SAOL
publicerad: 2015
tvåkrona
två|krona
substantiv
~n ‑kronor • ett äldre svenskt mynt; till krona 4
| Singular | |
|---|---|
| en tvåkrona | obestämd form |
| en tvåkronas | obestämd form genitiv |
| tvåkronan | bestämd form |
| tvåkronans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tvåkronor | obestämd form |
| tvåkronors | obestämd form genitiv |
| tvåkronorna | bestämd form |
| tvåkronornas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
tvåkrona
tvåkronan tvåkronor
två|kron·an
substantiv
två`krona 
●
mynt som är värt två kronor
belagt sedan 1890
SAOB
publicerad: 2009
TVÅ två4, räkn.
Ordformer
(tuegg- i ssg 1648 (: tueggöre stycken). tva (tu-, tw-) 1521–1633. tvegge (tu-, tw-, -ä-) 1541 (: tweggehanda) osv. tveggie (tu-, tw-, -ä-) 1538 (: tweggieskaffta)–1730 (: twäggiehanda). två (th-, tu-, tw-, -o, -åå) 1525 osv. twegga (-ä-) 1684–1737. tweggia (tu-, -ä-) 1526–1681. twiggia- i ssg 1578 (: twiggiahanda))
Anm. 1:o I ä. språkbruk förekommer dels gen.-formen tvegge, dels dat.-formen tvem. JönkTb. 113 (1526), JB 4: 4 (Lag 1734). 2:o Formen tva användes förr ofta i m. ack.
Etymologi
[runsv. tvā, m. ack. (tvæir, m. nom.), fsv. tva, eg. m. ack. (o. delvis äv. f. nom., ack.) av tver (gen. tväggia, tviggia); motsv. fd. tvo, tva (d. to), fvn. tvá, m. ack., nor. dial. tvo, got. twans, m. ack., fsax. twō, twē, mlt. two, twu, f., fht. zwā, zwō, f. (t. zwei), feng. twa, f., n. (eng. two), till den rot som äv. föreligger i lat. duo, grek. δύω, lit. dù, m. dvì, f., find. dváu, dvá̄, m. — Jfr BI-, prefix2, BIS, DUO, SVIBELFISK, SVICKA, v.2, TOLV, TU, räkn. o. adv., TVE-, TVENNE]
grundtal angivande ett antal som med en enhet överstiger ett; tal som i serien av hela tal har sin plats mellan ett o. tre; utom i löpande text vanl. skrivet 2, i vissa fall II; jfr TU, räkn. I, TVE-, TVENNE. Två hundra (200), två tusen (2000), äv. sammanskrivet. Nummer, sidan 2. Spader två. Två rum och kök. Han tenterade för två betyg. Ett bord för två personer. Twa dage. SthmSkotteb. 193 (1521). Herren haffuer .. giffuit idher på siette daghenom twegge dagha brödh. 2Mos. 16: 29 (Bib. 1541). Han hade sålt tuem en hest. VRP 1608, s. 149. Ack! Ingeborg, hur skön, hur nära står / all jordisk lycka för två trogna hjertan! Tegnér (TegnS) 4: 54 (1824). Två släta ringar prydde hennes hand. Wägner Silv. 5 (1924). Mystiken ännu tät kring de tvås död. DN(B) 1960, nr 23, s. 12. Kronan försvagades mot euron med två öre till 9:21 kronor. Sydsv. 29 ⁄ 5 2007, s. A23. — jfr SEX-, SJU-TVÅ. — särsk.
a) i åtskilliga ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. Szaa tyckes oss sznarth wij sittia emellam twå och ätha mett jngenn (szom mann pläger szeije). G1R 10: 235 (1535). En Fogel j handen, är bättre än twå j skogen. Balck Es. 142 (1603). Twå kunna altijd meer än en. Grubb 827 (1665). Det kan inte vara två solar på samma himmel. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa uttr.
β) i fråga om att två personer l. saker ses som en enhet, i uttr. båda (äv. bägge) två, se BÅDA, räkn. I 1 d resp. BÄGGE I 1 d, två och två, parvis, två i sänder; förr äv. i uttr. varje två, två tillsammans l. två i taget. Han kalladhe före sigh the tolff, och begynte vthsenda them twå och twå. Mark. 6: 7 (NT 1526). Så atth hvarije två aff eder bliffve ther opå en månadtz tijd. G1R 25: 44 (1555). Atth hvarie två bönder skole utgöre ett lass lendzmandzhö. G1R 27: 81 (1557). Två och två arbetade i lag. Ahlin GillGång 143 (1958).
δ) ss. uttr. för nästan ingenting, särsk. i uttr. inte för två öre, inte ett dugg, inte det minsta. Vet att jag ej skrivit två rader, vare sig åt det ena hållet eller det andra. Fröding 15: 34 (1882). Spengler bryr sig inte för två öre om religionen. Söderberg SistB 169 (1934).
ε) (numera bl. tillf.) i förb. med ord, särsk. dels med mer l. mindre obestämd innebörd i uttr. med (l. i) två ord, med några ord l. helt kort, dels i uttr. ett ord så gott som två, se ORD, sbst.2 1 b. Derföre är iagh säker om E. H. Excellens med 2 ordh hielper dem hooss H. K. Majestet. Rudbeck D. Ä. Bref 161 (1678). Skrif mig till med två ord hurdan värkan du tror det kan göra. Kellgren (SVS) 6: 28 (1774). Historien är i två ord denna (osv.). Sturzen-Becker 2: 27 (1861).
c) i vissa elliptiska uttr. särsk.
α) vid angivande av klockslag l. ålder l. penningsumma. Bussen kommer två. Flickan var två. Två och femtio kostar den. 3SAH 37: 51 (1841). Nej, följ med dina vänner, när de gå i månskensnätter mellan ett och två till Peterskyrkans slutna gallergrindar. Heidenstam Alienus 1: 274 (1892).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. som åsyftar l. hänför sig till människans två ben, särsk. i uttr. på sina två; jfr FYRA, räkn. e β. På sina två han snart i rustning står. MarkallN 2: 48 (1821). (Tvist har uppstått) huruvida barnet någonsin bör lära sig gå på sina två, eller i all sin dar kräla på fyra. AB 1841, nr 11, s. 2.
γ) ss. uttryck för att ngn ensam motsvarar två personer i handling l. uppträdande o. d. i sådana uttr. som vara god för två (jfr GOD 2 a η), äta o. d. för två. Nerman, som har kurage för två, var .. så medtagen, att hon .. knappt kunde tala. FoU 25: 150 (1862). Du skulle alltså inte vacker vara? / .. Du är helt enkelt mycket mer än så, / Du, som är god och ärlig väl för två. Gellerstedt GVis. 50 (1900). Jag gick bara upp 6–7 kg trots att jag åt för två och det berodde väl också på att jag tränade. Expressen 9 ⁄ 11 1996, Sport s. 15.
d) i mer l. mindre bildl. anv. särsk.
α) i fråga om att vilja ha ett ord med i laget l. inte vilja foga sig, i sådana uttr. som vi skall bli två om ngt l. det skall vi (allt) bli två om (jfr BLIVA, v. II 1 d ε α' slutet). Håll Herre, vi skall bli två om den saken. Widegren (1788).
β) i uttr. två gånger två är fyra, ss. konstaterande av ngt självklart l. alltigenom sant. Så visst, som två gånger två är fyra. Chydenius 127 (1765). Två gånger två är fyra / och allt är bestämt och klart, / allt är förtvivlat klart. Ferlin Barf. 10 (1933).
γ) i sådana uttr. som lägga ihop två och två, enkelt dra en slutsats. Fröken Stephensen såg betänksam ut. Hon lade ihop två och två. Essén KessGen. 53 (1915). Åjo, jag är också i stånd att lägga ihop två och två och få summan till fem. Edqvist SvartSyst. 269 (1961).
e) närmande sig anv. ss. sbst., särsk. om spelkort. Uti swart sticker Siuan Sex .. Tre Twå. BeskrLombreSp. 4 (1745). — jfr RUTER-, SJU-TVÅ.
Ssgr: A (†): TVEGG-ÖRES-STYCKE, se C.
B: TVEGGE-DEL, se C. —
-HANDA. (tvegge- 1526 osv. två- 1697–1852) [fsv. tväggia handa] (numera bl. tillf.) två (olika), av två slag, två slags; jfr tu-, tvenne-handa. Troon är tweggiahanda, Then ena är en döödh troo, then andra är en leffuande troo. OPetri 1: 144 (1526). Til at hafwa ett rätt förstånd om hwad Handel egenteligen är, måste man betrachta den på twäggiehanda sätt; nämligen såsom Inländsk eller Utländsk. Nordencrantz Arc. 1 (1730). SAOL (1986; angivet ss. ålderdomligt). —
-MARKS-STYCKE, se C. —
-SKAFTA. [jfr skaft, sbst.1 anm. 2:o] (†) tvåskafts. VarRerV 20 (1538). Tweggeskafta wäff fordrar en dublan solff, (eller wäffskafft). Schroderus Comenius 501 (1639). —
-SKAFT-VÄV, -SKÄFT, se C. —
-ÅRA, adj. oböjl. (†) i attributiv anv.: tvåårig. En tveggeåra gammal soo. Hagström Herdam. 3: 518 (1561). Itt twägge-åhra Barn. Schroderus Modersch. 129 (1642). Lind (1749). —
-ÅRIG, -ÖRES-STYCKE, se C.
-AKTS-PJÄS. jfr -aktare. Små två- och en-aktspjeser, blandade med sång. Beskow Theat. 1833, s. 13. —
-ARMAD. som har två armar. Möller PrincBot. 30 (1755). En tvåarmad marmortrappa (leder) till våningen två trappor upp. SD(L) 1896, nr 500, s. 4. —
-ARMS-LYFT. sport. i fråga om tyngdlyftning: (tävlingsgren bestående av) lyft av skivstång med båda armarna (med press, ryck l. stöt). SvD(A) 22 ⁄ 6 1931, s. 15. Tidigare tävlade man (i tyngdlyftning) i både en- och tvåarmslyft, numera endast i tvåarmslyft. IPCStSportlex. 48 (1995). —
-ARMS-STÖT. sport. jfr stöt I 3 c. Den jättestarke boråsaren P. Beischer, som uppnådde en utmärkt tvåarmsstöt med 125,7 kg. Swing 1921, nr 43, s. 7. —
-AXIG. (numera föga br.) om kristall: som har två optiska axlar; jfr -axig, adj.2, o. -axlig 3. Ett instrument att undersöka formen af isochromatiska linier hos en och två-axiga kristaller. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 188. Östergren (1964). —
-AXLAD. (i sht i fackspr.) som har två axlar; särsk. dels (motsv. axel, sbst.1 I 1) om släp- l. järnvägsvagn o. d., dels (anat.) i fråga om sadelled. Hartelius Sjukgymn. 6 (1870). Statsjernvägarnes tvåaxlade öppna godsvagnar. FFS 1904, nr 12, s. 111. Två-axlade leder. I dessa leder medgivas rörelser i två mot varandra vinkelräta axlar. Hjortsjö Broman MännRör. 46 (1952). —
-AXLIG.
1) (i fackspr.) om järnvägsvagn o. d.: som har två axlar (se axel, sbst.1 I 1). VL 1893, nr 16, s. 2. En brusten axel på en godsvagn lastad med farligt gods orsakade på lördagen totalstopp .. Axelbrottet inträffade på en tvåaxlig godsvagn. SvD 17 ⁄ 5 1998, s. 4.
