publicerad: 1959
RULLA rul3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Wallenberg (SVS) 1: 162 (1771), Därs. 167), -NING (Hof Skrifs. 132 (1753) osv.); jfr RULL, sbst.2
Ordformer
(roll- i ssgr 1788 (: Rollkistan)—1904 (: rollverk). rolla c. 1760. ruhl- i ssg 1850 (: Ruhl båhr). rulla (rw-) 1541 osv. ruåll- i ssg 1769 (: Ruållståckar, pl.). ryla 1650)
Etymologi
[y. fsv. rolla, sv. dial. rulla, rylla; jfr d. rulle, ä. dan. o. dan. dial. äv. rylle, d. dial. rolle, nor. rulle, nor. dial. rulla; sannol. av mlt. (o. lt.) rullen, rollen; jfr mnl. o. holl. rollen, mht. o. t. rollen, eng. roll; av ffr. roeler, varav fr. rouler (se RULERA). — Jfr ROLL, sbst.2, ROLLA, v.1—2, ROLLER, ROLLMOPS]
1) förflytta (ngt) gm att bringa (det) i roterande rörelse l. sätta (ngt) i roterande rörelse samt i anv. som ansluta sig härtill. Schroderus Dict. 247 (c. 1635).
a) i fråga om förflyttning av ngt (i sht ngt som har form av en trissa l. en cylinder l. ett klot o. d.) på sådant sätt att det bringas att vrida sig (vanl. flera varv, äv. ett varv l. en del av ett varv, l. fram o. tillbaka hela varv l. delar av varv) omkring sin egen mittpunkt l. axel (vanl. utefter ett underlag): bringa (ngt) att rulla (i bet. 6); äv. med objektet ersatt av vissa prep.-uttr. (se γ); äv. med personobj. (se δ, ε, η, ϑ); äv. mer l. mindre bildl.; jfr VÄLTA, VÄLTRA. Rulla en sten ett halvt varv. Han satt och rullade kulan (fram och tillbaka) mot bordet under handen. Rulla en pänna mellan händerna. Verelius 210 (1681). Rulla .. en tunna. Lind (1749). De (svårmodiga) rulla bedröfvelsens bittra piller ständigt uti munnen. Hoffmann Förnöjs. 53 (1752). (Amor) slår sin trokus (dvs. järnring) med lika skicklighet, som människobarnen rulla tunnband. (Cavallin o.) Lysander 42 (1854). (Herrarna) rulla .. klot i kägelbanan på berget. Strindberg Fagerv. 85 (1902). Rulla ägg känner lite hvar. En bana väljes på en sandgång, vid ändan lägges en takpanna i sluttande läge; man låter äggen rulla utför den; den hvars ägg träffar en annans, har vunnit bägge. Nilsson FolklFest. 305 (1915). Istidens moräner, som utsatts för en intensiv rullning, nötning och sortering i de älvar, vilka samlade inlandsisens smältvatten. SvNat. 1921, s. 21; jfr 2 a (β). Gängan framställes genom att arbetsstycket under högt tryck rullas mellan tvenne med spår försedda verktyg, vilka valsa ut den önskade gängprofilen. HbVerkstTekn. 2: 535 (1944). — jfr AV-, BORT-, EFTER-, FRAM-, IN-, KRING-, LAND-, NED-, OM-, UPP-, UT-RULLA m. fl. samt ÄGG-RULLNING. — särsk.
α) i uttr. som ange att ngt (t. ex. stycke av fläsk l. kött l. av fastare formbar massa) med handen l. på annat sätt bringas att rulla (i bet. 6) i ämne l. dyl. (som därigm fastnar på ytan av fläskstycket osv.); vanl. i uttr. rulla ngt (ut)i ngt. Flesket som .. (oxsteken) skal speckas medh .. skal vara fersk och en lagom fingers tiock och rylas i Peppar och grant Salt. Kockeb. B 6 a (1650). Doppa hela okokade kiersebär uti hvispade äggehvitor, och sedan rulla dem uti fint sicktat såcker. Warg 37 (1755). Grafström Kond. 85 (1892).
β) (numera knappast br.) sport. i fråga om fotboll, övergående i bet.: dribbla (boll). Balck Idr. 1: 137 (1886). Med ”rullning” förstås, att medelst upprepade lätta sparkar rulla bollen utefter marken. Därs. 139.
γ) med objektet ersatt av en av prep. med l. på styrd bestämning; särsk. dels i uttr. med mer l. mindre durativ innebörd, betecknande att ngn är sysselsatt med att rulla ngt, dels (i uttr. rulla på ngt) ss. beteckning för att ngn förflyttar ngt ett kort stycke (t. ex. endast en del av ett varv) gm rullning; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Män kommer Döden fram, bljr annat Liud i Skiällan, / här wanker annat Kram, än gapa efter Gulle, / än bruka List för Rätt, mäd Pänning-Pungen rulla. Warnmark Epigr. H 3 b (1688). Att .. (ss. lärare) år ut och år in rulla på Sisyphi sten. SKN 1845, s. 28. (Katten) rullade med en boll. Cederschiöld o. Olander SvSpr. 39 (1904). Å så rulla vi på kuttingen ett tag igen, / det finns mera än, käre vän, i den. Norlander 280Sång. 180 (1911). jfr: Förmedelst något slags kalifornisk rullning med kroppen tog han sig över ribban (vid höjdhopp). SvD(B) 1924, nr 184, s. 8; jfr δ, 6 a γ.
δ) med personobj. (jfr ε, η, ϑ) l. med obj. betecknande ngns kropp o. d.; vanl. i fråga om rullning i sidled av ngn som ligger utsträckt (särsk. i fråga om ä. metod att väcka liv i en drunknad; jfr b β, e); äv. allmännare, i fråga om rullande (se 6 f) l. tumlande rörelser vid lek l. slagsmål mellan personer som ligga (på marken l. golvet o. d.). (Sv.) Rulla hvarandra på marken. (Fr.) Se sabouler. Nordforss (1805). Fjolner kunde (i den planerade komedin) efter drunkningen rullas af arkiatern Rosén von Rosenstein. CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 128. I stället för att gå rakt upp från .. (startställningen vid löpning) skall .. kroppen så att säga rullas över startlinjen. Frostell IdrB 81 (1914). — särsk. [jfr ε α'] (tillf.) i det bildl. uttr. rulla ngn i stoftet för ngn, betyga ngns vördnad för ngn. Rulla mig i stoftet för henne, då ni skrifver. Knorring Skizz. II. 2: 72 (1845).
ε) refl.: förflytta sig gm att vältra sig (ett l. flera varv l. en del av ett varv l. fram o. tillbaka); nästan bl. om person l. djur, vanl. i fråga om vältrande i sidled i liggande ställning; äv. allmännare, i fråga om rullande (se 6 f) l. tumlande rörelser (i liggande ställning) vid lek l. slagsmål o. dyl. l. ss. uttryck för glädje o. d. Holmberg 2: 705 (1795). Rulla sig i smutsen. Nordforss (1805; äv. om vildsvin). I en paroxysm af barnslig fröjd, rullade sig Ebba i soffan. Bremer Grann. 1: 131 (1837). Vi började alla rulla oss i gräset för att ge luft åt våra känslor. Engström 5Bok 15 (1910). Hästen .. kastade sig omkull och rullade sig (på marken). Östergren (1936). (Han) rullade .. sig utför kullens baksida och smög hukande bort. Fridegård Offerrök 106 (1949); möjl. särsk. förb. Vad gör hon nu? Ligger hon och rullar sej med honom? Fogelström Vakna 178 (1949; med tanke på sexuellt umgänge). — särsk.
α') i uttr. rulla sig i stoftet (för ngn l. ngt), äv. (nästan bl. i bildl. anv.) rulla sig (för ngn l. ngt l. för ngns fötter), ss. beteckning för att ngn i liggande ställning vältrar sig i dammet (framför ngn l. ngt för att betyga sin underdånighet l. vördnad o. d.) l., vanl. (i sht vard., skämts.), oeg. l. bildl. (stundom med anslutning till 4 a β α'), ss. beteckning för att ngn kastar sig för ngns fötter l. (oftast), allmännare, betygar ngn l. ngt sin underdånighet l. vördnad l. ödmjukhet o. d.; äv. i utvidgad anv., med sakligt subj.; jfr KRÄLA 1 b. Jag rullar mig i stoftet mina fruntimmer. Björn Medb. 15 (1789). För mig nu till .. (värdinnan), på det jag må rulla mig för hennes fötter. Braun Calle 152 (1843). Rulla sig i stoftet för någon, (dvs.) kasta sig till ens fötter. Dalin (1855). Dylik grannlåt (dvs. ordnar), för hvilken alla narrar rulla sig i stoftet. SöndN 1862, nr 14, s. 1. ”Rullar mig för presidenten!” sade ekonomierådet med en bugning. Högberg Utböl. 2: 83 (1912). För att visa oss sin undergifvenhet lade sig (hövdingen) ned på marken framför våra fötter och rullade sig i stoftet, tills han var alldeles inpyrd med damm. Rosen Kap 109 (1912; om ostafrikanska förh.). Tolstoj .. betraktar musjiken med en vördnad, som rullar sig i stoftet. Böök 4Sekl. 147 (1928).
β') i sådana bildl. uttr. som rulla sig i guld l. pängar l. överflöd o. d., ss. beteckning för att ngn har mycket pängar (o. lever ett mycket dyrbart l. luxuöst liv o. d.); förr äv. i uttr. rulla sig i synd l. laster l. vällust, ss. beteckning för att ngn lever ett mycket syndigt l. lastbart l. utsvävande liv; jfr 6 a δ slutet. Rulla sig i vällust .. i synd .. i laster. Nordforss (1805). När de rullade sig i guld blev det ett riktigt skrovmål på Pelikan. Cederschiöld Skärseld. 96 (1931). Rulla sig .. i överflöd. IllSvOrdb. (1955).
ζ) (i fackspr., mindre br.) i fråga om utförande av massage av muskel på sådant sätt, att det ifrågavarande muskelpartiet bringas att utföra en mer l. mindre roterande rörelse mellan händerna; jfr VALKA. IdrIMar. 1935, s. 40.
η) övergående i bet.: bringa att stjälpa; i sådana uttr. som rulla ngt l. ngn runt, särsk. med avs. på båt l. person i båt: bringa ngt l. ngn att kantra. Båten hade knappt stuckit näsan utanför sandudden, förrän sjön höll på att rulla oss runt. Hedin ScoutL 245 (1913).
ϑ) (†) i utvidgad anv., i uttr. rulla ngn utför trapporna, kasta ngn utför trapporna (så att han ramlar ned); jfr RULLA UTFÖR 1. Nordforss (1805).
ι) (†) i utvidgad anv.: vagga; anträffat bl. bildl., i uttr. rulla (samvete) uti sömn, vagga (samvete) i sömn, söva (samvete); jfr b, 6 a α. Då tystas samvet ned, det får ei ordet tala; / Det rullas uti sömn och faller uti dvala. Kolmodin QvSp. 2: 560 (1750).
b) med obj. betecknande ngt som går på hjul l. rullar (se RULLE, sbst.3 1) o. d. (t. ex. vagn, rullstol): förflytta gm att bringa hjulen osv. att rulla (i bet. 6 a), dra l. skjuta o. d. på hjul l. rullar osv.; äv. med obj. betecknande ngn l. ngt som fortskaffas med fordon o. d. på hjul osv. l. som förflyttas l. transporteras på ngt som rullar (i bet. 6 a) l. på transportanordning bestående av en serie fast anbragta, roterande rullar (rullbana) o. d.: transportera l. köra l. dra o. d. (i vagn l. rullstol l. på rullbana o. d.); äv. i pass. med intr. bet. Godset rullas genom sin egen tyngd på rullbanan till magasinet. Man bär .. (barnen för att låta dem komma i rörelse), rullar them på små Wagnar, och hyszar them. Schroderus Modersch. 64 (1642). (De resande) kröpo .. in i en sofvagn och läto rulla sig till ett annat ställe. Lundin Alp. 25 (1883). Icke ens .. ölutkörarna .. rulla .. (på studentexamensdagen) sina skramlande åk över Skolgatans .. stenar. Bergman Mark. 146 (1919). Där Johan förr gick och rullade sin trevligt surrande gräsklippningsmaskin, där (osv.). Böök ResSv. 49 (1924). Han är obotlig och rullas i en stol. OoB 1930, s. 332. — jfr AV-, BORT-, EFTER-, FRAM-, IN-, NED-, UPP-, UT-RULLA samt KANON-RULLNING. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. rulla mangeln (över ngt), (gm vevning o. d.) bringa mangelns överrede att rulla (i bet. 6 b) på kavlarna (o. därvid mangla ngt). (Sv.) Rulla mangeln .. öfver ett tyg .. (fr.) Calandrer une étoffe. Nordforss (1805).
β) (numera bl. tillf.) i uttr. rulla (ngns kropp) på tunnor, i fråga om ä. metod att väcka liv i en drunknad: låta (ngns kropp) föras fram på en rad tunnor som man bringar att rulla (i bet. 6); jfr a δ. Kroppen (av en drunknad) bör icke under någon förevändning hvarken rullas på tunnor eller gungas på händerne. SPF 1820, s. 550.
c) i fråga om åstadkommande av sådan roterande rörelse hos ngt att det vrider sig kring sin mittpunkt l. axel, utan att förflyttning från en plats till en annan äger rum: sno, snurra; företrädesvis dels i uttr. rulla på ngt, dels (numera bl. tillf.) refl. (t. ex. om runt, långsträckt föremål som flyter på vatten o. d.): sno runt. Masten kastade och rullade sig .. ofta under (den skeppsbrutne). Eurén Kotzebue Orth. 3: 35 (1794). Rulla på tombolan ett slag. IllSvOrdb. (1955). — jfr KRING-, OM-RULLA.
d) i fråga om åstadkommande av sådan roterande rörelse hos ngt (mer l. mindre långsträckt), att det rör sig omkring en fast punkt i sin ena ända, ofta i en bana som (tillnärmelsevis) beskriver mantelytan på en kon (på samma l. liknande sätt som en eker rör sig i ett snurrande, skränkt hjul); äv. i fråga om åstadkommande av en roterande rörelse i mer l. mindre cirkelrund bana (av samma slag som rörelsen hos en punkt på periferien av ett snurrande hjul); nästan bl. (utom i α o. β i sht gymn.) med obj. (l. en av prep. med styrd bestämning; se särsk. β) betecknande kroppsdel. Hartelius Sjukgymn. 77 (1870). På grund af den stora rörligheten i axelleden och med skulderbladet kunna vi .. svänga (rulla) armen i en krets (kägelformig rörelse). Wretlind Läk. 2: 38 (1894). ”Huvudrullning” .. (varvid) huvudet ”rullas” åt sidan över axeln och bakåt o. s. v. IdrIMar. 1935, s. 47. jfr: Grötig i strupen rullade .. (björnen) med tungan och svarade bara: — Ulfva völva sölversölja i ull! Heidenstam Skog. 18 (1904). jfr äv.: Bålrullningar utföras (i sjukgymnastik) vanligen passiva, men kunna äfven göras aktiva på egen hand eller under motstånd af rörelsegifvaren. Hartelius Sjukgymn. 79 (1870). — jfr ARM-, AXEL-, BEN-, CIRKEL-, FOT-, GREN-, HAND-, HANDLEDS-, HÖFT-, TÅ-RULLNING. — särsk.
α) i uttr. rulla tummarna, äv. sina tummar (om varandra), med knäppta händer låta tummarna utföra en kretsformig rörelse runt varandra; ofta (i sht vard.) bildl., ss. beteckning för att ngn sitter ovärksam. Hallström VenezKom. 14 (1901). Ett gött ställe å vara på, mumlade .. (han) och rullade sina tummar. Sjöberg Kvart. 177 (1924). Östergren (1936: om varandra). Studentskorna .. sitter inte och rullar tummarna på sina ferier. UNT 1943, nr 66, s. 11.
β) [jfr t. die augen l. mit den augen rollen, eng. roll one's eyes, fr. rouler les yeux] i uttr. rulla ögonen l. sina ögon o. dyl. l. (numera vanl.) rulla med ögonen l. sina ögon o. d., vrida ögongloberna så, att pupillerna utföra en mer l. mindre kretsformig rörelse, l. (allmännare) utan uppehåll vända l. vrida ögonen åt olika håll (särsk. av upphetsning l. vrede l. förtvivlan l. skräck o. d.). (Flickan) rullade et par vinda ögon, hvilkas tiusande blinkar delades på flera tillika. Wallenberg (SVS) 1: 188 (1771). Rullande med ögonen. Meurman 2: 238 (1847; vbalsbst.). Polacken vaknar ur sin konjaks- och tobaksnirvana och rullar ögonen (av skrämsel)! Strindberg Giftas 1: 160 (1884). Papegojan rullade sina gula ögon. Krusenstjerna Pahlen 1: 71 (1930). (Han) rullade vilt med de kupiga ögonen, så att ögonvitorna flammade över pincenen, då något skräckinjagande skulle föredras. Landquist Minns 121 (1949). jfr: (Den vindögda frun) rullade .. ock et par nådiga ögon åt vår kant. Wallenberg (SVS) 1: 189 (1771). jfr ÖGON-RULLNING.
e) (om ä. förh.) med resultativt obj., i uttr. rulla liv (förr äv. livet) i ngn, väcka liv i ngn (som drunknat) gm att rulla (i bet. a δ, b β) honom. (De) bära .. (den drunknade) inn i stugun, förmeenandes sig skola kunna rulla, som the säya, lifvet i henne igen. VDAkt. 1677, nr 150. Linné Diet. 1: 113 (c. 1750).
2) forma (ngt) gm rullning (i bet. 1) o. d.
a) ge (ngt) rund form gm att rulla det (i bet. 1 a), forma (ngt) till en cylinder l. ett klot o. d. gm rullning; äv. i uttr. rulla ngt till, i sht förr äv. (ut)i (en cylinder l. ett klot o. d.), på sådant sätt forma ngt till (en cylinder osv.); äv. med obj. betecknande det som framställes gm sådan formning; äv. abs.; särsk. i fråga om sådan formning av ngt med handen l. mellan händerna; stundom övergående i bet.: tvinna; jfr 4. Rålamb 14: 130 (1690). Mitt i (fästningen) giöres en Brund att rulla Fyrwärck uthi, och där giöra sina Wärcken. Dens. 8: 36 (1691); jfr KAVLA, v. 6. Sedan tager man Friccadelle mat, och rullar vti stora Friccadeller. Broocman Hush. 6: 23 (1736). (Hon) rullade sin näsduk mellan fingrarne. Palmstjerna Snapph. 2: 24 (1831). Nyligen har man .. försökt att valsa eller rättare rulla kulor. 2UB 6: 266 (1904). Fru Gustell rullade köttbullar. Hedberg Fria 33 (1933). Ögonen förebrå på ett kolsvart sätt, mustascherna rullas mellan fingrarna. Martinson Kap 10 (1933). — jfr UT-RULLA. — särsk.
α) med avs. på cigarrett l. cigarr: iordningställa gm att rulla lämplig mängd tobak o. därefter veckla om cigarrettpapper resp. omblad o. täckblad gm att rulla den formade tobaken i cigarrettpapperet osv. (jfr 4 a); äv. med indirekt (särsk. refl.) personobj. Jag rullade en cigarrett. Munthe Nap. 62 (1885). En vanlig arbetare kan medhinna rulla 150 cigarrer af medelstorlek pr dag. Melander Långtur 158 (1896). Sedan rullar han sig en cigarrett. Fridholm Espina Marifl. 2 (1929). Kjellgren Smar. 144 (1939). jfr HAND-RULLAD.
β) (i sht i fackspr., särsk. geol.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om sten l. grus o. d.: som rundslipats gm att av rinnande vatten (i istunnlar) ha försatts o. hållits i rullning (se 6 a); jfr 1 a, 5. Stiernstolpe Cuv. 13 (1821). Mycket rullad och slipad klappersten. Hisinger Ant. 4: 28 (1828). Skiktade aflagringar af rulladt grus, sand etc., hvilka genom sin sammansättning ådagalägga, att de aflagrats i vatten. Nathorst JordH 935 (1894). Ymer 1904, s. 317.
γ) [jfr motsv. anv. i eng.] (i sht om ä. förh.) i utvidgad l. bildl. anv., i uttr. rulla ngt till ngt, ss. beteckning för illusionists konststycke att ge intryck av att han förvandlar ngt till ngt gm att rulla (i bet. 1 a) det som skall förvandlas. Rulla två kaniner till en. Hoffmann NutidMagi 1: 2 (1882).
b) (i fackspr., i sht urmak.) motsv. 1 c, = RULERA 1. Luttrop Svarfk. 32 (1839). En inrättning afsedd för att rulla spetsar. Ericsson Ur. 148 (1897).
3) i fråga om pressning l. påtryckning o. d. av ngt gm rullning (i bet. 1).
a) (numera bl. mera tillf.; se dock β, γ) pressa (ngt) gm att rulla (i bet. 1, särsk. 1 a) ngt däröver l. gm att låta ngt rulla (i bet. 6, särsk. 6 a) däröver samt i anv. som ansluta sig härtill. Att genom .. valkning, rullning eller dylikt draga mjölken ur spenen (medelst mjölkningsmaskin) är lätt åstadkommet. LAHT 1908, s. 6; jfr 1 a, 6 a. — jfr UT-RULLA. — särsk.
α) i fråga om tillpackning av jord o. d.: välta (ngt); jfr RULLE, sbst.3 2 a. (Eng.) To roll a walk with a roller, (sv.) rulla, välta en gång i en trägård. Serenius Aaa 4 b (1734). En kolstybbsbana .. skall .. dagligen rullas. IdrB 3: 28 (1907).
β) [jfr motsv. anv. i sv. dial. samt i d., lt. o. t.] († utom i ssgn RULL-TRÄ 2) mangla (ngt), särsk. med kaveldon; jfr MANGEL-RULLE o. RULLE, sbst.3 1, 2 b. Spegel GW 134 (1685). Att drällen blifwer .. bleekt, sampt sedermehra rullad ell(e)r Manglad. Thorman KunglBorddam. 37 (i handl. fr. 1698). QLm. 3: 9 (1833). Rietz 542 (1865).
γ) (fullt br.) garv. pressa (läder l. garvad hud) i maskin gm att låta en vals under tryck passera över lädret osv., mangla; jfr RIKTA, v.2 1 a. Efter torkningen fuktas .. (lädret) åter och rullas eller ”riktas” med en särskildt konstruerad maskin (eller pressas mellan valsar). TT 1885, s. 132. 2UB 8: 552 (1900).
b) bokb. i fråga om påtryckning av ngt medelst rulle för ornering (rullstämpel). GrafUppslB (1951). — jfr AV-RULLA.
c) tekn. åstadkomma l. anbringa (gänga) på ngt gm att låta det under tryck rulla (i bet. 6 a) under en plan gängad back l. mellan gängade rullar. På senaste tiden ha kommit i marknaden maskiner, där gängan rullas mellan tvenne gängrullar under högt tryck. HbVerkstTekn. 2: 556 (1944). jfr: Gängrullning. Därs.
4) linda l. veckla samt i anv. som ansluta sig härtill.
a) linda l. veckla (ngt) omkring ett runt (vanl. mer l. mindre cylinderformigt) föremål o. d. (äv. i uttr. rulla ngt om l. (om)kring l. på o. d. ngt l. ngn); ofta: linda l. veckla ihop (ngt) omkring sig självt l. ge (ngt) form av en spiral; ofta i fråga om lindning som utföres gm att man låter det varomkring ngt lindas resp. den del som är hoplindad utföra en rullande (se 6 f) l. roterande rörelse; äv.: ge (ngt) en rundat böjd form av det slag som uppkommer, då man just börjar linda ngt kring sig självt; äv. i pass. med intr. bet.; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som har sådan hoplindad resp. rundat böjd form; ss. vbalsbst. -ning äv. med tanke på resultatet av hoprullning, övergående i bet.: egenskapen att vara hoprullad l. (konkretare) hoprullat parti av ngt. Rulla (linda) något på en käpp. Lind (1749). Hela Ullfällen af hvarje Får rullas i en bundt. PH 5: 3115 (1751). (Man har funnit åtskilliga papyrushandskrifter i Herculaneum.) Alla äro de rullade; och icke en enda bok af fyrkantig skapnad har ännu blifvit funnen. SvMerc. 1764, s. 136. Ögonblicket före Bibergs afresa .. (då) Ling kring honom rullade det skärp, som hörde till den gustavianska nationaldrägten. Nyblæus Forskn. III. 2: 14 (1888). Varpgarnets spolning kallas .. rullning, emedan detta garn spolas på rullar. 2UB 8: 290 (1900). Mittbenat, slätkamm(at) hår m(ed) rullning över öronen. Kjellin Troili 2: 219 (1917). (Hatt) med lagom, lätt rullade brätten. DN(A) 1933, nr 269, s. 4. — jfr HOP-, IN-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, UPP-RULLA samt TILLBAKA-RULLAD o. TILLBAKA-RULLNING. — särsk.
α) linda upp (rep o. d.) så att det bildar en ring l. rulle o. d. Harlock (1944). särsk. gymn. i det bildl. uttr. rulla rep, ss. beteckning för en gymnastisk rörelse varvid man liggande på rygg på golvet först lyfter benen så att fotspetsarna nå i golvet ovanför hjässan, därefter sviktar tillbaka med benen o. reser sig med överkroppen fälld framåt, sträcker fram armarna, fattar om smalbenen o. utför tänjning. IdrIMar. 1935, s. 45.
β) refl.
α') (mera tillf.) om levande varelse (särsk. djur): vika ihop kroppen så att den antar en form som mer l. mindre liknar en rulle (se RULLE, sbst.3 3), rulla ihop sig (till ngt). Igelkotten rullar sig till ett klot. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 2 (1856). Han rullade sig åter i skratt (där han satt i sängen). Beijer BritaGrossh. 175 (1940).
