SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GLAS gla4s, n.; best. -et; pl. =, i bet. ”olika glassorter” äv. (föga br.) -er32 (Östergren (1924: sällsynt)); pl. best. -en, vard. (utom i sydligaste Sv.) äv. -ena (Bellman 1: 230 (1786) osv.).
Ordformer
(gla(a)s 1526 osv. glaaes 1640 (: Glaaes hattebånd). glass 1526 (: glasshaff)1752. glatz 1586. glåss 1668)
Etymologi
[fsv. glas, motsv. d. glas, av mnt. glas, motsv. fht. glas (äv. med bet.: bärnsten), t. glas, eng. glass; eg. samma ord som (det inhemska) fsv. glar, fd. gler, d. glar, isl. glær; i avljudsförh. till mht. glār, harts, ags. glǣr(e), kåda, bärnsten; sannol. eg. betydande ”bärnsten”, av en rot glas- med bet.: glänsa; jfr det från germ. lånade lat. glesum (se GLIS 2). Jfr GLÅMIG]
1) ss. ämnesnamn; benämning på en vid upphettning av silikater (företrädesvis av kalium-, natrium- o. blysilikater) till smältning erhållen, efter stelnandet genomskinlig (l. genomlysande), amorf, i allm. bräcklig massa använd för olika praktiska ändamål (jfr 24). Hårdt, mjukt, lättsmält, hårdsmält glas. Blåst, gjutet, pressat glas. Bömiskt glas, jfr BÖMISK, adj.1 a. Blåsa glas, gm blåsning i glasblåsarpipan m. m. giva den på pipans nedre ända uppfångade, sega glasmassan önskad form, förr äv.: framställa glas; äv. om förfärdigande av mindre glasarbeten medelst glasblåsarlampa. Bränna glas, utsätta glas(föremål) som överdragits med smältfärger för hetta i ugn, så att färgerna därigenom fästas i glaset. Etsa, slipa glas. Gravera, måla på glas. Stadzens gatur (voro av) rena guldit såsom genomskinandes glaas. Upp. 21: 21 (NT 1526). Man beredher .. oächte Edelsteenar, Granater, Sapphyrer, Smaragder och andre fleere, aff Glaasz. Forsius Min. 155 (c. 1613). En brinnande Vgn, ther vthi han plägade blåsa Glaas. Schroderus Os. 2: 60 (1635). Den som vill skära glas, min herre, han måste hafva diamant! Almqvist Går an 41 (1839; i bild). Stackars morsgrisar! Äro de gjorda af glas eller kinesiskt porslin? Hedin 1Varn. 51 (1912; i bild). (En viss ljuskrona från början av 1700-talet) är helt gjord av glas, skålen i centrum guldfolierad, allt övrigt klart ofärgat glas. De jämntjocka S-formiga armarna äro gjutna. Hängglasen äro stora facettslipade droppar, druvklasar, stjärnor. Fredr1Tid 54 (1924). — jfr BLY-, BORAX-, BUTELJ-, FILIGRANS-, FLINT-, HÄLSING-, HÄRD-, JENA-, KALI-, KATEDRAL-, KOBOLT-, KRISTALL-, KRON-, KVARTS-, MILLEFIORI-, MJÖLK-, MÅN-, RUBIN-, SODA-, SPEGEL-, TRÅD-, VALS-, VATTEN-, VIT-, ÖVERFÅNGS-GLAS m. fl. — särsk.
a) i uttr. franskt glas; särsk. (†) om i Frankrike framställt (finare) fönsterglas. OxBr. 11: 813 (1645). 4 Tafell (dvs. skivor) fransch glass. BoupptSthm 14/6 1670, s. 870 Bil.
b) i utvidgad anv., om glasliknande, amorf massa överhuvud, uppkommen vid stelning efter smältning vid stark upphettning; särsk. dels (i mindre fackmässigt språk) om glasyr o. d.: glasfluss (se d. o. 3), dels naturv. (miner.) om ”fast lösning”; jfr FLUSS, sbst.2 5. Sådana (stenar), som .. uti elden flyta til fluss och glass (osv.). Bromell Berg. 20 (1730). Glaset Mastig-gut kalladt, som vid Fayance- Verken brukas til Glassur. VetAH 1759, s. 18. Vid hastigt stelnande (av magma) och uteblivande av kristallisation bildas silikatglas, s. k. vulkaniskt glas. Ramsay GeolGr. 1: 135 (1912). Stundom kan en glasig bergart h. o. h. bestå af glas, t. ex. obsidian. 2NF 35: 1305 (1923). — jfr LAVA-, SLAGG-, SMÄLT-GLAS m. fl. — särsk. (†) ss. första led i ssgr: glaserad; jfr GLAS-FAT 2, -SKÅL 2. Anm. Möjl. föreligger samma bet. äv. i ngra andra ssgr, t. ex. i GLAS-HANDFAT, -KRUKA, -NATTPOTTA, men språkproven (huvudsakligen ur bouppteckningar) lämna ingen ledning.
c) (†) miner. oeg., om i blad klyvbara, förr i st. f. fönsterglas använda arter av gips o. glimmer; i uttr. ryskt glas (se RYSK) samt i ssgr. — jfr JORD-, MARIE(N)-, RYSS-GLAS.
d) (†) oeg., om bärnsten; i ssgn RAV-GLAS.
e) (†) om spetsglans. Forsius Min. 36 (c. 1613). — jfr SPETS-GLAS.
2) (mindre) kärl av glas (i bet. 1), i sht avsett för våta varor; äv. koll. Glas och porslin. En del modernt glas .. lär komma att förvärfvas för museets räkning. SD(L) 1897, nr 266 B, s. 1.
a) om mindre dylika kärl av växlande form o. storlek, avsedda att dricka ur; i sht förr med tanken särsk. fäst vid att dylika kärl ofta användas vid drickande av vin o. andra rusande drycker (jfr slutet). Höga, smala, vida glas. Glas på fot. Slipade, etsade glas. Slå i glasen; slå glasen (för) fulla. Fylla glaset till brädden. Klinga i glaset (ss. anhållan om tystnad, därför att man tänker hålla tal). Wijnet .. ståår så deghelighit j glasena. Ordspr. 23: 31 (Bib. 1541). Jungfrwr och Glaas stå offta i fahra. Grubb 410 (1665). Glas fylldes; glas klingade; glas tömdes — tömdes i botten. Crusenstolpe Mor. 2: 61 (1840). Glaset var som han sjelf (dvs. den som drack därur) en Gustavian, och på sidan / Kungens namn var ritadt i guld med en krona deröfver. Tegnér (WB) 9: 158 (1841). Omkring 1750 blef det en regel hos de förnäme, att hvar och en gäst fick ett glas ställdt vid sitt kuvert, och drycken hälldes i dessa från kannor stående på bordet. Norlind AllmogLif 363 (1912). — jfr BRÄNNVINS-, CHAMPAGNE-, DRICKS-, DRYCKES-, GROGG-, KONJAKS-, KONST-, KREDENS-, LIKÖR-, MJÖLK-, PORTER-, PUNSCH-, SMÅ-, SPETS-, TE-, VATTEN-, VIN-, ÖL-GLAS m. fl. — särsk. om dylikt kärl med dess innehåll (stundom användt ss. måttsbestämning); ofta, i överförd anv., enbart om innehållet. Han bara läppjade på glaset. Dricka glas på glas av det friska vattnet. Dricka sitt glas i botten. Dricka ett glas för ngn l. för ngns välgång; dricka ett glas med ngn. Messenius Blanck. 65 (1614). Den, som ibland bryter af (sina studier) och tager sig ett litet glas, gör väl mot sig själf och friskar upp sinnet. Linné Diet. 2: 238 (c. 1750). Drick ur ditt glas: se, Döden på dig väntar. Bellman 3: 93 (1790). Af ett enda glas blef jag så betagen, att jag insomnade på vagnen. Ödmann Hågk. 87 (c. 1805; uppl. 1918). Svensk! fatta glaset i din hand, / Och klinga med Amerikanarn. Wallin Vitt. 2: 159 (1837). Presidenten höjde sitt glas för krigsministern, de främmande officerarne och den franska armén. VL 1894, nr 220, s. 4. — särsk.
α) i uttr. ge ngn ett glas i pälsen o. d., se PÄLS.
β) (förr) i uttr. dricka glas om glas med ngn, eg.: dricka (vin o. d.) tillsammans med en annan, så att först den ene dricker ett glas, sedan den andre ett osv.; dricka i kapp med ngn. Serenius (1734; under fist). Flickorna dricka glas om glas med männen. Ridderstad Samv. 1: 10 (1851).
γ) i bildl. l. symbolisk anv., närmande sig bet.: drickande, pokulerande; särsk. i uttr. vid ett glas vin o. d., under drickande av ett glas vin osv., vid glaset, under drickande l. pokulerande, i festligt lag. Gubben .. (var) i mycket lik Cornelius Tratt, serdeles deri att han .. trifdes vid glaset och kannan. KLilljebjörn Hågk. 10 (1838). Medan herrarne sitta och språka vid glaset, skulle man (osv.). Castrén Res. 2: 227 (1846). (†) (Vi gingo) at roga oss med kägelspel, under et glas öhl och en pip tobak. Dahlberg Lefn. 43 (c. 1755; uppl. 1911) [jfr ä. holl. onder een pyp en een glas wyn].
