SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
BORD 4rd, sbst.1, n.; best. -et; pl. = ((†) -er Palmblad Fornk. 2: 190 (1844; i bet. 4)). Anm. I vissa prepositionsuttr. förekommer ngn gg (i bet. 4) formen borde, t. ex. Spegel Guds verk 76 (1685: öfwer Borde; rimmande med giorde), GHT 1895, nr 221 B, s. 2 (: helt i borde).
Ordformer
(boord(h) G. I:s reg. 2: 203 (1525), L. Petri 2 Post. 328 a (1555). bo(h)l (bool) Messenius Sign. 35 (1612), J. J. Åbom (1716) i Karol. krig. dagb. 6: 358, C. A. Ehrensvärd Brev 1: 45 (1781); boll Oxenst. brefv. 11: 431 (1629: bollducker). borr Forssell Hist. II. 1: 63 (efter handl. fr. 1546: Ekeborr))
Etymologi
[fsv. borþ, motsv. d. bord, isl. borð, mnt. bort, mnl. boort, holl. bord, boord, t. bord, eng. board samt (lånadt från germ. spr.) fr. bord; jfr got. fotubaúrd, pall; utgående från en urgerm. stam borða-, bräde, ribba, i afljudsförh. till BRÄDE, samt möjl. äfv. från en urgerm. stam borzða-, kant, rotbesläktad med BORSTE, BRODD, BRODERA, BRÄDD o. BÅRD. Skrifningen bol (boll) betecknar dialektiskt uttal med kakuminalt l, utveckladt ur rd]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
A. bräde, planka o. i närstående betydelser.
1) bräde, planka. 2) skifva l. lucka (af hopfogade bräder l. plankor). 3) planka i fartygsskrofs sida. 4) sidovägg i fartygsskrof.
B. bohagsting bestående af (oftast af bräder gjord) skifva med underrede, samt i därur utvecklade betydelser.
5) om dylikt bohagsting i allm.; härunder (f) i uttr. handens bord. 6) matbord. 7) måltid, förplägnad. 8) underhållsanslag. 9) bordssällskap.
A.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt. o. eng. samt af holl. bord] (†) bräde, planka. Eder begæren .. athij (dvs. att I) med lichter (dvs. läkter) och boordh maagha sökia edher berningh in wthij danmark. G. I:s reg. 2: 203 (1525). Huggen Bord eller Planckar. Stadg. ang. landtmil. 2: 85 (1687). Lind (1749; under bohle). — jfr EKE-, FURU-, GRAN-BORD m. fl.
2) [jfr fsv. dampn bord, stiborþ samt motsv. anv. i dan. o. eng.; anv. beror i åtskilliga fall på nyare lån från eng.] skifva, lucka l. läm o. d. (bestående af flera hopfogade bräder l. plankor); nästan bl. ss. senare led i ssgr. Ehrencrona (c. 1730). Räktrawl, anordnad med (trål-)bord (s. k. ottertrawl). SFS 1902, nr 100. — jfr CENTER-, DAMM-, STIG-, TRÅL-, UTTER-BORD m. fl.
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. mnt.] planka i båts l. fartygsskrofs sida, bordläggningsplanka. Rålamb 10: 35 (b) (1691). (Rötter) hwar med .. (lapparna) binda tillhopa borden i sina små Båtar. Rudbeck Atl. 3: 207 (1698). En bååt a 4 bohl. S. Löfvingh (1730) i Handl. Finl. öden 1: 432; jfr språkprofven från 1730 o. 1880 nedan. 1 pråm .. bygd af fur på klink, 5 bord hög. PT 1892, nr 279 B, s. 4. Jollen tar in vatten .. Flera bord ä' spruckna. Janson Paradiset 159 (1900). jfr: Iag (hade) hela .. natten och dagen .. hållit på at Lovera i stormen med 3 bohl bååt (dvs. en båt med tre plankors höjd från kölen till sidans öfverkant). S. Löfvingh (1730) i Handl. Finl. öden 1: 435, samt: 5-bords-ekor. NF 4: 292 (1880).
4) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., t., eng. o. fr. samt af holl. boord] (utom i vissa fasta förb. numera bl. i skildringar af forntida förh.) sidovägg i båt l. fartygsskrof, skeppssida; särsk. om den öfre delen däraf (relingen). Gingo tå sex af thesze slagzkempar, på hwarthera asken (dvs. båten), huggandes sig fram ut med thet ena bordet (på skeppet). Verelius Herv. 68 (1672). (Han) föll .. (i sjön) emedan han för mycket lutat sig utöfver bordet. Ågren Gellert 169 (1757). (Ormen långe) gjorde med sina höga bord all (fiendernas) möda fåfäng. Lagerbring 1 Hist. 1: 197 (1769). Geete Ordklyfv. 107 (1888). — jfr BABORD, STYRBORD, FRI-, SKEPPS-BORD, äfvensom INOM-, UTOM-BORDS m. fl. — särsk.
a) [fsv. om bordh; jfr d. om bord(e); sannol. ombildning af mnt. an bort l. mnl. aen boort; jfr holl. aan boord, t. an bord, eng. on board, fr. à bord] (fullt br.) i sht sjöt. i uttr. om bord, numera vanl. hopskrifvet ombord; förr äfv. om bords.
α) intill, vid sidan af (ett annat fartyg).
α') [jfr d. lægge om borde, holl. een schip aan boord leggen, eng. to lay a ship on board] i uttr. lägga ombord med, förr äfv. l. till (ngn), förr äfv. lägga (ngn) ombord, lägga sitt fartyg intill (ett annat), segla tätt inpå (ett annat fartyg), i sht i fientlig afsikt (för att äntra). Etth .. lybbiskt skeep ladhe lovartt um bordh medh Mars. Hist. handl. 20: 173 (c. 1585). Lägga om bord til et skepp. Möller (1790). De båda skeppen .. lade ombord på hvarandra. Trolle Sjöoff. 1: 365 (1869). Jag .. gaf kapten Landais order att lägga fienden ombord. Därs. 370. Vikingaflottor, bemannade af fornfädrens andar, hvilka synas lägga om bord med hvarandra. Säve Hafv. sag. 13 (1880). (numera knappast br. utom i sjömansspr.) bildl.: ta upp strid med (ngn); börja tvist l. gräl med (ngn). Lind (1749). Sven Tväskägg visade .. ingen benägenhet att lägga om bord med den mägtiga Olof Tryggvason. Strinnholm Hist. 1: 347 (1834). — särsk.: af våda segla på (ett fartyg), stöta ihop, kollidera med (ngn). Yttersta uppmärksamhet (måste) användas för att ej lägga ombord på någon .. seglare. Skogman Eug. 1: 244 (1854).
β') i numera obr. förb. [jfr holl. een schip aan (het) boord komen] komma ombord l. om bords med (ngn), komma (ngn) ombord, komma tätt inpå (ett annat fartyg), i sht i fientlig afsikt; äfv.: af våda segla på (ett fartyg), kollidera med (ngn). Swenska Admiral Skeppet Krafwelen .. Sökte .. at komma medh .. (det fientliga amiralsskeppet) om Bord. Girs G. I 153 (c. 1630). Så snart the blefwe then fiendtlige flottan warse, söchte .. (de) at komma honom om bordh. RARP 7: 187 (1660). Äre tu Skip vnder Segel, och komma hwarandra om Bord, vthan at kunna thet hindra. Sjöl. 1667 Sjösk. 8. Han styrde .. med full vind mot Svenska flottan, sökande att komma om bord med skeppet Svanen. Fryxell Ber. 3: 271 (1828). bildl.: komma i lag med (ngn). Det har varit en urgammal klagan, at en flycktig väder-krämare (dvs. pratmakare), snarare kommit ombords med .. (de flyktiga fruntimren), än en som varit något stadig. Kling Spectator L l 1 b (1735). falla (ngn) ombord, (af våda) segla på (ett annat fartyg), kollidera med (ngn). Serenius G g g g 4 b (1757). vilja l. akta sig ombord med (ngn), vilja (ngn) ombord, vilja l. ha för afsikt att segla tätt intill ett fartyg (för att anfalla l. äntra). Någre lybische .. achtade sigh um bordh medh (skeppet) Hector. Hist. handl. 20: 173 (c. 1585). The Rysser föllo straxt vth, wille om Bordh medh Flottan. Girs G. I 226 (c. 1630). Engelendaren .. gaff fyr på Fransoserne effter dhe wille honom medh macht om Bord. OSPT 1687, nr 32, s. 5. bildl.: vilja ta befattning med (ngt). Där Smederne ingalunda om Bord wille med den ilake Kopparen. J. Sparre (1628) i Förkl. ang. kopparcomp. G 3 b. Därs. B 4 b (1689). vara ombord med (ngn), eg.: vara tätt inpå (ett annat fartyg); angripa, ansätta. G. I:s reg. 16: 643 (1544). Lät then Swenske Admiral (dvs. amiralsskeppet) stoore Kraffwelen, draga til Mickel och the andra, wiliandes wara om bordh medh them. Tegel G. I 2: 62 (1622). särsk. [jfr fsv. te äre mik huar dagh om bordh om teres lön] bildl. Synden och döden .. woro ock gerna om bord med the Christna, til at förderffua them. L. Petri 2 Post. 81 a (1555).
γ') bildl. i uttr. lägga sig ombord (förr äfv. om bords) med (ngn l. ngt), ge sig i lag med, befatta sig med; hvard. äfv.: lägga sig till med, knycka; förr äfv.: ge sig i strid med; förr äfv. gifva (ge) sig ombord med (ngn), ge sig i lag med; ge sig i strid med. Jag låter hvarcken trycka Brefvet (med klandret öfver poeterna) eller lägger jag mig sielf om Bords med desse gode Herrar. Sedolär. Mercur. 3: nr 14, s. 7 (1731). Jag är väl så klok, at intet ge mig med dem om bord: vi villja lefva i godt förstånd. Dalin Arg. 1: 141 (1733, 1754). Efter min gamla vana lägger jag mig föga ombord med till politiken hörande ämnen. L. Hammarsköld (1811) i Bref rör. N. skol. hist. 278. Är du ond på mig därför jag lagt mig ombord med (socialisterna)? Didring Malm 2: 41 (1915). Östergren (1917). (†) Mång oskick lägga sig med dryckenskap om bord (dvs. följa med dryckenskapen). Kolmodin Qv.-sp. 1: 52 (1732).
δ') [jfr d. bord om bord, holl. boord aan boord, t. bord an bord, eng. board on board, fr. bord à bord; jfr äfv. vägg om vägg] i uttr. bord om bord, om fartyg: sida vid sida, tätt intill hvarandra. Rodermännerna .. (skulle) kasta .. Jernhaker in vthi Fiendens Skepp, och hålle them in til sigh bool om bool. Schroderus Liv. 584 (1626). När de (två örlogsfartygen) .. å båda sidor kastat ut sina änterhakar och ligga bord om bord. Lidforss DQ 1: 519 (1890).
ε') i uttr. dikt ombord, tätt intill sidan på (ett annat fartyg) (jfr γ). Wåra Örlogz Skepp .. (skola) wara förplichtade .. ledsaga bemelte Brandare (dvs. brandskepp) dicht om Bord på Fiendens Skepp. Sjöart. 1685, art. 166.
β) [jfr motsv. anv. i holl., t., eng. o. fr. samt af d. om bord] innanför fartygets sida, in(ne) på fartyget, till fartyget. Gå, komma, stiga, vara ombord (på ett fartyg). Skicka, föra, taga, hafva ngt ombord. Allt väl ombord! 1200 Ryttare .. (voro) allareda om Bordh förde på Skeppen och Skutherne. N. Av. Extract 14 nov. 1657, s. 8. Två skicklige män (blefvo) tagne om bord. Landell Bligh 4 (1795). Det manskap, som tjänstgjort som roddare ombord på kanonsluparne. E. Söderhielm i Ill. mil.-revy 1898, s. 66. — särsk.
α') [efter eng. free on board] i uttr. fritt ombord, med priset för en vara beräknadt inklusive forsling till fartyget på afsändningsorten l. viss angifven plats samt inlastning, bordfritt, ”fob”. Smedman Kont. 1: 37 (1883).
β') bildl.: inom sig; jfr INOMBORDS. En Iordisk Kropp som haar en Himmelsk Siäl om Bord. Columbus Bibl. v. A 1 b (1674). Jag hade .. med alla dessa brorskålar fått mer vinångor ombord än mitt hufvud kunde tåla. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 84 (1865).
γ') i öfverförd anv., i fråga om annat än fartyg, ss. vagn o. d. Ackumulatorvagnar, drifna förmedels ström ackumulerad om bord. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 270. Man steg .. ombord (på tåget). Dahlbäck Åbergson 355 (1914).
γ) intill ett fartygs innersida; i uttr. babord, styrbord ombord, så långt som möjligt åt babords, resp. styrbords sida; lägga rodret dikt ombord, lägga rodret så mycket som möjligt åt sidan. Så snart Skeppet begynner at lofwa (skall man) läggia då Roret dicht om Bord. Rosenfeldt Tourville 83 (1698). Ett ideligen af Capitenen repeteradt .. rop af Bagbord om bord eller Styrbord om bord. Sparrman Resa 1: 8 (1783). Ekelöf Skeppsm. 277 (i handl. fr. 1872). Dens. Naut. ordl. (1898; under dikt).
δ) (†) öfver bord. Då dhe kastade honom om Bordh .. sahm (han) .. uthur dheras åsyyn. Rel. cur. 75 (1682). Olof Tryggason måste springa om bord, när alt hopp var ute. Dalin Hist. 1: 614 (1747).
b) [jfr motsv. uttr. i mnt., mnl., holl. o. t.] (†) i uttr. an bord, fram till ett (annat) fartyg; jfr a α α'. Jacob Bagge war i hogen så stoor, / Han lop strax them ahn bordh / Och begynte på dem at skiute. Hund E. XIV 89 (1605).
c) (†) i uttr. på bord, ombord (på ett fartyg). (Vi) Må .. vnnanom (dvs. unna honom) sittia på bol. Rondeletius 84 (1614).
d) [jfr motsv. uttr. i d., holl., t., eng. o. fr.] i uttr. öfver bord, förr äfv. utöfver bord, öfver bords l. borde.
