publicerad: 1953
PLÅT plå4t, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -ar (G1R 5: 103 (1528) osv.) ((†) -er (möjl. äv. att hänföra till sg. plåta) G1R 4: 50 (1527), Knöppel Legrand Vän 4 (1743)); förr äv. PLÅTER, m.; förr äv. PLÅTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HSH 37: 67 (1554: Rör plåttor), RP 4: 91 (1634)) l. -er (se ovan).
Ordformer
(blot 1550 (: Jern blotar). bloth 1550 (: jernnblothar). plat 1551 (: Plathe bly)—1745 (: Salpanplat). plot 1541—1625 (: plotekopparen). plåt 1527 osv. plåta 1555 (: Låseplåtor), c. 1645 (: Jernplåta)—1738 (: plåtan; möjl. tryckfel för plåten). plåter, sg. 1555 (möjl. pl.), 1638 (: een gamull jernplåter)—1665 (rimmande med wååter). plått 1551 (: Plått Lapper)—1722. plåtta 1554 (: Rör plåttor)—1626)
Etymologi
[fsv. plata, bröstharnesk; jfr fd. plathe (d. plade), nor. plate, nor. dial. plaata, isl. plata, pláta; sannol. av mlt. (o. lt.) plate (se PLATA, sbst.1). — Jfr PLATINA, PLATT, sbst.1, PLATTA, sbst.2, PLÅT, sbst.2—3, PLÄTER]
1) gm smidning under hammare l. gjutning l. (numera vanl.) gm valsning framställd jämntjock skiva av smidbar metall (med sådana dimensioner att längden o. bredden väsentligt överträffa tjockleken), utgörande ett i handeln gängse halvfabrikat; äv. koll. o. ss. ämnesnamn; i icke fackmässigt språk stundom pregnant, om järnplåt; jfr BLAD 4, BLECK, sbst.3 1 med anm., FOLIE, sbst.1 1. Galvaniserad plåt, förzinkad plåt (jfr GALVANISERA 2). Korrugerad plåt. Perforerad plåt. G1R 4: 50 (1527). En vatnhammar til att vdreckia plåtar och staffiser (dvs. stångjärn). Därs. 5: 103 (1528). Copparren jeller plåttan alla högst 65 dal(e)r. OxBr. 11: 547 (1626). (Pansar) tillverkas i stora plåtar om 10 à 15 cm. tjocklek. Busch Fästn. 38 (1888). En blomsterurna af gulmålad plåt. RedNordM 1910, s. 17. Zink användes i form av plåt och bleck till baljor, diskbänkar, taktäckning m. m. Starck Kemi 159 (1931). — jfr BESSEMER-, BLY-, BLÄCK-, GJUTSTÅLS-, GLANS-, GULD-, JÄRN-, KITTEL-, KOMPOUND-, KOPPAR-, LÅS-, METALL-, MYNT-, MÄSSINGS-, NICKEL-, PANSAR-, SILVER-, STÅL-, SVART-, TAK-, TENN-, TUNN-, ZINK-, ÅNGPANNE-PLÅT m. fl. — särsk.
a) i uttr. ungersk plåt; i fråga om ä. förh. särsk. om ett slags kopparplåt. Stiernman Com. 1: 369 (1591). Så hafwe .. (delägarna i Kopparkompaniet) sigh förplichtet at låte slå all Kopperen i Vngerske Plåter. Därs. 925 (1625). 2VittAH 23: 431 (1857, 1863; om förh. c. 1800). jfr: Giäller nu Ungerske kopparplåtar 52 a 53 gylden centnern, Suänska plåtar i form aff Ungerska 64 a 65 gyllen 100 ℔. OxBr. 11: 638 (1633).
b) i uttr. norsk plåt; förr särsk. om ett slags tjock takplåt; jfr PLÅTSLAGAR-PLÅT. Rinman Jernförädl. 107 (1772).
c) i uttr. svart plåt o. d.: (varmvalsad) järnplåt som på ytan har ett oxidskikt; jfr BLECK, sbst.3 1 b β, SVART-PLÅT. Rinman (1789). Svart och galv(aniserad) .. plåt. SvTeknUppslB 2: M 13 (1939).
2) för visst ändamål avsett o. format stycke av plåt (i bet. 1); äv. om arbetsstycke av plåt; äv. i utvidgad anv., om ett föremål som till utseende l. användning erinrar om ett föremål av plåt; jfr 3, 4. Några plathar att beslå slädhar medh. G1R 28: 569 (1558); jfr 1. Jackor m(ed) plåther beslagne — 4. ArkliR 1564, avd. 7. I regeln består inre eldstaden (på lokomotiv) af tre plåtar, nämligen tubplåten och bakgafveln .. samt mantelplåten. Lundberg Lok. 37 (1902). De förut i passande format tillklippta plåtarna placeras i verktyget mellan de båda justerbara stållinjalerna. Dahl ModPressverkt. 2: 111 (1937). — jfr BORDLÄGGNINGS-, BOTTEN-, BRÖST-, BÖSS-, FORM-, FÖRSTÄRKNINGS-, GAVEL-, GEHÄNG-, GRUND-, HJUL-, HÄRD-, HÖRN-, INSATS-, JORD-, KAKELUGNS-, KLINK-, KNÄ-, KUP-, KÖLSVINS-, LÅS-, MELLAN-, SKARV-, SKYDDS-, TAK-, TRÄ-PLÅT m. fl. — särsk.
