SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2017  
VID vi4d, äv. (vard.) ve4, äv. VIDER (numera bl. i vissa ssgr vi3der~), förr äv. VEDER, prep., adv. o. konj.
Ordformer
(ve (w-, -ee) c. 16951920. ved (u-, w-, -ee-, -dh) 15261780 (: Vedbränna). veder (w-, -dh-) 15411856 (i rim). vi 1781. vid (u-, w-, -ii-, -ij-, -j-, -dh) 1521 osv. vider (w-, -ij-, -dh-) 15241748. vider- (w-, -ij-, -dh-) i ssgr 1524 (: wid(er)bwndit), 1534 (: viderfås) osv. vyd (w-, -ÿ-, -dh) 16731711. wedder- i ssg 1582 (: wedderhengiande). weth (-dt, -dtt) 15211592 (: weth leggia). widder 1590. widt (-dth) 15211554. wijdt 1544. wit 1523. witt (-tth) 15461590)
Etymologi
[runsv. viðr, fsv. viþ(er), vedh(er); motsv. rundan. wiþr (fd. withær, ved(er), d. ved), nor. ved, fvn. við(r) (nyisl. við), got. wiþra, (e)mot, mittemot, fsax. wið(ar) (mlt., lt. wed(d)er), flfrank. wither (mnl., nl. weder), fht. widar (mht., t. wi(e)der), feng. wiþ(er), vid, (mitt)emot, (eng. with, med); urspr. en bildning med komp.-suffix till den rot som bl. a. föreligger i lat. vitium, fel, brist, sanskr. ví-, ifrån varandra. — Jfr VEDER-, VID, adj., VIDERBO, VIDERBOENDE, VIDRIG, VIDSKEPELSE, VIDUNDER]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. ss. prep. med utsatt rektion.
A. i rumslig bet. l. därav nära avhängig anv. 1) för att beteckna befintlighet i närheten av det som betecknas med rektionen: invid, bredvid. Härunder bl. a. i uttr. som åker vid åker (c) o. i bildl. anv., i uttr. som finnas vid handen (d). 2) för att beteckna befintlighet i kontakt med ngt, i förb. med sådana verb som fastna l. röra. 3) för att beteckna ungefärlig befintlighet l. befintlighet i l. inom ngt.
B. i temporal bet. 4) för att beteckna att ngt äger rum (ungefär) vid tidpunkt som anges med rektionen. Härunder bl. a. med rektion betecknande handling som indirekt tjänar som tidfästning för skeende (c) o. i det konjunktionella uttr. vid det (att) (h).
C. 5) för att ange ungefärligt värde l. antal o. d.
D. för att beteckna mottagare. 6) i fråga om i sht fientlig handling riktad mot det som betecknas med rektionen: (e)mot. 7) i förb. med sådana verb som språka l. tala.
E. för att beteckna karakteriserande l. beledsagande omständighet. 8) i kausal bet. Härunder bl. a. för att beteckna orsak (a) l. avsikt (b) l. villkor (c). 9) för att beteckna medel: genom, av. Härunder bl. a. med rektion betecknande instrument (b). 10) för att beteckna omständighet som beledsagar l. åtföljer handling l. omständighet. Härunder bl. a. för att uttrycka att ngt är i enlighet med ngt annat (a). 11) inledande predikativ, för att beteckna tillstånd l. beskaffenhet. Härunder bl. a. i uttr. som vara vid liv l. medvetande (a).
F. för att beteckna komplement l. relation. 12) för att beteckna komplement. Härunder bl. a. i uttr. jämte vid. 13) för att beteckna visst förhållande, bl. a. släkt- l. äktenskapsförhållande, i uttr. som lovas vid ngn. 14) för att ange likhet. Härunder bl. a. i uttr. lik vid (ngt).
G. 15) för att beteckna ur vilken aspekt l. synvinkel som tillstånd l. egenskap o. d. gäller. Härunder bl. a. i uttr. ha lätt l. svårt vid ngt.
H. 16) för att beteckna föremål för ngt. Härunder bl. a. föremål för känsla (a) l. förhållningssätt (b) l. perception (c).
II. ss. prep. i absolut anv. l. ss. adv.; äv. ss. förled i ssgr.
A. i rumslig bet. l. därav nära avhängig anv. 1) motsv. I 13. Härunder bl. a. i förb. med sådana verb som fastna, häfta, låda. 2) i oeg. l. bildl. anv. av 1, för att beteckna varaktighet o. d. Härunder bl. a. ss. partikel i förb. med bliva.
B. för att beteckna mottagare. 3) motsv. I 6. 4) motsv. I 7.
C. 5) motsv. I 8 a.
D. 6) för att beteckna inträdande l. förefintligt tillstånd o. d.
E. 7) motsv. I 16.
III. ss. temporal konj. 1) medan. 2) när.
I. ss. prep. med utsatt rektion (se d. o. 2). — jfr DÄR-, HÄR-, VAR-VID.
A. i rumslig bet. o. i därur närmast utvecklade anv.
1) för att beteckna läge l. befintlighet (efter förflyttning) i sht i horisontalled i omedelbar närhet av l. på måttligt avstånd från (o. utan (påfallande l. framträdande) kontakt med) det som betecknas med rektionen (utom i ssgn BAK-VID i allm. dock ej dettas baksida), ofta liktydigt med: invid l. bredvid; särsk. i uttr. vid sidan av l. om (se SIDA, sbst. 13 e); äv. för att beteckna att ngt gränsar till det som betecknas med rektionen; jfr 3. Bilen körde in i en bergvägg vid sidan av vägen. Jag glömde cykeln vid stationen. Saudiarabien och andra länder vid Persiska viken. Boende i området vid Hagavägen. En staty står vid entrén. Såga av granen vid roten. It(em) t(et) blochuset wedt sød(er) port østan star. SthmSkotteb. 3: 194 (1521). Huruu di så .. ryckthis om darthenn, bekom s(alige) Lambritt littitt blått witt sitt öigie. TbLödöse 188 (1590). Iagh skal giffua them itt fett Landh, / Som kan fin(n)as widh een haffzstrandh. Gevaliensis Jos. 44 (1601). Utan böra dee utj stadzens privilegie book inhäfftas och utj Rådstugun wid dee andra nödige acter förwaras. VRP 18/12 1723. Man anlände vid de pompösa jerngallren. Almqvist TreFr. 2: 177 (1842). Filip .. mötte mig vid ångbåten. Jolin Smädeskr. 98 (1863). Kubatov anade inget där han stod vid sin bil. KvällsP 30/5 2015, s. 8. — jfr BAK-, BORT-, BRED-, FRAM-, IN-, LÄNGS-, NEDAN-, NÄR-VID m. fl. — särsk.
a) med framförställt adv. angivande riktning (förr särsk. väderstreck) l. grad av närhet o. d. preciserande befintligheten; förr särsk. i uttr. jämte vid (se JÄMTE, adv. osv. I 1 b). Trädets grenkrage sitter precis vid stammen. Blochusen westa(n) wedt yt(er)ste strøm. SthmSkotteb. 3: 227 (1521). Skulle .. ähn deel ähnu uth vidh grendzen sigh opå stöfverij förhålle. OxBr. 5: 19 (1612). Låga rum, hwarest Spiellen så äro anlagde, at de utdragas straxt wid bielke- eller med bräder underslagne tak. PH 5: 3474 (1752). För två dagar sedan var han på promenad nere vid älven. VästerbK 18/10 2014, s. 5.
b) med rektion betecknande föremål l. ställe o. d. typiskt l. avsett för viss verksamhet l. sysselsättning o. d., särsk. betecknande föremål som ngn har sin plats vid l. handhar l. trakterar l. hanterar o. dyl. o. (då o. då) berör med händerna, särsk. i sådana (mer l. mindre bildl.) uttr. som bli vid sin läst (se LÄST, sbst.3 2 b), vid pennan (se PENNA 3 a ϑ), sitta l. stå vid rodret (se RODER, sbst.3 2 a ξ) l. styret (se STYRE 1, 4 a) l. (numera bl. om ä. förh.) stupan (se STUPA, sbst.2 1 slutet); ofta med förbleknad rumslig bet. (jfr d); jfr 3 a α. Snart kunde de bänka sig vid ett av restaurangborden. Vid ratten satt Kurt. Vid pianot Esbjörn Svensson. (Ni) skolen .. äta kötit .. steeckt widh eeld. 2Mos. 12: 8 (Bib. 1541). Vid et stop öl och några Supar / Fladdrar Snillet mörkt och plumpt. Bellman (BellmS) 1: 178 (c. 1775, 1790). Tjenare ägde jag, härdige män vid plogen och yxan. Runeberg (SVS) 3: 84 (1832). Pappa satt vid datorn när Agnes kom ner i gillestugan. Ingemarsson SmåCitr. 132 (2004).
c) i uttr. av typen åker vid åker, betecknande att flera företeelser av samma slag i stor mängd förekommer bredvid varandra l. följer på varandra; äv. i bildl. anv. (jfr d), med rektion betecknande ngt abstrakt, särsk. tidrymd. (Den dåraktige) plåghar sig .. dagh vidh dagh medh sitt arbetande wtan troo. LPetri Œc. 29 (1559). När th(et)te war öffwersedt, betedde de och fram en Copie .. hwilken Lydde ordh widh ordh, som her effther fölier. 2SthmTb. 8: 85 (1589). Åker vid åker, skilda af rätliniga hagtornshäckar. NordT 1886, s. 346. En mängd barn marscherade ut (från skolan) led vid led. Lagerlöf Holg. 1: 209 (1906).
d) i mer l. mindre bildl. l. förbleknad anv. (jfr b, c); särsk. (o. i sht) i förb. med verb som betecknar att ngn l. ngt dels förblir l. dröjer l. stannar hos ngn l. ngt, dels har l. behåller l. vidhåller ngt (särsk. dels egendom, dels uppfattning), särsk. bero (se BERO 2 b), bliva (se BLIVA, v. I 1 a α ζ slutet, β β, 2 c (α, ει)), dröja (se DRÖJA, v. 9 b slutet), förbliva (se FÖRBLIVA 2 a), stanna (se STANNA I 2 a α, γ, b α), förr äv. leva (se LEVA, v.1 3 b); äv. i sådana uttr. som vara l. finnas l. giva o. d. vid hand(en) l. handa (se HAND 13 j αγ), sitta vid makten (se SITTA, v. 6 d δ β'), förr äv. vid öppna l. stängda l. lyckta dörrar (se DÖRR 3 a α), sitta vid utgift(er) (se SITTA, v. 3 b) l. inkomst (jfr SITTA, v. 6 c γ); i vissa språkprov utan bestämd avgränsning från 11 a. G1R 1: 54 (1523). (Klockarna) sittia wid otroliga inkomster och inga utgifter. Cavallin Herdam. 5: 183 (cit. fr. 1704). Vi dväljs din själ vid sådana ting? Andersson GrDram. 139 (1890, 1910). Under tiden arbetade och skref han .. och bäddade upp sin fattiga säng om kvällen för att så vid ljuset .. läsa sig i ro. Hallström Than. 155 (1900). Bruket av artiklarna vid substantiven är i första hand beroende av huruvida substantivet står i .. allmän bemärkelse. Gabrielson Elfstrand 6 (1945).
2) för att beteckna befintlighet (efter förflyttning) i omedelbar o. väsentlig kontakt med ngt; särsk. i förb. med sådana verb som fastna (jfr FASTNA 2), låda (se LÅDA, v.), röra (se RÖRA, v.2 III 4); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som lägga (sin) hand l. handen vid ngt (se HAND 9 g), förr äv. hålla l. ligga vid sängen (se SÄNG 1 c). G1R 3: 292 (1526). Hon har et barn vid bröstet. Widegren (1788). Förtjust stod Frithiof, lutad vid sitt svärd. Tegnér (TegnS) 4: 138 (1821). Detta beständiga vidrörande vid hennes ömma sår. Mellin Nov. 1: 379 (1830, 1865). Att en sjöfarande lade till vid en av dem (dvs. holmarna). Lagerlöf Holg. 2: 230 (1907). Han (talade) inte mer om födelsemärket, fast hans blick nog ibland fastnade vid det. Siwertz Tråd. 85 (1957). Erik hade lagt en stor hopvikt näsduk vid hennes tinning och en stor ljusröd fläck hade börjat sprida sig genom tyget. Ekman Dödsklock. 26 (1963). — särsk.
a) med rektion betecknande ngt (särsk. (o. i sht) kroppsdel) som fattas (se FATTA 5 a β) l. greppas l. fasthålls o. d. (o. varmed ngn l. ngt dras l. leds o. d.); särsk. (o. numera bl.) i sådana (mer l. mindre bildl.) uttr. som leda ngn vid betslet (se BETSEL 1) l. kopplet (jfr KOPPEL, sbst.1 1 a), ta l. leda ngn vid handen (se HAND 2 a), dra l. leda ngn vid näsan (se NÄSA, sbst.2 1 d ξ) l. nosen (se NOS 2 c), ta tjuren vid hornen (se HORN 1 j β), förr äv. l. ta ngn vid halsen (se HALS 1 f) l. huvudet (se HUVUD 1 j δ), hålla (sig) vid ngt (se HÅLLA, v.1 4 b, c). G1R 1: 49 (1523). Diana blifwer .. (Cupido) warse, och fattarn wid Armen. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Den ädle konung Gunther hon lät nedhugga då, / Och fattade vid håret och bar med egen hand / Sin broders ädla hufvud till Hagen. Collan Dikt. 171 (1864). Ledhunden användes till att, ledd vid kopplet, uppsöka och för jägaren utvisa spår. Hahr HbJäg. 64 (1865). (Han) Griper tag uti hans öron, / Drager honom upp vid dessa. Collan Kalev. 2: 242 (1868).
b) (†) i fråga om slag l. fall o. d., dels med rektion betecknande det ställe där ett slag träffar, särsk. i sådana uttr. som slå ngn vid örat (se SLÅ, v. I 1 d (β)), dels med rektion betecknande det underlag varpå ngn faller, ofta liktydigt med: till, särsk. i sådana uttr. som slå ngn vid golvet (jfr GOLV 1 b) l. marken (se MARK, sbst.1 5); äv. med rektion betecknande det mot vilket ngt slås: (e)mot. Mat. 5: 39 (NT 1526). När the kome saman sette same Per Ericsson foten for then andre Eric persson och slogh honom wid gulffuedt. UpplDomb. 3: 113 (1541). (Knektarna) förskonte icke eens the meenlöse Barn, vthan .. krossade them, somlige widh Marken, somlighe widh Stenar. Schroderus Os. 1: 699 (1635). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 225 (1864).
c) med rektion betecknande det vartill l. varpå ngn l. ngt är l. blir fäst l. bunden (l. bundet) l. upphängd (l. upphängt) o. d., särsk. i förb. med sådana verb(förb.) som binda l. hänga l. skruva fast; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i sådana uttr. som vara fäst vid ngn (se FÄSTA, v. 5 a γ β') l. fästa sig l. uppmärksamhet(en) vid ngn l. ngt (se FÄSTA, v. 5 a γ α, b γ), stå (fast) vid ngt (särsk. (sitt) ord (se ORD, sbst.2 6 d)) (se STÅ, v. I 28 b). OPetri Tb. 260 (1529). Bötte 6 .. (mark) för lagfelningh och fly sig lagmen til nesta tingh eller bindis vidh sakenn. UpplDomb. 5: 181 (1597). At .. (Petrus) är .. hengder, neglader wid korsz, fötterna vp och hofwudet neder. Swedberg SabbRo 341 (1690, 1710). Nederst vid grenarna hängde kryckor och kors. Heidenstam Svensk. 1: 203 (1908). (Hon) skruvar fast pastamaskinen vid köksbänken. AB 5/10 2012, s. 22.
