SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2003  
TECKEN tek4en, n. (G1R 1: 138 (1523) osv.) ((†) r. l. m. l. f. 2SthmTb. 8: 76 (1589: sin förseglingh och handztecken; möjl. n.), UHiärne 2Anl. 186 (1706)); best. -net (Upp. 13: 17 (NT 1526: wedherteeknet) osv.) ((†) -enet Schück Wivallius 1: 172 (i handl. fr. 1632)); pl. = (Gal. 6: 17 (NT 1526) osv.) ((†) -ner HH 2: 36 (1553: Bonete tegkner)); pl. best. -nen (Busch Com. A 2 b (1573:Himmelteknen) osv.), äv. (numera bl. vard.) -nena (Söderhjelm Brytn. 321 (1901) osv.).
Ordformer
(tecken (th-, -ch-, -kk-, -nn) 1533 (: vårtecken) osv. teckn (-ch-, -nn) 15361816 (: mynt teckn). teckna- i ssgr 1738 (: Teckna-tydare)1956 (: Tecknatydare). teckne- i ssgr 1599 (: tecknetydare)1822 (: teckneskriftens). teekn (-ck-) 15251664 (: Echtenskapz teekn). teeknom, pl. 1526. tegkn (-nn) 1553 (: bonethe tegkn, bonethe tegknn). teken (th-, -nn) 1541 (: vnderteken)1848 (: Märckie teken). tekn 15231816 (: mynttekn). teknet, sg. best. 15361872 (: sjelvljudsteknet). tycken 1764. täcken 16321818. täckn c. 1635 (: Kennetäckn)1681 (: Undertäckn). täken (-nn) 1562 (: kartäkz täkenn)1662. täkn c. 16001662. täkna- i ssg 1541 (: täknatydhare))
Etymologi
[fsv. tekn, n.; motsv. fd. tekn, teg(h)n (d. tegn), fvn. teikn, got. taikn (äv. taikns, f.), fsax. tēkan (mlt. tēken), ffris. tēken, mnl. teken, teiken (nl. teeken), fht. zeihhan (mht., t. zeichen), feng. tāc(e)n (eng. token); jfr äv. got. taiknjan, visa; avledn. av den stam som föreligger i feng. tǽcan, tǽcean, visa, lära (ngn ngt) (eng. teach), sannol. till en variant med -g- av den rot som äv. föreligger i TE, v.1 — Jfr TECKNA]
1) ordlöst meddelande ss. uttryck för ngns tanke l. avsikt l. vilja o. d. framfört gm yttre företeelse l. handling l. åtgärd, signal (se d. o. 3); äv. mer l. mindre oeg. l. bildl., särsk. om meddelande som eg. (också) utgörs av språklig kommunikation, särsk. i ssgn KLAR-TECKEN (se nedan); stundom svårt att skilja från 6. Ge tecken till avfärd l. uppbrott l. angrepp. På (ett) givet tecken. 1Mos. 1: 14 (Bib. 1541). Sedan tekn är gifwit til Predikan eller Chorum, böra alle Marquetenter .. med deras handels idkande innehålla. PH 6: 3699 (1755). Derpå gafs efter aftal tecken med rök, och så snart Diktatorn blef det varse, utropade han att fiendens läger var taget. Kolmodin Liv. 2: 69 (1832). Uppmärksamheten (drogs) till hans mycket orakade ansikte, vars glittrande skäggstubb vittnade om hur han .. tog avstånd från de sedvanliga tecknen, varmed människor i umgänget med varandra signalerar en ytlig värdighet. Gyllensten Grott. 261 (1973). Han står på sin tribun .. i ena handen håller han .. den vita duken som han kastar ned på den guldgula arenan, till tecken på att tävlingarna börjar. Olsson Sab. 93 (1985). jfr GbgP 18 ⁄ 5 1995, s. 14 (: klartecken). — jfr BIFALLS-, KLAR-, NÖD-, STOPP-, STRIDS-, VARNINGS-TECKEN m. fl. — särsk.
a) åtbörd l. kroppsrörelse l. vink o. d. (med vedertagen innebörd). Ge (ett) tecken till l. åt ngn att gå. Göra tecken med handen l. med ögonen. Hon nickade till tecken på att hon förstod. Thå stoodh Paulus vp och gaff teekn medh handen, ath the skulle wara tyste. Apg. 13: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1999). Människjor kunna i allmänhet på två sätt förklara sin mening, nämligen genom Ord och genom Tecken. 2VittAH 2: 86 (1787, 1791). Dirigenten .. kunde förflytta sin person och sin notpulpet åt hvilken rigtning han ville i och för nödiga teckens gifvande. Norman MusUpps. 21 (1880). Dessa flickor med hår som eldglorior över sina hjässor, var väl förtrogna med de lascivaste åtbörder och tecken .. och viskade innerligt .. Kom i min famn! Kjellgren Smar. 180 (1939). Det är lämpligt att använda tecken i fiendens närhet för att icke genom högljutt tal väcka hans uppmärksamhet. TrängRegl. 1940, s. 340. — jfr FINGER-TECKEN m. fl. — särsk.
α) i fråga om sådan åtbörd osv. som del i samtal l. kommunikation med l. mellan döv(a) l. hörselskadad(e); särsk. om var särskild med finger l. hand l. arm (åtföljd av blinkning l. ögonbrynshöjning l. huvudrörelse o. d.) (i luften) formad figur l. bild o. d. utgörande betydelsebärande del i teckenspråk (se d. o. 1 b). Tala med l. genom tecken. Dumbar, som lefwa Christeligen, och wisze Teckn gifwa, at the åstunda aflösning och Herrans Nattward, skola och ther af blifwa deelachtige. Kyrkol. 8: 3 (1686). Dessa ”emblemer” voro afbildningar af det, som skulle inläras .. och ”tecknen” voro de till dessa afbildningar sig anslutande bestämda åtbörderna. Nyström DöfstUndUtv. 388 (1908). De gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Luk. 1: 62 (Bib. 1999). Att arbetskompisarna lärt sig några tecken har betytt mycket. Så att hon och de .. åtminstone kan säga ”hej” till varandra. DN 6 ⁄ 6 2003, s. 35.
β) om åtbörd med kultisk l. religiös innebörd; särsk. dels om korstecken (se d. o. 2 a), dels ss. senare led i ssgn HAMMAR-TECKEN. När tekenet hafver warit öfver bægges theras hufvud, så ähre the lika rike. Schück Wivallius 1: 172 (i handl. fr. 1632). Man har ock tagit anstöt därav, att över den, som skall döpas, gjordes korstecknet. Det vore ett vidskepligt tecken, sådana som trollkarlar använda och därför fördömligt. KyrkohÅ 1928, s. 211. — jfr KORS-TECKEN.