α) (fullt br.) i sht sjöt. ut öfver fartygets sida ned i sjön. Gå öfver bord, falla i sjön från fartyget. Springa, hoppa, falla, kasta (sig) öfver bord. (En) man öfver bord! Han .. (har) tagith borth skiip gotz och ægedelar oc hugget alth folketh wtöffuer bord. G. I:s reg. 3: 257 (1526). Man .. feck binda styrmann fast, att han eij kom öfwer bools. Dahlberg Dagb. 21 (c. 1660; Lundströms uppl.). (Profeten Jonas) måste springa Råå och kastas öfwer Borde. Spegel Guds verk 76 (1685). Andre styrman .. blef .. spolad öfver bord. V. Bergdahl i LD 1910, nr 299 A, s. 3. — bildl.: förlorad, omstyr. En man öfver bord. Wieselgren (1882; boktitel). särsk. i uttr. kasta (ngn l. ngt) öfver bord o. d., öfvergifva, uppgifva, ge (ngn l. ngt) på båten. Vi kunne hädan efter kasta möda och bekymmer öfver bohl. Tessin Skr. 91 (1766). Naturvetenskapen skulle kasta sin metod öfver bord .., om den öfvergåfve sin kausalitetsuppfattning. Rydberg Varia 54 (1890, 1894). Tyskland .. kastar Turkiet öfver bord. NDA 1912, nr 305, s. 3. jfr: (Han) kunde .. medh galne förwirrade och förwicklade syllogismis häfwa en öfwer bord (dvs. bringa en ur fattningen). Hiärne Orth. 107 (1717).
β) (†) in öfver fartygets sida, in på fartyget, ombord. Officerarne gå morgon (dvs. i morgon) öfwer bord. G. W. Coyet (1702) i Karol. krig. dagb. 10: 203.
e) [fsv. wt for bordh; jfr d. for bord, isl. fyrir borð] (†) i uttr. ut för bord, öfver bord. (De) haffua huggit masterner vth for bordh. G. I:s reg. 10: 3 (1535). Sprong han uth för bordh och dränckte sigh sielff. L. Petri Kr. 56 (1559). Verelius Götr. 59 (1664).
f) [jfr motsv. uttr. i d., holl. o. t.] (fullt br.) sjöt. i uttr. från bord, (bort) från fartyget. Gå från bord, lämna l. aflägsna sig från fartyget; gå i land. Lägga l. sätta från bord, lägga ut från ett (annat) fartyg; ro l. segla undan från ett fartyg. Fartyget (hade) icke .. Ankrat när Ahl gick ifrån bord. Törngrenska målet 159 (1801). Lägga från bord, déborder. Weste (1807). Går .. (sjöman) utan lof från bord .. straffes med böter. Sjöl. 1864, § 293. Vi sätta från bord under trenne kraftfulla hurrarop. Trolle Sjöoff. 1: 184 (1869). Främmande från bord! Nyblom Golfstr. 9 (1911).
g) (fullt br.) sjöt. i uttr. från bord till bord, från den ena (inner)sidan af ett fartyg till den andra När rummet .. från fartygets botten och uppåt sträcker sig från bord till bord, d. v. s. från fartygets ena till dess andra sida. SFS 1880, nr 66, s. 35.
h) i uttr. till bords.
α) (fullt br.) sjömil. om kanons rörelse l. förflyttning inifrån fartyget fram till dess sida: fram till (l. mot) relingen. Grundell Anl. t. artill. 2: 37 (c. 1695). Canonerne halas til bords. Regl. f. tj. v. arméens fl. 1796, s. 49. Då skeppet klargjordes till strid, öppnades portarna och sattes kanonerna ”till bords”, d. v. s. så att lavetterna stodo tätt intill portklotsarna och så att kanonmynningarna kommo utanför skeppssidan. Wrangel Sv. fl. bok 49 (1898). Då kanonen efter rekylen går till bords. 2 Uppf. b. 9: 656 (1906).
β) (†) in på ett fartyg, ombord. Mina saker .. fördes til bords .., och vi hissade segel. E. G. Lidbeck (1752) i Sv. Merc. V. 3: 286.
i) (mindre br.) sjöt. i uttr. gå helt i borde, gå (inifrån) ända fram till fartygets sida. Det kunde nog emellan för- och storluckan blifva utrymme (till kojer åt manskapet), och man behöfde ändå icke gå helt i borde med skansen. GHT 1895, nr 221 B, s. 2.
j) [jfr holl. boven boord] (föga br.) sjöt. i uttr. ofvan bords, eg.: ofvan fartygssidans öfre kant; ofvan däck; under bord, under däck. Thyra, Olof Tryggvasons gemål, (hade) .. under hela striden vistats under bord. Strinnholm Hist. 1: 365 (1834). Båda (de kolliderande fartygen hafva) erhållit skador ofvan bords. GHT 1895, nr 240, s. 3.
k) i uttr. innan bords, se INNANBORDS; inom (in om, inne om) bord(s), se INOMBORDS; utom (ut om, ute om) bord(s), se UTOMBORDS.
l) (†) i uttr. vid bord, vid l. fram till ett fartygs sida. Igår är ett Holländisk Skepp .. arriverat .. och tå Skepparen kom wid (danske) Ammiralens Bord, hafwer Ammiralen honom frågat, hwartvth han wille taga sin koosa. N. Av. 11 sept. 1657, s. 6. Sedan vi .. hade Ankrat, så var 2:ne Båtar vid Bord, som tog emot 2:ne Packkistor. Törngrenska målet 231 (1801).
m) (†) i uttr. (det ena l. andra) bordet, på (den ena l. andra) sidan om ett fartyg. Dee dhansches flotta var på högre bordett. Hist. handl. 20: 173 (c. 1585). Konung Olof .. befalte att på det ena bordet om Ormen Långa skulle läggias (skeppet) Tranan, och på andra Ormen steckre. Reenhielm Olof Tr. 225 (1691).
B.
5) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt. o. ä. eng.; bet. utvecklad ur 1; jfr motsv. bet.-utveckling af lat. tabula] bohagsting l. dyl. bestående af en i allm. vågrät skifva af trä l. ngt annat fast ämne, hvilken mestadels hvilar på ett l. flera (oftast fyra) stöd, kallade ben l. fötter, o. afsedt att därpå lägga, sätta l. ställa hvarjehanda föremål; jfr DISK, sbst.1 II 2, o. TAFFEL. Bord af ek, björk, fur, mahogny osv. Ett rundt, ovalt, fyrkantigt, aflångt bord. Iesus gick in vthi templit .. och förstörte (dvs. stötte omkull) weslarennes bordh. Mark. 11: 15 (NT 1526). Han hafwer Några reesor slaget Näfwen i Bordet. Växiö domk. akt. 1662, nr 162. Jag hade på bordet framför mig consistorii betänkande. Höpken 2: 16 (1763). I kaféet högg man källarmästaren i kavajfliken vid bord efter bord. Hedenstierna Marie 9 (1896). — jfr ARBETS-, BAK-, BILJARD-, BLOM-, BLOMSTER-, BRÄDSPELS-, DISK-, DISSEKTIONS-, DIVANS-, EK-, FURU-, FÄLL-, FÖNSTER-, FÖRMAKS-, HÖRN-, KLAFF-, KONSOL-, KÖKS-, MAHOGNY-, MARKNADS-, MARMOR-, MAT-, MODELL-, NATTDUKS-, OPERATIONS-, PELAR-, RIT-, RÖK-, SALONGS-, SALS-, SCHACK-, SERVERINGS-, SKRIF-, SPEGEL-, SPEL-, SY-, TOALETT-, TRÄ-, TRÄDGÅRDS-, TVÄTT-, UTDRAGS-BORD m. fl. — särsk.
a) i vissa stående förb.
α) i det allittererande uttr. bord och bänkar. Springa l. hoppa l. flyga o. d. öfver bord och bänkar, springa osv. fram öfver möbler o. d. som stå hindrande i vägen. Sopa och göra reent / Bord och Benckiar bittigh och seendt. Sigfridi D 4 a (1619). (Han) rider träd-märr med tjufpojkar, och springer öfver bord och bänkar. Hagberg Shaksp. 3: 303 (1848). Den som tager en enka, får bord och bänka', men mycket att tänka. Sv. ordspråksb. 19 (1865).
β) [jfr d. reent bord samt TABELRAS; jfr äfv. göra ren disk (se DISK, sbst.1 II 2 a δ)] i uttr. rent bord, eg.: tomt bord; rent hus, tabelras; göra rent bord, eg.: ta bort allt som finns på bordet, särsk. dels: expediera alla de ärenden som föreligga till behandling l. som äro bordlagda, dels, anslutande sig till 6: äta upp allt som finns (på bordet); oftast allmännare: göra slut på allt som finns, göra rent hus, ta rubb o. stubb; utarma sig själf l. ngn annan; göra rent bord med (ngt), göra fullständigt slut på (ngt), fullständigt befria sig från (ngt). Våre Domstolar och Öfver-Rätter giöra ju nu så rent bord, at de vid vissa tider om året ej skiljas åt, förr än alla Criminalia äro afgiorde. Oelreich 275 (1755); jfr b. Norrlandsbanken har .. gjort i det närmaste rent bord med sina krediter åt det metallurgiska bolaget. NDA 1912, nr 267, s. 1. Det nya tänkandet .. har .. gjort rent bord med alla auktoriteter och traditioner. Lamm Swedenborg 26 (1915). — särsk. spelt. i kasino: om det tillfälle då ngn lyckas (enl. spelets regler) ta alla på bordet upplagda kort. Düben Lyck. talisman 4: 37 (1817). Lindskog Spelb. 207 (1847).
γ) bildl. i uttr. lägga korten l. papperen på bordet o. d., fullständigt yppa sin (l. ngn annans) belägenhet l. afsikter, oförbehållsamt framlägga fakta, drifva öppet spel; framlägga bevisen för sina påståenden. Iagh har intet lagt papperet på bolet förän nu. Carl XII Bref 317 (1702). Den kinesiske vicekonungen torde .. anse sig fritagen från att för verldens ögon lägga sina kort på bordet. SD(L) 1896, nr 248, s. 12. Gärna det, men korten, bevisen på bordet! Levertin Diktare o. dröm. 255 (1898). Korten på bordet, öppet spel. Hedin Andra varn. 38 (1914).
δ) (föga br.) bildl. i uttr. sticka under bordet med (ngt), sticka under stol med (ngt), dölja, hemlighålla (ngt). Han stack aldrig under bordet med sin tillgifvenhet för sin .. herre. Heidenstam Alienus 1: 122 (1892).
ε) bildl. i uttr. slå vantarna i bordet, göra konkurs, se under VANTE.
b) bord vid hvilket (mindre) rådplägande församling, ss. domstol, styrelse, kollegium l. kommitté, för sina förhandlingar l. vid hvilket (i större församling) ledaren af förhandlingarna har sin plats. På Cons(istor)ii bohl. Hernösands domk. prot. 1695, s. 418. (Landtmarskalken) gick .. bort och Gref Lewenhaupt trädde därpå till bordet (för att leda förhandlingarna). 2 RARP 6: 59 (1731). Inför polisens bord. SvT 1852, nr 16, s. 3. Tjänstgörande vid Skånska hofrättens bord. De Geer Minnen 1: 196 (1892). — jfr KONSISTORIE-, TALMANS-BORD m. fl. — särsk.
α) [jfr t. auf den tisch legen, eng. to lay (up)on the table] i uttr. lägga, förr äfv. lämna (ngt) på bordet, bordlägga (ngt); begära (ngt) på bordet, begära bordläggning af (ngt); ligga, äfv. hvila på bordet, vara bordlagd. Hr Stierneld begiärte, at den uppläsne Instruction måtte läggas här uppe på bordet, at Ridderskapet ock Adelen få läsa den med betänckjande igenom. 2 RARP I. 1: 91 (1719). Hemställes .., om icke memorialet kan lemnas på bordet, så at den som behagar får läsa det. Därs. 2: 171 (1723). Ärendet blef .. begärdt på bordet till följande dag. Odhner G. III 2: 465 (1896). (Man) har .. funnit ärendet böra tills vidare hvila på bordet. SD(L) 1898, nr 216, s. 2. De hvilande grundlagsändringsförslag, som lågo på bordet. S. Clason i Sv:s hist. IX. 1: 220 (1909).
β) (†) i uttr. gå till bordet o. d., få plats vid förhandlingsbordet i ett kollegium, blifva befordrad till assessor. Det (har) på 18 år ej inträffat, att någon Collegii karl gått till bordet (i kommerskollegiet). Kellgren (1787) i 2 Saml. 7: 101. Dens. (1788) Därs. 131.
c) [jfr holl. de groene tafel, t. der grüne tisch, eng. the green table] i uttr. det gröna bordet, om för olika ändamål afsedda bord med grön duk l. beklädnad, särsk. dels om spelbord, dels om bord vid hvilket diplomatiska förhandlingar föras. Schulthess (1885; om spelbord). Den marockanska frågan (har) icke fått sin lösning vid det gröna bordet i Algeciras. Nyblom Österut 1 (1908).
d) tekn. i utvidgad anv.: underlag; särsk. på maskin l. dyl.: plant underlag afsedt att uppbära arbetsstycke o. d. G. Meyer i VetAH 1782, s. 280. (Stenvagnens) hjul äro gjutna af tackjern, och planen eller bordet hvarpå stenarne hvila dubbelt af plank. Jernk. annal. 1823, s. 309. De vanliga hyfvelmaskinerna med rörligt bord för arbetsstycket. Tekn. tidskr. 1898, M s. 23. Under tryckborden (som i en tryckpress uppbära formarna) .. äro valsarna anbringade och uppdragningen sker alltså under det borden passera öfver hvarandra. Nord. boktr.-konst 1905, s. 144. — jfr BORR-, FÄRG-, HISS-, ILÄGGNINGS-, INMATAR(E)-, INMATNINGS-, MOTTAGAR(E)-, MOTTAGNINGS-, MULTIPEL-, PLOCK-, PRESS-, PÅLÄGGAR(E)-, REDUKTIONS-, SKAK-, TRYCK-, VALS-BORD m. fl.
e) (†) metall. vid koppar- o. silfversmältning: afsats under smältformen där slagget vid smältningen kan få fäste. Bord (Nasstuhl) heter det rum, som vid Sulubruk lemnas emellan Forman och Spårret, at Nasen därpå må kunna sätta sig. Rinman 1: 298 (1788). Möller (1807).
f) [jfr motsv. anv. af t. (hand)tisch, eng. table] bildl. i kiromantien; särsk. i uttr. handens bord, om den fyrkantiga figur i handens innersida som begränsas af tredje o. fjärde hufvudlinjen; jfr BORD-LINJE. Dalin (1850). — jfr HAND-BORD.