β') om ngt sakligt: lägga sig i ett l. flera varv (omkring ngt), linda sig (omkring ngt); äv.: vika ihop sig kring sig själv o. anta form av en rulle (se RULLE, sbst.3 3) o. d., rulla ihop sig. Tråden rullar sig omkring spolen. Meurman (1847). Det var hett så att ett papper kunde rulla sig i den glödande atmosfären. Månsson Rättf. 2: 283 (1916). Bladen .. ha benägenhet att rulla sig i spetsarna. Östergren (1936).
b) i fråga om avlindande l. uppvecklande av ngt o. i anv. som ansluta sig härtill; dels (mera tillf.) i sådana uttr. som rulla ngt av l ur ngt, dels i förb. RULLA AV, FRAM, FÖRBI, NED, UPP, UT o. ssgrna AV-, FRAM-, NED-, UPP-, UT-RULLA. Femte turen (i dansen ”väva vadmal”) rullades det färdiga vadmalet ur väfstolen. Wigström Folkd. 1: 303 (1880); möjl. särsk. förb.
c) [jfr motsv. anv. i d.; med tanke på att filmbandet i projektorn vid förevisningen rullas av en rulle o. på en annan] (ngt vard.) med avs. på film: förevisa, ”veva”; ofta i pass. Svenska Dagbladets Jultombolas film .. rullas denna vecka på biograferna Sture och Regina. SvD(A) 1921, nr 322, s. 3. Biograferna rulla nästa vecka intressanta program. Ergo 1927, s. 233. Så fort ett element av problem eller tanke smyger sig in (i en film), får filmen rullas för tomma bänkar. Selander Modernt 116 (1932). Förberg SäljFilm 86 (1946).
d) [jfr liknande anv. i d.; med tanke på att filmbandet vid filmupptagning rullas av en rulle o. på en annan i kameran] i fråga om filmupptagning; i förb. RULLA UPP.
5) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 a, d α, β, 12, 13 a, 14 a, 15), i fråga om åstadkommande av rörelse som påminner om l. ger intryck av att ngt rullar (i bet. 6), bringa (ngt) att rulla (i bet. 8); särsk. med avs. på massa som består av små korn o. dyl. l. med avs. på ngt flytande l. gasformigt: bringa att röra sig på sådant sätt. Vinden rullade dimman l. töckenmassorna över sjön. Medan detta smör på formens insidor ännu är varmt, fylles formen delvis med florsiktadt socker, som däri rullas så, att hela formen blir invändigt öfverdragen med socker. Grafström Kond. 248 (1892). — särsk.
a) (i sht i vitter stil) med avs. på vågor o. d.: bringa att vältra sig l. bölja l. svalla, bringa att rulla (i bet. 8 a); stundom (om hav l. flod o. d.) liktydigt med: gå l. röra sig i (vågor o. d.) l. strömma fram l. ut med (sina vågor o. d.), stundom (om vind) övergående i bet.: röra upp l. åstadkomma (sjö). Detta hafvet, hvilket rullar sina vågor åt hvad led vädret behagar. Ossian 1: 59 (1794). Så länge den kungliga Volga / Rullar i Kaspiska hafvet sin våg. Stagnelius (SVS) 3: 76 (1817). Stormen upphörde under natten, men oceanen rullar ännu väldiga vågor. Wachtmeister AndraSidAtl. 4 (1901). Den ravin, där Tajo rullar sin gula våg. PT 1912, nr 80 A, s. 2. Krusenstjerna Pahlen 1: 194 (1930; i bild). Passaden rullar sjö. Mörne HjärtSvärd. 65 (1935).
b) (numera bl. mera tillf.) refl., om moln l. töcken o. d.: vältra sig, bölja. Thomander 3: 258 (1826). Öfverst kring (bärgs-)topparne rulla sig väldiga töckenmassor. NordT 1895, s. 223.
c) [jfr 9 a] (i sht förr) låta (punsch o. d. som medföres på fartyg) utsättas för invärkan av fartygets rullningar; anträffat bl. i p. pf., i ssgrna SJÖ-, VIND-RULLAD.
6) intr. (jfr 1 a γ, c, d) l. med innehållsobj. (l. liknande bestämning), motsv. 1.
a) motsv. 1 a: förflytta l. röra sig (vanl. utefter ett underlag) gm att vrida sig (vanl. flera varv, äv. ett varv l. en del av ett varv l. fram o. tillbaka hela varv l. delar av varv) omkring sin egen mittpunkt l. axel (på det sätt som ett hjul rör sig under en vagn); dels (o. oftast) om (runt) föremål (särsk. hjul l. trissa l. cylinder l. klot o. d.), dels om person (l. djur) som (ligger mer l. mindre utsträckt o.) rör sig l. förflyttas (vanl. i sidled) gm att rulla sig resp. rullas (se 1 a δ, ε), särsk. liktydigt med: vältra sig l. vältras (runt). Klotet rullade ett halvt varv. Bollen rullade ett par gånger fram och tillbaka i gropen, innan den blev liggande stilla. Jagh rullade (under jordbävningen) twenne gånger aff och an i min Koija (dvs. koj). Willman Resa 201 (1667). (Isl.) Huerfa, (lat.) Volvi, converti, vacillare, .. (sv.) rulla. Verelius 125 (1681); jfr c. På rullande sten växer ingen måsa. Serenius Nn 1 a (1734). När man hör åskan första gången under året, skall man rulla öfver rygg tre hvarf, så slipper man ryggvärk det året. Sundblad GBruk 161 (1888). Nedre delen av kvadranten (på dävertens stödtapp) är .. försedd med en något afsnedad fläns, afsedd att rulla mot en på motsvarande sätt formad bana å det fasta ramverket. TT 1902, M. s. 144. För att ett lokomotiv skall röra sig framåt, när drifhjulen gå rundt, måste dessa rulla, ej glida å skenorna. Lundberg Lok. 23 (1902). Sedan det kommit lite frost i marken och bollarna (på golfbanan) rullar längre än någonsin eljest. Selander Pegas 235 (1937, 1950). — jfr AV-, BORT-, EFTER-, FRAM-, IN-, KRING-, NED-, UPP-, UT-RULLA. — särsk.
α) (numera bl. tillf.) om vagga på medar, övergående i bet.: vagga; äv. i utvidgad anv., om barn i vagga på medar, övergående i bet.: vaggas. Lapparna .. vagga sina barn på ett träds gren, folk af conduit på rullvagga, att barnet rullar på sides, här uppe (i nordligare delen av Sverige) på rullvagga, att barnet rullar på hufvud och fötter. Linné Skr. 5: 74 (1732). Dens. Diet. 1: 95 (c. 1750).
β) i fråga om tumlande rörelse som äger rum efter att ngn (l. ngt) fallit l. kastats omkull l. som utföres i samband med att ngn l. ngt faller l. kastas omkull l. i samband med att ngt stjälper o. d. samt i bildl. anv. härav; stundom liktydigt med: falla l. ramla omkull, äv.: stupa (för en kula); ofta i uttr. rulla runt (stundom äv. runt om), (falla omkull o.) tumla runt, äv. liktydigt med: falla l. ramla l. tumla omkull, om båt (l. person i båt): kantra; jfr γ, c. Partierna hafva rullat om hvarandra och det ageras som om vi voro ensamma på jordklotet. HSH 7: 296 (c. 1800). Pang! — der rullade den ene (av rävarna). Benedictsson Eftersk. 88 (c. 1885). Dens. Ber. 11 (1887: rullade rundt om; om myra); jfr RULLA OM 3 a. Lars .. slängde honom bort så våldsamt, att han rullade på marken. Rydberg Vap. 225 (1891). Den lilla tjänarinnan slår sig på knäna och skrattar så att hon nästan rullar runt. Kræmer ResSib. 22 (1913). Det var inte jag, som hade uppdraget att rulla runt med karlen. Essén Vap. 101 (1917; i fråga om kantring). Wilhelm Tall. 29 (1919: rullat runt; om kantrande båt).
γ) övergående i c, om ngn l. ngt som rör sig l. förflyttas i vatten l. luft o. d.: tumla (runt); särsk. i uttr. rulla runt, tumla runt l. göra en kullerbytta. (Han) Såg .. een stoor Delphin iblant the Wågor rulla. Spegel GW 195 (1685). Örnungen .. bredde ut sina små vingar och gav sig åstad. Han rullade runt i luften ett par gånger. Lagerlöf Holg. 2: 248 (1907). Osborne och Tom Poor .. rullade bägge i samma stil över samma höjd 1.93 meter (i höjdhopp). IdrBl. 1924, nr 80, s. 4. särsk. [klotet kan gm ciliernas svängning sättas i rullning] bot. i uttr. (det) rullande klotet, om klotformig, ihålig koloni av ett stort antal encelliga individ av grönalgen Volvox globator Lin.; äv. om det encelliga individet; jfr KLOT-ALG 1. Fries Växtr. 274 (1884). Koloni av rullande klotet, Volvox globator. 3NF 8: 1176, Pl. (1928). SvUppslB 15: 590 (1933).
δ) mer l. mindre bildl. (jfr β, 8, 10—12, 13 b, 14 b); särsk. i uttr. sätta stenen i rullning, ss. beteckning för att man ger impuls till en händelseutveckling o. d. (som man sedan icke kan hejda). LBÄ 9—10: 9 (1798). (Han) dref .. länge omkring, vilse i världen, en rullande sten, på hvilken ingen mossa gror. Lindqvist Dagsl. 1: 33 (1898). Hon hade satt stenen i rullning. Hon kunde ingenting göra för att hejda den. Hellström Storm 401 (1935). särsk. (mera tillf.) i sådana uttr. som rulla i pängar o. d., rulla sig i pängar osv. (se 1 a ε β'). Gud bevare mig väl, han måste ju rulla i pengar. Cronstedt Körmendi Äv. 13 (1936).
b) motsv. 1 b, om ngt som går l. löper på hjul l. rullar (se RULLE, sbst.3 1) o. d. (t. ex. vagn, rullstol): förflyttas l. röra sig gm att hjulen osv. sno runt; äv. (ofta ngt vard.) om ngn l. ngt som färdas i l. på resp. transporteras på fordon o. d. på hjul osv. l. på rullbana o. d.: åka l. färdas resp. transporteras (i vagn o. dyl. l. på rullbana osv.); särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. rulla (ut)i vagn, äv. vagnar, förr särsk. ss. beteckning för att ngn kan hålla sig med häst(ar) o. vagn att färdas med l. har råd att färdas med sådant fordon o. d. Åtskilliga ton malm rulla varje dag över riksgränsen på järnvägen Gällivare—Narvik. Wagnanar rulla på gatomen. Nah. 2: 4 (Bib. 1541). Om jag får rulla uti vagnar, / Och strö ut pengar liksom agnar. Lidner 2: 95 (1783). Med den indrägtiga sysslan kommer han snart att rulla i vagn. Nordforss (1805). Huset (var) genom tjocka atlas-förhängen afdeladt i flera rum, hvilka, genom flyttning af de snören, på hvilka dessa förhängen rullade, efter behag kunde tillskapas. Palmblad Nov. 3: 94 (1817, 1841). Efter i Alfvestad passerad natt rullade vi (på tåget) nedåt Skåne. Wachtmeister Tur. 1 (1876, 1885). Innan vår Cadillac gick till vila den aftonen, hade den enligt vägmätaren rullat 29 mil. Böök ResSv. 100 (1924). — jfr AV-, BORT-, EFTER-, FRAM-, IN-, KRING-, NED-, UPP-, UT-RULLA. — särsk.
α) om mangel, med tanke på överredets rörelse (fram o. åter) på kavlarna (vid mangling). Låta mangeln rulla öfver ett tyg. Nordforss (1805).
β) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som går l. löper på hjul l. på rullar o. dyl. l. som medföres av l. är inrymd i ngt som går på hjul osv. (särsk. i järnvägsvagn l. buss); äv. om trappa l. vägbana o. d.: som rör sig (ss. ett ändlöst band) på rullar l. hjul (jfr c). Rullande materiel, särsk. (järnv.) om järnvägsvagnar, lokomotiv o. motorvagnar. Rullande landsida (lant.), på plog: landsida försedd med en konvex skiva (ett hjul) som under plöjningen roterar mot den oplöjda marken i fåran o. som upptar trycket mot landsidan. Rullande vara [jfr t. rollende ware] (handel.), vara som (vid köpeavtalets ingående) befinner sig under landtransport (på järnväg o. d.). För Porten man framdrifver / Et rullande Palats (dvs. en luxuös vagn). Dalin Vitt. II. 6: 9 (1740). Den rullande materiel, som anskaffats till (järnvägs-)banan. TT 1877, s. 185. Den rullande artillerimaterielen. Holmberg Artill. 3: 9 (1883). De rullande mattorna eller elevatorstigarne å utställningens olika afdelningar voro till antalet 27. TT 1901, M. s. 33. En rullande restaurang (dvs. en tågrestaurang). Östergren (cit. fr. 1927). Sedan ett halvår köres en rullande tandklinik omkring i Lappland. Dens. (cit. fr. 1930). En ”rullande landsväg”, å vilken .. (bilen) uppställes, varefter vagnens bensinförbrukning och den på ”vägbanan” utvecklade effekten uppmätas med speciella instrument. Nerén BilB 2: 395 (1931). Rullande trappor. Gislén UppgSolL 252 (1933); jfr RULL-TRAPPA.
γ) mer l. mindre bildl. (jfr 8). Stagnelius (SVS) 1: 22 (1814). Aftonrodnan körer opp och rullar / med rosenröda hjul kring himlens bryn. Tegnér (WB) 5: 148 (1821). Friheten rullar på nödvändighetens hjul, står det någonstans hos en filosof. Siwertz Förtr. 320 (1945).
c) motsv. 1 c, med tanke enbart l. företrädesvis på ngts roterande rörelse kring sin mittpunkt l. axel (utan hänsyn till om förflyttning från en plats till en annan äger rum): rotera, sno, snurra, vrida sig (jfr a γ); särsk. (i sht i vitter stil) om himlakropp; ngn gg äv. (övergående i d) i fråga om ngts rörelse i mer l. mindre cirkelrund bana: sno, snurra. Jorden rullar omkring sin axel på et dygn. Höpken 1: 232 (1745). De rullande verldskretsar, hvilka i beständigt omlopp meddela sit inflytande af bedröflig vansklighet åt alt hvad under dem är. Lantingshausen Young 1: 17 (1787). När han har druckit, tycker han att allting rullar omkring honom. Nordforss (1805). Qvinnans bröst är svarfvadt på hjul som rullar, / och vankelmod bor under de liljekullar. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Den vid de nyare cementverken brukliga rullande ugnen. TT 1904, Allm. s. 169. Jag har varit lyckligare .. (på Ladarp) än på någon annan plats på det rullande jordklotet. Böök ResSv. 18 (1924). Man måste .. klara sig genom rullande tunnor och villsamma spegellabyrinter (i ”lustiga huset” på tivoli). Ekelöf Prom. 165 (1941). — jfr KRING-, OM-RULLA samt AXEL-RULLNING. — särsk. sport. i uttr. rullande stock, om art av konstsimning varvid den simmande (som håller armar o. ben väl tillsammans i kroppens längdriktning) med små, omärkliga rörelser med armar o. huvud bringar kroppen att snurra runt kring sin längdaxel. SvUppslB 24: 835 (1935). NFSportlex. 4: 914 (1941).
d) motsv. 1 d; särsk.
α) (†) om fosters huvud vid förlossning: vid utgången ur bäckenet vrida l. svänga sig kring en punkt på huvudets yta (nackgropen l. en punkt på främre, övre delen av halsen) som förblir mer l. mindre stillastående. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 330 (1837). Dens. Ordl. (c. 1847).
β) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] motsv. 1 d β, om ögon, äv. blick o. d.: vrida sig i en mer l. mindre kretsformig rörelse l. (allmännare) utan uppehåll vändas l. vridas åt olika håll (särsk. av upphetsning l. vrede l. förtvivlan l. skräck o. d.); i sht förr äv. dels: (med en välvande rörelse) successivt riktas runt (kring ngt), svepa (kring ngt), dels i uttr. rulla upp till ngt o. d., med en välvande rörelse riktas upp mot ngt osv.; ofta i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Än uti stalldörn dess (dvs. hingstens) ögon de rulla / Stolt opp til fenstret, til dig just dit opp. Bellman (BellmS) 1: 241 (c. 1785, 1790). Blicken, som vanligen rullade vildt, var nu lugnare. Bremer Grann. 2: 299 (1837). Hans ögon rullade med sjelfbehag kring rummet. Almqvist Amor. 22 (1839). Hörarn lyss med mången fasans åtbörd, / Med rynkad panna och med blick som rullar. Hagberg Shaksp. 2: 310 (1847). Hans blå ögon rullade av ilska. Johnson Här 159 (1935). Han hade bruna, rullande ögon med sotfläckar i. Dens. Slutsp. 308 (1937).
e) (mera tillf.) opers., motsv. a—c; ofta med särskild tanke på ljudet av rullande hjul l. fordon o. d.; stundom äv. med konkret saksubj. betecknande ngt som icke förflyttar sig men som innehåller l. utmärkes av delar som rulla (i bet. a—c). Snoilsky 2: 27 (1881). Det rullade av hjuldon här och där på gatorna. Smith Colstrup 175 (1916). De gick närmare Lustiga huset som rullade och larmade och flammade rött ur alla sina fönster. Ekelöf Prom. 168 (1941). jfr: En rullning hörs af hjul: en vagn för dörren står. Leopold 2: 287 (1800, 1815); jfr a.
f) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om rörelse o. d.: som innebär att ngt (l. ngn) rullar (se a—d, särsk. a o. b); stundom äv. [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] om friktion: som uppkommer vid rullning; ngn gg äv. dels om ngts form: så beskaffad att föremålet (lätt) rullar l. kan rulla, rund, dels om gata o. d.: där många fordon rulla (i bet. b), mycket trafikerad. JernkA 1829, Bih. s. 212. Alldenstund leran var det materiel, som bäst lämpade sig för de rullande formerna, blef keramiken (rokoko-)tidens konst. Framtiden 1877, s. 501. De stodo åter på den dimmiga, rullande gatan. Angered-Strandberg NVärld. 39 (1898). Charles Augustin de Coulomb .. upptäckte år 1790 lagen om ”rullande friktionen”. SvD(B) 1938, nr 92, s. 8. Rullande fall .. är (i brottning) ett fall, då båda skuldrorna endast ett kort ögonblick samtidigt beröra mattan. NFSportlex. (1943).
7) intr., motsv. 4.
c) [jfr motsv. anv. i d.] (mera tillf.) motsv. 4 c, om film: rullas, ”vevas”; särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Som i en snabbt rullande film kunna de gamla tingen ur tidens djup hämta fram glimtar av mänskligt och oföränderligt liv. Kulturen 1945, s. 6.
8) i utvidgad l. bildl. anv. av 6 (jfr 6 a δ, b γ, 9—12, 13 b, 14 b), i fråga om rörelse som påminner om rullning l. som ger intryck av att ngt rullar (i bet. 6); ofta om massa som består av små korn o. dyl. l. om ngt flytande l. gasformigt: röra sig på sådant sätt; särsk. om moln l. dimma o. d.: vältra sig l. bölja (fram) o. d. Der rulla (moln-)massor tjocka, tunga, / som tyckas stolta åskan gunga. Arnell Moore LR 2: 33 (1830). De korta tjocka fingrarne rullade snart med Eld öfver tangenterne. Bremer Brev 1: 331 (1835). Det ena dam-molnet efter det andra rullade utan uppehåll öfver oss. Sturzen-Becker Krita 140 (1841). Den .. lugna sjön, från hvars stränder lätta dimmor rullade utåt vattenytan. Snellman Gift. 2—3: 112 (1842). Lavinen började rulla. Auerbach (1913). Silfverstolpe Vard. 61 (1926). — särsk.
a) om vågor l. vatten o. d.: vältra sig l. bölja l. strömma o. d.; äv. (särsk. om hav): gå i (höga) vågor, vara upprörd, svalla; ss. vbalsbst. -ning äv. (i sg. l. pl.): böljegång l. sjögång l. (våg)svall o. d.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om strid l. krig o. d. JGOxenstierna 2: 63 (1796, 1806). Strandklippor, på hvilka hafsvågen ideligen rullar och sätter en eller fler stenar i rörelse. SNilsson (1843) hos Berzelius Brev 14: 219. Sjön rullade hög. Kræmer Span. 165 (1860). (Floden) La Tosa rullar strid och bred med mörka upprörda vågor. Bremer GVerld. 2: 8 (1860). Låtsa, / Som du (som varit sjösjuk) kunnat böljornas rullningar trotsa. Snoilsky 1: 109 (1869); jfr 1 a. Mellan saracener och byzantiner rullade kampens böljor fram och åter. Svensén Jord. 175 (1885). En och annan fiskebåt ligger med klappande segel i den svaga rullningen. Holmström ResHoll. 45 (1915). Långsam dyning rullar från söder. Ekelöf BlindSång 62 (1938). jfr: Man kommer från havet .. (o.) sjögången rullar ännu i kroppen. Koch AntHav. 178 (1918); jfr 9. särsk. [efter motsv. anv. i (amerik.) eng.] (†) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om prärie: böljande (se BÖLJA, v. 2 a). Bremer NVerld. 2: 235 (1853). I sydvestra delen (av Minnesota) möter man .. vågor af angränsande staters rullande präri. Beckman Amer. 1: 33 (1883).
b) om tår l. svettdroppe o. d.: tillra, rinna. En rullande tår föll ned på den randiga väfven. Runeberg (SVS) 3: 80 (1832). Svettdropparna kom långsamt rullande från hans panna ned över näsan. Moberg Sedebetyg 389 (1935).
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (i vitter stil, numera mindre br.) om blod i kroppens blodkärl: rinna; vanl. i uttr. som ange beskaffenheten av ngns känslor l. temperament o. d. (jfr BLOD 9). Bremer Strid 209 (1840). Han kände blodet rulla kallt i ådrorna, kallt liksom böljorna rullade efter henne, hvilken han nedstött i djupet. Carlén Köpm. 1: 491 (1860); jfr a. Det rullar varmt blod genom ådrorna på de menniskor, som skildras (i Dumas' romaner). GHT 1895, nr 278, s. 2.
9) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. fr.; jfr 6] i sht sjöt. om fartyg: göra periodiska (vaggande, krängande) rörelser i sidled ömsevis åt det ena o. åt det andra hållet (vanl. på grund av sjögång); stundom äv. om fartygsdäck o. d.: röra sig på sådant sätt; äv. opers.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om var särskild (period av) sådan rörelse; jfr HIVA 3, SLINGRA. ExFlott. § 49: 11 (c. 1740). Får jag lof at beskrifva min arma vomerande näste? Rullingen hade redan skakat ballasten loss uti våra nykomnare Siömän. Wallenberg (SVS) 1: 162 (1771). I dag blåser det dock litet, så att fartyget rullar. Solnedg. 3: 34 (i handl. fr. 1846). Det rullade bra, då ”Jeanette” kom ut till havs. Hedin Pol 2: 521 (1911). Fartygets rullningar. Bergman ÖarFjärrÖst. 269 (1931). En sakta dyning från norr satte däcket i svag rullning. Victorin Örnung. 29 (1932). Rullning kan även avsiktligt framkallas för rullningsförsök .., losstagning i packis .. m. m. SvUppslB (1935). jfr (†): Långskepps rullning. Meurman (1847; om stampning). — särsk.
a) (mera tillf.) i utvidgad anv. (jfr b), dels om person: färdas l. resa på fartyg som rullar, dels om vara (särsk. punsch): medföras på fartyg o. utsättas för invärkan av fartygets rullningar (jfr 5 c o. RULL-PUNSCH). Jag tänker nu snart lemna .. Europen, för att gå till Orienten, och lärer vid Nyåret rulla på hafsvågorne. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 261. Den som mår särskildt bra af sjögången är — ”rullpunschen”; en del punschkärl äro .. medtagna eller medskickade af goda vänner för att rulla under en långresa. SD(L) 1904, nr 50, s. 4. Hägg Örl. 231 (1943).
b) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om fartygs rörelse o. d.: som utgöres av l. innebär rullning; stundom äv. om färd med fartyg: varunder fartyget rullar. VetAH 1772, s. 263. När jag .. efter en tämligen rullande ångbåtsfärd anlände från England. Ödman UngdM 1: 49 (1873, 1881).
10) i bildl. anv. av 6 a, om pängar o. d.
a) (†) i uttr. rulla i gång, (hastigt) cirkulera i den allmänna rörelsen; jfr GÅNG I 5. Penning rullar i gång och vandrare rättliga kallas. Nicander GSann. 121 (1767).
b) ges ut l. förslösas o. d.; särsk. i uttr. låta pängarna l. slantarna o. d. rulla, ss. beteckning för att ngn (utan hejd l. eftertanke) slösar l. gör av med pängar (ofta gm att leva högt l. gm att spela bort dem o. d.). Den nådiga frun .. tycks tro att penningarna äro runda för att de skola rulla. Backman Reuter Lifv. 1: 55 (1870). Rallarelifvet har sin vilda poesi, pängarne rullade på vingt-un. Engström 1Bok 114 (1905). Låta slantarna rulla. Rosén Buck GJord. 228 (1932). Grimberg VärldH 10: 709 (1941). jfr MILLION-RULLNING. särsk. (mera tillf.) i utvidgad anv., i uttr. låta ngt rulla, ss. beteckning för att ngn låter spellyckan bestämma om besittningen av ngt (som representerar ett stort värde o. d.). Om vi skulle ta och låta det (dvs. Trevinge gods o. ägor) rulla i natt, du! Siwertz Sel. 2: 100 (1920).
c) (tillf.) övergående i bet.: (raskt) flyta in. (Jag) sätter .. opp ett hotell .. arbetet ger sig sjelf: natt och dag klockan som ringer .., omnibussen som kommer och går; under det guldstyckena rulla på byrån (dvs. kontoret). Strindberg Julie 36 (1888).