2) (numera mindre br.) i fråga om skottbyggnad hos växt: som har två stammar; jfr axel, sbst.1 II 9 c. Två-axliga växter hafva en obegränsad hufvudaxel, som endast bär lågblad, örtblad och stundom dessutom högblad, men blommorna med de till dem hörande bladen äro fördelade på skott af andra ordningen. Lundström Warming 161 (1882). IllSvOrdb. (1964).
3) (numera föga br.) om kristall: = -axig; jfr axel, sbst.1 II 4. Edlund ÅrsbVetA 1850, s. 62. Till sina optiska egenskaper äro fältspaterna tvåaxliga. Gertz o. Grönwall Min. 36 (1923). —
-BAND. (†) i fråga om tillverkning av mässingstråd: tråd som gått genom dragskivan för andra ggn; jfr rumpel, smör-glöd. Rinman 2: 1033 (1789). —
-BANDIG. som består av två band. Jag har liggande tvenne romaner, en tvåbandig och en enbandig, hvilka båda af Bonnier refuserats. SvLittTidskr. 1956, s. 89 (1893). —
-BARNS-FAMILJ. familj med två barn. Barnen blifva bortklemade och moraliskt svaga uti tvåbarnsfamiljerna. Fahlbeck Ad. 2: 274 (1902). —
-BARNS-SYSTEM. (i sht i skildring av ä. förh.) i fråga om födelsetal; jfr system, sbst.1 5 b. Utom i Frankrike, där tvåbarnssystemet är folksed, förekommer detsamma blott inom de högre klasserna. Fahlbeck Ad. 1: 508 (1898). 3NF 5: 712 (1926). —
-BASISK. kem. om syra: som kan utväxla två vätejoner mot metalljoner l. andra katjoner (o. bilda ett salt). Svavelsyremolekylen, H2SO4, innehåller två väteatomer, som kunna utbytas mot metall. Man kallar svavelsyran av denna anledning tvåbasisk eller tvåatomig. Starck Kemi 40 (1931). —
-BENING. varelse med två ben. SvLittFT 1834, sp. 450. Mycket kan hända en .. fjädertuss på vägen från Afrika och hit: stormar, rovfåglar .. hotar med faror som en vinglös tvåbening har svårt att föreställa sig. Barometern 21 ⁄ 6 1965, s. 6. —
-BENT. som har två ben; jfr -benad. Scherping Cober 1: 228 (1734). Häftyget består af en tvåbent bock, hvars beståndsdelar äro tvänne stöttor. Rejmers Koln. 88 (1868). —
-BETT l. -BET, sbst. o. adj. (†) = tvebett I, II; jfr -spann. (Sv.) Tvåbett .. (t.) zweispännig. Möller (1790). Dragdjuren ha mestadels varit oxar i tvåbet. 2SvKulturb. 11–12: 297 (1938). Östergren (1964; angivet ss. ålderdomligt).
-BETYGS-KURS. (förr) kurs i universitetsämne för erhållande av två betyg (se d. o. I 2 b β α' slutet). (Det anmärks) på, att i tvåbetygskursen icke något arbete i svensk etnologi förekommer utöver vad som erbjudits i ettbetygskursen. Rig 1919, 1: 45. —
-BETYGS-UPPSATS. (förr) uppsats i universitetsämne för erhållande av två betyg (se d. o. I 2 b β α' slutet); i fråga om nutida förh. äv. oeg., om uppsats på motsv. nivå. TSvLärov. 1953, s. 296. Utredningen saknar helt vetenskapligt värde .. Hade den lagts fram som en tvåbetygsuppsats i statistik, så hade studenten blivit utskrattad. DN 7 ⁄ 12 1991, s. A14. —
-BILS-STANDARD. standard (se standard, sbst.2 3 b) som tillåter l. möjliggör innehav av två bilar. Amerikansk tvåbilsstandard kommer snart. DN(A) 1 ⁄ 9 1963, s. 26. —
1) (†) växten Maianthemum bifolium (Lin.) F. W. Schmidt, ekorrbär (se d. o. 2). Rudbeck D. Ä. HortBot. 82 (1685). Broman Glys. 3: 787 (1724).
2) orkidén Listera ovata (Lin.) R. Br. (som har två ovala vid marken sittande blad); jfr tu-blads-ört, tve-blad. NF 9: 1470 (1885). Vi finner den vita svärdsysslan eller skogsliljan stå i små buketter i ett skogsbryn och vi ser den oansenliga orkidén tvåblad, vars blommor bara ser ut som små gröna knappnålshuvuden. DN 3 ⁄ 7 1985, s. 22. —
-BLADIG.
1) om växt(del): som har två blad l. blad sammansatt av två småblad; jfr blad 1 a, c. Broocman Hush. 4: 22 (1736). NF 2: 63 (1876).
2) om kniv l. propeller l. åra o. d.; jfr blad 3 a, b, c. Tvåbladig knif. Weste (1807). Han .. manövrerar båten med en en- eller tvåbladig åra. Ekman NorrlJakt 325 (1910). Grenander LuftskFlygm. 37 (1910). —
-BLAND. (†) om av två sorter bestående blandsäd; jfr bland, sbst. b. Arrhenius Jordbr. 2: 181 (1860). Korn och hafre .. plägar särskildt kallas ”blandsäd” eller ”tvåbland”. LB 2: 405 (1901). —
-BLOCK. sjöv. jfr block 4 slutet; ofta skrivet ss. två ord. NF 2: 690 (1878). ”Två block” .. sägs en talja vara när det fasta och det rörliga blocket kommit varandra så nära att man ej kan hala mer. SohlmanSjölex. (1955). —
-BLOMMAT. (†) som har två blommor; jfr blommad o. -blommig. Twåblommat Fogelärter. Rudbeck D. Ä. HortBot. 118 (1685). Bromelius Chl. 121 (1694). —
-BLOMMIG. bot. som har två blommor; förr särsk. i uttr. tvåblommigt tåg, Juncus biglumis Lin., polartåg. Liljeblad Fl. 145 (1798). Tvåblommigt Tåg. Liljeblad Fl. 194 (1816). Tvåblommiga knippen. Hylander NordKärlv. 2: 293 (1966). —
-BOTTNAD. som har två bottnar; jfr tve-bottnad. Sjöbottnen (i gruvsjön) består överst af dyjord, sedan lera, och derunder åter en mycket lös äfja, så att sjön nästan kan anses för tvåbottnad. JernkA 1818, nr 1, s. 77. —
-BRÖDRAD. (†) om växt: som har ståndarsträngarna förenade i två grupper; jfr -kulle o. diadelfisk. Marklin Illiger 409 (1818). Nyman VäxtNatH 2: 127 (1868). —
-BUKIG. anat. om käkmuskel: som har två muskelbukar; jfr -hövdad. Hernquist Hästanat. 39 (1778). Musculus digastricus (dvs.) den tvåbukiga käkmuskeln. Lindskog (1997). —
-BYGGARE. bot. växt med enkönade blommor där han- o. honblommor sitter på skilda individer; jfr diecist. Sambyggare .. Twåbyggare. Möller PrincBot. 4 (1755). —
-BÄDDS-RUM. rum (för inkvartering o. d.) med två sängplatser. Förläggning i tvåbäddsrum. TSvLärov. 1948, s. 286. Kvinnor vill helst ligga i tvåbäddsrum på sjukhusen. Männen däremot föredrar fyrbäddsrum. SvD(A) 26 ⁄ 9 1967, s. 14. —
-CYLINDRIG. som har två cylindrar. Åkerman Stångj. 21 (1839). Den tvåcylindriga motorn är normalt afsedd för drift med bensin. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 127. —
-DAGARS, adj. oböjl. i attributiv anv.: som varar (l. varat) två dagar. ÖoL (1852). Ett tvådagars besök i Stockholm. DN 25 ⁄ 10 1986, s. 13. —
-DEL. (tvegge- 1620. två- 1544–1906) (†) del som utgör två tredjedelar av ngt (i sht tionde l. arv l. böter o. d.); i pl. äv.: två tredjedelar; jfr del I 5 a β o. treding 1, tu-, tve-del. Item är vettandes, att tvådelenn aff tienden offver altt Helsingeland kalles biscopzdelen och tredingenn kirkedelenn. Almquist CivLokalförv. 3: 171 (i handl. fr. 1544). (Det berättas) att Konungen (dvs. David) ibland Moabiterne gjorde ett sådant nederlag, att han af dem dräpte tvådelarne. SvLitTidn. 1814, Bih. sp. 22. Klint (1906). —
-DELA, -ning. dela l. dela av (ngt) i två delar; ofta i p. pf. (jfr -delig o. dikotomisk); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Möller PrincBot. 36 (1755; i p. pf., om blad). Knivlåda av trä, tvådelad. KatalNK 1916–17, s. 50. De encelliga infusionsdjuren fortplanta sig genom upprepad tvådelning; en individ delar sig i två, var och en av dessa i sin tur i två o. s. v. Hofsten Ärftl. 1: 79 (1927). Hon var klädd i en mörkblå tvådelad baddräkt. Sjöwall o. Wahlöö MannRök 62 (1966). —
-DELIG. (numera bl. mera tillf.) som kan söndertas i l. består av två delar. Lind 1: 1916 (1749). För öfverförande af trupper öfver ett vattendrag kan .. användas två- eller tre-deliga pontoner. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 363 (1886). —
-DIMENSIONELL, förr äv. -DIMENSIONAL. som har utsträckning i två dimensioner. Ty under det arkitekten ju endast är i stånd att med ritstiftet framkonstruera en tvådimensional bild, måste han oupphörligen tänka i tre dimensioner. TT 1895, Allm. s. 57. —
-DRAG(ET). (vard.) särsk. i uttr. vid tvådraget, vid tvåtiden. Redan vid tvådraget började de försiktigaste försäkra sig om platser. SvD 5 ⁄ 6 1938, s. 3. —
-DUBBEL. (numera bl. mera tillf.) som är två ggr så stor l. talrik o. d. (som viss enhet l. det normala), dubbel, äv. ss. adv. (jfr dubbel, adj. 3 (b)); äv.: som består av två (likadana) delar l. lager o. d. (jfr dubbel, adj. 1); jfr tve-dubbel. Är och så löpande wärn runth kringh åm hele slåthet och sommestedz Tuo dubbel. HFinlH 3: 238 (1555). Om i hastighet kommer en flod .. twådubbelt så högt som sielfwa Dammen är, så kastas den strax öfwerända. Swedenborg RebNat. 1: 15 (1719). Att regeringen öfverhopas med tvådubbelt arbete. Chydenius 152 (1765). Tvådubbla fodraler. Knorring Axel 2: 76 (1836). —
-DYFTING. (†) 250 maskor djup sköt. En sköta om 250 maskors djuplek innehåller 2 dyfter och är med andra ord en 2-dyfting. Arwidsson Strömm. 11 (1913). —
-DÄCKARE. särsk.: fartyg med två däck; särsk. (om ä. förh.) om linjeskepp med två batterier (se batteri 4); jfr -däcks-skepp. HFinlÖ 296 (1713). Det första bredsideskeppet .. byggdes i England år 1512 och var tvådäckare. 2UB 9: 526 (1906). —
-DÄCKS-SKEPP, förr äv. -DÄCK-SKEPP. (-däck- 1756–1846. -däcks- 1730 osv.) (förr) tvådäckare. Rajalin Skiepzb. 42 (1730). —
-DÖRRARS, adj. oböjl. om (person)bil: som har två dörrar. Lloyd är tvådörrars med breda dörrar, som medger lätt in- och urstigning i framsätet. Motorför. 1955, nr 11, s. 33. —
-EGGAD. som har egg på två sidor; jfr tve-eggad. Möller PrincBot. 27 (1755; om stjälk). Klingan är tvåeggad, slipad med rygg och i två lika breda skär. Fatab. 1946, s. 96. —
-FALD, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara tvåfaldig; äv. konkretare; jfr tve-fald, sbst. Almqvist VSkr. 5: 108 (1821). Det som man trodde vara motsättningen mellan två fientliga krafter, det är tvärtom en fruktbärande tvåfald. OoB 1928, s. 584. —
-FALD, adj. tvåfaldig; dubbel; numera vanl. ss. adv. i bet.: två ggr; äv. oeg. l. bildl. (med förstärkande bet.); jfr tve-fald, adj. Tvåfalt belönad. UpplDomb. 7: 95 (1557). Alla enkla kroppar hafva en tvåfald rörelsekraft. Ehrenheim Phys. 1: 39 (1822). Tvåfaldt hundra läppars purpur, / Tvåfaldt hundra rosenkinder. Runeberg (SVS) 3: 163 (1841). Öfverenskommelserna .. innefattas i ett tvåfaldt upprättadt kreditivkontrakt. Fliesberg Handel. 110 (1891).