δ) mer l. mindre bildl., i förb. o. uttr. vilka beteckna att ngn (vid ett visst tillfälle l. i allm. gärna) tar sig för mycket till bästa, l. i vilka (det fyllda) glaset användes ss. symbol för rusdrycker. Söka sin tröst i glaset. Den här karln har druckit ett glas för mycket. Kexél 1: 143 (1788). Liksom de flesta dödliga försmår han (dvs. enarelappen) icke ett glas, då det erbjudes honom, men han öfverlastar sig nästan aldrig. Castrén Res. 1: 119 (1842). Wrangel var just icke den, hvilken som man säger spottade i glaset bland glada vänner. Wingård Minn. 5: 65 (1847). Kärleken till glaset hotade att stänga hans bana. SvTidskr. 1894, s. 569. Flera af lärarena tittade för mycket i glasen och försummade i följd däraf ofta sina lektioner. ZSchalin (1906) i Joukahainen 13: 193. Hans enda hufvudfel var, att han tyckte om ett glas ibland. Engström Lif 89 (1907).
b) om kärl användt för andra ändamål än drickande, ss. för uppmätning av våta varor, för förvaring, för kemiskt bruk o. d.; numera (se dock slutet) bl. om kärl som mer l. mindre liknar ett glas (i bet. a) l. om burk o. d. för inlagda (konserverade) matvaror o. d. (Hon) hadhe it glaas medh dyra smörielse. Mat. 26: 7 (NT 1526). 1 Glass franska Oliver .. 1 Glass Capris. ÅgerupArk. Räkn. 1752. Gerda och Evy hade .. satt ett glas med blommor i hvarje rum. Hedenstierna FruW 16 (1890). Förvara lingon .. på glas. VL 1907, nr 23 A, s. 3. — jfr BLOMSTER-, LÖK-, MEDICINAL-, MÄT-, OLJE-, URIN-GLAS m. fl. — särsk. (handel., fullt br.) vid försäljning av på glaskärl förvarade drycker, matvaror o. d., koll., i sådana uttr. som glas inberäknat, inklusive flaska, glaskärl o. d. Auerbach (1908).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (i sht förr) timglas; särsk. sjöv. om timglas som användes ombord (i allm. med en halv timmes, för loggning med 30 l. 15 sekunders löptid); förr ofta i bild, i uttr. mitt, ditt, hans osv. glas är (ut)runnet l. (ut)lupet l. förlupet l. ute o. d., min osv. stund är kommen, jag osv. skall nu dö. Svart G1 106 (1561). Glaset rinner, Tjden går, / Ewigheten förestår. Warnmark Tuktesp. 7 (1687). Du wet intet aff, förr än titt Glas är uthe. Fernander Theatr. 225 (1695). Under seegel war wäl knapt ett glaas uthrunnit, / förn (osv.). KFÅb. 1912, s. 145 (1712). Benraglet (dvs. döden) med glas och lia. Leopold 2: 174 (1815). UFlott. 2: 113 (1904). — jfr HALVTIMS-, LOGG-, MINUT-, SEKUND-, STUND-, TIM-GLAS m. fl. — särsk. [anledningen till användningen är, att i ä. tid halvtimmestimglas användes ombord] sjöt. benämning på den tidsenhet av en halvtimmes längd vari en ”vakt” (om fyra timmar) ombord är indelad. Ett, två osv. t. o. m. åtta glas, ett, två osv. slag å skeppsklockan angivande att första, andra osv. halvtimmen av en vakt tilländalupit. Slå glas [jfr holl. de glazen slaan]. Rudbeck Atl. 3: 589 (1698). I 9 glas, från kl. 12 till kl. 5 eftermiddagen försvarade sig .. (örlogsskeppet) manligen. Nordberg C12 1: 529 (1740). Nu slog det .. åtta glas, och man gick till sitt arbete. GHT 1895, nr 137 B, s. 3. På e. m. 8 glas (kl. 4) varskodde utkiken en seglare på lofvarts bog. TIdr. 1897, julnr s. 31. Skeppsur .. (dvs.) det på väl synlig plats ombord anbragta väggur, efter hvars tid ”glas” slås .. o. s. v. 2NF 25: 975 (1917). särsk. [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (†) i bild, i uttr. stå (till rors) glaset ut, utstå sitt glas o. d., (under vedervärdigheter) hålla ut, så länge plikten bjuder. At wij för wårs Herres Jesu Christi ähra och nampn skuld, frijdmodhelighen gåå j dödhen och ther öffuer stå glatzet vth til rors och lijdha hwadh som oss vppå bäras kan. ASimonis SiälÖrt. O 7 b (1586). AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 5 b (1587). Jagh (är) icke mhere änn någonn anner der till (dvs. till att utföra ett visst uppdrag) förplichtet .., aldenstundh jagh nogsamptt mitt glas till rors uttstått haffver. OxBr. 5: 51 (1613).
4) avsiktligt format l. förarbetat (slipat) stycke l. föremål av glas (i bet. 1), avsett för ngt praktiskt ändamål (jfr 2, 3); äv., i utvidgad anv., om inrättning (instrument o. d.) vari ett l. flera dylika ingå; vanl. elliptiskt för ssg. Ett glass haar jag ock fulle skaffat i klåkan. Ekeblad Bref 1: 256 (1653; rättat efter hskr.). Det blänker svagt ur slipadt glas / i kronans prismors rad. Fröding Stänk 62 (1896); jfr 1. — jfr BAROMETER-, CYLINDER-, KLOCK-, KOMPASS-, LAMP-, LUFT-, SPEN-, UR-, VÄDER-GLAS m. fl. — särsk.
a) om större l. mindre skiva av glas (i bet. 1), avsedd t. ex. för fönster, speglar, tavlor o. d.; ofta (i fråga om fönster vanl.) koll. Sätta in glas i fönstren. Sätta ngt, sitta o. d. i, äv. under glas och ram. En Konungs och en Qwinnas afbild, i glaset på norra Chorfenstret med målning efter gammal konst inbrändt. Peringskiöld MonUpl. 202 (1710); jfr α. Alla glasen i .. (Fersens) statsvagn, som hade 7 glas, blefvo skadade. LvHausswolff (1810) i För hundra år sen 1: 222; jfr SJU-GLASVAGN. Ett tal, som hänger i kyrkorne under glas och ram. Wieselgren SvSkL 4: 412 (1848). För att salongen skulle vara ett godt musikrum, funnos där hvarken mattor, gardiner eller taflor utan glas. De Geer Minn. 1: 9 (1892). Sådana växter, som odlas under glas (dvs. i drivhus l. drivbänk). SD(L) 1902, nr 504, s. 2. Tomrummen mellan stafvar och pass (i ett gotiskt fönster) fyllas med vanligen färgadt glas. Hahr ArkitH 246 (1902). — jfr FÖNSTER-, LYKT-, PREPARAT-, SKYDDS-, TAFFEL-, TRÄDGÅRDS-, TÄCK-, VAGNS-GLAS m. fl. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (jfr Lenæus Delsbo 187 (1764))] (†) glasfönster. The tu glass på vestre (kyrk-)gaflen äre, och it glass vti sacristien .. betaltes med tre t(un)nor säd. KyrkohÅ 1902, MoA. 68 (1583).
β) om glasskiva till l. i spegel; förr övergående i bet.: spegel. Det glas dig fordom visat har / Så skön, så täck, som en Gudinna. SP 1778, s. 77. Snoilsky 4: 64 (1887). 12 st. skurna glas .. till en spegel. Böttiger Drottnh. 96 (1889; efter handl. fr. 1692). — jfr SPEGEL-GLAS. — särsk. (i poesi, numera knappast br.) bildl., om en lugn vattenytas l., ngn gg, om isens spegelklara (o. genomskinliga) yta. JGOxenstierna 1: 21 (1772, 1805). Gyllenborg Bält 26 (1785). Spegla dig ännu en gång i denna källas rena glas. Almqvist Col. 89 (1835). Vi segla .. / .. öfver fjärdens glas. Wirsén Vis. 257 (1899).
b) om (konvext l. konkavt osv.) slipat glas för optiskt bruk; numera, utom elliptiskt för ssg, bl. i fackspr. l. ss. varubeteckning; förr särsk. om förstoringsglas. Ehrenadler Tel. 471 (1723). Glas som föröka objectet til flere hundrade gångers storlek. VetAH 1792, s. 88. Optiska glas, lösa och oinfattade. SFS 1906, nr 38, s. 14. — jfr BRÄNN-, FÖRSTORINGS-, LÄS-, OBJEKTIV-, OKULAR-, SOL-, STOR-GLAS m. fl. — särsk.
α) om glas i glasögon; förr o. i folkligt spr. ännu ngn gg i pl.: glasögon. Duræus Naturk. 127 (1759). Jag förundrade mig derpå, at .. (Voltaire) skref .. så väl, samt utan glas. Björnståhl Resa 1: 128 (1770). Bergkristallen användes ofta till tekniska ändamål, såsom till ”glas” i glasögon. 2UB 5: 269 (1902). Bergman Test. 186 (1910). — jfr GLASÖGON-, PINCENÉ-, ÖGON-GLAS. — särsk. i uttr. se ngt gm färgade glas, se FÄRGA, v.1 1 d.
β) (†) kikare; tub; ngn gg om mikroskop. Af landets byggnader kunde vi med glas se et Kyrko-torn. Hasselquist Resa 3 (1749). Björnståhl Resa 1: 164 (1770). — jfr FJÄRR-, KIKE-, OPERA-, SKÅDE-, SYN-GLAS.
c) tekn. i fråga om det glasrör utanpå en ångpanna som visar vattenståndet; jfr GLAS-STÄLL; särsk. i uttr. fylla pannan till tre kvarts glas o. d., tappa så mycket vatten i pannan att denna o. därmed glasröret till tre fjärdedelar fylles med vatten. Engelhart o. Indebetou Ångf. 33 (1842). Vatten intages till ungefärligen 3/4 glas (när ångpannan skall uppeldas). Frykholm Ångm. 296 (1881).
5) [anv. utvecklad ur 4 a β] (mindre br.) garv. i överförd anv.: ”spegel”. Häst- och åsnehudar hafva på köttsidan i skylten två kautschukliknande lager, som äro runda och ofta sammanhänga med hvarandra, samt löpa ut öfver hela bakdelen. Denna belagda del kallas ”spegel” eller ”glas” och är den värdefullaste på både häst- och åsnehuden. Hirsch LbGarfv. 22 (1898).
Sammansättningar (i allm. till 1).
A: (i sht 2) GLAS-AFFÄR. jfr AFFÄR 6 (slutet). —
(1 b) -AGAT. (†) miner. vulkaniskt glas, obsidian; jfr ISLANDS-AGAT. Cronstedt Min. 248 (1758).
(1) -AKTIG.
1) glasliknande.
a) i sht mer l. mindre bildl., särsk. om öga l. blick: stel o. stirrande. Den sjuke, hvars glasaktiga ögon stirrade på mig utan att se mig. Wetterbergh SamhKärna 2: 240 (1857). Ett sakta glasaktigt rasslande i de skarfrusna drifvorna. Heidenstam Tank. 200 (1899).
b) (†) miner. till 1 b. Wallerius ChemPhys. 1: 213 (1759). Almroth Karmarsch 24 (1838).
2) (†) som har att göra med glas o. d., i uttr. glasaktig elektricitet, ”glaselektricitet”; jfr -ARTIG 2. Klingenstierna Musschenbroek 180 (1747). VetAH 1747, s. 164. Avledn.: glasaktighet, r. l. f. —
-ANFÅNGARE~0200, m. tekn. jfr ANFÅNGA, v.3 PT 1912, nr 90 A, s. 4. —
-ARBETARE~0200. person anställd vid fabrikationen o. förarbetningen av glas. Schultze PVetA 1762, s. 23. Erik XIV lät inkalla tvenne venetianska glasarbetare. Fatab. 1910, s. 141. —
-ARBETE ~020, äv. ~200. nästan bl. konkret: föremål tillvärkat av glas. Rothstein Byggn. 518 (1859; abstr., i fråga om insättandet av glasrutor i fönstren på en nybyggnad); jfr GLAS 4 a. UB 4: 510 (1873; abstr.: glasframställning). Glasarbeten från Kosta och Reijmyra. SvH 10: 229 (1909).
