SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1973  
SKRUV skrɯ4v, sbst.1, r. l. m. l. f., i bet. e ι m.; best. -en; pl. -ar (Skeppsinvent. 1544 (: skruffuana, best.) osv.) ((†) -er HH 1: 27 (1543), Linné Gothl. Aa 3 a (1745); -or TullbSthm 9/5 1571, Dähnert (1784)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. e ι) SKRUVER skrɯ4ver, m.; best. -n; pl. skruvar.
Ordformer
(schruf (-ff, -ffu-, -ffw-) 15471640. skru 1555 (: skruerne, pl. best.). skrubb- i ssg 1637 (: Skrubbfisk)1640 (: skrubbfisk). skrugar, pl. 1682 (: Jernskrugar). skruv (-uu-, -uf(f), -uw, -wff) 1538 osv. skruver (-fv- m. m.), sg. 1734c. 1880. skrw- i ssg 1556 (: skrwstäd). skråf- i ssg 1667 (: skråf Fisk; sannol. felaktigt för skruf Fisk))
Etymologi
[fsv. skruf (i bet. d α α'); liksom dan. o. nor. skrue, nor. dial. skruv, nyisl. skrúfa av mlt. schrūve (lt. schruuf), motsv. mnl. schruve (holl. schroef), mht. schrūbe (t. schraube); jfr äv. eng. screw (av ffr. escroue), ffr. escroue (fr. écrou; från germ. spr.); av omtvistat urspr. — Jfr SKRUVA, SKRUVIG]
med yttre gängor (se GÄNGA, sbst. 2) försett, (väsentligen) cylindriskt l. koniskt föremål (av metall l. trä l. dyl.) avsett för fästning l. förbindning l. för överföring av kraft l. rörelse (l. massa) i sin längdriktning l. för reglering l. inställning o. d.; företrädesvis om sådant föremål avsett att införas i en öppning som har l. erhåller motsvarande inre gängor (förr äv. kallat egentlig l. yttre skruv) l. varpå en mutter med motsvarande inre gängor anbringas (jfr SKRUV-BULT 1); ofta om sådant föremål med huvud (se d. o. 6 a) försett med tvärgående spår l. ändprägling l. huvud med kantig genomskärning för kringvridning medelst skruvmejsel resp. skruvnyckel, i sht om koniskt spetsigt sådant föremål med skarpkantade gängor för iskruvning i trä l. annat mjukare material (träskruv), varvid skruven vanl. själv åstadkommer erforderlig öppning; äv. i oeg. l. utvidgad anv. (jfr d), om (vanl. cylindriskt) icke gängat föremål (särsk. knapp l. ratt l. dyl.) medelst vilket ngt regleras l. inställes l. dyl.; äv. koll.; förr äv. dels, sammanfattande, om skruv (i ovan angiven bet.) l. skruvbult med tillhörande mutter, dels (särsk. i uttr. inre skruv) om mutter. Högergängad, vänstergängad skruv. Skarpgängad, plattgängad skruv. Försänkt, kullrig, platthuvad skruv. Fransk skruv, träskruv med kantat huvud utan spår. Trägängad, järngängad (metallgängad) skruv, träskruv resp. järnskruv (metallskruv). Blank, svart skruv, skruv med behandlad resp. obehandlad yta. Svarvade, pressade, rullade skruvar. Gänga, skära, rulla skruvar. Tillverkningen av skruv sker maskinellt. Dra till, dra åt en skruv. Skruven tar inte. Lossa, skruva loss en skruv. VarRerV 39 (1538). 2 nya skrufwar med des mordrer (dvs. muttrar). VGR 1723, Verif. s. 87. En fullständig skruf består af skrufbult och skrufmutter. Berlin Lrb. 19 (1876). Sundén (1888: yttre skruf .. inre skruf). Ett mikroskop (fig. 108) utgöres av en tub, som medelst skruven k kan förskjutas upp och ned genom hylsan h. Bergholm Fys. 101 (1925). En skruv består av huvud, hals och en gängad del, vilken utgöres av gängan och kärnan. Berggren Träslöjd 50 (1945). Carlö o. Sanborn Fiolbyggn. 52 (1965; om stämskruv på fiol; klandrat). — jfr ANKAR-, ANSÄTTNINGS-, BAK-, BOTTEN-, DIFFERENTIAL-, DRAG-, FADER-, FIOL-, FIXERINGS-, FLÄNS-, FÄST-, INSTÄLLNINGS-, JUSTERINGS-, JÄRN-, KLÄM-, KNAPP-, LEDAR-, LÅS-, METALL-, MIKROMETER-, MODER-, MÄSSINGS-, PINN-, POL-, PRESS-, PUK-, RATT-, REGLERINGS-, RIKT-, RING-, RÄLS-, SID-, SKALL-, SKIV-, STOPP-, STÅL-, STÄLL-, STÄM-, STÖD-, SVANS-, TENN-, TRÄ-SKRUV m. fl. — särsk.
a) (i sht om ä. l. utländska förh.) anordning för uppfordring av vatten o. d., bestående av en i ett rör l. en ränna innesluten, kring sin axel roterande cylinder med höga gängor l. av ett skruvformigt, roterande rör, vattenskruv, vattensnäcka, snäcka; särsk. i uttr. arkimedisk l. Arkimedes' skruv (jfr ARKIMEDISK b med anm.). JernkA 1829, Bih. s. 313 (1832: archimedisk). Skrufvar .. användas .. någon gång för vattenuppfordring. LB 4: 489 (1907). Valmin Drachmann AntikTekn. 60 (1965: ”Arkimedes' skruv”). — jfr MJÖL-, PUMP-, VATTEN-SKRUV.
b) i skruvväxel o. d.: med en l. ett fåtal skruvgängor försedd cylindrisk kropp avsedd att medelst vridning kring sin axel kringdriva ett (vanl. i plan med skruvens axel anbragt) kugghjul l. driva en kuggstång l. dyl. i vars kuggar dess gängor gripa in; äv. sammanfattande, om sådan skruv o. tillhörande hjul; ofta i uttr. skruv utan ända, ändlös skruv; äv. bildl. (jfr c, e). Triewald Förel. 1: 260 (1728, 1735: Skrufwen utan ända). Skrufven använd på många olika sätt, är äfven ett godt häftyg, men starkast som ändlös skruf uti domkraften. Rothstein Byggn. 339 (1857). Må .. denna (nya socialstyrelse) icke .. (vara) ett verktyg för den ”ändlösa skrufven” af socialpolitiska kraf och socialhygieniska skyddsanordningar. NDA 1912, nr 275, s. 3. Nerén 113 (1930). — jfr EVIGHETS-SKRUV.
c) [anv. i α o. β sannol. urspr. syftande på skruvpressens skruv l. skruvar, medelst vilken (vilka) trycket (långsamt) reglerades (efter behag); jfr e ε, ζ, η] (ngt vard.) i vissa (äv. bildl.) uttr.
α) [jfr motsv. uttr. i dan. o. t.] gå på (förr äv. gå ut på) skruvar, gå l. fungera l. inställas l. regleras l. dyl. med hjälp av skruvar; utom i jämförelse nästan bl. bildl.: gå trögt l. långsamt l. med svårighet, ”hanka sig fram” l. dyl.; i sht förr äv.: vila på osäker grund, förefalla tvetydig l. oviss l. misstänkt l. osannolik (jfr e εη). Widekindi KrijgH 716 (1671: vth på; bildl.). Gå på skrufvar, (dvs.) vändas, vridas medelst skrufvar. Dalin (1854). Hon .. gick som på skrufvar, satt som på nålar, vågade knappt äta vid middagsbordet, för att ej blifva tung på foten till klockan fem. Topelius Vint. II. 2: 65 (1882). (Den för rån anklagade) var ännu inte överbevisad om detta. Nämndeman Skalin hade sagt, att hela historien gick på skruvar. Högberg Frib. 106 (1910). Trafikexpedieringen på Bromma går för närvarande på skruvar i allra högsta grad, och få vi inte utbyggnaden går det inte att undvika katastrof. SvD(B) 1945, nr 279, s. 4.
β) [jfr motsv. uttr. i dan. o. t.] ställa l. sätta ngt på skruvar (förr äv. skruvarna), inställa l. reglera ngt medelst skruvar, låta ngt fungera med hjälp av skruvar; utom i jämförelse nästan bl. bildl.: (oftast avsiktligt) uttrycka l. formulera ngt (t. ex. sina ord l. ett brev l. svar l. en fullmakt l. bekännelse) oklart l. flertydigt (så att det vid behov kan tolkas på flera olika sätt); äv. (vara) ställd l. satt på (lösa) skruvar, (vara) oklart l. flertydigt uttryckt l. formulerat (i uttr. ställd på skruvar äv.: som vilar på osäker (rättslig) grund l. osäkra förutsättningar l. dyl.); förr äv. sätta l. ställa ngt på ngts skruvar, låta ngt vila på ngts osäkra grund, ställa l. sätta ngt på sådana skruvar att l. som (osv.), ge ngt en så oklar l. flertydig formulering att resp. som (osv.). Thet är .. itt besynnerligit bedregerij, som warder gemeenligh funnit vthi alle Kettares mun, at the sitt taal settia, som man seya plägar, vppå skrufwor, så at the kunna wrijdhas hwart man will. OMartini Pred. C 4 b (1605). Kempe Proberugn 49 (1664: stält på löse Skrufwar). Att .. (ryssarna) haffve ställt Tzarens resolution på sådane skruffvar, som tiänte till deres illistige intentions erhollande. RARP 9: 347 (1664). Werlden är full medh arghet och list, och sätter sin troo på otrones skrufwar. Isogæus Segersk. 187 (c. 1700). Bliberg Acerra 369 (1737: war .. satt på sådana skrufwar, at). Dähnert (1784: sätta sina ord på skrufworna). Detta svar ställde ni lite på skrufvar. Vågade jag väl be er om et något tydligare? Altén Fästm. 53 (1796). (Kammarrådet) var en fin och putsad herre om knappast femtio år ..; ett ständigt smålöje på läpparna, den smidiga ryggen alltid likasom ställd på skrufvar. Topelius Vint. I. 1: 86 (1863, 1880). Forssell Stud. 1: 155 (1868, 1875: stäldes på .. barmhertighetens .. skrufvar). Er förklaring förefaller .. framtvungen och stäld på skrufvar. Ni säger icke rent ut ifrån, huruvida (osv.). AB(L) 1895, nr 262, s. 7. Interventionerna (vid upproren i Neapel 1821 o. i Spanien 1822), ur allianssynpunkt i hög grad ställda på skruvar. Landberg Krig 60 (1958).
γ) taga skruv (förr äv. stå skruv), o. i uttr. som ansluta sig härtill, eg. om skruv(bult) resp. mutter: med sina gängor gripa tag i motsvarande gängor hos skruvhål l. mutter resp. skruv(bult); företrädesvis bildl., i sht: åstadkomma (önskad l. avsedd) verkan l. framgång, leda till (önskat osv.) resultat, uppnå (önskad osv.) framgång, äv.: få fäste l. vinna gehör l. dyl. Måtte .. (vissa sarkastiska insändare) kunna beröfva oss och behålla för sig alla de läsares bifall, hos hvilka den meningen kan taga skruf, att oväld finnes hos dem och saknas hos oss. SC 1: 706 (1820). CFDahlgren (1824) hos Thomander TankLöj. 121 (: stod skruf). Dalin (1854; i fråga om skruv). ”Huru .. fortgår (det) med systemet (angående skapelsen)?” .. (Professorn svarar:) Saken är den, att jag inte ännu rätt fått det att gå ihop, att ta skruf, som man säger. Bremer Hertha 2 (1856). Jag vill icke veta hur det gått med .. (utgivningen av Svenska öden och äventyr), men litar på att du (dvs. förläggaren) sänder mig ett jubeltelegram när du känner att skrufven tagit. Strindberg Brev 3: 126 (1882). Jag visste att det skulle ta skruv när jag vädjade till er lojalitet mot era kamrater. Edqvist Musik 284 (1946). SvD 1971, nr 255, s. 8.
d) i vissa oeg. l. utvidgade anv.
α) om anordning l. redskap l. apparat vars viktigaste (verkande) del består av en skruv l. skruvar l. ngt i skruvform (se d. o. 1) vridet; numera företrädesvis ss. senare led i ssgr, utom i fackspr. i sht i ssgn KORK-SKRUV. Serenius Mmm 1 b (1734; om skruvstädsliknande blyvind kännetecknad av att avståndet mellan de skivor, mellan vilka blyet drages, inställes medelst skruvar). Lindberg Svagdr. Bih. 56 (1892; om kedja med skruvanordning som fästes runt ett otätt kar). 2UB 10: 190 (1906; om skruvsteg). — jfr ANSÄTTNINGS-, ARTÄR-, BIND-, BRÄCK-, DRAG-, FLASK-, JÄRN-, KORK-, KUL-, MODER-, MUN-, NOT-, PLUNDER-, RIGG-, RODER-, SY-, TUM-, VANT-SKRUV m. fl. — särsk.
α') (numera föga br.) skruvdomkraft. Jern stengh(er) som skruffuana windas m(edh). Skeppsinvent. 1544. Uplyfta ett hus med skruvar. Schultze Ordb. 4409 (c. 1755). jfr HÄV-SKRUV.