6) [specialanv. af 5; jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] matbord; särsk.: till måltid iordningställdt matbord; jfr TAFFEL. Duka (af) bordet. Bordet är serveradt. Maten står på bordet. Ett vackert (dekoreradt) bord. Äta doch hundana aff the smwlor som falla vthaff theres herres bordh. Mat. 15: 27 (NT 1526). Sättia vppå Bordet en Rätt Fisk. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 286 (1680). Sålunda sutto de och tilbrackte tiden med samtahl, til des at Mathen kom uppå bordet. Lagerström Bunyan 2: 182 (1727). Sällan såg man många sorters vin på bordet. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 20 (1865). Det är värre att stå vid dörren å be, än vid bordet å ge. Granlund Ordspr. (c. 1880). Vid middagen .. passade Margit upp vid bordet. Rydberg Vap. 247 (1891). — jfr BRÄNNVINS-, BRÖLLOPS-, FRUKOST-, FÖDELSEDAGS-, HERRSKAPS-, HÄSTSKO-, KAFFE-, KAMMAR-, KVÄLLS-, MIDDAGS-, SMÖRGÅS-, TJÄNSTFOLKS-BORD m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. uttr. i fsv., d., holl., t., eng. o. fr.] (företrädesvis i religiöst spr.) i uttr. Herrens bord (nådens bord, det heliga bordet o. d.), om det bord (altaret l. altardisken) där den heliga nattvarden utdelas; äfv. om själfva nattvarden. Gå till Herrens bord, gå till nattvarden, gå till altaret. 1 Kor. 10: 21 (NT 1526). Man plägar almenneliga gå til gudz bordh om påschana. O. Petri 1 Post. A 4 a (1528). Predikanten skal på Predikstolen bedia Gud, för Skriftefolcket och Herrans Bordz Giäster. Kyrkol. 11: 9 (1686). Dig vare pris för lifsens ord, / För dopets bad och nådens bord. Ps. 1819, 66: 4. Då vi .. framträde till det heliga bordet. Wallin 1 Pred. 2: 15 (c. 1830). Handb. 1894, s. 25.
b) [jfr fsv. owir bordh, til bordh, til bords, widh bordh] i uttr. som beteckna att intaga l. innehafva sin plats vid (mat)bordet o. d. till bords, förr äfv. till bord, till l. vid bordet, förr äfv. öfver (ett) bord (jfr e), vid ett bord, vid bordet; gå, sätta sig osv. till bords l. till bordet, förr äfv. till bord, gå, sätta sig osv. till (mat)bordet för att intaga måltid; sitta, äfv. vara l. (med afs. på antika förh.) ligga till bords (förr äfv. sitta till bord l. öfver (ett) bord), sitta osv. vid (mat)-bordet o. intaga måltid; bjuda, föra (ngn) till bords l. till bordet; ha l. (ngn) till bordet, ha l. få (ngn) till bordsdam, resp. bordskavaljer. I Jesu namn till bords vi gå, välsigna, Gud, den mat vi få! Amen. (bordsbön; jfr citatet nedan från 1694). För theres skul som såto offuer bordh medh honom. Mat. 14: 9 (NT 1526). Then tijdh the frijbröder .. äro till bordz. G. I:s reg. 8: 292 (1533). Ibland them som äta offuer titt boord. 2 Sam. 19: 28 (Bib. 1541). Thet är högh tijdh at gå til bool. Messenius Sign. 35 (1612). Småjunkare få intet rum, när dhe stoora gå til Bordz. Grubb 737 (1665). I Jesu namn gå wi til bordz, äta och dricka på Gudz ord; Gud til ähra, osz til gagns, få wi mat i Jesu namn. Amen. Swedberg Ps. 1694, Ep. o. ev. s. 293 [efter danskt orig. (Thomissøn Psalmebog 328 a (1569))]. Håkon fick ingen till bordet. Växiö domk. akt. 1705, nr 451. Några Fruentimmer såg jag til bords. Dalin Arg. 1: 174 (1733, 1754). Han .. satte sig til bord. Livin Kyrk. 33 (1781). (Fältherrarna) lågo till bords i ett präktigt tält. Rydberg Ath. 377 (1859). De gingo ut i matrummet och satte sig till bords. Benedictsson Fru M. 133 (1887).
c) i uttr. gå, äfv. stiga (upp) från bordet, ngn gg äfv. [i analogi med uttr. till bords] från bords, resa sig, gå ifrån bordet efter slutad (l. afbruten) måltid. De gåfve (oss) .. vattn (till handtvagning) .., när vij ginge till så och ifrån bordz. Oxenst. brefv. 10: 235 (1617). Så snart vi stigit från bordet. Ågren Gellert 151 (1757). När man steg från bords, märkte han, att han smakat väl ifrigt på maderan. Ullman En flickas ära 45 (1909).
d) i uttr. läsa till bords l. till bordet, läsa bordsbön före måltiden, läsa till maten; läsa från bords l. från bordet, läsa bordsbön efter måltiden, läsa efter maten, tacka Gud för maten; bön o. d. till l. från bords l. bordet, förr äfv. till l. från bord, bordsbön före l. efter måltiden. Läsa til bords. Tidn. utg. i Ups. 1774, s. 83 (i handl. fr. 1570). Bönerna .. til och ifrån bord. Emporagrius Cat. T 6 a (1669). Swedberg Ps. 1694, Ep. o. ev. s. 292, 293. Läsa til ok från bordet. Offerdals kyrkoarkiv N I. 1: 81 (1712). Tacksäijelsen ifrå bordet. Swedberg Schibb. 163 (1716). Innan vi läst från bords. Lindqvist De g. herr. 35 (1917).
e) oeg. i uttr. vid bordet, förr äfv. [jfr öfver disk(en) (se DISK, sbst.1 II 2 a α)] öfver bord l. bords l. bordet, under måltiden, medan man sitter till bords (jfr b). Barn måste tillhållas att sitta ordentligt vid bordet. Han förde en ledig konversation vid bordet. (Jesu) ord och predican, hwilka han öffuer boord .. hadhe för Zacheo. L. Petri 2 Post. 328 a (1555). (Han) sade sig detta förnummit öfver bordz. Consist. acad. Abo ä. prot. 3: 44 (1665). Öfver bordet och vid andra tilfällen talar (man) Fransöska, på det Betjäningen ingen ting skal förstå. SP 1779, s. 1027 (b). Man åldras icke vid bordet. Afzelius Sagoh. XI. 2: 181 (1870; ordspr.) [jfr fr. on ne vieillit pas à table].
f) (i poesi o. högre spr.; jfr dock slutet) i uttr. duka, förr äfv. bereda ett bord (åt ngn) o. d., bildl.: åstadkomma en måltid (åt ngn), sörja för (ngns) uppehälle. Gudh skulle wel kunna beredha itt boord j öknenne. Psalt. 78: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: duka ett bord). Du, då strålar mörkret bryta, / Dukar oss Ditt bord på nytt. Ödmann Förs. t. kyrkosånger 24 (1798); jfr Ps. 1819, 30: 4. Dig prisa luftens härar (dvs. fåglarna), / Dem din försyn ett bord beredt. Ps. 1819, 393: 2. — särsk. (fullt br.) i uttr. (ett) dukadt bord o. d., särsk.: (en) färdig måltid; l. komma till (ett) dukadt bord, icke behöfva ta del i förberedelserna till måltiden; äfv. bildl., om gynnsamma (ekonomiska) omständigheter. Maten smakade henne på ett helt annat sätt, när hon fick gå till dukadt bord, än när hon själf skulle stå i spisen. Nu skole thesse gåå till sådane stoor arffvedeell lijcke som till duckadt bordt. G. I:s reg. 20: 101 (1549). Dett är gott gå till dukat bordh. Sv. ords. A 4 b (1604); jfr: Gott komma til dukat Bordh. Grubb 271 (1665). (Fiskarna) finna (i vattnet) et dukat bord af de månge undersame kräk som sig der uppehålla. Linné Mus. reg. VI (1754). Bordet hade .. icke stått dukadt för .. (Viktor Rydberg). Med yttersta nöd .. hade han tillkämpat sig bröd och bildning. Warburg Rydberg 2: 758 (1900).
g) i vissa uttr. närmande sig till 7. (numera föga br. utom i historisk stil) hålla bord, ha l. mottaga gäster vid sina måltider, representera; förr äfv.: ha matinackorderingar. Hålla bord; Tisch halten, für Geld speisen. Möller (1790). På Tunefors sågs aldrig fremmande, ty man hade icke råd att hålla bord och gästrum. Carlén Skjutsg. 83 (1841). En dag kan du få hålla bord för konung Inge. Heidenstam Folkung. 1: 337 (1905). [jfr fsv. moste Iac holle myt bord (H. Brask i G. I:s reg. 1: 307 (1524))] (numera knappast br.) hålla ett l. flera bord, mottaga o. förpläga gäster vid ett l. flera bord; hålla sitt bord för (ngn), ha (ngn) som gäst vid sina måltider, förpläga (ngn) vid sitt bord; hålla eget bord, ha eget hushåll. (Jag) Måste .. hålla mitt bordh alla dagar för gått fålk, som mig besöka. L. Kagg (1645) i Oxenst. brefv. 9: 659. Kånungen .. gier mig nu (ss. guvernör i Varschava) 100 riksd: om månen att holla ett bordh före. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefväxl. 1: 217 (1702). Hålla eget bord, hafva egen hushållning. Dalin (1850). [jfr holl. opene tafel houden, t. offene tafel halten, fr. table ouverte] (numera mindre br.) öppet bord, öppen taffel; hålla öppet bord, hålla öppen taffel, låta hvem som har lust, bjuden l. objuden, intaga sina måltider vid ens bord; äfv.: vara mycket gästfri. Holla öppet bord och Wijn som Watten ösa. En saml. öfvers. o. bearb. 17 (1712). Östergren (1917). [jfr d. sluttet bord] (föga br.) slutet bord, bord vid hvilket en sluten (mindre) krets mot betalning intager sina måltider. Vi voro en längre tid .. kamrater vid ett slutet bord. Lilljebjörn Spr. minnen 53 (1874). Östergren (1917).
h) i uttr. sittande bord, bord dukadt så att bordsgästerna under måltiden skola sitta på bestämda platser vid bordet där maten serveras; äfv. om bordssällskapet (jfr 9); gående, äfv. (i sht i Finl.) stående bord, arrangemang vid måltid, enl. hvilket maten ställes fram på ett bord, där bordsgästerna i allm. servera sig själfva för att därefter förtära maten antingen stående l. också sittande vid ngt annat (i allm. mindre) bord, servering vid småbord. Middagen serverades vid sittande bord. Man kom öfverens att det var omöjligt att ha ”sittande bord” för så många; men .. pensionatets mére noble yttrade farhågor för ”oreda vid serveringen af ett gående bord”. Hedenstierna Fru W. 19 (1890). Det var dukadt för gående bord. SDS 1897, nr 289, s. 2. Middagen .. serverades vid stående bord och i flere rum. Ahrenberg Män. 6: 135 (1914).
i) [jfr d. sætte fod under sit eget bord] i uttr. sitta vid (sitt) eget bord, sätta fötter(na) under eget bord o. d., hafva, resp. bilda eget hem l. hushåll. Them som hafwa tiänt (dvs. varit tjänstehjon) och sittia nu wed sitt egit bord. RARP V. 1: 45 (1652). Det kostar et par nötter under eget bord sätta sina fötter. Linné Diet. 2: 226 (c. 1750; ordspr.). Sitta med fötter under eget bord. Wetterbergh G. Nord 4 (1862). Jag (skulle) icke .. kunna trifvas annat än med fötterna under eget bord. Lönnberg Skogsb. 181 (1881).
j) [jfr t. einen unter den tisch trinken, fr. mettre qn sous la table] (ngt hvard.) i uttr. dricka (ngn) under bordet o. d., gm flitigt skålande förmå (ngn) att dricka sig så rusig, att han faller ned på golfvet (under bordet), medan man själf förblir (relativt) oberörd af ruset; dricka ngn stupfull; ligga under bordet, särsk.: vara så berusad, att man fallit l. glidit från sin plats ned på golfvet. Det var ett förfärligt supgille; nästan alla gästerna lågo under bordet, innan det var slut. Du, Christian Samuel Bredström, som ligger under bordet, gutår! Bellman 3: 16 (1790). Jag hade en glädje af att dricka samtliga mina gäster under bordet. Tegnér 6: 26 (1826). Mycket omak behöfver han icke göra sig för att få en Tysk under bordet. Hagberg Shaksp. 10: 317 (1850).
k) [jfr t. tafelfreuden, eng. the pleasures of the table, fr. les plaisirs de la table] i uttr. bordets nöjen o. d., (njutandet af) god mat o. dryck; vällefnad. Hängifva sig åt, vara begifven på, svag för bordets nöjen. Af bordets nöjen mätta. J. G. Oxenstierna 2: 50 (1796, 1806). Bordets fröjd. Thomander 3: 192 (1826). Bordets glädje. Sondén Strauss Klockljuden 1: 67 (1827). Bordets njutningar. Östergren (1917).
l) (†) i uttr. stå för bord, passa upp vid bordet. The, som skolle skencke och stå för bord. Holof. 41 (c. 1580). RiksAmmiralens son stod för bord. Brahe Tänkeb. 94 (c. 1660).
m) [jfr eng. the round table, fr. la table ronde] i uttr. (det) runda bordet, om det runda bord kring hvilket sagokonungen Arthur o. hans riddare togo plats, taffelrunden; äfv. om (medlemmarna af) denna krets (jfr 9); äfv. om Karl den store o. hans paladiner. Riddarna af runda bordet. Conv.-lex. 4: 130 (1826). Sagukretsen om konung Arthur och Kämparne af det runda bordet. Almqvist Törnr. bok 1: 151 (1839). Konung Arthur och hans riddare eller den berömda orden Runda bordet. Tennyson (1874; boktitel). Edgren Tennyson 152 (1902). jfr: Chevaliers de la table ronde visse Riddare i gamla Romaner, som spisade kring et rundt bord, för at undvika all rangstrid. Björkegren (1786; under table).
7) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng. samt af DISK, sbst.1 (se d. o. II 2 b), o. TAFFEL] (numera föga br. utom i a, b, c) om den på bordet serverade maten; måltid, förplägnad; kost(håll), mathållning; viver. Efter H. K. M:tt inthett deputat haffver giordt opå (dvs. icke beviljat anslag till) commissariernes bordh. Oxenst. brefv. 5: 259 (1623). Jag .. hörde 10 eller 12 flugor fälla kräsna omdömen om någre Herrars bord här i staden. Dalin Arg. 1: 222 (1733, 1754). Ganganelli lefde (som påfve) inskränkt, hans bol kosta några styfver. C. A. Ehrensvärd Brev 1: 45 (1781). Sidenfabrikör Schönherr .. erbjöd mig sitt bord mot lämnad undervisning åt hans tvenne söner. Afzelius Minnen 91 (c. 1870). (†) Dhet Bord, som aff Bönen begynnes, och med Bönen lychtas. Fernander Theatr. trag. ebrios. 406 (1695). — jfr SMÖRGÅS-BORD. — särsk.
a) (fullt br.) med särsk. hänsyn till förplägnadens kvalitet o. riklighet (l. knapphet), i uttr. ett godt, förträffligt, enkelt, tarfligt bord o. d., god osv. mat(hållning). Hotellet är kändt för (att hålla) ett förträffligt bord. Bätre är een ringa näring vnder itt brädheskiwl thet eghit är, än itt kostelighit boord jbland fremmande. Syr. 29: 29 (Bib. 1541). Jag .. (skall) så godt bord hålla att jag .. förnehmare giester .. med heder fägna kan. Lagerberg Dagb. 109 (1711). Konung Fredrik var icke den som föraktade ett godt bord. Topelius Fält. 4: 91 (1859, 1864). — (numera knappast br.) (Biskopen) skulle hafwa ett ringa förrådh, ett ringa bord och vppehälle. Schroderus Sleidanus 94 (1610).
b) (numera mindre br.) i uttr. fritt bord, fri kost, fri förtäring, fritt viver. Herr Rydelius, hos hvilken jag har fritt bord. Hasselquist Resa 571 (1749). Min morbror har tillbjudit mig fritt bord hos sig och äfven bostad. C. Livijn (1805) hos Hjärne Dag. f. drabbn. 164. Nyström Döfst.-underv. utv. 357 (1906).
c) [jfr d. efter bordet, t. nach tische] (mindre br.) i uttr. efter bordet o. d., efter slutad måltid, efter måltidens slut. Efter bordet bad jag den unga frun sjunga och spela. Lafontaine Fadersväldet 231 (1800; klandradt ss. germanism i Journ. f. sv. litt. 1800, s. 211). Det blef dans efter bordet. Söderberg Främl. 50 (1903). — (knappast br.) Efter slutadt bord .. gåfvo vi oss åter ut på drifveri. Wallin Bref o. dagb. 223 (1849).
d) (†) i uttr. bo och bord, kost o. logi. Han begärde få bo och bord vid Gripsholm. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 169 (1776).
8) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt af mlat. mensa (se MENSALE)] kam. till ngns underhåll, i sht mathållning, anslagen förmån, särsk. (afkastning af) visst jordagods o. d.; äfv.: bol, boställe (jfr anm.); i sht ss. senare ssgsled. Vid midten af 1540-talet var .. reduktionen af de svenske biskoparnes urgamla ”bord” nära fullständigt genomförd. Forssell Hist. 1: 161 (1869). Normann-Lundberg Äganderätten t. prestg. 84 (1915). — jfr BISKOPS-, KAPLANS-, KLOCKAR(E)-, KLOSTER-, KYRKO-, KYRKOHERDE-, PRÄST-, ÄRKEBISKOPS-BORD m. fl.
Anm. till 8. Då den gm dialektisk öfvergång af rd till kakuminalt l utvecklade formen bol sammanföll med det till bet. närstående BOL, boställe (se BOL 3), är det i många fall omöjligt att afgöra, hvilket af dessa båda ord som representeras af formen bol, liksom å andra sidan formen bord, t. ex. i ssgrna BISKOPS-, KAPLANS-, KLOCKAR(E)-, PRÄST-BORD, i vissa fall kan ha tillkommit, på samma sätt som i HÖ-, VATTEN- o. ÄNGS-BORD, gm uppsnyggning af BOL, där detta fattades ss. en hvard. o. dialektisk form för ett mera vårdadt bord.
9) [utveckladt ur 5 o. 6; jfr motsv. anv. af DISK, sbst.1 (se d. o. II 2 c), samt af t. tisch] sällskap af personer som sitta vid l. omkring ett bord; numera nästan bl. om de vid samma matbord sittande personerna: bordssällskap. RP 8: 134 (1640; om konungens omkring rådsbordet sittande råd). Vi utgjorde ett bord af 26 personer (vid middagen). Tersmeden Mem. 3: 75 (1741). Dricka hela bordets skål. Widegren (1788). Alla bord steg upp och drack med de nyförlofvade. Agrell I Sthm 199 (1892). Hela bordet satt och hörde på. Cavallin Kipling Emir. 58 (1898). — särsk. (†) om underafdelning i en skolklass, omfattande de lärjungar som sutto vid samma bord. Rektorsklassen (i Katarina kyrkoskola är) från 1783 till och med vårterm. 1808 delad i öfre och nedre bordet. Åren ht. 1808—ht. 1821 är denna klass delad i öfre, mellersta (”millra”) och nedre bordet. Björling Katarina skola 168 (1913).
Sammansättningar.
Anm. 1:o För de olika ssgstyperna gäller följande. I ssgr till 4 (ss. BORD-GÅNG, -LÄGGNING, -PLANKA) är den s-lösa formen den regelbundna. Af ssgr till 5 o. 6 bildas det öfvervägande flertalet numera med s mellan ssgslederna. I ä. tid (o. ännu inemot midten af 1800-talet) är däremot formen bord-, som i fsv. var nästan enrådande, äfv. i dessa fall den vanligaste, liksom fortfarande i södra Sv. I ssgr där senare leden börjar med s är bruket af de båda ssgstyperna vacklande.
Bland ord där den s-lösa formen har öfvervikt märkas ssgr med adj. l. particip (BORD-LIKNANDE, -FORMIG, liksom de föråldrade BORD-BLYG, -GRANN, -SEDIG) samt ssgr med verb l. vbalabstrakter (BORD-LÄGGA, -LÄGGNING, -SÄTTA, -SÄTTNING, -DANS, -FÄRGNING, -SITTNING, -SKJUTNING), särsk. där förleden för språkkänslan ter sig som obj. till efterleden (BORD-DUKNING, -HÅLLNING). Formen bord- är den vanligaste äfv. i ssgr där förleden icke står i genitiv- l. obj.-förh. till efterleden, utan betecknar att föremålet i fråga kan användas ss. bord l. bildar l. liknar ett bord, ss. BORD-KISTA, -SKÅP, -SKÄNK, -STATIV, -STOL, -SLÄDE, -STEN, -BJÖRK, -GRAN. Så användes den s-lösa formen i ssgn BORD-PLATTA med bet. ”platta som bildar ett bord” o. BORD-BÄNK, ”bänk som äfv. kan användas som bord”, medan däremot s-formen är den vanliga i BORDS-PLATTA med bet. ”bordsbricka” o. BORDS-BÄNK, ”bänk invid ett bord”. Stundom kan ssgstypen bero på anslutning till andra närstående ord, t. ex. BORD-LISTA efter BORD-LÄGGNING, i andra fall åter på utländskt inflytande, t. ex. i BORD-LÖPARE.
I en del fall där den s-lösa formen fortfarande har öfvervikt torde detta sammanhänga med en ngt ålderdomlig prägel hos ordet, t. ex. i BORD-VÄN.
När ssgn står ss. förled i en ytterligare ssg, föredrages ofta formen bord-; jfr t. ex. BORDSÄNDA men vanl. BORDÄNDS-DUK. Af liknande dissimilatorisk inverkan förklaras äfv. BORD-VAXDUK.
2:o I ssgr med namn på matvaror angifver bords- en finare kvalitet som lämpar sig att serveras på (mat)bordet (i allm. hel l. oblandad), ofta i motsats till enklare kvaliteter som användas för andra ändamål, särsk. till matlagning l. till annan (t. ex. fabriksmässig) beredning l. förädling; jfr BORDS-DRUFVA, -FRUKT, -MANDEL, -PÄRON, -ÄPPLE samt -HÖNS, -KYCKLING, -POTATIS, -SALT, -SENAP, -SILL, -SMÖR, -SOCKER, -ÄTTIKA. Sssgrna med fruktnamn hafva i allm. vid sin sida liktydiga ssgr med dessert- (se ssgrna under DESSERT).
A: BORD-ALMANACK l. -ALMANACKA, se D.
(5) -ANDE. jfr -DANS. Claëson 2: 133 (1858). Bordandarnas klappspråk. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 164 (1866).
-ANRÄTTNING, -APPARAT, -BEN, -BESTICK, se D.
-BLAD, se D.
(6) -BLYG. (†) Bordblyger, får första skadan .. (dvs.) Den som skäms wedh äta, han måste gå hungrigh frå Bord. Grubb 54 (1665).
(6) -BONAD. [fsv. bordhbonadher; jfr isl. borðbúnaðr] (i fråga om fornnordiska förh.) bordsservis. (Det tillkom valkyriorna att) taga i gömmo .. bordbonaden (det är: Taffel-Servicen). Sv. mag. 1766, s. 84. Strinnholm Hist. 1: 177 (1834).
-BORSTE, se D.
-BREF, se anm. under BILBREF.
-BRICKA, -BRODER, se D.
(4) -BRÄCKA, v. (†) (vid kollision l. dyl.) skada l. krossa sidan af (ett fartyg); jfr -RIFVEN. Serenius G g g g 4 b (1757).
-BÄGARE, se D.
-BÄNK.
1) (i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen) till 5: ett slags möbel som med olika anordning kan användas både ss. sängplats o. ss. bord resp. bänk; fållbänk; jfr -SKÅP. Serenius (1734; under table, sbst.). Pigan låg om nätterna i en bordbänk. S. Grubbe (1852) i Försl. t. SAOB. Lagerlöf Liljecr. 34 (1911).
2) till 5: hög, bordliknande köksbänk (i allm. med skåpanordning inunder). I köket (bör finnas) .. bordbänk .. med flera afdelningar, så att i en sådan kan insättas kokkärl af jern och i en annan kopparkärlen. Langlet Husm. 829 (1884).
3) se D.
-BÖN, -CEREMONI, -CEREMONIELL, se D.
(5) -DANS. [jfr d. borddans, holl. tafeldans; jfr äfv. t. tischrücken, eng. table-turning, fr. table tournante] benämning på ett under vintern 1852—53 från Amerika infördt experiment (i sht vanligt ss. sällskapsnöje) som består däri att flera personer lägga sina händer på ett bord i en ring utmed skifvans kant o. därmed försätta bordet i dansliknande rörelser (hvilka stundom tillskrifvits inflytande från andevärlden); jfr -ANDE. Vinterbladet 1853, s. 108. Borddansen blef 1853 förklarad af fysikern Faraday genom påvisandet af en rytmisk ackumulation af skakningar, som ovillkorligen bildas, där flera personer samfälldt inta ställning med händerna på bordet i samma nervösa spänning. 2 NF 26: 749 (1917).
-DEKORATION, se D.
(5) -DISK. (bords- C. F. Dahlgren 5: 113 (1833)) (numera knappast br.) = DISK, sbst.1 II 2 f. Bouppteckn. fr. Växiö 1800. jfr D.
-DISKURS, -DRICKA, -DRYCK, se D.
-DUK, se d. o. —
(6) -DUKNING.
-FILT, -FLAGGA, se D.
(5) -FORMIG.
-FOT, se D.
(jfr 4 a β α') -FRITT, adv. handel. fritt om bord, ”fob”. NF 20: 221 (1896).
-FRUKT, se D.
-FÄRDIG, se BIL- OCH BOLFÄRDIG.
(5 d) -FÄRGMASKIN~102. boktr. tryckpress med bordfärgning; motsatt: cylinderfärgmaskin. 2 Uppf. b. 10: 209 (1906).
(5 d) -FÄRGNING. boktr. på tryckpress: tryckfärgens öfverföring till uppdragsvalsarna medelst en vid fundamentet fäst o. med detta fram o. åter passerande platta (”bord”). Uppf. b. 1: 574 (1873).
(5 d) -FÄRGRIFNING~020. boktr. bordfärgning. 2 Uppf. b. 10: 213 (1906).
