nr 308, s. 33. — jfr HÅL-SLIPAD o. RAKKNIVS-, SAX-SLIPNING.
c) i fråga om slipning av glas; ofta i fråga om sådan behandling i avsikt att ge glaset viss (tilltalande) form l. önskad ljusbrytning o. d. (jfr d). Ljuskronans slipade kristaller. Fint slipade vinglas. 1 Spegel medh Swart Ram och slipat glaas. Roth Kägleh. 26 (i handl. fr. 1686). Slipar man .. ett (syn)glas på håliga sidan (av en metallskål) .. så blifver det kullrigt; men slipas det på kullriga sidan .. så blifver det håligt. De Rogier Euler 3: 155 (1787). 2 slipade geleskålar 2 pressade d(ito). BoupptVäxjö 1876. Key-Åberg Glasind. 66 (1899; utan obj.). Slipa sitt namn i glaset. Auerbach (1913). Slipning av glas .. sker i slipstol med roterande slipskiva. Hermelin Glas 64 (1966). — jfr DIAMANT-, FASETT-, KONST-SLIPAD o. DJUP-, KRISTALL-, LINS-, OLIV-, RELIEF-, RUT-SLIPNING.
d) i fråga om slipning av ädelsten(ar) i avsikt att ge stenen tilltalande form o. öka mängden reflekterat ljus (t. ex. gm fasetternas anordning); äv. i fråga om slipning av pärlor o. andra prydnadsstenar o. d.; jfr c. Wrangel TessPal. 35 (i handl. fr. 1735; i p. pf., om ädla stenar). En liten faveurRing; hwaruti är infattad en Rubin, slipad som et Hierta. Schück VittA 5: 377 (i handl. fr. c. 1775). BoupptVäxjö 1776 (i p. pf., om pärlor). Slipade diamanter få olika namn: Taffelstenar, .. Rosenstenar, .. Brillanter. Hartman Naturk. 101 (1836). De små kärl av bergkristall, där man .. blott genom en självklar form och en enkel slipad fasettering av ytan får den ädla kristallen att avslöja sin ljusskimrande skönhet. Munthe IslamK 242 (1929). Under samvaron med sådana kvinnor som henne måste man säga sig, att de vackraste diamanterna äro sådana, som genomgått den omsorgsfullaste slipningen. Platen Ensam 252 (1939); jfr 3. — jfr FASETT-SLIPAD o. AGAT-, BRILJANT-, DIAMANT-SLIPNING.
e) (i fackspr.) i fråga om framställning av mekanisk (se d. o. 1 a δ) trämassa (slipmassa) i slipverk o. d.; särsk. i p. pf., om den på så sätt framställda massan. En stor fabrik, som slipar träd, för att man sedan må kunna göra papper af trädmassan. Topelius Lb. 2: 50 (1875). Slipad trämassa framställes dels genom slipning af råa skalade vedkubbar, dels genom slipning af med ånga basade sådana. 2NF 20: 1498 (1914). TNCPubl. 29: 20 (1958). — jfr LÅNG-SLIPAD o. VARM-SLIPNING.
f) allmännare, i fråga om att gm nötning l. gnidning förslita ngt l. göra ngt slätt l. polera l. skärpa ngt; ofta i fråga om sådan icke avsiktlig nötning osv.; i sht med saksubj., företrädesvis i fråga om sådan nötning osv. åstadkommen på sten- l. bergyta o. d. av inlandsis l. havsvågor o. dyl. l. av stenar l. bergytor som nöter l. glider mot varandra; äv. i uttr. slipa sig väg, om vatten: gm nötning tränga sig fram. Av havsvågorna slipade berghällar. Om nu thesze stenar så trinne och glatte äro skapade eller af syndafloden så nötte och slipade, lemnar jag gärna åt andra nogare at efftertäncka. Rudbeck Samolad 20 (1701). Swedenborg RebNat. 1: 14 (1719: slipa sig wäg). Det är hela denna svärmen af HofPredikanter och RegementsPräster som äro de farligaste. De förra ligga ständigt och slipa Hoftrapporne. Kellgren (SVS) 6: 337 (1794). Till trappsteg .. är .. (granit) nästan outslitlig, men blifva de mycket gamla, så slipas graniten genom nötningen, att han blifver hal. Rothstein Byggn. 78 (1856). Vad som .. (vid Döda fallet) kommit fram i dagsljuset är ett stycke av den ränna, som isjökeln slipade i berget under istiden. Böök ResSv. 182 (1924). Sedan sista lagret grovbetong lagts på, slipas golvet med cementbruk sammansatt av 1 del cement och 3 delar sand. Träskman Fjäd. 23 (1948). — jfr STÅL-SLIPA o. IS-, VIND-SLIPAD samt GLACIÄR-, SAND-, VIND-SLIPNING. — särsk. om djur: skärpa l. vässa (näbb l. horn o. d.) gm nötning l. gnidning (mot ngt). Kråka och Vipa / Nu näbbarna slipa. Bellman (BellmS) 1: 69 (c. 1770, 1790). (Getabocken) gick och spionerade kring knutarna och slipade hornen mot staketet. Fröding ESkr. 2: 9 (1890).
g) i utvidgad anv.
α) (numera bl. tillf.) med avs. på snö (l. is) som användes ss. väg för slädar o. d.: (gm slädarnas osv. nötning) göra hal l. blank. Nu bonden färdas, hvilken skara! / På vintrens bädd, hvad slipad stig! / Se främling! huru lätt vi fara, / När du i leran släpar dig. GFGyllenborg Vitt. 1: 236 (1795).
γ) [efter motsv. anv. i t.] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om tvåltillverkning, med avs. på (tvål)massa: koka i vatten l. tunn lut så att produkten blir glatt o. fri från kristaller o. marmoreringar; jfr POLERA 1 f. Liedbeck KemTekn. 151 (1863: slipning). TT 1897, Allm., s. 285 (i p. pf., om tvålmassa). 2UB 7: 482 (1903: slipningen).
h) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (jfr 3 j), dels om varje omgång varvid ngt slipas l. om sätt att slipa, dels om den åstadkomna ytan l. fördjupningen l. skärpan o. d.; äv. motsv. b—d. Första slipningen. Lind (1749). Stålet är för mjukt, slipningen har ej länge bestånd. Weste FörslSAOB (c. 1815). De slipningar som .. behöfvas (i ett laboratorium), äro att slipa proppar i flaskor .., samt att slipa öppningar på klockor eller trattar plana. Berzelius Kemi 3: 243 (1818); jfr c. 1:ma kristallvaror i moderna slipningar och mönster. SvD(A) 1918, nr 313 A, s. 6. BonnierLM 1954, s. 211 (i fråga om diamant, konkretare, i bild). — jfr PYRAMIDAL-, ROSENSTENS-SLIPNING.
3) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 2; företrädesvis i a. Hans (dvs. Karl XI:s) Namn sko wij ingrafwa / I Demant-hårdan Steen, den Tijdens slijpta Tand / Med sine skarpe Bett ey nånsin skall förtära! Dahlstierna (SVS) 109 (1698). På Himlens slipta glas, ren Morgonrådnan sväfvar. Lidner (SVS) 1: 211 (1781). (Den spefulle) är van att slipa sina ord mot de hvassa hoffröknarna. Topelius Fält. 3: 17 (1858). V. sjelf, liflig och munter, i svart sammetsrock, svarta lockar och svarta gnistrande, slipade stenkolsögon. Lundgren MålAnt. 3: 172 (1873). (I ett omaka äktenskap) slipar själviskheten sin egg vid viljornas ständiga, intima friktion. Siwertz Sel. 1: 156 (1920). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 284 (1947). — särsk.