3) med mera obestämd befintlighetsangivelse, för att beteckna befintlighet i(nom) (l. på (se b)) ngt l. i ngts närhet (utan tanke på denna åtskillnad) l. för att beteckna att ngt föreligger l. tilldrar sig o. d. på ungefär den plats l. det ställe som betecknas med rektionen (utan klar avgränsning från 1); äv. för att beteckna befintlighet i ngt l. inom ett område, särsk. med rektion betecknande landskap l. stad l. skog l. egendom l. sund o. d., särsk. dels i sådana uttr. som l. hålla sig vid skogen (se SKOG 1 c), dels (o. utom i a, b numera nästan bl.) i uttr. av typen slaget vid Svensksund; äv. för att beteckna befintlighet på viss nivå l. på ngt med utsträckning väsentligen i en dimension (se b). Sprängdådet vid Möllevången. G1R 7: 203 (1530). Abram .. boodde widh then lunden Mamre. 1Mos. 13: 18 (Bib. 1541). Lätt .. medh thet samme vptage .. skatten wid Twna och ther omkring. Svart G1 18 (1561). Han veet .. godh beskedh huru dett står till vidh Dårptt. OxBr. 5: 346 (1625). Wår Silfwermina wedh Lapland går ey diupare än 30. Famnar. Risingh LandB 81 (1671). De (satte) sig på gräset .. wid skuggan af en täät Skog. Ehrenadler Tel. 132 (1723). En vid egendomen Gran .. förlagd landtmannaskola. Hellström NorrlJordbr. 171 (1917). En avslutning på kriget blev möjlig först genom skärgårdsflottans förkrossande seger i .. slaget vid Svensksund i juli 1790. SvD 1/2 2001, Kultur s. 10. — särsk.
a) med försvagad rumslig betydelse, med rektion betecknande dels byggnad l. lokal o. d. typisk för o. med huvudsaklig tanke på därstädes bedriven verksamhet (ss. undervisning l. sjukvård l. gudstjänst o. d.), dels mer l. mindre (ss. rumslig föreställd) abstrakt företeelse ss. hov l. rättsinstans l. läroanstalt o. d. Studera vid högskolan. Brister har uppdagats vid gruppboendet Blåklinten. Servitris vid restaurang Slottskällaren. UpplDomb. 7: 43 (1550). Widh alla Domkyrkior skal här effter Symbolum siungas för prædican. KOF 1: 317 (1575). Jngen älendigare fins wyd hospitalet än som hon, som är rörd till hender och fötter. VDAkt. 1681, nr 398. Kunna vi .. icke citera tusentals domar vid underrätter, som vid högre instans blifvit kasserade? Almqvist AmH 1: 172 (1840). Ett par franska historiker hade inbjudit ett antal (forskare) .. till några dagars informellt samtal vid Sorbonneuniversitetet. Anderson Brev. 64 (2004). — särsk.
α) [möjl. utvecklat ur l. i anslutning till 1 b] i utvidgad anv., med rektion betecknande tjänst l. ämbete l. syssla o. d., särsk. dels i uttr. gå vid (sitt) arbete (se I 2 p η), dels (o. numera bl.) i förb. med sitta (se SITTA, v. 6 c γ). OxBr. 9: 30 (1623). Iag .. (har) nu uthi de fåå mine åsterstående (sannol. fel för återstående) lijfztijdz dagar mig resolverat här i Stockholm widh Cronones tienst att lefva och döö. Stiernhielm (SVS) III. 1: 238 (1664). Den nya husfrun hade denna gång inte varit barnen följaktig på deras resa, utan gått hemma vid sina sysslor. Lagerlöf Troll. 2: 93 (1921).
β) i förb. med titel l. yrkesbeteckning l. grad o. d., med rektion betecknande plats för tjänstgöring o. d. Verelius Gothr. Dedik. 1 a (1664). Larss Oloffson Wässman tornbyggiare wyd S. Catharina kyrkia i Stocholm. Ambrosiani DokumPprsbr. 11 (i handl. fr. 1673). Fadren fordom Corporal vid Gardet. Bellman (BellmS) 1: Föret. 5 b (1790). Han var rektor vid universitetet i Chicago. SvD 7/10 2014, s. 22.
b) för att beteckna att ngn l. ngt befinner sig på viss nivå l. visst horisontalplan (särsk. dels så l. så högt uppe l. djupt nere, dels om abstrakt nivå osv.) (med rektion som utgörs av tal ibland utan klar avgränsning från 5); äv. med rektion betecknande dels gräns, dels del av ngt större, särsk. slutpunkt för förflyttning l. utsträckning o. d. (särsk. med huvudord som utgörs av sådana ord som mål); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Regeringen vill frysa brytpunkten vid dagens nivå. Vid 500 meters höjd stannade planets motor. Sedan var de framme vid målet för resan. Vid horisonten syns ett fraktfartyg. LPetri Œc. 81 (1559). Lentuli Breff .. ther som widh endan vthi Breefwet förmäles (osv.). Schroderus Os. 1: 9 (1635). (1870) var siffran (för vigslar) upp vid 25, 072. Samtiden 1873, s. 242. Läkarna hade amputerat båda benen vid låren. Expressen 22/11 2014, s. 31. Vid landets gräns mot Serbien fortgår byggandet av det 3,5 meter höga stängslet. YstadAlleh. 8/9 2015, s. B3.
c) (†) i bildl. anv., med rektion betecknande (ställe i) skrift l. text o. d. Stiernhielm WgL Föret. 2 (1663). Vid sådane Böcker (över härader) .. behöfwer intet Landtmätaren sätta explicationen af Charactererne uppå hwar och en Charta. LandtmFörordn. 91 (1725). Han håller nu på at göra Noter vid en bok. Björnståhl Resa 1: 275 (1771).
d) (†) i bildl. anv., för att beteckna att viss omständighet l. beskaffenhet l. (i fråga om person: inre) egenskap l. kvalitet o. d. föreligger hos den l. det som betecknas med rektionen, särsk. i förb. med sådana verb som se l. finna. Carl IX Rimchr. 22 (c. 1600). En icke mindre tydelig öfverlefva af Sveriges äldsta språk finner jag vid thet Göthiska vattufallet, .. Trollhættan kalladt. Ihre Föret. XIX (1779). Till .. Jesu grafs helgedom wandra de troende .. icke med den tanketomma lättsinnighet, som wid en grift ser endast en uppkastad jordhög. Rogberg Pred. 1: 267 (1827). Tror ni inte det kan vara någonting intressant vid en potatisnäsa? Åkerhielm FrämNamn 171 (1902). Söderhjelm ItRenäss. 317 (1907). — särsk. i fråga om fenomen l. skeende i ngns inre, för att beteckna att ngn gör ngt inom l. för sig själv, liktydigt med: för (se FÖR, prep. osv. I 34) l. hos (se d. o. I 9 a), i sådana uttr. som (le l. säga l. tänka) vid sig själv (se SJÄLV I 1 b μ), äv. vid sig. G1R 2: 25 (1525). Kan hwar och en widh sigh tenckia, huadh slijkt wille wara för een oskickeligheet. LPetri Kyrkiost. 17 a (1566). Östergren 6: 145 (1938).
B. i temporal bet.
4) för att beteckna att ngt äger rum l. förhåller sig på visst sätt o. d. på l. i nära anslutning till den tidpunkt l. (ngn gg) under den tidrymd som anges med rektionen; utom i d numera i sht för att beteckna ungefärlig tidfästning.
a) med rektion betecknande klockslag. (Fången) slap icke förre uth, än klocken war widh 12, och än meera. Teitt Klag. 287 (1555). Vid halv åtta kom Lussan. Ingemarsson SmåCitr. 242 (2004). Vid klockan 09.45 var vägen åter öppen för trafik. SkånD 10/9 2015, s. A2.
b) med rektion betecknande (del av) årstid l. del av dygn l. kalendariskt preciserad tid o. d. Projektet avslutades vid förra årsskiftet. Vj (ser) gerna atj komme vp til oss i vpland vid söndagen Oculi. G1R 1: 191 (1524). Sedan gaf iag mig wid den 6 julij in i Westergiöteland. Schück VittA 2: 387 (i handl. fr. 1672). Gref Piper och cantzelisterne blefwe tagne wid förmiddagen. KKD 3: 96 (c. 1740). Vid 1546 bestod det stora fögderiet af 800 gårdar och torp. Forssell Hist. 1: 68 (1869). Det finns problem vissa dagar när trafiken toppar, som vid påsk och jul då det är kapacitetsproblem. Ljusnan 6/2 2015, s. 10.
c) med rektion betecknande handling l. tilldragelse l. skeende l. tillstånd l. belägenhet o. d. som (gm sin tidsliga avgränsning) indirekt anger tidsram för ngt; särsk. med inbegrepp av orsak l. förutsättning; ofta dels med kvardröjande rumslig bet., dels med bibet. av o. svårt att skilja från 8 c, 10. Vid inbrottet stals en laddare. Vid sammanträdet fattades inga beslut. Widh thenna Herrans befalningh togh Josua, och böödh at (osv.). PPGothus Und. E 5 b (1590). Den behörlige achtsamheet, som .. widh een nywunnen fridh, försichteligen hafwas bör. RARP 4: 234 (1649). Vid hvarje pust föll ett och annat blad, hvirflande, till marken. CFDahlgren 4: 123 (1831). Omkring 20 000 kronor blev bytet vid ett rån i en närbutik på Hisingen i går kväll. GbgP 25/3 1994, s. 7. Alla får .. bibehållen ersättning vid studier. YstadAlleh. 21/11 2012, s. A23.
d) med rektion vars huvudord utgörs av (ssg vars senare led består av) tid l. tillfälle o. d., särsk. i sådana uttr. som vid samma tid l. den tiden (se TID, sbst. 10 c, d); förr äv. i uttr. vid lediga stunder (se LEDIG, adj.2 9 f, STUND, sbst.1 2 b λ). Apg. 22: 6 (NT 1526). (Jag skall) så mycket mera bemöda mig, at wid alla tilfällen låta eder see, at jag af hiertat är. SwFrOrdeB 182 (1703). Vem kommer nu? Vid den här tiden? Jörgensdotter BergDöttrar 343 (2009). Det var vid 8-tiden på morgonen som en tankbil åkte av vägen och hamnade i diket. Expressen 22/7 2015, s. 10.
e) i sådana uttr. som vid det(ta) l. det här laget (se DEN II 1 d slutet, LAG, sbst.3 10 a); förr äv. i sådana uttr. som vid detta (se DENNE II 2 d ε β'), vid detsamma (se DENSAMME II 2 c δ), vid samma (se SAMME II 2 c γ).
f) (†) för att beteckna tidsperiod inom vars hela förlopp ett skeende l. tillstånd varar, ofta liktydigt med: under. Så hade nw marsken widh sex åår hafft regementit öffuer rikit. OPetri Kr. 206 (c. 1540). Tå wardt Daniel .. häpen ther offuer widh en tijma longt, och hans tanckar bedröffuadhe honom. Dan. 4: 16 (Bib. 1541). Huilken suen i embetthet tiennar, han skall tienna wider eth helt åhr, eller halft. Skråordn. 269 (1589). (Adeln) kommo tillhope först på Ridderhusedtt och sedhen dhe widh en stund suttidt hade, vpträdde dhe .. i Rettegångz Salen. RARP 1: 183 (1632). KKD 3: 95 (c. 1740).
g) (†) med rektion betecknande (ungefär) hur långt framåt l. bakåt i tiden viss handling l. tilldragelse o. d. (som framgår av sammanhanget) ligger i förhållande till tidpunkt angiven med prep.-förb. inledd av för(e) l. efter (l. motsv. adv.). At godzet wart taghit (i beslag) Anno &c XXII widh vj wikor for magdalene. OPetri Tb. 180 (1527). Widh siw och trettiyo åår epter, at keysar Valens nidher lagder war. OPetri Kr. 30 (c. 1540). På fastare grund bygde Eratosthenes, vid hundrade år derefter, sin uträkning. VetAH 1749, s. 242. Lagerbring 1Hist. 1: 31 (1769).
h) (†) i det konjunktionella uttr. vid det (att) (jfr ATT, konj. 14, DEN III 4 c γ γ'): medan, under det att (se UNDER, prep. osv. I 7 a γ); jfr III. At en Bonde uthi Wää .. widh dhet han kiörde uthi sin åker (har) funnit några Antiquiteter. Iduna 7: 172 (1674). Vid det hon så satt (o. sydde), fick hon (osv.). Modin Sagov. 65 (1926).
C.
5) för att ange ungefärligt antal l. värde l. ungefärlig vikt l. storlek o. d.; ngn gg äv. angivande ett bestämt antal osv.; särsk. (o. numera bl.) i de adverbiella (äv. sammanskrivna) uttr. vid lag (se LAG, sbst.3 10 d) l. pass (se PASS, sbst.1 I 17 b); jfr 3 b. Epther j dandemen haffwa stoor briisth paa salthit .. lathe wij nw j thenne dagha komma hædhan och wp tiil westherars wiidt X eller XX lesther salth. G1R 1: 280 (1524). En forlikni(n)g emellen hans holsker .. och hans hvitte .. om nogh(e)r geld widh tall jm xxvij (mark). OPetri Tb. 156 (1527). Wij drogo .. om torsdagen öffuer tiwägen i een diup snö och sniöga heela dagen, till wed en mill på andre sidan Örebro. Ekeblad Bref 2: 345 (1662; rättat efter hskr.). Af Pastoratet har han wid 20. t(unno)r Spanmåhl. VDAkt. 1783, nr 45. — jfr HALV-VIDER.
