publicerad: 1960
RUM rum4, sbst.3, n. ((†) m. l. f. OxBr. 11: 431 (1629: ingen rum), ConsEcclAboP 206 (1658: en rum)); best. rummet; pl. =.
Ordformer
(rom (-oo-) 1557—1698 (rimmande med om). rum (rhu-, ruu-, rw-, -hm, -mm) 1522 osv. rumb 1620—1723)
Etymologi
[fsv. rum; jfr dan. o. nor. rum, isl. rúm, got. rum, n. (l. rums, m.?), mlt. rūm, holl. ruim, t. raum, feng. rūm, eng. room; urspr. substantivering av ett adj. motsv. RUM, adj. — Jfr RUMLIG, adj.2]
A. i eg. anv. o. i bildl. anv. som jämförelsevis nära ansluta sig därtill.
1) (numera i sht i vitter stil) mer l. mindre abstrakt: visst mått av utrymme l. plats som står till buds l. är nödvändigt för ngns l. ngts placering l. förefintlighet l. för att ngt skall rymmas ngnstädes l. för utförandet av ngt, utrymme, plats (se PLATS, sbst.1 6); i vissa fall utan bestämd avgränsning från 2, 3, 4 l. 13. Det finns l. är rum för ngn l. ngt (förr äv. är ngn rum) ngnstädes. Ha rum för ngn l. ngt. Ngn l. ngt får (i sht förr äv. finner) rum ngnstädes. Ngt behöver l. kräver l. upptar mycket litet rum. Ta stort rum. Finns det inte rum för en till i vagnen? Boken fick inte rum på bokhyllan. Det var gott om rum i lokalen. Femhundra personer fingo ledigt rum i salen. Det var gott rum för sex personer i bilen. Hon fick inte rum med alla paketen i korgen. Them war icke rwm j herberghit. Luk. 2: 7 (NT 1526). (Det) är icke behoff, att man lather slå miölett udi tunnor, effther the tage för mykit stoortt rhum i skepen. G1R 25: 457 (1555). I den kyrka, der .. (Lehnberg) predikade, var alltid svårt att finna rum. Rosenstein 1: 342 (1809); jfr 4 e. Rummet tillåter ej våra troppar att utbreda sig (under slaget). Enberg i 2SAH 8: 250 (1817). Han (inträngde) med sin .. flotta i ett trångt farvatten, der ej rum fanns för manoeuvrering. Ekelund 1FädH II. 2: 134 (1831). En namnkunnig ek, i hvars ihåliga stam fjorton personer fingo rum. Wirsén i 3SAH 2: 156 (1887). Moberg Utvandr. 325 (1949). — jfr ARBETS-, ARMBÅGS-, FATTNINGS-, GÅNG-, HUS-, JÄS-, JÄSNINGS-, KOK-, LEK-, SITT-, SJÖ-, SPEL-, SVÄNG-RUM m. fl. — särsk.
a) i ordspråk, ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Småjunkare få intet rum, när dhe stoora gå til Bordz. Grubb 737 (1665). ”Här finns rum för flere” — sa' bonden trillade i sjön. Holmström Sa' han 37 (1876). Här ä rum för fler, sad Kaksar Lasse, satt i stokken. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i sådana uttr. som lämna l. giva l. göra l. bereda l. skaffa rum (åt l. för ngn l. ngt) l. lämna osv. ngn l. ngt rum o. d., lämna l. ge osv. plats (åt l. för ngn l. ngt; jfr PLATS, sbst.1 6 a); jfr 19 b. Geff thenne här (gästen) rwm. Luk. 14: 9 (NT 1526; Bib. 1917: plats). Iagh haffuer rymdt hwset, och giordt rwm för Camelanar. 1Mos. 24: 31 (Bib. 1541). Undan ur vägen, ge rum för Courirn! Bellman (BellmS) 1: 149 (c. 1775, 1790). Att jag går bort för att bereda eder rum. Joh. 14: 2 (Bib. 1917). — särsk. i uttr. ge rum o. d. åt ngn l. ngt, med saksubj.: rymma l. härbärgera ngn l. ngt. Vi böra om fjorton dagar kunna hafva dessa farkoster färdiga, tillräckligt många och stora, för att ge rum åt oss alla. Rydberg Ath. 488 (1876).
c) i uttr. röja (äv. bana) rum (för l. åt ngn l. ngt), bereda plats (för ngn l. ngt) gm att röja undan vad som är i vägen l. röja mark o. d.; se vidare under RÖJA, v. Verelius 210 (1681). Den förtörnade björnen .. / Banade rum med sin ram och skakade drifvan af idet. Runeberg (SVS) 3: 64 (1832). Aldrig skall här röjas rum för en stad. Lagerlöf Drottn. 20 (1899). Lagergren Minn. 4: 18 (1925).
d) (†) i uttr. ngt à så l. så många mans rum, ngt med plats för så l. så många man; jfr 3 c β. Stora grafwar à 40 mans rum. Benzelius Anecd. 79 (1719).
e) om plats l. utrymme i en skrift l. tidning l. på en karta o. d.; jfr 2 a, 4 j β. Stiernhielm Arch. D 3 b (1644). Så vida rummet icke är väl tilräckeligit på Chartan .., brukas häldre Beskrifningen på det sätt renoveras, som i slutet af 22 §. denne Instr. förmäles. LandtmFörordn. 54 (1765). Det vi ej ha rum att nämna (i artikeln). PT 1903, nr 273, s. 3. — särsk. (numera knappast br.) i uttr. rummet tillåter l. förbjuder (förr äv. nekar) ngt l. ngn att göra ngt, förr äv. rummets lägenhet tillsäger ngt, utrymmet tillåter resp. förbjuder ngt l. ngn att göra ngt. Efter rumsens lägenheet så tilsäger, kan iagh icke förtija, at (osv.). Schroderus Sleid. 138 (1610). Som rummet det (dvs. att införa hela talet) ej tillåter, får jag åtnöja mig at anföra et och annat ställe. Kellgren (SVS) 4: 47 (1778). Flera anmärkningar förbjuder rummet. Polyfem III. 36: 4 (1811). Rec. beklagar, att rummet nekar honom, att (osv.). SvLitTidn. 1819, sp. 775. Rummet tillåter oss icke att om allt detta vara utförligare. Reuterdahl SKH 1: 124 (1838).
2) (utom i b α i sht i vitter stil) utrymme med viss (bestämd l. obestämd) utsträckning i två dimensioner, del av en yta (jordytan, ett föremåls yta), område, fält, fläck o. d.; numera nästan bl. dels om utrymmet mellan olika föremål l. begränsande partier av ngt: mellanrum, öppning, remsa, lucka, spatium l. dyl., dels om fritt l. outnyttjat l. ledigt utrymme; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1, 3, 4 l. 13. Itt liws som skijn vthi itt mörkt rwm. 2Petr. 1: 19 (NT 1526; Bib. 1917: dyster vildmark); jfr 3, 4. Läter wara rwm emellan then ena hiorden effter then andra. 1Mos. 32: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: mellanrum). Thet Rhum eller spacium, som (på utkastet till en portal) är offwan och emellan rätte portten, och the Twå runde stödher, .. och in till thet neste och minste zimesset (dvs. gesimsen). G1R 17: 270 (1545). Rumet emellan ögonbrynen. Juslenius 249 (1745). Fyra år .. hade Simon tillbragt deruppe på pelarens kapitäl, å ett rum af några fots omkrets. Rydberg Ath. 106 (1876). — jfr DROPP-, GLAPP-, GÅRDS-, LIVS-, MELLAN-, PORT-, PRÅNG-, SJÖ-, TOM-, ÖDE-RUM m. fl. — särsk.
a) om parti av ett skrivark l. en trycksida; särsk. (närmande sig 1 e) om sådant parti avsett för viss text l. skrift l. om lucka i texten l. skriften, plats, mellanrum, tomrum o. d. Lämna rum för namnen. Han lämnade rum för två rader mitt i texten. Ett aff the andre häreder .., hwilckett thu och kantt inteckne lathe vdi hans Fougtebreff, till hwickens nampn ett spacium eller rhum insatt är. G1R 17: 268 (1545). Adeliga fullmakter, med öppet rum lemnadt för den fullmäktiges namn, uppköptes. Malmström Hist. 2: 137 (1863). Östergren (1936). — jfr MELLAN-, TOM-RUM.
b) om öppen plats l. slätt l. öppet fält o. d.
α) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Gotl.)] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) slätt l. dyl. Visbybataljonen öfvas straxt söder om Visby, norra bataljonen å Vallstena rum, medelbataljonen å Petsarfve rum. Höjer Sv. 2: 1477 (1881).
β) (†) i sg. best.: öppna l. vida fältet l. dyl. Han förde mich vth på rumet. Psalt. 18: 20 (öv. 1536; Vulg.: in latitudinem; Bib. 1917: på rymlig plats).
c) (†) i generell anv.
α) mark, terräng, jordyta. Alt rwm ther idhart foot bielle på trädhandes warder, haffuer iagh giffuit idher. Jos. 1: 3 (Bib. 1541). Wij fattige hafue icke så myckit rum at Vij kunne hafue Tomptar at sättia Vår huus opå. BtVLand 5: 37 (c. 1660). Tsar Peters krig emot Sverige .. fördes för en politisk tanke, att vinna plats för Petersburg, rum för Ryssland vid hafvet. Svedelius i 2SAH 44: 99 (1868). särsk. bildl., i uttr. vinna rum, vinna terräng l. mark. De moderatas partie .. vinner med hvarje dag mera rum. Tegnér (WB) 4: 102 (1823).
β) yta, ytinnehåll, areal. Stadhen war wijdh til rwm och stoor. Neh. 7: 4 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1862); Bib. 1917: vidsträckt och stor). Om altid är samma fot, och trewincklarna flyttas emellan twenne Spår-linier, så behålla Trewincklarna altid lika rum. Swedenborg Reg. 68 (1718). Ett fingers rum på arket af inra kanten (av handlingen) .. (måste) lemnas. Jusleen SamlBr. 60 (1739); jfr a. särsk. om så stor areal av åker som avkastar ett lass; i ssgn LASS-RUM.
3) utrymme med viss (bestämd l. obestämd) utsträckning i tre dimensioner, del av rymden l. av ett kärl l. en behållare av annat slag, rymd o. d.; särsk. (o. utom i b numera nästan bl.) dels om det utrymme som upptages l. upptagits av en kropp l. ett ämne, dels i sådana uttr. som tomt l. lufttomt rum, dels (ofta ss. senare led i ssg) om utrymmet mellan olika föremål l. begränsande partier av ngt: öppning, spricka, mellanrum; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1, 2, 4 l. 13. Han foor först här nedh, vthi the nedhersta iordennes rwm. Ef. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: jordens lägre rymder); jfr 2, 4. Naturen (kan) intet lijdha något toompt rum. Muræus Arndt 4: 24 (1648). Sedan vatn har gådt till is, intager det större rum, än förut. Duræus Naturk. 76 (1759); jfr 1. En .. rymd utan kropp, kallar man en tomhet eller tomt rum. De Rogier Euler 1: 269 (1786). Den tid en kropp behöver för att falla en .. meter i lufttomt rum. Nilsson FestdVard. 199 (1925). Han hade fallit i en fördjupning i jordgrunden, så att han blivit liggande i rummet emellan grenen (av den fällda eken) och marken. Moberg SistBr. 305 (1959). — jfr GLAPP-, INTERCELLULAR-, KOK-, LUFT-, LYMF-, MEDEL-, MELLAN-, MITT-, MÄSK-, PACK-, PACKNINGS-, PLEURA-, TOM-, VÄRLDS-RUM m. fl. — särsk.
a) fys. i uttr. (det) skadliga rummet o. d., det utrymme l. mellanrum som förefinnes mellan kolven o. cylinderbottnen i en pump l. ångmaskin, då kolven pressats ned så långt som möjligt. Fock 1Fys. 164 (1853). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 85.
c) (†) i generell anv.: utrymme, rymd, volym o. d.
α) i uttr. mått och rum, om ngts storlek o. form l. dyl. Lika mått och lika rwm. 1Kon. 6: 25 (Bib. 1541). Widh thet settet giorde han the tiyo gottna stolar, Enahanda mååt och rwm war på them allom. Därs. 7: 37.
β) om ngts (t. ex. ett kärls) rymd l. kubikinnehåll. BoupptSthm 1675, s. 1074 b. En Tenflaska af et stops rum. PH 5: 2964 (1750). En Glas burk om Tre Kan(no)rs rum. HovförtärSthm 1771 A, s. 226. jfr KANN-, LASS-, LUFT-, STAV-, TUNNE-RUM.
γ) med tanke på den kvantitet av ett ämne som rymmes i en viss del av en behållare. Kan hända han hafwer tagit fleera plåtar, effter så mycket rum war borta uhr tunnan der plåtarna lågo. ConsAcAboP 4: 227 (1674).
d) i vissa mer l. mindre bildl. anv., delvis med anslutning äv. till 1, 2 l. 4.
α) (i vitter stil) i uttr. fylla l. uppta l. ta ett så l. så stort rum, ta upp så l. så stor plats. I .. (J. Bureus') anteckningar fylla .. (drömmar) ett mycket stort rum. Schück VittA 1: 43 (1932). Självbespeglingar tar alltid ett avsevärt rum, upptar alltid för stort rum i hans diktning. Östergren (1936).
β) (numera knappast br.) i uttr. ngn är l. står där (endast) för att fylla rummet l. för rummets skull o. d., för att beteckna att ngn är närvarande l. med utan att fylla ngn egentlig funktion l. göra ngn nytta; jfr 19 d. Nordforss (1805). Schulthess (1885).
γ) (†) i uttr. ngn ser hellre ngns rum än hans trång l. så gärna ngns rum som trång o. d., ngn ser hellre l. lika gärna att ngn är borta (än resp. som att han är närvarande). G1R 10: 96 (1535). Effter han en sådane skalk är, såge wij heller hans rum ther vppe (i bärgslagen), än hans trong. Därs. 16: 764 (1544). När man kommer för offta til sin wän, så seer man stundom så giärna ens rum, som trång. Grubb 821 (1665).
δ) (†) övergående i bet.: avstånd (i bildl. bet.) l. skillnad l. dyl. At imellan Runius och Dalin .. tyckes visa sig et vidare rum (än mellan Lucidor o. Runius). Celsius PVetA 1768, s. 6.
4) (utom i c o. j β numera bl. ngn gg, arkaiserande) område l. ställe o. d. betraktat ss. en till läget bestämd plats (på jordytan l. på ytan av ngt l. i en lokal l. inuti en kropp l. en massa l. i rymden) l. ss. platsen för ngt, plats (se PLATS, sbst.1 2 o. 4), ställe, ort; äv. i uttr. på, förr äv. i ett rum; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1, 2, 3 l. 13. Han är icke här, han är vpstonden, .. kommer och seer rwmet som herren war laghder vthi. Mat. 28: 6 (NT 1526). Thetta moste wara itt heligt rwm, Ty her boor wisseligha Gudh, och her är himmelens port. 1Mos. 28: 17 (Bib. 1541). Hwij drijffs (vid pest) thenne materie, synnerligh til thesse rum wthi Menniskionnes lekammen och icke til någre andre? Berchelt PestBeg. A 5 a (1588); jfr 6 a. De begynte medh lycktor och liuus så wähl under sängen som andra rumm leeta. Landsm. XI. 1: 92 (1702). Fisken kan (tack vare simblåsan) uppehålla sig uti hvad rum i Vatnet han hälst behagar. Triewald Förel. 2: 75 (1729, 1736; med tanke på olika nivåer). Rumen här i orten äro nog mång, hvarest thesse Mussle-skahl finnas, dock i synerhet äro thesse the förnämsta, Dyrån i Gnarp Sockn; Dragsån uti Rogstad; Norbäcken (m. fl. vattendrag). Broman Glys. 3: 686 (c. 1740). Hädan, fege män och gubbar! fjermen er från heligt rum! Rydberg Dikt. 1: 29 (1876, 1882). Lagerkvist Ångest 76 (1916). — jfr FÖDELSE-, FÖRVARINGS-, HEDERS-, KLAGO-, OFFER-, PINO-, PLÅGO-, PREDIKO-, STOLPA-, TILLFLYKTS-RUM m. fl. — särsk.
a) i förb. med (ss. motsats till) tid (jfr c); jfr 13. RA I. 3: 4 (1593). Herren är densamme i alla rum och tider. Wallin 1Pred. 3: 193 (c. 1830); jfr b β. Att ju längre / Skild till tiden och till rummet / Från den älskade man vistas, / Desto mera kärt är brefvet. Wennerberg 4: 228 (1885). Tid och rum bestämmas senare. Harlock (1944). — särsk. (†) i uttr. i denna tiden och rummet, under nuvarande förhållanden l. dyl. I thenna besvärliga tiden och rumet. RA I. 3: 114 (1593).
b) i vissa numera föråldrade uttr.
α) i tautologisk förb. med ställe. BtÅboH I. 9: 62 (1637: på samma rum och ställe). Lapperna boo eller wistas icke på ett Rum eller Ställe, uthan flyttia ifrån thet ena Rummet till dett andra. Landsm. XVII. 1: 14 (1671). Frese VerldslD 84 (1714, 1726).
β) (ut)i l. på alla l. vart rum o. d., överallt; äv. i överförd anv., närmande sig bet.: under alla förhållanden, i alla avseenden, alltid; (ut)i många rum, på många platser, mångenstädes; jfr 22. RA I. 1: 121 (1529). Elies är Dieffuulen then öuerste Abboten i hoffuet .., så att thet gåår i hwario rume skröpliga och illa til. PJGothus Luther Sät H 7 a (1593). Hött är medh ingo bött, dogh icke på alla rum. Schroderus Waldt 79 (1616). De mörde och brände ÿ alla rum. Visb. 1: 393 (c. 1621). Schroderus Liv. 691 (1626: vthi månge Rum). CupVen. C 7 b (1669: i hwart rum). Brista lifsförnödenheterna, så blir jorden utan brukare. Det blir tyst i alla rum. Chydenius 70 (1765). Rycktet om Eders Nådes ej mindre prisvärda, än i all rum uplysande egenskaper har omsider .. hunnit til min ringhet. Posten 1769, s. 933.