a) i fråga om bortarbetande av fel l. ofullkomligheter l. ngt stötande l. störande i ngt l. hos ngn l. i fråga om minutiös bearbetning för att förbättra l. fullkomna ngt l. ngn; i sht i fråga om sådant bortarbetande av fel osv. hos person, som äger rum under (en längre tids) umgänge med (”nötning” mot) andra människor o. varigm psykiska l. sociala ”kantigheter” bortarbetas o. en förmåga av smidig anpassning till givna mönster o. d. förvärvas (särsk. i fråga om bibringande av kulturell förfining o. d.; kultivera l. förfina o. d.); ofta med tanken delvis l. väsentligen riktad på den förfarenhet l. skicklighet som på sådant sätt förvärvas; jfr b o. FILA 3, POLERA 2. (O Gud, giv att jag må) effter Willian din min Tanckar tienligt slijpa. Achrelius Dan. B 2 b (c. 1690). (Det är illa) att vi hålla på och slipa med latin i många år, och ändock illa nog förstå det. JJBjörnståhl (c. 1765) i 3SAH LVII. 2: 182. För att förekomma all olägenhet så slipar sig Fransosen i sina yttre seder fullkomligt glatt. Geijer Brev 49 (1809). Han talade rakt ut som tankarne kommo, utan besväret att slipa kanterna af de starka orden. Strindberg Fagerv. 141 (1902). Pettersson började lägga en skarpsinnighet i dagen som kom Bendel att i tysthet tänka, att hans kompanjon snabbt och säkert skolades och slipades till affärsman ända ut i lillfingersnageln. Hammenhög PoB 424 (1931). Hon rättade alla hans manuskript, slipade en fras här och där. Lagercrantz Stone Sjöm. 132 (1939). Vi slipar ivrigt vårt intellekt, men visar inte samma omsorg om vårt känsloliv. Ruin SjunknH 204 (1956). — särsk. α) i p. pf. (i sht i mer l. mindre adjektivisk anv.).
α') om person: som förvärvat förfarenhet l. erfarenhet l. skicklighet i konsten att klara sig l. hävda sig l. sina intressen o. d.; numera oftast med tanken väsentligen l. enbart fäst vid förmåga att använda list l. knep o. d., övergående i bet.: listig l. (knip)slug l. förslagen o. d.; äv. dels om djur, dels metonymiskt, om huvud, dels substantiverat. En slipad skälm. En slipad statsman, politiker, diplomat, affärsman, jurist. Akta dig för honom, han är en slipad räv. Hjelt Medicinalv. 3: 145 (i handl. fr. 1789). Rademine Knigge 3: 46 (1804: de mera slipade; substantiverat). Slipad i affärerna, i handtverket. Weste FörslSAOB (c. 1815). Har Nickolson varit annat än en slipad och hvass bof i all sin dar? Almqvist TreFr. 1: 63 (1842). Topelius Planet. 2: 155 (1889; metonymiskt, om huvud). O de kvinnorna. De äro slipade, men inte nog slipade för att ej genomskådas. Engström Brevbok 105 (1894). v. Kühlmann, som satt vid förhandlingsbordet i Brest-Litovsk med en så slipad motståndare som Trotzki, ville ej (osv.). Estlander 11Årt. 5: 127 (1930). Jakten 75 (1951; om harar).
β') om ngt sakligt; företrädesvis: som kännetecknas av l. tyder på förfarenhet l. skicklighet (parad med slughet) l. slughet l. förslagenhet o. d.; äv.: (gm minutiös bearbetning för att borttaga fel l. ofullkomligheter) uppövad l. förfinad o. d. (jfr POLERA 2 b slutet). Mickels mästerliga .. smikrande och slijpadhe söte ord. Forsius Fosz. 374 (1621). Lanærus Försök 13 (1788; om seder). Fy tusan, är det en prest? Jag kunde just tycka det på hans slipade ögon. Strindberg RödaR 145 (1879). (En viss sångares röst) är nog en smula ljusare än signor Mauris, men den är också mjukare och liksom mera slipad. GHT 1898, nr 271, s. 3. Ett kort anförande, som i programmatiskt slipade satser innehåller (osv.). Höglund Branting 2: 326 (1929). Grimberg VärldH 7: 66 (1936; om diplomati). särsk. ss. adv. Du lägger dina ord slipadt nog, för att vara bonde. Mellin Nov. 1: 112 (1833, 1865). Liljecrona RiksdKul. 153 (1840).
b) [efter lt. slipen und wenden; jfr t. schleifen und wenden] (†) intr., i uttr. slipa och vända, listigt o. smidigt arbeta för att få allt att vända sig till ens egen fördel, handla listigt l. knipslugt o. d.; jfr a. Forsius Fosz. 390 (1621).
c) [med tanke på den nötande verkan som uppstår vid slipning på slipsten o. d.] (i vitter stil, numera föga br.) med obj. betecknande öra, i fråga om den irriterande l. tröttande effekt som åstadkommes av att ngt ideligen upprepas (jfr e) l. av att ngt stöter ngns sinne för det estetiska o. d.: irritera, trötta. Min rätt är ej att, för hans (dvs. kungens) thron, / Bland deras flock som ordet föra, / Få slipa med min hvardagston / Hans fina Ciceronska öra. Leopold 2: 446 (1792, 1815). (Om man ss. talare ideligen upprepar samma sanningar, blir de) til ställen af utnött kraft, hvarmed man utan all verkan slipar uttröttade öron och bultar på hjertan utan deltagande. LBÄ 1: 100 (1797).
d) intr., om gräshoppa: spela; jfr FILA 2 slutet. Gräshopporna slipade i det våta och doftfyllda gräset. Heidenstam Folkung. 1: 66 (1905).
e) [jfr sv. dial. slipa å gå på, hålla på o. tjata l. försöka övertala] (numera bl. tillf.) i uttr. ligga och slipa på ngn med ngt, oavbrutet ligga över ngn med gnat om ngt. Jag har läst historien så väl som ni, fast jag intet ligger och slipar på alla boktryckerierna med mina finance-projecter (för att få dem tryckta). Kexél 1: 45 (1776).
f) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bli utan lön för mödan, ”dra veven”. Pytt Pelle, vill du slipa. Granlund Ordspr. (c. 1880). ”Den (flickan) kniper di snart bort. Rådman gick och jollra om någe' i den vägen, när jag ledde hem'en (berusad) i morse.” ”Den? Pyh, slipa får han!” utbrast Lisett föraktligt. ”Den, sa' hon! Det ä' ingen karl att blåsa åt, det.” NIllT 1896, s. 89.
g) [jfr med avs. på bet. sv. slang bryna, ha samlag med (ngn)] (†) intr.: ha samlag, idka samlag; jfr SLIPA, sbst.2 (N. N.) sade ock, att S:s hustru legat och filat samt slipat på Wahls-rödjorne. NVedboDomb. Vårt. 1739, § 73.
h) [jfr sv. dial. slipa, vara inställsam, flörta] (†) vara inställsam, ställa sig in, fria (se FRIA, v.2 1 a β α'); äv. i uttr. slipa för ngt, om djur: (gm att stryka sig mot ngn) inställsamt tigga om ngt. När kärlekstokar slipa / Som Geten efter mjöl, / Så röker jag min pipa, / Och dricker et glas öl. Sommarprom. 1793, s. 178. (Hunden) Selim satt och såg salig ut, fördjupad i min åsyn, och slipade då och då för en bit hvetbröd. Törneros (SVS) 3: 133 (1833).
i) [jfr 2 b] (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om dag: hård, svår, besvärlig; jfr SKARP, adj. 15 f. ”Ja, men oss emellan sagt, förbannadt slipade dagar hade hon hos dig”. ”Jaså? — huru då? fick hon ej allt hvad hon behöfde kanske?” ”Åh ja, men visst var lifvet henne litet surt.” Wetterbergh Altart. 263 (1848). Därs. 495.
j) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (jfr 2 h); i sht: (kulturell) förfining (förvärvad gm lämpligt umgänge l. gm erfarenhet l. bildning o. d.); jfr POLERA 2 b. Rosenstein PVetA 1789, s. 81. Djupt inre värde under en yta, som ingalunda glänste af slipning. Leopold 5: 531 (1822); jfr 2 c, d. (Förf. Hjalmar Söderbergs) samhörighet med 1890-talets litterära generation (visar sig bl. a.) .. genom hans .. stilistiska slipning. 2NF 28: 138 (1918).
4) [efter motsv. anv. av t. schleifen, svagt v.] (†) med avs. på befästningsverk: jämna med marken, förstöra, rasera, ödelägga; jfr SLEFA. Fast om fienden, den andra, Tredie och 4:de Bastionen så häfftigt och skarpt beskiöth, att Skantzkorgarne och Batterierne alldeles blefwo slijpade, Så (osv.). KKD 11: 237 (i handl. fr. 1704). Lind (1749).