D. för att beteckna mottagare.
6) [utvecklat ur en ä. rumslig bet.: (e)mot] († utom i slutet) i fråga om fientlig (ngn gg äv. gynnsam) handling l. omständighet l. företeelse som riktas mot o. drabbar (resp. gynnar) den l. det som betecknas med rektionen: (e)mot; särsk. i förb. med sådana ord som noga (se NOGA, adj. 7 a) l. ond (se OND 17 f). Konung Karls folck ridho så offta genom landet och leffde oskäliga widh böndhrena .. , at the hade mindre igen. OPetri Kr. 219 (c. 1540). Gör wel wid en skalk, och bid till Gudh at han lönar tig aldrigh. SvOrds. A 7 b (1604). Och weder fattigh och Rijck i allom dommom Rät föllia. KalmPriv. 20/4 1620, s. 11. Björkman (1889). — särsk. (fullt br.) i förb. med sådana ord som led (se LED, adj. 3 d, 5) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) elak (se ELAK 8) l. svår (se SVÅR 13 a).
7) (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om tilltal l. samtal, med rektion betecknande de(n) tilltalade l. den l. dem som ngn samtalar med; särsk. i förb. med sådana verb som språka (se SPRÅKA, v.1 I), tala (se TALA, v. 3, 7), förr äv. viska (se VISKA, v.2 1 a). Dom. 16: 5 (Bib. 1541). Han pratade vid mig som han annars icke gjorde, allt vad vi skulle taga oss för med framöver. Lindgren OrmVäg 58 (1982).
E. för att beteckna karakteriserande l. beledsagande omständighet l. företeelse.
8) i kausal o. därmed besläktad bet., för att beteckna (omständighet som utgör) orsak l. avsikt l. villkor l. påföljd.
a) med rektion betecknande orsak l. anledning l. bevekelsegrund till att ngt görs l. sker: på grund av, till följd av; förr äv. i sådana uttr. som inte vara värre vid det, än (att), inte vara sämre, än (att); jfr 10. (Adeln) wete inthett att .. (villkoren) på bettre sätt wid denna tijdz tillstånd, kunde hafwa blifwit erholdne. RARP 2: 169 (1635). Trädet vid ormens tyngd blef krökt och suckade skakadt. Adlerbeth Ov. 60 (1818). (När pigan stod o. tvättade) kom bäckhästen .. Men pigan var inte värre vid det, än hon tog ett öskar med skållhet lut, slängde den i bäckhästens gap. Wigström Folkd. 2: 181 (1881). Jag vaknade om natten klockan tre vid att påfogeln skrek sitt ohyggliga skrik. Strindberg Blomst. 85 (1888). (Kvinnan hade) hostat så, att barnen hade tyckt, att hela huset hade skakat vid det. Lagerlöf Holg. 2: 331 (1907). — särsk. med rektion betecknande det som ger upphov till viss känsla l. känsloyttring l. sinnesstämning o. d.; förr särsk. i förb. med sådana verb som blygas (se BLYGAS c) l. rysa (särsk. i uttr. rysa vid (blotta) tanken) (jfr RYSA, v. I 1 (a)) l. styggas (se STYGGA, v. II 1) l. tröttas (se TRÖTTA 2 slutet); jfr 16 a. G1R 1: 49 (1523). En mycket fin blygsamhet, eller mycket grof afvund, är at rodna vid sina Vänners beröm. Kellgren V. 1: 260 (1793). Ingrid .. tycktes hvarken förundrad, blyg eller smickrad vid det ovanliga besöket. Rydberg Frib. 14 (1877). Vid nyheten om Kristinas resplaner blev Mazarin synnerligen nervös. Englund Silverm. 97 (2006). En korsspindel i mitt hem .. jag ryser fortfarande vid blotta tanken. SundsvT 23/9 2013, s. 3.
b) (†) för att beteckna avsikt l. ändamål, med rektion betecknande (framtida) avsett l. önskat skeende l. tillstånd o. d., särsk. i förb. med sbst. som anger förmåga l. egenskap att göra det som uttrycks med rektionen (särsk. som utgörs av inf.-förb.); särsk. i uttr. vid straffs undvikelse, för att undvika straff; jfr 10. Jak skall .. elska them alla vid alles theres gagn. G1R 1: 4 (1521). Befaltte Landtmarsken, Att .. (adelsmännen) andre dagen wele sigh instella, och i medlertijdh ingen wid strafz vndwikelsse begifwa sig vtur staden. RARP 2: 101 (1634). Ty eljest skulle jag icke anwända yttersta krafter wid at upfylla mine skyldigheter emot Fäderneslandet. Posten 1769, s. 542.
c) med rektion betecknande (omständighet som utgör) förutsättning l. villkor o. d. för det i sammanhanget beskrivna skeendet l. förhållandet; jfr 4 c, 10. Bilförare är ansvarig vid olycka. Så mycket som .. vidh denne tijdz lägenheett ståår till att giöra. OxBr. 8: 416 (1643). At samla et penningeförråd var vid en sparsam hushållning för forntidens Regenter möjligt. LBÄ 5–6: 53 (1797). Vid sol och klart väder kan man inte tänka sig ett härligare sommarliv än att vistas i fjällen. Sandström NatArb. 2: 75 (1910). Vid ljusets reflexion mot en yta är infalls- och reflexionsvinkeln lika stora och ligger i samma plan. Bergholm Fys. 4: 12 (1957).
d) för att beteckna påföljd o. d., med rektion betecknande det som ngn (som underlåter att hörsamma viss befallning l. bestämmelse l. att uppfylla viss förpliktelse l. visst avtal o. d.) till följd av sitt handlande (ss. rättslig påföljd) mister l. riskerar att mista l. drabbas av o. d., ofta liktydigt med: med risk l. fara för, särsk. (o. utom i slutet numera bl.) i sådana uttr. som dels (numera bl. om ä. förh.) vid vatten och bröd (jfr 9 a) (jfr BRÖD 1 b, VATTEN 1 a α β'), dels (i sht jur.) vid bot (av) (se BOT 6), vid (så l. så stort belopps) vite l. vid vite av (se VITE 2); förr särsk. i sådana uttr. som vid (det l. det straffet) till görande(s) (se GÖRA, v.1 IV 6 b), vid liv och gods (jfr GODS 1) l. hals (se HALS 2 a), vid näpst (se NÄPST b α), vid (straff och) pen (se PEN, sbst.2), särsk. med bötesbelopp o. d. föregånget av poss. pron. H(er)men ffoss(ert) gøre m(edh) the and(re) arffwi(n)gene bodene løss wijd syne xij m(ar)c i(n)nan iij radzstugu dag(er). OPetri Tb. 16 (1524). Gonge thetta breff Länsman iffrå Länsman wid lijff och godz. Svart G1 158 (1561). (Ingen må) understå sig at idka någon seglation, handel och vandel utan i KM:s stapel- och siöstäder .. vid confiscation af skiepp och gods. 2RA 1: 586 (1723). Då jag .. med anledning af KyrkoLagen .. vid suspensionsstraff ålade honom att yttra sig, inkom han ändteligen med .. Förklaring. Tegnér Brev 6: 118 (1831). Domstolen (skriver) i nästa mening att han benådas från .. (dödsstraffet) och får ett mildare straff, fjorton dagars fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt. UlricehT 7/12 2013, s. 13. — särsk. (numera i sht i juridiskt spr.) i uttr. vid äventyr av, med risk för (följd l. rättslig påföljd i form av). (Almqvists motståndare) läto, vid äfventyr af mothugg, tillsäga Atterbom att hålla inne med sina öfverdrifna loford. Lysander Almqvist 341 (1878). Anspråk på ersättning skall vid äventyr av talans förlust anmälas inom tid som anges i 21 § första stycket hos myndighet som Konungen bestämmer. SFS 1968, s. 350.
9) (†) med rektion betecknande (omständighet l. handling som utgör) medel (för uppnående av ngt mål l. syfte l. resultat o. d.): genom; särsk. med rektion som utgörs av att-sats; äv. med rektion betecknande instrument (se b); jfr 10. OPetri 1: 220 (1527). (Ni skall) så lage, thet åckeren vedh dijckning, gödning och elliest väl rychtet och tillpyntet varder. G1R 27: 3 (1557). (Vissa anser) at man förmedelst wackert Förhållande, kan så wäl wid eene som andre Religionen sig Himmelrijket förtiäna. Schouten Siam 38 (1675). (Gud har) vist sin allmakt vid att uppväcka en dödan. Eneman Resa 2: 98 (1712). Man kan ej lära känna Axel Oxenstjernas .. tänkesätt bättre än vid genomgående af de protokoller, som i rådet under ifrågavarande tid fördes. Fryxell Ber. 8: 99 (1838). Horn hörde icke till dem som finna sin lust vid att oupphörligt träla under göromålens dagliga släp. 2SAH 55: 276 (1878). Bergström LittNat. 41 (1889). — särsk.
a) med rektion betecknande medel till livsuppehälle (ss. pengar l. föda o. d.); särsk. i sådana uttr. som leva vid ngt (se LEVA, v.1 2 a, b), vid vatten och bröd (jfr 8 d). Ey allenast wedh brödh skal me(n)niskian leffua. Mat. 4: 4 (NT 1526). På hwar Fredagh fasta the widh Watn och Brödh. Schroderus Os. 2: 607 (1635). Genom att anstränga hvarje nerv, hvarje muskel, hade han hållit sig och sin dotter vid lifvets nödtorft. Ahrenberg Hem. 113 (1887). Lagerlöf Berl. 2: 92 (1891).
b) med rektion betecknande instrument: med (hjälp av), medelst. Så att han mest denne våren sedhen ricksdagen haffver gått vedh en staff. OxBr. 5: 334 (1625). Een stinn-fiäder, .. anbunden widh et grant twinnat silkes-snöre. Stiernhielm Arch. B 3 b (1644). Nederst .. är en trefot på hvilken tvenne Englar sitta och uppdraga, vid tvenne röda band, en röd sköld. Lyceum 2: 173 (1811).
10) med rektion betecknande handling l. situation l. belägenhet l. tillstånd l. omständighet o. d. som beledsagar l. åtföljer (o. kännetecknar l. präglar) det i sammanhanget beskrivna skeendet l. förhållandet o. d.; äv. dels för att uttrycka överensstämmelse (se a), dels med rektion betecknande den l. det varpå man åberopar sig (se b); ofta med bibet. av o. svårt att skilja från 8 ac, 9; jfr 4 c. Män och tiänere, som jämligen hafve måt ligge uthe i marken .. vidh hunger, nakenhet och fröst. RA I. 2: 258 (1568). I det iag .. fattade ut värjan ock stack hånom mitt igenom, att .. han straxt afsomnade wid ett utropp. KKD 2: 18 (1704). Den 5 tidigt om morgonen, vid en klar sol och en blå himmel, började vi våra vandringar. Atterbom Minn. 375 (1818). De tyckas finna det nog vågat, att hafva kommit till Ferrara vid sakernas nuvarande ställning. Runeberg (SVS) VIII. 2: 245 (1835). Först hade snön vid nordan fallit ned i trinda, skarpa korn. Ahrenberg Hih. 1 (1889). (Sofokles) har sett sin fädernestad .. så småningom vid tillväxande välmåga smyckas med byggnadsverk. Andersson GrDram. 71 (1890, 1910). Plötsligt vaknade han vid en känsla av fruktansvärd ångest. Cleve Locknät 16 (1981). — särsk.
a) för att uttrycka att ngt överensstämmer l. är i enlighet med ngt annat l. att ngn rättar sig efter ngt. särsk.
α) i fråga om att hörsamma l. handla i enlighet med ngt moraliskt l. juridiskt l. gm sin auktoritet förpliktigande o. d.; ofta liktydigt med: i enlighet med, i överensstämmelse med. Ty förbiuder iach alle .. at i honom her emot hindre eller hindre lathe, wid then plicht, som Suerigis lag inneholler. G1R 1: 3 (1521). När alt war repeterat förlicktis the wid sådant wilkor at (osv.). VDAkt. 1651, nr 172. Oscar II I. 2: 74 (1859, 1886).
β) med rektion betecknande innebörd l. mening l. lydelse o. vars huvudord utgörs av mening (se MENING, sbst. 1), förr äv. grund (se GRUND, sbst.2 a) l. sinne (se SINNE, sbst.2 18 a); ofta liktydigt med: av, i enlighet med.
γ) i sådana uttr. som dels vid denna måtten (se MÅTTA, sbst.2 5 d η) l. detta sättet (jfr SÄTT, sbst.4 1 a, 4), dels vid sådan(t) l. sådan(t) måtta (jfr MÅTTA, sbst.2 5 d η) l. sätt (jfr SÄTT, sbst.4 1 a, 4), på sådant l. sådant sätt. I Samme herredag .. fingha Scara borgare priuilegia wid samma maatthe som the finge i Iönacöpung. G1R 1: 239 (1524). Wedh thetta sättet, bleff then gången alt miszförstånd bijlagt. Lagerfelt Manifest B 4 b (1644). Vid slikt handlingssätt kunde det anses nästan för en småsak, att utan hans vetskap tillsätta akademiska lärare. Atterbom Minnest. 1: 69 (1847).
b) med rektion betecknande den l. det varpå man åberopar sig för att styrka sanningshalt hos utsaga (särsk. ed) l. bekräfta överenskommelse l. ge auktoritet o. eftertryck åt förmaning o. d.; särsk. i förb. med sådana verb som lova l. svära (se SVÄRA, v.2 I 1). Förmanar iach widh Jesu Christi nampn hwar och een Christen menniskio. OPetri 1: 475 (1528). (Säljarna tar vittne på att försäljningsvillkoret) orijggieligha hållas skall vidh vår Christelighe troo, Ähra, och redhelighet. Rääf Ydre 1: 352 (i handl. fr. 1599). (Jag) lofvade, vid min heder och den bortgångnes minne, att göra mig värdig den lycka (osv.). Carlén Klein 57 (1838). — särsk. i utropsartade (bedyranden) l. allmänt förstärkande uttr.; särsk. (o. i sht) styrande gud. Hvad nu, vid gudars namn å färde! / Hur’ står det til med Fru och Man? Bellman (BellmS) 19: 163 (1793). Vid den sol som lyser öfver oss, har jag icke god lust att ränna er tvärs igenom med denna lans. Lidforss DQ 1: 31 (1888). (Linnéuniversitetet) kanske står färdigbyggt 2020 eller så blir det 2025. Jag hoppas vid gud att det här går vägen. Barometern 13/6 2013, s. 8.