δ) (ut)ur l. av rummet, från platsen, ur fläcken; företrädesvis i sådana negerade uttr. som icke (kunna) röra sig l. ngn l. gå l. komma (ut)ur l. av rummet, äv. bildl., betecknande att ngn icke kommer ngn vart med ngt l. att det icke går framåt med ngt l. att ngt står stilla o. d. (Han) hafwer warit så stark och föör, at fem starke Krijgszknechter icke hafwa kunnat .. röra honom aff Rumet. Schroderus Os. 1: 458 (1635). (Stadens styrelse) lät sig fuller werket uppå mitt inständiga och trägna anhållande .. något wara om hiertat, men thet kom föga ur rummet. Block Pest. 95 (1711). Jag hade tänkt at börja väfva / Långt förr än någon an' i år, / Men hur man bjuder til at sträfva, / Det aldrig utur rummet går. Lenngren (SVS) 1: 20 (1775).
ε) rum från rum l. från rum till rum, från plats till plats. Kellgren (SVS) 3: 166 (1786). Adlerbeth Æn. 331 (1804).
c) (fullt br.) estet. o. litt.-hist. i uttr. rummets enhet, enhet (se d. o. II 4 slutet) med avseende på platsen för handlingen i ett drama o. d. CJLAlmqvist i Hermes 1821, 2: 186. De tre enheterna, rummets, tidens och handlingens. ASScF 16: 158 (1888). Lagen om rummets enhet. Steffen SvLittH 71 (1904). DN(A) 1956, nr 50, s. 14 (i fråga om handlingen i en film). jfr (†): Sannolikheten är .. grunden til .. dessa 3 enheterna .. af sak, rum och tid. Bergklint MSam. 1: 248 (1781).
d) (†) om plats l. område mer l. mindre klart betraktad (betraktat) ss. en geografisk enhet (ett samhälle l. en ort l. ett land l. en trakt l. dyl.) l. ss. boplats för ngn (jfr 12). (Vid skapelsen) hade .. Gudh förseedt .. (människan) medh jtt sådana rwm och heman som henne wel tiente. OPetri 3: 524 (c. 1535; om Eden). At tu så skulle sönderkrossa oss j ormas rume. Psalt. 44: 20 (öv. 1536; Bib. 1917: schakalers land). Lät giffua migh itt rwm vthi en aff städhernar på landena, at iagh må boo ther inne. 1Sam. 27: 5 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1862); Bib. 1917: bostad); jfr 12. (Det är tillåtet för gävleborna att) bruka frij handel .. uti Kopar- och Jernber(g)slagen på the rum och städer, som the här till haffue waritt wane, nemligen uti Torssåker uthi Gestrike landh, Hedemora by (osv.). PrivSvStäd. 4: 91 (1594). Någre få städher och rum nödges allene bäre all tungen. AOxenstierna 2: 45 (1612). Runius (SVS) 1: 52 (c. 1710).
e) (†) plats för ngn i en lokal l. på en samlingsplats utomhus (särsk. sittplats) l. i en truppformering l. procession l. ett led o. d.; äv. med särskild tanke på att en viss plats tillkommer ngn på grund av hans rang l. ställning l. ämbete l. dyl. (jfr 17 c). När tw bliffuer bwdhen aff noghrom till bröllop, sät tigh icke j fremsta rwmet. Luk. 14: 8 (NT 1526). Fattigh mans rum är baak dören. Grubb 205 (1665). När dansen är slutad, ställa Herdinnorne sig i sina förra rum. Lalin Arachne 13 (1750). Presidenten intager .. det lägre rummet af en katheder-lik talar-stol, i hvars högre rum General-Stats-Opinanten sätter sig. Atterbom LÖ 2: 246 (1827, 1854). Franzén Skald. 3: 11 (1829). — jfr HEDERS-, KYRKO-, PIG-, PLIKTE-RUM. — särsk.
α) i sådana uttr. som taga l. intaga (ett, sitt) rum, taga plats l. placera (ställa l. sätta) sig resp. inta sin l. en viss plats; äv. oeg. l. bildl., ss. beteckning för att en person hör till l. upptages i en viss krets o. d. Landzmarskalken tager (i rikssalen) sitt rum mitt för Ridderskapedh. RARP 1: 7 (1626). Jag saknar ibland Eder .. tvenne värdiga lärare, hvilka med skäl förtjena att intaga sina rum ibland Eder (i Sv. akademien). Gustaf III 1: 26 (1786). (Han) nedsatte .. sig på en bänk. .. Flickan tog sitt rum bredvid honom. Palmblad Nov. 2: 25 (1819, 1841). Schulthess (1885: ta in sitt rum).
β) i sådana uttr. som stiga ur sitt rum, gå från l. lämna sin plats; giva ngn rum ngnstädes, ge ngn plats l. placera ngn ngnstädes; giva ngn sitt rum, ge ngn sin plats; ömsa rum, byta plats. Stenberg steg uhr sit rum (på riddarhuset) til Hr Johan (Gyllenstierna). RARP 9: 255 (1664); jfr δ. Konungen .. gaf honom rum och säte näst intil Biörn Marskalken. Peringskiöld Hkr. 1: 452 (1697). Gifva enom sitt rumm. Dähnert 235 (1746). Ömsa rum. SvSaml. 3—6: 20 (1764).
γ) om elevs plats i skola (på viss plats i ett skolrum l. i viss klass o. d.; jfr 17). Rectores skola sättia hwar och en (lärjunge) i det Rummet, där han kan .. fatta .. de Stycken, som där warda föreläste. Skolordn. 1693, s. B 1 a. Äge (lärare) ock magt, med Rectoris samtycke, at .. (de flitiga) öfver de försummelige i Classen flytta; dock, at det sker med löfte för de förbigångne, at de skola sine rum återfå, der de sig märkeligen förbättra. PH 7: 5005 (1760).
δ) om adelsmans l. adelsätts numrerade plats på riddarhuset (motsv. ättens immatrikuleringsnummer). RARP 1: 7 (1626). Class Biörneram .. bekom seden (adels-)brefwet war opläsett med sin broder dett 274. Rumet (på riddarhuset). Därs. 3: 304 (1643). Schönberg Bref 1: 203 (1778).
f) (†) närmande sig bet.: post (se POST, sbst.2 1, 2). (Sjömannen) har ej svigtat under faran, han har ej öfvergifvit sit rum eller undanhållit sin hjelp. Rosenstein ÅmVetA 1790, s. 41.
g) i uttr. som beteckna en viss plats ss. den plats som är särskilt avsedd för l. tillkommer ngt l. där ngt naturligen hör hemma o. d; jfr j α. Stik titt swärdh j sitt rwm. Mat. 26: 52 (NT 1526). Spiut, wapn och wärjor dee hafva sitt wissa rum under bord och bänkar. 2Saml. 1: 116 (c. 1669). Allt har sin tid och sitt rum, hvilka måste iakttagas. Leopold 3: 431 (1797, 1816); jfr a. Må .. (min efterträdare, när palatset förfallit,) upprätta bildverken, vårda minnestaflorna, återställa dem till sitt rum. UVTF 12: 81 (1875). Som stjärnan uppå himmelen så klar / Hon längtar till sitt rum, / så (osv.). Holmström-Ingers SvSång. 742 (1917; i folkvisa från Östergötl.).
h) (†) om visst (till platsen i förh. till andra utrymmen bestämt) utrymme på skriv- l. trycksida för siffra; jfr 2 a, 8, 17. AJGothus ThesArithm. 2 (1621). Multiplicera divisoren 4 med sista quoto 3 gör 12, hwilket ställes ett Rum bättre tilbaka till wänster. Rålamb 1: 9 (1690). Palmquist Räkn. 15 (1750).
i) (†) om platsen för ett ord l. en sats l. ett skiljetecken i en framställning l. accentens plats i ett ord o. d. Hvar äger (:) Colon sitt vanliga rum? Giese Sprachm. 1—3: 488 (1730). (I vissa fall av ssg) beholler accenten .. thet rumet i the sammansatte orden, som han hade i sjelfva ursprungsordet. Kullin EngGr. 7 (1744). Rummet för bisattserna, i synnerhet för biords-bisattserna, kan mycket förändras. Almqvist SvSpr. 104 (1832, 1854). Enberg SvSpr. 87 (1836).
j) († utom i β) om platsen för ngt i en framställning l. publikation o. d.; jfr h, i. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 2 a (1587). Wi (kunna) intet förbi gå, at på detta rummet beswara et inkast, som til äfventyrs til wår gravation göras måtte. HC11H 10: 137 (1672). Börandes en och hvarje sådan artikel i (bokförings-)journalen få sit särskildta rum för hvart år. Wallquist EcclSaml. 1—4: 281 (1788). — särsk.
α) [jfr g] i uttr. som beteckna den rätta l. lämpliga platsen för ngt, t. ex. annotera ngt på sitt (rätta) rum, här är icke rummet att (osv.), ngt finner sitt (rätta, lämpliga) rum ngnstädes o. d.; äv. närmande sig o. svårt att skilja från 17 f. (Pontius Pilatus) om hwilkens bedriffter fram bättre vthi sitt rum förmälas skal. Schroderus Os. 1: 5 (1635). Vidare här om på sitt rumm. Tiällmann Gr. 37 (1696). (Kamreraren skall) ingen assignation passera låta, innan den uti bemälte skuldbok på sitt rätta rum och ställe annoterat är. CivInstr. 115 (1723). Desse ämnen kunna .. finna sit rätta rum i nästa bref. Schönberg Bref 1: 180 (1772). Här (dvs. i detta minnestal) är icke rummet att framställa 1789 års revolution. Rosenstein 2: 18 (1811). Palmblad Norige 31 (1846).
β) (i sht i vitter stil, ngt arkaiserande) med anslutning delvis till 1 e, i sådana uttr. som lämna l. giva rum (förr äv. ett rum) åt ngt l. (numera föga br.) lämna l. giva l. vägra ngt rum (förr äv. ett rum) l. ngt får l. finner rum (förr äv. ett rum) i en publikation l. dyl., förr äv. neka rum åt ngt, bereda plats för l. ta in resp. vägra att ta in ngt resp. ngt kommer l. tas in i en publikation o. d. Då Historien är upfyld af underliga händelser vid Kongl. Personers Födelse, lärer ej rum nekas åt en, som skal hafva händt vid et Dödsfall. SLoenbom (1763) i HC11H 1: 132. Hans bref har jag .. gifvit et rum i Lärda Tidningen. CGjörwell (1779) i HH XXXII. 1: 113. At I, mine Herrar ej vägren det (dvs. ett ”visförsök”) et rum i ert Blad. Lenngren (SVS) 2: 303 (1793). Min skrift, som fått ett rum i Economiska Annalerne. EconA 1808, maj s. 40. Andra bidrag från 1880-talets generation funno rum i en årsrevy. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 323 (1916). Lämna rum åt en insändare. Östergren (1936).
k) (†) abstraktare, närmande sig bet.: läge, position, ställning; äv. i uttr. rum till ngt, läge l. dyl. i förh. till ngt. Lucidor (SVS) 338 (1673). Uppå de orter, der malmstrek finnas, annoterar Landtmätaren sådant noga, samt utsätter des rätta rum och ställen i Chartan. LandtmFörordn. 30 (1725). At .. finna rummet för .. (en viss) punkt. Palmquist Alg. 2: 26 (1746). Att under ett anfall förändra rum till fienden, genom att närma sig till eller aflägsna sig ifrån honom. LednHandterHugg. 1841, s. 7.
l) (†) oeg., i uttr. rum efter ngn, om avtryck l. spår som ngn lämnat efter sig på en plats. Antiq(u)itatis vestigia .. 3 Ett hohl i bärjet såsom efter en talrik .. 4 rum i bärget efter een som satt och meette. Bureus Suml. 44 (c. 1600).
m) (†) allmännare l. bildl. (jfr e α, 14, 17), i uttr. som beteckna att ngn l. ngt får plats l. placeras l. anbringas l. emottages l. har möjlighet att få plats l. placeras ngnstädes l. att ngn tillåtes deltaga i ett möte o. d. (De) anhölle .., at man på thetta Mötet (i Kalcedon) skulle vplåta Dioscoro sampt hans Biskopar Rum. Schroderus Os. 1: 769 (1635). Mången förswär Helfwetet, förr än han weeth sigh rum i Himmelen. Grubb 555 (1665). De .. öpna villigt / Et rum i glädjens krets. Kellgren (SVS) 2: 320 (1792). Efter .. (Mauritz Sture) först gick ur tiden, fick hans namn sitt rum på grafstenen (över graven för Sture-ätten). Iduna 6: 121 (1816).
5) [jfr 4 o. 6] bärgv. plats i gruva där malmbrytning bedrives, arbetsplats i gruva. JernkA 1903, s. 31 (1607). Nya rums och skjerpningars uptagande (i Sala silvergruva). HC11H 12: 9 (1697). SvTidskr. 1873, s. 93. — jfr ARBETS-, GRUV-, GRUVSKIFTS-, GRÅBÄRGS-, KLYFT-, MALM-, SYLT-RUM m. fl.
6) om ett av väggar helt l. delvis omslutet utrymme l. en på liknande sätt avgränsad del l. avdelning av ngt (i allmän anv.; jfr 9); hålighet, håla; kammare (se KAMMARE, sbst.2 6); fack, ficka o. d.; jfr 5. 4 Bokhÿllor medh 7 långa rum. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 11. En korg .. för ägg med 2ne rum. HovförtärSthm 1759, s. 4004. Granatkarteschens inre urhålkning består af 2 delar, nämligen: krutkammare och rum för kulor. LbArtill. 27 (1892). Ryssjkroppen och dess olika rum. LandsmFrågel. 37: 28 (1935). — jfr ANTÄNDNINGS-, AXEL-, BLÅS-, BRÄNN-, DAMM-, ELD-, FÅNGST-, GNIST-, HÅL-, HÄRD-, KOMPRESSIONS-, KYL-, LADDNINGS-, MASKIN-, PLÄTT-, RESONANS-, UGNS-, VATTEN-, VED-, VÄLL-RUM m. fl. — särsk.
a) om utrymme l. hålighet i en varelses kropp l. i en växtdel o. d. Frökapsel med tre rum. VarRerV 7 (1538; om munhålan). Elack Slem och öfwerflödiga Wätskor som sigh hafwa uppehållit i Magens Rynckor och Rumm. Lindh Huuszapot. 283 (1675). (Bröstets) rum (cava). TLäk. 1832, s. 65. Hon räknade rummen inne i äpplets kärnhus. Moberg SistBr. 141 (1959). jfr BALSAM-, KÄRN-, OLJE-RUM.
b) om utrymmet i en kista l. låda l. var o. en (vart o. ett) av de med väggar skilda avdelningarna l. facken i en låda l. ett skåp o. d. Ett tomptt skrin .. med månge rum. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 41. En lithen lådha medh rum som en Krydlådha. BoupptSthm 9/6 1659. Stort skåp med 7 Rum. HovförtärSthm 1717 A, s. 1555. Skall väl han i sorgekistan / Läggas, i det trånga rum? Oscar II I. 2: 230 (1859, 1886). jfr LÅD-, LÖNN-, MELLAN-RUM.
c) om olika fack l. fickor av ett av läder l. tyg l. dyl. tillvärkat föremål (t. ex. en portmonnä l. plånbok). Krÿde Seker enn Medh 8 Rum. KryddRSthm 1564 B, s. 14. Ett Cambfodher medh fyra rum. BoupptSthm 30/7 1659. En röd Taskbok med 4 rum. GT 1786, nr 20, s. 4. Östergren (1936).
d) (†) bildl. (jfr 9 h, 14), i uttr. det finns många rum för pängarna, det finns många hål att stoppa pängarna i. SynodA 1: 91 (1649).
7) [jfr 4, 6, 9] (†) skrymsle, vrå, gömställe, tillhåll l. dyl. Luk. 11: 33 (NT 1526). Iagh haffuer blottat Esau, och vppenbarat hans heemligh rwm, så at han kan icke vndstinga sigh. Jer. 49: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: gömslen). Han haffuer wachtat effter migh lijka som en Biörn, lijka som itt Leyon j lönligh rwm. Klag. 3: 10 (Därs.; ännu hos Melin HelSkr. (1858); Bib. 1917: i försåt). Thorsten gaf det rådet att de skulle leta i skogen som war nest gården, och sade där wara monga rum, hwaruthi de kunde giöma sig. Reenhielm OTryggw. 5 (1691). — särsk. i uttr. alla vinklar och rum o. d., alla vinklar o. vrår, alla håll o. kanter. Petreius Beskr. 2: 103 (1614). Därs. 177.
8) gm linjer l. dyl. (ofta rutformigt) avdelat utrymme på en yta; särsk. om sådant utrymme på papper, avsett för viss text; jfr 4 h. Bergklint MSam. 1: 144 (1781). Öfre ytan af skinnet (på de lapska trolltrummorna) afdelades med röda streck .. i flera rum. Düben Lappl. 267 (1873). För efterträdarevalet må dessutom i motsvarande rum å (val-)sedelns högra sida uppföras högst två namn. SFS 1921, s. 833. — särsk. i utvidgad anv., om utrymme i en bok, avsett för vissa anteckningar; i ssgn INSKRIVNINGS-RUM.