a) [fsv. plata] (numera bl. om ä. förh. i ssgn BRÖST-PLÅT) harnesk; anträffat bl. ss. förled i ssgr, t. ex. PLÅTE-NAGEL o. PLÅTSLAGARE o. ss. senare led i ssgn BRÖST-PLÅT; förr äv. [missuppfattning av fsv. plata]: sköld. De (sköldar) som så ofta omtalas i Rim-Krönikan .. under namn af plåtar, lär hafva varit af järn eller Koppar. 1VittAH 1: 148 (1755). Plåt .. (dvs.) Ett slags fordom bruklig sköld af jern eller koppar. Dalin (1855). jfr: Plåt .. (sköld). Cannelin (1921).
b) om parerplåt (på värja l. sabel o. d.). Porath Pal. 2: K 1 b (1693). Dalin (1855). Från plåten (på karolinska kavallerivärjor) utgå rak främre och bakre parerstång. SvVapSÅ 1934—37, s. 38. — jfr PARER-, VÄRJ-PLÅT.
c) (på föremål, vägg o. d. fäst mindre) plåtskiva försedd med inskrift l. emblem o. d.; äv. i utvidgad anv., om liknande skiva av annat material. 2RARP 11: 415 (1739; om adelsmans vapensköld på Riddarhusets vägg). Om man .. läser de små plåtar, som skruvats fast framtill i bussarna. SDS 1952, nr 23, s. 6. — jfr NAMN-, NUMMER-, PORSLINS-, VAPEN-PLÅT m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.): med emblem o. d. försedd liten plåtskiva anbragt på uniformspersedel (i sht på huvudbonad). Tillåtes Fraktmästaren med den öfrige Betieningen (vid fraktvagnskontoret), at på sig bära en plåt med Vårt höga namn inbundet. PH 10: 534 (1776). Ahlström Eldsl. 367 (1879). TjReglArm. 1889, Bil. s. 118. jfr MÖSS-, NAMN-, SCHAKÅ-PLÅT m. fl.
d) i sht boktr. o. konst. om plåtskiva avsedd l. använd till gravering l. etsning; äv. i utvidgad anv., om annan platta varav vid (bok)-tryckning avtryck tages (jfr t. ex. STEREOTYP-PLÅT). Schück VittA 4: 405 (i handl. fr. 1736). Omtrycken (av kartor) från 1478 års plåtar. Nordenskiöld Periplus 159 (1897). Frändberg 93 (1935; om stereotypplåt). SFS 1941, s. 187. — jfr DJUPTRYCKS-, FÄRG-, GRAVER-, HÖG-, KART-, KOPPAR-, KOPPARTRYCKS-, STEREOTYP-, TRYCK-PLÅT m. fl.
e) brygg. i kölna: platta av perforerad järnplåt varpå malt torkas, torkplåt; äv. i utvidgad anv., om dylik anordning av flätad järntråd; jfr KÖLNA, sbst. 2. Mälthus med plåtar till 3 tunnors tårkande. Barchæus LandthHall. 35 (1773). Lindberg Svagdr. 46 (1892). — jfr KÖLNE-, MÄLT-, TORK-PLÅT.
f) för gräddning av bröd avsedd skiva av järnplåt (stundom med upphöjda kanter), bakplåt; äv. om dylik skiva för stekning o. d.; stundom i utvidgad anv. ss. måttsord: så mycket (av ett bak l. dyl.) som rymmes på en sådan skiva. Hon bakade tre plåtar pepparkakor. ArbB 26 (1887). Om ditt offer är ett spisoffer, som tillredes på plåt, så skall det vara af fint mjöl (osv.). 3Mos. 2: 5 (öv. 1893; äv. i Bib. 1917). Bageri med sexton plåtars ugn. PT 1911, nr 182 A, s. 3. StKokb. 15 (1940). — jfr BAK-, GRÄDD-, KAK-, STEK-PLÅT m. fl.
g) el.-tekn. om metallskiva avsedd för alstring av elektrisk ström i galvanisk stapel l. galvaniskt element o. d., platta. Berzelius Kemi 1: 67 (1808; i galvanisk stapel). (Ackumulator-)Batteriet .. utgjorde ett prof på .. (fabrikens) nya tillverkning med positiva plåtar utan fyllmassa. TT 1898, M. s. 29. FörslElektrOrdl. (1931). — jfr ACKUMULATOR-, BATTERI-PLÅT.
h) [jfr motsv. anv. i sv. dial., ä. dan. o. lt.] (†) låg ljusstake (l. lampett) bestående av en platta (av plåt) med därpå fastsatt ljuspipa (fastsatta ljuspipor); äv.: ljusmanschett. 4 Plåtar a 2 Pypor. HovförtärSthm 1669 A, s. 1805. Hundra Lius i plåtar af kristal. Brenner Dikt. 1: 260 (1713). Ljusarmar med dess pipor och plåtar. HusgKamRSthm 1762, s. 497. Lindfors (1824). — jfr HÄNG-, LJUS-, MÄSSINGS-PLÅT m. fl.
i) i sht tandtekn. efter gommens form avpassad anordning av metallplåt l. kautschuk o. d., avsedd att tjäna ss. fäste för löständer; äv. (vard.) med inbegrepp av löständerna. Användandet af svafvel såsom fixeringsmedel för tänder på plåtar .. förordas starkt. Welin Hvad nytt 1: 55 (1894). 2SvUppslB 18: 1130 (1951). — jfr LÖS-, LÖSTANDS-, SUG-, TAND-PLÅT m. fl.
j) (†) platta på fingerring. 3 st. Fingerringar med plåt. BoupptVäxjö 1843. ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 1.
k) (i ä. fackspr.) i utvidgad anv.: taktegel, tegelpanna. Gundberg Tegel 19 (1860). — jfr TAK-PLÅT, TAKTEGEL-PLÅT.
l) [urspr. sannol. om pollett l. märke av plåt, berättigande till viss förmån] (i slangartat spr.) i utvidgad anv.: biljett (berättigande till inträde vid idrottstävling, teaterföreställning, danstillställning o. d.). Troru att du kan fixa att nån annan tar min plåt te teatern i kväll. Fogelström Vakna 246 (1949). SvD(A) 1951, nr 177, s. 12 (till fotbollsmatch). jfr Thesleff Förbrytarspr. (1912).
