publicerad: 1964
SAMHÄLLE sam3~häl2e, förr äv. SAMMANHÄLDE l. SAMMANHÄLLE, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. SAMHÄLD, n.; best. -et.
Ordformer
(sam- 1703 osv. samman- 1749 (i vers)— 1752. -häl- i ssgr 1772 (: samhäls-band)—1852 (: samhälsklass). -häld (-he-) 1712—1755. -hälde (-he-) 1723—1781. -häldet (-he-), sg. best. 1703—1789. -hälle (-he-) 1709 (: samhellet, sg. best.), 1729 osv.)
Etymologi
[fsv. samhälde, samhäld; jfr fvn. samheldi, nor. dial. samhelde; av SAM- (resp. SAMMAN) o. -HÄLLE; formen samhäld (fsv. samhäld) torde ha uppkommit gm kontamination av SAM-HÅLL o. SAMHÄLLE. — Jfr SAMHÄLLELIG, SAMHÄLLIG, SAMHÄLLIGHET]
2) († utom i b o. c) sammanslutning (av personer l. stater o. d.), förbund, förening o. d.; jfr 3. (Lat.) Societas .. (sv.) sällskap, samhälle, sammanlefnad, förbund. Cellarius 184 (1729); jfr 3. Béotiernes Republique war .. et Samhälle af Städer. Dalin Montesquieu 53 (1755). (Fråga:) Hvad är Samhälle, taget i dess allmännaste bemärkelse? (Svar:) Ett mellan flera ingånget förbund, att med samlade krafter befordra gemensamt bästa. Regnér Begr. 344 (1803); jfr 3. — särsk. [delvis sannol. med anslutning äv. till 3] om vissa slag av sammanslutningar, med speciella syften.
a) om ekonomisk sammanslutning (bolag, lag, samfällighet o. d.). Almquist Uddeh. 503 (i handl. fr. 1746; om bruksbolag). Altså vil jag .. föreslå någon anledning (dvs. anvisning), huruledes de, som äro grannar å Landet, bo inom en Socken, .. kunna gå in i vissa Samhällen eller Bolag (för gemensam skogshushållning). VetAH 1750, s. 142. PH 6: 3686 (1755; om en av hemmanen i en socken bildad samfällighet för att hålla ett gemensamt spannmålsmagasin). Hvarje typiskt produktionsföretag är ett ”samhälle”, ett kompaniskap, en association i ekonomisk mening. Steffen LönsystH 2: 252 (1899). — särsk. om änke- o. pupillkassa. PH 3: 2408 (1747; om militärstatens änke- o. pupillkassa). DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 246 (i pl., om civil- o. militärstaternas änke- o. pupillkassor).
b) om vetenskapligt l. vittert l. religiöst sällskap l. akademi o. d.; numera bl. ss. senare led i ssgr (i namn på vissa sällskap) o. (tillf.) elliptiskt för dessa; jfr 3 b. (Society for the propagation of the gospel in foreign parts) i London .., som .. drager all mögelig omsorg för then Christeliga lärons fortplantande .. hos Hedningar och andra ochristna .. hafwer också behagat antaga mig til en ledamot vti thet Christeliga och högst berömliga Samheldet eller Societeten. Swedberg Lefw. 324 (1729). Gymnasier och mindre Scholar anlades .. ganska många (under 1600-talet); äfwen som lärda Samhällen och Societeter, i afseende på witterhets och wetenskapers upbringande, flerestädes blefwo stiftade. Möller Kyrkoh. 381 (1774). Kongl. Maj:t har .. uprättat, stadfästat och gillat et Samhälle af aderton Herrar och Män, til Swenska språkets stadgande och upodlande, samt til öfning för wältaligheten och Swenska skaldekonsten; hwilket Samhälle nu och ewerldeligen skal bära namn af Swenska Academien. PH 13: 393 (1786). Utom hedersled(amöter) och utländska led(amöter) räknar samhället (dvs. Göteborgs kungl. vetenskaps- o. vitterhetssamhälle) (högst) 100 led(amöter). 2SvUppslB 12: 594 (1949). — jfr VETENSKAPS-, VITTERHETS-SAMHÄLLE.
c) om ordenssällskap l. orden (se d. o. 6) l. gille (se d. o. 4 a, b); numera bl. i ssgn FRIMURAR-SAMHÄLLE. Dahlberg Lefn. 121 (c. 1755; om Knutsgillet i Malmö). Rosenstein 1: 19 (1780; om ordenssällskap).
3) ss. en enhet uppfattad grupp av personer som leva tillsammans l. hålla samman i en jämförelsevis fast, av yttre omständigheter (t. ex. boende inom samma territorium l. tillhörighet till samma stam l. släkt l. institution) l. likhet i åsikter l. sedvanor o. d. betingad gemenskap, samfund, samfällighet o. d.; utan bestämd avgränsning o. i äldre ex. stundom svårt att skilja från 2. Lallerstedt Dygdel. 100 (1746). (Man skall) lefwa til det menskliga sammanhällets nytta. Hoffmann Förnöjs. 104 (1752). Til följe af Cisterciensiska Ordens-Beslutet af år 1190 woro trettio Munkar et tilräckeligt och lagligt antal uti hwart samhälle. Lagerbring 1Hist. 2: 255 (1773). Idéen af ett .. Gymnasium såsom en förmedlande länk mellan akademien och skolan, utgörande ett litet samhälle för sig, är stor och god. Visas skall af följande rader .. huru stora förmåner ett sådant samhälle bör bereda sina individer. ÅbSvUndH 34: 125 (i handl. fr. 1865). Det högsta tänkbara mänskliga samhälle är naturligtvis hela mänskligheten. EkonS 1: 49 (1891). Eskimåernas kringvandrande samhällen. Hedin Pol 2: 489 (1911). En del (pedagoger) anser det riktigast att börja (undervisningen i samhällslära) med det lilla samhälle, som eleven erfarenhetsmässigt känner till, familjen. Tham Underv. 89 (1948). jfr: Hvart och et förhållande emellan villjor såsom sådana är et Samhälle, eller består i en enhet och tillika motsägelse emellan dessa villjor. Höijer 1: 245 (1809). — särsk.
a) om samfund av personer som bilda en politisk (statlig l. kommunal) enhet; ofta med inbegrepp av l. med särskild tanke på samfundets olika inrättningar l. det sätt på vilket sammanlevnaden mellan medborgarna är reglerad, särsk. i rättsligt, socialt o. ekonomiskt avseende; ofta liktydigt med: stat; i sg. best. ofta använt ss. en sammanfattande beteckning för de statliga o. kommunala myndigheterna o. inrättningarna (särsk. med tanke på de sociala inrättningarna): det allmänna. Ett lagbundet, ordnat, välordnat samhälle. Ett primitivt, modernt samhälle. Ett borgerligt, kapitalistiskt, socialistiskt, kommunistiskt samhälle. De mindre lyckligt lottade i samhället. Människor som leva på samhällets solsida l. skuggsida. Bygga upp ett samhälle. Detta riksdagsbeslut skulle komma att helt revolutionera samhället. Ha plikter, skyldigheter mot samhället. Leva l. snylta på samhället. Stå utanför samhället. Han hade benägenhet att skylla alla sina misslyckanden på samhället. Den anklagade medger, att han genom sin brottsliga verksamhet velat hämnas på samhället. Swedberg Dav. § 79 (1713). Så christeligt .. det är, at besörja om gamla fattiga menniskors nödtorftiga lifsuppehälle, hwilke .. aldrig kunna blifwa nyttiga lemmar i samhället, så (osv.). PH 8: 189 (1766). Konungen bör .. skydda hwar och en wid en fri utöfning af sin Religion, så widt han derigenom icke störer Samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. RF 1809, § 16. Samhällets olycksbarn. Hugo (1862; boktitel). För det fall, att föräldrarna .. brista i underhållet (av barnet), inträder samhället. Sjövall o. Höjer 44 (1929). Hon kommer att kämpa sig fram till en plats i samhället. Boye Ast. 181 (1931). Ned med det kapitalistiska samhället! Revolution! Hedberg VackrTänd. 44 (1943). Vårt svenska samhälle av i dag. Österling i 3SAH LXII. 1: 20 (1951). — jfr IDEAL-, KAPITALIST-, KLASS-, KULTUR-, POLIS-, RÄTTS-, STÅNDS-, TJUV-SAMHÄLLE m. fl. — särsk.
α) i sådana uttr. som det världsliga l. borgerliga, förr äv. allmänna samhället, stundom äv. medborgerligt samhälle, om stat(en), i sht ss. motsats till kyrka(n); jfr b α. Thet som nÿtter i Guds församling och allmänna samhäldet. JSwedberg (1703) i ConstNatDalekVestm. 14. För hela det andeliga och werldzliga samheldets bätsta. Dens Cat. 244 (1709). Definition på medborgerligt samhälle. Snellman Stat. 80 (1842). Det borgerliga samhället. Östergren (1937).
β) om samfällighet inom en stat, som har egna bestämda territoriella gränser o. mer l. mindre självständigt råder över sina egna angelägenheter, kommun (se KOMMUN, sbst.1 1) o. d. Repp var (på Island) ett grannelag eller samhälle af minst tjugu bönder, närmast styrdt af fem deras medlemmar, kallade socnarmenn. Nordström Samh. 2: 116 (1840). Självstyrande samhällen — till vilka räknas ej blott de egentliga kommunerna, landstingskommuner, kyrkoförsamlingar, skoldistrikt och municipalsamhällen samt kommunalförbund, utan också fattigvårdssamhällen, väghållningsdistrikt och för dövstumundervisningen bildade skoldistrikt. SvRiksd. 14: 63 (1934). — jfr FATTIGVÅRDS-, KOMMUNAL-SAMHÄLLE.
γ) (numera bl. tillf.) i förb. med specificerande bestämning, använt med tanke på l. om ett visst socialt skikt l. vissa kretsar l. ett visst stånd l. viss social miljö inom det politiska samfundet. Ett nytt, kraftigt .. lif .. började röra sig (i Uppsala) .. nästan på alla, såväl det borgerliga som akademiska samhällets, områden. Wennerberg 2: IX (1882); jfr c α.
δ) (†) abstraktare, övergående i bet.: samhällsliv l. (ett samhälles) näringsliv. Med Borgerligit Samhälde förstår jag icke blott det lefnads sätt, til hwilket de, som sig uti nogon Stad nedsatt, sig förbundit, i hwilket afseende Borgerliga sammanlefnaden sättes emot Landtmanna Lefnaden, utan menar jag därmed bägge desse lefnadssätt eller en Menighet, som med samfälte krafter bidrager til inbördes wälstånd. Berch Hush. 24 (1747); jfr a huvudmomentet. I omgänge äro .. (kineserna) wänlige, i lefnad nycktre och snygge, i samhälde flitige, fallne til handaslögder, och i synnerhet handel. Osbeck Resa 169 (1751, 1757).
b) om religiöst samfund.
α) (numera bl. tillf.) om den officiella kyrkan (statskyrkan) i ett land; jfr KYRKA 4; särsk. i uttr. det andliga samhället; jfr a α. För .. thet andeliga .. samheldets bästa. Swedberg Cat. 244 (1709). Westerås mötes beslut förändrade med ens kyrkans hela ställning till staten och gaf uppslaget till en helt ny utveckling af dessa begge samhällen. Forssell Hist. 1: 147 (1869); jfr a.
β) (†) om sekt. Genom dessa grofheter har folket i Församlingen blifwet så ledse wid dem, at ingen här i Soknen .. befinnes i deras samhälle mer än Åkes slägt i Östergöl. VDAkt. 1785, nr 106 (om åkianernas sekt).
c) [jfr a γ] om vissa kårer o. d.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. akademiska samhället, om sammanfattningen av lärarna o. studenterna vid ett universitet. (Enligt uppfostringskommissionens förslag lämnas) tilstånd åt alla dem, som hafwa privat informator, at effter utstånden enskylt examen uti akademiska samhället uptagas. Lagerbring Skr. 82 (1751).
β) (†) om studentnation. Ledamot af Småländska Samhället. VDAkt. 1785, nr 185. Har i någon nationsförening de studerandes antal så ökats, att för ändamålet finnes lämpligare densamma i flera samhällen fördela, ege Consistorium majus derom .. besluta. SFS 1852, nr 20, s. 31. Cavallin (o. Lysander) 51 (1876). jfr LANDSKAPS-SAMHÄLLE.
γ) (†) om ridderskapet o. adeln (riddarhuset). 2RARP 19: Bil. 110 (1755).
δ) (†) om kollegium av skriftlärda i Israel. (Esra) inrättade .. (i Israel) en stor Synagoga eller andeligit Råd. .. Detta samhälle skulle ränsa den Judeska församlingen och religion ifrån det ogräs, som (osv.). Bælter JesuH 1: 257 (1755).
d) (†) allmännare, om grupp av personer som utmärkas av samma intresseinriktning l. tillhöra samma verksamhetssfär o. d.; jfr a γ o. REPUBLIK 5 a.
α) i uttr. de lärdas samhälle, om de lärda l. vetenskapsmännen o. d. (i ett land o. d.). Möller 2: 694 (1785). Dalin (1854). SvTyHlex. (1872).
β) i uttr. det litterära samhället, om de litterära kretsarna l. den litterära världen (i ett land o. d.). ASScF 16: 168 (1888).
e) (numera bl. tillf.) i vissa oeg. l. bildl. anv.
α) om en människa l. en människokropp betraktad ss. en enhet sammansatt av olika element. Menniskan är sjelf det minsta samhället, och har inom sig en mångfaldighet och stridighet som det är hennes uppgift att bringa i öfverensstämmelse. Geijer I. 5: 256 (1820). I vår kropp, i det samhälle, som vi kalla vår organism pågå ständiga arbeten. Wretlind Läk. 4: 1 (1896).