9) utrymme i ett byggnadsvärk o. d. (särsk. ett hus), som är avgränsat från andra delar av byggnadsvärket osv. l. från yttervärlden gm väggar, golv o. tak; särsk. om de olika utrymmena av detta slag i ett boningshus (ofta med undantag för vissa utrymmen med speciell anv., t. ex. kök, tambur, garderob); jfr GEMAK, sbst.2, KAMMARE, sbst.2 2, 3, LOKAL, sbst.1 3, SAL. En våning på fem rum och kök. Ett stort, litet, vackert, ljust, mörkt, högt, lågt rum. Rummen vette åt gatan. Ett rum åt gården. Inreda rum på vinden. Bygga till ett rum. Huset bestod av ett enda stort rum. En del av rummen i huset höllos avstängda. En fil av rum. Rummen ligga i svit. (Lat.) Hypogeum .. (sv.) rum vnder iordenne, diwp kellare. VarRerV 23 (1538); jfr 6. G1R 17: 110 (1545). (För biblioteket) upbygges ett stoort och skiontt rumb. Annerstedt UUH Bih. 1: 155 (i handl. fr. 1620). Vid Landshöfdinge Residencen (skall) inrymmas för Landtmätaren et tjenligit rum til Contoir. LandtmFörordn. 73 (1725). Rummen i huset voro präktigt och dyrbart meublerade. Linné Sk. 266 (1751). Röda Rummet. Strindberg (1879; boktitel). Å fastigheten finnes uppfördt ett boningshus .. inrymmande 11 rum, 2 hallar, serveringsrum och kök, samt källare. PT 1910, nr 258 B, s. 2. Aronson SångPolstj. 92 (1948). — jfr ARBETS-, AUDIENS-, BAD-, BALKONG-, BIBLIOTEKS-, BONINGS-, BOSTADS-, DAG-, DAGLIG-, DISK-, DUSCH-, FIN-, FLICK-, FORSKAR-, FRUKOST-, FÖRVARINGS-, GAT-, GAVEL-, GENOMGÅNGS-, GÅRDS-, HERR-, HÖRN-, KAPP-, KART-, KLASS-, KLUBB-, KOK-, KOMMUNAL-, KONTORS-, KÄLLAR-, LAGER-, LUNCH-, LÄRO-, LÄS-, LÖNN-, MASKIN-, MAT-, MOTTAGNINGS-, MUSIK-, NORR-, OMKLÄDNINGS-, OPERATIONS-, PACK-, PANN-, PARAD-, PERSONAL-, POJK-, PRAKT-, RÖK-, SAMLINGS-, SAMTALS-, SERVERINGS-, SESSIONS-, SITT-, SJUK-, SKOL-, SKRIV-, SKYDDS-, SMÅ-, SOV-, SÄLLSKAPS-, SÖDER-, TOALETT-, TVÄTT-, VARDAGS-, VINDS-, VÄNT-, VÄSTER-, ÄMBETS-, ÖSTER-RUM m. fl. — särsk.
a) om ett l. (i pl.) flera rum av en större våning l. i en byggnad, betraktat (betraktade) ss. ngns privata del av våningen osv., särsk. ss. motsats till vissa gemensamma rum, sällskapsrum o. d. Stänga sig inne l. hålla sig på sitt rum. Var är Karl? — Han är på sitt rum. Princens och Princessans Rum. HovförtärSthm 1682, s. 193. Bolin VFöda 32 (1933). (†) Jag är .. häftigt angripen af en svår Influenza, och fången inom mina rum. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 26. — särsk. i uttr. arrest på (äv. i) rummet l. sitt l. eget rum o. d., arrest varvid den arresterade skall vistas på sitt rum. Arrest i eget rum. TjReglArm. 1819, 1: 267. Östergren (1936).
b) om rum som uthyres l. upplåtes ss. logi åt gäst l. resande o. d. på hotell l. pensionat l. i privatvåning; särsk.: hotellrum, resanderum; stundom liktydigt med: logi. Få l. ta rum på hotell. Beställa rum. Finns det något rum ledigt? Alla rum voro upptagna. Det blir inte lätt att få rum under pingsten; hotellen äro överfulla. Han försökte få tag i ett rum för natten. Rum med två bäddar. Thorild Bref 108 (1784). Det dröjde icke länge, förrän resandeströmmen skulle vara här och då ett rum icke längre kunna uppbringas. Lagergren Minn. 8: 53 (1929). — jfr ENKEL-, GÄST-, HOTELL-, HUS-, PENSIONATS-, RESANDE-, ÖVERLIGGNINGS-RUM m. fl. — särsk. i uttr. privat rum l. rum för resande, om enstaka rum i en privatvåning l. en (mer l. mindre hotelliknande) våning med rum som mot betalning upplåtas ss. logi åt resande o. d. Thomée Sthm 103 (1843). Rum för resande. RTKatal. 1957, M. s. 943 (rubrik).
c) om rum som hör till en hyresvåning l. om självständigt, enstaka rum som uthyres åt ngn ss. bostad för längre tid, hyresrum. Rum att hyra. Rum med egen ingång. Ett ledigt rum. Björkegren 1666 (1786). Det lilla lärdomssätet, der .. mindre bemedlade borgare (hade) en del af sin bergning på att hyra ut rum åt skolungdomen. Strindberg SvFolk. 2: 298 (1882). Jonas bodde i ”möblerat rum” och åt på enkla matställen. Bergman JoH 115 (1926). Bo hade hyrt ett rum ute i staden. Hedberg VackrTänd. 7 (1943). — jfr ENKEL-, HYRES-, STUDENT-, UTHYRNINGS-RUM m. fl. — särsk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i uttr. bo l. sitta l. sätta sig på rum, bo resp. slå sig ned i hyresrum l. dyl. (motsatt: hemma hos sin familj); stundom med särskild tanke på sedeslöst liv fört av kvinnor boende i hyresrum. Har du träffat Beda något .. se'n hon lemnade (kaféet) Naples och satte sig på rum? Strindberg RödaR 311 (1879). Vi skulle ”bo på rum” som självförsörjande unga kvinnor. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 36 (1932). Ellens mor var ju en sån där som ”satt på rum”, hon dog i syfilis. Martinson Kvinn. 85 (1933).
d) i vissa uttr. betecknande lokaler av speciellt slag.
α) om rum på sjukhus; i uttr. enskilt l. halvenskilt rum, rum för en resp. två patienter; motsatt: allmän sal; äv. (numera mindre br.) allmänt rum, allmän sal (förr äv. i uttr. i allmänna rummen, på allmän sal). Ligga på enskilt rum. För de fattigare, som ligga i almänna rummen (på sjukhuset), äro 10 st. Stål-Sängar. VeckoskrLäk. 2: 50 (1781). I öfra våningen (av Sofiahemmet) finner man första klassens sjukrum, där betalningen är 6 kr. pr dag för enskildt rum samt 4 kr. i half-enskildt. Lundin NSthm 579 (1889). Allmänt rum (på Serafimerlasarettet). BtRiksdP 1894, 8Hufvudtit. s. 55. jfr ISOLERINGS-, PRIVAT-RUM.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. mörkt rum l. det mörka rummet o. d., om rum (särsk. fängelserum) utan (dags)ljus; jfr MÖRK, adj. 2 a β. Det mörka rummet, som hon för någon tid sedan blef kastad uti (genom dommarens befalning) i Alfvestad. VDAkt. 1749, nr 452. Arrest i mörkt rum. TjReglArm. 1858, 1: 24. jfr MÖRK-RUM.
γ) (†) om avträde l. dass; särsk. i uttr. à part rum l. hemligt rum. Ett á part rum. HovförtärSthm 1714, s. 1627. Gå på ett hemligit rum. KKD 2: 273 (1718). jfr AVTRÄDES-, BEKVÄMLIGHETS-, HEMLIG-, PRIVAT-RUM.
e) om ett av väggar avgränsat utrymme på fartyg l. i flygmaskin l. annat täckt fordon; jfr CELL 4 a β, HYTT 2, KAJUTA; jfr äv. 6, 10. Dalin FrSvLex. 1: 386 (1842). (Pansar-)fartyget (måste) indelas uti en mängd vattentäta rum eller celler. 2UB 9: 555 (1906). Smith (1917). — jfr BESÄTTNINGS-, BLYS-, FÖR-, FÖRAR-, GUNN-, KOLLISIONS-, KUL-, MÄSS-, PASSAGERAR-, PROVIANT-RUM m. fl.
f) i vissa stående (äv. oeg. l. bildl. använda) uttr. (jfr d, g, h).
α) (mera tillf.) i rum, inomhus. Wennerberg 2: xxxxii (1882).
β) (†) så l. så hög inom rum, med så l. så stor rumshöjd. En caractersbyggnad, bestående af en sal, 10 3/4 alnar i längden, 8 3/4 alnar bred, samt 4 1/2 aln. hög inom rum. EconA 1807, oct. s. 37.
δ) (mera tillf.) man kan inte vara i rum med ngn, man kan inte vara i samma rum som ngn; särsk. ss. beteckning för att man vägrar att umgås l. tala med ngn o. d. Bergman Jag 101 (1923).
g) (†) oeg., i uttr. ett rum tapeter, uppsättning av tapeter till ett rum. BoupptSthm 2/7 1686. Jag (har) kiöptt 4 rum tapperter målade på drell. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 99 (1706).
h) bildl. (jfr f); utan bestämd avgränsning från bildl. anv. av annan bet. av ordet (särsk. av 1, 4, 6, 7); jfr äv. B, särsk. 14. Den Högvälborne Fru, som nu til hvilo far, / Och lärdt i tankar rum för sina ben beställa. Frese VerldslD 125 (1726). (Chr.) Bunsens själ var ett rum för universum. Bremer GVerld. 6: 293 (1862). I själens innersta rum. Wikner Pred. 404 (1879). Öppna ditt hjärta i bön och bot, / Upplåt vart hemligt rum. Ps. 1937, 48: 3; jfr 7.
10) [jfr 9 e] sjöt. på fartyg: det utrymme l. de utrymmen under däck (närmast fartygets köl) som är avsett (äro avsedda) för förvaring av skeppets last l. (t. ex. på krigsfartyg) förråd o. d., lastrum, förrådsrum; jfr HÅL-SKEPP; nästan bl. i sg. best. Stuva rummet. Nere i rummet. Schmedeman Just. 931 (1685). De prickta Linier wijsa affdelningarna (av jakten), nembl. Kajutan, Salen och Rummet. Rålamb 10: 16 (1691). Vid Bornholm hade de haft sex fot vatten i rummet. Mörne Vinga 40 (1935). — jfr BOTTEN-, FARTYGS-, FÖR-, FÖRRÅDS-, KÖL-, LAST-RUM.
11) [jfr 6 b, 9] (†) i uttr. så l. så många rum l. rummet hög, om byggnad l. förvaringsmöbel o. d.: som har så l. så många rum resp. fack o. d. ovanpå varandra l. våningar (i höjdled); ss. adv.: med så l. så många våningar o. d. Thett störste runde tornedt (skall) förhöies ett rum högre, tretton allner högt och schall samme rum stå på pelare. HB 1: 200 (1572). Et steenhuss, trenne rumet högdt. VadstÄTb. 223 (1596). Een stoor, Suart försilfrat Skiänck .., tree Ruhm högh. Karlson EBraheHem 87 (i handl. fr. c. 1675).
12) (†) allmännare, om (plats med) lokaliteter l. byggnad(er) för visst ändamål l. om inrättning av ngt slag förlagd till en viss plats l. i en byggnad l. ett rum (i bet. 9) l. i vissa byggnader osv.; jfr 4 d. Alle the friiheter undentagelser fördelær, som al annæn sodana aandelig rwm (som kapell o. sjukhus) bör .. at niwthe. G1R 1: 34 (1522). The förbrenna all gudz rwm j landena. Psalt. 74: 8 (öv. 1536; Bib. 1917: Guds församlingshus). Scholarne, Academierne, eller andra publique rum. Nordencrantz Arc. 215 (1730). Hafver legohion, emot husbondans varning och vilja, burit eld i uthus, och andra rum, eller annorledes ovarsamt thermed omgått ..; vare tå husbonde saklös. BB 24: 3 (Lag 1734); jfr 9.
13) vad som utgör (den tänkta) förutsättningen för att ngt skall kunna uppfattas ss. lokaliserat till en bestämd plats l. havande en viss position l. en viss utsträckning (i längd, bredd o. höjd) i universum, matematiskt, filosofiskt o. psykologiskt definierat på olika sätt men allmänt ofta uppfattat ss. totaliteten av alla platser l. områden l. utrymmen l. volymer l. det oändliga universum l. dyl.; särsk. motsatt: tid; ofta med särskild tanke på de ovan angivna egenskaperna hos ett föremål (lägesbestämdhet, utsträckning i längd, bredd o. höjd); jfr 1, 2, 3, 4, särsk. 4 a. Det fysikaliska, matematiska, objektiva rummet. Tre-, fyr-, n-dimensionellt rum. Det krökta rummet, t. ex. i icke euklidisk geometri. Vara oberoende av tid och rum. Ha utsträckning i tid och rum. Alle rum äro för honom (dvs. Gud) itt rum, alle tijder äro för honom en tijdh. Muræus Arndt 2: 267 (1648); jfr 4. Rum är blott en förvirrad föreställning af alla förhållanden, som höra til inbördes coordination. Höijer 1: 58 (1796). Måleriet är .. en konst, .. som kan framställa blott det i tiden och rummet försiggående. Estlander KonstH 328 (1867). För varelser sådana som människorna äro tiden och rummet deras sätt att sinnligt förnimma, de äro former för deras sinnliga föreställningsförmåga. Rydberg FilosFörel. 1: 9 (1876). Allt är förgängelse, / och tid och rum tillhopa / ett hemskt oändligt fängelse. Dens. Dikt. 1: 6 (1877, 1882). En mängd må heta ett rum .., om den medger begreppet om ett avstånd, och det dessutom gäller, att avståndet AC obegränsat närmar sig avståndet AB, om punkten C obegränsat närmar sig punkten B. 19Årh. V. 1: 28 (1922). Tiden har blivit en egenskap hos rummet. Hellström Malmros 223 (1931). — särsk.
b) (i fackspr.) om den del av rummet (i ovan angiven bet.) som en varelse i ett visst ögonblick upplever med sina sinnen, särsk. med synen (äv. benämnt det psykologiska l. sedda rummet), ofta med särskild tanke på de egenskaper som utmärka detta slag av rum (avståndsvärkan, storleksperspektiv, djupdimension); ofta (i sht i ssgr) i fråga om återgivandet av ett sådant rum i konsten. Det åskådliga rummet. 2NF 23: 1153 (1916). Renässansens rum är vulgärt uttryckt ett euklidiskt rum, d. v. s. det man strävar efter är att återge föremålens absoluta läge i ett tredimensionalt åskådligt rumssystem. KonsthSPubl. 1918, s. 46. Det psykologiska rummet el. varseblivningsrummet. 2SvUppslB 24: 682 (1952). — jfr VARSEBLIVNINGS-RUM.
B. i vissa mera självständiga, bildl. anv.
14) (i sht i vitter stil l. arkaiserande) i bildl. anv., med tanke på ett visst utrymme l. en viss plats ss. förutsättningen för ngts förekomst ngnstädes: plats (se PLATS, sbst.1 4 c o. 6 c), utrymme (i bildl. bet.); numera bl. i anv. med jämförelsevis nära anslutning till ordets eg., lokala bet. (se särsk. a—d); jfr 15, 16. LPetri Luther Nattw. F 7 a (1558). Dän j hvilkens kropp sig döden inrymt Rum. Börk Darius 1028 (1688). Sorge Andar, / .. Togo rum med bitter smärta, / I mit hjerta. Nordenflycht Turt. 9 (1743). En del af dessa .. (ljud-)system äro alldeles för trånga, så att de sakna rumm äfven för ganska allmänna .. ljud. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. V (1885). Ju mera, som kommer in i ett huvud, desto bättre rum blir det. Lagerlöf Holg. 2: 369 (1907). — särsk. i vissa uttr.
a) få rum med l. ha rum för (äv. till) ngt, i fråga om fysisk l. psykisk kapacitet, med subj. betecknande person l. (mera tillf.) själsförmögenhet: få resp. ha plats l. utrymme för ngt, kunna hysa ngt o. d.; i vissa fall liktydigt med: ha ngt i minnet, komma ihåg ngt. Grubb 736 (1665: til). Herr professorn har ett förvånande minne, som har rum till och med för mina små poetiska drömmerier. Jolin Smädeskr. 17 (1863). Vi får inte rum med flera namn i våra huvuden. Lagerlöf Holg. 2: 369 (1907). Själv kände hon en så stor lycka överströmma sig .., att hon liksom inte fick rum med sorg över att han måste resa. Oterdahl Skram 76 (1919).
b) (tillf., arkaiserande) hålla rum för ngt, med personsubj.: se till att det finns plats l. utrymme för ngt, bereda plats för ngt. Nog skola vi, Ascheberg, göra vårt för att hålla rum för fritt och dristigt lynne. Hallström K11 119 (1918).
c) i sådana uttr. (med personsubj.) som ha rum för ngn l. giva l. bereda ngn (ett) rum i sitt hjärta, få l. vinna l. ha l. intaga (ett) rum i ngns hjärta, betecknande att ngn omfattar ngn resp. omfattas av ngn med kärlek l. sympati l. att ngn ägnar ngn sin dyrkan resp. att ngn dyrkas av ngn o. d. En annan har (under min frånvaro) lätt kunnat vinna det rum uti hennes hierta, som jag besuttit. Lindahl Tanckef. 20 (1740). I samma hjerta, samma böner, / Haf rum för ovän och för vän. Ps. 1819, 285: 4. Redan ifrån första dagen af hans inträde vid Carlberg hade den unga Carl S. .. intagit ett betydligt rum i hans hjerta. Knorring Cous. 3: 4 (1834). Bereden oss ett rum i edra hjärtan. 2Kor. 7: 2 (Bib. 1917). — jfr HJÄRTE-RUM.
d) det är l. finnes (ett) rum för ngt, det är plats l. utrymme för ngt o. d. När hon hafver födt barnet, .. då är blott rum för ljusa tankar. Wallin Rel. 3: 141 (c. 1830). Det finns alltid rum för ny rätt. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr 1. — särsk. (†) i uttr. det är icke något rum för böner övrigt hos ngn, ngn vägrar att lyssna till böner; jfr e α, f α, g δ, h β. 2Saml. 1: 123 (c. 1669).
e) giva l. lämna (förr äv. unna) ngt rum l. giva osv. rum åt l. för ngt o. d., ge plats l. utrymme åt ngt, låta ngt vinna insteg l. smyga sig in, tillåta ngt (särsk. en känsla l. en åsikt o. d.) att råda; i sht förr äv.: låta ngt få tillfälle att värka l. göra sig gällande, låta ngt ha sin gång o. d.; jfr 15 e. När tå sådana tanckar komma oss j hiertat, skole wij icke giffua them rum. LPetri 1Post. X 7 a (1555). Een slijk Flättia gaffz icke på then tijden Rum. Schroderus Os. 1: 174 (1635). (Oomvända människor) lemna icke .. (den Helige andes) nådevärkningar rum. Nohrborg 169 (c. 1765). Den fattiges föda är icke / Sluten från Kongliga bord. Åt ägg och svarta oliver / Unnas der rum ännu. Adlerbeth HorSat. 48 (1814). (Sabbatens helgd) borde utmärkas med maklig, stilla rörelse, som lämnade rum för upphöjda tankar. Moberg Rosell 157 (1932). — särsk.