3) [eg. specialanv. av 2] (utom i a β o. b numera bl. i skildring av ä. förh.) stycke av plåt, använt ss. mynt; i sht om fyrkantigt stycke av kopparplåt, försett med stämplar angivande dess värde i daler silvermynt (gällande ss. mynt 1644—1776); äv. om liknande mynt som 1714—1716 präglades av kanonmetall (jfr METALL-PLÅT); plåtmynt. Om myntet gifver Her Claes Flemming ett förslagh, att det skulle göras plåtar à 1 daler och 2 plåten. RP 10: 60 (1643). Kopparens förmyntande i Plåtar och rundt Mynt. HC11H 12: 113 (1697). Förordning, angående Plåtarne som af Metallstycken (dvs. kanoner av brons) blifwa gutne och myntade. Stiernman Com. 6: 163 (1714). 100 dl:r S(ilver)m(yn)t i plåtar, hvilka .. för kopparplåtarnes obeqvämhet skull .. äro .. till Caroliner omväxlade, emot 7 procento förlust. HovförtärSthm 1722 A, s. 928. Heckscher SvEkonH 1: 620 (1936; om förh. på 1600-talet). — jfr KOPPAR-, KOPPARMYNTS-, METALL-, MYNT-, SEXDALERS-PLÅT m. fl. — särsk.
a) plåtmynt med ett värde av två daler silvermynt; värdet av detta mynt l. dess motsvarigheter (sex daler kopparmynt, sexton skilling, 1/12 riksdaler specie; jfr anm.); äv. i utvidgad anv., om sedlar med motsvarande värde; jfr PLÅT-SEDEL. 50,000 plåtar eller 300,000 daler K(oppar) M(yn)t. 2VittAH 23: 62 (cit. fr. 1718). (Antag) at 6 plåtar, 4 daler och 16 öre skulle delas i två lika delar. Palmquist Räkn. 49 (1750). En plåt i silfver, i koppar, i banko i riksgäldsmynt. Sjöberg FörslSAOB (1815). 1/12 R(iks)d(ale)r Silfv(er) Sp(ecie) är 2 Daler, ell. en Plåt. Alm. 1837, s. 41. Dalin (1855; om beloppet 16 skilling). Jungberg (1873; om sedel på 16 skilling). Satsa två plåtar för godvind. Dahllöf Vänersag. 49 (1912; i skildring av ä. förh.). — särsk.
α) (†) i sg. obest. utan bestämningsord, om beloppet ”en plåt” (16 skilling). (De fångna) Officerarena i Ryssland skall få plåt om dan, eller så mycket att de kan bestå sig frukost. UrFinlH 96 (1808). På hösten (erhölls) för .. (mjölken) tolf skilling ända till plåt på kannan. Almqvist Lad. 30 (1840).
β) (numera föga br.) med förbleknad innebörd, i det ss. (del av) kraftuttryck använda uttr. tusan plåtar, tusan. Topelius Dagb. 2: 36 (1835). Tusan plåtar. Hagberg Shaksp. 2: 66 (1847). Kors för tusan plåtar! Hedberg Sardou 149 (1866). Men karlen är kung för tusan plåtar! Nilsson Olymp. 91 (1923).
γ) [med anspelning på den i ä. tid vanliga taxan hos prostituerade kvinnor; jfr d. dial. god nat, Ane, pengene ligger i vinduet, lt. gun nacht, Liese, dat geld liggt vör't finster] (†) i det ss. skämtsam avskedshälsning använda uttr. god natt, Anna Stina, plåten ligger i fönstret. JGCarlén (1861) hos Bellman SSkr. 1: 298.
Anm. till 3 a. Två daler silvermynt (= sex daler kopparmynt) motsvarade (nominellt) 1681—1715 1 riksdaler, 1715—1776 2/3 riksdaler, efter 1776 1/3 riksdaler l. 16 skilling. Värdet av ”en plåt” var efter 1776 till en början 16 skilling specie. Benämningen kom emellertid att företrädesvis anslutas till värdet av Riksgäldskontorets sedlar om 16 skilling. Dessa sjönko undan för undan i värde gentemot speciemyntet, så att 16 skilling riksgälds efter myntrealisationen 1834 blott motsvarade 1/12 riksdaler specie. Efter 1873 är motsvarigheten till 1/12 riksdaler specie 33 1/3 öre. — Sedlar om 6 daler kopparmynt utgåvos 1745—1776, sedlar om 16 skilling 1791—1849.
b) (numera bl. arkaiserande l. starkt vard.) i allmännare bet.: slant, pänning; i pl. äv.: pängar; jfr FLISA, sbst. 7. JGHallman Vitt. 219 (c. 1735). Jag (dvs. den rike ynglingen) stannade hos barnen, som lekte vid min båt. / De singlade kiselskärfvor, jag singlade plåt på plåt. Karlfeldt FridLustg. 126 (1901). Och skällning av varenda käringsatan / när man ringt på och fäktar för en plåt. Selander Dag 82 (1931). jfr Langenfelt OfficJarg. 254 (1947; i pl.). — jfr GRUND-PLÅT. — särsk.