β) i uttr. ett samhälle av blommor, om blomställning. (De korgblommiga växternas) blomhufvud är .. ett helt samhälle af blommor. Fries BotUtfl. 2: 152 (1852).
4) [överförd anv. av 3 a β] ss. sammanfattande beteckning för olika slag av områden l. orter med mer l. mindre tät bebyggelse, tätort; ofta pregnant, om ett (mindre) sådant område (på landsbygden l. i periferien av en stad o. d.) som icke är stad l. köping. Falkenbergs laxar .. spela .. en stor roll i detta lilla originella samhälle. Ödman VexlBild. 12 (1887, 1893). Vid stationerna .. hafva uppstått småstadslika, välbyggda samhällen med uppblomstrande landthandel och industri. LbFolksk. 180 (1890). Då det gäller att förse större samhällen med vatten, får man i regel ta detta från någon sjö eller flod i grannskapet. Bolin VFöda 103 (1933). Någon gång hade han gått in till samhället, till biblioteket. Johnson Här 137 (1935). — jfr FÖRSTADS-, GRUV-, INDUSTRI-, JÄRNVÄGS-, LANDSBYGDS-, MUNICIPAL-, STADS-, STATIONS-, VILLA-SAMHÄLLE m. fl.
5) (i sht i fackspr.) om grupp av djur som ständigt l. under vissa perioder leva tillsammans på ett begränsat område (jfr KOLONI 6, 6 a); äv. (o. utom i a numera oftast) allmännare, om sammanfattningen av de (till naturförhållandena anpassade) djurarter som leva tillsammans på ett givet område, djursamhälle. Grisslan lefver hos oss i samhälle. 12 til 20 par bo i en bärgs-skrefva. VetAH 1781, s. 231. DjurV 1: 94 (1960). — jfr BÄVER-, HÄGER-, PLANKTON-SAMHÄLLE m. fl. — särsk.
a) om grupp av sociala insekter (t. ex. bin) som leva tillsammans i ett gemensamt bo o. bland vilka det råder en ordning l. organisation som mer l. mindre påminner om förhållandena inom ett samhälle (i bet. 3 a), t. ex. med en mer l. mindre utpräglad arbetsfördelning. Koch Biskiöts. 2 (1753; i fråga om bin). Gemena Bijen, arbets bij eller wärkbij utgiöra den största hopen i samhället. Linnæus Bijskjöts. 9 (1768). Många (av steklarna) leva i samhällen och hava olika kast med strängt genomförd arbetsfördelning. Trägårdh Skogsins. 170 (1914). Vanteck .. satte upp en bigård på ett halvt dussin samhällen. Nilsson HistFärs 188 (1940). jfr AMASON-, BI-, GETING-, HUMLE-, MODER-, MYR-, STEKEL-, TERMIT-SAMHÄLLE.
b) (numera bl. tillf.) om samling av med varandra organiskt förenade lägre djur; jfr KOLONI 6 d. De många slags stumma kräk, som lefva i samhälle, at endast bygga Corallstenar. Linné MusReg. V (1754).
6) (i fackspr.) grupp av växter av samma slag, som växa tillsammans; ofta allmännare, ss. beteckning för en naturlig enhet som (ss. en följd av växternas naturliga betingelser) bildas av en grupp växter som växa tillsammans på en plats, med hänsyn såväl till de olika arter som ingå i denna grupp som till de olika vegetationsformer vari den uppträder (t. ex. skog, snår, äng, kärr, mosse), växtsamhälle. Rönn .. förekommer ofta i samhällen. Ström Skogsh. 81 (1830). Utanför denna (rand av fräken) vidtager ett samhälle, i hvilket näckrosorna utgöra de viktigaste beståndsdelarne. BotN 1902, s. 86. Selander LevLandsk. 11 (1955). — jfr KÄRR-, MOSS-, RIS-, TRÄD-, VÄXT-, ÖRT-SAMHÄLLE m. fl.
Ssgr (i allm. till 3 a): SAMHÄLLS-ANDA, r. l. f., förr äv. -ANDE. anda som råder i l. präglar ett samhälle; särsk. om den anda av inbördes solidaritet, hänsyn till det gemensamma bästa o. social ansvarskänsla som anstår goda medborgare i ett samhälle, medborgarsinne. Leopold 5: 274 (1810). Allvarstid kräver samhällsanda. SDS 1939, nr 308, s. 4. —
-ANGELÄGENHET~10102, äv. ~10200. angelägenhet som rör l. gäller ett (helt) samhälle (särsk. ett samhälles styrelse l. förvaltning o. d.). Oscar I Straff III (1840). —
-ANORDNING~020. (numera bl. tillf.) samhällsinrättning (se d. o. 2); jfr -institution 1. Prärieblomman 1903, s. 252. Wigforss Minn. 2: 268 (1951). —
-ANSTALT~02, äv. ~20. (numera mindre br.) samhällsinrättning (se d. o. 2); jfr -institution 1. Mörner i 2SAH 6: 257 (1812). Reuterdahl Därs. 26: 201 (1852). —
-APPARAT. om sammanfattningen av samhällets organ o. inrättningar; jfr -maskineri. Brilioth HerdabrÄrkest. 105 (1950). —
-ARBETARE~0200. person ss. arbetande medlem av ett samhälle; särsk. om person med offentliga uppdrag o. d. Key Allsegr. 1: 20 (1918). Konsul Fallenius har som sjöfartsman, samhällsarbetare och människa förvärvat sympatier i vida kretsar. GHT 1936, nr 95, s. 8. —
-ARBETE~020. arbete som hör samman med ett samhälles utformning l. styrelse l. förvaltning o. d.; arbete i samhällets tjänst l. till samhällets gagn; offentlig (statlig l. kommunal) l. social verksamhet. 2VittAH 19: 289 (1850). Det fredliga samhällsarbetet har ostördt fortgått under konungamagtens och lagens hägn. Malmström i 2SAH 57: 3 (1880). Qvinnan .. säger att hon aldrig fått deltaga i samhällsarbetet. Strindberg Giftas 2: VIII (1886). —
-BANA, r. l. f. (†) om det offentliga (politiska) livet betraktat ss. en skådebana. Der står han på samhällsbanan, ensam lysande och beundrad. Enberg i 2SAH 8: 201 (1817). —
-BAND, n. band (se band, sbst.1 2 a) som sammanhåller (medlemmarna i) ett samhälle l. som ett samhälle pålägger sina medlemmar; förr äv. i uttr. samhällsband av ngt, samhällsband bestående av l. grundat på ngt. Alla samhäls-band af ed och undersåtelig trohet uplöstes (vid interdikt). Schönberg Bref 1: 70 (1772). Familjen är allt samhälles yttersta rot; blodsbandet, det första samhällsbandet. Nordström Samh. 2: 1 (1840). De mäktigas af inga starka samhällsband, af ingen kraftfull herrskarehand hämmade tygellösheter. Strinnholm Hist. 3: 468 (1848). Steffen Sociol. 181 (1910). —
(4) -BEBYGGELSE. bebyggelse i form av ett samhälle l. samhällen, tätortsbebyggelse. Östergren (1937). —
-BEHOV.
2) till 3 a: ett (helt) samhälles l. (hela) samhällets behov. Strinnholm Hist. 4: 101 (1852). Kommunen är närmast till att känna och ansvara för .. samhällsbehof. Forssell Stud. 1: 179 (1870, 1875). —
-BELÄGENHET. (†) (ngns) samhällsställning (se d. o. 2); jfr -position. Thomander 2: 19 (1829). Beskow Minnesb. 1: 42 (1860). —
-BESTÅND. (numera bl. tillf.) ett samhälles bestånd (se d. o. 2). SvT 1852, nr 189, s. 1. Holmberg Leopold 1: 112 (1953). —
-BETYDELSE. betydelse l. vikt för ett (helt) samhälle l. för (hela) samhället. Key Lifsl. 3: 371 (1906). —
-BEVARANDE, p. adj. som bevarar (det bestående) samhället (från förändring l. upplösning o. d.); som strävar att bevara det bestående samhället l. den bestående samhällsordningen, konservativ, högersinnad; äv. mer l. mindre nedsättande: reaktionär; om person l. grupp l. åsikt o. d.; äv. i substantivisk anv. Bondeståndet i Sverige är i grunden konungskt, konservativt och samhällsbevarande. Oscar II Mem. 1: 13 (1874). (Att) värdera den religiöst-etiska bildningen .. som ett samhällsbevarande element. PedT 1891, s. 1. Samhällsskickets förändring är målet för liberal-radikalernas sträfvanden .. För de samhällsbevarande åter gäller såsom grundsats att icke i oträngdt mål eller utan den omsorgsfullaste pröfning rubba statsförfattningens grundvalar. VL 1896, nr 180, s. 2. Den framstående, men för öfrigt ganska samhällsbevarande nationalekonomen Conrad i Halle. Lidforss SocJourn. 131 (1907). De samhällsbevarande idéernas anhängare. PT 1908, nr 82 A, s. 3. Thorén Herre 185 (1942). —
-BEVARARE. (numera bl. mera tillf.) samhällsbevarande (konservativ l. reaktionär) person. OLevertin (1888) i 3SAH LIV. 2: 109. Trots alla missöden äger Knut Wicksell nationens öra i långt högre grad än hvad våra samhällsbevarare torde ana. Lidforss SocJourn. 94 (1907). IllSvOrdb. (1958). —
-BEVARERI~0102. (numera bl. tillf., i sht nedsättande) samhällsbevarande (konservativ l. reaktionär) politisk verksamhet l. åskådning, konservatism. Den Trojanska borg för samhällsbevareriet, som Första kammaren utgör. KarlstT 1895, nr 1717, s. 2. Nilsson Kabb. 19 (1908, 1916). —
-BILD.
1) till 3 a: bild (se bild, sbst.1 3) l. uppfattning av ett samhälle l. samhället. Bergstedt Samh. 26 (1902). Lärjungarnas allmänna världs- och samhällsbild. PedT 1944, s. 185.
2) till 4: bild (se bild, sbst.1 2) l. anblick som ett samhälle erbjuder (med särskild tanke på dess yttre, rumsliga utformning). Rig 1957, s. 10. —
-BILDANDE, p. adj. som bildar ett samhälle l. samhällen.
(3, 6) -BILDARE, m.||ig., om växt r. l. m. särsk. (i fackspr.) till 6: växt som bildar (o. lever i) samhälle. SvNat. 1933, s. 24. —
-BILDNING.
1) till 3—5: bildande av ett samhälle l. samhällen; vanl. konkret(are), om samhälle(n)s organisation l. om samhälle (med särskild tanke på dess uppkomst l. organisation).
a) till 3, särsk. 3 a. Borgerliga samhällsbildningar. 2VittAH 12: 3 (1826). Länder, bebodda af millioner menniskor, som i samhällsbildning, i odling, i konster och vetenskaper .. stodo högt öfver sina besegrare. Strinnholm Hist. 1: 543 (1834). Ett grundligt studium av familjen och med den besläktade samhällsbildningar. Steffen Sociol. 549 (1911). Forntidstypens storstater bilda den mest imponerande grupp av ensartade samhällsbildningar, som sociologen kan framleta. Ymer 1921, s. 190. Säkerligen är byn vår äldsta samhällsbildning. RöstRadio 1933, s. 273.
b) till 4. Det håller runt Stockholm på att växa upp en samhällsbildning av väldiga mått, Sommar-Stockholm. SvD(A) 1934, nr 260, s. 3. SvGeogrÅb. 1945, s. 192.
c) (i sht i fackspr.) till 5, särsk. 5 a. Adlerz Myrm. 2: 125 (1886). Humlornas samhällsbildning. 2NF 18: 50 (1912).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a, = -institution 1; jfr bildning 4 b γ. De samhällsbildningar som tillsammans utgöra stånden. Geijer I. 6: 66 (1839).
3) (numera knappast br.) till 3 a, om bildning (se d. o. 5 b) som utgör en följd av mänsklig sammanlevnad i samhällen l. som utmärker l. anstår medlemmar av ett samhälle; jfr -kultur. Geijer I. 4: 201 (1813). Ruset beröfvar menniskan samhällsbildningens förädlande mask. Crusenstolpe Mor. 2: 262 (1840). —
-BORGERLIG. (†) som gäller l. anstår o. d. medborgare i ett samhälle, borgerlig (se d. o. 2); social. Phosph. 1812, s. 158. Ordningen, grundfästet för allt samhällsborgerligt lif. Strinnholm Hist. 4: 685 (1852). —
-BRIST. (mera tillf.) brist i l. hos ett samhälle. Atterbom Minnest. 2: 293 (1842). FinBiogrHb. 208 (1896). —
-BRODER. (†) om man i förhållande till andra medlemmar av samma samhälle, landsman l. dyl. CGNordforss i 2SAH 10: 250 (1822). —
-BROTT. (numera knappast br.) brott l. förbrytelse mot samhället l. det allmänna. Uppenbara och af Lagen straffade Samhälls-brott. JournLTh. 1811, s. 371. Böttiger 5: 194 (1869, 1874). —
-BRYTNING. (numera knappast br.) brytning l. slitning l. strid l. kamp inom ett samhälle; företrädesvis i pl. LBÄ 29—31: 106 (1799; i pl.). Samtiden 1873, s. 653 (i pl.). —
-BYGGANDE, n.
-BYGGANDE, p. adj. som bygger upp l. skapar l. utformar ett samhälle; särsk. om verksamhet o. d. Thyrén StrafflRef. 1: 3 (1910). —
-BYGGARE.
1) (i sht i vitter stil) till 3 a: person (särsk. statsman l. politiker) som bygger upp l. skapar l. utformar ett samhälle. NordT 1881, s. 277. Med ryska samhällsbyggare och statsmän åren 1904—1905. Törngren (1929; boktitel).