(5 d) -FÄRGVERK~02 l. ~20. boktr. anordning på tryckpress hvarigenom tryckfärgen öfverföres gm bordfärgning. Förenadt bord- och cylinderfärgverk. Nord. boktr.-konst 1904, s. 382.
-GAFFEL, se D.
-GALT, se d. o. —
-GLAM, se D.
(8) -GODS. (†) mensalgods; jfr TAFFEL-GODS. Bordgodsen (voro) 14 (vid Lunds domkyrka). Brunius Metr. 216 (1836).
(5) -GRAN. gran som till formen påminner om ett bord, bordformig gran; jfr -BJÖRK.
(6) -GRANN. (†) som ej vill ta för sig vid bordet; jfr FAGER-MÄTT. När någon sitter Bordgranner, at han antingen är för hårdt spänder, eller snörd i trånga Kläder, och kan dherföre intet ätha. Grubb 307 (1665).
(4) -GÅNG. skeppsb. bordläggningsgång. Rålamb 10: 35 (b) (1691). 1 pråm tvenne bordgångar hög. PT 1901, nr 71 B, s. 2.
-GÄST, se D.
(4) -HAKE. (†) änterhake. Peringskiöld Hkr. 1: 427 (1697).
-HEDER, -HIMMEL, se D.
(6) -HIMNING. (†) bordshimmel. Växiö domk. arkiv 1676, nr 338.
(jfr 6 g) -HÅLLNING. (numera föga br.) hushåll(ning); mathållning. VetAH 1771, s. 254. Fartygschefen .. har egen bordhållning (på sv. örlogsfartyg). Wrangel Sv. fl. bok 344 (1898).
(4) -HÖG, adj. [efter isl. borðhár] särsk. om vikingaskepp o. d.: med höga sidor. Reenhielm Thorst. Vik. 23 (1680). Berch Præs. i VetA 1766, s. 32.
-HÖJD, -HÖNS, -HÖRN, -KAMRAT, -KAMRATSKAP, -KANT, se D.
(5) -KAPPA. (†) nedhängande kappa l. volang rundt omkring ett bord. Bordkappan var af fint ljusblått kläde, med broderade blommor och festoner. Ödmann Hågk. 18 (1801).
-KAVALJER, se D.
(5) -KISTA. (i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen) ett slags hög kista med flatt lock som användes ss. bord; jfr -SKÅP. Den i allmogestil rikt utskurna och målade bordkistan. Karlin Kulturh. mus. 10 (1888). Norlind Sv. allmogens lif 604 (1912).
-KLOCKA, se D.
(5, 6) -KLÄDE. (bords- Sv. folks. 254 (1844)) [jfr holl. tafelkleed, eng. table-cloth] (†) bordduk. Sv. synodalakter 1: 91 (1649). Ett gammalt Bordkläde .. af rödt Sammet. DA 1824, nr 101, s. 5. jfr DAMAST-BORDKLÄDE.
(5, 6) -KLÄDER, pl. (†) dukar, duktyg. Lex. Linc. (1640; under tricliniaris). E. Raphael i Fataburen 1913, s. 34 (cit. fr. 1678).
-KNIF, -KONVERSATION, se D.
(6) -KORG. (†) korg för duktyg, knifvar, gafflar o. d. som användes vid bordets dukning, duktygskorg. Serenius (1734; under table, sbst.). Sv. o. t. handlex. (1851).
(6) -KRANS. (borde- Arfskifte i Ågerups arkiv 1713. äfv. bords-) (nästan bl. i fråga om ä. förh.) metallring till underlag för (varma) fat l. karotter o. d. på matbordet; jfr -RING samt BORDS-BRICKA. Var. rer. 26 (1538). Fate- eller bordkrants. J. Nordlander i Norrl. saml. 270 (efter handl. fr. 1553). Björlin Elsa 87 (1879; i skildring fr. 1600-talet).
-KROCKET, -KRÄTS, -KUVERT, -KÄRL, se D.
(5) -KÄRRA. (†) se under -SKJUTARE. Wijnblad Tegelbr. 75 (1761).
-LAMPA, se D.
(5) -LIKNANDE, p. adj.
(jfr 5 f) -LINJE. i kiromantien, benämning på den fjärde hufvudlinjen i handen, hvilken bildar ena sidan af ”handens bord”. Möller (1745; under mensal). Bordlinien (linea mensalis) har sitt namn af det skäl, att den tillsammans med .. (naturliga medellinjen) bildar ett bord. Rummet mellan dessa båda linier kallas derföre Mensa (på latin) eller handbordet. Anjou De gamles chiromantie 15 (1841).
-LINNE, -LIST, se D.
-LISTA.
1) (föga br.) till 5 b: förteckning öfver (bordlagda) ärenden som föreligga till behandling i en rådplägande församling; föredragningslista, dagordning (se d. o. 2). Vinterbladet 1853, s. 171, 231. BtRProt. 1868, Saml. 8, II. 1: nr 13, s. 9. Östergren (1917).
2) (†) till 6: förteckning (med angifven placering) öfver deltagarna i en måltid, placeringslista. L. v. Hausswolff (1809) i För 100 år sen 1: 159.
(6) -LUST. (†) jfr BORDS-NÖJE. (Gud) är en .. Lijffzentz elskare, at han icke allenast skapar, vthan och vppeholler sina Creatur ... (Han) vnner osz .. någon Bordlust til at brwka vti Herrans fruchtan. Muræus Arndt 4: 111 (1648).
-LÅDA, se D.
-LÄGGA, -LÄGGNING, se d. o. —
-LÄXA, se D.
(5, 6) -LÖPARE. [jfr d. bordløber, holl. tafellooper, t. tischläufer] långsmal prydnadsduk, i sht sådan som lägges ofvanpå bordduken midt på ett matbord (i allm. i bordets längdriktning). En broderad bordlöpare. Bordlöpare af papper. Freja 1886, s. 31.
-MANDEL, -MATTA, se D.
(5) -MONTER. (bords- SD 1892, nr 327, s. 4) förevisningsmonter i form af ett bord; motsatt: skåpmonter. —
-MUSIK, -NÖJE, se D.
(6) -PANNA. (†) Bordpanna, eller Eeldfaat til at wärma maten medh. Lex. Linc. (1640; under batillus).
(6) -PENNINGAR, pl. (bords- Heinrich (1814), Konow (1887)) (numera knappast br.) kostpenningar, taffelpenningar. Wikforss (1804; under tischgeld). jfr: Bordpenningar, .. en på Gotland förr bruklig gemensam benämning för trenne små skatteafgifter, näml. lagmansränta, häradshöfdingeränta och tingsgästningspenningar. NF (1877).
(4) -PLANKA. (bords- Heinrich (1814)) bordläggningsplanka. O. Montelius i Ill. Sv:s hist. 1: 204 (1876).
-PLATS, se D.
-PLATTA.
1) till 5 d; på maskin: vågrät platta som bildar ett bord. Sågen har ett stadigt underrede, som är .. försedt med en hyflad bordplatta. Uppf. b. 6: 293 (1874).
2) se D.
-PLATÅ, -PORSLIN, -POTATIS, -PRYDNAD, se D.
(6) -PRÅL. (tillf.) prål vid matbordets prydande. Du finner hos Mästadelen (kvinnor) i deras Kläder, Grannlåt, Bord-Prål och Matlagning intet annat än Sedvana. Dalin Arg. 1: nr 38, s. 6 (1733).
-PSALM, -RAND, -REDSKAP, -REGEL, se D.
(4) -RIFVEN, p. adj. (†) med upprifven (l. illa åtgången) bordläggning; jfr -BRÄCKA. Bordrefne skepp. Tegel E. XIV 233 (1612).
-RIM, se D.
(6) -RING. (†) = -KRANS; jfr BORDS-BRICKA. Wikforss (1804; under tafelring). Heinrich (1814).
-RUND, -SAK, -SALT, -SAMTAL, -SARG, -SATS, se D.
(5 d) -SAX. tekn. (stor) sax med ena skänkeln fäst vid ett ”bord”. Till ledning vid långa snitt i tunnt bleck tjena s. k. bordsaxar, som hafva alla verksamma delar stadigt fästade på och vid en stark gjutjernsplatta. Tekn. tidskr. 1875, s. 15.
-SED, se D.
(5) -SEDEL. (förr) Bordsedel vid mynt är myntproberarens profattest på halten uti skrot och korn af en viss myntpost, hvilken attest lemnas in duplo, då den ena förvaras i proflådan och den andra lemnas öpen, som egenteligen Bordsedel kallas. Rinman (1788).
(6) -SEDIG. (†) som har goda bordsseder. Konungs ära det är, bordsediga Junkrar at hafva. Nicander Kon.-styr. 7 (1760).
(5) -SEJARE. (†) bordsur. Då resolverades om Klockorne att morkiär för sig beholt bordsäijaren medh Konung Erichs nampn uppå. Tillägg (1672) t. bouppteckn. i riksarkivet 1671.
-SENAP, -SERVETT, -SERVIS, -SIDA, -SILFVER, -SILL, se D.
(jfr 6 b) -SITTNING. (numera föga br.) om sittandet till bords; jfr -SÄTA. Schultze Ordb. 4125 (c. 1755). Jag förebrår mig, att min tid väsentligen upptogs af tvenne slags sittningar, nämligen bord-sittning och komité-sittning. Tegnér 6: 58 (1826). Berndtson (1880).
-SKED, -SKICK, se D.
(5) -SKIFFER. (numera knappast br.) tekn. skiffer som lämpar sig till bordsskifvor l. taflor; taffelskiffer, tafvelskiffer. Den svarta bord- och taffelskifvern brytes uti Schweitz och Tyskland. Bromell Bergart. 32 (1730). Rinman (1788).
-SKIFVA, se D.
(5) -SKJUTARE. tekn. vid tegeltillverkning: person som har att skjuta tegelleran (på ett slags skottkärra, förr kallad bordkärra) fram till bordet där den skall formas, lerskjutare; jfr -KÄRRA, -SKJUTNING. Wijnblad Tegelbr. 14 (1761). Gundberg Tegel 7 (1860).
(5) -SKJUTNING. tekn. jfr -SKJUTARE. O. Levertin (1880) hos Söderhjelm Levertin 1: 94. —
-SKRABBE, -SKYDD, -SKYFFEL, se D.
(5) -SKÅP. (i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen) lågt skåp som äfv. kan användas som bord; jfr -BÄNK, -KISTA, -SKÄNK. Bouppteckn. i riksarkivet 1699. 1 litet bordskåp af furu med 2:ne dörrar och åtskillige låder in uti. Bouppteckn. i Ågerups arkiv 1750. Deleen (1829).
(5) -SKÄNK. (i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen) jfr -SKÅP. Bouppteckn. fr. Växiö 1838 o. 1885.
-SKÄRARE, se BARDSKÄRARE.
(5) -SLÄDE. vid timmerkörning (i sht i Norrl.) använd släde med stor bakkälke (som har en viss likhet med ett bord); jfr BOGSLÄDE. Ekman Skogstekn. handb. 60 (1908).
(6) -SMAK. (tillf.) smak i fråga om bordets njutningar. Huru läcker (dvs. kräsen) är du icke i bordsmak och klädsmak? Dalin Arg. 1: 303 (1733, 1754).
-SMÖR, -SNACK, -SOCKER, -SPEGEL, se D.
(4) -SPIK. (†) bordläggningsspik. Meddel. fr. Ner. fornm.-fören. 1: 145 (cit. fr. 1553). G. I:s reg. 28: 405 (1558).
-STAKE.
1) till 5: benämning på den i midten af en kolmila uppresta stock mot hvilken veden reses vid milans uppbyggande o. i hvars öfre ända placeras en horisontal, bordliknande anordning af korta (sura) vedklabbar till skydd mot elden o. nedrasande stybb, hjärtstock. Schröder Minn. fr. skog. 25 (1888). Stocken (i milan), som kallas bordstake, stagas med tre stöd. Ekman Skogstekn. handb. 234 (1908).
2) se D.
-STAKS-BEN. till -STAKE 1: hvart o. ett af de tre stöd hvarmed bordstaken i en kolmila stöttas. Ekman Skogstekn. handb. 234 (1908).
(5) -STATIV. stativ i form af ett bord. Yrkesfotografen använder i ateliern .. bordstativ af de mest olika konstruktioner. Roosval Schmidt 6 (1896).
(5) -STEN. sten i form af ett bord l. som användes ss. bord. Björkman (1889). Wenström o. Lindgren (1889; under dolmen).
(5) -STOL. (i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen). Bouppteckn. fr. Växiö 1767. Bordstolen, en kombination af bord och stol, har sits af två på hvarandra lagda skifvor, af hvilka den öfre, som uppbär ryggstödet, kan slås om, så att hon med den andra bildar en bordskifva och stödet blir femte bordsfoten. Redog. f. Nord. mus. 1907, s. 11. Norlind Sv. allmogens lif 195 (1912).
-STUDSARE, -STÄLL, se D.
-STÄLLNING. (föga br.)
1) till 5: ställning i form af ett bord. Typerna (till Browns sättmaskin) äro sorterade i rännor, som ligga på en bordställning bredvid hvarandra. Uppf. b. 1: 569 (1873).
2) se D.
-STÄMNING, -SUP, -SVEN, -SYRTUT, -SÅNG, -SÄLLSKAP, -SÄMJA, se D.
(6) -SÄTA. [fsv. bordhsäta] (enst., arkaiserande) = -SITTNING. (De äro) Såta bröder under den timslånga bordsätan. Heidenstam Birg. 56 (1901).
(6) -SÄTTA. (i sht i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen) placera ngn vid (mat)-bordet (särsk. med iakttagande af gästernas inbördes rang o. värdighet); i sht i pass. Växiö domk. akt. 1705, nr 451. (Gästerna) skola .. bordsättas efter ålder och värdighet. Bergman Gotl. skildr. 254 (1882).