α) (†) med avs. på bön, anhållan, begäran, vädjan l. annan framställning riktad till ngn: lyssna till ngt, icke avvisa ngt, låta ngt vinna gehör l. beaktande, fästa avseende vid ngt; äv. närmande sig bet.: bifalla l. uppfylla ngt; äv. i uttr. giva ngn rum, lyssna till l. höra på ngn o. d.; jfr d slutet, f α, g δ, h β. Wij .. bidie thet E(ders) H(öghet) .. wille wåra bön rum giffva. AAAngermannus (1596) hos Annerstedt UUH Bih. 1: 38. Keysaren kunde .. (protestanternas) begäran icke gifwa Rum. Schroderus Os. III. 1: 249 (1635). Kommer nu någonn .., som migh .. vill deferera, hoppas iagh, at E(ders) N(åd) .. effter sitt höga förståndh och goda affection emott migh sådanne icke giffver rum. OxBr. 12: 474 (1638). (Man) må .. gärna höra och lemna andras omdöme rum. Liljestråle Kempis 17 (1798). Adlerbeth Æn. 90 (1811).
β) (†) giva l. lämna sanningen rum o. d., hålla sig till sanningen, låta sanningen råda l. dyl. Lind (1749). D(om) Alfons, som haft nog styrka, at höra sanningen och lämna den rum hos sig. Eberhardt AllmH 4: 28 (1781). Klint (1906).
γ) (†) giva rum till ngt, med saksubj.: ge upphov till l. föranleda ngt. (Huset Medicis) förtjenster hafva gifvit rum til et sant ordspråk eller infall. Björnståhl Resa 1: 401 (1772).
f) få rum o. d., med saksubj.: få plats l. utrymme, rymmas; vinna insteg, komma in; få råda; i sht förr äv.: få tillfälle att l. kunna utveckla sig l. förvärkligas l. ske l. göra sig gällande l. värka o. d. O tu gode helge ande .., / .. lätt gudz ordh få j wårt hierta rum. GudlVis. A 2 b (1530). Dhet onda (måste) rymmas aff wägen, förr än fromheeten kan få rum. Grubb 722 (1665). De gamla lag-principer, som fått rum i våra älsta Lagar. Schönberg Bref 1: 20 (1772). Kurtisen och Malicen / Här (dvs. i balsalen) äfven fått sitt rum. Wecksell SDikt. 198 (c. 1860). Tillvaron får icke rum i vetande. Quennerstedt Agnost. 56 (1888). — särsk.
α) (†) om bön, anhållan, begäran l. annan framställning riktad till ngn: vinna gehör l. beaktande, icke bli avvisad l. lämnad utan avseende; äv. med subj. betecknande person som kommer med en bön osv.; jfr d slutet, e α, g δ, h β. Thenne Försmädelsen (dvs. förtalet mot Athanasius) fick så mycket Rum hoos Keysaren .. at han fattade til honom onådhe. Schroderus Os. 1: 309 (1635). Förklagan får giärna rum. .. (Dvs.) Dhen som först klagar blijr altijdh hörd. Grubb 236 (1665). Då finge jag rum och Gehör hos Herr Flep; det voro mycket jag hade att bära till torgs där. Amman 73 (1756).
g) (†) finna l. vinna rum l. finna osv. sitt rum o. d., med saksubj.: finna l. få plats l. utrymme, vinna insteg l. smyga sig in, få fotfäste; få tillfälle att utveckla sig l. ske l. göra sig gällande l. värka, få ha sin gång; kunna förvärkligas l. genomföras l. utföras, vara möjlig l. tänkbar; äv. närmande sig 16. Hwilken gode tröstfulle och nåderijke Lärdom aldrigh hade rum här j Rijket funnet, hwar .. (G. I) icke thet myckna .. Papistiske Ogräs .. vthrijdt hade. Svart Ähr. 49 (1560). Hoppas derföre i ödmiukhet. at rättvisan vinner sit rum. VDAkt. 1749, nr 444. Den (dvs. ledsnaden) kan aldrig finna rum hos en man, som i sitt snille äger så mycken tillgång till nöje. Kellgren (SVS) 6: 85 (1779). Här (dvs. vid missbruk av starka drycker) finner ingen hjelp rum. Oldendorp 1: 216 (1786). I senare tider börja andra åsigter (än vissa förut anförda) vinna rum. Roth 1Geogr. 10 (1884). — särsk.
α) vara på sin plats, ha sitt berättigande; få lov att förekomma l. användas l. (t. ex. om ord i en ordbok) medtagas o. d. Inga andra Dialect-ord finna rum i en Svensk Ordbok, än de som redan vunnit burskap. ASahlstedt i DA 1768, nr 47, s. 1. Bland (uttals-)förkortningar finnas .. de, hvilka .. blott finna rum på Scenen, då umgängestalet bör fullkomligen härmas. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 13 (1801).
β) om anmärkning, påpekande, invändning, beskyllning, misstanke o. d.: ha fog för sig, vara befogad l. berättigad; vara riktig, stämma. OfferdalKArk. N I 1, s. 117 (1722). Sahlstedt CritSaml. 343 (1759).
γ) om sats o. d.: vara tillämplig, gälla. (Jag) fruchtar .. dock lijkwähl, att här wid finna denna ord sitt rum: Nullus Propheta acceptus in patria. VDAkt. 1713, nr 152. Rosenstein 1: 283 (1796).
δ) om bön, anhållan, begäran, vädjan, ursäkt, förmaning, befallning l. annan framställning riktad till ngn: vinna gehör l. beaktande, icke bli avvisad l. lämnad utan avseende; äv. övergående i bet.: bifallas l. uppfyllas resp. (om ursäkt o. d.) godtagas l. accepteras l. (om befallning o. d.) åtlydas l. följas; jfr d slutet, e α, f α, h β. At wår vrsächt och endtskyldning må hoos H. K. M. finna rum. Chesnecopherus Skäl Ss 1 a (i handl. fr. 1596). Itt gott ord finner wäll fultt rum. SvOrds. B 3 b (1604). Thet befallningz Ordet Gud talade uthi Skapelse Tijden, altså: Wäxer til och föröker eder, hafwer och funnet sitt Rum hoos Bij. IErici Colerus 2: 96 (c. 1645). Altså kan then ansökning ey finna rum, som thenne Staden (dvs. Öregrund) gör, at (osv.). Bergv. 1: 458 (1693). Inga förmaningar (ha) kunnat finna rum hoos Hiertbergh at lefwa med sin hustru Christel(ige)n som sig bör. VDAkt. 1720, nr 277. Därs. 1760, nr 521 (1759). Goda ord finna godt rum. Granlund Ordspr. (c. 1880).
h) ha(va) l. äga rum, förr äv. ha(va) osv. sitt rum, med saksubj.: ha plats l. utrymme, ha vunnit insteg l. fått fotfäste; tillåtas att förekomma l. finnas; särsk. om känsla l. åsikt o. d.: tillåtas att råda, hysas; i sht förr äv.: ha l. få tillfälle att värka l. göra sig gällande l. gälla l. ha sin gång o. d.; äv. närmande sig 16. Wräcker (dvs. hämnens) icke idher sielffue kere wener, vtan later gudz wredhe haffua rwm. Rom. 12: 19 (NT 1526; Bib. 1917: lämnen rum för vredesdomen). Det Almännas olycka var (då Gustav Vasa blev riksföreståndare) så stor, at den gamle vid slika tilfällen vanlige afvunden hade föga rum. Dalin Hist. III. 1: 45 (1761). Den tanken, att ett utarmadt folk kan varda förkrossadt under bördornas tyngd, har intet rum i .. (K. XII:s) tankegång. Svedelius i 2SAH 54: 260 (1878). Lagerlöf Top. 243 (1920). — särsk.
α) (†) betecknande att (den allmänna l. lagliga l. moraliska o. d.) förutsättningen för ngts förefintlighet l. inträffande l. förvärkligande l. användning l. utförande l. inrättande o. d. föreligger: vara tänkbar l. möjlig; vara i enlighet med vad som är fastställt; vara på sin plats l. berättigad l. tillbörlig l. tillåten; få förekomma, kunna komma i fråga; jfr 15 e. När man predicar Boot och Bättring, tå haffua gerningarna rum och moste wara medh. LPetri 2Post. 275 b (1555). Swetten vthlockes på laaffwan (i bastun), .. Ther doch för heedert (ährligheet) skull, skörten och badhlakan hafwa sit rum. Schroderus Comenius 580 (1639). Eden har ej rum, så länge sanningen kan, på annat sätt, igenfinnas. Nehrman PrCiv. 220 (1751). I val af ämnen och ordning vid deras införande (i föreliggande samlingar) är förbättring både nödig och möjlig. Den skall ock snart tilkomma, när .. förrådet blir så stort at val har rum. Wallquist EcclSaml. 1—4: 4 (1788). Du vet .. / .. att ett giftermål ej mellan oss (syskonbarn) har rum, / Om vi ej Kungens tillstånd äga. Leopold 1: 498 (1793, 1814). De .. gillade (icke) min uppfattning, om hvars riktighet också tvifvelsutan olika meningar kunde äga rum. De Geer Minn. 1: 194 (1892); jfr 16 a. — särsk.
α') om ord: ha sin plats (i ett lexikon, i viss ställning i en sats o. d.). Indefinitus de, à .. har sitt egenteliga rum för Nomina propria och pronomina Conjunctiva. Biurman FrSpr. 29 (1729). (Dialekt-)ord, som i detta Verket icke skulle ega rum. Sahlstedt Föret. 4 (1773). Almqvist XVI (1842).
β') om handling: kunna utföras obehindrat. På thet .. (Jesu) böön skulle haffua teste bequemligare rwm och skee medh så mykit mindre hinder, drogh han sigh jfrå folket affsijdes bortt j öknena. LPetri 1Post. V 4 a (1555).
γ') om åtgärd: vara behövlig (o. således befogad). Annan reparation på thessa Förvarings ställen hade således intet rum. VDAkt. 1790, nr 524.
δ') om anmärkning, beskyllning, misstanke, påstående o. d.: ha fog för sig, vara befogad l. berättigad; vara riktig l. sann; stämma o. d. VRP 5/4 1735. VDAkt. 1760, nr 470 (om misstanke). Thesse beskyllningar äga så mycket mindre rum, som jag .. aldrig sökt skada eller förfördela min nästa. Därs. 1784, nr 112. Här må nu pröfvas, huruvida Förf:s anmärkning äger rum. SKN 1845, s. 60.
ε') om regel, stadgande, påstående o. d.: vara tillämplig, gälla o. d. Chesnecopherus Skäl Mm 1 b (i handl. fr. 1595; om regel). Såsom Hippocr. .. säger, at alla Plåckfruchter äre windachtige, så hafwer thet synnerlighen sitt Rum om Bönor. Palmchron SundhSp. 39 (1642). Emedan .. Kongl. Förordningen af 1696 i sådant mål (rörande förlagshandeln) ei hafver rum. Bergv. 1: 691 (1730). König Mec. 16 (1752; om regel). Riccoboni Catesby 16 (1761).
ζ') om rättegångskostnader, böter o. d.: (skola) utgå; (kunna) utdömas; förekomma; jfr 16 a. (Eftersom tillstånd att bryta kvarnstenar förelåg) kan påstådde plikten för åverkan här icke hafva rum. NoraskogArk. 4: 378 (1764). Äskade Rättegångz Kostnader å ömse sidor dömdes at intet äga rum. VDAkt. 1790, nr 256. Nordström Samh. 2: 338 (1840).
η') om ränta, betecknande att en viss ränta är fastställd. Hvarå tillkommer ½ års Ränta å de skulder hvarå Ränta äger rum. BoupptVäxjö 1832. Därs. 1833.
ϑ') om botemedel l. kirurgiskt ingrepp o. d.: (i föreliggande fall) böra ifrågakomma l. kunna användas l. vara till nytta l. dyl. Åderslående haar och sitt rum, och anställes hoos them, som thet behöfwa, särdeles the Blodrijka. Hiärne Suurbr. 40 (1679). Samlas vattnagtiga vätskor endast af hinnornas slapphet, har operation rum. Meyerson SerafimInstr. 38 (i handl. fr. 1761). VDAkt. 1792, nr 128 (om botemedel).
β) (†) om bön, anhållan, begäran, ursäkt, förmaning, befallning l. annan framställning riktad till ngn, = g δ. J faren effter och wilien dödha migh, ty ath mitt tal haffuer intit rwm j idher. Joh. 8: 37 (NT 1526; Bib. 1917: ingång). VDAkt. 1653, nr 253 (om begäran). Nordforss (1805; om ursäkt).
γ) (†) ngn låter sanningen ha rum l. sanningen får äga rum, ngn håller sig till sanningen l. låter sanningen råda resp. sanningen får råda. VDAkt. 1689, nr 696. Ödmann StrFörs. 1: 326 (1799).
δ) (†) ha sitt rum i ngt, ha del i ngt. Hafwer altså ingen slump, händelse eller någhot blindt öde sitt rum vthi the Rättferdiges dödh. Emporagrius Oxenstierna 60 (1655).
15) [specialfall av 14] († utom i d o. e) om möjlighet för ngn att göra ngt visst l. att handla på visst sätt o. d., tillfälle, chans; rådrum; äv. närmande sig dels bet.: tid (att göra ngt, till ngt), dels bet.: anstånd; äv. i mer l. mindre klart tautologisk förb. med sådana ord som lägenhet, tillfälle, tid o. d. Apg. 25: 16 (NT 1526). Tå iach kom in vti Egypten .., fick iach ther rum til at mykit got läsa och scriffua. FörsprSyr. (öv. 1536). Tu .. lät them haffua rwm til bätring. Vish. 12: 10 (Bib. 1541; Apokr. 1921: rådrum). Borgmästaren fick rum och tilfälle, at hielpa Krijgsfolcket ther ifrån. Schroderus Liv. 170 (1626). At Senatus Academicus .. lämnat honom rum til d. 21 sistl. .. at inkomma med sitt swar. ConsAcAboP 6: 485 (1689). (De gamla) Wäl önska åter, män sin Önskans rum (dvs. möjlighet att uppnå vad de önska) ei finna, / Sin Ungdoms Kwikhet ok sin Blummas Liuflighet. Dahlstierna (SVS) 21 (1690). Varder någor öfvertygad, at hafva .. vist dråparen rum och lägenhet at dräpa ..: tå skal både han, och dråparen, lif mista. MB 24: 4 (Lag 1734). I detta ögonblick var hvarken tid eller rum att tänka derpå. Knorring Ståndsp. 2: 112 (1838); jfr 17 f. Almqvist Amor. II (1839: rum och tillfälle). — jfr AND-, BETÄNKE-, RÅD-RUM. — särsk.
a) i uttr. här är fritt rum för ngt, här är fritt utrymme l. fältet fritt för ngt. Här är fritt rum för gissningar. Kolmodin Liv. 2: 54 (1832).
b) i uttr. se sitt rum, se sitt tillfälle l. sin chans l. dyl. VadstÄTb. 400 (1607). KKD 12: 402 (1710).
c) i uttr. veta l. finna rum att göra ngt, veta sig råd resp. finna på råd, hur ngt skall göras. VDAkt. 1665, nr 350 (: finna rådh och rum). När omsider begynte klagas att så många præster giordes, så att man intet wiste rum att försöria dem, .. då kom (osv.). Rudbeck Bref 315 (1687).
d) (arkaiserande) i uttr. ge lastaren l. lastarenom rum, urspr.: ge djävulen ett tillfälle (att anställa skada l. vinna insteg o. d.); senare äv. o. numera bl. (äv. i sådana uttr. som ge lastarna l. belackarna rum l., mera tillf., ge rum åt smädaren): ge anledning till klander l. kritik l. gyckel o. d.; se vidare LASTARE, sbst.1 slutet. Geffuer icke .. lastarenom rwm. Ef. 4: 27 (NT 1526; Bib. 1917: given icke djävulen något tillfälle). Gifva lastaren rum. Sahlstedt (1773). Ge rum åt smädaren. Leopold 3: 386 (1797, 1816). (Munk-)ordnarna själva gåvo (under medeltiden) lastarna mycket rum. Sylwan (o. Bing) 1: 112 (1910). Ge belackarna rum. Siwertz Förtr. 85 (1945).
e) (fullt br.) i vissa stående uttr., betecknande att förhållandena i ett visst avseende äro sådana att en viss inställning (t. ex. tveksamhet, tvivel, hoppfullhet) är berättigad l. på sin plats l. förklarlig, särsk. ngt lämnar l. ger rum l. det finns rum för ngt; jfr 14 e, h α. Kellgren (SVS) 3: 240 (1785). Der funnos .. skäl å ena sidan och skäl å den andra, der fans rum för motsatta åsigter. Svedelius i 2SAH 44: 69 (1868). Några smärre detaljer måste ju alltid ge rum för erinringar. SD(L) 1904, nr 268, s. 2. Ifrågavarande stadgande lämnar i visst afseende rum för tvekan om, hur det rätteligen bör förstås. Kallenberg CivPr. 1: 335 (1918).