β') med gängor försedd propp l. tapp (t. ex. till påfyllningshål); i sht förr äv. om skruvlock l. skruvpropp (till flaska l. dosa l. dyl.). VinkällRSthm 1557 (sannol. om skruvlock l. dyl. till flaska). Thet är et ordastäf: at lägenhet giör tiufwen: / Och lätt at kluncka är, ther öpen står tig skrufwen. Kolmodin QvSp. 1: 122 (c. 1710, 1732). 1 st. Bläckhorn med skruf öfwer. Linné Bref I. 1: 327 (1732). BoupptVäxjö 1764 (för glasburk). Bellman (BellmS) 5: 31 (1779). jfr PÅFYLLNINGS-, SILVER-, SKIV-, TENN-SKRUV.
β) (numera bl. dels i skildring av ä. förh., dels vard.) om propeller (se d. o. 1 (o. 2)). TSjöv. 1841, s. 167. Donkeymannen hade .. propelleraxeln rakt under fötterna. Han hörde varje varv som den stora skruven slog runt genom vattenmassorna. Kjellgren Smar. 195 (1939). Rydholm (1967; angivet ss. slangord). — jfr PROPELLER-SKRUV.
γ) om föremål l. bildning l. formation l. gestalt l. rörelse o. d. (jfr δ, ε) som liknar en skruv l. bildar en skruvlinje (äv. (telef.) motsv. SKRUVA a ε, om i skruvlinje draget par av telefontrådar); i sht föregånget av prep. i, betecknande att ngt bildar en skruvlinje. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 133. Rökelsen bolmade .. från altaret i tjocka svarta skrufvar. Rydberg Vap. 370 (1891). TT 1898, M. s. 63 (om telefontrådar). Pandanuspalm, skruvpalm. Bladen sitta ordnade i rader, som vrida sig i skruv kring grenarnas toppar. Fridner Idriess AustrDjung. 257 (1938).
δ) [jfr γ] i sht sport. om roterande rörelse som en kropp (i sht en boll l. ett klot) under rörelse framåt utför kring sin egen mittpunkt l. mittlinje (varigm varje punkt på kroppen beskriver en skruvlinje). Ge bollen, klotet skruv. Få, sätta skruv på bollen. Kronprinsen .. slår lika säkert ”back-hand” som hvilket annat slag (i tennis), samt gifver stundom, särskildt vid uppgifningen, en ganska oberäknelig skruf. TIdr. 1897, s. 126. Om rodren fasthålles i detta läge (dvs. med höjdrodret lagt för stigning o. sidorodret med fullt utslag åt ena hållet), fortsätter flygplanet (efter kantringen) i ”skruf”, d. v. s. det faller med näsan före under en roterande och pendlande rörelse. 2NF 35: 888 (1923). Skruv består i att kroppen under (sim-)hoppet vrider sig kring sin längdaxel. IdrIMar. 1935, s. 111.
ε) [jfr γ] (tillf.) gir (se GIR, sbst.2 1). GSandberg hos Sjöstedt Storv. 470 (1911).
e) mer l. mindre bildl. (jfr b, c); utom i α numera i sht ss. senare led i ssgr, betecknande en mer l. mindre likformig, oupphörlig stigning l. ökning (resp. nedgång l. minskning) av ngt (t. ex. löner l. priser; jfr SKRUVA b γ). Ser man .. närmare på Hr A(tterbom)s dikter, så känner man sig ovilkorligt otreflig vid det eviga skrufvande, som orden undergå ... Men det är icke blott orden, som frambragts och modellerats med skruf äfven tankar och bilder äro oftast bragta till verlden under en vånda, pinsam ej blott för skalden sjelf, utan äfven för läsaren. AB 1837, nr 299, s. 3; jfr c β o. SKRUVA b β. Gullberg Terzin. 50 (1958). — jfr LÖNE-, PRIS-, RÄNTE-, SKATTE-SKRUV. — särsk.
α) [jfr motsv. uttr. i d., lt., holl., t. o. eng.] (ngt vard.) i uttr. betecknande att ngn är l. blir mer l. mindre mentalt rubbad l. förlorar l. förlorat l. saknar sitt fulla förstånd l. icke är riktigt ”klok” l. litet ”vrickad” l. ”konstig” l. dyl. (numera företrädesvis i uttr. ha en skruv lös); stundom äv. i uttr. betecknande att ngn har l. återfår sitt fulla förstånd l. återvinner sin andliga jämvikt o. d. Spegel GW 95 (1685: någon Skruuf går löös). Ju äldre (Magnus) Rönnow blef, ju närmare gick dess Eld och Qwickhet till wurmeri, så att på slutet många woro af den tanckan, att han ej hade alla skrufwar fasta. Schück VittA 4: 9 (i handl. fr. c. 1740). Jag skall aldrig förgäta E. Exc:s nåd, så länge jag har 5 sinnen och rätta skrufvar. Linné SvArb. 1: 35 (1757). Tag denna dryck (dvs. malörtsbrännvin) på nykter, bar kaluf: / Den hjernans dön och hjertats ve hugsvalar, / I ordning sätter hvarje rubbad skruf. MarkallN 2: 87 (1821). Tror ni verkligen, att grefve Carl Gustaf Lejonborgs hufvud har alla sina skrufvar i behåll? Blanche Band. 264 (1848). Så är det kanske med det heroiska. Det fordras att man har en skruv lös. Gustaf-Janson ÖvOnd. 49 (1957).
β) (†) i pl., pregnant, om ”lösa skruvar” (se α) l. griller (se GRILL, sbst.2) l. ”stolliga” l. ”tokiga” idéer. Hwad oregerlig gäst, hwad plåga kärlek är, / Den wid sin ankomst strax förnuftet underkufwar, / Förwirrar wett och skäl, förwärrar alla skrufwar. Brenner Dikt. 1: 49 (1693, 1713).
γ) (†) i uttr. gå vitt över sin skruv, om förnuftet: gå långt över sin förmåga l. horisont, gå allt för långt. Sylvius Mornay 353 (1674).
δ) (†) i uttr. falla ut ur skruven, i fråga om språklig formulering av tankar, om betydelseinnehåll: förlora sitt logiska sammanhang (o. bli obegriplig). Sylvius Mornay a 3 b (1674).
ε) [jfr c (α, β)] (numera bl. tillf.) i det efterställda, attributiva uttr. på skruvar, som vilar på osäkra grunder, osäker, oviss, ”som det inte är så helt med”; jfr c α, β. Dalin Arg. 2: 330 (1734, 1754: Wänskap på skrufwar).
ζ) [jfr c (α, β)] (†) i uttr. spå på skruvar, spå med (bestämda) förbehåll l. under (vissa) villkor o. d., spå flertydigt (så att spådomen alltid kommer att slå in); jfr c α, β. Dalin Arg. 2: 320 (1734, 1754).
η) [jfr motsv. uttr. i t.; jfr äv. c (α, β)] (numera föga br.) i uttr. stå på (falska) skruvar, vila på osäker (logisk l. rättslig o. d.) grund l. på osäkra förutsättningar l. förefalla tvetydig l. oviss l. misstänkt l. osannolik l. otillförlitlig o. d.; jfr c α, β. L. Paulinus Gothus MonPac. 24 (1628: står .. på skrwfwor). Som iag af de skrufwar på hwilka bemälte Pastorats besätt(ning) tycktes stå, kunde præominera (dvs. dra den slutsatsen), at någon yngling .. skulle mig der wijd bli föredragen. VDAkt. 1732, nr 161. Trohet står på falska skrufwar. Weise 2: 238 (1771). Att gubben såg så käck ut, bådade intet godt (för den nyförlovade brorsonen, som hoppades få ärva). Sjelfva hans gratulation stod på skrufvar. Wetterbergh GNord 18 (1862).
ϑ) [efter motsv. anv. av ry. vint, eg.: skruv] i sht förr i Ryssl., de baltiska staterna o. Finl. spelat kortspel för fyra personer (med vanlig kortlek om 52 kort), utgörande en (om bridge påminnande) art av vist. Aho Hfors 62 (1893). Werner o. Sandgren Kortox. 186 (1949).
ι) (i sht i vissa trakter) om illistig l. förslagen l. bakslug person; särsk. om sådan person som gärna uttrycker sig oklart l. flertydigt l. gör undanflykter, ”slingerbult” l. dyl.; jfr SKRUVA b o. LUV, sbst.1 (Eng.) An old carl, (sv.) en gammal skrufwer. Serenius F 1 a (1734). Du (dvs. Engelbrekt) vet Christer Nilsson, den listiga lufven, / Är full af de dödas ben. / Och sedan Bengt Stensson, den slingrande skrufven, / Blodtörstig och hård som en sten. Gumælius Engelbr. 107 (1858). En gammal, fruktad, inbiten skruv till karl! Högberg Utböl. 1: 168 (1912). — jfr SKEPPAR-SKRUV.
κ) om djur (särsk. snäcka) som liknar en skruv (numera nästan bl. i ssgn MOSS-SKRUV); förr äv.: ammonshorn, ammonit. Linné Gothl. Aa 3 a (1745; om ammonshorn).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (i viss(a) bet.) hänföras till skruva): A: SKRUV-ANKARE. [jfr t. schraubenanker, eng. screw anchor (båda i bet. 1)]
1) i sht sjöt. för förankring av förtöjningsbojar o. d. (i sht i lös botten) använt skruvformat ankare (se ankare, sbst.2 I 1) som skruvas ned i bottnen. Wrangel SvFlBok 208 (1898).
2) byggn. ankare (se ankare, sbst.2 II 1) försett med skruvanordning (för att åstadkomma större sammanhållande kraft). UpplFmT 43: Bil. 113 (1929).
-ANORDNING~020. teknisk anordning vars viktigaste (verkande) del består av en l. flera skruvar. Lundberg Lok. 163 (1902; om anordning för reglering av slidernas rörelse).
-ANSTALT. (†) skruvanordning. Bergman VSmSkr. 157 (1825).
-ANTILOP. [jfr t. schraubenantilope] zool. antilop tillhörande det i Afrika förekommande släktet Strepsiceros H. Sm. av underfamiljen Strepsicerotinæ (skogsantiloper), som kännetecknas av hannarnas stora, skruvformade horn; särsk. dels om (antilop av) arten Strepsiceros strepsiceros Pall., stor kudu, dels (i uttr. liten skruvantilop) om antilop av arten Strepsiceros imberbis Blyth, liten kudu. NF (1890). Sjöstedt Storv. 352 (1911: den lilla skrufantilopen).
-APPARAT.
1) apparat vars viktigaste (verkande) del består av en l. flera skruvar; äv.: apparat avsedd för skruvning. Tholander Ordl. (1872; utan angiven bet.). Skrufapparater för rälsskrufvar. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIV.
2) (numera föga br.) till d β.
a) = skruv, sbst.1 d β. NF 4: 647 (1881). 2NF 7: 767 (1907).
b) = -flygare. Jungstedt Flygv. 9 (1925).
-ASP, se -hasp.
-AUTOMAT. (i fackspr.) automatisk svarv (automatsvarv) av enklare slag o. utan revolverhuvud samt avsedd för framställning av skruvar. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 116. —
-AX. konsthist. om var o. en av de stiliserade (stundom skruvformade l. skruvformigt placerade) blommorna på en kurbits (se d. o. 2 b). Svärdström Dalmåln. 52 (1944).
-AXEL.
1) tekn. med skruvgängor försedd axel (se axel, sbst.1 I 2). Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 201.
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till d β: propelleraxel. JernkA 1895, s. 56.
-BACK, sbst.1 (numera bl. tillf.) back (se back, sbst.1 1) l. låda för förvaring av skruvar. JernkA 1833, s. 486.
-BACK, sbst.2 [jfr t. schraubenbacke] (numera mindre br.) på verktyg för gängskärning: back (se back, sbst.3 3) för skärning av skruvgängor, gängback. Schulthess (1885). Smith (1918; på gängkloppa).
-BAKTERIE. [jfr t. schraubenbakterie] (i fackspr.) bakterie tillhörande familjen Spirillaceæ, som kännetecknas av stavformig kropp med en l. flera skruvformade vindlingar, spirill; särsk.: till släktet Spirillum Diesing hörande bakterie (med flera vindlingar). BotN 1882, s. 161. Wernstedt 457 (1943; hörande till släktet Spirillum).
-BAND. band (se d. o. 15) sammanhållet medelst en l. flera skruvar. Möller (1790). JernkA 1865, s. 12 (använt vid smidning av lokomotivhjul).
-BLAD.
1) (föga br.) skruvformat blad (se d. o. 1). Lindman NordFl. 3: 368 (1905).
2) (†) = -skiva 1; jfr blad 4. BtÅboH I. 13: 302 (1638; i inventarielista efter guldsmed). BoupptSthm 1688, s. 861 a, Bil. (efter guldsmed).
3) (numera föga br.) till d β: propellerblad. TSjöv. 1845—46, s. 124.
-BLECK. [jfr t. schraubenblech (i bet. 1)] jfr bleck, sbst.3 2.
1) (numera föga br.) = -skiva 1. Almroth Karmarsch 369 (1839). WoJ (1891).
2) bleck med skruvhål för iskruvning av skruv(ar). LMil. 4: 1574 (1717).
