SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STICKA stik3a2, v.1 -er stik4er (pass. -es32 l. sticks stik4s), stack stak4 (stucko stuk3ω2), stuckit stuk3it2, stucken stuk3en2; l. STICKAS stik3as2, v. dep. (se III), -es l. sticks, stacks, stuckos, stuckits. Anm. Det är (i sht i ä. språkprov) ofta omöjligt att avgöra om ipf. sg. stack är att hänföra hit l. till STINGA, v. (se äv. anm. sp. 11839). Alla osäkra fall har förts hit. (pr. sg. akt. stickar Schroderus Comenius 771 (1639: vthstickar), Cellarius 175 (1729); sticker Joh. 20: 25 (NT 1526) osv. — pr. sg. pass. o. dep. stickas ÖfversHortVännGbgFörh. 1887, s. 70 (: afstickas), Wrangel SvFlBok 226 (1898: påstickas); stickes PErici Musæus 1: 133 b (1582) osv.; sticks Linné Skr. 5: 178 (1732: neder) osv. — ipf. sg. akt. stack (-ach, -ak) JönkTb. 112 (1525) osv.; steckte Sylvius Curtius 103 (1682). — ipf. sg. pass. o. dep. stacks (-aks, -ax) VinkällRSthm 1581 (: affstackz) osv.; stichtes Widekindi KrijgH 208 (1671: instichtes). — ipf. pl. akt. stickade Teitt Klag. 212 (1555: stickade .. ifrå); stucke Svart G1 41 (1561: stucke tilhope), KKD 12: 317 (1705: stucke uth); stucko Balck Es. 172 (1603) osv.; stuko OSPT 1687, nr 44, s. 5 (: upstuko). — ipf. pl. pass. o. dep. stuckos Nordberg C12 1: 865 (1740: stuckos af) osv. — sup. stickiet RA II. 2: 23 (1617: stickiet sigh in); stickit Hall KultInt. 101 (i handl. fr. 1641: stickit sigh in); sticht BL 11: 82 (i handl. fr. 1690: utsticht); stickt Roland Minn. 18 (c. 1748: förstickt sig); stuchit VadstÄTb. 121 (1587); stucket (stuche, -kk-, -edt, -ett) VinkällRSthm 1581 (: affstuckett), Fernow Värmel. 248 (1773); stuckit (-kk-, -idt, -itt) UpplDomb. 8: 140 (1586) osv.; stukit (-et) VadstÄTb. 404 (1608), HFinlÖ 429 (1730: stukit .. ner); stycket SUFinlH 2: 352 (1607: förstycket sig); ståket Lagerberg Dagb. 57 (1711: utståket). — p. pf. stickad (stik-, -at(t), -ed) VRP 1659, s. 1184 (: utstickatt, r. l. f. sg.), BoupptSthm 1674, s. 193 b (: opstikadhe, pl.); sticken (1784: solsticken); stijckken 3SthmTb. 13: 490 (1623); stucken (-in) AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 4 b (1587: instucket, n. sg.) osv.; stuckit (-itt), n. sg. 2SthmTb. 7: 366 (1587: vthstuckitt), Berzelius Brev 13: 30 (1823); stukin Ekeblad Bref 1: 231 (1653: ihiälstukin); stukna (-e), pl. Messenius Sign. 25 (1612), VDAkt. 1781, nr 642 (: instukne)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se STICKARE, sbst.1).
Ordformer
(steck- 15601841 (: Steckbetlar). stek- i ssg 1789 (: Stekhål). stich- 1641 (: afsticha, inf.)1690 (: utsticht, sup.). stick- (-kk-) 1526 osv. stiich- 1578. stijck- 1559 (: Stijcke suer)c. 1695 (: Stijck-Lijna). stik- 1526c. 1850 (: stikstygn). stÿck- c. 1600. stäck- i ssgr 1543 (: stäckturkossz; rättat efter hskr.), 1676 (: Stockholet, felaktigt för Stäckholet)1881 (: stäckholz). stäk- c. 1555 (: vpstäkere)1749. stäkä- i ssg 1576 (: stäkä iern). -a 1541 osv. -as, dep. 1582 (: stickes, pr. sg.) osv. -ia 1621 (: vthstickia)1685. -ias, dep. c. 15801639)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. stikke nybildning till STINGA, utgående från ipf. (o. imper.) sg. med assimilation nk>kk; delvis i bet. I 911, 1317 dock av (m)lt. l. (mh)t. stikken, sticken, sticka (i bet. I 9), fästa, brodera o. d. (se STICKA, v.2), o. av (m)lt. l. (mh)t. stekken (av fht. stecchan), av ett germ. stakjan, kausativum till det starka v. som föreligger i fsax. stekan, mlt. steken, fht. stehhan, (mh)t. stechen, rotbesläktat med STAKE, l. möjl. urspr. av ett germ. starkt v. stikan (jfr STICKA, sbst.1), med anslutning till ombildningen av STINGA; formerna med -e- o. -ä- direkt lån från västgerm. spr. (se ovan). — Jfr ETIKETT, STECKPALM, STEKBUTTEL, STEKEPENNING, STEKJÄRN, sbst.2, STICK, sbst.1, STICKA, sbst.1, STICKA, v.2—6, STICKAMETZ, STICKANDE, -STICKEL, STICKEN, STICKERA, STICKFLUSS, STICKLA, v.2, STICKLING, sbst.3—4, STICKS, sbst.1, STUCKENHET]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr. o. intr.
1) spetsa (ngt på ngt) o. d. 2) föra l. trycka ett spetsigt föremål mot l. in i ngt (o. på så sätt göra hål) o. d. Härunder bl. a. i fråga om (starr)-operation o. d. (a); i fråga om att slakta djur (b); ta upp (växt) gm stickande (f); öppna uttagningshål i smältugn o. få (metall) att rinna ut (h). 3) i fråga om att sticka med stickvapen. Härunder bl. a. sticka ihjäl ngn o. d. (a); ss. vbalsbst. -ande, om tornering (c). 4) i fråga om att rista med stickel o. d.: gravera o. d. 5) om insekt med gadd (äv. om orm): föra in gadden i (ngn) o. d. 6) om tagg l. torn o. d.: tränga in i (ngn l. kroppsdel). 7) om spetsigt föremål i allmänhet: tränga in i (ngn l. ngt). 8) för hand införa skärande verktyg i trä för utskärning o. d. 9) i fråga om att föra in ngt i l. genom ngt (i sht en öppning) o. d. Härunder bl. a. med avs. på lök l. frö o. d. som föres ned i jorden (d); med näsa ss. obj. (g); med fot ss. obj. (i); (i Finl.) i uttr. sticka ngt hos sig (j); i vissa eg. o. bildl. uttr., t. ex. sticka svärdet i skidan, huvudet i sanden o. d. (k); sjöt. fästa lina o. d. gm att lägga den om ngt o. d. (o); oeg. l. bildl. Härunder bl. a. sticka under stol med ngt o. d. (q). 10) föra fram (ngt) så att det får en framskjuten ställning o. d.; äv. intr.: komma till synes o. d. Härunder bl. a. om häst: skjuta fram huvudet o. d. (d). 11) sticka i den l. den färgen o. d. 12) sjöt. med avs. på tåg o. d.: låta löpa ut utan att släppa. 13) om fartyg: gå, ligga (så l. så djupt) o. d. 14) i fråga om att räcka l. ge ngn ngt o. d. 15) gömma (ngn) o. d. 16) med adverbiell bestämning: (hastigt l. plötsligt) ge sig iväg (från l. till en plats) o. d. Härunder bl. a. sticka till sjöss (c). 17) utan bestämning: (hastigt l. plötsligt) ge sig iväg o. d. 18) i fråga om att känna en förnimmelse som om ngn l. ngt skulle sticka (i bet. 2, 57) en. Härunder: om solen (a); opers., i uttr. det sticker i sidan o. d. (b); i p. pr., om värk o. d. (c); ss. vbalsbst. -ning, konkretare (d). 19) i fråga om smak- l. luktförnimmelser. 20) i fråga om synförnimmelser. Härunder bl. a. uttr. ngt sticker ngn i ögonen o. d. 21) bildl. anv. av 1820. 22) kortsp. spela ut kort med högre valör än (förut utslaget kort), övertrumfa o. d. 23) åsätta (så l. så högt) pris på (vara vid försäljning). 24) besticka.
II. refl.
1) motsv. I 2. 2) motsv. I 2 (, 6, 7), om person: oavsiktligt komma emot spetsigt föremål som intränger i kroppen o. d. 3) motsv. I 3: (döda sig gm att) stöta stickvapen i l. genom sig o. d. 4) motsv. I 9, i uttr. sticka sig i vägen o. d. 5) motsv. I 10: skjuta fram l. ut o. d. 6) motsv. I 15, 16 e, i uttr. sticka sig ur vägen o. d. 7) motsv. I 1516: (snabbt l. i hemlighet l. för att gömma sig o. d.) bege sig iväg (till en plats o. d.); äv.: gömma sig; numera bl. i Finl.: (snabbt l. för en kort stund) bege sig iväg osv.
III. dep.
1) motsv. I 2, 3: sticka. 2) motsv. I 5, om insekt o. d.: sticka. 3) motsv. I 6, om spetsig (del av) växt: sticka m. m. 4) motsv. I 7, om spetsigt föremål i allmänhet: sticka.
I. tr. o. intr.
1) föra l. trycka l. skjuta l. stöta in (ngt på ngt spetsigt, i sht spett o. d.); spetsa (ngt); jfr 2 c. Sticka fast på spett at stekas. Björkegren 293 (1784). Med snabba och säkra grepp vände och vredo .. (indianerna) på köttet, som stuckits på spett, tills den delikata brunstekta färgen kom fram. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 155 (1932). Sticka en sillbit på gaffeln. IllSvOrdb. (1955). — jfr AN-STICKA.
2) med personsubj.: föra l. trycka l. stöta ett mer l. mindre spetsigt l. långsmalt l. med spetsar försett föremål (mot l.) in i (ngn l. ngt); på sådant sätt genomborra (ngn) l. åstadkomma ett l. flera hål i (ngt), ge (ngn l. ngt) ett l. flera stick (se STICK, sbst.1 I 1; äv. i uttr. sticka ngn l. ngt med ngt); äv. dels med obj. betecknande det spetsiga föremålet osv.: föra osv. (ett spetsigt osv. föremål in i l. genom ngn l. ngt), dels med obj. betecknande åstadkommet hål l. märke o. d.; äv. om ngt sakligt uppfattat ss. agerande; äv. dels med obj. ersatt av prep.-uttr., dels utan obj.; äv. i vissa speciellare l. utvidgade (resultativa) anv. (se a—i, k, l); jfr STINGA I 1. Sticka ngn med en nål. Sticka hål i l. på papperet med en kniv. Vi stack fullt med hål i apelsinen. Man drev på oxarna genom att sticka dem med pikar. Wäxtediwr .. dragha sigh samman när man sticker eller hårdt tagher på them .. Sådanne äre Muslor, Ostrer (osv.). Forsius Phys. 159 (1611). (Tjurfäktningen kom inte till stånd) emedan våra .. tjurar, i trots af alla piccadorernes stickningar, stötar och granater, icke kunde bringas ur sin philosophiska köld. Palmblad Nov. 1: 43 (1840); jfr 3. Efter 7 dygn bör (stilton-)osten vara torr .. Det är .. vanligt att nu sticka eller pricka osten. LB 3: 601 (1906). Stack nu gaffeln i en stor köttbulle och började rundäta den. Östergren (1946). — jfr AN-, BORT-, EFTER-, GENOM-, IN-, NAGEL-, NED-, SMÅ-, SÖM-, SÖNDER-, UPP-, UT-STICKA m. fl. o. NÅL-STICKNING samt NÅL-STUCKEN. — särsk.
a) i fråga om operativa ingrepp (ngn gg äv. uppsåtligt skadande) med kniv l. nål l. annat spetsigt l. vasst instrument; i fackspr. numera bl. i fråga om numera obrukliga sätt för starroperation, i sådana uttr. som sticka starren, sticka ngn för starr(en), se STARR, sbst.2 b. Jag skulle kunna sticka ögonen ur dig! (jfr m δ). Prophossen skulle sticka strax .. (bredvid ärret på ryggen) til at försökia om .. (kvinnan) kunde tåla dhet han stucke nålen så diupt inn dher, som opå sielfwe ärret. BtFinlH 2: 362 (1671). Intet bör .. (bölden) stickas, förr än han är wäl mogen. Lindestolpe Pest. 59 (1711). De ryckningar, som förorsakas, när en nerve stickes, bli alt starkare och starkare. Rosenstein Comp. 202 (1738). Skall (mannen) .. till sin glädje se, / Att ni af rädsla har en åder låtit sticka? CIHallman 287 (1778). Sticka hål på en böld. Östergren (1946). — jfr UNDER-STICKA o. STARR-STICKNING.
b) (i sht i fackspr.) i fråga om att med kniv l. annat spetsigt l. vasst verktyg l. vapen gm stickande döda djur; i sht i fråga om att vid slakt l. vid jakt avliva djur gm att på sådant sätt tömma det på blod (särsk. gm att avskära halspulsådern); äv. i utvidgad anv., i fråga om att fånga (o. döda) fisk l. säl o. d. med ljuster o. d.; äv. med bestämning angivande resultatet. En kalv skall stickas i halsen. (Eleasar) kom sigh vnder Elephanten, och stack honom, så at Elephanten om kull föll på honom. 1Mack. 6: 46 (Bib. 1541; Apokr. 1921: gav .. en stöt). (Lagmannen borde) skaffa lösz och orenlighet ifrån sin kropp .. synnerligen torr snor ifrån ärmar och bröst och af skälar i skären, dem han hade mycken lust hwarje år simmande sticka med ljuster. UrkFinlÖ II. 1: 146 (1647). Det hade varit ute med Konungen, om icke Zamaleski .. hade kommit och stuckit ihjäl vilddjuret som redan hölt på att gifva Konungen sin bane. Kexél 2: 36 (1781). Gris, som skall stekas, bör ej vara yngre än 5—6 veckor och bör stickas och urtagas dagen innan den skall användas. Langlet Husm. 287 (1883). (Männen ljustrade) där vattnet var grundare och fisken därför lätt att sticka. Berg Sjöf. 85 (1910). Kungen skrek som en stucken gris. Widding Major. 141 (1969).
c) i fråga om att gm att införa ett spetsigt föremål i ngt fästa det spetsiga föremålet l. det vari det införes; särsk. i uttr. sticka fast ngt; jfr 9. Hon stack häftstiftet i väggen. Man .. sticker fast een Knapnåål (i pappskivan). Rålamb 4: 111 (1690). (Tjuren hade) en blå och hvit bandros, stucken fast med en hvass jernkrok på ena bogen. Lundgren MålAnt. 1: 171 (1870). (Vallflickan) byggde åt sig en liten stuga vid stenen, gjorde ett plank, en grind, ett fähus, stack fyra pinnar under hvar tallkott och fick sju riktigt feta kor. Topelius Läsn. 8: 9 (1896). (Kvinnan fick) papegojfjädrar, som hon .. stack fast i nackluvan sin. Högberg Storf. 198 (1915).
d) sömn. i p. pf. i adjektivisk anv., om knypplingsmönster: åstadkommet medelst stickning med nål i en kring knyppeldynans trärulle fäst pappersremsa. SvSlöjdFT 1909, s. 32.
e) (numera bl. tillf.) i uttr. sticka i maten, peta i maten (se PETA, v. 1 b). Sitta och sticka i maten. Björkegren 1: 1139 (1784). Pappa tyckte om all sorts mat, tänk så skönt för honom! Därför såg han inte gärna, att någon stack i maten. Lidforss Strömgren Förgångn. 71 (1925).
f) med avs. på växt (i sht dels sparris, dels ogräs): föra ned ett spetsigt, skärande verktyg (t. ex. en tistelstickare) i jorden o. därmed ta upp (för att erhålla skotten l. för att ta upp roten); jfr g. Sticka maskrosor i gräsmattan. Fjerde året begynner man at skära eller sticka Sparrisen. Retzius FlOec. 81 (1806). (Sparrisskotten) stickas eller afskäras, medan de ännu befinna sig i jordytan och således äro oberörda af solljuset. Jönsson Gagnv. 147 (1910). Vem stack nu tistlarna .. och vem höll efter vitroten? Lindqvist Herr. 205 (1917).
g) [jfr f] i fråga om att (gräva gm att) sticka ett redskap (spade o. d.) i jorden (o. sålunda avskära ett stycke); i sht i fråga om att på sådant sätt ta upp torv i torvmosse; äv. (metall.) allmännare, i fråga om att avskära ngt med skärande verktyg. Ekblad 124 (1764). De ifrågavarande göten utvalsades till band, ur hvilka sträckprofven stuckos direkt. JernkA 1902, s. 328. (Torven) stickes och skäres för hand i tegelformade stycken, vilka utläggas på fältet till torkning (sticktorv, skärtorv). SvIndustri 236 (1935). — jfr AV-, OM-STICKA. — särsk. [efter t. butter stechen] (†) i utvidgad anv., i uttr. sticka smör, ta prov på smör med smörborr. Lind 1: 1465 (1749: stäka).