-ART. (numera knappast br.) glassort. Weste (1807). UB 4: 528 (1873). särsk. (†) till 1 b. Glasarter kallas de stenar, hvilka i elden smälta och gå til glas. Wallerius Min. 66 (1747).
-ARTAD, p. adj. glasliknande.
a) till 1; i sht mer l. mindre bildl., särsk. om öga l. blick: stel o. stirrande. Wikforss (1804; under glasartig). De glasartade täckvingarne (på syrsan). Thomson Insect. 103 (1862). (Bindsallaten) är särdeles angenäm med sin ljusa grönska och sin glasartade bräcklighet. Hagdahl Kok. 743 (1879). Ett godt maltkorn bör .. i brottet visa sig mjöligt, men icke glasartadt. LAHT 1888, s. 53. Instrumentet, hvars ton mot höjden förefaller något spröd och glasartad. GHT 1904, nr 278 A, s. 2. Det upphostade slemmet (vid lunginflammation) .. är till en början glasartadt .. men blir sedermera .. mera varliknande. 2NF 16: 1450 (1912). Ge akt på .. (den sjukes) ögon. Glasartat stela, inte sant? Hallström Ness. 85 (1919).
b) till 1 b. De 3 bekanta Afdelningar af .. Stenarterne: Kalkartige, Glasartade och Eldfaste. Cronstedt Min. Föret. 4 (1758). SKN 1841, s. 259.
(1) -ARTIG. (†)
1) glasliknande; särsk. till GLAS 1 b. Glasartige stenars egenskaper. Wallerius Min. 71 (1747). Rinman 2: 15 (1789). Meurman (1846).
2) som har att göra med glas o. d., i uttr. glasartig elektricitet, ”glaselektricitet”; jfr -AKTIG 2. Klingenstierna PVetA 1755, s. 6. VetAH 1762, s. 209. —
-ASK. jfr ASK, sbst.2
-ASSIETT.
-AVFALL~02, äv. ~20. (i fackspr.) —
-BALLONG. kem. o. fys. jfr BALLONG 5. Hildebrandsson Buchan 109 (1874).
(4 a) -BAND.
1) (förr) fönsterglaspacke innehållande bestämt (på glasens storlek beroende) antal glas; jfr BAND, sbst.1 11, o. -KISTA. SthmTb. 22/3 1546. OxBr. 11: 767 (1640).
2) (förr) prydnadsband med påsydda glasstycken, glaspärlor o. d.; jfr BAND, sbst.1 29. BoupptSthm 15/11 1667. Pijgan hadhe .. om halsen 2. silfkädior och några glaassband. VDAkt. 1676, nr 212.
3) konst. långsträckt stycke l. ribba av glas, i den venetianska glastekniken använd(t) ss. dekor. Wikforss (1804; under glasstreif). BonnierKL 4: 1299 (1924).
(1 b) -BASIS. miner. grundmassa av ”glas” i en vulkanisk bärgart. Svenonius Stenr. 151 (1888). 2NF 35: 1305 (1923).
-BATIST. jfr -MOLL. SD 1915, nr 67, s. 16. SFS 1918, s. 349. —
-BEHÅLLARE, r. l. m. behållare av glas. UB 2: 412 (1873).
-BEREDNING. (numera knappast br.) framställning av glas. Rinman 1: 502 (1788). UB 4: 483 (1873).
-BERG, se -BÄRG.
-BIT. jfr BIT 2. Axehielm (c. 1630; under bita). Glasbitar fastsättas i jordvallar kring trägårdar och andra ägor, hvaraf tiufvar hindras i olåfliga ärender. Rothof 136 (1762).
-BJÖRK. benämning på ett slags på fuktiga ställen växande björk med spröd o. skör ved, Betula odorata Bechst.; äv. om trä av detta björkslag; jfr MASUR-, SVALL-BJÖRK. Linné Fl. nr 776 (1745). Trädet är som virke ”frakt” och rätklufvet, kallas för sin sprödhets skull ”Glasbjörk”, och begagnas endast till finare snickare-arbeten. BotN 1844, s. 168. De första skogarna i Sydsverige bildades av glasbjörk och asp. Geete o. Grinndal 23 (1923).
-BLANK. (i sht i poetiskt spr.) Atterbom 1: 96 (1824).
-BLÅSA, r. l. f. luftblåsa i glas. —
-BLÅSARE. i sht tekn. I. person som yrkesmässigt utför blåsning av glas: ”uppblåsare”; vanl. allmännare (motsatt: smältare) ss. gemensam benämning på de hyttarbetare som tillvärka de särskilda glasföremålen. BoupptSthm 8/2 1668. Alla slags glasvaror, som äro ihåliga, har glasarbetaren utblåst, och han kallas därför också glasblåsare. Hector Husg. 6 (1904). Ssgr: glasblåsar(e)-bord, -bänk, -pipa (se nedan), -stol. II. person som med tillhjälp av glasblåsarlampa förfärdigar mindre arbeten, särsk. trådarbeten (filigransarbeten) av glas. Ssg: glasblåsar(e)-lampa (se nedan). —
-BLÅSAR(E)-LAMPA. till -BLÅSARE II: av glasblåsare (i bet. II), förr äv. av kemister o. d. använd lampa (brännare) med särskilt anordnad, förstärkt lufttillförsel o. därför hög värmeeffekt. Berzelius Kemi 2: 465 (1812). Glasblåsarelampa med bläster. AlnarpInvB 1892, s. 47. —
-BLÅSAR(E)-PIPA, r. l. f. till -BLÅSARE I: långt järnrör med vilket blåsning av glas utföres. Keyser Kemien 3: 465 (1876).
-BLÅSERI1004, äv. 3~002. (föga br.) glasblåsning; särsk.: förfärdigande av mindre arbeten, särsk. trådarbeten, av glas; förr äv.: glastillvärkning; äv. konkret: anstalt för dylik glasblåsning. Tiselius Vätter 1: 29 (1723). Storartade äro glasblåserierna i Thüringerwald, där termometrar, barometrar, glaspärlor och leksaker af glas förfärdigas i stor skala. 2NF 30: 630 (1920).
-BLÅSNING. jfr uttr. blåsa glas under GLAS 1. Wikforss (1804; under glasblasen). I Sverige förekommer .. endast glasblåsning och i samband dermed bedrifven glaspressning. Key-Åberg Glasind. 21 (1899).
-BLÄCKHORN~02 l. ~20. Almanackant. 14/10 1728.
-BOD. (nästan bl. i Sthm) glasaffär. BoupptSthm 22/11 1675.
-BRICKA.
1) till 1: bricka (se BRICKA, sbst.3 2) av glas l. med täckande skyddsglas. SlöjdundBl. 1888, nr 12, s. 3; möjl. till 2.
2) till 2 a: bricka på vilken glas ställas, då ett antal sådana behövas vid samtidig servering av flera personer o. d.; äv. om liten bricka (i allm. av metall) använd under enskilt glas till skydd för det föremål (bord osv.) på vilket det vid användandet ställes. JernkA 1833, s. 536. Lackerade butelj- och glasbrickor. SvT 1852, nr 33, s. 4. —
-BRUK. jfr BRUK 9. (Melker Jungs) här (dvs. i Sthm) inrättade Wärck och Glasbruuk. Stiernman Com. 2: 345 (1643). Kosta glasbruk i Småland, som anlades år 1741. Fredr1Tid 47 (1924). Ssgr: glasbruks-arbetare, -hytta, -ägare.
-BRÄM. (förr) bräm (se d. o. 1) med påsydda glasstycken, glaspärlor o. d. Schmedeman Just. 242 (1644). Quinfolkz hufwa af Glass brem. BoupptSthm 26/7 1676.
(1 b) -BRÄND, p. adj. (i fackspr.) gm stark upphettning förvandlad till ”glas”, förglasad; i sht om tegel. Cronstedt Min. 74 (1758). Det Glas-brända Pipteglet är .. varaktigast. Wijnblad Tegelbr. 74 (1761). VetAH 1805, s. 208. —
-BRÄNNANDE, p. adj. felaktigt för glasbrämade (jfr -BRÄM)? BrölBesw. 122 (c. 1670).
-BRÄNNARE. (knappast br.) person som yrkesmässigt ”bränner glas” (se under GLAS 1). RP 9: 278 (1642).
-BULT, m. l. r. zool. fisken Crystallogobius linearis Düben & Koren; jfr -STUBB. Lilljeborg Fisk. 1: 640 (1884). FoFl. 1907, s. 229. —
-BUNKE. jfr BUNKE 5. BoupptVäxjö 1759. Fischerström 3: 487 (1787).
-BURK. jfr BURK 1. OrdnLilleTull. 1666, s. G 4 b. —
-BUTELJ. (numera mindre br.) butelj (se d. o. 1). BoupptSthm 23/4 1675. VaruförtTulltaxa 1: 718 (1912).
(4 a) -BÅGE. (i fackspr.) jfr BÅGE, sbst.1 5 a. BtÅboH I. 1: 61 (1600). Glasbågarne till fönstren oljemålas utvändigt. SyneprotSSandsjö 31/7 1895. Ssg: glasbågs-fals.
-BÄGARE. jfr BÄGARE 1 o. 1 b. Små kantiga slipade glasbägare. Böttiger Drottnh. 131 (i handl. fr. 1719). SFS 1900, Bih. nr 47, s. 14. —
-BÄR.
1) (numera mindre br.) (frukten av) örten Rubus saxatilis Lin., jungfrubär, stenhallon. Juslenius 188 (1745). Hembygden 1915, s. 40 (anfört fr. Finland).
2) (†) klarbär; jfr -KÖRSBÄR. Eneroth Pom. 1: 80 (1877).
-BÄRG. i folksagan: bärg av glas (uppför vilket den måste rida som ville vinna den på toppen av bärget sittande prinsessan); särsk. i uttr. sitta l. komma på glasbärget, icke få ngra friare, vara på överblivna kartan. PoetK 1813, Suppl. s. 266. Landsm. 6: cix (1886). Nu var hon redan ett år över trettio och ansågs kunna sitta trygg på glasberget. Hellström Lekh. 47 (1927).
-CYLINDER. jfr CYLINDER 2. Triewald Förel. 2: 35 (1729, 1736). Glascylindrar för gasglödljus. VaruförtTulltaxa 1: 248 (1912).
-DEGEL. tekn. degel i vilken glasmassan i glasugnen smältes; jfr -POTTA 2. Wikforss (1804; under glastiegel).
