publicerad: 2003
TANKE taŋ3ke2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (äv. att hänföra till sg. tanka) (Mat. 9: 4 (NT 1526) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. tanka) 2SthmTb. 7: 88 (1584: misztanker), Celsius Ordspr. 6: 437 (1702)); förr äv. TANKA, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -ar (se ovan) l. -er? (se ovan) l. -or (Nicolai OEhrichson B 4 a (1639), UUKonsP 18: 138 (1686)).
Ordformer
(tanckia, ss. obj. 1660 (: misstanckia). tancko, ss. obj. 1559 (: misstancko). tank (-ck) 1535 (: mistanck)—1673 (: misztanks, gen. sg.). tanka (-ck-), nom. 1524 (: mistanka)—1954. tanka (-ck-), ss. obj. l. efter prep. 1527 (: mista(n)ka)—1951 (: åtanka). tanke (-ck-, -gk-) 1526 osv. tankie (-nn-, -ch-, -ck-, -ckk-) 1588 (: tannckkiebokienn)—1648 (: mistankie))
Etymologi
[fsv. þanke, thankie, tanka; jfr dan. o. nor. tanke, nyisl. þanki; sannol. av mlt. danke, av fsax. (gi)thanko; jfr fht. githank, gidanc, tanke (t. gedanke), feng. geþanc, tanke; ävensom got. gaþagki, n., eftertanke, o. TACK; till den rot som äv. föreligger i TÄNKA]
1) om manifestation l. resultat av ngns tänkande; äv. om sådan manifestation osv. utan speciell anknytning till person l. om manifestation osv. av flera personers tänkande; jfr TÄNKA. 1Kor. 13: 11 (NT 1526). Icke allena Hoor .. vthan och .. söluga, och skamlösa tanckar äre okyskheet. Schroderus Comenius 826 (1639). Hwar och een Swensk måste sielff weeta och förstå, huru han Orden til hwar andra rätt foga skal, på thet han sine Sinnes Tankar tydeligen kan vthtryckia. Arvidi 115 (1651). Godt sällskap och det täcka Könet .. gifwa åt wåra tankar de lätta och fagra färgor, utom hwilka all wältalighet är tung och trög. Tessin Bref 1: 58 (1751). Jag sluter thessa tankar med Horatii begäran, att om Tu, min Läsare, hafver tig något säkrare bekant, tu thet välvilligt meddelar. Ihre Föret. XXV (1779). Han hann ej tänka en redig tanke, förrän drefvet var framme och haren skymtade på stigen. Forsslund Djur 25 (1900). Varför bär ni onda tankar i era hjärtan? Matt. 9: 4 (NT 1981). — jfr DÖDS-, EFTER-, FRAMTIDS-, GIFTAS-, GRUND-, HÖGFÄRDS-, INSKOTTS-, KUNGS-, MISS-, MOT-, NATT-, O-, PÅ-, REFORM-, RES-, RÄTTS-, SAMVETS-, SJÄLV-, SKAPELSE-, SNILLE-, STATS-, STRÖ-, TVÅNGS-, Å-TANKE m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Tanker gå tulfrij. BtSödKultH 12: 77 (1597). Höga Herrar, diupa tanckar. Grubb 365 (1665). Orkelöös Jungfrw får många tanckar. Grubb 652 (1665). Dee bäste Tanckerne komma alltijd efter åth. Celsius Ordspr. 6: 437 (1702). Kommer man uhr ögonen, så kommer man och uhr Tanckarna. Celsius Ordspr. 11: 413 (c. 1710). Onda tankar skall man möta på tröskelen. Granlund Ordspr. (c. 1880). Två själar och en tanke. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i jämförelser, särsk. i sådana uttr. som snabb l. kvick som tanken l. en tanke. (Hon) smög sig, tyst som en tanke, uppför vindstrappan. Carlén Rosen 763 (1842). Snabb som en tanke hade Giacomo klättrat upp för de isbelagda sparrarne. Strindberg SvÖ 2: 105 (1883). Kvickt som tanken var han på benen igen. Sparre MorElg 188 (1918).
c) i förb. med prep.-uttr. inlett av på (äv. för, förr äv. om l. av) betecknande vad ngn tänker på. Hon log för sig själv vid tanken på den roliga film hon sett. Blotta tanken på grammatik får honom att rysa. Därmedh .. de Norske (voro) dreffne till tankar om sin egen vern och defension. AOxenstierna 1: 591 (1644). Det fanns .. Officerare som hade mesta tankarne för att dricka. 2MoB 1: 24 (1806). Det kan .. vara troligt, att sjelfva tanken af en nationaldrägt icke passar till vår samtids universaliserande lynne. Atterbom Minn. 26 (1817). Plötsligt kom hon i tankar om, att hon först denna sommar hade upptäckt hur skönt det var att bada ensam. Söderberg AllvLek. 10 (1912). Somnar med huvudet fullt av tankar på skörd, arbete, utkallelser, dagens läge. Martinson BakSvenskv. 162 (1944). — särsk.
α) i uttr. med (äv. i) tanke på ngn l. ngt, betecknande att man tänker särskilt på ngn l. ngt, att ngn l. ngt tas särskilt i beaktande. Det är kung Magnus, som diktat visan i tanke på Matilda, kejsarns dotter. Lagerlöf Drottn. 112 (1899). Även om boken har utgivits främst med tanke på lärarna, så är det välmotiverat, att även föräldrarna får både kritik och goda råd. PedT 1955, s. 1. I tanke på hur farligt bly är om det hamnar i naturen .. så skulle jag föreslå att insamlingar av .. förbrukade batterier anordnades. SvD 4 ⁄ 4 1975, s. 35.
β) i uttr. inte ha tankar för annat l. annan än, bara tänka på. Auerbach (1915). Just nu hade .. Ann inte tanke för någon annan än Gerda. Edqvist VarfKom 31 (1980).
γ) i sådana uttr. som inte ha en tanke på att (göra ngt), äv. det är inte tanke på att (göra ngt), det vore orimligt att tänka sig att (göra ngt), inte föresväva ngn att (göra ngt). Att segla var ingen tanke på, utan man hade bemannat årorna. Strindberg Hems. 212 (1887). Bjöds det kött till middagen .. inte var det tanke på, att vi barn fingo äta därav så mycket vi ville. MinnGPrästh. 1: 162 (1924). Jag hade naturligtvis inte en tanke på att hindra distributionen. Balderson StatsrTid. 32 (1980).
d) om tanken betraktad ss. l. liknad vid ngt; särsk.
α) om tanken betraktad ss. ett avgränsat utrymme som kan innehålla ngt l. som kan fyllas med ngt l. ur vilket ngt kan tas bort; i sht i pl.; äv. i uttr. ha ngn i tankarna, tänka på ngn, ha ngn i åtanke. Han är ständigt i hennes tankar. Mit hierta haffuer heett wordit vti mich och eeld är vptend j minom tankom. Psalt. 39: 4 (öv. 1536). Då Hans Kongl. Höghet börjar at fylla sina tankar af sine ärerike För-Fäders bedrifter .. skal det falla Honom behageligit (osv.). Celsius G1 1: Dedic. 2 b (1746). En krigsman .. kunde näpligen få i sin tanka, at förnedra sig så långt som ända til at icke wara en Romare. Dalin Montesquieu 16 (1755). Här dansar jag med lilla vännen min, som jag har i mina tankar. Nu är det jul igen 1: 10 (1865). Det var första gången han talade om eländet sedan vår bröllopsnatt. Men det hade tydligen inte varit ur hans tankar. Siwertz Tråd. 89 (1957). — särsk.
α') (numera föga br.) i uttr. ngt faller l. rinner l. kommer ngn i tanken l. tankarna, ngn kommer att tänka på ngt, ngt faller ngn in. Eller skrifwa de af owarsamhet alt som det faller dem i tanken. Sahlstedt Veckobl. 1767, nr 2, s. 7. De tyda, i sitt språk, alt hvad i tankan rinner. Bellman (BellmS) 19: 260 (1793). Att i enskilda fall inlåta sig på en nyttighetspröfning .. kunde icke möjligen falla honom i tankarne. Samtiden 1872, s. 83. Det har aldrig kommit mig i tankarna. Cannelin (1939).
β') (†) i uttr. ngt ligger ngn i tankarna, ngn tänker (mycket l. ofta) på ngt. Nordberg C12 1: 352 (1740). Sina bästa krafter ägnade .. (Runeberg) det stora nationella epos, som sedan länge legat honom i tankarne. Sylwan SvLit. 247 (1903). WoH (1904).
γ') i uttr. inte kunna få ngn l. ngt ur tankarna l. sina tankar, inte kunna upphöra att tänka på ngn l. ngt.; äv. (numera mindre br.) i uttr. slå ngt ur tankarna l. tanken, med viljekraft upphöra att tänka på ngt. Han slår helwetet ur tankarne, och tänker icke på den högste Domaren. Schartau Pred. 29 (1820). Han satt alltjemt upptagen af den der kyssen som han icke kunde få ur tankarne. Benedictsson Peng. 99 (1885). Han hade väl gått och fixerat sig vid det här och kunde inte få det ur tankarna. Östergren Gentl. 299 (1980).
δ') i sådana uttr. som vara l. sitta l. gå l. falla l. försjunka i tankar, betecknande att ngn är l. blir själsligen l. andligen l. mentalt frånvarande. Stiernhielm Herc. 4 (1648, 1668). Han går i tanckar som en förlofwad Möö. Grubb 440 (1665). (Eng.) To be in a brown study, (sv.) wara i djupsinniga tankar. Serenius (1734). Kandidaten hade fallit i tankar. Hedenstierna FruW 35 (1890). Nämndemans språklåda sinade även, så vi sutto i våra tankar. Rönnberg Konstn. 2: 78 (1938). I den fridfulla tystnaden dröjer han sig kvar, försjunker i tankar och börjar ett slags samtal i fantasin. Nordberg SkapÖg. 270 (1981).
ε') i uttr. som betecknar att man (i fantasin) föreställer sig göra l. handla l. utföra ngt l. bli l. vara ngn annan. Jagh som är ey tilstäds, iagh gläder migh i tankar, / Ok sijr lijk wor’ iagh thär, hwad Lust hoos hwariom wankar. Lucidor (SVS) 93 (1672; uppl. 1997). Palmblad kom visserligen aldrig utom Upsala, men det hindrade honom lika litet som bröderna Schlegel att i tankarna bli en äkta hindostaner. Sturzen-Becker 1: 20 (1861). Om aftnarna sutto vi .. vid brasans flammande sken och .. förflyttade oss i tankarna till platser långt borta. Uggla Haslund Jab. 133 (1932). När du skäller på och kritiserar ditt barn, prova med att i tankarna byta ut barnet mot en vän eller din partner i stället. Skulle du låta och säga likadant? DN 14 ⁄ 6 1997, s. B18.
β) om tanken betraktad ss. en levande l. växande företeelse som människan kan l. inte kan kontrollera; äv. om tanken betraktad ss. ett mer l. mindre obestämt, från människan skilt föremål; jfr 1 f. O at iach kunde halla mina tanckar vthi betzle. Syr. 23: 2 (öv. 1536). Sedan jagh nu the tankar om min sons reso och bekymmer om hans hemkomst haffver nogorlunda öffvervunnet, kommer (osv.). OxBr. 12: 307 (1651). Sköna tanke! Gud vet hvar jag tog den ifrån. Blanche Kom. 36 (1850). Jag besegrade tanken på en droska. Wägner Norrt. 4 (1908). Då en sådan tanke länge grott inom mig, satte jag mig till verket. Bergqvist LivBöck. 5 (1925). Hålla tankarna borta från ngt. Östergren (1954). — särsk.
α') om tanken betraktad ss. en härva av trådar, i uttr. ha tankarna med (förr äv. hos) sig l. ha tankarna l. sina tankar samlade (förr äv. tillsammans) l. samla tankarna l. sina tankar, koncentrera sig. Swedberg SabbRo 1379 (1687, 1712: tillsammans). Gudz Nampns Miszbruk skier .. tå, när en uti sina Böner til Gud intet hafwer Tanckarna hoosz sig och besinner hwem han beder. Swebilius Cat. 2: 9 (1689). Iag har swårt för at hafwa mina tankar samlade wid wackra och wäl sammansatte orationer. Lagerbring Skr. 108 (1748). Dels var han ganska nöjd att få samla sina tankar en stund. Geijerstam LycklMänn. 29 (1899). I det här arbetet måste man ha tankarna med sig. SvHandordb. (1966).
β') om tanken betraktad ss. ngt som kommer till människan ngnstädes ifrån l. plötsligt uppenbarar sig; särsk. i sådana uttr. som en tanke faller ngn in. Och kom j bland them en tancke, huilken thera skulle yppast wara. Luk. 9: 46 (NT 1526). När migh wthi den hastigheeten någon tanka infaller, exprimerar iagh honum strax på paperet. Ekeblad Bref 1: 152 (1651; rättat efter hskr.). En ond tanka uprinner hos tig emot all tin wilja och förmodan. Bælter Christen 298 (1743, 1748). Som en blixt den tanken for / Genom mig. Wennerberg 1: 102 (1852, 1881). (Sv.) den tanken rann på mig, (eng.) the thought came into my head. Björkman (1889). I ett nu stod den tanken för henne. Byström Galsworthy Herrg. 220 (1917). Den tanken föll honom aldrig in. Melin Solmssen Prins. 181 (1981).
γ') om tanken betraktad ss. ngt som kan placeras ngnstädes l. som kan riktas l. vändas l. sändas o. d. åt ett visst håll; förr särsk. i uttr. lägga l. kasta o. d. sina tankar på ngt, tänka på ngt. Haff tina tanckar ther vthi dagh och natt. Jos. 1: 8 (Bib. 1541). (Lat.) Cogitatio .. (sv.) Läggia eller slåå alla sina tanckar på någon ting. Linc. O 6 b (1640). Schück VittA 2: 95 (i handl. fr. 1682: kasta). Så röja .. de gamla berättelserne nogsamt, at tankan mindre varit stäld på varaktiga landvinningar, än (osv.). Porthan 5: 5 (1788). Hafwa, rikta sina tankar på något. Lindfors (1824). Det (bör) .. icke vara för oss främmande att någon gång vända våra tankar utåt till den verld, som kallas den hedniska. Rundgren Minn. 2: 213 (1870, 1883). Säkert finns det många forna studenter, som vid minnet av Uppsalatiden .. sända tacksamma tankar till det gamla studenthemmet på Luthagen. HågkLivsintr. 19: 351 (1938).
δ') om tanken betraktad ss. en levande varelse som flyger l. cirklar l. på annat sätt (snabbt) förflyttar sig. Så kan hon läta tankan löpa bådhe offuer thet som framfarit är, och thet som komma skal. OPetri 3: 522 (c. 1535). O, ömme Arist, min tanka förföljer dig. Thorild Bref 1: 7 (1779). Tankarne flyga underligare och vidare omkring än fåglarne. Carlén Skuggsp. 2: 93 (1865). Tankarna ila blixtsnabbt genom hans hjärna. Auerbach (1915). Oupphörligt kretsar diktarens tanke kring dödsmotivet. Hedén 5: 211 (1927).