h) (förr) med avs. på smält metall i smältugn: bringa att rinna ut gm att med ett spetsigt verktyg (stickjärn) öppna ugnens igensatta uttagningshål (stickhålet), utsticka l. sticka ut (metall), göra utslag. Lindroth Gruvbrytn. 2: 357 (1955).
i) (numera bl. i skildring av ä. förh.) med avs. på sprund på vintunna: gm att ta ut tappen ur öppna; äv. oeg., med avs. på kärl med vätska l. vätskeartat innehåll: öppna avtappningshål i o. tömma. Hör, hur Bacchus tunnan bandar, / .. Tack för hvarje sprund du stack. Bellman 5: 32 (c. 1755). (Sedan de konformade sirapsfyllda formarna) blifvit stälda på borden, ”stickas” de, d. v. s. hålet i spetsen öppnas, och sirapen får afrinna genom öppningen ned i den underliggande rännan. UB 5: 68 (1873).
j) [jfr sv. slang sticka pinaler, tatuera mönster] (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv., om tatueringsnål bestående av ett trästycke med däri fastsatt nål l. fastsatta nålar; jfr STINGA I 1 c. Uppgaf Lundgren .. att den stickning, hvari endast en nål fans, begagnades (av tatuerare) för att åstadkomma enstaka punkter, som skulle föreställa knappar i kläder och dylikt. AB 1895, nr 18, s. 3 (1893). Därs. (i pl.).
k) i utvidgad anv. (jfr l), betecknande att ngn plötsligt o. häftigt tar i l. ”sätter i” o. gör ngt (i de särsk. förb. STICKA I, TILL); äv. [möjl. att uppfatta ss. kortform av STICKA UPP I 2 g] (numera föga br.) med avs. på jagat villebråd, om jakthund: få upp (se FÅ UPP 7), resa (se RESA, v.2 I 2), stöta upp. Då han tittade bortåt över flon, såg han en hel skock älgar gå över från det håll i en sänka, där ”Trogen” stuckit haren. Knöppel VitDöd. 137 (1922). — jfr PÅ-STICKA.
l) (†) i utvidgad anv. (jfr k): (med hjälp av kompass) bestämma sträckningen av o. på karta o. d. (gm att göra stick l. märken i papper o. d. med nål l., i utvidgad anv., med penna o. d.) markera ägogräns o. d.? Bör .. (lantmätaren) förstå kompassen och dess nytta, väl veta med honom varsamt umgås samt med magneten sticka, spetsa och laga. SvLantmät. 1: 94 (i handl. fr. 1694).
m) mer l. mindre bildl. (äv. med saksubj.). Itt .. Exempel, ther vthi wij see må, huru synden .. altijdh sticker, gnaghar och bijther, in j dödhen. PPGothus Und. P 1 b (1590). Ther så wore, at någon werldzligh ähra hade stuckit Apostlarna i sijdan, eller theras hierta på något sätt intagit, hwarföre låtha the tå icke hedra och dyrcka sigh sielfwa? Sylvius Mornay 579 (1674). Nog förstår jag att den saken hade fått liggat och möglats, om ej M(in) H(erre) stucket wederbörande i sidan och wäkt på dem. Linné Bref I. 2: 270 (1764). I den tafla .. (Georg Brandes i sina litteraturhistoriska föreläsningar) upprullar för sina åhörare sticker han blott då och då ett hål, hvarigenom man ser de danska förhållandena. Samtiden 1873, s. 472. Hans passivitet har gynnats av att hans far bekostat hans studieår. Han har icke stuckits av brödbekymmer. SvLittTidskr. 1971, nr 2, s. 8. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i d.] (i vissa trakter) allmännare, i bollspel: bränna (ngn; se BRÄNNA, v. I 6); äv. i p. pf.: bränd, träffad; äv. i fråga om stenkastning. Att bränna eller sticka är (i långboll) att kasta bollen efter en motspelare så att denne träffas deraf utan att bollen först berört marken. Balck Idr. 1: 92 (1886). Ramma dom! Stick dom bara! skrek Abble. Och Ola kastade sten i rågen men såg oss ju inte. Nilsson HistFärs 136 (1940). Henning HbgMinn. 1: 36 (1950).
β) (numera i sht i vissa trakter) i imper., med personobj., ss. hetsande tillrop till hund(ar) l., i utvidgad anv., person(er): buss på! (se BUSS, adv. 2), ge på pälsen!, ge på tafsen! o. d. Instruktionen .. (till tidningsredaktören) innefattades i två ord: ”stick'en!” och ”tout beau!” Strindberg NRik. 150 (1882). (Två narrar är bundna vid var sin hundkoja) Peter visar tänderna åt Hans och morrar. Hans rusar med kedjan och morrar åt Peter. Judit. Stick'en! Dens. Bjälb. 41 (1909).
γ) [jfr motsv. anv. i d.] (numera föga br.) i uttr. sticka fart i ngt, sätta fart i ngt, få fart på ngt. Fick jag en kväll vara .. (mormors) kavaljer (på operan), stack jag fart i timmarna genom att stämma in mig i miljön och .. leka Gustav III:s mord. Heidenstam Kastanj. 91 (c. 1930).
δ) motsv. a; särsk. dels med avs. på ont öga: förstöra kraften hos l. dyl., dels (numera föga br.) i uttr. sticka ögonen ur ngn, förvända synen hos ngn, lura ngn (så att han inte kan se verkligheten). Är det inte nog med att han satt stararne i min vingård, med sitt onda öga. Han har ett ondt öga, men det ska vi snart sticka! Jag kan också göra konster. Strindberg HögreR 55 (1899). Det gick .. (att koka kaffe utan husbondens vetskap), ty det är inte så svårt, som man tror, att sticka ögonen ur en karl. Bengts Vargt. 128 (1915). — särsk. i uttr. sticka (ögat ur) skomakaren o. d. (äv. sticka bocken, i vissa trakter av Finl., bygdemålsfärgat, äv. sticka ögat ur julbissen), se SKOMAKARE 1 c β; jfr STICKA UT I 1 a. NordKult. 24: 27 (1933: julbisen; från Finl.). Därs. (: bocken).
ε) hippol. i p. pr. i adjektivisk anv., om hästs trav l. gång l. steg: kännetecknad av ringa böjning i lederna (o. av korta steg), spänd l. stötig l. stum, stickig. I allmänhet är trafvet fullkomligt eller ofullkomligt, stickande eller smidigt. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 57 (1836). Bergman Hofbesl. 1 (1905; om hästs gång). Fång är .. en hastigt påkommande sjukdom, som yttrar sig i stela rörelser med avkortade, ”stickande” steg, beroende på häftig inflammation med stark ömhet i hovarna. Sonesson BöndB 674 (1955).
ζ) ss. förled i ssgr betecknande ngt som ger signal l. incitament till replik l. yttrande (i ssgrna -FRÅGA, -ORD, -REPLIK).
3) [specialanv. av 2] medelst (tryck l.) stöt föra ett vapen (stick- l. stötvapen) in i (ngn) o. därigm åstadkomma kroppsskada l. sår (äv. med obj. betecknande kroppsdel), ge (ngn) ett l. flera stick (se STICK, sbst.1 I); stundom ung. liktydigt med: genomborra; äv. med särskild tanke på att döden följer: sticka ned, sticka ihjäl (se a); utom i a o. i den särsk. förb. sticka ned numera företrädesvis dels med obj. betecknande vapnet, i uttr. sticka ngt i l. genom ngn, dels med personobj. åtföljt av prep.-uttr. inlett av prep. med vilkets huvudord anger vapnet l. åtföljt av prep.-uttr. inlett av prep. i l. genom angivande kroppsdel som erhåller sticket; äv. om vapen betraktat ss. agerande; äv. dels med obj. betecknande sticket o. indirekt personobj., dels utan obj.; jfr STINGA I 1. Han stack kniven i bröstet på honom (i hans rygg). Biörn Jensson .. (fick böta en) march swenske for han stak Swen Brems gönom armen. JönkTb. 112 (1525). (Den anklagade hade) en kniff i handen m(edh) huilken han hadhe stuckit för:ne Hillebrand ett stick tilförenne. UpplDomb. 8: 140 (1586). (Soldaten har haft) krakel med sin corporall och haver stukett honom ijgenom armen. OxBr. 6: 20 (1627). Jag krafsa, rista, sarga, stack / Hwar Hand, som rörde mig. Lucidor (SVS) 438 (1674). Värjan har ikke kunnat stikka af sig siälv. Schultze Ordb. 5016 (c. 1755). Hit med pengarne, och jag skall sticka honom .. Dö ska' han! VLitt. 3: 458 (1902). Sticka värjan genom livet på ngn. Östergren (1946). — jfr GENOM-, HJÄRT-, KNIV-, NED-STICKA. — särsk.
a) med personobj. o. bestämning angivande resultat, i sht angivande att döden följer (särsk. i uttr. sticka ihjäl ngn, förr äv. sticka ngn ihjäl); äv. med sakobj. betecknande resultat. Wåre skeppare .. huilkenn en aff de håffmän död stack i sin eijen Skuta. UrkFinlÖ I. 3: 144 (c. 1596). Botvidi Brudpr. 15 (1619, 1634: stack henne ihiäl). Iag vart igenom hufvudet stucken 2:e stora håhl med bajonetten. HH XVIII. 3: 62 (1721). Stikka en til döds. Schultze Ordb. 5016 (c. 1755). Ej .. ser man (numera i tragedier) någon prins sticka ihjel sin fars hofmarskalk igenom tapeten. Leopold 5: 69 (1801). Harlock (1944: sticka ihjäl). — jfr IHJÄL-STICKA.
b) (numera föga br.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om sår: erhållet gm stickande, som är sticksår. Stuckna och skutna Såår. Rålamb 13: 199 (1690). Såren indelas .. efter beskaffenheten och det wåld, som dem framkallat, i skurna, stuckna, kroszade, bitna, rifna och skott-sår. Lundberg HusdjSj. 507 (1868).
c) [efter motsv. anv. av t. stechen] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) ss. vbalsbst. -ande, om tornering; äv. i uttr. stickande och bräckande, om tornering; äv. ss. senare led i ssgn RING-STICKNING; jfr STÄKA. Ther hades .. mångehanda slags Ridderspeel för hender, ther the Swenske och Danske mantes til stickande och bräckjande. Schroderus JMCr. 560 (1620). SvMerc. 1763, s. 752.
d) mil. i p. pr., om vapen: använd l. avsedd ss. stickvapen. I februari 1497 hölls rådsmöte i Stockholm, och rådets medlemmar kommo dit med ”sin makt och harnesk, med laddade bössor, stickande spets och itända luntor”. Alm VapnH 48 (1927). Stickande och huggande vapen. Östergren (1946). Edfelt Slagf. 73 (1952; om bajonetter).
e) i uttr. betecknande att ngn söker nå l. komma åt ngn l. kroppsdel hos ngn medelst stickande med vapen; särsk. i uttr. sticka efter ngn. Lasse Olson kom så när, att han stack effter Erchebispen medh sitt glaffuen. Svart G1 37 (1561). Stikka en åt bröstet. Schultze Ordb. 5016 (c. 1755). Mannen, som skulle vakta, störtade .. fram och stack ett spjut efter Sigtrygg. Lönnberg Sigtr. 157 (1892). (Prins Erik) Sticker efter Göran (Persson), som viker undan. Strindberg GVasa 94 (1899). I blindo sticka efter ngn med sin dolk. Östergren (1946).
f) (†) i imper., i det substantiviska uttr. stick där in, om kniv. Visb. 2: 226 (c. 1600). Därs. 227.
g) i utvidgad anv., i fråga om att föra osv. ett ss. vapen l. tillhygge o. d. använt icke spetsigt föremål mot l. in i (ngn l. kroppsdel hos ngn). Dömdes Iöns .. fför såremål han stack Eric Persson i Gesterby en tand aff munnen hans. BtFinlH 2: 48 (1546). Hundratals käppar och paraplyer haglade öfver honom (dvs. A. v. Fersen) med slag och stickningar. MoB 1: 27 (1824). Sticka ngn med fingret i ögat. Cannelin (1939).
h) bildl. Han stack honom i hjertat. Widegren (1788). Det var att sticka honom en knif i hjertat. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hellberg Samtida 9: 127 (cit. fr. 1859; utan obj.). Du sticker kniven i mej, Anders Petter! Moberg Rosell 43 (1932). — särsk.
α) i uttr. varken hugget eller stucket o. d.; se HUGGA, v.1 1 k η.
β) i uttr. hugget som stucket o. d., se HUGGA, v.1 1 k ϑ. Ett swar som hwarcken war hugget eller stucket .. och som kom mig före snarare som en ursächt .. än något swar ther iag uppå byggia kunde. ALLewenhaupt (c. 1715) i HH XXXIV. 2: 264.
4) [jfr 2] (i sht i fackspr.) med spetsigt l. vasst verktyg (särsk. stickel, i sht gravstickel) inrista linjer (utgörande bilder l. ornament l. bokstäver) o. d. i metall l. sten l. trä o. d., gravera; i sht i fråga om koppargravyr; vanl. med obj. betecknande dels metallen osv. l. det därav bestående föremålet, dels den åstadkomna bilden osv.; jfr STINGA I 4. (Universitetskanslern) gif:r facultati Philosophicæ tillståndh att hafwa sitt eghit sigillum, och låtha sticka der på globum, circel och book. ConsAcAboP 1: 559 (1653). BoupptSthm 1668, s. 43 (1667; i p. pf., om bägare). (Signetringarna) woro wid början enfallige ock släte, merendels stukne med Initial-Bokstäfwerne af egarens namn. Broman Glys. 1: 32 (c. 1730). Silfverbelastade bord der prunka och, stuckne af konstnärn, / Fädernas värf i gull. Adlerbeth Æn. 22 (1804). Utrymmet mellan de båda namnen (på en kasspinne) upptages av en svagt ristad och stucken ornamentering av tvärställda fält. Gruddbo 576 (1938). SvHandordb. (1966). — jfr AV-, EFTER-, IN-, PÅ-, TILL-, UPP-, UT-, ÖVER-STICKA o. KOPPAR-, NOT-, PITSCHER-STICKNING samt KOPPAR-STUCKEN. — särsk. boktr. i fråga om gravering för mångfaldigande i tryck av bild l. notskrift o. d. (jfr GRAVERA, v.1 slutet); vanl. med obj. betecknande från sådan metall osv. avtryckt bokblad l. bok o. dyl. l. (koppar)plåt o. d. Kopparstickaren Sigissmundus Vogel .. inlefwererede .. ett bladh, stuckit i koppar, som skulle komma främst i den finske biblien. KamKollP 3: 302 (1642). Sedan hafwer iag låtit lära 5 à 6 stycken formsnijdare att sticka i koppar. Rudbeck Bref 368 (1698). 2RARP 9: 116 (1738; i p. pf., om karta). CAlströmer (1762) hos Linné Bref I. 3: 56 (i p. pf., om kopparplåtar). Det i koppar och träd stuckne Not-tryck. Hülphers Mus. 153 (1773). (Utgivaren har) dedicerat .. (boken) till sin fru, som i gravur paraderar framför titelbladet i nunnedrägt, tecknad och stucken såsom Heloisa. Atterbom Minn. 568 (1819). (Salongsbilder) som oftast stuckos i koppar efter Lafrensens målningar. Laurin Konsth. 538 (1900). (Laveringar) stuckna i koppar, i Swedenborgs De cupro 1734. Lindroth Gruvbrytn. 1: 645 (1955).