-BLOCK.
1) (numera föga br.) skruvlåda (se d. o. 2); jfr block 3. Tranér HomIl. 383 (1820). Lagerlöf HomIl. 140 (1912).
2) skom. block (se d. o. 3 c β) som medelst en l. flera skruvar kan inställas för olika skostorlekar. Hahnsson (1899).
3) tekn. till b: block (se d. o. 4) i vilket kraftöverföringen mellan snäckhjul o. kättinghjul sker medelst skruvväxel; jfr -blocktyg, -lyftblock. PriskatalSonesson 1895, s. 102.
(b) -BLOCKTYG~02 l. ~20. [jfr -block] tekn. blocktyg i vilket kraftöverföringen mellan snäckhjul o. kättinghjul sker medelst skruvväxel. TT 1886, s. 50.
(b) -BLOCK-VAGN. tekn. blockvagn (se d. o. 2) med skruvblock (se d. o. 3). TLev. 1907, nr 6, s. 3.
-BLOMMIG. (numera föga br.) = -blomstrig. Fries Växtr. 140 (1884; i pl., substantiverat). Sundén (1888).
-BLOMSTRIG. (numera föga br.) om växt tillhörande familjen Boraginaceæ Lindl.: som har före blomningen spiralformigt inrullade blomknippen; jfr -blommig. Fries Ordb. (c. 1870). Auerbach (1913).
(d δ) -BOLL. [jfr eng. screwball] sport. boll (se d. o. 3) med skruv, skruvad (se skruva a δ β') boll. IdrBl. 1935, nr 21, s. 9 (i bandy).
-BORR, sbst.1 (skruv- 1673 osv. skruve- 1573) [jfr t. schraubenbohrer] (i sht i fackspr.) centrumborr för trä, vars nedre del har upphöjda skruvgängor vilka nedtill avslutas med skär, mellan vilka finns en spets formad som en träskruv (jfr -navare), spiralborr; i sht förr äv. om gängborr. GripshR 1573, s. 137 (exakt bet. oviss). Rinman 2: 336 (1789). Almroth Karmarsch 363 (1839; om gängborr).
Ssg: skruvborrs-fräs. tekn. fräs (se fräs, sbst.2 1) l. fräsmaskin (se d. o. 1) för framställning av skruvborrar, spiralborrsfräs. TNCPubl. 16: 63 (1949).
-BORR, sbst.2, l. -BORRE. (†) hål i skruvskiva; jfr borr, sbst.2 2. BoupptSthm 1682, s. 1071 a, Bil. (: Skrufbohrar, pl.; efter snickare).
-BORRSKAFT~02 l. ~20. tekn. med branta skruvgängor o. motsv. hylsa för åstadkommande av borrens rotation försett skaft till drillborr. TNCPubl. 16: 68 (1949).
-BRICKA. mutterbricka; jfr bricka, sbst.3 1 c. VetAH 1762, s. 232 (på tapp i fjäderhus i spindelur).
(d β) -BRIGG. (förr) jfr -fartyg. KrigVAT 1851, s. 148.
-BRO. odont. med en l. flera skruvar fäst tandprotes utgörande brygga (se brygga, sbst.1 5 i). SvTandläkSFörh. 1920, s. 16.
-BROMS. [jfr t. schraubenbremse] i sht järnv. broms (se broms, sbst.2 2) som försättes i o. ur funktion medelst kringvridning av en skruv (l. medelst skruvutväxling). TT 1877, s. 185 (på järnvägsvagn). MeddJordbrTeknF 65: 47 (1940; till tröskverk).
-BULT. [jfr t. schraubenbolzen, eng. screw bolt (båda i bet. 1)]
1) helt l. delvis gängad bult (se bult, sbst.1 11) som samman med en mutter l. muttrar hopfäster föremål. Triewald Förel. 2: 194 (1729, 1736). jfr räls-skruv-bult.
2) [gängtappen liknar en skruvbult (i bet. 1) med delvis bortskurna gängor] (†) gängtapp; jfr -tapp 2. Luttropp Svarfk. 260 (1839).
-BUTELJ. (numera bl. tillf.) butelj vars hals upptill är försedd med yttre (l. inre) skruvgängor (o. är avsedd att tillslutas medelst skruvlock l. skruvkork); jfr skruv, sbst.1 d α β', o. -flaska. Nordforss (1805).
-BYGEL. (i fackspr.) bygel med en l. flera skruvar. Rothstein Byggn. 494 (1859).
(d β) -BÅT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -fartyg. TSjöv. 1851, s. 204 (1849).
-BÄNK.
1) (föga br.) pinbänk l. sträckbänk l. dyl. försedd med skruvar för offrets fastskruvande l. pinande. Grebst Korea 255 (1912).
2) [jfr t. schraubenbänkchen] (numera föga br.) skruvhållare (se d. o. 3). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 3 (1881).
3) (numera mindre br.) arbetsbänk försedd med skruvanordning (skruvstycke l. dyl.) för fastskruvande av arbetsstycke; jfr hyvel-bänk. Norrmann Eschenbg 1: 107 (1817; använd av bildhuggare). Cannelin (1939).
-CIRKEL. [jfr t. schraubenzirkel] (numera mindre br.) jfr cirkel II 1 o. -passare. BoupptSthm 1670, s. 65 (1669: Skruf Zirkell; efter holländsk kvarnbyggare). Cannelin (1939).
-CYLINDER. om skruvs cylinderformiga huvuddel. JernkA 1829, Bih. s. 237 (1832).
-DIAMETER. diameter hos skruv. Starck Hållf. 78 (1903).
-DOCKA, sbst.1 [jfr t. schraubendocke, på svarv: docka använd vid svarvning av skruvgängor] tekn. docka (se docka, sbst.1 6 c) försedd med (skruvhål för) en l. flera (ställbara) skruvar; äv. dels om ett slags skruvnyckel som insättes i ett (kantigt) hål i det som skall vridas runt, dels (förr) på svarv: docka använd vid svarvning av skruvgängor. Wikforss 2: 544 (1804; sannol. om docka på svarv). TT 1902, V. s. 43 (om skruvnyckel). TNCPubl. 16: 95 (1949).
-DOCKA, sbst.2 [jfr amerik. eng. screw dock] (förr) docka (se docka, sbst.2 a) vars stapelsläde drogs medelst skruvanordning. Jungberg (1873).
-DOMKRAFT~02 l. ~20. tekn. domkraft bestående av en i ett stativ rörlig skruv l. gängad hylsa medelst vars kringvridning lasten förflyttas; jfr skruv, sbst.1 d α α', o. -hävtyg, -vind. Westin Hållf. 131 (1888).
-DRAGARE. redskap för åtdragning av skruvar; jfr -mejsel, -nyckel 1, 2 o. skruvsir. BoupptVäxjö 1776.
-DREV. tekn. drev (se d. o. 9) drivet medelst en skruv l. skruvutväxling; jfr skruv, sbst.1 b. Nerén BilB 2: 112 (1931).
-DYNA. (förr) skruvtving avsedd att fästas vid (sy)bord l. dyl. o. ovantill försedd med en dyna i vilken broderi o. d. fästes för att kunna hållas sträckt under arbetet, syskruv, sydyna. DA 1824, nr 189, Bih. s. 1. —
-FABRIK. fabrik för tillverkning av skruvar. BonnierKL 5: 288 (1924).
-FALS. (förr) fals (se fals, sbst.2 2) med klingan fäst med skruvar vid handtagen. Hirsch LbGarfv. 88 (1898).
(d β) -FARTYG~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) propellerfartyg. TSjöv. 1851, s. 203 (1849).
-FIGUR. (†) = -form 1; jfr figur 1. VetAH 1778, s. 285.
-FISK. [jfr ä. d. skruffvefisk] (†) ”bergenfisk” som vid torkningen erhållit svag skruvform; jfr -långa. SthmStadsord. 1: 19 (1629). PH 6: 3990 (1756).
-FJÄDER. [jfr t. schraubenfeder] (i fackspr.) skruv- l. spiralformigt lindad cylindrisk l. konisk fjäder (se d. o. II 1); jfr spiral-fjäder. TT 1899, M. s. 119. —
-FLASKA. (numera bl. tillf.) jfr -butelj. BoupptVäxjö 1760.
(d β) -FLYGARE. [jfr t. schraubenflieger] (numera föga br.) flygmaskin utan vingar, driven av en l. flera rotorer (se rotor e), helikopter; jfr -apparat 2 b, -plan 2, -vinge 2. Hermodsson Flygk. 1: 5 (1910). GHT 1939, nr 112, s. 3.
-FLYKT. (i fackspr.) skruvformad flykt (se flykt, sbst.2 1). Rosenius SvFågl. 3: 124 (1928).
(d β) -FLÄKT. (numera föga br.) propellerfläkt; jfr -ventilator. Auerbach (1913). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-FLÄNS. fläns för skruv l. med skruvgängor försedd del av föremål; äv. om skruvgänga i form av en fläns. TPraktByggn. 1850, s. 53 (om skruvgänga). PriskatalSonesson 1895, s. 185.
-FODER. [jfr t. schraubenfutter] (i sht förr) på svarv: foder (se foder, sbst.2 3 d) l. hylsa som fästes på spindeln o. vari mindre arbetsstycken fästes med skruvar, skruvpatron. Möller 2: 847 (1785).
-FORM.
1) form (se d. o. I 1) hos skruv l. skruvyta l. skruvlinje; skruvs osv. form l. form påminnande om en skruvs osv. l. form (se d. o. I 9) av skruv; jfr spiral-form. VetAH 1778, s. 285. Ett skydrag, som i skruvform höjde sig från vattenytan. Östergren (1940).
2) form (se d. o. II 1) för framställning av skruvar. Löfgren TenngjH I. 2: 245 (i handl. fr. 1706).
-FORMAD, p. adj. som har skruvform (se d. o. 1), skruvformig; spiralformad l. spiralvriden. EldhandvSkjutsk. 2: 117 (1877; om yta i gevärs låda). Nerén (1930; om skruvkuggar).
-FORMIG. skruvformad. VetAH 1778, s. 287 (om rör vid brännvinsbränneri). Wolter Symask. 18 (1866; ss. adv.). Getter med skruvformiga horn. Trägårdh Djurv. 116 (1927).
Avledn.: skruvformighet, r. l. f. Östergren (1940).
-FOT. på skruvstol o. d.: med skruvanordning för inställning (i höjdled) försedd fot (se d. o. 4 b). En skrivstol på skruvfot. RedNordM 1928, s. 32.
-FRANS. (skruv- 1614. skruve- 1614) (†) skruvformad frans (av silver- l. guldtråd); jfr -snöre. KlädkamRSthm 1614 A, s. 6 a. Därs. 18 b.
(d β) -FREGATT. [jfr t. schraubenfregatte] (förr) jfr fregatt 1 o. -fartyg. KrigVAT 1850, s. 554.
-FRÄS. (i fackspr.) skruvhjulsfräs; äv.: fräs för framställning av skruvgängor l. skruvhuvudspår. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIV (för skruvhuvudspår).
-FÄSTE. fäste med l. för en l. flera skruvar. MeddNordM 1902, s. 65.
-FÖRBAND. tekn. konkret: förband (se d. o. 2 c) vars viktigaste (verkande) del utgöres av l. vari ingår en l. flera skruvar; jfr -förbindning. HbVerkstTekn. 1: 358 (1944).
-FÖRBINDNING. [jfr t. schraubenverbindung] tekn. förbindning (se d. o. 4 a) medelst en l. flera skruvar; företrädesvis konkret: skruvförband. Zidbäck (1890; abstr.). Smith ReglMaskinritn. 32 (1946; konkret).
-FÖRSÄNKARE. (i fackspr.) redskap (borr) för åstadkommande av skruvförsänkningar. HantvB I. 2: 119 (1934).
-FÖRSÄNKNING. (i fackspr.) försänkning (se d. o. 3) av skruv; äv. (o. vanl.) konkret: försänkning för skruv. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 33 (1881; konkret).
-GET. [jfr t. schraubenziege] zool. (den i Asien, i sht i Himalaja, förekommande) geten Capra falconeri Wagner, som har långa, skruvformigt vridna horn, markhor. Stuxberg (o. Floderus) 1: 532 (1900).
-GEVIND. [jfr t. schraubengewinde] (†) om hela skruvgängan på skruv; jfr -gång 1. Stål Byggn. 1: 166 (1834). TTekn. 1859, 1: 15. —
-GLAND. tekn. med skruvgängor försedd gland. Frykholm Ångm. 122 (1881).
-GLIDBANA~020. tekn. glidbana som bildar en skruvyta; jfr -glid-ränna. SvD(A) 1965, nr 338, s. 1.
-GLID-RÄNNA. tekn. jfr -glidbana. SvTeknFHb. 37: 22 (1933).
-GREPP. (numera föga br.) med skruvgängor försett grepp (se d. o. 5); jfr -hake 1 b. Bergman Hofbesl. 76 (1905).
-GRIMMA. (i fackspr. i vissa trakter) med skruvanordning fastgjord o. sammanhållen grimma (se d. o. 3 a). BlBergshV 1: 49 (1866).