γ) om tanken betraktad ss. en stig l. väg, i uttr. komma på andra l. bättre tankar, ändra uppfattning; äv. i uttr. få l. bringa l. föra ngn på andra l. bättre tankar, få ngn att ändra uppfattning. Hwar emot Prästen Domalder .. söker Konungen och Rådet på andra tankar at bringa, men fåfängdt. AntecknSaml. 225 (1684). Commendanten uti Bialacerkiew .. hafwer derifrån berättat at Cosacherne numera wore komne på andra Tanckar. OSPT 7 ⁄ 3 1687, s. 6. (Sv.) föra ngn på andra tankar, (t.) einen auf andere Gedanken bringen. SvTyHlex. (1851). (Han) har inte handlat som en frände. Skräm honom och han kommer kanske på bättre tankar. Bergman Patr. 50 (1928). Jag fick henne på andra tankar. SvHandordb. (1966).
e) i vissa uttr. särsk.
α) i uttr. hemska tanke, skämtsamt l. ironiskt, om ngt som inte är så allvarligt. Drougge Robinson GodNatt 124 (1976). Är svensk reklam så dålig som ges sken av i den allmänna debatten? Eller — hemska tanke — är den rent av ännu sämre? SvD 12 ⁄ 1 1994, Näringsliv s. 3.
β) (inte) ägna o. d. ngt en tanke l. (inte) ägna o. d. en tanke åt ngt, (överhuvudtaget inte) fundera på ngt. Om kravställaren ägnat en tanke åt den orimmade versen. SoS 1919, s. 84. Att det .. var krigarens hantverk hade jag inte givit en tanke. Strömholm Fält. 288 (1977).
f) närmande sig l. övergående i bet.: förhållandet l. verksamheten att tänka, tänkande; äv. övergående i bet.: förmåga att tänka; äv. mer l. mindre personifierat; jfr 1 d β. Han försökte förena tanke och känsla. J twijffuelachtiga saker, kan (själen) .. vthleta och medh tankan och hoghen vthransaka, hwad rett är. OPetri 3: 522 (c. 1535). Ther man icke med tanckan tänckte them wara edle, skulle theras edelheet wara slätt intet. Girs Edelh. A 2 a (1627). I konstens vida rymd då tankan börjar syfta, / Hon visar oss en höjd, dit hon oss ej kan lyfta. GFGyllenborg Vitt. 1: 168 (1762). Till flydda tider återgår / Min tanke än så gerna. Runeberg (SVS) V. 1: 5 (1848). Bakom språket står tanken, denna ordnande och genomträngande förmåga, som genomforskar himmelens och jordens innandömen. Rudin Odödl. 25 (1903). För att vår tanke skall kunna med säkerhet operera på mer komplicerade områden, måste den medvetet tränas. Wedberg NLog. 1: 5 (1945). — jfr EFTER-, FÖR-, MÅNG-, O-, OM-, PÅ-, SJÄLV-, Å-TANKE m. fl. — förr särsk. i sådana uttr. som ha ngt för tanken l. ngt kommer för tanken. (Därför) rann det för tanckan att mine efterträdare i Syslan kunde hafva hjelp af de utdrag jag gjort. Johansson Noraskog 1: 3 (i handl. fr. 1785). Att han gått flere steg, än jag, / Och pröfvat mer på färden, / Var jag för höglärd att förstå, / Det kom ej för min tanke då. Runeberg (SVS) V. 1: 8 (1848). Kung Olaf hade den främmandes ansikte så för tanken, att han därmed måste jämföra Storrådas ansikte drag för drag. Lagerlöf Drottn. 40 (1899).
g) avsikt, intention, plan. Jer. 29: 11 (Bib. 1541). Ådern bör öpnas på Foten enär tanckan är at dra Bloden från någon del, som får Pulsådror från öfre Aorta. Rosenstein Comp. 198 (1736). Bristande medel hindrade dock länge all tanke på denna bros anläggning. 3SAH 5: 159 (1890). När Gustav Möller gick in i ungdomsklubben hade han ingen tanke på att ägna sitt liv åt arbetarrörelsen. ST 14 ⁄ 2 1965, s. 20. Tanken är ju att vi ska bygga upp en bred ungdomsverksamhet igen. SDS 21 ⁄ 11 1986, s. 32. — jfr BAK-, FRAMTIDS-, GIFTAS-, REFORM-, RES-, RÄTTS-, STATS-TANKE m. fl. — särsk.
α) (numera mindre br.) i uttr. i tanke l. den tanken (förr äv. (de) tankar) att osv. Porath Pal. 1: H 1 a (1693: i tanckar). Dalin Montesquieu 174 (1755: i den tankan). Han lemnade .. akademien .. i de tankar att ej mer dit återvända, utan söka ordination såsom prest. Geijer I. 2: 84 (1828). Målaren gick ett par gånger förbi det hus, der grefven bodde, i tanka att ådraga sig hans nièces uppmärksamhet. Ljunggren Resa 214 (1871). Hon gjorde det i tanke att få beröm. SvHandordb. (1966).
β) i uttr. en händelse som ser ut som en tanke, urspr. med bet.: en tillfällighet som ser ut som om det fanns en bakomliggande tanke, numera oftast betecknande att ngt sannol. inte är en tillfällighet. Om thronen och riket besluta de mäktige efter tillfälliga intressen; och genom sådana knytes äfven de tre Nordiska rikenas bekanta förening: en händelse, som ser ut som en tanke. Geijer SvFolkH 1: 215 (1832). Några betecknar det kanske som en händelse som ser ut som en tanke att det är ovanligt många kvinnliga bragdkandidater i en tid när idrottens högsta organ, riksidrottsmötet, bestämt sig för kvotering i styrelser och förbund. SvD 28 ⁄ 11 1995, s. 51.
γ) i uttr. ha ngt i tankarna, ha ngt för avsikt; äv. i uttr. ha i tanke att (göra ngt), ha för avsikt att (göra ngt). Jer. 48: 2 (Bib. 1541). Konungen war tå blijder i taalet menn hade myckit i tankarna. Reenhielm OTryggw. 178 (1691). Anders Håkonsson tillfrågades om han har i tanckar at fullborda det Echtenskap som han så längesedan tillsagt och låfwat Greta? VDAkt. 1724, nr 316. Italienarne hade .. dock alltid uti tankarne en landstigning med flottan. Oscar II 4: 138 (1869, 1890).
h) med bibegrepp av att ngn har bestämt sig för ett visst sätt att tänka l. en viss hållning, närmande sig bet.: föreställning, uppfattning, mening, åsikt. 2Mack. 3: 32 (Bib. 1541). Altså begära Riksens Ständer, at andre som härtil pröfwas skickelige, deraf måge få communication, på det de sina tankar yttra måge. HC11H 8: 59 (1678). Ingen ting kläder en Prints bättre, än wänlighet och måttelig tanka om sig sjelf. Tessin Bref 1: 64 (1751). Ty vi gilla icke den tankan .. at inga andra barn borde hållas til studier, än de som äro födde til en viss förmögenhet. Kellgren (SVS) 5: 7 (1785). I afseende på den tid hvarinom den stränga ensamheten kan och bör tillämpas äro tankarne .. mycket delade. Oscar I Straff 106 (1840). Likväl fortsatte de att utbyta tankar om Viktor Littis svagheter. Aronson SångPolstj. 20 (1948). — jfr FOLK-, KYRKO-, MOT-, REFORM-TANKE m. fl. — särsk. i vissa uttr. o. anv.
α) (numera föga br.) i sådana uttr. som vara av l. i (förr äv. på l. vid) den tanken att osv., förr äv. stå i den tanken att osv., vara av den uppfattningen att osv.; äv. vara av samma l. olika o. d. tanke l. tankar (som l. med ngn), ha samma osv. uppfattning (som ngn); äv. vara av ngns tanke l. tankar, ha samma uppfattning som ngn. RARP 6: 108 (1659: på andre tankar). ÅgerupArk. Brev 4 ⁄ 6 1701 (: widh den tanckan). (Jag) stod i den tanckan at al ting härrörde af en oklok inbildning. Lagerström Bunyan 2: 11 (1727). Gambla wälöfwade Landtmän äro merendels uti den tanckan, det jordenes fruchtbarhet småningom aftager. Stridsberg Åkerbr. 1 (1727). De frågor, hwarom Riks Stånden warit af skiljaktiga tankar. RF 1809, § 69. Jag hoppas, min farbror är af samma tanka som jag, att, männer imellan, bör hvar sak en gång, men aldrig flera, afhandlas. Knorring Cous. 2: 72 (1834). Schulthess (1885: af den tanken). Cannelin (1939).
β) i uttr. komma, förr äv. råka l. falla på tanken l. den tanken l. de tankar att osv., förr äv. i den tanken att, få idén l. ingivelsen l. uppfattningen att osv.; jfr 1 d γ. (Kristus gjorde ett underverk) medh then siuka quinnone, hwilken j then tanckan kommen war .. at hon måtte få komma widh hans klädhe. LPetri 2Post. 308 a (1555). R(ikets) Ständer äro ock oförgripeligen uppå de tankar råkade, som skulle det af nöden wara .. at Ed. Kongl. Maj:t allernådigst behagade wittre och förståndige män tilförordna. HC11H 8: 50 (1678). Om mänskligit förnuft då hade fått råda, skulle .. (de vise männen) icke hafwa råkadt i sådana tankar: Ach we! wi hafwe rest en så lång wäg förgäfwes! Borg Luther 1: 268 (1753). Slutligen kom man på den tanken, att hon kanske var bergtagen. Wigström Folkd. 2: 88 (1881). Hade han inte varit Theas bror hade han aldrig kommit på tanken att ens tilltala honom. Westberg WaltHus 38 (1980).
γ) göra sig (sådana l. sådana) tankar om l. över ngt, göra sig en (sådan l. sådan) föreställning l. uppfattning om ngt; förr äv. i uttr. göra sig stora tankar, ha en mycket hög uppfattning om sig själv, vara inbilsk l. högfärdig. Deröfver h. k. Ma:t någet förundrer och sig tanker giordt hafver. RA I. 3: 313 (1594). Emedan .. (lärjungarna) weta, at .. (Jesus) är död och begrafwen, och kunna inga andra tankar gjöra sig om honom än om en annan död människa (osv.). Borg Luther 1: 475 (1753). Göra sig stora tankar, (dvs.) inbilla sig något stort om sin person. Dalin (1854). (Jag) gjorde mig väl tankar om hur spännande det kunde gå till i svenska kulturkretsar. SvD 19 ⁄ 9 1997, s. 16.
δ) i uttr. enligt (förr äv. i l. efter) ngns tanke, enligt ngns uppfattning. Serenius (1741: i). Man räknar (papegojorna) .. bland fogel-släktet; men efter min tanka bör de ställas i klass med lättsinta fruntimmer. Wallenberg (SVS) 2: 169 (1771; uppl. 1999). Hvilka dessa grunder enligt vår tanka måste vara, nämnde vi redan, då vi angåfvo Rationalismens begrepp. Boström 3: 30 (1833). Alphonse Daudets fortfarande i min tanke alldeles för litet uppskattade romaner. Laurin Minn. 2: 93 (1930).
ε) i sådana uttr. som ha (en) hög l. låg (förr äv. stor) tanke om ngn l. ngt, ha en hög osv. uppfattning om ngn l. ngt; äv. ha (en) hög (förr äv. stor) tanke om sig (själv), ha en (omotiverat) hög uppfattning om sig själv, vara inbilsk l. högfärdig. (Hildur) war then aldradäjeligaste mö, och hade stor tanka om sig. Peringskiöld Sogubr. 17 (1719). (Sv.) Hafwa en hög tanke om sig sjelf .. (eng.) to have a great conceit of one’s self. ÖoL (1852). Den nya kejsaren hade .. en ganska hög tanka om konungen af Sverige. MinnSvNH 4: 109 (1854). Auerbach (1915: en synnerligen låg tanke). Han hade känt generaldirektören då denne var ung och hade just inga höga tankar om honom. Marcus-Fall Baum MännHot. 162 (1930).
ζ) i sådana uttr. som ha sina egna tankar om ngt, äv. (numera mindre br.) ha sin tanke l. sina tankar för sig, (i tysthet) ha en avvikande uppfattning (om ngt). Om en förnäm Person .. hade någre tanckar för sig, så skulle man intet hindra honom der ifrån. SwFrOrdeB 162 (1703). Jag har mina egna tankar om de starka medicamenter som Huss gifvit honom. Edholm SvunnD 193 (1853). Likväl talade han ej om sitt tillstånd .. ty, sade han, det går nog öfver. Men han blef allt tystare och blekare, och jag hade mina tankar för mig. Bremer Fad. 102 (1858). Brita svarade ingenting. Men hon hade sin lilla tanke för sig. Beijer BritaGrossh. 39 (1940). Han hade nu alltid sina egna tankar om saker och ting. Östergren (1954).
η) (†) i sådana uttr. som fatta sådana l. sådana tankar l. fatta den tanken att osv., börja tänka på sådant l. sådant sätt, få en sådan l. sådan uppfattning, få uppfattningen att osv. De orolige huffvuden, som .. åtschillige och vrånge meeninger och tankar der aff fatta kune. OxBr. 5: 11 (1612). Ty gjorde han sig .. thet säkra hopp, at man innan kort skulle fatta bättre tankar om thes förehafwande. Block Progn. 39 (1708). (Vilden) fattar .. den kloka tankan att spara dagens öfverflöd för kommande behof. Nilsson Ur. I. 1: Inl. V (1843). Cavallin (1876).
ϑ) (†) i sådana uttr. som fatta l. få tankar till l. för ngn, fatta tycke för ngn; äv. i uttr. ha tankar till l. för ngn, hysa ömma känslor för ngn. Barckhusen Cotossichin 10 (1669). Iag tager honom aldrig, iag får aldrig någon tanka till honom, ty han är alt för led för min ögon. VDAkt. 1712, nr 177. Warande äfwen ryckte, at Johan skall fattat tanckar för en annor piga. VDAkt. 1735, nr 362. En tid trodde jag att han hade tankar för Frun; men det lär redan wara förbi. Ristell Vis. 7 (1787).
2) [jfr motsv. anv. av d. tanke o. t. gedanke] (numera föga br.) mycket liten kvantitet, smula, gnutta, aning (se ANING, sbst.1 3). Kusken skall vara slätrakad med en tanke till polisson längst upp vid öronen. TIdr. 1894, julnr s. 15. Egentligen skall också i denna fricandeu vara ”en tanke” hvitlök. Idun 1898, nr 12, s. 3. FrSkånStäd. 40 (1932).