γ) i fråga om åtbörd osv. uttryckande tillhörighet till viss organisation l. orden l. visst samfund. Tecknet hvarpå en (ordens)broder kunde igenkänna den andra. Cederborgh UvT 1: 46 (1809). — jfr FRIMURAR-, SCOUT-TECKEN m. fl.
b) om ljud (med vedertagen l. överenskommen innebörd); särsk. om sådant ljud frambringat gm handklappning l. medelst instrument l. klockor l. vapen o. d. Nehr porsell blåses, göre dee sigh alle färdige att ner andra reesan gifwes täken med Trommetarne gifwa sigh .. uthur Staden. RARP 4: 514 (1650). Tå Ammiral Juul med 3 skott gaaf teken, at bem(äl)te holländske ammiral skulle leggia sig på södre sidan om landet. Spegel Dagb. 82 (1680). Handtwärkarne af den Reformerta läran .. (skulle få) öfwa sin Gudstjenst .. (men) i tysthet utan teckn med klockor. Bælter Cerem. 32 (1760). Kommer så någon farlighet, skall .. (tranornas vaktfågel) kasta stenen i vattnet .. ock vid detta tecken flyga de upp allesamman ock fly undan. Landsm. V. 6: 65 (1885). (Att signalerna) inte var larm eller tecken till mönstring utan snarare .. fanfarer. Strömholm Fält. 132 (1977). — jfr APPELL-, LARM-TECKEN m. fl.
c) (numera företrädesvis i vitter l. högre stil) i oeg. anv., om person(s namn) l. företeelse som utlöser l. ger impuls till viss handling l. visst ställningstagande o. d.; i sht med gen.-attribut angivande art av handling l. ställningstagande o. d. (Brandes) namn har varit ett tecken både till instämmande och motsägelse. Schück o. Warburg 2LittH IV. 2: 301 (1916). Strindberg (kände sig) upplivad av att på nytt vara ett stridens tecken. 3SAH LIII. 2: 366 (1942). I det samtida kyrkolivet har denna nya högkyrklighet blivit ett motsägelsens tecken. Brilioth HerdabrÄrkest. 76 (1950). — jfr MOTSÄGELSE-TECKEN.
2) om företeelse l. (föremål med) bild l. figur o. d. som utgör (mer l. mindre vedertaget) sinnebildligt uttryck för ngt l. ngn.
a) föremål l. företeelse l. färg o. d. som i konkret l. åskådlig form kommit att beteckna ngt annat; äv. om person l. (del av) djur ss. bild (se BILD, sbst.1 5 c) av l. representant för ngn l. ngt, symbol; särsk. med bestämning i gen. angivande den l. det betecknade. Tempeus Messenius 70 (1612). Höken som är en Roffogel, är så wäl Sole(n)s teckn som en Krigzmans. Rudbeck D. Ä. Atl. 2: 269 (1689). Hwitt är oskyldighets tekn. Serenius (1741). Penningar äro blott tecken på varor. Geijer I. 3: 23 (1809). I (grav)stenens fyra hörn äro de fyra Evangelisternas tecken uthuggne. Iduna 6: 120 (1816). Gutarnes sigill innehåller Guds lam och detta uppgifves i omskriften vara deras signum, tecken eller märke. AntT IX. 1: 2 (1887). Det förnämsta slaktoffret var skogarnas uroxe, som på sin panna bar mångudinnans tecken, de månskäreböjda hornen. Bolin VFöda 164 (1933). — jfr EVANGELIST-, FREDS-, SOL-TECKEN m. fl. — särsk.
α) om korset ss. religiös symbol; särsk. i uttr. i detta tecken skall du segra (se SEGRA, v.1 II 1); äv. i sådana uttr. som korsets tecken; jfr 4 slutet. NF 8: 1391 (1884). I korsets tecken segra vi, / Ty Kristus gör vår ande fri. Ps. 1937, 530: 2. Holm BevO 215 (1939).
β) om konkret manifestering av idé l. föreställning o. d. Återstår .. endast att indela .. (konsterna) efter deras tecken .. (dvs.) de medel de betjena sig af att frambringa en sinnlig föreställning. Tegnér FilosEstetSkr. 333 (1808). (Gudmänniskan) är enligt Skriften ”ett tecken” .. ett föremål, som i sin omedelbarhet angifver eller betecknar något annat bakom liggande, som således ej är omedelbart. Rudin Kierkegaard 206 (1880). Kroppen är människans bild och tecken — ungefär som hela skapelsen är Skaparens tecken. Gyllensten Grott. 127 (1973).
b) (schematisk) av (kombination av) streck l. punkt(er) o. d. skapad grafisk figur l. bild (ingående i system av inbördes relaterade figurer o. d.).
α) om sådan figur osv. tjänande ss. beteckning för (språk)ljud l. ord(del) l. markering av uttal l. syntaktisk l. textuell struktur o. d., skrivtecken, särsk. om bokstav. The Teckn, medh hwilke the Swenske Skriffter kunna och pläga skilias .. En Punct .. brukar man, när någon Meenig är fulkomligen vthsatt. Arvidi 211 (1651). Alla, som uppfunnit (fonetiska) system med nybildade tecken (osv.). Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. VI (1885). Den stora stenen på Röks kyrkogård i Östergötland, hvars runinskrift med sina mer än 750 tecken är den längsta i världen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 8 (1901). Åke tänkte .. bara på a-b-c-boken, och han längtade efter att få .. sätta sig i ett hörn och börja stava på de brokiga tecknen. Malmberg Åke 52 (1924). Att aztekerna använde sig av ikonomatiska tecken för att återge namn på personer eller platser. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 212. Vi vänder oss till unga läsare .. och uppmanar dem att skriva högst 10 000 tecken .. om Sveriges situation .. inför 2000-talet. DN 3 ⁄ 10 1999, s. A1. — jfr A-, ANFÖRINGS-, APOSTROF-, BILD-, FRÅGE-, FÖRKORTNINGS-, HIEROGLYF-, KOMMA-, KONSONANT-, LÖNN-, NUMMER-, PARAGRAF-, PARENTES-, RUN-, SKILJE-, UTROPS-TECKEN m. fl.
β) om sådan figur osv. tjänande ss. beteckning l. uttryck för företeelse l. förhållande inom visst fackområde. Botaniska, meteorologiska tecken. Londée Kellner 10 (1739). Med tillhjelp af de kromatiska tecknen kan man .. teckna en och samma ton på olika sätt. Möller LbMus. 9 (1880). Att energin har negativt tecken beror på att en elektron har negativ laddning. Bergholm Fys. 4: 100 (1957). — jfr CRESCENDO-, FÖR-, GIFT-, INFÖRINGS-, KORREKTUR-, NEUM-, NOT-, OMVÄNDNINGS-, PEDAL-TECKEN m. fl. — särsk.
α') astr. om beteckning för sol l. måne l. planet l. annan himlakropps ställning på himlen. Teknet uti hwilket Solen är finnes öfwerst på bladet (i almanackan). Krook Alm. 1701, s. 7.
β') kem. om beteckning för grundämne; särsk. om sådan beteckning bestående av första (o. andra l. tredje osv.) bokstaven i ämnets latinska namn. Berzelius FörsökMin. 90 (1814). Redan under den alkemistiska perioden använde man vissa tecken, eller symboler, för metallerna. Så betecknades guldet med solens symbol .. silfret med månens (osv.). Cleve KemHlex. (1883). Berzelius valde kemiska tecknen ur latinska språket. Rosenberg OorgKemi 69 (1887). jfr ATOM-TECKEN.
γ') geogr. om på karta (se KARTA, sbst.2 V) förekommande l. för sådan avsedd symbol. Att på Charta urskilja de allmänna Geographiska tecknen. FörslSkolordn. 1817, s. 12. jfr KART-, SKOGS-, STUPNINGS-TECKEN m. fl.