16) [i utvidgad anv. av 14] i uttr. äga, förr äv. hava l. finna rum, betecknande att ngt föreligger l. förefinnes l. inträffar l. försiggår o. d.; i äldre ex. ofta utan bestämd avgränsning o. svårt att skilja från 14 g, h.
a) (numera knappast br.) om person, föremål, vara, förhållande, egenskap, tillstånd o. d.: (före)-finnas, förekomma, föreligga, vara för handen; existera; råda. Pröfwas nu ingen åtskillnad .. hafwa rum (mellan furstars o. konungars arvgods) .., så kan man (osv.). HC11H 13: 189 (1693); jfr 14 h α. Berch Hush. 4 (1747: hafva rum). Vocativus har allenast rumm i andra person. Ljungberg SvSpr. 97 (1756); jfr 14 h α. Pålitliga statistiska uppgifter äga rum, som (osv.). Scott HvadBränv. 3 (1836). Denna gång egde ibland det bättre folket på (fartyget) Yngve Frey ingen .. (yngre, ogift) mansperson rum. Almqvist Går an 16 (1839). Äfven punsch egde rum. Därs. 71. Att skilnaden emellan skatte och frälsejord nu redan också i Finland ägde rum. Nordström Samh. 1: XIV (1839). Möjl. eger .. (med avs. på ordet öde) släktskap rum med got. awiliuþ. Hellquist EtymOrdb. 1453 (1939).
b) om händelse l. skeende o. d.: inträffa, tilldraga sig, försiggå, ske. Fennia XVI. 2: 100 (1756: finner rum). Hela lynnet, som genomgår händelserna (som skildras i det fingerade manuskriptet till Amorina), gör gerna omöjligt, att de kunde hafva funnit rum i Gustaf III:s epok. Almqvist Amor. XVI (1839). Om .. ransaknings-häktena i ett centralt läge kunna förenas, bör detta äga rum. Oscar I Straff 95 (1840). Karl XV:s kröning ägde rum den 3 maj. De Geer Minn. 1: 204 (1892). Hellström Malmros 22 (1931).
17) (utom i d o. e numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) i bildl. anv., med tanke på en viss plats ss. förutsättningen för ngts lokalisering överhuvud l. i förh. till ngt annat: plats (se PLATS, sbst.1 4 c, e, f) som intages av l. som tillkommer ngn l. ngt i ett visst sammanhang, t. ex. i ett system l. i en tids- l. ordningsföljd l. på en grad-, rang- l. värdeskala; ställning; särsk. i sådana uttr. som ge l. bereda ngn l. ngt l. ha (äv. äga) l. intaga (förr äv. inkräkta) l. förvärva sig (i sht förr äv. vinna) rum l. ett rum bland ngra, placera l. räkna ngn l. ngt resp. vara placerad l. befinna sig l. räknas l. placera sig bland ngra l. förvärva sig en ställning som är jämbördig med ngras o. d. (Konungens svar är) en dyrbar Sententz som sitt rwm werd wore ibland Salomos höga wisor. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 6 a (1587); jfr 4 j. Den Spira, som i så många stora Konungars händer vunnit rum ibland de yppersta i Europa. PH 6: 4445 (1756). Fahlun, som har 15:de rummet ibland Städerna. Hülphers Dal. 341 (1762). Stats-Ekonomien, som i nyaste tider inkräktat ett rum ibland vettenskaperna. ObjGästen 1829, nr 42, s. 1. De klassiska studiernas rum i tidens lärda bildningsanstalter. Cavallin (o. Lysander) 57 (1887). Bland de offentliga byggnaderna å Norrmalm intager nationalmuseum ett framstående rum. LbFolksk. 117 (1890). SFS 1920, s. 2350. — jfr HEDERS-, ORDNINGS-, ÄRE-RUM. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. försvara l. pryda sitt rum, försvara resp. pryda sin plats; jfr 18 a. Här förestår .. en cause célèbre, som skulle försvara sitt rum i sjelfva Pitavals ryktbara samling (av rättegångsmål). Almqvist AmH 1: 61 (1840). Skulle då icke menniskan .. med en christelig dygd pryda sitt rum i Guds verld? Franzén Pred. 5: 187 (1845).
c) om en persons l. ett stånds l. en inrättnings o. d. plats l. ställning med avs. på rang resp. i socialt avseende l. med avs. på duglighet l. allmänt anseende o. d.; jfr e, 18. JHadorph (1669) i 3SAH 43: 158. Ibland alla Engelska Skribenter äga utan tvifvel Beda och Nennius främsta rummet. Lagerbring 1Hist. 1: 27 (1769). (Hans Kröpelin) intager et .. hedrande rum i den Svenska Historien. Schönberg Bref 1: 168 (1772). Hvad .. (Franzén) gjort, är nog att bereda honom ett rum bland våra bäste psalmförfattare. Wirsén i 3SAH 2: 424 (1887). Östergren (1936). — särsk. (†) i abstraktare anv., närmande sig bet.: rang, anseende, aktning o. d.; jfr g. RA I. 2: 365 (1569). Den förste och förnemste aff rum och anseende (bland hovrätterna) är Hof-Rätten i Stockholm. Stiernman Riksd. 894 (1634). Bland Elementren sen wil Elden blij Monarch; / Ty han är högst af rum. Runius (SVS) 1: 303 (1713); jfr e. Wallin Rel. 2: 165 (1815, 1827).
d) (fullt br.) plats på förslag till besättande av tjänst l. ämbete, förslagsrum. Sätta l. uppföra ngn på (äv. i) l. ge ngn l. ha l. få första l. andra osv. rummet på ett förslag. En sökande .. får njuta sin förslagsrättighet vid alla tilfällen til godo, så at ehuru han kunde .. vunnit rum på förslag vid et annat verk, bör han (osv.). PH 8: 172 (1766). År 1837 uppfördes Franzén i tredje rummet på det efter Carl von Rosensteins bortgång upprättade erkebiskopsförslaget. Wirsén i 3SAH 2: 669 (1887). De tre sakkunnigeutlåtandena för tillsättandet av den .. lediga professuren i kyrkohistoria .. sätter samtliga doc. .. (N. N.) i främsta rummet. SDS 1959, nr 340, s. 20. — jfr FÖRSLAGS-RUM.
e) (fullt br.) ngts (l. ngns) plats i ordningen med hänsyn till dess (hans) vikt o. betydelse l. den roll det (han) spelar i allmänhet l. i ett visst avseende; särsk. i sådana uttr. som sätta ngt l. komma (äv. stå) i (förr äv. vara av) l. intaga (i sht förr äv. taga) ett visst rum (särsk. första l. främsta l. andra osv. l. sista rummet). Bröd intager första rummet bland våra födoämnen. Han lät alltid sin hälsa komma i främsta rummet. Denne Consulen (i Kairo) är af det förnämsta rummet vid .. (fransmännens) handel i Turkiet. Eneman Resa 1: 242 (1712). När religionen icke från .. barndomsåren tagit aldra första, aldra högsta rummet i ett menskligt sinne, — måste (osv.). Knorring Ståndsp. 3: 79 (1838). En krets, der politiken stod i främsta rummet. Böttiger i 2SAH 39: 176 (1864). Dante .. satte i främsta rummet, icke sitt och sina olyckskamraters återvändande, utan .. (Florens') egen frid och frihet. Dens. Därs. 196. Kött, fisk och ägg brukar i vårt land komma i tredje rummet som kaloritillförande födoämnesgrupp. StKokb. 10 (1940). — särsk.
α) i uttr. i första l. främsta l. andra osv. rummet göra ngt, i första hand l. först o. främst l. ss. det första resp. (först) i andra hand l. ss. det andra osv. göra ngt. Ekelund 1FädH II. 1: 201 (1830). Hoppet om Finlands återvinnande genom Frankrike var ju en framtidstanke, som blott i andra rummet kunde bestämma en statsmans beräkningar. Forssell i 3SAH 3: 114 (1888). Den gotiska spetsbågen tjänar i första rummet ett konstruktivt syfte. Hahr ArkitH 164 (1902). Denna lilla lärobok i skrädderi vänder sig i främsta rummet till de unga som utbilda sig inom yrket. Fröberg Skrädd. Förord (1941).
β) (numera bl. tillf.) abstraktare, med tanke väsentligen på ngts betydelse l. vikt; i sådana uttr. som ett betydande, viktigt, underordnat rum. Palmblad Norige 37 (1846). I vårt dagliga lif intaga våra måltider ett mycket betydande rum. Rudin 2Evigh. 1: 406 (1887).
f) (†) om den rätta platsen i ett visst (händelse- l. tids-)sammanhang l. den rätta tidpunkten l. det rätta tillfället för ngt; särsk. i sådana uttr. som lämna ngt till sitt rum, vänta med ngt till lämpligt l. behörigt tillfälle; äv. närmande sig bet.: lämna ngt därhän; veta tid och rum till att göra ngt, veta rätta tillfället att göra ngt; veta att ställa sig på sitt rum, veta att välja rätt tillfälle för sitt framträdande; det är icke ur sitt rum att (osv.), det är icke olämpligt l. ur vägen l. det är på sin plats att (osv.); jfr 4 j α. Sem, hwilken hålles för mångom wara Melchisedech, hwilket man lemnar till sitt rum, och widare omdöme. Rudbeckius KonReg. 17 (1614); jfr 4 j α. Evangelij tienare skole .. wara .. snelle, i thett att the kunne see och weta tijdh, rum och andra lägenheter, till att bådhe tala och tija. KOF 1: 371 (c. 1618). Iagh skal E. H. Excell. stora gåffwa wäl anwända och min aldraskyldigaste der emot wördnat på sina rum ihogkomma. Rudbeck Bref 147 (1677). Lämna .. ditt tycke och förnuftsomdöme til sitt rum, och tänk så: så säger Skriften. Borg Luther 1: 671 (1753). Vi tala endast här .. om den sanna vältalighet som vet at ställa sig på sit rum. Kellgren (SVS) 5: 55 (1786). Som detta Memorial till stor del grundlagt Kontorets nu varande konstitution och befattning, torde det ej vara ur sitt rum, att här meddela det hufvudsakligaste af dess innehåll. JernkA 1817, 2: 26; jfr 4 j α.
g) (†) abstraktare, övergående i bet.: anseende; jfr c slutet, e β. (Platser) som .. hafva fått högt rum och namn om sig. Eneman Resa 2: 115 (1712).
18) (utom i b numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) plats (i bildl. bet.) som intages av l. är avsedd för innehavaren av en post l. ett ämbete l. en befattning l. tjänst o. dyl. l. en medlem av ett sällskap l. en akademi l. styrelse o. d.; förr äv. i överförd anv., om ställningen ss. innehavare av en post l. ett ämbete osv. l. om post osv.; äv. i sådana uttr. som bekläda ett rum; jfr PLATS, sbst.1 7, STOL, SÄTE; stundom svårt att skilja från 17 c l. 19. RA I. 3: 106 (1593). Bekläde superintenden[ter]s rum. OxBr. 1: 321 (1626). Angående vice Præsidentskapet uthj Collegio Antiquitatum, så kan där icke så viktigt wara at göra, att icke det rummet kan stå ledigt, till H. Axehielm återkommer. Schück VittA 2: 65 (i handl. fr. 1675). Upfylla ett rum ibland dem, som sku hantera Allm. ärenderne. HT 1919, s. 30 (1789). Ett rum i högsta domstolen. HH XXV. 1: 132 (1809). Val av ledamot (i Vitterhetsakademien) företages, när akademien .. besluter, att ledigt rum skall fyllas. SFS 1933, s. 1092. — särsk.
a) (†) i uttr. pryda l. hedra sitt rum l. rummet, vara en heder l. prydnad för sitt ämbete l. dyl.; jfr 17 a. Mannen pryder rummet. .. (Dvs.) Personen hedrar Ämbetet. Grubb 517 (1665). Kolmodin QvSp. 2: 356 (1750: hedra). Då jag besinnar detta Academiens stora föremål, samt den utmärkta skicklighet och lärdom, hvarmed I, Mine Herrar, pryden edra rum, så (osv.). 2VittAH 1: 367 (1786, 1789).
b) (i vissa fackkretsar, fullt br.) om var särskild av de olika, för olika stipendiater avsedda delar vari ett stipendium är uppdelat, stipendierum, stipendium. 30 rum äro lösa på communitetet. Rudbeck Bref 20 (1663). Sandels .. (blev) 1749 i October utnämnd till Stipendiat i det innom Collegium då varande lediga Chemiska Rummet. Nicander ÅmVetA 1799, s. 7. GestrHelsNation 1811—1911 84 (1911). — jfr RESE-, STIPENDIE-RUM.
19) (numera i sht i vitter stil) om plats (i bildl. bet.) som intages av l. är avsedd för en person l. ett föremål l. där en viss handling utföres l. en viss värksamhet bedrives l. ett visst tillstånd råder o. d.; ofta med försvagad bet., i uttr. som beteckna att ngn l. ngt ersättes av l. utbytes mot l. kommer i stället för ngn annan resp. ngt annat; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1 (b), 4, 17 o. 18.
a) (†) i sådana uttr. som i ngns l. ngts rum l. i rummet för ngt, i ngns l. ngts ställe, i stället l. ss. ersättare för ngn l. ngt; i rummet, i stället. Annerstedt UUH Bih. 1: 35 (i handl. fr. 1595). Thet helige Dopet är förordnat vthi Omskärelsens Rum. Schroderus Os. III. 2: 290 (1635). (Av de uttagna varorna skulle godemännen) hwad elackt woro .. uthesluta och goda .. köpmans warur i rummet vpfylla och tillmäta. BtÅboH I. 8: 101 (1636). Igelkotten, och thet hwasze stakswijnet, har i rummet för håår hwasse piggar. Schroderus Comenius 206 (1639). I .. slapphetens och slöhetens rum träder mod och beslutsamhet. Wallin 1Pred. 3: 218 (c. 1830). Fahlcrantz 1: 118 (1846, 1863).
b) i sådana uttr. som lämna (äv. ge) rum (ngn gg rummet, förr äv. sitt rum) åt l. för ngn l. ngt l. (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) lämna (äv. ge, förr äv. avträda) ngn l. ngt rum, förr äv. öppna ngn rummet, med person- l. saksubj.: dra sig tillbaka resp. försvinna o. därvid ersättas av ngn l. ngt, lämna l. bereda plats för ngn l. ngt; vika för ngn l. ngt; jfr 1 b, 4 e. BraheBrevväxl. II. 1: 173 (1660: öpnat). Ey får iag länger dröja / Iag most gij Phoebo rumm (säger Aurora). 2Saml. 1: 124 (c. 1669). Den späda ungdom, hvilken de (dvs. de nuvarande riksdagsledamöterna) rummet afträda skola. 2RA 3: 650 (1734). Minnet af et skämt (hade) redan gifvit sitt rum åt upmärksamhet på et nytt. Kellgren (SVS) 5: 246 (1790). Gamla inrättningar, som .. förlorat sin betydelse .., måste .. lemna rum åt nya bildningar för en ny tid. Schlyter JurAfh. 1: 178 (1836). Durrah'n .. har .. börjat gifva rum för det mera bördiga Riset och Maisen. Palmblad LbGeogr. 64 (1851). Våren har redan .. lemnat rummet åt sommaren. FrSkog. 209 (1892). År 1880 fingo tories snöpligen lämna rum för Gladstone. Hagberg VärldB 107 (1927).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. intaga l. taga ngns l. ngts rum, förr äv. taga rum(met) av ngt, med person- l. saksubj.: ta ngns l. ngts plats, träda l. komma i ngns l. ngts ställe, efterträda ngn l. ngt. Den Kongeliga Råd-Kamaren intog med tiden Allhärjar-Tingens rum. Schönberg Bref 1: 84 (1772). Samvetsfrihet och fördragsamhet med vilsefarande hade börjat taga rummet af en kanske för långt drifven stränghet. Rosenstein 2: 101 (1819). Dock känner jag mig .. bekymrad, när jag jemför .. mig sjelf, med den man, hvars rum jag intager. Franzén Pred. 5: 245 (1825); jfr 17, 18.
d) i uttr. fylla (äv. uppfylla) ngns rum l. rummet efter ngn, fylla ngns plats; jfr 3 d α, β. Wallin 1Pred. 3: 48 (c. 1830: uppfyllas). Han (dvs. Tegnér) gick — och ingen har fyllt hans rum. Snoilsky 3: 59 (1883). (Nordstaterna) hade ännu gott om levande män, som kunde fylla rummen efter de döda. Moberg SistBr. 235 (1959).
e) (†) om plats för en person mer l. mindre klart tänkt ss. ngt som representerar l. symboliserar personen. Wårt (dvs. G. II A:s) sändebudh (dvs. riksmarsken), den wårt Rum förträder. Schmedeman Just. 197 (1621). Han .. hade ett huskors uti m:lle Thérese, hvars rum han under vistandet i London remplacerat med en liten kaffehusnymf. MoB 2: 80 (1792); jfr 18. Har ej ditt rum i skapelsen .. varit onyttigt? Wallin 1Pred. 1: 113 (c. 1830).