-BYGGE. (i sht i vitter stil l. med vard. prägel) samhällsbyggande (se -byggande, sbst. 1); samhällsbyggnad. Jul 1908, s. 28. Arbetarrörelsens efterkrigsprogram skall ligga till grund för hela vårt fortsatta samhällsbygge. SvD(B) 1944, nr 241, s. 4. —
-BYGGNAD. särsk. konkret, om samhälle tänkt ss. en byggnad. Fischerström Tal 7 (1769). Vi göra grunden vidare och lägga nya stenar i muren, för att man efter oss skall kunna resa samhällsbyggnaden ännu vidare och högre. Wigforss Minn. 2: 269 (i handl. fr. 1925). —
-BÖRDA, r. l. f. (numera bl. tillf.) särsk.: börda som ett samhälle l. samhället pålägger medlemmarna l. som åvilar dem. LBÄ 16—17: 130 (1798). AdP 1800, s. 825. —
-CENTRUM.
-DANANDE, p. adj. (i vitter stil) som grundar l. utformar ett samhälle l. samhällen; jfr -bildande 1. Svensén Jord. 293 (1886). —
-DANARE. (i vitter stil) jfr -danande o. -byggare 1. Beskow i 2SAH 38: 57 (1863). Prärieblomman 1903, s. 324. —
-DELAKTIGHET~0102, äv. ~0200. (numera bl. tillf.) delaktighet i (styrelsen l. förvaltningen o. d. av) ett samhälle l. i samhällsarbetet. Den odlade intelligensens rätt till full samhällsdelaktighet. AB 1845, nr 294, s. 2. Söderbergh NatFredssträv. 23 (1913). —
-DISCIPLIN. om den disciplin (se d. o. 3 a) som ett samhälle ålägger sina medlemmar. Berg Fröding 109 (1910). —
-DJUP, n. (i sht i vitter stil) om låg social nivå som representeras av samhällets lägre l. lägsta klasser l. skikt l. av samhällets breda lager; motsatt: samhällshöjd. Höglund Branting 1: 7 (1928). Näsström FornDSv. 1: 224 (1941). —
(3, 5) -DJUR. [jfr lat. sociale animal; efter gr. πολιτικὸν ζῷον] om djur som bildar o. lever i samhälle; ofta oeg. l. bildl., om människan ss. samhällsvarelse. (Som tidningsreferent) hade .. (han) fått en ensidig uppfattning af menniskan och kunde aldrig se henne utan som det lögnaktiga samhällsdjuret. Strindberg RödaR 202 (1879). Egentliga samhällsdjur hava vi .. i våra närmaste släktingar aporna. Höjer SvSamh. 3 (1910). —
-DRAM l. (vanl.) -DRAMA. i sht litt.-hist. drama som (vanl. med social tendens) behandlar samhällsfrågor l. samhällsförhållanden, socialt drama. Ibsens och Björnsons samhällsdramer. Lundin NSthm 280 (1888). —
-DRIFT.
1) till 3, 5, 6: drift att sluta sig samman i samhällen l. att leva i social gemenskap med andra individer, social drift. Samhällsdriften hör .. til menniskans grunddrifter. LittT 1796, s. 134. En .. samhälls- och colonisationsdrift är i sjelfva verket vanlig i naturen, både inom djur- och vextriket. 1NordUnivT I. 2: 41 (1855). Flodström SvFolk 384 (1918).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 a: drift l. håg att deltaga i samhällslivet o. d. Geijer I. 3: 330 (1814). Högberg JesuBr. 1: 215 (1915).
3) (tillf.) till 3 a: drift som kännetecknar medborgarna i ett samhälle. Stigningen eller att sträfva uppåt, förbättra sin ställning, är blifven en samhällsdrift. Strindberg TjqvS 2: 30 (1886). —
-DYGD. dygd som anstår medlemmarna i ett samhälle, dygd som är värdefull ur samhällets synpunkt l. som gagnar samhället, samhällelig l. medborgerlig dygd, medborgardygd. Nordenskjöld Oneir. 2: 41 (1783). —
-EGENDOM~102, äv. ~200. ett samhälles egendom, offentlig (statlig l. kommunal) egendom. Lidforss Utk. 82 (1909). —
-EKONOMI. ett samhälles ekonomiska förhållanden l. ställning l. ekonomi (motsatt: en enskild persons l. ett enskilt företags ekonomi); äv. om den vetenskapsgren som har de ekonomiska förhållandena i samhället l. folkhushållningen till föremål, nationalekonomi. TT 1899, Allm. s. 201. Samhällsekonomien .. eller den allmänna ekonomiläran behandlar de ekonomiska företeelserna och förhållandena i deras inbördes sammanhang. Sommarin EkonL 1: 2 (1915). På socialdemokratiskt håll har det .. blivit en politisk jargong att förakta den enskilda kapitalbildningens betydelse för samhällsekonomien. SvD(B) 1944, nr 354, s. 4.
-ELÄNDE~020. (numera bl. tillf.) om eländiga samhällsförhållanden. Rudenschöld Ståndscirk. 56 (1845). Höglund Branting 1: 293 (1928). —
-EXPERIMENT. experiment som har avseende på formerna för samhället l. samhällslivet, experiment med samhället. Hildebrand KristnPersp. 102 (1935). —
-FARLIG. om person l. sak: farlig för ett samhälles säkerhet l. bestånd o. d.; som innebär fara för ett samhälle. Rydberg Vap. 156 (1891). Ett samhällsfarligt studentproletariat. PedT 1941, s. 216.
-FIENDE. fiende till samhället l. samhällsordningen (se -ordning 1). Björkman (1889). Wigforss Minn. 1: 267 (1950). —
-FIENTLIG. om person l. sak: fientlig emot samhället, antisocial. SvT 1852, nr 202, s. 1. Samhällsfientlig propaganda inom krigsmakten. Rönblom Tryckfr. 78 (1940).
-FILOSOF. person som sysslar med samhället o. samhällslivet ur filosofisk aspekt; person som filosoferar över samhället o. samhällslivet. EkonS 1: 395 (1893). Uppe på Nelsonkolonnens bas stod en handfull talare, .. sociala reformatorer, samhällsfilosofer med ett skema öfver botemedlen (mot arbetslösheten) färdigt i fickan. Hellström Kusk. 173 (1910). —
-FILOSOFI. filosofi som till föremål har samhället o. samhällslivet; till ett filosofiskt system utbildad lära l. personlig, principiell uppfattning om huru ett samhälle bör vara. Leopold 3: 138 (1798, 1816). Den Rooseveltska livs- och samhällsfilosofin. Lidforss OndMakt. 118 (1909). Grundtanken i den konfucianska samhällsfilosofien är läran om ”de fem naturliga banden”. Aspelin TankVäg. 1: 17 (1958). —
(3, 4, 5, 6) -FORM; pl. -er. form vari ett samhälle uppträder l. som är kännetecknande för ett samhälle; särsk. till 3 a; ofta liktydigt med: samhällsordning (se d. o. 1), statsskick, statsform. Horden (av barbarer på härnadståg) sammangöts i samhällsform en dag. Valerius 1: 14 (1806). Familjen är en nödvändig samhällsform inom sjelfva staten. Snellman Stat. 36 (1842). Den monarkiska samhällsformen. Tiden 1848, nr 52, s. 2. Den feodala åskådningens samhällsformer. Hasslöf SvVästkustf. 446 (1949). —
-FORSKNING. (vetenskaplig) forskning med samhället l. samhälleliga problem o. företeelser ss. forskningsobjekt; jfr sociologi. Steffen Sociol. 725 (1911). Folkrörelserna som föremål för samhällsforskning. UNT 1941, nr 234, s. 5. —
-FOSTRAN. fostran som syftar till individens samhällsanpassning o. utveckling till duglig samhällsmedlem. TSvLärov. 1942, s. 64. —
-FRED, äv. -FRID, r. l. m. fred l. sämja l. endräkt inom ett samhälle. MinnSvNH XII. 2: XXVIII (1837). —
-FRIHET~02, äv. ~20. frihet för medborgarna i ett samhälle, medborgerlig frihet. LBÄ 9—10: 80 (1798). Johnson i 3SAH LXVI. 1: 203 (1957). —
-FRÅGA, r. l. f. fråga l. problem som rör l. gäller ett (helt) samhälle l. (hela) samhället; särsk.: fråga osv. som rör ett samhälles politiska l. ekonomiska l. sociala förhållanden. CFafWingård i 2SAH 19: 106 (1837). —
-FÖRBINDELSE.
1) (numera föga br.) till 3, särsk. 3 a: förbindelse l. relation mellan medlemmarna i ett samhälle; (samhällsmedlems) förbindelse med l. relation till samhället; äv.: förpliktelse som en sådan förbindelse medför (jfr förbindelse 3 d). (Yrket) är .. (för den kristne medborgaren) icke en födkrok .., det är en samhällsförbindelse, der han .. ej får tro sig hafva gjort nog, så länge någon kunnat göra bättre. Wallin Rel. 1: 151 (1821, 1825). (Människans) omsorg för egen lycksalighet efter detta lifvet, då samhälls-förbindelsen upphört. Sparre Findl. 2: 36 (1835). Norström Masskult. 81 (1910).
(3) -FÖRBUND. (numera knappast br.) om ett samhälle betraktat ss. ett förbund av individer l. sociala enheter. Häradet (blev) ett närmast inom sig till skydd af lif och egendom slutet samhällsförbund. Strinnholm Hist. 1: 511 (1834). Familjerne, det samhälliga lifvets första och enklaste enheter, bildade, i grund af slägtskapens band, det första samhällsförbundet. Nordström Samh. 1: 8 (1839). —
-FÖRBÄTTRANDE, p. adj. som innebär l. syftar till l. verkar för en samhällsförbättring l. samhällsförbättringar. Nyblæus Forskn. I. 1: 205 (1873, 1879). —
-FÖRBÄTTRARE. person som verkar för en samhällsförbättring l. samhällsförbättringar, social reformator; ofta ngt nedsättande l. ironiskt; jfr -bevarare. Rudenschöld TankSamh. 26 (1849). Den tövande försiktigheten och den kritiska inställningen till samhällsförbättrarnas mångahanda hugskott (som rådde hos högerpartiets ledare). GHT 1944, nr 281, s. 12. —
-FÖRBÄTTRERI~0102. (numera bl. tillf., i sht nedsättande l. ironiskt) om samhällsförbättrande (politisk) verksamhet. Atterbom Minnest. 2: 305 (1842). Lamm i 3SAH 50: 245 (1940). —
-FÖRBÄTTRING. förbättring av (de politiska l. sociala l. ekonomiska förhållandena i) ett samhälle l. samhället; samhällelig l. social reform. Rudenschöld Ståndscirk. 15 (1845). (G. III) tillsatte .. ett stort antal kommissioner, hvilka skulle taga initiativ till vigtiga samhällsförbättringar. Odhner G3 1: 326 (1885). —
-FÖRDRAG.
1) [jfr fr. contrat social] (i fackspr.) till 3, särsk. 3 a: fördrag (mellan individer i ett samhällslöst urtillstånd) varigm (enligt äldre statsvetenskapliga teorier) ett samhälle l. samhället uppkommit (på sådant sätt att folket konstitueras ss. en rättslig enhet o. (i viss utsträckning) överlåter sin makt på överheten) o. som utgör samhällets rättsliga grund, statsfördrag (jfr samfunds-fördrag); i sht i sg. best.; ngn gg äv. allmännare, om lag l. författning gällande samhällsskicket. Höijer 4: 161 (1795). Grundlagar eller andra samhällsfördrag. Samtiden 1874, s. 530. Äro .. (barn) omoraliska af naturen? Ja, svara de nyare moralisterna, ty de äro djur ännu och erkänna icke samhällsfördraget. Strindberg TjqvS 1: 74 (1886).
2) (†) till 3 a: fördrag mellan stater (för reglering av mellanstatliga förhållanden). Atterbom Minnest. 1: 310 (1844). —
-FÖRDÄRV. (numera knappast br.) om förhållandet att ett samhälle präglas av allmänt förfall. Rudenschöld TankSamh. 33 (1849). —
-FÖRDÄRVLIG. (numera bl. mera tillf.) jfr -skadlig. Rudenschöld Ståndscirk. 75 (1845). Östergren (1937).
-FÖRENING.
1) (numera bl. tillf.) till 3, särsk. 3 a: sammanslutning av människor till ett samhälle l. en stat o. d.; företrädesvis konkret(are), om samhällsbildningen l. samhället l. staten. Boëthius Sedol. 148 (1782). I samhällsföreningens konstrikaste form, Staten, liksom i desz enklaste form, Äktenskapet, kan (osv.). SvLittFT 1835, sp. 547. Bland naturfolken finnas ännu samhällsföreningar, som äro så ofullkomliga, att de stå föga över de samhälleliga djurens. Höjer SvSamh. 5 (1910).