δ') om beteckning inom matematiken för operation l. funktion l. egenskap l. storhet(sslag) o. d. Swedenborg Reg. 93 (1718). Man (ställer) .. produktens termer .. med ändrade tecken under dividenden. Björling Alg. 1: 22 (1861). jfr ADDITIONS-, DECIMAL-, DIGNITETS-, FÖR-, OÄNDLIGHETS-, ROT-, SUMMA-TECKEN m. fl.
c) filos. o. språkv. om (del av) ord (se ORD, sbst.2 4) ss. (arbiträrt) uttryck för begrepp l. tankeinnehåll o. d.; äv. om kombination av ord o. det av ordet betecknade; jfr SYMBOL 1 a β. (Adam) måste själf .. gifwa de Skapade tingen namn .. liksom skapa dem å nyo i de tekn äller ord, hwarmed han kunde dem bäst begripa. Brunkman SvGr. 18 (1767). Tecknet är en Intelligensens fria product, har ingen likhet med det betecknade och gäller endast i enlighet med Intelligensens fria bestämning. Snellman ElCurs 1: 44 (1837). Det som Saussure benämner tecken .. är .. en kombination av ett betecknande (signifiant) och ett betecknat (signifié). Malmberg Teckenl. 41 (1973). — jfr ORD-TECKEN m. fl. — särsk. (†) om ord l. ändelse som indikerar viss (form)kategori; särsk. om sådant ord osv. indikerande tempus. Futurum hafwer til tekn thet ordet skal eller wil. Cellarius LatGr. 28 (1703). Then förbigångna tiden .. (har) sina wisza tekn, såsom did, och endelsen ed (osv.). Kullin EngGr. 35 (1744). jfr INFINITIV-, NEUTRAL-, PARTICIPIAL-TECKEN m. fl.
d) om gm rörelse l. ljud l. ljus (medelst instrument) förmedlad motsvarighet till språkligt tecken i bet. b α; särsk. ss. led i ssgr. Rosenstein 1: 277 (1796). — jfr MORSE-, TELEGRAF-TECKEN.
3) [jfr 2] om ngt som (bär tecken (i bet. 2) som) utmärker l. särskiljer l. identifierar l. representerar ngn l. ngt. — jfr IGENKÄNNINGS-TECKEN m. fl.
a) ristat l. ritat l. stämplat l. bränt o. d. märke; särsk. om bomärke; äv. om sår l. märke på levande varelse; äv. mer l. mindre bildl., om sådant (gm högre makt åstadkommet) märke (se MÄRKE, sbst.1 2 e α α'). Sätta ett tecken på ngt l. ngn. Ingen göre migh mera bekymber, ty iach dragher på min kropp wårs herres Jesu Christi teekn. Gal. 6: 17 (NT 1526; Bib. 1999: märken). Buldans Säckar technade med Kongl: Maitz inbundna Nampn .. Buldans Possar med lika techn. HovförtärSthm 1731, s. 2538. Då et teken utmärkes på prylen, huru långt han går in i hwardera hålet (på dragjärnet). Polhem Test. 74 (c. 1745). Hos en oomwänd människa .. märkes .. (en död tro), om hännes samwete icke ännu fått brändt teckn. Nohrborg 163 (c. 1765). Emedan vapnen buro dess tecken, hvilken de tillhörde och banemannen .. derigenom blef upptäckt (osv.). Nordström Samh. 2: 321 (1840). Välan, se denna repa på min rygg, där ser ni Vild-Björnens tecken! Johnson Slutsp. 104 (1937). — jfr HAMMAR-, JUSTERINGS-, KORS-, KORSTÅGS-, NAMN-, OLLON-, ROS-TECKEN m. fl.
b) i fråga om föremål l. anordning l. företeelse.
α) (utom ss. senare led i ssgr numera föga br.) märke (se MÄRKE, sbst.1 1) som iordningställts l. placerats ut ngnstädes för att utmärka l. ange viss punkt l. gräns l. riktning l. farled o. d. Hes. 21: 19 (Bib. 1541). Sett tekn vp omkring berghit, och helgha thet. 2Mos. 19: 23 (Bib. 1541; Bib. 1999: dra en gräns). Item skole anoteras alle Hufvudh Kummel och leders teckn, som i lederne vpsatte ähre. CivInstr. 267 (1643). Flintberg Lagf. 5: 334 (1803). — jfr MARKERINGS-TECKEN m. fl.
β) (†) föremål som anbragts ngnstädes för att upplysa l. påminna om ngt l. ngn, dels: skylt (se SKYLT, sbst. I 3), dels: minnesmärke (se d. o. 2). Schmedeman Just. 559 (1668). Att uppå sådan Ort har fordom stått ett slag, / Det wijsar Tecknet uth, som synes än i dag. CupVen. C 2 a (1669). Jorde-Gummorne .. skola .. för deras boning ett Tecken hafwa. SthmStadsord. 2: 253 (1711). — jfr BARNMORSKE-TECKEN m. fl.
γ) om föremål, ss. brosch l. bricka (se BRICKA, sbst.3 1 b) l. medalj l. fana o. d., avsett att bäras l. visas upp ss. yttre kännetecken på tillhörighet l. identitet l. förtjänst (se d. o. II 2) o. d. Tu haffuer giffuit them som tich fructa itt teekn, thet the vpreeste j sanni(n)genne. Psalt. 60: 6 (öv. 1536; Bib. 1999: baner). The skole haffue eth besynnerligit teckn aff sölff framme i bröstet. G1R 12: 39 (1538). Enär någon Swensk man, som utländes är, til Riddare antages, warde Ordens Bandet med Teknet och Stiärnan honom tilsände. PH 4: 2625 (1748). På slottet fladdrar vasarnes tecken. Strindberg SvÖ 2: 3 (1883). Alla bettlare skulle hafva loci pastoris testimonium samt socknens tecken. KyrkohÅ 1907, s. 222. Han färdas genom dag och natt, och han bär i sin hand tecknet, det gyllene guldäpplet. Lindgren Mio 9 (1954). — jfr BATALJONS-, EXAMENS-, FÄLT-, HEDERS-, MÄSTERSKAPS-, NÅDE-, ORDENS-, PILGRIMS-, REVOLUTIONS-, RIDDAR(E)-, SAMLINGS-, SERAFIMER-, SKRÅ-, SKÖTERSKE-, STADSBUDS-, SVÄRDS-TECKEN m. fl.
δ) om heligt föremål; särsk. om synlig l. materiell del av visst sakrament (i sht dopet l. nattvarden). Doch är annat stadfesta löfftitt medh ord allena, och annatt är stadfesta thet .. medh wtuertes .. tecknn tillika. KOF 1: 204 (1575). För Calvin gällde brödet och winet wäl alltid såsom tecken; men dock såsom tecken med hwilka Christi lekamen och blod werkligen undfingos. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 3: 226 (1837). Arv 1955, s. 49. — jfr SAKRAMENTS-TECKEN.
ε) (†, utom i ssgn TECKEN-EKONOMI o. ss. senare led i ssgr) litet löst föremål; särsk. om bricka (se BRICKA, sbst.3 1 a) l. mynt o. d. använt ss. spelpjäs l. betalningsmedel l. vid omröstning o. d.; ss. senare led i ssgr äv.: märke (se MÄRKE, sbst.1 2 f). G1R 22: 424 (1551). Åhörerne, som den Ene eller den andres meening wele bjfalla han inkaste ett Loodh eller ett annat Tekn vtj ett kärill .. Till Jaa eller Neij. RARP 3: 91 (1638). Verkeligit mynt var försvunnit, och vi hjelpte oss med ringhaltiga tekn. Kryger ÅmVetA 1761, s. 37. HBiblSällsk. 2: 600 (1839). — jfr FRANKO-, MYNT-, POST-, SPEL-TECKEN m. fl.
ζ) (numera föga br.) om föremål l. anordning med vars hjälp tecken (i bet. 1) åstadkoms; anträffat bl. ss. senare led i ssgrna SEMAFOR-, TELEGRAF-TECKEN m. fl.