-GÅNG. [jfr t. schraubengang]
1) (numera knappast br.) skruvgänga (särsk. om hela den vindling som gängans inskärning bildar runt skruven; jfr gång III 4, särsk. 4 slutet); äv. bildl. (jfr gänga, sbst. 4); jfr -gevind. Triewald Förel. 1: 257 (1728, 1735: Skrufgånga). Man förser .. de flesta (trä-)borrar på ändan med en liten skrufgång, som vid omvridningen af sig sjelf inskrufvar sig i träet. Eneberg Karmarsch 1: 144 (1858). (Han) skall .. den tiden varit förargad på hela denna verld, hvilken icke ville jemka sig in i hans skrufgångar. Laurén Minn. 235 (1877). Hammar (1936).
2) (numera föga br.) sträckning l. rörelse som bildar en skruvlinje, spiralgång; jfr gå I 15. Ohyran kryper i skrufgång ned (i kornbrodden). VetAH 1790, s. 229. Knifvarne (i lerkranen) böra, fastskrufvade vid axeln, bilda en neråt arbetande skrufgång. Gundberg Tegel 35 (1860). Adler Meyer 403 (1894).
Ssg (till -gång 1; numera knappast br.): skruvgångs-höjd. [jfr t. schraubenganghöhe] höjd l. avstånd mellan två varv av gängan på en skruv, gänghöjd. Dalin (1854).
-GÄNGA. gänga (se gänga, sbst. 2) på skruv (l. på mutter l. annat föremål); äv. oeg. l. bildl. (jfr gänga, sbst. 4), särsk.: likt en skruvlinje formad sträckning, spiralformad sträckning; i sht i pl.; jfr -gevind, -gång 1. König Mec. 168 (1752: skrufjäng). Det är helt annat att känna igen ett ställe och att känna igen sig på stället. Det senare är en hemkänsla, med vilken man befinner sig åter inpassad, jämnt, symmetriskt och välbehagligt, i gamla skruvgängor. Törneros Brev 1: 345 (1826; uppl. 1925). VRydberg (1872) hos Warburg Rydbg 2: 169 (i pl., om spiralformad sträckning hos lövverk). (En fartygspropellers blad äro) så formade att hvart och ett af dem utgör en del af en skrufgänga. 2UB 9: 642 (1906). Syfilismikroben .. har formen af en korkskruf med tättliggande, regelbundna skrufgängor, i allmänhet 6—12 till antalet. 2NF 34: Suppl. 430 (1922).
-GÄNGAD, p. adj. [jfr -gänga] försedd med en skruvgänga l. skruvgängor. Fatab. 1909, s. 90 (om järnten, använd ss. borr).
-GÄNGNING. särsk. konkret: gängning (se gänga, v. 1 b) på skruv l. av samma slag som sådan gängning. Eneberg Karmarsch 1: 180 (1858).
-HAKE, sbst.1 (sbst.2 se skruva ssgr). (skruv- 1789 osv. skruve- 1569 (: Messingz skruffwe haker)) [jfr t. schraubenhaken]
1) hake (se hake, sbst.2 1) försedd med en l. flera skruvar l. skruvgängor. jfr: Messingz skruffwe haker. TullbSthm 16/5 1569. särsk.
a) (mera tillf.) karbinhake med förskruvning (se för-skruva, v.2 1). IllSvOrdb. (1955).
b) hovslag. med skruvgängor försedd hake (se hake, sbst.2 1 l); jfr -grepp. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 138.
2) (numera bl. tillf.) om skruvmejsel l. skruvnyckel i form av l. påminnande om en hake (se hake, sbst.2 1). Brummer 43 (1789).
-HASP. (numera bl. tillf.) hasp försedd med skruvögla l. dyl. o. avsedd att fästas i dörr(-) l. fönster(karm) l. dyl. BoupptSthm 1675, s. 949 b, Bil. (: skrufaspar, pl.).
-HASTIGHET~002, äv. ~200. (numera bl. tillf.) hastighet varmed en skruv förflyttar sig i sin längdaxels riktning vid skruvning. Tallqvist (1898).
-HJUL.
1) [jfr t. schraubenrad, eng. screw-wheel] tekn. (i skruvväxel ingående) kugghjul anpassat att samarbeta med en skruv (l. ett kugghjul med skruvkuggar); jfr snäck-hjul. Skrufhjulet (på en borrmaskin) har 30 tänder och skrufven är tvågängad. TTekn. 1861, 1: 83.
2) om rotor i form av en skruv med höga gängor; i ssgn skruvhjuls-kompressor.
3) (numera föga br.) till d β, om det hjul (se d. o. 2) som bildas av bladen på en (fartygs)propeller, propeller. AB 1841, nr 221, s. 2. Gernandt KonvLex. 3: 1431 (1893).
Ssgr: skruvhjuls-fräs. tekn. till -hjul 1: fräs (se fräs, sbst.2 1) för framställning av skruvhjul. HufvudkatalSonesson 1920, s. XXIV.
-kompressor. tekn. till -hjul 2, om skruvkompressor. TT 1940, Mek. s. 26. IngHb. 2: 561 (1948).
-kugge. (numera mindre br.) till -hjul 1: skruvkugge. TT 1885, s. 159.
-lyftblock. tekn. till -hjul 1: skruvlyftblock. SvTeknFHb. 37: 19 (1933).
-utväxling. tekn. till -hjul 1, = skruv-utväxling. TT 1898, M. s. 27 (konkret).
-växel. tekn. till -hjul 1: skruvväxel. TT 1886, s. 58.
(d δ) -HOPP. sport. simhopp utfört i samband med kroppens vridning kring dess längdaxel; jfr skruva a γ, δ. IdrBl. 1924, nr 49, s. 3.
-HORN. [jfr t. schraubenhorn, skruvformat horn, skruvhornsget]
1) skruvformat horn; särsk. ss. förled i ssgr.
2) (numera föga br.) skruvantilop. 1Brehm 1: 501 (1874).
Ssgr (till -horn 1, numera föga br.): skruvhorns-, äv. skruvhorn-antilop. (-horn- 18741900. -horns- 19001924) skruvantilop; särsk. i pl., om underfamiljen. 1Brehm 1: 620 (1874). FoFl. 1924, s. 75 (i pl., om underfamiljen).
-får. (-horns-) [jfr t. schraubenhornschaf] den i sht i ä. tid i södra Europa förekommande fårrasen Ovis aries strepsiceros Lin., kännetecknad av långa, skruvformade horn, zackelfår. 1Brehm 1: 521 (1874). NF (1890).
-get. (-horns-) [jfr t. schraubenhornziege] skruvget. NF 1: 768 (1876).
-HUVUD. [jfr t. schraubenkopf] huvud (se d. o. 6 a) på skruv; jfr -skalle. Täubel Boktr. 2: 30 (1823). (Mikroskopen) äro starkt förstorande, och deras skrufhufvuden äro indelade i 60 delar. ASScF 11: 88 (1880).
Ssgr: skruvhuvud- l. skruvhuvuds-fil. (i sht förr) fil för framställning av skruvhuvudspår, skärfil. Almroth Karmarsch 312 (1839).
-spår. spår för skruvmejsel på översidan av skruvhuvud; jfr skruv-skåra, skruv-spår 3. Varulex. Byggn. 2: 95 (1955).
-HYLSA. med skruvgängor försedd hylsa, avsedd för iskruvning i l. av ngt. Löfgren TenngjH I. 2: 245 (i handl. fr. 1706; sannol. avsedd för svarvspindel). Vanliga borrsvängar består av skruvhylsa eller s. k. chuck, vevsläng med handtag samt bröstplatta. Varulex. Byggn. 2: 22 (1955).
-HÅL. (gängat) hål för l. efter skruv l. annat gängat föremål. PH 3: 2155 (1744; för skruv på gevär). Ekman Kont. 268 (1939; efter skruv).
-HÅLLARE.
1) mus. om skruvlåda (se d. o. 2). Norlind AMusH 160 (1920).
2) (i fackspr.) med skruvar försedd hållare (se d. o. 3) för lösblad. PappershVarutermer (1961).
3) urmak. hållare (se d. o. 3) försedd med hål för förvaring av skruvar (av olika storlek l. funktion). —
-HÅRNATE~020. (numera föga br.) skruvnating. Gosselman BlekFl. 218 (1865). Kindberg SvNamn 35 (1905).
-HÄNGSLE. (numera bl. tillf.) hängsle (se d. o. 2) för skruvhylsa. Rinman 1: 1025 (1788).
-HÄVTYG~02 l. ~20. [jfr t. schraubenhebezeug] (numera föga br.) hävtyg vars viktigaste (verkande) del utgöres av en skruv; jfr -domkraft. Hwasser HbLokF 25 (1865).
-INRÄTTNING~020.
1) inrättning (se inrättning, sbst.2 2 b) vars viktigaste (verkande) del utgöres av en l. flera skruvar. Ett efter Ericsson uppkalladt ångfartyg, försedt med hans skruf-inrättning. KrigVAH 1845, s. 36; jfr skruv, sbst.1 d β. VäxtLiv 2: 320 (1934).
2) (†) på svarvstol: verktyg(sdel) för framställning av skruvgängor på skruvämnen; jfr -stål 2. Luttropp Svarfk. 396 (1839).
-INSTÄLLNING~020. inställning (se d. o. 3 a) medelst skruv; äv. konkret, om skruvinrättning (se d. o. 1) medelst vilken sådan inställning sker. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 469 (konkret). Englund EngSvFotogrLex. 62 (1955).
-JÄRN. (skruv- 1682 osv. skruve- 1573) [jfr t. schraubeneisen] järn avsett l. lämpligt för framställning av skruvar (jfr -stål 1); äv. om järnföremål (krok l. beslag l. dyl.) med skruvformad (gängad) fästanordning l. avsett att fästas med en l. flera skruvar; förr äv. om redskap(sdel) av järn använt (använd) vid framställning av skruvgängor på skruvämnen (jfr -skiva 1). Vdÿ groff smedien .. Skruffue Jern 1. GripshR 1573, s. 136. Åkerman Stångj. 151 (1839; för framställning av skruvar). För alla fönstren funnos .. dubbla snickareverksluckor med skruvjärn och fasta skruvar. Gruddbo 496 (1938). Stöd och fästpunkter (för telefontråden) utgöras av isolatorer, vilka skruvas fast på (bl. a.) skruvjärn (krok). SoldISign. 1945, s. 50.
-KAMMARE. (numera föga br.) skruvlåda (se d. o. 2). Hedlund Fiolsp. 9 (1899; på fiol).
-KAPSYL. med skruvgängor försedd kapsyl; jfr -lock, sbst.2, -propp o. -butelj. Östergren (cit. från 1939).
-KIL, sbst.1 (i sht i fackspr.) kil (se kil, sbst.2 II 2) vars vidd l. vinkel l. inställning l. dyl. regleras medelst en skruvanordning; särsk. [jfr t. schraubenrichtkeil] (förr) på bakladdningskanon: medelst skruv rörlig riktkil (se d. o. 3). VetAH 1769, s. 21. UB 6: 55 (1874; om riktkil på kanon). Cannelin (1921).
-KIL, sbst.2, se skruvsir.
-KITT. (i fackspr.) kitt l. pluggmassa avsedd att fästa skruvar i. Varulex. Byggn. 2: 19 (1955).
-KLAMMA. (numera mindre br.) skruvklämma. TT 1899, M. s. 37. Lundberg Lok. 229 (1902).
-KLOPPA. [jfr t. schraubenkluppe] (numera mindre br.) gängkloppa; jfr -klove 2. JGGahn hos Berzelius Kemi 3: 387 (1818). Cannelin (1939).
-KLOVE. (skruv- 1749 osv. skruve- 1584) [jfr t. schraubenkloben]
1) (i sht i fackspr.) klove (se d. o. 2) försedd med skruvanordning för reglering av avståndet mellan käftarna (jfr -stycke 1, -tving). TullbSthm 12/8 1584. 2NF 28: 303 (1918).
2) (†) gängkloppa; jfr -kloppa. Weste FörslSAOB (c. 1815). Dalin (1854).
-KLÄMMA. med skruvanordning försedd klämma (se klämma, sbst. 3); jfr kläm-skruv o. -klamma, -klämmare. Pasch ÅrsbVetA 1848—49, s. 13.
-KLÄMMARE. (numera mindre br.) jfr -klämma. TT 1872, s. 289. LAHT 1909, s. 244.
-KNEKT. [jfr t. schraubenknecht] limknekt (av trä). BoupptVäxjö 1827.
-KNIPPE. bot. ensidigt knippe (se knippa, sbst.1 2) vars sidoaxlar alltid utgå från samma sida av föregående axel; jfr sicksack-knippe, solfjäder-knippe. Lundström Warming 218 (1882).
-KOMPRESSOR. tekn. kompressor (se d. o. b) bestående av två i ett rotorhus placerade, skruvformade rotorer med branta gängor vilka delvis gripa in i varandra (o. fortleda gasen axiellt); jfr -hjuls-kompressor o. skruv, sbst.1 a. TT 1940, M. s. 26. —
-KOPPEL. (i fackspr.) med skruvanordning för hopkoppling försett koppel (se koppel, sbst.1 1); särsk. (järnv.) motsv. koppel, sbst.1 1 d; jfr -koppling. JernkA 1865, s. 6. SvD(B) 1947, nr 339, s. 8 (för järnvägsvagn).