2) (i vissa trakter) till 4: ekonomisk förening med syfte att främja en eller flera tätorters gemensamma intressen. Orsaken (till att lyktstolparna måste säljas exekutivt) är den att Junsele samhällsförening som ombesörjt uppsättningen av gatulyset inte förmått betala skatt till statsverket. SvD(A) 1961, nr 59, s. 5. —
-FÖRETEELSE~10200. företeelse i ett samhälle, samhällelig l. social företeelse. Samtiden 1871, s. 55. —
-FÖRFATTNING. (i sht i fackspr.) ett samhälles författning (se d. o. 5) l. organisation o. d., samhällsordning, samhällsform, samhällsskick. Lyceum 2: 187 (1811). ”Tolvmännens” hävdvunna roll i norsk samhällsförfattning. HT 1949, s. 282. —
-FÖRHÅLLANDE. förhållande som hör till (område av) samhällslivet; i pl. ofta om förhållanden som råda i l. utmärka ett samhälle, samhällstillstånd, samhällsskick. Wallin 2Pred. 1: 186 (1824). De hygieniska samhällsförhållandena. Wirgin Häls. 1: 28 (1931). Akademisk forskning och undervisning rörande samtida svenska samhällsförhållanden. BtRiksdP 1943, XII. 1: nr 7, s. 1. Med utgångspunkt från den sociologiska vetenskapen göras i våra dagar prognoser för en mängd samhällsförhållanden. Nyberg i 3SAH LXI. 1: 20 (1950). särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. ngns samhällsförhållanden, om de förhållanden under vilka ngn lever i ett samhälle. Svenske bondens samhällsförhållanden. Agardh BlSkr. 2: 120 (1837). —
-FÖRMÅN~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) förmån som tillkommer medlemmarna i ett samhälle. Mörner i 2SAH 6: 243 (1812). —
-FÖRNEKELSE. (numera bl. tillf.) förnekelse av samhället(s berättigande). Sundberg KyrklBekänn. 7 (1879). —
-FÖRSTÖRANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som verkar förstörande på ett samhälles bestånd l. välfärd; jfr -fördärvlig. Rudenschöld Ståndscirk. 53 (1845). —
-FÖRSTÖRARE. (numera bl. tillf.) jfr -förstörande. Leopold 3: 101 (1797, 1816). Wingård Minn. 8: 107 (1848). —
-FÖRÄNDRING. förändring av (de politiska, ekonomiska l. sociala förhållandena i) ett samhälle. Rudenschöld TankSamh. 20 (1849). DN(B) 1961, nr 22, s. 8. —
-GAGNELIG. = -nyttig. Leopold 3: 138 (1798, 1816). Rösiös samhällsgagneliga lifsgärning. Thyselius VHerr1Kam. 58 (1908). —
-GEOGRAFI. (i sht i fackspr.) gren av geografien, som sysslar med samhällets rumsliga struktur, befolknings- o. bebyggelsefrågor, särsk. befolkningens fördelning i landsbygd o. tätorter samt tätorternas utbredning o. utveckling (o. omfattar delar av kulturgeografien, särsk. av närings- o. socialgeografien). SvGeogrÅb. 1952, s. 128. —
-GRUNDARE. (mera tillf.) om person (man) som grundar ett samhälle l. en stat. Bergstedt Samh. 24 (1902). —
(3, 5) -GRUNDARINNA. (mera tillf.) särsk. till 5, om insektshona som grundar ett djursamhälle. Adlerz MyrLiv. 46 (1913; om myrhona). —
-GRUNDLÄGGARE~0200. (numera bl. tillf.) person som grundar l. lägger grunden till ett samhälle (av annat slag än det föregående). Bolin Statsl. 1: 110 (1868). Svedelius SmSkr. II 1: 48 (1877). —
-GRUPP. (ss. en social enhet betraktad) grupp av medlemmar i ett samhälle; jfr -klass 1. NerAlleh. 1871, nr 96, s. 2. —
-GRÄDDA, r. l. f. (numera bl. tillf.) om ett samhälles grädda (se grädde 2 b). Nordensvan SvK 19 (1891). —
-GÄRNING. gärning i samhällets tjänst l. till samhällets gagn; jfr -arbete. Beskow Enhet 28 (1911, 1916). —
-HAT. hat mot samhället. Carlsson HelaSthm 56 (1911). En luggsliten, hemlös stackare med magen snörpt av hunger och samhällshat i hjärtat. Rogberg Portug. 17 (1931). —
-HISTORIA. gren av historien (se historia II 1), som sysslar med samhällslivet o. därmed sammanhängande problem (jfr -vetenskap); historisk skildring av samhällslivet o. d. under en viss epok; förr äv. liktydigt med: historia (motsatt: naturhistoria). Historien delar sig i naturhistoria och samhällshistoria. Geijer I. 5: 306 (1820). Skildringen .. växer ut till en hel lifs- och tidsmålning, samhällshistoria och sedekarakteristik. Söderhjelm Upps. 160 (1907). Upplands äldsta samhällshistoria erbjuder många och intrikata problem. HT 1949, s. 77. —
-HJUL. (mera tillf.) bildl., om hjul i samhällsmaskineriet l. om samhälle i dess helhet uppfattat ss. l. liknat vid ett hjul (där kuggarna motsvaras av samhällsmedborgarna). Fredin Dikt. 23 (1882). Denna lilla utmärkta kugg i samhällshjulet. Fridegård Tack 10 (1936; om fångvaktare). —
-HJÄLP.
1) hjälp från samhällets sida till behövande medborgare, socialhjälp, socialvård. NF 19: 320 (1895).
2) [jfr d. samfundshjælpen, sg. best.] (förr) i sg. best. l. i uttr. Föreningen samhällshjälp, 1921 bildad organisation med uppgift att vid storstrejk o. d. upprätthålla vissa samhällsviktiga funktioner (ss. gastillverkning, vattentillförsel, sjukvård, brandskydd, renhållning o. anskaffande av livsmedel). Samhällshjälpen. (1921; broschyrtitel). SvUppslB (1935). —
-HOTANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som hotar ett samhälles välfärd l. bestånd, samhällsfarlig. Brinkman i 2SAH 13: 147 (1828). —
-HUSHÅLLNING~020. (i fackspr.) hushållning (se d. o. 2) som avser att tillgodose hela samhällets behov av nyttigheter (jfr folk-, stats-hushållning); motsatt: enskild hushållning. EkonS 1: 82 (1891). Cassel TeorSocEkon. 137 (1934). —
-HYGIEN. (i sht i fackspr.) allmän hygien i ett samhälle; socialhygien; äv. bildl. Palmberg Hels. 721 (1889). Ett synnerligen vigtigt och i samhällena mestadels ursprungligt medel i den andliga samhällshygienens hand är familjen. Thyrén StrafflRef. 1: 19 (1910). —
-HÖJD. (i sht i vitter stil) om högt socialt plan som representeras av de högre samhällsskikten. Crusenstolpe Mor. 2: 88 (1840). Östergren (1937). —
-IDÉ. idé som rör samhället o. dess utformning; idé om hur ett samhälle bör vara inrättat (i politiskt, ekonomiskt o. socialt avseende). Geijer I. 5: 10 (1810). —
-IDEAL, n. ideal (se d. o. II 3) som man ställer upp för ett samhälles utformning (i politiskt, ekonomiskt o. socialt avseende). Frey 1845, s. 426. Le Cid förhärligar det feodala samhällsidealet. AlmquistVärldH 5: 220 (1933). —
-INDIVID.
1) till 3, 5: (individ betraktad ss.) medlem av ett samhälle. Frey 1845, s. 416. Flodström SvFolk 384 (1918).
2) (tillf.) till 4, om samhälle betraktat ss. en bebyggelseenhet, avgränsad i förhållande till andra sådana enheter. SvGeogrÅb. 1934, s. 66. —
-INGRIPANDE~0200. ingripande från samhällets sida (mot medlemmar l. mot missförhållanden i samhället o. d.). Om något skall motivera ett samhällsingripande, så är det just motorismens växande utbredning. Motorför. 1927, nr 4, s. 15. —
-INKOMST~02, äv. ~20. (i fackspr.) ett samhälles samlade inkomst, nationalinkomst. Heckscher EoH 57 (1922). —
-INRÄTTNING~020.
1) (numera föga br.) till 3, särsk. 3 a, om samhälle betraktat ss. en inrättning l. institution; äv. abstraktare, om det sätt på vilket ett samhälle är inrättat l. utformat. Schönberg Bref 1: 84 (1772). Ehuru öfvertygad, att både den sanna Vetenskapen och den sanna Erfarenheten, i frågan om samhällsinrättning, alltid yrka och skola yrka på en vis blandning af monarkiska och republikanska beståndsdelar, har han (osv.). Atterbom LÖ 2: 457 (1827). Hvarken i Kalevala-sångerna eller i historiska underrättelser nämnas, med undantag af familjen och slägten, några samhällsinrättningar af större betydenhet. Schybergson Finl. 1: 9 (1887). Samhällsinrättningen .. (på den av Euhemerus omtalade sagoön Pankaia) var kommunistisk. Bergstedt Samh. 25 (1902).
2) till 3 a: inrättning (se inrättning, sbst.2 1 b) som hör till ett samhälles organisation l. de medel l. metoder som samhället använder för att fylla sin funktion; jfr -institution 1. AdP 1800, s. 816. Landslagen omtalar Rådet såsom en bestämd samhällsinrättning. Svedelius Statsk. 1: 66 (1868). Korta fängelsestraff äro en dålig samhällsinrättning. Hedin Tal 1: 489 (1888). —
-INSTITUTION.
1) till 3 a: institution (se d. o. 3) som hör till ett samhälles organisation l. administration o. dyl. l. är knuten till samhället. BEMalmström 7: 410 (1845). Den kriminalpolitiska verksamheten .. vill (bl. a.) skydda medborgarna och samhällsinstitutionerna mot farliga angrepp från socialt missanpassade individers sida. SvJuristT 1937, s. 372.
-INTRESSE.
1) för ett (helt) samhälle l. (hela) samhället gemensamt intresse (se d. o. 3); intresse (se d. o. 3) som samhället har l. bör ha l. som gäller samhällets (l. en viss samhällsgrupps o. d.) väl. Nordström Samh. 1: 378 (1839). Genom (representations)-reformen har man framkallat, hvad som förut ej funnits, en strid emellan olika samhällsintressen. UrKorrCronholm 159 (1866). Den allmänna folkbildningen (borde ha) varit ansedd för ett vigtigt samhällsintresse. Odhner G3 1: 604 (1885). Det är .. svårt nog att hålla isär individernas egenintresse från samhällsintresset. NoK 111: 49 (1931).
2) intresse (se d. o. 4) för samhället o. samhällsfrågor o. d. Böök SvStud. 154 (1913). Heidenstams samhällsintresse är .. ojämnt och sporadiskt. Björck HeidenstSek. 196 (1946). —
-INTRESSERAD, p. adj. intresserad av samhället l. samhällsfrågor o. d. Agrell Tolstoj Kar. 2: 364 (1925). —
-KAMP, r. l. m. (mera tillf.)
-KAPITAL, n. om ett samhälles samlade ekonomiska tillgångar, nationalkapital; äv. bildl., om ngt som utgör en värdefull tillgång för ett samhälle. LBÄ 25—26: 112 (1799). Barnets krafter är ock ett samhällskapital, som måste väl förvaltas. PedT 1908, s. 436. —
-KEDJA, r. l. f.
1) (†) till 2 c, om hantverksgille uppfattat ss. en kedja (där länkarna utgöras av gillesmedlemmarna). Ambrosiani SvSkråämb. 165 (i handl. fr. 1821).
2) (numera föga br.) till 3, särsk. 3 a, om samhälle uppfattat ss. en kedja (där länkarna utgöras av samhällsmedlemmarna). Wallin Rel. 2: 306 (1827). 10,000 dels döfstumma, dels blinda individer .., nu upptagne som verksamme aktningsvärda medlemmar i samhällskedjan. Borg InstDöfst. 5 (1854). —
-KLASS.
1) till 3 a: grupp av medlemmar l. medborgare i ett samhälle, vilka med hänsyn till levnadsstandard, yrke, bildning, vanor, tänkesätt o. d. te sig ss. en enhet med likartad social ställning (o. med en mer l. mindre stark känsla av solidaritet gentemot andra inom gruppen); jfr klass 2. AdP 1800, s. 632. Vid 1800-talets mitt fanns, schematiskt sett, fyra olika samhällsklasser: aristokratien, medelklassen, bondeklassen och proletariatet. Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 519 (1961).
-KLYFTA, r. l. f. (ekonomisk, social) klyfta mellan grupper l. klasser o. d. inom ett samhälle. TSvLärov. 1950, s. 62. —
-KOMEDI. i sht litt.-hist. komedi som skildrar samhällsförhållanden (jfr -dram); äv. bildl., om samhällslivet uppfattat ss. l. liknat vid en komedi. Wrangel Dikten 165 (1912). Han .. trodde inte mycket på meningen i hela samhällskomedin. Lundkvist FlodHav. 86 (1934). —
-KONSTRUKTION. (mera tillf.) om samhälle konstruerat l. utformat (l. plan för ett samhälles uppbyggnad uppgjord) enligt vissa principer. Rydberg Dikt. 2: 99 (1891). Utopiska eller vetenskapliga samhällskonstruktioner af teoretisk art. 2NF 26: 198 (1917). —
(3, 3 a) -KONTRAKT. [efter fr. contrat social] (i fackspr.) = -fördrag 1. LBÄ 42—43: 7 (1800). Tingsten AmerDemokr. 115 (1929). —
(3, 3 a) -KONVENTION. konvention (se d. o. 3) som gäller i ett samhälle, samhällelig l. social konvention. Levertin 11: 58 (1899). —
-KRAFT.
1) (†) om ett samhälles (samlade) styrka. Månne .. icke (Napoleon) vill .. (försöka) väcka misstroende mellan regeringen och folket (i Sv.) och genom samhällskraftens försvagande bereda sig en lättare eröfring? StatsrådPFörbRyssl. 44 (1812). Järta i SAH 17: 193 (1837).