4) [jfr 2] om var särskild av djurkretsens 12 delar uppkallad efter urspr. med ifrågavarande del sammanfallande stjärnbild (jfr HUS 11 a); äv. om stjärnbild (i djurkretsen); särsk. i sådana uttr. som i (äv. under) tvillingarnas tecken, vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i tvillingarnas tecken. Then ther nw wil låta sigh ådher slå, / .. Skal granneliga achta huad thet är för ådher, / Som dagsens tekn tå öffuer rådher. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. Att tett himmelska technet som wÿ kallom Iungfrun, skal wara så stor att hon haffuer 30 grader i sin längd. Luth Astr. 12 (1584). Tålff Tekn är dän Ban, såm Solen månde tråda / Mäd Siu Planeters Flåkk. LykkoPris C 4 a (1689). Solen .. (var för c. 2000 år sedan) vid Sommarsolståndet i Kräftans stjernbild och tecken, men är nu väl i Kräftans Tecken, men i Tvillingarnes stjernbild. Palmblad LbGeogr. 13 (1835). När .. (Fridolin) sjunger om Lejonets barn .. hämtar han sin karakteristik från det, som de antika astrologerna .. förespå om dem, som äro födda under Lejonets tecken. Nilsson FestdVard. 24 (1925). Magnus berättar att han är född i Vädurens tecken och därför är ”grinigt envis”. SvD 13 ⁄ 12 1997, s. 5. — jfr DJURKRETS-, HIMMELS-, HÖST-, STJÄRN-TECKEN m. fl. — särsk. i bildl. anv., om företeelse l. förhållande o. d. som präglar l. påverkar viss tid l. tillvaro l. verksamhet l. ställningstagande o. d.; äv. (ngn gg) med anslutning till 2 a α; särsk. [jfr liknande uttr. i dan. o. t.] i uttr. i (äv. under) ngts l. ngns tecken, i en anda av l. under inflytande av l. präglad av ngt l. ngn; stundom med mer l. mindre klar anslutning till 6 b. I den liberala konstitutionalismens tecken. GHT 1896, nr 170 A, s. 1. (Nordenskiöld) ägde .. den rätta uthålligheten och förmågan af entusiasm. Det var i det tecknet han segrade. 3SAH 16: 414 (1902). Cykeln ”Ett litet öde”, skrifven i början af 1840-talet, står .. fullkomligt under den finska lyrikens tecken. Söderhjelm Runebg 1: 336 (1904). Annmari har inträdt i ett nytt tecken: färglådans! Strindberg Brev 15: 172 (1905). Min demokratism befinner sig numera i tviflets tecken. Fröding Eftersk. 1: 39 (1910). Vårt första möte var en skärmytsling och i det tecknet fortsatte vi. Siwertz Tråd. 100 (1957).
5) enastående l. oförklarlig tilldragelse l. handling av övernaturlig karaktär, underverk, mirakel (se d. o. 2); särsk. i förb. med göra; särsk. om gärning utförd av Jesus ss. varande Guds son i avsikt att väcka l. vidmakthålla tron på Gud (o. frälsningen gm honom); jfr 6 c α. Oc förclarar Christum .. medh all macht j oordom oc teeknom ath han är gudz son. GlRom. 1: 4 (NT 1526). Tå .. (profeten Elias) leffde, giorde han tekn, och tå han dödh war, giorde han Vnder. Syr. 48: 14 (Bib. 1541). Dåck måtte först någre tekn ske / som migh och mitt fålk beweka / At wij gamble tron förneka. Messenius Christm. 228 (c. 1630). At Judarne icke nögde sig med de tecken, som Jesus redan giort, utan begärte tecken af himmelen. Almquist InlHelSkr. 8 (1775). Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom, vi åter predika en korsfäst Kristus. 1Kor. 1: 22 (Bib. 1917; äv. i Bib. 1999). — jfr HELBRÄGDA-TECKEN m. fl. — särsk. i mer l. mindre tautologisk förbindelse med under; äv. i allmännare anv., dels om händelse l. gärning o. d. som framstår ss. fullkomligt oförklarlig, dels (tillf.) konkretare, om person: mirakel (se d. o. 2 b). Wnder och tekn. SalWijsh. 10: 16 (öv. 1536; äv. i Bib. 1999). (Kristus skall) sin lära med teckn och under ibland eder besegla och stadfästa. Nohrborg 32 (c. 1765). Hans vana öga upptäckte mig (i min nöd), han gjorde tecken och under, försvann och snart red han upp bakom mig. Engström Häckl. 153 (1913). Ändå var Cedin, trots att han besvärade, ett tecken och under. Johnson GrKrilon 95 (1941). Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. Apg. 4: 30 (Bib. 1999).
6) skeende l. omständighet l. förhållande l. företeelse l. fenomen o. d. som (utifrån erfarenhet l. värdering l. övertygelse o. d. gjord bedömning) tyder på l. har samband med ngt (visst) l. ges viss betydelse; stundom äv. om sådant skeende osv. ss. följd l. konsekvens (av ngt); stundom närmande sig bet.: vittnesbörd l. bevis; ofta i förb. med prep.-uttr. inlett av l. till (förr äv. av (jfr dock f) l. om); jfr 1. Av olika tecken att döma. Många tecken tyder på goda vinster för företaget. Inga tecken till förståelse. Tecken på att någonting kommer att ske. Yttre tecken. G1R 1: 138 (1523). Att Chronan Swärie hadde månge och faste teckn om .. (kurfurstens) beständige intention emoth Swärie. RARP 7: 172 (1660). Hvarje tecken af återgång till det goda (hos den häktade måste) mötas med välvilja och uppmuntran. Oscar I Straff 122 (1840). (Domkapitlets) undergivenhet .. är ett tecken på vilken makt Erik i förbund med .. påvemakten ägde. KyrkohÅ 1937, s. 205. (På utställningen fanns) synliga tecken på att .. (dansösen A. Pavlova) en gång funnits, samlade i kärlek och beundran .. hennes smycken och toalettsaker. Ruin SjunknH 24 (1956). — jfr DEGENERATIONS-, OTURS-, SILL-TECKEN m. fl. — särsk.
a) i sådana uttr. som (ett) gott tecken l. goda tecken resp. (ett) dåligt l. ont l. elakt tecken resp. (ett) säkert tecken, om ngt som vittnar om l. förebådar (jfr c) ngt positivt resp. negativt resp. ngt ss. säkert, i sht med det som förebådas utelämnat l. underförstått. Thy thet ähr så suora ondt theken på himmelen, at bleffue .. (prinsen) födt, thå bleffue han .. hela Swerigis rijke thill sorge barn. Brahe Kr. 7 (c. 1585). När godzet söker efter penningen, ded är godt tekn, men ther penningen farer lätandes efter godzet, ded är ondt tekn. RA I. 3: 14 (1593). Vti alla Barn-Sjukdomar är merendels goda Teken, när Näsan begynnar wätskas, eller rinna. Aken Reseap. 226 (1746). Om det regnar i brudens krona när hon åker till kyrkan, skall det vara lyckligt tecken. HallFmÅ 1: 27 (1796). Men knappt kommen utanför porten mötte jag en prest; ”elakt tecken” säga Spaniorerna — i synnerhet om han är mager. Lundgren MålAnt. 1: 387 (1874). Det s. k. ”spetsandet” (hos sädeskornet), kan icke ensamt anses för ett fullkomligt säkert tecken på groning. UtsädT 1895, s. 193. Det är ett dåligt tecken, när den ena människan upphör att bry sig om den andras leverne. Boye Ast. 34 (1931).