20) om ställe i en skriftlig framställning, med tanke på utsagan; mindre avsnitt (t. ex. bibelspråk l. lagparagraf) av en skriftlig framställning, skriftställe, textställe; särsk. om bibelställe l. lagrum; numera nästan bl. (arkaiserande) i sådana uttr. som skriftens l. lagens rum o. d., om bibelställe resp. lagrum. KyrkohÅ 1931, s. 242 (1540). Vthi 30 rum hoosz Evangelisterna, och i Apostla gerningar kallas Judarnas politiske domare presbyteri. Baazius Upp. 36 b (1629). Utreda och rätta de rum och ställen, som i den gamla Lagen finnas mörke. HC11H 15: 62 (1697). Sedan han .. anfört några rum af de senare h(eliga) Fäderna till bevis af kyssningen, beropar han sig .. på S:t Jacobs exempel. Eneman Resa 2: 196 (1712). Vi vilje .. anföra några Skriftenes rum. Nohrborg 478 (c. 1765). Är skriften brottslig efter det lagens rum, åklagaren åberopat? SFS 1933, s. 822. — jfr FÖRFATTNINGS-, LAG-, SKRIFT-RUM.
21) (†) om var särskild (vart särskilt) av de avdelningar l. grupper l. lag o. d. vari ngt (en större helhet, särsk. ett kollektiv) är indelat (eg. med tanke på deras placering på olika platser). Den 28 och 31 Maji uphämtades de Ryske Fångarne, och i sine wisse rum fördehltes. Krook Alm. 1702, s. 30; möjl. till 4 l. 9. Jag vil i tvenne rum här alla hustrur skifta. Kolmodin QvSp. 1: 401 (1732). Att Svenska representationens fördelning på 4 rum bör upphöra. Liljecrona RiksdKul. 311 (1840). jfr: På thet medh omskifftning och Wedekastningh må skickelighen tilgå: Therföre skal i Bergzlagz Book inskrifwas, på hwadh rum och hwadh tijma wedhen skal kastas, doch så, at hwart rum hafwer twå Tijmar, at vndan bära sin weedh: Hwem annorledhes giör, böte (osv.). PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 22; jfr 5. — särsk. om versfot l. takt; jfr PLATS, sbst.1 4 c γ. Trimeter Catalecticus fœmininus eller Pherecratium, hafwer trenne Rum. Arvidi 159 (1651).
22) [jfr 4 b β] (†) avseende l. dyl.; i uttr. i många rum, i många avseenden; i intet rum, i intet avseende. At .. (västgötalagen) är vrgammal, betyger Målet, och Ordlaget: Hwilket i anseende til wått (dvs. vårt) Tungomål som nu öfligit är, i mång rum inthet skal synas wara thet samme wij nu kalla Swea, eller Götha-måål. Stiernhielm WgL Föret. 1 (1663). Uti intet rum, (skall) eder heder och höghet wara mindre .., än .. då Konung Olof lefde. Reenhielm OTryggw. 255 (1691; isl. orig.: i eingan stad).
23) (†) tidrymd, (kvantitet av) tid; tidsavsnitt. HSH 31: 193 (1664). (Biskopen höll) en predikningh .. uppå 3 timmarsz rum. Bolinus Dagb. 49 (1670). En god timmes rum. KKD 9: 108 (1704). En större tids rum har .. varit emellan inhuggningen af den första bilden på en hällristning och den sista. Holmberg Nordb. 323 (1854). Perioden (åren 96—180) är dock ingalunda alldeles ensartad. Hon har tvenne skilda rum, mellan hvilka Hadriani regering bildar öfvergången. (Cavallin o.) Lysander 145 (1864). — jfr DAGE-, MELLAN-, TIDS-, TIMME-RUM.
Ssgr (i allm. till 9): A (Anm. Formen rum-, som numera i Sv. mera allmänt brukas bl. i ett fåtal ssgr, t. ex. -ankare, -delande, -fyllande, sbst. o. p. adj., -lös, användes i sht förr i Finl. i ett stort antal ssgr, där sv. i övrigt föredrar l. uteslutande använder formen rums-, t. ex. -arrest, -dekoration, -kamrat, -telefon): RUM-ADVERB, se B. —
(10) -ANKARE. [jfr holl. ruimanker, t. raumanker] sjöt. ett (i sht på större, äldre segelfartyg använt, stort, stocklöst) reservankare som förvaras undanstuvat i lastrummet l. på trossdäcket. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 152 (1796). —
-ANORDNING, -ARREST, se B. —
-ARTAD, p. adj.
-ATMOSFÄR, -AVSTÅND, -BESPARANDE, -BESTÄLLNING, -BESTÄMD, se B. —
(4) -BESTÄMMANDE, p. adj. (numera knappast br.) språkv. som utgör l. innehåller en lokal bestämning. Strömborg SvSprSkol. 55 (1857). Bisatser kallas med afseende på sitt innehåll .. (bl. a.) rumbestämmande. Nordvall Modersm. 91 (1863). —
-BESTÄMNING, -BILD, -BILDANDE, -BRIST, -DAGER, -DEKORATION, -DEKORATÖR, se B. —
-DEL. [jfr t. raumteil]
1) (†) till 3 c: volymdel. Luften är en blandning af 21 rumdelar syrgas med 79 rumdelar qväfgas. Berlin Lrb. 122 (1876; ännu i postuma uppl. 1921). BiblHäls. 1: 24 (1881).
2) (numera bl. tillf.) till 6, 9, 13: del av ett utrymme l. rum l. av rummet. Wikner Mater. 62 (1870). —
(6 a) -DELANDE, p. adj. [jfr d. rumdelende] bot. om uppspringning hos flerrummig kapselfrukt: så beskaffad att den sker i fruktbladens ryggsöm, varigm varje rum i kapseln delas mitt itu, lokulicid. Lundström Warming 238 (1882). —
-DESINFEKTION, -DISPOSITION, se B. —
-ELEMENT, -ENHET, -FORM, se B. —
(13) -FRI. (†) = -lös 4. Gudomligheten .. är tidlös och rumfri. Nyblæus Forskn. III. 1: 104 (1886). —
(2) -FULL. [jfr (ä.) eng. roomful] (†) om hinna: som har stort omfång, vidlyftig, stor l. dyl.; jfr -rik 1 b. Matstrupen betäckes af en rumfull hinna. Hernquist Hästanat. 73 (1778). —
(1, 2, 3, 13) -FYLLANDE, n. (i fackspr.) egenskapen l. förhållandet att ha utsträckning i rummet i minst två dimensioner l. att ha rumsegenskaper l. att fylla ett visst utrymme. Boström 2: 15 (1838). —
-FYLLANDE, p. adj. (rum- c. 1830 osv. rums- 1912 osv.) [jfr t. raumerfüllend] (i fackspr.)
1) till 1, 2, 3: som utfyller ett visst utrymme; särsk. med tanke på dels att ngt har till uppgift att utfylla ett visst tomt utrymme l. mellanrum, dels (tillf.) att ngt tar stor plats l. är skrymmande o. d. De blott rumfyllande ornamenten (på grekiska vaser). Upmark Lübke 171 (1871). Den långa latinska .. skrifvelsen .. (har) här ej medtagits, såsom alltför rumfyllande. KKD 12: 155 (1918).
2) till 1, 2, 3, 13: som har utsträckning i rummet (i minst två dimensioner) l. har rumsegenskaper; i vissa fall liktydigt med: materiell, kroppslig. Boström 1: 112 (c. 1830). Den rumsfyllande materien. 2NF 17: 1235 (1912). —
-FYLLNING. [jfr t. raumerfüllung] (i fackspr.) till 1, 2, 3, 13: rumfyllande; utfyllande av ett tomrum l. tomt utrymme; äv. konkret(are), om det som utfyller tomrummet, stundom liktydigt med: staffage. Klint (1906). Östergren (1936; konkretare). —
-FÄRG, -FÖRDELNING, -FÖRHÅLLANDE, -FÖRNIMMELSE, -FÖRÄNDRING, se B. —
-GESTALT, -GITTER, se B. —
-GRANNE, -INDELNING, -INNEHÅLL, -INREDA, -INREDNING, -KAMRAT, se B. —
-KONST, -KYPARE, se B. —
(9, 12) -KÖRA, v. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) vid tegelbruk: (från staplar utomhus) forsla (tegel) till särskilda lagerskjul l. dyl.; jfr -skjutare. Wijnblad Tegelbr. 5 (1761). —
-LADDNING, -LEJDARE, -LUFT, se B. —
-LÖS. (rum- 1745 osv. rums- 1936—1947) [jfr t. raumlos, eng. roomless]
2) (†) till 1, 6 a, i uttr. rumlöst fruktgömme. Rummlöst fruktgömme, .. (dvs.) ett sådant, hvarest fröet är fästadt vid spetsen eller vid basen och nästan uppfyller fruktgömmets hålighet. Marklin Illiger 421 (1818).
4) (i fackspr.) till 13: icke bunden till rummet; som icke har utsträckning i rummet (i minst två dimensioner) l. rumsegenskaper; i vissa fall liktydigt med: immateriell, okroppslig; särsk. motsatt: tidlös. Atterbom PhilH 524 (1835). Om själen är en immateriell, således odelbar och rumlös substans, huru (osv.). Rein Psyk. 1: 94 (1876). En osinlig, rum- och tidlös värld. NordT 1892, s. 565.
-ORDNING, -PANEL, -PARASIT, -PRIS, -RELATION, se B. —
-RIK, adj.1 (adj.2 se d. o.).
1) (†) till 1, 2, 3: som har gott om utrymme l. stora dimensioner; jfr 3. Schroderus Comenius d 5 b (1639).
a) om rum l. byggnad l. behållare o. d.: rymlig; som har stor volym, stor, vid o. d.; särsk. motsatt: trång. Muræus Arndt 4: 16 (1648; om himmeln). Kyrkian (i Borgå) skulle med flera läktares upbyggiande kunna göras rumrijkare. UrFinlH 403 (1698). En rumrik glaskula. VetAH 1749, s. 83. (Träskorna) äro .. nog rumrika, at man kan lägga halm emellan skoen och strumpan. Linné Sk. 365 (1751). Björnståhl Resa 3: 165 (1778; om sal). Meurman (1847). Danska flottan är .. den starkaste genom rumrikare och välbeseglade skepp. KrigVAT 1850, s. 441; jfr 3. särsk. bildl. Browallius PVetA 1747, s. 14 (om ngns ”hjärta”). Det öfverflöd af olikartade intryck, hvarmed mitt eljest rumrika minne var öfverlastadt. JGråberg (1836) i BL 5: 223.
b) om yta, fält o. d.: rymlig; vidsträckt, vid, stor o. d.; äv. om ngt som omfattar ett vidsträckt område l. utrymme l. täcker en stor yta o. d. (Jerusalem) hade widt begrepna och rumrika murar omkring sig. Wallquist EcclSaml. 1—4: 194 (1711). Rumrika slätter och fält. Wrangel Tact. 2 (1752). En rumrik hinna. Hernquist Hästanat. 72 (1778). Hülphers SvStäd. 2: 108 (1783; om torg). Stora, ”rumrika” maskor (i skötarna). Arwidsson Strömm. 38 (1913).
c) ss. adv.: på ett sådant sätt att det är l. blir gott om utrymme; icke tätt l. packat; spatiöst; vidlyftigt. Jag .. / Som föga vårda plär om maten eller drycken, / Med mindre icke jag så rumrijkt sittia får, / Som när l'Abbé Cotin på Predikstolen står. Düben Boileau Sat. 16 (1722). (Mullbärslöv kan hålla sig friskt några dagar) då Löfvet ligger i mycke glesa korgar, löst och rumrikt, men ingalunda sammanpackad. VetAH 1745, s. 203. Hvarföre skal icke jag äfven en gång få trycka lika rumrikt, som Min Herre behagar skrifva sina Domar och resolutioner. Posten 1769, s. 868. Sahlstedt (1773).
2) (†) till 1, 2, 3, om föremål l. ämne: som kräver l. upptar stort utrymme, skrymmande, stor. Efter .. (de latinska bokstäverna) snarare och lättare skrifves, och icke wore så rumrike som Runerna. Tiällmann Gr. 54 (1696). Rumrike varor. Nordencrantz Arc. 360 (1730). Rumrika lass. JernkA 1819, s. 50.
3) (mera tillf.) till 6, 9: som har l. består av många rum; i äldre ex. svårt att skilja från 1. Hos dem, som bo rumrikt, är det lätt gjordt (att isolera mot smitta), om Barnet t. ex. flyttas i Cabinettet innan före Föräldrarnas rum. Rosenstein BarnSj. 169 (1764); jfr 1 c. Möller (1790). Den rumrikt gilrade katsan. Runeberg (SVS) 3: 41 (1832). De rumrika stuckklädda husen (på Kreta under den minoiska tiden). Almquist VärldH 1: 533 (1927).
Avledn. (till -rik 1): rumrikhet, r. l. f. (†) rymlighet, vidd, storlek o. d. Möller 1: 908 (1782). (Blod-)kärilens rumrikhet. Schützercrantz 2Förlossn. 86 (1786). Meurman (1847). särsk. bildl., till -rik 1 a slutet. Rumrikhet i Minnet. LBÄ 4: 26 (1797). Därs. 23—24: 25 (1799). —
-SINNE, se B. —
(9, 12) -SKJUTARE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) person som vid tegelbruk sysslade med att forsla tegel (från staplar utomhus) till särskilda lagerskjul; jfr -köra. SD 1899, nr 574, s. 6. —
-SPARANDE, se B. —
(3 c) -STOCK. (†) ett slags måttstock varmed ett kärls kubikinnehåll kunde mätas; jfr visir-stav. VetAH 1743, s. 202. —
-STORHET, -STÄDARE, -STÄMNING, -STÖTTA, -TELEFON, -TEMPERATUR, -TEORI, -TID, -TIDLIG, -TILLGÅNG, se B. —
(1, 2, 3, 13) -UPPFYLLANDE ~0200, p. adj. (i fackspr.) = -fyllande, p. adj. 2. Det rumuppfyllande stoffet. Ljunggren Est. 2: 41 (1860). —
-UPPTAGANDE~0200, p. adj.
2) (i fackspr., numera föga br.) till 1, 2, 3, 13, = -fyllande, p. adj. 2. Rein Psyk. 1: 389 (1876). —
-UPPVÄRMNING, se B. —
(1, 2, 3) -UTFYLLNING~020. (i fackspr.) utfyllning av ett tomrum l. mellanrum; äv. konkret, om det varmed tomrummet osv. utfylles. Upmark Lübke 171 (1871). —
-UTHYRARE, -UTSTRÄCKNING, se B. —
(1 l. 4) -VILL. (†) som saknar plats l. utrymme l. icke vet var han skall bli av l. dyl.; jfr hus-vill. Chydenius 341 (1778). —
-VINKEL, -VÄRKAN, -VÄRME, -VÄRMNING, -ÅSKÅDNING, se B.
B: (4) RUMS-ADVERB. (rum- 1820—1874. rums- 1859 osv.) språkv. adverb med lokal betydelse (betecknande förefintlighet l. riktning). Boivie SvSpr. 66 (1820). Rumsadverben hit, dit, vart. Bergroth FinlSv. 139 (1917). —
-AKACIA. trädg. den ss. rumsväxt odlade prydnadsväxten Albizzia lophanta Benth. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 19 (1946). —
(4) -ANGRÄNSNING~020. (i fackspr.) förhållandet att ngt (lokalt) gränsar till ngt. SvTidskr. 1894, s. 54. —
(2, 3, 9) -ANORDNING~020. (rum- 1867—1871. rums- 1894 osv.) jfr -disposition. Estlander KonstH 591 (1867). Den urgamla rumsanordningen i skepp och chor (i kyrkor). TT 1894, Byggn. s. 49. Det är .. i rumsanordningen som Skoklosters största tjusning ligger. DN 1898, nr 10086 A, s. 2. —
(9 b, c) -ANSKAFFNING~020. —
-ANTENN. radioantenn som är uppsatt inne i ett rum, inomhusantenn; motsatt: luft-, utomhusantenn. SvD(A) 1919, nr 227, s. 10. —
-ARKITEKTUR. byggn. arkitektur som har avseende på utformningen av ett rum l. rummen i en byggnad. Hahr ArkitH 278 (1902). —
(9 a slutet) -ARREST. (rum- 1939 (i Finl.). rums- 1902 osv.) [jfr t. zimmerarrest] arrest på rummet. Hedberg Dekker MaxHav. 191 (1902). —
(2, 3, 13) -AVSTÅND~02, äv. ~20. (rum- 1922. rums- 1853 osv.) [jfr t. raumabstand] (i sht i fackspr.) avstånd i rummet; motsatt: tidsavstånd. Atterbom Minnest. 2: 157 (1853). HimHavJord III. 2: 62 (1927). —
-BELYSNING. abstr. o. konkret(are): belysning av l. belysningsarmatur för l. i ett rum. SvSlöjdFT 1907, s. 24. —
(9 b) -BELÄGGNING. förhållandet att rummen på ett hotell o. d. (till viss, angiven del) äro upptagna. TurÅ 1955, s. 178. —
(1, 2, 3) -BESPARANDE, p. adj. (rum- 1862 osv. rums- 1950 osv.) [jfr t. raum(er)sparend] (i fackspr.) utrymmesbesparande. Rydberg BibL 16 (1862). —
(9 b) -BESTÄLLNING. (rum- 1921—1939 (i Finl.). rums- 1896 osv.) beställning av rum (på hotell o. d.). GHT 1896, nr 71, s. 1. —
(13) -BESTÄMD, p. adj. (rum- 1879—1896. rums- 1870 osv.) (i fackspr.) bunden l. knuten till rummet; som står i rumsrelationer l. har rumsegenskaper l. utsträckning i rummet (i minst två dimensioner); i vissa fall liktydigt med: materiell, kroppslig. Wikner Mater. 93 (1870). Det är psykologiskt falskt, att det finnes sinnesförnimmelser, hvilka icke äro rumbestämda. Vannérus WundtPsyk. 65 (1896).