Särsk. förb. (till 2): SLIPA AV10 4. gm slipning avlägsna (ngt), slipa bort; äv. motsv. slipa, v.2 2 f (särsk. refl., i uttr. slipa av sig mot varandra, om stenar o. d.: slipas l. nötas mot varandra). Nordforss (1805; med avs. på rost). (Ofta finnas) 2—4 stenar i samma (urin-)blåsa, och dessa slipa då af sig emot hvarandra och blifva facetterade på ytorna. NF 2: 740 (1877). Boye Ast. 9 (1931). jfr avslipa. särsk. mer l. mindre bildl. (jfr slipa, v.2 3); äv. ss. anföringsverb: yttra (ngt) o. på sådant sätt mildra verkan av ngt förut sagt. Blir bildningen ensidigt förståndig, så att det concreta och individuella slipas af sinnet, så (osv.). Törneros (SVS) 4: 157 (1827). Stenelid KlarStjärn. 10 (1949; ss. anföringsverb). Hans kantigheter har slipats av. SvHandordb. (1966). —
SLIPA BORT10 4. gm slipning borttaga (ngt), slipa av; äv. dels motsv. slipa, v.2 2 f, dels oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr slipa, v.2 3); jfr slipa ut. Lindfors (1824). På svarfstolen slipade han .. bort sömmarne (på den nygjutna kannan), och med pimsten gjordes metallen glänsande som silfver. Strindberg SvÖ 1: 262 (1882). Det stötande och utmanande i hans sätt hade slipats bort. Söderhjelm Brytn. 251 (1901). På vintern slipar yrsnön bort barken från risens stammar. Selander LevLandsk. 88 (1955). jfr bortslipa. —
3) (numera bl. tillf.) till 2 f: gm nötning få (ngt) att passa in; äv. refl., i uttr. slipa sig in, om vatten: gm nötning tränga sig in (i ngt). Watnets natur är, at slipa sig in uti hårdesta sten. Swedenborg RebNat. 1: 18 (1719). Nerén BilB 2: 79 (1931). —
SLIPA NED10 4 l. NER4. gm slipning göra (ngt) lägre l. ta bort upphöjningar o. d. på (ngt), nedslipa; äv. motsv. slipa, v.2 2 f, särsk. refl., i uttr. slipa sig ned, om stenar: gm nötning mot varandra komma (längre) ned. Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718; refl., om stenar). Slipa ned en tand till roten. SvHandordb. (1966). jfr nedslipa. —
SLIPA SIG IGENOM10 1 040 l. 032. (numera bl. tillf.) särsk. till 2 f, om vatten: (gm nötning) tränga sig igenom (ngt). Tranæus Medewij 2 (1690). —
SLIPA SÖNDER10 40. särsk. dels till 2 e, med avs. på trä, dels mer l. mindre bildl. (jfr slipa, v.2 3). Här går du kring som en stackare och slipas sönder mot allting. Andersson Hemlösa 168 (1918). Den enklaste metoden att framställa pappersmassa är att slipa sönder veden. Bolin OrgKem. 160 (1925). jfr sönderslipa. —
SLIPA TILL10 4. gm slipning tillpassa (ngt); äv. bildl. Lenhardtson Tandl. 181 (1897; med avs. på tand). Johnson Se 6 (1936; bildl., med avs. på karaktär). jfr tillslipa. —
SLIPA UPP10 4, äv. OPP4. gm slipning förbättra (ngt) l. öka skärpan l. glansen o. d. hos (ngt); äv. med avs. på hål o. d.: gm slipning göra större; äv. dels motsv. slipa, v.2 2 d, dels mer l. mindre bildl. (jfr slipa, v.2 3). Hwalström SpecPaid. 251 (1773; i bild). Slipa opp en demant. Nordforss (1805). Ericsson Ur. 266 (1911; med avs. på hål). Jag tyckte, att han .. mer och mer slipade upp sin fina humanistiska bildning. Hedberg Jos. 377 (1940). jfr uppslipa. —
SLIPA UT10 4. gm slipning utvidga (hål o. d.); äv.: slipa bort (ngt); äv. motsv. slipa, v.2 2 f; äv. bildl. Swedenborg RebNat. 1: 19 (1719; om stenar, med avs. på ”jättegryta”). Slipa ut råst på en kniv. Schultze Ordb. 4554 (c. 1755). Den vekhet, som funnits hos honom som gosse, hade nog slipats ut något af det hårda lifvet. Berg Sjöf. 73 (1910). jfr utslipa.
Ssgr (i allm. till 2): A: SLIP-ANORDNING~020. konkret(are): anordning för slipning; jfr -apparat, -inrättning. NordBoktrK 1910, s. 339. —
-APPARAT. [jfr t. schleifapparat] jfr -anordning. UB 1: 458 (1873; för slipning av pappersmassa). jfr rund-slip-apparat. —
-AVFALL~02 l. ~20. avfall från slipning (härrörande från slipdon l. arbetsstycke), slip (se slip, sbst.5). LandsmFrågel. 25: 9 (1929). —
-BANA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6624). bana (se bana, sbst.1 6 a β) utgörande den del av ett cirkelformigt slipdon mot vilken slipningen sker (jfr -yta 2); äv. om slipränna (se d. o. slutet). IllSvH 1: 45 (1875; om slipränna). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 158 (på slipsten). —
-BAND. [jfr t. schleifband] (i fackspr.) för slipning med slipmaskin avsett l. använt ändlöst band täckt med slipmedel; jfr -rem 2. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 356 (på polermaskin). —
-BLOCK.
2) i sht arkeol. stenblock med sliprännor (se -ränna slutet); jfr -häll o. slipar-sten. LfF 1882, s. 252. —
-BORD. (i fackspr.) bord använt l. avsett ss. underlag (för arbetsstycke) vid slipning. BoupptVäxjö 1778 (efter gördelmakare). —
-BRÄDE. [jfr t. schleifbrett] (i sht förr) bräde försett med yta av slipmedel o. använt för slipning (av hushållsredskap o. d.); jfr -sticka 1, -stål. AHB 97: 62 (1879). —
-BÄNK. [jfr t. schleifbank] bänk utgörande l. avsedd ss. underlag l. ställning vid slipning (särsk. om slipstensställning). Möller 2: 808 (1785). SvBL 5: 40 (1864; i porfyrverk). Våra liar hängde i plommonträdet över slipbänken. Moberg DinStund 149 (1963). —
-DAMM. [jfr t. schleifstaub] vid slipning uppkommande l. uppkommet damm (se damm, sbst.2 2 c). JernkA 1846, s. 305. —
-DEKOR. [med avs. på senare leden se sandstens-dekor] jfr -dekoration; särsk. i fråga om glas. Form 1948, s. 153 (konkret). —
-DEKORATION. dekoration (se d. o. 1 c) utförd gm slipning; särsk. konkret (särsk. på glas; jfr slipa, v.2 2 c); jfr -dekor. Eidem ÄGlasH 111 (1912). —
-DIAMETER. (i fackspr.) om diameter hos roterande arbetsstycke som kan bearbetas i en rundslipmaskin. SvD(A) 1918, nr 75, s. 13. —
-DJUP. (i fackspr.) om djup uppnått l. avsett att uppnås i arbetsstycke gm slipning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 361. —
-DOCKA. (i fackspr.) på slipmaskin: docka (se docka, sbst.1 6 c) uppbärande slipspindel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 370. —
-DON. enkelt l. sammansatt don (se don, sbst.1 3) för slipning; jfr -verktyg. Slipdonen framtogos, och skogsgångarna vässade sina yxor. Heidenstam Svensk. 1: 165 (1908). TNCPubl. 42: 94 (1969). —
-DUBB. tekn. på slipverktyg: dubb (se dubb, sbst.1) använd ss. styrande del för arbetsstycke. HbVerkstTekn. 1: 251 (1944). —
-DUK. [jfr t. schleiftuch] tekn. (väv)duk (l. en kombination av duk o. papper) belagd med slipmedel o. använd l. avsedd för slipning; jfr -papper 1. Eneberg Karmarsch 2: 544 (1861). —
-DYNA. tekn. likt en slipkloss använd dyna varpå slipduk l. slipmedel anbringas l. anbragts. MeddSlöjdF 1895, s. 200 (använd vid stenslipning). —
-EFFEKT. effekt utövad av slipning; slipande effekt; särsk. om sådan effekt utövad på tänder gm tuggrörelser l. av slipmedel i tandkräm. Hylin Munn. 2: 136 (1933; i fråga om tuggningens effekt på tänderna). —