Ssgr: A (i allm. till 1; utom i ssgrna TANK-FULL, -LÖS, -SPRIDD, -STRECK numera mindre br.): TANK-BESTÄMMANDE, p. adj. (†) i fråga om sats- l. ordklassanalys, om ordklass: som bestämmer (se bestämma, v.1 8 a β) l. preciserar förhållande mellan uttryckta tankar. Collnér Försök 133 (1812). —
-BILD, -BLIXT, -BRIST, -BROTT, -BYGGNAD, -DIGER, -DIKT, -DJUP, se C. —
-DRÖM, -EXPERIMENT, -FART, -FATTIG, -FIGUR, -FORM, -FORMEL, -FRI, -FRIHET, se C. —
-FULL. (tank- 1611 osv. tanka- 1578. tanke- 1652—1875 (: tankefullhet)) om person: som är full (se full, adj. 1 i) av tankar; äv.: som är upptagen av sina tankar, eftertänksam, grubblande; äv. i överförd anv. om ngt sakligt: som vittnar om tankfullhet. BOlavi 180 a (1578). Så ofta ja nu mera råkar Er, finner jag Er altid så tanckfull och bekymmersam. Modée HåkSmulgr. 3 (1738). Det tankfulla uttryck, som man alltid får se på fotografier af unge ministrar och jurister. Locke ÖsterlFrukt 67 (1876). Prästerna hörde kvinnan till slut och gick tankfulla in i sin kyrka. Fridegård Offerrök 170 (1949).
-FYLLD, -FYNDIGHET, -FÖLJD, -FÖREMÅL, -FÖRMÅGA, -FÖRSÖK, -GÅVA, -KRAFT, -KRETS, -LEDNING, -LEK, -LÄRA, se C. —
(1, 1 f) -LÖS. (tank- 1680 osv. tanke- 1733—1787. tankes- 1872) om person: som är utan tankar, som inte tänker; äv. (o. numera nästan bl.): som inte tänker sig för; äv. i överförd anv. om ngt sakligt: som vittnar om tanklöshet. Ekman Siönödzl. 123 (1680). Människan går utur verlden äfven så tanklös, så oförfaren, så ny, som då hon trädde in. Höpken 1: 268 (1771). Det tanklösa sladdret om 2:ne Statsmakter. Boström Lag 80 (1845). Han var litet ”annorlunda” .. och blev därför utsatt för drift av tanklösa människor. Bergfors Inland 72 (1942).
Avledn.: tanklöshet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara utan tankar l. inte tänka l. inte tänka sig för; äv. konkretare (i sht i pl.), om utslag av egenskapen att inte tänka sig för. Serenius (1741). Med en sådan tanklöshet upprepas, tyvärr! nu för tiden de fleste Böner i christna Församlingen. Tegnér (WB) 8: 258 (1837). Två människor får sona med livet för hans tanklöshet. BonnierLM 1954, s. 399. Det är möjligt att Branting gjort sig skyldig till någon av dessa tanklösheter. SvLittTidskr. 1961, s. 135. —
(1, 1 f) -LÖSA. (†) egenskapen l. förhållandet att vara utan tankar l. inte tänka. Wulf Köppen 1: 68 (1799). —
(1) -MÄRKE. (†) ideogram; jfr märke, sbst.1 9. Sådane tecken, hwarmed man omedelbarligen gifwer tillkiänna tanckarna, eller .. sielfwa tingen. Desze tecken kallas tankmärken (notæ, characteres, signa hieroglyphica). Hof Skrifs. 43 (1753). Hof Skrifs. 58 (1753). —
-NÖDVÄNDIGHET, -ODLING, -OPERATION, -RIK, -RIKTIG, -RIKTIGHET, -RIM, -SEDEL, -SLUT, -SLÖ, -SNABB, -SPEL, se C. —
(1, 1 d β α') -SPRIDD, p. adj. om person: som inte kan hålla tankarna samlade på det näraliggande, disträ; äv. i överförd anv. om ngt sakligt: som vittnar om tankspriddhet; jfr sprida IV 3 d. När wi icke hafwe goda och brukeliga Swänska ord .. kunna .. nye, efter språkets art .. giöras af gamla och brukeliga .. Till (sådana räknas) .. tankspridd, distrait. Hof Skrifs. 236 (1753). Den i sina drömmar halft försjunkne Atterbom besvarade skålen med ett tankspriddt småleende. Sturzen-Becker 1: 25 (1845, 1861). Ja, du glömde lämna oss din adress, när du stack iväg. Tankspridd förstås! Lindgren MästBlomkv. 84 (1946).
-SPRIDNING, -SPRÅK, -SPRÅNG, -SPÄNNING, -SPÖKE, -STARK, se C. —
-STRECK. (tank- 1804 osv. tanke- 1810—1951) [jfr t. gedankenstrich] om grafiskt tecken i form av längre, vågrätt streck placerat mitt i raden o. använt bl. a. för att markera avbruten, outsagd l. ny tanke l. parentetiskt inskott l. ss. anföringstecken före replik. Wikforss (1804). Gessners ömma pastoraler, avfattade på en poetisk prosa, där tankestrecken användes för att markera tårepauserna. Lamm UpplRom. 1: 186 (1918). Korta satser, som utan förmedling följa på varandra, skilda genom tankstreck. 3SAH 50: 95 (1940). Tankstreck utsätts ofta i stället för tre punkter för att utmärka avbrott i dialog eller tankeföljd, eller för att markera en paus, något överraskande eller oväntat. Hallberg DesktPubl. 182 (1989). —
-STRID, se C. —
-STUMP, -STYRKA, -STÄLLARE, -SVAG, -SVÄRM, -SYFTNING, -SYN, -SYSSELSÄTTNING, -SYSTEM, -SÄTT, -TOM, -VANA, -VILLA, -VÄNDNING, se C. —
(1, 1 f) -VÄRD. (†) som är värd att ägna en tanke, som är värd att tänka på; jfr tänk-värd. Thet är sannerlig tw tanckwerde ord, ther om Gudz Ande säger (osv.). Bullernæsius Lögn. 448 (1619). —
-VÄRLD, -VÄSEN(DE), -ÄMNE, se C.
B (†): TANKA-FULL, se A.
C (i allm. till 1): (1 f) TANKE-AKT. (i sht filos.) om konkretare, avgränsad handling att tänka; jfr akt, sbst.1 I 2. När .. tänkandet låter binda sig af ordet — hvilket särskildt i abstrakta tankeakter är af nöden — måste (osv.). Rydberg Brev 2: 313 (1881). —
(1 f) -ANSTRÄNGANDE, p. adj. (numera mindre br.) ansträngande för tankeförmågan, intellektuellt ansträngande. Detta manliga tankeansträngande arbete. Rydberg Brev 1: 101 (1867). Östergren (1954). —
(1 f) -ANSTRÄNGNING~020. ansträngning av tankeförmågan, intellektuell ansträngning; jfr -bemödande. SagSed 1958, s. 69 (1843). Den sportmani och den olust för tankeansträngning som utmärka flertalet engelsmän. Westermarck Minn. 118 (1927). —
-APPARAT.
1) (numera mindre br.) till 1: tankesystem; jfr apparat 2 b. Nationalekonomernas teoretiska tankeapparat av 1930-talets modell. Östlind Nationalek. 197 (1948).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1, 1 f: hjärna (se d. o. 2); jfr apparat 3 b. Strindberg TjqvS 1: 103 (1886). Det dröjde en god stund, innan min tvärstoppande tankeapparat kom i gång igen. Gustaf-Janson Råtun. 286 (1962). —
(1, 1 f) -ARBETARE. (numera mindre br.) person med intellektuellt arbete; motsatt: kroppsarbetare. NordT 1892, s. 677. SAOL (1973). —
(1, 1 f) -ARBETE~020. arbete (se d. o. 5) där framför allt hjärnan används; äv. konkretare, om resultat av sådant arbete. Frey 1850, s. 221. (Den erforderliga kalorimängden) är minst för tankearbete och störst för tungt grovarbete. Bolin VFöda 150 (1933). De viktigaste och mest banbrytande upptäckter eller tankearbeten inom vetandets och framåtskridandets vida område. Schück SAHist. 7: 509 (1939). —
(1 f) -ART. (numera mindre br.) sätt att tänka. 1VittAH 2: 197 (1773, 1776). Rynell VetaHut 55 (1979). —
-ARV. (numera mindre br.) jfr arv, sbst.1 I 1 b. GHT 1896, nr 304 A, s. 2. När Rom föll för folkvandringstidens stormar, fick kyrkan till uppgift att överlämna till ”barbarerna” de element av det antika tankearvet, som bevarades inom klostermurarna. Aspelin TankVäg. 1: 188 (1958). —
-BANA. bana (se bana, sbst.1 1 g) vari tanken rör sig; i sht i pl.; jfr -spår, -väg. Steffen ModEngl. 293 (1893). Teologerna utformade .. sina idéer .. och konsten följde med i de nya tankebanorna. Stenberg KyrkSkrud 294 (1950). —
-BEGREPP. (†) begrepp (se d. o. 5), föreställning. Richardson Krigsv. 1: 21 (1738). Palmblad Fornk. 1: LXXX (1843). —
-BESTÄMNING. (†) föreställning, begrepp; jfr -begrepp. Afzelius Log. 19 (1847). Borelius Metaf. 4 (1883). —
-BILD. (tank- 1784—1868. tanke- 1709—1952) [jfr d. tankebillede, t. gedankenbild]
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 d α: bild (se bild, sbst.1 3) som ngn gör sig i tankarna, fantasibild, inre bild; förr äv.: (mer l. mindre konventionaliserad) föreställning. Medan hennes sinne ännu är fult af förskräckelige tancke-bilder finner hon sig emillan sin kiärastes armar. Runius (SVS) 3: 105 (1709). Man sammansätter flera ord .. hvarigenom uppkommer en helt ny tankebild, som lånar litet af hvartdera ordet. Bergklint MSam. 1: 157 (1781). Jag lemnar åt skarpsinniga filosofer att afgöra, huruvida ett ändligt förstånd kan uppställa en utom tid och rum fristående tankebild af det fullkomliga. Järta 2: 31 (1826). Genom att leta sig från tankebild till tankebild fick .. (Freud) småningom fram den omedvetna associationskedjan. Bjerre Själsläk. 108 (1914). HT 1952, s. 62.
2) (†) till 1 h: bild l. skrivtecken som uttrycker en tanke l. föreställning, ideogram. Täubel Boktr. 1: 2 (1823). Ofvan om dagstecknen finna vi på runstafven hvarjehanda tankebilder, syftande på årstiden tillhörande sysselsättningar. Holmberg Nordb. 347 (1854). —
(1 f) -BILDANDE, p. adj. (†) som är bildande l. utvecklande för tankeförmågan. Claëson 1: 321 (1859). Verd. 1887, s. 66. —
-BILDNING. (numera föga br.) förhållandet att bilda tankar. 2SAH 6: 246 (1812). Hygiea 1919, s. 53. —
-BLIXT. (tank- 1836. tanke- 1844 osv.) (numera bl. mera tillf.) plötslig (o. klargörande) tanke, idé. SvLittFT 1836, sp. 333. Ekelöf Självbiogr. 227 (1965). —
-BOK.
1) [efter tänkebok, med anslutning till tanke] (†) tänkebok. TbLödöse 1 (1586). Sundelius NorrköpMinne 445 (1798).
2) om bok vars innehåll uttrycker författarens tankar om framför allt moralisk-etiska frågor l. är av allmänfilosofisk karaktär. Hedén 5: 131 (1924). Tankeboken i dess klassiska form tjänade till att lära såväl läsaren som författaren själv att .. lära sig att leva med värdighet och rättrådighet. SvD 3 ⁄ 8 1994, s. 26. —
-BRIST. (tank- 1795—1811. tanke- 1790 osv.) (numera bl. mera tillf.) jfr brist, sbst.1 II 1. Lantingshausen Young 2: 15 (1790). Det slags säregna konversationskonst som till främsta förutsättning har den totala tankebristen. BonnierLM 1954, s. 297. —
-BROTT. (tank- 1735. tanke- 1745 osv.)
3) (numera bl. tillf.) brott (se d. o. II) l. synd som begås i tankarna; jfr -synd. Oren fantasi / Och syndigt tanke-brott. SionSång. 2: 121 (1745). Holmberg Blair 1984 170 (1950). —
(1 f) -BRY. (†) ansträngning av tankeförmågan, huvudbry, funderande; jfr bry, sbst.1 4. Hwad sitter jag och tiden här förspiller, / Med fåfängt tanke-bry och starka hufwud-griller? Kolmodin QvSp. 2: 133 (1750). Larsson PoesLog. 43 (1899). —
-BUBBLA. i tecknad serie: (om bubbla påminnande) textfält som uttrycker seriefigurs tankar; äv. mer l. mindre bildl., om ngt som liknar l. erinrar om en tankebubbla. GbgP 14 ⁄ 5 1986, s. 4. —
-BYGGARE. [i sht i bet. 1 sannol. bildning till tankebyggarorden, namn på litterärt sällskap bildat 1753 av C. F. Eckleff]
1) benämning på medlem i det litterära sällskapet Tankebyggarorden; jfr 2. NF (1891). Tankebyggarnes andliga miljö är sålunda en mycket utpräglad upplysningsståndpunkt. Castrén Creutz 87 (1917).
2) (numera mindre br.) person som konstruerar tankesystem l. ägnar sig åt filosofi, filosof; i vissa språkprov svårt att skilja från 1. Levertin Diktare 171 (1898). I kritiskt skarpsinne har .. (J. Duns Scotus) ingen överman bland de medeltida tankebyggarna. Aspelin TankVäg. 1: 242 (1958). —
-BYGGNAD. (tank- 1805. tanke- 1790 osv.) tankesystem; jfr byggnad 4 slutet. 2VittAH 5: 209 (1790, 1796). (P. Leroux) tankebyggnad är en oredig sammangyttring af filosofisk panteism och äldre religiösa traditioner. NF 9: 1133 (1885). De stora skolastiska tankebyggnadernas, den begynnande vetenskapens tidsålder. 3SAH LXVIII. 1: 20 (1959). —
(1 h) -BYTE. (numera föga br.) tankeutbyte; jfr byte 5. Hedberg Elisif 66 (1870). Söderblom Gudstr. 315 (1914). —
-DIGER. (tank- 1749—1872. tanke- 1807 osv.) om ngt sakligt: som vittnar om l. uttrycker många o. djupa tankar, djupsinnig; äv. om person: grubblande. Lind (1749). Den tankdigra pannan under ett svall af ljusa, flygande lockar. Böttiger 4: 117 (1847, 1869). (Oden) synes .. skön och utan lyte och, ehuru tankediger, så blid, att alla med glädje skåda upp till hans vördnadsbjudande anlete. Rydberg Gudas. 25 (1887). Hon försökte höra om det pågick några lika tankedigra samtal vid bordet intill. Andersson Snöljus 138 (1979). —
-DIKT. (tank- 1835. tanke- 1783 osv.)
1) litt.-vet. till 1: dikt (se dikt, sbst.1 3) som behandlar o. ger uttryck åt (filosofisk o. d.) tanke l. idé, idédikt; jfr -drama, -lyrik, -poem. Grubbe EstetOrdl. (c. 1845). Blombergs lyrik omfattar dels intima visor .. dels tankedikter över jagets förhållande till världshelheten. 3NF 3: 554 (1925). Några av de stora tankedikterna drar ju upp problem, som har följt mej såväl som andra allt intill denna dag. Wigforss Minn. 1: 119 (1950).