11) inledande predikativ, med rektion betecknande det ngns l. ngts tillstånd l. beskaffenhet kännetecknas av; äv. i fråga om benämning (se b).
a) inledande subjektivt predikativ till sådana verb utan i sammanhanget särskilt framträdande egen bet. som bliva (se BLIVA, v. I 2 c β, ϑ; jfr II 1 d) l. vara (jfr VARA, v.1 9 j ϑ), särsk. i förb. med sådana (huvud)ord l. uttr. som gott humör (se HUMÖR 1 a) l. hälsa (se HÄLSA, sbst. 4, 5) l. lag (se LAG, sbst.3 6 b β) l. liv (se LIV I 1 c ι) l. makt (se MAKT 2 e α γ') l. medvetande (se MEDVETANDE, sbst. 4) l. mod (se MOD, sbst.1 1 d α) l. sina sinnen(s fulla bruk) (se SINNE, sbst.2 16 a); äv. inledande objektivt predikativ, särsk. till sådana verb som finna l. hålla (se HÅLLA, v.1 15, 17 b) (särsk. i förb. med sådana ord som liv (se LIV I 1 c ι α') l. makt (se MAKT 2 e α β')) l. likna (se LIKNA 7, 8); jfr 1 d. G1R 1: 272 (1524). (De) woro .. degelighare och bättre widh huld. Dan. 1: 15 (Bib. 1541). Gudh gifwe, att allt thetta måtte wid een god meening uptagas, såsåm thet är af gått upsått ställt uthi wärketh. KyrkohÅ 1904, s. 187 (1595). Önskade dem myckin lycka på reesan, at dhe motte finne .. sine egne vidh godt tillståndh. RP 7: 173 (1638). Han var vid god vigör. NerAlleh. 18/1 2016, Sydnärke s. 7.
b) i fråga om benämning (förr äv. tillskrivelse l. tillvitelse), särsk. dels med rektion vars huvudord utgörs av namn (se NAMN 1 (a α, β, c, f), 2 b), dels i förb. med kalla l. nämna. OPetri Tb. 63 (1525). Då han kommit uthi det huset der .. Kirstin warit, då har denne Kirstin skällt honom .. till skälm och tyff och widh andre styggelige och ohöfwiske ordh honom kallat. ConsAcAboP 6: 56 (1685). En gång likwäl han nämnde mig wid namn. Hagberg Shaksp. 1: 239 (1847). En som kallades vid sitt landskapsnamn gick för var dag och bar på ett jättemanuskript, som ingen förläggare velat ha. Lo-Johansson Förf. 46 (1957).
c) med rektion angivande ålder l. levnadsstadium o. d. Nw är Hustru sigridh vid sine 60 årre gammull. UpplDomb. 5: 191 (1599). Jag har een suåger .. som .. är nästan wid mijn ållder. VDAkt. 1676, nr 151. (Att han) är vid de år och den vigeur, at han väl kunde uthärda med en så besvärlig förrättning. Linné Bref I. 1: 70 (1756). Vid 29 års ålder har han nått sina drömmars mål. Expressen 16/9 2015, s. 23.
F. för att beteckna komplement l. relation l. jämförelse.
12) (†) med rektion betecknande ngt till vilket ngt annat (särsk. (o. i sht) betecknat med direkt obj. till det överordnade verbet) lägges ss. komplement o. d.: som tillägg till; särsk. i uttr. jämte vid (se JÄMTE, adv. osv. I 2 b). Then(n)e ätickien kan widh Maaten och til Bordz brukas. Berchelt PestOrs. D 2 a (1589). (Eremiten) ååt allenast Fenikel widh Brödh. Schroderus Os. 2: 593 (1635). Tillåt mig att bjuda / Er än ett tillägg vid anklagelsen. Cygnæus 10: 83 (1851).
13) (ngt ålderdomligt) för att beteckna att ngn står l. kommer att stå i viss relation l. visst förhållande till ngn annan (l. ngt annat) (l. att ett sådant förhållande upphör (se slutet)), särsk. (o. i sht) i fråga om släkt- l. äktenskapsförhållande o. d.: med, (i förhållande) till; särsk. i sådana uttr. som lovas vid ngn (se LOVA, v.2 1 d), förr äv. vara svuren vid ngt (se SVÄRA, v.2 I 1 k α β'); numera bl. i förb. med verb. Bencht .. mutade presterna att the honnom widh sama hans fräncka wija skulle. BtFinlH 2: 172 (1564). Annders i Missiö war och en farbroder wedh Olofz barn i Missiö. HammarkDomb. 26/2 1596. Hvilkens modher ähr syskonbarn widh änkians förra man. VDAkt. 1691, nr 417. En vigsel vid elden, heter det, kan aldrig lösas, utan får människan leva ogift i alla sina dagar. Landsm. VIII. 3: 308 (c. 1900). Victoria av Baden fick .. (diademet) i bröllopsgåva .. och bar det då hon vigdes vid Gustaf V. GbgP 12/6 2010, Bil. s. 8. — särsk. (numera bl. ngn gg) i förb. med skilja; särsk. i fråga om upplösning av äktenskap l. trolovning (se SKILJA I 13, III 12). Mat. 19: 3 (NT 1526). Ther wij .. med den strijda Narfweska åhn kunna skilia Ryssen wed oss. RA II. 2: 104 (1617). (Hon) kunde icke skiljas vid torfvan, der hon bott i all sin tid. Benedictsson FruM 7 (1887). Det är Riksteaterns styrelse som måste bestämma om .. (ledamöterna) ska skiljas vid sina uppdrag. SvD 10/8 1999, s. 4.
14) (†) för att gm jämförelse ange likhet l. likvärdighet o. d., med rektion betecknande det ngn l. ngt jämförs med; särsk. i sådana uttr. som lik vid ngn l. ngt (se LIK, adj. 1 c, 2 d, j, 3 b, 7 a), lika vid, vid lika (se LIKA, adj. osv. I 1, 3, 7); särsk. i förb. med likna(s) (se LIKNA 1 a, d). Mat. 7: 24 (NT 1526). Effter the mäta sigh widh sigh sielffua, och hålla allena aff sigh sielffua, förstå the intet. 2Kor. 10: 12 (Bib. 1541). Frese Sedel. 20 (1726).
G.
15) för att beteckna ur vilken aspekt l. synvinkel l. i vilket hänseende som tillstånd l. egenskap o. d. (i sht förr äv. handling l. skeende) gäller: (med) avseende (på), i fråga om; särsk. i sådana uttr. som ha ont vid (att göra) ngt (se OND 1), ha lätt (se LÄTT, adj.2 9 b) l. svårt (se SVÅR 7) vid att göra ngt; äv. (o. numera bl., mindre br.) inledande attribut till sådana sbst. som kostnad l. utgift. Een sådann Storförstte .. som dhem vid deris religion oanfechtede ville blifva låthe. OxBr. 5: 27 (1613). (Man bör dra omsorg om rikets försvar) så att .. dess inbyggiare genom Gudz kraftige tilhielp blifwa wid theras huus och ägendom så mycket möijeligit är fredade. RARP 6: 13 (1656). Någre påminnelsser vidh skougzordningen. RARP 9: 409 (1664). Den senare .. syftade vid alt på rikets väl. Schönberg Bref 1: 149 (1777). Vid hans öfvertro så på sin språk-kunskap som på runstenarne och sin konst att läsa dem, torde .. ännu ett par omständigheter böra erinras. Atterbom Minnest. 1: 179 (1847). Hans mest regelbundna utgift vid rullskidsåkning är nya spetsar till stavarna. Sydsv. 22/11 2004, s. D4. Vi kan inte ta kostnaden vid vägar som staten har ansvar för. GF 20/2 2014, s. 10.
H.
16) för att beteckna föremål för ngt, i förb. med dels verb l. adj., dels sbst. som är samhörigt med sådant med vid konstruerat verb l. adj.
a) med rektion betecknande föremål för känsla, särsk. i förb. med sådana ord som glad (se GLAD, adj. 1 e) l. glädja sig (se GLÄDJA 1 b) l. led (se LED, adj. 5), förr äv. avundas (se AVUNDA II 2 e α) l. fägna sig (se FÄGNA, v. 2) l. ledsen (se LEDSEN, adj. 2) l. nitisk (se NITISK, adj. 1 slutet) l. ond (se OND 17 f) l. stöta sig (se STÖTA, v. III 2 a) l. trivas (se TRIVAS 2) l. trött (se TRÖTT 2); ibland svårt l. omöjligt att skilja från 8 a slutet; jfr b. OPetri Kr. 221 (c. 1540). Alla afgudhar, skulle wij styggias wedh. TobCom. B 2 b (1550). Jag såg, at en förnögd, wid slät och ringa spis, / Kan ofta bättre må, än en på Förstligt wis. Kolmodin QvSp. 1: 498 (1732). Det onämnbara behaget vid hvarandras väsen, tycket, tjusningen, kärlekens pil smög sig på dem. Bremer Hertha 251 (1856). Det finns .. ingen cynism hos Tolstoj, .. ingen hemlig lust vid det gemena. Böök 4Sekl. 115 (1927).
b) med rektion betecknande föremål för inställning l. (i handling manifesterat) förhållningssätt l. erfarenhet o. d. (ss. vana l. tvivel l. tvekan l. eftergivenhet l. anpassning o. d.), särsk. i förb. med sådana ord som finna sig (se FINNA, v. 13), van (se VAN, adj. a), vänja sig (se VÄNJA), förr äv. bero (se BERO 3 c), betänka sig (se BETÄNKA II 2 c), betänkande (se BETÄNKANDE 8 b β), flat (se FLAT, adj. 3); förr äv. i sådana uttr. som inskränka sig vid ngt (se INSKRÄNKA 3), finna sin räkning vid ngt (se RÄKNING 7 d α); ofta utan bestämd avgränsning från a. Syr. 30: 7 (Bib. 1541). Wladimir! endast vid Dig sitt hopp de himmelske fästa. Stagnelius (SVS) 3: 76 (1817). De borde likwäl mindre än någon envisas vid en principe, som störtade Napoleon. 3SAH XXXIX. 2: 5 (1823). Aragoniens länder .. höllo sig trogne vid den österrikiske thronpretendenten. Svedelius Statsk. 4: 393 (1869). De voro bägge oerfarna vid lifvet. FoU 20: 295 (1906).
c) med rektion betecknande föremål för perception l. intresse l. (gm yttrande manifesterad) kritik l. (bristande) uppmärksamhet o. d.; förr särsk. i förb. med sådana ord som uppmärksam (se UPPMÄRKSAM 1), varna (se VARNA 1), varse (jfr VARSE b); förr äv. i sådana uttr. som göra anmärkning vid ngt (se ANMÄRKNING 1 a slutet). Fixeringen vid trivialiteter. Noghre andre som fundera sich på thet som Dionisius schriffuit haffuer, besynnerligha och widh thet ther Philo scriffuar. OPetri Clost. 1: 476 (1528). När sommaren kom .. blefwo the warse wid Skrälingarna, som kommo uti en stor hop. Peringskiöld Hkr. 1: 342 (1697). Vid dialogen och vid språket är mycket att anmärka. 2Saml. 27: 97 (1831). Finner ni ännu något intresse vid den ifrågavarande mannen? Rydberg Frib. 25 (1857). Man kan tala om ett kontrafobiskt reaktionsmönster, en intensiv upptagenhet vid det som vi vill fördöma, en repulsion som föder en närhet. Östling NazSensm. 10 (2008).
d) (†) i annan anv. Syr. 8: 11 (Bib. 1541). K(ungen) bad ingen narras wid thetta trollet, och sade sig wänta at thet skulle snart fara sin kos. Verelius Gothr. 273 (1664). (De rädda) måste man låckas wid, och draga dem till Christum. Borg Luther 1: 466 (1753). Min nit har icke inskränkt sig vid dessa små ämnen. VittArbSamhSthm 1: 151 (1759). Samma spoliation vid krigsmedlen, samma oordning .. regerade vid manskapets hemtransporterande. MoB 4: 181 (1795).
II. ss. prep. i absolut anv. l. ss. adv.; i sht ss. partikel i förb. med verb; äv. ss. förled i ssgr.
A. i rumslig bet. l. i därav närmare avhängig anv.
1) motsv. I 13; särsk. i förb. med sådana verb som fastna, häfta, hänga, låda, vara (se särsk. förb. under resp. verb); särsk. dels i fråga om att ngt börjar där ngt annat slutar, i förb. med taga (se TAGA VID 2), dels i fråga om tillredning av mat l. dryck o. d., i förb. med brinna (se BRINNA VID) l. (äv. ss. förled i ssgrna VID-BRÄNNA, sbst., v.) bränna (se BRÄNNA VID); äv. mer l. mindre bildl. Effter hon icke än nw trodde ath han war gudh, wille han icke lata (henne) komma widh sigh. GlJoh. 20: 8 (NT 1526). Med det att en annan säges boo wider och bredwid en ann tillkommer och, att der måste byggas, och sedan häfdas. FörarbSvLag 1: 504 (1693). Så hafwer doch största hopen hållit wid thet Afguderi. Spegel Kyrkioh. 2: 22 (1707). 1 .. liten SmörgBurk med grepe wid. BoupptVäxjö 1784. De färdigtorkade äppleskifvorna (låg) på träollorna, utan att ha ”fäst vid” det ringaste under torkningen. LAHT 1912, s. 242. — särsk. i förb. med omedelbart föregående adv., särsk. hemma (se HEMMA, sbst. osv. II 1 b) l. överst. Emedan dett ena stora tornet (på Uppsala domkyrka) haffver satt sigh från thet andra offverst vidh på en aln. Rudbeck d. ä. Bref 28 (1663). — jfr NÄR-VID.
2) († utom i ssgn VID-BLIVA) i vissa oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, i fråga om att ngn l. ngt varar l. består l. fortfar l. framhärdar o. d., ss. ssgsförled l. partikel i förb. med dels sådana verb som bliva (se BLIVA VID 1, 2), hålla (se HÅLLA VID), stå (se STÅ VID 2), dels refl. verb (se BLIVA VID SIG 1, STÅ VID 1). G1R 4: 212 (1527). Hallström Than. 21 (1900).
B. för att beteckna mottagare.
3) motsv I 6, i fråga om att ngt angår l. berör l. drabbar l. tillkommer ngn, särsk. i förb. med komma (se KOMMA VID I 2–5); särsk. i fråga om att ngn dels blir ledsen l. illa till mods l. förskräckt o. d., ss. partikel i sådana uttr. som bli illa vid (sig) (se BLIVA ILLA VID (SIG)) l. ta (så l. så, särsk. illa) vid sig (se TAGA VID SIG), dels kommer åt ngn (se KOMMA VID I 7). Apg. 5: 38 (NT 1526).
4) motsv. I 7, i förb. med (l. ss. förled i sammansatt) verb som anger språklig handling, särsk. ss. partikel i förb. med recipr. deponentiella verb, i sht förr äv. tala (se TALA VID 1). G1R 7: 489 (1530). Rådhens widh medh hwar annan. 2Mack. 11: 36 (Bib. 1541). Gudh late oss snart få tales vedh medh helsa och gledhie. OxBr. 5: 42 (1613). Vi ska’ språkas vid om den der hjertsorgen i qväll, när det blir tid. Jolin MSmith 29 (1847). Han frågade om jag hade träffat dig sedan i lördags. Jag sa att vi hade pratats vid på telefonen. Ingemarsson SmåCitr. 140 (2004).
C.