2) om var o. en av de krafter som verka inom ett samhälle. Rutström i 2SAH 7: 21 (1813). Nya samhällskrafter (höllo på) att växa fram, för hvilka .. (1634 års regeringsforms) paragrafer voro för trånga. SvH 5: 297 (1906). —
-KRAV. krav på l. rörande samhället; krav från samhällets sida; krav som ställes på en person ss. medborgare i ett samhälle, socialt krav. Verd. 1883, s. 165. I framställningen af den ömklige egoisten .. Hjalmar Ekdal .. har Ibsen .. låtit oss se afvigsidan af sina egna ideala samhällskraf, då de ställas till människor, som ej mäkta dem. 2NF 12: 319 (1909). Moberg Rosell 76 (1932). —
-KRETS.
1) (†) till 3, om ett samhälle betraktat ss. en krets (se krets, sbst.1 8 a, 9 b) av individer. Thorild (SVS) 1: 432 (1782). Bring Högm. 404 (1862).
2) till 3 a, om var o. en av de olika kretsarna (se krets, sbst.1 9 a) i samhället; vanl. i pl.; jfr -grupp, -klass 1. De .. förnämare samhällskretsarne. Atterbom Minn. 308 (1818). Personer ur de högsta samhällskretsarna. ActaOel. 2: 49 (1924). —
-KRITIK. kritik av (de politiska l. ekonomiska l. sociala) förhållandena i samhället. Key Lifsl. 3: 327 (1906). —
-KRITISK. adj. till -kritik (o. -kritiker). Brand 1900, nr 2, s. 1. (Strindbergs) samhällskritiska prosaskildring ”Röda rummet”. Flodström SvFolk 341 (1918). —
-KROPP. (i sht i vitter stil) om samhälle betraktat ss. en kropp (med olika lemmar) l. ss. en organism l. helhet l. enhet (av olika individer l. samhällsgrupper l. samhällsinstitutioner o. d.); jfr kropp, sbst.1 1 h δ γ'. DA 1771, nr 33, s. 1. Här gällde det ett öppet, blödande sår i samhällskroppen. SvLittTidskr. 1957, s. 81 (med syftning på emigration). —
-KRÄFTA, r. l. f. (i sht i vitter stil) om företeelse l. förhållande inom ett samhälle, som utgör en allvarlig fara för samhället; jfr kräfta, sbst. 5 b. Oscar II Mem. 1: 138 (1889). —
-KULTUR. om kultur (se d. o. 8) som utveckla(t)s i ett samhälle (ss. en följd av samhällslivet) l. är utmärkande för ett visst samhälle. Leopold 5: 44 (c. 1820). —
-KUNSKAP~02, äv. ~20. kunskap om samhället o. samhällslivet; särsk. ss. undervisningsämne i skola; jfr -lära 1. Svensk stats- och samhällskunskap. Hildebrand (1907; boktitel). Skolöverstyrelsen har .. beslutat att det hittillsvarande ämnet historia (på försöksgymnasierna) skall uppdelas på två ämnen — historia och samhällskunskap. SvD(A) 1959, nr 75, s. 18. —
-KÄNSLA. känsla av att tillhöra ett samhälle; känsla som binder en medborgare samman med det samhälle han tillhör, känsla av lojalitet mot sitt samhälle l. av solidaritet mellan medborgarna i ett samhälle. Nordin i 1SAH 1: 321 (1786, 1801). BoråsTidn. 1940, nr 279, s. 5. —
-LAG, sbst.1, r. l. f. l. m.
1) (numera bl. tillf.) till 3, 5, 6, om lag (se lag, sbst.1 2) som gäller för (livet i) ett samhälle. Naturrikets eviga samhällslag. Sätherberg Blomsterk. 57 (1879).
2) till 3 a, om (stiftad) lag (se lag, sbst.1 1) som gäller för ett samhälle, borgerlig lag. Boëthius Sedol. 48 (1782). Stifta stränga samhällslagar. Östergren (1937). —
-LAG, sbst.2, n.
1) (†) till 3, om samhälle uppfattat ss. en sammanslutning l. ett lag (se lag, sbst.3 14 c) av personer. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 337 (1868).
2) (numera föga br.) till 3 a: samhällslager, samhällsskikt; jfr lag, sbst.3 4 c β. Rydberg Faust 299 (1878). GHT 1896, nr 83 A, s. 2. —
-LAGER, n. jfr lager, sbst.3 1 b slutet, o. -klass 1. Wikner Vitt. 197 (1880). SocÅb. 1942, s. 24. —
-LEM. (numera föga br.) samhällsmedlem; samhällsgrupp. Denna största class af samhällslemmar (dvs. allmogen). LBÄ 33—35: 72 (1800). Tjänarklassen .. är en samhällslem i bortdöende. Söderberg Främl. 40 (1903). —
-LEVNAD. (numera föga br.)
1) till 3, särsk. 3 a, om förhållandet att människor leva tillsammans i ett samhälle; liv i ett organiserat samhälle (med fastställda lagar, regler o. former); äv. dels om det sätt varpå människorna i ett visst samhälle leva (tillsammans), dels konkretare, närmande sig bet.: samhälle. Man har hört .. (filosoferna) påstå, at de bland Samojeder och Villar träffat en lycksalighet som de saknat i samhälslefnaden. Lanærus Försök 7 (1788). En förfinad Samhällslefnad. LittT 1795, s. 200. Hela samhällslefnadens bestånd hwilar på det inbördes biträde den ena af dess medlemmar fritt gifwer åt den andra, som är i behof däraf. AdP 1800, s. 817. Schaumann 6Årt. 1: 183 (1892).
-LIDANDE, n. (†) om missförhållande i ett samhälle (som vållar lidande); samhällsont. Rudenschöld TankSamh. 26 (1849). Lundin NSthm 607 (1889). —
-LINJE. särsk. (†) i uttr. vara på samma samhällslinje som ngn, vara socialt jämställd med ngn; jfr linje 11 b. Crusenstolpe Tess. 1: 124 (1847). —
-LIV.
1) till 3, särsk. 3 a, om förhållandet att människor leva tillsammans i ett samhälle, socialt liv; särsk. om det liv som leves i ett organiserat samhälle (med fastställda lagar, regler o. former); i sg. best. äv. (o. numera ofta) om sammanfattningen av samtliga medborgares liv o. verksamhet l. av all verksamhet av visst slag (motsatt: en enskild persons liv o. verksamhet l. ett enskilt företags verksamhet); stundom konkretare, övergående i bet.: samhällsorganisation (se d. o. 1) l. samhällsskick. PoetK 1818, Föret. 1: XXXVIII. Vid den tid, då Jakob .. säges hafva flyttat till Egypten, egde odlingen och det stadgade samhällslifvet i Nildalen två årtusens anor. Rydberg Urpatr. 3 (1873). Det nya statsskicket .. har redan visat sina helsosamma frukter på alla samhällslifvets områden. Strindberg NRik. 18 (1882). Det ekonomiska samhällslivet i dess nutida gestaltning är ett resultat av den historiska utvecklingen. Sommarin EkonL 1: 6 (1915). Människan lever i ett samhälle, varför hon måste lära att anpassa sig till det samhällsliv, i vilket hon lever och verkar. ÅbSvUndH 56—57: 263 (1939). Östen Undén, J. E. Nilsson .. (m. fl.) spelade .. var på sitt sätt .. en framstående roll i det samhällsliv, som studentvärlden ju är. LundagKron. 3: 217 (1955). Som god platoniker påvisar Aristoteles, att en sann statskonst måste byggas på kännedom om samhällslivets eviga lagar. Aspelin TankVäg. 1: 111 (1958). särsk.
a) i sg. best., om sammanfattningen av all verksamhet av samhällets (se samhälle 3 a) institutioner l. i samhällets tjänst, det offentliga livet; äv. konkretare, övergående i bet.: samhällets institutioner, det allmänna. De unga medborgare, hvilka egna sig åt samhällslifvet, borde (enligt Basedow) ej deruti ingå med .. (gm grammatik- o. klassikerstudium) förnött kraft och missriktad bildning. Järta 2: 548 (1835). (Fausts) vaknande åtrå att verka på samhällslifvets område. Rydberg 2: 246 (1875). Med avseende å planläggning i fredstid av rekvisition .. vid krig eller krigsfara av egendom inom länet .. åligger .. länsstyrelsen att .. söka sammanjämka stridiga intressen och verka för att .. samhällslivets krav och enskildas behov bliva skäligen beaktade. SFS 1939, s. 1089.
b) (numera knappast br.) om enskild persons liv o. verksamhet ss. samhällsmedlem. Ordning, omtanka och drift stämplade ditt (dvs. den avlidne pastor primarius') samhällslif. Wallin Rel. 2: 80 (1818, 1827).
c) (†) sällskapsliv, umgängesliv o. d. Hammarsköld SvVitt. 2: 7 (1819). (Det) råder inom .. (Lausannes) murar en sådan trefnad, ett så fritt, förtroligt och bildadt samhällslif, att man för hvarje dag blir med starkare band qvarhållen. Nicander Minn. 1: 246 (1831). Under den långa förbindelsen med Danmark .. har (i Norge) Danska språket gjort sig gällande i det bildade samhällslifvet. Palmblad Norige 64 (1846). Beskow i 2SAH 30: 215 (1858).
2) (i fackspr.) till 5: förhållandet att djur leva tillsammans i ett samhälle l. samhällen. Höjer SvSamh. 1 (1910; i fråga om myror). Skrattmåsarnas samhällsliv. Rosenius SvFågl. 5: 232 (1939). —
-LYTE. (numera bl. tillf.) om fel som vidlåder ett samhälle. SmålAlleh. 1883, nr 146, s. 2. Höglund Branting 1: 48 (1928). —
-LÄGE.
1) (numera bl. tillf.) om ett samhälles allmänna situation l. tillstånd. Rydqvist SSL 5: 232 (1874). Wrangel Dikten 252 (1912).
-LÄRA, r. l. f.
1) till 3, särsk. 3 a: lära(n) l. vetenskap(en) om samhället o. samhällslivet (jfr -vetenskap o. sociologi); särsk. dels om lära(n) om (det samtida) samhället (se samhälle 3 a), i sht med avs. på dess politiska, ekonomiska o. sociala struktur, ss. undervisningsämne i skola, dels (numera bl. tillf.) om den gren av filosofien som behandlar samhället (särsk. i form av familj o. stat; jfr 2); äv. om lärobok i sådant ämne l. sådan vetenskap. Möller (1807). Samhällsläran har blott att betrakta och framställa föreningen af förnuftiga och fria varelser till ett organiskt Helt, såsom af förnuftet fordrad. Grubbe FilRättSamh. 376 (1839). Dalin (1854; äv. om lärobok). Det var behovet av social kunskap .. som skapade betingelser för samhällsläran, sociologien. Numelin PolGeogr. 8 (1927). (Lektorstjänst i) historia med samhällslära och geografi. UNT 1929, nr 10213, s. 5.
2) [eg. specialanv. av 1] till 3 a: (doktrinär) lära (ideologi) som ger uttryck åt en viss uppfattning om samhällets väsen (o. utveckling) l. om hur ett samhälle bör vara. Den marxistiska samhällsläran. Leopold 2: 158 (1794, 1815). Den socialdemokratiska samhällsläran. Lidforss SocJourn. 103 (1907). Konfucianismen, denna med orätt såsom religion betecknade samhällslära. Lilliehöök Nohara JapAns. 44 (1936). —
-LÖGN. [efter nor. samfundsløgn, präglat av H. Ibsen i dramat En folkefiende (1882)] lögn l. förljugenhet på vilken samhällsordningen (se -ordning 1) bygger; lögn som av det officiella samhället framställes ss. ngt sant l. riktigt; officiell lögn l. förljugenhet; jfr -hyckleri. Strindberg Brev 4: 145 (1884). SvD(A) 1928, nr 24, s. 9. Höglund Branting 1: 47 (1928). —
-LÖS. (mera tillf.) som saknar samhällsorganisation (se d. o. 1), icke organiserad l. sammansluten till ett samhälle l. en stat. Den ännu samhällslösa nationen. Claëson 1: 150 (1857). Ett samhälls- (stats-)löst tillstånd — naturtillstånd. 2NF 19: 599 (1913). —
-MAKT.
1) om den makt (se d. o. 11) l. de maktresurser som samhället förfogar över l. den makt som utövas av samhället (gm samhällets organ) l. som det tillkommer samhället l. dess organ att utöva; ofta liktydigt med: regeringsmakt; vanl. i sg. best. o. i denna anv. stundom konkretare, övergående i bet.: samhället l. regeringen l. myndigheterna. En enskild fordringsägare (kan) icke .. motstå Samhälls-magten. LBÄ 33—35: 117 (1800). Samhällsmakten bör (enligt Montesquieus maktfördelningslära) fördelas mellan en verkställande, en lagstiftande och en dömande myndighet. Alving SvLittH 2: 13 (1931). Proletariatet i Sverige har inte erövrat samhällsmakten än. Fogelström Vakna 59 (1949).
2) om myndighet l. samhällsorgan (se d. o. 1) l. institution o. d. som utgör ett instrument för samhällets maktutövning l. innehar en viss del av samhällets maktbefogenhet; i pl. best. äv. konkretare, övergående i bet.: myndigheterna; jfr makt 12 a. Järta 1: 49 (1809). (Parlamentarismen) är .. en tyst följd af den kraft (hos allmänna opinionen i nationen) hvaraf hvardera samhällsmakten (dvs. konung o. riksdag) är medveten. Samtiden 1874, s. 530. De utfärdade körkorten äro förtroendebevis, som av samhällsmakterna lämnats till vederbörande innehavare. Motorför. 1930, nr 6, s. 3.