11) om person (l. djur): (gående o. d.) förflytta l. röra sig på ett sätt som visar likhet med l. ger intryck av rullande (se 6 f) rörelse; särsk. i fråga om vaggande gång (o. ofta, särsk. i fråga om sjömans gång, med mer l. mindre tydlig anslutning till 9); förr äv. (i förb. RULLA HÄRAN) övergående i bet.: tumla l. ragla; stundom äv. opers.; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om ngns gång o. d.; jfr RULTA, v. Engström 1Bok 29 (1905). Den rullande gången .. vittnade tydligt om, att man hade en verklig sjöman framför sig. VFl. 1906, s. 78. Där rullade den glade lektor Zachrisson med sin tax bredvid sig, och bägge voro de lika trinda. Malmberg Åke 15 (1924). Gatan var uppfylld .. av en stor svinhjord .. (Doktorn) mötte den med .. välbehag. ”Nej, se så feta! Så det rullar!” Hallström Händ. 43 (1927); jfr 8. Krusenstjerna Fatt. 1: 104 (1935). jfr: (Kvinnornas i Aden) gång var snarlik kamelers, med en obehaglig rullning af höfterna. Lundgren MålAnt. 2: 23 (1872); jfr 5. jfr äv.: Att (vid skridskoåkning) beskrifva en half-cirkel utåt än på högra än på venstra foten, hvilket förfarande i England fått namnet rullandet, emedan kroppen lutas än åt den ena, än åt den andra sidan. Lundvall KonstSkridsko 31 (1858).
12) [jfr 6 a β] (vard.) bli underkänd (i examen), kuggas, falla igenom, ”köra”; förr äv. [jfr 1 a] tr.: kugga l. ”köra” (ngn). Schulthess (1885; äv. tr.). Dem, som rullat för andra gången på Karlberg. Lindqvist Herrgårdsh. 188 (1921). (Han) sprängläste .. ett halvår de två sista skolårens kurs och gick opp i studentexamen men rullade. OoB 1932, s. 211. De Geer Bergsl. 229 (1951).
13) i fråga om (frambringande av) ljud.
a) med obj. l. med en i st. f. obj. stående bestämning styrd av prep. på l. med (se γ); särsk.
α) (mera tillf.) med nära anslutning till 1, i sådana uttr. som rulla (en svordom o. d.) mellan tänderna l. runt i munnen o. d., ss. beteckning för att ngn uttalar en svordom osv. på sådant sätt att det uttalade ger intryck av att sättas i roterande rörelse i munnen l. dyl.; äv. i sådana uttr. som rulla (ett namn o. d.) på sin tunga, närmande sig γ, ss. beteckning för att ngn (ständigt) sjunger om l. lovprisar ngn. Om jag hade röst at sjunga / Stora Herre-Folk i lag, / Skulle på min möra tunga / Karin rullas all Guds dag. Dalin Vitt. 4: 517 (1750). Tavaststjerna HårdT 149 (1891: rulla en grof svordom mellan tänderna). Stamp-Anders rullar sina svordomar runt, runt i munnen. Koch Arb. 46 (1912).
β) (numera bl. tillf.) bringa l. komma (ngt) att rulla (i bet. b β α'); äv. refl. (om dån o. d.), liktydigt med: rulla (i bet. b β α'). Blott en grushög blir af Visby qvar / Ty hämndens åskor Waldemar kan rulla. Jolin UHansDr 111 (1860). Till tysta rummet ett susande dön / Sig rullar hårdt från yrande sjön. Bååth Allf. 18 (1884).
γ) i fråga om uttal av ngt med rullande (se b β β') ljud l. tonfall o. d.; vanl. dels i uttr. rulla på (äv. med) r (l. r-ljud), stundom äv. rulla på orden o. d., uttala r med (tydlig l. kraftig) tremulering (stundom äv.: uttala r velart, skorra på r) resp. uttala orden osv. med rullande (se b β β') ljud l. tonfall o. d., dels (i sht språkv.) i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om r-ljud: tremulerande, tremulant, stundom inskränktare: alveolar o. tremulerande. Både rullade och skorrade r. Skottsberg Båtf. 125 (1909). (Man) ser .. till att eleven ej rullar för mycket med r. Bergqvist Dövst. 159 (1911). Kroaterna eller, som de själva kalla sig, hrvaterna — rulla hårt på r'et, så går det att uttala! Nordenstreng EurMänRas. 204 (1917). Tiens! monsieur Amédée utropade hon med sin gaskognska rullning på orden. UNT 1930, nr 10653, s. 9; jfr b β β'. Liksom det ”sydsvenska” kan det ”uppsvenska” r vara rullat (tremulant) el. orullat (frikativt). SvUppslB 22: 351 (1935). DN(B) 1959, nr 39, s. 10 (: rullar på .. r-ljud; i fråga om velart uttal av r).
b) intr. (jfr a γ).
α) med nära anslutning till 6, med tanke på ljud som frambringas av människor l. djur o. som ge intryck av att komma trillande ss. runda föremål l. dyl.; stundom: pärla (se PÄRLA, v.1 IV 3); äv. opers. Movitz blåste en Concert / På Tre Byttor en afton sen balen var sluten; / Hvarje ton liksom en ärt / Den föll så kullrig och rulla ur truten. Bellman (BellmS) 1: 171 (c. 1773, 1790). Tonerna, klara som perlor, rullade öfver .. läpparna. Mellin Nov. 1: 434 (1829, 1865). De artigheter, som många .. låta rulla ur munn' af lutter smicker och falskhet. Knorring Ståndsp. 1: 156 (1838). Backman Reuter Lifv. 1: 43 (1870; opers.). Kommer .. (trädgårdssångaren) riktigt i extas, rulla tonerna ur strupen hela minuter i följd. FoFl. 1932, s. 128.
β) allmännare: ljuda på ett sätt som överensstämmer med l. påminner om ljudet av ngt som rullar (i bet. 6); ofta med tanke på ljuds fortplantning över ett område o. d.: föras l. fortplanta sig l. komma på ett sätt som påminner om ngt som rullar (i bet. 6); stundom: vibrera l. tremulera; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. ss. adv.). Tegnér (WB) 5: 85 (1825). Sakta spelte han först (på fiolen), försökande; men om en kort stund / Fyllde sig tonen, och takterna rullade snabbare. Runeberg (SVS) 3: 96 (1832). En drill från hvisselpipan, som gällt rullade emellan fartygets relingar. Gosselman SNAmer. 1: 52 (1833). Ljudet rullar genom luften. Sundén (1888). Hans djupa, breda, rullande skratt. Hedenstierna Marie 52 (1896). (Gulsparvens ungar) pipa .. ljudligt .., något liknande grönfinkens ungar, fast inte rullande som dessa. Rosenius SvFågl. 1: 356 (1919). Ropande människoröster kom rullande över vattnet från en båt. Martinson VägKlockrike 269 (1948). särsk.
α') i fråga om (tämligen utdraget, dovt l. tungt) dånande l. mullrande ljud; stundom liktydigt med: dåna l. mullra; särsk. om åska, kanonad, eko o. d. Trummans rullning. Leopold 2: 264 (1795, 1815). Åt vester vapenbraket rullar, / Långs passets trånga stig. Arnell Scott Sjöfr. 202 (1829). Höre vi .. åskan rulla öfver våra hufvuden, så (osv.). Wallin 2Pred. 1: 226 (1838). Slutligen rullar ett kanonskott dånande öfver djupet. Oxenstierna Vanderdecken 112 (1865). Wolfenbüttels segeråskor / Rulla stolt omkring hans (dvs. J. Banérs) bår. Snoilsky 2: 16 (1881). Aronson SångPolstj. 7 (1948).
β') med tanke på det sätt varpå språk l. ljud l. röst o. d. ter sig vid (ut)tal l. varpå yttrande l. tal l. sats o. d. framträder med hänsyn till sin utformning (jfr γ'): ge intryck av ljud av ngt som rullar (i bet. 6); företrädesvis dels i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. om r-ljud: (tydligt l. kraftigt) tremulerande, stundom inskränktare: alveolar o. tremulerande, dels ss. vbalsbst. -ning, om (ljud som åstadkommes gm) tungspetsens l. tungspenens dallring vid uttal av tremulant. Bring Rask 6 (1838). Ett .. r, utan r-vibrationer eller rullning. Landsm. 1: 72 (1879). I breda, rullande satser och snirklade fraser talade herren till Asatorp. Wallengren Mann. 215 (1895). (Gymnastiklärarens) på många r rullande kommandoord ”höfterfest”, armar uppåt sträck. SDS 1904, nr 29, s. 4. Tobaksröken blossar, rotvälskan rullar. Fogelqvist ResRot 99 (1926). Krusenstjerna Pahlen 1: 59 (1930: rullande röst). Ett r .. uttalas (i ungerskan) som i finländsk svenska, ”rullande” och så att det tydligt höres, även när det står framför d, l, n, s och t. Langlet Ung. 229 (1934). (Skånes) rullande språk. SvD(A) 1935, nr 184, s. 6.
γ') om vers o. d. (jfr δ'): (vid läsning) ljuda på ett sätt som ger intryck av (jämnt l. tungt) rullande (se 6 f) l. välvande l. böljande o. d. rörelse; särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. Stjernhjelms tungt rullande hexametrar. Karlfeldt i 3SAH 24: 95 (1909). Asplund Or. 15 (1934).
δ') (†) ss. vbalsbst. -ning (jfr ε'), liktydigt med: (vers)rytm. Hof Skrifs. 132 (1753). Inbilla dig intet, att dina verser äro .. som de böra vara, när de hafva .. sin tillständiga rullning eller takt. Dens. Underr. 98 (1766).
ε') [jfr motsv. anv. av fr. roulement; möjl. utgående från a] (†) ss. vbalsbst. -ning (jfr δ'), = RULAD 2. Möller (1790). Weste (1807).
14) i rent bildl. anv. av 1 o. 6 (samt 8, 9), med obj. (l. motsvarighet därtill) resp. subj. betecknande ngt mer l. mindre abstrakt (t. ex. tankar, planer, tid).
a) tr. l. med en i st. f. obj. stående bestämning styrd av prep. med (se β).
α) [jfr motsv. anv. i fr.] (†) med avs. på plan l. avsikt: välva resp. hysa, umgås med. Severin Norby .. rullade högre afsikter, än Konungen uträknade. Dalin Hist. 2: 917 (1750). Jag rullar nu i mitt hufvud ett project, som .. skall sätta min economie på goda fötter. Kellgren (SVS) 6: 117 (1782).
β) (tillf.) i uttr. rulla med (begrepp o. d.), övergående i bet.: leka l. bolla med (begrepp osv.). Hallström K11 72 (1918).
γ) (i vitter stil, numera bl. tillf.) med avs. på tid(speriod) l. ngns liv: låta (ngt) rulla (i bet. b γ) l. gå l. förlöpa o. d. Adlerbeth Buc. 84 (1807). Man bör vara nöjd och taga till godo, huru helst än Gud vänder och rullar vårt lif. Emanuelsson Plut. 1: 29 (1842).
b) intr. (jfr a β) l. med innehållsobj. (l. liknande bestämning); särsk.
α) (numera bl. tillf.) om tanke o. d.: välva sig, kretsa o. d.; äv. om känsla: bölja l. dyl. Tusen idéer rulla i mitt hufvud; de skola väl någongång ordna sig. Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 131. En stor, djup sorgsenhet kom rullande lik en våg af mörker. Lundegård Tit. 363 (1892).
β) [jfr 6, 9] (†) i uttr. rulla för alla bläster, ss. beteckning för att ngt saknar stadga l. bestämdhet o. låter sig påvärkas av skiftande meningsriktningar o. d. Sveriges ängsskötsel .. rullar för alla bläster. Dahlman Humleg. 99 (1748).
γ) om tid tänkt ss. ngt som är statt i jämn l. oavbruten rörelse, ofta liktydigt med: gå (se d. o. VII); löpa undan; förflyta, förrinna; förgå, försvinna; äv. om händelser l. skeende l. krig o. d.: utveckla sig l. fortsätta l. gå (vidare) o. d.; äv. i sådana uttr. som befinna sig l. komma i rullning, särsk. om händelser o. d. (stundom äv. om stat med tanke på den politiska utvecklingen o. d., ss. beteckning för att händelser o. förhållanden i staten utveckla sig på ett sätt som innebär ovissa perspektiv för framtiden); jfr 6 a δ o. GUNGA, v. 1 f. Tiden rullar sin kos. Serenius (1741). Sekler rulla och välden ramla. CVAStrandberg 1: 286 (1874). Kina, Afghanistan, Persien, Mesopotamien komma allt mer och mer i rullning. SDS 1901, nr 54, s. 1. Sedan rullade åren, ganska många år, innan jag återsåg Strindberg. Söderberg 10: 155 (1915, 1921). (Hon) insåg .., att händelserna befunno sig i rullning, utan att det var möjligt för henne att inverka, vare sig på deras riktning eller hastighet. Malmberg Fiskebyn 123 (1919). Likafullt rullar kriget vidare. VFl. 1937, s. 177. Allt eftersom inflationen rullat och materialbristen blivit än mera akut. Form 1948, s. 13.
δ) [jfr motsv. anv. av fr. rouler sur qc] (numera bl. ngn gg tillf.) i uttr. rulla över (förr äv. på) ngt (jfr 16), om (sam)tal: röra sig om ngt; jfr RULERA 10 slutet. Talet rullade på det upgifna förslaget, at förmedelst et ur utfinna longituden på hafvet. Wallenberg (SVS) 1: 233 (1771). Sedan samtalet under timmar rullat över Memfis, Tebe och dess faraoner, kommo vi också att tala om Paris. Lagergren Minn. 5: 141 (1926).
15) (vard.) i fråga om rumlande o. d.
a) [jfr 1 a, 14 a o. HATT 1 j η] i uttr. rulla hatt, rumla, svira, festa, supa. SöndN 1864, nr 19, s. 2. Vår värderade intendent var ute och rullade hatt. Lundquist MordSjälvV 130 (1950).
b) [jfr a] utan obj., = a; äv. allmännare: leva i nöjen o. utsvävningar l. leva rullan (se RULLA, sbst.2 2) o. d. Vi .. rullade sedermera ganska flitigt på aftonen. Johansson Dagb. 1: 59 (1873). Ni skulle ha gjort som jag. Varit med och rullat när det fanns tid. Gehlin Ståndakt. 24 (1957).
16) [jfr liknande anv. i fr.; jfr 6, 14] (numera knappast br.) i uttr. rulla på ngt (jfr 1 a γ, c, 13 a γ, 14 b δ), belöpa sig till ngt. Det rullar på en summa af (osv.). Sundén (1888). Cannelin (1921).
17) [efter motsv. anv. i ä. t.; jfr äv. ä. t. rolle, ett slags tortyrredskap] (†) gå hårt åt (ngn), plåga (ngn); jfr PRESSA 7. Vij biuda oss till interposition för Hållenderne, ther vij kunne så mychit rulla honom (dvs. ”dansken”) och göran förtreet, som han oss uti Tyskland. RP 8: 135 (1640).
18) [efter motsv. anv. i d.; jfr t. rollen, piska l. klå upp, lt. rullen, prygla, ge stryk; jfr 17] (vard.) råna (ngn), särsk. i samband med spritförtäring l. med hjälp av kvinnliga lockfåglar; företrädesvis i fråga om rånande av nöjeslystna svenskar i Köpenhamn. (Svenskarna) kommer rent av (till Nyhavn) med en hemlig förväntan om att bli ”rullade”. AP 1953, nr 173, s. 4. Lantbrukare rullades vid malmöbesök. SDS 1957, nr 121, s. 3 (rubrik).
Särsk. förb.: RULLA AV10 4.
1) till 1 a, b: avlägsna (ngt från ngt) gm att rulla bort l. ned det. Rulla av tunnorna (från lastflaket)! Nordforss (1805). jfr avrulla.
2) till 4 b: linda l. veckla av (ngt från en rulle o. d.); äv. i pass. med intr. bet.; äv. med avs. på rulle l. nystan o. d.: linda l. veckla av tråd o. d. från; äv. i sådana uttr. som rulla av en rulle o. d. (så l. så mycket) tråd o. d. Kalm VgBah. 74 (1746). (Sv.) Rulla af en rulla .. (fr.) Devider. Nordforss (1805). Rulla av det ena vävstycket efter det andra, tills slutligen endast själva trärullen är kvar. Östergren 1: 198 (1915). Köparna fordra .. att papperet .. skall obehindrat rullas av i rotationspressar, påsmaskiner o. d. SvSkog. 1159 (1928). jfr avrulla. särsk. (mera tillf.) i uttr. rulla av noter, i fråga om pianospelapparat (självspelande piano): (låta pianot) spela igenom noter anbragta på en pappersrulle l. dyl. som försättes i rotation varvid papperet osv. lindar av sig av rullen. Mattsson VSkr. 1: 178 (c. 1910).
3) (numera bl. tillf.) till 1 a, 4 (b), i uttr. rulla av sig ngt l. rulla ngt av sig, befria sig från ngt gm att rulla bort l. linda av det o. d. Nordforss (1805).
4) till 6: rullande ge sig av l. i väg o. d.
a) till 6 a; särsk. (o. numera vanl.): trilla av (jfr rulla, v. 6 a β); äv. tr.: trilla l. (gm att rulla) ramla av från (ngt), trilla av (ngt); äv. oeg. l. bildl. En sten rullade af (dvs. trillade i väg) i gropen. Meurman (1847). Se efter, så inte den bakersta tunnan rullar av (vagnen)! Östergren 1: 198 (1915). Då syndabördan rullat av hennes rygg. Petri Ouchterlony 237 (1924).
b) till 6 b; dels om fordon o. d. som går på hjul, dels (ofta ngt vard., numera bl. mera tillf.) om person som färdas på l. i sådant fordon. Bellman (BellmS) 10: 114 (1788; om vagn). Glada stego vi uti vagnen och rullade af till Kungsbacken. MoB 2: 82 (1792). När tåget rullat af från Hällnäs' station. LfF 1909, s. 273. jfr avrulla.
5) (numera bl. tillf.) till 9, om fartyg: rullande ge sig i väg. Fartyget rullade af. Bremer GVerld. 4: 169 (1861).
6) i bildl. anv. av 4 (jfr 4 a).
a) (numera bl. tillf.) om tid: gå (se d. o. VII), förgå, förrinna, löpa l. rulla i väg (jfr rulla, v. 14 b γ); förr äv. med personbetecknande subj., i uttr. rulla av i (en månad), ss. beteckning för att tiden löper i väg, så att man hinner långt fram i (en månad). (”Grannarna”) skulle .. bli färdiga till Nyåret, och nu rulla vi af i Februari och de höras ej af. Bremer Brev 1: 431 (1837). Atterbom (1852) i 3SAH XXXVIII. 2: 109 (om tid).
b) (numera knappast br.) opers., i fråga om arbete o. d.: gå l. skrida framåt. Sundén (1888). Cannelin (1921). —
1) till 1 a, b: rulla (ngt) från dess plats, avlägsna (ngt) gm att rulla (det) från dess plats; rulla i väg (ngt); äv. med personobj.; äv. i pass. med intr. bet. Rulla bort stenen! Rulla bort ngn i rullstol. Nordforss (1805). Matadorerna i vackra vagnar / Från spelet rullats bort af yra spann. Josephson GRos. 96 (1896). En s. k. rullbana, på hvilken godset genom sin egen tyngd rullas bort till magasinet. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 294.
2) till 6 a, b: rullande förflyttas l. röra sig bort; äv. (ofta ngt vard.) om ngn l. ngt som färdas resp. transporteras l. föres bort på l. i rullande fordon o. d. Kulan rullade sakta bort till gropens kant. PoetK 1812, 2: 31 (om personer i vagn). (Araben Emins namn) rullade bort till Vesterlandet med den frankiska postvagnen och flög utefter telegraftråden ända in i hjertat af Stambul. Heidenstam End. 144 (1889). Tåget signalerade och rullade bort genom björkskogen. TurÅ 1932, s. 208.
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 2.
a) motsv. rulla, v. 8 (a). Spegel GW 102 (1685; om högvatten). När mot morgonen mörkret rullar bort och solen går upp igen. Lundgren MålAnt. 3: 52 (1873).
b) motsv. rulla, v. 13 b β (α'). Ett väldigt dån rullar bort emellan de höga bergen. Englund Ged. 9 (1853). Högberg JesuBr. 2: 152 (1915; om kanondunder).
c) motsv. rulla, v. 14 b γ, om tid. Törneros (SVS) 2: 219 (1827). Sekler rulla bort. Åkerhielm Natt 44 (1899). —
RULLA EMOT10 04, äv. MOT4. till 1 a, b, 6 a, b; särsk. till 6 a, b: rullande röra sig emot (ngn l. ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv., motsv. rulla, v. 8 (a). Ossiannilsson Svart 11 (1904). Vi nå längre fram och slätten rullar emot oss i väldiga vågor. TurA 1938, s. 208. —
RULLA FORT. (†)
1) till 6 (b): rulla fram(åt); anträffat bl. i bild (jfr rulla, v. 6 b γ) samt bildl. (se slutet). Stiernhielm Fägn. 79 (1643, 1668). Som tapet Tu (dvs. Gud) vt Tin Himmel sträcker, / Och Tin ähros vagn på skyar rullar fort. Kolmodin Dufv. 244 (1734). särsk. bildl., i fråga om djurs rörelse, motsv. rulla, v. 11. THästv. 1870, s. 13.
2) till 6: rulla bort; anträffat bl. bildl., om tid o. d. (motsv. rulla, v. 14 b γ), = rulla bort 3 c. Dähnert (1784). —
1) till 1 a, b: förflytta (ngt l. ngn) framåt l. fram (till en plats) gm rullning. Serenius Lll 2 a (1734). Att .. rulla fram kanonerna uti eldlinien. ExFältartill. 1893, 1: 186. Den strida strömmen, som rullar fram hela massor af grus och småsten. NordT 1894, s. 615. Rulla fram ngn i en rullstol. Östergren 2: 405 (1921). särsk. (mera tillf.) refl., i uttr. rulla sig fram.
a) till 1 a ε: röra sig fram(åt) gm att vältra sig, vältra sig fram. Lindormen säges rulla sig fram som ett hjul. Dalin (1855). Lundgren MålAnt. 2: 121 (1872).
b) till 1 b: förflytta sig fram(åt) på rullande fordon o. d. Vi .. skulle rulla oss fram i trallor på .. järnvägsspåren. Heidenstam Vad vilja vi? 7 (1914).
2) (numera bl. mera tillf.) till 4 b: (ta l. sätta fram gm att) veckla upp (ngt); äv.: låta (ngt l. ngn) komma fram l. till synes gm att linda av hölje o. d., lösgöra (ngt l. ngn ur ngt omlindat). Säng-Skärmen rullas fram, och Frun ur sängen klef. Bellman Gell. 82 (1793; t. orig.: man bringt den Schirm); möjl. till 1. De flesta höll på att rulla fram sina småttingar ur schalar och höljen. Lagerlöf Kejs. 25 (1914). särsk. (tillf.) bildl.: låta (ngt) te sig för ngns (inre) blick, upprulla (ngt) för ngn. Jag har (under resan) levat .. i en annan tid, i en tid, som rullat fram romare och spartaner. Kræmer ResSib. 71 (1913).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 (jfr 8 a, 9 a), motsv. rulla, v. 5, särsk. (i sht i vitter stil) 5 a. Blått som speglande stål rullar .. (havet) fram sina vågor. Rosenius Naturst. 77 (1897).
4) till 6 a, b: rullande röra sig framåt l. fram (till en plats); äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas på l. i rullande fordon o. d. Vagnen rullar fram. Sahlstedt (1773). En snöboll blir större och större ju mera den rullar fram. Nordforss (1805). Landsvägen, der en resande hastigt rullade fram med sin lätta kalesch. Bremer Nina 559 (1835).
5) i utvidgad l. bildl. anv. av 4 (jfr 7, 8 b, 9 b), motsv. rulla, v. 8, särsk. 8 a. Kusten, mot hvilken .. vågorna rullade fram. Wetterbergh Selln. 176 (1853). Lavaströmmen, som rullade hotande fram genom vingårdarne. Bremer GVerld. 2: 306 (1860). Andersson SvH 498 (1943; om våg, i bild).
7) om person (l. djur), motsv. rulla, v. 11: (gående o. d.) röra sig fram(åt) på ett sätt som visar likhet med l. ger intryck av rullande rörelse; särsk. i fråga om vaggande gång. Nordforss (1805). På däcket fram han rullar som en vagga. Sehlstedt 2: 212 (1862). Selander LevLandsk. 104 (1955; om fjällpipare).
a) tr., motsv. rulla, v. 13 a: frambringa l. framföra (ngt) på ett sätt som ger intryck av (jämnt l. tungt) rullande l. av pärlande toner o. d. Han .. rullade fram svenskt metallskrällande vältalighetsperioder om ungdomen och våren. Hallstrom VilsnF 32 (1894). Rosenius SvFågl. 4: 200 (1933).
b) intr., motsv. rulla, v. 13 b, särsk. 13 b β (α'): ljuda på ett (mullrande l. dånande) sätt som påminner om ljudet av ngt som rullar fram (i bet. 4); ofta: (mullrande l. dånande) föras fram l. fortplantas fram (till en plats) på ett sätt som påminner om ngt som rullar. Bullret (av åskan) hörs, — det bullrar åter / Och i hvirflar rullar fram. Bellman SkrNS 2: 280 (c. 1780). Hans skratt rullade fram genom skogen. Wallengren Mann. 192 (1895). Jag tror att mitt rop har rullat fram ända till den tommaste himlens bortersta mur. Lindegren Svit. 21 (1947).
a) (i vitter stil, numera bl. tillf.) tr., med avs. på tid: låta (ngt) gå l. förlöpa o. d.; jfr rulla, v. 14 a γ. En sådan stackare som rullar fram / Sin dag i släp och tråk, sin natt i sömn. Hagberg Shaksp. 4: 86 (1848).
b) intr.; särsk. (motsv. rulla, v. 14 b γ) om tid: (raskt) skrida fram l. förlida. Topelius Falt. 2: 104 (1856). Timmarna rullade fram. Hallström Purpur 43 (1895). —
RULLA FRAMÅT10 40 l. 04. rullande röra sig framåt o. d.