2) (†) till 1 f: ngt i tanken uppdiktat l. påhittat; jfr dikt, sbst.1 4. Nordenskjöld Oneir. 2: 105 (1783). En Gud .. är den mest orimliga och oestetiska tankedikt, som någonsin kunnat påfinnas. Leopold 4: 284 (c. 1820). Atterbom PhilH 539 (1835). —
-DIKTARE. litt.-vet. jfr -dikt 1. Lamm Oxenst. 229 (1911). Att Viktor Rydberg var den självfallet överlägsne tankediktaren erkändes givetvis av samtiden. 3SAH LXXXVII. 2: 18 (1979). —
-DIKTNING. litt.-vet. jfr -dikt 1. PT 8 ⁄ 10 1898, s. 3. Den platonska tradition, som .. var en inspirationskälla för romantikens tankediktning. Aspelin TankVäg. 2: 221 (1958). —
-DISCIPLIN. (mera tillf.) jfr disciplin 3 c o. -tukt. Husén Psyk. 163 (1954). I motsats till de geniala improvisationerna hos Schelling .. fordrar Hegel fast metod och sträng tankedisciplin. Aspelin TankVäg. 2: 202 (1958). —
-DJUP, sbst. i fråga om persons tanke l. ngt som ger uttryck åt tanke l. tankar: egenskapen l. förhållandet att vara djup (se djup, adj. 13) (o. innehållsrik), djupsinne; jfr djup, sbst. 10, 12 g. Hammarsköld SvVitt. 1: 306 (1818). Calvin utmärkte sig genom lärdom och stort tankedjup, hvarför man kallat honom ”snillet bland reformatorerna”. Pallin NTidH 20 (1878). Herculesdikten är .. mäktig både genom sitt tankedjup och sin språkliga orkestrering. ABeijer hos Stiernhielm o. Columbus (SVS) 68 (1955). —
-DJUP, adj. (tank- 1790—1814. tanke- 1685 osv.) tankediger, djupsinnig; jfr djup, adj. 13. Han sitter tanke-diup, tystlåtig, torr och trumpen. Spegel GW 167 (1685). Reflexioner som är mer nyanserade, verklighetsnära och tankedjupa än innan. DN 10 ⁄ 8 2001, s. A12. —
-DRAMA. (numera mindre br.) idédrama; jfr -dikt. Söderhjelm Runebg 2: 471 (1906). Werin Ekelund 2: 181 (1961). —
-DRÖM. (tank- c. 1835. tanke- 1766—1894) (†) dröm (se dröm, sbst.1 2) l. inbillning l. fantasiföreställning. Bergklint Vitt. 95 (1766). Schéele Själsl. 17 (1894). —
-EKONOMISK. (i fackspr.) jfr ekonomisk 3. Vannérus Metaf. 9 (1914). I nutida vetenskapsteoretisk debatt brukar man ofta med ”Ockhams rakkniv” beteckna den s k tankeekonomiska principen, dvs kravet på att en vetenskaplig teori bör ges en så koncis och komprimerad utformning som möjligt. Gerholm NatFilFys. 26 (1971). —
-ELEMENT. jfr element 3. 2NF 4: 1045 (1905). Kristna tankeelement och kristen påverkan kan visserligen spåras (i Völuspá), men (osv.). SagSed 1952, s. 34. —
-EXPERIMENT. (tank- 1835. tanke- 1866 osv.) i tankarna utfört experiment (se d. o. 1 b); äv. allmännare om hypotes l. antagande. Atterbom PhilH 52 (1835). Opraktiska geometriska problem och stereometriska uppgifter, hvilka visserligen kunna vara goda tankeexperiment. PedT 1896, s. 217. Man kan göra tankeexperimentet, att handskriften av Eddan aldrig blivit upptäckt. 3SAH LIII. 1: 9 (1942). —
-FART. (tank- 1781. tanke- 1744—1807) (†) tankegång; jfr fart 3. Din tankefart, som går så wida. Nordenflycht QT 1744, s. 52. Möller (1807). —
-FATTIG. (tank- 1798—1912. tanke- 1781—1973) (numera mindre br.) om person: som har brist på goda l. intressanta tankar l. idéer, idéfattig; äv. i överförd anv. om ngt sakligt: som vittnar om sådan brist; jfr -tom. En tanke-fattig, en oförståndig och wårdslös Författare .. har ej något alfware med at komma någorstädes. Bergklint MSam. 1: 191 (1781). Många sägner finnas om uppkomsten af de trollska naturandarne, de flesta dock lågt löjliga och tankefattiga. Wennerberg 3: 220 (1883). SAOL (1973). —
-FATTIGDOM~102, äv. ~200. (numera mindre br.) jfr -fattig. Frisinnighet, upplysning, oväld och dylika nu för tiden i alla tankefattigdomens klädstånd lättköpta dygder. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 289 (1834). SAOL (1973). —
(1 f) -FEL. fel (se d. o. I 3) i tänkande l. tankegång. Schönberg SvarVetA 36 (1764). Han begick det ej ovanliga tankefelet att förväxla grund och följd, orsak och verkan. Grimberg VärldH 4: 166 (1930). —
(1, 1 f) -FERMENT. (numera bl. mera tillf.) om ngt som väcker o. stimulerar tankar l. tänkande. Den lilla boken är ett verkligt tankeferment, som framför och utreder frågor af största vikt. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 4. Fatab. 1981, s. 61. —
-FIGUR. (tank- 1836. tanke- 1836 osv.) föreställning l. i konturerna (mer l. mindre) tydlig figur i bildlig bemärkelse. Lindblom Log. 140 (1836); jfr figur 12. De genomgripande tankefigurer som på ett mycket grundläggande sätt organiserar vårt sätt att betrakta och tolka omvärlden. Gaunt o. Löfgren MytSv. 37 (1984). —
-FLYKT. om förhållandet att ngns tankar rör sig (alltför) snabbt o. lätt o. utanför de vanliga banorna l. från ett ämne till ett annat; äv. om förhållandet att ngn ägnar sig åt att drömma l. fantisera; äv. i fråga om sjukdomstillstånd; jfr flykt, sbst.2 7 b. Lidner (SVS) 2: 374 (1784). Elegien .. saknar .. den djerft wäxlande lyriska tankeflygten. SvLittFT 1838, sp. 721. En man som imponerar genom lärdom och beläsenhet men som alltför lätt hemfaller åt hämningslös tankeflykt. ÅbKristHum. 1964, s. 225. Tankeflykt .. (dvs.) plötsliga kast från ämne till ämne som märks i uppskruvat talflöde och ses spec. vid maniska tillstånd. Lindskog (1997). —
-FLÖDE. jfr flöde 2. Ödmann StrFörs. II. 1: 31 (1803). Oartikulerat, ordlöst tankeflöde kan ju definitionsmässigt inte återges genom ord. Holm EpokPros. 211 (1967). —
-FOGNING. (numera föga br.) konkretare: sätt varpå tankar sätts samman i logiskt resonemang. Sokrates .. visar välvilligt och grymt blottorna i den andres oskolade tankefogningar. Larsson Id. 14 (1908). Larsson Spinoza 90 (1931). —
(1, 1 f) -FORM. (tank- 1803—1814. tanke- 1790 osv.) form (se d. o. I 3) för tänkande l. tanke, sätt att tänka. Adlerbeth PVetA 1790, s. 25. Sålunda skall (enligt Kant) t. ex. kaussalitetsbegreppet .. vara .. en ursprunglig tankeform, ett sätt, hvarpå vi ovilkorligen måste tänka oss fenomenens eller natursynernas sukcessiva förknippning. Nyblæus Forskn. I. 2: 167 (1875). Då det myckna nya .. ej ryms i de gamla tankeformerna, så utbreder sig alltmera ett tvivel på dessa tankeformer. Vasenius Harm. 79 (1908). Inga mänskliga tankeformer kunna gripa om .. (Kristus) verklighet. Brilioth HerdabrÄrkest. 195 (1950). —
-FORMEL. (tank- c. 1835. tanke- 1797—1952) (numera bl. tillf.) jfr formel d. LBÄ 2—3: 120 (1797). Hos Marcus Aurelius återfinner vi i pregnant form en rad av de tankeformler och retoriska grepp, som utbildats inom stoisk och kynisk filosofi. Fehrman DiktDöd. 24 (1952). —
-FORSKNING. (†) om verksamheten att tänka djupt l. grubbla l. filosofera l. spekulera. 2SAH 9: XI (1819). Allvarlig, theosofisk tankeforskning. Fries BotUtfl. 3: 6 (1864). Wulff Leopardi 160 (1913). —
(1 f) -FOSTER. produkt av tankeverksamhet, i sht om sådan produkt som saknar förankring i verkligheten, fantasifoster, inbillningsfoster. Att utländske expediter skulle handla med tack- och icke stångjern i bergslagen, är kritici eget tankefoster. Chydenius 261 (1766). Den i sig sjelf formlösa materien är .. blott ett tankefoster, som ingenstädes kan existera utom i den abstraherande tänkarens subjektiva föreställning. Rein Psyk. 1: 209 (1876). Den andliga ”barnförlossningen”, majeutiken, vid hvilken Sokrates genom skickliga nya frågor lockade fram det goda tankefostret. 2NF 26: 286 (1917). SvOrdb. (1986). —
-FRI. (tank- 1735. tanke- c. 1860—1912)
1) (numera bl. tillf.) till 1: som saknar (förnuftiga) tankar. Kling Spect. Y 1 b (1735). Huvudena bakåtlutade i tankefri salighet. Asplund Stud. 102 (1912).
2) (†) till 1 f, särsk. om ngt sakligt: som vittnar om tankefrihet (se d. o. 2). BEMalmström 4: 60 (c. 1860). —
-FRIHET~02 l. ~20. (tank- 1733—1872. tanke- 1746 osv.)
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara utan (förnuftiga) tankar; jfr -fri 1. Här om dagen, när jag uti min enfaldige tanckfrihet, geck och stökade omkring här i Staden. Kling Spect. C 1 a (1735).
2) till 1 f, h: egenskapen l. förhållandet att vara fri i sitt tänkande; särsk. (o. numera i sht): (lagstadgad) rättighet att fritt bilda l. ha (o. uttrycka) en egen uppfattning i politiska l. religiösa o. d. frågor; jfr -fri 2. Dalin Arg. 1: 66 (1733, 1754). Huru mycket har man icke, sedan tjugo eller trettio år tillbaka, pratat om obegränsad tankfrihet och Tolerans. Polyfem III. 9: 4 (1811). Hippel hade den djupt tragiska oturen att i tankefrihet och skarpsyn vara århundraden före sin tid. VTid 1916, s. 188. Mot .. (1800-talets) slut blev den tilltagande kyrkliga reaktionen (i Danmark) allt mer besvärande för prästernas tros- och tankefrihet. HT 1960, s. 372. Det iranska mordhotet riktas mot mänsklighetens viktigaste värden — yttrande- och tankefriheten. DN 3 ⁄ 3 1989, s. 2. —
-FRÖ. (numera bl. mera tillf.) jfr frö, sbst.1 3. Samtiden 1874, s. 469. Det är .. en underbar tjusning att tala till uppmärksamma åhörare och så ädla tankefrön i deras själar. Larsson Livskall 2: 391 (1948). —
-FULL, se A. —
-FUND. (†) sinnrik(t) tanke l. infall; i sht i pl.; jfr -fynd. Rydberg Faust 35 (1876). 2Kor. 10: 5 (Bib. 1917). —
-FYLLD. (tank- 1900—1917. tanke- 1912—1950) (numera föga br.) särsk. om ngt sakligt: som vittnar om l. ger uttryck för många (o. djupa) tankar, tankediger; jfr tank-full. De blå ögonen drömde tankfyllda. Levertin Magistr. 75 (1900). Han lyckades icke behärska det tankefyllda stoffet, blev tung och omständlig. 2SvBL 13: 321 (1950). —
-FYNDIGHET. (tank- 1837. tanke- 1850) (†) fyndighet (se d. o. I). SvLittFT 1837, sp. 38. BL 18: 222 (1850). —
-FÖLJD. (tank- 1805—1847. tanke- 1790 osv.) (numera bl. mera tillf.) följd (se d. o. 4 e) av tankar. Möller (1790). SAOL (1950). —
-FÖRBUD. (mera tillf.) jfr förbud, sbst.3 1. SvD 31 ⁄ 3 1977, s. 7. Så sent som hösten 1995 gjorde 102 svenska professorer och andra framstående forskare .. ett upprop till regeringen om avskaffande av tankeförbudet (beträffande forskning kring kärnkraften). SvD 5 ⁄ 10 1996, s. 14. —
-FÖREMÅL~102, äv. ~200. (tank- 1835—1840. tanke- 1844—1959)
1) (numera föga br.) föremål l. ämne för tankeverksamhet. Atterbom PhilH 169 (1835). (Mystikernas) tankeföremål var magiens abstrusa värld och teurgiska konster. 3SAH LXVIII. 1: 17 (1959).