(2 a) -DISKERSKA. kvinna anställd (på restaurang) för diskning av glas. ST 1914, nr 7400 B, s. 4.
(1 o. 1 b) -DROPPE. glas i droppform; särsk. i pl.: glastårar; jfr RUPERTSDROPPAR. Man finner .. (lavan) upfyld med .. qvarts Crystaller, eller med gröna glasdroppar. Troil Isl. 246 (1777). Norman GossLek. 272 (1878).
-DUK.
1) till 2 a: glashandduk. VinkällRSthm 1566 (bet. osäker).
2) till 1; i sht tekn. Glasduk är bomullstyg, öfverstruket med en limlösning e. d. och öfverpudradt med glaspulver. Användes till slipning af metaller, trä etc. Ekenberg (o. Landin) (1890). Polerduk, såsom .. glas- och flintduk. SFS 1919, s. 1909. —
-DÖRR. dörr i vilken en l. flera dörrspeglar bestå av glas. Wrangel TessPal. 40 (i handl. fr. 1735). DN 1928, nr 71, s. 18. —
-ELEKTRICITET. [namnet föranledt därav att den positiva elektriciteten först uppmärksammades o. framkallades gm gnidning av glas] (äldre) benämning på positiv elektricitet; jfr -AKTIG 2, -ARTIG 2. Sjöstén o. Ohrling Cavallo 1: 21 (1795). Benämningarne glas- och hartzelektricitet äro .. oegentliga; och man kallar heldre den ena positiv och den andra negativ. Fock 1Fys. 541 (1855). Moll Fys. 3: 16 (1899).
(1 b) -ERTS. [av t. glaserz] (numera knappast br.) miner. om ett slags silvermalm bestående av en förening av silver med svavel: svavelsilver, silverglans, argentit, argyrit. Hiärne Berghl. 446 (1687). Wetterdal Grufbr. 36 (1878).
-ETSARE.
-ETSNING.
-FABRIK. (numera knappast br.) glasbruk. Rinman 2: 736 (1789). Klint (1906).
-FABRIKANT. (numera bl. tillf.) glastillvärkare; glasbruksägare. Pasch ÅrsbVetA 1827, s. 197. Björkman (1889).
-FABRIKATION. glastillvärkning. UB 4: 489 (1873).
(4 a) -FALS. (i fackspr.) glasbågsfals. Rothstein Byggn. 507 (1859). MeddNerFmF 1: 14 (1896).
-FAT.
1) till 1. (Äpplesnö) Upplägges i pyramid på glasfat. Hagdahl Kok. 1048 (1879).
2) (†) till 1 b slutet: glaserat sten- l. lerfat. 4 st. Steenfaat 1. glaasfaat. BoupptSthm 14/8 1678; möjl. till 1.
-FLASKA. InventVallentuna 1594. Glasflaska .. med inslipad glaspropp. Rinman 1: 506 (1788).
-FLUSS. tekn.
1) (†) glasmassa i smält tillstånd. Berzelius Blåsr. 69 (1820).
2) (mindre br.) fluss- (spat) som vid glastillvärkningen tillsättes råmaterialierna för att underlätta smältningen; jfr FLUSS, sbst.2 2. Ekenberg (o. Landin) (1890). Östergren (1925).
3) benämning på den glasmassa som pulveriserad o. blandad med färgämne användes vid tillvärkning av färgat glas; äv. om dylikt färgat glas användt för tillvärkning av prydnader (oäkta ädelstenar o. d.), emalj, emaljfärger o. d., strass; stundom om (oarbetat l. bearbetat) stycke av dylikt glas; äv.: imiterad ädelsten; jfr FLUSS, sbst.2 5. Skiortknappar .. 2. par .. af svarta glas flussar. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Redan .. (mycket tidigt) kände .. egypterna konsten att tillverka glasfluss. Lugn Egypt. 2: 58 (1924). Ssg: glasfluss-pärla, r. l. f. till -FLUSS 3.
-FOT.
1) till 1: underlag av glas att ställa ngt på; fot av glas. Piano på glasfötter. En pall, som har glasfötter. Duræus Naturk. 56 (1759; i fråga om elektriska försök).
2) till 2 a: fot på l. till ett glas (förr ofta av silver). Sölfwer förgylt. .. (bl. a.:) 3 st Glaassfötter 58 lod. BoupptSthm 26/11 1675. Björkman (1889). jfr SILVER-GLASFOT.
-FRITTA. (knappast br.) tekn. fritta. Rinman 2: 11 (1789). Almström Tekn. 1: 711 (1844).
-FÄRG.
1) (numera knappast br.) grönaktig färg (sådan som den äldre tidens glas hade); jfr -GRÖN. Absinthus är en Edelsteen medh glaaszfärgo. Forsius Min. 123 (c. 1613). Linc. (1640; under hyalus). Schultze Ordb. 959 (c. 1755).
2) tekn. konkret: färg som användes till färgande av glas l. till målning på glas. MeddNordM 1893—94, s. 5 (1585). Porslinsfärgerna fordra (vid glödgningen) mycket större hetta än glasfärgerna. Törner GlasMåln. 14 (1895).
-FÖNSTER. [fsv. glasfenster] fönster med rutor av glas. Ær .. wår vilie atj latha tilpyntha salen ther oppo gorden med glassfenster. GR 4: 325 (1527). Then som hafwer Glaas Fönster uti sit egit Huus, bör ej kasta Steen uppå andras. Spegel GW 10 (1685); jfr -HUS.
(2 o. 4) -FÖRARE. (förr) gårdfarihandlare som idkade försäljning av glasvaror. Recktor Gymnasij .. hafuer kiöpt af Glasföraren från Bruket T. N. 2 kijster glaas. VLRäk. 1711, s. 12. CommercecollKungör. 5/5 1823, s. 3. —
-FÖREMÅL~002, äv. ~200.
(4) -FÖRSÄKRING. försäkring av (större) fönsterrutor (i sht i butiksfönster), drivbänksfönster, (större) speglar o. d. mot skada gm sönderslagning, hagel m. m. Ahlström Eldsl. 443 (1879).
-GALLA, ngn gg -GALL. (-gall 16371667. -galla c. 1645 osv.) [efter lat. fel vitri] tekn. vid upphettning av glassmältan till ytan uppstigande, blåsig, svårsmält massa, vilken förr avskummades, men numera gm fortsatt upphettning ävenledes bringas till smältning; jfr -SKUM, ävensom GALLA, sbst.2 3 b. OxBr. 11: 704 (1637). Key-Åberg Glasind. 20 (1899).
-GJUTARE. person som yrkesmässigt sysslar med glasgjutning. GR 20: 215 (1549).
-GJUTNING. VetAH 1761, s. 238. —
-GLANS. glasaktig glans; särsk. miner.; äv. bildl. VetAH 1820, s. 328. JournManuf. 4: 108 (1834). Blicken stelnade, men i ögats glasglans sken (osv.). Wetterbergh Penning. 374 (1847). Wollastoniten har glasglans. 2NF 32: 1016 (1921).
-GLÄNSANDE, p. adj. särsk. miner. jfr -GLANS. VetAH 1817, s. 26. —
-GRAVERING.
-GRAVÖR.
-GRÖN. (i vittert spr.) grön(aktig) ss. äldre tiders glas; i sht om vatten (havet) o. is; jfr -FÄRG. Schroderus Comenius 336 (1639). (Comosjöns) vatten var utomordentligt klart .. men ej så glasgrönt som (i Genesaret). Wallin Bref 171 (1849). De glasgröna fläckarna, där jökelisen låg bar. Östergren (1925).
(4) -HALSBAND~02 l. ~20. (förr) halsband prydt med glasstycken l. bestående av glaspärlor o. d. StadgKlädedr. 30/8 1664, s. A 3 b. Sine af honom undfådde fästningz gåfwor, bestående af Psalmbock, förgylt sillfwerring, och ett glas halls band. VDAkt. 1707, nr 769.
(2 a) -HANDDUK~02 l. ~20. handduk (av mjukt, icke flockigt tyg) använd vid diskning för torkande av glas. BoupptVäxjö 1891. DN 1928, nr 71, s. 7.
(i sht 2) -HANDEL. i sht konkret: glasaffär; ofta i förb. glas- och porslinshandel. Möller (1790).
-HANDFAT~02 l. ~20. (förr) till 1 b: handfat av glaserad lera? l. till 1: handfat av glas? 1 Glas Handfat med Kanna. ÅgerupArk. Bouppt. 1750.
(i sht 2) -HANDLARE, äv. -HANDLANDE. BoupptSthm 27/4 1666 (1651). Rydberg Ath. 6 (1859).
-HARMONIKA. om ett av B. Franklin 1763 uppfunnet instrument, urspr. bestående av glasklockor som vid utförandet av musiken strökos med fingrarna, senare bestående av över en resonansbotten löst upplagda, olika långa, stämda glasskivor som anslås med små lätta hammare; numera nästan bl. användt ss. barnleksak. I stället för den annoncerade Airen .. exequerar Herr Stranensky samma Aria på Glas-Harmonica. DA 1793, nr 88, s. 3. Glasharmonikans spröda toner. Heidenstam Alienus 1: 214 (1892).
-HATT. särsk.
1) (förr) den avtagbara, övre delen av en destillerkolv (retort); jfr ALAMBIK. Wallerius Hydrol. 128 (1748; se under -KOLV). Forshæll OorgPharm. 89 (1838).
2) tekn. hattliknande glasisolator varpå ledningstråd för elektrisk kraftledning (i sht förr äv. för telefon- o. telegraf) upphänges. Guttaperkahattar (å telegrafstolpar för trådens isolering) utbyttes emot glashattar omkring år 1856. Nyström Tel. 58 (1869).
-HAV. [efter gr. ϑάλασσα ὑαλίνη] (i bibeln o. i av bibeln påvärkat spr.) om yta av glas. Fram för stolen (dvs. tronen) war såsom it glaashaff lijkt widh cristal. Upp. 4: 6 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). Callerholm Stowe 310 (1852).
-HINNA, r. l. f.
1) (numera bl. tillf.) tunt, genomskinligt överdrag av glas l. emalj. VetAH 1779, s. 211. Rinman 1: 629 (1788).
2) (förr) anat. benämning på den tunna hinna som förr antogs omgiva ögats glaskropp, membrana hyaloidea. Sönnerberg Loder 384 (1799). Svenson Sinnessj. 30 (1907).