5) († utom i ssgn DÄRVID) motsv. I 8 a, för att beteckna orsak l. anledning l. bevekelsegrund till att ngt görs l. sker; särsk. ss. partikel i förb. med se (se SE VID). RA I. 1: 4 (1522). Thå kastede pär nilssonn m(edh) enn stake effther honum, och råkade honum öff(u)er Axlerne, så att hann stupede weder. UpplDomb. 2: 99 (1579). Bibehåll mig blott i ditt minne som en idée – all verklighet skulle jag förlora vid. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 49 (1822).
D.
6) (†) för att beteckna (inträdande l. förefintligt) tillstånd l. att ngt inträffar o. d.
a) i resultativ bet., motsv. VEDER- 4, för att beteckna inträdande tillstånd l. återgång till ett tidigare, i fråga om att (åter)få god hälsa l. kvickna till o. d.; särsk. ss. partikel i förb. med sådana (refl.) verb som fråna, komma, orna (med det refl. obj. efterställt vid) (se särsk. förb. under resp. verb). Ther .. then ene slåår then andra .. så at han icke döör, vthan ligger på sengenne, fååsz han widh, .. så skal han som slogh honom, wara orsaker. 2Mos. 21: 19 (Bib. 1541). Thet (är) teckn, att samma (pestsjuka) Menniskia bliffuer widh sigh igen. Berchelt PestBeg. B 3 a (1588). Om jag hade dig här .. skulle jag kvickna vid .. och då och då bli lugnad. Wulff Leopardi 138 (1913).
b) i fråga om att vara vid god hälsa, ss. partikel i uttr. vara vid sig (se VARA VID 2). ConsAcAboP 4: 455 (1678). FinKyrkohSP 5: 125 (c. 1778).
c) för att beteckna att ngt inträffar, i förb. med bära (se BÄRA VID 2). Verelius Gothr. 13 (1664). Swedberg Ungd. 85 (1709).
E.
7) motsv. I 16, för att beteckna föremål; ss. partikel i förb. med (l. ss. förled i sammansatt) verb.
a) († utom i ssgn VID-BLIVA) i fråga om att ngn tillägnar sig l. förvärvar l. stjäl l. behåller egendom o. d.; äv. i fråga om att ngn kommer åt l. får tillfälle att göra ngt, särsk. i förb. med sådana verb som (be)kännas, bliva, komma (se särsk. förb. under resp. verb). G1R 1: 287 (1524). Kong. Götstaff skulle beholla Wijken i Nörge .. till en behagligh tijdh, till tess the Danske skulle komma widh att lösa henne igen för penningar. Svart G1 95 (1561). Tigerstedt (sade), att Stigelius kommit wed hans pijpa, men intet weth han om han giordt det på skympf. ConsAcAboP 7: 589 (1695). Det är väl inte så väl, att Ingmar blir vid gården? Lagerlöf Jerus. 1: 265 (1901). VgFmT III. 1: 53 (1910).
b) i fråga om att ngn äger kunskap l. kännedom om l. tar till sig l. befattar sig med l. accepterar l. erkänner l. tål ngt o. d., särsk. i förb. med (se GÅ VID 1) l. mäkta (se MÄKTA VID) l. tåla (se TÅLA VID 13); särsk. i fråga om att ngn tar itu med l. reparerar ngt, i förb. med göra (se GÖRA VID), förr äv. dels i förb. med fatta (se FATTA VID), dels i uttr. lägga vilja(n) vid (se LÄGGA VID 4). Förwndrar oss ganska storlegha hwij i ecke togo wit thet bwdt wij eder bwdom i waaras. G1R 1: 168 (1523). (Under världslig rätt hör:) När skilnadt skeer i Ächtenskapet, hwem som böör försee the Barn, som bägge Föräldrarna kiännas wid. Kyrkol. 15: 1 (1686). Om vi erkänna, att det sunda förnuftet visserligen alltid är godt att kännas vid, .. så hafva vi dock svårt att begripa, hvad politiken har att skaffa med vördnad och kärlek. BEMalmström 7: 408 (1845). Inga kvinnor ville vid honom, inte ens gammeldejor, vanskapta, ensamma, svåra. Sandgren Förklar. 19 (1960). Om mig kan man säga ”Låt honom göra det! Vi skall fan inte behöva städa!” och så gör jag allt det som alla andra inte vill kännas vid. Lundberg Yarden 43 (2009).
c) (†) i fråga om att ngn håller ögonen på ngn, i förb. med bliva (se BLIVA VID 5).
d) (†) i fråga om att ngn behöver ngt, i förb. med tarva (se TARVA VID 1; jfr VEDER-TARVA). Svart Gensw. K 8 b (1558). Tarfwer Bonde flere (dvs. byggnader) wider, bygge sig til Lägenhet thet bästa han gitter: Badstufwa, Mälte- och Torckehus (osv.). Schmedeman Just. 739 (1681).
III. (†) ss. temporal konj., för att beteckna samtidighet; jfr I 4 h.
1) medan (se d. o. II 1 a, b), under det att (se UNDER, prep. osv. I 7 a γ); ngn gg närmande sig l. övergående i kausal bet. Uedh .. (Jesus) thetta taladhe till th(e)m, sy, thå kom en öffuerste. Mat. 9: 18 (NT 1526). Bergh och iordennes grundwalar bäffua widh han seer på them. LPetri Sir. 16: 18 (1561). Then Femte reson (uppenbarade sig Jesus) i Jerusalem wid dörarna woro lychta, för alla Apostlarna vndantagno Thoma. Swedberg SabbRo 1381 (1687, 1712). Wid the nu tilsamman såto / Kommer sielfwa Kungen in. Runius (SVS) 1: 57 (c. 1709). Vid de nu drucko och glammade, blefvo de talande om en liten åla-bäck. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 392 (1868). Hülphers Ångermanl. 20 (1900).
2) för att beteckna att det i den överordnade satsen beskrivna skeendet l. förhållandet är samtidigt med l. omedelbart följer på den underordnade satsens mer l. mindre momentana l. avslutade l. fullbordade handling l. skeende o. d.: när (se NÄR, adv.1 osv. II 1). LPetri KO 60 a (1561, 1571). Wttloffuade Oloff Larss(o)nn, ath breffuitth skall komma j morgienn thil stedis, widh klochienn 8 slåår. TbLödöse 114 (1589). Wid solen war upgången, begynte .. wår högra flygel til at fechta med fiendens wenstra. Spegel Dagb. 46 (1680). (Det) syntes henne hengia små små nakotta barn i hwarje qwist; the ther alle qwidde; och gofwo tillika ett skrän med myken ömkelig weklagan .. wid trädet bugnade och föll om kull. Swedberg Lefw. 539 (1729). Vid .. (björnen) ryckte till, så gick svansen af. Allt ifrån den dagen är Björnen rumpelös. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXVII (1868). Vid så han sad’, den andre re’n försvunnit. Lidforss Dante I. 1: 105 (1902).
Ssgr (i allm. till II 1) (Anm. 1:o Många av ssgrna med vid ss. förled är verb, vilka i allm. alternativt kan konstrueras som liktydiga fria verbförb. med vid ss. partikel. I p. pr. o. p. pf., liksom i avledn., är dock (i huvudsak) endast ssg möjlig. I övrigt har ssgrna i förhållande till motsv. verbförb. vanl. en formellare stilprägel; numera utgör verbförb. ofta det stilistiskt neutrala alternativet också i skriftspråk, o. för flera ssgr föreligger nästan endast belägg i p. pf. I en del fall har däremot ssg o. motsv. verbförb. (något) olika bet. (l. huvudsaklig anv.) utan stilistiska inskränkningar. Jfr bort, fram, genom ssgr anm. i resp. artikel. 2:o Flera av de med vid sammansatta verben kunde i ä. tid skrivas ss. två ord, o. det kan ibland vara ovisst om ssg verkligen föreligger. 3:o Ssgr med veder- ss. förled idag (l. ä. ssgr med (huvudsakligen) veder- l. vider-) behandlas under veder-, ssgsförled, medan ssgr med vid- idag (l. ä. ssgr med (huvudsakligen) vid-) behandlas här.): A (†): VEDER-BINDA, -BRÄNNA, sbst., v., -FÅS, -GÅ, -HÄNGA, -KOMMA, -KÄNNAS, -LÅDA, -TAGA, -VARA, se B.
B: VID-BAKA. (numera bl. tillf.) jfr baka vid. Lind 1: 124 (1749). Keyser Kemien 2: 269 (1871).
-BINDA, -ning. (veder- 15291614. vid- 1587 osv. vider- 15241526) [fsv. viþer binda] (numera mindre br.) (gm bindning) fästa (ngt vid ngt); äv. oeg. l. bildl., särsk. i p. pf.: förbunden med; äv. med två obj.; jfr -fästa, -knyta. Haffde och war kær(este) nadige herre borgameste(re)ne och rad(et) til sc(re)ffwit j th(e)nne sak som b(re)ffw(et) sielfft h(er) wid(er)bund(et) wtwiser. OPetri Tb. 27 (1524). En qwinna som manne är widherbunden. Rom. 7: 2 (NT 1526). SAOL (1973). särsk. (†) (rättsligt) binda l. förpliktiga (ngn vid ngt); jfr binda, v. 18. Och ändogh th(et) klarlig(e)n finnes .. stoor orsaak till mistancka .. så kunde hon dogh Ligwell icke fulkomlig(e)n wederbinnes. 2SthmTb. 7: 181 (1586). Verelius 290 (1681).
(II 2, 7 a) -BLIVA. [fsv. viþerbliva]
1) (†) om ngt abstrakt: kvarbli. Lutteman Schulze KantCrit. 59 (1799). Propheten beskrifwer .. den andeliga orenheten, huru den widblifwer och fortfar. Schartau Pred. 97 (1824).
2) (†) fortsätta med (ngt); jfr bliva vid 1. Sturzen-Becker HinsidSund. 2: 26 (1846). De bin, som icke deltaga i swärmningen widblifwa deras dagliga förrättningar, såsom om ingenting förefallit. Holmström Ström NatLb. 4: 124 (1852). GHT 1896, nr 84 B, s. 2.
3) (numera mindre br.) framhärda i l. stå l. hålla fast vid (ngt, särsk. åsikt l. köp o. d.); jfr bliva vid 2. Af .. (kopparstick) har jag sett nog många, för att tro mig med säkerhet kunna vidblifva den öfvertygelsen, att Sergell .. var Canova öfverlägsen. MolbechBrevveksl. 1: 273 (1824). Wille vidblev köpet. SvD 26/8 1969, s. 10. SAOL (1986).
-BRÄNNA, r. l. f. (veder- 15411709. vid- c. 1730 osv.) [till -bränna, v.] (numera mindre br.) om det brända l. svedda hos ngt (i sht mat l. dryck); äv. om beläggning av fastbränd mat på insidan av kokkärl (jfr skova, sbst. 2); äv. i utvidgad anv., om vidbränd smak l. lukt. Sett ock grytona toma vppå eelden, på thet hon må warda heet .. och hennes wedherbrenna affgå kunde. Hes. 24: 11 (Bib. 1541). Om destillatet icke destomindre råkar blifva vidbrändt, borttages vidbrännan genom tillsats af litet blodlutskol. Åkerman KemTechn. 2: 39 (1832). Östergren (1967; om vidbränd smak).
-BRÄNNA, v., -ing. (veder- 15411807. vid- c. 1730 osv.) bränna (se bränna, v. I 5 g) (ngt, särsk. mat l. dryck) så att det fastnar på insidan av (kok)kärl l. ytan förkolnas l. sveds o. d. (jfr bränna vid 1), särsk. (o. i sht) i p. pf. i adjektivisk anv., om mat l. dryck l. (oeg.) smak o. d.; äv. dels intr., med subjektsväxling, om mat (jfr bränna vid 2), dels i pass. övergående i dep. Hes. 24: 6 (Bib. 1541). Under .. (sockerkokning) måste med et långt Roder .. omröras, at ej Såckret får sätta sig åt bottnen och widbränna. Fischerström SåckerK 9 (1791). Charlotte påstod, att köttet smakade vidbrändt. Michaelson Ungk. 17 (1892). Om köttet hade vidbränts lika illa / på spisen (som vid grillningen) skulle kocken tvingats gå. Barometern 2/7 2012, s. 2. jfr o-vidbränd. särsk. [med tanke på att substansen efter destillation fäster vid destillationskärlets väggar] (i ä. kemiskt fackspr.) i fråga om viss typ av (ur växtdelar l. djur) destillerad substans (särsk. tjära), i p. pf. ss. bestämning till sådana ord som olja l. vinsyra o. d. Scheffer ChemFörel. 245 (c. 1750). Vid torr destillation sönderdelas vinsyran, och ger dervid vidbränd vinsyra. Almroth Kem. 254 (1834). Liknande flygtiga oljor .. äro de vidbrända oljorna, hvilka uppkomma då delar af vexter eller djur upphettas så, att luften ej får komma till. Berlin Lrb. 167 (1880).
-BYGGD, p. adj. om byggnad: som är byggd så att ena sidan utgörs av l. direkt ansluter till sidan hos annan (större l. redan befintlig) byggnad; förr äv.: tillbyggd. Den 24. Drogh jagh til Ölmehäradz kyrkia, och tå bleff en längd upläsen och Stooleordningen, ty kyrkian war widbygd. Gyllenius Diar. 283 (c. 1670). (På den saluförda fastigheten) finns .. ett garage med vidbyggd carport. ÖgCorr. 14/3 2013, Bil. s. 20.
-BYGGNAD. vidbyggd byggnad. På norra sidan märkas, utom många spår efter nedbrutna vidbyggnader, tecken efter vid muren fästade hvalfbågar. Bergman GotlVisby 36 (1858).
-FLÄTA, -ning. (numera mindre br.) fästa (ngt vid ngt) l. förena (ngt med ngt) gm flätning; anträffat bl. i ordböcker; jfr fläta, v.2 1, o. -fästa. Lind 1: 138 (1749). SAOL (1973).
-FOGA, -ning. anbringa l. fästa (ngt invid l. på ngt), särsk.: bifoga (se d. o. 1 b β); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr foga, v. 3, o. -fästa. Trettonde dagen, (förekom) the tree Konungars och stiernans företeende under serdeles habijt och Larvor, medh .. widfogade kringgång (i husen) och sångh. KOF II. 2: 123 (c. 1655). Fenstersättningens torftighet skyldes vanligen genom löst vidfogade ornament. Estlander KonstH 405 (1867). Mottagarens förtjänster för den nordiska kamratföreningsrörelsen beskrevs närmare i ett vidfogat diplom. SvD 28/11 1995, s. 10.