3) om person (l. djur), motsv. rulla, v. 11. (Björnungen) rullade framåt bredvid mig med en gång, som icke var olik en drucken sjömans. Nyblom Hum. 94 (1874).
4) bildl., om tid (motsv. rulla, v. 14 b γ): rulla fram (se rulla fram 9 b). Krusenstjerna Fatt. 2: 146 (1936). —
RULLA FÖRBI10 04. särsk.
1) (tillf.) till 4 b, bildl.: låta (ngt) rullas upp (se rulla upp 4 a) o. draga förbi (ngt); anträffat bl. i pass. med intr. bet. Det var sommar och sol över den fagra tavla, som raskt rullades förbi det breda sovvagnsfönstret. Christiernsson Mack. 17 (1915).
2) till 6 a, b: rullande passera förbi (ngn l. ngt); äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas i l. på rullande fordon o. d.; äv. abs.; äv. bildl., särsk. om tid (motsv. rulla, v. 14 b γ): förflyta, förrinna. (Sv.) Rulla förbi. (Fr.) Passer en carosse. Nordforss (1805). Bremer Sjelfbiogr. 1: 97 (1831; om år). —
RULLA HÄN10 4. (i sht i vitter stil) till 1 a, b, 6 a, b; särsk. i vissa utvidgade l. bildl. anv.
1) refl., i uttr. rulla sig hän, om åska (motsv. rulla, v. 13 a β): mullrande draga bort. Snoilsky 1: 17 (1869).
2) intr., om tid (motsv. rulla, v. 14 b γ): rulla bort (se rulla bort 3 c) l. rulla fram (se rulla fram 9 b). Rydberg KultFörel. 3: 154 (1886). Nyblom Österut 90 (1908). —
RULLA HÄRAN. (†) eg. (till 6 a, b): rulla fram; anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv. (motsv. rulla, v. 11), om person: tumla l. ragla fram. Han rullade Foot-lös, Som ett Marswijn här-an. Stiernhielm Herc. 40 (1658, 1668). —
RULLA I10 4. till 1 a, b, 6 a, b; särsk. (vard.) till 6 a γ: tumla l. falla i vattnet. Landsm. XVIII. 10: 39 (1901). —
RULLA IGENOM10 040 l. 032. till 1 a, b, 6 a, b; särsk. till 6 a, b: rullande röra sig igenom (en öppning o. d.); äv. abs. Klint (1906). —
RULLA IHOP 10 04, äv. HOP4, äv. (ålderdomligt) TILLHOPA040 l. 032, förr äv. I HOPA. Möller 2: 1489 (1785). särsk.
1) till 1 a, 2 a: forma (ngt till en cylinder l. ett klot o. d.) gm rullning (o. hoppressning); bringa ngt att pressas ihop i l. att anta mer l. mindre rund form gm rullning; äv. med obj. betecknande resultatet: iordningställa l. åstadkomma l. forma (ngt) gm rullning; särsk. med avs. på ngt som formas av en massa (bestående av små korn o. d.; jfr rulla, v. 5); äv. bildl.; jfr 2. Rulla ihop en snöboll. Meurman (1847). Norström RelTank. 243 (1912; bildl.). Ibland skuro hjulen så djupt in, att en vall rullades ihop framför vagnen, vars botten icke gick klar däröver. Hedin KrRyssl. 198 (1915). jfr hoprulla.
2) till 4 a: linda l. veckla ihop (ngt), rulla (se rulla, v. 4 a); äv.: dra l. spänna åt (ngt som är lindat), så att lindningen blir hårdare; äv. i pass. med intr. bet.; äv. oeg. l. bildl. Eggiekakun rullas tilhopa trin som en korff. Salé 189 (1664). Detta .. hopklistrade papper blef sedan, i sin längd, rullat tilhopa dels omkring sig sjelft, eller ock om en liten kafle (till en bokrulle). SvMerc. 1764, s. 136. Synnerberg 2: 67 (1815: i hopa rulladt); möjl. ssg. Han (dvs. Kristus) rullar himlen som en klädnad hop. Runeberg (SVS) 1: 334 (1839). Rulla ihop ett segel, en flagg. Konow (1887). (De av ett antal över varandra rullade spiralfjädrar bestående) axlarne .. erhålla tillräcklig motståndsförmåga under rotationen, i det att då visserligen en del fjädrar rullas upp något, men också de andra, lindade åt motsatt håll, rullas ihop i motsvarande grad. TT 1890, s. 123. Ett stycke näver rullades ihop i motsatt riktning mot den rundning, det haft på trädet. Landsm. 1911, s. 724. jfr hoprulla. särsk. refl., i uttr. rulla ihop sig, äv. (i sht i Finl.) rulla sig ihop, om levande varelse (särsk. djur) l. om kedja av personer o. dyl. l. om ngt sakligt: lägga l. sno l. bukta sig i ett l. flera varv l. vika ihop sig omkring sig själv o. anta form av en rulle (se rulle, sbst.3 3) l. spiral o. d.; ringla ihop sig; krypa ihop; äv. oeg. l. bildl.; jfr rulla, v. 4 a β. Holmberg 2: 593 (1795). Då .. (igelkotten) blir rädd, rullar han ihop sig som ett nystan. Berlin Lrb. 26 (1852). Hallstén o. Lilius (1896: rulla sig ihop). (Strängen) sprang .. med en knall och rullade ihop sig som ett torrt ålskinn. Strindberg Sag. 46 (1903). Engström Lif 4 (1903, 1907; bildl.). En nigarpolska, som .. ej lämnade .. (de dansande) ifrån sig förrän de .. rullat ihop sig till ett kompakt helt och slutligen .. vecklat ut sig igen. Bendz Landsv. 50 (1916). Martinson Kvinn. 112 (1933; om orm). Förresten rullar hon snart nog ihop sej i baksätet (i bilen). Sover. Sjögren TaStjärn. 35 (1957).
3) (numera bl. tillf.) till 7 a: rullas ihop (se 2) l. rulla ihop sig (se 2 slutet) o. d. (Sv.) rulla ihop .. (lat.) convolvi; conglobari; coire; contrahi. Lindfors (1824). —
RULLA IN10 4.
1) till 1 a, b: förflytta (ngt) in (ngnstädes) gm att rulla (det); äv. i utvidgad l. bildl. anv., motsv. rulla, v. 5. Nordforss (1805). Rulla in vagnen i lidret. Björkman (1889). En tunna öl som hon rullar in genom dörrn med foten. Lagerkvist EvigLeend. 60 (1920). Små vågor rullade ideligt nytt ljus in mot stranden. Hallström Händ. 121 (1927). jfr inrulla.
a) (i sht i fackspr.) rulla l. veckla l. linda ihop (ngt); vika l. böja ihop (ngt) omkring sig självt; äv. (med sakligt subj.): åstadkomma hoprullning av (ngt); äv.: dra l. hala in (ngt) gm att linda upp (det l. en därvid fäst lina o. d.) kring en rulle o. d., särsk.: reva (segel) medelst rullrev o. d.; äv. abs. NF 1: 681 (1876). Den unga våren häruppe (på bärget), som till hälften rullade bokarnes blad in igen. Rosenius Himmelstr. 176 (1903). Jag rullade in storseglet så mycket som möjligt. Engström 1Bok 147 (1905). Lieberath FriluftP 179 (1921; abs.). När betet befinner sig i strömmens riktning rakt nedanför fiskaren, .. (har) man .. endast att fortast möjligt rulla in betet till nästa kast. Hammarström Sportfiske 172 (1925). Rulla in kartan igen. Östergren 3: 719 (1929).
b) linda l. svepa l. veckla in (ngt l. ngn i ngt); (rulla ihop o.) vira in (ngt i ngt). Nordforss (1805). En tidning, som han rullade in sina paltor i. Nyblom Twain 2: 167 (1874). Spelmannen (skall i nigdansen) ”rullas in”, d. v. s. hela sällskapet nystas upp kring spelmannen, tills det hela slutligen har form av en spiralfjäder. FolkdSällskDans. 40 (1933). särsk. refl., i uttr. rulla in sig i ngt, (gm att rulla sig runt) svepa l. veckla in sig i ngt; äv. i utvidgad anv., om djur (närmande sig a): rulla ihop sig o. omge sig på alla sidor med ngt. Nordforss (1805). Igelkotten .. rullade skrämd in sig i taggarna. Lagerlöf Länk. 214 (1894). (Hon hade) sett Stormdal lägga sig på golvet, rulla in sig i en matta och somna på nytt. Johnson Kommentar 51 (1929).
3) till 6 a, b: rullande röra sig in (ngnstädes); äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas på l. i rullande fordon o. d. Nordforss (1805). Vi rullade (i vår kalesch) in på en af Nerikes största gästgifvargårdar. Almqvist JK 7 (1835). Bollen rullade sakta in i mål. SvD(L) 1924, nr 147, s. 9. Tåget rullade in till perrongen. Bergman JoH 252 (1926). jfr inrulla.
4) i utvidgad l. bildl. anv. av 3 (jfr 6—9), motsv. rulla, v. 8, särsk. 8 a. Sjön rullar in på oss och svallar så ganska högt. Serenius Hhhh 4 b (1757); möjl. särsk. förb. med inpå. Skogman Eug. 1: 16 (1854). När vågor rulla in mot en strand, uppstår en bakström efter bottnen. TurÅ 1933, s. 116.
5) (mindre br.) sjöt. till 9, om fartyg: vid rullning(ar) ta in l. bli överspolad av (vatten). Stenfelt Skepp. 40 (1903).
6) (mera tillf.) om pängar, motsv. rulla, v. 10 c: (raskt) flyta in. Kassören .. sitter och räknar ihop de sköna sekiner, som hela förmiddagen rullat in. SvD(A) 1931, nr 129, s. 22.
7) (mera tillf.) om person (l. djur), motsv. rulla, v. 11: komma l. gå o. d. in (ngnstädes) med rullande gång l. rörelser. Några profryttare, som rullade in från vestibulen. Smith Rönnerkr. 323 (1912).
8) i fråga om (fortplantande av) ljud, motsv. rulla, v. 13 b β (α'). Ljudet .. (av kanonskottet) rullade in öfver ön. Janson Ön 145 (1908). (Han) ger .. till .. ett högt gapskratt, som rullar in i psalmsången. Moberg Sedebetyg 361 (1935).
9) (mera tillf.) i rent bildl. anv. av 3, om ngt abstrakt (t. ex. tanke): löpa in (i ngt) o. d.; jfr rulla, v. 14 b α. Han hade .. det intrycket, att Wallys tankar i sista minuten hoppat och rullat in i donatorsfåran. Hedberg Räkn. 61 (1932). —
RULLA I VÄG10 0 4.
1) till 1 a, b: bringa (ngt) att rulla i väg (i bet. 2). Rulla i väg klotet l. vagnen! Harlock (1944).
2) till 6 a, b: sätta sig l. vara i rullande rörelse (mot ett mål o. d.); rulla bort l. vidare; äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas på l. i rullande fordon o. d. Björkman (1889). Vi rullade .. i väg mot New-York. Lewenhaupt Reddy 196 (1907; i fråga om tågresa). Timme efter timme rullar tåget i väg. Hedin Pol 1: 69 (1911). Två (personer) lägga sig på marken .. fatta varandra om livet och rulla iväg. LandsmFrågel. 28: 45 (1930).
3) (mera tillf.) till 9, om fartyg: rullande bege sig i väg l. röra sig (mot ett mål o. d.). Stenfelt Skepp. 31 (1903).
4) i utvidgad l. bildl. anv. av 2; särsk.
b) motsv. rulla, v. 13 b, 14 b; särsk. om tid (motsv. rulla, v. 14 b γ): (raskt) förrinna l. förgå, löpa i väg. Vad åren / rulla i väg! Söderberg Heine Tyskl. 45 (1919).
RULLA MED10 4. till 1 a, b, 6 a, b; särsk. till 1 a, b; särsk. refl.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. rulla sig med, under rullning följa med i en rörelse o. d.; jfr rulla, v. 1 a ε. Om några stenar hafwa rullat sig med i bemelte (vatten)-hwirfwel och ätit och slipat sig ned (i klippan). Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718).
b) i uttr. rulla med sig, föra med sig (ngt) gm rullning; äv. i utvidgad l. bildl. anv., motsv. rulla, v. 5. Se i fjärran hopas molnen, svartna öfver öde trakt, / rulla tunga skurar med sig, hålla blixten i sin makt. Edgren Tennyson Dikt. 45 (1902). —
RULLA NED10 4 l. NER4, förr äv. NEDER.
1) till 1 a, b: förflytta (ngt) ned gm att rulla (det); bringa (ngt) att rulla ned (i bet. 3). Wallenberg (SVS) 1: 237 (1771). Jag tillsade mina karlar att gå (uppför bärget) i en sned linie uppåt, för att vi icke skulle rulla ned stenar på hvarandra. TurÅ 1896, s. 167. jfr nedrulla.
b) till 4 b.
α) = kavla ned b. SAOB K 864 (1935). Rulla ner (skjort-)ärmarna nu och ta på dig kavajen. Ahlin Markn. 199 (1957).
β) dra l. hala ned (ngt) gm att låta det lindas av från en roterande rulle l. vals o. d.; särsk. med avs. på rullgardin l. jalusi o. d.; äv. i pass. med intr. bet.; äv. abs., särsk. i uttr. rulla ned för ett fönster o. d. Rulla ned .. en gardin. Schulthess (1885). Då man rullat ner för alla fönstren. Cavallin Kipling Kung 13 (1897). Wägner Norrt. 21 (1908).
3) till 6 a, b: rullande förflytta l. röra sig ned; äv. dels övergående i bet.: tumla l. (gm att rulla) falla ned (jfr rulla, v. 6 a β), dels (ofta ngt vard.) om person: åka l. färdas ned på l. i rullande fordon o. d. Qvinfollket (hade) rullat neder af bordet (där hon legat) på kistan, sampt .. fallit på golfvet. VRP 5/3 1730. Klotet, tunnan rullade ned. Dalin (1855). När vi (i spårvagnarna) rullade ner mot sommarbåtarna. SvD(A) 1927, nr 184, s. 6. jfr: Flickorna (som åkte utför rutschbanan av rullande kavlar i ”lustiga huset” på tivoli) rullade ner utan styrsel, .. uppgivna av skratt. Ekelöf Prom. 167 (1941). jfr nedrulla.
4) (mera tillf.) till 7 b, om rullgardin o. d.: gå ned gm att lindas av rullgardinsstången osv., rullas ned. Almqvist JK 36 (1835; i bild).
5) i utvidgad l. bildl. anv. av 3; särsk. dels motsv. rulla, v. 8, dels (om person, äv. djur) motsv. rulla, v. 11, dels (i fråga om ljud) motsv. rulla, v. 13 b, särsk. 13 b β (α'). Björn Barb. 68 (1785; i fråga om ljud). Som ständiga åskor rulla snölavinerna dånande ned ifrån bergspetsarne. SKN 1845, s. 29. Lundegård DrMarg. 2: 148 (1906; om personer). —
RULLA NEDFÖR10 40. till 1 a, b, 6 a, b; särsk. till 6 a, b: rullande förflytta sig nedför (ngt); äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk. dels motsv. rulla, v. 8 (b), dels (om person, äv. djur) motsv. rulla, v. 11; äv. abs. Auerbach (1913). IdrBl. 1924, nr 50, s. 3 (i utvidgad anv., om terränglöpare). —
RULLA OM10 4.
a) till 1 a: rulla (ngt l. ngn) ett l. flera varv l. så att en annan (motsatt) sida kommer upp; äv. refl. (om person), i uttr. rulla sig om, motsv. rulla, v. 1 a ε. Fröding Reconval. 33 (c. 1908). Han rullade sig om på sidan och reste sig på armbågen. Didring Malm 2: 98 (1915).
b) till 1 c: sno l. snurra (ngt) runt; anträffat bl. abs. (Pantleken) Ruller om ... Ett snöre .. sammanknytes och de lekande ställa sig i ring omkring, och låta det löpa emellan sina händer, under sång av .. (följande) ord .. (:) Ruller om, Ruller om, Vele vi begynna! SvForns. 3: 378 (1842).
a) (mera tillf.) till 4 a, = linda om 1, 3; äv.: ge (ngt, t. ex. kant på plåtföremål) en rundat böjd form. Lindfors (1824).
b) till 4 a: rulla (ngt) på nytt (o. därigm sätta det i rätt l. användbart skick). Johnson Se 8 (1936).
3) till 6.
a) (numera bl. mera tillf.) till 6 a: rulla (runt) ett l. flera varv l. så att en annan (motsatt) sida kommer upp; äv. dels (motsv. rulla, v. 6 a β): tumla l. falla omkull, dels (motsv. rulla, v. 6 a γ): tumla runt l. omkring (i vatten o. d.); förr möjl. äv. till 6 c: rotera, vrida sig runt (jfr omrulla 1). (Sv.) Rulla om .. (lat.) circumagi; circumferri; verti. Lindfors (1824). (Han) gaf skrinet en spark så att det rullade om. Heidenstam End. 228 (1889). Det plaskade och skvalade, när han rullade om i det bruna vattnet. Janson Ön 143 (1908). Dödsskjutna hästar rullade om med sina ryttare. Knöppel Barb. 166 (1916).
b) till 6 a, b: rullande passera förbi (ngn l. ngt), rulla förbi; äv. abs.; äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas i l. på rullande fordon o. d. (Sv.) Rulla om .. (fr.) Passer en carosse. Nordforss (1805). —
RULLA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4.
1) till 1; särsk. till 1 a: rulla (ngt l. ngn) ett l. flera varv; rulla (ngt l. ngn) hit o. dit l. från det ena stället till det andra o. d.; bringa (ngt) att rulla på sådant sätt. (Lat.) Circumvolvo .. (sv.) Vältra. rulla omkring. Lindblom 436 (1790); möjl. till 2 l. 3. NF 1: 681 (1876). Hos vissa indianer tillgår .. (rostningen) ännu i våra dagar så, att man rullar omkring glödande stenar i en korg med gräskorn. Bolin VFöda 251 (1933). jfr kringrulla.
a) till 6 a, b: rullande röra sig ett l. flera varv l. hit o. dit l. från det ena stället till det andra o. d.; äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas omkring på l. i rullande fordon o. d.; äv. dels (motsv. rulla, v. 6 a β): tumla omkring, dels (motsv. rulla, v. 6 a γ) i fråga om rullande l. tumlande rörelse i vatten o. d.; ngn gg äv. oeg., i fråga om solens skenbara rörelse på himlavalvet. (Eng.) To wheel about, .. (sv.) rulla omkring, (lat.) circumrotari. Serenius Ooo 3 b (1734); jfr b. Lindblom 436 (1790; om solen). Rulla omkring .. i vagn. Björkman (1889). Lappen måste stiga ur och reda ut härvorna (av de intrasslade tömmarna), eljest hade vi snart med renar och kördon rullat omkring i drivorna. Sandström NatArb. 2: 215 (1910). Klotrunda kolonier (av Volvox globator Lin.) kunna bli af ett knappnålshufvuds storlek och synas rulla omkring i vattnet. 2NF 32: 1056 (1921). Blåsten under vilken äggen .. våldsamt rulla kring. Rosenius SvFågl. 4: 53 (1931).
b) (numera föga br.) till 6 c: rotera. Solen rullar omkring på sin axel. Nordforss (1805). Dalin (1855).
4) i utvidgad l. bildl. anv. av 3 (jfr 3 a).
b) (†) om person, övergående i bet.: föra ett rörligt l. värksamt liv, leva o. värka. Säij mig .. (mina släktingars) wilkor och förehafwande. Fast iag sielf sitter fastspikad (i fångenskap), har iag lust att see huru de andra rulla omkring. KKD 6: 273 (1717).
c) (i sht i vitter stil) motsv. rulla, v. 14 b; särsk. (o. numera företrädesvis) motsv. rulla, v. 14 b α, om tanke l. plan o. d.: välva sig l. kretsa l. gå runt (i ngns huvud o. d.); förr äv. (med indirekt obj.) i uttr. rulla ngn omkring uti inbillningen, om plan: välvas l. röra sig l. ta form i ngns fantasi. Oansedt man wille säya, at Menniskiones handel och wäsende här i Werlden rullar omkring och vthföres blott vthaff en händelse och slumpelycka vthan några wissa orsaker; Så (osv.). Sylvius Curtius 411 (1682). Plan til en hiälte-sång rullade mig redan omkring uti inbillningen. Wallenberg (SVS) 1: 221 (1771). Underliga idéer rullade omkring i Axners hufvud. Blanche FlStadsg. 311 (1847). Levertin Salomo 77 (1905). —
RULLA OMKULL10 04, äv. IKULL04. (vard.) till 6 a β: tumla l. ramla omkull. Fröding ESkr. 1: 119 (c. 1900). —
RULLA PÅ10 4.
1) till 4 a: sätta på (ngt på ngt) gm lindning; omvira (ngt) gm att linda ngt däromkring, förse (ngt) med (ngt) gm pålindning. Weste (1807). jfr pårulla.
3) (i sht vard.) (oförtrutet l. utan att låta sig hejdas l. allt raskare) rulla vidare l. fortsätta att rulla.
a) till 1 a, b, i abs. anv. Nu besluter man att rulla fram .. tunnan .. man rullar friskt på, och ändtligen slår man hål på tunnan. Atterbom FB 264 (1818).
c) i utvidgad l. bildl. anv. av b; särsk.
α) motsv. rulla, v. 13 b (β). Strindberg Skärk. 38 (1888; om orgelfuga). Schildt Rönnbr. 37 (1917; om skratt).
β) motsv. rulla, v. 14 b (γ). Konsekvenserna af upptäckten (av Amerika) rulla på fortfarande. AStrindberg (1890) hos (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 519. —
1) till 1 a, 2 a. = rulla ihop 1; jfr 2. Palmchron SundhSp. 133 (1642). Sedan ni placerat .. (kaninerna) bredvid hvar andra, börjar ni rulla dem till sammans, då den ena befinnes hafva försvunnit. Hoffmann NutidMagi 2: 304 (1883); jfr rulla, v. 2 a γ.
2) till 4 a, = rulla ihop 2. 2RARP I. 2: 19 (1720). De smidiga papyrusbladen lämpade sig förträffligt att rullas samman. Wieslander Dahl BokH 13 (1929). särsk. refl., i uttr. rulla sig samman, rulla ihop sig (se rulla ihop 2 slutet). Björkegren 2312 (1786). (Igelkotten) har det egna att då han blir skrämd rullar han sig samman till ett klot. Nilsson Fauna 1: 96 (1847). VLitt. 3: 552 (1902; om orm). Hellström Kusk. 196 (1910; bildl.). —
1) till 1 a, b: förflytta (ngt l. ngn) tillbaka gm rullning. Rulla tillbaka rullstolen på dess plats! 2UB 10: 209 (1906).
2) till 4 a; särsk.: böja (ngt) tillbaka o. ge (det) spiralform l. en rundad form av det slag som uppkommer, då man just börjar linda ngt omkring sig självt; i sht förr äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: som har sådan form. (Sv.) Tillbaka rullade fjädrar, (t.) vorwärts liegende Federn. Möller (1790, 1807). jfr tillbakarullad.
3) till 6 a, b: rullande förflytta l. röra sig tillbaka. Den, som vältar en sten, mot honom rullar han tillbaka igen. Ordspr. 26: 27 (öv. 1837). särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.; äv. (i vitter stil) motsv. rulla, v. 14 b γ, om tid. Svedelius SmSkr. II. 2: 45 (1864, 1888). Mot slutet av sitt liv ser .. (Levertin) seklerna rulla tillbaka ända till hedenhös. Böök i 3SAH LIV. 2: 152 (1943). —
RULLA UNDAN10 32, äv. 40.
2) till 6 a, b: rullande förflyttas l. röra sig undan; rulla bort (se rulla bort 2); rulla i väg (se rulla i väg 2); äv. opers. (jfr rulla, v. 6 e). Nordforss (1805). Det rullar lätt undan i den halfmilslånga utförsbacken. TurHb. 1: 145 (1894). Hedin Pol 1: 15 (1911). —
RULLA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1 a, b: förflytta (ngt l. ngn) upp (till l. från en plats o. d.) gm rullning; äv. oeg. l. bildl. Lindblom 3207 (1790). Stockarna rullades upp på stranden. Meurman (1847). Batteriets .. kanoner .. rullas upp till deras ställning. Nordensvan Takt. 77 (1884). Solen rullade upp sitt gula skrattande klot över hans huvud. Krusenstjerna Pahlen 1: 63 (1930). jfr upprulla. särsk. refl., i uttr. rulla sig upp, förflytta sig upp (ur ngt) med en rullande rörelse (jfr rulla, v. 1 a ε); äv. oeg. l. bildl., om lågor o. d. (jfr rulla, v. 5 b). Bländvita lågor rulla sig nyckfullt upp genom luften (vid branden). Hedin Pol 1: 81 (1911). Han rullade sig upp ur soffan och satte sig gäspande på kanten. Didring Malm 2: 321 (1915).
2) (numera bl. tillf.) till 1 a. 2 a: iordningställa l. forma (ngt) gm rullning. Rulla opp lagom stora Fricadeller och koka dem i kiött soppa. Valleria Hush. 44 (c. 1710).