3) om makt (se d. o. 12) l. maktfaktor som gör sig gällande inom ett samhälle. Rikedomen som samhällsmakt. Lundagård 1921, nr 4, s. 12. —
(3, 3 a) -MAN, m. (numera mindre br.) manlig samhällsmedlem. En rättskaffens Samhällsman. SP 1792, nr 269, s. 2. IdrBl. 1935, nr 87, s. 6. —
-MASKERAD. om samhällslivet uppfattat ss. l. liknat vid en maskerad. Strindberg TjqvS 2: 201 (1886). —
-MASKIN. (numera mindre br.) samhällsapparat, samhällsmaskineri. Quiding Slutliqv. 1: 95 (1871). Rösiö Underg. 100 (1918). —
-MASKINERI. om sammanfattningen av samhällets organ o. inrättningar l. om samhället i dess helhet med särskild tanke på dess många olika samverkande organ l. på samhällslivet ss. ngt mekaniskt o. reglerat o. d. Det började gnissla i samhällsmaskineriet. Rudenschöld Ståndscirk. 28 (1845). Riksdagen är den stora säkerhetsventil på samhällsmaskineriet, genom hvilken det öfverflödiga munvädret tager sig aflopp. AB 1898, nr 293, s. 3. Stora delar av det franska samhällsmaskineriet lamslogs på tisdagen då .. en miljon statstjänare gick i strejk. SDS 1957, nr 316, s. 3. —
-MEDLEM~02, äv. ~20.
1) till 3, särsk. 3 a, om medlem av l. medborgare i ett samhälle. AdP 1800, s. 266. Att vi kvinnor började erkännas som samhällsmedlemmar. Lundin NSthm 743 (1890).
2) (mera tillf.) till 5, om djur ss. medlem av ett djursamhälle. Adlerz Myrm. 2: 122 (1886). SvDjurv. 301 (1903). —
-MORAL. om moral som råder i l. präglar ett samhälle l. som gäller för medlemmarna i ett samhälle (o. syftar till hela samhällets bästa); stundom: officiell (konventionell) moral. Tenow Solidar 3: 174 (1907). En över klassintressena höjd samhällsmoral. Wigforss MaterHist. 55 (1908). Den viljestarka individens kamp mot halvhet och kompromisser, dess konflikter med konventionell samhällsmoral skildras patetiskt i (Ibsens drama) ”Brand”. Almquist VärldH 8: 645 (1938).
-MOTSATS~02, äv. ~20. om motsats l. motsättning inom ett samhälle (mellan olika samhällsgrupper l. intressen o. d.). Spanien var de bjärta samhällsmotsatsernas land. Almquist VärldH 7: 485 (1928). —
-MYNDIGHET~102, äv. ~200. om maktbefogenhet l. myndighet (se d. o. 2) som utövas av l. tillkommer ett samhälle (l. dess organ); äv. konkret, om ngn av ett samhälles myndigheter (se myndighet 5). Hwasser VSkr. 3: 246 (1842; konkret). 2NF 19: 599 (1913). —
(3, 3 a) -MÄNNISKA. människa som lever i ett samhälle; människa ss. samhällsmedlem. Thorild (SVS) 2: 86 (1784). Den enskildes utveckling som individ och samhällsmänniska. PedT 1947, s. 84. —
-NIVÅ. (mera tillf.) om den nivå på vilken en enskild medborgare l. grupp av medborgare i samhället lever i socialt avseende. (De finska bönderna i Mohla socken) stodo (i slutet på 1800-talet) på en mycket låg samhällsnivå .. De sovo i samma rum som sina svin. Söderhjelm MVärld 1: 149 (1929). —
-NYTTA, r. l. f. nytta för ett (helt) samhälle l. (hela) samhället; jfr -gagn. AGSilverstolpe i 2SAH 2: 300 (1802). —
-NYTTIG. om sak l. person: som är till nytta för l. som gagnar ett (helt) samhälle l. (hela) samhället; jfr -gagnande, -gagnelig. 2VittAH 10: 199 (1812, 1816). Hon har rått med att fostra sex hårdnackade barn till samhällsnyttiga medborgare. HågkLivsintr. 11: 217 (1930). Att fostra .. (fången) till ett laglydigt och samhällsnyttigt liv. SFS 1938, s. 293.
-OLYCKA~020. olycka som drabbar l. skadar ett (helt) samhälle l. (hela) samhället; företeelse som visar olycksbringande l. olyckliga l. skadliga verkningar för (hela) samhället; nationalolycka, riksolycka. StatsrådPFörbRyssl. 44 (1812). De samhällsolyckor, som fräta på icke blott Europas utan äfven Amerikas samhällen: prostitutionen och proletariatet. NordT 1888, s. 422. —
-OMDANANDE~0200, p. adj. om sak l. person: som omdanar ett samhälle l. samhället. Motorför. 1930, nr 2, s. 2. —
-OMDANARE~0200. person som omdanar l. söker omdana ett samhälle l. samhället. Wirsén i 2SAH 56: 90 (1879). —
-OMSKAPANDE~0200, p. adj. jfr -omdanande. Samhällsomskapande ideer. Almquist VärldH 7: 547 (1928). —
-OMSKAPARE~0200, m.||ig., om sak r. l. m. person l. (mera tillf.) företeelse som omskapar ett samhälle l. samhället. Den materiella produktionskraft, som av Marx .. ständigt framhålles såsom den väldigaste samhällsomskaparen. Wigforss MaterHist. 36 (1908). —
-OMSTÖRTANDE~0200, p. adj. om sak l. person (l. parti o. d.): som innebär l. åstadkommer l. syftar till resp. verkar för en samhällsomstörtning, revolutionär. Palmblad Norige 360 (1846). En bok full af samhällsomstörtande läror. Lundegård Prins. 110 (1889). Ett samhällsomstörtande parti. Wigforss Minn. 2: 133 (i handl. fr. 1919). —
-OMSTÖRTARE~0200. person som verkar för en samhällsomstörtning, revolutionär. AB 1865, nr 222, s. 3. —
-OMSTÖRTNING~020. omstörtning (av samhällsskicket l. de sociala l. ekonomiska förhållandena) i ett samhälle, revolution. Beskow i 2SAH 33: 187 (1861; om franska revolutionen 1789). Hellström Kärlek 362 (1942). —
-OMVÄLVANDE~0200, p. adj. om sak: som innebär l. åstadkommer l. syftar till samhällsomvälvning. Höglund Branting 1: 98 (1928). —
-OMVÄLVNING~020. våldsam l. grundlig förändring av (samhällsskicket l. de sociala l. ekonomiska förhållandena i) ett samhälle. Höglund Branting 1: 53 (1928). —
-ONT, adj. n. sg. substantiverat i obest. l. best., om företeelse l. förhållande inom ett samhälle, som är skadlig(t) l. till skada för (hela) samhället; jfr ond 12. Rudenschöld Ståndscirk. 79 (1845). Det fruktansvärda samhällsonda som heter arbetslöshet. SocDem. 1909, nr 24 A, s. 2. Tuberkulosen är ett samhällsont av väldiga mått. Neander Tuberk. 50 (1928). —
-ORDNING.
1) sätt varpå ett samhälle i sin helhet l. det politiska l. ekonomiska livet i ett samhälle är organiserat, samhällsskick, samhällssystem; i sg. best. stundom närmande sig bet.: samhället; jfr ordning 3 d. Thorild (SVS) 1: 446 (1782). Ljuset är vidare kringspridt .., en tryggare samhällsordning, en visare statskonst stadgad. Choræus Bref 214 (1804). Samhällsinrättningen (har) haft helgd genom den omedelbara tron på hennes gudomliga ursprung. Att rubba den religiösa lära, hvarpå denna tro hvilar, har så varit liktydigt med en omstörtning af samhällsordningen. Snellman Stat. 146 (1842). Den aristokratiska samhällsordningen. EkonS 1: 42 (1891). Opposition mot den rådande samhällsordningen. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 18 (1947).
2) (föreskrivet) tillstånd av ordning (se d. o. 8 c) i ett samhälle. AdP 1789, s. 565. Såväl större brott mot lagarna som smärre förseelser mot samhällsordningen vore ämnen, med vilka polisen hade att befatta sig. Staf PolisvSthm 29 (1950). —
-ORGAN.
1) organ l. inrättning varigm samhället utövar någon av sina funktioner, samhälleligt organ (se d. o. 4 b). Cassel SocPol. 1 (1902).
2) (tillf.) allmännare, om organisation l. korporation med viss funktion inom samhällslivet. Lidforss Dagsb. 36 (1902; om fackföreningar, truster, karteller o. d.). —
-ORGANISATION.
1) till 3 a: organisation av ett samhälle l. (vanl., konkretare) organisation som är uppbyggd för ett samhälles verksamhet l. sätt varpå ett samhälle är organiserat; stundom övergående i bet.: samhälle. Snellman Stat. 73 (1842). (Skolreformen) ställer krav på samhällsorganisationens ekonomiska bärkraft. TSvLärov. 1950, s. 68. Den medeltida samhällsorganisationen. Aspelin TankVäg. 2: 253 (1958).
2) (mera tillf.) till 3 a, allmännare: organisation l. korporation o. d. med viss funktion inom samhällslivet; jfr -organ 2. EkonS 2: 569 (1901).
3) (i sht i fackspr.) till 5: organisation av ett djursamhälle l. (vanl., konkretare) sätt varpå ett djursamhälle är organiserat. Myrornas samhällsorganisation. Lundkvist FlodHav. 84 (1934). —
-ORIENTERING. orientering i samhällsförhållanden l. samhällsfrågor o. d. Martinson BakSvenskv. 254 (1944). (Universitetsämnet) Statskunskap .. kräver mognad och god samhällsorientering. Lundagård 1957, nr 5, s. 17. —
-ORÄTTVISA~1020. orättvisa (gentemot samhällsgrupp o. d.) som är en följd av samhällets organisation l. det rådande samhällsskicket. Beskow DeUnga 24 (1904). —
-PARASIT. (mera tillf.) person l. företag o. d. som parasiterar på samhället. Kuylenstierna-Wenster Ber. 165 (1898). —
-PELARE. person som utgör en stöttepelare i samhället; jfr pelare 1 d β. NordT 1888, s. 249. Den store samhällspelaren och pampen Efraim Pettersson i Gaffelby. Högberg Frib. 307 (1910). Böök i 3SAH LIV. 2: 112 (1943). —
-PLAN, i bet. 1 n., i bet. 2 r. l. m.
1) (numera föga br.) om socialt plan som representeras av ett visst samhällsskikt. Skryt, flärd och skolfuxeri framlysa emellanåt, också på högre samhälls-planer. Rydqvist Resa 32 (1838).
2) plan rörande samhällets utformning (i politiskt l. ekonomiskt avseende o. d.). Steffen EnglVärldsm. 74 (1898). —
(3 a, 4) -PLANERING. planering (med avs. på samhället i dess helhet l. viss samhällsenhet) som avser tillgodoseendet av befolkningens samlade behov av nyttigheter o. tjänster, t. ex. bostäder, industriområden, kommunikationer, arbetstillfällen, butiker, sjukvård(sinrättningar), undervisning(sanstalter), stundom med särskild tanke på den rumsliga utformningen (bebyggelsen o. d.) av en viss samhällsenhet (t. ex. tätort l. region) med hänsyn till dess behov av sådana nyttigheter. Rig 1944, s. 3. SvGeogrÅb. 1957, s. 47. —
-PLATS. (numera bl. tillf.) (ngns) plats i samhället; samhällsställning (se d. o. 2); post i samhällets tjänst; förr äv.: ställning ss. medlem av ett samhälle. Långt sällare än jag (dvs. Astolf) är sjelfve tiggarn, / .. En samhällsplats han äger dock, en art / Bestämmelse af mensklig egenskap. Atterbom LÖ 2: 350 (1827). Det fordras andra egenskaper för att bekläda en hög samhällsplats, än för att komma dit. Beskow i 2SAH 30: 102 (1857). Den ogifta kvinnans samhällsplats. 2NF 30: 1162 (1920). —
-PLIKT. plikt mot samhället; plikt som samhället ålägger samhällsmedlemmarna, samhällelig plikt. Thorild Bref 1 (1777). AB 1845, nr 238, s. 2. Lysander Faust 105 (1875). —
-PLÅGA, r. l. f. företeelse l. förhållande som utgör en plåga (se plåga, sbst. 1 d) för ett (helt) samhälle l. (hela) samhället. Lundin NSthm 605 (1889). —
-PRINCIP. princip som gäller för utformningen av l. livet i ett samhälle l. som ligger till grund för samhällsskicket i ett land o. d. AdP 1800, s. 817. (Slaveriet) är en alltför skärande lögn emot den amerikanska samhällsprincipen. Bremer NVerld. 3: 271 (1854). De två motsatta samhällsprinciperna, den feodala och den republikanska. IllSvLittH 3: 213 (1956). —
-PROGRAM. jfr program 4 o. -plan 2. (Man) tycker .. sig finna att alla s. k. samhällsprogram, vare sig liberala, konservativa eller rent af reaktionära, äro uppsprungna i något särskildt sätt att betrakta verlden, naturen och de yttre företeelserna. Samtiden 1873, s. 610. —
-PSYKOLOG. person (särsk. vetenskapsman) som sysslar med samhällspsykologi, socialpsykolog. Hedén 5: 76 (1914). —
-PSYKOLOGI. gren av psykologien, som sysslar med förhållandet mellan individen(s själsliv) o. samhällslivet, socialpsykologi. GHT 1897, nr 240 B, s. 1. —
-RANG. rang som tillkommer ngn på grund av hans samhällsställning. Personer af hög samhällsrang. Crusenstolpe Mor. 2: 64 (1840). Annerstedt UUH II. 2: 4 (1909). —
-REAKTION. reaktion från samhällets sida; särsk. om ingripande från samhällets sida mot brott l. brottsling. Thyrén StrafflRef. 1: 140 (1910). —
-REFORM. om reform av politiska l. ekonomiska l. sociala förhållanden i ett samhälle; särsk.: social reform. Snällp. 1848, nr 5, s. 4. —
-REFORMATOR. person som åstadkommer l. verkar för samhällsreformer; jfr -förbättrare. Bolin Statsl. 1: 92 (1868). —
-REGEL; pl. -regler. (numera bl. tillf.) regel som gäller för (livet i) ett samhälle, samhällelig regel; jfr -lag, sbst.1 1, -norm. AdP 1789, s. 578. Westermarck Äkt. 5 (1893). —
-REPRESENTANT. om representant för ett samhälle.