(4 a) -HUS. hus (till sin huvuddel) bestående av fönster; nästan bl. i ordspr. man skall inte kasta sten, när man själv sitter (i sht förr bor) i glashus o. d. [jfr motsv. ordspr. i dan. o. holl.; jfr äv. språkprovet fr. 1685 under -FÖNSTER], man skall icke förebrå en annan ngt, när man själv begått l. äger många fel. Den som bor i glashus, skall inte kasta sten på andra. Granlund Ordspr. (c. 1880). Oterdahl En 47 (1927). särsk. (numera bl. tillf.) trädg. drivhus, växthus. Rudbeck Bref 24 (1663). HbTrädg. 7: 260 (1883). WoH (1904).
-HYDDA, se -HYTTA.
(2 a) -HYRA, r. l. f. hyra för hos glashandlare vid större bjudning o. d. lånade glas. BoupptSthm 20/8 1679 (i fråga om begravning).
-HYTTA. (-hydda 1746) vid glasbruk: byggnad i vilken glastillvärkningen (smältningen, glasblåsningen o. överhuvud glasframställningen) sker; äv. allmännare: glasbruk. VinkällRSthm 1580 (räkning gällande Nyköpings slott). Glasshyttor, thär the Glaas brände. Lælius Bünting Res. 2: 43 (1588). Detta Glasbruk bestod af en skön Glas-hytta, och en stor hop Torp, där arbetarena bodde. Linné Sk. 373 (1751). Af fackmän tages .. barnarbetet i glashyttorna varmt i försvar. Key-Åberg Glasind. 48 (1899).
-HYVEL. tekn. hyvel för anbringande av glasbågsfals; jfr -PLOG. BoupptSthm 3/8 1674. Drake Töpfer 214 (1850).
-HÅRD. äv. bildl. Rinman 1: 895 (1788). (Genom plötslig avkylning från glödhetta) härdadt .. stål kallas glashårdt. Almroth Karmarsch 12 (1838). Isen var glashård, klar och spröd. Hedin GmAs. 1: 132 (1898). Ett par kalla ögon med glashård glans. Janson Ön 185 (1908). Avledn.: glashårdhet, r. l. f. —
-HÄNGE. (i Finl.) om prisma, kläpp, kedja av prismor o. d. av glas, använd till ljuskronor o. d. SPF 1857, s. 561. FFS 1894, nr 16, s. 38. —
-INDUSTRI. UB 4: 487 (1873). 2NF 35: 1232 (1923).
-ISOLATOR. särsk. (i sht förr) tekn. = -HATT 2. TT 1885, s. 125.
(2, 4) -KAMMARE.
1) rum i vilket glas förvaras; särsk. i fråga om förrådsrum för glas vid glashyttor. Brunius Metr. 371 (1854).
2) tekn. rum intill glashyttan där det avsvalnade glaset sorteras o. bearbetas (skäres, spränges, kantas osv.). PT 1910, nr 43 B, s. 3.
3) (†) rum med (stora) glasfönster? (Från kl. 12 till kl. 1 e. m.) war konungen i Glaskamare(n) hos migh och las sijn krönika för migh. JTBureus (1627) i 2Saml. 4: 108. —
-KANNA. BoupptSthm 13/8 1673.
-KIRS, se -KÖRS.
(2, 4) -KISTA. kista för förvaring av glasvaror; särsk. (i sht förr): låda av trä, innehållande bestämt (på glasens storlek beroende) antal fönsterglas; jfr -BAND 1. GR 26: 768 (1556). BoupptSthm 19/9 1676, s. 1162 a Bil. Lundell (1893).
-KITT.
a) kitt användt vid insättande av glasrutor i fönsterbågar, glasmästarkitt, fönsterkitt. Wikforss (1804; under glaskitte). Rothstein Byggn. 185 (1856).
b) kitt till hopfogande av sönderslagna glasföremål o. d. JournManuf. 1: 24 (1825). Nisbeth Handelslex. (1868).
-KLAR. klar o. genomskinlig ss. glas; särsk. dels naturv. (i sht entomol.), dels mer l. mindre bildl., i vitter stil. Thomson Insect. VII (1862). Höstens kvällar med deras glasklara luft. Forsslund Storg. 40 (1900). Ålens yngel .. är en tre tum lång, glasklar liten tingest. PT 1904, nr 176, s. 3. Klaverets glasklara toner. Böök Stridsm. 197 (1910).
-KLOCKA.
1) kupa av glas, använd att skydda föremål för damm l. vid kemiska o. fysiska försök l. vid växtdrivning l. växtförsök o. d. Rålamb 14: 20 (1690). Plantorna höllos .. i fuktig luft under glasklockor. LAHT 1904, s. 250. BotN 1926, s. 247.
2) kupa av glas, använd vid klockspel, glasharmonika o. d. (P. Mayer har) exequerat et Instrument, kalladt Harmonica, bestående af Glas-Klockor. CPBlomberg (1782) hos Björnståhl Resa 4: 96. Atterbom 2: 8 (1854). Crusenstolpe Mor. 2: 294 (1840).
-KLUMP.
-KLÄPP, i ljuskrona o. d. —
(1 o. 1 b) -KNAPP, r. l. m. knapp av glas (l. glasfluss). StadgKlädedr. 30/8 1664, s. A 3 b. (Sam Weller) var iklädd en bredrandig väst med .. glasknappar. Backman Dickens Pickw. 1: 143 (1871).
-KOLV. i sht kem. o. fys. kolv (sfäriskt kärl med hals) av glas. Stiernhielm Arch. E 1 a (1644). (Till destillation) fordras en Glas-kolf, samt glashatt med et eller flere glasrör. Wallerius Hydrol. 128 (1748).
-KONST. (i skriftspr., föga br.) konsten att tillvärka glas; äv. om konsten att med tillhjälp av glasblåsarlampa förfärdiga mindre arbeten, särsk. trådarbeten av glas. (Melker Jung d. ä. testamenterar sin son Melker 600 riksd. specie) till dess .. widare Information i Glaas Konsten. BoupptSthm 8/6 1678, s. 197 a Bil. BonnierKL (1924).
-KONSTNÄR~02 l. ~20. De gamla venezianska glaskonstnärerna. UB 4: 496 (1873).
-KOPF. [av t. glaskopf] miner. benämning på olika mineral, framför allt järnmineral, vilka förekomma i koncentriskt stråliga aggregat med jämnt rundade, glasaktiga ytor o. glänsande brott. Röd glaskopf, blodstensmalm. Bromell Berg. 91 (1730). BonnierKL (1924).
-KOPP. (i sht förr) kopp av glas. BoupptSthm 18/11 1667, s. 1213 Bil. (1668). ArbB 181 (1887).
-KORALL. (-korell 16501675) [jfr nt. glaskorallen] (numera knappast br.) (genomborrad) glaspärla av färgat l. ofärgat glas för halsband o. d.; vanl. i pl.; äv. koll. Swart, blå och gåll glaas korell. ASScF 18: 497 (i handl. fr. 1650; bland ryska varor på Nyens marknad detta år). En rad glaskoraller .. syntes honom vara armband af .. Orientaliska perlor. Stiernstolpe DQ 1: 186 (1818). Ekenberg (o. Landin) (1890; med hänv. till glasperlor).
-KORK. (knappast br.) glaspropp. Bouteiller med inslipade glaskorckar. Retzius Pharm. 42 (1769). FFS 1884, nr 13, s. 17. —
-KRAUT. [av t. glaskraut] (†) = -ÖRT 1. OxBr. 11: 755 (1640).
-KRONA. ljuskrona av glas l. med stativ av metall o. prydd med (kedjor av) glasprismor, med glaskläppar o. d. Möller (1790). Vaxet dröp ner från stora Glaskronan på Gref Sjöskums Domino. Levin Schiller Cab. 90 (1800). En stor elektrisk glaskrona. VästerbK 1927, nr 155, s. 1. —
-KROPP. anat. benämning på den av en geléartad, glasklar massa bestående kropp som fyller den bakom linsen liggande delen av ögats inre (bulben), corpus vitreum. Sönnerberg Loder 384 (1799). Delirantens flugvisioner anknyta sig .. till de små punkter, som dansa upp och ned i synfältet, när man t. ex. tittar upp mot himlen — ett fenomen, som framkallas af små partiklar i ögats glaskropp. PedT 1907, s. 1. Broman Männ. 2: 130 (1925). Ssgr (med.): glaskropps-grumling, -inflammation.
-KRUKA. Månsson Trääg. 29 (1643).
-KRUS. BoupptSthm 26/6 1678. 2 st. Glas Kruus med silf(ve)r Låck. AuktionsförtRArk. 1709.
-KRÄMARE. (†) glashandlare. SthmStadsord. 1: 39 (1635). ÖoL (1852; med hänv. till glashandlare).
-KUB. Bläckhornet, en stor glaskub, slipad i facetter. Strindberg Hafsb. 32 (1890).
-KUKURBITA. (†) glaskolv; jfr -PUMPA. CollMedP 2/10 1728.
-KULA. (solid l. ihålig) kula av glas. Triewald Förel. 1: 23 (1728, 1735). Glaskulor .. begagnas .. hufvudsakligen (av) skomakare, till belysande af deras arbete, i det de fylla dem med vatten och hänga dem för en lampa. Nisbeth Handelslex. (1868). De massiva glaskulorna .. begagnas såsom barnleksak. Keyser Kemien 2: 278 (1871). Med tiden plägar .. glaskulan (på termometern) undergå en sammandragning, .. tillräckligt stor för att uppdrifva qvicksilfret en eller annan tiondel i röret. Rubenson Meteor. 6 (1880).
-KUPA, r. l. f.
1) = -KLOCKA 1. En Bordstudsare med Glaskupa. DA 1808, nr 128, Bih. s. 2.
2) kupa av glas till lampa o. d. SFS 1857, nr 58, s. 26. —
-KÄPP. käpp av glas (ofta använd som blomsterstöd i blomkrukor); särsk. (numera knappast br.) fys. glasstav. Triewald Förel. 1: 23 (1728, 1735). JernkA 1847, s. 27.
(2 a) -KÄMPE. (skämts., †) dryckeskämpe. Wjn-Swampar, Suputs-Barn, Glaas-Kempar. Spegel GW 123 (1685).
-KÄRL. Een part (vilja) .. vthi theras (nattvards-)messor intet annat .. bruka, än glass kärille eller aff annor ringa materia. LPetri Kyrkiost. 64 a (1566).
-KÖRS l. -KIRS. (numera mindre br.) klarbär; jfr -KÖRSBÄR. NF 9: 443 (1885). De rödkindade glaskirsen. Santesson Sv. 70 (1887). PrisförtAlnarpTrädg. 1896, s. 11. —
-KÖRSBÄR~20, äv. ~02. (numera mindre br.) klarbär. Hedrén Mansa 86 (1803). Lilja SkFl. 212 (1838). Glaskörsbär. Dubbla. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 10. —
-LAMPA. lampa på glasfot l. med behållare av glas; förr särsk. om liten, enkel lampa använd vid illumination. BoupptSthm 12/4 1670. Ett Hundrade Åttatio stycken klara Glaslampor med tillhörande Korss, äro till salu. DA 1808, nr 7, Bih. s. 1 (annons). Lampor, Glas-, böra vara af hvitt glas, utan bläddror och ojemnheter. SFS 1847, nr 32, s. 23.