-FEL. [jfr t. schleiffehler] (i fackspr.) vid slipning gjort l. erhållet fel, slipningsfel. IngHb. 6: 340 (1954). —
-FIL. tekn. med fina filgrader l. fina ytkorn försett slipverktyg liknande en fil. Almroth Karmarsch 465 (1839). —
-FILT. (i fackspr.) slipdon bestående av (ylle)filt belagd med slipmedel (t. ex. av pimpstenspulver). KatalIndUtstSthm 1897, s. 265. —
(2 d) -FORM. (i fackspr.) i fråga om ädelstenar: form av slipning, slipning (se slipa, v.2 2 h). Rosensten .. slipform för diamanter el. andra ädelstenar. NorstedtUppslB 1241 (1927). —
(2 c) -GLAS. glasfabr. slipat glas (motsatt: ej efterbehandlat glas, t. ex. pressglas). Paulsson SvStad 1—2: 359 (1950). —
-GORR. (slip- 1749 osv. slipe- 1578—1720) jfr gorr 2 c o. -avfall, -sand 2, -stens-gorr. BOlavi 128 b (1578: Slipegor). jfr: Slipgorr .. (dvs.) Blöt massa som brukas till slipning, el. som affaller och afdryper vid slipning. Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-GRUM. (†) slipavfall, slipgorr; jfr grum 1. Rinman JärnH 34 (1782: slipgromet, sg. best.). Heinrich (1828). —
-GRUND. [jfr t. schleifgrund] (numera mindre br.) jfr grund, sbst.1 I 3 b slutet, o. -stryknings-färg. Herrmann Lackering 6 (1854). Eneberg Karmarsch 1: 224 (1858). —
-GRUNDNING. [jfr t. schleifgrundierung] mål. slipstrykning; jfr grunda, v.1 II 1. HantvB I. 1: 128 (1934). TNCPubl. 42: 94 (1969). —
-GRÄS. (†) om sådana arter av släktet Equisetum Lin. som har hårda stjälkar o. förr användes bl. a. för slipning; jfr skav-gräs, skäfte, sbst.2 (Ekenberg o.) Landin 770 (1894). —
-GURKA. (i fackspr.) om slipdon bildat av (den gurkliknande, med mycket hårda fibrer försedda) frökapseln från den tropiska växten Luffa cylindrica (Lin.) Roem. TNCPubl. 42: 94 (1969). —
-GÅNG. (förr) i riskvarn: anordning för borttagande av silverhinnan på ris, bestående av en konisk sten roterande horisontellt mot en järntrådsduk, varvid riset slipades mellan stenen o. duken. SDS 1898, nr 346, s. 2. —
-HANDTAG~02 l. ~20. (i fackspr.) handtag till l. på slipdon. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 177 (1953). —
-HJUL. [jfr t. schleifrad] (numera föga br.) hjulformigt slipdon, slipskiva l. slipsten; äv. (på slipsten som drives med trampa): balanshjul, svänghjul. Lind (1749; under schleiff-rad). Lindfors (1824; om balanshjul). Cannelin (1921). —
-HO, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6625). vattenho placerad l. avsedd att placeras under slipsten o. i vars vatten slipstenens slipyta vätes (o. vari slipslammet samlas), slipstensho; jfr -balja, -bytta, -kar. Hiärne 2Anl. 400 (1706). —
-HUS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6624). (slip- 1672 osv. slipe- 1608—1672) [jfr t. schleifhaus] hus för slipning. Joensson FaktorRäkenskArboga 1608. SvBL 5: 40 (1864; vid porfyrverk). TT 1899, Allm. s. 280. —
-HUVUD. [jfr t. schleifkopf] tekn. på slipapparat: huvud (se d. o. 6) varpå l. vari slipdon är placerat. Carlström Spinnm. 67 (1832). —
-HÄLL. i sht arkeol. häll (se häll, sbst.2 1, 3) med sliprännor (se -ränna slutet); jfr -block 2. VittAMB 1872, s. 114. Ymer 1935, s. 37. —
-INDIKATOR. tekn. indikator (se d. o. 2) med uppgift att visa hur långt en yta slipats ned. Bergman Slipn. 241 (1952). —
-INSTRUMENT. särsk. odont. instrument för slipning av tänder l. tandamalgam o. d. Welin Tandfylln. 2: 102 (1899). —
-KAR. särsk. glasfabr. till 2 c: under slipskiva placerat träkar för uppsamling av vatten o. slippulver; jfr -ho. Hermelin Glas 64 (1966). —
-KITT. (förr) kitt avsett att efter applicering slätgöras gm slipning (med sandpapper l. dyl.); jfr spackel. AHB 131: 101 (1887). —
-KLOSS l. -KLOTS. kloss för slipning; i sht om (rektangulär, platt) kloss av trä l. kork o. d. kring vilken slippapper o. d. vecklas. Landsm. XVIII. 1: 15 (1912). HantvB I. 6: 366 (1938; för nedtryckande av ändlöst band på putsmaskin mot arbetsstycket). —
-KOL. [jfr t. schleifkohle] (i fackspr.) ss. slipmedel använt träkol. Almroth Karmarsch 462 (1839). —
-KORN. [jfr t. schleifkorn] (i sht i fackspr.) korn (se d. o. 6) ingående i l. avsett ss. slipmedel; oftast i pl.; äv. koll. 3NF 17: 1310 (1932). Bergman Slipn. 31 (1952; äv. koll.). (En slipskiva) består av ett mycket stort antal skarpkantade slipkorn, som sammanhålles av ett bindemedel. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 163 (1953).
-KROPP. (i fackspr.) slipdon (t. ex. slipskiva l. slipkloss) tillverkat av helt homogent material. Sätt att framställa slipkroppar. PT 1909, nr 99 A, s. 1 (i förteckning över patent). —
-KRYCKA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slipstensställning (med slipstensaxel med vev); jfr krycka, sbst.2 2 b. Moberg Utvandr. 222 (1949). Dens. DinStund 111 (1963). —
-KULA.
1) (numera föga br.) kulformigt slipdon (för slipning av tänder l. amalgam o. d.). Welin Hvad nytt 1: 43 (1894).
2) [jfr t. schleifkugeln, pl.] (förr) om var o. en av de vid slipning av litografiska tryckplåtar använda kulor som vid slipmaskinens skakande o. roterande rörelser med hjälp av sand o. vatten avslipade den gamla tryckbilden. GrafUppslB 739 (1951). —
-KVARN. (slip- 1697 osv. slipe- 1654) [jfr t. schleifmühle] (numera bl. i skildring av ä. förh.) maskin l. anläggning för slipning; jfr kvarn 3 o. -verk. BtSödKultH 8: 7 (i handl. fr. 1654). Kulturen 1941, s. 66 (för slipning av spegelglas; i skildring av förh. på 1700-talet). —
-LACK. [jfr t. schleiflack] mål. till slipstrykning använt (magert, snabbtorkande o. lättslipat) lack (se lack, sbst.2 1); jfr -lackfärg, -stryknings-färg. AHB 131: 103 (1887). —
-LED. anat. anatomiskt enkel led kännetecknad av att den utför sliprörelser. Broman MännRör. 13 (1922). —
-LÄGE. för slipning avsett l. lämpat läge (för arbetsstycke o. d.). UNT 1940, nr 265, s. 6 (i fråga om diamant). —
-LÄNGD. (i fackspr.) om längd hos slipande yta på slipmaskin l. slipdon; äv. dels om längden hos den del av den slipande ytan på en slipmaskin osv. varemot arbetsstycket anligger, dels: längd av arbetsstycke som utan omställning kan bearbetas av slipmaskin. SvD(A) 1916, nr 16, s. 1. TNCPubl. 29: 20 (1958). —
-MALL. (i fackspr.) mall (se d. o. 1 c) för användning vid formning av föremål gm slipning. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXV. —
-MASKIN. [jfr t. schleifmaschine] maskin för slipning; numera i sht om sådan maskin vars verkande del består av ett l. flera roterande slipdon (i sht slipskivor). 2RARP 16: 67 (1747; för slipning av spegelglas). TT 1897, Allm. s. 232 (för slipning av slipmassa). Det är fascinerande .. att se, hur stålaxlar .. flyta igenom en centerless slipmaskin med flera meters hastighet i minuten. Därs. 1941, M. s. 1. jfr rakblads-, rakel-, rund-, räls-, sfär-, universal-, verktygs-, våt-slipmaskin m. fl.