-REPRESENTATION. (numera bl. tillf.) om folkrepresentationen l. representationsformen i ett samhälle; jfr representation 5 b. Samhällsrepresentationen ståndsvis. Nordström Samh. 1: IV (1839). —
-REVOLUTION.
1) om genomgripande (revolutionerande) förändring av ett samhälle; jfr revolution 2. SvFolket 4: 400 (1939).
(3) -RING, r. l. m. (numera föga br.) om samhälle uppfattat ss. en krets av individer; särsk. till 3 a; jfr ring, sbst.1 4 g α, samt -kedja 2, -krets 1. Valerius 1: 39 (1804). Helt och hållet utom samhällsringen .. stodo lifegne och slafvar. Palmblad Fornk. 2: 27 (1844). Crusenstolpe Tess. 2: 223 (1847). —
-ROMAN, r. l. m. i sht litt.-hist. roman som behandlar sociala förhållanden l. problem i ett samhälle l. (motiv från) samhällslivet, social roman. Feilitzen Wern. 64 (1874). —
-RÄDDARE. (mera tillf.) om person som räddar (räddat) ett samhälle l. en stat. Bolin Statsl. 2: 224 (1871). Thyselius VHerr1Kam. 89 (1908). —
-RÄTT, r. l. m.
1) (numera mindre br.) om rätt(sordning) som gäller för ett samhälle. Thorild (SVS) 1: 410 (1782). Norström Masskult. V (1910).
-RÄTTIGHET~102, äv. ~200. om rättighet som tillkommer ngn ss. medlem av ett samhälle. EP 1792, nr 41, s. 1. Liksom .. (demokratismen) eftersträvade större samhällsrättigheter för kvinnan, så (osv.). PedT 1944, s. 150. —
-RÖRELSE.
-RÖTA, r. l. f. (i sht vard. o. i vitter stil) ngt ont l. skadligt som angriper samhället ss. en röta; jfr röta, sbst.1 4, o. -kräfta. GHT 1895, nr 212, s. 2. —
-SATIR. satir över l. mot (förhållanden l. företeelser i) samhället. KJWarburg i 2SAH 59: 237 (1882). —
-SERVICE. (i sht i fackspr.) service som samhället tillhandahåller l. har att tillhandahålla sina medlemmar. All samhällsservice (i Gustavsberg) — vatten, avlopp, renhållning — ombesörjes .. av bruket. Form 1943, s. 157. —
-SINNE. (numera bl. tillf.) sinnelag som är präglat av god samhällsanda, medborgarsinne. En handling af ädelt samhälls-sinne. Bremer NVerld. 2: 109 (1853). Norström NMänn. 33 (1906). —
-SJUKDOM~02, äv. ~20. om missförhållande l. oart i ett samhälle (liknat resp. liknad vid en sjukdom). Rudenschöld Ståndscirk. 20 (1845). När en samhällssjukdom på allvar börjar sprida sig, är det nästan alltid i de stora städerna, den får sitt fastaste grepp över befolkningen. SvD(A) 1928, nr 1, s. 5. —
-SKADA, r. l. f. ngt som är skadligt för l. skada som drabbar ett (helt) samhälle l. (hela) samhället, samhällsont. Callerholm Stowe 3 (1852). —
-SKADLIG. skadlig för ett samhälle l. (hela) samhället (l. dess bestånd l. välfärd o. d.), landsskadlig. Thyrén StrafflRef. 1: 4 (1910).
-SKAKNING. (numera bl. tillf.) jfr -omstörtning. Rudenschöld Ståndscirk. 163 (1845). Rydberg Brev 1: 330 (1887). —
-SKALA, r. l. f. bildl., om skala efter vilken medborgare o. grupper i ett samhälle kunna graderas med hänsyn till socialt anseende o. inflytande (jfr -stege); äv. om skala efter vilken olika samhällen kunna graderas med hänsyn till sin (kulturella) utveckling. Strindberg TjqvS 1: 109 (1886). Indianerna i södra Amerika hava kommit högre på samhällsskalan (än de primitivaste naturfolken) redan därigenom, att de icke uteslutande leva av jakt och fiske utan även odla jorden. Höjer SvSamh. 5 (1910). —
-SKICK. om sätt varpå ett samhälle är organiserat, samhällsordning (se d. o. 1), samhällssystem. SC 3: 93 (1822). (Den ryska) revolutionens mål var ett kommunistiskt samhällsskick. Spångberg BanbrHövd. 353 (1939). —
-SKIKT. jfr -grupp, -klass 1, -lager. Inom de högre, lägre samhällsskikten. Söderhjelm Runebg 1: 405 (1904). —
-SKILDRARE. om person som skildrar förhållanden o. företeelser l. livet i ett samhälle; författare av samhällsskildring(ar). 2NF 37: 896 (1925). Motorför. 1928, nr 10, s. 14. —
-SKILDRING. om (litterär l. konstnärlig) skildring av förhållanden o. företeelser l. livet i ett samhälle. AB 1900, nr 36, s. 2. —
-SKYDD. skydd för samhället o. dess medborgare från rättssäkerhetssynpunkt. BtRiksdP 1917, 9: nr 33, s. 7. —
-SKYLDIGHET~102, äv. ~200.
-SOLIDARITET. om solidaritet mellan medlemmarna i ett samhälle l. medborgares solidaritet gentemot samhället. Steffen Krig 2: 240 (1915). SvD(B) 1943, nr 73, s. 14. —
-STATISTIK. (i fackspr.) statistik som behandlar olika förhållanden o. företeelser i ett samhälle l. samhällslivet (t. ex. befolknings-, rätts- o. moralförhållanden, politiska o. ekonomiska förhållanden). 2NF 26: 1064 (1917). jfr: Benämningen socialstatistik .. kan .. icke försvenskas till vare sig samhällsstatistik, såsom alltför vidsträckt eller arbetarestatistik, såsom alltför knappt. GHT 1897, nr 60 A, s. 2. —
-STEGE. [jfr dan. o. nor. samfundsstige] om samhället tänkt ss. en stege (där olika personer l. samhällsgrupper befinna sig på olika höjd); jfr -skala, -trappa. En mängd .. herrar och damer af högre och lägre rang, både på samhällsstegen och på parnassen, arbetade flitigt att förse den nyskapade Operan med material. (Schück o.) Warburg LittH 2: 367 (1897). Ändå står ej Frida .. / på vår samhällssteges högsta topp. Sjöberg FridaB 49 (1922). —
-STIFTARE. (numera bl. tillf.) om person som grundar (grundat) ett samhälle. Grubbe i 2SAH 14: 69 (1830). —
-STIFTELSE. (numera knappast br.) samhällsinrättning (se d. o. 2); jfr -institution 1. Träldomen eller slafveriet .. är en samhällsstiftelse, hvilande på en grund, som ej är naturens. Rydberg KultFörel. 4: 279 (1887). —
-STRID, r. l. f. om strid (mellan olika samhällsgrupper l. intressen o. d.) inom ett samhälle, politisk strid. Bergstedt Samh. Titelbl. (1902). —
-STRIDIG. (numera föga br.) som strider mot l. motverkar samhällets välfärd l. bästa l. som strider emot den rådande samhällsuppfattningen, antisocial, osocial. SvTyHlex. (1851). Giftermål utom socknen .. betraktades .. såsom något otillbörligt och samhällsstridigt. 2NF 8: 744 (1907). Den individ, som blifvit brottsling .. af samhällsstridiga åsigter, som således .. är brottsling af princip och hvars brott är mer eller mindre politiskt färgadt. Thyrén StrafflRef. 1: 101 (1910). —
-STRUKTUR. om ett samhälles (politiska, sociala, ekonomiska) struktur. Kjellén Stormakt. 1: 216 (1905). De genomgripande förändringarna i samhällsstrukturen (i Sv. under 1800-talet). Rig 1950, s. 45. —
-STUDIUM. studium som gäller samhället o. samhällsföreteelserna; studium i samhällskunskap l. samhällsvetenskap; vanl. i pl. TSvLärov. 1945, s. 31. Interpellation om främjande av samhällsstudier inom folkbildningsarbetet. RiksdP 1954, 1 K nr 8, s. 10. —
-STYRELSE. om utövande av styrelsen i ett samhälle; äv. (o. numera vanl.) konkretare, om styrelse (l. organ) som utövar (regerings)makten i ett samhälle. LBÄ 29—31: 139 (1799). EkonS 1: 449 (1894; konkretare). —
-STYRKA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) om ett samhälles styrka; förr äv. = -makt 1. Thorild (SVS) 1: 432 (1782). Nordin i 2SAH 4: 104 (1805; i sg. best., konkretare).
2) (†) = -makt 3. Utan .. (tryckfriheten) upkommer aldrig en Allmän öfvertygelse, en Nationel Princip, hvilken är den enda verkande och oemotståndeliga Samhälls-Styrka. Thorild (SVS) 3: 297 (1786). —
-STÄLLNING.
1) (numera bl. tillf.) om ett samhälles allmänna ställning l. situation. JVSnellman (1848) i FoU 20: 200.
2) ställning som ngn innehar i samhället (med hänsyn till levnadsstandard, yrke, rang, socialt anseende o. d.); i sht förr äv. mer l. mindre klart liktydigt med: yrke; jfr -villkor 2. En anspråkslös, enkel, ringa, framskjuten, hög, lysande samhällsställning. Snellman Stat. 51 (1842). Till sin samhällsställning var han grosshandlare. Schwartz Pos. 126 (1863). Hela hans utseende .. tydde på en man av hög samhällsställning. Sparre Ön 53 (1925).
3) (numera knappast br.) om ställning ss. medlem av ett samhälle (med därav följande rättigheter). Callerholm Stowe 377 (1852). —
-STÖD.
-SYN. syn på samhället, samhällsuppfattning, samhällsåsikt. Kooperativ samhällssyn. Örne (1918; boktitel). Hur nära han än stod konservatismen, fanns i samhällssynen hos .. (Hj. Hammarskjöld) mycket, som skilde honom från 1900-talets högeråskådning. DHammarskjöld i 3SAH LXIV. 1: 134 (1954). —
-SYSTEM. om system efter vilket ett samhälle i sin helhet l. det politiska l. ekonomiska l. sociala livet i ett samhälle är organiserat; jfr -ordning 1. Frey 1841, s. 161. Frågan om samhällssystemet — diktatur eller demokrati — avgöres redan i skolan. TSvLärov. 1943, s. 9. —
-TEORI. teori rörande samhället (i sht rörande samhällets väsen l. uppkomst l. ändamål l. rätta utformning), politisk ideologi. BEMalmström 7: 407 (1845). Rousseaus samhällstheori. Nyblæus Statsm. 60 (1864). Den samhällsteori, som ligger till grund för socialismen. Lidforss SocJourn. 114 (1907). —
-TILLSTÅND~02, äv. ~20. om tillstånd som råder i ett samhälle; samhällsskick, samhällsordning (se d. o. 1), samhällssystem. 2VittAH 15: 336 (1832, 1839). Alla förhållanden vittnade om att .. (Sverige år 1770) allt mera närmade sig ett anarkiskt samhällstillstånd. Schybergson FinlH 2: 194 (1889). Ett socialistiskt samhällstillstånd. Meurling KommunismSv. 24 (1950). —
-TJÄNARE. (i sht i vitter stil) person som tjänar samhället l. är verksam i samhällets tjänst. Verd. 1883, s. 164 (om lärare). —
-TJÄNST. verksamhet l. befattning i samhällets tjänst; särsk. motsatt: privat tjänst l. verksamhet. Forssell Stud. 1: 188 (1870, 1875). Läkare i samhällstjänst och privatpraktik. SvLäkT 1948, s. 2205. —
-TRADITION. om tradition som föreligger i l. präglar ett samhälle l. om traditionellt drag i ett samhälles utveckling l. liv o. d. TSvLärov. 1945, s. 54. —
-TRAPPA. (numera bl. mera tillf.) jfr -stege. Lundin o. Strindberg GSthm 162 (1880). Snart tillväxte .. (J. O. Wallin) i anda och kraft (som predikant o. diktare). Samtidigt härmed steg han uppför samhällstrappan. Karlfeldt Tank. 153 (1929). —
-TRÄD. (numera bl. tillf.) om samhälle uppfattat ss. ett (växande) träd. Frey 1850, s. 238. Siösteen ModBelg. 319 (1906). —
-TUKT. (numera föga br.) om (föreskriven) tukt l. ordning i ett samhälle; jfr -ordning 2. SvLittFT 1837, sp. 699. —
-TVÅNG. tvång som samhället (gm sina organ) utövar på de enskilda medborgarna. Lyceum 2: 187 (1811). Hos några av transcendentalisterna slog känslan för individens fria utveckling över i en fientlighet mot allt samhällstvång, som närmade sig anarkismen. Almquist VärldH 9: 359 (1934). —
-TYP. särsk.
1) till 3, särsk. 3 a: typ av samhälle. Pfeiff Spencer Samh. 1: 172 (1880). Ett land av demokratisk samhällstyp. Östergren (1937). En samhällstyp av individualistisk art efterträdde (gm enskiftet) en kollektiv, där byn var det sammanhållande bandet. Arv 1951, s. 87.