5) [jfr 2] om insekter med gadd (se GADD, sbst.1 1 a) l. med spetsig mundel (snabel): införa l. trycka l. stöta in gadden osv. i (ngn l. kroppsdel hos ngn) o. därvid spruta in ett gift som irriterar; förr äv. om orm l. om annat djur med bitande mundelar: bita (se d. o. 4 b) l. hugga (se HUGGA, v.1 10); äv. om insekts gadd osv. (l. stjärt med tanke på dess gadd): införas i (ngn l. kroppsdel hos ngn, vanl. med tanke på följande stickande smärta o. d.); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr.; äv. med obj. betecknande det åstadkomna hålet utbildat med prep.-uttr. inlett av prep. angivande var hålet åstadkoms; äv. utan obj.; jfr STINGA I 5. Kon kesade iväg som stucken av en broms. Bli stucken av en geting. När biet sticker, förlorar det sin gadd. Thå Paulus bar til hopa en hoop medh rijss .. crööp en eterfull orm vth .. och stak hans hand. Apg. 28: 3 (NT 1526; Bib. 1917: högg sig fast vid). När fäät blifwer stuckit af Bromsen, så springer thet vp i högt. Schroderus Comenius 221 (1639). (I Italien) äro små Cicadæ, som krypa up uti (ask)-träden, och sticka hohl på bladen, genom hwilka hohl sedan faller en kåda. Denna kallas manna och finnes här på apothequen. Linné Diet. 2: 154 (c. 1750). (Somliga myror) ha en stickande gadd och en skarp, frätande wätska till sitt förswar. Holmström Ström NatLb. 4: 9 (1852). Flugorna sticka en vaken. Strindberg Fagerv. 86 (1902). Den som kunde hitta på något som hindrade myggen från att sticka blev en förmögen man (om det inte vore för skatterna). Holm AlltFläck. 59 (1946). — jfr BI-, BROMS-, MYGG-, ORM-, VURM-STUCKEN. — särsk.
a) i utvidgad anv., i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: äten l. skadad av larver o. d.; i ssgrna MAL-, MASK-STUCKEN; jfr STINGA I 5 a γ.
b) mer l. mindre bildl.; förr äv. i uttr. sticka ngns liv, gm att sticka gadden i ngn beröva honom livet (anträffat bl. bildl., om person); jfr STINGA I 5 b. Såsom honom (dvs. Jesus) synnerligen the Pharisaiske ormar och huggormar medh theras förgifftiga tungor, bådhe i lijffuet och i dödhen jämmerligen stucket. Bullernæsius Lögn. 437 (1619). (Hamlets faders vålnad:) Den orm som stack din hulde faders lif / Bär nu hans krona. Hagberg Shaksp. 1: 303 (1847). In i ynglingen från landbacken kröp rädslan (ute på havet) och stack och bet honom som myror i mängd. Moberg Utvandr. 325 (1949); jfr 2 m.
6) [jfr 2] om spetsig del av växt (tagg l. torn o. d.): tryckas mot l. tränga in i (ngn l. kroppsdel hos ngn) o. orsaka smärta l. obehag; äv. om växt med tanke på dess stickande del(ar); äv. dels med obj. ersatt av prep.-uttr., dels utan obj.; förr äv. om nässla: bränna (se BRÄNNA, v. I 5 h δ); jfr 7 o. STINGA I 6. Schroderus Modersch. H 8 b (1642; om tistel). Skal törn' och tistlars tagg tin lilje händer sticka? Kolmodin QvSp. 1: 6 (c. 1710, 1732). Äfven böra spetsarne på (malt-)kornet, om det är tillräckligt stöpt, icke mera sticka. QLm. 2: 57 (1833). Meurman (1847; om nässlor). Är spetsen styf och mer eller mindre stickande, så sägas bladen vara uddspetsiga, borstspetsiga, stickande, uddiga. Forssell InlBot. 138 (1888). Alla rosenbuskar blomma, / där i går blott törnet stack. Lagercrantz EndSomm. 15 (1937). — särsk. mer l. mindre bildl. (Påvens legat) Mala Spina then onda törnen som stack uthi konungens (dvs. Sigismunds) foot, kom konungen mycket till att halta från sin lofwen. Gustaf II Adolf 81 (c. 1620). Säll ock mehr än som Säll, then Afunnds-törn ey sticker. Lucidor (SVS) 332 (1673). Bakom en sådan dikt (som Gott julamot) ligger säkert en här av minnen och däribland också sådana som stuckit med en tagg av det för evigt försvunna. Olsson Fröding 84 (1950).
7) [jfr 2, 3, 6] om spetsigt l. vasst föremål (l. massa l. yta med vassa ojämnheter o. d.): trycka l. tryckas mot l. in i (ngn l. kroppsdel hos ngn); vanl. med tanke på den smärta l. irritation som därvid framkallas (jfr 6, 18); ofta om klädesplagg som gm sin ytstruktur (t. ex. ojämn l. med utstående partiklar försedd yta) vid beröring irriterar huden; äv. dels med subjektsväxling, om kyss (med tanke på att mannens skägg sticker), dels utan obj.; jfr STINGA I 7. Säkerhetsnålen i tröjan stack mig i axeln. Den här tröjan sticker genom skjortan. Acrel Sår 75 (1745). Ung är brudgummen än, blott aderton år eller nitton; / kyssen sticker ej än, blott guldfjun pryder hans läppar. Lagerlöf Theokr. 93 (1884). Halmen stack honom, när han tog åt huvudet. Heidenstam Svensk. 1: 198 (1908). (Den helige Antonius) bar en stickande tagelskjorta närmast kroppen, åt aldrig kött och badade aldrig. Grimberg VärldH 5: 173 (1931).
8) [jfr 2] snick. för hand införa ett skärande verktyg (i sht stämjärn) i trä för att utskära enklare former (äv. i uttr. sticka skarpt); äv. (tekn.) i speciellare anv., i fråga om att med maskinhyvel framställa axiella spår (kilspår l. hålkäl o. d.) l. urtagning i arbetsstycke medelst en vertikal rörelse. Indrifvandet (av hugg- o. stämjärn) i träet åstadkommes på tveggehanda sätt, nemligen antingen blott genom handens tryckning (sticka), eller genom slående med en stor klubba .. (stämma). Eneberg Karmarsch 1: 112 (1858). Landsm. XVIII. 1: 10 (1912: skarpt). Ett stål för stickning av laxspår. Hallström Verkt. 46 (1923). Stickhyvel, verktygsmaskin, som är särskilt inrättad för hyvling (”stickning”) av axiella spår inuti en urborrning. 2SvUppslB 27: 492 (1953). Sticka, (dvs.) för hand utskära (enklare former) i trä med hjälp av stickjärn. TNCPubl. 23: 73 (1954). Därs. 78: 168 (1985). — jfr AV-STICKA, FAS-STICKNING.
9) i allmännare l. specialiserad anv. av 2, i sht 2 c, utan tanke på om obj. är spetsigt l. långsmalt l. icke, i fråga om att föra l. skjuta ngt in i l. in l. ut l. upp l. ned genom ngt o. dyl. l. placera ngt i ngt l. på en plats (i sht en härför avsedd l. avpassad plats, t. ex. ett (färdigt) hål l. en öppning), stundom bl. genom luften (jfr 10); stoppa (ngt i l. på en plats o. d.); i sht i uttr. sticka ngt i l. under (se särsk. h, m) ngt; i sht förr äv. med personobj.; jfr STINGA I 8; ofta (i sht i d, i, l, n) utan klar avgränsning från 2 c, 10. Sticka händerna i fickorna. Sticka handen i vattnet. Sticka armarna i rockärmarna. Sticka fingret i munnen. Han stack nyckeln i nyckelhålet. Sticka handen innanför kragen. Hon stack paketet under de andra sakerna i korgen. Hon stack sin hand i min. Sticka tråden på nålen (genom nålsögat). (Mose) stack henne (dvs. handen) j sin barm, och tå han drogh henne vth, sij, tå war hon spittelsk som en sniö. 2Mos. 4: 6 (Bib. 1541). Konan (skall) stickas i stadsens fängellsze. BtHforsH 3: 197 (1643); jfr m. Publication, angående en .. tilärnad Mordbrand på Södermalm .. hwarest eldfängige och redan i brand tände Materier funnits stuckne under en knut af en Trä-byggnad. PH 3: 2378 (1747). En Sättare-Lärling måste man .. gifwa anwisning att, wid radernas utslutande, icke sticka de ännu derwid erforderliga spatierne på ett ställe, utan, så mycket möjligt är, indela dem på behörigt och lika sätt. Täubel Boktr. 1: 85 (1823). I brist på något att sticka i munnen, mättar man sig i inbillningen. Bergstedt Samh. 19 (1902). (Hon) stack en cigarrett mellan sina hårdsminkade läppar. Gustaf-Janson ÖvOnd. 78 (1957). — jfr IN-, NED-, PÅ-, UNDER-, UPP-STICKA. — särsk.
a) ordspr. Såå att mann ickie sticker foothen Länger ähn som Skinfellen Räcker. Brahe Oec. 56 (c. 1620; uppl. 1971). Ingen sticker så annars Barn i barmen, at icke footen sitter vthe .. (dvs.) Ingen wårdar så wäl ens annars, som sitt egit. Grubb 388 (1665). Narren skal man intet sticka finger i munnen. Dens. 565. Stick aldrig dina händer imellan andras tänder. Stiernstolpe DQ 4: 90 (1819).
b) i fråga om att placera l. träda ngt ringformigt på ngt utstående (l. långsträckt) föremål. Si här min hiertans Wän, är Ringen den jag fick / Til Wänskaps Prof af dig: du den på Fingret stick. Hesselius Zaletta 76 (1740). Stick Valdthornet på din arm. Bellman (BellmS) 1: 10 (c. 1771, 1790). Sticka en segelring på rån. Nordforss (1805). Sticka en ring på fingret. Auerbach (1913).
c) med avs. på arm l. hand: skjuta in (under ngns arm, dvs. i den vinkel som bildas av den lätt krökta armen). (Hon) stack sin arm under hennes och drog henne med sig. Pakkala Elsa 59 (1895). Hon kom .. fram till sin man och stack sin hand under hans arm. Krusenstjerna Pahlen 1: 13 (1930). Han stack sin arm under hennes. Edqvist Musik 43 (1946).
d) [jfr 2 c] med avs. på frö l. lök l. rotfrukt o. d. som vid sådd resp. sättning föres l. sättes l. tryckes ned i jorden. Turckska Bönor .. måste stickas några Dagar effter Ny i Jorden, så blåmmas de alt fort. Rålamb 14: 68 (1690). (Man bör vid ek- o. hassel-)planterning sticka Ekenötter ock Hassel-Nötter 2. eller 3. af hwart slag uti den goda jorden, som är lagder omkring de ny planterade Trän. Rosensten Skog. 3 (1737). — särsk. trädg. med avs. på stickling (se STICKLING, sbst.3); i sht ss. vbalsbst. -ning. Stickning kallas då man om våren afskär en gren och nedsätter den i jorden. Agardh Bot. 1: 274 (1830). Människan (har) uppfunnit konstlade sätt att verkställa förökningen på. Dessa äro i hufvudsak förädling, afläggning och stickning. Den första metoden användes mest för täppans träd, de senare för dess buskar. Abelin MTr. 52 (1902). Snabbväxande sorter såsom fläder, pil, poppel, liguster och vinbär kunna även få kvarstå på platsen, tills de äro salufärdiga, om de vid stickningen erhållit tillräckligt utrymme. Sonesson HbTrädg. 204 (1919). (Sticklingarna) skäras av omedelbart efter blomningen och stickas i torvmullblandad sand i fat, som (osv.). Holzhausen Vårblmr 31 (1924).
e) (†) med avs. på födoämne (lök l. kött o. d.), i uttr. sticka ngt med ngt, späcka (se SPÄCKA, v.1 1) ngt med ngt; äv. i p. pf., om lök: späckad (med kryddor). Man skal (till soppkoket) taga Löök, stickan medh Neglikor, Persillia och Timian, och binda tilsamman. Salé 13 (1664). När .. (rapphönsen) äre förwällade, skal man sticka them medh Flesk. Därs. 31. Koka .. (kålhuvudena) i en kruka i litet watn och nog smör, med salt, peppar och en stucken lök. Egerin Kokb. 34 (1733).
f) (numera bl. tillf.) i uttr. sticka fingret i ögat, betecknande att man för fingret till ögat för att torka bort tårar. Posten 1769, s. 535.
g) (vard.) med näsa (äv. nos) ss. obj.; i uttr. betecknande att ngn (l. ett djur) placerar sig med (huvudet o.) näsan (resp. nosen) ngnstädes l. med (huvudet o.) näsan osv. pekande ngnstädes hän, i sådana uttr. som sticka näsan l. sin näsa i ngt; ofta närmande sig 16, 17, metaforiskt, i uttr. betecknande att ngn beger sig ngnstädes l. i en riktning (jfr i); särsk. i uttr. sticka näsan utom l. utanför dörren, (våga) bege sig ut (det allra minsta); äv. i uttr. betecknande att ngn förbjudes l. är förbjuden att komma ngnstädes; äv. bildl. (jfr q), särsk. i uttr. betecknande att ngn (obehörigen) lägger sig i l. blandar sig i ngt l. ”lägger sin näsa i blöt” o. d. Det var så kallt att man inte vågade sticka näsan utom (utanför) dörren. Hon ska då sticka sin näsa i allt! Som en Soo wender sigh i Träcken, sticker och sölar Näsan ther vthi. Rudbeckius Luther Cat. 113 (1667). Gubbarna satt sig at dricka, / Klappa på bäljen och hicka, / Näsan i glasena sticka, / Sjunga hvar om sin flicka. Bellman (BellmS) 1: 46 (c. 1780, 1790). Knappt hunna öfver gränsen på en hed full af vindfällen .. började hunden sticka nosen i vind och dra styft i kopplet. Jäg. 1897, 2: 155. Stick inte näsan hem till mej! Gör'et inte! Engström Lif 92 (1907). Hela området (kring krutbruket i Torsebro) var avstängt och bevakat, vi fingo aldrig sticka vår näsa dit. Böök ResSv. 50 (1924). Jag sticker näsan i pälskragen. Stenberg Rapport 30 (1969).
h) (vard.) i uttr. sticka ngt under ngns näsa, sticka ngn ngt under (förr äv. i) näsan, förr äv. sticka ngn i näsan med ngt, demonstrativt visa fram ngt för ngn gm att hålla det nära hans ansikte (näsa); vanl. bildl. (jfr q), i fråga om tal l. skrift: på ett demonstrativt l. hänsynslöst sätt framföra ngt till ngn l. förelägga l. förehålla l. förevisa ngn ngt o. d., kasta l. slunga ngn ngt i ansiktet (se KASTA, v. I 1 l γ) o. d. Öfverallt .. sticker man mig en dum judehistoria i näsan, i hvilken jag är lika oskyldig som det barn, som föddes i går. Backman Reuter Bræsig 1 (1872). Nu kan du sticka (tryckeriföreståndare) Nyholm i näsan med att hans skrytsamma tablå (över upplagornas storlek) ej var exakt! Strindberg Brev 4: 263 (1884). Bergman HNådT 215 (1910: sticka mig det där under näsan). Under hans (dvs. den missanpassades) näsa / fåfängt du sticke / Lagen att läsa: / han läser den icke. Gullberg Terzin. 68 (1958).
i) [äv. att hänföra till 10] (vard.) med fot (äv. skank) ss. obj., i metaforiska uttr. betecknande att ngn beger sig ngnstädes (hän); jfr g. Om jag sticker foten utom dörren, skulle .. (Bore) bita näsan utaf mig. Kellgren (SVS) 6: 19 (1773). (Till sjön var jag) förbjuden att gå, eller, som det i strängare form hette, ”sticka min fot”. Öman Ungd. 16 (1889). Ja råder dej te å inte sticka dit dina skånkar en gång te. Göth Rall. 139 (1932).
j) (numera bl. i Finl., föga br.) i uttr. sticka ngt hos sig, stoppa ngt på sig (dvs. i sin ficka l. i sina fickor o. d.); äv. bildl. (jfr q): finna sig i (skymf). (Mannen slapp betala) och stack Gulblänkaren åter hos sig. Weise 105 (1697). (Vi) Stucke hos osz några skorpor eller Biscuit (före utfärden). Humbla Landcr. 415 (1740). Sticka en skymf hos sig. Möller 1: 133 (1755). Sticka hos sig, (dvs.) stoppa i fickan, i barmen. Dalin (1854). Bergroth FinlSv. 227 (1917).
k) i vissa eg. o. bildl. (jfr q) använda uttr.
α) sticka svärdet (äv. sitt svärd l. värjan o. d.) i skidan l. slidan (äv. i sin skida, förr äv. i slida), dels eg.: placera in svärdet osv. i dess skida osv., dels bildl. (jfr q): sluta strida l. kämpa l. slåss o. d. (i denna anv. förr äv. i uttr. sticka värjan avsides). Stick titt swerdh j skidhona. Joh. 18: 11 (NT 1526). Vnger Swen strÿker sin brune brand / och sticker honom i slÿd(a). Visb. 2: 295 (c. 1680). Kullin EngGr. 30 (1744: sin skida). Rhyzelius Ant. 22 (c. 1750: stack studente-wärjan afsides). Sticka wärjan i slidan. Sahlstedt (1773). Efter tretti års förbidan / Fick i Münster verlden fred. / Douglas stack sitt svärd i skidan, / Och så gjorde Lilje med. Snoilsky 2: 35 (1881). Han sticker kniven i slidan. Johnson Här 106 (1935).
β) sticka sitt huvud i ett lejons mun o. dyl. l. i snaran, dels eg., dels bildl.: av egen fri vilja l. gm egen förskyllan utsätta sig för livsfara l. stor fara o. d. (i denna anv. äv. i uttr. sticka huvudet i fiendens gap, betecknande att man utsätter sig för stor fara gm att gå nära fienden o. d.). Ni sticker ert hufvud i ett lejons mun. Ekelund Scott Wav. 2: 110 (1824). Om ni ej antager er vår sak, så äro vi förlorade. Vi kunna då, så godt först som sist, sticka hufvudet i snaran! Nordenström Gogolj Rev. 156 (1908). I själva porten skulle vi ropa vårt stridsrop och på trots sticka huvudet i fiendens gap. Nilsson HistFärs 138 (1940). SvHandordb. (1966).