-FÅS, v. dep. (veder- 15521697. vid- 15421823. vider- 15341591) [fsv. viþerfas] (†) komma i beröring med (ngt); nästan bl. i mer l. mindre bildl. anv. (med anslutning till vid, prep. osv. II 7 b), särsk.: ha att göra med (ngn); i sht i inf. (med att); ngn gg äv.: tillfriskna (jfr fås vid); jfr , v. 3. Thet vhorige (dvs. ohörsamma) folck j haffue viderfås. G1R 9: 317 (1534). Så moste ingen bruka eelden epter han är farlighin widh fååss. LPetri DialMess. 92 b (1542). (Rättsprocessen skall påskyndas) medh the syndare, som .. falla uti någon häftig siukdom, så att lijten wåån är om thems lijf. Förplichta the sigh till at stå lydnone, ther the widfåås igen, måge the aflöste .. warda. KOF II. 2: 101 (c. 1655). Som jag i flera tilfällen rönt huru äfventyrliga sådana bensvulster äro at vidfås, då ett kräftaktigt gift döljes derunder. Acrel Chir. 128 (1775). Fryxell Ber. 1: 52 (1823).
-FÄSTA, -ning. [fsv. viþerfästa] fästa (ngt vid ngt) (jfr fästa vid 1); äv. med konstruktionsväxling: vara fäst l. sitta fast vid (ngt) (jfr fästa vid 2), särsk. (o. i sht) ss. vbalsbst. -ning, särsk. (anat. o. bot.) konkret(are), om ställe där l. sätt varpå organ l. blad o. d. är fäst; jfr -binda, -fläta, -foga, -häfta 1, -limma, -låda, -sitta, -skarva, -skruva, -sy, -tråckla, -välla, -väva. Triewald Bij 77 (1728). Bladen äro till skapnaden och vidfästningen o. s. v. mycket olika hos olika vexter. Berlin Lrb. 66 (1880). (Vid näsblod) göres af läkare proppning .. genom särskildt instrument .. som införes genom nedre näsgången och uppfångas i svalget, där proppen vidfästes för att bakifrån indragas i näshålan. Wretlind Läk. 7: 34 (1899).
Ssgr: vidfästnings-organ. anat. o. bot. jfr organ 2. BotN 1874, s. 19. Algernas rötter äro blott vidfästningsorgan, ej speciella verktyg för näringsupptagande. LVetA IV. 1: 44 (1899).
-yta. yta vid vilken ngt fästs. Thorell Zool. 2: 64 (1861). Ofta ser man hurusom (sval)boets fästen inne vid lodräta väggen vika sig vingformigt utåt, varigenom en bredare vidfästningsyta erhålles. Rosenius SvFågl. 2: 301 (1924).
-GRÄNSANDE, p. adj. (†) angränsande. PJGothus Os. 124 (1603). Wijpendalen ligger .. brede vid Finninge gärde och innan thes rhå och rhör, aff hvilkett then vidgrensande delen och kalles Wipdals åkrar. OxBr. 12: 76 (1638). Oldendorp 1: Titelbl. (1786).
-GÅ, förr äv. -GÅNGA. (veder- 15641726. vid- 1590 osv. vider- 16211701) [fsv. viþerganga]
1) till II 3.
a) (†) vederfaras l. hända (ngn). Sedhan effter her Iffuars salige affgong wedergick her Lars Flemi(n)g epter sin faders dödh samma rättegång. BtFinlH 6: 12 (1564). Opå det att der migh något dödeligt wederginge, Mijn fattige hustro och barn .. då något kunne hafua att tilgåå. Stiernhielm (SVS) III. 1: 43 (1636). UUKonsP 8: 141 (1668).
b) (numera mindre br.) angå l. röra (ngt); äv. med personobj.: bekomma (se d. o. 6 a) (ngn). Vthj alle andre tillfäller, som PrädjkoEmbetet vjdgår. VDAkt. 1698, nr 178. Warandes fägnesampt att unga och oförstörda sinnen finnass som icke låta närwarande conjun[c]turer sig så myket wedergå att dhe från wackra .. Deseiner låta sig förhindra. Polhem Brev 114 (1715). VL 6/5 1908, s. 3.
2) till II 7 b: kännas vid l. erkänna l. medge (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ende, särsk.: mening l. uppfattning; jfr gå vid 1. BrevStiernhielm 25 (1635). Hon (ville) ingalunda wedergå at hon hadhe fått kundskap om rågen uthaf dhen onde. BtFinlH 2: 326 (1670). At förnuftet, som efter allas vidgående i alla öfriga människan rörande angelägenheter, har en ojäfvig pröfningsrätt. LBÄ 5–6: 25 (1797).
(II 7 b) -GÖRA, -ning. [fsv. viþergöra] göra ngt åt l. uträtta l. ta itu med (ngt); särsk. (o. numera i sht) i p. pf., särsk.: reparerad l. renoverad o. d. (jfr -skött); jfr göra vid. Deputationen (framställer en förfrågan) om icke samma acter måge lemnas til Justitiæ-Cancellerens embetes vidgiörande och åtal. 2RARP 12: 520 (1741). Tätskiktet på den ena väghalvan är vidgjort. BlekLT 7/5 2011, s. 14. jfr o-vidgjord.
-HANG. (numera bl. ngn gg) jfr bihang. Appendix, bihang, vidhang. Swedberg Schibb. 250 (1716). Fastän det finns personlig utstyrsel, som inte direkt är vapen, så är det krigs- och fältbältet med dess vidhang som dominerar (bland de offrade föremålen). Fornv. 2003, s. 313.
(II 2) -HÅLLA, -ning. [fsv. viþerhalda] stå l. hålla fast vid l. framhärda i (ngt); förr äv.: bibehålla. VocLib. adj. (c. 1580). Vi hafve sett huru hon .. vidhöll sitt beslut oaktadt rådets och ständernas föreställningar deremot. Malmström Hist. 1: 118 (1855). Vilken egendomlig stämning vilar icke över de röda murarna .. över de stora ännu till en del vidhållna och inlagda golven, över de ofantliga spiselhällarna! OLevertin hos Söderhjelm Levertin 1: 106 (1881).
-HÄFTA, -ning.
1) fästa (ngt) vid (ngt); äv. mer l. mindre bildl., förr särsk. med avs. på tillägg till l. i handling l. skrift: lägga till l. bifoga; i sht i p. pf.; äv. dels utan indirekt obj., dels med indirekt obj. ersatt av prep.-uttr.; jfr -fästa o. häfta vid 1. PH 4: 2714 (1748). Hwilken Stämpel .. icke .. får döljas, utan sålunda bör widhäftas, at den, tillika med de wanlige stämplarne, hänger utom (tyg)stycket. PH 6: 4769 (1758). Således hafver den som afskrifvit vår Vestgötha lag, vidhäftat densamma en Konunga-längd. JIhre hos Troil Isl. 308 (1776). En annan ordning (synes) hafva bildat sig, hvilken är beskrifven i ett vid Södermannalagen vidhäftadt tillägg. Svedelius Statsk. 1: 58 (1868). Krokanbakelser .. uppläggas i olika, vackra fasoner .. med påsatta eller vidhäftade små kulor. Grafström Kond. 263 (1892). Mazarinen som är av märket Delicato, ligger i ett cellofanomslag med ett vidhäftat kort. GbgP 29/1 2002, s. 42.
2) fästa sig l. vara fäst l. sitta fast vid l. vidlåda o. d. (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ning, särsk. dels: adhesion, dels i fråga om olika materials (önskvärda) förmåga att fästa vid varandra; äv. mer l. mindre bildl.: vara förbunden l. förknippad med (särsk. om brist l. synd l. ngt ofördelaktigt o. d.), förr äv. (med anslutning till vid, prep. osv. II 3) om skuld l. avgift o. d.: åligga l. tillkomma (se tillkomma, v. 4 b) (jfr veder-häfta); förr äv. utan obj.; jfr häfta vid 2. Schroderus Os. III. 1: 368 (1635). Finska Bonden anser såsom et tecken til ohälsa, när löfwen ej widhäfta, då han (i bastun) slår sig med qwasten. Fischerström 1: 298 (1779). Om förbrytaren är Inwånare i Stad, widhäftar honom under .. Sex år den afgift, hwartill han warit förbunden om han Bränwinstillwerkning utöfwat. SPF 1816, s. 357 (1801). I det att det .. ej eger förmåga .. att vidhäfta plåtytorna. TT 1889, s. 168. Adhesion, vidhäftning (dvs.) kroppars sammanhållning genom attraktion i beröringsytorna. TNCPubl. 84: 26 (1986). Blanka ytor nedmattas med slippapper för att få bästa vidhäftning. BeckerFärgfakta 1991, s. 1: 3. Ingen doft av champagne eller extravagans vidhäftade minnet av dem, de var helt enkelt vanligt rättrådigt arbetsfolk. Henschen SkuggBrott 33 (2004).
Ssgr: vidhäftnings-förmåga. jfr förmåga 3 a. Plastiskheten (hos lerorna) tycktes ej stå i något direkt förhållande till eldfastheten .. utan beror den tydligtvis på smådelarnes storlek och vidhäftningsförmåga. TT 1874, s. 66.
-kraft. (i sht i ä. fackspr.) Wretlind Läk. 1: 6 (1893). Adhesion eller vidhäftningskraft är .. en dragningskraft mellan molekyler av olika material. BokNat. Mater. 50 (1953).
-organ. (numera mindre br.) organ för vidhäftning. De växter .. hvilka antingen genom klibbighet eller genom egendomligt bygda vidhäftningsorgan .. äro bestämda att fästa sig vid fåglar eller däggdjur. Fries VäxtSpridn. 41 (1880). VäxtLiv 5: 173 (1940).
-HÄNGA. -ning; -are (se avledn.). (veder- 15251682. vid- 1559 osv. vider- 1525) [fsv. viþerhängia]
1) hänga fast (ngt vid ngt); förr äv. bildl.: bifoga; äv. (o. i sht) med konstruktionsväxling: vara fäst vid (o. hänga ned från) (ngt), äv. bildl., närmande sig l. övergående i bet. dels: vara förbunden l. förknippad med, dels: åtfölja; i sht i p. pf. l. p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; ngn gg äv. utan obj.; jfr hänga vid 1. Epther szom theres breff ther wijdher hengde äre wthwijsa. G1R 2: 14 (1525). Mynts och Penningetrång och andra discommoditeter som hwart och ett Ståndh nu widhhenger. RARP 3: 83 (1638). Således var ej annat at göra (vid en bråckoperation), än på sidan .. förlänga öpningen ned i säcken, och sacrificera sielfva nätet, som allestädes vidhängde. Acrel Chir. 171 (1759). Man vidhänger ett stort sigill vid nedre randen af en pergamentshandling. Kræmer Orient. 289 (1866). Så tog man en pinne med vidhängande vekar och doppade den hastigt ned i talgen. Celander NordJul 1: 23 (1928). Redan lunchen med vidhängande taffelmusik hade lockat fler intressenter än vad man kunde ta om hand. GbgP 14/11 1991, s. 32.
2) (†) ansluta sig till l. följa l. hylla (ngn l. en lära l. åsikt o. d.), särsk. med avs. på förment förkastlig l. hädisk tro o. d.; jfr hänga vid 1 a. The Rättwijsa och trogna skal man wed hängia. Forsius Fosz 57 (1621). En hjelp mot hvarje fariseiskt vidhängande vid ett utvärtes lagbud. Wikner Pred. 504 (1881).
Avledn.: vidhängare, m.//ig. (†) till -hänga 2: anhängare. Guds leviter, d. ä. hans käraste barn och beständiga widhängare. KyrkohÅ 1910, MoA. s. 86 (1738). Almqvist Törnr. 1: 119 (1839).
vidhänge, n., äv. (i bet. 1) vidhäng, n., l. (i bet. 2) vidhänga, r. l. f. (†) till -hänga 1.
1) om ngt som vidhänger ngt; äv. bildl., om tillägg till skrift. Linc. F 2 b (1640). Mädan Sigfrid war i Wäster-Götland, bygde han ther trenne Kyrkior, hwilka nämnas i Widhänget til WästGiöta Lagen. Spegel Kyrkioh. 2: 374 (1707). Uppbördsskepparens ansikte antog en obeskrifligt tragikomisk min, när den sista kättingslänken utan något som helst vidhäng stack upp ur vattnet. VFl. 1912, s. 132.
2) om växten Galium aparine Lin., snärjmåra; äv. om växten Asperugo procumbens Lin., paddfot (särsk. i uttr. stor vidhänga). Franckenius Spec. A 3 b (1638; om snärjmåra). Franckenius Spec. A 3 a (1659: stoor). Serenius Iiii 3 b (1757; om snärjmåra).
vidhängsen, adj. till -hänga 1: som gärna fastnar l. dröjer sig kvar; äv. (o. numera i sht) bildl., i sht förr särsk.: efterhängsen. KStobæus hos Fürst Stobæus 62 (1725). (Leran) är mycket fet och således mycket vidhängsen, och svinen fingo, då de vallades kring, sina svansar nersmorda af den. GbgAB 18/5 1896, s. 3. Khremylos .. beklagar sig öfver alla de vidhängsna vänner, han med ens fått. Paulson Aristoph. 2: 144 (1903). Stämpeln som brådmoget geni har varit vidhängsen. BoråsTidn. 28/2 1999, s. 1.
vidhängsenhet, r. l. f. [till vidhängsen] bildl., särsk.: bundenhet (vid tradition l. lag l. auktoritet o. d.). Vidhängsenhet vid reglor. Mellin Nov. 3: 211 (1841, 1867).
vidhängsle l. vidhängsel, n. (†) till -hänga 1, om ngt som vidhänger ngt; särsk.: bihang (se d. o. 1 a); jfr bihängsle. Huru olyckan och desz widhengsl förekommas och afwendas motte. Stiernman Riksd. 1186 (1652). (På storsiken är) bukfenans vidhängsle spetsigt. Nilsson Fauna 4: 453 (1853).
-KLIBBA, -ning. (numera mindre br.) klibba fast vid (ngt); i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr klibba vid. Bremer NVerld. 1: 193 (1853). (Tvättning före måltid) är .. en nödvändighet i följd af den vidklibbande sot, som afsöndrar sig från stenkolsröken. Ödman UngdM 2: 50 (1873, 1881). SAOL (1973).
-KNYTA, -ning. (numera mindre br.) jfr -binda. Helsingius Mm 4 b (1587). Mera politik kommer allt att vidknytas lefnadstråden, ju närmare jag (i mina minnen) kommer vår tid och själf inträder som något politicus. HT 1916, s. 129. SAOL (1973).
-KOMMA. (veder- 15211769. vid- c. 1550 osv. vider- 15241645) [fsv. viþer koma. — Jfr -kommande, sbst., prep.]
1) (†) till II 1: vidröra (ngt); äv. (med anslutning till vid, prep. osv. II 7 a): komma åt l. få tillfälle till; jfr komma vid I 2, 8. En som aff itt wedherkommet aasz oreen är. Hag. 2: 14 (Bib. 1541). Ther med .. (danskarna), så snart Freden sluten bleff, spolierade emot Sluut och Aftahl, enkannerligen på Öland alt hwad som the måtte wijdkomma. Widekindi G2A 144 (1691). Dalin (1855).