Avledn. (†): tvåfaldhet, r. l. f. tvåfaldighet. (Fosforsyrans) tvåfaldhet i egenskaper .. förtjenar att blifva ett allmännare föremål för undersökning än den hittills varit. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 79. Schulthess (1885). —
-FALDIG. som är av två (motsatta) slag l. består av två delar, dubbel (jfr -fald, adj.); äv.: som är l. blir l. har blivit ngt två ggr; jfr tve-faldig. Tvåfaldig världsmästare. Cellarius 148 (1699). Menniskan har .. anlag til en tvåfaldig socialitet, en oegennyttig och en egennyttig. Höijer 4: 158 (1795). Många tala båda språken, och alla inskriptioner och namn på städer och byar (i Schweiz) äro tvåfaldiga. Bergman VSmSkr. 203 (1845). Är icke er röst hes, er andedrägt kort, er haka tvåfaldig? Hagberg Shaksp. 3: 267 (1848).
Avledn.: tvåfaldighet, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara tvåfaldig, dubbelhet; dualism; jfr tvåfaldhet. Möller (1807). Denna oförsonliga tvåfaldighet: ande och materie. Ryberg FilosFörel. 1: 289 (1876). —
-FAMILJS-HUS. bostadshus avsett för två familjer. TT 1941, V. s. 79. Nära 5 miljoner människor .. bodde i slutet av 1985 i småhus: friliggande en- och tvåfamiljshus, radhus eller kedjehus. ÄgaSmåh. 8 (1988). —
-FAS, adj. oböjl. el.-tekn. om växelström: som har två spänningsvågor med en inbördes fasförskjutning på en fjärdedels period; jfr fas, sbst.3 4 slutet. Mot prisförhöjning kunna äfven tvåfas växelströmmaskinerna anordnas för höger- och vänstergång. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 228. Man talar om trefas och enfas växelström och i vissa fall även om tvåfas. Sundblad o. Jacobsson Elkunsk. 19 (1976). —
-FAS-STRÖM. el.-tekn. ström bestående av två hopkopplade växelströmmar fasförskjutna 90° i förhållande till varandra. 2UB 3: 353 (1897). För öfverföring af tvåfasström kunna användas tre ledare, i det att en blir gemensam för de båda strömkretsarna. 2NF 30: 486 (1920). —
-FAS-SYSTEM. särsk. (förr) i fråga om kraftöverföring: system för distribution av tvåfas växelström. JernkA 1896, s. 47. Tvåfassystem .. har en mycket inskränkt användning och har numera .. undanträngts af trefassystemet. 2NF (1920). —
-FILIG. om väg: som har två körfält; jfr trafik-fil. GbgP 31 ⁄ 5 1953, s. 11. Mitträcken har lärt oss att man på tvåfilig väg inte möter trafik. Mitträcke talar om för bilist ”stå på”, kör om. Olyckorna har flyttats till vägar utan mitträcke. Expressen 14 ⁄ 4 2007, s. 5. Fyrfältsvägen .. (har) övergått i gammaldags tvåfilig landsväg. GbgP 7 ⁄ 3 2008, s. 2. —
-FINGRAD. särsk. i oeg. l. utvidgad anv.; jfr finger 2 (a), tre-fingrad. Löfja (dvs. sengångare) med tvåfingrade händer utan svants. Linné MusReg. 4 (1754). Tvåfingradt blad, fingerlikt blad med två småblad, som utgå från spetsen af blomskaftet. Dalin (1855). —
-FJÄRDEDELS-TAKT. jfr fjärdedel a β. Man kan .. äfven framställa de båda taktdelarne i tvådelad taktart genom fjerdedelar .. på detta sätt uppkommer tvåfjerdedelstakten. Bauck 1Musikl. 1: 62 (1864). —
-FLIKAD. jfr -flikig. Blomfodret twå-flikat. Fischerström 1: 401 (1779). Bakfötterna tvåflikade. Nilsson Fauna 1: 300 (1847). —
-FLIKIG. som har l. är delad i två flikar; jfr -flikad. Pistillens märke är stort och djupt twåflikigt. Fischerström 4: 345 (c. 1795). Bukfenorna (på skyggfisken) .. äro tvåflikiga. Nilsson Fauna 4: 183 (1852). —
-FLÄCKAD. som har två fläckar (på kroppen). (Lat.) Bimaculata Sciæna .. (sv.) Tvåfläckad Snylta .. (dvs.) med en mörk fläck midt på sidan, och en ofvan begynnelsen af stjärten. Linné MusReg. 66 (1754). —
-FOTA, adj. oböjl. tvåfotad; förr äv. i substantivisk anv. Om Twå-foota Diwr eller Foglar. Palmchron SundhSp. 92 (1642). En twåfota skaftpotta. BoupptVäxjö 1778. Utom barnen finnas här (på hemmanet) fyrfota och tvåfota hela raden: en häst .. tre kor .. åtta höns, en vallhund .. en katt. Topelius Vint. III. 2: 127 (1897). Stå, befaller min mor och försöker dressera mig till en tvåfota varelse. Wassing Dödgr. 148 (1958). —
-FOTAD. som har två fötter (l. ben); jfr -fota. Tiderus GrLat. 31 (1626). Utan all tvifvel äro Academier det vackraste påfund af 2-fotade varelser utan fjädrar. Kellgren (SVS) 4: 181 (1780). Fågeln är ett tvåfotadt och äggfödande djur. Gravander Buffon 3: 4 (1806). —
-FOTING. (i sht skämts.) om människa; jfr -fot. Hans växt .. var den mest proportionerade någon tvåfoting burit. Blanche Tafl. 1: 236 (1845, 1856). Varför skulle jag gå här till dess jag blev lika tusentals andra traskande och flåsande tvåfotingar. Fridegård LHårdVid. 35 (1951). —
-FRONTS-KRIG, äv. -FRONT-KRIG. (-front- 1917 osv. -fronts- 1921 osv.) krig fört på två fronter (mot två skilda motståndare); jfr front 2 e. Steffen Krig 4: 272 (1917). Man kan fråga sig hur länge regimen i Teheran förmår att föra ett psykologiskt tvåfrontskrig mot både USA och Sovjet. SvD 8 ⁄ 2 1980, s. 2. —
-FRÖIG. i sht bot. som har två frön; jfr fröig, adj.1 Bäret omvändt-äggrundt, 2-rummigt, en- två-fröigt. Wikström ÅrsbVetA 1843–44, s. 134. —
-FÄRGAD. som har två färger. Schultze Ordb. 963 (c. 1755). En (beskyllning) var, at .. Konungen lät sit Hoffolk gå i kyrkan med tvåfärgade kläder. 1VittAH 2: 147 (1773, 1776). —
-FÄRGS-MASKIN. (i ä. fackspr.) UB 5: 532 (1874). König & Bauer byggde 1865 .. en tvåfärgsmaskin .. Trycket sker här genom en tryckcylinder, hvilken för hvarje gång fundamentet passerar under den, går två gånger omkring sin axel, dervid för hvar omvridning tryckande en särskild färg. Nordin Boktr. 267 (1881). —
-FÄRGS-TRYCK. (i fackspr.) jfr tre-färgs-tryck. 2UB 10: 222 (1906). Ett flertal större svenska tidningar trycker numera såväl redaktionella illustrationer som annonser i färg. Enklast är tvåfärgstrycket med svart och en inom vissa gränser fritt vald dekorfärg. Poppius o. Jansson Journ. 116 (1959). —
-FÖRSÖRJAR-FAMILJ. familj som försörjs av två personer. SvD 31 ⁄ 1 1977, s. 16. Från att tidigare ha bestått av hemmamamma och arbetspappa s k enförsörjarfamilj har nu utvecklats s k tvåförsörjarfamiljer. SDS 6 ⁄ 3 1987, s. 18. —
-GILL. (†) = tve-gill. K. M. synes thet icke lijktt vare, att the två sochner schole vare tvågilde och mere tunge haffve än som the andre sochner, ther i häredet ähre. G1R 29: 402 (1560). —
-GLAS-FÖNSTER. fönster med dubbla glas. Moderna tvåglasfönster av ordinär storlek .. klarar en otränad husmor (att putsa) ungefär på en halvtimme. LD 19 ⁄ 3 1958, s. 7. —
-GRENAD. som har l. består av två grenar (se gren, sbst.1 3); jfr -grenig o. tve-grenad. En tvågrenad jernväg. Centerwall Hellas 306 (1888). —
-GRENIG. jfr grenig 2, 3 o. -grenad o. tve-grenig. En tvågrenig jernhake. Lefrén Förel. 1: 63 (1818). Små, stundom tvågreniga stjelkar. Lovén ÅrsbVetA 1843–44, s. 203. —
-GÄLAD. som har två gälar; särsk. (zool.) i uttr. tvågälade bläckfiskar, om en underklass bläckfiskar (Coleoidea). Hammargren Jordkl. 118 (1854). Tvågälade bläckfiskar. 2SvUppslB (1954). —
-GÄNGAD. (i sht i fackspr.) om skruv o. d.: som har två gängor; jfr gängad 2 o. -gängig. Skrufhjulet har 30 tänder och skrufven är tvågängad. TTekn. 1861, 1: 83. —
-HANDA, se B. —
-HANDS-FATTNING. grepp med båda händer samtidigt; jfr fattning 3. Ishockey 120 (1939). Se till att de inte kommer för nära varandra och att de håller yxan med en stadig tvåhandsfattning. Håkansson FrStockStuga 54 (1976). —
-HANDS-FÄKTNING. jfr fäktning 2. Fäkttäflingarna afslötos .. med tvåhandsfäktning, hvari deltogo 21 fäktare. VL 1901, nr 39, s. 3. —
-HANDS-SPEL. särsk. (†), i fråga om tennis: spel mellan två personer. Balck Idr. 1: 162 (1886). SAOL (1973). —
-HANDS-SPÖ. jfr spö 1 e. TIdr. 1882, s. 89. En bra torskspinnutrustning består av ett 8–10 fots tvåhandsspö som tål kastvikter mellan 20 g och 60 g. GbgP 5 ⁄ 8 1993, s. 25. —
-HANDS-SVÄRD. svärd som förs med båda händer. KrigVAT 1846, s. 122. Under schaktningsarbete .. har bland annat ett väl bevarat tvåhandssvärd av 1400-talsform med mindre vanlig parerstångstyp påträffats. Fornv. 1960, s. 61. —
-HJULAD. jfr -hjulig. Gosselman Sjöm. 1: 113 (1839). Den långa raden av tvåhjulade åkdon. Nilsson Kabb. 142 (1916). —
-HJULING. särsk. om cykel (med två hjul); jfr bicykel. Balck Idr. 2: 403 (1887). Min första, begagnade men splitternytt blänkande .. tvåhjuling. Widerberg Drak. 18 (1959). —
-HJÄRTBLADIG~020. bot. som har två hjärtblad; jfr dikotyledon, adj. Agardh o. Ljungberg III. 1: 290 (1857). —
-HORNAD. som har två horn, särsk. dels motsv. horn 1, om djur, dels motsv. horn 6 c α, om gaffel; jfr hornad 1 a. En Tvåhornad Rhinoceros. VetAH 1778, s. 303. Den första gaffeln var tvåhornad och i den formen förekom den hos oss under 1600-talets slut. Kulturen 1947, s. 14. —