(6) -SÄTTNING. (föga br.) placering vid matbordet. Det blir trångt med bordsättningen i dag. Högberg Vred. 2: 332 (1906). Det (var) inte möjligt att få rum för alla gästerna vid middagsbordet på en gång, utan man fick lov att göra flera bordsättningar (dvs. låta gästerna sätta sig till bords i flera omgångar). Lagerlöf Kejs. 188 (1914).
-TALLRIK, -TAPET, -TELEFON, -TENNIS, -TJÄNARE, -TJÄNST, -TYG, -TÄCKE, -UNDERLÄGG, -UNDERREDE, -UPPSATS, -UR, se D.
-VARTS, se d. o. —
(5, 6) -VAXDUK~02 l. ~20. (äfv. bords-) vaxduk till borddukar; bordduk af vaxduk. Bouppteckn. fr. Växiö 1781. GHT 1895, nr 215 B, s. 2.
(1, 4) -VED. (borde- G. I:s reg. 11: 260 (1537), Ordn. ö. siötullen 1667, s. B 2 a) [fsv. bordhvidher; jfr isl. borðviðr] bräder l. plankor; numera bl. ngn gg [med anslutning till 4] skeppsb. om bordläggningsplankor. Then bordvijd, som then danske bonde .. haffver huggett opå våre skoger. G. I:s reg. 25: 13 (1555). Bordved, som begagnas vid båtbyggnader. Läsn. f. folket 1844, s. 74. Cnattingius Skogslex. (1873, 1894).
(4) -VERK. bordläggning. Ishafsskeppens vanliga, oerhördt tunga förtimring (har på ångfartyget Hans Egede) utbytts mot ett relativt lätt skelett af svenskt stål täckt med ett starkt bordverk af prima dansk ek. A. Klinckowström i Ymer 1914, s. 192.
-VIN, -VISA, se D.
(4) -VÄGG. sidovägg i båt l. fartygsskrof. Tekn. tidskr. 1900, Allm. s. 166.
(6) -VÄN. (bords- Carlstedt Her. 1: 488 (1832), Därs. 2: 183 (1833)) [jfr d. bordven, holl. tafelvriend, t. tischfreund] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) person som i egenskap af ngns vän (ofta l. regelbundet) äter vid hans bord; oftast med nedsättande bet.: person som uppehåller vänskapen till ngn för matens skull, matfriare, snyltgäst, parasit. Syr. 6: 10 (Bib. 1541). Smickrare, Bordwänner som äre gode Stalbröder så länge man Maat och Dricka hafwer, och gifwer til bästa. J. Matthiæ 1: 113 (1658). Jag tänker, att .. (Svante) är en aktningsvärd landstrykare. Annars vore han icke mäster Gudmunds bordvän. Rydberg Vap. 52 (1891).
(6) -VÄNSKAP~02 l. ~20. (äfv. bords-) (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) jfr -VÄN. Lindfors (1815). Dalin (1850).
-VÄRTS, se BORDVARTS.
-ÄNDA, se BORDSÄNDA.
B (†): BORDA-SED, se D.
C (†): BORDE-DUK, se BORDDUK.
-KRANS, se A.
-LÄXA, -PSALM, se D.
-VED, se A.
D: (5) BORDS-ALMANACK~002 l. -ALMANACKA~0020. (äfv. bord-) almanacka (vanl. i förening med skrifunderlägg) afsedd att ligga på ett (skrif)-bord; jfr PULPET-ALMANACKA.
(6) -ANDAKT~02 l. ~20. jfr -BÖN. Wikforss (1804; under tischandacht). Med välsignelsen slutade nu klockaren bordsandakten. Lovén Folkl. 192 (1847).
(6) -ANRÄTTNING. (bord- J. Wallenberg 226 (1771)) (†) matanrättning, traktering. Leopold 5: 339 (c. 1804).
(6) -ANSTALT. (†) = -SAK; jfr -SERVIS. I nedra våningen (af skänken) bodde åtskilliga bordsanstalter. Ödmann Hågk. 9 (1801).
(5) -APPARAT. (bord- Tekn. tidskr. 1885, s. 134, 2 Uppf. b. 3: 516 (1897)) särsk. om bordstelefon. Väggapparater och bordsapparater. Tekn. tidskr. 1897, M. s. 82.
(5) -ARBETARE ~0200. särsk. bag. om bageriarbetare som utför bordsarbete; motsatt: trågarbetare o. ugnsarbetare. (Degstyckena) formas .. af bordsarbetaren och läggas .. af denne, på plåtar. J. Leffler i Arbetsstatistik A 1: XVIII (1899).
(5) -ARBETE~020. särsk. bag. i bageri: arbete med degen på bakbordet; motsatt: trågarbete o. ugnsarbete; jfr -ARBETARE. Dagen 1915, nr 30, s. 6.
-ATTIRALJ. särsk. till 6; jfr -SERVIS.
(5, 6) -BEN. (äfv. bord-) jfr -FOT 1.
(6) -BESTICK. (äfv. bord-) [efter t. tischbesteck] (föga br.) sats af knif, gaffel o. sked o. d. (med l. utan etui); jfr -KUVERT 2, -SATS. Adler Meyer 435 (1894).
(5, 6) -BLAD. (bord- Bouppteckn. i Ågerups arkiv 1751 (: Eke bord blad)) (†) bordsskifva. Rålamb 13: 50 (1690).
(6) -BORSTE. (äfv. bord-) liten sopborste att under l. efter måltid borsta af brödsmulor o. d. från bordduken. Bouppteckn. fr. Växiö 1843.
-BREF, se d. o. —
(6) -BRICKA. (bord- Bouppteckn. fr. Växiö 1827, Tidn. f. lev. 1912, nr 14, s. 1) särsk. om underlägg (af trä l. papp l. flätverk l. dyl.) för (varma) fat o. d., afsedt att skydda bordet mot värmen; jfr -MATTA 2, -PLATTA, -SKYDD samt BORD-KRANS, -RING. Jfr: Halm bordbrickor. Bouppteckn. fr. Växiö 1836.
(6) -BRODER. (bord- P. Erici Musæus 2: 277 a (1582), Tranér Anakr. 131 (1833)) (numera bl. arkaiserande) manlig bordskamrat. Heidenstam Svenskarna 1: 261 (1908).
(6) -BÄGARE. (bord- Roberg, Bouppteck. fr. Toftnäs 1723) [jfr t. tischbecher] (numera knappast br.) dryckesbägare som användes vid bordet under måltiden. Siud Camill-Blomster uti Wijn, och drick Morgon och Affton, en lagom Bordbegare full. Roberg Beynon 182 (1709).
(5, 6) -BÄNK. (bord- Lovén Folkl. 1 (1847)) bänk vid ett bord, i sht matbord; särsk. (mindre br.) i fråga om klassiska (l. orientaliska) förh.: bänk l. soffa att ligga till bords på, måltidssoffa. Triclinium eller den läga bordsbänken. Ödmann Str. förs. 1: 378 (1799). Almqvist (1844). jfr A.
(6) -BÖN. (bord- Växiö domk. akt. 1785, nr 433, Dalin (1850; med hänv. till bordsbön)) bön före l. efter måltiden; jfr -ANDAKT, -LÄSNING, -LÄXA, -PSALM, -VÄLSIGNELSE. Läsa bordsbön(en). Lenngren 289 (c. 1772).
(6) -CEREMONI. (bord- Agrell) (föga br.) särsk. i pl.: högtidliga o. stela bordsseder, formaliteter under måltiden; jfr -SKICK. Wijd detta ätande (i seraljen) brukades .. inga synnerlige bordceremonier, utan hwar och een betiente sig af fingrarna så godt som han kunde. S. Agrell (1711) i Karol. krig. dagb. 5: 257.
(6) -CEREMONIELL. (bord- Cederblom) ceremoniell vid festliga måltider. Under Ludvig XIV ägde bordceremonielet lagstadgad form. G. Cederblom i Fataburen 1912, s. 200.
(6) -DAM. om dam i förh. till den herre (bordskavaljer) med hvilken hon vid ett måltidsbord bildar ett par; särsk. i förb. med poss. gen. l. motsv. pron. Hon är hans bordsdam l. bordsdam åt honom. Hvem skall jag ha till bordsdam? Kruse B. Funcke 103 (1885).
(6) -DEKORATION. (bord- DA 1808, nr 80, s. 8) särsk. konkret: bordsprydnad. DA 1824, nr 297, s. 4. Den .. modernaste bordsdekoration består uti imiterade blomsterparterrer. Hagdahl Det bästa 349 (1885).
-DISK.
1) se A.
2) till 6, i ssgn -DISKE-TUKT, se DISKE-TUKT, sp. D 1549.
(6) -DISKURS. (bord- Bliberg Acerra 337 (1737), Dalin (1850)) bordssamtal. Stenhammar 132 (1794).
(6) -DRICKA. (bord- Widegren (1788), Öhrlander o. Leffler (1852)) (numera knappast br.) spisöl, måltidsdricka. —
(6) -DRUFVA. dessertdrufva; jfr anm. 2:o, sp. 3904; i sht i pl. (Man) skiljer mellan bordsdrufvor och pressdrufvor. 2 Uppf. b. 4: 605 (1899).
(6) -DRYCK. (äfv. bord-) måltidsdryck. —
-DUK, se BORDDUK.
(6) -FILT. (äfv. bord-) filt som användes ss. underlägg under bordduk; bordsunderlägg af filt. —
(6) -FLAGGA. (äfv. bord-) miniatyrflagga (på stång) som användes ss. bordsprydnad. —
(5, 6) -FOT. (bord- Växiö domk. akt., Bondeson)
1) bordsben, särsk. på bord med endast ett ben (hvilket då i allm. vidgar sig l. grenar ut sig nedåt); äfv. om hvart o. ett särskildt af de sidostöd som nedåt utgå från foten på vissa bord. Consist. acad. Abo. prot. 4: 182 (1673). Växiö domk. akt. 1686, nr 103.
2) (i sht i bygdemålsfärgadt spr.) skifva l. låda som nedtill sammanbinder bordsbenen; jfr -SKRABBE. (Bordsbenen) äro sammanbundna så, att öfver golfvet bildas liksom en bänk, bordfoten, för de kringsittandes fötter. A. Bondeson i 1 Minnen fr. Nord. mus. II. 1: 5 (1881).
(6) -FRUKT. (bord- Sjöberg Singstock 347 (1832), Sv. alm. 1895, s. 53) dessertfrukt; motsatt: matfrukt; jfr anm. 2:o, sp. 3904. Bordsfrukt och hushållsfrukt. Eneroth Pom. 1: 108 (1864).
(6) -GAFFEL. (bord- Triewald Förel. 1: 48 (1728, 1735), Tidn. f. lev. 1911, nr 3, s. 2) (föga br.) jfr -KNIF. Lind (1749; under esz-gabel).
(6) -GERÅD. [jfr t. tischgeräth; jfr äfv. HUSGERÅD] (†) bordsservis. Afzelius Sagoh. VIII. 2: 267 (1857). Ett fullständigt bordsgeråd af skålar, fat och tallrickar utaf finaste tenn. Därs. X. 2: 339 (1866).
(6) -GLAM. (bord- Nyrén Charakt. 126 (1780), Tranér Anakr. 200 (1833)) glam vid bordet under måltid. —
(6) -GLÄDJE. glädje vid bordet under måltid. B. v. Beskow Lefnadsm. 178 (1857).
(6) -GRANNE. (bord- Bremer Fam. H* 1: 186 (1831), Wingård Minnen 5: 95 (1847)) (ngns) granne vid bordet. Cederborgh OT 3: 48 (1814).
(6) -GÄST. (bord- Växiö domk. akt. 1720, nr 15, Atterbom Poes. hist. 3: 43 (1848)) person som i egenskap af gäst deltager i ngns måltid. Lind (1749).
(6) -HANDDUK. (†) servett; jfr -SERVETT. Lind (1749; under salvete).
(6) -HEDER. (bord- Dalin) [jfr sv. dial. bordhajder, om smörtallriken] (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr.) (maträtt som anses vara en) heder l. prydnad för bordet. De äldre .. nändes (icke) taga mycket af (pastejen) .., af fruktan at hon icke skulle räcka til, utan hölls hon snarare för en bordheder. Dalin Arg. 1: 140 (1733, 1754). Smör är en munsmak ock en bordsheder (d. v. s. hedrar bordet, men mättar ej). A. Noreen i Landsm. 1: 366 (1879; från Fårö).
(6) -HERRE. [jfr d. bordherre] (föga br.) bordskavaljer. Hon .. fick nästan aldrig någon bordsherre. Edgren Ur lifvet 3: 210 (1889).
(6) -HIMMEL. (bord- Bröl.-besv. 285 (c. 1670), L. Looström i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1885, s. 54) [jfr t. tischhimmel samt SÄNG-, TRON-HIMMEL] (förr) täcke som vid högtidliga tillfällen spändes ss. ett tak öfver bordet (l. den öfre bordsändan), baldakin; jfr BORD-HIMNING. 1 bordhimmel med ryggstycke aff Flammerat tafft och gull frantzar kring. Bouppteckn. i riksarkivet 1671. G. Upmark i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1897, 1: 63.
(5, 6) -HÖJD. (bord- Lindberg Gräf Landssnickaren 3 (1895)) Bordshöjden .. varierar för de vanliga slagen mellan 75 och 80 centimeter. Adler Meyer 481 (1894).
(6) -HÖNS. (bord- Möller Fjäderfäskötseln 13 (1885)) jfr anm. 2:o, sp. 3904.
(5, 6) -HÖRN. (bord- Rydberg Rom. d. 163 (1875, 1877)) E. Sjöberg 226 (1824).
(5) -KABEL. telef. ledningssladd som förbinder en bordstelefon med väggkontakten. —
(6) -KAMRAT. (bord- Florinus Voc. 104 (1695), Rydberg Kulturh. förel. 4: 191 (1887)) om en person i förh. till den l. dem med hvilka han sitter (l. brukar sitta) till bords. Lind (1738; under tisch-gesell).