3) till 4.
a) till 4 a: rulla ihop (ngt), särsk. i riktning uppåt; (samla upp gm att) linda l. veckla (ngt omkring ngt), linda upp (ngt); äv. med avs. på hår: rulla ihop till en rulle l. rullar l. till lock(ar) o. d. (o. fästa upp); äv. abs.; äv. i pass. med intr. bet. Jag rullar op mitt hår, och strör Jouveler i. Kolmodin QvSp. 1: 118 (1732). (En stock) för at därpå .. rulla up det, som man läsit eller skrifvit (i bokrullen). SvMerc. 1764, s. 136. SvFolks. 436 (1849; abs., i fråga om upplindning av väv på tygbommen). Uppsamlingskassetten, där den exponerade filmen rullas upp (i kinokameran). 2SvUppslB 16: 90 (1950). jfr upprulla. särsk.
α) med avs. på rullgardin l. ridå o. d.: dra upp gm att låta rullgardinen osv. rullas upp på en roterande vals l. stång o. d., låta gå upp; äv. i pass. med intr. bet.: gå upp. (Han) rör .. vid en fjäder .., och den hemlighetsfulla förlåten rullas hel och hållen opp med yttersta hastighet. Atterbom LÖ 1: 316 (1824). En ridå (hade) rullats upp och man stod mitt uppe i ett drama. Hellström Malmros 173 (1931). Erik Nordin steg ur sängen och rullade upp gardinen. Hedberg Räkn. 277 (1932).
β) = kavla upp 3 a; förr äv. i uttr. rulla upp strumpor(na) (jfr b), gm hoprullning av strumpor(na)s översta del åstadkomma en vulst ovanför knäet. (Sv.) Rulla opp strumporna. (Fr.) Rouler .. les bas. Nordforss (1805). Weste (1807: Rulla upp strumpor). Förr eller senare rullade han upp skjortärmarna. Ahlin Markn. 196 (1957).
γ) refl., i uttr. rulla upp sig, rulla ihop sig (se rulla ihop 2 slutet); särsk. (om ngt sakligt): vika upp sig i kanten l. kanterna (o. vika ihop sig kring sig själv till en rulle o. d.); jfr rulla, v. 4 a β β'. De där s. k. mjuka pärmarna .. hvilka jämt rulla upp sig, äro rent af odrägliga. NordT 1896, s. 137. Rappningen (har) lossnat och rullat upp sig i flak. Hedin Bagdad 346 (1917). Hammarström Sportfiske 30 (1925).
b) till 4 b, med avs. på ngt hoprullat: linda l. veckla upp; veckla ut; äv.: kavla upp (se kavla upp 3 b); äv. i pass. med intr. bet.: veckla upp sig l. bli lösare i lindningen; jfr rulla av 2. Han rullade upp de till vristen nedkavlade strumporna. Ekblad 447 (1764). Rulla upp en karta. Meurman (1847). En del fjädrar rullas upp något (under axelns rotation). TT 1890, s. 123. Det konstfullt sköna broderi, som kyrkoherde Järnefors med varsamma händer rullar upp för besökaren i Tännäs kyrkas sakristia. TurÅ 1931, s. 20. jfr upprulla. särsk. refl., i uttr. rulla upp sig, om ngt hoprullat: veckla upp l. ut sig; (så småningom) anta den form som kännetecknar ngt som icke är hoprullat; bli lösare i lindningen, bli mindre hårt lindad. AHB 105: 56 (1880). Slår man vatten på det hopkrupna djuret (dvs. igelkotten), så rullar det genast upp sig. NF 4: 677 (1881). (Den av ett palmblad gjorda) Rullen (som stuckits in i ett hål i örat) strävar att rulla upp sig och spänner därunder ut hålet. Kaudern Mad. 265 (1913).
c) (ngt vard., mera tillf.) till 4 c, med avs. på film: förevisa (gm att bringa filmbandet att rulla av en rulle o. på en annan i projektorn o. därvid belysas i en öppning, bildfönstret), ”veva (upp)”. Det var, som om jättelika men söndriga biograffilms i svindlande fart rullats upp och framvisat sina defekta bildserier. Janson CostaN 2: 302 (1910). Hedberg VackrTänd. 259 (1943).
d) (†) till 4 d, i uttr. rulla upp ngn på film, ta upp ngn på film, göra en filminspelning av ngn. Hedin 4Tal 10 (1914).
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 3 b.
a) med personligt l. sakligt subj.: låta (ngt) framträda för blicken l. tanken; (åskådligt) framställa (ngt) i ord l. bild; (åskådligt) visa l. skildra (ngt); äv.: ta upp (ngt) till behandling l. diskussion o. dyl. l. (med sakligt subj.) göra (ngt) aktuellt l. till föremål för intresse l. behandling l. diskussion o. d., bringa (ngt) på tapeten; äv. i pass. med intr. bet. De tusenfaldigt skiftande taflor, som skönhet och konst .. öfverallt (i Rom) rulla opp för åskådarens öga. Atterbom Minn. 300 (1818). Det är .. nittonde århundradets historia, som .. (i biografien över Moltke) rullas upp för oss. KrigVAT 1901, s. 391. (Hon) hade .. stått och rullat upp hela sitt liv för den saktmodige herrn. Siwertz Varuh. 96 (1926). Denna händelse .. rullade upp problemet om partidisciplin. Höglund Branting 2: 54 (1929). Frågan om den i Danmark tills vidare kvarliggande arméns underhåll rullade upp ett aktionsprogram mot det öppet fientliga Österrike. SvRiksd. I. 3: 307 (1933). särsk. refl., i uttr. rulla upp sig, ngn gg (i vers) äv. rulla sig upp, om sceneri, fråga o. d.: visa l. framställa sig l. framträda o. d.; äv. (särsk. om händelser o. d.): utveckla sig (till ngt) l. utspela sig. GHT 1897, nr 89 A, s. 2. (Under ångbåtsfärden) rullar sig upp de fagraste taflor i växling. Strindberg Fagerv. 308 (1902). Den frågan rullar då upp sig, om Dante verkligen betraktat de hedniska gudarna som .. representanter för den .. kristne Guden. KyrkohÅ 1930, s. 70. Att låta intrigen (i teaterpjäsen) rulla upp sig i fransk miljö. SvD(A) 1931, nr 116, s. 3. SvFlH 3: 324 (1945; om händelser).
b) [jfr motsv. anv. av d. rulle op, t. aufrollen] i sht mil. med avs. på trupp(avdelning) l. sjöstyrka l. försvarslinje l. front o. d.: (gm angrepp i flanken) bringa att successivt upplösa sig i l. ta till (oordnad) reträtt l. bryta samman, successivt riva upp l. tvinga till återtåg; äv. i pass. med intr. bet., äv. (om truppformation o. d.): successivt upplösa sig gm avmarsch av den ena avdelningen efter den andra. (Pappenheim) red omkring Svenskarnas högra flygel och föll dem i sidan, ämnande från detta håll likasom rulla upp hela hären. Fryxell Ber. 6: 333 (1833). Snart ryckte 5. kåren framåt, rullade upp den motstående 8. och vann stora framsteg. KrigVAH 1892, s. 64. När (den av matroserna bildade) fyrkanten rullades upp och större delen däraf marscherade tillbaka öfver åsen. Janson FörstaMänn. 193 (1906). Vi (skulle med två pansarbåtar) kunna .. rulla upp nästan hela blockadstyrkan. VFl. 1911, s. 155. 2NF 33: 172 (1921).
c) (mera tillf.) med avs. på ngt trassligt (en ”härva” o. d.): nysta upp, reda upp. Vid undersökning hos en del övriga vaktbolagets anställda rullades en omfattande stöldhärva upp. DN(B) 1956, nr 138, s. 11.
5) till 6 a, b: rullande förflyttas l. röra sig upp (till en plats o. d.); äv. (ofta ngt vard.) om person som färdas på l. i rullande fordon o. d. (Sv.) Rulla opp .. (fr.) Monter .. en carosse. Nordforss (1805). Medan tåget stånkande och tungt rullar upp genom en mörk dal. Hedin Pol 2: 376 (1911). jfr upprulla.
6) till 7.
a) till 7 a, om ngt sakligt: rullas ihop l. rulla ihop sig (i riktning uppåt), (samlas upp gm att) lindas l. vecklas (omkring ngt); särsk. (o. numera oftast) om rullgardin o. d.: rullas upp (se 3 a α), ga upp. Lindfors (1824). Gardinen .. (hade) i ett huj rullat upp. Almqvist Pal. 20 (1838).
b) (numera bl. mera tillf.) till 7 b: rullas upp (se 3 b); rulla upp sig (se 3 b slutet). Lindfors (1824). För att fjädern skall fullständigt rulla upp måste .. fjäderdosan göra 4 hvarf. TT 1885, s. 43.
7) i utvidgad l. bildl. anv. av 5 (jfr 8, 9), motsv. rulla, v. 8 (a). Lindfors (1824). Den våg, som rullar upp för att sluka en och draga en med sej ner i djupet tillbaka. Blanche Våln. 672 (1847). Därnere, där dimmorna nu börja rulla upp. TurÅ 1938, s. 208.
8) om person (l. djur) motsv. rulla, v. 11. Gumman Westergren rullade ovigt upp på vägen och stannade. Janson Ön 85 (1908).
9) i fråga om ljud, motsv. rulla, v. 13 b, särsk. 13 b β (α'). Björn Barb. 68 (1785). Ekot rullar upp ur jordens djup. Koch Arb. 47 (1912). —
RULLA UR10 4, förr äv. UTUR.
1) till 1 a, b, 6 a, b; särsk. till 6 a, b: rullande förflytta l. röra sig ur (ngt). Nordforss (1805: Rulla utur). Att gastarne skola hinna rulla ur kojerna och få på sig det nödvändigaste. VFl. 1911, s. 148.
2) (mera tillf.) till 4 b, i det bildl. uttr. rulla ur sig ngt, haspla l. nysta ur sig ngt. (Det) skulle .. vara mig .. kärt att få rulla ur mig för dig allt hvad jag skådat i gamla Sverge! Strindberg Brev 4: 399 (1884). —
RULLA UT10 4.
1) till 1 a, b: förflytta (ngt l. ngn) ut gm rullning; äv. refl., i uttr. rulla sig ut, motsv. rulla, v. 1 a ε. Peer Andersson hafwer rullatt itt fårehus Vth på SkattegårdzTompten. GullbgDomb. 17/10 1648; möjl. icke särsk. förb. Nordforss (1805). Om någon faller omkull (i den heliga lunden), får han icke resa sig upp .. utan får rulla sig ut på marken. SvFolkH I. 1: 126 (1914). Virket lägges (i vältorna) så, att det bekvämt kan rullas ut i flottleden. HbSkogstekn. 266 (1922). jfr utrulla.
2) till 1 a, 2 a: iordningställa l. (ut)forma (ngt) gm rullning; särsk.: göra (ngt) längre o. smalare gm rullning, förlänga o. tunna ut (ngt) gm rullning. Rullar (av karamellmassa), hvilka .. läggas ihop till en kort och tjock rulle, som .. åter rullas ut. Grafström Kond. 58 (1892). StKokb. 15 (1940). jfr utrulla.
3) till 3.
a) [jfr motsv. anv. av d. rulle ud] (numera knappast br.) till 3 a: kavla ut (det). Grafström Kond. 203 (1892). Mjöldegen .. rullas ut (utkaflas) i samma format som ett pappersark. Därs. 215. jfr utrulla.
b) (mera tillf.) till 3 b: framställa (ornament o. d.) gm rullning med rullstämpel; jfr 4. (Man) rullade .. ut små renässansmönster, metervis, öfver de .. skinnöfverklädda träpärmarna. SvSlöjdFT 1910, s. 43.
4) till 4 b, med avs. på ngt hoprullat: veckla ut; äv.: låta (ngt) löpa ut gm att vecklas l. lindas av från en rulle o. d.; äv. i pass. med intr. bet.; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: visa (ngt) l. låta (ngt) framträda (för blicken o. d.); jfr rulla upp 3 b, 4 a. (Lat.) Evolvere .. (sv.) Rulla .. ut. Ekblad 447 (1764); jfr 1. Atterbom SDikt. 1: 178 (1808, 1837). Himmel! hvad tjusande taflor du rullar / Ut för mitt öga! Nicander 2: 41 (1827). Negrer .. rullade ut en levantinsk matta. Heidenstam Birg. 238 (1901). (Drakarna) äro fästade vid .. bomullssnören, hvilka kunna rullas ut och vefvas in öfver en praktisk liten handvef. SDS 1905, nr 76, s. 2. DN(B) 1953, nr 142, s. 10. jfr utrulla. särsk. refl., i uttr. rulla ut sig, veckla ut sig; rulla upp sig (se rulla upp 3 b slutet); äv. bildl., särsk.: breda ut sig. Åkrarna rullade ut sig från platsen, där hon satt, ända bort mot skogen. Lagerlöf Jerus. 1: 91 (1901). Den sammantryckta stålfjädern .. hade rullat ut sig i samma ögonblick, som trycket hade lättat. Dens. Bannl. 285 (1918).
a) till 6 a, b: rullande förflytta sig ut; äv. (ofta ngt vard.) om ngn l. ngt som färdas i l. på resp. transporteras på rullande fordon o. d. Nordforss (1805). Om mynten rulla ut här i myllan, få vi ett otroligt göra att samla hop dem. Heidenstam End. 227 (1889). Velocipedisten Lenz .. som rullat ut på en hjulfärd jorden rundt. GHT 1895, nr 272, s. 2. En hög, åbäklig vagn hade just rullat ut genom Backagärdstullen. Fahlcrantz Kyrkoh. 160 (1907). I Narvik, där vi se den svenska malmen rulla ut över världen. Hedin Pol 2: 20 (1911). jfr: (Sv.) Rulla ut .. (fr.) Se glisser — Couler dehors. Nordforss (1805); jfr rulla, v. 6 a β, 8 b.
b) (†) till 6 d α, om fosters huvud vid förlossning: vid utgången ur bäckenet vrida sig ut gm ”rullning”. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 327 (1837).
6) (mera tillf.) till 7 b: löpa ut gm att lindas av fran en rulle o. d. Linan kommer (vid kastet) att rulla ut i en stor båge. Hammarström Sportfiske 88 (1925).
7) i utvidgad l. bildl. anv. av 5 a (jfr 8—10); särsk. dels om vågor o. d., motsv. rulla, v. 8 a, dels om pängar o. d.: släppas ut o. komma i omlopp (jfr rulla, v. 10). Frykholm Ångm. 273 (1881; om våg). Million efter million av dessa nödmynt rullade ut över landet (år 1718). Grimberg SvH 353 (1907).
8) om person (l. djur), motsv. rulla, v. 11. Då .. (björnungen) ätit upp sockret, rullade han ut genom dörren. Nyblom Hum. 94 (1874).
10) i fråga om ljud, motsv. rulla, v. 13 b, särsk. 13 b β (α'). Strindberg Giftas 1: 258 (1884). Koch Arb. 275 (1912). —
RULLA UTFÖR10 40, äv. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) UTFÖRE400.
1) till 1 a, b: förflytta l. störta (ngt) utför (ngt) gm rullning, bringa (ngt) att rulla utför (i bet. 2). Tunnorna .. tiäna ock (vid fästningsförsvar) at rulla uthför på dhem som storma. Rålamb 8: 55 (1691). Dalin (1855).
2) till 6 a, b: rullande förflytta l. röra sig utför (ngt); äv. dels (motsv. rulla, v. 6 a β): (rullande) tumla l. störta l. falla utför (ngt), dels (ofta ngt vard.) om person som färdas på l. i rullande fordon o. d.; äv. abs. Lind (1749). (Sv.) Rulla utför .. (lat.) in præceps .. volvi, proruere. Lindfors (1824); möjl. icke särsk. förb. Från Asby hade jag .. (med cykel) rullat utför de väldiga backarna mot Salvarp. TurÅ 1938, s. 170; möjl. icke särsk. förb. —
RULLA ÅSTAD 10 04. (numera bl. mera tillf.) till 1 a, b, 6 a, b: rulla i väg; särsk. till 6 a, b, = rulla i väg 2. Sitter vp på hestanar, ruller åstadh medh wagnanar. Jer. 46: 9 (Bib. 1541). —
RULLA ÖVER10 40. särsk.
1) (i fackspr.) till 4 a; vid cigarrtillvärkning: linda om (täckblad) kring vickel; äv. abs. Flera (arbetare) göra både vickel och ”rulla öfver” ytterbladen vid samma bord. SvD 1899, nr 294, s. 4. ArbStat. A 2: 97 (1899; abs.).
2) till 6; särsk.
a) till 6 a: rulla så att en annan (motsatt) sida kommer upp; jfr rulla om 3 a. Olle rullade över på rygg. Holmström Däck 11 (1927).
b) till 6 a, b: rullande förflytta l. röra sig över (ngt); äv. abs. Bron var ganska kort, och bilen rullade över (den) på fem sekunder.
c) sjöt. om fartyg: göra en rullande rörelse, så att fartyget kommer att luta starkt åt sidan; särsk. i uttr. rulla över åt l. mot styrbord l. babord; jfr rulla, v. 9, o. kränga över 3. GHT 1905, nr 209 B, s. 3. Holmström Däck 241 (1927: rullade .. över mot styrbord).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (ev. i viss bet.) hänföras till rulle, sbst.3; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (4 a) RULL-ANORDNING~020. anordning (se d. o. 1 a δ) för (upp)rullande av ngt. Fatab. 1932, s. 224 (för rullgardin). —
(4 a) -APA, f.||ig. l. r. [jfr t. rollaffe] (numera mindre br.) zool. rullsvansapa, kapucinapa. Thorell Zool. 2: 98 (1861; i pl., om släktet). 2SvUppslB 15: 770 (1950; i pl., om underfamiljen). —
(4 a) -APPARAT. tekn. apparat för rullning av ngt. PT 1910, nr 10 A, s. 1 (för rullning av papper). —
-BACK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2859), r. l. m. tekn. i fråga om metallbearbetning.
1) (mera tillf.) till 2 a: var o. en av de backar (se back, sbst.3 3) som vid formning av ngt gm rullning bibringa arbetsstycket l. arbetsstyckena dess resp. deras rullande rörelse. TT 1894, M. s. 30.
2) till 4 a: med ett halvrunt spår försedd back (se back, sbst.3 3) med vars hjälp plåt o. d. rullas upp kring sig själv l. ges rundad form. Bergman HbJärn 2: 491 (1923). —
(4 a; jfr anm. ovan) -BAKELSE. (numera bl. mera tillf.) mer l. mindre rullformig bakelse l. mer l. mindre rullformigt, mindre, finare bakvärk; jfr -tårta o. -rån. Lind 1: 957 (1749). Högstedt KokB 551 (1920). —
(1 a, b, 6 a, b; jfr anm. ovan) -BANA, r. l. f. [jfr t. rollbahn, rollenbahn] (i sht i fackspr.) bana varpå ngt är avsett att rulla l. förflyttas gm rullning l. på rullar o. d.; särsk. dels om sådan del (t. ex. skena, ränna, lina) i en (maskinell) inrättning som är avsedd att utgöra underlag för rullande hjul l. rullar o. d. (på vilka en rörlig anordning vilar), dels om jämn o. fast bana (vid flygplats o. d.) för flygplans landning o. start, dels om anordning bestående av en (i en ram monterad) serie (roterande) rullar varpå ngt förflyttas (särsk. om sådan anordning för kontinuerlig transport av gods, rulltransportör). De Ron o. Virgin I. 1—3: 37 (1886). Rullbanan (för slejdens rullar) består af en list med ränna, vid hvars botten ett stålband är fastnitadt. Balck Idr. 2: 554 (1887). En rullkorg .. som löper på en .. hängande linbana, bestående af en öfre kabel för strömtillföringen och en undre lina såsom rullbana och jordledning. 2UB 3: 344 (1897). (Med runda trädgrenar och timmer) byggdes rullbanan bit för bit och klifvande i smörjan drogo kadetterna .. sin båt mot stranden. VFl. 1906, s. 26. Rulltransportörer eller rullbanor (rullbord) .. kunna utföras dels utan drift, varvid godset skjutes fram för hand på banan eller rör sig på grund av tyngdkraften på en svagt lutande bana, och dels med maskindrivna rullar. SvTeknUppslB 1: 514 (1937). Klaffbron .. består av en rörlig del med rullsegment och .. en fast del bestående förutom av rullbana även av en .. kuggbana för drevet jämte maskinhus. TT 1940, V. s. 116. Den erforderliga längden av rullbanorna varierar avsevärt för olika flygplanstyper. Därs. 1945, s. 215.
Ssg: rullbane-rörelse. tekn. om förhållandet att fundamentet i en tryckpress l. en hyvelmaskin o. d. vid sin fram- o. återgående rörelse vilar på ett antal i banor löpande rullar o. drives fram medelst kugghjul anbragta under fundamentet; jfr järnbane-rörelse. HantvB I. 5: 370 (1937). —
-BAND, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2859).
1) till 1 a: ring av trä l. metall (t. ex. tunnband l. hjulring), använd av barn ss. leksak att rulla med (oftast på sådant sätt att den lekande springer snett bakom ringen o. håller den i gång o. styr den med hjälp av en pinne). KatalIndUtstSthm 95 (1897). Där sprungo barn med sina rullband, och styrpinnarna knattrade mot banden. Karlén FinNov. 90 (1930).
2) tekn. till 6 a; i maskin för hyvling l. slipning av koniska kugghjul: stålband på vilket rullbåge rullar. Verkstadsb. 2: 161 (1943).
3) tekn. till 6 b (jfr anm. sp. 2829): (enkel, kortare) remtransportör (bandtransportör). Bolin VFöda 265 (1934).
Ssgr (i allm. till -band 1): rullbands-boll. bollek varvid deltagarna söka kasta en boll genom ett rullande rullband (o. därvid erhålla olika (positiva l. negativa) poäng, allteftersom bollen går genom rullbandet, går utanför l. träffar rullbandet, så att detta stjälper). Ödmann LekBarn 16 (1927).
-slid. tekn. till -band 2: med rullbåge o. rullband försedd slid i maskin för hyvling l. slipning av koniska kugghjul. TNCPubl. 16: 107 (1949). —
(13 b β (α')) -BAS, om sak r. l. m., om person m.
1) (i sht ngt vard.) rullande l. mullrande bas (se bas, sbst.2 1); äv. om person med sådan basstämma; äv. oeg. l. bildl. (jfr 2); jfr brum-bas 1, hurra-bas 2. Hafvets rullbas genom rymden brusar. Sehlstedt 2: 193 (1857, 1862). (K. XV) sällade sig till oss (i kvartetten) med sin kraftiga rullbas. Ödman VårD 1: 220 (1887). Östergren (1936; äv. om person). jfr: ”Sjung gossar!”, ropade .. (K. XV), sjelf tagande upp .. rullbasen till ”Krigarn hvilar sig i mark och skog”. SöndN 1865, nr 25, s. 1; jfr bas, sbst.2 8.
2) (förr) i utvidgad anv., om leksak bestående av en sträng l. dyl. som vid ena ändan var fäst vid bottnen av en åt motsatt håll öppen cylinder av papp o. vid den andra ändan medelst en ögla var rörligt fäst i en täljd, med harts bestruken fördjupning i en käpp vilken vid leksakens begagnande svängdes runt i luften, varvid en kraftig knarrande l. brummande ton frambragtes. Norman GossLek. 248 (1878). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -BIFF. (ngt ålderdomligt) kok. maträtt av oxkött (särsk. kållapp) som rullats ihop till en rulle (med fyllning av äpplen, plommon o. lök) o. stekts (förr stundom kokats) i gryta; jfr biff 1 b, -stek, sbst.1, o. ox-rulad. Björklund Kokb. 65 (1847). Åkerström PrinsKokb. 266 (1929). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -BINDA, r. l. f. [jfr t. rollbinde, eng. roller (bandage)] (numera föga br.) binda (se binda, sbst. 1 a) avsedd att förvaras hoprullad, då den ej användes, o. att vid användning lindas kring sjuk l. skadad lem o. d.; jfr rull-band, sbst.2, o. linda, sbst.2 1 a. Martin Bensj. 23 (1782). Förbandet fästes med en trekantig duk eller en rullbinda. Hallin Hels. 2: 815 (1885). TySvOrdb. 1955 (1932). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -BJÖRN, r. l. m.
1) (i sht i fackspr.) för förflyttning gm rullning avsedd låg vagn som går på rullar (i st. f. hjul) o. som användes för transport av tunga föremål (t. ex. stenblock, maskiner); jfr björn 4 o. -vagn 1. Rinman 1: 810 (1788). Rullbjörnar (för transport av stenar) .. dragas medelst handkraft på bara marken eller på underlagda bräder. Rothstein Byggn. 335 (1857).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv.: skottkärra. Levander DalBondek. 1: 114 (1943). —
-BLOCK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2859).
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 a, 6 a: rullstensblock; jfr rulla, v. 2 a β, o. block 5 a. Fennia XIV. 7: 27 (1899). Man (kan) .. se hur bränningarna härjat i stenramlen och gjort om dem till rullblock och klappersten. TurÅ 1936, s. 140.
2) (i fackspr., mindre br.) till 4 a (jfr anm. sp. 2829): block (se d. o. 4) med rulle varpå snöre o. d. kan lindas upp l. linda upp sig. Rullblock med fjäder för snörpendlar (till armatur för elektrisk belysning). KatalInstallAsea 1931, s. 74.
3) (i fackspr.) till 6 b: block (se d. o. 4) vars trissa l. trissor är(o) avsedd(a) att löpa längs en lina (särsk. längs en färjlina som gm det med färjan förbundna blocket håller denna i rätt läge). TLev. 1913, nr 8, s. 1 (till färja). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -BOCK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2860), r. l. m. [jfr t. rollbock] tekn. bockliknande anordning l. låg vagn l. kärra som går på (stundom på spår löpande) rullar l. små hjul o. som användes för transport l. förflyttning av (tunga) föremål o. d. (jfr -björn 1); äv. om bockliknande anordning som uppbär l. är försedd med en l. flera rullar varpå ngt (t. ex. ett arbetsstycke) kan förflyttas (jfr -bana); jfr bock, sbst.1 II. S. k. rullbockar eller transportörer med normal spårvidd och afsedda att på sig upptaga de smalspåriga vagnarna och .. befordra dem till hamnarna. TT 1899, Byggn. s. 15. Rullbockar för rationell hantering av cylindriska arbetsstycken vid hand- och automatsvetsning. DN(B) 1958, nr 115, s. 18. —
(4 a) -BOCKA, -ning. tekn. bocka kanten av (ngt, t. ex. plåt) till rundad form, gm bockning ge kanten av (ngt) rundat böjd form. TNCPubl. 16: 19 (1949).