Avledn.: rumsbestämdhet, r. l. f. (i fackspr.) Wikner UppsRelÄmn. 88 (1871). Rumsbestämdheten .. (dvs.) den allmänna formen för den kroppsliga existensen. Borelius Metaf. 323 (1895). —
-BESTÄMNING. (rum- 1861. rums- 1811 osv.)
1) (i sht i fackspr.) till 4: bestämmande av ngts plats l. läge l. dyl., lokalbestämning; platsangivelse. Lyceum 2: 16 (1811). Tids- och rumsbestämningar skola (vid ordergivning) vara noggranna och otvetydiga. TrängRegl. 1940, s. 337.
2) (i fackspr.) till 13: egenskapen l. förhållandet att vara rumsbestämd. Andlighet är negation af rum-bestämning. Ribbing Anthr. 7 (1861). —
-BILD. (rum- 1880. rums- 1903 osv.)
1) till 9: (syn)bild av ett rum; äv. med bibet. av 2, med särskild tanke på rummets rumsvärkan. Granska vi först Stadshusinteriörerna som helheter, finna vi både harmoniska och splittrade rumsbilder. SvSlöjdFT 1923, s. 138.
2) (i fackspr.) till 13, särsk. 13 b: synbild av rummet; särsk. (konst.) om konstnärlig bild med rumsvärkan. NSvTidskr. 1880, s. 306. Det är synen, som är det framför allt rumsuppfattande sinnet, till hvars rumsbild de öfriga sinnenas intryck lokaliseras. 2NF 23: 1155 (1916). Den perspektiviska teckningen, som .. ger en åskådlig rumsbild. TSvLärov. 1941, s. 31. —
-BILDANDE, p. adj. (rum- 1894—1896. rums- 1936 osv.) (i fackspr.)
1) till 9: som utgör material för byggande av rum l. uppförande av byggnad; äv. (delvis med bibet. av 2): som skapar ett rum som är estetiskt tilltalande l. har god rumsvärkan l. dyl. Såsom monumentalt rumbildande material torde .. järnet enbart icke vara danadt. TT 1896, Extrah. s. 50. Grimberg VärldH 7: 442 (1936).
2) till 13 b: som framkallar rumsföreställning l. ger rumsvärkan l. gör att man uppfattar ngt ss. rumligt. Schéele Själsl. 20 (1894). De rumbildande sensationerna. Vannérus WundtPsyk. 72 (1896). —
-BILDNING. (i fackspr.)
1) till 9: skapande l. utformning l. inredning av ett rum l. rummen i en byggnad, skapande av en rumsinteriör; stundom med bibet. av 2, med särskild tanke på rummets rumsvärkan; äv. konkret, om rum. Hahr ArkitH 370 (1902). Vi gick in i Holmens Kirke .. och beundrade .. kyrkorummets luftiga rumsbildning. TurÅ 1950, s. 231.
2) till 13 b: handlingen att framkalla rumsföreställning l. ge rumsvärkan l. att åstadkomma att ngt uppfattas l. uppleves ss. ngt rumligt; särsk. (konst.) i fråga om åstadkommandet av en liknande effekt vid konstnärlig återgivning av ett motiv; stundom äv. konkretare, om de drag som åstadkomma en sådan effekt på en målning o. d. Det ostasiatiska måleriets rumsbildning. GPaulsson i KonsthSPubl. 1917, s. 67. Någon perspektivverkan eller rumsbildning i europeisk mening ifrågasättes aldrig (i det japanska måleriet). Munthe ÖstasK 87 (1925). —
-BRIST. (rum- 1880—1918. rums- 1950 osv.) särsk. till 9 b, c: brist på hotell- l. hyresrum. ASScF 11: Minnestal 1: 10 (1880). —
-DAGER. (rum- 1900. rums- 1900 osv.) i sht konst. dager i ett rum. Nordensvan KonstH 216 (1900). I friluft el(ler) i rumsdager. 3NF 13: 772 (1930). —
-DAMM, n. (i fackspr.) damm som förekommer inne i ett (bostads)rum o. d. BtRiksdP 1904, I. 1: nr 45, s. 10. —
-DEKOR. UpplFmT 43: Bil. 95 (1929). —
-DEKORATION. (rum- 1842—1917. rums- 1808 osv.) abstr. o. konkret(are). Figurer .. samt Tak-Rosetter, tjenlige till Rums decorationer. DA 1808, nr 41, s. 12. —
-DEKORATÖR. (rum- 1869. rums- 1906 osv.) person som (yrkesmässigt) utför rumsdekorering. Eichhorn Stud. 1: 190 (1869). —
-DESINFEKTION. (rum- 1897. rums- 1907 osv.) desinfektion av ett (bostads)rum. Almquist Häls. 772 (1897). —
-DIMENSION. särsk. (i fackspr.) till 13: dimension i rummet; särsk. om de tre dimensionerna längd, bredd o. höjd, som utgöra rumsegenskaperna. Ljunggren Est. 1: 194 (1856). —
(2, 3, 9) -DISPOSITION. (rum- 1896. rums- 1900 osv.) disposition av ett förefintligt utrymme l. av rummen i en byggnad o. d. FinBiogrHb. 429 (1896). —
-DJUP, n. [jfr t. raumtiefe] särsk. till 13 b: (rumlig) djupdimension. I detta väldiga rumsdjup (hos Piazza Navona) låg platsens värde. Josephson Rom 142 (1926). —
-DRESSERAD, p. adj. om hund: dresserad för vistelse inomhus (i bostadsrum); jfr -ren, -van. SvD(A) 1935, nr 187, s. 13. —
-DRIVA, v., -eri (mera tillf., Trädgården), -ning. trädg. driva (konvalje, tulpan, narciss l. hyacint) i ett bostadsrum; företrädesvis i pass. o. ss. vbalsbst. -ning l. (mera tillf.) -eri. Narcisser, Tazetter, Jonquiller ägna sig .. utmärkt till rumsdriveri. Trädgården 1918, s. 351. Östergren (1936). —
-EGENSKAP~002, äv. ~200. särsk. (i fackspr.) till 13: rumlig egenskap. Schjelderup RelatVärldsb. 34 (1925). —
-ELEMENT. (rum- 1889. rums- 1856 osv.) (i fackspr.)
2) i sht konst. till 13 b: element med rumsbildande effekt. Clairobscuren .. är måleriets rumselement. Ljunggren Est. 1: 116 (1856). —
-ENHET~02, äv. ~20. (rum- (i bet. 1) 1953 osv. rums- 1818 osv.) [jfr t. raumeinheit]
1) (i fackspr.) till 2, 3, 13: enhet för mätande av rumlig storhet (t. ex. grad, meter, kubikmeter). IngHb. 1: 182 (1947).
4) (i fackspr.) till 9: utrymme som bildar ett enda rum; rum betraktat ss. en enhet; rum. Thordeman KyrkArkit. 82 (1923). Byggnaden .. innehåller 6 rumsenheter i varje våning. Fatab. 1953, s. 217. —
-FIKUS. trädg. ss. rumsväxt odlad art av släktet Ficus Lin., särsk. arten Ficus elastica Lin. BokNat. Liv. 72 (1951). —
-FORM; pl. -er. (rum- 1835—1922. rums- 1880 osv.)
2) [jfr t. raumform] (i fackspr.) till 13.
a) existensform som innebär utsträckning i rummet; materiell l. kroppslig form. Wikner Mater. 286 (1870). Vi ikläda .. all verklighet rumsform, tidsform och orsaksform. Ahlberg FilGr. 46 (1922).
b) form som rummet har i enlighet med viss teoretisk uppfattning om rummets natur. Euklides' rumform. PedT 1892, s. 349. 19Årh. V. 1: 28 (1922).
c) (†) om den konstnärliga form som representeras av de konstarter (arkitektur, måleri o. skulptur) vilkas alster uppfattas med synsinnet; jfr -konst 2. Bagge Wendt 83 (1835). Det allmänna formbegreppet, som i sig sammanfattar både den plastiska och den musikaliska formen, både rumsformen och tidsformen. Nyblom i 3SAH 8: 270 (1893). —
-FRAMSTÄLLNING~020. särsk. konst. till 13 b: framställning som avser ett återgivande av ett motiv på ett sådant sätt att rumsvärkan åstadkommes. 2NF 17: 822 (1912). Centralperspektivet (är) endast att betrakta som ett specialfall av rumsframställning. KonsthSPubl. 1919, s. 55. —
-FYLLANDE, p. adj., se A. —
-FÄRG. (rum- 1938. rums- 1924 osv.)
2) [efter t. raumfarbe] psykol. o. fysiol. till 13; benämning på den tredimensionella form i vilken färgerna under vissa förhållanden framträda för oss; motsatt: fält- o. ytfärg. DKatz i TidnSvTeckn. 1938, nr 2, s. 6. —
(2, 3, 9) -FÖRDELNING. (rum- 1871—1898. rums- 1917 osv.) jfr -disposition. Upmark Lübke 136 (1871). —
(13 b) -FÖRESTÄLLNING~0020. [jfr t. raumvorstellung] (i fackspr.) medvetenhetsakten att föreställa sig ngt ss. bildande ett rum l. utrustat med rumsegenskaper; rumsuppfattning; rumsupplevelse. PedT 1892, s. 349. Figurernas ställning och silhuettverkan på frisen (förmedlar) icke på något sätt .. en rumsföreställning. Kjellberg GrekRomK 178 (1932; i fråga om Parthenonfrisen). De blindas rumsföreställningar grundar sig främst på känselsinnet. HbPsykol. 118 (1950). —
-FÖRHÅLLANDE, n. (rum- 1814—1939 (i Finl.). rums- 1874 osv.) [jfr t. raumverhältnis]
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2, 3, 4: förhållande med avs. på utrymmets l. platsens beskaffenhet l. platsen för ngt o. d., lokalförhållande; jfr 4. Hammarsköld SvVitt. 2: 60 (1819). Platser med gynsammare rumsförhållanden. TT 1874, s. 32.
2) i sht språkv. till 4: förhållande som har avseende på ngts lokala relation till en viss plats (befintlighet, riktning). Boivie SvSpr. 38 (1820). Sådana (prepositioner) hvilka beteckna ett rumförhållande. Lidforss FrSpr. 133 (1867).
3) till 9: förhållande med avs. på rummen i en byggnad o. deras disposition o. d. Hahr ArkitH 274 (1902).
4) (i fackspr.) till 13 (b): förhållande som har avseende på rummet l. ngts rumsegenskaper; utan bestämd avgränsning från 1. Baggesen Labyr. X (1814). Klein EinstRel. 57 (1933). —
(9 c) -FÖRMEDLING. jfr förmedla I 2; äv. konkretare, om byrå l. dyl. för förmedling av hyresrum. UUKatal. 1937, h.-t. s. 213. —
(13 b) -FÖRNIMMELSE. (rum-) (i fackspr., numera mindre br.) uppfattning (med sinnena) av rummet, förnimmelse som hänför sig till rummet, rumsupplevelse. Verd. 1888, s. 129. —
-FÖRÄNDRING. (rum-)
1) (numera föga br.) till 4: plats- l. lägesförändring, förflyttning. Enkla liniestötar utan rumförändring. ReglBajFäktn. 1836, s. 28. LednHandterHugg. 1841, s. 18.
2) (†) till 13: förändring som sker i rummet l. den materiella världen l. som berör ngts rumliga karaktär l. dyl. Skandia 7: 38 (1819, 1836). Wikner Mater. 295 (1870). —
(10) -GAST. (i fackspr.; om ä. förh.) De (hamnarbetare) som (vid kollossning) fyllde baskarna (dvs. rottingkorgarna) nere i lastrummet (på ett fartyg) kallades rumsgastar. Erixon SthmHamnarb. 68 (1949). —
(13) -GESTALT. (rum- 1891. rums- 1898 osv.) (i fackspr.) rumsform (se d. o. 2 a); gestalt i vilken rummet l. ett rum framträder för oss; gestalt av ett rum. Rein Psyk. 2: 505 (1891). —
-GESTALTNING. (i fackspr.)
(3) -GITTER. (rum- 1916—1924. rums- 1940) [jfr t. raumgitter] (numera mindre br.) fys. rymdgitter. 2NF (1916). TSvLärov. 1940, s. 12. —
-GRAN.
1) trädg. den ss. rumsväxt odlade prydnadsväxten Araucaria excelsa R. Br. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 22 (1944).
2) (mera tillf.) julgran avsedd för placering i ett (vanligt) bostadsrum. SvD(A) 1952, nr 349, s. 16. —
-GRANNE. (rum- 1847. rums- 1913 osv.) [jfr t. zimmernachbar] om person som bor i rummet intill ens eget; ngn gg: rumskamrat. Wallin Bref 116 (1847). Martinson OsynlÄlsk. 303 (1943). —
-GYMNASTIK. [jfr t. zimmergymnastik] gymnastik utförd i hemmet (i ett vanligt bostadsrum). Klint (1906). Swing 1923, nr 34, s. 14. —
-HYRA, r. l. f. hyra för uthyrningsrum; äv. om den del av hyran för en lägenhet, som belöper sig på ett rum. AvHauswolff (1809) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 236. Med rumshyran har hon legat efter hela tiden. Gustaf-Janson ÖvOnd. 31 (1957). —
(2, 3, 9) -INDELNING~020. (rum- 1896—1897. rums- 1955 osv.) jfr -disposition. Almquist Häls. 458 (1896). särsk. (sjöt.): indelning av ett fartygs utrymme i vattentäta rum, skottindelning. SohlmanSjölex. (1955). —
(2, 3, 13) -INNEHÅLL~002, äv. ~200. (rum- 1841. rums- 1947 osv.) (numera bl. tillf.) utsträckning i rummet, ngts omfattning med avseende på dess rumsdimensioner; ytinnehåll. SvGeogrÅb. 1947, s. 121. särsk. (†) oeg., om omfattningen av ett skriftalster. Järta (1841) i 3SAH XLIII. 2: 12. —
-INREDA~020. (rum-) (i sht i fackspr.) inreda rum i (ngt); nästan bl. i pass. Revisorerna anse, att .. hela vindsvåningen (i riksbankshuset i Örebro) bort ruminredas. SD(L) 1897, nr 560, s. 4. —
-INREDNING~020. (rum- 1869—1907. rums- 1889 osv.) inredning av ett rum l. av rummen i en byggnad; ofta konkret(are), om inredningen i l. inredning avsedd för ett rum (jfr inreda I a slutet). Eichhorn Stud. 1: 132 (1869). En rumsinredning i Karl-Johans-stil. KarlJohStil. 53 (1924).
-konst. = rums-konst 1. Vi rikta .. vår uppmärksamhet på hvad som kan finnas kvar af vasatidens rumsinredningskonst. TurÅ 1907, s. 108. —
-INTERIÖR. ett rums interiör (se d. o. II); ofta konkret(are), om inredningen i l. inredning avsedd för ett rum. MeddSlöjdF 1888, s. 89. Utställda rumsinteriörer. Fatab. 1950, s. 14. —
-INTRYCK~02, äv. ~20.
-KALLA, r. l. f. trädg. prydnadsväxten Zantedeschia æthiopica Spr., odlad ss. rumsväxt, (vanlig) kalla. Lidforss Kås. 1: 68 (1908). —
-KAMRAT. (rum- 1871—1939 (i Finl.). rums- 1892 osv.) om personer som bo i samma rum i förh. till varandra; särsk. till 9 c. Backman Dickens Pickw. 2: 213 (1871). —
-KLOSETT. [jfr t. zimmerklosett] (numera knappast br.) flyttbar klosett avsedd för bruk i sovrum o. d.; jfr natt-stol. SD 1892, nr 339, s. 7. TLev. 1905, nr 15, s. 1. TySvOrdb. 2814 (1932). —
-KOMPOSITION.
-KONST. (rum- 1902—1912. rums- 1893 osv.) [jfr t. raumkunst]
1) till 9: konsten att skapa o. inreda rum; äv. konkret(are), om rumsinredning l. möbler l. prydnadsföremål o. d. som utgör(a) prov på denna konst. Hahr ArkitH 103 (1902). Höjdpunkten av osocial rumskonst men ett utsökt raffinemang bjuder Oliver Hill's trädgårdsmatsal. Form 1935, s. 42.
2) (numera föga br.) konst. till 13 (a): sammanfattande beteckning för arkitektur, måleri o. skulptur; motsatt: tidskonst; jfr -form 2 c. Nyblom i 3SAH 8: 347 (1893). 2NF (1916). —
-KUB. (i fackspr.) om den kub l. tredimensionella figur som ett rum bildar; äv. närmande sig bet.: rum. Form 1936, s. 214 (om modell till rum). —
-KULTUR.
1) trädg. kultur (se d. o. 2) l. odling av växter i bostadsrum o. d. NF 19: 216 (1895). Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 11 (1944).