-HORNIG. (numera bl. mera tillf.) särsk. om djur; jfr hornig 2 o. -hornad. Schultze Ordb. 1947 (c. 1755). Den tvåhorniga näshörningen föder sig af grofva växter, tistlar, taggiga buskar. Gravander Buffon 2: 217 (1806). —
-HUVAD. tvåhövdad; förr särsk. om muskel. Stora Armpipe Musklarne. Twåhufwade har 2:ne fästen. Hernquist Hästanat. 27 (1778). Tvåhufvade fiskyngel (är) rent af mycket vanliga. FoFl. 1907, s. 127. —
-HÄNDIG. som är avsedd att utföras med l. utförs med två händer; äv. (i överförd anv.) om ngt som är avsett att hanteras med två händer (l. båda händerna); särsk. i uttr. spela tvåhändigt, spela (piano o. d.) med två händer. Dubbel eller tvåhändig spinnrock. 2RARP 12: 546 (1741). Tvåhändiga fugor. Valentin Musikh. 2: 48 (1901). Först om 18 månader kommer Hallam att veta om han kan spela tvåhändigt piano igen. Expressen 26 ⁄ 9 1998, s. 20. —
-HÄNT, förr äv. -HÄND. som har två händer; äv.: som använder l. kan använda båda händerna lika bra; förr äv. (i överförd anv.) om föremål, särsk. vapen: avsett att föras med båda händer (jfr -hands-svärd); jfr tve-hänt. Hon är fem år men fortfarande tvåhänt. Möller (1790). Anförarn Michael med tvåhänd värja / Beständigt lyft och fallande som blixten. JGOxenstierna 4: 203 (1815). —
-HÖGAR(NA), pl. anat. hos lägre ryggradsdjur, om två stora rundade kroppar som utgör mitthjärnans tak. De båda ganglier, som hos däggdjuren kallas fyrhögarne .. emedan hvardera af dem nästan alltid genom en tvärgående fåra är delad i tvenne .. äro hos foglarne odelade och heta derföre tvåhögarne (corpora bigemina). Thorell Zool. 2: 162 (1861). —
-HÖRNIG, adj.2 (†) som har två horn; jfr -hornig. Sombliga skära bort både Spårarna (på en kapun) och sättia them på hans Kam, at han seer uth som han wore twåhörnigh. IErici Colerus 2: 191 (c. 1645). Möller PrincBot. 9 (1755). —
-HÖVDAD, förr äv. -HUVDAD. som har två huvuden; särsk. (anat.) i uttr. tvåhövdade muskeln, biceps (jfr -bukig); jfr -huvad. Möller 3: 1725 (1790). Underarmens böjning sker .. huvudsakligen genom sammandragning av tvåhövdade muskeln .. och dess sträckning genom trehövdade muskelns sammandragning. Svenson Sinnessj. 13 (1907). —
-KAMMAR-RIKSDAG. riksdag (se d. o. 2) som utgörs av två kammare (se kammare, sbst.2 11). Främst bland författningsändringar må nämnas representationens ombildning från den gamla fyrståndsriksdagen till en modern tvåkammarriksdag. Fahlbeck Förf. 65 (1904). —
-KAMMAR-SYSTEM. politiskt system med fördelning av folkrepresentationen på två var för sig beslutande församlingar l. kammare. Liljecrona RiksdKul. 78 (1840). Den enda förnuftiga representationen är .. tvåkammarsystemet. Strindberg NRik. 118 (1882). —
-KAMP. kamp l. (i sht) tävling mellan två deltagare, tvekamp; äv.: tävling som omfattar två olika grenar. Prisutdelning i tvåkamp. Löpning och cykling ingår i denna tvåkamp. Fruktlös är all feid, all tvåkamp mot Eros. Tranér AnacrCarm. 142 (1833). Vid lottningen av den olympiska tvåkampen på söndagen kom bäste svensken Sven-Olof Axelsson i fint sällskap. SvD(A) 3 ⁄ 2 1964, s. 18. —
-KAMRIG. (numera bl. tillf.) som har två kammare (se kammare, sbst.2 2, 11). Förenta Staterna, som börjat med enkammarsystemet men sedermera övergått till det tvåkamriga. Liljecrona RiksdKul. 257 (1840). Stugan är tvåkamrig med svalgång. Östergren (cit. fr. 1920). —
-KANNEFLASKA l. -KANNFLASKA. (-kann- 1686. -kanne- 1678–1706) (†) flaska rymmande två kannor (se kanna, sbst.2 2). BoupptSthm 1678, bl. 916 b. Löfgren TenngjH I. 2: 246 (i handl. fr. 1706; läst i orig.). —
-KANTIG. som har två kanter; förr särsk. om hatt. Retzius Djurr. 127 (1772). Den trekantiga hatten blef under franska revolutionen och första kejsardömet ”tvåkantig”, i det att det ovalt skurna brättet uppfästes fram och bak eller på sidorna. 2NF 11: 78 (1909). Äkta johannesört (Hypericum perforatum) som har tvåkantig stjälk. BraBöckLex. 12: 157 (1978). —
-KLASSIG. (förr) om skola: som bestod av l. var uppdelad i två klasser; jfr -parallellig. SamlFörfElLärov. 228 (1861). —
-KLIPP. (i ä. fackspr.) i fråga om klippfyr: klippsken bestående av två täta ljussken o. fyra sekunders mörker; särsk. konkret, om område (till havs) som lyses upp av sådant sken; jfr klipp, sbst.2 4. Klippfyrarna äro af olika slag alltefter som de gifva regulier klipp .. enklipp .. eller tvåklipp. NF 5: 522 (1882). Vraket skulle .. ligga i den hvita tvåklippen från Sandhamns fyr. SD(L) 1901, nr 603, s. 2. —
-KLUVEN, förr äv. -KLYVD l. -KLYVEN l. -KLÖVD, p. adj. jfr klyva, v.2 7, o. tve-kluven. Ett slagz diwr, hwilket the Reener kalla .. med twåklufne Fötter. Tempeus Messenius 109 (1612). Tungan som (hos ormarna) är spetsigt tvåklufven och vid roten omgifven af en hylsa, kan utsträckas. Nilsson Fauna 3: 49 (1860). —
-KOMPONENT-FÄRG l. -KOMPONENTS-FÄRG. (-komponent- 1988 osv. -komponents- 1977 osv.) (i sht i fackspr.) färg bestående av två komponenter (bas o. härdare) som blandas vid användningen. SvD 16 ⁄ 3 1977, s. 17. —
-KORIG. mus. om orgel l. piano: som har två pipor l. strängar för varje tangent; jfr kor, sbst.1 5. UB 2: 509 (1873). —
-KORN. tvåkornsvete. LAHT 1892, s. 269. Vildvetet växer ännu i Jeriko. Det är tvåkorn med skör axspindel som gör att ängen skördar sig själv vid en vindpust. Expressen 8 ⁄ 4 1997, s. 22. —
-KORNS-VETE, förr äv. -KORN-VETE. (-korn- 1892–1900. -korns- 1951 osv.) vetearten Triticum dicoccon Schrank, emmervete (som har två korn i varje småax); jfr -korn. LAHT 1892, s. 260. —
-KRONA. (i sht förr) mynt av två kronors valör; jfr -riksdaler. Hedenstierna FruW 259 (1890). Han tog upp en tvåkrona ur portmonnän. – Slumpen får råda. Om det blir kung så går jag, om det blir klafve går jag inte. Söderberg AllvLek. 215 (1912). —
-KULLE, adj. (†) i substantivisk anv., ss. benämning på den sjuttonde klassen i Linnés sexualsystem (Diadelphia) vars växter utmärker sig gm att ståndarna är förenade i två grupper; jfr -brödrad o. mång-, tve-kulle. Twåkulle, hwarest strängarna utgöra 2 stammar. Haartman Linné Indeln. 6 (1753). Schulthess (1885). —
-KUPIG. (i fackspr.) om takpanna: som har två utbuktningar. TT 1902, Ark. s. 18. Det tvåkupiga (takteglet) är flackare och ligger bättre än det enkupiga samt ger dessutom större täthet mot drivvatten. SvByggKatal. 1955, s. 382. —
-KVEDA. [med avs. på senare leden se kved, sbst.1] (†) om pungdjur, särsk.: pungråtta (sannol.: Didelphis marsupialis Lin., centralamerikansk pungråtta). Tvåqvädan .. som löper med sina ungar på ryggen, de der lätt skulle kunna henne beröfvas, har .. (Skaparen) gifvit den egenskapen at kunna låta dem gå in tilbakars i sin moders lif at gömas. Linné MusReg. XIX (1754). Tvåqveda .. Se Pungråtta. Dalin (1855). —
-KVINNAD. (†) som har två pistiller. (Lat.) Digynia .. (sv.) Twåqwinnade. Brander NatH 69 (1785). Cannelin (1939). —
-KÄRNIG. som har två kärnor (se kärna, sbst.1 1 a, 2 e). Tvåkärnigt Hvete. Lilja FlOdlVext. 9 (1839). De flästa celler innehålla en kärna; två- och flerkärniga celler äro dock ej häller sällsynta. Hammar FostUtv. 8 (1900). —
-KÖNAD.
1) som har både manliga o. kvinnliga könsorgan, hermafroditisk, androgyn (äv. oeg.); särsk. dels (zool.) om djur, dels (bot.) om blomma: som har både ståndare o. pistill(er), äv. om växt: som har sådana blommor; jfr -könig o. sam-könad 1, tve-könad. Brander NatH Reg. (1785). Bland ofullkomligare (djur) .. kunna både manliga och qvinliga födslodelarne finnas uti et enda djur; och sådane kallas tvålemmade eller tvåkönade. Sönnerberg Loder 572 (1799). Hartman Naturk. 108 (1836; om växt). Elfving Kulturv. 10 (1895; om blomma). Var hon verkligen ett av dessa tvåkönade väsen. Krusenstjerna Pahlen 7: 314 (1935).
2) som utgörs l. består av både kvinnor o. män. Att det, som man ej kan tala om i en familjekrets, det som man ej kan läsa högt i en tvåkönad församling, ej bör belysas af ramplågornas skarpa sken. NordT 1884, s. 42. Tvåkönad ledning gynnar småföretag. ForsknFramst. 2005, nr 5, s. 5. —
-LEDAD. som består av l. har två led(er) (se led, sbst.1 5–8). Tvåledat förnamn. Dahlbom Insekt. VI (1837; om antenn). En tvåledad gräfarm. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 168. Frukten .. är en tvåledad skida. VäxtLiv 4: 318 (1938). Hos de svenska 1600-tals predikanterna .. dominera de tvåledade uttrycken och därbredvid de längre uppräkningarna. Wifstrand AndlTal. 113 (1943). —
Ssg (el.-tekn.): två-ledar-system. system för distribution av elektrisk likström utan nolledare. TT 1889, s. 130. —
-LEDIG. (†)
1) om produkt (se d. o. 6): som uppkommer av två faktorer; jfr led, sbst.1 7 d α. Tvålediga producter kallar jag sådana, som upkomma af två factorer såsom ab. Palmquist Alg. 3: 8 (1749). Hedström o. Rendahl Alg. 179 (1915).