(6 a) -BOKVÄRK~02, äv. ~20. [jfr t. rollpochwerk] (förr) bärgv. stampvärk vari malmen matades fram till bokstämplarna gm att rulla i en ”rullkista”; jfr bok-värk, sbst.2 a. ÖoL (1852). —
(1 a) -BOLL. om olika slag av bollspel l. bollekar vari bollen rullas. SthmFolkskLekserie Tilläggsh. 1: 15 (1906; om bollek för två mittemot varandra stående deltagare som mota o. rulla tillbaka bollen till varandra ömsevis med höger o. med vänster hand). Rullboll i ring. Därs. (om bollek varvid en deltagare står inuti en av de övriga bildad ring o. söker rulla ut bollen ur ringen, medan de övriga, som stå med fötterna vitt åtskilda, söka mota bollen med händerna). —
(4 a) -BOM, r. l. m. bom varpå ngt upprullas.
a) tekn. i strumpstol: bom varpå den färdiga produkten efter hand upprullas. Dalin FrSvLex. 2: 434 (1843).
(1 a) -BOMB. [jfr t. rollbombe] (förr) mil. bomb avsedd l. använd att vid försvar av en befästning mot stormning rullas ned genom rör l. ränna i fästningsgraven (företrädesvis på sådana ställen som lågo i död vinkel), rullgranat. KrigVAH 1885, s. 266. 2NF (1916; om ä. förh.). —
-BORD.
1) till 1 b, 6 b (jfr anm. sp. 2829).
a) bord (se bord, sbst.1 5) som går på hjul l. rullar o. som är avsett att förflyttas gm rullning; jfr -skiva 3. Man kommer .. att vid middagen (på hotellet) använda s. k. rullbord, hvilket skjutes omkring till alla gästerna och hvarifrån hufvudrätten .. serveras. SD(L) 1899, nr 335, s. 3. Form 1945, s. 68.
b) tekn. anordning bestående av en skiva l. dyl. med (en serie) däri anbragta (roterande) rullar (l. med spår l. dyl. vari rörliga rullar äro anbragta) o. avsedd för förflyttning av ngt (t. ex. för kontinuerlig transport av gods); jfr -bana. TT 1874, s. 201. (Brospannet i svängbron) hvilar .., utom på pivoten, å ett så kalladt rullbord, bestående af två ringar mellan hvilka stödrullar äro anbragta. SJ 2: 255 (1906). TT 1941, M. s. 6.
2) (i fackspr.) till 4 a: bord avsett för hoprullning av (flätad) tobak till rullar (se rulle, sbst.3 3 b). BtVLand 2: 22 (i handl. fr. 1760).
Ssg (till -bord 1 b): rullbords-motor. tekn. (elektrisk) motor avsedd l. använd att driva rulle l. rullar i rullbord. FörslElektrOrdl. (1931). —
(4 a) -BRINGA, r. l. f. (i fackspr., numera föga br.) på slaktat nötkreatur: parti utgörande bakre delen av bringan o. främre delen av kållappen (o. särsk. använt till rulad); jfr -slagsida. 2UB 4: 358 (1899). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -BRO. (i sht i fackspr.)
1) bro (med en rörlig del) som kan förskjutas på rullar i vågrätt plan i sin längdriktning, så att förbindelsen brytes mellan de punkter som bron förenar med varandra (o. passagen genom vattenleden blir fri; jfr -klaffbro samt drag-, skjut-bro); äv. om flyttbar bro l. broliknande inrättning som löper på rullar o. är avsedd för åstadkommande av förbindelse (i mer l. mindre vågrätt plan) över vattendrag l. smalare öppning o. d. (t. ex. mellan vagnar o. plattform vid urlastning av järnvägståg) l. för förflyttning av tunga föremål o. d. (jfr -björn 1, -bock). Rullbron (le pont roulant) är öfvergifven (vid krigsbrobyggnad i Frankrike). KrigVAT 1834, s. 488. En rullbro af jernplåt för Carlsborgs Fästning. Snällp. 1848, nr 14, s. 1. Ångfartyget Ekolsund (har) .. stött mot bromurarne samt åstadkommit .. skador å rullbron och dess maskineri. TByggn. 1859, s. 121. (I militärtåg insättas) en eller flere vagnar, lastade .. med rullbroar, landgångar m. m. som erfordras vid urlastningen. SFS 1864, nr 83, s. 5. TT 1943, V. s. 49.
2) (numera knappast br.) anordning bestående av en (i en ram monterad) serie (roterande) rullar o. avsedd för kontinuerlig transport av gods, rullbana; jfr -brygga 2. Ramsay VägvFinl. 171 (1895). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -BRYGGA, r. l. f. [jfr t. rollbrücke (i bet. 1 o. 2)] särsk.
-BRÄDE. [jfr lt. rullbred, t. rollbrett (båda i bet. 1); jfr anm. sp. 2829]
1) till 1 a: bräde varmed ngt sättes i rullning o. d.; dels (farm.) med handtag försett bräde som vid formning av ngt gm rullning föres fram o. tillbaka i sin längdriktning över det som rullas (jfr rulla, v. 2 a), dels (numera knappast br.): kavelbräde, mangelbräde (jfr rulla, v. 3 a β). (Fin.) Telalauta .. (sv.) rullbräde. Ahlman 1: 468 (1874). Pillermassans formande till lika stora piller .. sker .. på .. pillermaskinen .., sedan massan med rullbrädet formats till en .. ”pillersträng”. Ahlberg FarmT 283 (1899). KommentSvFarm. 450 (1903). Cannelin (1921).
2) (föga br.) tekn. till 1 b, 6 b: bräde som föres fram av rullarna i ett rullbord (se d. o. 1 b) o. varpå gods anbringas. TT 1874, s. 200.
3) (i fackspr.) till 4 a: bräde kring vilket tyg rullas (till en rulle). Varulex. Beklädn. 117 (1945). —
(9) -BYTTA. [jfr nor. rullebøtte] (vard., i sht skämts.) om (vekt) fartyg som har stor benägenhet att rulla; jfr bytta 1 b. SvGeogrÅb. 1949, s. 18. —
(6 a) -BÅGE. [jfr t. rollbogen] tekn. i maskin för hyvling l. slipning av koniska kugghjul: vid en slid fäst maskindel i form av en cirkelsektor, avsedd att rulla på ett stålband (jfr -band 2) o. därigm ge sliden dess avpassade rörelse. Verkstadsb. 2: 161 (1943). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -BÅR, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 1) -BÖR ~bö2r l. ~bœ2r, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. (rull- 1850 osv. rulle- 1909—1958. -bår 1850 osv. -bör 1895—1958) [med avs. på formen -bör jfr sv. dial. rullebör samt d. bør, bår; av mlt. böre, bore (lt. böre, bör), bår, i avljudsförh. till bår, sbst.1]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skottkärra; jfr bår, sbst.1 1 b. TurÅ 1914, s. 109 (1850). Limhamnsgummorna postera troget med sina rullbårar hvarje morgon vid stationen (i Malmö för att köpa sill som de sedan avyttra). SvD 1897, nr 246 B, s. 2. Kristoffer rullar in en rullebör med nyslaget hö. Österling Bäckah. 15 (1909). RedNordM 1928, s. 21 (om tvåhjulig skottkärra från Skåne). De .. kör .. (fiskegarnen) på rullebår ner till båten vid kajen. Hasslöf SvVästkustf. 140 (1949).
2) bår (se bår, sbst.1 2) som går på hjul l. rullar o. som är avsedd att förflyttas gm rullning. KatalIndUtstSthm 1897, s. 281. Varje gång rullbåren kom att hämta henne in till omläggning, tyckte hon sig känna smärta långt innan instrumenten rörde i hennes sår. Rootzén Vård. 76 (1930).
Ssg: rullbårs-skalm. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till -bår 1: skalm på skottkärra. TurÅ 1956, s. 89 (: rullebörsskalmar; från Skåne). —
-BÄNK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2861). [jfr t. rollbank (i bet. 1 a)]
1) till 1 b, 6 b (jfr anm. sp. 2829).
a) bänk (se d. o. II, IV, V) som går på rullar l. (små) hjul o. som är avsedd att förflyttas gm rullning; ngn gg äv. om låg vagn avsedd att förflyttas gm rullning o. använd för transport av tunga föremål (jfr -björn 1). (I Kina) dragas båtarne ifrån de lägre Canalerne til de högre .. långs med sluttande planer, på et slags låga vagnar eller Rullbänkar. Porthan 5: 389 (1797). (Sv.) Rullbänk .. (fr.) banc à roulettes. Schulthess (1885).
b) tekn. bänkliknande anordning vari en serie (roterande) rullar äro anbragta o. som är avsedd för förflyttning av ngt (särsk. för kontinuerlig transport av gods); jfr -bana, -bord 1 b. En mekaniskt driven rullbänk för långvedens transport till kapsågen. HbSkogstekn. 791 (1922).
2) (i fackspr., i sht urmak.) till 1 c, 2 b: svarvliknande apparat för polering o. avrundning av tappar, försedd med en rörlig, i olika lägen inställbar o. i periferien med lager av olika storlekar utrustad skiva vari tappen placeras o. roterar under bearbetningen, tappolerapparat, tapprulerstol, rulerbänk. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 57 (1881). Ericsson Schultz Urm. 82 (1928). —
(6 a) -CIRKEL. (i fackspr.) cirkel som tänkes rulla på en rät linje l. på periferien av en fix cirkel (varvid en punkt på den rullande cirkelns periferi beskriver olika slag av båglinjer). Ericsson Ur. 357 (1911). Smith ReglRådMaskinritn. 196 (1946). —
(1 a; jfr anm. sp. 2829) -DAMM, r. l. m. tekn. damm (se damm, sbst.1 I 1) vari avstängning o. framsläppning av vattnet regleras med hjälp av en horisontell plåtvals som medelst kuggbana o. spel kan rullas upp l. ned på landfästen l. murpelare o. d., valsdamm. 2NF 5: 1226 (1906). 2SvUppslB (1952). —
(1, 4 a, 6; jfr anm. sp. 2829) -DON. [sv. dial. rulldon (i bet. 2)] särsk.
1) tekn. till 1 b, 6 b, om var o. en av de små, på rullar l. hjul löpande vehiklar som ingå ss. beståndsdelar i vissa transportanordningar (t. ex. rulltrappa). SvTeknolFHb. 37: 15 (1933).
2) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (numera mindre br.) till 4 a, i sg. l. pl., om redskap l. anordning för upplindning av ngt (särsk. garn); särsk. [jfr anm. sp. 2829] om spinnrocksspindel med rulle o. tillbehör (jfr rull-tyg, -värk, sbst.2). (T.) Haspel .. (sv.) et harfträ eller annat slags rulldohn at härfva garn. Lind 1: 899 (1749). En skruf, hvarmed man kan flytta hela den ställning, hvari rulldonet sitter, närmare eller längre ifrån stora hjulet (på spinnrocken). LfF 1845, s. 213. Ekenmark Lb. 132 (1847; i pl.; på spinnrock). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -DUK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2861). [jfr t. rolltuch] (förr) jäg. jaktlapp som efter behov kunde rullas upp omkring l. vecklas av från en rulle l. kavle. TJäg. 1833, s. 502. Af foderväf .. tages 3 fot till hvarje rullduk, hvilka målas med en eller flera skrämmande figurer. Hahr HbJäg. 218 (1866).
(1 b, c) -DÖRR. [jfr t. rolltür] (mera tillf.) på rullar löpande, åt sidan skjutbar dörr, skjutdörr (jfr ridå-dörr); ngn gg äv. om roterande svängdörr. Upmark Möbl. 73 (1913; i sekretär). Ruin SjunknH 60 (1956; om roterande svängdörr). —
-FJÄDER. [jfr anm. sp. 2829] (†)
1) till 4 a: spiralfjäder; äv. i utvidgad l. bildl. anv., om sugrör (hos fjäril) som till formen liknar en spiralfjäder (jfr -snabel). VetAH 1739, s. 82. En hvit nattfjäril .. med rullfjäder til tunga. Därs. 1755, s. 215. Rinman JärnH 93 (1782).
2) till 6 b: till cykelsadel hörande, av ett stålblad bestående fjäder som vid fjädring rör sig mellan små roterande stålrullar. Balck Idr. 2: 416 (1887). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -FOT. [jfr t. rollfuss] med rulle l. litet hjul försedd fot på möbel o. d. som är avsedd att förflyttas gm rullning. TMatFysKemi 1917—18, s. 182. —
(4 a) -FÅLL. sömn. fåll åstadkommen gm att tygets kant rullas ihop, innan den sys över med kaststygn. Freja 1874, s. 72. JulkatalPUBergström 1931, s. 19. —
-FÅLLA, v., -ning. [till -fåll] sömn. förse (ngt) med rullfåll, sy rullfåll på (ngt). Östergren (cit. fr. 1918).
(1 b, 6 b) -FÄRJA, r. l. f. (förr) färja som löpte på hjul l. rullar på spår i vattendragets botten. TT 1901, V. s. 6. —
(1 a; jfr anm. sp. 2829) -GAFFEL. [jfr t. rollgabel] (förr) tekn. för riktning av synålar använt (i viss mån gaffelliknande) redskap försett med långsmala rännor för de två metallringar som sammanhöllo nålämnena till ett knippe o. avsett för rullning av knippet fram o. åter på en bordskiva. 2UB 6: 155 (1904). —
(4 a) -GALLER. (i fackspr.) galler som kan upp- o. nedrullas (för dörr- l. portöppning o. d.) på samma sätt som en rullgardin; jfr -jalusi. SvByggkatal. 1950, s. 413. —
-GARDIN, se d. o. —
(4 a) -GRÅSUGGA~020. [jfr t. rollassel] zool. gråsugga tillhörande släktena Armadillo Latr. l. Armadillidium Br., vilkas arter kunna rulla ihop sig; numera vanl. om (individ av) arten Armadillidium cinereum Zenker. 1Brehm III. 2: 227 (1876). 4Brehm 14: 621 (1931; om arten). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -GÅNG; pl. -ar. [jfr t. rollgang] (i fackspr., i sht metall., numera mindre br.) anordning bestående av en räcka (roterande) rullar varpå ngt (t. ex. göt) transporteras; jfr -bana, -bord 1 b, -transportör. JernkA 1827, s. 511. Därs. 1925, Bih. s. 93. Engström TySvTeknOrdb. 346 (1949). —
(3 c) -GÄNGAD, p. adj. (i fackspr.) gängad gm rullning. JordbrFöreningsbl(C) 1959, nr 5, s. 7 (om spik). —
-HAKE.
1) (föga br.) skogsv. till 1 a, c: hake varmed timmer o. d. rullas l. vändes, lyftkrok, vändhake. TeknOrdb. 821 (1940). Därs. 578 (1951).
2) (†) till 1 c: vid repslageri använt vändjärn (som vrides runt för att erhålla tvinning i dukt). BoupptSthm 1676, s. 649 b, Bil. —
(1 c, 6 c) -HARPA, r. l. f. (mera tillf.) perforerad, ngt lutande cylinder vari gods (t. ex. kol) sållas gm cylinderns rotation; jfr harpa, sbst.2 b. Dædalus 1940, Annons. s. 24. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -HARV. lant. harv (se harv, sbst.1 2) försedd med pinnar (l. knivar o. d.) fästa runt en l. (i fråga om nutida förh. vanl.) flera valsar l. axlar o. d. som rotera, då harven köres. HushJourn. 1776, dec. s. 215 (om harv med pinnar fästa runt två trävalsar). Norska rullharfven består af en med vågrätt stående piggar försedd ramställning och af ett par vågrätt roterande valsar, som likaledes äro beväpnade med piggar, hvilka under harfvens rörelse ingripa emellan ramens piggar. Holmström Naturl. 2: 39 (1889). Anordningar vid rullharfvar för pinnarnes eller knifvarnes fästande. PT 1895, nr 143 A, s. 1. Rullharv och spadrullharv ha pinnar, resp. spadliknande arbetsorgan fästa på roterande axlar. 2SvUppslB 12: 1129 (1949). På sina håll kan man .. än i dag få se en äldre typ av harv, den s. k. rullharven, som består av en grov trärulle med islagna kloböjda järnpinnar. TurÅ 1952, s. 118. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -HARVA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -harv; jfr harva, sbst.1 3. Nordström Luleåkult. 184 (1925). VästerbK 1927, nr 151, s. 6. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -HATT. (mera tillf.) vid linbana använd liten löpvagn varunder last o. d. kan anbringas (medelst krok o. d.). Hedin Transhim. 3: 526 (1912). —
-HJUL. [jfr t. rollrad (i bet. 2)]
3) till 1 a, b, 6 a, b: hjul l. rulle på möbel o. d. avsedd att förflyttas gm rullning. Holmberg 2: 706 (1795).
(1 b, 6 b) -HUS. hus l. skjul monterat på rullar l. hjul o. avsett att förflyttas gm rullning. SkånD(B) 1958, nr 47, s. 12. —
(1 b, 6 b) -HYLLA, r. l. f. särsk. tekn. hylla l. hyllstativ försedd (försett) med rullbana med sådan lutning att i hyllan inlagt gods av sig självt förflyttas på rullbanan till den sida där urlastning äger rum, rullfack. GHT 1958, nr 36, s. 10.
(4 a) -JAKTTYG~02, äv. ~20. (förr) jäg. jakttyg bestående av rulldukar (med tillbehör). Hamnström Varg. 6 (1829). Fatab. 1940, s. 131 (om ä. förh.). —
(4 a) -JALUSI. [jfr t. rolljalousie samt amerik. eng. roll-top, rulljalusi på skrivbord] jalusi (se d. o. 3) som kan upp- o. nedrullas på samma sätt som en rullgardin; äv. i utvidgad anv., om jalusi av annan konstruktion som kan skjutas l. hissas upp o. dras ned (framför fönster l. framför skiva på skrivbord o. d.). Saluplatserna (i saluhallen på Hötorget i Sthm) stängas .. på framsidan af rulljalusier af trä på ek. TT 1883, s. 13. Skrifbord med ”rulljalusi”. 2UB 8: 105 (1900). Bakom .. (köksskåpets) rulljalusi döljer sig ett helt kök med vask, varmvattenapparat och elektrisk kokare. Form 1932, s. 111.
Ssgr: rulljalusi-bord. [jfr amerik. eng. roll-top desk] skrivbord med rulljalusi; jfr rull-skrivbord. SvD(A) 1922, nr 3, s. 12.
(4 a) -JÄRN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2863). (rull- 1764. rulle- 1804) (†) konkavt pressjärn för uppskålning o. pressning av rulékant på hatt. BoupptVäxjö 1764 (efter hattmakare). Därs. 1804 (efter hattmakare). —
(1 b) -KALANDER. [jfr t. rollkalander] (numera bl. tillf.) tekn. kalander vari papper o. d. pressas o. glättas gm att föras fram mellan ett flertal valsar (numera vanl. kallad enbart kalander). TT 1901, Allm. s. 25 (vid pappersbruk). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -KAMIN. (i sht förr) jfr kamin 2 o. -bord 1 a. AB 1889, nr 280, s. 1. Dagen 1915, nr 270, s. 6. —
(1 a) -KAMP, r. l. m. (i vissa trakter) påsklek som tillgår så, att deltagarna ställa upp ett antal ägg i rad o. därefter i tur o. ordning rulla en femöring utför en kort bräda, varvid var o. en vinner de ägg som han träffar med femöringen; jfr kamp, sbst.2 3. Fatab. 1906, s. 142 (från Skåne). —
(1 a) -KAR, n. (förr) brandkar av plåt, försett med en bygel som var avtagbart fäst vid en i karets mitt anbragt stång o. med vars hjälp det tomma karet kunde rullas, då det var stjälpt på sidan. KatalCJacobsen 1892, s. 235. —
(6 c) -KAUS. [jfr holl. rolkous; benämningen beroende på att kausen kan vrida sig kring en annan kaus] (†) massiv rundkaus av järn. Boström Tackl. 72 (1840). Frick o. Trolle 159 (1872). Lundell (1893). —
-KAVLE. (rull- 1757 osv. rulle- 1871) [jfr anm. sp. 2829]
2) (numera föga br.) till 1 a, 3 a: degkavle, brödkavle; jfr rulle, sbst.3 2. HovförtärSthm 1757, s. 3970. BoupptVäxjö 1899.
3) (i sht i vissa trakter) till 4 a: kavle varpå ngt upplindas; jfr rulle, sbst.3 1 a. Hörlén GSed. 154 (1914). Fatab. 1930, s. 213. —
(6 b) -KEDJA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2863), r. l. f. (mera tillf.) på traktor o. d.: krypkedja (varpå traktorn osv. rullar). HbSkogstekn. 297 (1922). —
(6 a) -KISTA. [jfr t. rollkasten] (†) vid stampvärk: i lutande ställning anbragt låda vari malmen matades fram till bokstämplarna gm att rulla; jfr -bokvärk, -stång. Rinman 1: 289 (1788: Rollkista). Heinrich (1828). —
(4 a) -KLAFF. jfr klaff, sbst.1 4 b, o. -jalusi. Ett amerikanskt skrifbord med rullklaff. Essén Bluff. 105 (1908). —
(1 b, 6 b) -KLAFFBRO~02, äv. ~20. [jfr t. rollklappbrücke] tekn. klaffbro vars klaff gm rullning förskjutes bakåt, då den öppnas; jfr -bro. 3NF 3: 1269 (1925). —
(6 a (γ)) -KLOT. särsk. bot. om rullande klotet (se rulla, v. 6 a γ slutet). Krok o. Almquist Fl. 2: 98 (1907). SvFiskelex. 153 (1955). —
(4 a) -KLYVARE, r. l. m. sjöt. klyvare (se klyvare, sbst.2) som kan rullas upp kring sitt stående lik; jfr -fock. Smith 462 (1919). —
(1 a) -KNIV. [jfr sv. dial. rullekniv, nor. rullekniv] (numera i sht i vissa trakter i folkligt spr.) båg- l. halvmånformig kniv (med ett l. flera blad) som användes för sönderskärning av ngt (t. ex. kött, örter, torv) o. som vid användningen föres i en vaggande l. rullande rörelse över det som sönderskäres; i sht förr äv. om redskap för sönderskärning av ngt, bestående av en vals försedd med cirkelrunda stålklingor. BoupptVäxjö 1830. 3bladig Rullknif. Därs. 1856. Rullknifven, en kafle, besatt med cirkelrunda stålklingor .. arbetar nästan kraftigare än krumknifven. Ahlberg FarmT 90 (1899). Ved-Måns .. fick sig anförtrodt att föra den stora rullknifven i korfmaten. Humble Hemm. 10 (1903). JernkA 1909, s. 263. Ramsten o. Stenfelt (1917).
Ssg: rullknivs-kavle. (i fackspr., föga br.) redskap för sönderskärning av ngt, bestående av en vals försedd med cirkelrunda stålklingor; jfr -kniv. KalSvVaror 683 (1916). —
-KORG. [jfr t. rollkorb (i bet. 1)]
1) (förr) bef. till 1 a: stor, med ull l. nöthår o. d. fylld skanskorg som placerades i liggande ställning o. av sappör(er) rullades framåt ss. skydd vid arbete i löpgrav o. d. Hazelius Bef. 324 (1836). 2NF 25: 884 (1917).
2) (mera tillf.) till 1 b, 6 b (jfr anm. sp. 2829): korg som går på rullar l. små hjul o. som är avsedd att förflyttas gm rullning; äv. om löpvagn på linbana (jfr korg 2). NPress. 1894, nr 340, s. 4. 2UB 3: 344 (1897; om löpvagn på linbana). —
(4 a, b) -KORT-PULPET. (i fackspr., i sht förr) skrivpulpet med en l. flera lådor med rullkortsystem. SvUppslB 23: 353 (1935). —
(4 a, b) -KORT-SYSTEM. (-kort- 1935 osv. -korts- 1929) (i fackspr.) i sht förr använt kortregister vari korten äro förenade med varandra till ett band som vid kortregistrets användning maskinellt l. för hand (med vev) rullas av från en rulle o. på en annan o. därvid löper över en skiva tjänande ss. underlag vid noteringar på korten. 3NF 11: 1259 (1929). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -KORV. (numera bl. tillf.) = -pölsa. Ehrensvärd Ant. 15/11 1822; jfr Fatab. 1945, s. 65. —
(4 a) -KRAGE. krage (vanl. på stickat klädesplagg) som rullas ihop till en rulle. DN(A) 1933, nr 343, s. 11 (på sweater). —
(1 b, 6 b) -KRAN. [jfr t. rollkran] tekn. rullbar (åkbar) kran (se d. o. 1) som går på rullar l. hjul på skenor. TT 1873, s. 219. —
(1 a, b, 6 a, b; jfr anm. sp. 2829) -KRANS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2864). [jfr t. rollkranz] (i fackspr.) kransformig l. cirkelrund bana (utgörande en vågrät skiva l. en skena l. ett spår) varpå ngt är avsett att vridas gm rullning l. på rullar (jfr -bana); äv. om (l. med inbegrepp av) ett antal i krets anbragta rullar varpå ngt vilar vid vridning (på sådan bana). BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 73 (1895). Kupolen (på pansartornet) uppbäres af ett underlag, som medelst en rullkrans hvilar på en cirkelformig rullbana, på hvilken den rör sig omkring en axel. 2UB 6: 386 (1904). En lavettbock på vändskivor, som vrider sig medelst en rullkrans — cirkelformig bana med rullar — på markfästet. LbArtillUnderoffSk. 46 (1915). SvUppslB 4: 1196 (1930; i svängbro). —
(6 a) -KROPP. tekn. rullande kropp (kula l. rulle), särsk. i rullningslager. HbVerkstTekn. 1: 430 (1944). —
(1 a) -KULA, r. l. f. (föga br.) kula (av sten l. lera o. d.) använd vid kulspel, spelkula. KalSvVaror 683 (1916). —
(1 a) -KULTUR. [jfr t. rollkultur] (†) = -rörkultur. LAHT 1897, s. 291 (konkret). Därs. 1900, s. 289 (konkret). —
(6 a; jfr anm. sp. 2829) -KVARN. (numera föga br.) tekn. krossmaskin (av växlande konstruktion) vari valsar l. rullar gm en rullande rörelse krossa o. söndermala godset; särsk.: kollergång. TT 1873, s. 233. Den .. rostade (koppar-)malmen krossas .. i rullqvarnar till korn af 2 millimeters groflek. JernkA 1876, s. 109. Såväl leror som tillhörande chamott malas tillsammans på kollergångar (rullkvarnar). SvGeolU Ca 6: 371 (1915). JernkA 1924, Bih. s. 64. —
(1 c, 6 c) -KÄRNA, r. l. f. (i sht i fackspr.) smörkärna konstruerad så att själva (det ss. en liggande tunna utformade) kärlet för grädden under kärningen bringas att rotera runt sin horisontella axel; jfr centrifug-kärna, kärn-ältare. Holmström Naturl. 3: 132 (1889). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -KÄRRA, r. l. f. [jfr t. rollkarre] jfr kärra, sbst. 1 o. -björn 1, -vagn 1; äv. om skottkärra (jfr -björn 2, -bår 1). Nordforss (1805). Lindfors (1824; om skottkärra). —
-LED, r. l. m. [jfr t. roll(en)gelenk (i bet. 3)] anat.