(6) -KAMRATSKAP. (bord- Möller (1790), Heinrich (1814)) (föga br.) jfr -KAMRAT. Lind (1749).
(5, 6) -KANT. (bord- Möller (1790), Uppf. b. 5: 571 (1874)).
(6) -KAVALJER. (äfv. bord-) jfr -DAM, -HERRE.
-KLOCKA. (bord- Jernk. annal., Hildebrand) [fsv. bordhklokka]
1) till 5: bordsur.
2) (i sht förr) till 5 l. 6: ringklocka (afsedd att stå) på bordet (numera ofta ersatt af elektrisk ringledning). Jernk. annal. 1833, s. 535. Adler Meyer 441 (1894).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) till 6: ringklocka hvarmed tecken gifves till måltid. Bordklockan kallade arbetsfolket till sin middag. S. Grubbe (1852) i Försl. t. SAOB. Hildebrand Medelt. 3: 1058 (1903).
-KLÄDE, se A.
(6) -KNIF. (bord- Förordn. 4 juni 1728, s. B 1 a, Tidn. f. lev. 1911, nr 3, s. 2) [fsv. bordhkniver] knif afsedd till användning vid (mat)bordet för att skära sönder maten på tallriken, matknif; motsatt: köksknif. SP 1780, s. 220.
(6) -KONVERSATION. (äfv. bord-) jfr -SAMTAL.
-KRANS, se A.
(6) -KRETS. krets af personer som (bruka) sitta (o. intaga måltid) vid samma bord; jfr -RUND 2. Sparre Findl. 2: 248 (1835).
(5) -KROCKET. (äfv. bord-) jfr -TENNIS.
(5) -KRÄTS. (bord- Dalin (1850)) guldsmed. affall som vid bearbetning af guld l. silfver samlas på verkbordet. Almroth Karmarsch 614 (1839).
(6) -KUVERT. (bord- Almqvist, SFS) (föga br.)
1) tallrik(ar) med tillbehör af servett o. glas samt en l. flera omgångar af knif, gaffel o. mat-, resp. dessertsked o. d., allt afsedt för en person, kuvert. Om middagen .. hade jag gjort en liten omflyttning af bordkuverterna. Almqvist Baron J. K* 96 (1835).
2) etui med knif, gaffel o. sked; jfr -BESTICK. SFS 1853, nr 88, s. 2.
(6) -KYCKLING. jfr anm. 2:o, sp. 3904. En bordskyckling bör om möjligt vara lika fyllig som en rapphöna. Tidskr. f. landtm. 1888, s. 151.
(6) -KÄRL. (bord- Verelius Ind. 40 (1681), Rydberg Vap. 104 (1891)) (föga br.) föremål tillhörande bordsservisen; jfr TAFFEL-KÄRL. Strinnholm Hist. 2: 610 (1836). Bordskärl af silfver, koppar, tenn, stengods. G. Cederblom i Fataburen 1907, s. 244.
(6) -LAG, sbst.1, r. l. m. (†) rättesnöre för uppförandet vid (mat)-bordet; jfr -REGEL, -SKICK. Then Heliga Skrifft är icke allenast, en Book för Präster, uthan thet är och .. en Bordz-lag, en Resebook. Rudbeckius Kon. reg. 483 (1620).
(6) -LAG, sbst.2, n. (föga br.) bordssällskap. Unge Dal. 152 (1829). Högberg Utböl. 1: 186 (1912).
(5) -LAMPA. (bord- Jernk. annal. 1833, s. 533, Å. G. Ekstrand i Sv. kem. tidskr. 1908, s. 37) motsatt: häng-, tak-, vägglampa; jfr -STAKE.
(6) -LINNE. (bord- Underr. betr. societetsskol. i Gbg 50 (1818)) duktyg (af linne l. bomull) för matbordet. —
(5, 6) -LIST. (bord- Schultze Ordb. 2786 (c. 1755)) kantlist på ett bord. Dalin (1850).
(5, 6) -LÅDA. (bord- Widegren (1788), Wenström o. Jeurling (1891)) särsk.: draglåda omedelbart under skifvan på ett bord. Dähnert (1784).
(6) -LÄSNING. [fsv. bordhläsning; jfr -LÄXA, lat. lectio] (†) bordsbön. (Lapparna) kunna nu uti deras modersmål läsa .. deras bordsläsningar .. och andra gudliga böner. A. Canuti (1648) hos Lundström L. Paulinus Gothus 3: 89.
(6) -LÄXA. (bord- G. I:s reg., Dalin (1850; med hänv. till bordslexa). borde- L. Paulinus Gothus) [fsv. bordhläxe; jfr -LÄSNING]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (förr) (läsning af) stycke ur bibeln l. annan religiös bok hvilket (i sht i kloster) föredrogs under måltid. G. I:s reg. 8: 292 (1533).
2) (numera knappast br.) bordsbön. L. Paulinus Gothus Archom. 54 (1630). Bordsläxor lästes .. så för som efter maten. Livin Kyrk. 17 (1781). G. Nikander i Landsm. 1911, s. 394. särsk. [jfr motsv. anv. af FADERVÅR (se d. o. b)] (†) om den tid som åtgår för att läsa en bordsbön. Sedan hvar efter annan stått der vid pass en bordläxa. Dalin Vitt. 5: 105 (c. 1755).
3) (†) = -REGEL. Luk. 14 (Bib. 1801; Schartaus uppl.; i kapitelsummariet).
(6) -MANDEL. (bord- Jönsson) jfr anm. 2:o, sp. 3904. Krakmandel är en finare, större s. k. bordmandel. Jönsson Gagnv. 287 (1910).
-MATTA. (bord- Holmberger, Langlet)
1) till 5 l. 6: matta under ett bord.
-MONTER, se A.
(6) -MUSIK. (bord- Wikforss (1804; under tafelmusik), Sv. o. t. handlex. (1851)) (numera föga br.) taffelmusik. Lind (1749; under tafel-music).
(6) -NÖJE. (bord- Hornstedt) (numera föga br.) nöje vid bordet under måltid; (njutandet af) god mat o. dryck. (I Batavia) söker holländaren allra mest bordnöjen. (Bladh o.) Hornstedt Resa 125 (1784). Gumman .. höll målron oppe, men detta bordsnöje, dag ut och dag in, hade något ängsligt och hemskt. Böttiger 6: 84 (c. 1875).
(6) -PAGE. (i fråga om ä. förh.) page som uppvaktar vid bordet; jfr -SVEN, -TJÄNARE. Levertin Rococonov. 113 (1899). G. Cederblom i Fataburen 1910, s. 163.
(5) -PENDYL. (bord- Schweder Handb. f. urmak. 26 (1874), Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 86) motsatt: väggpendyl; jfr -UR. DA 1824, nr 124, s. 5.
-PENNINGAR, -PLANKA, se A.
-PLATS. (bord- Gotl. läns tidn., Högberg)
1) särsk. till 5: plats för bord, särsk. marknadsbörd. De, som under inst(undande) Marknad .. önska uppföra Bodstånd eller begagna Bordplatser. Gotl. läns tidn. 1852, nr 26, s. 3.
2) plats vid ett bord; särsk. till 6: plats vid matbord(et). C. V. A. Strandberg 5: 302 (1862). Högberg Utböl. 1: 71 (1912).
(6) -PLATTA. (äfv. bord-) (mindre br.) bordsbricka. jfr A.
(6) -PLATÅ. (bord- DA 1825, nr 104, s. 4, Dalin (1850)) (i sht förr) brickformig prydnadspjäs för matbordet (ofta med skifva af spegelglas samt därpå stående skulpturer l. andra prydnadsföremål). Böttiger 6: 223 (1836).
(5) -POJKE. (i fackspr.) Hvarje (tobaks-)spinnare har till biträde en eller tvenne uppläggare (”bordspojkar”), hvilka ordna och efter hand tillhandahålla honom det erforderliga materialet. H. Elmquist i Arbetsstatistik A 2: 66 (1899).
(6) -PORSLIN. (bord- Eichhorn Stud. 3: 218 (1881)) sammanfattande benämning på de föremål af porslin som tillhöra bordsservisen; förr äfv. om enstaka porslinsföremål som tillhör bordsservisen. Flere fina Bordspostliner. DA 1824, nr 58, s. 9. Tekn. tidn. 1871, s. 338.
(6) -POTATIS. (bord- H. Tedin i Sv. utsädesfören. tidskr. 1895, s. 93, Tidskr. f. landtm. 1897, s. 208) bättre (mat)potatis; jfr anm. 2:o, sp. 3904. Landtbr. bok 2: 468 (1901).
-PRYDNAD. (bord- DA 1824, nr 51, s. 2, Bouppteckn. fr. Växiö 1888) särsk. till 6, i sht konkret; jfr -DEKORATION, -PLATÅ, -UPPSATS. En utsökt fin bordsprydnad af silfver. Hedenstierna Fru W. 100 (1890).
(6) -PSALM. (äfv. bord-. borde- E. Emporagrius (c. 1655) i KOF II. 2: 122) jfr -BÖN. Efter slutad måltid sjöngo alla sittande en lång bordspsalm. Topelius Vint. II. 1: 15 (1881).
(6) -PÄRON. dessertpäron; jfr anm. 2:o, sp. 3904. Eneroth Pom. 1: 139 (1864).
(5, 6) -RAND. (äfv. bord-) bordskant. Anderson i SAH 51: 18 (1875). Kroppen får (vid skrifning) ej tryckas mot bordsranden. Sv:s h. flicksk. 108 (1888).
(6) -REDSKAP~20 l. ~02. (bord- Var. rer. 26 (1538), Strinnholm Hist. 1: 307 (1834)) (numera knappast br.) redskap som användes vid bordet under måltid; föremål tillhörande bordsservisen; jfr -SERVIS. Levertin Rococonov. 217 (1899).
(6) -REGEL. (bord- Bureus Kon.-styr. 42 (1634), Schröderheim) regel l. rättesnöre för bordsskick; jfr -LAG, -SKICK. Iakttaga vanliga bordsregler. Nykterheten (har i forntiden) .. icke varit bland bordreglorna. E. Schröderheim i VittAH 6: 160 (1791).
(6) -RIM. (bord- Trenchierbook, Eichhorn Stud. 2: 187 (1872)) (i sht i fråga om ä. förh.) rim(mad vers) som uppläses vid bordet under måltid; jfr GRÖT-, LEFVER-RIM; jfr äfv. -VISA. Höflige Bord- och Lefwer-Rim Som uti förnämt Sällskap .. kunna framföras. Trenchierbook 52 (1696).
(6) -RUND, r. l. m. (bord- Bellman, Gosselman)
1) (numera knappast br.) i uttr. göra en bordsrund o. d., göra en rond kring bordet, gå rundt omkring bordet. Vinkaraffinerne .. hafva .. gjort en full bordrund, utan att någon derunder påfyllt sitt glas. Gosselman S. Amer. 18 (1842).
2) konkret: bordskrets. Bellman 6: 233 (c. 1788). Hallström Skepn. 126 (1910).
(6) -SAK. (bord- Nilsson Ur. 2: 99 (1862), Rydberg) föremål tillhörande bordsservisen; i sht i pl.; jfr -ANSTALT, -SERVIS. Skramlet af köks- och bordsaker. Rydberg Vap. 40 (1891).
(6) -SALT. (bord- Lagerberg Dagb. 109 (1711), SFS) (finmalet) salt som framsättes på bordet vid måltiderna o. hvarmed den spisande själf kan efter behag salta maten; jfr anm. 2:o, sp. 3904. Raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölaktigt salt. SFS 1860, nr 51, s. 33.
(6) -SAMTAL~02 l. ~20. (bord- Norrmann Eschenburg 1: 361 (1817), Klint (1906)) samtal vid bordet under måltid; jfr -DISKURS, -KONVERSATION, -SNACK. Oscar II I. 2: 172 (1859, 1886). Dokt. Martin Luthers bordsamtal eller colloquia. Stridsberg (1877; boktitel).
(5, 6) -SARG. (äfv. bord-) [efter t. tischzarge] ram omedelbart under bordsskifvan. Adler Meyer 258 (1894).
(6) -SATS. (äfv. bord-) sats af till bordsservisen hörande föremål; jfr -BESTICK.
(6) -SED. (bord- S. Agrell (1709) i Karol. krig. dagb. 5: 46, C. Eichhorn i 1 Minnen fr. Nord. mus. XII. 3: 2 (1885); borda- Palma Kosm. A 1 b (1613)) i sht i pl.: bordsvanor; (lämpligt) uppförande vid bordet, bordsskick; jfr -SKICK. Lind (1749; under tisch-zucht). Kännedom om vanliga bordseder. Blanche Bild. 4: 155 (1865). De klassiska folkens mattider, matordning och bordsseder. 2 NF 19: 201 (1913).
(6) -SENAP. (bord- 2 Uppf. b. 4: 184 (1899)) jfr anm. 2:o, sp. 3904.
(6) -SERVETT. (bord- Bouppteckn. fr. Toftnäs 1723, Bouppteckn. fr. Växiö 1861) (föga br.) servett att använda vid matbordet; motsatt: kaffeservett, teservett. Bords- & Theservietter. HD 1875, nr 133, s. 3.
(6) -SERVIS. (bord- Bouppteckn. fr. Växiö 1773, Nyblom i 3 SAH 5: 139 (1890)) [jfr t. tafelservice, fr. service (de table)] sammanfattande benämning på fat, karotter, tallrikar o. d. för matbordet, ofta äfv. med inbegrepp af glas o. karaffer o. d., stundom äfv. knifvar, gafflar o. skedar; särsk.: (i allm. enhetligt utstyrd) uppsättning af fat, karotter, tallrikar o. d. för matbordet; jfr -ANSTALT, -ATTIRALJ, -GERÅD, -REDSKAP, -SAK, -TYG samt BORD-BONAD. En bordsservis af porslin, tenn, (ny)silfver. Lind (1749).
(5, 6) -SIDA. (bord- Dalin (1850)).