b) i uttr. (ett) tidens tecken, dels (med anslutning till c) om omständighet i (för tanken) närvarande tid som förebådar händelse(r) i framtiden, dels (o. numera nästan bl.) om (sammanfattningen av) förhärskande föreställning(ar) l. värdering(ar) l. stämning(ar) o. d. som (tillsammans) präglar viss tid; äv. konkret(are), om yttring av l. uttryck för (sammanfattningen av) sådan(a) förhärskande föreställning(ar) osv.; jfr 4 slutet. I skrymtare, om himmelsens ansikte kunnen j döma, kunnen j och icke döma om tidzens teekn. Mat. 16: 3 (NT 1526; Bib. 1999: tecknen för tiderna). Arwid Bernhard Horn, lika tapper på slagfälten som djup i kabinettet, aktade alltid noga på tidens tecken. Crusenstolpe Tess. 4: 46 (1849). Han föreslog att upptaga .. allhelgonadagen som en helgdag .. det är .. ett tidens tecken, att ett förslag som detta kunnat frambäras. Nilsson FestdVard. 185 (1925). (Tegnérs) våldsamma reaktion inför tidshändelserna vände sig även mot dem, som här hemma i den heliga alliansen sågo ett löftesrikt tidens tecken. Jansson TegnérPol. 81 (1948). Vräkiga dubbelsängar är ett av tidens tecken. Expressen 9 ⁄ 9 1995, s. 18.
c) skeende osv. som (kan) uppfattas ss. förebådande ngt framtida; jfr a, b.
α) om övernaturligt (om gudomlig makt l. vilja vittnande) skeende osv., förebud (se d. o. 2), varsel, järtecken (se d. o. 2); äv. i utvidgad anv.; särsk. i uttr. tecken i skyn; i sht i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 5. Och skola skee teekn j solenne, och j månan, och j stiärnorna. Luk. 21: 25 (NT 1526). At .. Gwdh wille genom thesse tekn (vid G. I:s födelse) strax thee hwadh nåde .. han framdeeles, genom thetta barn wille bewijsa hans Fädernesland. Svart Ähr. 48 (1560). Tecken, som Guds finger skrifvit på himmeln till varning för tillkommande öden. Ehrenheim Phys. 1: 106 (1822). Orgelbyggaren hade .. trott att det fanns tecken och varsel för varje människa och som pekade mot hennes uppgift. Fridegård Somm. 6 (1954). Det (finns) oroande tecken i skyn denna ”oligarkernas höst”. Ett är den politiska maktens sammanblandning med rättsväsendet. DN 17 ⁄ 11 2000, s. A9. — jfr FÖR-, OLYCKS-, SEGER-, SPÅDOMS-TECKEN m. fl.
β) i annan anv.; särsk. i fråga om förutsägelse om väder l. vind o. d. Wil Solen om Morgonen liuss och klaar blifwa, / Och sina Strålar som Skott, från sigh gifwa, / Thet Täkn wil myckit Regn och Owäder betyda. Bondepract. B 4 a (1662). Tecken til blåst är, at solen wid nedgången starkt skiner på molnen. Linderholm 1: 214 (1802). De låga gråa molnen på himlen var ett säkert tecken (till hårt väder). Hesslind Sista 74 (1974). — jfr OVÄDERS-, STORM-TECKEN m. fl.
d) om (direkt) yttring av egenskap l. förhållande l. förnimmelse l. tillstånd l. omständighet o. d.; särsk. med bestämning bestående av gen.-attribut betecknande ifrågavarande egenskap osv. Visa tecken till förvirring. Sämre syn är (ett) tecken på åldrande. Forsius Phys. 75 (1611). Af simmande i kalt watten .. får (man) .. god transpiration, som är tecken till god helsa. Linné Diet. 2: 57 (c. 1750). Den blinda misstänksamheten är svaghetens tecken. 2SAH 51: 147 (1875). Den gälla röst som alltid hos honom var tecken på stark upphetsning. Ashton-Wolfe Spind. 266 (1930). Under de närmaste veckorna före förlossningen gick Otto omkring med tydliga tecken till oro. Siwertz Tråd. 88 (1957). — jfr GLÄDJE-, HÄLSO-, LIVS-, SUNDHETS-, SVAGHETS-TECKEN m. fl. — särsk. om sådan yttring som bidrar till igenkännande, kännetecken (se d. o. 2), särprägel; ibland närmande sig bet.: bekräftelse; stundom svårt att skilja från g. TobCom. A 2 a (1550). Mig tycks, at det ädlaste teknet af et Rikes och Folks Frihet är det, at hwar och en får säja fritt ut, hwad han menar. Dalin Arg. 1: 34 (1733, 1754). En nybörjare i jernsyningskonsten, må gifva noga akt på tecknen till ett sådant (slaggigt) jern. Åkerman Stångj. 146 (1839). Ödmjukt sinnelag, det som är motsatsen till slavisk underdånighet och är tecknet på mänsklig frihet. Edfelt Slagf. 56 (1952). jfr NATIONAL-TECKEN. särsk.
α') om förhållande som tyder på viss sjukdom; särsk.: symtom (se d. o. 2). Smultrontunga är tecken på scharlakansfeber. The förfarne .. giffue någre teckn före, wthaff hwilka een förståå skal, om han medh Pestilentz befengd är. Berchelt PestBeg. A 5 b (1588). Hygiea 1841, s. 91. jfr LAMHETS-, SJUKDOMS-, SKÖRBJUGGS-TECKEN m. fl.
β') om utmärkande tillstånd l. karaktärsdrag l. utseende o. d. hos människa l. djur; särsk. (numera mindre br.) i uttr. ha tecknen, vara gravid. (Den anklagade kvinnan svarade:) hon kan inthet weeta sigh hafwa andre teckn än naturlige (på sin kropp). BtFinlH 2: 363 (1671). Greta sökte efter att få se utstående bogar, hwilket alltid är ett så förträffligt tecken till goda kor. Almqvist Lad. 19 (1840). Hon märkte snart, att Agnes hade tecknen, men hon ville ingenting säga åt mannen, förrän hon var övertygad. Browallius SyndSkruke 300 (1937). jfr HAVANDESKAPS-, MJÖLK-, PUBERTETS-TECKEN m. fl.
γ') (†) om vart särskilt i kemisk reaktion ingående karakteristikum. I præcipitationen (betraktas) fölljande nijo teckn. UHiärne Förb. 22 (1706).
e) (utom ss. senare led i ssgr numera mindre br.) efterlämnat spår (se SPÅR, sbst.3 3) l. rest l. lämning. (En fågel) rörer och slår vthi letta wädhret, driffuer och klyffuer thet medh sina sweffuande wingar, och sedhan finner man ther intit tekn vthi aff sam(m)a flyghande. SalWijsh. 5: 11 (öv. 1536; Bib. 1999: spår). Eliest, plägar hemgångh och öfuerwåldh, lemna tekn effter sigh n(ota) b(ene) bloodh, blånat, slagh. VDAkt. 1664, nr 192. (Rådman) Tinkel sade att sanden äter upp all jord och gödsel, som lägges på honom; så att året efter skall det ej synas tekn till den påförda leran. Barchæus LandthHall. 49 (1773). ”Tecken” är det ord som af scouterna användes för att beteckna alla möjliga små detaljer, såsom fotspår .. nedtrampadt gräs. Lieberath Baden-Powell Scout. 154 (1910). — jfr BETNINGS-, FEJNINGS-, RAMLINGS-, SPÅR-TECKEN m. fl.