γ) sticka huvudet i sanden l. i busken, om struts: (i tro att på så sätt bli osedd) stoppa sitt eget huvud ned i sanden l. in i en buske; ofta bildl., om person: blunda för verkligheten, vägra se sanningen i vitögat o. d. Klandras kunna med rätta universiteterna, deräst de draga sig undan, och likasom strutsen sticka hufwudet i sanden för att ej se hwad de ej wilja se. SKN 1841, s. 3. Må vi ej som strutsen sticka huvudet i busken! UNT 13/5 1931, s. 7.
δ) sticka svansen mellan benen, se SVANS.
ε) [möjl. eg. i fråga om säckpipa, betecknande att man stoppar in säckpipan i förvaringssäcken o. slutar spela] (numera mindre br.) bildl., i uttr. sticka pipan (äv. sin pipa) i säcken, inte ta sig l. sluta upp att ta sig ton, inte ”sticka upp” l. sluta ”sticka upp”, inte vara l. sluta upp att vara stursk l. kaxig l. självsäker o. d.; jfr STINGA I 8 b α. Fordom, tå icke så monge Calwinister woro, stucko the (dvs. kalvinisterna) Pijpan i Säcken, och kommo itt allmenneligit Möte icke ens ihogh. Schroderus Os. III. 2: 185 (1635). Nu ästu så munnwijgh, / Ney, stick Pipan i säcken stat och tijgh, / Hålt nu igen din store flabb och trwt, / Min Præceptor körer Ehr in och vth. Chronander Bel. C 3 a (1649). Granlund Ordspr. (c. 1880: sin pipa). Auerbach (1913).
l) [sannol. med tanke på nedstickande av tältpålar o. d.; jfr 2 c] (†) i uttr. sticka läger, slå läger (se LÄGER 7 a). Samma afton stacks läger på stranden. Topelius Fält. 3: 46 (1858).
m) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) med avs. på soldat l. förband, i uttr. sticka ngn under (l. bland) ngra l. under (visst förband), placera in ngn bland ngra resp. i (visst förband); äv. ss. senare led i ssgn SAMMAN-STICKA. Resolverades att Bengt Björns folck .. skall stickas under Drummens regemente. RP 5: 48 (1635). Adelen utlofwa fördubble Rosstiänsten, doch så .. att de .. icke blifwe under andre Ryttare stukne. RARP 6: 264 (1656). Åtta bland er (upproriska arbetare) skola stickas bland knekthopen och skickas till Polen. Topelius Fält. 2: 32 (1856). (Dragon-)Regementet (från Savolax) upplöstes .. och manskapet stacks (enl. en förordning 1686) under kavalleriet. MeddRiksheraldÄmb. 10: 320 (1945).
n) [äv. att hänföra till 10] (tillf.) i uttr. sticka till väders ett skott, om växt: skicka upp l. skjuta upp ett skott i luften. PT 1907, nr 238 A, s. 3.
o) i sht o. numera bl. sjöt. i fråga om att fästa en lina l. ett snöre l. ett tåg o. d. gm att lägga den l. det om ngt (o. fästa den l. det med en knut l. knop o. d.) l. i fråga om att införa en lina osv. i ngt (o. fästa den medelst knut osv.), i sådana uttr. som sticka ngt om l. i l. på ngt; jfr STICKA IHOP 4, STICKA PÅ I 6. Kan .. (barnmorskan, då barnet ligger fel,) ey komma för Trängsel skul til Foten, måste hon loszna Snaran (på fingret) och sticka Ändan aff Bandet om Barnets Knä. Hoorn Jordg. 1: 235 (1697). Man måste sticka Boyreepet som är på stoora Ankaret uti Ringen af Warp-Ankaret .. och när alla Seglen opgijgade, måste stickas bij öfwer den Bogen som Ankret falla skal. Rosenfeldt Tourville 67 (1698). Til at bärga något Redskap, plägar man sticka een Cabbel på Masten (som fallit överbord) och fyrat achter uth, til Wädret sachtar af. Därs. 99. Lod-linan .. på hwilkens ena ända är et öga, på det lodet på linan i hastighet kan stickas. Hauswolff Nav. 150 (1756). Sticka Tåget i Ankarringen. Röding 1: 115 (1794). — jfr AN-, AV-, I-, PÅ-, SAMMAN-STICKA. — särsk. i utvidgad anv., betecknande att ngt (rev l. dyl.) lösgöres gm att knut l. knop o. d. knytes upp; dels i uttr. sticka ngt ur ngt, dels i särsk. förb. (Eng.) To unbend the Cable, (sv.) sticka toget utur ankaret. Serenius Qqq 3 a (1734). (Sv.) Sticka et ref ur stor märs seglet, (eng.) To let out a reef of the main-top-sail. Widegren 896 (1788).
p) (mera tillf.) allmännare: placera l. lägga, i uttr. sticka ett par strån i kors för ngn l. ngt, bry sig alls om ngn l. ngt, lägga två strån i kors för ngn l. ngt; äv. i uttr. icke sticka två strån i kors, se KORS I 9 a β. Jag undrar, om han (dvs. prosten) under adjunktstiden någonsin stuckit ett par strån i kors för något kvinnfolk. Bengts Vargt. 85 (1915).
q) oeg. l. bildl. (jfr g, h, j, k). Spottar tu migh tijn råttne Gäck, / Tagh til godha, stick i tijn säck (säger en kvinna till en man, i det hon ger honom ett slag o. sticker honom med en käpp). Messenius Disa 16 (1611). Man får intet stå fåfäng, och sticka Händerna i barmen, om man wil få födhan. Grubb 325 (1665). Stick inte näbben under vingen, min dufva! PoetK 1822, s. 252. Sticka handen i ett getingbo. Auerbach (1913). — jfr SAMMAN-STICKA. — särsk.
α) (†) i uttr. sticka ngt l. handen i sin egen barm, pröva sig själv, gå till sig själv o. se efter om ngt inte är tillämpbart på en själv l. gäller en själv o. d.; jfr STICKA IN I 2 f α. Då sadhe Bärenndt att hann (dvs. den åtalade) skulle sticke det vthi sÿnn egenn barm som hann hadhe skält honom före. 3SthmTb. 2: 361 (1599). (De självbelåtna) weet iagh intet helsosammare Rådh gifwa, än at the sticka Handen i sin egen Barm, känna och erfara, om the ock icke hafwa Kött och Blodh at dragas medh. Rudbeckius Luther Cat. 259 (1667).
β) (†) i uttr. sticka ngt i barm, gömma ngt i sitt sinne, glömma l. förkväva ngt. Jagh seer .. listiga funder, / Som the Lybiska öffuerlagdt / Hadhe i Mallmöön genom pacht / Medh the Danska, een sådan harm / Sticker iagh ey gerna i barm. Prytz G1 F 4 a (1621).
γ) [jfr t. einen in den sack stecken] (†) i uttr. sticka ngn i säcken, ta loven av ngn, överflygla l. överträffa ngn; jfr STINGA I 8 b β. See tigh wäl före medh hwem thu handlar .. Ty then wänen som mher förmå, han sticker then andra j säcken. Balck Es. 67 (1603). Grubb 141 (1665).
δ) (†) med avs. på penningmedel l. kapital l. egendom o. d.: placera (se PLACERA, v.1 e, särsk. e β). (Många hemman i Nylands skärgård har blivit öde) i dhet bönderne, stickandes alle sine medell i faarkoster, öfuergiffua åkerbruket och låta hemmanen förfalla. BtHforsH 3: 46 (1660). (Jag, dvs. C. Feif,) har stuckit et tämmeligit capital uti et huus ved Skepzbron. BrinkmArch. 1: 144 (1712). I synnerhet har Osz (dvs. Adolf Fredrik) förekommit, huru åtskillige personer blifwit lockade at sticka sina penningar uti ansenliga inrättningar på äggjernssmide. Bergv. 2: 682 (1756). Ockerlagarnas missbruk (hos romarna) stucko så stora egendomar uti vissas händer, att (osv.). Chydenius 93 (1765). Kryger 3Svar 19 (1782). — jfr UT-STICKA.
ε) (ngt vard.) i uttr. sticka under stol (äv. stolen) med ngt, äv. sticka ngt under stol(en), undvika att tala öppet om ngt, försöka dölja l. undanhålla l. hemlighålla ngt; förr äv. dels i uttr. sticka (ngt) under (en) stol med ngn, undvika att omtala ngt för ngn, (försöka) hemlighålla l. dölja ngt för ngn, dels i uttr. sticka under (någon) stol, vara hemlighetsfull, bedriva hemlighetsmakeri; jfr STINGA I 8 b γ. Wij (dvs. hertig Karl) wele icke sticke under någon stool, uthan rundt uth hafwe e. k. M. (dvs. Sigismund) .. i tijdh warnedt, att (osv.). RA I. 4: 191 (1597). Iag will icke stickat vnder en stol medh tigh. SvOrds. B 3 b (1604). Kiäre hwi sticker tu vnder stol ..? säg osz thet klarliga hwad tu menar. Swedberg SabbRo 279 (1701, 1710). Jag kommer til Ehr, som en alfwarsam Præceptor, hwilken täncker .. ingen ting för liufliga ögne-kast skull sticka under stolen. Dalin Arg. 1: nr 3, s. A 2 a (1732). Nu går det ej längre an att sticka under stol med sanningen. HH XXV. 2: 89 (1810). Afsikten stack han inte heller under stol. Högberg Jim 100 (1909). För ögonblicket sticker kineserna inte under stolen med att de har haft och har stora svårigheter (på handelns område). DN(A) 5/11 1963, s. 21.
ζ) (†) i uttr. stickas i vidlyftighet, råka i (ekonomisk) svårighet l. svår belägenhet; jfr II 4. RARP 3: 271 (1642).
10) föra l. skjuta l. sträcka fram (ngt) så att det får en framskjuten ställning, sticka fram l. sticka ut (ngt); äv. intr.: komma fram l. komma till synes (genom en öppning l. liksom genom en sådan), skjuta fram, sticka fram; äv. i uttr. sticka i dagen, gå l. komma i dagen, komma till synes; jfr 9 o. STINGA I 9. Enär en födhes hijt, man Hufwud förvth sticker. Palmchron SundhSp. 362 (1642). Ther ära Grundh vnder Brasilien, som liggia på 18. Grader widh pasz, Söder om Streket eller Linien, stickandes öfwer 60. eller 70. Mijl ifrån Landet på höger Handen. Willman Resa 193 (1667). Nu syntes taken på ladugården och öfver den samma stack kyrkans torn. Strindberg SvÖ 1: 201 (1882). Tufvorna stucko ur det svarta vattnet som små barngrafvar och gungade när han hoppade på dem, för att snappa ett hjortron. Dens. Skärk. 63 (1888). De obetydliga, stundom i dagen stickande stenkolsflötserna i Hälsingborgstrakten. Ymer 1915, s. 196. Elden stack genom fönstret. Cannelin (1921). — jfr FRAM-, UPP-, UT-STICKA. — särsk.
a) (†) i uttr. sticka fingren (åt ngn), peka finger (åt ngn; se FINGER 1 c γ β'). (De obotfärdiga) lee åt Predicanternar, som them sanningena säiya, sticka fingren åt them. PPGothus Und. E 1 b (1590). (De kristna) åth hwilke then ogudhachtighe hopen, gaper medh munnen, recker tungona och sticker fingren. LLaurentii Nyåhrspr. E 1 a (1618).
b) i sht sjöt. med avs. på båt, i uttr. sticka i sjön o. d., betecknande att man sjösätter båt l. (numera vanl.) ger sig ut med den på sjön för kortare tur o. d.; jfr 16 c. Galèrerna, af hvilka man hade 50 färdiga att sticka i sjön. Malmström Hist. 3: 339 (1870). Det fanns en tid, då vårt nordiska folk .. bjöd trots bland de främmande, på hvad jord det satte sin fot, i hvad haf det stack sin farkost. Weibull LundLundag. 276 (1899). Utan svenska kronans tillstånd fick intet krigsskepp från Ostpreussens hamnar stickas i sjön. Odhner LbFädH 2: 85 (1906). Tidigt på våren innan ännu någon snipa stuckits i sjön. Östergren (1946).
c) i sht sjöt. i uttr. sticka stäven (förr äv. sitt stäv) mot ngt o. d., betecknande att fartyg ger sig iväg i en riktning o. d.; jfr 16 c. Vi se .. huru den snabbseglande Freja .. vid Lofön sticker sitt stäf mot norden. Almqvist AmH 2: 188 (1840). Tror någon, att svenska flottan förr i tiden skulle hafva varit i stånd att lösa .. (en enda uppgift, om) den nödgats söka sin trygghet innanför skären, utan att någonsin våga sticka stäfvarna utanför de yttersta kobbarna! Hedin 1Varn. 59 (1912).
d) hippol. om häst: (ss. en felaktighet) skjuta fram huvudet (så att huvudet o. halsen får en relativt horisontal ställning) l. sätta näsan i vädret; ofta dels i uttr. sticka med huvudet l. näsan l. nosen, dels om hästs huvud l. nos: inta sådan ställning. När hufwudet ej är stält rätt, utan hästen förer nosen fram åt, såsom de Turkiska hästar, säges hästen sticka med hufwudet. Florman HästKänned. 68 (1794). Hästen säges sticka, då han bär näsan högt. Ehrengranat HästRör. 41 (1818). Juhlin-Dannfelt 80 (1886; i p. pr., om huvud). TIdr. 1896, julnr s. 15 (i p. pr., om näsor). LmUppslB 437 (1923: sticker med nosen). — särsk. i uttr. sticka mot hand(en), gm att sticka med huvudet gå emot handen (se HAND 3 g). KrigVAH 1833, s. 262. Sticka mot hand säges, då hästen bär näsan högt. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 42 (1836).
e) (vard.) i uttr. komma stickande(s), snabbt l. förstulet o. oombett l. i onödan komma fram; vanl. i uttr. komma stickande(s) med ngt, på sådant sätt komma fram med ngt l. komma fram o. överräcka l. framföra ngt (dvs. yttrande l. förslag o. d.). Visserligen kommer en och annan stickandes med ett förbättrings förslag, men (osv.). Livijn 2: 246 (1834). Fru Falk undrade hvad ondt hon gjort den menniskan, som nu också skulle komma stickande. Strindberg RödaR 165 (1879). Man kan ju alltid komma stickande med .. anmärkningen, att hänförelse är något oförnuftigt. UngKraft. 1907, s. 58. När hon kommer stickande med pengar, då blir det genast lite obehagligare (än då hon kommer med matvaror). Söderström Högkv. 41 (1968). — jfr EFTER-STICKA.
f) (i fackspr.) om växt(lighet): komma till synes l. komma upp (genom jordytan), sticka upp (se STICKA UPP I 5 a, 6 a). Jorden ångar och glänser, och gräset börjar sticka. .. Våren är kommen. Heüman EkSyn. 94 (1913). Med den här takten kommer väl snart den nya potatisen? — Det är inte omöjligt, sade experten. Hon sticker redan så vackert. GHT 1943, nr 96, s. 10.
g) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om i- l. urlastning av hö o. d.: sticka (i bet. I 2) högaffel i hö o. räcka upp det (på lass l. loge o. d.), sticka upp (se STICKA UPP I 5 b). ÅgerupArk. Gårdsräkn. 1740. Han slider ju för två .. Sätt den till å lägga ett stengärde, eller sticka på lass eller vad som helst. Larsson Hemmab. 115 (1916).
h) glas. i utvidgad anv. (jfr i), i p. pf. i adjektivisk anv., om flaskbotten: tryckt uppåt (in mot flaskan, så att den blivit konkav). Hermelin Glas 9 (1966).
i) i utvidgad anv. (jfr h), betecknande att ngt går ut från l. bildar en förgrening av l. har förbindelse med ngt som utgör en större l. överordnad l. längre enhet (huvudenhet) o. d.; utom i slutet dels i särsk. förb., dels ss. förled i ssgr: bi- l. sido- o. d.; jfr 17 slutet o. STICK, sbst.1 II 11. — särsk. (bergv.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv. Stickning .. (dvs.) riktning av konturhål vid tunnelsprängning utanför teoretiskt tvärsnitt för erhållande av borrningsutrymme för nästa salva. TNCPubl. 73: 158 (1979).
11) (numera mindre br.) om färg, i uttr. sticka i (i sht förr äv. åt, förr äv. av) den l. den färgen, skifta (se SKIFTA, v.1 13 c α) i den l. den färgen, stöta i den l. den färgen; äv. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., särsk. i uttr. stickning åt den l. den färgen, skiftning (se SKIFTA, v.1 13 e) i den l. den färgen. Med sådan höger Färg hon (dvs. solen) skimrar an wår sky; / Att luftens skära blå med slika strålar prunkar / Som sticker af Rubin och påckar mot Carfunclar. SmDiktLejonk. 100 (1691). UtsädT 1898, s. 137 (: åt). (Ögonens) mattgråa färg fick en stickning åt grönt, så himla arg blev gubben i tvärhasten. Högberg Baggböl. 1: 190 (1911). En solbränna som stack i svart. SvHandordb. (1966).