α) i ordspråk. Enda plåter, antingen skitin eller wååter. .. (dvs.) Dhen lijtet haar han måste wäl skiötat. Medan enda skiortan bykes, måste man stundom gå vllen. Grubb 187 (1665). När en plååt blijr wååt, så gååren snart åth. .. (dvs.) Enär man wäter eller dricker på sin ägindomb, så blijren snart all. Törning 114 (1677).
β) (†) i sg.: pängar; pänningsumma; i sg. best. äv. pregnant: mycket pängar, en stor summa pängar; särsk. i uttr. en riklig plåt, en ansenlig summa pängar; behöva plåten, behöva (mycket) pängar; få plåten, få (mycket) pängar; kosta plåten, kosta (mycket) pängar. Min skull hoos Johan Sparre beder iagh intet att förgäta ty herren behöf(ve)r plåten. CSparre (1690) i SvBrIt. 2: 19. (Jag, dvs. C. Sparre) tackar min gudh, som mig så nådigh till heder och till een rijkeligh plåht haf(ve)r hiälpt. Därs. 24. ÖB 34 (1712: Plåten fick). VDAkt. 1721, nr 288 (: kåsta plåten). Arbeta, sträfva för plåten; plåten är svår at förtjena. Sjöberg FörslSAOB (1815). särsk. i uttr. våga plåten, släppa till pängar(na). Hoorn Siphra 1: Dedic. 2 a (1719). jfr: För sådan Man (dvs. en man som har vissa förtjänster) må wäl en Flicka wåga Plåten, / En Man igenom den hon hedrat blir och säll. Brenner Dikt. 1: 259 (1713).
4) [eg. specialanv. av 2; jfr t. platte, eng. plate, fr. plaque] fotogr. med en ljuskänslig hinna överdragen metallplåt l. (numera) glasskiva som användes ss. negativmaterial för att uppfånga den i en kamera uppstående ljusbilden; i vissa uttr. äv. allmännare (utan särskild tanke på vilket slag av negativmaterial som kommer till användning), övergående i bet.: fotografisk bild; särsk. i sådana uttr. som ta en plåt av ngt l. fästa ngt på plåten, fotografera ngt. Plåten förvaras för efterbeställning, vanlig text på äldre fotografier. Daguerre 2 (1839; om metallplåt). Plåtarna läggas med hinnan uppåt i framkallaren. Roosval Schmidt 168 (1896). Ett glatt gäng .. är det som Swings fotograf fångat på plåten här ovan. Swing 1928, nr 17, s. 15. — jfr AUTOTYPI-, BROMSILVER-, DAGERROTYP-, DIAPOSITIV-, EMULSIONS-, FOTOGRAFI-, GELATIN-, GLAS-, KOLLODIUM-, NEGATIV-, RÖNTGEN-, TORR-PLÅT m. fl.
5) [jfr t. platte, eng. plate] anat. o. zool. hård skiva (av ben l. horn) som utgör en del av människas l. djurs kropp; numera företrädesvis om dylik skiva i djurs hud som icke med någon del ligger över en intilliggande skiva; jfr FJÄLL, sbst.2 1. Nilsson ÅrsbVetA 1830, s. 54. Bålen (hos fisksläktet Syngnathus är) betäckt af 7 långsgående rader af kölade plåtar. Lilljeborg Fisk. 3: 437 (1890). Näbbryggen (hos sothönsen) sträcker sig upp å pannan, där den utvidgar sig till en naken, kullrig plåt. 2NF 26: 448 (1917). 2SvUppslB 9: 869 (1948). — jfr ANAL-, BEN-, HJÄSS-, MARGINAL-, NÄS-, PANN-, RYGG-, STRUP-PLÅT m. fl. — särsk. [jfr nylat. lamina externa o. lamina interna] (†) anat. om vart o. ett av de två kompakta benlager mellan vilka den spongiösa bensubstansen i platta ben är belägen; jfr TAVLA. Yttre plåten af hufvudskålen. Rosenstein Comp. 232 (1738).
Ssgr (i allm. till 1): A: PLÅT-ARBETARE~0200. arbetare anställd vid anläggning för förädling av plåt. Sthm 1: 396 (1897). —
-ARBETE~020.
(1, 5) -ARTAD, p. adj. som i ett l. annat avseende erinrar om plåt; särsk. till 5. 2NF 8: 961 (1907). —
-AVFALL~02, äv. ~20. avfall uppkommet vid tillvärkning l. bearbetning av plåt. JernkA 1877, s. 75. —
(3 a) -AVGIFT~02 l. ~20. (i skildring av ä. förh.) benämning på hyresavgiften till sjömanshus (se hyres-avgift 2), vilken urspr. utgick med vissa ören för varje plåt (= sex daler kopparmynt) av hyran. BtRStP 1865—66, XI. 4: 433. NDA 1913, nr 27, s. 5. —
-BADKAR~02, äv. ~20. —
-BALK. tekn. gm nitning l. svetsning tillvärkad balk vars liv utgöres av plåt. TT 1900, Byggn. s. 154.
Ssg: plåtbalk(s)-bro. tekn. bro vars bärande konstruktion utgöres av plåtbalkar. SvUppslB 4: 1198 (1930). —
(2 g) -BATTERI. (i ä. fackspr.) galvaniskt batteri (bestående av par av metallskivor, t. ex. av koppar o. zink). FKM 1: 20 (1806). Ett plåtbatteri af 20 par. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 31. —
-BEKLÄDA.