2) (numera mindre br.) om sak l. företeelse som existerar i människans föreställning, abstrakt storhet. Thorelius SvSpr. 5 (1867). Frågan om rena tankeföremåls existens. Regnéll Sem. 161 (1958). —
(1 f) -FÖRMÅGA. (tank- 1810—1835. tanke- 1795 osv.) förmåga att tänka; jfr -gåva. LittT 1795, s. 420. —
-FÖRRÅD. (numera bl. tillf.) jfr förråd, sbst.3 1 b. Det tankeförråd som kan finnas utspridt i Kongl. Academiens Handlingar. Kellgren (SVS) 4: 69 (1779). Lychnos 1971—72, s. 442. —
-FÖRSÖK. (tank- 1835. tanke- 1760 osv.) (numera bl. tillf.) jfr försök 1. GbgMag. 1760, s. 72. Den relativitet som framträder i det skildrade tankeförsöket. BokNat. Mater. 43 (1953). —
-FÖRTRYCK. (numera bl. tillf.) jfr -förbud. Järta 1: 91 (1815). I praktiken blev det knappt någon skillnad på calvinskt och lutherskt tankeförtryck. Schück AllmLittH 3: 163 (1921). —
-FÖRVIRRING. (numera bl. mera tillf.) tankeoreda. Valerius 2: 263 (1840). Ek o. Ek Kellgren 2: 413 (1980). —
-GODS. jfr gods 2 b o. -element. IllSvLittH 3: 519 (1956). En miljö med tankegods från gammal arabisk (”ursemitisk”) kult, från judendom och kristendom av olika slag. Hjärpe IslamLära 32 (1979). —
-GRILL. (†) mer l. mindre fantastisk tanke l. föreställning, underlig idé; i sht i pl. Columbus Ordesk. 3 (1678; uppl. 1963). (En illa tillagad sömndryck) förordsakar galna tankegriller uti själen. Lantingshausen Young 2: 70 (1790). Wulff Leopardi 111 (1913). —
-GRODD. (†) början till tanke l. idé. Hansson Nott. 136 (1885). Schück o. Warburg 2LittH 2: 442 (1912). —
-GRUBBEL. (numera bl. mera tillf.) grubbel. Hagberg Shaksp. 9: 308 (1850). Aspelin TankVäg. 2: 331 (1958). —
-GRUND. (numera mindre br.) grund l. grundval för tankar l. tänkande. Nordenflycht QT 1748—50, s. 108. De kände att de voro Guds slägte, att de .. hade allena i Honom .. sin själs tanke- och handlingsgrund. Wallin Rel. 3: 393 (1831). Medeltidens meditation över död och förgängelse vilar på biblisk tankegrund. Fehrman DiktDöd. 49 (1952). —
-GRYNING. (numera föga br.) jfr gryning, sbst.1 2. Om du .. tänker på hvad du genomgått och erfarit från ditt lifs första tankegryning intill denna stund. Wallin 1Pred. 1: 134 (c. 1830). —
(1 f) -GYMNASTIK. övning av tankeförmågan, hjärngymnastik. Borelius Log. 5 (1863). Logiken hade man ett visst nöje av, som ren tankegymnastik. Wigforss Minn. 1: 94 (1950). —
(1, 1 f) -GÅNG. sätt att tänka; äv. om sammanhållen följd av tankar, resonemang; jfr -lopp. Möller (1807). Småningom återtogo dock hans lynne och tankegång sin vanliga riktning. Crusenstolpe Mor. 4: 217 (1841). Hon höll inte ihop ens den enklaste tankegång, allt föll sönder i småbitar. Fredriksson Anna 280 (1994). —
(1 f) -GÅVA. (tank- 1805—1824. tanke- 1743—1939) (†) tankeförmåga; jfr gåva, sbst. 2 b. Bælter Christen 41 (1743, 1748). (Reformationen) har genom samvetstvångets förmindskande lemnat tankegåfvan et nytt utrymme. Höijer 4: 439 (1796). Cannelin (1939). —
-HALT. (†) halt (se halt, sbst.1 2) av tankar. Den ytliga åsigt, som en tid yfdes med namnet Deism, är i grunden, om vi speculatift beteckna dess ringa tanke-halt (osv.). Atterbom PhilH 176 (1835). Rydberg 9: 282 (1895). —
-HELT. (numera bl. mera tillf.) jfr hel, adj. 3 f β. I en praktfull poetisk form hade han .. framstält ett tanke-helt. Ljunggren SmSkr. 2: 118 (1879). Noreen VS 2: 159 (1908). —
-HISTORIA. (numera bl. mera tillf.) idéhistoria. VNorström hos Liljedahl Norström 2: 349 (c. 1915). Lychnos 1996, s. 170. —
(1 f) -HORISONT. (numera bl. tillf.) jfr horisont 6 α. (Litteraturens innehåll) förråder en städse tilltagande andlig oförmåga, en allt trängre tankehorisont. Rydberg KultFörel. 4: 579 (1887). Söderhjelm Tavaststj. 41 (1900). —
-HÄRVA. jfr härva, sbst.2 3. Öberg Makt. 2: 121 (1906). Jag .. försökte bringa reda i den tankehärva, som trasslat till sig i min hjärna. Trenter Farlig 70 (1944). —
-INNEHÅLL~102, äv. ~200. (särsk. i text) innehåll av tankar, intellektuellt innehåll. Boström 2: 15 (1838). —
-KEDJA. kedja (se kedja, sbst. 3 c β) av sammanhängande tankar; jfr -följd. Heinrich (1814). Slutledningarnas och bevisens logiska tankekedja. VetenskIDag 167 (1940). —
(1 f) -KLAR. (numera bl. tillf.) om person: klar i sitt tänkande. Topelius Ljung 235 (1873, 1889). IdrBl. 1935, julnr s. 56. —
-KLYVNING. (†) analys av tankar l. idéer; jfr klyva, v.2 5 a. Det lär icke vara möjligt, at, genom de finaste tankeklyfningar, nöjaktigt häfva dessa stridigheter. Fremling KantGrund. 79 (1798). 2SAH 25: 32 (1852). —
-KNUT. (numera bl. tillf.) jfr knut, sbst.1 1 b δ, o. -härva. Att klyfva begrepp och upplösa tankeknutar är icke hvar mans sak. CGvBrinkman hos Wachtmeister Brinkman 19 (1824). Liljedahl Norström 2: 54 (1918). —
(1 f) -KONST. (numera bl. mera tillf.) konst(en) att tänka. Huru ringa wärde man då bar för en förnuftig Tankekonst, syntes klarligen deraf, at man hade et helgon för hwarje sjukdom. Studentlefn. 15 (1778). Meurling KommunismSv. 29 (1950). —
(1 f) -KONSTRUKTION. konstruktion skapad i tanken, produkt av tankeverksamhet; jfr -foster. Feilitzen Mariakult 33 (1874). —
(1, 1 f) -KONTROLL. kontroll över egna l. annans tankar l. eget l. annans tänkande. Alldeles som förhållandet är, när man försöker tvinga sig att tala om jorduppgång i stället för solnedgång, så var det endast en oupphörlig tankekontroll som gjorde att jag kunde (osv.). Björk Beebe UndHavsyt. 98 (1937). Att under sådana omständigheter vidmakthålla tankekontroll, censur och massiv indoktrinering hindrar inte bara (osv.). Arbetet 21 ⁄ 8 1995, s. 2. —
-KORN. (ofullständig l. obetydlig) tanke l. idé; äv.: tänkespråk, aforism. Strindberg TjqvS 4: 178 (1876). Orientalerna förstå fyndiga sagor, där de kunna leta fram ett tankekorn med en synålsspets. VvHeidenstam hos Böök Heidenstam 1: 119 (1920). Slutligen har jag också tolkat och medtagit några på vers avfattade tankekorn. Risberg GoetheOrd 9 (1932). —
(1 f) -KRAFT. (tank- 1775—1824. tanke- 1749 osv.) andlig l. intellektuell kraft (se d. o. 1 c) l. förmåga; äv. om kraft l. styrka alstrad av tänkande; jfr -förmåga. Nordenflycht (SVS) 1: 364 (1749). Det är en man med barnets oskuld, ynglingens värma, mannens mogna tankekraft. Rydberg Brev 2: 363 (1862). Med tankekraft försöker jag få .. (fjärilen) att vakna ur sin skendöd. Johansson HusFlon 90 (1997). —
(1 f) -KRAFTIG. (†) som visar (stor) intellektuell kraft l. förmåga; jfr -kraft. Rydberg Ath. 223 (1859). Lysander Almqvist 172 (1878). —
-KRETS. (tank- 1805—1872. tanke- 1707—1964) (numera mindre br.) tankesfär. Runius (SVS) 1: 186 (1707). Själva kärnan av den platonska tankekretsen. Ahlberg FilH 2: 27 (1926). Östergren (1954). —
(1 f) -KRÄVANDE. Lilljebjörn Skolm. 59 (1924). De gamla tankekrävande euclidiska problemen. Dahl När 27 (1966). —
(1 f) -KVAL. (†) kvalfullt tänkande l. grubbel. Nordenflycht QT 1744, s. 29. Hela hans liv sedan ungdomsåren var ett böneliv, som inga tankekval, inga tvivel och ingen förtvivlan kunde utsläcka. Liljedahl Norström 2: 387 (1918). —
(1 f) -LAG. log. regel l. princip för mänskligt tänkande; jfr lag, sbst.1 5. LittT 1795, s. 157. Som första tankelag brukar man uppställa identitetslagen .. På fackspråk brukar det heta A är A. Beckman VardLog. 21 (1935). —
(1 f) -LAT. (numera mindre br.) som inte orkar tänka. Här sitter jag i julidagens hetta idétom och tankelat. Rydberg Varia 121 (1894). SAOL (1973). —
-LEDNING. (tank- 1783. tanke- 1769—1889) (†) tankegång l. resonemang. Lagerbring 1Hist. 1: 469 (1769). Hela Wetterstedts tankeledning inför det svenska statsrådet hvilade .. på .. förutsättningen af Napoleons seger. 3SAH 3: 164 (1889). —
-LEK. (tank- 1805—1854. tanke- 1737 osv.) om verksamheten l. sysselsättningen att leka l. bolla med tankar l. idéer (utan egentlig verklighetsförankring) l. att låta tankarna leka; i sht förr äv. om sällskapslek av intellektuell karaktär; jfr -spel o. förnufts-, snille-lek. Browallius HistNat. 6 (1737). Främsta regeln i samfundets stadgar är, att det egnar sig åt obesvärade tankelekar, men icke åt dispyter. Rydberg Vap. 120 (1891). Självfallet menar Hartman icke att dessa hypoteser varit en ren tankelek. HT 1934, s. 397. Då mörkret fallit på och läxorna .. voro avslutade, roade man sig med olika slags tankelekar, vari vår kära mor var en erkänd expert. ÅbSvUndH 59: 181 (1940). —
-LINJE. om inriktning l. linje som ngns tankar följer, tankegång. BonnierMH 1910, s. 97. En annan tankelinje hos .. (Kellgren) som kanske ännu mer bryter sig mot de revolutionära ansatserna. 3Saml. 30: 139 (1949). —
(1, 1 f) -LIV. om den sida av ngns personlighet l. själsliv som yttrar sig i form av tankar, tänkande; äv. allmännare, om tänkande som karaktäriserar tidsperiod l. samhälle o. d. Wifstrand AndlTal. 49 (cit. fr. 1793). Oändligt avlägsen framstår för oss den karolinska tidens föreställningsvärld och tankeliv. SvFolket 5: 95 (1939). Det som Ekelund upplevde under sina vandringar i det östjylländska landskapet tycktes honom få betydelse för hans tankeliv och moraliska strävan. Werin Ekelund 2: 305 (1961). —
(1 f) -LJUS. (†) begåvning l. förstånd o. d.; äv.: kunskap l. upplysning o. d.; jfr ljus, sbst. 11 c (γ). Hwad ädelt hjerta, och hwad klara tankeljus, / Måst icke äfwen i så ljuflig boning gästa? Nordenflycht QT 1748—50, s. 84. Det konungsliga martyrblodet .. utgöts i kampen för tankeljus och samvetsfrihet. Wallin Rel. 4: 190 (1832). Nyblæus Forskn. I. 2: 448 (1875). —
-LUCKA. Hans vältalighet är af det förtroliga och beqväma slaget, som fyller ut tankeluckorna med ord. Strindberg SvFolk. 2: 326 (1882). —
-LYFTNING. (†) konkretare: högtflygande idéer. De orediga tankelyftningar .. som utmärkte en viss klass af den tidens författare. CTengborg hos Hjärne DagDrabbn. LXXXIV (1804). SvT 24 ⁄ 1 1852, s. 4. —
-LÅS. [jfr d. tankelås] (numera föga br.) om ett slags pussel bestående av ett antal delar som (med visst tankearbete) antingen skall kunna sättas ihop till ett helt l. tas isär. Sådana där vanliga fortunapaket med bara målade kort och tankelås eller nyckelringar. Essén Bluff. 4 (1908). GbgP 12 ⁄ 5 1949, s. 10. —
-LÄRA. (tank- 1835—1836. tanke- 1838—1958) (numera föga br.) lära(n) om det mänskliga tänkandet; jfr logik 1. Atterbom PhilH 142 (1835). Aspelin TankVäg. 1: 125 (1958). —
-LÄSA. [sannol. retrogradbildning till -läsare l. -läsning] (numera bl. tillf.) jfr -läsare. Mr Tyndall tankeläste återigen i tisdags afton å Hôtel Continental. SD(L) 24 ⁄ 5 1894, s. 8. Martin PampL 138 (1930). —
-LÄSARE. om illusionist som säger sig kunna läsa andras tankar; äv. allmännare, om person som kan tolka l. gissa ngns tankar. De offentligen uppträdande tankeläsarnes repertoar har hittills icke visat sig mycket rikhaltig. Kruhs UndrV 737 (1884). Fredrik var tankeläsare denna kusliga eftermiddag .. Han anade mitt vemod. Olsson 3Hap. 121 (1967). —
-LÄSERSKA. (numera bl. mera tillf.) kvinnlig tankeläsare. Hedenstierna FruW 74 (1890). SAOL (1973). —
-LÄSNING. jfr -läsare. Kruhs UndrV 740 (1884). Man möter bland bygdens enkla män och kvinnor sådana som ägt klarsynens och tankeläsningens gåva. Wägner Lagerlöf 2: 188 (1943).