2) som består av l. är indelad i två led (se led, sbst.1 11) l. avdelningar. En tvåledig 600 mans bataljon. Hazelius Förel. 141 (1839). ArtillRegl. 1940, 2: 61. —
-LITERS-MOTOR. (i sht i fackspr.) (bil)motor med två liters cylindervolym. Den fyrcylindriga tvålitersmotorn har nu effekten 75 hk vid 4500 varv. Motorför. 1955, nr 11, s. 7. —
-LJUDIG. (†) om ord l. stavelse: som innehåller två ljud. Enkla, tvåljudiga stafvelser såsom an, na. Tegnér Niniv. 18 (1875). LfF 1906, s. 83. —
-LÄNNING. (i Finl.) person som har (l. upplever sig ha) dubbel nationell identitet. Ett intresse (bland svenskar för det finl. presidentvalet) som naturligtvis gläder en hängiven tvålänning. DN 3 ⁄ 2 1994, s. A17. —
-LÄPPIG. bot. om blomma: vars bräm (se d. o. 2 a) är utbildat i två läppar (se läpp 2 a). Hartman Fl. XXXVII (1820). Lianer .. hvilkas stora, klock- eller trumpetformade, tvåläppiga blommor genom sina lysande färger göra dessa växter till de varma ländernas vackraste prydnader. Fries Växtr. 146 (1884). —
-LÖDIG. (numera bl. om ä. förh.) som väger två lod (se lod, sbst.4 6); särsk. om kula l. skrot i kartesch (jfr lödig, adj.1 2). Lind 1: 1915 (1749). (Sv.) Två-lödig (lat.) uncialis. Schultze Ordb. 2806 (c. 1755). För 2:lödiga skrot användes de 3 afstånden 300, 500 och 700 alnar. KrigVAH 1835, s. 115. —
-MANNA-GIFTE. (†) förhållandet att två män är gifta med samma kvinna. Att de i all endrägt hafva henne gemensamt till maka, och att gudarne .. gifvit detta tvåmannagifte sin högtidliga stadfästelse, är (osv.). Rydberg Myt. 2: 210 (1889). —
-MANS, adj. oböjl. i attributiv anv.: som är avsedd (l. räcker till) för två personer. Twåmans dragsäng. BoupptVäxjö (1823). —
-MANS-BORRNING. (förr) Horneman Markscheid. 99 (1802). Vid tvåmansborrningen förer den ena arbetaren släggan med båda händerna under det den andra styr och kringvrider borren. Wetterdal Grufbr. 137 (1878). —
-MANS-LAKAN. (i sht förr) jfr lakan 2. Flere par en- och twåmans Lakan. VexiöBl. 1842, nr 10, s. 3. —
-MANS-SOFFA. BoupptVäxjö (1848). Du och John ska’ sitta hand i hand i en tvåmanssoffa till döddagar. Benedictsson Ber. 94 (1885). —
-MARKS-STYCKE. (tvegge- 1592–c. 1690. två- 1578 osv.) (förr) mynt av två marks valör. BOlavi 112 b (1578). At ett tremarcks stycke, som war slagit 1590, skulle giälla aderton öre godt mynt, och ett twäggemarcks stycke af samma år Tolf öre. Werwing Hist. 1: 136 (c. 1690). —
-MÅL. sport. i fråga om träning: spel mot två mål med delat lag. IdrBl. 1924, nr 15, s. 7. Linda .. var överens med Madeleine att tvåmål är den skojigaste delen av (ishockey)träningen. GbgP 2 ⁄ 11 2006, s. 72. —
-MÄNNING.
2) (numera knappast br.) växt tillhörande klassen Diandria i Linnés sexualsystem; särsk. i pl. om klassen; jfr tve-männing 2. Twåmänningar, giftermålet sker af 2 ståndare. Haartman Linné Indeln. 5 (1753). Cannelin (1939).
3) (på Gotl., bygdemålsfärgat) båt (för två man). Ymer 1933, s. 354. En känd bruksbåt är den gotländska spetsgattade högsjö-snipan, även kallad ”enmänning” (17 fot), ”tvåmänning” (21 fot) och ”tremänning” (25 fot). DN 19 ⁄ 2 1996, s. A13. —
-NATURS-LÄRA(N). relig. lära(n) om Kristi såväl gudomliga som mänskliga natur. För .. (västerlandets) kristologi är tvånatursläran, dyofysitismen, den enda möjliga formeln. Fehrman OrientK 14 (1920). —
-PACK. förpackning innehållande två stycken av samma vara. Rekommenderat specialpris för 2-pack. AB 27 ⁄ 8 1970, s. 38. —
-PARALLELLIG. särsk. om skolenhet: som har två parallella klasser i varje årskurs; jfr parallell, adj. 3. Eftersom det ur organisationssynpunkt är fördelaktigare med treparallelligt än med tvåparallelligt högstadium. SvD 20 ⁄ 6 1974, s. 8. —
-PARIG. särsk. bot. om blad: som är sammansatta av två parblad. Dalin (1855). Käringtand .. Blad 2-pariga med uddblad. Ursing SvVäxt. Faner. 294 (1944). —
-PARTI-SYSTEM. system med två (dominerande) partier (se parti 5 c). SvRiksd. 17: 164 (1935). Tvåpartisystem är .. en mycket gammal företeelse .. Som exempel må nämnas demokrater och aristokrater i Aten .. tories och whigs i England, hattar och mössor i Sverige, republikaner och demokrater i USA. 2SvUppslB (1954). —
-PARTS-FÖRHÅLLANDE. om förhållande som existerar mellan två parter (vid förhandling o. d.). Kallenberg CivPr. 1: 1107 (1926). Ett tvåpartsförhållande mellan beställare och entreprenör. DN 20 ⁄ 9 2000, s. A5. —
-POLIG. jfr -polig. Maskinen kan lindas så, att den arbetar såsom en vanlig tvåpolig dynamo. TT 1886, s. 131. —
-PRIS-SYSTEM. (i sht i fackspr.) system med två skilda pris(sättningar); särsk. om system med ett pris för produktion l. konsumtion upp till viss nivå o. ett annat för producerat överskott l. överkonsumtion. HbSkogstekn. 192 (1922; i fråga om skogsavverkning). GbgP 13 ⁄ 5 1983, s. 23 (i fråga om mjölkproduktion). (Han) tror att (med) ett tvåprissystem med relativt billig grundkonsumtion av el .. och en mycket hög avgift .. för överkonsumtionen, kommer användningen att pressas ner. GbgP 25 ⁄ 3 1990, s. 23. —
-PUCKLIG. om kamel, särsk. om arten Camelus bactrianus Lin.; jfr puckel, sbst.1 2. Palmblad HbGeogr. 1: 41 (1826). Af detta slägte finnas endast två arter: enpuckliga eller arabiska kamelen .. samt tvåpuckliga kamelen. Thorell Zool. 2: 109 (1861). —
-PUNDIG.
1) (förr) som vägde två skålpund; äv. om kanon: avsedd för projektiler vägande två skålpund. Lind 1: 1915 (1749). På vattnet studsa en- och tvåpundige skråkulor. Hazelius Artill. 119 (1833). Tvåpundig kanon. Dalin (1855).
2) (†) om stämplat tenn: legerad med bly i proportionen 1:1; jfr pundig 2. Tvåpundigt Tenn .. Kallas ock halfgodt Tenn, är det sämsta och består af 1 del bly och 1 del tenn. Wallerius Min. 468 (1747). —
-PUNKTS-BÄLTE. säkerhetsbälte med två fästpunkter. DN(B) 9 ⁄ 2 1962, s. 27. Från och med nästa år ska nya bussar som kör ute på landsvägarna ha säkerhetsbälten för passagerarna. Men det blir tvåpunktsbälten, inte trepunktsbälten som i bilar. SvD 23 ⁄ 11 1998, s. 1. —
-RADIG. som består av l. har två rader (se rad, sbst.1 1, 6); särsk. motsv. rad, sbst.1 1 g, om sädesslaget tvåradigt korn, Hordeum distichon Lin. (jfr gumrik). Tvåradigt korn. Rudbeck D. Ä. CampElys. 1: 157 (1702). Många af sedelärorna finnas .. ombildade till tvåradiga rimmade epigrammer. 2SAH 41: 306 (1867). När man samlats .. och dansat efter ett litet, vanligt tvåradigt dragspel. Salje DessBröd. 210 (1964). Tvåradig el dubbelknäppt .. Då plagget är knäppt, framträder .. två lodräta knapprader. Björkman Skräddarlex. 148 (1988). —
-RADING. strof bestående av två rader; jfr distikon. 2NF 36: 746 (1924). Gullberg (har) med en blyertslinje antytt möjligheten att klyva de fyrradiga stroferna till två tvåradingar. Det är denna form som han genomfört i trycket. SvLittTidskr. 1961, s. 162. —
-RADS-KORN, förr äv. -RAD-KORN. (-rad- c. 1755. -rads- 1894 osv.) tvåradigt korn. Schultze Ordb. 2399 (c. 1755). —
-REVAD, p. adj. (numera mindre br.) om segel: som har två rev intagna. Lundin NSthm 703 (1890). Hägg Segel 45 (1935). —
-RIKSDALER. (förr) mynt med två riksdalers valör; jfr -krona. Kung Oskar .. skickade mig en hel tvåriksdaler till belöning. Lagerlöf Holg. 2: 159 (1907). —
-RIKSDALERS-SEDEL. (förr) sedel med två riksdalers valör; jfr tvåa 2 a. GT 1788, nr 57, s. 4. I fall någon .. uphittat 2:ne 2 R:drsSedlar ihopwikta .. (så inlämna) dem der desza Blad utgifwas. SP 1792, nr 277, s. 4. —
-RODDARE. farkost för två roddare l. (i sht) med två årrader på vardera sidan; särsk. (om antika förh.): birem. En stor tung tvåroddare utan segel. PoetK 1818, s. 2: 75. Båtlagen färdas i så kallade tvåroddare .. Båtarna ros med två par åror. TurÅ 1959, s. 127. Några bilder av romerska fartyg visar både biremer – tvåroddare .. och triremer .. där alla åror syns komma över utriggaren. Landström SeglSkepp 49 (1969). —
-RUMMARE. tvårumslägenhet; jfr tvåa 2 b. Tvårummare tycks .. vara boråsarnas ideal, åtminstone för de nygifta. SvD(B) 26 ⁄ 1 1943, s. 9. —
-RUMMIG. (i sht i fackspr.) som har två rum (se rum, sbst.3 6 a, 9). Et tvårummigt fröhus, som delar sig i tvänne delar. VetAH 1787, s. 119. En tvårummig turiststuga med 18 bäddplatser. TurÅ 1961, s. 307. —
-SIDIG. som har l. omfattar två sidor, dubbelsidig; särsk.: bilateral (se d. o. slutet). Tvåsidigt mynt. Tvåsidig kam. Avtalet var tvåsidigt. Disticha, (Twåsidige) när alla blader sitta allenast på 2:ne sidor af grenarna. Möller PrincBot. 38 (1755). Tvåsidigt knippe .. utmärkes däraf, att nedanför toppblomman utvecklas 2, hvarandra motsatta biaxlar, en åt hvardera sidan. Skårman Forssell 209 (1902). Krav på att alla tvistefrågor .. måste lösas genom tvåsidiga förhandlingar utan inblandning av FN. SvD 2 ⁄ 7 1972, s. 3. —
-SITSIG. som har två sitsar l. sittplatser. Tvåsitsigt sportflygplan. Schultze Ordb. 4124 (c.1755). En Resvagn .. tvåsittsig men med plats för 4 personer .. finnes till salu. LdVBl. 1831, nr 23, s. 4. Skolbänkarna skola vara antingen ensitsiga eller tvåsitsiga. Bergqvist UndPlanRealsk. 169 (1906). —
-SKAFT. vävn. tuskaft; förr äv. sammanfattande, om de båda (vid bindningen använda) skaften (jfr skaft, sbst.1 I 4). Paret (skaft) tilhopa heter Tvåskaft. Nyrén KlädFabr. 132 (1783). Alla möjliga väfnader, från den simplaste tvåskaft till den mest invecklade gobelin. TT 1888, s. 152. Kypertvariationer med mellanränder i tvåskaft. Fatab. 1927, s. 170. —
-SKAFTAD, p. adj. vävn. vävd med två skaft, tuskaftad; jfr skafta, v. 3, o. -skäft, -skäftad, -skäftig o. tve-skäft, -skäftad. Klädet såsom tvåskaftadt och merendels glest och löst väfdt, valkas tills det får sin behöriga tjocklek. KrigVAH 1805, s. 56. —
-SKAFTS-BINDNING, äv. -SKAFT-BINDNING. (-skaft- 1913 osv. -skafts- 1926 osv.) vävn. jfr bindning 7. 2NF 18: 1469 (1913). —
-SKAFTS-VÄV, förr äv. -SKAFT-VÄV. (tvegge- 1755. två- 1905 osv. -skaft- 1755, 1905–1914. -skafts- 1927 osv.) tvåskaftad väv. NVedboDomb. Sommart. 1755, § 18. De äldsta nu kända mjölksilarna voro gjorda af hästtagel. Silduken var väfd som tvåskaftväf med dubbel varp och dubbelt inslag. Fatab. 1914, s. 24. —
-SKALIG. särsk. om mussla o. d.: som har två varandra motstående skal (se skal, sbst.1 1 a). Tvåskalige strimige, eller lika som räfflade muslor. Wallerius Min. 380 (1747). —
-SKENIG. som har två skenor (se skena, sbst.2 1 e). Jag (har) tänkt mig, att man skulle bygga (hiss)banan endast två-skenig med en mötesplats på midten. TT 1901, Allm. s. 154. —
-SKEPPIG. byggn. som har två skepp (se skepp, sbst.1 5). Fole kyrka med dess tvåskeppiga långhus. UB 1: 303 (1873). —
-SKIFT. jfr skift, sbst.1 1. Gårdlund IndSamh. 422 (1942). Hon arbetade tvåskift på Allers tryckeri och bodde i en tvåa på Råå. Karnstedt Slamf. 97 (1977).