Ssgr (järnv.): skruvkoppel-bygel. Auerbach Tillägg (1918).
-länk. jfr länk 3 a. Auerbach Tillägg (1918).
-KOPPLING. [jfr t. schraubenkupplung] (i fackspr.) hopkoppling medelst skruvanordning; äv. (o. vanl.) konkret: skruvkoppel. SFS 1864, nr 81, s. 3 (konkret, på järnvägsvagn). Klint (1906).
-KORK. med skruvgängor försedd propp l. kapsyl o. d.; jfr -kapsyl, -lock, sbst.2, -propp o. -butelj. UNT 1939, nr 139, s. 8.
(d β) -KORVETT. [jfr t. schraubenkorvette] (förr) jfr -fartyg. TSjöv. 1853, s. 68 (1852).
-KRAFT. kraft alstrad medelst skruv l. gm skruvning. Skruf-kraften skall begagnas vid flere större (engelska) krigsskepp. KrigVAT 1852, s. 98; jfr skruv, sbst.1 d β. SDS 1900, nr 117, s. 4.
-KRAMLA. (i fackspr.) med skruv försedd kramla. SEN 0705 (1954).
-KRAN. kran (se d. o. 4) som inställes medelst skruv(anordning) l. skruvning (kringvridning); jfr skruva a γ. TT 1897, M. s. 90 (i anordning för smörjning). 2UB 1: 533 (1898; till vattenledning).
-KROK. krok vars ena ända är försedd med skruvgängor; jfr -ögla. Nyström Telegr. 381 (1869).
(b) -KROSS. (i fackspr.) kross (se kross, sbst.1 2) vars viktigaste (verkande) del utgöres av en ändlös skruv. IngHb. 4: 640 (1948).
-KUGGE l. (koll.) -KUGG. (i fackspr.) på skruvkugghjul: kugge som bildar en skruvlinje (o. oftast ligger i sned vinkel mot kugghjulets axelriktning); äv. (i formen -kugg) koll. Meijer Maskinelem. 270 (1944; äv. koll.).
-KUGG-HJUL. (i fackspr.) = -hjul 1. SvIndKal. 1918, TillverknReg. s. 124.
(b) -KVARN. kulturhist. (om en köttkvarn påminnande) kvarn (se d. o. 2) för krossning av bär l. potatis o. d., vars viktigaste del består av en i en trumma l. dyl. innesluten ändlös skruv gm vars kringvridning materialet föres mot en perforerad skiva l. dyl. där det sönderdelas. Keyland Allmogekost 2: 90 (1919).
-KÄRNA. (i fackspr.) om den del av en skruvcylinder som befinner sig innanför gängorna; jfr kärna, sbst.1 2. Zidbäck (1890).
-LAD. (förr) skruvformigt lad (se lad, sbst.1). BoupptSthm 1680, s. 363 a, Bil. (efter guldsmed).
-LED. anat. led (se led, sbst.1 1) vars ledpanna rör sig kring ledhuvudet samtidigt som den förflyttas längs rörelseaxeln. Hartelius Anat. 43 (1884).
-LEKA. (i sht i vissa trakter) med skruvgängor försedd lekare (se d. o. 2 a); jfr leka, sbst. 3. TT 1902, M. s. 146 (i kabel på linbana).
-LIGGARE. (i fackspr.) lösbladsbok vars blad o. pärmar hållas samman medelst skruvmekanism; jfr liggare 7. Sillén BokförMet. 1: 126 (1915).
Ssg: skruvliggar-, äv. skruvliggare-blad. (i fackspr.) lösblad till skruvliggare. UNT 1921, nr 7778, s. 3.
-LIK. lik en skruv(s); jfr -formad, -liknande. Möller PrincBot. 27 (1755; om örtstam).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en skruv(s); jfr -formad, -lik. Fröberg Skrädd. 20 (1941; om vindlingar i bomullsfiber).
-LINJE. [jfr t. schraubenlinie] linje (av samma slag som den) som beskrives av en punkt som rör sig längs en skruvyta på likformigt avstånd från centrum av skruvytans axel; ofta liktydigt med: spiral(linje). Luttropp Svarfk. 385 (1839). Refflorna (i gevärslopp) äro numera helicoidala eller jemnt stigande skruflinier. EldhandvSkjutsk. 2: 14 (1877). Högt uppe i luften sväfvade en glada i skruflinjer. Strindberg HMin. 1: 45 (1905).
Ssg: skruvlinje-skär. (i fackspr.) skärande del av verktyg o. d. med formen av en skruvlinje, spiralskär, skruvskär. TNCPubl. 13: 25 (1949).
(d β) -LINJESKEPP~002, äv. ~200. [jfr t. schraubenlinienschiff] (förr) jfr -fartyg. KrigVAT 1850, s. 554.
-LOCK, sbst.1 skruvformad hårlock; jfr korkskruvs-lock. VexjöBl. 1839, nr 15, s. 4 (i pl., om löslockar).
-LOCK, sbst.2 med invändiga skruvgängor försett lock (se lock, sbst.2); jfr -kapsyl, -kork o. -butelj. Ehn liten slät Ask med Skruflåck. BoupptRasbo 1706. Hedberg Bekänna 68 (1947; på konjaksflaska).
(d β) -LOGGERT. (förr) jfr -fartyg. KrigVAT 1858, s. 170 (: skruf-luggert).
-LUCKA. lucka (se lucka, sbst.2 1, 2) försedd med skruvanordning för tillslutning. SDS 1919, nr 10, s. 12.
(b) -LYFTBLOCK~02 l. ~20. tekn. lyftblock i vilket kraftöverföringen mellan snäckhjul o. kättinghjul sker medelst skruvväxel; jfr -block 3, -blocktyg, -hjuls-lyftblock. TT 1897, Allm. s. 6. —
-LÅDA.
1) (†) låda (se låda, sbst.1 1) med skruvlås? 1 .. Contor, huar uthj skruff Lådhor ähre, huilke man uth och inn draga kan, .. till Confectz föruahrande. HovförtärSthm 1654, s. 398, Bil. 6. Ett bord med Skruflåda. Beskow Bruksherrg. 61 (i handl. fr. 1717). Anm. till 1. I de ovan anförda språkproven kan möjl. r vara felaktigt för i; jfr skjuv-låda.
2) mus. på vissa stränginstrument, om den del (utgörande fortsättning av halsens övre del) där stämskruvarna äro fästa; jfr -block 1, -hållare 1, -kammare, -stock 2, -ställe, -trä, -träd 4. 3NF 4: 1107 (1925; på ett slags cittra). Tonkonst. 2: 1335 (1957; på violin).
3) (mera tillf.) på hyvelbänk: bänklåda (se d. o. 2), låda (se låda, sbst.1 2 h). PriskurSkrivRitbABArlöv 1927, s. 81.
-LÅNGA. [efter nor. skrulange] (i vissa trakter o. handel.) långa beredd ss. rotskär (som vid torkningen blir svagt skruvformad); jfr -fisk. GHT 1897, nr 279 B, s. 2. —
-LÅS.
1) (förr) om ett bultlås påminnande lås vars nyckel var en skruv som vid inskjutningen i låset påverkade de fjädrar vilka tillslöto låsanordningen. BoupptRasbo 1706.
2) (numera bl. tillf.) om skruvanordning för fästande av ngt; jfr lås 2. Triewald Förel. 1: 188 (1728, 1735).
-LÄGE. mil. på bakladdningskanon, om den delvis gängade del av kanonloppets bakre del vari kammarskruven skruvas in o. vari stötbottnens främre del befinner sig, då mekanismen är stängd. Holmberg Artill. 3: 47 (1883).
-LÄNK. tekn. regleringsstång l. dyl. försedd med skruvgängor för inställning av längden; jfr länk 3 a. Nerén (1930).
-LÖS. (vard., numera bl. tillf.) som ”har en skruv lös” (se skruv, sbst.1 e α). Wingård Minn. 2: 85 (1846; om huvuden).
-MAKARE-ÄMBETE. (†) i sg. best.: yrket (l. konsten) att tillverka skruvar. BoupptSthm 1671, s. 639.
-MASKIN.
1) maskin för framställning av (gängor på) skruvar; gängmaskin; äv.: maskin för skruvning (iskruvning av skruvar o. d.) l. maskin vars viktigaste (verkande) del utgöres av en skruv. Nordforss (1805). Till (sko)-klackarnas fästande tjenar .. skrufmaskinen. UB 6: 531 (1874). SvIndLex. 1: 561 (1948; för framställning av skruvar o. skruvgängor).
2) (†) till d β: (ång)maskin för drivande av propeller (se d. o. 1). TSjöv. 1853, s. 67 (1852).
-MATARE. tekn. matare (se d. o. 2 a) vars viktigaste (verkande) del utgöres av en l. flera skruvar. IngHb. 2: 309 (1948).
-MATNING. tekn. matning (se mata, v. 5) medelst skruv(matare); jfr -spindel-matning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 93. —
-MEJSEL. mejsel för åtdragning l. lossande av skruvar med skruvhuvudspår; äv. bildl. jfr -nyckel 2, skruvsir. PH 3: 2154 (1744). Industria 1970, nr 7—8, s. 54 (bildl.).
-MEKANIK. jfr mekanik 3 o. -anordning, -mekanism. JernkA 1879, s. 138.
-MEKANISM. (i sht i fackspr.) mekanism vars viktigaste beståndsdel(ar) utgörs (utgöras) av en l. flera skruvar; i sht (mil.) om sådan mekanism för tillslutning av eldrörets bakre del på bakladdningskanon, bestående av kammarskruv o. skruvläge; jfr -anordning, -mekanik, -moder 2. JernkA 1879, s. 138. LbArtill. 23 (1883; på kanon).
-MIKROMETER. [jfr t. schraubenmikrometer] (i fackspr.) mikrometer med mikrometerskruv. JernkA 1829, Bih. s. 311 (1832). BonnierLex. 9: 1167 (1965).
-MIKROSKOP. (numera föga br.) med mikrometerskruv försett mikroskop för avläsning av index på en skala, avläsningsmikroskop. NF 11: 1197 (1887). 2NF (1917).
-MODER. [jfr t. schraubenmutter]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skruvmutter; jfr moder, sbst. 6 b α. ArkliR 1563, avd. 14 (: Skruffmorer, pl.). Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 19 (1942; i skildring av förh. 1717). Skruvmoder (dvs.) skruvmutter. IllSvOrdb. (1955).
2) (numera föga br.) om den gängade delen av skruvläge l. om skruvläge. Runeberg ÅmVetA 1798, s. 22. Skrufläget .. består af skrufmodern och en der framför liggande cylindrisk del. De Ron o. Virgin I. 1—3: 5 (1886). 2UB 9: 650 (1906).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -skiva 1. Levander DalBondek. 2: 73 (1944; om ä. förh.).
Ssgr (numera föga br.): skruvmoders- l. skruvmoder-hylsa. (-moders-) till -moder 2: hylsa omslutande (den gängade delen av) skruvläge. KrigVAT 1851, s. 500.
-segment. (-moders-) till -moder 1: segment (se d. o. 3) av skruvmutter. UB 6: 314 (1874).
-stycke. (-moder-) till -moder 2: metallstycke innehållande skruvläge. UFlott. 3: 85 (1906).
-MOSSA. [jfr t. schraubenmoos, eng. screw-moss] bot. bladmossa tillhörande släktet Tortula Hedw. (Schreb.), som kännetecknas av att sporkapseln har vridna tänder. Hartman Fl. 380 (1849).
-MOTHÅLL~02 l. ~20. tekn. mothåll (se d. o. 1 slutet) vars viktigaste (verkande) del utgöres av en skruv, skruvstopp. TNCPubl. 16: 30 (1949).
-MUTTER. [jfr t. schraubenmutter] mutter (se mutter, sbst.2); äv. mer l. mindre bildl.; jfr -moder 1. DA 1793, nr 174, s. 2. Han ville icke bli inskrifven i samhällets kår, bli ett nummer, ett kugghjul, en skrufmutter. Strindberg TjqvS 2: 80 (1886). jfr (ordlekande, med syftning på mutter, sbst.1 1): Du tänker då på allt, du är som en mor för mej ... skål, min lilla skrufmutter! .. yttrade Grundström. Blanche Tafl. 2: 213 (1867).
-MUTTERSTYCKE. (mera tillf.) på hyvelbänk med låda (se låda, sbst.1 2 h; jfr -låda 3), om den fasta del av bänken i vilken bänkskruven löper, mutterstycke. PriskurSkrivRitbABArlöv 1927, s. 81.
-MÄRLA. (numera bl. mera tillf.) fästanordning bestående av en skruv som i st. f. huvud har en (U-formig) ring; jfr märla, sbst.2 1, o. -krok, -ögla. BoupptSthm 1686, s. 509 b. —
-MÖNSTER. (i sht förr) i fråga om svarvning: mönster (se mönster, sbst.3 1 a) för skruvgängor; särsk. konkret, om skruvpatron l. skruvfoder o. d. försedd (försett) med utvändiga skruvgängor (för att ge skruvrörelse åt spindeln l. skruvgängor åt skruvämne l. dyl.). Almroth Karmarsch 381 (1839; konkret). Luttropp Svarfk. 392 (1839).