(1 f) -LÄTTJA. jfr sinnes-lättja. Leopold 2: 339 (1794, 1801). Som den grundligt skolade vetenskapsman han var, reagerade han skarpt mot tankelättja och andlig släpphänthet. GHT 1945, nr 257, s. 3. —
-LÖS, se A. —
-MASKIN. jfr -apparat 2, -maskineri. Landquist Strindberg DårFörsv. 56 (1914). Det är säkrast att ni sätter snurr på tankemaskinen. Östlund Cheyney BeskPill. 67 (1959). —
-MASKINERI. (numera bl. mera tillf.) särsk. om hjärna l. hjärnas verksamhet. Bremer GVerld. 6: 245 (1862). Lena Hassel teg som om hon lyssnade till sitt eget slamrande tankemaskineri. Hammenhög Torken 329 (1951). —
-MATERIAL. (numera mindre br.) om tanke l. tankar ss. beståndsdel i samtal l. skrift o. d. Verd. 1890, s. 34. Rig 1961, s. 62. —
-MEKANISM. (numera bl. tillf.) jfr mekanism 4 o. -maskin, -maskineri. Hans hufvud värkte af de fruktlösa ansträngningarna med en oöfvad tankemekanism. Rydberg Ath. 281 (1859). IllSvOrdb. (1964). —
(1, 1 f) -MODELL. modell l. teori för ngns tankar l. tänkande; jfr -schema. Sålunda bygger Demokritos upp en tankemodell, som motsvarar kravet på största möjliga enkelhet. Aspelin TankVäg. 1: 70 (1958). —
(1 f) -MOGNAD. (numera mindre br.) intellektuell mognad. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 115 (1896). SAOL (1973). —
-MOTIV. motiv (se d. o. 3) i form av tanke l. idé. Pythagoreiska tankemotiv ha haft ett vidsträckt inflytande på mycken senare grekisk filosofi. Ahlberg FilH 1: 57 (1925). —
-MÅLERI. [jfr d. tankemaleri] (†) måleri som försöker ge uttryck åt en tanke l. idé. Ljunggren Est. 2: 316 (1860). GHT 1898, nr 13, s. 2. —
(1 f) -MÅTT. (†) omfattning l. grad av tänkande; jfr mått, sbst.4 3 b δ. Möller (1790). All sanning, all förträfflighet, allt hvad som i märkelig mån öfverstiger sin tids tankemått, kan och bör anses såsom en ingifvelse ofvanifrån. Tegnér 4: 101 (1830). —
(1 f) -MÅTTA. (†) sätt att tänka; jfr måtta, sbst.2 5. Liljestråle PVetA 1784, s. 43. 1SAH 1: 132 (1786). —
(1 f) -MÄNNISKA. (numera bl. mera tillf.) människa som i sitt handlande framför allt styrs av sitt (logiska) tänkande, förnuftsmänniska; motsatt: känslomänniska. Verd. 1892, s. 84. Östergren (1954). jfr (†): Den anachoret-säng, der han med .. fötterna högt i vädret promenerar sin tanke-menniska i Asiens Stepper. Atterbom Minn. 527 (1818). —
-MÄTTAD. om ngt sakligt: mättad med (djupa) tankar; jfr -diger, tank-full. Rydberg KultFörel. 5: 98 (1887). —
(1 f) -MÖDA. hårt o. ansträngande tankearbete; äv. konkretare; jfr -ansträngning. Nordenflycht QT 1748—50, s. 80. Det har kostat tid, arbete och tankemöda att tyda denna berättelse. Andersson SvH 9 (1943). (Levertins sista levnadsår) hade .. varit fyllt .. av rastlöst arbete, av ihärdiga tankemödor. 3SAH LIV. 2: 297 (1943). —
(1, 1 f) -MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 1 b) l. förebild för ngns tankar l. tänkande; äv.: tankestruktur. Den häpnadsväckande teosofiska byggnad, som var ett tankemönster för Atterbom och Stagnelius i deras diktning. SvLittTidskr. 1967, s. 105. Vår tids logiska modeller är precisa, med tankemönstret hämtat från de exakta vetenskapernas förfaringssätt och rön. 3SAH LXXVII. 2: 190 (1969). —
-NÄRVARO~020. (numera bl. tillf.) förhållandet att ha sina tankar på den förhandenvarande verkligheten, förhållandet att vara närvarande i sina tankar. Han skakade upp sig till tankenärvaro, såg sig omkring .. och stammade (osv.). Högberg Vred. 1: 35 (1906). —
(1 f) -NÖDVÄNDIG~020. (numera mindre br.) nödvändig för (logiskt) tänkande l. resonemang. Rein Log. 80 (1882). Locke betraktar .. den allmänna kausalprincipen som ett tankenödvändigt axiom. Aspelin TankVäg. 2: 148 (1958). —
(1 f) -NÖDVÄNDIGHET. (tank- 1836. tanke- 1808—1958) (numera mindre br.) förhållandet l. egenskapen att vara nödvändig för (logiskt) tänkande l. resonemang. Tegnér FilosEstetSkr. 335 (1808). Hume konstaterar, att den första satsen inte uttrycker en tankenödvändighet. Aspelin TankVäg. 2: 146 (1958). —
(1 f) -NÖT. gåta l. rebus o. d. som kräver tankearbete; jfr nöt, sbst.1 1 h α. Malm Roberts Arund. 152 (1939). —
-OBJEKT. (numera mindre br.) om ngt som är föremål för ngns tankeverksamhet. Lindblom Log. 236 (1836). SAOL (1973). —
(1 f) -ODLING. (tank- 1820. tanke- 1799—1864) (†) utbildning l. utveckling av tankeförmågan l. förståndet; jfr -utveckling 2. Det är .. anmärkningsvärdt att dessa nödrop emot den nyare tankeodlingen, alltid först höras bland en viss class af de lärde sjelfva. LBÄ 25—26: 20 (1799). 2SAH 38: 170 (1864). —
-OPERATION. (tank- 1835. tanke- 1861 osv.) operation (se d. o. 4) utförd i l. med tankarna; jfr -experiment. Atterbom PhilH 449 (1835). Uppfattningen av existensen som en mardröm .. är hos .. (Edfelt) till ingen del resultatet av en tankeoperation. Malmberg Värd. 107 (1937). —
-ORDNING. (†) inbördes ordning mellan tankar i ett resonemang; jfr -följd. 1VittAH 5: 79 (1788). Heinrich (1814). —
-OREDA~020. jfr oreda, sbst. 1 c γ, o. -förvirring, -röra. Strindberg TjqvS 3: 54 (1887). En av allmän tankeoreda präglad artikel. TSvLärov. 1952, s. 345. —
(1 f) -PAUS. Hvad som .. kanske mer än talet väckte munterhet var att se talaren då och då vid någon tankepaus i djup distraktion stå och röra om i punschglaset med cigarren. LundagKron. 2: 34 (1921). —
-PERSPEKTIV. (numera bl. tillf.) jfr perspektiv, sbst. 3. Solnedg. 2: 105 (1911). 3SAH LXXIII. 4: 36 (1965). —
(1 f) -PROCESS. jfr process, sbst.1 5, o. -förlopp. TT 1885, s. 66. Av stort intresse skulle det dock vara att få veta mera om tankeprocesserna hos de vetenskapliga genierna. PedT 1951, s. 183. —
(1 f) -PRODUKT. produkt av ngns tankeverksamhet, tanke l. idé; äv. o. i sht konkretare, om sådan produkt uttryckt i skrift o. d. UpsP 9 ⁄ 5 1860, s. 4. Den boskillnad, utan hvilken verklighet och tankeprodukter, historiska fakta och metafysiska undersökningar oupphörligt med hvarandra sammanblandas. 3SAH 8: 239 (1894). Rydbergs ställvis starkt gripande och mästerliga skildring, men som tankeprodukt alltför inkonsekventa och bleksiktiga tendensdikt. Höglund Branting 2: 466 (1929). —
(1 f) -PSYKOLOGI. (numera mindre br.) om teorier o. metoder med inriktning på tänkandets processer (uppkomna inom tysk psykologi omkring 1880). Nyman NVägPsyk. 107 (1934). Aspelin TankVäg. 1: 122 (1958). —
(1 f) -PSYKOLOGISK. (numera bl. tillf.) jfr -psykologi. Nyman NVägPsyk. 103 (1934). PedT 1964, s. 228. —
-REDA. om egenskapen l. förmågan att kunna tänka (o. uttrycka sig) klart o. logiskt; äv. i överförd anv., om egenskap hos skriftlig framställning o. d. som vittnar om upphovsmannens tankereda. Tofften Barn. 24 (1744). Inte heller var latinet nödvändigt för uppodlande av tankeredan. SvFolket 8: 110 (1939). Här utnyttjades en brist på tankereda i motståndarens argumentation. Tingsten Liv 3: 224 (1963). —
(1 f) -REDSKAP~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) redskap för att underlätta tänkande. Cederschiöld Skriftspr. 8 (1897). Lychnos 1996, s. 180. —
-REGEL. (numera bl. tillf.) jfr regel, sbst.1 II 1 b. Tegnér FilosEstetSkr. 235 (1808). Almquist VärldH II. 1: 199 (1931). —
(1 f) -RESULTAT. (numera bl. tillf.) resultat av ngns tankeverksamhet; jfr -produkt. Verd. 1888, s. 9. De egna studieerfarenheterna och de egna tankeresultaten måste konfronteras med andras. TSvLärov. 1952, s. 613. —
-RIK. (tank- 1741—1889. tanke- 1620 osv.) (numera bl. mera tillf.) om person: rik på tankar; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som innehåller l. uttrycker många (o. djupa) tankar. Thesse tanckerijke Herrar. Phrygius Föret. 15 (1620). Ett mycket tankerikt och vackert tal hölls å hedersledamöternas vägnar. LundagKron. 2: 458 (1921). SAOL (1973).
Avledn.: tankerikhet, r. l. f. (numera bl. tillf.) Den tankrikhet och styrka, hvarmed Han talat och skrifvit. Schönberg ÅmVetA 1773, s. 17. Björkman (1889). —
-RIKEDOM~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) rikedom på tankar l. idéer. Enberg har .. sökt att framställa ”Upplysningens” outhärdeliga vidlyftighet såsom tankerikdom. Brinkman hos Wrangel BrinkmTegn. 118 (1825). Östergren (1954). —
-RIKTIG. (tank- 1837. tanke- 1877—1954) (numera mindre br.) som överensstämmer med ett (logiskt) riktigt sätt att tänka. Reuterdahl InlTheol. 185 (1837). Östergren (1954). —
-RIKTIGHET~102, äv. ~200. (tank- 1837. tanke- 1947) (numera mindre br.) egenskapen l. förhållandet att ngt överensstämmer med ett (logiskt) riktigt sätt att tänka. Reuterdahl InlTheol. 2 (1837). PedT 1947, s. 19. —
(1, 1 f) -RIKTNING. om (in)riktning på ngns tänkande (jfr -linje); äv., o. numera i sht, om intellektuell o. d. strömning l. tendens. Wieselgren SvSkL 4: 217 (1847). Magisterns nya tankerigtning kom honom att tänka att dessa damer hade tråkigt. Strindberg Giftas 1: 155 (1884). Vid sidan av den pietistiska teologin .. framstod Christian Wolffs rationalistiska filosofi som den kanske inflytelserikaste tankeriktningen vid tidens tyska universitet. Lychnos 1996, s. 96. —
-RIM. (tank- 1823. tanke- 1872 osv.) (numera bl. tillf.) om parallellism (se d. o. 3). Parallellismen är liksom rimmet ett echo: det är ett tankrim, som skärper och förstärker det föregående. Palmblad Palæst. 189 (1823). —
(1 f) -RUNA. [jfr fisl. hugrúnar, pl.] (tillf.) om magisk runa (se runa, sbst.1 2 b) använd för att uppnå visdom; i sht i pl. IllSvH 1: 356 (1877). Där finnas segerrunor att märka svärdet med för krigslycka .. och tankerunor för okuvlig tankestyrka. Näsström FornDSv. 1: 114 (1941). —
-RÖRELSE. (numera föga br.) tankemässig aktivitet, tänkande. CVAStrandberg 1: 333 (1862). Larsson Spinoza 337 (1931). —
-SAMMANHANG~002, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.) sammanhang (se d. o. 5) mellan led i tankegång, logiskt sammanhang. UpsP 4 ⁄ 1 1860, s. 4. SAOL (1973). —
-SATS. (numera föga br.) sats (se d. o. 9 (d)). LBÄ 2—3: 148 (1797). (Rutström) påtrugade ingen den tankesats, att allt modelleras på något. Valerius 2: 176 (1826). Varje människa är omedelbart viss på sin egen tillvaro och uttrycker denna visshet i tankesatsen jag är jag. Vasenius Harm. 66 (1908). Cannelin (1921). —
(1, 1 f) -SCHEMA. filos. jfr schema 3; äv.: modell för ngns tankar l. tänkande; jfr -modell. Wikner Tank. 234 (1872). Det gäller blott att låta verkligheten framträda sådan den är utan att söka pressa in den i ett på förhand givet tankeschema. SvJuristT 1944, s. 737. —
-SERIE. (numera bl. tillf.) sammanhängande serie l. följd av tankar; jfr -följd. SvLittFT 1838, sp. 420. Celander NordJul 1: 188 (1928). —
-SFÄR. sfär (se d. o. 6 b) inom vilken ngns tankar rör sig; äv. om sammanfattningen av tankar l. idéer inom en teori o. d.; jfr -krets, -rymd. Rademine Knigge 1: 153 (1804). Dessa egendomliga ord drogo mig småningom ut ur min egen tankesfär. Söderberg France Nov. 194 (1897). Den freudska .. sexual- och mindervärdighetskomplexens tankesfär. PedT 1942, s. 43. —
-SKAPELSE. (numera bl. tillf.) skapelse gjord i tankarna; jfr -foster, -konstruktion. De veta ej att poëten .. skillrar alltid blott sin egen tankeskapelse. Leopold (SVS) II. 3: 160 (1800). SAOL (1973). —
-SKIFTE. (†) skifte (se d. o. 7) från en tanke till en annan l. från ett tankesystem till ett annat; jfr -skiftning 1. Snillets lätta och hastiga tanke-skiften. Gagnerus Stjernhjelm Föret. 3 a (1776). I närvarande tid- och tankeskifte. Livijn 2: 83 (1831). —
-SKIFTNING.
1) (†) = -skifte. De inre rörelser, de tankeskiftningar, som bestorma ynglingasinnet vid pröfningen och valet mellan den onda och goda vägen. BL 16: 10 (1849).
2) (numera bl. tillf.) jfr skifta, v.1 13 e β, o. -nyans. Ett språk, där hvarje tankeskiftning har sitt särskilda uttryck är beklagligtvis en utopi. Noreen SprSt. 1: 163 (1885, 1895). —
-SKILLNAD. (†) skillnad (se d. o. 16) mellan tankar l. föreställningar; jfr -nyans, -skiftning 2. Möller (1790). Men i det hela visar sig dock språket fattigt och ohyfsadt. För alla finare tankeskillnader saknas än uttryck. Broocman SvSpr. 81 (1810). 2SAH 7: 320 (1815). —
-SKOTT. (†) plötsligt infall l. plötslig idé hos ngn, hugskott. SionSång. 2: 119 (1745). Lantingshausen Young 2: 137 (1790). —
-SKRIFT.
1) (†) tänkt skrift (till ständig påminnelse för ngn). Eder Kongl. Maj:ts nådiga wilja skal blifwa wårt yppersta rättesnöre ständigt, och en lefwande tankeskrift för wåra ögon och i wåra hiertan. ProtWasaH C 1 a (1776).
2) (numera mindre br.) skrift där varje tecken representerar en tanke l. föreställning, ideografi; jfr -bild 2 o. tank-märke. Almqvist SvSpr. 126 (1840). Grimberg VärldH 10: 59 (1941). —
-SKÄMMA. (†) om ngt som inverkar menligt på ngns tankar l. tänkande; jfr skämma, sbst.2 1. Bergklint MSam. 1: 167 (1781). —
(1 f) -SKÄRPA. skärpa avseende tankeförmågan. Boström 3: 505 (1860). Framställningen är ägnad att väcka beundran för tankeskärpan och konsekvensen hos Freud. ÅbKristHum. 1964, s. 223. —
(1 f) -SKÄRPANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som skärper tankeförmågan. Tankeskärpande gåtor framställdes och löstes. Rydberg KultFörel. 4: 585 (1887). Östergren (1954). —
-SLOTT. (numera bl. tillf.) om tankesystem l. teori som saknar förankring i verkligheten; jfr slott, sbst.1 e, o. -bygge, -byggnad, -konstruktion. VetAH 1789, s. 178. Teorin om det audiografiska fältet blir ett tankeslott som når himlen men saknar fullständig markkontakt. GbgP 8 ⁄ 12 1997, s. 36. —
-SLUT. (tank- 1785—1885. tanke- c. 1740—1899) (†) slutledning. Jag forskat många skatter ut, / Och gjort mig kloka tanke-slut. Dalin Vitt. 3: 34 (c. 1740). Larsson Stud. 126 (1899). —
(1 f) -SLÖ. (tank- 1854—1885. tanke- 1865—1973) (numera mindre br.) jfr slö, adj.1 2, o. -lat. Dalin (1854). SAOL (1973). —
(1 f) -SLÖHET~02 l. ~20. (tank- 1872. tanke- 1888 osv.) förhållandet l. egenskapen att vara slö i tanken l. tänkandet. Tholander Ordl. (1872). —
-SMEDJA. jfr smedja, sbst. 3 (a). Key Allsegr. 2: 30 (1924). Häromdagen kunde tankesmedjan Timbro bjuda på en mycket intressant redogörelse om svenska folkets syn på förhållandet mellan människa och natur. SvD 15 ⁄ 3 1997, s. 2. —
-SNABB. (tank- 1851. tanke- 1822—1954)
1) (numera föga br.) till 1 f: som tänker snabbt, snabbtänkt. En hög grad af inbillningskraft frambringar lifliga, eldiga, tankesnabba hufvuden. Ekman Jakob 53 (1822).