12) [jfr 9 o] i sht sjöt. med avs. på tåg l. tross l. kätting o. d. (i sht ankartåg o. d.): långsamt fira (på) l. låta löpa ut (utan att släppa det l. den) så att en bukt bildas; äv. med avs. på halsar l. skot; äv. dels i uttr. sticka på en tross osv., dels utan obj. Stick bucht. SkepCommSkepzb. 1689. (Styrmannen) måste .. wäl se sig före, at han ei ankrar mitt uti inloppen .. ei heller uti Trängsel, utan lemnar wähl rum at sticka Tåg, drifwa och gå til segels igen. Siöregl. 1741, 3: A 2 a. Törngren fälde Ankar på sådant djup, at Ankartåget måste stickas med så många troszar de hade om Bord. TörngrenMål. 94 (1801). Frick o. Trolle 217 (1872; utan obj.). Oaktadt allt vårt anhalande och stickande på skot, gjorde .. (segelbåten som tappat rodret) de äfventyrligaste slingerbultar. TIdr. 1887, s. 70. Vid firandet av taljan kan man lämpligen lägga några bukter av dess halande part runt ett träd, en grindstolpe eller dylikt och därefter ”sticka” eller giva efter (vid fällande av flaggstång). Hägg Flagga 31 (1937). Ankaret fälles, när fartyget kommit så långt upp i lovart om de övriga fartygen, som motsvarar stucken kättinglängd. Weinberg Sjömansk. 268 (1954). Stick så vackert på trossen. SvHandordb. (1966). — jfr FRÅN-, NED-, UPP-, UT-STICKA. — särsk.
a) i uttr. sticka på tamp, låta nästan hela tåget l. kättingen o. d. löpa ut, så att endast tampen kvarblir (för fastgöring). Konow (1887). Rydholm (1967).
b) (numera föga br.) bildl., i uttr. sticka tåg, ge upp l. ge sig l. falla till föga. Jag hade väl lust att se, om icke den der vindätande skonerten skulle sticka tåg, i fall han låg samma cours. Gosselman SNAmer. 2: 22 (1833). (Med en god ordning ombord får man) en duglig, pålitlig .. besättnings hela tillgifvenhet, och, tro mig, så undergifna och aktningsfulla vänner de än äro, skola de icke sticka tåg i nödens stund. Oxenstierna Vanderdecken 73 (1865).
13) sjöt. i fråga om fartygs djupgående (se DJUP-GÅENDE, sbst. b), med adverbiell bestämning betecknande graden av djupgående: gå l. ligga (så l. så) djupt; äv. om mast: vara (så l. så) hög, höja sig (så l. så mycket över däck). När här inte finnes ett enda fartyg, som icke sticker djupare (än sex fot), (osv.). Lilliecrona Toll 1: 282 (i handl. fr. 1788). 42000-tonnaren ”Oklahoma” .. sticker 37 fot djupt. DN(A) 28/4 1966, s. 40. Stormasten kan sägas sticka så eller så mycket. Rydholm (1967).
14) [jfr 9, 10 (e)] i fråga om att (ofta snabbt l. förstulet) räcka ngn ngt l. ge ngn ngt l. överlämna ngt åt ngn (eg. gm att lämna det i hans hand l. händer); i sht i sådana uttr. som sticka ngn ngt i handen l. händerna (i sht förr äv. händer), sticka ngt i handen (äv. hand) på ngn; äv. i (det äv. med huvudtrycket på åt uttalade) uttr. sticka ngt åt ngn; jfr 24 o. STINGA I 10. Någre klippinge som han stach honum i hender. G1R 11: 166 (1536). Pengar (böra) stickas åht dhe rätsinnige. Carl XII Bref 296 (1703). Eneman Resa 2: 165 (1712: i hand .. på). (Preses) Sin krönta stånka åt mig sticker. Bellman (BellmS) 2: 43 (c. 1778, 1791). Sedeln, som han stack i Lenas hand. Knorring Torp. 1: 118 (1843). Den ene (av vännerna) stack honom ett bläckhorn i handen. Heidenstam Karol. 2: 179 (1898). Mutor både från Ryssland och .. Frankrike stuckos hit och dit (under frihetstiden). Dens. Svensk. 2: 272 (1910); jfr 24. Sticka en slant i näven på ngn. Harlock (1944). — jfr FRAM-, TILL-STICKA.
15) föra (ngn l. ngt) undan (till ett gömställe) så att han resp. det döljes l. gömmes l. kommer ur vägen o. d.; undansticka (ngn l. ngt); numera vanl. i uttr. sticka ngn l. ngt ur (förr äv. av) vägen, gömma ngn l. ngt, undanhålla l. undansticka ngn l. ngt (förr äv. dels i fråga om att gm oaktsamhet o. d. komma ngt att försvinna, dels i fråga om att underlåta att framföra en befallning: undertrycka); jfr STINGA I 11. (Man måste på grund av olaga handel) strax .. arrestere skip och godz, så att dee Jngalunda måge segla der ifrån eller .. någett aff gotsett sticke aff wägen. SUFinlH 5: 135 (1616). Huilken som understår sigh H. K. Mts befalning försume och af wägen stike den skall (osv.). Jakobsson BevBeklädn. 389 (i handl. fr. 1625). Denna bref-frihet (i ämbetssaker) måste ingen miszbruka eller miszbruka låta, så at någors enskylte bref vthan betalning sändas med Påsten, eller at något privat-bref der vnder stickes. Arnell Stadsl. 70 (1730). När fångar ifrån fienden tagne äro, skal hwarken Officerare eller gemen understå sig dem at dölja eller af wägen sticka. PH 6: 3749 (1755). (Kaptenen bör tillse) at ingen kost, dricka eller Vattn vårdslöst förstöres och oaktsamt må förspillas, eller genom föragt stickas utur vägen eller öfver bord kastas. Hammar FartygOstIndComp. 77 (i handl. fr. 1766). Kan ej utmätningen genast företagas .. och är fara att godset under tiden stickes ur vägen; låte (osv.). SFS 1920, s. 1009. — jfr BORT-, FÖR-, UND-, UNDAN-, UNDER-STICKA.
16) (ngt vard.) med adverbiell bestämning, i uttr. betecknande att ngn (hastigt l. plötsligt) ger sig av l. i väg l. bort från den plats där han befinner sig l. till en plats o. d.; jfr STINGA I 11.
a) i uttr. sticka i väg, äv. sticka sin väg l. kos (förr äv. sin kos av vägen); särsk. imperativiskt, ss. en (ofta hotfull) uppmaning till ngn att ge sig i väg. Tätt är best, tu stiich(er) tijnn kooss wff wegenn. VadstÄTb. 15 (1578). Han sadhe åt the andre stick och ränn dinn koos. 3SthmTb. 6: 195 (1606). Hunden stack i väg i snön. FrSkog. 162 (1892). (Hon) stack iväg med sin värdinnas bisampäls. DN(A) 1931, nr 262, s. 1. Laholmarna slutade icke festen då (de kungliga) gästernas bil stack i väg mot Sofiero. Därs. 1933, nr 210, s. 16. Vi stack vår väg. Gustaf-Janson DödlKär 300 (1953).
b) i uttr. sticka dit (äv. hit), (hastigt l. plötsligt) bege sig dit (resp. hit); vanl. imperativiskt, i (ofta hotfull) uppmaning att inte bege sig dit osv. (äv. allmännare, ss. uppmaning att inte ”lägga sig i” ngt); jfr a. Jag behöver ingen hjälp, så du sticker inte dit, förstår du. Stick intet dit. Weste (1807). Du kunde af sjelfva Majoren få litet på ryggtaflan. — Jag råder honom inte att sticka dit — svarade Herman. Knorring Ståndsp. 1: 77 (1838). Sticker han hit en gång till, kör jag ut'en. Sehlstedt 2: 27 (1862). Du skulle kanske .. kunna ta reda på hur det lönar sig för en nyutexaminerad ingenjör att sticka dit (dvs. till Sydamerika). Hedberg Dan 225 (1948).
c) i uttr. sticka till sjöss (l. havs) l. i sjön, om båt l. fartyg l. flotta (l. befälhavare l. besättning o. d.): (hastigt l. plötsligt) bege sig till sjöss för längre tids yrkesverksamhet (jfr 10 b); äv. om person, dels: (på l. med båt l. fartyg l. flotta) bege sig till sjöss, dels oeg., betecknande att ngn blir sjöman l. tar hyra på båt; äv. i uttr. sticka i land, bege sig i land (äv. med bibet. av att förflyttningen innebär smitning; jfr d, e, 17); äv. bildl.; jfr 10 b. När jag blir sjutton år, ska jag sticka till sjöss. SjöreglÖrlFl. 1785, § 651. Samma morgon .. hade (fartyget) ”Alabama” .. stuckit i sjön. VL 1894, nr 197, s. 4. Essén Fob 115 (1919: till sjöss; bildl.). Vid frukosten pratades det litet om .. (sjömannen), som hade stuckit i land (dvs. rymt från båten). Berg Grieg Skepp. 43 (1925). (En del f. d. rallare) stack till sjöss, där de blev ett slags sjörallare. Johnson Se 87 (1936). På sensommaren 1618 stack Gustav Adolf till havs från Kalmar med fyra av sina bästa örlogsskepp. Ahnlund AOxenstierna 232 (1940). Ymer 1951, s. 82 (: till sjöss; om sälfångarfartyg).
d) (†) i uttr. sticka undan tjänsten, olovligt undanhålla sig från militärtjänsten, smita från tjänsten; jfr II 7. OxBr. 1: 97 (1616); möjl. särsk. förb.
e) (†) i uttr. sticka utur vägen, (i hemlighet o. ohederligt) bege sig bort (för att hålla sig undan), smita (se SMITA, v.2 I 2); jfr II 6. VDAkt. 1715, nr 17.
f) med adverbiell bestämning (med undantag av de under a—e nämnda fallen) betecknande vart l. i vilken riktning l. på vilken väg l. varifrån ngn ger sig av o. d.; äv. i uttr. sticka inom, hastigt l. kortvarigt komma inom dörren, titta inom. Ska vi sticka på bio i kväll? Om aftonen stucko wi derifrån. Roland Minn. 38 (c. 1748). Jag .. sticker pr apostlahästar, men med vägvisare, upp mot Ytterhogdal. Saxon Härjed. 73 (1894). Molin FrÅdal 312 (1896: stack inom). Nyårsdagen 1902 stack fartyget söderut från Kap Horn. Hedin Pol 2: 471 (1911). Han visslade ett tag, så stack han som en stenget över berget. Frideen LindstrSkärk. 40 (1922). Och så drack Flinta i botten och stack på dörren. Larsson i By GGodTid. 46 (1941). Olzon Rawlings Hjortk. 182 (1943: sticker .. hemifrån). Jag råkar ha andra upplysningar, sa jag. — Såå? fräste han .. Stick åt helvete med dom då. Edlund Chandler Syst. 23 (1950). DN(A) 11/1 1965, s. 16 (: stack .. till stan). — särsk. (föga br.) oeg., om färd, i uttr. sticka vidare, gå vidare, fortsätta. Färden stack vidare in på den 15-mila landsvägsgrenen åt nordväst. Högberg Baggböl. 1: 56 (1911).
17) [sv. slang sticka (Landsm. 1924, s. 74 (1874; i studentslang från Uppsala))] (vard.) (hastigt l. plötsligt) ge sig iväg l. ge sig av l. bege sig bort; äv. med tanke på att ngn avlägsnar sig olovligt l. i pliktförsummelse o. d.: smita (se SMITA, v.2 I 2); äv. övergående i bet.: rymma (se RYMMA, v. I 6 a); äv. i fråga om (start vid) rush (se RUSH, sbst.2 1 b) i fotbollsspel o. d. (Sv.) Sticka .. (dvs.) (löpa bort) (t.) schnell weglaufen. SvTyHlex. (1851). Och värre blir .. (Västerås anfallskvintett i bandy), bara dribblingsfenomenet Hille Johansson lär sig att sticka snabbare och mera rätt på. IdrBl. 1924, nr 12, s. 6. Det var herr Juel Jan, som gick med sin karamellåda på ryggen. Å ja, Jonsson förstod. Juel Jan hade stuckit för att slippa betala julkosten. Hedenvind-Eriksson Hjul. 71 (1928). Jag tycker inte du ska det. Det är inget för dej. — Äh, stick, sa jag och började gå igen. Vi 1950, nr 11, s. 24. Fem minuter, och ni har mig här igen, sade han och stack. Ahlin Markn. 133 (1957). DN 22/12 1968, Söndagsbil. s. 2. — särsk. i utvidgad anv. i fråga om att vid förflyttning avvika från sin huvudriktning l. föregående riktning; dels i särsk. förb., dels ss. förled i ssgr, dels i avledn. STICKARE (se STICKARE, sbst.1); jfr 10 i.
18) betecknande att ngn upplever l. tycker sig känna en förnimmelse identisk med l. liknande den som uppstår då man stickes (i bet. 2, 57); företrädesvis i a—c; utom i a—d dels med subj. betecknande det (särsk. dels sjukdom, dels ngt som slår emot kroppen) som åstadkommer känslan l. betecknande den kroppsdel dit känslan är lokaliserad, dels ss. vbalsbst. -ande; jfr STINGA I 12. Thesze Swulster (i ljumskarna) äre ganska ledsame, ömma mycket, wärka och sticka. Lindestolpe Frans. 78 (1713). Ett odrägligt kittlande och stickande i luftrörs-hufvudet. TLäk. 1833, s. 313. ”Ve, så hennes tänder värka!” / Klart, — det flussen var som stack! Braun Dikt. 1: 27 (1837). Ögon, som ännu stucko och brände av allt det obarmhärtiga ljuset över arenans gula sand. Siwertz Sel. 2: 56 (1920). Augustisommaren stod stickande het över markerna. Beijer BritaGrossh. 5 (1940). De första (snö-)flingorna sticker vasst i kinden. Lo-Johansson AstrHus 57 (1966). — särsk.
a) om solen: lysa brännande starkt l. hett (äv. i uttr. sticka på ngn l. ngt); äv. tr.: lysa brännande starkt på (ngn l. ngt; äv. i uttr. sticka ngn på huvudet l. i ansiktet o. d.); äv. om solsken l. ljusstråle o. dyl. l. om ngts glans o. d.; stundom äv. (delvis) med tanke på synförnimmelse (jfr 20); ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c; äv. ss. adv.); jfr STINGA I 12 slutet. Solen lyste stickande hett. Solen sticker mig i ögonen. Solens strålar stack mig i ansiktet. Det stickande skenet från karbidlampan. Solen stack Jona vppå hoffuudhet, så at han wanmechtigh wardt. Jona 4: 8 (Bib. 1541). Matkar och Ormar wäxa gerna .. (i fårgödsel), helst om Solen får dageligen sticka therpå. Risingh LandB 20 (1671). Solen skiner ock det sticker, / Gud bevare våra flicker. Landsm. V. 5: 79 (1886). Huru stickande röda bli ej aftonsolens strålar, då de bryta fram under ett mörkt hotande ovädersmoln! Nyblom i 3SAH 8: 281 (1894). (Korpelarnas) matta röda (i en tegelkyrka) bilda med korbänkarnas mörka träfärg en tröskel för den flammande guldglansen (i altarskåpet), som dock icke sticker eller bländar. UtställnÄKyrklKSträngnäs 1910, 1: 136 (1913). Det är icke utan skäl man säger, att ”solen sticker starkast mellan molnen”. KalSvFolkskV 1944, s. 82. — särsk. mer l. mindre bildl. Vthi thenna werlden stijcker bedröffuelsens sool henne (dvs. människan) ganska fast, så at hon lutar, falnar, torkas och wisnar. PJAngermannus ATrolle E 1 a (1620). (Somliga) tåla (icke) Hr Sieuves beröm, och kunna icke med sina svaga ögon uthärda så stickande strålar som framlysa af hans arbetsamhet, insigter och uptäkter. Björnståhl Resa 1: 166 (1770). All wisdom liknar solens klara skifwa, / Den sticker med sin stråle forskarns blick. Hagberg Shaksp. 6: 162 (1849).
b) opers., i sådana uttr. som det sticker i sidan l. ögonen l. benen (på ngn) o. d., i sht förr äv. det sticker ngn i sidan osv., förr äv. ngn sticker i sidan. Det sticker i fingrarna när de sover. Det sticker som nålar i benen på mig. Migh sticker i Sijdan, kom och kän. Dalius Valet. A 4 a (1681). Det sticker mig i ögonen, i sidan. Sahlstedt (1773). Det stack som sylar och småspik i alla mina leder. Almqvist AMay 66 (1838). Hon satt kvar med papperen, ända tills siffrorna flöto ihop i ett grått töcken och det stack som nålar i ögonen. Siwertz Sel. 2: 199 (1920). Hon tar genvägen över en åker och det sticker i fötterna. Johnson Här 157 (1935). Det värkte och stack i kroppen efter en vecka i tvättstugorna. Ekman Springkäll. 6 (1976).