2) zool. till 5, i p. pf.: beklädd med plåtar. —
-BEKLÄDNAD.
-BELÄGGA, -ning.
2) (numera föga br.) zool. till 5, i p. pf.: försedd med hudbeklädnad av plåtar. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 299. Nilsson Fauna II. 1: 65 (1858). —
-BESLÅ, -beslagning. beslå (se d. o. I 1) med plåt; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. SvT 1852, nr 18, s. 2. Ett par snöspadar av trä med plåtbeslagen egg. TurKal. 1927, s. 90. —
-BLY. (plåt- 1630. plåte- 1551) (†) bly i form av plåt, blyplåt. ArkliR 1551, avd. 3. BtÅboH I. 1: 121 (1630).
-BORDLÄGGNING~020. skeppsb. konkret: bordläggning (se d. o. 1 slutet) av plåt. Nilsson Skeppsb. 42 (1932). —
-BRICKA, r. l. f.
1) i sht tekn. jfr bricka, sbst.3 1. TT 1875, s. 161. särsk. om bricka försedd med skrift l. emblem; jfr bricka, sbst.3 1 b. Hellström Kusk. 131 (1910).
(2) -BRYNJA, r. l. f. (förr) brynja bestående av tyg l. läder täckt med järnplåtar; jfr fjäll-pansar. UpplFmT 41: 30 (1927). —
-DRAGNING. tekn. bearbetning av plåt (för framställning av kärl, patronhylsor o. d.) i s. k. dragpress (vari plåten formas mellan två ringformiga värktyg). SvD(A) 1940, nr 342, s. 1. —
-FABRIK. för tillvärkning av plåtvaror. —
-FODRA. jfr -beslå; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. En plåtfodrad låda. Kaudern Mad. 181 (1913). —
(1—4) -FYLLD. (plåte- 1698) (mera tillf.) fylld med plåt(ar); särsk. till 3. Tunga skrijn och plåte-fylta hwalf. Granatenflycht Penn. 11 (1698). —
-FÄRGA, r. l. f. [jfr t. plattenfarbe] (†) glödspån som bildas på kopparplåt vid glödgning. NumismatMedd. 9: 6 (1723). Rinman (1789). —
(2) -GLÄTT. tekn. maskin vari papper glättas mellan plåtar; jfr glätt, sbst.2 HantvB I. 5: 291 (1937). —
-GÖT, n. (i fackspr.) göt (se göt, sbst.2 1 a) avsett för bearbetning till plåt. JernkA 1870, s. 180. —
-HAJ, r., i bet. 2 m.
2) (starkt vard.) till 2 l: person som gör geschäft med biljetter (till idrottstävling o. d.); jfr haj, sbst.1 2. GHT 1936, nr 150, s. 11. —
-HAKE. särsk.
2) fotogr. till 4: (på pekfingret fäst) hake som (i sht förr) användes för att taga upp plåtar ur skål fylld med framkallningsvätska o. d. Malmberg David 56 (1910). —
-HAMMARE.
1) (förr) för utsmidning av plåt avsedd (vattendriven) hammare; äv. med inbegrepp av omgivande byggnad m. m.: hammarvärk för plåttillvärkning; jfr hammare, sbst.2 2 a. Nu för tiden finnas i Roslags Bergslagen in alles 25 Mas-ugnar och 31 Stångjärns Hamrar, med 59 härdar samt en Plåt-Hammare. HC11H 13: 6 (1697). Plåthammaren (vid Skinnskattebergs järnvärk) väger ungefär 38 à 40 Lisp(und). VetAH 1758, s. 22. Fatab. 1932, s. 251 (om förh. år 1816).
2) tekn. (parallell)-hammare för bearbetning av plåt; jfr hammare, sbst.2 2 b. SvIndLex. 1: 13 (1948).
Ssgr (till -hammare 1, förr): plåthammar- l. plåthammars-härd. härd i plåthammarssmedja (där metall smältes till plåtämnen o. där plåtämnen uppvärmdes före smidningen till plåt). Johansson Noraskog 2: 398 (cit. fr. 1744).
(jfr 2 a) -HARNESK. (plåt- 1874 osv. plåte- 1560 (: plåte harnisk naglar)) [jfr mlt. platenharnasch, t. platt(en)harnisch] (förr) harnesk av smidd stålplåt. UB 6: 111 (1874).
Ssg: plåtharnesk-nagel. (-harnisk-, -harnidske-) (förr) nagel för sammanfogning av de olika delarna av ett plåtharnesk. ArkliR 1560, avd. 1. —
-HATT.
-HUS.
-HUV.
-HÅLLARE, r. l. m.
1) tekn. till 2: apparat för fasthållande av arbetsstycke i maskin för bearbetning av plåt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 444 (till gradsax).
2) (i sht förr) fotogr. till 4: redskap att hålla fast plåtar med under framkallning o. d. Nyblæus Fotogr. 53 (1874). —
-ISER. (†) om visst värktyg av järn för bearbetning av plåt; jfr iser 2. Nagellsker — 1. Plåtth Jser — 1. Sparhaka — 1. ArkliR 1564, avd. 7. —
(2) -JACKA. (plåt- 1943 osv. plåte- 1563) (förr) till rustning hörande läderjacka beslagen med plåtar; jfr -brynja. ArkliR 1560, avd. 1 (1563). FoF 1943, s. 117. —
-JÄRN. (plåt- c. 1745—1921. plåta- 1565. plåte- 1554—1567) (numera knappast br.) järn i form av plåt, järnplåt; stundom äv.: för visst ändamål format o. avpassat stycke av järnplåt (jfr järn 5). ArkliR 1554, avd. 3. TT 1872, s. 218. Cannelin (1921). —
(4) -KAMERA. fotogr. kamera vartill plåtar användas ss. negativmaterial. DN(A) 1918, nr 198, s. 12. —
-KLINKA, r. l. f. (i fackspr.)