f) ansats l. tillstymmelse (till ngt) l. aning (om ngt) l. skymt (av ngt); äv. i fråga om ljud: knyst; särsk. i förb. med prep. till l. av; särsk. (o. numera i sht) i nekande sats. Bureus Påw. B 4 b (1604). (På Bermudaöarna) är föga eller inthet kalt, så at man sällan seer något Teckn till Sniö eller Iisz. Amer. 6 (1675). På hemvägen sågs i W vid 2–3 gr. lat. teken til land, som hölls för N. Guinea. Bergman Jordkl. 1: 127 (1773). Det fält, du ser derborta, med tvinande grönska, tecken af sparsam odling .. är det krisseiska. Rydberg Ath. 21 (1859). Han har ej tecken till röst, men sjunger på god tro. Benedictsson Ber. 167 (1885). Ej tecken till hår är att finna på skallen. Lagerlöf HomOd. 227 (1908). IllSvOrdb. (1964). — jfr DÖDS-TECKEN m. fl. — särsk. (numera föga br.) övergående i bet. av allmänt förstärkningsord: dugg l. dyft l. smula; i sht i förb. med negation, i adverbiell anv. Knorring Torp. 1: 148 (1843). Utmärkta, nyttiga böcker, men inte ett tecken humoristiska. Wranér BrokBild. Förord (1889). (Han) förstår sig ej ett tecken på landtbruk. PT 1900, nr 46, s. 3. (Romanfiguren är) despotisk och nyckfull, men kanske just därför ett tecken mer verklig. Sylwan EurLittH 1: 296 (1910). Fastän fullblodig idealist (var Wennerberg) inte ett tecken ideolog. Almquist Wennerbg 183 (1917). För strykarn var hon inte ett tecken rädd, dumma och otäcka karlar hade hon tuktat förr. Larsson I By GGodTid. 172 (1941). Östergren (1956).
g) om yttre omständighet l. företeelse l. sak o. d. avsiktligen företedd ss. bevis l. bekräftelse på ngt l. ss. uttryck för ngt; ofta med bestämning inledd av prep. , förr äv. av l. (ngn gg) till; stundom med kvardröjande bet. av 1 l. 2; jfr d. Mottag hyllningen som tecken på vår uppskattning! Såsom vmskärilsen war Abrahe till itt vthwertes teekn, aff hwilko han sina rettferdugheet genom troona bewisadhe, så (osv.). FörsprRom 4 a (NT 1526). Thet oss alt här till är skedt .. är itt tekn till E. E. Her(lighe)ters benägne villje emoot oss. RP 8: 148 (1640). Til et teckn af Hans M:t nåd öfversändes hosföljande Sedel til understöd af .. (sonens) studier. BrinkmArch. 1: 136 (1711). (Hunden) gick fram och lade som ett tecken på gästvänskap sin breda tass i min hand. Idun 1888, s. 252. — jfr BEVÅGENHETS-, KÄRLEKS-, NÅDE-, TACKSAMHETS-, VÅRD-TECKEN m. fl.
h) (†) konkret: ämne l. anlag. Spiran .. har 3. delar .. Germen, Ämne eller Fröstock, den nedersta, innehåller tecknet (rudimentum) til fruckten. Brander NatH 46 (1785).
7) naturgivet kännemärke på djur l. växt.
a) om i sht på huvud l. nos l. bröst l. fot l. ben hos husdjur, i sht häst l. hund, förekommande medfödd, oftast ljus (oregelbunden) fläck på mörkare botten (hos hund äv. mörk fläck på ljusare botten); i sht i pl. Hästen en Swartbrun wallack, uthan techn i Pannan. GenMRulla 1684, s. 129. ”Tecken” (hos hästar), såsom t. ex. bläs, strumpor o. d., kunna .. betraktas såsom albinismens första symptom. Wrangel HbHästv. 711 (1886). Tiken .. svart med bruna och hvita tecken, samlar en beundrande skara omkring sig. SD(L) 26 ⁄ 5 1894, s. 8. — jfr SEBRA-TECKEN.
b) (i fackspr.) ss. senare led i ssgr, om utmärkande drag hos blomma l. mussla o. d. — jfr HONUNGS-, PÄRL-TECKEN m. fl.
Ssgr: A: (2 d) TECKEN-ALFABET. särsk.: morsealfabet. 2NF 28: 719 (1918).
(4) -CIRKEL. (tecken- 1690. teckna- 1611) [jfr t. zeichenzirkel] (†) om mot ekliptikan vinkelrät storcirkel som parvis åtskiljer djurkretsens tecken; äv. om ekliptikan. Fixstiernor .. äre antingen vnder Zodiaco eller Teknacirclen, eller wth om Zodiacum. Forsius Phys. 100 (1611). Tecken Circlar .. som går igenom hwar 30de Eclipticans Grad och desz Poler, fördelandes de 12 Tecknen från hwar annan. Rålamb 4: 3 (1690).
(3 b ε) -EKONOMI. [efter eng. token economy] psykol. om terapeutisk metod inom psykiatrisk vård varvid ett positivt beteende hos patient belönas gm tilldelning av polletter o. d. vilka kan bytas mot (eftertraktade) varor l. förmåner. SvD 17 ⁄ 5 1977, s. 15.
(1 a α) -ELEV. (†) elev som undervisas efter teckenmetoden. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 39, s. 10.
-FORM.
1) till 2 b, om teckens yttre gestalt l. uttrycksform. Bildskriften .. förhindrar .. Tänkande. För detta ändamål måste en mer abstrakt teckenform uppfinnas. Denna form är Bokstafsskriften. Trana Psych. 2: 65 (1847).
2) till 3 b γ: (förr) gjutform för tecken. BoupptSthm 1680, s. 368 a, Bil. (1679).
(2 b) -FÖNSTER. teckenruta. SvD 7 ⁄ 1 1989, s. 29.
(6 c α) -FÖRBIDANDE, p. adj. (numera mindre br.) om person: som väntar på tecken (o. därför avstår från att handla); särsk. i uttr. teckenförbidande neutrer, nedsättande om (grupp av) personer som undviker att ta ställning i stridsfråga i avvaktan på utifrån kommande vägledning (jfr neutrum 3). Teckenförbidande Neutrer. MarkallN 1: 49 (1820). Kanske är ändå det allra märkligaste, att de, som medvetet sökt stå utanför den aktuella stridslinjen .. icke äro de fega, halvhjärtade och teckenförbidande utan snarast de modigaste och mest självständiga. Andræ GPrästg. 114 (1940). SAOL (1973).
-FÖRDELNING.
1) sport. till 2 b β, i fråga om stryktips: fördelning av totala antalet tippade ettor, kryss o. tvåor; särsk. om sådan fördelning avseende enskild match. Expressen 21 ⁄ 1 1992, Bil. s. 7. Tipset i sista stund .. teckenfördelningen i procent .. AIK — Degerfors 64—21—15. DN 20 ⁄ 4 1996, s. C11.
2) (numera bl. tillf.) till 3 b γ: fördelning av (mästerskaps)medaljer l. priser o. d. IdrBl. 22 ⁄ 2 1935, s. 8.
(2 b) -FÖRKLARING. förklaring av innebörd i l. betydelse av använt tecken; särsk. om förklaring av karttecken, legend (se d. o. 5); äv. konkret, om uppställning l. tabell o. d. med sådana förklaringar. Auerbach (1915). Det gamla kravet, att beteckningar skola vara så väl valda, att ingen teckenförklaring behövs, måste alltjämt beaktas. Globen 1926, s. 64. SvGeogrÅb. 1948, s. 63 (konkret).
-GIVA. (†)
1) till 1 b: ge signal till (ngt). Schmedeman Just. 194 (1621).