(jfr 1 b) -LAVA, r. l. f. (föga br.) miner. obsidian. JernkA 1832, Bih. s. 165. Östergren (1925).
-LIK, adj. i sht bildl. Rinman 2: 249 (1789). Märthas blick .. kan icke beskrifvas, så glaslik, stel och liflös var den. Snellman FyraGift. 1: 251 (1842). Arseniksyrlighet förekommer i tvenne modifikationer: glaslik eller amorf och porslinslik eller kristallinisk. Rosenberg OorgKemi 296 (1887). Glaslika toner. OoB 1894, s. 31. —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LINS. fys. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 12. —
-LJUSKRONA~020. glaskrona. LdVBl. 1841, nr 50, s. 4. —
-LYKTA, r. l. f. lykta med väggar av glas. BtÅboH I. 1: 120 (1630).
(1 b) -LÖPA. (numera knappast br.) (på ytan) övergå till ”glas”, förglasas. NoraskogArk. 4: 226 (1719). Förenämnde hvita körtlar .. smälta hvarken per se (dvs. utan främmande tillsats) eller med Borax, men glaslöpa litet til ytan uti häftig eld. VetAH 1772, s. 29. Rinman 1: 640 (1788).
-LÖPARE, r. l. m. (numera bl. tillf.) på färgkvarn: löpare av glas. Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 32. Törner GlasMåln. 22 (1895).
(2 a) -MAGASIN. särsk.: (större) glasaffär. Snellman Tyskl. 358 (1842).
-MAKARE. [fsv. glasmakare] (numera bl. i fråga om ä. förh.) tillvärkare av glas, glasblåsare. GR 13: 329 (1541). Weste (1807; med hänv. till glasblåsare). Fatab. 1910, s. 140. Ssgr (numera bl. i fråga om ä. förh.): glasmakar(e)-konst, -stol, -ämbete (Skråordn. 328 (1574)). —
-MAKERI1004, äv. 3~002. (numera bl. i fråga om ä. förh.) abstr.: glastillvärkning; förr äv. konkret: glashytta, glasbruk, förr stundom äv.: glasvaror. Glaassmakerij, så gott som man kan hafva och låta göra i Frankrijket. RP 8: 325 (1640). (Melker Jungs) Glasmakeri (är) nu .. blifwit stadnande. Stiernman Com. 2: 460 (1646). Glasmakeriet (torde) hos slaverna ha en högre ålder än hos germanerna. UB 4: 490 (1873).
-MALM. (†) = -ERTS. Linné PlutoSv. 35 (1734). Lind (1749).
-MALT. brygg. malt med glasiga sädeskorn. Lindberg Ölbr. 39 (1885). Dens. Svagdr. 46 (1892).
(1 o. 1 b) -MASSA. särsk. tekn. färdigsmält glas i flytande form (motsatt: -SMÄLTA, sbst.). Rinman 1: 479 (1788). Än har jorden varit en glasmassa, och än ett vattenhaf. Leopold 6: 74 (1803). I mjukt tillstånd kan glasmassan skäras med knif eller klippas med sax. ArbB 186 (1887).
-MATERIA. (†) glasmassa; äv. om glassmälta. Et skum på glas-materien, innan den blir glas. Möller (1745; under axonge). Dalin (1852).
-MENSUR. (i fackspr.) graderat mätglas. Strindberg GötR 76 (1904). VaruförtTulltaxa 1: 718 (1912).
(1 b) -METEORIT. miner. glasartad (oftast genomskinlig) meteorit, tektit. 2NF 35: 1307 (1923).
-MJÖL. (i fackspr.) fint glaspulver. Wikforss 680 (1804).
-MOLL. ett slags vit, styv, glansig moll; jfr -BATIST. Halsrysch av veckad glasmoll. Idun 1915, s. 708. —
-MORTEL. Salé 112 (1664).
-MOSAIK. såväl i fråga om väggdekorering som om glasmåleri. Liedbeck KemTekn. 138 (1863). (Kyrkornas) väggar och valv .. smyckades med praktfulla glasmosaiker. BonnierKL 8: 265 (1926).
-MÅLAD, p. adj. (vard.) om fönster o. d.: försedd med glasmålningar. SD(L) 1894, nr 355, s. 4. —
-MÅLARE. person som utför l. ägnar sig åt glasmålning. Helsingius M 7 a (1587). Berömda glasmålare (under 1400- o. 1500-talen) .. äro Francesco Livi, som utfört fönstermålningarna i domen i Firenze (osv.). UB 4: 539 (1873). Glasdekoratörerna (slipare, etsare, gravörer, glasmålare). Key-Åberg Glasind. 57 (1899). Ssg: glasmålar(e)-konst.
-MÅLERI1004, äv. 3~002. glasmålning; äv. konkret. Nästan i alla (husen i Nürnberg) har man ännu glasmålerier qvar i fönstren. Atterbom Minn. 130 (1817). Karlin KultM 39 (1888).
-MÅLNING. eg.: konsten att gm användande av smältfärger måla på glas; vanl. i utvidgad anv., om konsten att gm användande av genomskinliga, olikfärgade (i massan färgade l. med smältfärger målade) glasbitar utföra en komposition för (kyrk)fönster o. d.; äv. konkret, om dylik komposition. Swedberg Ordab. (c. 1730). Kyrkan i Skanör .. hade i korfönstren flere glasmålningar. Brunius SkK 616 (1850). Porslinsmålningen utgör en gren af glasmålningen, ty färgerna äro ju färgade glasflusser, som genom smältningen få fasthet och glans. ArbB 232 (1887). Ssg: glasmålnings-konst.
-MÄSTARE, se d. o. —
-MÄSTERI, se GLAS-MÄSTARE avledn.
-NATTPOTTA. (†) nattkärl av glas?; jfr GLAS 1 b anm. 3:ne öhlglas, en glas nattpotta. ÅgerupArk. Bouppt. 1754.
-PACKARE. (i fackspr.) person som yrkesmässigt (vid glasbruk l. i glasaffär) förpackar glas. PT 1908, nr 281 A, s. 3. —
-PAPPER.
1) (†) tekn. genomskinligt papper (äv.: tunn, genomskinlig skiva av gelatin) använd(t) för kalkering (resp. kopiering). JournManuf. 1: 105 (1825).
2) tekn. Pasch ÅrsbVetA 1831, s. 47. Slipning af trä sker med glas- eller sandpapper, d. v. s. tjockt papper, bestruket med limlösning och därå pressadt glaspulver eller skarp sand. 2NF 25: 1459 (1917).
-PASTA. tekn. benämning på oförarbetade l. förarbetade stycken av glasfluss (se d. o. 3), i sht använda till avtryck av sigill, gemmer o. d.; äv. om dylikt avtryck. Synnerberg (1815). Glaspaster eller aftryck af gemmer. Åkerman KemTechn. 1: 695 (1832). UVTF 12: 92 (1875).
-PIPA, r. l. f. (†) glasrör. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644). Lind (1749; under zylinder).
-PLATTA, r. l. f. UB 2: 267 (1873).
-PLOG. (i folkligt spr.) hyvel för anbringande av glasbågsfals; jfr -HYVEL. BoupptSthm 29/4 1671. Den af allmogen vanligen så kallade ”glasplogen”. AHB 116: 10 (1883).
-PLÅT. om mindre, rektangulär glasskiva; särsk. om dylik använd till fotografinegativ l. ss. underlägg vid pigmenttryck. UB 4: 607 (1873). 2UB 10: 325 (1907).
-POKAL.
-POLLETT. (i sht förr) kartogr. fyrkantig, vanl. 14 cm.2 stor, rutad skiva (pollett) av glas för ytberäkning (av mindre figurer) å karta. SFS 1827, s. 1230. TSkogshush. 1876, s. 253. —
-PORSLIN. (förr) tekn. om ett slags imiterat porslin vars huvudbeståndsdel var glas. Stiernman Com. 4: 145 (1676). Rinman (1788). Dalin (1852; med hänv. till Reaumurs porslin).
-POTTA.
1) (†) kärl av glas. Verelius 95 (1681).
2) tekn. glasdegel, ”potta”. Rinman (1788).
-PRISMA. ofta om prismor i glaskrona. Duræus Naturk. 119 (1759).
-PROPP, i flaska l. burk. Rinman 1: 374 (1788). En konisk glaspropp, som är så väl inslipad, att den alltid ingår lika djupt. Fock 1Fys. 189 (1853).
-PULVER.
-PUMPA, r. l. f. (större) glaskolv; numera bl. (i vissa trakter) om glaskolv använd till kaffekokning; jfr -KUKURBITA. Hiärne Suurbr. 84 (1680). Tenow Solidar 1: 33 (1905).
-PÄRLA, r. l. f. oftast om pärla av glas, använd till prydnad o. d. Någre bandh oächta glas pärlor. BoupptSthm 4/6 1670. Berzelius Kemi 2: 480 (1812; om pärla uppkommen vid blåsrörsförsök). Keyser Kemien 2: 282 (1871). Glaspärlor tagas .. (bland primitiva folk) som penningar. EkonS 1: 251 (1893).
-RAM. (i sht förr) ram av glas (i sht till spegel). Böttiger Drottnh. 127 (i handl. fr. 1719). Stor spegel, ritad (dvs. etsad) glasram med försilfrade ornamenter. Wrangel TessPal. 42 (cit. fr. 1735). Glasramar efter Fransöska och Ängelska sättet. MeddSlöjdF 1890, s. 75 (1741). Dalin (1852).
-REMMARE. (-röm- 16371644) OxBr. 11: 709 (1637). BoupptSthm 7/5 1674, s. 618 b Bil. —
-RETORT. kem. HdlCollMed. 30/3 1701.
-RITARE.
1) (†) glasmålare. Lind (1738). SvTyHlex. (1851, 1872).
2) tekn. glasgravör. Kindblad (1871). Key-Åberg Glasind. 43 (1899). 2UB 7: 277 (1903).
-RITNING. (†) glasmålning. Lind (1749). Heinrich (1814).
-RUTA, r. l. f. ruta av glas i fönster l. glasdörr o. d.; jfr -SKIVA slutet. Helsingius M 7 a (1587). 2 st. skåp med valnötteträd och glasrutor. Wrangel TessPal. 38 (cit. fr. 1735). Ljuset silar in genom fönstrens dunkla, blyinfattade glasrutor. Hahr ArkitH 301 (1902).