1) till 6 a: led (se led, sbst.1 1) vari den ena skelettdelen med sin ledyta vid rörelse rullar över den andras ledyta. Broman MännRör. 13 (1922).
2) (†) till 6 c (jfr anm. sp. 2829), om tvärgångjärnsled vari ledhuvudet har form av en rulle försedd med ett spår vari ledpannan ingriper med en styrlist. ARetzius hos Billing Hipp. 5 (1836, 1852).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) till 6 c: led (se led, sbst.1 1) vari den ena skelettdelen vid rörelse roterar (mer l. mindre nära) kring sin egen längdaxel, längsgångjärnsled. NF 9: 951 (1885). 2NF 15: 1488 (1911).
Ssgr (anat.): rulleds-skål. (†) till -led 2: ledskål i tvärgångjärnsled. ARetzius hos Billing Hipp. 29 (1836, 1852).
-vals. (†) till -led 2: valsformigt ledhuvud i tvärgångjärnsled. ARetzius hos Billing Hipp. 29 (1836, 1852).
-yta. 1) (numera bl. tillf.) till -led 1: ledyta i rulled. 2) (†) till -led 2: ledyta i tvärgångjärnsled. ARetzius hos Billing Hipp. 28 (1836, 1852). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -LEDARE, r. l. m. tekn. vid valsvärk: ledare (se d. o. 10) som medelst roterande rullar för in valsgods i valsspår (motsatt: glidledare). TT 1957, nr 7, Annons. s. 1.
Ssg: rulledar-låda, r. l. f. tekn. med rulledare försedd lådliknande anordning för införande av valsgods i valsspår. TT 1957, nr 7, Annons. s. 1. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -LEDNING. (föga br.) tekn. rulltransportör, rullbana. SvSkog. 958 (1928). —
(4 a) -MASK, m. l. r. [vecklarfjärilarnas larver leva vanl. i hoprullade l. hopvecklade l. sammanspunna blad] (†) (larv av) vecklarfjäriln Cacœcia piceana Lin.; jfr rullare 2. Nelin SvarVetA 55 (1763). —
(1, 2 a, 3 a γ, 4) -MASKIN. [jfr t. rollmaschine] maskin för rullning av ngt; särsk. till 4 a, om maskin för rullning l. rundning av ngt, särsk. upprullning av ngt (t. ex. papper, garn) i l. på rullar; jfr rullnings-maskin. SLorS 12: 22 (1896; för upprullning av garn). Begagnad Rullmaskin som .. kan användas för upprullning av papper önskas köpa. SvD(A) 1931, nr 181, s. 13. ”Tänk, när .. (Swedenborg) hjälpte Karl XII att klara hela svenska flottan med sina rullmaskiner”, sade prins Gustaf Adolf. Alm-Eriksson Prinsskol. 223 (1932). En automatiskt mätande rullmaskin. HantvB I. 1: 260 (1934; använd vid tapettillvärkning). SvIndLex. 1: 16 (1948; om maskin för rundning av tunnare plåt till smala rör o. d.). TNCPubl. 29: 63 (1958; om maskin för omrullning o. samtidig skärning på längden av pappersbana).
Ssgr: rullmaskins-hus. (mera tillf.) vid fabrik o. d.: hus vari rullmaskin(er) är(o) inrymd(a). PT 1910, nr 163 B, s. 3.
-utskott. tekn. utskott (felaktig produkt l. avfall) från rullmaskin (för omrullning o. samtidig skärning på längden av pappersbana); jfr rull-utskott, sbst.1 TNCPubl. 29: 67 (1958). —
(1 b; jfr anm. sp. 2829) -MATNING. tekn. matning som sker gm att godset rullas fram (på rullbana o. d.); äv. konkret, om anordning för sådan matning. JernkA 1875, s. 361 (konkret). —
(1 c) -MOMENT. tekn. vridande moment (se d. o. 1 b) för flygplansvinge med avs. på rullrörelse (vridning kring flygplanets längdaxel). SvTeknUppslB 3: 415 (1944). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -MOPS. [efter t. rollmops (se rollmops)] (numera mindre br.) kok. rollmops. Holmqvist LillaKokfr. 60 (1910). Nygren HusmKokb. 101 (1920). —
(1 d) -MUSKEL. [jfr d. rullemuskel, t. rollmuskel] (numera föga br.) anat. muskel som tjänar att åstadkomma en rullande rörelse hos en kroppsdel; jfr rotator 1. Thorell Zool. 1: 214 (1860). Müller LbAnat. 103 (1905). särsk. [jfr anm. sp. 2829] om den övre sneda ögonmuskeln, som tjänar att vrida ögat inåt (o. som passerar över en rullformig bildning av fibrös vävnad). Schützercrantz Walter 97 (1801).
Ssg: rullmuskel-nerv. [jfr t. rollmuskelnerv(e)] (numera föga br.) anat. nerv som innerverar den övre sneda ögonmuskeln; jfr -muskel slutet. Müller LbAnat. 232 (1905). —
(4 a) -MÅRD, m. l. r. [jfr t. rollmarder; vissa rullmårdar ha inrullbar svans] zool. djur tillhörande släktet Paradoxurus F. Cuv. (palmmårdar) l., allmännare, tillhörande en grupp (i södra Asien levande) rovdjur som omfattar detta släkte jämte vissa närstående släkten (Arctictis Temm., Paguma Gray m. fl.). 1Brehm 1: 213 (1874). En äkta rullmård är binturongen, Arctictis binturong Raffl. 4Brehm 3: 153 (1922). 2SvUppslB (1952).
(jfr anm. sp. 2829) -MÅTT. [jfr t. rollmass (i bet. 1 o. 2)] (i fackspr.)
1) (föga br.) till 1 a, b: för uppmätning av krokiga linjer avsett måttvärktyg vars väsentligaste del utgöres av en trissa som rullas utmed linjen o. sedan antingen rullas tillbaka samma sträcka längs en rak linje l. också gm kuggutväxling påvärkar en visare som direkt anger den överfarna sträckans längd, kartmätare, kurvimeter. BonnierKL 8: 497 (1926).
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -MÄTBAND~02, äv. ~20. (numera bl. tillf.) måttband som förvaras hoprullat (t. ex. i en kapsel) l. upplindat på en trissa o. d. Zidbäck (1890). —
(1 a) -NAGG, r. l. m. brödnagg i form av en med piggar besatt kavle avsedd att rullas över brödet. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 75. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -NECESSÄR. necessär avsedd att rullas ihop; jfr res-rulle. KatalNK 1916—17, s. 125. —
(4 a) -ORM. [jfr t. rollschlange samt nylat. Tortrix, äldre namn på ormsläkte vari såväl Anilius Oken som Eryx Daud. inräknades; benämningen åsyftar ormarnas förmåga att rulla ihop sig] zool. orm tillhörande familjen Anilidæ, vars arter leva i sydöstra Asien o. i Sydamerika (i sht i pl., om denna familj); förr äv. om den i västra Asien o. sydöstra Europa levande ormen Eryx jaculus Lin. (äv. kallad den turkiska rullormen), europeisk sandboa. Rebau NatH 1: 523 (1879; om Eryx jaculus Lin.). Den turkiska rullormen. NF 4: 703 (1881). Familjen Rullormar. 4Brehm 10: 361 (1927).
(1 a) -PARTI. (†) om det lag i kricket till vilket kastarna (”rullarna”) höra, ute- l. fältparti. Norman GossLek. 111 (1878). —
(1 b, 6 b) -PLANIMETER. [jfr t. rollplanimeter] (i fackspr.) planimeter vilande på två på samma axel anbragta (räfflade) rullar som, då instrumentets stift l. märke föres utefter konturen av en uppritad figur, rulla i rät linje på underlaget o. vilkas rörelse påvärkar räknevärket; motsatt: polarplanimeter. LandtmätStyrCirk. 14/7 1891, s. 2. —
(1 b) -PLANK. (numera föga br.) koll.: plankor i l. till landgång för körning med skottkärra. MosskT 1890, s. 205. —
(1 b) -PLANKA, r. l. f. (numera föga br.) planka som (tillsammans med andra av samma slag) utlägges l. är avsedd att utläggas ss. landgång för körning med skottkärra; jfr -plank. BoupptVäxjö 1894. —
(1 b) -PORT. [jfr d. rulleport] (mindre br.) på rullar löpande, åt sidan skjutbar port, skjutport; jfr -dörr. (Gods-)magasinen .. hafva rullportar i långväggarna. SJ 2: 427 (1906). SvIndKal. 1950, TillvReg. s. 95. —
(1 a, 6 a) -PRESS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2866). [jfr t. rollenpresse, eng. rolling-press, roll-press] tekn. för koppartryck använd press (vars pressande del utgöres av en vals som rullas fram över kopparplåten), koppartryckspress. Serenius Aaa 4 b (1734). —
-PULPET.
1) (i sht i fackspr.) till 1 b, 6 b (jfr anm. sp. 2829): skrivpulpet som går på hjul l. rullar o. som är avsedd att förflyttas gm rullning; jfr -bord 1 a. JärnvStyrMeddOrganAvd. Ta 1: 34 (1946).
(6 a) -PUNKT. tekn. tangeringspunkt mellan delningscirklarna hos två i varandra ingripande kugghjul. Meijer Maskinelem. 227 (1944). —
(5 c, 9 a) -PUNSCH. (i sht förr) punsch som medförts på fartyg o. utsatts för invärkan av fartygets rullningar, sjörullad punsch. SD(L) 1904, nr 50, s. 4. Engström Milst. 146 (1929). —
(4 a) -PUTA, r. l. f. (†) tunn tageldyna avsedd att lindas kring lem vid fraktur o. d.; jfr puta, sbst.3 1 a, o. -binda. TLäk. 1833, s. 437. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -PÄNDEL. (i fackspr., mindre br.) pändel (se d. o. 2) med rullblock (se -block 2), hisspändel. KatalInstallAsea 1931, s. 241. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -PÖLSA. (rull- 1804 osv. rulle- 1884—1954) [jfr dan. o. nor. rullepølse] (numera bl. tillf.) kok. anrättning bestående av slaksida som sönderdelats i stycken, tillsatts med fett, salt o. kryddor o. hoprullats samt sytts samman till en korvliknande rulle (vilken vanl. kokas o. pressas samt skivas till smörgåspålägg); jfr -korv. Wåhlin LbLandth. 74 (1804). Norsk rullepölsa. Langlet Husm. 596 (1884). Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 189 (1934). —
(4 a) -RAND. tekn. kant l. rand (på föremål, t. ex. skål) som har mer l. mindre hoprullad l. rundat böjd form, rullad kant. HbVerkstTekn. 2: 139 (1944). —
(4 a) -REV, n. [jfr -revning] sjöt. anordning för revning av segel varvid seglet rullas upp på bom l. stång o. d. gm vridning av bommen osv.; motsatt: bindrev; jfr patent-rev. 2NF 24: 1459 (1916). —
(4 a) -REVNING. (mera tillf.) revning medelst rullrev; äv. konkret: rullrev. SD 1900, nr 206, s. 3 (konkret). 2NF 24: 1459 (1916; abstr.). —
(4 a) -RIGG. (föga br.) sjöt. av F. Ljungström uppfunnen (1935 lanserad) rigg kännetecknad av att ett dubbelt trekantsegel är fäst vid en vridbar mast kring vilken seglet kan rullas upp, ljungströmsrigg. GHT 1935, nr 236, s. 16. Därs. nr 240, s. 7. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -RÅN, äv. -RÅ, n. mer l. mindre rullformigt rån som efter gräddning varmt rullats över en käpp l. dyl. o. skjutits av, sedan det svalnat. Idun 1931, s. 733. jfr LandsmFrågel. 16: 31 (1929). —
(1 a) -RÖR. [jfr t. rollröhrchen] (†) provrör på vars väggar man låter bakteriekultur stelna gm att rulla röret över is. Almquist Häls. 26 (1894).
Ssg: rullrör-kultur. [jfr t. rollröhrchenkultur] (†) bakteriekultur i rullrör; jfr rull-kultur. Sundberg Mikroorg. 25 (1895). —
(1 a, 6 a) -SAND. (i fackspr., numera föga br.) glacifluvial sand; jfr rullstens-sand. Erdmann SvQvartBildn. 84 (1868). AtlFinl. 4: 17 (1899). —
(1 a, 6 a) -SCHAKT. [jfr t. rollschacht] bärgv. (av timmer l. sten o. d. uppbyggt, stundom i bärget utsprängt) schakt från brytningsplats (l. magasin) i gruva till en underliggande utfraktsort, avsett för (nedrullning l.) nedstjälpning av malm (o. stundom dessutom rymmande stegväg för personal); jfr -hål samt stört-, tapp-schakt. JernkA 1870, s. 97. Såväl bockorter som rullschakt muras stundom af slaggtegel eller vanligt byggnadstegel eller sprängas särskildt vid sidan af malmen. 2NF 10: 389 (1908). Rullschakten äro nedtill slutna med en lucka eller annat stängsel, som öppnas när man vill tappa malmen i de i utfraktsorten .. befintliga vagnarna. 3UB 4: 289 (1928). TT 1942, Bergsv. s. 53.
Ssg: rullschakts-uttag. (mera tillf.) bärgv. den del av ett rullschakt varigenom malmen uttages, tappglugg. TT 1901, K. s. 70. —
(1 a, 6 a) -SEGMENT. tekn. segmentformigt parti (särsk. på klaffbro) som är avsett att utföra en rullande rörelse på en tillhörande rullbana. TT 1940, V. s. 116. —
(1 a, c, 5, 6 a, c, 8) -SIKT; pl. -ar. [jfr d. rullesigte samt t. rolle i motsv. anv.] (i fackspr.) långsmal, mer l. mindre cylinderformig sikt som är anbragt i lutande läge (så att det tillförda materialet (mjöl, svavel o. d.) rullar nedåt i sikten o. det grövre passerar längs hela cylindern o. ev. stannar kvar vid siktens botten) o. som vanl. sättes i rörelse (i senare tid vanl. i roterande rörelse) under siktningen; jfr cylinder-, trommel-sikt, trommel samt slag-sikt. Lind 1: 389 (1749). KrigVAH 1824, s. 183. JernkA 1867, s. 267.
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -SILL. kok. koll. l. ss. ämnesnamn: (i ättika o. d.) inlagd sill bestående av hoprullade (på insidan med senap o. d. belagda) sillfiléer, sillrulad; jfr -mops. Holländsk rullsill. Holmqvist Sill 31 (1913). —
(9) -SJÖ. (mera tillf.) hav l. sjö där sjögång åstadkommer att fartyg rulla kraftigt. Dagen 1901, nr 149, s. 2. —
(1 a, b, 6 a, b; jfr anm. sp. 2829) -SKENA, r. l. f. skena varpå ngt är avsett att rulla l. förflyttas gm rullning l. på rullar; äv.: rörlig skena som vilar på rullar. (Skyffeln) är .. upphängd med en ketting, rörlig vid en trissa på en rullskena i pannhustaket. TT 1880, s. 110. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 73 (1895; om cirkelrund, vridbar, på rullar vilande järnskena i lavettage till haubits). Rullskenan som draperierna löpte på. Lo-Johansson Gen. 551 (1947). —
(1 a) -SKIFT. [jfr -skikt] byggn. skift av murstenar ställda på den smala långsidan (på låg högkant); jfr -skifte, -skikt. ArbB 119 (1887). HantvB I. 4: 160 (1936). —
(1 a) -SKIFTE. [jfr d. rulskifte samt -skikt] (numera föga br.) byggn. = -skift. LfF 1854, s. 322. —
(1 a) -SKIKT. [efter t. rollschicht; stenarnas ställning kan tänkas uppkommen gm att de rullats ett fjärdedels varv räknat från ett läge med den största ytan till ligg] (numera mindre br.) = -skift. Rothstein Byggn. 384 (1859). 2NF 18: 1369 (1913). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -SKINKA. [jfr d. rulleskinke] (i fackspr.) benfri skinka (stundom äv. annat benfritt stycke fläsk) som rullats ihop till en rulle o. hålles samman med ombundna snören. PriskurAFalk 1913, s. 3. —
-SKIVA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2866), r. l. f. (rull- 1752 osv. rulle- 1619)
2) farm. till 1 a, 2 a: upptill med handtag (knopp) försedd rund träskiva varmed piller rullas mot ett underlag (en undre, större träskiva) för att erhålla rund form. Ahlberg FarmT 288 (1899).
4) (numera knappast br.) tekn. 1 c, 6 c (jfr anm. sp. 2829): skivformig rulle (antifriktionsrulle) i lager, avsedd att minska axelns friktion gm att rullningsfriktion ersätter glidfriktion; jfr friktions-rulle. Julnålen, som ligger på 2ne rulskifvor, at förminska friction. König Mec. 159 (1752).
(6 a) -SKOTT. [efter t. rollschuss] (†) från artilleripjäs avskjutet skott varvid projektilen bragtes att rikoschettera o. rulla vidare, rikoschettskott; jfr studsnings-skott. Hazelius Artill. 106 (1833). Dens. Förel. 449 (1839). —
(1 b, 6 b) -SKÅP. med hyllor (för förvaring av böcker, handlingar o. d.) försett skåp (av stål) som löper på (små) hjul i spår o. som är avsett att (manuellt l. medelst elektrisk drift) förflyttas (i sin tvärriktning) gm rullning (varigm flera sådana skåp kunna anbringas intill varandra utan gångar emellan). DN(B) 1958, nr 49, s. 13. —
(1 a, 6 a; jfr anm. sp. 2829) -SKÄR, n. (i fackspr., föga br.) maskindel bestående av en skiva med ägg runtom o. avsedd att under kringvridning skära upp jord o. d., skivrist; jfr cirkel-rist. VaruhbTulltaxa 1: 421 (1931). —
(4 a) -SLAGSIDA~020. (i fackspr., numera föga br.) på slaktat nötkreatur: parti utgörande den bakre delen av kållappen (o. särsk. använt till rulad); jfr -bringa. 2UB 4: 358 (1899). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -SLANG. (i fackspr., numera föga br.) brandslang som förvaras hoprullad till en rulle, då den icke användes, slangrulle. Ahlström Eldsl. 399 (1879). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -SLID. tekn. i värktygsmaskin: slid som löper på rullar. Verkstäd. 1957, nr 1, Annons. s. 29. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -SNABEL. (†) hos fjäril: sugrör som är upprullat i spiral, då det icke användes; jfr -fjäder 1. Holmström Ström NatLb. 4: 54 (1852). —
(1 b) -SPAK, r. l. m. (förr) artill. spak medelst vilken en på rullar vilande (skepps)kanonlavett kunde förflyttas; äv. i utvidgad anv., om vev för kringvridning av sådan rulle vid förflyttning av lavetten. KrigVAT 1844, s. 11. De Ron o. Virgin 3: 47 (1890; i utvidgad anv.). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1 b) -SPARRE. (förr) mil. var o. en av de båda sparrar som vid byggande av krigsbro användes för utsättning av brobockar o. som förflyttades utåt i sin egen o. brons längdriktning gm att föras fram på en roterande rulle (på stranden l. på den färdiga delen av bron). KrigVAT 1845, s. 572. Lundell (1893). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -SPÅN. (numera bl. mera tillf.) spånliknande bakvärk som framställes gm gräddning (i schabloner) på plåt av en massa innehållande mandel, socker, mjöl m. m. o. som efter (den första) gräddningen rullas ihop över en käpp l. pinne l. dyl. (o. sedan färdiggräddas); jfr -rån. Grafström Kond. 281 (1892). Ehrnström PraktKond. 37 (1915).
-massa, r. l. f. (mera tillf.) massa (deg) av det slag som användes för framställning av rullspån. Grafström Kond. 260 (1892). —
(4 a) -STAKET. (i fackspr.) (ss. snöskärm använt) hoprullbart staket av vertikala, med järnkätting l. järntråd sammanbundna bräder l. spjälor; jfr -vägg. MeddStatVäginst. 67: 13 (1943). —
(4 a) -STANSVÄRKTYG~002 l. ~020. tekn. stansvärktyg för framställning av rullade kanter (rullränder) på föremål (t. ex. av plåt); jfr -värktyg. HbVerkstTekn. 2: 139 (1944). —
-STEGE.
1) (†) till 1 a: anordning påminnande till utseendet om en stege o. använd ss. underlag vid rullning av tunnor (ned från l. upp på fordon o. d.); jfr kuller-stege. Lind 1: 1493 (1749).
2) [jfr t. rolleiter] (föga br.) till 1 b: utskjutsstege (vars olika delar vid utskjutningen löpa på rullar l. trissor). TeknOrdb. 823 (1940). Engström SvTyTeknOrdb. (1951). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -STEK, sbst.1, r. l. f. kok. stek av sammanrullad skiva av ox- l. kalvkött l. av sammanrullade, i varandra lagda skivor av ox- o. kalvkött (belagd(a) med köttfärs); jfr -biff o. rulad 1. Langlet Husm. 222 (1883). Tornérhielm AllKokb. 239 (1955; av kalvkött). —
(4 a) -STEK, sbst.2, n. [jfr t. rollsteek, rollstich, eng. rolling hitch] sjöt. stek (knut) som användes vid påslagning av stjärt l. stoppare på en tross o. dyl. o. som utföres medelst en l. två rundtörnar jämte två halvslag l. medelst ormning med l. utan halvslag; jfr vant-stek. SohlmanSjölex. (1955). —
-STEN, se d. o. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -STICKA, r. l. f. sticka avsedd att rulla upp ngt på; särsk. om sticka för upprullning av rulltobak. En Rullsticka med svart skaft och Messings-knapp är borttappad emellan Jerntorget och Södra Kokhuset. DA 1808, nr 30, s. 4 (bet. oviss). LitTobakslex. 12 (1956). —
(6 a γ) -STIL. sport. stil vid höjdhopp, kännetecknad av att hopparen passerar ribban med framsidan vänd mot denna o. kroppen i mer l. mindre vågrätt läge o. därvid utför en rullande rörelse i luften. IdrIMar. 1935, s. 168. —
(4 a) -STJÄRT. [jfr t. rollschwanz] (mera tillf.) på orm o. d.: stjärt som kan rullas samman (omkring föremål o. användas ss. stöd för kroppen); jfr -svans. NF 2: 755 (1877; på boaorm). —
-STOCK. (rull- 1716 osv. rulle- 1710—1738) [jfr anm. sp. 2829]
1) till 1 a, b, 6 a, b.
a) var o. en av de stockar l. träkavlar som placeras ss. underlag under ngt som förflyttas gm att dragas l. skjutas på de rullande stockarna osv.; särsk. om sådan stock l. kavle för förflyttning av båt (upp) på land; jfr -kavle 1, rulle, sbst.3 1. Helenius 650 (1838). Collan Kalev. 1: 39 (1864). Vid svårare forsar drar man (i Lappland) båten på rullstockar ett längre eller kortare stycke till nästa farbara ställe. Torpson Norden 282 (1887). Grimberg VärldH 5: 449 (1931).
b) (om ä. förh., föga br.) i tröskvagn: var o. en av de båda med tänder försedda trästockar som vid tröskningen rullade över den utbredda säden. Västerb. 1931, s. 184 (1852).
a) vals l. stång kring vilken rullgardin rullas upp, rullgardinskäpp, rullgardinsstång. HusgKamRSthm 1710, s. 134. Därs. 1770, s. 169.
b) [jfr motsv. anv. av t. rollstock] rund träkavle varpå filt upplindas o. bearbetas vid valkning. Dalin (1855). —
-STOL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2868). [jfr t. rollstuhl (i bet. 1); jfr anm. sp. 2829]
1) till 1 b, 6 b: stol (särsk. för invalid l. sjukling, stundom äv. för barn) som går på hjul l. rullar o. som är avsedd att förflyttas gm rullning. Nordforss (1805). Ett .. litet barns .. rullstol. SDS 1886, nr 472, s. 2; jfr gång-stol. I rullstoln sköt jag dig i parken. Wirsén Vint. 54 (1890). Lagergren Minn. 7: 88 (1928). jfr (†): 1 Armländs rullstohl med dubbla hiuhl och trissor under. HusgKamRSthm 1745—47, s. 943; jfr arm-län.