Ssgr (i fackspr.): slipmaskins-, äv. slipmaskin-skötare. person med uppgift att sköta slipmaskin. SvYrkeslex. nr 256 a, s. 1 (1952; inom glasindustrien).
-spindel. på slipmaskin: spindel för slipdon (slipskiva). Verkst. 1940, s. 165. —
-MASSA. (i sht i fackspr.)
1) ss. slipmedel använd massa (se massa, sbst.2 1 a). Stöckel o. Thon 2 (1857; använd vid slipning av trä vid betsning).
2) gm slipning framställd trämassa; företrädesvis till 2 e: gm slipning (i slipstol o. d.) framställd mekanisk pappersmassa, träslip (motsatt dels: kemisk massa, dels: mekanisk massa framställd gm defibrering av flis); jfr slip, sbst.5 SDS 1894, nr 314, s. 2 (i fråga om pappersmassa). Hälften av råvaran (för en träfiberplattfabrik) är sågverkshack, .. medan den andra hälften utgöres av en slipmassa av tall. SvGeogrÅb. 1947, s. 156.
-MATERIAL. för slipning l. ss. slipmedel använt l. avsett material, slipande material; äv. motsv. slipa, v.2 2 f, i fråga om material för vågors o. d. slipande rörelse; äv. om det gm slipning erhållna materialet. Almroth Karmarsch 470 (1839). (Från gletschern) framströmmar .. en liten bäck, hvars vatten är grått och grumligt af idel slipmaterial. Hedin GmAs. 1: 278 (1898). Slipmaterialier såsom Slippasta, Filtpolérskivor, Lappskivor .. levereras från lager. SvD(A) 1918, nr 313 A, s. 1. De massor slipmaterial i form av strandgrus och block, som bränningarna ställvis hava till förfogande. SvGeolU C 303: 25 (1921). —
-MEDEL. [jfr t. schleifmittel] medel (se medel, sbst. 13 b β) för slipning; i sht dels om slipverktyg l. slipdon o. d., dels (o. vanl.) om det kornformiga medel som utgör det verkande ämnet vid slipning (t. ex. på slipskiva); äv. motsv. slipa, v.2 2 f; ngn gg äv. om ämne som utövar icke avsedd l. önskad slipning. Almroth Karmarsch 463 (1839). TT 1899, M. s. 3 (äv. om damm som nöter maskindelar). Som slipmedel användas fasta och böjliga slipskivor och trissor av olika storlekar med slipmaterial av olika hårdhet och grovlek. HantvB I. 2: 78 (1934). De vanligaste slipmedlen är elektrokorund eller aluminiumoxid .., kiselkarbid .. och diamant. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 165 (1953). Isnålar såsom slipmedel vid vindkorrosion under arktiska förhållanden. Ymer 1956, s. 190.
-METOD. (i sht i fackspr.) metod för l. bestående i slipning (jfr slipnings-metod); i sht till 2 e, om (den) metod varigm slipmassa (se d. o. 2) framställes. HbSkogstekn. 549 (1922; för framställning av slipmassa). VetenskIDag 407 (1940; om metod för studium av fossila djur, varvid fossilets skelett successivt slipas ner). —
(2 e) -MÄSTARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6624). (i fackspr.) om förman vid (trä)sliperi; jfr sliperi-mästare. DN 1915, nr 287 A, s. 15. —
-MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 5) åstadkommet gm slipning. SvSlöjdFT 1931, s. 102 (på glasservis). —
-OLJA. (i fackspr.) vid slipning (ss. slipvätska) använd olja. PriskurWBecker 1902, s. 28 (använd ss. polerolja). —
-PAPPER.
1) [jfr t. schleifpapier] till 2: för slipning använt (kraftigt) papper (l. papper kombinerat med väv) belagt med ett medelst bindemedel fäst slipmedel; jfr -ark, -duk o. sandpapper. 2UB 8: 181 (1900). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 353 (för påsättning på slipskiva). Slippapper och slipduk(,) i dagligt tal kallade sandpapper resp. smärgelduk. Varulex. Byggn. 2: 91 (1955).
-PASTA. [jfr t. schleifpaste] (i fackspr.) pasta (se d. o. 2) innehållande l. använd ss. slipmedel. SvD(A) 1918, nr 313 A, s. 1. —
-PLATTA. (i fackspr.)
1) till 2, på slipmaskin o. d.: platta mot vilken arbetsstycket ansättes. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 96.
2) till 2 f: på vägmaskin: platta med uppgift att slipa l. avjämna vägytan. Vägmaskinl. 279 (1945). —
-POLERA, -ing. [jfr t. schleifpolieren] (i fackspr.) polera (ngt) gm slipning. TNCPubl. 23: 92 (1954). —
-PROCESS. process (se process, sbst.1 1, 5) bestående i slipning; särsk. till 2 e; jfr slipnings-procedur. 2NF 30: 171 (1919). —
-PROV, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6626). (i fackspr.) slipsnitt. Nathorst JordH 518 (1891; i fråga om bergart). SvTandläkT 1950, s. 94 (i fråga om metallegering). —
-PULVER. [jfr t. schleifpulver] pulverformigt slipmedel; äv.: gm slipning bildat pulver (jfr slip, sbst.5, o. -damm). Det allmänt bekanta slippulvret smergel. Åkerman KemTechn. 1: 397 (1832). Slippulver från en justering af ventilerna är en rätt allmän orsak (till feltändning i bilmotorn). Nerén HbAut. 2: 144 (1912). —
-REM.
2) (i fackspr.) på slipmaskin: rem (se rem, sbst.1 1 f) belagd med slipduk l. dyl. o. använd för själva slipningen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 356. —
-RING. (i fackspr.) ringformig slipskiva, ringskiva; äv. om den ringformade slipytan hos slipskiva l. den yttre del hos slipskiva l. slipsten o. d. som innehåller slipmedlet. TT 1899, M. s. 34 (om slipyta). (Konststenen för en slipsten till slipstol) består vanligen av en järnbetongkärna med en på olika sätt framställd slipring. SvTeknUppslB 2: 617 (1939). Varulex. Byggn. 2: 112 (1955). —
-RONDELL. (i sht i fackspr.) slippapper (se d. o. 1) l. slipduk i form av en rondell (se d. o. 2); i sht om sådan rondell applicerad på slipmaskin. BonnierLex. (1966). —
-RULLE.
2) skom. om rulle av slippapper (se d. o. 1) l. slipduk. Sliprullar för sula. Längd 20 meter. Bredd 110 mm. Sliprullar för klack (kupigt) (osv.). PrislCFNordströmSthm 1939, s. 71. —
-RUM. jfr rum, sbst.3 9, o. -hus. UB 4: 519 (1873; i spegelfabrik, för slipning av speglar). HbSkogstekn. 466 (1922; i sågverk, för slipning av sågklingor o. d.). —
-RÄNNA. gm slipning åstadkommen l. frambragt ränna (se ränna, sbst.1 2); särsk. motsv. slipa, v.2 2 f, om ränna i berg o. d., åstadkommen av glaciär. Sernander SthmNat. 208 (1926). särsk. (i sht arkeol.) om var o. en av de rännor som finnas på slipblock o. sliphällar i Sv. (i sht på Gotl.) o. som antagits ha uppkommit gm slipning av eggverktyg o. d. (i praktiskt syfte l. ss. kulthandling); jfr -fåra, -skåra. AntT VI. 1: 5 (1880; på sten i Uppl.). Rig 1919, s. 183 (på Gotl.). —
-RÖRELSE. anat. rörelse av led varvid den ena ledytan glider med samma parti mot ständigt nya partier av den andra ledytan (liksom föremål som slipas). Broman MännRör. 13 (1922). —
-SAL. jfr sal, sbst.2 2 e, o. -rum; särsk. till 2 e, om sal (för slipstolar) där slipmassa (se d. o. 2) framställes. UB 6: 209 (1874; för slipning av stålpennor). SvSkog. 1101 (1928; för framställning av slipmassa). —
-SAND. (i fackspr.)