-RÖMMARE, se -REMMARE.
-RÖR. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644). Termometern består af ett hårfint (kapillärt) glasrör, hvars nedre ända är utblåst till en kula. Rubenson Meteor. 2 (1880).
-RÖRS-STÄLL. tekn. å ångpanna o. d.: instrument utvisande vattenhöjden i ångpannan, huvudsakligen bestående av ett vertikalt glasrör; jfr GLAS 4 c. Frykholm Ångm. 135 (1881).
-SAK. (mindre) föremål av glas; ofta i pl. ArvskifteSthm 11/12 1675.
-SAND. (i fackspr.) till glasframställning använd (ren kisel)sand. Lind (1749). SFS 1916, s. 1353. —
-SATS. tekn. benämning på (viss mängd av) blandningen av de i glas ingående (torkade o. förmalda) råmaterialierna; jfr MÄNG. VetAH 1746, s. 128. Trapp uti glassatser kan bidraga til bestånd emot syror. Rinman 1: 593 (1788).
-SILKE. konstsilke förfärdigat av glas. Ekenberg (o. Landin) 358 (1890).
-SKAFT.
-SKED.
(jfr 4 a) -SKIVA, r. l. f. Rinman 1: 611 (1788). Herschel införde .. bruket af glasskifvor (glasplåtar) (i fotografien). Nyblæus Fotogr. 4 (1874). särsk. [efter t. glasscheibe] (†): glasruta. Möller (1745; under vitre). Huru herrlig har icke denna belysning (av koret) varit, då fönstren fordom haft glasskifvor med skiftande färger. Brunius Resa 1838 324 (1839).
(1 b) -SKORPA. (skrovligt) överdrag av ”glas”. Berzelius Kemi 1: 439 (1808). Antarctic 1: 95 (1904). särsk. (†) om emalj på tänder. Rosenstein Comp. 53 (1736). Florman Anat. 1: 204 (1823).
-SKRÄNGNING. tekn. hastig avkylning av upphettat glas (i allm. genom påhällning av l. doppande i kallt vatten). —
-SKUM, n. (numera föga br.) tekn. glasgalla. Lind (1749; under glas-galle). Hector Husg. 6 (1904).
-SKYLT.
-SKÅL.
1) till 1: skål av glas. Warg 603 (1755).
2) (†) till 1 b: glaserad lerskål. 1. blå Glaas skåhl af Hållenskt Stenkiärl. BoupptSthm 12/11 1677.
-SKÅP.
1) skåp med väggar o. dörr(ar) av glas. KKD 5: 244 (1711). De finare (vågarna) förvaras uti glasskåp. Nyblæus Pharm. 10 (1846). särsk. i de bildl. uttr. sitta i glasskåp, äv. sätta ngn i glasskåp, eg.: vara resp. placera ngn så att han är väl skyddad för varje vindfläkt. Weste (1807). Östergren (1925).
2) till 2 a: skåp att förvara glas i. Ett glaass Skååp vthan döör. BoupptSthm 15/11 1658.
-SKÄNK. = -SKÅP 2. BoupptVäxjö 1768.
-SKÄRARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) person som (å glasbruk o. d.) yrkesmässigt skär glas. Wikforss (1804; under glasschneider). PT 1918, nr 262 A, s. 2.
2) tekn. värktyg varmed glas skäres, oftast bestående av en mindre diamant med handtag. 2 glasmästare-diamanter, 1 glasskärare. BoupptVäxjö 1877. Hertzberg Päivärinta 3: 299 (1886). Glasskärare af messing och stål. IndUtstMalmö 1896, s. 23. —
-SKÄRNING, förr äv. -SKÄRING. (-skäring 1841) LdVBl. 1841, nr 51, s. 4. ASjögren Min. 69 (1865).
-SKÄRV. [jfr STEN-SKÄRV] koll.: glas i småbitar, särsk. tekn. om dyl. glas som i viss mängd ingår i glassatsen. DA 1825, nr 7, s. 1. SFS 1919, s. 231. —
-SKÄRVA, r. l. f. (-skjörfva 1749) Lind (1749; under glas-scherbe). Fönsterrutorna krossades. .. Ingen blef sårad, ehuru glasskärfvorna flögo omkring i salongen. AB 1890, nr 11, s. 4. —
-SLAGG. tekn.
1) (knappast br.) glasgalla. Ekenberg (o. Landin) 357 (1890).
2) glasavfall. —
-SLIPARE. person som (vid glasbruk) yrkesmässigt slipar glas. Publ. 8/11 1717, s. 4. AdrKalSthm 1921, s. 456. —
-SLIPERI1004, äv. 3~002. tekn. glasslipning; vanl. konkret: avdelning av glasbruk där glasslipning försiggår. PElfvius (1711) hos Swedenborg RebNat. 1: 212 (abstr.). För slipning af glasvaror är vid sidan af hyttan inrättadt ett glassliperi. TT 1899, Allm. s. 98. —
-SLIPNING. I Leyden lärde jag glasslipning och har nu alla instrumenta .. ther til. Swedenborg RebNat. 1: 224 (1713).
-SMÄLTA, r. l. f. tekn. benämning på den i glasugnen under smältning varande glasmassan (motsatt: -MASSA i den tekniska anv.). Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 57.
(1 b) -SMÄLTA, v. (†) intr.; om stenart: övergå till ”glas”. Rinman 2: 1185 (1789). Grönaktig Fältspat från Utö .. glassmälter lätt (för blåsrörslågan). Retzius Min. 186 (1795).
-SMÄLTARE. person som yrkesmässigt arbetar med glassmältning (i bet. 1). Wikforss (1804; under glasschmelzer). PT 1916, nr 125 A, s. 3. —
-SMÄLTNING.
1) till 1, om glassatsens smältning i smältugnen. Wallerius ChemPhys. 1: 211 (1759).
2) (†) till 1 b, om (stenarts) övergång till ”glas”. Retzius Pharm. 15 (1769).
-SNIDARE. (†) glasskärare (se d. o. 1). BoupptSthm 1668, s. 1593 (1667). Böttiger Drottnh. 96 (i handl. fr. 1692).
-SNÄCKA. zool. namn på en snäcka med tunt, genomskinligt skal, Vitrinia pellucida (Drap.) Müll.; äv. (i pl.) ss. benämning på snäcksläktet Vitrinia. 1Brehm III. 2: 275 (1876). FoFl. 1912, s. 189. —
-SNÄCKBRICKA. (†) glassnäcka. VetAH 1794, s. 167. —
-SORT.
-SPAT. (†) miner. (art av) flusspat. Wallerius Min. 64 (1747). Retzius Min. 121 (1795). Meurman (1846).
-SPEGEL. spegel av glas (vanl. i motsättning till: metallspegel). KKD 5: 244 (1711).
-SPINT. (föga br.) koll.: glasskärv. SPF 1838, s. 383. TLev. 1900, nr 42, s. 2. —
-SPRÄNGARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (förr) tekn. person som yrkesmässigt (vid glasblåsning) värkställer glassprängning.
2) kem. större l. mindre stav av järn som i glödhett tillstånd anbringas på det ställe av glaset l. glaspjäsen som man önskar avlägsna o. därigm åstadkommer en sprängning, sprängjärn. Wallerius ChemPhys. 1: 37 (1759). SvTyHlex. (1851, 1872). Ssg (till -SPRÄNGARE 1): glassprängar(e)-mästare. PT 1916, nr 125 A, s. 3. —
-SPRÄNGNING. tekn. o. kem. avsprängande av delar av glas l. av en glaspjäs, yrkesmässigt bedrivet vid glasblåsning (numera utfört medels maskin med tillhjälp av bensin- l. acetylenlågor). —
-STAV. i sht kem. smal, kort stång av glas, i sht använd för omröring av blandningar. Nyblæus Pharm. 351 (1846).
-STEN.
1) (förr) till 1: glasklump, förr ofta använd till glättning av linne. Linné Gothl. 317 (1745). Hennes lintyg sitter tätt till armen, men gnides med en glassten, så att den gläntsar. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 25.
2) till 1 o. 1 b: (sten av) glas(fluss) (använd som prydnad); äv.: opal o. d. SUFinlH 4: 189 (1613). Hattebandh af glasstenar. BoupptSthm 1672, s. 10 b (1670). 4 st. tumlare af mörkbrun glassten, slipade. Böttiger Drottnh. 131 (i handl. fr. 1719). Ekenberg (o. Landin) 39 (1888).
3) (†) miner. till 1 b: sten som i eld övergår till glas; jfr glasaktig sten (se GLAS-AKTIG 1 b). Linné Stenr. 18, 21 (c. 1747).
4) (†) till 1 c, om ryssglas l. marienglas. Forsius Min. 150 (c. 1613). Wikforss (1804; under glasstein). Heinrich (1814).
-STIFT. benämning på små, avlångt fyrkantiga bitar av glasfluss, använda vid mosaikinläggningar. Ssg: glasstift(s)-mosaik. Hahr ArkitH 142 (1902).
-STRÄCKARE. person som yrkesmässigt sysslar med glassträckning. PT 1909, nr 228 A, s. 3. —
-STRÄCKNING. tekn. vid fönsterglastillvärkning gm glasblåsning, om den procedur gm vilken de blåsta, uppklippta glascylindrarna i en sträckugn utsträckas till en plan skiva under gnidning med en träskiva. —
-STUBB, m. l. r. (i Göteborgs o. Bohus län) fisken Crystallogobius linearis Düben & Koren, glasbult. Malm Fauna 651 (1877).
-STYCKE.
-STÅNG. särsk. (†): glasstav. VetAH 1818, s. 42. AHB 4: 22 (1860).
-SVAMP. djuphavssvamp av ordningen Hyalospongiæ med ett starkt utvecklat, ofta genomskinligt kiselskelett. Nathorst JordH 510 (1891).
-SVÄRMARE, m. l. r. entomol. fjäril tillhörande släktet Sesia Fabr., med genomskinliga, glasklara vingar. 1Brehm III. 2: 89 (1876). Stuxberg o. Floderus 1: 453 (1900).
-SÅPA, r. l. f. [efter t. glasseife] tekn. benämning på brunsten, vilken användes i glassmältan ss. oxiderande o. avfärgande medel o. som gm syreutveckling åstadkommer att denna löddrar; jfr -TVÅL, GLASMÄSTAR-TVÅL. Schultze PVetA 1762, s. 15. Rinman 1: 614 (1788).
-TAK. dels om yttre tak av glasfönster (å bangårdar, drivhus o. d.), dels om med (dekorerade) glasskivor täckt innertak. Stenhammar 212 (1794; bildl.). Estlander KonstH 232 (1867). Dekorerade Glastak målas och uppsättas till billiga priser. SDS 1894, nr 415, s. 3 (annons).