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr a), om värk l. smärta o. d.; äv. om vind (jfr STICKANDE I, III) l. dimma l. hetta o. d.; äv. ss. adv. Jag kände en stickande hetta i kroppen. En stickande Hufwudwärck. Tranæus Medewij 2 (1690). Hastigt påkomna starka skärande eller stickande plågor i .. buken. Lovén Anv. 26 (1838). Det bultade så stickande hett i alla ådror. Benedictsson Folkl. 40 (1887). I höjderna ovanom oss är luften alltjämt lika tjock, lika fylld av en luggig och stickande dimma som förr. Boberg FjällmF 98 (1930). Ibland fick man arbeta timvis till väders (på fullriggaren). Att med iskalla fingrar lossa beslagsband .. med regnet skvalande, den kalla vinden stickande i ansiktet, var icke något lätt jobb. VFl. 1934, s. 135. Känna en stickande smärta i hjärttrakten. SvHandordb. (1966).
d) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., om stickande smärta l. känsla (se c); äv. bildl. Jag känner stickningar i halsen av en kommande förkylning. Stickningarne i knäen hafwa gådt bort. Linné Bref I. 4: 221 (1753). När hans hand kom nära Thildas, for .. en fräsande gnista derutur; båda kände en svidande stickning och ryckte sina händer tillbaka. Palmstjerna Snapph. 1: 111 (1831). Huru kan den lyda Gud och med tålamod fördraga hvad som händer, hvilken retas vid hvarje stickning af vällust eller smärta? Thomander 2: 88 (1831). Man nalkades bråddjup, riktigt hissnande, som framkallade stickningar i nerverna och för hvilka man ömsesidigt varnade hvarandra. Arsenius Västk. 78 (1905). (Han) klagade .. över stickningar och smärtor i knävecken och ett stycke nedåt vadmusklerna. Lindgren Brännvinsfursten 146 (1979).
19) i fråga om smak- l. (vanl.) luktförnimmelse(r), om smak l. lukt l. ngt som framkallar smak- l. luktförnimmelse(r): reta (se RETA, v.1 I 2) så att i smak- resp. luktorganen uppstår en förnimmelse påminnande om den som uppstår då man stickes (i bet. 2, 57); utom i a vanl. med obj. ersatt av prep.-uttr., i sådana uttr. som sticka (ngn) på tungan (jfr 21 e) resp. i näsan; äv. i fråga om hörselförnimmelse(r) (äv. i uttr. sticka i öronen); äv. utan obj.; jfr STINGA I 13. Den fräna smaken stack mig på tungan. När denna blommornas parningstid är, kan man ej utan fägnad se, med huru många slags färgor de (dvs. blommorna) förlusta våra ögon, och med hvad angenäm lukt de sticka i vår näsa. Biberg Linné Oec. 34 (1750). Hur han drack, / Ölet stack. Bellman (BellmS) 2: 63 (1782, 1791). Kålen sticker mig så godt i näsan. Topelius Läsn. 1: 55 (1865). Prat, skratt och skrik sticka i öronen. Lundin Alp. 240 (1883). 3Saml. 30: 5 (i handl. fr. 1892; om röster). I förstugan stack en skarp lukt under näsan. Heidenstam Svensk. 2: 117 (1910). Röklukten sticker skarpt i näsan. Holmsen KanarSolv. 36 (1964). — särsk.
a) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. ss. adv. Lindestolpe Matk. 52 (1714; om ättika). Smaken af köttet (hos svamparten Boletus piperatus) är stickande som Peppar och är således misstänkt. VetAH 1810, s. 9. En stickande sur, alldeles odrägelig lukt. NNordenskiöld (1831) hos Berzelius Brev 11: 132. Här vill jag sätta mig under de stackars förkväfda träden, där de pinas i det gråa stickande dammstoftet. Ekelund InCand. 55 (1905). Gyllensten Grott. 253 (1973; om lukt).
b) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., om vin: som gm bildning av större mängd (mjölk- l.) ättiksyra o. d. fått en stickande smak, som har stick (se STICK, sbst.1 II 14). Törnblom Dammet 32 (1872).
c) mer l. mindre bildl. CFDahlgren 2: 117 (1841). Det här (dvs. kriget) var ingenting nytt eller märkvärdigt. Inte för den som läst världshistorien, där blodlukten stack i näsan på varje sida. Moberg Sedebetyg 332 (1935).
20) i fråga om synförnimmelse(r): reta (se RETA, v.1 I 2) så att i ögonen uppstår en förnimmelse påminnande om den som uppstår då man stickes (i bet. 2, 57); om färg l. ljus o. d.; vanl. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. ss. adv. o. i denna anv. stundom närmande sig bet. av ett förstärkningsord: mycket l. väldigt l. oerhört o. d.; jfr STICKANDE I, III); äv. bildl.; jfr 18 a. Sjelfva .. (Israel Hwassers) uttryckssätt har gemenligen en stickande färg; ty han älskade att, som man säger, ”breda på”. CVAStrandberg 1: 352 (1862). Vimlet der nere på strandvägen och de stickande bjärta färgerna i damernas toaletter skaffade honom hufvudvärk. Lundquist Profil. 2: 211 (1886). Från en ring av hopsläpade stenar fladdrade elden med små stickande lågor upp i den ljusa natten. Lo-Johansson Hist. 203 (1928). Karbidlampornas stickande sken. Thermænius Baum Skepp. 79 (1942). — jfr AV-STICKA. — särsk. i uttr. ngt sticker ngn i ögonen l. i ögonen på ngn, äv. i ngns ögon (förr äv. ögsten), ngt l. ngn sticker ngn i ögat l. i ögat på ngn, ngt sticker i ögonen (äv. i ögat, förr äv. i synom), betecknande att (starkt) ljus l. gräll färg o. d. smärtar l. (starkt) irriterar ngns ögon; vanl. bildl.; betecknande att ngt l. ngn synes (ngn) iögonenfallande l. framträdande o. (starkt) tilldrar sig ens uppmärksamhet (ofta med tanken fäst vid att ngt, t. ex. gm yttre glans, uppväcker ens åtrå l. avund l. ovilja o. d.), falla i ögonen (på ngn o. d.; se FALLA X 6 a), vara påfallande l. iögonenfallande (för ngn) o. d. Grannens nya bil stack honom så i ögonen att han själv måste köpa en ny. Granna uniformer, som riktigt sticker i ögonen (på en). Mången sticker hans nästas huus, hustru, folck, åker etc. i öghorne, stemplar ther effter. OMartini QuatConc. C 1 b (1603). (Staden Gbg) sticker Juthen i ögat. 2VittAH 3: 322 (cit. fr. 1611). SColumbus Vitt. 128 (1669: synom). Kolmodin QvSp. 2: 540 (1750: ögsten). Nymphens Kjortel, knappad i vidd, / Ej vådligt mer i ögat stack. Bellman (BellmS) 1: 267 (1790). (En baron kan) i betalning litet fela; / Tills, trött vid kreditorers gnäll, / .. Han lyckats att i ögat sticka / På någon borgare-mamsell. Leopold 2: 357 (1801, 1815). Der (bars) in ljus i mängd, tyckte jag, så der blef full och i ögonen stickande eklärering. Quennerstedt Smål. 75 (1891). Det är mindre likheterna — ehuru sådana icke saknas — än de inbördes skiljaktigheterna, som sticka i ögonen (vid en jämförelse av två skrifter om K. X G:s första danska krig). HT 1960, s. 259.
21) i mer l. mindre bildl. anv. av 1820 (utom i c i sht av 18), i fråga om att åstadkomma en själsrörelse av plågsam l. smärtande l. olustbetonad art hos ngn l. i fråga om att driva på ngn l. i fråga om att ngn l. ngt gör ngn ont l. sårar ngn (i hans självkänsla) l. väcker irritation l. upprördhet o. d.; ofta: reta (se RETA, v.1 I 6) l. uppröra l. förarga o. d.; jfr 2 m o. STINGA I 14. Samvetet har nog stuckit honom. Det som stack var att han blivit förbigången. Den som har en gång hint (dvs. hunnit) i denna sälla hagen (där lyckan bor), / Kan intet stickas af föracktets skarpa nål. Nordenflycht (SVS) 1: 64 (1744). Det stack .. (G. III:s) fåfänga, att Ehrensvärd var vittne till den kunglige smekungens (dvs. A. F. Muncks) dumhet. Crusenstolpe Mor. 2: 97 (1840). — särsk.
a) i sådana (opers.) uttr. som ngt sticker ngn i hjärtat (äv. själen), det sticker i (hjärtat på) ngn o. d.; äv. motsv. b. En Jude .. offradhe affgudhomen .. Thet sågh Matathias, och thet stack honom j hiertat, och hans nijt om Laghen brann. 1Mack. 2: 24 (Bib. 1541). Widegren (1788: själen). Det sticker i hjertat på honom (då man nämner den sedan länge försvunne brodern), men han säger ingenting, fastän han ännu lider. Wetterbergh Penning. 122 (1847). Grubblet sticker i hans trötta hjärna. Hallström Brilj. 167 (1896). Det stack i mig, att Scholander talat i så vanvördiga ordalag om gamla Sverige. Ahrenberg Männ. 2: 250 (1907). (Mannen) svarade ingenting på dessa ord, men vad han hört stack honom i hjärtat. Agrell SlavMyt. 30 (1929); jfr b.
b) i fråga om att (lätt) reta l. irritera l. förtreta l. såra ngn (l. känsla o. d. hos ngn), i sht med ord (i tal l. skrift); med subj. betecknande person l. tunga l. ord l. yttrande o. d.; äv. dels i sådana uttr. som det sticker ngn att höra ngt o. d., dels ss. anföringsverb: säga i retsam l. sårande ton o. d.; äv. utan obj.; jfr a o. STINGA I 14 a. Han kände en stickning i hjärtat vid hennes ord. Förebråelsen (kritiken, svaret) stack honom. Et redeligt sinne kan det sticka och bekymra, at höra sitt rykte sönderslitas. Dalin Vitt. II. 6: 57 (1736). Jag väja må det ord, / Som villar eller sticker, / Och fly, som själamord, / Allt baktal och allt smicker. Wallin FörslPs. 205 (1816); jfr Ps. 1937, 412: 3. Dessa sista hårda ord stucko gossen genom själen. Wetterbergh Penning. 293 (1847). Elak tunga sticker värre än ett sylspett. Granlund Ordspr. (c. 1880). Byter man med dig (Ragvald), förlorar man alltid, stack Torkil. Strindberg NSvÖ 1: 60 (1906). Lyten, det har du i hundra, / lust att mig reta och sticka. Sjöberg Kris. 145 (1926). Hon vet att det sticker mig, då hon börjar tala om att jag gubbar till. Stiernstedt Bank. 11 (1947). — särsk.
α) [jfr t. auf einen stechen] (†) i uttr. sticka på l. åt ngn, på ett retande l. irriterande l. sårande sätt (hålla på att) kritisera l. förtala ngn o. d., (oupphörligt) hacka l. hugga på ngn. Thet är een Försmädelse, at Calvinus förwijtar the Lutheraner (ty vppå them sticker han) lijka såsom the (osv.). Schroderus Os. III. 1: 366 (1635; lat. orig.: hos enim pungit). (Det är rätt o. billigt) at Läraren wackert tiger på prädikstolen med tadlande af eller stickande på Regeringens gjöromål. SvMerc. 3: 222 (1757). Man kan nog förstå att de, som fått en så fin uppfostran, som mamsellerna Smith, ska' ta' illa vid sig, när man sticker litet åt de förnäma. Jolin MSmith 10 (1847).
β) (†) i uttr. sticka ngn på bolden, pika l. reta l. såra ngn; jfr BOLDE. (Vissa ord är i en dansk återgivning av ett förslag till traktat mellan Sv. o. Danmark) medh flijt vtheslutne, til ewentyrs therföre, the stucke them Danske på Boldan. SwarDaManif. 1644, s. F 4 a. Granlund Ordspr. (c. 1880).
γ) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr c slutet, f), ofta ungefär liktydigt med: retsamt elak l. spydig l. giftig; äv. ss. adv. Ett kärvt och stickande svar. Ett stickande skämt. En stickande anmärkning. Hennes röst blev stickande. Stickande försmädelse ord. Linc. B 2 a (1640). En Voltaires smak och stickande penna. 1VittAH 4: 419 (1783). Skildringen är utförd med en mycket stickande udd. Svedelius i 2SAH 40: 559 (1865). Du tycks ha repat dig fort, säger han litet stickande. Hemmer ManSamv. 140 (1931). Hjalmar Söderbergs kåserikvickhet är okynnig, graciös och spirituell, retsam men inte förgiftad, stickande men inte sargande. Bergman i 3SAH LXI. 2: 100 (1950).
δ) (†) ss. vbalsbst. -ande om förhållandet att vara uppbragt l. förargad l. retad av ngt, upprördhet l. förargelse l. ilska o. d. (Det är beklagligt) att en del (av de svaga eleverna) af harm och stickande, när de ej få följa sina .. (kamrater till gymnasiet), gifva sig ensidigt utur scholan. Schotte NyköpElLärovH 2: 22 (cit. fr. 1739).
c) [jfr 20] i fråga om att betrakta ngn med intensiv o. skarp l. vass l. genomträngande blick (o. hos den betraktade åstadkomma en känsla av olust); med subj. betecknande person l. öga l. blick (ngn gg äv. ngt blick uttrycker); jfr STINGA I 14 b. Ondt sticker blickarnas hätskhet ur lunden. Fröding Stänk 38 (1896). Restauratrisen hostade skarpt, och uppasserskan stack dem med en blick, men de visste ej af det, där de sökte bottnen af hvarandras ögon. Hallström Than. 98 (1900). Jaså, han har vari ute mä tattare också, sade hon och knep ihop munnen och stack blickarna i honom. Johnson Slutsp. 134 (1937). Hon skulle aldrig sticka med ögonen och i nästa minut börja gråta. Sjöman Lekt. 30 (1948). Den unge kämpens ögon började sticka ont. Fridegård Offerrök 112 (1949). — särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr b γ, f), om öga l. blick; äv. om glans l. nyans i ögon o. d.; äv. ss. adv. Nyrén Charakt. 14 (c. 1765; om ögon hos person). Då han .. undvek att svara, betraktade hon honom stickande skarpt. Heidenstam Alienus 1: 178 (1892). Söderlund FamBarr. 1: 156 (1905; om ögon hos apa). Doktor Vänermans stickande blick bakom glasögonen under den höga kala pannan. NärSuttoBänk 13 (1941). En karl med blå apkäke och stickande svarta ögon. Siwertz Tråd. 33 (1957).
d) (†) om kärlekslusta l. högfärd l. annan ss. negativ betraktad känsla: anfäkta l. ansätta l. ”sätta åt” (ngn); äv. i uttr. skalken sticker ngn, se SKALK, sbst.1 2 d γ; äv. om sjukdom: ansätta l. anfäkta (ngn); jfr STINGA I 14 c. På ändalychtenne tå skalken och kätian, sticker .. (furstarnas hästar), läggia the sin Herra nedher på wallen. Balck Es. 240 (1603). Sijnes thett aldra likmätigaste att den fluszen, iagh änu inthet quit ähr, aff elaka materier tillhopasatt ähr, hwilka haffua bleffuit förhindrade att ha deras wanliga Cours, iagh haar Gud skee loff så wida bättre att iagh fåår gå hwart iagh will men stiker dätt migh ibland. Ekeblad BrClEkeblad 81 (1652). Kan hända at affwunden sticker tigh. Sylvius Mornay 192 (1674). Då kärleks lustan .. stack .. (Herodes), blef Mariamne eftersänd. Kling Spect. Uu 4 a (1735). Ärans törst / Begynte sticka honom nu. CVAStrandberg 5: 54 (1862). — särsk. i uttr. ngt sticker ngn i huvudet, betecknande att ngn ansättes av lust att förvärva ngt l. att ngt plågar l. anfäktar ngn o. d.; jfr huvudmom. Vti thet at en Adelsmans och Students anseende mig tå förtiden i hufwudet stack, så förde jag mig ock helt alfwarsamt vp. Humbla Landcr. 31 (1740). Lindfors (1824).
e) (numera föga br.) utöva en stimulerande effekt på (ngt), reta (se RETA, v.1 I 7) l. egga; äv. utan obj., särsk. i uttr. sticka på tungan (jfr 19), reta smaksinnet. Et Snille som öfwerhopas i sin yra, antager falska lysnor för rätta ljus: håller sig endast wid det som sticker och förlustar. Sahlstedt CritSaml. 63 (1759). Sticka Eder nyfikenhet. Rudenschöld PVetA 1772, s. 10. Wi lefve i kryddälskande tider, för hvilka det som sticker på tungan gäller mer än det som föder. Törneros (SVS) 4: 215 (c. 1830). I (operan) ”Svarta dominon” antydes redan det manér, som under kompositörens (dvs. D. F. E. Aubers) sista period blef förherskande, nämligen böjelsen för raffinerade effekter och stickande dansrytmer. NF 1: 1310 (1876).
f) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. (jfr b γ, c slutet); äv. ss. adv. Nu, såsom then effterhängiande och stickande nöden är qwickare och snällare än som alla konster i Werlden, så (osv.). Sylvius Curtius 288 (1682). Denna Oligarchy (som är rådande i Bristol) är i synnerhet stickande, för Stadsens egna inwånare. SvSaml. 3—6: 331 (i handl. fr. 1762). (K. X G:s korta o. framgångsrika fälttåg mot Polen 1655) väckte .. förvåning, beundran jemnte stickande afund mot Karl Gustaf. Fryxell Ber. 11: 132 (1843). En stickande liten ångerkänsla. Aronson SlumpMyndl. 216 (1922). Han ler, fortfarande samma fräcka, stickande småleende. Östlund Cheyney BeskPill. 80 (1959).
g) i pass., närmande sig deponentiell anv.: vredgas, bli arg, bli förtretad; numera bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; om person: sårad l. retad l. förorättad o. d.; oftast motsv. b; jfr BITEN, STICKEN I 2, STUCKENHET. Brahe Oec. 36 (c. 1580; uppl. 1971). När tu får, hwadh tu bedhes, så tacka: Om thet af rättmätigh, (rätfärdigh) orsak förwägrat warder, så sticks icke, eller morra. Schroderus Comenius 875 (1639). Öfwersten, stucken af Lars Siggesons framgång, syntes .. willa göra sin högsta flit. Celsius G1 1: 169 (1746). Stuckna af fasa (då Tre kronor störtade samman vid slottsbranden 1697) begynte barn och kvinnor att snyfta och springa. Heidenstam Karol. 1: 26 (1897). Majken .. Jo jo, åren tynger .. Farfar stucken. Tynger? Vad vet hon om det, lilla snärta? Bergman Patr. 83 (1928). Han talade vänligt, men han hade i själva verket blivit en smula stucken av att bliva bjuden först samma morgon. Facht Wodehouse SamTidn. 153 (1935). Tror du att farbror Danjel ljuer? Hon lät stucken. Moberg Utvandr. 272 (1949). — jfr SNAR-STICKAS o. LÄTT-, SNAR-STUCKEN.