1) [jfr t. schleifsand] (fin) sand använd l. avsedd l. lämplig ss. slipmedel. KatalIndUtstSthm 1897, s. 117.
2) sand utgörande avfall från slipning med slipsten (l. annat slipdon av sandsten o. d.); jfr -gorr o. -stens-sand. Möller 2: 809 (1785). —
-SANDSTEN~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) sandsten lämplig l. avsedd l. använd ss. material för slipstenar; i sht: orsasandsten. SvGeolU C 57: 12 (1883; om orsasandsten). —
-SEGMENT. [jfr t. schleifsegment] (i fackspr.) slipande segment (utgörande del av en cirkel) i l. för slipskiva (vars verkande del är) sammansatt av sådana segment. TNCPubl. 16: 79 (1949). —
-SKIVA. [jfr t. schleifscheibe] (i sht i fackspr.) skivformigt slipdon vars slipyta (vanl. periferien) gm rotation utför slipning; numera företrädesvis om sådan slipkropp framställd av konstgjort material (i sht aluminiumoxid (elektrokorund) l. karborundum) plus bindemedel o. i sht använd för maskinell drift (i l. medelst slipmaskin); jfr smärgel-skiva. SvMerc. 2: 366 (1756; för slipning av sten). UB 4: 535 (1873; för slipning av glas). HufvudkatalSonesson 1920, 2: 100 (på putsmaskin). Bergman Slipn. 1 (1952). jfr segment-slipskiva.
Ssgr (i sht i fackspr.): slipskive-, äv. slipskiv-aktiebolag. för tillverkning av slipskivor. SthmAdrKal. 1913, s. 740.
-avrundare, r. l. m. [senare leden avledn. av avrunda] för avrundning av slipskivor. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 169 (1953). jfr: ”Carbo”-slipskifafrundare. HufvudkatalSonesson 1920, s. VIII.
-SKÅL. [jfr t. schleifschale] (i fackspr.) skålformad slipskiva, skålskiva. Cylindrisk, konisk slipskål. UB 2: 267 (1873; för linsslipning). Varulex. Byggn. 2: 112 (1955). —
-SKÅRA. gm slipning uppkommen skåra (jfr -rand); särsk. (i sht arkeol.) om slipränna (se d. o. slutet) i form av skåra. Fornv. 1936, s. 136. —
-SNITT. (i fackspr.) gm slipning åstadkommet snitt genom l. gm slipning framställd skiva (för mikroskopisk undersökning) av bergart l. bensubstans o. d.; jfr -prov. UpplFmT 20—22: 444 (1902). Gertz o. Grönwall Min. 62 (1923; i fråga om bergart). Slipsnitt genom molarerna i vänstra halvan av underkäken. SvTandläkT 1950, s. 9 (kommentar till bild).
Ssgr (i fackspr.): slipsnitts-metod. använd vid framställning av slipsnitt. SvD(A) 1959, nr 144, s. 3.
-SPETS. [jfr t. schleifspitze] odont. tandläkarinstrument i form av liten, smal o. spetsig slipskiva. SvTandläkT 1932, nr 2, s. XI. —
-SPINDEL. [jfr t. schleifspindel] (i fackspr.) på l. för slipmaskin (slipapparat): spindel för slipskiva (l. annat roterande slipdon). TT 1899, M. s. 6. —
-SPÅR.
1) tekn. i slipdon (slipskiva): spår l. räffla l. dyl. vari arbetsstycke slipas. TT 1900, Allm. s. 45.
2) spår uppkommet gm slipning (jfr -rand); äv. till 2 f, om spår åstadkommet i berg gm inlandsisens slipande verksamhet. Fennia 36: 72 (1915; i fråga om inlandsisen). Fornv. 1930, s. 303 (i skafthålsyxas egg). —
-STEN. (slip- 1556 osv. slipe- 1529—1788. slipo- 1543) [fsv. sliposten; jfr mlt. slīpestēn]
1) sten att slipa med; företrädesvis om roterande skivformig (l. cylinderformig; se särsk. a) sådan sten vars periferi utgör slipyta; i sht om sådan sten huggen av sandsten o. placerad l. avsedd att placeras i en ställning på en axel som drages runt medelst en vev l. dyl. (vanl. under vätning av slipytan) samt oftast använd för skärpning av yxor, liar, knivar o. d.; äv. med inbegrepp av ställning o. vevstake o. d.; äv. om sten med slipränna l. sliprännor (se -ränna slutet); jfr -skiva o. bryne, sbst.1. HSH 37: 4 (1529). (Nära Orsa) fant man .. gråhwit sandsten .. af hwilken slipstenar tilredas. Linné Dal. 23 (1734). De flesta slipstenar (utgörande fornfynd) äro aflånga, mångkantiga, i midten tunnast och i begge ändar tjockare. Nilsson Ur. I. 1: 35 (1838). AntT VI. 1: 5 (1880; om slipblock av sandsten). Slipsten, att skruva fast vid bordet. Key Hemv. 169 (1939). Somrarna före hade jag bara dragit slipstenen åt slåtterkarlarna, när de vässade sina liar. Moberg DinStund 111 (1963). jfr nål-, orsa-slipsten. särsk.
a) (i fackspr.) till 2 e, i slipstol: (numera vanl. konstgjord) cylindrisk slipsten mot vilken slipved pressas under vattenbegjutning för framställning av slipmassa. NordBoktrK 1915, s. 382.
c) mer l. mindre bildl.; i sht i fråga om förbättrande av skärpan hos ngn l. ngt (särsk. i fråga om tankeskärpa). Kolmodin QvSp. 1: 688 (1732). Narrens fånighet är alltid qwickhetens slipsten. Hagberg Shaksp. 6: 296 (1849). Vi .. läste aldrig med någon njutning detaljrika böcker, .. utan hvad vi längtade efter var nya slipstenar, på hvilka vi kunde ytterligare fila vår abstraktionsförmåga. ASandström i Verd. 1891, s. 193. särsk.
α) [sv. dial. det är slipstenar för mina ögen, det är slipstenar för mig o. d.; jfr d. det er (som) en slibesten for mine øjne o. d., d. dial. de rænner ront få mæ som æn slivstijen; med tanke på att slipstenens rotation kommer det att gå runt i betraktarens huvud] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ngt är en slipsten l. slipstenar för ngn, ngt är för ngn som slipstenar, ngt är obegripligt för ngn, ngn kan inte alls förstå ngt. Polyfem III. 48: 2 (1811: är för Er som slipstenar). För Carl (XIII) .. var snillets drift slipstenar och snillets utflygter himmelsskriande brott. Crusenstolpe Mor. 4: 308 (1841). (K. XIV J:s) språk var slipstenar för folket, och folkets tungomål förstod icke han. Dens. CJ 2: 169 (1845). BL 19: 147 (1852: en slipsten). Det är slipstenar för mig. Landsm. XI. 2: 36 (1896).
β) [med tanke på det skärande ljud som kan uppstå vid slipning på slipsten] (i vissa trakter) i uttr. dra slipsten, gråta högljutt. Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ) [jfr eng. hold one's nose to the grindstone, hålla ngn vid oupphörligt hårt arbete] (tillf.) i uttr. hålla näsan på slipstenen, betecknande att ngn energiskt bedriver sitt arbete trots de besvärligheter det kostar. Forss SnuggsnLäg. 57 (1939).
δ) (ngt vard.) i sådana uttr. som veta (äv. förstå) hur en slipsten l. slipstenen ska dras, så skall en slipsten dras, betecknande att ngn vet l. förstår hur man skall bete sig l. sköta en sak o. d. (för att få sin vilja fram l. lyckas o. d.); i sht med tanke på härvid använd list l. slughet l. psykologisk skicklighet l. ett mer l. mindre obskyrt förfarande. Du är ta mig fan en grabb som förstår, hur slipstenen skall dras. Jacobsson HavVag. 42 (1933). SDS 1954, nr 19, s. 4 (: vet). Så skall en slipsten dras när man vill slå en misshaglig person på fingrarna. DN(A) 1964, nr 197, s. 2. Widding Ryttmäst. 53 (1968: så).