2) till 2 d, särsk. i p. pr., om telegraf: som avsänder tecken, signalerande. TT 1894, M. s. 72.
3) till 6 g, gm tecken påvisa (ngt); särsk. ss. vbalsbst. -ande. Strinnholm Hist. 3: 611 (1848).
(2 d) -GIVARE. (numera mindre br.) apparat (se d. o. 3 a) för sändning av telegrafiskt meddelande; jfr -sändare. SoldUndFlygv. 1944, s. 227. RadioteknOrdl. (1944).
(1 a, 2 d) -GIVNING. [jfr -giva] om handlingen att (i avsikt att meddela sig) ge tecken. 2NF 28: 718 (1918). (Dirigentens) tempi voro storslagna och hans teckengivning som alltid överlägsen. SDS 1929, nr 35, s. 6. Polismans teckengivning. BilskolLb. 249 (1959).
(2 b) -GÅTA. (numera bl. mera tillf.) (illustrerad) rebus (se d. o. II). AllehFolk. 1884, nr 36, s. 4. DN 19 ⁄ 11 1991, s. A10.
(1 a α) -KLASS. (förr) klass (se d. o. 4 a) för undervisning av döv l. hörselskadad elev enl. teckenmetoden. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 39, s. 10.
(2) -KOMBINATION. kombination av tecken. 2UB 10: 85 (1906).
(2) -KONST. om (bild)konst ss. åskådligt uttryck för själstillstånd; äv. konkret, om konst som utgörs av tecken. Atterbom Minn. 289 (1818). Den sköna konsten är .. endast ett slags språk, en teckenkonst, hvarmedelst genom yttre, symetriska förhållanden andens inre, harmoniska tillstånd på ett eget sätt afbildas och uppväckes. Fröberg Harm. 15 (1878). Kalligrafisk teckenkonst. DN 21 ⁄ 5 1997, s. B3.
(1 a α) -LINJE. (förr) särsk.: linje vid skola med undervisning av döv l. hörselskadad elev. SFS 1889, nr 27, s. 6.
(2 b) -LÅS. (numera mindre br.) ringlås. Ett slags kombinationslås var .. omtyckt, nämligen det s. k. ring-, tecken- eller bokstafslåset. UB 6: 149 (1875). BonnierKL (1927).
(2, 6) -LÄRA. [jfr t. zeichenlehre] lära(n) om tecken o. deras tankeinnehåll l. betydelse; särsk. dels till 2: semiotik (se d. o. 2) (jfr -teori), dels (förr) till 6 d slutet α': symtomlära. Tuderus Kiesewetter Log. 125 (1806). Semiotik är läran om sjukdomsyttringarne, betraktade såsom tecken, af hvilka man bedömmer sjukdomens natur .. Har blifvit öfversatt med Teckenlära. Collin Ordl. (1847).
(1 a α) -METOD(EN). pedag. i fråga om undervisning av döv l. hörselskadad elev: metod varvid främst åtbörder l. ansiktsuttryck (men äv. i viss omfattning skrift o. handalfabet) används; jfr metod 1 c δ o. skriv-metod 2. LfF 1863, s. 39.
(2 d) -MOTTAGARE. (numera mindre br.) skrivapparat (se d. o. d) för telegrafiskt meddelande. Moll Fys. 3: 66 (1899). SoldUndFlygv. 1944, s. 227.
(3 b ε) -MYNT. [jfr t. zeichenmünze, eng. token mint] (†) mynttecken (se d. o. 1 (a)). 2PrästP 1: 23 (1719). EkonS 1: 259 (1893).
(3 a) -MÄSTARE. (tecken- 1894 osv. teckna- 1794. teckne- 1794) [fsv. teknmästare; jfr mlt. tēkemēster] (förr) om person som förordnades att för kronans räkning gm kontrollstämpling intyga att viss metall (i sht silver) var av erforderlig kvalitet. 2VittAH 8: 210 (1794, 1808). Den guldsmed, hvilken tjenstgjorde som teckenmästare .. hade rätt att vika, böja och probera det inlemnade silfret. Fann han det fint nog, satte han derå .. kronans märke. Hildebrand Medelt. 1: 732 (1894).
(2 b) -REGEL. i sht mat., om regel (se regel, sbst.1 II 1 b) för teckens användning l. kombination o. d. Björling Alg. 1: 192 (1853). Vid multiplikation av termer gäller följande teckenregel: lika tecken giva +, olika tecken giva –. Hedström o. Rendahl Alg. 9 (1915).
(1 b) -RINGNING. (†) om klockringning ss. tecken. Vid teckenringningen .. samlas de budne, hvarefter locket på kistan pålägges. Johansson Noraskog 1: 81 (i handl. fr. 1785). Johansson Noraskog 3: 308 (1887; om ä. förh.).
(2 b) -RUTA. [jfr d. tegnrude, nor. tegnrute] fönster på apparat o. d., särsk. miniräknare l. (mobil)telefon, där tecken kan avläsas; jfr -fönster. GbgP 26 ⁄ 4 1984, s. 33.
(1 (a)) -SIGNAL. (numera mindre br.) signal avsedd att registreras gm synen. FörslFälttjRegl. 1928, 2: 25. SAOL (1973).
(1 a α) -SKOLA. (förr) skola för undervisning av döv l. hörselskadad elev enl. teckenmetoden. BtRiksdP 1889, I. 1: nr 31, s. 43.
-SKRIFT. (tecken- 1820 osv. teckne- 1822) [jfr t. zeichenschrift]
1) till 2 b: skrift som utgörs av tecken.
a) begreppsskrift; motsatt: bokstavsskrift; jfr bild-skrift. Atterbom SDikt. 6: 159 (1820). Egyptiska teckneskriftens minnesmärken. 2VittAH 11: 1 (1822).
b) (numera mindre br.) om notskrift o. d. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 17, s. 3. Norlind AMusH 118 (1920).
2) (†) till 6 c, om yttring av tecken. Carlén Köpm. 1: 383 (1860).
(2) -SKRIVARE. tekn. jfr skrivare 5. RadioteknOrdl. (1944).
(6 c) -SKÅDARE. teckentydare. VLitt. 1: 112 (1902).
(2) -SNITT. typsnitt. ICAKurir. 1987, nr 33, s. 26.
-SPRÅK. [jfr t. zeichensprache]
1) till 1.
a) om av åtbörd l. mimik bestående mänskligt uttrycks- l. meddelelsemedel. ÖoL (1852). Vi besökte en bank, där vi med hjälp av teckenspråket lyckades växla svenska sedlar i finska. Böök ResSv. 220 (1924).
b) om dövas l. hörselskadades språk bestående av (system av) gm konventionalisering fastställda tecken; jfr språk 7 b. Teckenspråket, hvilket ansågs kunna utbildas till lika rikedom på former och enligt samma lagar som de fullsinnades språk (osv.). BetDöfstUnd. 1878, s. 7. En del av de dövstumma kan endast teckenspråket, en annan del kan tala, men har ej möjlighet att uppfatta tal. SocÅb. 1939, s. 42. I teckenspråket ingår ett handalfabet och gester av olika slag. PsykLex. 539 (1997).
c) om hos djur(art) förekommande (system av) rörelser l. beteenden med funktion att uttrycka tillstånd l. överföra meddelande; jfr språk 7 a. Holmström Ström NatLb. 4: 80 (1852). Bäst utvecklat är .. tecken-språket hos de socialt levande insekterna, ss. myror och bin. SvUppslB 25: 994 (1935).
d) (numera föga br.) i fråga om optisk l. akustisk signal. Wulff Värsb. 5 (1896).