-SKIFTE.
1) (†) särsk. i uttr. gå till tvåskiftes, i fråga om att fördela l. dela ngt mellan två; jfr tre-skifte 1, tve-skifte 1. (Böterna delas på så sätt) at Angifwaren skal hafwa en siette del, och thet öfrige går til twåskiptes til Kyrckior och the fattiga. Schmedeman Just. 1390 (1694).
2) (förr) tvåskiftesbruk; jfr skifte 6 g o. tve-skifte 2. SörmlH 3: 12 (1761). Tvåskiftet dominerade Vombsandslätten öster och sydost om Veberöd. Ensädet var skogsbygdens odlingssystem. HT 1942, s. 459. —
-SKIFTES-BRUK. (förr) om brukningsmetod varvid åkerjorden indelades i två delar som odlades växelvis med träda vartannat år; jfr -skifte 2, -säde, -sädes-bruk o. tve-skifte 2, -säde. Det allmänna systemet (i Östergötl.) är Tvåskiftesbruket. QLm. 3: 52 (1833). Sedan man börjat ersätta det gamla två- och treskiftesbruket med växelbruk .. följde en kraftig uppryckning av näringsgrenen. Svedenfors Gränsb. 1: 235 (1949). —
-SKIKTAD. jfr skikta 2 a. VäxtLiv 5: 177 (1940; om cellvägg). (Stenen) består av en tvåskiktad glasmassa med ett ljusblått överfångsskikt. Kulturen 1967, s. 135. —
-SKILLINGS-STYCKE, förr äv. -SKILLING-STYCKE. (-skilling- 1810. -skillings- 1771 osv.) (förr) jfr -skilling. Sedan år 1726 utmyntas af 1 Cölnisk mark fint Silfwer 11 1/2 Riksdaler Hamburger Courant ifrån 2 marks til 2 skillings-stycken. Zettersten AnmMynt 76 (1771). —
-SKIVAD. (tillf.) jfr skiva, sbst.2 2. En soffa, sex gamla trästolar, ett tvåskifvadt bord. Vasenius Top. 1: 153 (1912). —
-SKIVE-BLOCK. (numera mindre br.) block (se d. o. 4) försett med två skivor (se skiva, sbst.2 3). 1 st gammal men brukbar hamp lina med sit twåskifwe blåck. VDAkt. 1779, nr 38. SohlmanSjölex. (1955). —
-SKRIVA, -ning. (†) dubbelteckna (bokstav); ss. vbalsbst. äv. konkretare. Så länge vokalen tvåskrefs, kunde det anses för mindre nödigt att fördubbla konsonanterna. 2SAH 1: 22 (1801). Hadde Tiällmann, ok Hof ok övriga .. rättskrivningslärare varet mera kraftfulla männ, så skulle okså vi kunnat nu glädja oss åt kåets tvåskrivning .. näml. kk, liksom tt, nn, pp. Tullberg SvRättskr. 32 (1862). Schulthess (1885). —
-SKROVS-BÅT. båt med två skrov (se skrov 4). I Gorkij har i oktober 1960 sjösatts Sovjets första tvåskrovsbåt (katamaran) .. Fartygets två skrov har identiskt samma mått och uppbär det breda däcket, som har en överbyggnad akterut. TT 1961, s. 93. —
-SKUREN, p. adj.
1) (numera föga br.) om ull: som erhålls vid årets andra klippning på hösten; jfr -skärig, adj.1 Tvåskuren ull, ell. höstull, den som faller efter får, hvilka årligen två gånger klippas. Dalin (1855). Varulex. Beklädn. 30 (1945).
2) (i fackspr.) om talja: som är försedd med två enkla block; jfr skära, v.2 32 a. Balck Idr. Suppl. 282 (1888). —
-SKYTTLAD. (numera mindre br.) om tyg l. mönster som randats på längden gm vävning med två skyttlar med olika färger. Tvåskyttlad rips. TextBildv. 16 (1925). Ett täcke med tvåskyttlade mönsterränder. Sylwan Ryor 81 (1934). —
-SKÄFT, p. adj. (tvegge- 1603. två- c. 1888–1892) (†) tvåskaftad; jfr skäfta, v.1 3. Handkläde Tweggeskäfft. BoupptSthm 15 ⁄ 4 1603. 60 par Kalsonger af tvåskäft bomullsväf. TLev. 1892, nr 38, s. 2. —
-SKÄFTAD, p. adj. (numera mindre br.) tvåskaftad; jfr skäfta, v.1 3, o. -skäft. Tvåskäftadt lärft. Porthan 5: 15 (1788). SAOL (1950). —
-SKÄFTIG. (†) tvåskaftad. Till hemdrägter begagnas mycket två- eller treskäftigt hvitt linne till kjolar. NJournD 1856, s. 127. —
-SKÄRIG, adj.1 (†) om får: som klipps två ggr om året; äv. om ull: = -skuren; jfr en-skärig, adj.1 Man wet, at somliga Får klippas allenast en gång om året, och kallas Enskäriga; andra åter twänne gånger, och kallas Twåskäriga. Hastfer Får 215 (1752). Den korrta och twåskeriga (ullen) går mycket bättre än den långa på machinen. Carlström Spinnm. 82 (1832). —
-SKÄRIG, adj.2 (i fackspr.) om redskap o. d.: som har två skär (se skär, sbst.2 4); särsk. om plog (motsv. skär, sbst.2 4 b). LAHT 1888, s. 361. Tvåskärig fräs. TNCPubl. 78: 135 (1985). (Traktorn) drog vid demonstrationerna en tvåskärig plog. Moberg JordbrMek. 294 (1989). —
-SLAGEN, p. adj. (i ä. fackspr.) särsk. om virke; jfr fyr-slå 1. Möller (1790). En särskild form (av bjälkar o. sparrar) är s. k. tvåslaget timmer, då stammen är skrädd eller sågad endast på två motsatta sidor. HbSkogstekn. 842 (1922). —
-SNÅR(ET). (vard.) jfr -tid(en). I går började man vid tvåsnåret på middagen den krävande inspelningen. UNT 30 ⁄ 6 1943, s. 1. —
-SOMRIG. i sht fisk. om fisk: som är två somrar gammal. 2NF 13: 1150 (1910). Vid en utfiskning i det nedre loppet erhölls 187 stycken en- och tvåsomriga öringar per 100 kvadratmeter. Ölandsbl. 8 ⁄ 2 1997, s. 11. —
-SPALTIG. jfr -spaltig 2. SvTyHlex. (1851). Den digra boken följs av hundra tvåspaltiga finstilta sidor av fotnotsackompanjemang till texten. Lychnos 1996, s. 254. —
-SPANN. jfr spann, sbst.2 4, o. tve-spann. Ett lysande ekipage med tvåspann körde nära och långsamt förbi trottoiren vid professorns hus. Blanche FlStadsg. 405 (1847). —
-SPETSIG. som har två spetsar; äv. bildl. Et twåspitsigt ordslut? Lallerstedt Slutk. 16 (1739). Zetterstedt SvLappm. 1: 70 (1822; om kindtand). Det tvåspetsiga ljustret har .. erhållit en ändamålsenlig form. AntT XIX. 2: 67 (1911). —
-SPINDLIG. (i ä. fackspr.) jfr spindel, sbst.2 3. Tvåspindlig fräsmaskin. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 265. —
-SPRÅKIG.
1) om person (l. folk) l. land l. skola o. d. (o. dess invånare l. elever): som behärskar två språk resp. där två språk brukas; jfr bilingv I 1. Deras barn är tvåspråkiga. Af de 15 elementarskolorna äro 8 svenska, 6 finska och 1 tvåspråkig. Finland 179 (1893). Vasenius Samkänsl. 70 (1901; om kommun). Oostende, liksom Brygge och Ghent har åter förklarats tvåspråkiga. FinT 1955, s. 13.
2) om skrift l. tal o. d.: avfattad l. framförd på två språk; jfr bilingv I 2. Pjäsen är tvåspråkig. Tvåspråkig gatuskyltning. NF 5: 768 (1882). Texten är tvåspråkig, dels på ryska, dels på grusiska. Kulturen 1971, s. 66.
Avledn.: tvåspråkighet, r. förhållandet l. egenskapen att vara tvåspråkig.
1) till tvåspråkig 1. PedT 1880, s. 186. Forskningen om tvåspråkighetens problem .. är en så kallad tvärvetenskap. Den har både psykologiska, sociologiska och lingvistiska aspekter. DN(A) 8 ⁄ 5 1964, s. 7.