-TAKPANNA~020. Rydqvist StatsekonBetr. 239 (1865). SFS 1906, nr 38, s. 13. —
-TALLRIK. BoupptVäxjö 1833.
-TAVLA. (†) glasskiva; glasbricka. BoupptSthm 15/4 1676 (upptaget bland husgeråd). Heinrich (1814).
(1 b) -TEGEL. tekn. Klinker (”Glastegel”, ”Glasurtegel”), benämnas starkt, intill förglasning brända tegel. Ekenberg (o. Landin) 136 (1888). VaruförtTulltaxa 1: 245 (1912).
-TILLBRINGARE ~0200, r. l. m. jfr BRINGARE 2.
-TILLVÄRKNING~020. Rinman 2: 756 (1789).
-TRATT. BoupptSthm 26/6 1678. Glastrattar .. för laboratorieändamål. VaruförtTulltaxa 1: 719 (1912).
-TRÅD. tråd av fint utdragen glasmassa; numera särsk. om sådan som användes till spinning, vävning o. d. Kalm Resa 1: 392 (1753). (Under romartiden) tillverkades .. i Köln eleganta glasbägare med pålagda brokiga glastrådar. 2NF 23: 789 (1915).
-TRÅG.
-TUMLARE, r. l. m. Glas tummlare till brenevin. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 168 (1701). På en stor bricka inbars (bl. a.) .. ett par små glastumlare hvaruti sutto två löskokta ägg. Wingård Minn. 4: 95 (1847).
-TVÅL. (knappast br.) = -SÅPA. Ekenberg (o. Landin) 357 (1890).
-TYG. (glas- 1664 osv. glase- 1664)
1) (†) koll.: glasvaror. StadgKlädedr. 30/8 1664, s. A 3 b.
2) tekn. tyg vävt av glastråd. Dalin (1852).
-TÅRAR, pl. om droppar av smält glas som hastigt fått stelna i kallt vatten o. därigm fått egenskapen att med en knall springa sönder till stoft, om spetsen avbrytes; använda vid fysikaliska experiment o. ss. leksak. Ljungquist PVetA 1752, s. 24. Berzelius Kemi 1: 296 (1808). TT 1875, s. 91. —
-TÄCKT, p. adj. —
-UGN. i sht tekn. ugn använd vid glastillvärkning; särsk. om smält- (o. uppvärmnings)ugn. Figrelius Kylander C 2 b (1652). En (glas-)hytta av tegel .., inrymmande glasugn, tjugo kylugnar, en temperugn. PT 1909, nr 194 A, s. 4. —
-ULL. tekn. (vanl. gm spinning framställd) krusig massa av glastråd, använd till (julgrans)vadd, filter samt till vävning av tyg m. m. NF (1882). Den heta vätskan filtreras .. genom ett filtrum af glasull eller asbest. SFS 1900, Bih. nr 47, s. 11.
(3 slutet) -VAKT, m. sjöv. inom varje vakt ombord avdelad man med uppgift att bl. a. ”slå glas”. NF 5: 1259 (1882). Glasvakten har nyss slagit sex glas, klockan är elfva på första vakten. VFl. 1912, s. 146. —
-VANNA, r. l. f.
1) vanna av glas. Rosenberg OorgKemi 128 (1887).
2) tekn. vid tillvärkning av buteljglas: vanna i vilken glassmältningen sker (motsvarande: degeln i en degelugn). UB 4: 516 (1873).
-VAR, m. l. r. (-hvar 1907. -varv (-hvarf) 1886 osv.) [jfr d. (nor.) glashvarre, ävensom PIGGVAR] (i Göteborgs o. Bohus län) benämning på den genomskinliga flatfisken Zeugopterus megastoma Don. Lilljeborg Fisk. 2: 341 (1886).
-VARA, r. l. f. nästan bl. i pl. Möller (1790). Ett sorteradt lager af .. finare och ordinära glasvaror. SydsvD 1870, nr 1, s. 3. Redan för ett par år sedan hade Kosta att uppvisa några prof på dylik vacker glasvara (dvs. vaser av färgat glas). SD 1900, nr 132, s. 3. —
-VARV, se -VAR.
-VATTEN. (†) vattenglas. JournManuf. 3: 85 (1833). Hagdahl Det bästa 68 (1885).
-VERANDA. veranda med väggar huvudsakligen bestående av glasfönster (motsatt: öppen veranda). Tavaststjerna Inföd. 139 (1887). Villa .. av sten, 5 rum, kök och glasveranda .. till salu. SDS 1928, nr 51, s. 13 (i annons).
-VERK, se -VÄRK.
-VETE. veteart med glutenrika, i brottet glasiga korn, Triticum sativum durum Desf. SvTyHlex. (1851). LB 2: 257 (1900).
-VIND. (förr) redskap (med hjul) av järn varmed glasmästare uttänjde (spunno) fönsterblyet. VRP 1661, s. 40. Orrelius 42 (1797).
-VINGE. entomol. glasklar, genomskinlig vinge (ss. hos trollsländor). Dahlbom Insekt. 222 (1837).
-VINGE-FJÄRIL(AR). entomol. namn på (fjäril tillhörande) en grupp om steklar o. tvåvingar påminnande fjärilar med (i midten) glasklara vingar, Sesiidæ, stekelfjärilar. NF 1: 229 (1875).
(2 a slutet) -VIS, adv. o. adj.
I. adv.: ett glas åt gången. Dessa jernvatten .. drickas glasvis på fastande mage eller vid måltiderna. NF 7: 1157 (1883).
II. (föga br.) adj.: som sker med ett glas åt gången. Glasvis tappning. KemT 1909, s. 184. —
-VÄGG. vägg (huvudsakligen) bestående av glas. UB 3: 394 (1873; om innervägg i modern bikupa). NF 2: 3 (1876; på barometer). Lundin (o. Strindberg) GSthm 113 (1880; om vägg inomhus i restaurang).
-VÄRK, n.
1) (†) koll.: glasvaror. Nordenflycht QT 1746—47, s. 137. At .. Phenicierna varit berömde för deras glasvärck och purpur är klart af Strabo. Lagerbring HistLit. 91 (1748). Wikforss (1804; under glaswerk).
2) (i fackspr., knappast br.) glasarbete (koll. o. konkret). Glasverket (i Hällestads nya kyrka), färgadt katedralglas med bilder i korfönstren, blyinfattadt. TT 1896, Byggn. s. 38.
3) (†) glasbruk. Stiernman Com. 4: 144 (1676). Björkman (1889; med hänv. till glasbruk).
-VÄRKARE. (†) glastillvärkare, glasblåsare (se d. o. I). Hermelin DuFour F 1 b (1683).
-VÄTSKA. (numera föga br.) anat. vätskan i ögats glaskropp, humor vitreus. Rosenstein Comp. 254 (1738). Lundell (1893).
-YTA.
-ÅL. [efter t. glasaal] zool. benämning på ålen i det stadium, då den ej längre är larv, men ännu är genomskinlig o. fjällös. SvRike I. 1: 225 (1899). Under varma vårdagar äger en invandring rum i stora och små vattendrag af från hafvet kommande, 6 1/2 till 10 cm. långa, ålliknande fiskar (glasål). Stuxberg o. Floderus 1: 617 (1901).
-ÄPPLE. benämning på olika slags äpplen, i moget tillstånd så genomskinliga att man kan se kärnorna, om äpplet hålles mot ljuset. Rosensten Skog. 51 (1737). ”Kalmar Glasäple”. Eneroth Pom. 2: 118 (1866).
-ÖRHÄNGE~020. (i sht förr) RARP 9: 126 (1664). BoupptSthm 1680, s. 916 b (1679).
-ÖRT. [ytterst efter lat. vitraria (herba)]
1) (†) den till familjen Urticaceæ hörande växten Parietaria officinalis Lin.; jfr -KRAUT o. DAG OCH NATT I 1. Linc. (1640; under helxine).
2) det till familjen Chenopodiaceæ hörande släktet Salicornia Lin., särsk. om arten Salicornia herbacea Lin. Franckenius Spec. C 2 a (1659). Bromelius Chl. 52 (1694). Kindberg SvNamn 27 (1905).
B (†): GLASE-MÄSTARE, se GLASMÄSTARE.
-TYG, se A.
Avledningar.
GLASA, v. till 1. jfr AVGLASA, FÖRGLASA.
1) (i fackspr.) till 1 b, i pass. ss. intr.: övergå till ”glas”. Troil Isl. 20 (1777). Godset brännes och vid glasningen fyllas .. fördjupningarná .. med glasyrmassan. MeddSlöjdF 1887, s. 109.
2) brygg. refl., om malt: få glasig struktur; jfr GLAS-MALT. Det råa hvetemaltet har stor benägenhet att glasa sig. Lindberg Svagdr. 18 (1892).
3) (vard., i fackspr.) till 4 a, tr.: sätta fönsterrutor i (ngt). Anbud å glasning för 2:dra utbyggnaden af Statens kraftstation i Trollhättan. TLev. 1910, nr 18, s. 2.
4) garv. tr.: göra glatt o. glansig (gm gnidning med avrundat glasstycke). TT 1896, K. s. 76. —
GLASERA, v., se d. o. —
GLASIG, förr äv.(?) GLASET, adj. -are. (-ig 1734 osv. glaseta, pl. (möjl. fel för -erta) BoupptSthm 18/12 1675) glasliknande; särsk. till 1.
1) Serenius (1734; under vitreal). Expektoratet är sparsamt, glasigt och innehåller inga tuberkelbaciller. LbInternMed. 1: 836 (1917). Stjälken (på lökväxter blir vid fallsjuka) i sin nedre del .. glasigt genomlysande och bräcklig. 2NF 35: 734 (1923). särsk. bildl.; i sht om blick l. öga: stel o. stirrande. CVAStrandberg 3: 15 (1855). Ögonen voro glasiga. De stirrade rätt ut i tomma intet. Grebst Bröll. 19 (1913). Sent omsider upp genom sunden / bryter sig brisen med glasigt gny. Karlfeldt FlBell. 60 (1918).
2) naturv. till 1 b. VetAH 1754, s. 195. Glasig slagg. 2UB 5: 349 (1902). jfr HALV-GLASIG.
3) landt. om sädeskorn: som har stärkelsekornen i frövitan sammanklibbade till en genomskinlig massa. Arrhenius Jordbr. 2: 63 (1860). Hvete i länder med kontinentalt klimat blir småkornigt, glasigt och proteinrikt. LAHT 1910, s. 438.
4) (†) blank o. glänsande. Silckes band glaseta. BoupptSthm 18/12 1675. Avledn.: glasighet, r. l. f.
Spoiler title