2) till 2.
a) om språk som utgörs av (system av) bokstäver l. siffror l. figurer o. d. Chinesernes uppgifter om deras teckenspråks upphof. 2VittAH 11: 4 (1822). Jöns Jakob Berzelius .. skapade det ännu gällande kemiska teckenspråket. KemT 1900, s. 76.
b) om språk som utgörs av mot bokstav l. siffra o. d. svarande tecken. särsk.
α) (†) chiffer (se d. o. 2). Crusenstolpe Tess. 3: 11 (1847). Crusenstolpe Tess. 4: 363 (1849).
β) (numera mindre br.) till 2 d, om handalfabetet. Det s. k. Tekken- eller Finger-språket är ett slags Skrivspråk, där man genom fingrarnes ställning emot hvarandra eller emot flathanden efterbildar skrivteknen. Pipon SprGr. 1 (1872). 2NF 33: 1136 (1922).
γ) (numera bl. tillf.) till 2 d, om morsealfabetet. TT 1942, Allm. s. 450.
3) (numera mindre br.) till 2 a, om språk (se d. o. 7) som utgörs av tecken, symbolspråk; särsk. om poetiskt bildspråk (se d. o. 3). Den (nya romantiken) älskar att behandla hela universum såsom ett poetiskt teckenspråk. Geijer I. 8: 183 (1838). Guds teckenspråk i naturen. Melin JesuL 4: 190 (1851). Medeltiden .. gjorde .. gärna straffet till ett varnande teckenspråk öfver förbrytelsen. Levertin Linné 94 (1906). 3SAH LIV. 2: 169 (1943).
Ssg (till -språk 1 b): teckenspråks-tolk. person som tolkar (simultant) till l. från teckenspråk; jfr tecken-tolk. SDR-Kontakt 1968, nr 6—7, s. 2.
(2) -SYSTEM. om system som utgörs av tecken; särsk. om språket som system av tecken. Björling Alg. 1: 5 (1853). Ett teckensystem av runor, som fullkomligt kongruerar i valörer med .. latinskriften. Flodström SvFolk 228 (1918). Till sitt väsen är språket ett teckensystem, med vars hjälp vi människor meddela oss med varandra. Wellander RiktSv. 1 (1939).
(2 d) -SÄNDARE. (†) teckengivare. Moll Fys. 3: 66 (1899). Auerbach (1915).
(2) -TEORI. teori om (användande av) tecken; jfr -lära. TT 1879, s. 53.
(1 a α) -TOLK. teckenspråkstolk. GbgP 5 ⁄ 5 1977, s. 11.
(1 a α) -TOLKA. [jfr -tolk] tolka (ngt) till l. från teckenspråk (se d. o. 1 b). SDS 2 ⁄ 11 1983, s. 13.
(2, 4, 6) -TYDANDE, n. (tecken- 1924. teckna- 1919. teckne- 1621) (numera mindre br.) särsk. till 2, 6: teckentydning. Alle the som sigh på spådom, troldoom, Foghelroop, märcktekn och annat teknetydhande förläta .. synda moot Gudh. Forsius Fosz 89 (1621). Jag har ett par rader av henne .. ni torde vara styvare än jag i tecknatydande. Essén Prim. 167 (1919). Wägner Silv. 101 (1924).
(2, 4, 6) -TYDANDE, p. adj. särsk. till 4, 6: som tyder tecken. Söderblom Gudstr. 249 (1914). DN 30 ⁄ 7 1989, s. 4.
(2, 4, 6) -TYDARE. (tecken- c. 1700 osv. teckna- 15281956. teckne- 15411807) [jfr t. zeichendeuter] person som har l. anses ha förmåga att tyda l. tolka l. förklara tecken, spåman; särsk. om augur; äv. mer l. mindre skämts. l. förbleknat; förr äv. (i ssgn teckentydare-bild): magiker; jfr -skådare. OPetri 1: 435 (1528). (Caesar) seglade til Africam intet achtandes, at han vtaf en Spåman eller Tecknetydare blef rådd (osv.). Schroderus Sleid. 58 (1610). En Stiernesiyare betrachtar Stiernornes lopp: En Tecknetydare theras krafft, influsz och werckande. Dens. Comenius 778 (1639). Spåmän och kloka teckentydare / Ha genom skator, genom kråkor, kajor, / I dagen bragt den lönligaste mordbragd. Hagberg Shaksp. 9: 269 (1850). Tecknatydarna försöka alltjämt att ur höstens konstellation ställa horoskopet för nästa års allmänna val. GHT 1935, nr 213, s. 14. De politiska teckentydarna i USA hålla för troligt, att Roosevelt kommer att kandidera för fjärde gången på demokraternas lista. SvD(B) 1944, nr 175, s. 4.
Ssgr: teckentydar-, äv. teckentydare-bild. (†) talisman (se talisman, sbst.2 1). Serenius Iii 1 a (1734).
-konst. (numera bl. tillf.) jfr konst 1. Bælter JesuH 6: 336 (1760). UUMatr. 1926, s. 45.
(2, 6) -TYDERI. (tecken- 1752 osv. teckna- 1821. teckne- 1766) [jfr t. zeichendeuterei] teckentydning; numera i sht nedsättande. Tessin Bref 1: 146 (1752). Att .. förutsäga framtiden medelst orakel och teckentyderi .. var tempelprästernas .. uppgift. Rydberg FilosFörel. 4: 120 (1878). (Manasse) övade teckentyderi, svartkonst och trolldom. 2Krön. 33: 6 (Bib. 1917).
(2, 6) -TYDERSKA. [jfr -tydare] (numera bl. tillf.) kvinnlig teckentydare; i sht förr särsk. om kvinnlig drömtydare l. magiker. Heinrich (1814). Teckentyderskan / .. som tydde nattens drömmar ut. Risberg Aisch. 49 (1890). Östergren (1956).
(2, 6) -TYDNING. (tecken- 1746 osv. teckna- 16401903. teckne- 16801750) [jfr t. zeichendeutung] tydning l. tolkning l. förklaring av tecken; äv. (o. numera i sht) förbleknat l. mer l. mindre skämtsamt; jfr -tydande, sbst., -tyderi. Linc. H 3 b (1640). Stormprofeten Falbs gelikar på den politiska tecknatydningens område. SD(L) 12 ⁄ 2 1903, s. 1.
(2 b) -UPPSÄTTNING~020. särsk. om uppsättning av tecken i dators programvara. DN 30 ⁄ 3 1995, Arbete, s. 1.
B (†): TECKNA-CIRKEL, -MÄSTARE, -TYDANDE, sbst., -TYDARE, se A.
C (†): (1) TECKNE-BREV. om för flottan gällande handling l. reglemente som förtecknar betydelser hos signaltecken o. föreskrifter för deras användande; jfr sejn-brev. Schmedeman Just. 920 (1685). PH 6: 3727 (1755).
(4) -BÅGE. på astronomiskt instrument: cirkelbåge indelad i tecken. Tekne Bågarna uthi Equinoctial Solwijsare giör man, när Styln är så stoor. Rålamb 4: 129 (1690).
(6) -DYRKARE. dyrkare av tecken. Lagerbring 1Hist. 2: 272 (1773).
-MÄSTARE, se A. —
(2) -RÄKNING. [jfr t. zeichenrechnung] algebra; jfr bokstavs-räkning. Brandt Math. Fört. 16 (1718).
-SKRIFT, -TYDANDE, sbst., -TYDARE, se A.
Spoiler title
Spoiler content