2) (numera bl. mera tillf.) till tvåspråkig 2. Hvad i allmännhet beträffar stadsnamn .. så torde man få lof att finna sig i deras tvåspråkighet .. på grund af att befolkningen i så många fall är blandad. Fennia III. 13: 6 (1890). —
-SPRÅNGIG. byggn. om pilaster o. d.: som har två språng (se språng, sbst.1 I 10). Brunius SkK 243 (1850). Den romanska, västra korhälftens valv vilar på tvåsprångiga hörnpilastrar. Fornv. 1952, s. 68. —
-SPÄND, p. adj. om åkdon: förspänd med två dragare; jfr spänd 11 o. -spännig. (Man) förestälde .. sig .. (nattens) Gudinna .. åkande på en tvåspänd vagn. Norrmann Eschenbg 2: 53 (1818). —
-STAVIGHETS-ACCENT. språkv. grav accent (se grav, adj.2 o. sbst.2 I 2, 3, II 2); jfr låg-ton 2. (Det) är den för svenskan (och norskan) egendomliga sammansatta accentform, som, därför att den blott förekommer på av gammalt två- (eller fler-)staviga ord kallas tvåstavighetsaccent. Danell SvLjudl. 45 (1911). —
-STAVING. språkv. tvåstavigt ord. Ljungberg SvSpr. 193 (1756). En grupp av substantiviska förleder som inte har foge-s, nämligen tvåstavingar som slutar på vokal (pizza, stolpe, gata, äpple etc.). Språkv. 2001, nr 3, s. 5. —
-STEGS-RAKET. [efter eng. two-stage-rocket] raket vars acceleration till sluthastighet sker i två steg; äv. bildl.; jfr tre-stegs-raket. SvD(A) 31 ⁄ 7 1962, s. 3. Vi har sagt att vi skall göra det här i en tvåstegsraket. Går vi inte upp (i elitserien) i år, ska vi försöka göra en liten satsning nästa säsong. Expressen 3 ⁄ 4 2003, s. 12. —
-STJÄRNIG. försedd med l. betecknad med två stjärnor; särsk. ss. beteckning för kvalitet o. d.; äv. substantiverat; jfr tre-stjärnig. Tvåstjärnigt märke. Det bjöds på .. tvåstjärnig och kaffe. Hellström Storm 37 (1935). Cortin SvampHb. 194 (1951). —
-STJÄRT. (†) om insekt (som har tvådelad stjärt), särsk. dels: tvestjärt, dels: enkelfoting. Forficula .. Auricularia. Twåstiert. Linné SystNat. 59 (1740). Scolpendra, Mångfota, Twåstjert, Röd-åt. Brander NatH 38 (1785). —
-STRUKEN, p. adj. [jfr ett-struken] mus. om not l. ton: som ligger inom den fjärde oktaven; äv. om oktaven; jfr stryka, v. IV 2. Tvåstruket A. KyrkohÅ 1935, s. 55 (1680). Tvåstrukna octaven. Den octav som utgör den fjärde i ordningen från contraoctaven, och hvars toners namn, betecknade med bokstäfver ur lilla alphabetet, öfverskrifvas med 2:ne streck. Höijer 516 (1864). —
-STRÄNGAD, förr äv. (i bet. 1) -STRÄNGD.
1) (numera mindre br.) om rep o. d.: hoptvinnad av två strängar. Tvåsträngt sjömansgarn. Frick o. Trolle 34 (1872). Svensson HbSjömansarb. 15 (1941).
-STÅL-KLÄDE. (†) kläde av viss kvalitet (o. färg); jfr stål, sbst.2 2. Stiernman Com. 4: 864 (1687; läst i orig.). —
-STÄD(E)S, adv. (†) på två ställen. Ij wår haffuer jag lathet bygge twåstädz, wp ij måd Sauelax ock Tauistrå. BtFinlH 4: 360 (1568). Lælius Jungf. G 4 b (1591). —
-STÄLLIG. (i fackspr.)
1) som kan ställas upp med l. består av två tecken l. siffror; jfr ställig 3. Tvåställig bokstavskod. Herrlin Minnet 290 (1909). Den tvåställiga signal, som är .. upptagen i den internationella signalboken. SFS 1933, s. 1176.
2) jfr -ställig. Wright Kaila MänsklKunsk. 74 (1939). De intransitiva verben motsvarar .. enställiga predikat, de transitiva tvåställiga (verb med ett objekt, t ex se). Dahl GenGr. 93 (1971). —
-STÄMMIG. jfr stämmig 2 b. Sjunga tvåstämmigt. Londée Kellner 66 (1739). En kortare tvåstämmig mellansats i en flerstämmig vokalsats. Berg Jadassohn 58 (1901). Där .. läraren så finner lämpligt, kan .. en eller annan tvåstämmig sång inövas. SFS 1919, s. 2686. —
-STÄMPLAD, p. adj. (förr) om (föremål av) tenn: som gm två kontrollstämplar garanterades bestå av två tredjedelar tenn o. en tredjedel bly. Löfgren TenngjH 2: 245 (i handl. fr. 1706). Teen .. 1 st. Skåhl 2 stämplat. BoupptVäxjö (1741). Det fyrstämplade 97-procentiga tennet (kallades) för engelskt, det trestämplade 83-procentiga för svenskt och det tvåstämplade 66,6 procentiga för slätt tenn. Rig 1963, s. 30. —
-SYRIG. (†) om bas, särsk. om oorganisk bas: som kan avspjälka två hydroxyljoner. Till tvåsyriga baser höra de alkaliska jordarterna samt oxiderna af en mängd metaller, såsom zink, bly, koppar. NF 2: 26 (1878). Rosenberg OorgKemi 163 (1887). —
-SÄDE. (förr) jfr -skiftes-bruk. Linné Sk. 427 (1751). I norra delen (av Gotl.) härskar en- och tvåsäde, råg-träda, det senare på de magra grus- och sandmarkerna i kustområdet. HT 1941, s. 18. —
-TAGGAD. jfr -taggad. Två- och fyrtaggad taggtråd. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 496. En tvåtaggad gaffel. Näsström FornDSv. 2: 151 (1948). —
-TAGGIG. (numera bl. mera tillf.) som har två taggar l. uddar. Lind 1: 1915 (1749). Larven (av pärlemorfjärilen) med greniga taggar, 1:a segmentet 2-taggigt. Thomson Insect. 141 (1862). —
-TAKT. särsk. mus. taktart med två taktdelar i varje takt; särsk. i förb. i tvåtakt. Verd. 1883, s. 133. (I sångundervisningen ingår) Rytmiska övningar, omfattande betoning och taktering av två-, tre- och fyrtakt. SFS 1919, s. 2681. —
-TAKTARE. (fordon med) tvåtaktsmotor. Motorför. 1955, nr 5, s. 26. En sportig tvåtaktare visar SAAB på bilsalongen på söndag. SvD(A) 1962, nr 44, s. 11. —
-TAKTIG. som omfattar l. utförs i två takter, särsk. dels (hippol.) (motsv. takt 1 c) om gångart, dels (motsv. takt 2) om rytm o. d. Munch FsvFnoSpr. 110 (1849). En ytlig betraktare skulle kanske .. säga att rytmen i de båda första raderna är tvåtaktig. NordT 1895, s. 556. Den höga farten avslöjar att hästen har gått över till flygande pass, en tvåtaktig gångart med svävmoment. DN 29 ⁄ 5 2004, s. B30. —
-TAKTS, adj. oböjl. (i fackspr.) i attributiv anv., om motor; jfr takt 1 d. En tvåtakts råoljemotor direktkopplad med en enkelverkande hastigtgående kolfpump. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 88. —
-TAKTS-MOTOR, förr äv. -TAKT-MOTOR. (-takt- 1894–1944. -takts- 1903 osv.) tekn. kolvmotor där arbetsprocessen består av två takter (se takt 1 d); jfr -taktare. TT 1894, M. s. 45. Benämningen tvåtaktsmotor har tillkommit just för egenskapen hos motorn att kunna leverera en kraftimpuls på två kolvslag. Nerén BilB 1: 203 (1928). —
-TAL. antal av två; särsk. (numera mindre br.): dualis (se dual, sbst.); äv.: talet två. Björkegren 522 (1784). (Grekiskan) har .. en särskild numerus för tvåtalet både i nomina och verber, som romaren ej egde. Tegnér 4: 355 (1828). Schulthess (1885).
Ssg: tvåtals-form. böjningsform som betecknar två, dualis(form) (se dual, sbst.); jfr tal-form, sbst.1 Grekiska språket har en ytterligare antalsform: Tvåtalsformen, som begagnas om sådana ting, som av naturen höra två ok två tillsammans. Pipon SprGr. 46 (1872). —
-TALIG. särsk. (†) = tve-talig. Herr Capitaine Stiernstolpes memorial innehåller ett twåtaligt påstående. 2BorgP 8: 222 (1772). Heinrich (1814). —
-TANDAD. (i fackspr.) som har två tänder. Hartman Fl. 27 (1820). Den tvåtandade spolsnäckan. GbgP 28 ⁄ 10 1993, s. 29. —
-TID(EN). särsk. i uttr. vid tvåtiden, omkring klockan två; jfr -drag(et), -snår(et). Jag .. kryper till kojs vid tvåtiden. Hellström Malmros 217 (1931). —
-TIDIG. (†) som är två tidsenheter lång; jfr tidig, adj.1 8 b. Kræmer Metr. 1: 52 (1874). Det tvåtidiga taktmåttet. Jeanson o. Rabe 1: 46 (1927). —
-TIMMARS-PASS. i fråga om vakthållning l. träning o. d.: pass som varar två timmar. Cederschiöld Manh. 256 (1916). På förmiddagen hann man i strålande sol avverka var sitt tvåtimmarspass, men på eftermiddagen regnade all träning bort. DN(A) 28 ⁄ 7 1964, s. 14. —
-TONIG. jfr tonig 1. Sundevall Zool. 78 (1858; i fråga om göks sång). Hela det sittande auditoriet håller basen med ett tvåtonigt um-pa, um-pa. Asplund Stud. 191 (1912). En ångbåts tvåtoniga signal. Thorén Herre 152 (1942). —
-TREDJEDELS-SAMHÄLLE. [efter t. zweidrittelgesellschaft] jfr samhälle 3 a. Det talas allt oftare om två tredjedels-samhället. Ett samhälle där en majoritet av landets medborgare har en växande standard, medan en minoritet lever i en allt otryggare tillvaro, sade statsministern (I. Carlsson). GbgP 7 ⁄ 6 1989, s. 14. —
-TRÅD. [jfr nl. tweedraad] (†) om (stycke av) ett slags tyg med tvåtrådigt tvinnat inslag; jfr fyr-tråd. Dobbelt 4 trådh .. Dobbelt 2 trådh. OxBr. 11: 807 (1645). 2. st. gröne trycht twåtråå maalätne. BoupptSthm 6 ⁄ 8 1669, s. 1211. —
-TRÅDIG. (i sht i fackspr.) särsk. om garn: som är tvinnad av två trådar; förr äv. om ngt tillverkat av sådant garn. 1 Gammelt tuåtrådigt grof Sparlakan. BoupptSthm 1668, s. 1592 (1667). Kulturens broderier .. är sydda med tvåtrådigt S-tvinnat ullgarn i olika nyanser. Kulturen 1986, s. 57. —
-TUNGAD.
2) om (örlogs)flagga o. d.: som har två flikar. Björkman (1889). År 1746 erhöll ”Svenska Ostindiska Compagniet” en egen tvåtungad blågul flagga. Hägg Flagga 5 (1937). —
-TURS-PRESS. (förr) om snällpress vars tryckcylinder gjorde två varv för varje avtryck. NordBoktrK 1904, s. 378. I tvåturspressen roterar cylindern med konstant hastighet och gör ett varv under fundamentets rörelse framåt och ett varv under dess återgång. BonnierLex. 3: 598 (1962). —
-TUSEN-ÅRIG. jfr tusen-årig. Se! höjd ur lavans floder / Tvåtusenårig härd: / med tempel, gudastoder, / Pompeji sjunkna verld. Nyberg 3: 213 (1842). —
-TYDIG.