2) till II 3: angå l. röra (se röra, v.2 I 11 a) l. höra till (ngn l. ngt); äv. dels: tillkomma l. ankomma på, dels: anbelanga (i sådana uttr. som vad l. så mycket den l. den (saken) vidkommer); äv. i p. pr., i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr komma vid I 4, 5. Hwadh titt embete intet wedherkommer, ther war icke förwitten. Syr. 3: 24 (Bib. 1541). Ty han .. så mycket honom widkommit, hafwer widh tijdsens lägenhet richtigt swarat. HalmstDomb. 1: 164 (1682). At apothekarom eij vidkommer, at klandra och tadla något på dessa konungens constitutioner. Hjelt Medicinalv. 1: 21 (cit. fr. 1696). Till gamman samt til väl / För vidkommande Nationer. Leopold (SVS) I. 2. 1: 294 (1795). Hvad pengarne vidkommer behöfver du ju icke oroa dig. Rydberg Brev 1: 273 (1877). jfr o-vidkommande. särsk. (†) drabba l. vederfaras l. hända (ngn l. ngt); jfr komma vid I 3. Heer wthinnan bewiss tiigh thet listheligaste tw kan, swa ath thet oss mynsth widher komma kan. G1R 1: 287 (1524). Topelius Fält. 3: 240 (1858).
3) (†) till II 7 b: göra l. utföra (ngt) (efter lagen). Tha kwnne vy (dvs. Kristian II) ey annath vedherkomma, en lathe straff gaa öffwer thenne förscreffne Peder Smedh och Swen Hök. SvTr. 4: 1 (1521). At the them, som i troon medh them oeense äre, .. när de sin möda wederkommit, förfölgdt, aff daga tagit och befeigdat hafwe. RA II. 2: 105 (1617).
-KOMMANDE, n. [till -komma] i sådana uttr. som för mitt l. den l. den sakens vidkommande, för min del l. vad mig beträffar resp. vad den l. den saken beträffar. Sturzen-Becker TvVändp. 79 (1855). För konstens vidkommande torde man mindre kunna tala om en åsiktsändring än om en kursomläggning. SvRiksd. 3: 223 (1933). För Bertha Solheims vidkommande var det slut med handlingsförlamningen. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 309 (2009).
-KOMMANDE, prep. [eg. p. pr. av -komma; jfr d. vedkommende] (numera mindre br.) angående, beträffande; jfr bekomma 8 slutet. Widkommande then andre Eder underdånige förfrågan, angående them som förste gången stiäla under 8 daler Sölfwermynt, huru med theras Kyrckioplicht skal förhållas, .. Så (osv.). Schmedeman Just. 1550 (1699). SAOL (1986).
(II 7 b) -KÄNNAS, v. dep., äv. (numera bl. i bet. 2, 3) -KÄNNA, v., -ing. (veder- 15231967. vid- 1550 osv. vider- 15251735) [fsv. viþerkänna. — Jfr veder-kännelse, veder-känsel, veder-känsla]
1) (†) igenkänna (ngn l. ngt); äv. i icke deponentiell anv.; jfr kännas vid 2. The ståttelige, herlige bygningar .. aff hwilke högb: K. Maiet haffwer en part .. så förbättrat, at man inthet theras gamble fandtzund (dvs. fason) kan wijderkennas. Svart Ähr. 76 (1560). Bleff och Grällen af retten tillfrågatt om han samma handhschrifft wederkände, han swarade ja. 3SthmTb. 9: 95 (1616). Weste (1807).
2) erkänna (ngt); äv. dels (i sht förr) med refl. obj., dels (numera bl. i a) i icke deponentiell anv.; jfr kännas vid 46.
a) i fråga om medgivande av (lag)brott l. synd l. fel o. d. OPetri Tb. 65 (1525). J then andra psalmen geffs en vnderwijsning hwar aff syndernes förlåtilse kommer, och huruledhes man syndena wedherkenna schal. OPetri 1: 98 (1526). Ändoch wij med tilbörlig reverentz wederkennoms oss hafua bort, uthan .. drögzmål, e. k. M. wårt .. suar .. underdånligen tilhanda skicket. RA I. 4: 810 (1598). Vi vidkänner och tar ansvar för tidigare försummelser och brister i vår kontroll. NorrbK 10/2 2015, s. 16.
b) i fråga om att (med gillande) erkänna l. godta l. godkänna l. acceptera (ngt) ss. sant l. giltigt l. förhandenvarande o. d., särsk. i fråga om att bekräfta visst sakförhållande i rättsprocess; äv.: (vilja) ha att göra l. befatta sig med (ngn l. ngt) (i sht i negerade satser); förr särsk. i fråga om att bekänna sig till den kristna tron l. förklara sig tro på Kristus o. d. Iach skall wedherkenna hans nampn för min fadher. Upp. 3: 5 (NT 1526). Thernäst bejake och vederkännes vi oss alldeles vele holle vidh the Apostoliske, Niceniske och Athanasii symbola. RA I. 3: 87 (1593). Wittnes måhlen uplästes och widerkändes. VRP 13/10 1735. Då så mången på äldre dagar ej vill vidkännas sin ungdoms ädlaste drömmar. Rydberg Brev 2: 175 (1876). (Ministern) ville .. inte ens vidkännas forskningsresultat om att snus är mindre cancerframkallande än cigaretter. DN 22/6 2013, Allm. s. 9. särsk. (†) med objektivt predikativ inlett av prep. för: erkänna l. förklara l. uppfatta (ngn l. ngt som ngt). Taghandes .. (Gud) nw för en warkunsaman fadher medh tijdh är, ath wij ecke schola nödhgas till ath wedherkenna honom för en strengan domare, påå then ytersta daghen. OPetri 1: 84 (1526). JGFlodin TalSASlottscap. 1791, s. 10.
c) erkänna l. uppfatta (ngn l. ngt, särsk. släkting l. namn l. egendom l. skyldighet l. skuld o. d.) ss. sin l. sitt; numera bl. ss. dep. Stålte knakhalser och bespottare, som .. tyckies wara sigh en skam at wederkennes sina ringare Föräldrar. Paulinus Gothus ThesCat. 60 (1631). Så länge then, uppå hwilken Wäxelen dragen warder, henne icke wederkiännes eller til betalningz antager, må han ey heller til betalningen twungen warda. Schmedeman Just. 614 (1671). Ingen må sielfwilligt taga åter thet han widkännes, ehwad thet är ifrån honom stulit, eller han thet tappadt hafwer. MB 52: 1 (Lag 1734). Nu undrar hon om det finns någon person som vill vidkännas (den bortsprungna) katten. NorrkpgT 18/1 2013, s. A19.
3) erfara l. känna på (ngt); särsk. (o. i sht) med avs. på ngt skadligt l. oönskat o. d.: utstå, vara drabbad av; äv. med saksubj.; äv. i icke deponentiell anv. Hafwer hon lijkwäl lyckones hyllest, intet wijdare .. kunnat åthniuta: Uthan thesz twäärheet .. måst wederkännas. Gallius KGyllenstierna B 1 a (1645). Denna bygd, der nästan hvarje man fått vidkänna sin släng af de gängse fross- och katarrhalfebrarna. Castrén Res. 2: 342 (1847). Regeringspartiet .. har därmed fått vidkännas ännu en motgång. DN 12/6 2015, Allm. s. 17.
4) (†) i icke deponentiell anv.: tillerkänna l. tillskriva (ngn ngt, i sht egendom, äv. förmåga l. brist l. egenskap o. d.); i sht i pass.; äv. med refl. obj. Han wed Kennes aff adam Skynnar(e), att The giorde Sin ædh att gisze(n) hörde Lisle hans Til. ArbogaTb. 4: 76 (1550). Förwisso är det ett allwarligt .. tidens tecken, då wi se män .. widkänna sig det som lifsuppgift, att (osv.). SKN 1845, s. 119. Holmberg Leopold 1: 242 (1953). jfr ny-vederkänd.
5) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) tillägna sig l. lägga beslag på (ngt) l. ta (ngt) i anspråk; särsk. dels i fråga om köp l. arv, dels med avs. på egendom, särsk. gods l. gård l. äga, i sådana uttr. som vidkännas under kronan, beslagtas för kronans räkning; äv. i icke deponentiell anv.; jfr kännas vid 7. G1R 1: 175 (1523). Anno 1552 blef samme gård wederkend på wederlagh. HH XIII. 1: 5 (1561). Henrich Leil .. beswäre sigh, att .. e. f. N. hafwer låtet wederkennes hans godz och gårdar. RA I. 4: 925 (1597). Alt hvad af Adeln eller andra kunde vara byggdt och upodladt på Kronans Allmänningar, (blev) vederkändt under Kronan. LBÄ 14–15: 161 (1798).
-LIGGANDE, p. adj. som ligger (se ligga 4) l. befinner sig i närheten, särsk. om geografiskt område l. (del av) byggnad l. stad o. d. Schroderus Comenius 275 (1639). Åkdon, som .. bryggare- och bagarvagnar uppställas å vidliggande gator och platser efter polisens anvisning. SD(L) 1896, nr 486, s. 1.
-LIMMA. jfr -fästa. En Bordskifwa widlÿmat ett stÿcke. HusgKamRSthm 1758, s. 485.
-LÅDA, -else (†, LBenedicti Lijkpr. 36 (1618), Lind 1: 156 (1749)), -ning. (veder- 15261541. vid- 1618 (: wedlodelse) osv.) [fsv. vidherludha] (på ett klibbande l. klistrigt sätt) sitta fast vid (ngt); äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl., särsk. om brist l. synd l. ngt ofördelaktigt o. d.; äv. utan obj.; jfr -fästa, -häfta 2 o. låda vid. OPetri 1: 111 (1526). O then morderska stadhen (Jerusalem), th(e)n en sådana gryta är, j hwilko thet wedherbrenda wedherlodher. Hes. 24: 6 (Bib. 1541). Sedan jag väl rensat .. (rötterna) ifrån vidlådande mull och skurit dem sönder, har jag låtit uphänga dem til torkning. VeckoskrLäk. 4: 66 (1783). En viss stelhet vidlåder (teater)uppsättningen. AB 11/7 2014, s. 5.
Avledn.: vidlådenhet, r. l. f. (†) anträffat bl. i ovidlådenhet.
-LÄGGA. [fsv. vidherläggia] (numera mindre br.) särsk. med avs. på text l. skrift: bifoga; äv. med avs. på ekonomiska medel: betala l. tillskjuta. Huadh de .. (angående en fordran) suaradhe, huilkatt de godwillighenn huar efther sinn annparth wille effter komma och weth leggia. TbLödöse 274 (1592). Samma contract medh vidlagde flere acta bleff och då strax opläsin och debatterad. RP 6: 1 (1636). SAOL (1973).
-LÖDA, -else (†, Lind 1: 162 (1749)), -ning. (numera bl. tillf.) fästa (ngt vid ngt) gm lödning; jfr -fästa o. löda vid. KlädkamRSthm 1769, s. 256. (Rören) anbringas .. så att den vidlödda koppartråden går .. rätt upp i rörets kupa. Nyström Telegr. 84 (1869). SAOL (1973).
(II 7 b) -RÄKNING. granskning l. utredning, särsk. av ekonomiskt mellanhavande; ofta med inbegrepp av l. utan klar avgränsning från: reglering l. uppgörelse, särsk. (o. numera bl.) om starkt kritisk uppgörelse (se d. o. b) av t. ex. intellektuell l. politisk art; förr äv.: tvist l. ouppgjort mellanhavande; särsk. med av prep. med inledd bestämning betecknande den l. det som är föremål för granskningen osv.; jfr räkning 1 a. Den okända verld, der den stora, den slutliga vidräkningen skall ske öfver allt hvad vi här både åstadkommit och uraktlåtit. Wallin 1Pred. 2: 460 (c. 1830). Nu ä vi ensamma vi tvenne. / Jag har en vidräkning med henne / att göra opp. Andersson Plautus 71 (1901). För det gångna året skall efter verkställdt bokslut vidräkning göras mellan telegrafverket och pensionsinrättningen. SFS 1908, nr 61, s. 7. Föredraget utmynnade i en ljungande vidräkning med den aktivistiska agitationen. Höglund Branting 2: 65 (1929).
Ssg: vidräknings-man. (†) sakkunnig (se d. o. a (γ)) l. skiljeman; jfr man, sbst.2 5 c λ. 1NJA 1874, Not. s. 28. Tre af parterna tillsatta vidräkningsmän .. förklarade sig inför rätten vilja bli fria från sitt uppdrag. SD(L) 1902, nr 68, s. 4. Kallenberg CivPr. 1: 773 (1922).
-RÖRA, -else (se avledn.), -ing, -ning. (lätt) röra (se röra, v.2 I 7) vid (ngn l. ngt); äv. (i sht i ä. fackspr.) närmande sig l. övergående i bet.: vara l. komma i kontakt med; förr äv.: gränsa mot; äv. mer l. mindre bildl. (se slutet); jfr röra, v.2 III 4, o. -komma 1. (En man fann det döda barnet) insömad vdi en träsa, torde så inted däer wedröra, för än han det sine grannar kungiorde. BtÅboH I. 3: 18 (1623). Betesmarken .. bör .. vidröra boningsplatsen, hvarförutan man aldrig må tänka på en rätt lönande boskapsskötsel. EconA 1807, dec. s. 45. (Fysikern A. Volta) hade .. funnit att metallerna, genom vissa andra kroppars vidröring, blifva Elektriska. Lyceum 2: 126 (1811). jfr o-vidrörd. särsk. i mer l. mindre bildl. anv. särsk.
α) (i förbigående l. i korthet) omnämna l. avhandla l. beröra (se d. o. 3 (c)) (ngt). Serenius Rr 4 a (1734). I den efterlevande familjen är händelsen onämnbar. Den är hemlig och förbjuden att vidröra. Henschen SkuggBrott 9 (2004).
β) (†) angå l. gälla l. röra (se röra, v.2 I 11 a) (ngn l. ngt); särsk. i p. pr. övergående i anv. ss. prep.: angående. KOF II. 2: 282 (c. 1655). Widrörande för det tredje kyrkans medel: så har den altid förr warit under kyrkowärdarnes wård. VDAkt. 1784, nr 264. Men Skolan, hvilken frågan närmast vidrör, hemtar deraf föga eller intet gagn. Saima 1845, nr 19, s. 3. Dalin (1855).