22) [efter motsv. anv. av mlt. stēken l. t. stechen; utgående från 3 c] kortsp. spela ut ett kort som (i spelet) har högre valör än (förut utspelat kort som utgör det dittills högsta), sticka över, trumfa, övertrumfa (o. sålunda ta hem stick); äv. i uttr. sticka det l. det kortet med det l. det kortet; äv. om kort: ha högre valör än (förut utspelat kort) o. sålunda övertrumfa det; äv. utan obj.; äv. bildl. Sticka med trumph. Serenius Lll 2 a (1734). Olle du en trumf behöfver. / Pelle akta dej! / Olle stå ej der å nicka; / Kan du intet sticka? Bellman (BellmS) 2: 66 (1773, 1791). Låt hvaren sitt spel få spela, / Blanda, sticka, ge och ta. Valerius 2: 68 (1809). Sticka kungen med esset. Weste FörslSAOB (c. 1817). Inbilske unge man, som ville spela knekt med mäster Coctier. Nu sticker jag kungen för dig, pass och bet! Strindberg HMin. 2: 194 (1905). Trumfesset sticker alla andra kort. SvHandordb. (1966). — jfr AV-, UT-, ÖVER-STICKA.
23) [fsv. stikka; jfr sv. slang (månsing) sticka pris, köpa hö (NysvSt. 1929, s. 214); av mlt. stēken l. t. stechen, båda: byta vara mot vara, idka byteshandel; sannol. utvecklat ur 22 med tanke på att vid varuutbyte kontrahenterna söker övertrumfa varandra vid prissättning av den egna varan] (†) med avs. på vara vid försäljning: åsätta (så l. så högt) pris, sälja för (så l. så högt) pris, trissa upp priset på. Emedan A wunnit 10 procent, är det et tecken at A stuckit sin wara 10 procent högre än B. Palmquist Räkn. 230 (1750).
24) [jfr motsv. anv. av ä. t. stechen; anv. möjl. delvis utgående från bet.: driva på med spetsigt verktyg (se 2), delvis från 14] besticka (se BESTICKA, v.2); i ssgn STICK-PENNING.
II. refl.
1) (mera tillf.) motsv. I 2: sticka spetsigt föremål in i sin egen kropp; särsk. i fråga om att injicera ngt. Jag somnar så gott, när korparna kraxa. — Och när du får sticka dig efter behag, tänkte Jonas, som .. sett den unge mannens armar nakna. Bergman Kerrm. 95 (1927).
2) motsv. I 2 (, 6, 7) om person: oavsiktligt (av en olyckshändelse) komma emot spetsigt föremål som sticker (i bet. I 6 l. 7), oavsiktligt (råka) trycka l. stöta in spetsigt föremål (särsk. tagg l. torn på växt) l. redskap i sin egen kropp; särsk. dels i uttr. sticka sig i (kroppsdel), på sådant sätt få in spetsigt föremål osv. i (kroppsdel), dels följt av prep.-uttr. inlett av prep. l. med betecknande det som sticker resp. redskapet; jfr STINGA II 1. Hon stack sig på rosornas taggar. Sticka sig med en nål. Jag har stuckit mig i fingret. Hwast törne och tistel, ther aff man sticker sigh. PErici Musæus 1: 239 a (1582). Han hade .. stukket sig i Långfingret wedh Naglen med en Knijff. Kempe Graanen 96 (1675). Som han ej sedt nålen, sticker han sig i et finger, så at bloden kommer ut. Pilgren FigBröll. 119 (1785). En gång hade hon varit så nära att fånga .. (en abborre i vattnet) med handen, att hon stack sig på hans ryggfena. Söderberg AllvLek. 8 (1912). En sträv, blåsvart skäggstubb som man kunde sticka sig på. Östergren (1946).
3) motsv. I 3: (begå självmord gm att) stöta ett stickvapen i l. genom sin egen kropp; numera nästan bl. dels i uttr. sticka ihjäl sig (förr äv. sticka sig ihjäl), dels i uttr. sticka sig i hjärtat l. magen o. d.; äv. i uttr. sticka sig väg o. d., gm att sticka (i bet. I 3) bana sig väg; äv. bildl.; jfr STINGA II 2. Schroderus Waldt 12 (1616: stack sigh sielff ihiäl). Wetst tu intet exempel på sådana menniskior, som hafwa stuckit ihiäl sig, dränckt och hängt vp sig? Scherping Cober 2: 2 (1737). Han stack sig i magen. Widegren (1788). (Soldaterna) sköto och höggo och stucko sig väg upp igenom förskansningarne. Scholander 3: 228 (1881). Hon hade kanske ett finkänsligt sinne, men stack sig själf i hjärtat med en kanske såsom plikt inpräntad hushållsprincip. Fröding Eftersk. 2: 226 (1910).
4) (†) motsv. I 9, bildl., dels i uttr. sticka sig i vägen, ställa l. placera sig (hindrande) i vägen, dels i uttr. sticka sig uti vidlyftighet, försätta sig i svårigheter l. i en besvärlig situation (jfr I 9 q ζ), dels i uttr. sticka sig under ngn, ställa sig under ngn, underordna sig ngn. UrkFinlÖ I. 2: 42 (1597: i wegen). RP 4: 177 (1634: vidlyfftigheet). Efter .. (Birger Jarls) död, stack (folkunga-)partiet sig under Konungens Bror, Magnus Ladulås. Botin Utk. 293 (1761). Allt gick bra, tills ni er stack i vägen. Scholander 2: 196 (1867).
5) (†) motsv. I 10: skjuta fram l. ut l. sticka fram l. ut; äv. om gröda, i uttr. sticka sig i ax, gå i ax (se AX, sbst.1 1 a); jfr STINGA II 3. De hwassa taggar (på rosor) kallas torne .. stickandes sig utom bladen och stiälkarna. Rudbeck Atl. 1: 392 (1679). Hiärne Orth. 123 (1717: i ax). Der sticker sig emot Syd-Syd-Vest ifrån fasta landet, til sexton Norska milars längd, en rad af större och mindre öar. VetAH 1750, s. 171. — jfr UT-STICKA.
6) (†) motsv. I 15, 16 e, i uttr. sticka sig (ut)ur l. (ut)av vägen (äv. utur väg), (bege sig ur vägen o.) gömma sig l. hålla sig dold; äv. i uttr. sticka sig av landet, bege sig ur landet; jfr 7 o. STINGA II 4. Nähr han för .. sijne misgerninger skuldh icke länger fördristede sigh att bliffve her i riikett, stack han sigh heemligen utaff landett. G1R 27: 174 (1557). (Han) hafuer .. inthet waritt opå Togett medh emott Rikzens Fiender, vthan stuckitt sigh af wägen och blefwet heme. SUFinlH 1: 186 (1601). 3SthmTb. 4: 206 (1602: vtaf). KyrkohÅ 1909, MoA s. 114 (1606: vthur wägen). CupVen. A 7 a (1669: vthur wägh). Om jag kommer med min huggpamp .. så skulle jag skrämma hela Scholan med ett rop, så att dhe alle skulle sticka sig utur wägen bak om deras beläter och pelarer. Rudbeck Atl. 4: 137 (1702). (dvs. på yttersta domens dag) går det intet an, at sig ur wägen sticka. Kolmodin QvSp. 2: 285 (1750).
7) motsv. I 1516: (i sht snabbt o. förstulet l. i hemlighet l. smygande l. i avsikt att hålla sig undan l. gömma sig) bege sig iväg l. ge sig av (till en plats l. via en väg o. d.); äv.: gömma sig l. hålla sig dold l. undanhålla sig o. d.; numera nästan bl. (i Finl.): (snabbt l. för en kort stund) bege sig l. ge sig iväg (till l. från en plats o. d.); jfr STINGA II 4. Staffan Henricson .. stack sigh (från Dalarna) om Hwseby Clöster och till Törsåker i Gestrijkeland. Svart G1 157 (1561). En part Ofrelsses män sticka sigh här och där i Landzänderne och niuta Frelsses Frihett. RARP 3: 125 (1640). Nu wil thet synas, som Auctor vnderstundom vpsåteligen förändrar några personers namn, at thesto bättre sticka sig bak om them. Humbla Landcr. Föret. 5 (1740). Nutid 1898, s. 21 (: stack sig hem på en stund). Han hade stuckit sig hit (dvs. till Hfors) på ett ryck. Hufvudstadsbl(A) 1943, nr 334, s. 5. Sticka sig fram och tillbaka (dvs.) titta in som hastigast. Stenmark FinlSv. (1975). — jfr BORT-, UND-STICKA. — särsk. (†)
a) i uttr. sticka sig sin kos, (i hemlighet) ge sig iväg l. bege sig sin kos. G1R 28: 57 (1558). Ekeblad Bref 2: 337 (1662).
b) i uttr. sticka sig ibland ngra, bege sig in (o. gömma sig) ibland ngra; jfr STINGA II 4 a. (Kvinnor) som klädde sigh i Mansklädher, stack sigh iblandh Krijgsfolket och uthi alla Skärmytzler war then förste och sijdste. SPetri ElisJdr B 2 b (1642). Bælter JesuH 6: 288 (1760).
c) i uttr. sticka sig i leken, ge sig in i leken (se LEK, sbst. 3). TRudeen Vitt. 159 (1696).
d) i uttr. sticka sig i kvav, dyka ned (under vattnet); jfr STINGA II 4 b. Verelius Gothr. 159 (1664).
III. dep.
1) motsv. I 2, 3: (ha benägenhet l. vana att) sticka (med spetsigt föremål); äv. i fråga om att i strid sticka med stickvapen (förr äv. dels i uttr. stickas med (vapen), dels med indirekt personobj. o. obj. betecknande sår); äv. recipr.: sticka varandra; jfr STINGA III 1. Sachffelthis Monnss skreddare, för han stax P(er) Toressonn i sidha huullstingh. TbLödöse 349 (1595). Wärja, som man både kan stickas och huggas med. Verelius 112 (1681). Så stuckos de med dolk utanför kyrkan medan allt folket såg på. Edgren ESkr. 1: 212 (1892). Hon har ju nålar i klädningslifvet. Det är en sån der som sticks! Strindberg HögreR 185 (1899). Stickas med en nål. IllSvOrdb. (1955). — särsk. mer l. mindre bildl. Swedberg Schibb. e 1 b (1716). Fru Alidas pikar till mig stickas väl, men ej värre, än att man tycker sig känna en liten angenäm kittling. Wennerberg Bref 1: 276 (1850). Hvar fördom, som jag kom att vidröra, rullade sig samman likt en igelkott och stacks. Heidenstam Tank. 122 (1899). (Publicisten G. F. Lundström) som i spalterna slogs och stacks och kunde låta så vred, var i det enskilda lifvet en synnerligen älskvärd och förbindlig gammal herre. NDAVL 1910, nr 118, s. 4.
2) motsv. I 5, om insekt: (ha för vana att) sticka l. utdela stick; äv. om annat djur med spetsig kroppsdel; förr äv. om orm: (ha för vana att) hugga l. bita; äv. mer l. mindre bildl.; jfr STINGA III 2. Linné Öl. 41 (1745). Ett slags rockor finnas .. som ha en tagg bort i rumpan hwarmed de stickas och gjöra dödeligit sår. Dens. Diet. 2: 206 (c. 1750). Hwad hycklad godhet! Huru fint den ormen / Kan kittla då hon sticks! Hagberg Shaksp. 6: 7 (1849). Myggen stacks ohyggligt. TurÅ 1906, s. 302. (Republiken) Maragay är .. föga olik en bikupa i skördetiden .. Det är rätt argsinta bin och de stickas utan hänsyn till personer. Essén KessGen. 66 (1915). De där insekterna brukar stickas. SvHandordb. (1966).
3) motsv. I 6, om spetsig (del av) växt; äv. (om nässla): brännas; jfr STINGA III 3. Hwar man fåås wedh Tistelen, så sticks han. Grubb 353 (1665). Lilla (ene-)kvist, låt bli att stickas! Wulff Rytm. 81 (1910, 1915). Sticks du, din busktusan, sa kolingen, ramla i törnrosbusken. Östergren (1946). Våren blommar, sippan knoppas, nässlan stickes, svampen gror. SDS 25/1 1975, s. 17.
4) motsv. I 7, (om spetsigt l. vasst föremål l.) om mängd av spetsiga l. vassa föremål l. om föremål (i sht klädesplagg) med ojämn l. med vassa partiklar försedd ytstruktur o. d.: sticka; äv. opers. Akta er, det sticks. Meurman (1847). (Farmors stickade) strumpor stuckos så otäckt, att jag blev alldeles röd på benen. Carlsson Dagsv. 112 (1927). När hon .. skulle klä sig, kom mamma med den vita jumpern som mormor hade stickat åt Lotta. ”Inte den”, sa Lotta. ”Den killar och sticks”. Lindgren LottaBråkm. 7 (1961).
Särsk. förb.: STICKA AN10 4. jfr ansticka.
1) brygg. till I 2 i, med avs. på ölfat l. vintunna o. d.: öppna gm att sätta in en kran för tömning. Dähnert 312 (1746; med avs. på fat). Sturzen-Becker 4: 71 (1862; med avs. på vinfat). TNCPubl. 47: 112 (1971; med avs. på ölfat).
2) (†) till I 18 a, om solen: sticka på (ngn). Swedenborg RebNat. 3: 315 (1718). Nordberg C12 1: 34 (1740).
3) (†) till I 21 b: i ord angripa (ngn med ngt). Han stikker dig an därmed. Schultze Ordb. 5043 (c. 1755).
STICKA AV10 4, äv. UTAV04. [jfr t. abstechen] jfr avsticka, v.1
1) (numera bl. lantmät.) till I 2, 2 l: gm stick(ande) med nål l. annat spetsigt instrument (l., i utvidgad anv., med penna l. dyl.) utmärka sträckningen l. konturerna av l. gränserna för (ngt); äv. utan obj.; äv. med avs. på mönster för sömnad o. d.; i sht förr äv. med avs. på karta: rita (se rita, v.2 I 5); jfr avsticka, v.1 I 5, 6. (Sv.) Sticka af et .. spetsmönster, (t.) ein .. Spitzmodell abstechen. Lind (1749). Blif vid din bågsöm, dina band, / Stick af dit mönster emot rutan. Lenngren (SVS) 2: 213 (1798). Sticka af en karta. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sedan solen tagits och uträknandet af latitud och longitud .. var gjordt, ”stack man utaf” i kortet, och kursen blef, om nödigt, korrigerad. AB(L) 1902, nr 38, s. 7. På ett papper sticka av ett mönster med hjälp av en nål. Östergren 214 (1915). DN(A) 1930, nr 76, s. 1 (med avs. på järnvägslinje på karta). särsk. (†) i utvidgad anv., = avsticka, v.1 I 4 a. (G. II A.) talar nu .. derom, att sticka aff strömen och föra honom till Nacka. OxBr. 3: 46 (1623). Skantzen raserades, och watngrafwarna stuckos af. Nordberg C12 1: 865 (1740).