2) i utvidgad anv., om (förteckning över) överenskommen serie av plåttjocklekar, där varje tjocklek betecknas med ett visst nummer. B(irmingham)ska plåtklinkan. 2NF 28: 24 (1918). —
-KLIPP, n. (GHT 1947, nr 92, s. 15, osv.), äv. r. l. m. l. f. (SDS osv.). konkret, med kollektiv bet.: små stycken l. remsor som avklippts vid tillvärkning l. bearbetning av plåt; jfr klipp, sbst.2 1 a β. Koch Biskiöts. 10 (1753). Rostfri Plåtklipp 1—1,25 mm tjock (köpes). SDS 1951, nr 55, s. 11 (i annons). —
-KNIV.
-KNÄ. [jfr t. plattenknie, eng. plate-knee] skeppsb. (vanl. trekantig) plåt som användes för att förena vissa detaljer i fartygsskrov med varandra, knäplåt, balkbricka; jfr knä II 4 a slutet. Smith 299 (1917). —
-KOPPAR. (plåt- 1689 osv. plåte- 1546—1645. plåten- 1563—1642) [jfr mlt. platenkopper, t. platt(en)kupfer] (om ä. förh.) koppar i form av plåt, kopparplåt. Skråordn. 324 (1546). RARP 15: 433 (1689). Heckscher SvEkonH 1: 458 (1936; om förh. på 1600-talet). särsk. i uttr. ungersk plåtkoppar, ungersk plåt (se plåt, sbst.1 1 a). Vngers plåten koppar. ASScF 18: 498 (i handl. fr. 1642).
-KORG.
2) fotogr. till 4: korg vari plåtar nedsättas i framkallningsvätska. HuvudkatalHasselblFotogr. 1933—34, s. 184. —
(1—3) -KÄLLARE, r. l. m. särsk. (†) till 3, om förvaringsrum för (plåt)mynt. Lindahl Tanckef. 26 (1740). —
-KÄRNA, r. l. f. särsk. (el.-tekn.): kärna av plåt (vanl. bestående av flera från varandra isolerade plåtar) i elektrisk maskin (transformator, elektromagnet o. d.); jfr kärna, sbst.1 2 g ε. TT 1899, M. s. 45. —
-KÖL. köl av plåt. Ekman NorrlJakt 321 (1910). särsk. [jfr eng. plate-keel] skeppsb. o. sjöt. i fartygs medellinje löpande bordläggningsstråk av plåt jämte tillhörande långskeppsförstärkningar; jfr köl-plåt. 2UB 9: 611 (1906). —
-KÖLSVIN~02, äv. ~20. [jfr eng. plate-keelson] skeppsb. kölsvin bestående av kantställda plåtar. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-LAPP, r. l. m. (†) fänghålskapell; jfr bly-lapp slutet o. plåtbly-lapp. Plått Lapper aff bly. ArkliR 1551, avd. 3. —
-LIRA, r. l. f. [efterleden utgör sannol. en ombildning i anslutning till lira (jfr lira, sbst.3) av det i t. blechlehre, plåtklinka, ingående lehre, modell, schablon (se lera, sbst.3); jfr -lyra] (numera knappast br.) = -klinka 1. Zidbäck (1890). —
-LJUSSTAKE~020. (numera bl. tillf.) ljusstake av plåt; förr möjl. äv. till 2 h, om ljusstake av viss typ, = plåt, sbst.1 2 h; jfr -stake 1, 2. BoupptVäxjö 1837. TurÅ 1913, s. 130. —
-LYKTA, r. l. f. (förr) för talgljus o. d. avsedd lykta av tunn järnplåt, vari en mängd hål uppslagits. SthmBelysn. 5 (1903). Levander DalBondek. 3: 314 (1947). —
-LYRA, r. l. f. [efterleden utgör sannol. en ombildning i anslutning till lyra (jfr lyra, sbst.4 6 b) av det i t. blechlehre ingående lehre, modell, schablon (se lera, sbst.3); jfr -lira] tekn. = -klinka 1. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXI. —
-LÅDA, r. l. f.
(2) -LÅS. [jfr d. pladelaas, eng. plate-lock] (numera knappast br.) lås vars mekanism är anbragt på en plåt. TLev. 1899, nr 26, s. 2. Därs. nr 48, s. 3. —
-LÄGGA, -ning. belägga (tak o. d.) med plåt. UB 7: 342 (1874). Taket på banhallen plåtlägges. DN(A) 1926, nr 81, s. 1 (underskrift till bild). —
(4) -MAGASIN. fotogr. rum för plåtarna i plåtkamera av äldre typ; jfr magasin 3 b. Roosval Schmidt 5 (1896). —
-MASKIN.
(1, 2) -MATERIAL, n. särsk. till 2 i. Införandet av kautschuk som plåtmaterial. SvUppslB 17: 1091 (1933). —
-MYNT. (plåt- 1739 osv. plåte- 1747) (om ä. förh.) mynt i form av stämplad kopparplåt; äv. om liknande mynt av kanonmetall; äv. koll.; jfr plåt, sbst.1 3 o. mynt 1 (f). PH 2: 1474 (1739). Orrelius 288 (1797). SvFolket 5: 369 (1939). —
(3) -MYNTNING. (plåt- 1723 osv. plåte- 1647) (om ä. förh.) myntning av plåtmynt. RP 12: 99 (1647). SvFolket 5: 376 (1939). —
-MÄSSING. (i fackspr., numera mindre br.) mässing i form av plåt, mässingsplåt. Ericsson Ur. 107 (1897). —
(2) -PAKET.