2) kultur (se d. o. 7) med avs. på byggandet l. inredandet av rum. Spolén Hem 6 (1923). —
(9 b) -KYPARE. (rum- 1907. rums- 1903 osv.) [jfr t. zimmerkellner] (numera i sht om utländska förh.) kypare som på ett hotell o. d. ombesörjer servering på rummen, våningskypare; motsatt: matsalskypare. Hedenstierna Svenssons 139 (1903). —
-KÄNSLA.
1) (i sht i fackspr.) till 9: känsla som ett rum inger ngn (i sht gm sina proportioner o. d.); känsla för hur ett rum bör vara gestaltat o. inrett. Munthe IslamK 185 (1929).
(3) -LADDNING. (rum- 1926—1928. rums- 1912—1933) [jfr t. raumladung] (numera mindre br.) fys. i rummet (särsk. kring katoden i ett vakuumrör) förefintlig, av fria elektroner bestående elektrisk laddning, rymdladdning. 2NF 16: 1290 (1912). SvUppslB 17: 738 (1933). —
(10) -LAST. [jfr dan. o. nor. rumlast, t. raumladung] sjöt. last i lastrummet; motsatt: däckslast. Stenfelt Skepp. 219 (1903). särsk. (numera bl. tillf.) bildl., om intagen dryck l. föda. Jag (hade) fått ett par toddyar i mig, och när jag har så'n rumslast, så lägger jag till litet ibland. Hedberg Ungdom 83 (1869). —
(10) -LEJDARE. (rum- 1856. rums- 1917 osv.) sjöt. lejdare till lastrummet på ett fartyg. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
-LIND. [jfr t. zimmerlinde] trädg. prydnadsväxten Sparmannia africana Lin. f., odlad ss. rumsväxt. 2NF 26: 594 (1917). —
(10) -LUCKA, r. l. f. sjöt. lucka till lastrummet på ett fartyg. Klinckowström BlVulk. 2: 128 (1911). —
-LUFT. (rum- 1884—1917. rums- 1884 osv.) [jfr t. zimmerluft] om luften i ett (bostads)-rum. TT 1884, s. 35. —
(13) -LÄRA, r. l. f. [jfr t. raumlehre, geometri] (i fackspr.) lära(n) om rummet; rumsteori. PedT 1893, s. 71. Den aristoteliska rumsläran. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 333. —
-LÖNN, r. l. f. trädg. den ss. rumsväxt odlade prydnadsväxten Abutilon hybridum hort. (förekommande i flera kulturformer). Hylander PrydnV 97 (1948). —
-LÖS, se A. —
-MALVA. trädg. den ss. rumsväxt odlade prydnadsväxten Malvastrum capense Garcke; jfr -björk. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 285 (1947). —
-MILJÖ. om ett (bostads)rum ss. miljö. Fatab. 1932, s. 222. I en modern rumsmiljö. Form 1941, s. 32. —
(13) -MÄSSIG. (i fackspr.) som har karaktären av rum l. har rumsegenskaper.
-NÄSSLA, r. l. f. trädg. om olika ss. rumsväxter odlade arter av släktet Coleus Lour. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 59 (1944). —
(4) -ORD. (numera knappast br.) språkv. ord med lokal betydelse (betecknande befintlighet l. riktning o. d.). Cellarius LatGr. 84 (1703). Svedbom SvSpr. 116 (1824). —
(4, 13) -ORDNAD, p. adj. (i fackspr.) jfr -ordning. Rums- och tidsordnade (sinnes-)förnimmelser. Larsson Psyk. 21 (1910). —
(4, 13) -ORDNING. (rum- 1876. rums- 1903 osv.) (i fackspr.) en till platsen l. rummet bunden ordning; ordning vari ngt ordnas med hänsyn till dess placering i rummet. Rein Psyk. 1: 494 (1876). Att ordna intrycken i rumsordning. Larsson Psyk. 20 (1910). —
(4, 13) -ORIENTERING. (i fackspr.) orientering i rummet. Även hörselsinnet lämnar ett bidrag till vår rumsorientering. HbPsykol. 116 (1950). —
-PARASIT. (rum- 1893—1916. rums- 1915 osv.)
1) bot. o. zool. till 4; om växt l. djur som lever inuti en annan växt resp. ett annat djurs organism utan att hämta sin näring från l. skada sin värdväxt resp. sitt värddjur. BotN 1893, s. 181.
2) (mera tillf.) till 9; om parasitdjur som uppträda i bostadsrum, t. ex. kackerlackor. LAHT 1915, s. 253. —
(4) -PARASITISM.
1) bot. o. zool. egenskapen l. förhållandet att vara rumsparasit (se d. o. 1). Hanström MännParasit. 8 (1933).
2) (mera tillf.) om det förhållandet att ett djur utnyttjar ett annat djurs bo l. gångar o. d. Trägårdh Skogsins. 80 (1914). —
-PARFYM. (numera bl. tillf.) för parfymering av ett (bostads)-rum. Ekenberg (o. Landin) 365 (1890). —
(9, 13 b) -PERSPEKTIV. (i sht i fackspr.) perspektiv som ett rum (l. en fil av rum) l. det psykologiska l. sedda rummet erbjuder; särsk. (konst.) i fråga om en liknande effekt åstadkommen vid konstnärlig återgivning av ett motiv. Rig 1918, s. 184. Längst borta i rumsperspektivet låg (ss. det sista av en fil av rum) vinterträdgården. Cedercreutz Blomst. 93 (1919). Kjellberg GrekRomK 134 (1932). särsk. bildl. Endast minnena kan ge vår dagliga mödas stråkvägar den fjärde dimensionen, den levande kombinationen av rums- och tidsperspektiv. TurÅ 1943, s. 123. —
-PLAN, r. l. m. plan över dispositionen av rummen i en byggnad l. utformningen av ett rum; ett rums planform. Lindblom Rokokon 209 (1929). —
-PRIS, n. (rum- 1926. rums- 1949 osv.) särsk. till 9 b, c: hyra för hotell- l. uthyrningsrum. Hirn GPostv. 81 (1926). —
-PROBLEM.
1) till 9: (praktiskt) problem som har samband med byggande l. inredande l. anskaffande av rum. SvSlöjdFT 1927, s. 103. LD 1958, nr 170, s. 5.
2) (i fackspr.) till 13: (teoretiskt) problem som har samband med rummet o. dess natur. Det psykologiska rumsproblemet. Vannérus WundtPsyk. 68 (1896).
3) konst. till 13 b: (praktiskt) problem som har samband med den konstnärliga rumsframställningen. 2NF 19: 190 (1913). —
-REN, adj. [jfr t. zimmerrein] om hund (tillf. äv. annat sällskapsdjur): som lärt sig att söka sig utomhus l. att uppsöka särskild plats inomhus för att förrätta sina naturbehov; äv. (skämts.) om barn: som lärt sig att säga ifrån, när det skall förrätta sina naturbehov o. d. Ekström FyrbSherlH 27 (1932; om hund). Lill-Johan är inte rumsren ännu. SvD(B) 1944, nr 13, s. 10. Nyblom Kvinna 26 (1948; om kanariefågel).
-SINNE. (rum- 1890 osv. rums- 1902 osv.) [jfr t. raumsinn] (i fackspr., i sht fysiol.)
2) till 13: sinne varmed en varelse orienterar sig i rummet l. uppfattar föremålens rumsrelationer o. rumsbestämningar (avstånd, form, storlek o. d.) l. lokaliserar orsaken till ett intryck. Synsinnet och känselsinnet äro de båda rumsinnena. Rydberg Varia 45 (1890, 1894).
-SKAPELSE. särsk. (i fackspr.) till 9: rumsskapande; vanl. konkret, om rummet. Sophia-kyrkan, måhända den märkligaste rumsskapelse som världen någonsin skådat. Thordeman KyrkArkit. 82 (1923). —
-SKILJANDE, p. adj. särsk. (i fackspr.) till 9, om vägg: som bildar skiljevägg mellan två rum. Form 1949, s. 62. —
-SKRÄCK. (mera tillf.) skräck för att vistas inne i ett rum l. för att sitta hemma; cellskräck, klaustrofobi. Siwertz Tråd. 47 (1957). —
(1, 2, 3) -SPARANDE, p. adj. (rum- 1880—1950. rums- 1950 osv.) [jfr t. raum(er)sparend] (i fackspr.) utrymmesbesparande. Rydberg BibL 20 (1880). Östergren (1936). —
(1, 2, 3) -STOR. [jfr nor. rumstor] (bygdemålsfärgat i vissa trakter) som tar stor plats, voluminös, stor, skrymmande. Spisen i vrån var lika rumsstor som förr. Carlsson GlestGård. 134 (1943). —
(13) -STORHET~02 l. ~20. (rum- 1885—1890. rums- 1916 osv.) [jfr t. raumgrösse] (i fackspr.) storhet med utsträckning i rummet l. med rumsegenskaper, rumlig storhet. Figur kallas en rumstorhet, som är innesluten inom bestämda gränser. Mellberg Bergroth 5 (1885). 2NF 23: 1158 (1916). —
-STÄDARE. (rum-) (numera bl. tillf.) person med uppgift att städa rum, särsk. rum(men) i ett hotell o. d.; jfr -städerska. ÖgCorr. 1854, nr 5, s. 4. Dagen 1897, nr 166, s. 2. —
-STÄDERSKA. särsk. till 9 b: hotellstäderska med uppgift att städa rum(men) i ett hotell o. d. Malmbgt 1894, nr 55, s. 4. —
-STÄMNING. (rum- 1900. rums- 1930 osv.) om stämningen i ett rum; äv. (konst.) i fråga om konstnärligt återgivande av en sådan stämning. Nordensvan KonstH 432 (1900). Roosval RomK 33 (1930). —
(10) -STÖTTA, r. l. f. (rum-) sjöt. stötta (ofta försedd med steg) med vars hjälp man kan komma ned i lastrummet; jfr -lejdare. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-TELEFON. (rum- 1894—1939 (i Finl.). rums- 1897 osv.) [jfr t. zimmertelephon] (utom om ä. förh. numera bl. tillf. o. icke i fackspr.) om telefoner på de olika rummen i en våning l. ett hotell o. d.; förr särsk. om dylik telefon l. annan elektrisk signalanordning, tillhörande ett lokalt telefon- l. signalsystem, varmed rummen i en byggnad l. våning o. d. kunde komma i förbindelse med varandra. NPress. 1894, nr 340, s. 4. Siwertz Tråd. 96 (1957). —
-TEMPERATUR. (rum- 1884—85. rums- 1884 osv.) [jfr t. raum-, zimmertemperatur] om temperaturen i ett (bostads)rum; särsk. pregnant, om den vanliga temperaturen i ett bostadsrum. TT 1884, s. 34. —
-TEMPERERAD, p. adj. om dryck (särsk. vin) o. d.: tempererad till rumstemperatur. StKokb. 11 (1940). —
(13) -TEORI. (rum- 1880. rums- 1895 osv.) [jfr t. raumtheorie] (i fackspr.) teori rörande rummets natur. NSvTidskr. 1880, s. 280. —
-TERMOSTAT. vid en fastighets uppvärmning gm oljeeldning använd, i ett rum placerad termostat som reglerar rumstemperaturen. SAOL (1950). Form 1951, s. 30. —
(13) -TID. (rum- 1925 osv. rums- 1955 osv.) [jfr t. raumzeit] (i fackspr.) Minkowski .. sammanslöt Einsteins relativa rum och tider till en icke åskådlig fyrdimensionell rum-tid. Schjelderup RelatVärldsb. 35 (1925). —
(13) -TIDLIG l. -TIDSLIG, adj. (rum- 1896 osv. rums- 1899 osv. -tidlig 1896 osv. -tidslig 1944 osv.) (i fackspr.) bunden till rummet o. tiden, med utsträckning i rummet o. tiden. Vannérus WundtPsyk. 64 (1896). Den rumstidliga fenomenvärlden. Larsson PoesLog. 98 (1899). —
-TILLGÅNG~02, äv. ~20. (rum- 1904. rums- 1929 osv.) tillgång på rum (särsk. hotell- l. uthyrningsrum). Söderhjelm Runebg 1: 166 (1904). —
(4, 13) -TRÖSKEL. [jfr t. raumschwelle] fysiol. det minsta avstånd mellan två punkter på huden, vid vilket de båda punkterna vid samtidig beröring uppfattas ss. åtskilda. PsykPedUppslB 2210 (1946). —
(13 b) -UPPFATTANDE~0200, p. adj. (i fackspr.) om sinnesorgan: varmed rummet uppfattas. Synen, som är det framför allt rumsuppfattande sinnet. 2NF 23: 1155 (1916). —
(13 b) -UPPFATTNING~020.
1) (i fackspr.) handling(en) l. sätt(et) att (med sinnena) uppfatta rummet l. de föremål som ha utsträckning i rummet l. deras rumsegenskaper, rumsupplevelse. Schéele Själsl. 153 (1895). Den blindes rumsuppfattning. 2NF 23: 1154 (1916).
2) i sht konst. teoretisk uppfattning av rumsupplevelsen o. de problem som ha samband med den konstnärliga återgivningen av rummet. Modern impressionistisk rumsuppfattning. KonsthSPubl. 1918, s. 35. —
-UPPVÄRMNING~020. (rum- 1871—1876. rums- 1923 osv.) uppvärmning av bostadsrum o. d. TT 1871, s. 204. —
(9 b, c) -UTHYRARE~0200. (rum- 1896—1920. rums- 1920 osv.) jfr -uthyrning. Dagen 1896, nr 236, s. 3. —
(9 b, c) -UTHYRNING~020. uthyrning av rum (hotell- l. hyresrum). Hedenstierna Svenssons 210 (1903). —
(13) -UTSTRÄCKNING~020. (rum- 1811. rums- 1894 osv.) (i fackspr.) utsträckning i rummet. Phosph. 1811, s. 575. —
(13 b) -UTTRYCK~02, äv. ~20. konst. uttryck för sådana egenskaper som tillkomma rummet (djupdimension, proportioner o. d.). Kjellberg GrekRomK 280 (1932). —
-VAN, adj. om hund (l. annat sällskapsdjur): van att vistas i bostadsrum o. d.; ofta liktydigt med: rumsren. SvD(A) 1921, nr 205, s. 11. särsk. bildl., om person: salongsvan, salongsfähig, belevad o. d. Hedberg Bekänna 165 (1947). —
-VARM. som har (vanlig) rumstemperatur.
1) om ämne, t. ex. dryck. Öfversköljning med rumsvarmt vatten. Berg LäkB 711 (1903). Renat brännvin som på den tiden (dvs. omkring 1900) serverades otäckt rumsvarmt. ST(B) 1953, nr 6, s. 7.
(13 b) -VARSEBLIVNING~0020. [jfr t. raumwahrnehmung] (i fackspr.) jfr -uppfattning 1. KonsthSPubl. 1919, s. 58. —
-VINKEL. (rum- 1889—1931 (: rumvinkelmätare). rums- 1931 osv.) (i fackspr.) vinkel som utgör måttet på den från en arbetsplats inomhus (genom ett fönster) synliga delen av himmeln. Palmberg Hels. 308 (1889). —
(9 b, c) -VÄRDINNA. [jfr t. zimmerwirtin] om kvinna som hyr ut rum (särsk. i förh. till hyresgästen); hyresvärdinna. Walfridsson Luff. 39 (1933). —
(9, 13 b) -VÄRKAN. (rum- 1912—1933. rums- 1894 osv.) (i fackspr.) om den värkan l. det intryck som framkallas av ett rum l. (det psykologiska, sedda) rummet; ofta med särskild tanke på de speciella rumsegenskaperna (avståndsvärkan, storleksperspektiv, djupdimension); särsk. (konst.) om effekten av en konstnärlig återgivning av ett motiv med tanke på i vad mån man lyckats framkalla en föreställning av ett rum l. att åstadkomma att ngt uppfattas l. uppleves ss. (förefintligt i) ett rum. TT 1894, Byggn. s. 99. Det var knappast möjligt att uttänka en anordning, som kunde gifva taflan större fördjupning och rumsverkan. OoB 1903, s. 324. Det inre (av Westerkerk i Amsterdam) .. är berömt för sin sköna rumsverkan. Hahr NordeurRenässArkit. 112 (1927). Rumsverkan i en trädgård får man genom lämplig plantering i form av häckar, buskage samt grupper av träd. GbgP 1950, nr 131, s. 17. —
-VÄRME. (rum- 1868—1917 (i Finl.). rums- 1872 osv.) [jfr t. zimmerwärme] jfr -temperatur. Björkman Skogssk. 127 (1868). —
-VÄRMNING. (rum- 1868 (: rumvärmningsapparater)—1871. rums- 1887 osv.) rumsuppvärmning. TT 1871, s. 204. Sonesson BöndB 174 (1955).
-VÄXT; pl. -er. [jfr t. zimmerpflanze] trädg. växt som odlas (i sht ss. prydnadsväxt, i allm. i kruka) i ett bostadsrum l. dyl. GHT 1886, nr 63 B, s. 2. Lackviolen är .. en förträfflig rumsväxt. Abelin TrInomh. 86 (1904). —
-ÅSKÅDNING~020. (rum- 1876—1896. rums- 1880 osv.) [jfr t. raumanschauung]
1) (i fackspr.) till 13: åskådning rörande rummets natur. Rydberg FilosFörel. 1: 245 (1876). Den aprioriska rumsåskådningen. Larsson Spinoza 89 (1931).
Avledn.: RUMLIG, adj.2, se d. o. —
-RUMMARE, r. l. m. till 9; i ssgr som beteckna en lägenhet med ett visst antal rum, t. ex. en-, två-, tre-rummare. —
-RUMMIG, adj. till 6 l. 9: som har l. är delad i så l. så många rum; i ssgr, t. ex. en-, fem-, fler-, fyr-, mång-, nio-, tre-, två-rummig. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content