(6) -SILFVER. (bord- Dalin Arg. 1: 76 (1733, 1754), A. Sandström i Verdandi 1892, s. 34) sammanfattande benämning på de föremål af silfver som tillhöra bordsservisen; bordsservis af silfver; i sht om till bordsservisen hörande (knifvar,) gafflar o. skedar (helt l. delvis) af silfver (l. liknande metall). Serenius (1741). Bordsilfver .. ein silbernes Tafelservies. Dähnert (1784).
(6) -SILL. (bord- SP 1780, s. 515) jfr anm. 2:o, sp. 3904.
(6) -SKED. (bord- Fin. urk. I. 1: 69 (1597), Sv. o. t. handlex. (1851)) [fsv. bordhskedh] (numera föga br.) sked som användes vid matbordet, särsk.: matsked. —
(6) -SKICK. (bord- Föreskr. f. Hillska skolan, AB) [jfr d. bordskik] sätt att uppföra sig vid bordet under måltid; bordsvanor; numera i allm. med pregnant bet.: passande uppförande vid bordet; jfr -CEREMONI, -REGEL, -SED, -VANOR. Lära (sig), hålla, iakttaga bordsskick. Vid måltid iakttages anständigt bordskick. Föreskr. f. Hillska skolan 13 (1831). De arabisktegyptiska bordskicken. AB 1890, nr 68, s. 2. jfr: Bordskick .. Den ordning, som vid måltider iakttogs i afseende på gästernes platser, m. m. Dalin (1850; angifvet ss. ålderdomligt).
(5, 6) -SKIFVA. (bord- E. Raphael i Fataburen 1913, s. 30 (efter handl. fr. 1678), Redog. f. Nord. mus. 1907, s. 11) skifva som bildar den öfre plana ytan af ett bord. Snellman Fyra gift. 1: 31 (1842).
(5, 6) -SKRABBE. (bord- Norlind) [sv. dial. bordskrav, n.; jfr ä. d. skrabe, holl. tafelschraag] (i bygdemålsfärgadt spr.) = -FOT 2. (Benen på bord från 1500-talet) förbindas .. med en stor golfskifva (skrabbe, bordskrabbe). Norlind Sv. allmogens lif 196 (1912).
(6) -SKYDD. (äfv. bord-) (föga br.) jfr -BRICKA, -UNDERLÄGG. Tidn. f. lev. 1912, nr 4, s. 3.
(6) -SKYFFEL. (bord- Bouppteckn. fr. Växiö 1879 o. 1886) liten skyffel att därpå borsta ned brödsmulor o. d. från bordduken. Tidn. f. lev. 1907, nr 34, s. 3.
(6) -SMÖR. (bord- Hallenberg Hist. 4: 1002 (efter handl. fr. 1615), Tidn. f. lev. 1900, nr 41, s. 1) motsatt: matsmör; jfr anm. 2:o, sp. 3904.
(6) -SNACK. (bord- A. Oxenstierna 2: 667 (1624)) [jfr ä. d. bordsnak] (föga br.) prat vid bordet under måltid; jfr -SAMTAL.
(6) -SOCKER. (bord- Wretlind Läkareb. 4: 104 (1896)) motsatt: matsocker; jfr anm. 2:o, sp. 3904. —
-SORT. särsk. till 6: sort af frukt l. dyl. som är afsedd att serveras på (mat)bordet. Från .. (Roslagens kuststräcka) fylles till stor del Stockholms behof af potatis, och här odlas därför framförallt finare bordssorter. H. Juhlin-Dannfelt i Uppland 2: 83 (1903).
(5) -SPEGEL. (bord- Bouppteckn. fr. Rasbo 1741, Hemslöjdsutst. i Sthm 1880, s. 88) (föga br.) spegel afsedd att stå på ett bord; motsatt: väggspegel. —
(5, 6) -STAKE. (bord- Bouppteckn. fr. Växiö 1794, Tidn. f. lev. 1913, nr 49, s. 2) (större, ofta flerarmad) ljusstake afsedd att stå på ett bord, särsk. på matbordet; jfr -LAMPA. DA 1824, nr 133, s. 3. jfr A.
(5) -STUDSARE. (bord- PT 1758, nr 34, s. 1, PT 1905) [jfr t. stutzuhr] ett slags finare pendelur (l. i undantagsfall ur med balans) drifvet med fjäder (i st. f. med lod) o. afsedt att stå på ett bord l. dyl. (ofta inom glasfodral); bordspendyl; jfr -UR. En bordstudsare af svart marmor och brons. PT 1905, nr 212 A, s. 3.
-STÄLL. (bord- Bouppteckn. fr. Växiö, Katal. fr. Nord. komp.) [jfr t. tischgestell]
1) (numera föga br.) till 5: pulpetliknande ställning afsedd att placeras på ett bord till underlag vid skrifning l. ritning o. d. Almqvist (1844). Schulthess (1885).
2) till 6: ställning (afsedd att stå på matbordet) med flaskor o. d. för olja, ättika, peppar, senap, salt l. öfriga kryddor o. d. som användas vid måltiden; jfr -SYRTUT. Bouppteckn. fr. Växiö 1808. Bordställ af nysilfver. Katal. fr. Nord. komp. 1903 04, s. 57.
(5, 6) -STÄLLNING. (bord- Wikforss (1804; under tischgestell), Öhrlander o. Leffler (1852)) (föga br.) underrede till ett bord, bock l. ställning afsedd att uppbära en (lös) bordsskifva; jfr -UNDERREDE. jfr A.
(6) -STÄMNING. (äfv. bord-) (sinnes)stämning vid bordet under måltiden. God, hög bordsstämning.
(6) -SUP. (bord- Crusenstolpe) (föga br.) glas brännvin som förtäres vid bordet, sup till maten, måltidssup. Hans middagsmåltid bestod i blott två rätter mat, tillika med bordsupen och en liten smörgås. Crusenstolpe CJ 2: 239 (1845).
(6) -SVEN. (bord- Adlerbeth Æn. 24 (1804), NF 6: 1268 (1883)) (i fråga om ä. förh.) uppassare vid bordet; jfr -PAGE, -TJÄNARE. Heidenstam Folkung. 2: 48 (1907).
(6) -SYRTUT. (bord- DA, Tidn. f. lev. 1907, nr 47 B, s. 1) [efter fr. surtout (de table)] (numera mindre br.) = -STÄLL 2. Nymodige .. Bord-surtouter af Engelskt Plaiter. DA 1793, nr 207, s. 2. Strindberg Kammarspel 4: 69 (1907).
(6) -SÅNG. (bord- Lysander, Karlfeldt Fl. o. Bell. 141 (1918)) jfr -VISA. Romarnes bordsånger. Lysander Rom. litt. hist. 139 (1858).
(6) -SÄLLSKAP~02 l. ~20. (bord- Weise, Weste, Svedelius)
1) person(er) som utgör(a) ngns sällskap vid matbordet, bordskamrat(er). Weise Narrar 2: 8 (1771). Svedelius Förfl. lif 109 (1887).
2) samling af personer som intaga måltid vid samma bord; jfr -KRETS, -LAG, sbst.2 Weste (1807).
(6) -SÄMJA. (bord- Wadman) sämja vid bordet under måltid. Bordsämjan (var) .. störd. Wadman Saml. 2: 56 (1835).
(6) -TAL. (skål)tal vid bordet under måltid. Lind (1749).
(6) -TALARE. jfr -TAL. En (miss)lyckad bordstalare.
(6) -TALLRIK. (bord- Wikforss (1804; under tafelteller), Sv. o. t. handlex. (1851)) Lind (1749; under esz-teller).
(5, 6) -TAPET. (bord- Törnequist, Bouppteckn. fr. Växiö 1751) (†) (finare) bordduk. Bordhtappet medh sölf- och gull inwäfvit. G. Törnequist (1692) hos Trolle-Bonde Hesselby 103. G. Cederblom i Fataburen 1907, s. 244 (om förh. på 1500-talet).
(5) -TELEFON. (äfv. bord-) telefonapparat afsedd att stå på ett bord l. dyl.; motsatt: väggtelefon; jfr -APPARAT. Friesen Inbjudn. 1891, s. 25.
(5) -TENNIS. (bord- Höst- o. julkatal. fr. Amer. maskinimport. 1906, s. 17) [efter eng. table-tennis] låntennisspel (i miniatyr) som spelas på ett bord, pingpong(spel). Ekbohrn Främ. ord 2: 153 (1904).
(6) -TIMME, äfv. -TIMMA. (föga br.) måltidstimme. Leopold 3: 482 (1794, 1816).
(6) -TJÄNARE. (bord- Var. rer. 26 (1538), Lex. Linc. (1640; under structor)) (i fråga om ä. förh.) tjänare som passar upp vid bordet; jfr -PAGE, -SVEN.
(6) -TJÄNST. (bord- Schroderus) (†) uppvaktning l. uppassning vid bordet; ceremonier vid måltid; jfr DISK-TJÄNST a. Hålt .. een härligh Bordtienst, doch mätta tigh medh måtteligh Maat. Schroderus Kon. förär. 61 b (1606). Leopold 2: 221 (1815).
(6) -TYG. (bord- Dahlberg, Läseb. f. folksk.) [jfr t. tischzeug] (numera knappast br.) sammanfattande benämning på de föremål som tillhöra bordsservisen; stundom äfv. med inbegrepp af duktyg o. d. Dahlberg Lefn. 8 (c. 1755; uppl. 1911). Bordtyget var .. deladt, så att allt i den gamla salen var gammalt men allt i den nya, både borddukar och dryckeshorn, nytt. Läseb. f. folksk. 383 (1892).
-TÄCKE. (bord- Fört. ö. hert. Johans löseg., Bondeson) bordduk.
a) (numera nästan bl. i fråga om förh. i ä. tid o. bland allmogen) till 5: (i allm. kulört) duk på l. till ett bord. Ett boll täcke aff rödt gyllenn damask. Fört. ö. hert. Johans löseg. 1563, s. 52. A. Bondeson i 1 Minnen fr. Nord. mus. II. 1: 5 (1881).
b) (†) till 6: duk på l. till ett matbord. Been eller annat sådant, som lemnat är, skal tu icke kasta vnder bordet, .. kasta thet icke (heller) på bordztäcket. Hambræus Erasmus B 11 b (1620).
(6) -UNDERLÄGG~002 l. ~200. (bord- Priskur. fr. Cronquist) filt l. dyl. att lägga under duken på ett matbord till skydd mot hettan från fat l. karotter o. d.; jfr -FILT, -SKYDD. Filtväf .. till strykfiltar och bordunderlägg. Priskur. fr. Cronquist 1898, s. 53.
(5, 6) -UNDERREDE~0020. (bord- Elkan Österl. 192 (1901)) underrede till ett bord; jfr -STÄLLNING.
(6) -UPPSATS~02. (bord- Larsen (1884), Cronholm Minnesbl. 18 (1908)) [jfr d. bordopsats, t. tischaufsatz] större bordsprydnad, ofta bestående af en mer l. mindre konstnärligt utsmyckad skål l. samling af skålar o. d. för blommor; blomsteruppsats (midt) på matbordet. Jensen Mickiewicz Tadeusz 409 (1898).
(5) -UR. (bord- Bouppteckn. i riksarkivet 1699, Dalin (1850)) ur (särsk. pendyl) afsedt att stå på ett bord; motsatt: väggur; jfr -KLOCKA 1, -PENDYL, -STUDSARE samt BORD-SEJARE. SPF 1816, s. 242.
(6) -VANOR, pl. vanor i fråga om uppträdandet vid bordet under måltiden, bordsseder; jfr -SKICK. Främmande för oss .. voro kost, servis och bordsvanor (på det engelska fartyget). G. Göthe i Nord. tidskr. 1886, s. 345.
(6) -VATTEN. jfr -DRYCK. (Apollinarisvattnet användes) hufvudsakligen såsom läskedryck (”bordsvatten”). NF 19: 293 (1895).
-VAXDUK, se A.
(6) -VETT. (vett att iakttaga) bordsskick. Beskow Greta 77 (1901).
(6) -VIN. (bord- Widegren (1788), 2 NF 3: 1152 (1905)) [jfr motsv. ord l. uttr. i d., holl., t. o. fr.] särsk. om enklare o. lättare vin som användes ss. bordsdryck; motsatt: dessertvin. Hagdahl Kok. 1130 (1879). 2 Uppf. b. 4: 627 (1899; se under DESSERT-VIN). Försök .. att .. framställa ett drickbart bordsvin af blåbär. PT 1903, nr 196, s. 3.
(6) -VISA. (bord- Dalin Vitt. 5: 507 (c. 1753), Ödman Resebild. 183 (1907)) (i allm. för tillfället författad) visa afsedd att sjungas vid bordet under (l. efter) måltiden; jfr -RIM, -SÅNG, äfvensom DRYCKES-VISA. Alla reste sig och .. afsjöngo en splitterny bordsvisa till min ära. O. M. Stålhammar (1840) hos Nordmann Borgå barn 129. Skolier .. kallades hos forntidens greker ett slags bordsvisor, hvilka vid festliga samqväm brukade sjungas i tur af bordsgästerna. NF 14: 1298 (1890).
(6) -VÄLSIGNELSE. [jfr BENEDICITE] (föga br.) bordsbön. Läsa bordsvälsignelsen. Strinnholm Hist. 3: 280 (1848).
-VÄN, -VÄNSKAP, se A.
-ÄNDA, se d. o. —
(6) -ÄPPLE. dessertäpple; motsatt: matäpple; jfr anm. 2:o, sp. 3904. Alnarps prisförteckn. 1892, s. 1. särsk. i uttr. grefve Pers bordsäpple, benämning på en äpplesort som anses hafva införts af Per Brahe d. y. Eneroth Pom. 2: 143 (1866).
(6) -ÄTTIKA. jfr anm. 2:o, sp. 3904. Vanlig bordsättika innehåller 3 à 5 proc. ättiksyra. Landin Förfalskn. 32 (1898).
Spoiler title
Spoiler content