γ) (†) åtgärda l. göra ngt åt (ngt); särsk. med avs. på ngt konkret: reparera. Schroderus Os. 2: 519 (1635). Gierdesgårder äro intet widrörda dhett ringeste sedan jag dher ifrån flytta. VDAkt. 1686, nr 74 (1677). Ej .. (skall) något Stånds Privilegier, utan alla .. Ständers enhällige samtycke, widröras och förändras. PH 6: 4691 (1757). 3SAH 2: 76 (1887).
δ) (†) närmande sig l. övergående i bet.: angripa (se d. o. 6); i sht i negerad sats. Weste (1807). (Han) rådde dem att draga sig tillbaka från Messeniens område och icke vidröra Achaja. Emanuelsson Polyb. 2: 20 (1834).
Ssg: vidrörings-punkt, äv. vidrörnings-punkt. (†) beröringspunkt (se d. o. a). Widegren (1788). SAOL (1950).
Avledn.: vidrörelse. (†) beröring. Linc. H 1 b (1640). (Sedan man fastställt fostrets läge) följer man, med oafbruten widrörelse fostrets främre sida, till fötterna. Cederschiöld HbBarnm. 90 (1822). Tholander Ordl. (1872).
-SITTA. särsk. dels (o. numera bl.) i p. pr. i adjektivisk anv.: som sitter fast l. är fäst vid (ngt), dels: äv. vara ägare av l. inneha; jfr sitta, v. 13, o. -fästa. Thet är nog, till at bewisa, thet wi uplåtet honom hemmanet för samma skatt, när ingen klandrat på honom, som widsutet thet i 26 åhr. VDAkt. 1735, nr 387. Hvardagsdräkten var också låghalsad, några lifvet vidsittande höga kragar förekom icke. Kleen Kvinn. 85 (1910).
-SKARVA. (numera bl. tillf.) jfr -fästa o. skarva vid 2. Blanche Tafl. 1: 156 (1845, 1856). Vill man .. skarfva sammetet, så måste det stycke, som skall tillsättas, vara limmadt ytterst på kanten, der det skall vidskarfvas. AHB 111: 57 (1882). Östergren (1967).
-SKIFTAD, p. adj. (†) om byggnad: uppförd i skiftesverk (se d. o. 3) o. därvid förenad med annan byggnad; jfr skifta, v.1 22. Ett wagnskiuhl widskifftat sädesbodans södra gafwel, en stall widskifftat ladan, och ett swinehuus. VDAkt. 1722, nr 277. VDAkt. 1760, nr 219.
-SKIFTE. [fsv. vidherskipte, utbyte; i nysv. litterärt lån av fvn. viðskipti, mellanhavande, strid] (†) strid l. (tve)kamp o. d.; jfr skifte 4 b. Skifte the nu hugg sin emällan .. I thetta widskifte blef Asmunder mycket sår. Verelius Gothr. 128 (1664). Lönnberg FnordSag. 1: 106 (1870).
-SKRIVA. särsk. mat., särsk. (o. i sht) i uttr. vidskriven cirkel, cirkel som tangerar en sida hos en triangel o. de båda andra sidornas förlängningar. SAOL (1900). SAOL (1950: vidskriven cirkel).
-SKRUVA, -ning. medelst skruvande l. skruv(ar) fästa (ngt vid ngt), skruva fast; jfr -fästa. Ljusstakar .. prydda med pålagda eller vidskrufvade löfverksornament och kerubhufvud. MeddSlöjdF 1884, s. 72.
(II 7 b) -SKÖTT, p. adj. (†) omskött l. översedd; jfr sköta, v.4 I 1, o. -göra. Törning 3 (1677). Kyrkan .. bygd af sten å westra ändan och 1733 widskiött å östra ändan, äfven med sten. SockenbeskrHäls. 327 (1790). IllSvOrdb. (1964).
-SMÄLTA. (†) fastsmälta (ngt vid ngt); jfr smälta, v.1 2. Lind 1: 174 (1749). Hvarje plåt består af ett knippe blyremsor .. och detta knippe veckas öfver en mall, hvarefter .. de tvänne tjocka remsorna vidsmältas. TT 1893, Allm. nr 33, s. 2.
-STICKA, -ning. (i sht förr) gm stickning (se sticka, v.2 5) förlänga l. byta ut del av (ngt stickat, särsk. strumpa); i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; jfr sticka vid. 1 par nya ulstrumper 1. par dito vidstickade. TaxaTjänstef. 1723, UppsL. Tiden gick på vanligt vis, under läsning med gossarna, hvarjämte jag vidstickade gamla strumpor åt mig. Muncktell Dagb. 2: 153 (1817). Vidstickning av strumpfötter. SFS 1919, s. 2707.
(II 2) -STÅ. [fsv. vidherstanda] (†) stå l. hålla fast vid (sanningen l. den l. den meningen l. åsikten o. d.); äv.: fastslå l. bekräfta; jfr stå, v. I 28. Om någhre .. faste widh stodho, at the medh Hedhningome(n) icke hålla wille, th(e)m skulle man strax dräpa. 2Mack. 6: 9 (Bib. 1541). Peder repslagars och hans broders uthgifne kiöpebreff .. bleff 3:die gången i dagh publicerat, hwilket ytterligare aff Peder reepslagare nu i borgerskapetz närwara widståndit bleff. HalmstDomb. 1: 56 (1681). Loenbom Stenbock 4: 69 (1765).
-STÅENDE, p. adj. som står l. är belägen intill l. bredvid; särsk. (o. numera i sht) om ställe i text o. d. Kullin EngGr. 26 (1744). Racoons och Pensnecks Kyrkor ligga på andra sidan af floden Delavare i staden New-Jersey, den förra med det widstående Prästhuset. Wallquist EcclSaml. 1–4: 378 (1784). Vidstående tabell, som innehåller en mätserie, visar (osv.). Bergholm Fys. 4: 18 (1957).
-SY. gm sömnad fästa (ngt vid ngt); i sht i pass. o. p. pf.; äv. med två obj.; jfr -fästa. KKD 11: 107 (1707). Trässen (var) färdig, att vidsys peruque-mössan. Kexél BacchiHbibl. 2: 5 (1784). Krinoliner, förfärdigade af fjedrar .. sammanhållna genom vidsydda band. SFS 1891, nr 64, s. 28.
-SÄTTA, -ning. (†) tillfoga l. lägga till (ngt); särsk. i fråga om text l. skrift o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are); jfr sätta, v.3 I 13. Orsakerna .. äre thesse widhsatte och effterföliande. Phrygius HimLif. 146 (1615). Ett stort bord för 16 Personer med en hoplagd fot .. Wedsättningar till Samma Bord på hwar ända med föttär och riglar till. HovförtärSthm 1732, s. 614. Dalin 679 (1855).
-TAGA, -tagelse (†, Forsius Phys. 330 (1611), Lind 2: 999 (1749)), -tagning (†, KOF II. 2: 141 (c. 1655), Lagerbring 1Hist. 2: 160 (1773)). (veder- 15261954. vid- 1587 osv. vider- 15261697) [fsv. viþertaka. — Jfr -täkt o. veder-tagen]
1) till II 1: ta vid (se taga vid 2); äv. (numera i sht i Finl.): börja (utan tanke på ngt föregående); äv. med obj. (se slutet). Uthi samma bäckz mynne, der gräntzen uthaf Tåsna åhn widertager, är giord en kohlgrop. SvTr. V. 1: 275 (1618). Latinet .. skall vidtaga redan i 1:sta klassen. BerRevElLärov. 1843, s. 94. Nu först vidtager jag, der jag slutade på Kreutzberg. Fahlcrantz 4: 42 (1865). särsk. (numera bl. tillf.) ss. anföringsverb med den anförda meningen ss. obj. ”Min bästa lilla Lisa!” vidtog .. baronen. Mellin Nov. 2: 537 (1832, 1867). Sjögren TaStjärn. 92 (1957).
2) (numera mindre br.) till II 7 b: mottaga l. ta till sig l. acceptera (ngn l. ngt); äv.: antaga (se d. o. II 4 (a, b)) (lag l. lära l. förslag o. d.); äv. utan obj.; jfr 3 o. taga vid 1 a, c. The som haffwa wedhertaghit thina propheters .. och predicares lärdhoom, the schola ecke förgåss, vtan wara beståndendes til ewig tijdh. OPetri 1: 115 (1526). Lijka som han hadhe högbemälte Konungz lijke warit, Thet Sändebudhen ingalunda widhtogho. Petreius Beskr. 1: 58 (1614). Efter deth hans medarfuingar icke widtaga wele efter domsens lydelse. GävleDomb. 81 (1633). Jubelfesten .. firades i åminnelse af Vpsala möte, som åhr 1593. hölts; tå wår Evangeliska lära .. af samptl. ricksens Stender vedertogs. Swedberg Lefw. 172 (1729). TT 1954, s. 777. särsk.
a) (†) med avs. på gäst l. delegation o. d. Charpentier Sytn. 55 (i handl. fr. 1551). Hwadh .. (gästgivare) icke förmår så månge wedertage, som till hans komme, då (osv.). PrivSvStäd. 4: 227 (1600). Verelius 291 (1681).
b) (†) med avs. på tjänst l. utmärkelse l. titel o. d.; jfr taga vid 1 d. PrivSvStäd. 3: 327 (1576). Samma dagh bleff Oloff Andherszon förmant, att wedhertaga chämnhärs ämbetet, som han ähr förordnat till. 3SthmTb. 9: 64 (1616). FoU 16: 131 (1902).
3) till II 7 b: ta itu med l. ta till l. tillgripa (se d. o. 2 b) (ngt); numera i sht med avs. på åtgärd l. anstalt; förr särsk. i sådana uttr. som vidta medel l. utvägar; förr äv. med avs. på författning l. bestämmelse o. d.: inrätta l. fastställa o. d.; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av med (o. ibland omöjligt att skilja från 2). At .. han deta altt medh Embetzbrödernas Samtyckio gör och wedertager. CalmPriv. 47 (1620). (Vi) äre förtänckte alle giörlige medel att wedertaga och tilgripa. Stiernman Com. 4: 183 (1678). Om de författningar, hvilka de lagstiftande i välmening och med goda skäl tid efter annan till förbättrande af rikets hushållning vidtagit, nödvändigt i följderna skulle finnas de nyttigaste, så borde intet rike i verlden vara mer lyckligt och florerande än Sverige. Chydenius 318 (1766). Hvilka utvägar skulle jag vidtaga för att råka henne, utan att sådant syntes vara min afsigt? Livijn 1: 213 (1817). Innan kommittén vidtog med utarbetandet af sitt förslag till hemslöjdskolornas organisation. SlöjdkomBet. 1907–08, s. 116. Det enda jag ville var att få ut henne ur lägenheten så att jag kunde vidta erforderliga anstalter. Östergren SistCig. 324 (2009).
(II 4) -TALA. [fsv. viþertala] tilltala l. tala med (ngn); särsk. (o. numera bl.) med huvudsaklig tanke på att ngn gör upp (se göra upp 8 c) med l. underrättar ngn annan o. d. (jfr tala, v. 8). LReg. 127 (1618). Att Excellensen Brahe .. (har) varit i staden, och af Landshöfd: Rosenstein fullständigt är vidtalad i saken, som han lofvat .. vilja understödja. Geijer Brev 208 (1815). (Jesus) talar .. helt olärdt och enfaldigt, icke annorlunda än hwar och en broder helsar och widtalar den andre. Thomander Pred. 1: 466 (1849). Hade ni vidtalat någon annan person att döda henne? Nesser FallG 227 (2003).
-TRÅCKLA, -ing. jfr -fästa. SvMin. 1844, nr 93, s. 3 (bildl.). Fickan blir slätt vidtråcklad. Sömnadsb. 236 (1915).
(II 3) -TRÄFFA. (†) i sådana uttr. som vad det l. det vidträffar, vad det l. det beträffar. För öfrigt, hwad Operan widträffar, så är det .. intet stort wärdt, att (osv.). Kexél Sterbh. 19 (1776). VDAkt. 1783, nr 151.
-TÄKT. [jfr d. vedtægt; till -taga] (†) procedur l. ceremoni; jfr täkt 2 slutet. Min Herre stöter sig på en del Catholiska Ceremonier, och andra af wanan Canonicerade widtäkter, som äro i bruk inom Kyrkan. Posten 1768, s. 81. Schück VittA 8: 66 (i handl. fr. 1833).
(II 5, 7) -UNDRAN. (†) stark förundran l. häpnad; jfr undran 1 o. vidunder 1. Schück VittA 1: 241 (i handl. fr. 1666). Therifrån går jag .. til en icke mindre wanlig, och icke mindre skadelig, ja icke mindre blind och oförnuftig förvndran, eller ock widvndran, öfwer visza ting i naturen. Rydelius Förn. 263 (1722, 1737).
-VARA, v.1 (veder- 1570 (: wedherwarandhe)c. 1690. vid- 18321900. vider- 1695) [fsv. viþervara. — Jfr veder-vara, v.] (†) närvara l. vara tillstädes; jfr vara vid 1. NoraskogArk. 5: 221 (1570). Tå fram kallades Erich gryttgiutare som wederwar thå slagzmålet skedde, och afflade sin eedh. 3SthmTb. 12: 203 (1620). Wulff HistTemp. 17 (1900).
-VARA, v.2 (†) med saksubj.: vara (se vara, v.2 2) l. dröja (sig kvar). Carlén Köpm. 1: 158 (1860). Motviljan mot Nyblæus kunde icke vidvara länge. Få akademiska lärare blevo så uppburna .. av talrika lärjungar, som han. LundagKron. 2: 173 (1921).
-VÄLLA, -ning. (förr) vidfästa (ngt) gm vällning; jfr -fästa. JernkA 1823, s. 157. (Om knippan med järnstänger) ej .. blir nog tjock, pålägges och vidvälles sedan nya stänger, till dess den fått sin behöriga groflek. Tamm Smid. 26 (1830).
-VÄVA, -ning (†, Lundell (1893)). (numera bl. tillf.) gm vävning fästa (ngt vid ngt); jfr -fästa. Lind 1: 189 (1749). Till sommarpromenad-toiletter kan man använda dessa särdeles eleganta shawlar af mjukt kypradt siden .. med 10 cent. breda, vidväfda fransar. Freja 1880, s. 52. Östergren (1967).
-VÄXA, -ning. i sht bot. växa samman med (ngt); äv. allmännare: sitta fast vid l. ligga an mot; i sht i p. pf. Lind 1: 403 (1749). (Lösningen) gaf i stället för .. alun crystaller, aflånga prismatiskt fyrsidiga, klara, dels ensamme, dels vidvuxne hvarandra. VetAH 1815, s. 214. Hos unga svampar kunna .. (skivorna) vara något vidväxta, äldre äro de fria. Cortin SvampHb. 29 (1937).
C: VIDER-BINDA, se B. —
-BO, -BOENDE, se d. o.
-FÅS, -GÅ, -HÄNGA, -KOMMA, -KÄNNAS, -TAGA, -VARA, se B.
Spoiler title
Spoiler content