2) (numera föga br.) om (olika arter av) (sand)sten varav slipstenar (i bet. 1) framställs. (Rungners) spetz war af Flintesteen eller Slipesteen. Rudbeck Atl. 4: 65 (1702). Slipsten. Qvarnsten. Grangrynig Sandsten .. Brukas både til Slipsten och Qvarnsten. Wallerius Min. 73 (1747). Slipsten... Är i mineralogien svenska namnet på stenarten Lapis cotarius. Weste FörslSAOB (c. 1815).
Ssgr (i allm. till -sten 1): slipstens-art. till -sten 1 o. (numera föga br.) 2; jfr art 8. VetAH 1757, s. 293. JernkA 1846, s. 304.
-avrundare, r. l. m. [med avs. på sista leden se slipskive-avrundare] apparat för avrundning av slipstenar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 158.
-beslag. beslag (se d. o. I 1 b α) för slipsten (t. ex. slipstensaxel med fästen). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 157.
-block. (numera föga br.) till -sten 2: block (se d. o. 5 a) l. massivt stycke av slipsandsten; jfr sandstens-block. SvGeolU C 57: 36 (1883).
-damm. damm (se damm, sbst.2 2) uppkommet l. uppkommande vid arbete med (material till) slipsten(ar). SundhetscollBer. 1851, s. 47.
-grum. (†) slipavfall från slipning med slipsten; jfr slip-grum. Rinman JärnH 707 (1782: Slipstenskrom, felaktigt för Slipstensgrom).
-gry. gry (se gry, sbst.1 2) hos l. kännetecknande för (material till) slipsten. Rinman 1: 325 (1788).
-lungsot. (i vissa trakter) silikos (l. lungsot; se d. o. 2) orsakad av slipstensdamm. SundhetscollBer. 1851, s. 47 (från Orsa).
-sand. = slip-sand 2; jfr -stens-grus. TNCPubl. 29: 20 (1958; uppkommen vid framställning av slipmassa).
-stege. [jfr sv. dial. slipstege] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om slipstensställning. Engström 5Bok 112 (1910).
-vev. vev på l. till slipstensaxel; jfr slip-vev, -vind 2. OrdnLilleTull. 1658, s. B 4 a (: Slijpesteens Weeff).
-STICKA.
1) (i fackspr.) redskap för slipning i form av en sticka (av trä l. metall o. d.), ofta belagd med slipmedel l. slippapper l. slipduk o. d.; jfr -bräde, -stål, -trä. Bergqvist o. Hellberg Horrman 16 (1881; av järn). Rig 1931, s. 113 (för skärpning av liar). HantvB I. 1: 131 (1934; använd vid slipstrykning).
2) [sv. dial. slipsticka] (i vissa trakter) sticka av trä, använd ss. slipstöd för eggverktyg vid slipning på slipsten. Törnblom Rall. 83 (1909). —
-STIFT. (i fackspr.) mycket liten (ofta pinnformig) slipskiva (ofta monterad på en böjlig axel). TNCPubl. 16: 79 (1949). —
-STOL. [jfr t. schleifstuhl]
1) till 2: ställning för (l. uppbärande) en l. flera slipskivor l. slipstenar med spindel l. axel (l. spindlar osv.) o. lagerhus för denna (dessa); i sht (glasfabr.) om sådan anordning för slipning av glas (jfr slipa, v.2 2 c). Kosta 1742—1942 107 (i handl. fr. 1744). SvBL 5: 40 (1864; vid porfyrverk). Enström Gråbacka 137 (1929; om slipstensställning). Hermelin Glas 66 (1966).
2) (i fackspr.) till 2 e: teknisk apparat för framställning av slipmassa, bestående av slipskiva l. slipsten jämte stativ för axel o. drivanordning för slipskivan osv. TT 1894, M. s. 18. Sliperi med fyra kontinuerliga slipstolar. Råvaror 1153 (1949). —
-STRYKA, -ning. [jfr t. schleifstreichen, slipstrykning] mål. med avs. på (grundad o. spacklad) yta för målning: före slutstrykning måla flödigt (o. slipa med pimpsten l. dyl., innan färgen hunnit torka); i sht ss. vbalsbst. -ning (jfr -grundning). TT 1895, Byggn. s. 37 (i p. pf.). Spackla och slipstryka taket. Bergström Bohem. 31 (1939). Grundning, kittning, spackling, slipstrykning och färdigstrykning. SvByggKatal. 1955, s. 571.
Ssg: slipstryknings-färg. mål. för slipstrykning använd l. avsedd målarfärg. HantvB I. 1: 131 (1934). —
-STÅL. (förr) enkel slipanordning (för skärpning av knivar, saxar o. d. i ett hushåll) bestående av ett stycke stål med slipyta (se d. o. 2); jfr -sticka 1. JernkA 1833, s. 530. —
-STÄLL. slipställning; numera i sht (i fackspr.) om ställning med en l. flera slipskivor, avsedd l. använd för slipning för hand (motsatt: slipmaskin). TT 1883, s. 116 (för industriell slipning av nålar). Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 172 (1953). —
-STÄLLE. om slipat ställe på föremål; äv. om det ställe där arbetsstycke o. slipdon har kontakt vid slipning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 345 (om kontaktställe). SFS 1924, s. 29. —
-STÄLLNING. ställning med (l. för) en l. flera slipskivor l. slipstenar (särsk. om slipstensställning). Nordforss (1805). Skärsliparen (trampar) sin slipställning. Fatab. 1933, s. 157. Levander DalBondek. 1: 226 (1943; om slipstensställning). —
-STÖD. stöd för hållande av arbetsstycke l. eggverktyg o. d. vid slipning. HbPedSnick. 115 (1890). —
-SUPPORT. [jfr t. schleifsupport] tekn. på slipmaskin: support uppbärande slipverktyg. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 349. —
-SVARV. (numera föga br.) om rundslipmaskin; jfr -hyvel. TT 1897, Allm. s. 252. 2NF 25: 1459 (1917). —
-SVÄRTA. (†) om den med svarta partiklar av metallen i eggverktyg blandade slipsanden (se -sand 2) från slipsten. Lind 1: 1350 (1749). —
-TEKNIK. [jfr t. schleiftechnik] (i sht i fackspr.) vid slipning använd teknik. Seitz Glas. 81 (1933). —
-TEKNISK. (i sht i fackspr.) som tillhör l. avser slipteknik(en). SvD 1973, nr 118, s. 20 (om utbildning). —
-TID. [jfr t. schleifzeit] (i sht i fackspr.) tid varunder slipning pågår; jfr slipnings-tid. Sällfors ArbStInd. 396 (1939). —
-TILLÄGG~02 l. ~20. (i fackspr.) om det tillägg på dimensionen av arbetsstycke som göres med tanke på vad som bortgår gm efterföljande slipning; jfr -mån. TNCPubl. 16: 75 (1949). —
-TOLK. (i fackspr.) tolk (fast måttverktyg) använd (använt) vid slipning. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 34. —
-TRISSA. (i sht i fackspr.) (mindre) slipskiva i form av en trissa (numera ofta monterad på en böjlig axel); förr äv. om remskiva använd vid slipning. Carlström Spinnm. 70 (1832; om remskiva). 2SvUppslB 26: 666 (1953; på böjlig axel). —
-TRUMMA. [jfr t. schleiftrommel] (i fackspr.) om slipcylinder l. om trumma i vars inre arbetsstycken bearbetas tillsammans med slipmedel gm rotation. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 338. —
-TRYCK. (i fackspr.) om tryck utövat av arbetsstycke mot slipdon (slipskiva) l. omvänt. SvSkog. 1102 (1928; vid framställning av slipmassa). —
-TRÅG. [jfr t. schleiftrog] jfr -ho; särsk. (i fackspr.) till 2 e, om tråg vari slipstenen i en slipstol (se d. o. 2) utför sin rörelse med sin nedre del o. vari slipmassan samlas. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 158. TNCPubl. 29: 21 (1958; i slipstol).
Ssgr (i fackspr.): sliptrågs-damm. om ett slags dammliknande anordning för reglering av slipmassans höjd i sliptråg; jfr damm, sbst.1 I 1 c. TNCPubl. 29: 21 (1958).