1) (numera bl. mera tillf.) som kan tydas på två sätt; dunkel; jfr tve-tydig 1. Att tvåtydigt tanckesätt under en nation gier des sluga grannar tillfälle at spela sine fördelaktige roller såsom de behaga. 2RARP 20: Bil. 56 (1760). Att på hvarje punkt kunna uttala sig tvåtydigt. Skandia 1: 275 (1833).
2) (†) om blomma: som har ståndare o. pistill sammanvuxna; särsk. i fråga om den tjugonde klassen i Linnés sexualsystem (Gynandria). Twåtydige, (Gynandria) när 4, 5, 6, 10, eller flera hannar på ett monstreust sätt äro med honan sammanwuxne, så at de förra sitta på de senare, och ej på receptaculo. Möller PrincBot. 5 (1755). Weste (1807). —
-VALVIG. särsk. (†) om fröhus o. d.: som har två skal l. valvler. De wäsendteliga kännemärken (på havre) äro, at snärpen .. finnes twå-hwalfwig. Fischerström 1: 258 (1779). Dalin (1855). —
-VINGAD. som har två vingar. Weste (1807). De tvåvingade insecterna lägga i allmänhet ägg. Thomson Insect. 311 (1862). De först använda semaforerna .. voro i regel tvåvingade med en vinge utstående åt hvardera sidan. SJ 2: 478 (1906). —
-VINGE. tvåvingad insekt; i sht i pl. (entomol.), om insektsordningen Diptera. Retzius Djurr. 29 (1772). Tvåvingar .. (omfattar) Bromsar, Flugor och Myggor. Palmblad HbGeogr. 1: 57 (1826). —
-VÅNIG. som har två våningar. Hahr ArkitH 91 (1902). Efter branden 1888 byggs Umeå upp på nytt – men nu med breda trädplanterade gator kantade av tvåvåniga trähus. TurÅ 56 (1987). —
-VÅNINGS l. -VÅNINGARS, adj. oböjl. (-våningars 1888 osv. -vånings 1892 osv.) i attributiv anv.: som har två våningar. NordT 1888, s. 318. —
-VÅNINGS-BUSS. Tio tvåvåningsbussar, som sju brittiska städer ställt till förfogande. MorgT 17 ⁄ 9 1948, s. 3. —
-VÅNINGS-LÄNGA. jfr länga, sbst. 1. Lundegård Tit. 16 (1892). En envåningslänga med sex klassrum och en tvåvåningslänga för högstadiet. TSvLärov. 1955, s. 38. —
-VÅNINGS-SÄNG. säng i två våningar; jfr hög-säng. De inbyggda tvåvåningssängarne med sina gardiner. Schröder MinnSkog. 221 (1888). —
-VÅNINGS-TÅG. Hösten -66 kommer SJ med tvåvåningståg på sträckorna Stockholm – Mora och Malmö – Karlskrona. SvD(A) 23 ⁄ 12 1965, s. 20. —
-VÄGS, adj. oböjl. i sht i attributiv anv.: som löper i två riktningar l. fram o. tillbaka (mellan två parter o. d.); äv. (tekn.) om vägguttag: som medger samtidigt utnyttjande av två kontakter. JernkA 1894, s. 1. Ett extra tvåvägs vägguttag utan jorddon i ett kök kostar omkring 45 kr. i installationskostnader. Expressen 10 ⁄ 3 1962, s. 15. Tvåvägs radioförbindelse med månen som reflektor. TT 1962, s. 599. (Interaktionen mellan olika individer) är vanligen tvåvägs, dvs samtidigt som vi påverkar andra, påverkas vi av dem. Angelöw o. Jonsson SocPsyk. 124 (1990). —
-VÄGS-KOMMUNIKATION. [efter eng. two-way communication] jfr kommunikation 3 a, b o. -vägs. Cox senaste idé, att den kristna kyrkan borde överge sin enkelriktade trafik och övergå till den tvåvägskommunikation som han tror att Jesus och profeterna ägnade sig åt. SvD 2 ⁄ 3 1975, s. 5. Alla kommer att behöva använda bredbandsnätet med dess möjlighet till tvåvägskommunikation. SvD 21 ⁄ 1 1 1983, 3: XII. —
-VÄGS-KRAN. (i fackspr.) kran (se d. o. 4) med två in- l. utgångar för vätska o. d. att passera genom. TT 1874, s. 187. —
-VÄLDIG. bot. om blomma: som har två längre ståndare av fyra; särsk. i fråga om den fjortonde klassen i Linnés sexualsystem (Didynamia), didynam. (Växtklass) XIV. Didynamia Twåwäldige. Linné SystNat. 77 (1748). De gapande tvåläppiga blommorna dölja sina fyra, tvåväldiga ståndare under den hjälmlikt välvda överläppen. VäxtLiv. 3: 414 (1936). —
-VÄRD. kem. om metalljon: med laddningen +2; äv. dels om alkoholer: som innehåller två hydroxylgrupper, dels (i organisk kemi) om kolatom: som har två fria positioner; jfr -värdig. Arbeten öfver de tvåvärda alkoholerna eller glykolerna. ASScF 18: 541 (1891). Två atomer väte (kan) tänkas borttagna (ur ett paraffinkolväte), så att en tvåvärd radikal uppstår. Smith OrgKemi 22 (1938). Kopparjonen är tvåvärd och upptager två elektroner vid katoden. Bergholm Fys. 3: 24 (1955). —
-ÅRIG. (tvegge- c. 1580. två- 1764 osv.) två år gammal; som varar (l. varat) o. d. två år; särsk. om växt (jfr bienn, adj.); jfr tvegge-åra o. tu-årig. En tvåårig flicka. VocLib. adj. (c. 1580). Det är, med et ord, blott af dig, som jag kan få veta hvad som föregått i mit hus, under min två-åriga frånvaro. Nordforss Aftonm. 1 (1796). Två-åriga växter .. sådana, som, sådda det ena året, blomstra det andra och därefter .. vissna ned och försvinna. Abelin VTr. 112 (1903). —
-ÅRS-AVTAL. Förhandlingarna om lokala tvåårsavtal för läkare .. återupptogs. SvD(A) 7 ⁄ 3 1961, s. 5. —
-ÅRS-PERIOD. (Det har bestämts) att en medlem efter utgången av sin mandattid inte omedelbart kan omväljas för den följande tvåårsperioden. VärldspolitDagsfr. 1945, 6: 15. —
-ÄGGIG. om tvillingar: som härstammar från två ägg. Vad .. tvillingarna beträffar, så äro de av två slag, nämligen s.k. enäggiga och tvåäggiga. Essen-Möller KvinnlUnderl. 122 (1932). —
-ÄNDS-STICKNING. handarb. Fatab. 1981, s. 170. Tvåändsstickning .. skiljer sig från vår vanliga stickning bland annat genom att den stickas med två trådar. Man kallar också tekniken för ”snoa”, eftersom den bakre tråden förs över den främre tråden. Vid stickningen bildas en snodd på undersidan. ICAKurir. 1996, nr 40, s. 24. —
-ÖRES-STYCKE. (tvegg- 1648. tvegge- 1579–1648. två- 1556 osv.) (förr) tvåöring. G1R 26: 251 (1556). —
-ÖRING. (förr) mynt av två öres valör; jfr -öres-stycke. Sundén (1891). Inte ett öre, inte ens en tvåöring i fickorna. Martinson KärlekKr. 63 (1947).
Avledn.: TVÅA, r. l. f.
2) om ngn l. ngt som på ett l. annat sätt karakteriseras av talet l. siffran två; särsk.
a) om ngt med tal- l. siffervärdet två, uttryckt gm sifferbeteckning l. punkter o. d.; särsk. om spelkort l. tärnings sida; förr äv. om tvåriksdalerssedel, särsk. i uttr. en tvåa banko. Du måste slå en tvåa. Kungen, Frun, Twåan. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Här madam lilla, här är en tvåa banko. Bremer Grann. 2: 95 (1837). Mirendorff räknade genast upp 15 stycken (riksdaler); men detta tyckte Andersson icke vara nog .. hvarefter den ena tvåan efter den andra kröp fram. Wingård Minn. 3: 161 (1846). jfr banko-, hjärter-, klöver-, ruter-, spader-tvåa.
b) om ngt som har l. omfattar två enheter av ngt, särsk. dels: tvårumslägenhet, tvårummare, dels: två betyg (se d. o. I 2 b β α' slutet). Skall man ha psykologi och pedagogik som huvudämne i sin examen måste man ha minst en tvåa i pedagogik och en etta i psykologi eller tvärtom. Lundagård 1956, nr 10, s. 5. Hedberg DjurBur 235 (1959).
c) om ngn l. ngt som enl. viss nummer- l. rangordning l. skala o. dyl. l. efter prestation har tilldelats numret två; särsk. dels om person som kommer (l. kommit) på andra plats i tävling o. d., dels (i sht om ä. förh.) om betygsgrad, dels i skola om (elev tillhörande) årskurs två. Byt till tvåan vid Centralen. Tvåa på 100 m häck. Båda fick tvåa i engelska. Hon börjar i tvåan till hösten. Programmet sänds på tvåan. De öfriga göra ”höger om marsch” och formera sig på två led; tvåorna bakom ettorna. IGymnInf. 1872, s. 13. Eriksson sköt .. i början av den andra halvleken tvåan. IdrBl. 1924, nr 78, s. 16. Tvåans växel ger ett mindre utväxlingsförhållande och mindre vridmoment. AlltBil 79 (1976). Sexorna hade övat in Askungen med tvåorna och denna pjäs framfördes med stor bravur. BarnNord. 91 (1979). jfr rote-, sju-, tabell-tvåa m. fl. —
TVÅHET, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara två l. bestå av två (motsatta) delar. Det så kallade Dualistiska systemet, som har till grundprincip en allmän tvåhet, eller en allmän polaritet. Lyceum 2: 133 (1811). Framhållande af tvåheten i hjernan, hvars två hemisferer kunna under vissa förhållanden operera sjelfständigt hvar för sig, och i strid mot hvarandra. Strindberg TjqvS 1: 57 (1886). Varje offer förutsätter tvåhet, förutsätter en mottagare. Malmberg Värd. 80 (1937). —
TVÅSAM, adj. omfattande l. gällande (endast) två personer; som är två tillsammans. (Mannen berättade) att de tänkte liksom hålla ett litet förlovningskalas denna afton, endast tvåsamma förstås. Hedenvind-Eriksson Hjul. 190 (1928). För ett par år sedan gjorde hon sensation med boken Fräls oss från kärleken. Det var den exklusiva, tvåsamma kärleken hon ville frälsa oss ifrån. SvD 9 ⁄ 5 1976, s. 4. Hon tröttnade på att se alla nykära par och gav sig ut för att hitta en annan singel att bli tvåsam med. SvD 6 ⁄ 7 1997, s. 1.
Avledn.: tvåsamhet, r. förhållandet att vara två; särsk.: relation l. förbindelse mellan två personer, ofta mer l. mindre liktydigt med: äktenskap. Det skulle finnas möjligheter till andra bildningar än tvåsamhet. Vi 1966, nr 49, s. 15. När .. (I. Bergman) deklarerar att ingenting är viktigare att sysselsätta sig med än tankarna på livet, kärleken och döden, då handlar det mest om livet och kärleken i tvåsamhet och trianglar. SvD 11 ⁄ 4 1976, s. 20. Teaterbesökaren möter skådespelaren öga mot öga, tvåsamhet på teatern. SvD 30 ⁄ 7 1992, s. 11.