1) [jfr t. blechpaket] metall. samling av plåtar l. plåtämnen som lagts tillsammans för valsning l. glödgning o. d.; jfr paket 2 b. JernkA 1864, s. 93.
2) (i fackspr.) samling av plåtar i maskiner o. d.; särsk. (el.-tekn.) om var o. en av de gm ventilationskanaler åtskilda grupperna av plåtar i en plåtkärna. 2NF 17: 101 (1912). Tranéus Elektr. 40 (1922; i plåtkärna). —
-PANNA.
-PRESS.
2) (i ä. fackspr.) till 2: skruvpress vari droger o. d. pressas mellan två plåtar. Nyblæus Pharm. 79 (1846). Dalin (1855).
-PRESSNING. tekn. formning av plåt (till plåtkärl o. d.) gm stötfritt tryck. JernkA 1910, Bih. s. 119. —
(2 d) -RAND. [jfr t. plattenrand] (i fackspr.) på kopparstick: märke på papperet efter plåtens fyra kanter; äv. om den otryckta pappersranden mellan detta märke o. den egentliga bildytan; jfr blad-rand 2. 2NF 3: 627 (1904). —
-RIKTNING. tekn. uträtning av ojämnheter i plåt, som finnas kvar efter valsningen.
-RING.
2) [jfr d. pladering] (†) till 2 j: (finger)ring med platta. En Plåtring af 20 Karat guld. BoupptVäxjö 1816. Därs. 1843.
(4) -RÄKNARE, r. l. m. fotogr. apparat på kamera av äldre typ för angivande av antalet förbrukade plåtar. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 9. —
-SAX. sax för klippning av plåt (mekaniskt l. med handkraft); jfr bläck-sax. Tilas Ordalag mom. 3 (1767; driven med vattenkraft). Plåt-Saxar .. hafva starkare skalmar .. än sådane saxar som användas för mjuka ämnen. Almroth Karmarsch 278 (1839). BtRiksdP 1929, 7: nr 20, s. 26. —
(3 a) -SEDEL. (om ä. förh.) sedel med ett värde av en plåt; jfr plåt, sbst.1 3 a anm. Posten 1769, s. 462. SvUppslB 21: 817 (1934). —
-SKO, r. l. m.
1) plåtskiva som sättes mellan hästs hov o. hästskon för att hindra snö att fastna under hoven. Levander DalBondek. 1: 273 (1943).
2) om skålformigt, cylindriskt l. strutformigt beslag av plåt i ändan av ett föremål. TT 1899, Byggn. s. 2. —
-SKOTT.
2) (i ä. fackspr.) om en av sammannitade plåtar bildad yttervägg runt en sektion av en ångpanna. TT 1898, M. s. 81. —
-SKROT, förr äv. -SKRO. koll., om kasserade föremål av plåt samt avfall vid tillvärkning l. bearbetning av plåt. Rinman Jernförädl. 261 (1772). —
-SLAGARE, se d. o. —
-SLAGERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (plåt- 1640 osv. plåte- 1628—1636)
1) abstr.: plåtslagares arbete l. värksamhet; förr äv.: tillvärkning av plåt. OxBr. 11: 425 (1628). 2UB 6: 118 (1904).
2) konkret: plåtslagares värkstad; förr äv. om plåt(varor). (Sv.) Plåtslageri .. (fr.) Tôles. Taillanderie. Nordforss (1805). SvD(A) 1933, nr 185, s. 4.
(1, 2 a) -SMED. (plåt- 1639 osv. plåte- 1563—1649) (om ä. förh.) person som yrkesmässigt framställde plåt gm smidning; äv.: person som yrkesmässigt tillvärkade föremål av plåt; jfr plåtslagare. HSH 27: 71 (1563). (Sv.) Plåt-smed, Plåtslagare, harneskmakare, (lat.) Faber, qui thoraces ferreos & clypeos conficit. Schultze Ordb. 4614 (c. 1755). Heckscher SvEkonH 1: 112 (1935; efter handl. fr. 1580). —
-SMEDJA. (om ä. förh.) smedja för framställning av plåt. Polhem Test. 30 (c. 1745). Heckscher SvEkonH 1: 504 (1936; om förh. på 1600-talet). —
-SMIDE. (om ä. förh.)
2) konkret.
Ssg (till -smide 1): plåtsmide-bruk. (†) bruk där plåt framställdes gm smidning. PH 5: 3187 (1752). —
-SMIDERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (om ä. förh.) = -smide 1. NumismatMedd. 9: 8 (1723). 2VittAH 23: 222 (1857, 1863; efter handl. fr. 1715). —
-STAKE.
1) (tillf.) till 1: (ljus)stake av plåt.
2) (†) till 2 h: låg ljusstake bestående av en platta med därpå fastsatt ljuspipa (fastsatta ljuspipor). BoupptSthm 14/12 1655. Liten plåt stake af iern. VDAkt. 1676, nr 338. —
(2 g) -STAPEL. (i ä. fackspr.) om galvanisk stapel. FKM 1: 14 (1806). Berzelius Kemi 1: 109 (1817). —
(2) -STRÅK. (i fackspr.) rad av plåtar vilkas ändar äro fogade till varandra; särsk. (skeppsb.): plåtgång. NF 2: 889 (1877). Frykholm Ångm. 118 (1881). Nilsson Skeppsb. 142 (1932). —
-STYCKE.