-NAGEL. [jfr t. schraubennagel] (numera föga br.) om skruv; särsk. om skruv försedd med huvud. KlädkamRSthm 1676 A, s. 95. Stål Byggn. 1: 307 (1834; i pl., om skruvar med huvuden). KrigVAH 1899, s. 272.
-NATE. bot. skruvnating. Krok o. Almquist Fl. 1: 252 (1903).
-NATING ~na2tiŋ, r.; best. -en. [senare leden avledn. av nate] bot. växten Ruppia spiralis Lin., som har skruvformigt sammandraget skaft för sina fruktställningar, skruvnate; jfr -hårnate, -slånga, -trådnate o. rak, adj. 2 c δ. Hylander NordKärlv. 1: 110 (1953).
-NAVARE. (i fackspr.) jfr -borr, sbst.1 JernkA 1833, s. 665.
-NIPPEL. tekn. med skruvgängor försedd nippel. Nerén HbAut. 2: Pl. XI (1912).
-NYCKEL.
1) [jfr t. schraubenschlüssel, eng. screw-key] verktyg för åtdragning resp. lossande av skruv(bult)ar, muttrar o. d., bestående av en hävarm i vars ena ända finnes ett (antingen åt en sida öppet l. ringformigt) urtag för skruven osv. (jfr hyls-nyckel); äv. (om ä. förh.) om redskap(sdel) för kringvridning av bergborr; jfr nyckel 3. Fast skruvnyckel, vars urtag icke är inställbart för olika storlekar hos skruv l. mutter. Ställbar skruvnyckel, skiftnyckel. VetAH 1740, s. 228 (om redskap för kringvridning av bergborr). Varulex. Byggn. 2: 99 (1955). jfr res-, rör-, universal-skruvnyckel.
2) (numera föga br.) skruvmejsel. Stöckel o. Hertel 34 (1858).
-PALM. [jfr t. schraubenpalme, eng. screw-palm] bot. (i tropiska länder förekommande, i Sv. stundom ss. prydnadsväxt odlad) växt tillhörande familjen Pandanaceæ, som kännetecknas av att bladen oftast sitta skruvformigt ordnade kring stammen; företrädesvis inskränktare, om växt tillhörande släktet Pandanus Lin. fil.; i pl. särsk. om familjen resp. släktet. HbTrädg. 7: 262 (1883; i sg., om släktet). 2NF 20: 1413 (1914; i pl., om familjen). Hylander PrydnV 58 (1948: vitrandig skruvpalm; om Pandanus Veitchii Lem.).
Ssgr (bot.): skruvpalm-släkte(t). om släktet Pandanus Lin. fil. 2SvUppslB (1953).
-växt. växt tillhörande familjen Pandanaceæ; företrädesvis i pl., om familjen. 2SvUppslB (1953).
(e ϑ) -PARTI. (i sht förr) parti skruv. Furuhjelm Männ. 347 (1932; i skildring av förh. i Finl. 1883).
-PASSARE. tekn. passare hos vilken inställningen av avståndet mellan skänklarna regleras medelst en skruv; jfr -cirkel. Smith ReglMaskinritn. 9 (1946).
-PATRON. [jfr t. schraubenpatrone] (i sht förr) tekn. i svarv: gängad patron (se patron, sbst.2 2) avsedd att fästas i spindeln (för gängskärning); äv.: patron försedd med en l. flera sidskruvar för fasthållande av arbetsstycket; jfr -foder, -hylsa, -mönster. Luttropp Svarfk. 60 (1839). UB 6: 311 (1874; försedd med skruvar).
-PENNA. stiftpenna vars stift föres ut o. in medelst skruv; motsatt: tryckpenna; jfr penn-stift 2. KatalÅhlénHolm 1948, Vår. s. 331. —
-PINNE. (i fackspr.) (konisk l.) cylindrisk, (delvis) gängad pinne avsedd att iskruvas i ngt, skruv utan huvud (jfr -stift 1, pinn-skruv); förr sannol. äv. om skruvstycksspindel. Serenius (1734; under vice-pin). Dens. (1741: Skruf-pinna; sannol. på skruvstycke). SEN 240697: 1 (1958).
-PLAN.
1) skruvyta; äv. om skruvrörelse (se d. o. 1) l. dyl.; jfr plan, sbst.1 I 3, 5. Skruvplan .. å plog. Lundell (1893). Harry (som intagit ett sömnmedel) cirklade på golvet i fallande skruvplan som varken föll eller slog ner. Hammenhög Torken 243 (1951).
2) (föga br.) = -flygare; jfr plan, sbst.1 I 6. TT 1945, s. 726. 2SvUppslB 13: 114 (1949).
-PLUGG. tekn. med skruvgängor försedd plugg (se plugg, sbst.1 1); plugg med l. för skruv (att skruva in i pluggen). TT 1879, s. 123. SvD(A) 1966, nr 147, s. 1.
-POLERARE.
1) (numera bl. tillf.) person som (yrkesmässigt) polerar skruvar (i skruvpolermaskin). UB 6: 244 (1874; t. orig.: Schraubenpolierer).
2) urmak. = -polermaskin. SvT 1852, nr 24, s. 4.
-POLERMASKIN~0102. [jfr t. schraubenpoliermaschine] urmak. polermaskin för polering av skruvar; jfr -polerare 2. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 29 (1881).
-PRESS.
1) [jfr t. schraubenpresse, eng. screw press] tekn. press (se press, sbst.1 2) vars presskraft alstras medelst skruv(ar). Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 32 (1755; i smedja). TNCPubl. 29: 29 (1958; för urvattning av trämassa).
2) (†) oeg., om ett slags svarv använd för framställning av bl. a. skruvar; jfr press, sbst.1 2. JernkA 1868, s. 54.
(d β) -PROPELLER. [jfr t. schraubenpropeller, eng. screw-propeller] (numera bl. i skildring av ä. förh.) propeller. TSjöv. 1841, s. 170.
-PROPP. med skruvgängor försedd propp (i sht flaskpropp); jfr -kapsyl, -kork, -lock, sbst.2, o. -butelj. MeddSlöjdF 1884, s. 90 (om flaskpropp).
(a) -PUMP. [jfr t. schraubenpumpe, eng. screw pump] tekn. vattenpump som bygger på den arkimediska skruvens princip. Poppe Uppf. 3: 40 (1833; om arkimedisk skruv). Den självsugande skruvpumpen. DN(B) 1958, nr 15, s. 3.
-PÅLE. [jfr t. schraubenpfahl, eng. screw pile] (i sht i fackspr.) påle (se påle, sbst.2 1) vars nedre ända är försedd med skruvgängor för nedskruvning i (lös) mark l. sjöbotten o. d. TPraktByggn. 1850, s. 27. TT 1896, M. s. 109 (ss. underlag för sågverk på lerjord).
-PÅLNING. (i sht i fackspr.) pålning med skruvpålar. TPraktByggn. 1850, s. 27. —
-RAM. [jfr t. schraub(en)rahmen] ram (se ram, sbst.1 14) vars omkrets regleras medelst en l. flera skruvar; särsk. boktr. motsv. ram, sbst.1 4 slutet. Täubel Boktr. 1: 145 (1823). GrafUppslB (1951).
-REGEL, sbst.1 [jfr t. schraubenregel] el.-tekn. i sg. best., om den regel (se regel, sbst.1 II 2) som säger att riktningen av den magnetiska kraften kring en strömledare sammanfaller med rotationsriktningen hos en högergängad skruv som skruvas i strömmens riktning. TMatFysKemi 1919—20, s. 25.
-REGEL, sbst.2 med skruv försedd regel (se regel, sbst.2 1, 2). 2UB 6: 418 (1904; i lås). Isolatorer, vilka skruvas fast på skruvjärn (krok), på skruvreglar (osv.). SoldISign. 1945, s. 50.
-REGLERING. reglering (se reglera 3) medelst skruv l. skruvning (se skruva a γ). Meyerson SerafimInstr. 96 (1952).
-RING. med (skruvgängor l.) en l. flera skruvar försedd ring (se ring, sbst.1 2), använd ss. fästanordning (jfr -tving); äv. om skruvögla (jfr ring-skruv 1). TullbSthm 20/5 1584 (: skruffringer, pl.; exakt bet. oviss). Hwasser HbLokF 130 (1865). 76 st skrufringar. BoupptVäxjö 1871 (hos järnhandlare; sannol. om skruvöglor).
-RULLBACK~02 l. ~20. tekn. om var o. en av de rullbackar (se rull-back, sbst.2) som användas i maskin för framställning av skruvgängor (på järngängad skruv), gängrullback. TNCPubl. 16: 103 (1949).
-RULLBANA~020. (i fackspr.) jfr -glidbana. SvTeknolFHb. 37: 22 (1933).
-RULLE. [jfr t. schraubrolle] (i fackspr.) på urmakarsvarv l. handsvarv med båge: rulle bestående av två kring axeln sammanskruvade halvor o. använd för svarvning, slipning o. polering. BoupptVäxjö 1809 (efter urfabrikör).
-RULLMASKIN~002. tekn. rullmaskin (med skruvrullbackar) för framställning av skruvar. TNCPubl. 16: 103 (1949).
-RULLNINGSMASKIN~0002. tekn. skruvrullmaskin. 2UB 6: 190 (1904).
-RÖRELSE.
1) [jfr t. schraubenbewegung] rörelse bestående av rotation under samtidig förflyttning i rotationens axelriktning. Almroth Karmarsch 354 (1839).
2) tekn. rörelse åstadkommen medelst en skruv(anordning); i sht förr äv. konkret, motsv. rörelse 16. TT 1895, M. s. 47 (konkret).
-SAX. (i fackspr.) (maskin)sax vars ena, rörliga skär drives medelst en skruvspindel. TT 1894, Allm. s. 200 (om handsax). Därs. 1897, M. s. 91 (om maskinsax).
-SCHACKEL. [jfr t. schraubenschakel, eng. screw shackle] i sht sjöt. schackel med skruvbult l. för hopfästning medelst skruvbult. VaruförtTulltaxa 1: 291 (1912: skrufschaklar, pl.).
-SEGMENT. tekn. segment (se d. o. 3) av skruv l. skruvgänga. TT 1899, Allm. s. 110. —
-SIARE, -SIER, -SIL, -SIR, se skruvsir.
-SITS. (†) bildl., om sadelfasthet. KrigVAH 1828, s. 1. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 55 (1836).
-SKAFT. [jfr t. schraubenschaft] (numera mindre br.) skruvcylinder. UB 6: 176 (1874). Smith ReglMaskinritn. 219 (1949; uppl. 1951: skruvstammen).
-SKALLE. skruvhuvud. Hallström Verkt. 194 (1923).
(d β) -SKEPP. [jfr t. schraubenschiff] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -fartyg. TSjöv. 1851, s. 124.
-SKIVA.
1) metall. järn- l. stålskiva med ett antal med inre gängor försedda hål av olika storlek, genom vilka skruvämnen till små skruvar skruvas för att förses med gängor, gängskiva, snedjärn; jfr -blad 2, -bleck 1, -järn, -moder 3, -stål 2. FörordnUtrWar. 1734, s. A 4 b.
2) (†) regleringsskruv försedd med en skivformig ratt l. knapp för skruvens kringvridning; jfr skruva a γ o. skruv-knapp, -ratt (se skruva ssgr). Meyerson SerafimInstr. 95 (i handl. fr. 1799).
(d δ) -SKOTT. sport. i vissa bollspel: skott med skruv, skruvat (se skruva a δ β') skott. Thulin reducerade till 2—1 genom ett förrädiskt skruvskott. IdrBl. 1935, nr 6, s. 2 (i fråga om bandy).
-SKRIDSKO. (i sht förr) skridsko med fästen för skon, vilka reglerades medelst en l. flera skruvar. Jönsson ÄnSjung. 37 (1947, 1954).
-SKÅRA. skruvhuvudspår. Östergren (1940).
-SKÄR.
1) skruvhuvudspår. HantvB I. 2: 123 (1934).
2) (i fackspr.) skruvlinjeskär. TNCPubl. 13: 25 (1949).
-SKÄRNING. [jfr t. schraubenschneiden] (i fackspr.) skärning av skruvgängor, gängskärning. JournManuf. 3: 241 (1833).
Ssgr (i fackspr.): skruvskärnings-maskin. [jfr t. schraubenschneidmaschine] maskin för skärning av skruvgängor, gängskärningsmaskin. Almroth Karmarsch 382 (1839).
-svarv. jfr -skärnings-maskin. TT 1878, s. 37.
-tyg. (†) = -skärnings-verktyg. WoL (1885; under die, sbst.).
-verktyg. verktyg(sdel) för gängskärning, gängtapp l. gängkloppa o. d. Björkman (1889).
-SLIP. tekn. = -slipverk. TNCPubl. 29: 21 (1958).
-SLIPVERK~02 l. ~20. tekn. kontinuerligt slipverk med skruvmatning. TNCPubl. 29: 21 (1958).
-SLÅNGA. (†) = -nating. Lyttkens Växtn. 1395 (1913).
-SMEDJA. (förr) jfr -fabrik. Linné Vg. 269 (1747).