(2 e) -TRÄPAPPER~020. (i fackspr.) papper framställt av slipmassa (se d. o. 2). SD 1892, nr 328, s. 3. —
-VATTEN. (slip- 1888 osv. slipe- 1926) jfr -vätska; äv. bildl. TT 1888, s. 73. Suneson GGrund 101 (1926; bildl.). —
(2 e) -VED. [jfr t. schleifholz] (i fackspr.) massaved för tillverkning av slipmassa. Hannikainen (1893). HbSkogstekn. 561 (1922).
-VERK. (slip- 1747 osv. slipe- 1670) [jfr t. schleifwerk] industriell anläggning för slipning, sliperi; äv. om slipapparat l. slipinrättning l. slipdon l. slipmaskin o. d.; äv. bildl.; utom i skildring av ä. förh. numera i sht till 2 e (se slutet). Stiernman Com. 3: 804 (1670). Sahlstedt CritTuppSag. 6 (1759; bildl.). Fatab. 1929 s. 209 (i handl. fr. 1798; om slipsten med ställning o. trampa). Det för slipning af carafiner, dricks- och vinglas m. m. anlagda slipverk. Järta Kopparb. 55 (1823). TT 1877, s. 86 (om slipapparat). Ölänningarna voro i längden (inte) nöjda med sina primitiva slipverk (för slipning av golvsten), då tillverkningsförmågan hos dessa var begränsad. Dædalus 1935, s. 83. jfr skruv-slipverk. särsk. (i fackspr.) till 2 e: slipstol (se -stol 2); äv. om industriell anläggning med en l. flera slipstolar. SFS 1893, nr 101, s. 2. Man skulle kunna lägga ett slipverk vid hvart enda vattenfall i Sverige. Adelsköld Dagsv. 3: 192 (1900).
Ssgr: slipverks-inrättning. (numera bl. tillf.) slipverk. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 2: 55 (1760).
-magasin. (i fackspr.) till -verk slutet, i slipverk: magasin (se d. o. 3 b) för slipved. TNCPubl. 29: 21 (1958).
-schakt. (i fackspr.) till -verk slutet: schakt (se schakt, sbst.3 2) utgörande slipverksmagasin. TNCPubl. 29: 21 (1958). —
-VERKAN. verkan åstadkommen av slipning, slipande verkan; äv. motsv. slipa, v.2 2 f. Hylin Munn. 2: 300 (1933; i fråga om hårda ämnens inverkan på tänderna vid tuggning). Gletscherisens slipverkan. NFMånKr. 1938, s. 99. —
-VEV. (slip- 1837. slipe- 1558—1679) (numera mindre br.) slipstensvev. Johansson Noraskog 2: 178 (i handl. fr. 1558). Ambrosiani DokumPprsbr. 282 (i handl. fr. 1837). —
-VIND. (slip- 1903—1940. slipe- 1535—1673)
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1, om vindspel för släpning av malm l. gråberg. G1R 10: 202 (1535); jfr Granström SalaGruv. 128 (1940).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2: slipstensvev. BoupptSthm 3/4 1673. Magnus glodde än på den ene och än på den andre. Det gick omkring som en slipvind i skallen på'n. LD 1907, nr 32, s. 3; jfr -sten 1 c α. —
-VINKEL. (i fackspr.) om vinkel som de slipade fasetterna på hyvel- l. svarvstål bildar mot varandra, skärstålsvinkel. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 334. —
-VÄRD. värd att slipa, som det lönar sig att slipa; särsk. till 2 d, om ädelsten. Slipvärda rubiner af ända till 1/3 karats vikt. 2UB 5: 249 (1902).
-VÄTSKA. (i slipho l. dyl. förvarad) vätska för vätning av slipyta (använd ss. kylmedel l. för att motverka spridning av slipdamm o. d.); jfr -olja, -vatten. TT 1895, M. s. 48. —
-YTA. [jfr t. schleiffläche]
1) till 2: gm slipning behandlad l. åstadkommen l. för slipning avsedd yta; äv. motsv. slipa, v.2 2 f. På de lodräta klippmurarna .. kunde ej spår af repor eller slipytor iakttagas (efter gletscherns verksamhet). Hedin GmAs. 1: 290 (1898). Slipytornas (fasetternas) antal (på en briljant) är 8 eller en multipel därav. Gertz o. Grönwall Min. 58 (1923). HantvB I. 2: 102 (1934; om slipad sidoyta på eggverktyg).
2) till 2, hos slipverktyg (slipskiva o. d.): yta avsedd l. använd för slipning; jfr -bana. UpplFmT I. 3: 69 (1873).
3) (i fackspr.) till 2 e, om den kontaktyta där slipveds yta anligger mot slipsten; äv. om slipyta (i bet. 2) hos slipsten i slipstol. Patent nr 20 664, s. 1 (1906; hos slipsten). TNCPubl. 29: 20 (1958). —
(1) -ÄRTER, pl. [jfr sv. dial. (Finl.) slipa ärtskidor, dra ärtskidor (släpärter) mellan tänderna för att få ärterna att lossna] (numera bl. i Finl.) släpärter. Möller (1790).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLIPE-GORR, -HUS, -KVARN, -STEN, -VATTEN, -VERK, -VEV, -VIND, se A.
-FENOMEN. fenomen som beror (l. antas bero) på slipning; särsk. till 2 f, om fenomen bestående i isräfflor o. d. i berg. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 446. —
-METOD. metod för l. bestående i slipning, slipmetod. JernkA 1846, s. 302 (i fråga om slipning av smidesarbeten). —
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 7) åstadkommet gm slipning (jfr slip-rand); särsk. geol. till 2 f, i uttr. plastiskt slipningsmärke, om plastiskt märke åstadkommet av landis. Johnsson GlacialmorfSt. 128 (1956: Plastiska). —
-PUNKT. särsk. (i vitter stil, numera bl. tillf.) i öga: punkt (se d. o. 7) utgörande det centrum som gm sin om slipningen hos en ädelsten l. ett synglas erinrande form ger ögat dess tjuskraft. Leopold (SVS) II. 1: 6 (1775). —
-VERK. (numera bl. tillf.) verk (arbete l. verksamhet) bestående i slipning; särsk. till 2 f. Bergman GotlSkildr. 349 (1882; i fråga om havets slipning av strandhällar). —
D (†): SLIPO-STEN, se A.
Avledn. (till 2): SLIPARE, se d. o. —
SLIPERI104, n. [jfr d. sliberi, lt. sliperij, t. schleiferei] om handlingen att slipa, slipande, slipning; utom ss. senare led i ssgr företrädesvis konkret: (industriell) anläggning för slipning (jfr slip-verk); äv. motsv. slipa, v.2 2 b—e; stundom äv. om figur l. ornament utförd (utfört) på glas gm slipning (jfr gravyr 1 o. slipa, v.2 2 c). Schultze Ordb. 4553 (c. 1755; abstr. o. konkret). Slipad trämassa finnes utstäld från 3 à 4 sliperier. TT 1872, s. 225. Eichhorn Stud. 3: 222 (1876, 1881; i pl., om ornament på glas). MeddSlöjdF 1895, s. 199 (i pl., om anläggningar för stenslipning). 2UB 6: 204 (1904; om anläggning för slipning av knivar). I ett finskt (glasbruk) förekommer kvinnor både i hyttan och i sliperiet. Form 1946, s. 177. jfr diamant-, glas-, granit-, kniv-, lins-, marmor-, metall-, sten-, trä-sliperi m. fl. särsk. (numera föga br.) bildl.: slughet l. list l. förslagenhet l. slipad (se slipa, v.2 3 a α β') inställsamhet o. d. Almqvist Col. 23 (1835). Hans följeslagare .. uttryckte lika mycken elakhet; men derjemte mera sliperi och illfundighet. Dens. Ekols. 3: 127 (1847).
Ssgr: sliperi-byggnad. byggnad inrymmande sliperi l. avsett för slipning. Bæckström 4Regl. 34 (i handl. fr. 1882; vid glassliperi).
-maskin. slipmaskin; särsk. om maskin för användning vid träsliperi. SvInköpsreg. 1937, s. 233 (för träsliperi).
SLIPIGHET, r. l. f. (†) till 3, om egenskapen att vara slipad (se slipa, v.2 3 a α α'). Runeberg (1854) hos Heinricius Ilmoni 267.
Spoiler title
Spoiler content