2) till 1: (numera mindre br.) snabb som en tanke, blixtsnabb; jfr tanke 1 b. Månens stråle ler och glimmar / Tanke-snabbt på kullrig våg. BEMalmström 6: 340 (1839). Östergren (1954). —
-SNABBHET~02 l. ~20. egenskapen att vara snabbtänkt. Söderhjelm MVärld 1: 207 (1929). Den tankesnabbhet som krävs i yrket finns inte alltid. DN(B) 1961, nr 109, s. 16. —
-SPEL. (tank- 1733—1885. tanke- 1740 osv.)
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, om verksamheten l. sysselsättningen att låta tankarna spela (se spela, v.1 4 k α) l. att spela l. leka med (mer l. mindre verklighetsfrämmande) tankar l. idéer; jfr -lek. Dalin Arg. 1: 249 (1733, 1754). Mån detta var en skymt, et hjernans tankespel, / Som rycker sinnet hän, i tusend ljufva drömmar? Nordenflycht (SVS) 2: 403 (1759). En trogen lärjunge af sin store föregångare .. på hypotesernas och de allmänna tankespelens område. Eichhorn Stud. 3: 56 (1881). SvD 18 ⁄ 7 1979, s. 8.
2) (†) till 1 f: (pedagogiskt) spel (se spel, sbst.1 7) som övar tankeförmågan. Tanke- och öfnings-spel vare (för skolungdomen) ej för oloflige ansedde. FörslSkolordn. 1817, s. 27. Tanke- och öfningsspelen: Hundraspelet och Vinkelspelet. KatalIndUtstSthm 1897, s. 94. —
-SPILLRA. (numera bl. tillf.) jfr spillra, sbst.1 1 e. NordT 1892, s. 447. Kvar blir tankar och tankespillror lånade från olika håll. HT 1976, s. 336. —
-SPRIDNING. (tank- c. 1765. tanke- c. 1780—1811) (†) om förhållandet att ngns tankar är riktade åt flera håll samtidigt (jfr tank-spridd); äv. om förhållandet att ngns (bekymrade l. trötta) tankar skingras (gm vila l. förströelse o. d.). Nohrborg 1006 (c. 1765). Grefve Wachtmeister .. fortsatte öfverläggningarna till sent på aftonen, med försakelse af den hvila och den tankespridning, hans helsa fordrade. Rosenstein 2: 43 (1811). —
-SPRÅK. (tank- 1800—1836. tanke- 1787 osv.)
1) (†) i kortfattad språklig form uttryckt tanke l. åsikt l. levnadsregel o. d., tänkespråk, sentens; jfr -korn. SAD 1786—89, s. 106 (1787). Han hade så ofta på thingshögarne hört lagen i korta, sinnrika tankspråk framställas, att (osv.). Wieselgren SvSkL 2: 237 (1834). Heidenstam Dikt. 191 (1895).
2) (numera bl. tillf.) om det tysta språket i ngns tankar l. tänkt språk l. språk använt i tankarna; äv. om språklig form l. stil som till sin karaktär påminner om sådant språk. De luckor, som uppstå under ett lifligt samtals rapsodiska och oregelbundna tankespråk. Edgren Kovalevsky 43 (1892). Hvarje yttre språk, taladt eller skrifvet, måste åtföljas af ett inre språk, tankespråket. Cederschiöld Skriftspr. 51 (1897). Tankespråket väl återgivet med aposiopeser och andra störningar. Björkman Eufemism. 7 (1937). SvGeogrÅb. 1984, s. 213. —
-SPRÅNG. (tank- 1786. tanke- 1772 osv.) hopp l. kast i tankegång; jfr -hopp. Lamm Oxenst. 194 (i handl. fr. 1772). Hennes svada med de abrupta tankesprången och lynnekasten. SvLittTidskr. 1958, s. 190. —
-SPÅN. (numera bl. mera tillf.) om obetydlig produkt av ngns tankeverksamhet; äv. om försök l. utkast till idé. Brinkman hos Wrangel BrinkmTegn. 289 (1833). Niklas Strömstedt visade betydande skådespelartalang när han berättade historien om hur Evert (Taube) ringt och dikterat sina tankespån för femåringen i avsikt att de skulle inflyta på pappas kultursida. DN 15 ⁄ 3 1990, s. B6. —
-SPÅR. tankebana. (Bonden) behöfde en stund för att komma ur det förra tankespåret in i det nya. Strindberg Skärk. 8 (1888). —
(1 f) -SPÄND, p. adj. (†) anspänd beträffande tankeförmågan; jfr spänd 5 c β. VgFmT II. 6—7: 159 (1838). —
(1 f) -SPÄNNING. (tank- 1810. tanke- 1779—1943) (numera mindre br.) anspänning beträffande tankeförmågan; jfr spänning, sbst.2 5 b. Såsom Comminister aldeles ensam tjänstgörande, under ständiga tankespänningar och krops fatiguer. VDAkt. 1779, nr 127. (Läsning) lemnar den angenämaste sysselsättning .. enär den icke fordrar den tankespänning, som alstrar trötthet. 2SAH 30: 217 (1858). Form 1943, s. 89. —
-SPÖKE. (tank- 1794—1885. tanke- 1709 osv.) (numera bl. tillf.) tanke l. föreställning som saknar verklighetsförankring, hjärnspöke, fantasifoster; jfr -foster. Runius (SVS) 3: 68 (1709). I mitt uppjagade tillstånd blev spelrummet fritt för de vanvettigaste tankespöken. Söderström Högkv. 189 (1968). —
(1 f) -STARK. (tank- 1827. tanke- 1830—1918) (numera föga br.) om person: stark beträffande tankeförmågan, andligt l. intellektuellt stark; äv. om litterärt verk o. d.: som vittnar om intellektuell styrka; jfr -kraftig. 2SAH 12: 468 (1827; om person). Liljedahl Norström 2: 38 (1918; om litterärt verk). —
-STIG. (numera föga br.) jfr stig, sbst.5 1 c, o. -bana, -spår. Nyström NKina 2: 239 (1914). Fornv. 1934, s. 320. —
(1 f) -STIMULERANDE, p. adj. som stimulerar tankeverksamheten. Som ett frimodigt och tankestimulerande diskussionsinlägg .. bör hans bok hälsas välkommen. MorgT 13 ⁄ 12 1948, s. 4. —
-STOFF. jfr stoff, sbst.1 1 b α, o. -innehåll. Schiller SvSpr. 44 (1859). Genom allt han skrev flöt en ström av genuint folkligt bildspråk och tankestoff. Schück o. Warburg 3LittH 8: 280 (1949). Jag visste att dramat .. var nog för att ge mig tankestoff för återstoden av mitt liv. Pleijel Fungi 262 (1993). —
-STOMME. jfr stomme, sbst.2 2. Vad som sammanhåller dessa disparata element är emellertid tankestommen. Schück o. Warburg 3LittH 8: 352 (1949). —
-STRECK, se A. —
-STRID. (tank- 1840—1849. tanke- 1726 osv.) strid som försiggår i ngns inre (exempelvis vid svåra ställningstaganden); äv. om strid i form av diskussion l. debatt rörande tankar l. åsikter. Frese VerldslD 161 (1726). I Atén genljuda pelarhallar och bad av sofisternas ordfäktningar och tankestrider. Ahlberg FilH 1: 75 (1925). (Drottning Kristinas) tankestrider, utkämpade i enrum, är inte protokollförda. 3SAH LV. 1: 10 (1944). —
-STRUKTUR. av tankar l. föreställningar l. idéer bildad struktur; jfr -mönster. Ruin Gyckl. 122 (1956). —
-STRÖM. ström l. flöde av tankar i ngns medvetande (jfr -flöde); äv. om tankeströmning. Än mindre kan anden isolera sig från epokens allmänna tankeström. Strindberg TjqvS 5: 152 (1886, 1909). Hon försöker bryta av tankeströmmen och tittar en stund ut i mörkret. Hedberg Upp 65 (1968). —
-STRÖMNING. strömning av tankar l. idéer l. föreställningar (under en epok l. i en kultur o. d.). Dessa tankeströmningar, som uppstått i de stora kulturlanden, hafva .. icke lemnat oss i våra aflägsna bygder alldeles oberörda. 2SAH 60: 11 (1884). Författaren besitter en ingående kännedom om tidens tankeströmningar. Rig 1961, s. 111. —
-STUMP. (tank- 1979. tanke- 1949 osv.) jfr stump, sbst. 1 i, o. -brott 1, -spillra. Den ”inre monologen” som ett försök att återge hela medvetenhetsströmmen — ett enda tumlande omvartannat av minnesfragment och tankestumpar. Schück o. Warburg 3LittH 8: 457 (1949). —
-STYRKA. (tank- 1784—1837. tanke- 1745—1923) (numera mindre br.) egenskapen att vara intellektuellt stark (se d. o. 9 b); jfr styrka, sbst. 11 c, o. -stark. Nordenflycht (SVS) 2: 94 (1745). (Almqvist) var medveten om att besitta lika ovanlig tankestyrka som slutledningskonst. Lysander Almqvist 15 (1878). SAOL (1923). —
-STÄLLANDE, p. adj. (mera tillf.) jfr -ställare 2. SvD(A) 21 ⁄ 9 1962, s. 7. Deras ärliga ifrågasättande av etablerade värden är ofta tankeställande. SvD 8 ⁄ 1 1973, s. 4. —
-STÄLLARE. (tank- 1814—1980. tanke- 1848 osv.)
1) (†, utom i a o. b) om person l. sak som förser ngn med tankar l. idéer l. som stimulerar ngn till att tänka på ett nytt (o. bättre) sätt; särsk. om person som har till uppgift att formulera o. framföra tankar l. idéer l. råd åt ngn. SC 1: 808 (1820). Att .. (regeringsformen 1809) upphöjde dem, som inkallades i konungens rådkammare, ifrån regentens tankställare .. till folkets ombud. Livijn 2: 383 (c. 1840). Lindblom .. var en av de politiska tankställarne i Gustaf III:s tid. Wieselgren SvSkL 4: 491 (1848). I Tyskland tyckes mig som .. (ortodoxin) skulle mer och mer bli militarismens tankställare. CGEstlander i SnoilskyVänn. 2: 305 (1889). särsk.
a) (numera föga br., skämts. l. vard.) om sup. Cederborgh OT 3: 15 (1814). Han slår upp buteljen och tager sig första tankställaren. MCramær hos Schöldström Skämt. 69 (1845). Nå Mattson, ska vi ta oss en tankställare? Siwertz Sel. 2: 115 (1920); jfr 2. Östergren (1954).
b) (numera bl. tillf.) om (tid för) eftertanke; i vissa språkprov svårt att skilja från 2. Vi talade inte på en lång stund .. Min hustru afbröt min tankeställare. Hon .. återknöt samtalet. Grebst 1År 7 (1912). UNT 1 ⁄ 10 1976, s. 8.
2) [bet.-utveckling ur 1] om (otrevlig l. obehaglig) händelse o. d. som ger ngn ngt att tänka på l. som får ngn att tänka på ett (moraliskt) riktigare l. bättre sätt; särsk. i uttr. ge (ngn) l. vara en tankeställare. Johansson Kärnf. 57 (1940). Jag ansåg trots allt, att jag givit honom en hälsosam tankeställare. Siwertz Pagoden 156 (1954). För mången vuxen blev mötet med ungdomen denna kväll också en tankeställare om dagens skola. SvD 14 ⁄ 3 1979, s. 14. —
(1 f) -STÄLLNING. (†) inställning, åsikt, ståndpunkt; jfr ställning II 9. Då skulle vi hafva i riket så många partier, som meningar och tankestälningar kunna vara. 2RARP 19: Bil. 87 (1755). Vannérus Metaf. 366 (1914). —
-STÄMPEL. (†) om ord l. språkligt uttryck i dess egenskap att motsvara ett begrepp. Laurel Inl. 58 (1750). —
(1 f) -SVAG. (tank- c. 1782. tanke- 1797 osv.) (numera bl. tillf.) om person: svag (se svag, adj. 10) beträffande tankeförmågan, andligt l. intellektuellt svag; äv. i överförd anv. om ngt sakligt: som vittnar om intellektuell svaghet; jfr -stark, -styrka. Thorild (SVS) 1: 449 (1782). Den tankesvaga bevisföringen, som hufvudsakligen utgör ett uppkok på gammal skåpmat. NDA 5 ⁄ 4 1875, s. 2. Hade en tankesvag domare tagit Thorilds anklagelser på allvar, så (osv.). Segerstedt Rosenstein 423 (1981). —
(1 f) -SVAGHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -svag. Möller (1807). 3SAH LVIII. 2: 390 (1947). —
(1 f) -SVÅRIGHET~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) jfr svårighet 4. Söderblom StundVäxl. 1: 104 (1909). Den antika filosofiska litteraturen ger klara belägg för att uttryck av detta slag vållat filosoferna tankesvårigheter. Regnéll Sem. 159 (1958). —
-SVÄRM. (tank- c. 1755. tanke- 1674—1892) (numera bl. tillf.) svärm (se d. o. 2 c) av tankar. Columbus (SVS) 2: 127 (1674; uppl. 1994). Därtill kommer besväret att förjaga tankesvärmar, som komma öfver mig vid snart sagdt hvarje detalj af de ämnen, jag har att behandla. Rydberg Brev 3: 133 (1892). —
-SYFTNING. (tank- 1835. tanke- 1822) (†) tankeriktning; jfr syfta, v.1 5 c. JärtaBrefv. 1: 19 (1822). Atterbom PhilH 465 (1835). —
-SYN. (tank- 1810. tanke- 1770 osv.) (numera bl. tillf.)
1) om inre syn (se syn, sbst.2 6 b) l. föreställning. Bergeström IndBref 308 (1770). Alla dessa tankesyner drogo genom hans själ. Lundegård Prom. 2: 145 (1893). Martinson VägUt 200 (1936).