-SNITT. (numera föga br.) redskap l. redskapsdel för skruvskärning, gängtapp l. gängkloppa l. skruvskiva (se d. o. 1) l. dyl. 1 Bult till skrufsnitt. Ambrosiani DokumPprsbr. 281 (i handl. fr. 1837). Luttropp Svarfk. 260 (1839; om ett slags gängkloppa). BoupptVäxjö 1886.
-SNÄCKA.
1) [jfr t. schraubenschnecke] (numera föga br.) benämning på olika snäckor med skruvformat skal; särsk. dels om snäcka tillhörande släktet Turritella Lam., tornsnäcka, dels om snäcka tillhörande släktet Terebra Brug. (särsk. i pl., om släktet). Oldendorp 1: 127 (1786; sannol. om tornsnäcka). Rebau NatH 1: 705 (1879). 4Brehm 15: 200 (1931; i pl., om släktet Terebra).
2) tekn. om koniskt, gängat föremål, konisk skruv; numera bl. till b: ändlös skruv, snäcka. Triewald Förel. 2: 227 (1729, 1736). SvTeknOrdb. (1946; i skruvväxel).
-SNÖRE. (skruv- 1589 osv. skruve- 1589) [jfr mlt. schrūfsnōr, t. schraubenschnur] (numera bl. i skildring av ä. förh.) snörmakeriarbete (snodd) bestående av skruvformigt snott snöre l. av snöre av silke l. dyl. kring vilket rullats spiraler av guld- l. silvertråd; jfr gans, sbst., lits, sbst.1, pje o. -frans. KlädkamRSthm 1589 A, s. 9 a (: Schruffuesnörer). H. M:tt drotningen till ett öfwertog på en Vnderpels .. 4 al(nar) Schrufsnör wega 1 1/4 lod. Därs. 1640 A, s. 12 b. TurÅ 1950, s. 100 (i skildring av förh. i Bergslagen på 1600-talet). jfr silkes-, ylle-skruvsnöre.
(b) -SPEL. tekn. spel l. vinsch som kännetecknas av att kraftöverföringen sker medelst skruvväxel. TT 1900, Byggn. s. 40. —
-SPETS. spets på skruv; skruvformad spets. TPraktByggn. 1850, s. 51 (på skruvpåle). TT 1883, s. 115 (i pl., om spetsar på ställskruvar). Varulex. Byggn. 2: 13 (1955; på centrumborr).
-SPIK. (i fackspr.) skruvformigt vriden spik (avsedd att slås fast); förr äv. om träskruv; jfr -nagel. (T.) Schraub-Nagel, .. (sv.) skruf-spik, som inskrufwas. Lind 1: 1382 (1749). Dædalus 1957, s. 168.
-SPINDEL. [jfr t. schraubenspindel, eng. screw spindle] (i fackspr.) med skruvgängor försedd (l. för skruvgängor avsedd) spindel, skruv(ämne) l. skruvbult (se d. o. 1) l. skruvformad spindel; med en l. flera skruvar (för fastsättning) försedd spindel. En dåcka medh skruf spindell. BoupptSthm 1682, s. 253 a, Bil. (efter svarvare). JernkA 1840, s. 161 (utgörande skruvämne). Bergholm Fys. 1: 47 (1922; i skruvpress).
Ssgr (i fackspr.): skruvspindel-matning. skruvmatning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 93.
-svarv. svarv med ledarskruv. 2UB 6: 189 (1904).
-SPIRAL. (föremål som bildar en) skruvlinje l. spiral. 2UB 6: 184 (1904). Karleboser. 1: 348 (1936).
-SPJÄLL. spjäll vilkets inställning regleras medelst skruv. DN 1893, nr 8625 B, s. 4. —
-SPÅN. (i fackspr.) skruvformat spån. TNCPubl. 16: 44 (1949).
-SPÅR. (i fackspr.)
1) om det spår l. den fördjupning som skruvgängan bildar i en skruv. TNCPubl. 23: 66 (1954).
2) i inställbar redskapsdel o. d.: spår i vilket en skruv kan förflyttas o. inställas i olika lägen. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 226.
3) skruvhuvudspår; särsk. i ssgn skruvspårs-fräsmaskin.
Ssgr (tekn.): skruvspårs-, äv. skruvspår-fräs. jfr fräs, sbst.2 1; särsk. till -spår 1. Nerén PraktFräsn. 57 (1940).
-fräsmaskin. jfr fräs-maskin 1; särsk. till -spår 3. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 277.
-fräsning. jfr fräsa, v.2; särsk. till -spår 1. TNCPubl. 23: 66 (1954).
-SPÄNNPELARE~0200. bergv. spännpelare som fästes med skruvanordning. TT 1897, Allm. s. 159. —
-STAG. i sht sjöt. medelst skruvanordning fäst l. reglerbart stag. TT 1900, M. s. 111. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-STAM. (i sht i fackspr.) skruvcylinder. Smith ReglMaskinritn. 266 (1949).
-STEG. boktr. medelst skruvar sammanhållet slutsteg. 2UB 10: 189 (1906).
-STEN. [jfr t. schraubenstein, eng. screwstone; fossilens stammar bestå av ringformiga delar, varigm de få viss likhet med skruvar] (†) fossil av tagghuding tillhörande klassen Crinoidea (jfr sjö-lilja 2). Bergman Jordkl. 1: 285 (1773).
-STICKA, se -stycke.
-STIFT.
1) (i fackspr.) med skruvgängor försett stift l. skruvformigt vridet stift, fin skruv(bult) utan huvud l. pinnskruv l. dyl.; jfr -pinne, -spik. Nordforss (1805). Serskilta sorter trådstift äro .. (bl. a.) fyrkantiga vridne stift (skrufstift). Eneberg Karmarsch 2: 626 (1862). Den vanliga handsaxen .. består af två medelst nitning eller skrufstift rörligt förenade skänklar. 2NF 24: 884 (1916).
2) (numera föga br.) om stämskruv på stränginstrument. UB 2: 484 (1873; på harpa).
-STOCK. (skruv- 16761914. skruve- 1689)
1) [jfr t. schraubenstock] (numera föga br.) skruvstycke (se d. o. 1), särsk. om skruvstycke av trä. BoupptSthm 1676, s. 1424 a, Bil. (efter guldsmed). Man (kan) .. begagna .. skrufstock .. till att fastgöra trästycken m. m., hvilka skola sågas. AHB 97: 13 (1879). BoupptVäxjö 1914.
2) (†) på harpa: hals (där stämskruvarna sitta); jfr -träd 4. UB 2: 488 (1873).
-STOL. stol vars sits (medelst skruvanordning) kan vridas runt (o. inställas i olika sitthöjder); jfr snurr-stol o. -fot samt skruva a γ. Crusenstolpe Mor. 3: 312 (1841). De, som leva här ute (i ödemarken), .. skulle gå under, om de kommo till en stad och sattes att slita sina kläder bland skruvstolens folk. Dahlin Canada 34 (1929).
-STOPP. tekn. = -mothåll.
-STOPPARE. sjöt. förhandsstoppare av kraftigare konstruktion, i vilken kättingen stoppas medelst en skruvanordning; jfr slip-stoppare. Weinberg Sjömansk. 112 (1954).
-STYCKE ~styk2e, n.; best. -et; pl. -en (BoupptSthm 1668, s. 1933, osv.) ((†) -er StallRSthm 1579, s. 21); förr äv. -STICKA, f. (skruv- 1552 osv. skruve- 15601579. skruvo- 1565. -sticka 1552. -stycke 1561 osv. -styckie 1560) [jfr dan. o. nor. skruestik(k), skruestikke; av mlt. schrūfstik, schrūfsticken, till sticke, sticken, (spetsig) käpp, griffel o. d. (se sticka, sbst.); sannol. med syftning på skruvspindeln; formen -stycke beror på anslutning till stycke, ting, sak m. m.]
1) (numera vanl. av järn l. stål tillverkat o., t. ex. på arbetsbänk, fast monterat) redskap för fasthållande av arbetsstycken under bearbetningen, bestående av två käftar, den ena fast, den andra (urspr. bl. o. numera vanl. medelst en skruvanordning) inställbar för olika avstånd mellan dem; jfr -klove 1, -stock 1, -städ, -tving. Meyerson VapArboga 101 (i handl. fr. 1552: skrwff sticka; rättat efter hskr.). I stället för den på vanliga skrufstycken alltid närvarande skrufspindeln, medelst hvilken käftarne föras emot eller från hvarandra, är .. (vid Stephens parallellskruvstycke) den för detta ändamål afsedda mekanismen förlagd vid ena sidan. TT 1876, s. 186. Hallström Verkt. 173 (1923). jfr parallell-, rör-, vinkel-skruvstycke.
2) boktr. om en på vissa sättmaskiner förekommande utfällbar travers försedd med en fast o. en medelst skruvanordning förskjutbar käke mellan vilka matrisraderna vid gjutningen fästas. HantvB I. 5: 45 (1937).
Ssgr: skruvstycks-, äv. skruvstyck-back. till -stycke 1, = -stycks-käft; jfr back, sbst.3 3. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 140.
-hylsa. (i fackspr.) till -stycke 1: lös hylsa avsedd att sätta på skruvstyckskäft för bättre fastsättning av vissa arbetsstycken. ArbB 208 (1887).
-käft. till -stycke 1; jfr käft 2 o. -stycks-back. TNCPubl. 16: 96 (1949).
-käke. boktr. till -stycke 2; jfr käke 2. HantvB I. 5: 55 (1937).
-släde. (i fackspr.) till -stycke 1, om den släta redskapsdel på vilken den förskjutbara käften på vissa parallellskruvstycken glider vid reglering av avståndet mellan käftarna. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 282.
-spindel. till -stycke 1, om den skruv(spindel) på skruvstycke varmed avståndet mellan käftarna regleras. Jung Maskinelem. 15 (1916).
-STYRAPPARAT~0002. (i sht i fackspr.) medelst skruvanordning manövrerad styrapparat (styrinrättning). TT 1885, s. 15 (på fartyg).
-STÅL. [jfr t. schraubenstahl]
1) stål för framställning av skruvar. MNC 840 (1956).
2) (numera bl. tillf.) gängstål (för svarvning). BoupptVäxjö 1784. Almroth Karmarsch 379 (1839).
-STÅNG. med skruvgängor försedd stång l. stång medelst vilkens kringvridning ngt kan inställas; jfr -spindel o. skruva a γ. KrigVAH 1810, s. 12 (för riktning av kanon).
-STÄD. (skruv- 1556 osv. skruve- 15591781) skruvstycke (se d. o. 1) vars ena (vanl. fasta) käft är utformad ss. ett mindre städ; ofta allmännare: skruvstycke; särsk. dels i jämförelser, dels mer l. mindre bildl. (jfr slutet). HFinlH 4: 296 (1556: skrwstäd). Sedan militarismen och byråkratismen gripit hela folket och spänt det i sitt skrufstäd, hvar skulle väl den tänkande fortfarande kunna röra sig fritt? NordRevy 1895, s. 791. Hans grepp blir hårdare och hårdare. Hon sitter som i ett skruvstäd. Martinson OsynlÄlsk. 24 (1943). Varulex. Byggn. 2: 106 (1955; äv. med städ). När hamnarna fryser till och jättetankers blir värnlösa som leksaksbåtar i isens skruvstäd. DN(A) 1964, nr 310, s. 3; jfr skruva a ι. jfr parallell-, rör-, vinkel-skruvstäd. särsk. i bildl. uttr. betecknande att ngn råkar l. råkat i klämma l. råkar l. råkat i svårigheter o. d. Han (hon) fick näsa i skrufstädä (= råkade illa ut). Granlund Ordspr. (c. 1880). Du tänker väl .. gifta om dig! .. ”Nej du, den som en gång haft näsan i skrufstädet sticker icke dit den igen”. Schröder Bruksb. 180 (1892).
Ssgr: skruvstäds-back. back (se back, sbst.3 3) l. käft på skruvstäd; jfr -städs-käke. Zidbäck (1890).
-borrstol. (i sht förr) borrstol i vilken arbetsstycket fasthålles medelst skruvstycke. Schulthess (1885).
-bänk. (numera bl. tillf.) arbetsbänk med skruvstäd l. avsedd att fastsätta skruvstäd på. WTrolle (1770) hos Trolle-Bonde Hesselby 130.
-grepp. skruvstäds grepp l. (vanl.) skruvstädsliknande grepp. Han tryckte Geralds hand med ett skrufstädsgrepp. GHT 1895, nr 225, s. 2.
-klove. klove (se d. o. 2) avsedd att fastspännas i skruvstäd o. med uppgift att fasthålla arbetsstycket l. om de båda käftarna i ett skruvstäd; jfr skruv-stycks-hylsa. Schulthess (1885). Vising (1936; under mordache).
-käke. skruvstädsback; äv. om ngt som liknar en skruvstädsback. Ruhe Hurley Vild. 282 (1928; om de öppnade skalen hos jättemussla).
-lik. (-städ- 1845, 1867) lik ett skruvstäd(s). Polacken .. förmådde (icke) befria sig ur det skrufstädlika tag, hvari han fastnat. Mellin Nov. 2: 107 (1845, 1867).
-liknande, p. adj. som liknar ett skruvstäd(s) l. ett skruvstädsgrepp l. dyl. Swing 1921, nr 18, s. 6 (om benkoppling i brottning). Kulturen 1957, s. 55 (om apparat).