2) till 3, särsk. 3 a: (människo)typ som förekommer i ett samhälle; särsk.: typ av samhällsmedborgare. James FruDeM 37 (1893). Samlaren är en ofta förekommande samhällstyp. Hallberg Minn. 6 (1935).
4) (i fackspr.) till 6: typ av växtsamhälle. Kärrens .. normala utvecklingsgång (hotas) af en farlig invasion från en annan samhällstyp, nämligen mossarna. SvRike I. 2: 53 (1900). —
-TÄNKANDE, n. tänkande l. tänkesätt med avseende på hur samhället bör vara; jfr -teori, -uppfattning. Det socialistiska samhällstänkandet. NoK 111: 117 (1931). —
-TÄNKARE. person som tänker över samhällsförhållanden o. samhällsproblem o. d.; jfr -filosof, -teoretiker. Böök 4Sekl. 24 (1928). —
-UPPFATTNING~020. uppfattning l. åsikt om samhället, särsk. om hur samhället bör vara inrättat (i politiskt, ekonomiskt o. socialt avseende). Feodalismens samhällsuppfattning. Boëthius HistLäsn. 2: 194 (1898). Vår tids demokratiska samhällsuppfattning. Rig 1951, s. 91. —
-UPPGIFT~02, äv. ~20. uppgift som åvilar samhället l. samhällsorganen l. som samhällsmedlem o. d. har att utföra i samhällets tjänst l. intresse. Atterbom Minnest. 1: 182 (1847). Vården om det uppväxande släktet är en central samhällsuppgift. TSvLärov. 1952, s. 209. —
-UPPLÖSANDE~0200, p. adj. som verkar upplösande på ett samhälle l. samhället; ofta liktydigt med: samhällsomstörtande, revolutionär, anarkistisk; vanl. med sakligt huvudord. Samhällsupplösande åsigter. MinnSvNH XII. 2: CXXXIX (1841). Ett bålverk mot samhällsupplösande och kungafientliga rörelser i tiden. Björck HeidenstSek. 144 (1946). —
-UPPLÖSARE~0200. (mera tillf.) person som gm sin verksamhet l. sina ideer verkar upplösande på samhället. 2NF 3: 1452 (1905). Athena 242 (1917). —
-UPPLÖSNING~020. upplösning av ett samhälle l. samhället (innebärande försvagning av samhällsmakten (se -makt 1), desorganisation o. inträdande av ett mer l. mindre anarkistiskt tillstånd). Palmblad Nov. 1: 22 (1840). —
-UTOPI. utopi rörande samhället o. dess utformning; utopisk samhällsskildring. Bergstedt Samh. 24 (1902). 2NF 32: 298 (1921). —
-UTVECKLING~020. ett samhälles l. samhällets utveckling. Snällp. 1848, nr 5, s. 3. Steffen Sociol. 101 (1910). —
-VARELSE.
1) till 3, särsk. 3 a, om människa(n) ss. en varelse med drift att (bilda o.) leva i samhälle l. ss. (mer l. mindre aktiv) samhällsmedlem. Thorild (SVS) 1: 445 (1782). Menniskan (är enligt Aristoteles) skapad till en samhälls-varelse. Palmblad Fornk. 2: 59 (1844). Då puberteten nått sin mognad, känner den unge en stigande åtrå att bli samhällsvarelse och att ersätta fantasilivet med ett realitetsliv. Alfvén UngdSjälsl. 35 (1930).
2) (†) till 3 a: existens ss. (fast organiserat) samhälle. Den tid, då Sverige, ur Kalmareunionens förbistring, upplyftades genom Gustaf Wasa till ordnadt skick och sjelfständigt betryggad samhällsvarelse. Atterbom Minnest. 1: 313 (1844). —
-VERKSAMHET~102, äv. ~200. om verksamhet som ett samhälle bedriver (gm sina organ); verksamhet i samhällets tjänst l. till samhällets gagn. Pfeiff Spencer Samh. 2: 167 (1881). (Kvinnans) deltagande i den filantropiska samhällsverksamheten. Finland 130 (1893). Meningen med samhällsverksamheten är, att den bör omfatta endast sådana uppgifter, som samhället kan bäst tillgodose eller som endast samhället kan tillgodose. Minnesskr1734Lag 2: 368 (1934). —
-VETARE. [till -vetenskap; jfr med avs. på bildningen natur-, stats-vetare] (i vard. fackspr.) person som bedriver studier l. forskning i samhällsvetenskap l. som avlagt examen (vid universitet o. d.) i samhällsvetenskapliga ämnen. SDS 1946, nr 180, s. 11. —
-VETENSKAP~102, äv. ~200. ss. sammanfattande beteckning för l. om var o. en av de vetenskapsgrenar som syssla med (det samtida) samhället l. samhälleliga frågor o. företeelser, numera företrädesvis nationalekonomi, företagsekonomi, statskunskap, statistik, kulturgeografi, sociologi o. ekonomisk historia, i äldre tid med en (efter de hithörande vetenskapsgrenarnas dåtida ställning o. avgränsning) något skiftande innebörd. Gifves det en samhällsvetenskap? Pfeiff Spencer Samh. 1: 24 (1880). Språken skulle vara medel, men den klassiska bildningen, natur- och samhällsvetenskaperna slutmål för studierna. Schybergson FinlH 1: 417 (1887). Den allmänna samhällsvetenskapen benämnes sociologi ... Exempel på speciella samhällsvetenskaper äro nationalekonomi .. och statskunskap. 2NF (1916). Arbeten i rätts- och statsvetenskap, förvaltning, nationalekonomi och samhällsvetenskap. SFS 1918, s. 1466. SvGeogrÅb. 1955, s. 247. —
-VETENSKAPLIG~1020. adj. till -vetenskap. Pfeiff Spencer Samh. 1: 127 (1880). Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd. NaturvForsknRådRed. 1946—47, s. 6. SOU 1963, 9: 107. —
-VIDRIG. (†) som är riktad emot (det bestående) samhället l. strider mot (den rådande) samhällsuppfattningen, samhällsfientlig, antisocial, osocial. Revolutioner och samhällsvidriga upträden. Lefrén Förel. 1: 176 (1818). Vi .. anse .. (klostren) såsom onaturliga och samhällsvidriga. Palmblad Nov. 1: 122 (1840). Samhällsvidriga förslagers läggande på riksståndens bord. SvT 1852, nr 17, s. 1. —
-VIKTIG. viktig l. betydelsefull för ett (helt) samhälle l. (hela) samhället l. för samhällets välfärd o. d. SvT 1852, nr 161, s. 1. —
-VILJA, r. l. f. om vilja (tänkt ss. existerande) hos (o. manifesterad av) ett samhälle (ss. en sammanfattning av samhällsmedlemmarna l. ss. institution); jfr allmän-vilja b, folk-vilja, samfunds-vilja. Frey 1845, s. 424. I de stycken, där ej samhällsviljan är direkt uttryckt i lagen, är det (under medeltiden) i huvudsak konungen som bestämmer. Minnesskr1734Lag 2: 371 (1934). PedT 1949, s. 62. —
-VILLKOR~02, äv. ~20.
1) (numera bl. tillf.) om villkor som gäller för ett samhälle, i sht för dess uppkomst l. existens o. d.; i sht i pl. Geijer I. 5: 158 (1811). Järta 1: 187 (1832).
2) i pl., om de (yttre) förhållanden under vilka ngn lever i samhället; förr äv. (i pl.) liktydigt med: samhällsställning (se d. o. 2), yrke l. dyl. Hotellets bok, der resande angifva sina namn och samhällsvilkor. SvT 1852, nr 31, s. 3. Rydberg KultFörel. 5: 433 (1887). —
-VIS, adv. (mera tillf.) särsk. till 5: i samhällen. Omkring mitten av april flytta .. (skarvarna) till sina häckplatser vid Norges västkust, där de samhällsvis reda sina bon i branta klippor. NatLiv 2: 327 (1930). —
-VÅRD.
1) (†) till 3, särsk. 3 a, om vård l. omvårdnad om l. skyddande av ett samhälle. Man lemnade förr samhällsvården åt Styrelsen och dem folkförtroendets val dertill kallade. CFafWingård i 2SAH 19: 108 (1838). (Vikingen i Geijers dikt) känner vämjelse vid hemmet, vid fritiden, vid samhällsvårdens skyldigheter, och längtar blott till hafvet. Hwasser VSkr. 2: 142 (1847).
2) till 3 a: vård som samhället ger behövande samhällsmedlemmar; särsk. om vård som samhället ger behövande barn o. ungdomar i sådana fall då de icke kunna beredas erforderlig vård i hemmet (o. den unge i stället omhändertages av barnavårdsnämnd o. överlämnas till enskilt hem l. placeras i lämplig anstalt). SFS 1924, s. 602. Vill man bygga upp en effektiv förebyggande samhällsvård stöter man på den hinderliga praxis, att det är den hjälpsökande som själv bestämmer den — ofta för sena — tidpunkt då hjälpen sökes. SocÅb. 1940, s. 96. SFS 1960, s. 228. —
-VÅRDANDE, p. adj.
1) (†) till 3 a: som strävar att vårda o. bevara (det bestående) samhället; jfr -bevarande. (De självägande bönderna) hava i grunden både samhällsvårdande och konungadömet vördande instinkter. Oscar II Mem. 1: 15 (1865, 1874).
2) (mera tillf.) till 3 a: som gäller omvårdnad om samhällsmedlemmarna i socialt o. kulturellt avseende; jfr 3. Statens samhällsvårdande uppgifter. SOU 1943, 13: 53.
3) (mera tillf.) till 3 a, 4: som avser vård av ett samhälles yttre förhållanden (naturen, kulturminnena, samhällets estetiska utformning o. d.) o. tillgodoseende av befolkningens behov av nyttigheter o. tjänster. De samhällsvårdande arbetsuppgifter, som numera ingå och i framtiden sannolikt i stegrad omfattning komma att ingå i bebyggelseplaneringen. Rig 1944, s. 31. —
-VÄN, m.||ig. (numera knappast br.)
1) om person som verkar för ett samhälles väl l. bästa, god samhällsmedborgare. Beskow i 2SAH 36: 144 (1862).
2) om (manlig) medlem i ett samhälle, betraktad ss. vän till annan medlem. Thorild (SVS) 1: 448 (1782). —
-VÄRDE. (ngns l. ngts) värde för samhället l. från dess synpunkt. LBÄ 1: 47 (1797). Koch Timmerd. 239 (1913). —
(3, 3 a) -VÄRLD(EN). (†) om den värld l. sfär av världen som utgöres av samhället, dess medborgare o. institutioner o. vad därmed sammanhänger; särsk. motsatt: naturens värld. Leopold 6: 334 (1810). Det är .. ömt .. att se en .. nyss i samhälls-verlden inträdd medborgare oförmodadt bortryckas. Wallin Rel. 2: 301 (1827). Det fanns en tid, då det i samhällsverlden bestående fick — i likhet med skapelserna i naturverlden — gälla såsom af gudomlig hand upprättadt. Reuterdahl i 2SAH 26: 201 (1852). —
-VÄRV. (numera bl. tillf.) värv i ett samhälles tjänst, offentligt l. allmänt värv. AB 1845, nr 294, s. 2. Key Allsegr. 2: 174 (1924). —
(3, 3 a) -VÄSEN(DE).
1) samhällsvarelse (se d. o. 1). Eganderätten .. synes vara grundad i människans natur såsom samhällsväsen. Aldén Medb. 4: 70 (1885). Almquist VärldH 5: 493 (1933).
2) sammanfattande, om allt som har med ett samhälle l. samhället (särsk. dess styrelse o. organisation) att göra. Strinnholm i 2SAH 19: 175 (1838). Den världshistoriska innebörden av Englands seger över Frankrike i Amerika var, att engelskt språk, samhällsväsen och kultur för framtiden skulle komma att där härska. Almquist VärldH 9: 262 (1934). —
-ÅSIKT~02, äv. ~20. = -uppfattning; numera oftast (mera tillf.) i pl. Den verkligen liberala samhälls-åsigten. Vinterbl. 1853, s. 7. Nyblæus Statsm. 53 (1864). —
-ÅSKÅDNING~020.
1) (numera knappast br.) om den allmänna uppfattningen (folkmeningen) i ett samhälle. Det är .. långtifrån, att samhällsåskådningen skulle likställa dödsstraffet med t. ex. stympningsstraffet. Thyrén StrafflRef. 1: 107 (1910).
2) = -uppfattning. Weibull LundLundag. 188 (1889). Socialismen är .. icke en världsåskådning utan en samhällsåskådning. NoK 111: 82 (1931). —
-ÅTGÄRD~02, äv. ~20. åtgärd från samhällets sida; jfr -ingripande. Quiding Slutliqv. 1: 16 (1871). —
-ÄGD, p. adj. som äges av ett samhälle (stat l. kommun) l. samhället. Ett .. samhällsägt företag. NoK 111: 118 (1931). —
-ÄNDAMÅL~102, äv. ~200. ett samhälles l. samhällets ändamål l. syfte; i sht i pl. LBÄ 1: 48 (1797; i sg.). Wirgin Häls. 4: 371 (1939; i pl.). —
-ÖGA. (numera bl. tillf.) blick för tillståndet (särsk. missförhållanden) i samhället. Leopold (SVS) II. 2: 348 (1796). —
(3, 3 a) -ÖVERENSKOMMELSE~100200. (i fackspr.) överenskommelse som gäller l. råder i ett samhälle l. som samhällsordningen (se -ordning 1) bygger l. tänkes bygga på; samhällskonvention; jfr -fördrag 1. Samhälls-öfwerenskommelsen är ju fotad på goda Lagar. AdP 1800, s. 996. Den offentliga lögnen (har) blifvit .. en slags tyst samhällsöfverenskommelse. Strindberg NRik. 117 (1882).
Spoiler title
Spoiler content