(3) -STYVARE. [till styva, stympa] (†) sannol. om person som förgriper sig på plåtmynt gm att klippa av delar av dem (jfr plåta-hörne). Plååtstyffwaren zachris i toffta, brukar sina vanliga konster. VDAkt. 1688, nr 1047. —
-STÖRT l. -STÖRTS. [jfr t. blechsturz] (†) metall. plåtämne som uthamrats, vikits dubbelt o. ånyo uthamrats (men som ännu icke är färdigberett); jfr bläck-stört. Rinman Jernförädl. 114 (1772). Hultin BergshFinl. 126 (1896). —
-SYNARE. person som vid tillvärkning av plåt yrkesmässigt synar densamma för att upptäcka bristfälligheter; jfr -provare. PT 1904, nr 284 A, s. 3. —
-TRUMMA, r. l. f. i sht tekn. trumma av plåt (för ventilation l. ss. skydd för viss del av maskin o. d.). Frykholm Ångm. 265 (1881). —
(2 j?) -TRÅDRING. (†) med platta försedd ring av (guld)tråd? (Vi ha uppburit) enn signetz ringh um otte rensz gyllen, två plått tråde ringer um tiugu rensz gyllene (osv.). G1R 28: 107 (1558). —
(2, 4) -TÅNG; pl. -tänger. tång för hanterande av plåtar. BoupptSthm 1676, s. 1424 a, Bil. (bet. oviss). Roosval Schmidt 168 (1896; till plåt, sbst.1 4). —
-TÄCKA, -ning. täcka l. beslå (ngt) med plåt; i sht med avs. på tak o. d.; ofta i p. pf. i adjektivisk anv.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om (tak)täckning av plåt. Ett (hus) af trä med ljusgrön plåttäckning. Langlet Ryssl. 145 (1898). En plåttäckt blekingseka. Engström Lif 140 (1907). —
-UGN.
1) metall. flamugn för värmning av plåt(ämnen) före bearbetning. VetAH 1764, s. 116. SvTeknUppslB 2: 584 (1939).
(2) -UTSLAG~02, äv. ~20. skeppsb. ritning över järnfartygs bordläggning, där fartygskroppens buktiga yta är utlagd i plan. Nilsson Skeppsb. 143 (1932). —
(2 f) -UTTAGARE~020, r. (i fackspr.) redskap för uttagning o. inskjutning av plåtar i bak- o. stekugnar. KatalÅhlénHolm 86: 199 (1923). —
-VAGN.
2) (i fackspr.) till 2 f: vagn för transport av plåtar i bagerier. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 86. —
-VALSTRÄN~02. tekn. två l. flera sammanhörande par valsstolar för valsning av plåt. JernkA 1862, 1: 150. —
-VALSVÄRK~02, äv. ~20, n. tekn.
-VARA, r. l. f. handelsvara av plåt; företrädesvis i pl. JernkA 1867, s. 239. VaruhbTulltaxa 1: 410 (1931). —
-VIKT. (i ä. fackspr.) vikt av tunn plåt, avsedd för vägning av små kvantiteter (decigram, centigram o. d.). Lindeberg MåttVM 11 (1880). Falkman Mått 2: 207 (1885). —
-VÄGG. vägg av plåt. —
-VÄRK, n.
-VÄRKSTAD~20 l. ~02. industriell anläggning för bearbetning av plåt; förr äv. om anläggning för tillvärkning av plåt. JernkA 1865, s. 25 (för tillvärkning av plåt). TT 1871, s. 402. —
-ÄMNE. tekn.
B (†): PLÅTA-HÖRNE. sannol. till 3, om avklippt hörn av plåtmynt. Ibland annor sin betalningh fick Söfringh af Zachris 8 eller 9 plåtahörne dhem han togh för 9. eller 10. öre sm:t. VRP 1685, s. 214. —
-JÄRN, se A.
C (†): PLÅTE-BLY, -FYLLD, -HARNESK, -JACKA, -JÄRN, -KOPPAR, se A. —
-KRÄFTIS-NAGEL. [till ett (icke anträffat) plåtkräfta, bröstharnesk av plåt; jfr kräfta, sbst. 3] plåtharnesknagel; jfr krävet-nagel. Swarte plåte krefft(is) nagler. ArkliR 1560, avd. 1 (1563). —
-MYNT, -MYNTANDE, -MYNTNING, se A. —
-SLAGERI, -SMED, se A.
D (†): PLÅTEN-KOPPAR, se A.
Avledn.: PLÅTA, v.1, -ning; -are (mera tillf., i bet. 3).
1) till 1: plåtbeslå; i sht i p. pf. i adjektivisk anv. Linc. (1640). (Is-)flaken dunka mot plåtade bogar. Barthel Sill 32 (1929).
2) (†) till 2: förse (flera ggr vikt tygstycke i apparat för pressning) med (på sidorna o. mellan vecken placerade) plåtar. (Klädet) sättes åter i präss, plåtas på nytt såsom tilförene, tilprässas likaledes (osv.). Rothof 125 (1762).
3) (vard.) till 4: fotografera (ngn l. ngt); äv. intr. NTid 1938, nr 73, s. 6. Är det ni som ska plåta? Trenter LysLandn. 10 (1946). GHT 1951, nr 229, s. 16 (: Plåtaren).
Särsk. förb.: plåta till. till plåta 1: (tillf.) reparera (skadat fartyg) gm att beslå det med plåt. UNT 1929, nr 10132, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content