2) (i sht i fackspr.) till 4 a: maskin för upprullning av ngt (t. ex. papper, tyg); jfr rull-stol, sbst.2. Sahlin SkånFärg. 58 (1928; om ä. förh.). SvIndustri 323 (1935).
Ssgr (till -stol 1): rullstols-bana, r. l. f. (föga br.) för personbefordran avsedd anordning konstruerad på liknande sätt som en rulltrappa men försedd med rullstolar för de personer som befordras. SD(L) 1904, nr 188, s. 2.
(4 a) -STRUMPA. [jfr d. rullestrømpe, eng. roll-top stocking] (i sht förr) flick- l. damstrumpa vars övre del rullas ihop (kring ett elastiskt band) under knäet. Den moderna (amerikanska) flickan med rullstrumpor. DN(A) 1926, nr 311, s. 7. —
(6 a) -STRUT. (†) om den smala öppning nedtill i ”rullkista” varigenom malmen matades ut till bokstämplarna. Rinman 1: 289 (1788: Rollstruten). —
(1, 6) -STRÄCKA, r. l. f. särsk. flygv. till 6 b, om vägsträcka som ett flygplan rullar på marken vid start l. landning. Söderberg PrFlygl. 1: 112 (1935). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -STRÖMMING. kok. koll. l. ss. ämnesnamn: benad strömming som rullats till rullar o. anrättats (gm stekning i ugn l. kokning); stundom äv. om enskild sådan strömming. Rullströmming Kr. 0,10 pr hg. SvD(A) 1918, nr 89 A, s. 4. —
(6 a) -STÅNG. (†) stång som, då en bokstämpel vid malmens minskning i bokkistan nådde ett visst läge, påvärkades av stämpeln o. därvid stötte till ”rullkistan”, så att malmstycken matades fram, ”knekt” (se d. o. 5 c γ). Rinman 1: 289 (1788: Rollstången). —
(1 b; jfr anm. sp. 2829) -STÄLLNING, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2868). byggn. på rullar skjutbar byggnadsställning (använd vid putsnings- o. målningsarbeten, reparationer o. d.); äv. om hängande, på rullar förskjutbar ställning under bro o. d., använd för besiktning, reparationer o. d. VGR 1807, Verif. s. 558. TT 1891, s. 114 (om hängande ställning under bro). —
(4 a) -SVANS. [jfr t. rollschwanz] zool. svans som kan rullas samman (kring föremål l. kring sig själv) o. användas ss. griporgan l. ss. stöd för kroppen (jfr -stjärt o. grip-svans); numera mindre br. utom i nedan anförda ssg. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 107. Rebau NatH 1: 24 (1879).
Ssg: rullsvans-apa, f.||ig. l. r. [jfr t. rollschwanzaffe] zool. apa tillhörande det amerikanska apsläktet Cebus Ll. l., allmännare, underfamiljen Cebinæ, vars arter ha lång, hårklädd svans som kan rullas samman (kring föremål l. kring sig själv) o. användas ss. griporgan l. ss. stöd för kroppen, kapucinapa, rullapa; särsk. i pl. ss. benämning på detta släkte resp. denna underfamilj. NF 14: 12 (1890; i pl., om underfamiljen Cebinæ). Rullsvansapornas slägte, Cebus. SDS 1897, nr 384, s. 2. (Stuxberg o.) Floderus 1: 9 (1899; om apan Ateles variegatus Wgn). 2SvUppslB 15: 770 (1950; i pl., om underfamiljen Cebinæ). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -SYLTA, r. l. f. kok. sylta av kött l. fläsk o. d. (särsk. o. numera vanl. av slaksida av svin, lamm l. kalv) som rullats ihop till en rulle (o. före l. efter kokningen förvarats i saltlake). Serenius H 2 b (1734). Rullsylta tillredes af mag- eller sidfläsket af ett ungt svin. Friberg Kokb. 60 (1893). Mörne MistrBlås. 149 (1933). jfr (†): Rull-Sylta af Ål. Warg 296 (1755). —
(13 a, b α) -SÅNGARE. m. l. r. [jfr d. rullesanger samt t. roller] (i sht i fackspr.) fågel (vanl. kanariefågel, särsk. av tysk ras) som vid sång frambringar en serie av raskt efter varandra följande (rullande, pärlande) toner. Äkta Harzkanarier (rullsångare). DN 1914, nr 15749, s. 12. Det påstås .., att gråsparvungar, som uppfostras av kanariefåglar, till en viss grad lära sig fosterföräldrarnas läten, även om de icke kunna bli ”rullsångare”. FoFl. 1944, s. 206. GbgP 1952, nr 325, s. 12. jfr: Äkta Hartzerrullsångare. GHT 1896, nr 3 A, s. 4. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -SÄNG. säng som går på rullar l. hjul o. som är avsedd att förflyttas gm rullning. BoupptSthm 1676, s. 1488 b. En inbyggd säng med rullsäng under. RedNordM 1926, s. 9. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -SÄTE. (numera bl. tillf.) jfr -stol 1; särsk. om rörligt, på hjul l. rullar gående säte i (kapp)roddbåt, slejd. Nordforss (1805). Balck Idr. 2: 553 (1887; i kapproddbåt). —
(4 a) -SÖM, r. l. m. [jfr t. rollsaum] (i fackspr., i sht sömn., numera föga br.) söm som åstadkommes gm att tygkanterna rullas ihop över varandra, innan de sys ihop, l. gm att två tygstycken sys samman o. de därvid uppkomna kanterna rullas ihop över varandra o. hopsys med fållstygn (jfr fäll-söm); äv. = -fåll. Freja 1873, s. 173 (om rullfåll). Rullsöm .. användes .. för sammansyendet av båldelar i skjortor. Sömnadsb. 256 (1915). Rullsöm .. brukas på simplare båtsegel för att sy ihop dukarne med. Smith (1917). TeknOrdb. 829 (1951). —
(1 a) -TANK. (i fackspr.) cylinderformig tank (behållare) för motorbränsle o. d., avsedd att förflyttas gm rullning. LD 1958, nr 228, s. 12. —
(1 a, 6 a; jfr anm. sp. 2829) -TAPP. (numera bl. tillf.) (axel)tapp kring vilken rulle l. rullande maskindel rör sig. De Ron o. Wirgin I. 8: 14 (1887). —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -TRANSPORTÖR, r. l. m. (i fackspr.) för kontinuerlig transport av gods avsedd anordning bestående av en (i en ram l. dyl. monterad) serie rullar på vilka godset förflyttas; jfr -bana, -bord 1 b, -bro 2, -bänk 1 b. 2NF 29: 598 (1919). —
(6 b (β); jfr anm. sp. 2829) -TRAPPA. [jfr t. rolltreppe] transportanordning för personbefordran i form av en rörlig trappa bestående av ett antal små, på lutande skenor löpande vagnar som äro utformade ss. trappsteg o. på sidorna fasthakade vid en ändlös kedja. Östergren (cit. fr. 1932; om eng. förh.). Rulltrappan (på Skansen) består av två enkeltrappor, vilka kunna manövreras för upp- eller nedfart. Fatab. 1939, s. 230. —
(1 b, 6 b) -TRISSA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2870), r. l. f. (mera tillf.) trissa som anbragts l. är avsedd att anbringas under ngt för att möjliggöra förflyttning gm rullning; jfr -hjul 3. KrigVAH 1892, s. 232. —
(13 b β α') -TRUMMA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2870), r. l. f. [jfr t. rolltrommel, fr. caisse roulante, it. cassa l. tamburo rullante] (numera föga br.) mus. mindre trumma med träram o. utan snarrsträng (sejare) (o. med jämförelsevis dovt ljud), marschtrumma; jfr virvel-trumma. Bauck 1Musikl. 2: 273 (1871). 2NF 30: 56 (1919). —
-TRÄ. (rull- 1880 osv. rulle- 1958)
1) (numera bl. tillf.) till 1 a, b, 6 a, b (jfr anm. sp. 2829), = -stock 1 a. Lönnroth 2: 679 (1880).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 3 a β, = kavel-don. KatalSkånKonstF 1958, s. 24. —
(6 a) -TUGGARE, r. l. m. (förr) krossmaskin (tuggare) vari den rörliga käften har form av en cirkelsektor som utför en rullande rörelse; jfr sektorator. JernkA 1910, s. 337. —
(1 c, 6 c) -TUNNA, r. l. f. (numera knappast br.) roterande, invändigt med träribbor försedd cylinder av trä vari krut poleras, polertrumma. Dalin FrSvLex. 2: 77 (1843). Schulthess (1885). —
(1 a) -TÅG, n. [jfr d. rulletov] (i fackspr., särsk. sjöt., i sht om ä. förh.) tåg som användes för förflyttning av runt föremål (tunna, spira o. d.) från en nivå till en annan o. d. (särsk. till l. från fartyg) o. som (tillsammans med ett annat av samma slag) anbringas runt föremålet vilket vid tågets (tågens) halning l. firning sättes i rullning. Platen Glascock 1: 285 (1836). Upprullningen (av stockarna på en under byggnad varande flottbrygga) verkställes medelst rulltåg — af hvilka den ena ändan är fast i land, och den andra halas af folk på stranden. KrigVAH 1843, s. 194. Oxenstierna Vanderdecken 141 (1865). SohlmanSjölex. (1955). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -TÅRTA. bakvärk bestående av en mjuk kaka som i varmt tillstånd bestrukits med sylt l. kräm o. dyl. o. som rullats ihop till en rulle (vilken skäres i skivor); jfr -bakelse. Högstedt KokB 551 (1920). —
-UGN. tekn.
1) (mindre br.) till 6 a: i lutande läge anbragt, fast (icke roterande) ugn för uppvärmning av gods (cylindriska ämnen o. d.) som av sin egen tyngd rullar (rulla) nedåt, allteftersom godset utmatas i ugnens nedre del. SvTeknUppslB 2: 403 (1939).
2) till 6 c: i lutande läge anbragt, roterande (l. vaggbar), cylindrisk ugn (för cementtillvärkning l. för rostning av malm o. d.). JernkA 1894, s. 382. SvIndLex. 1: 145 (1948). —
(4 a) -UTSKOTT~02, äv. ~20, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2870). tekn. = rullmaskins-utskott. TNCPubl. 29: 67 (1958). —
(6 a α) -VAGGA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2870), r. l. f. (†) vagga på medar; motsatt: hängvagga. Linné Skr. 5: 74 (1732). FörhLäkS 1865, s. 25. —
(1 b, 6 b; jfr anm. sp. 2829) -VAGN. (rull- 1639 osv. rulla- 1608. rulle- 1640) [jfr d. rullevogn, t. rollwagen]
1) (i sht i fackspr.) för förflyttning gm rullning avsedd låg vagn som går på (stundom på spår löpande) rullar l. små hjul o. som användes för transport av tunga föremål (jfr -björn 1, -bock, -kärra); stundom äv. om var o. en av de små, på skenor löpande vagnar som tillsammans utgöra (ett mot krypkedja svarande) dragande organ på vissa traktorer. Möller 2: 716 (1785). Flera med hvarandra hopkopplade s. k. björnar eller låga rullvagnar. KrigVAH 1893, s. 26. Fartygen transporteras (på skeppsjärnväg) .. flytande i tråg, som löpa på rullvagnar. 2NF 25: 967 (1917). TT 1941, Allm. s. 10 (på traktor).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] vagn (särsk. för invalid l. sjukling l. för forsling av mat o. d.) som går på rullar l. (små) hjul o. som är avsedd att rullas (dragas l. skjutas) av person; jfr -stol 1. Schulthess (1885). Då och då drages en sjukling i bekväm rullvagn till eller ifrån badafdelningen (vid sjukhuset). Lundin NSthm 567 (1889). Form 1950, s. 112. särsk. [jfr motsv. anv. i ä. d. samt i t.] (†) = gång-vagn. Ifrån barnewaggan kommer man til rullwagnen. Schroderus Comenius 230 (1639).
3) [jfr motsv. anv. i (ä.) d. samt i t.] (†) enkel, lättare vagn l. kärra (särsk. för befordran av resande). Gement folck (åker) medh 4. 3. och 2. hästar, och thet vthi Fohrwagnar, Kutzkärror, och täckte rullwagnar. Schroderus Comenius 455 (1639; t. texten: rollwagen). Ekblad 47 (1764).
4) [jfr motsv. anv. i t.; jfr 3] (†) i sg. best., om den 1555 av den tyske författaren G. Wickram utgivna skriften Das Rollwagenbüchlin (dvs. ”den lilla rullvagnsboken”) innehållande en samling komiska berättelser lämpliga att berättas ss. underhållning under resor. PJGothus Martini 53 (1608).
-makare. (†) till -vagn 3: person (vagnmakare) som tillvärkade enklare, lättare vagnar l. kärror (för befordran av resande). Linc. Dd 6 b (1640). —
(4 a, 6 a, c; jfr anm. sp. 2829) -VALS; pl. -ar. (numera bl. tillf.) tekn. vals som utför en rullande rörelse (med l. utan förflyttning över ett underlag o. d.); stundom äv. om vals som gm sin roterande rörelse åstadkommer att ngt (t. ex. en lina) lindas kring valsen; förr möjl. äv. om valkningsmaskin vari väven bearbetas med valsar; jfr rulle, sbst.3 1, 1 a. Rullhvals, som vid bokar-hjulstockens omgång updrager malmtunnan. VetAH 1756, s. 195. (Sv.) Rullvals. .. (fr.) Foulon (möjl. felaktigt för Fouloir) à rouleaux. Nordforss (1805). Den kallvalsade stången rätas .. i en sorts svarf medels ett system af koniska rullvalsar. JernkA 1895, s. 355. Harlock (1944). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -VEV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2870). (i vissa trakter) vinda med vev, använd för tvinning av garn; jfr rulle, sbst.3 1 a β β'. Nordström Luleåkult. 147 (1925). —
(6; jfr anm. sp. 2829) -VIS, adv. (†) i fråga om förflyttning o. d.: på ett sätt som överensstämmer med l. påminner om en rullande rörelse. (Lat.) Rotatim. (Sv.) Såsom med hjul, rullvis. Ekblad 322 (1764). —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -VIVEL. [jfr t. rollenwickler] entomol. skalbagge tillhörande släktet Rhynchites Herbst l. (numera vanl.) underfamiljen Rhynchitinæ, vars arter rulla ihop blad av lövträd till strutar l. cylindrar i vilka äggen läggas. Holmgren Insekt. 78 (1867). FoFl. 1952, s. 158. jfr björk-, poppel-rullvivel.
Ssg: rullvivel-släkte. entomol. om skalbaggssläktet Rhynchites Herbst l. (numera vanl.) allmännare, om skalbaggssläkte tillhörande underfamiljen Rhynchitinæ. 1Brehm III. 2: 30 (1876). —
(4 a) -VÄGG. hoprullbar innervägg av vertikala spjälor l. ribbor; jfr -staket. Form 1944, Omsl. s. 32. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -VÄRK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2870), n. [jfr t. rollwerk] i sht konst. ornament bestående av hoprullade blad l. band o. d.; jfr pergamentsrulle-ornament. 1MinnNordM II. 3: 3 (1881). En oval kartusch med rullverk, änglahuvud och fruktknippen. Fatab. 1923, s. 32. Näsström FornDSv. 2: 212 (1948).
(4 a) -VÄRKTYG~20 l. ~02. tekn. värktyg för framställning av rullade kanter (rullränder) på föremål (t. ex. av plåt). HbVerkstTekn. 2: 139 (1944).
B (†): RULLA-VAGN, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (4 a) RULLE-BEN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 2859). (†) linda avsedd att lindas om benet ss. beklädnad, benlinda. KlädkamRSthm 1614 A, s. 41 a. —
-BÅR, -BÖR, se A. —
(4 a) -FÖNSTERGARDIN. (†) rullgardin för fönster. HusgKamRSthm 1710, s. 156. Därs. 1770, s. 112. jfr pelings-rullefönstergardin. —
(4 a; jfr anm. sp. 2829) -KALDUN; pl. -er (HovförtärSthm). [jfr (ä.) d. rullekallun] (†) anrättning bestående av inälvor som sönderskurits i stycken o. hoprullats samt kokats o. pressats; jfr rull-pölsa. HovförtärSthm 1639 A, s. 565. —
-KAVLE, -PÖLSA, -SKIVA, -STOCK, -TRÄ, -VAGN, se A.
D: (6 a, c) RULLNINGS-AXEL. (numera bl. tillf.) axel kring vilken en roterande kropp (förr särsk. himlakropp) rör sig, rotationsaxel. Törngren Artill. 2: 45 (1795). Jordens rullningsaxel. Lindhagen Astr. 347 (1860). —
(6 b) -BANA, r. l. f. (mera tillf.) jämn o. fast bana (vid flygplats o. d.) för flygplans landning o. start, rullbana. TeknOrdb. 822 (1940). TT 1943, V. s. 18. —
(6 a, c) -CIRKEL. tekn. i fråga om kugghjul: delningscirkel (representerande en tänkt cirkel som utan glidning rullar mot motsvarande tänkta cirkel hos ett ingripande kugghjul). TeknOrdb. 1151 (1940). Verkstadsb. 1: 659 (1944). —
(6 a) -FRIKTION. [jfr eng. rolling friction, fr. frottement de roulement] (i fackspr.) friktion vid rullning, rullfriktion; motsatt: glid- l. släpfriktion. TT 1873, s. 244. HantvB I. 2: 284 (1934).
(9) -FÖRSÖK. sjöt. försök (se d. o. 2) för undersökning av ett fartygs rullning (särsk. för utrönande av fartygets naturliga rullningsperiod), vanl. utfört på sådant sätt att manskap ömsevis förflyttar sig från den ena sidan av fartyget till den andra, till dess tillräckligt stora rullningar uppkommit (varefter tiden tages för ett antal rullningar o. medelvärdet för den naturliga rullningsperioden uträknas). Engström Skeppsb. 124 (1889). Nilsson Skeppsb. 83 (1932). —
(9) -GYROSKOP. sjöt. gyroskop avsett för minskning av ett fartygs rullning, gyrostabilisator. 2NF (1916). —
-HASTIGHET~102, äv. ~200.
1) till 6; särsk.
b) (numera bl. tillf.) till 6 c: rotationshastighet; förr särsk. om himlakropps rotationshastighet. Lindhagen Astr. 339 (1860).
2) sjöt. till 9: hastighet med vilken ett fartygs rullning äger rum. Engström Skeppsb. 124 (1889). —
(1 a, 6 a) -LAGER, n. (i fackspr.) lager (se lager, sbst.3 4) i vilket den rörliga delen (axeln o. d.) för minskande av friktionen rör sig mot ett antal roterande kroppar (särsk. kulor l. rullar); jfr rull-lager 2. SvD(B) 1946, nr 308, s. 15. —
(2 a, 4 a) -MASKIN. maskin för rullning av ngt; jfr rull-maskin. TT 1894, M. s. 30. 2NF 28: 574 (1918; för rullning av teblad). —
(6 a) -MOTSTÅND~02, äv. ~20. (i fackspr.) motstånd (se d. o. 2) på grund av rullfriktion, rullmotstånd. Lundberg Lok. 23 (1902). —
(9) -PERIOD. [jfr t. rollperiode, eng. rolling period] sjöt. tid som åtgår vid ett fartygs rullning från ett ytterläge åt ena sidan till motsvarande läge åt andra sidan o. tillbaka igen; i sht förr äv. om tid för ett fartygs rullning enbart från det ena ytterläget till det andra. Naturlig rullningsperiod, (fartygs) rullningsperiod, då rullningen icke påvärkas av vind o. sjögång. Engström Skeppsb. 122 (1889). (Sidotankar) anordnas numera ofta å stora lastångare för att vid behof genom tyngden af det vid fartygssidan i tankarna befintliga vattnet öka fartygets rullningsperiod och därigenom förbättra fartygets rörelser i sjögång. 2NF 25: 377 (1916). SvUppslB (1935). jfr: Felet har bestått i att kanonerna (på jagaren) av någon anledning kommit att avfyras under en nedåtgående rullningsperiod. VFl. 1920, s. 115. —
(1, 2 a, 4 a) -PROCESS. (mera tillf.) jfr process, sbst.1 5. TT 1894, M. s. 30. Bolin VFöda 331 (1934). —
(6 a) -RADIE. (i fackspr.) radie hos cirkel vars periferi utför l. tänkes utföra en rullande rörelse, rullradie. —
2) (numera bl. tillf.) till 6 c: rotation(srörelse); förr särsk. om himlakropps rotation(srörelse). KrigVAH 1827, s. 55. Lindhagen Astr. 144 (1858).
3) sjöt. till 9; äv. om rörelse som efterliknar ett fartygs(däcks) rörelse. TSjöv. 1901, s. 462 (hos rörligt monterad, för skjutörningar på land avsedd plattform). Ett fartygs rullningsrörelser i sjögång. 3NF 16: 1186 (1932). —
(9) -TANK. (numera mindre br.) sjöt. var o. en av de gm rör l. kanaler med varandra förbundna tankar (vattenkammare) som anbringas mittför varandra på båda sidor på isbrytare, för att man gm pumpning o. d. av vattnet från den ena sidan till den andra skall kunna åstadkomma krängningar, då isbrytaren skall tagas loss ur packis o. d., krängningstank; äv. om på liknande sätt anordnad tank avsedd för dämpning av fartygs rullning vid sjögång, slingertank. VFl. 1913, s. 69 (om slingertankar). SohlmanSjölex. (1955; på isbrytare). —
(6 c) -TID. (numera bl. tillf.) tid som åtgår för en kropps (förr särsk. himlakropps) rotation ett varv kring sin axel, rotationstid. Lindhagen Astr. 524 (1861). —
(6 c) -VARV. (numera bl. tillf.) varv som en kropp (förr särsk. himlakropp) roterar kring sin axel, rotationsvarv. Lindhagen Astr. 502 (1861). —
-VINKEL.
1) (numera bl. tillf.) till 6 c: vinkel vars båge utgöres av den bana som en punkt på en roterande kropps (förr särsk. himlakropps) yta tillryggalagt under en viss tid, rotationsvinkel, vridningsvinkel. Lindhagen Astr. 409 (1860).
2) sjöt. till 9: vinkel mellan fartygets lodlinje i upprätt läge o. en linje dragen vinkelrätt mot kölen i fartygets mittplan, då fartyget vid rullning kommit i lutande ytterläge åt endera sidan, krängningsvinkel. KrigVAH 1848, s. 26. —
(6 a) -YTA. (i fackspr.) om den yta på ett hjul o. d. som vid hjulets osv. rullning kommer i beröring med underlaget. TT 1877, s. 12.
Avledn.: RULLARE, om person m.||(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m. [jfr d. ruller, holl. o. t. roller]
1) till 1, 2, 4: person som rullar ngt l. (i bet. a γ) sig; särsk.
a) till 1 a; särsk.
α) [jfr eng. bowler] (†) i kricket: spelare med uppgift att från sin plats invid den ena grinden söka kasta (l. rulla) bollen så, att den efter att ha studsat slår ned tvärträna (överliggarna) på den motsatta grinden, kastare. Ytter KroppsöfnLek. 82 (1868). Hagdahl DBäst. 168 (1885).
γ) (tillf.) till 1 a δ: person som rullar l. vältrar sig fram. Lundgren MålAnt. 2: 121 (1872; om pilgrim i Indien)
c) till 2 a; särsk.
α) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) i fabrik för tillvärkning av lerpipor: arbetare som (med hjälp av ett bräde) rullade lera till smala cylindrar (utgörande ämnen till pipor). Möller (1790). Dalin (1855).
α) arbetare som rullar (vanl. spunnen, ofta äv. flätad) tobak till tobaksrullar. Lagerbring Carlsh. 11 (cit. fr. 1731). (Tobaksfabriken) drifves af 1 mästare 1 rullare och 2:ne spinnare utom 12 gåssar. FoU 25: 126 (c. 1786). ArbStat. A 2: 113 (1899; äv. om kvinnliga arbetare).
β) i fråga om cigarrtillvärkning: arbetare som lindar om täckblad om vickel. SDS 1896, nr 314, s. 2. Vanligen utföres cigarrens tillverkning av två personer, en rullare och en vickelmakare. 2UB 4: 657 (1899).
γ) arbetare som sköter maskin för upprullning av garn på rullar l. bobiner; jfr bobinare. FörtArbetTextilf. 2, 3 (1909).
δ) arbetare som sköter maskin för hoprullning av papper i rullar vid pappersbruk. PT 1912, nr 224, s. 3.
2) (†) till 4 a: fjäril tillhörande överfamiljen Tortricina, vars arter i larvtillståndet vanl. leva i hoprullade l. hopvecklade l. sammanspunna blad, vecklarfjäril, vecklare; jfr rull-mask. Retzius Djurr. 92 (1772). Schulthess (1885). jfr blad-rullare.
Ssg (till rullare 1 d α): rullar-, äv. rullare-bord. (i fackspr., numera bl. tillf.) arbetsbord för arbetare som rullar tobak. SvSaml. 1: 6 (1763). —
RULLBAR, adj. till 1, 2, 4: som kan rullas; särsk.
RULLERSKA, f. till 1, 2, 4; kvinna som rullar ngt; särsk. (i fackspr.) till 4 a, om arbeterska som sköter maskin för upprullning av garn på rullar l. bobiner; jfr rullare 1 d γ. SLorS 12: 22 (1896). GT 1944, nr 100, s. 26 (i annons). —
RULLIG, adj. [jfr t. rollig] (numera bl. tillf.) till 6 a: som (på grund av sin form) lätt rullar l. (lätt) kan sättas i rullning; äv. om (del av) jordyta: som har en sfärisk ytas välvda form, sfärisk. Wikforss 2: 417 (1804). Idun 1953, nr 23, s. 34 (om jordyta).
RULLING, sbst.2, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content