2) om inre blick l. seende; jfr syn, sbst.2 1 h. Född med djup känsla och klar tankesyn. BrinkmArch. 2: 485 (1826). Martinson Aniara 31 (1956). —
-SYND. (numera bl. tillf.) synd begången i tankarna; jfr -brott 3. JGHallman Vitt. 162 (1727). Strindberg BlåBok 89 (1907). —
(1 f) -SYSSELSÄTTNING. (tank- 1845. tanke- 1842 osv.) (numera bl. tillf.) sysselsättning för tankeförmågan; jfr -arbete. Atterbom Minnest. 2: 298 (1842). Allvar och allvarliga tankesysselsättningar få .. icke vara för ungdomen främmande. Rundgren Minn. 3: 225 (1889). —
-SYSTEM. (tank- 1835. tanke- 1795 osv.) (sammanhängande) system av tankar l. föreställningar l. idéer; jfr -apparat, -bygge, -byggnad. LittT 1795, s. 474. Hur han än vrider och vänder på sitt tankesystem, så lyckas han inte komma runt denna absurda konsekvens av sin moraliska ståndpunkt. DN 13 ⁄ 10 1973, s. 4. —
(1 f) -SÄTT. (tank- 1758—1847. tanke- 1744 osv.) sätt att tänka l. resonera; förr äv. närmande sig bet.: åsikt, mening; jfr tänke-sätt. Hernlund Laurel 6 (i handl. fr. 1744). Werklig lärdom war under den Store Gustaf Adolph werklig förtienst. Sådant war den tidens tanksätt. Ullman GrefvHänd. 5 (1782). Angående honom känner du mitt tanksätt. VLBibl. Brev 9 ⁄ 6 1800. Kristendomen stod i den skarpaste motsats till invånarnes tanke- och lefnadssätt. Kjellgren DanmH 15 (1862). När det gäller mänsklig kommunikation gäller det att som japanerna växla mellan det analytiska-tekniska tankesättet och det intuitiva. SvD 21 ⁄ 5 1995, s. 24. —
-TING. (numera mindre br.) om ngt som existerar endast i ngns tankar, abstrakt ting; i ä. filosofiskt språkbruk äv.: idé (se d. o. 1). Fremling KantGrund. 64 (1798). Då gudsbegreppet helt förlägges inom abstraktionernas eller tanketingens luftiga rike, kommer (osv.). VNorström hos Liljedahl Norström 1: 307 (1902). Platon kallade, hvad han ansåg vara den sanna, eviga verkligheten, idéer och förstod därmed osinnliga tanketing, hvilka bilda en högre värld än den med sinnena fattade. 2NF 12: 334 (1909). IllSvOrdb. (1964). —
-TOM. (tank- 1770—1847. tanke- 1755 osv.) om person: som är l. upplever sig vara tom på (förnuftiga) tankar l. idéer; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som vittnar om tanketomhet; jfr -fattig, -fri 1. Tessin Bref 2: 359 (1755). Nära henne, och hörande henne, blir jag alltid tanketom. Bremer Nina 286 (1835). Ögonen stirrade glanslösa och tanketomma rätt fram. Janson Abr. 26 (1901). Det var omöjligt att avgöra, om hon tänkte på någonting eller endast satt slö och tanketom utan medvetande om någonting omkring sig. Browallius Elida 229 (1938). —
-TOMHET~02 l. ~20. om egenskapen l. tillståndet att (uppleva sig) vara tom på (förnuftiga) tankar. Lindfors (1824). Tanketomhet är ett hos schizofrena förekommande symtom som består i en känsla av att inte ha några tankar. PsykPedUppslB 2177 (1946). Den .. nästan oförklarligt stora intellektuella medelmåttigheten eller tanketomheten i svensk politik. SvD 13 ⁄ 12 1982, s. 12. —
(1, 1 f) -TRADITION. tradition beträffande tänkesätt l. tankeströmningar. Aspelin TankVäg. 1: 157 (1958). I sin nya bok .. fortsätter Glucksmann sin uppgörelse med den västerländska tanketradition .. som hävdat historiens nödvändighet och oundvikliga framåtskridande. DN 7 ⁄ 8 1977, s. 4. —
-TRÅD. om sammanhang l. sammanhållande tema i ngns tankegång l. resonemang. Jolin II. 3: 47 (1883). Vanligen predikade Schartau efter synnerligen utförligt uppgjorda utkast .. Vid det muntliga utförandet utfylldes schemat, dock så, att tanketråden hela tiden stod klar för åhörarna. 2NF 24: 959 (1916). Han .. hittade tillbaka till den tanketråd han tidigare hade följt. Mankell Villospår 149 (1995). —
(1 f) -TRÖG. (numera bl. mera tillf.) trög i sitt tänkande. Bremer GVerld. 5: 136 (1862). En för alla, även den tanketrögaste, lättillgänglig framställning. PedT 1963, s. 184. —
(1 f) -TRÖGHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara trög i sitt tänkande. Möller (1790). Så isande klart att det svider i själen beskriver hon sina känslor inför närminnesförlusten, tanketrögheten, den tilltagande förvirringen. DN 12 ⁄ 8 2000, s. 29. —
(1 f) -TRÖTT. (numera föga br.) trött av (för mycket) tänkande. Hedberg Grim 157 (1897). Tenow Solidar 2: 228 (1906). —
(1 f) -TRÖTTHET~02 l. ~20. (numera mindre br.) jfr -trött. Wikner Pred. 211 (1877). Ekblom Tur 37 (1936). —
-TUKT. (numera föga br.) tankedisciplin. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 290 (cit. fr. 1845). PedT 1902, s. 257. —
(1 f) -TVINGANDE, p. adj. (†) som hindrar ngn att tänka fritt (i politiska l. religiösa o. d. frågor); jfr -fri, -frihet. Leopold (SVS) II. 3: 49 (1798). En intolerant, samvets- och tanketvingande kyrka. MinnCJBoström 107 (1897). —
(1 f) -TVÅNG. om förhållandet att ngt l. ngn hindrar ngn att tänka fritt; särsk. (numera mindre br.) om upplevelsen att tankeverksamheten inte är fri utan styrd ss. symtom vid psykisk störning. LittT 1795, s. 116. Som romanförfattare, som populärfilosof och som historieskrivare fullföljde Voltaire här den kamp han upptagit mot tanketvång och mänsklig dårskap, för frihet och förnuft. Almquist VärldH 6: 393 (1929). Tanketvång betyder inom psykiatrin vanligen den upplevelsen att ens tankeverksamhet inte känns fri. PsykPedUppslB 2177 (1946). —
-TYNGD, p. adj. (numera bl. tillf.) tyngd av (många o. djupa) tankar. Charlotte .. mot hvars trofasta skuldra han under tretiofem år fått luta sitt tanketyngda hufvud. CVAStrandberg 1: 365 (1862). Moberg Invandr. 215 (1952). —
(1 h) -UTBYTE~020. utbyte av tankar l. åsikter, i sht gm samtal; jfr -utväxling, -växling. AnderssonBrevväxl. 1: 290 (1856). Studentmatlaget, denna utomordentliga form för ungdomligt kamratskap och tankeutbyte. 3SAH LXII. 2: 84 (1951). —
-UTFLYKT~02 l. ~20. utflykt, i sht i tiden, företagen med tanken. Bremer GVerld. 5: 102 (1862). Olika historiska händelser, som utgör vägmärken för den historiska tankeutflykten. Hälsingerun. 1975, s. 59. —
-UTVECKLING~020. (numera bl. tillf.)
1) till 1, i fråga om konst l. litteratur o. d.: utvecklande av tanke l. idé. Ljunggren Est. 2: 343 (1860). Då stycket, som du bör stryka, icke står i någon förbindelse .. med sjelfva bevisningskedjan eller tankeutvecklingen i ditt arbete, så (osv.). Rydberg Brev 2: 342 (1881). IllSvLittH 3: 153 (1956).
2) till 1 f: utveckling av tankeförmågan, intellektuell utveckling; jfr -odling. Hwasser VSkr. 1: 4 (1852). Läromedlen (är författade) på ett dåligt, abstrakt språk som faktiskt hämmar barns tankeutveckling i stället för att främja den. DN 22 ⁄ 8 1987, s. A36. —
(1 h) -UTVÄXLING~020. (numera bl. tillf.) tankeutbyte. 2VittAH 26: 168 (1864, 1869). 3SAH 2: 105 (1887). —
(1 f) -VANA. (tank- 1794. tanke- 1854 osv.)
2) vana i fråga om tänkesätt l. tankebanor; i sht i pl. Hasselroth Campe 258 (1794). Alla vet att reklam är konsumtionsstyrande. Men ännu viktigare är att den styr våra tankevanor. Lindqvist Reklam. 54 (1957). —
-VERK. (numera föga br.) förhållandet l. verksamheten att tänka, tankearbete; äv. konkretare, om resultatet. VetAH 1740, s. 194. Få tankeverk torde väl vara alldeles fria från det felet att vara experimenter. Wikner Lifsfr. 1: 94 (1866). Han nedlades snart åter på sjuklägret .. och reste icke åter sitt hufvud till fortsatt tankeverk. Wieselgren Bild. 540 (1884, 1889). Vannérus Metaf. 20 (1914). —
(1 f) -VERKSAMHET~102, äv. ~200. verksamhet(en) att tänka, tänkande. Bolin Statsl. 1: 211 (1869). Roderorganens handhavande under flygning är en konst, som bygger mera på känsla och instinkt, än på förnuft och tankeverksamhet. Söderberg PrFlygl. 1: 41 (1935). —
(1 f) -VIDD.
1) (†) om omfattningen l. räckvidden av ngns tankeverksamhet. En författare, hvars filosofiska djupsinnighet och tankevidd .. jag skulle göra mig en ära att kunna uppnå. 2SAH 2: 348 (1802). BL 16: 6 (1849).
2) (numera bl. tillf.) vidd l. område för tanken l. tänkandet; i sht i pl. Originella uppslag, som rycka läsaren med sig och föra honom på hittills ej anade tankevidder. AB(L) 1895, nr 281, s. 8. Solnedg. 1: 335 (1910). —
-VIDRIG. (tank- 1827. tanke- 1868 osv.) (numera mindre br.) vidrig för tanken, som strider mot förnuftigt tänkande, orimlig, absurd. En hvardagshandling i opera-stil är af allt det mest tankvidriga. 2SAH 12: 445 (1827). SAOL (1950). —
-VILA. (numera bl. tillf.) förhållandet att vila tankarna (gm att låta dem syssla med mindre ansträngande l. oroande frågor). GHT 1897, nr 258 B, s. 4. SAOL (1950). —
-VILLA. (tank- 1735—1872. tanke- 1750 osv.) förvirring, osäkerhet; äv. (o. numera bl.) om ogrundad l. orimlig föreställning, vanföreställning. Kling Spect. Z 3 b (1735). Sophia, i sin tank-willa, war ej i stånd, at tydeligen säga sin mening. Ekelund Fielding 622 (1765). Helt säkert var det .. en tankevilla, att vi föreställde oss henne, som vi mist, lycklig. Cavallin o. Lysander 176 (1871). Vid s.k. paranoiska företeelser hos sinnessjuka uppträda tankevillor i form av storhets- och förföljelseidéer. Alfvén UngdSjälsl. 114 (1930). —
-VIS. (†) med hjälp av tankarna. Lijkwäl är hon, Nembl. Siälen, then samma, som Himmel och Jord vthi Menniskian conjungerar och sammanhåller .. hwilcken een näfwe Jord, vthöfwer Himblarna tanckewijs vpföhrer, och på sitt sätt och wijs, föhrer thet som i Himmelen är, neder på Jorden. Sylvius Mornay 110 (1674). —
-VÄCKANDE, p. adj. som väcker l. ger upphov till (nya) tankar l. idéer. Verd. 1886, s. 288. En rad tankeväckande uppsatser. Lychnos 1996, s. 342. —
-VÄG. (numera mindre br.) tankebana. LBÄ 5—6: 5 (1797). Det gällde för (Ekelund) .. att pröva olika livsformer, söka sig fram på skilda tankevägar. Werin Ekelund 2: 210 (1961). —
-VÄNDNING. (tank- c. 1860. tanke- 1750—1880) (†) sätt att tänka; äv. konkret(are), dels om språklig utformning av tankar l. idéer, dels om kast l. vändning i tankegång. Laurel Inl. 10 (1750). De tvära tankevändningar och framblossande känslor som Förf. icke förmått undertrycka. SvLittFT 1833, sp. 329. Framställningen är ganska liflig och bjert, rik på träffande bilder och tankevändningar. Frey 1847, s. 306. Under den nyvaknade andliga rörligheten hos vårt brödrafolk uppkomma ständigt nya föreställningar och tankevändningar, som fordra sina särskilda uttryck. Samtiden 1874, s. 492. NF 3: 1561 (1880). —
-VÄRLD. (tank- 1816. tanke- 1807 osv.) värld som endast existerar i ngns tankar, fantasivärld; äv., o. numera i sht, om sammanfattningen av tankar o. idéer karakteristiska för en person l. kultur l. tid o. d.; jfr -sfär. Möller (1807). Alla sådana saker och förhållanden ur blotta tank-verlden, dem en hvar uppgör olika. Leopold (SVS) II. 5: 282 (1816). Oanade härskartankar .. fördes in i grekernas tankevärld. Almquist VärldH II. 1: 375 (1931). Avhandlingen hjälper ej läsaren att förstå Luthers tankevärld. KyrkohÅ 1958, s. 231. —
-VÄSEN(DE). (tank- 1735. tanke- 1819—1833) (†)
1) väsen skapat av ngns tankeverksamhet, fantasifoster; jfr -foster. Hammarsköld SvVitt. 2: 210 (1819). Järta 2: 592 (1833).
2) tänkande. At Vngdomen wänjes wid rene och från irring frie begrep och sundt tankwäsende. VDAkt. 1735, nr 181. VRP 6 ⁄ 9 1735. —
-VÄXLING. (†)
(1, 1 h) -YTTRING. (numera föga br.) förhållandet att uttrycka sina tankar l. åsikter; särsk. konkretare, om enskild omgång då tankar l. åsikter uttrycks; i sht i pl. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 252 (1834). Auerbach (1915). —
-ÄMNE. (tank- 1734—1837. tanke- 1737—1894) (†) ämne till tankar; jfr -stoff. Dalin Arg. 2: 253 (1734, 1754). Folkvisorna, hafva .. att bjuda forskningen tankeämnen af vikt. Idun 1894, s. 5. —
-ÄVENTYR~102, äv. ~200. (numera bl. mera tillf.). För ett samfund som vårt kan det ligga nära att i ett kort strövtåg på diktens område låta några av periodens tankeäventyr .. skymta för minnet. 3SAH 50: 8 (1940). —
(1 f) -ÖVANDE, p. adj. (numera mindre br.) som övar tankeförmågan. Att fysiken lemnar intressanta, tankeöfvande och praktiska problem af rent matematisk karakter är ju (osv.). PedT 1896, s. 219. Östergren (1954). —
-ÖVERFÖRING. överföring av tankar från en person till en annan utan hjälp av de vanliga sinnena; jfr -läsning, -smitta. Klint (1906). —
(1 f) -ÖVNING. (numera bl. mera tillf.) förhållandet att öva tankeförmågan; äv. konkretare, om problem o. d. som övar tankeförmågan; jfr -gymnastik. SvMerc. 3: 1176 (1758). Undervisad .. i en .. skola, som .. snart sagdt motverkade all egen tankeöfning och utveckling. BL 13: 104 (1847). Först några tankeövningar. Blunda och tänk på fosterlandet .. Föreställ er en TV-debatt. SvD 16 ⁄ 3 1996, s. 8.
D (†): TANKES-LÖS, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content