-tag. (-städ- 1936) skruvstädsliknande tag. Slammet (i saltträsket) börjar ta skruvstädtag om fötterna. Hörner ResLop 159 (1936).
-STÄLLE. (†) på fiol l. luta: skruvlåda (se d. o. 2). Lind (1749; under wirbel). Deleen 912 (1836).
-STÄLLNING. (förr) ställning för provdocka (se prov-docka, sbst.2), bestående av en skruvliknande fot. Östergren (cit. från 1926).
-SYSTEM, sbst.1 (sbst.2 se skruva ssgr). tekn. system (i form av tabeller) av olika skruvgängor (med hänsyn till skruvarnas diameter, stigning o. d.), gängsystem. NF 14: 1341 (1890).
-SÄNG. (skruv- 16591676. skruve- 1672) (numera föga br.) (monterbar) säng (särsk. av järn) vars delar hållas samman med skruvar. BoupptSthm 1680, s. 168 a (1659). Därs. 1676, s. 1488 b.
(e ϑ) -SÄSONG. (i sht i skildring av ä. förh. i Finl.) säsong då man (ofta) spelar skruv. Mörne Strandb. 1: 95 (1915).
-TACKEL. sjöt. = ansättnings-skruv 2; jfr rigg-skruv 1, vant-skruv. Wrangel SvFlBok 218 (1898).
-TANDMOSSA. bot. bladmossan Barbula unguiculata Hedw., vars sporkapsel har skruvlikt vridna tänder. Ursing SvVäxt. Krypt. 92 (1949).
-TAPP.
1) med skruvgängor försedd tapp (för tillslutning av t. ex. tunna); äv. om skruvkärna; jfr -bult 1. Lind (1749). Wallerius ChemPhys. 1: 36 (1759; i separertratt). Gängorna, som sitta på en cylindrisk kärna, skruvtappen. Östergren (1940).
2) (numera föga br.) gängtapp; jfr -bult 2. Spegel (1712). Blomgren o. Nilsson SvEngO (1939).
-TEN. (numera föga br.) = -bult 1. Lind 1: 1382 (1749). Heinrich (1828).
-TILLVERKNING~020. JernkA 1868, s. 92.
-TRANSPORTÖR. (i fackspr.) transportanordning bestående av en längsgående skruv i en öppen l. sluten ränna; jfr -trumma 1 o. skruv, sbst.1 a. VermlBergsmFA 1895, s. 18.
-TRAPPA. (numera föga br.) spiraltrappa, vindeltrappa. Möller (1807).
-TRATT. (skruv- 17961847. skruve- 1796) (förr) tratt försedd med skruvgängor för isättning av pipar (se pip, sbst.1 2 c) av olika slag. Bläck saker .. En Skrufwe tratt med 3 st. Pipor. HdlVLBibl. 1796, fol. 136. —
-TRUMMA. tekn.
1) trumma med skruv l. försedd med invändiga skruvgängor (o. utgörande l. ingående i skruvtransportör). TT 1878, s. 210.
2) kring mikrometerskruv anbragt trumma med index som möjliggör avläsning av bråkdelar av ett varv. 2NF 18: 478 (1912).
-TRYCK. medelst skruvanordning åstadkommet tryck. 2UB 9: 271 (1905).
-TRÅD.
1) metall. metalltråd för framställning av skruvar. SvTeknUppslB 2: 81 (1939).
2) [jfr t. schraubendraht] (numera föga br.) med fina skruvgängor försedd l. skruvformigt snodd l. tvinnad fin guld- l. silvertråd för filigransarbeten. Almroth Karmarsch 390 (1839). Schulthess (1885).
Ssg (till -tråd 1; metall.): skruvtråds-, äv. skruvtråd-mässing. HbVerkstTekn. 1: 266 (1944).
-TRÅDNATE. (†) skruvnating. Thedenius FlUplSöderm. 82 (1871). Nyman FanerogFl. 7 (1873). jfr: Skruf-Trådnate. Gosselman BlekFl. 31 (1865; s. 218 rättat till (-)Hårnate).
-TRÄ. (förr) på stråkharpa: tvärträ l. ok vari stämskruvarna voro fästa; jfr -låda 2, -träd 4. Andersson Stråkh. 29 (1923).
-TRÄD. [jfr t. schraubenbaum (i bet. 1 o. 2), eng. screw-tree (i bet. 1)]
1) (†) träd tillhörande det tropiska släktet Helicteres Lin., vars frukter oftast äro skruvformigt vridna. Deleen 1: 316 (1806). Därs. 2: 173 (1807).
2) (mindre br.) träd tillhörande skruvpalmsläktet. SvUppslB 20: 1239 (1934). 2SvUppslB 26: 423 (1953).
3) (†) skruvstycke (se d. o. 1) av trä; jfr -stock 1. Dähnert (1784).
4) (†) = -stock 2; jfr -låda 2, -trä. Wallenberg HomIl. 9: 187 (1814).
(d β) -TURBIN. (numera föga br.) propellerturbin. TT 1873, s. 156. Därs. 1877, s. 85.
-TURNIKETT. (förr) turnikett försedd med skruvanordning för gördelns åtdragande. SamlFörfArméen 5: 632 (1856: Skruf-Tourniquetter, pl.).
-TVING. [jfr lt. schruwdwing, t. schraub(en)zwinge] för pressning av arbetsstycken mot varandra o. d. använt (vanl. U-format, stundom av en hel l. delad ring bestående) verktyg vars presskraft åstadkommes gm att den ena skänkeln (resp. en l. flera punkter på ringen) är (äro) försedd(a) med en mot den andra skänkeln (resp. mot ringens mitt) rörlig skruv (l., i utvidgad anv., gm att den ena skänkeln är rörlig mot den andra); jfr -klove 1, -knekt, -tvinga, -tvingare, -tvång, -tvänge. BoupptSthm 26/1 1655. Jag sänder Hans .. 2 skruftvingar att fästa trästyckena vid bordet när han sågar och hyflar. Strindberg Brev 8: 191 (1891). Skruvtvingar av trä med fasta griparmar och av järn med en fast och en rörlig griparm används huvudsakligen vid limning. Varulex. Byggn. 2: 108 (1955). jfr parallell-skruvtving.
-TVINGA. (†) skruvtving. Hygiea 1856, s. 224.
-TVINGARE. [jfr t. schraubenzwinger] (numera föga br.) skruvtving. BoupptVäxjö 1797. MedelprisPersedlar InstrUppb. 17 (1896).
-TVÅNG. (†) skruvtving. Lind (1749). Meurman (1847).
-TVÄNGE. (†) skruvtving. Nordforss 2: 1157 (1805). Meurman (1847).
-TYG. [jfr t. schraubenzeug] (†) verktyg vars viktigaste (verkande) del består av en skruv(anordning); äv.: verktyg för framställning av skruvgängor på skruvämnen. 4. st. Skruf tyg med Jern. BoupptSthm 1672, s. 1077 a (efter snickare). VetAH 1740, s. 242 (i pl., om skruvdomkrafter). Skruftyg, Skrufkloppor, Skrufskifvor, fås bäst från Sheffield. Nisbeth (1870).
-TÅNG. [jfr t. schraubenzange] (numera mindre br.) (medelst en skruvanordning inställbar) tång (med på insidan räfflade käftar) l. (mindre) klove (se d. o. 2) avsedd att fasthålla föremål med l. åtdraga l. lossa skruvar l. muttrar o. d. med (förr särsk. om stiftklove l. filklove); äv. bildl.; jfr -nyckel 1 o. rör-tång. 3 st. skrufftonger; 8 st. krumbetonger. BtÅboH I. 13: 302 (1638; i bouppteckning efter guldsmed). (Guldsmeden) skrufvar fast ena ändan af (pansar-)kedjan i en stark skruftång. MeddSlöjdF 1897, 1: 81. (Metalltryckaren som är ond på sin rival, notarien, säger:) Nu ska ni få se på annat, tjo, nu ska ni få se på en patenterad skruvtång! Blomberg Överg. 113 (1915). TT 1953, s. 68.
-TÄRNING. (†) skruvmutter. Möller 2: 847 (1785). Deleen 705 (1836).
(b) -UTVÄXLING~020. tekn. utväxling som äger rum medelst skruvväxel; äv. konkret: skruvväxel. TT 1878, s. 14. Därs. 1901, M. s. 44 (konkret).
-VARV. varv (av den form) som en gänga gör runt en skruv. NF 10: 1564 (1886).
-VENTIL. [jfr t. schraubenventil] (numera bl. tillf.) ventil som utgöres av l. öppnas o. tillslutes medelst skruvanordning. SvT 1852, nr 33, s. 1.
(d β) -VENTILATOR. [jfr t. schraubenventilator] (numera föga br.) = -fläkt. JernkA 1894, s. 346. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 572. —
-VERK. [jfr mlt. schrūfwerk, t. schraub(en)werk] skruvanordning l. skruvapparat (se d. o. 1); äv. oeg. l. bildl. Hiärne 2Anl. 140 (1706; oeg.). NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 91.
-VIND. (skruv- 15581890. skruve- 15411554) [jfr t. schraubenwinde] (†) skruvdomkraft l. dyl. VaruhusR 1541 (: skruffwe wintth). Zidbäck (1890).
-VINGE.
1) på skruv: vinge som tjänar ss. handtag vid skruvens kringvridning. Täubel Boktr. 2: 30 (1823).
2) (†) till d β, = -flygare. Hermodsson Flygk. 1: 5 (1910).
-VINKEL.
1) (numera föga br.) i fråga om ngt som bildar en skruvlinje l. skruvyta: stigningsvinkel; jfr skruvnings-vinkel. KrigVAT 1848, s. 71. Lundell (1893).
2) (förr) medelst skruvanordning inställbar, vinkelformad apparat avsedd att fixera munnen i öppen ställning vid medicinsk behandling av mun l. hals. FörhLäkS 1869, s. 290.
-VRED. (†) verktyg för kringvridning av skruvar. VetAH 1769, s. 23.
-VRIDEN, p. adj. vriden i skruvform (se d. o. 1), skruvlikt vriden. Hartman Fl. XIV (1820; om blad på växter).
-VRIDNING. skruvformad vridning; äv. konkret(are), övergående till att beteckna skruvlikt vriden del av föremål. LfF 1883, s. 227 (i pl., konkretare, om krökningar på järnväg). Därs. 1910, s. 189.
(b) -VÄXEL. tekn. anordning för kraftöverföring mellan (i sht i rät vinkel) korsande axlar, bestående av en ändlös skruv o. ett skruvhjul (se d. o. 1) vilkas gängor gripa in i varandra, snäckväxel. Linvalsen (i en hiss) drifves från motorn medels en skrufväxel. TT 1900, M. s. 40. —
-YTA. [jfr t. schraubenfläche] (i fackspr.) yta som alstras av en linje (generatris) som roterar runt en axel under förflyttning i axelriktningen med en mot rotationshastigheten proportionell hastighet; yta som bildas av (l. liknar) hela l. en del av (den ena sidan, räknat från gängans botten till dess ytterkontur, av) gängan runt en skruv l. annat gängat föremål. TSjöv. 1841, s. 168 (i fråga om propeller); jfr skruv, sbst.1 d β. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 46 (på skruvar). TNCPubl. 12: 40 (1948).
-ZIEHER, -ZIR, se skruvsir.
(d β) -ÅNGARE. [jfr t. schraubendampfer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -fartyg o. -ångfartyg. GHT 1860, nr 1, s. 2.
(d β) -ÅNGFARTYG~002. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -fartyg o. -ångare. Wallin Bref 297 (1849).
(d β) -ÅNGFREGATT~002. (förr) jfr -fartyg o. -fregatt. KrigVAT 1859, s. 185.
(d β) -ÅNGKORVETT~002. (förr) jfr -fartyg o. -korvett. TSjöv. 1853, s. 179.
-ÄLTARE. (numera bl. mera tillf.) redskap för ältning, vars viktigaste (verkande) del består av en skruv. TT 1887, s. 176.
-ÄMNE. ämne till en l. flera skruvar. Almroth Karmarsch 369 (1839).
-ÄNDA, äv. -ÄNDE. om den med gängor försedda ändan (delen) av skruv l. annat delvis gängat föremål. VetAH 1769, s. 22. Skrufändarne på alla skrufhakar (skola) hafva samma groflek. Wrangel HbHästv. 842 (1886).
-ÖGLA. fästanordning bestående av en metalltråd vars ena ända bildar en sluten ring l. ögla o. vars andra, raka ända har formen av en (trä)skruv; jfr -krok, -märla, -ring. BoupptVäxjö 1871 (: skrufyglor, pl.).
B (†): SKRUVE-BORR, se A.
-BÅGE. skruvstycke (se d. o. 1)? 3 Snideiärn och 2 Skruuffwebågar. BoupptSthm 1689, s. 1091 a, Bil. (i förteckning över klensmeds verktyg).
-FRANS, -HAKE, -JÄRN, -KLOVE, -SNÖRE, -STOCK, -STYCKE, -STÄD, -SÄNG, -TRATT, -VIND, se A.
C (†): SKRUVEN-SIER, -SIR, -SÄR, se skruvsir.
D (†): SKRUVO-STYCKE, se A.
Spoiler title