2) till I 2 f: gm stickande avskära l. ta upp (rot på ogräs o. d.); äv. med avs. på trädgårdsgång: med spade l. dyl. jämnskära kanten l. kanterna (mot gräsmatta o. d.) på; jfr avsticka, v.1 I 1 a. Sticka av maskrosrötterna. Östergren 214 (1915). Sticka av el. avsticka trädgårdsgångar. SvHandordb. (1966).
3) till I 2 g: medelst vertikala stick med spade avskära (torv). Landsm. VIII. 2: 19 (1891).
4) (†) till I 2 i, med avs. på vin: avsticka (se avsticka, v.1 I 3 a). VinkällRSthm 1581.
5) (†) till I 3 c; i fråga om tornering: gm stöt med lans få (motståndare) att falla av hästen. Tegel G1 1: 290 (1622; om förh. i Sv. 1531); jfr SvBL 1: 85 (1858).
6) (numera föga br.) till I 4: framställa bild av (ngn l. ngt) gm gravering (koppar- l. stålstick); äv. i uttr. låta sticka av sig, låta sin bild graveras. Han har låtit sticka af sig. Sahlstedt (1773). Sticka af ens hufvud. Widegren (1788). Heinrich (1828).
7) snick. o. metall. till I 8: medelst stickning ta bort (ngt), skära av. (Sv.) Sticka av (t.) Abstechen (eng.) Cut off (fr.) Tronçonner. Billman OrdlVerkt. (1941).
8) sjöt. till I 9 o, med avs. på stek l. knop: lossgöra; äv. med avs. på (signal)flagga fastgjord vid flagglina: lossgöra; äv. utan obj. Ekelöf Ordl. (1898). VFl. 1926, s. 53 (i fråga om lossgörande av signalflagga från flagglina; utan obj.). NFSportlex. (1946).
9) (vard.) till I 16, 17, om person l. djur l. båt o. d.: snabbt l. plötsligt ge sig av l. iväg; ngn gg äv. refl., i uttr. sticka sig av; äv. med tanken särskilt riktad på dels att förflyttningen innebär en smitning, dels på att en förflyttnings riktning ändras, närmande sig bet.: vika av; numera i sht utbildat med bestämning. Som en pil stack Gustaf af. Zeipel Set. 3—4: 210 (1847). Så fort jag rörde en lem (när en hare kom skuttande mot mig), stack djuret af åt sidan. Strindberg Blomst. 56 (1888). Då jag inte kunde resa hem utan att få åtminstone litet Nordsjöluft i lungorna, stack jag mig af (från centrala Amsterdam) mot väster per spårväg. Mattsson Resebr. 99 (1906). Emellertid hade de inte länge varit gifta, förrän Rosa plötsligt stack av. Lindqvist Herr. 268 (1917). (Polismän) vaktade vid varenda flyghamn .. för att hugga rymlingen, i samma sekund som han tänkte sticka av. Ericsson Kreuger 365 (1936). (Bagaren öppnade kaféet) samtidigt som bilen med hans på morgonen gräddade bröd stack utav på sin tredje resa. Höijer 30Silverp. 217 (1949). särsk. (föga br.) i överförd l. bildl. anv., i fråga om tal: övergå (till annat ämne). Högberg Baggböl. 1: 78 (1911). Dens. Utböl. 2: 112 (1912).
10) till I 20, = avsticka, v.1 II 2; i sht i uttr. sticka av (e)mot l. (i)från, förr äv. med ngn l. ngt, avsticka mot l. från ngn l. ngt, bryta av l. kontrastera mot ngn l. ngt; dels i eg. anv., i fråga om synintryck (särsk. i fråga om färg), dels i överförd l. bildl. anv. Columbus Ordesk. 78 (1678; uppl. 1963). Hufvudbonaden sticker mycket af med el. mot den öfriga klädseln. Heinrich (1814). Just nu läste jag ditt (dvs. B. Lidforss') bref i D. N. Det sticker ju af mot det blygråa bladets texter. Strindberg Brev 10: 8 (1894). Däraf kommer .. (slättbons) önskan att taga stadens tillfälliga mod, att han icke vill sticka af, icke väcka uppseende. SDS 1909, nr 324, s. 11. Utlåtandet, som stack betydligt av från den vanliga riksdagsprosan, väckte anstöt på riddarhuset. IllSvLittH 3: 299 (1956). särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Dä sticker af, som Flugor uti Kål (när en ungkarl fjäsar för flickor). Warnmark Epigr. I 3 a (1688). Hvad färgen angår så kan du (dvs. B. v. Beskow) göra .. (prosten) grön (dvs. ge honom Vasaorden). Det sticker af på koftan som potatiskål på svartmylla. Tegnér Brev 8: 40 (1836).
b) (†) i uttr. rött sticker av i svart, rött sticker av mot svart. Sahlstedt (1773). Heinrich (1828).
c) (i Finl.) i uttr. sticka av ur ngt, sticka av mot ngt l. vara lätt urskiljbar i ngt. Ahrenberg An. 221 (1891).
11) kortsp. till I 22, om kortspelare l. spelkort: sticka över (tidigare utspelat l. utspelade kort). Strand Tidsfördr. 1: 45 (1763). Själv stack han av grannens första kort och började toppa en svitfärg. Carlsson ÄlvTimm. 111 (1949).
12) [utgående från 5 l. 11] (†) överträffa l. besegra l. övertrumfa l. övervinna (ngn) l. vara (ngn) överlägsen l. slå (ngn) ur brädet o. d. Han stack af honom i chortspel. Lind (1749). En gammal Doctor .. hade blifwit kär åt en Flicka, och wille gerna wara ensam hos hänna, at ej någon annan Borgare-Son måtte sticka honom af. Weise 1: 89 (1769). Dähnert (1784).
STICKA EFTER10 32, äv. 40.
1) (numera bl. tillf.) till I 4, med avs. på (koppar- l. stål)stick: göra efter l. efterbilda gm stickning. Nordforss (1805). jfr eftersticka.
2) sjöt. till I 12, med avs. på tåg l. hals o. d.: låta löpa ut, fira, sticka l. sticka på (se sticka, v.1 I 12). Rosenfeldt Tourville 59 (1698; i pass., om tåg). När nu Halsana stickas op, måste det .. skee tåuglig, och brassas stoor Råån til Lofwart, och alt som Smijtan stickes effter, måste och gijgas på Loof skiöthörnet. Därs. 79. Weste FörslSAOB (c. 1817).
3) (vard.) till I 16, 17: ge sig efter (ngn; se giva sig efter 2); äv. utan obj. Jolin MSmith 127 (1847; utan obj.). Annebergs hundar skällde och stack efter dem (när de åkte iväg). Widding Major. 232 (1969).
STICKA EMELLAN10 032, äv. MELLAN32. till I 9, 10: placera l. inskjuta (ngt) så att det kommer emellan; äv. intr.: mellankomma; i sht i uttr. sticka emellan med ngt, inskjuta ngt, låta ngt komma emellan (ss. ett avbrott l. ett intrång o. d.). Bergsmannen må hafwa tilfälle sielf at lösa .. (böndernas varor) utur första handen för lindrigste priset, förutan .. emellan stickande skackeri (från köpmäns sida). Bergv. 1: 477 (1695). En af (ren-)kalfvarna (snubblade) i vändningen. Stack ett bakben emellan i en skrefva och bröt sig. Berg Sjöf. 153 (1910). På stallbacken singlade man slant eller slog kronvägg, och när andan föll på, stack man emellan med ett parti käglor. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 21 (1949). jfr mellansticka. särsk.
a) i fråga om tal: inskjuta (ngt); äv. ss. anföringsverb. Hvarför är du ute om nätterna då? stack en ungkarl emellan. Strindberg Giftas 2: 200 (1886). Förlåt, herr kommendör, får jag sticka emellan med en liten begäran? Jersild 50Fräls. 86 (1984).
b) (tillf.) lämna l. betala (ngt) ss. mellanskillnad (vid affärsuppgörelse). Godt pris .. (på hästen), men har du en krake att sticka emellan, så blir jag inte svår på uppgälden. Högberg Vred. 2: 250 (1906).
c) refl.; äv. om person: mellankomma, komma emellan (ss. ett hinder l. besvär o. d.). Ytterby Sockn sticker sig emellan (Kareby socken o. Kungälv) med en liten udde. Œdman Bahusl. 149 (1746). (Antikvitetsarkivet skall ha) fyra personer, secreteraren, assessoren och tvenne amanuenser, hvilka .. böra succedera hvarandra och ingen fremmande tillåtas at sticka sig emellan. Schück VittA 5: 268 (i handl. fr. 1767). DN(A) 1933, nr 287, s. 1 (om personer).
d) (†) i det bildl. uttr. sticka mellan finger, lägga fingrarna emellan (se finger 1 e). Tengberg Helsingborg 8 (1869).
STICKA EMOT10 04. (numera bl. tillf.)
1) till I 2: svara stickande på stickord l. dyl. Ekblad 301 (1764).
2) (†) refl., till II 7, om person: gå emot (ngn), gå i strid mot (ngn). Om så är att .. (de upproriska österbottningarna) drage om Närppis, Så willie wij heden sticke Osz them emoot ther wij kunde göre theres förrädelige företagande någhon affbreck. UrkFinlÖ I. 2: 2 (1596).
STICKA FRAM10 4. jfr framsticka.
I. tr. o. intr.
1) till I 9, 10: föra l. skjuta fram (ngt, i sht genom en öppning l. ur l. genom ngt som skyler l. döljer o. d.), framsticka (se framsticka I 1); oftast intr.: komma fram, komma till synes, framsticka (se framsticka II 1; i sht ur en öppning l. ur ngt som skyler l. döljer); äv.: skjuta ut (se skjuta ut 7), sträcka sig fram; äv. i uttr. sticka fram med ngt, framsticka ngt. Sticka fram näsan ur gluggen. Båten stack fram bakom udden. Solen sticker fram genom molnen. Näsduken stack fram ur bröstfickan. Den nakna berggrunden sticker fram här och där. Sticka, skiuta fram som horn, tänder. Serenius Rr 2 b (1734). Hufwudet (hos hästen kan vara) .. illa stält wid halsen, så at hästen .. sticker näsan för rakt fram, likasom i wädret. Bure Häst. 10 (1802). Snön låg fläckvis qvar på stränderna, men grönskan stack här och hvar fram i bergsskrefvorna. Strindberg SvÖ 1: 159 (1882). En triangel, som med två af sina vinklar sticker fram mot hörnen af ett par öppna platser. TT 1896, Byggn. s. 125. Hennes ena fot stack fram igen under morgonrockens gula, medfarna siden. Gustaf-Janson ÖvOnd. 54 (1957). särsk.
a) ss. anföringsverb: inskjuta. Moberg Rosell 179 (1932).
b) mer l. mindre bildl. (jfr II b); särsk. i uttr. sticka fram hakan, sticka ut hakan (se sticka ut I 7 c). Visb. 3: 170 (1651). Hetsige Febrer .. begynna sticka fram hufwudet. Lindestolpe Skörb. 11 (1721). Barbarismer i ord och konstruktion sticka fram under den påtagna klassiska kappan. Geijer I. 1: 195 (1845). Fröken Lisas leende ville vara oskyldigt, men hur det var stack gäckeriet fram. Essén Fob 49 (1919). Det gick inte att komma stickande fram med några .. gräddbutikshistorier nu inte. Martinson VägUt 204 (1936). (Hennes) orädda sätt att sticka fram hakan. SDS 17/5 1987, s. 37.
2) till I 14: räcka l. sträcka fram (ngt) med handen l. händerna; äv.: räcka l. sträcka fram (hand l. finger); äv. i uttr. sticka fram med ngt, sticka fram ngt (i ovan angiven bet.); äv. bildl. CupVen. A 8 b (1669; bildl.). (Tiggaren) Böjde djupt sitt gråa hufvud och stack fram sin slitna hatt. Runeberg 5: 18 (1860). Hon stack fram en liten hand, som doldes af en hög gulgrå svensk handske. Heidenstam End. 12 (1889). Dens. Svensk. 2: 134 (1910: med). Dahlbäck Åb. 228 (1914; med finger ss. obj.).
3) till I 16: (snabbt l. plötsligt) komma fram l. gå fram (till ngn o. d.). Sjögren TaStjärn. 102 (1957).
II. (†) refl.; till II 5, motsv. I 1: komma fram l. till synes l. visa sig l. dyka upp (i sht ur en öppning l. ur ngt som skyler l. döljer l. ur obemärkthet o. d.); jfr stinga sig fram. Weise 219 (1697). Så snart desza små (rönn-)plantor stuckit sig fram, måste man (osv.). Trozelius Rosensten 53 (1752). Ur gluggen af en sotig hydda, / Ett snöhvitt hufvud stack sig fram. Franzén Skald. 3: 142 (1829). särsk.
a) i uttr. sticka sig fram och tillbaka, göra en kort visit, titta in. Numers Dram. 1: 28 (1892).
b) mer l. mindre bildl.; jfr I 1 b. Palmchron SundhSp. 381 (1642). Han såg intriger ilsket sticka sig fram. ENervander (1892) hos Cygnæus 11: 124.
STICKA FRÅN, se sticka ifrån.
STICKA FÖRBI10 04. (ngt vard.) till I 16 f: hastigt skynda förbi (ngn l. en plats o. d.). Hemberg ObanStig. 84 (1896). Skeppen stucko förbi Orkneyöarna. Hedin Pol. 2: 488 (1911).
STICKA FÖR SIG10 4 0. (förr) till I 10, i fråga om repslageri, om spinnare, med avs. på handa (se handa, sbst.1): ta till sig l. gripa fatt i (o. göra färdig för spinning). 2NF 22: 1437 (1915).
STICKA GENOM, se sticka igenom.
STICKA I10 4, äv. UTI04.
1) i sht jäg. till I 2 k, om hund: sätta i med hetsigt l. livligt skall (då färskt slag blivit funnet) o. börja driva; äv. i utvidgad anv., dels om drev (se d. o. 1 d): börja, sätta i gång, dels om sångare: sätta i gång att sjunga. Hundarna stucko i, jakten gick uppåt fjelldalen och slutligen utom hörhåll. SvKennelklT 1895, s. 167. Nu, nu sticker drefvet i. Hemberg NJagtsk. 236 (1897). Lewenhaupt Reddy 194 (1907; om sångerska).
2) till I 9: föra in ngt i ngt, stoppa in ngt i ngt. Näbben stickes uti. Juslenius 398 (1745). jfr isticka.
STICKA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4.
1) (†) till I 2 g: gm utdikning avleda (vatten). Förmodar jagh, att .. (saltkällan) skall bliffua ymnigh och rijk, när det friska vatnet bliffver ifrån stuckit. OxBr. 11: 407 (1642).
2) (†) till I 2 l; i uttr. sticka ngt ngn ifrån, gm felaktig utmärkning av ägogräns(er) avhända ngn ngt. (Av prästen mutade bönder) stickade effter hans budh meste p(ar)ten aff wår skog, oss ifrå, och undh(e)r p(re)steboledh. Teitt Klag. 212 (1555); möjl. att hänföra till sticka, v.6 2.
3) sjöt. till I 12.
a) i abs. anv.: sticka tåg, sticka på tåg. Vi måste sticka ifrån än här, än där, hifva in på en tross och slacka på en annan. Antarctic 2: 422 (1904).
b) refl., i uttr. sticka (i)från sig ngt l. ngt (i)från sig, med avs. på (ankar)tåg l. (ankar)-kätting l. ankare: (i nödsituation) låta löpa ut helt o. lämna kvar, låta gå ifrån sig. Han stack ifrån sig tåget. Widegren (1788). Funchals redd är .. öppen för alla vindar .. och det stora djupet gör det svårt att rida ut någon storm, hvarför fartyg gerna ligga klara att sticka från sig kettingen och gå till sjös. Skogman Eug. 1: 20 (1854). Oxenstierna Vanderdecken 58 (1865; med avs. på ankare). Hägg LotsFyrm. 336 (1930: sticka kätting och ankare ifrån sig). SohlmanSjölex. (1955: ifrån sig). jfr frånsticka.
4) (†) till I 14, refl., i uttr. sticka ifrån sig ngt, lämna l. räcka ngt ifrån sig. Swedberg Lefw. 524 (1729).
5) (vard.) till I 16: (plötsligt l. förstucket) bege sig iväg l. ge sig av från (ngn l. ngt). Rallarminn. 184 (1949; med avs. på skulder). Den renhjärtade fiskarsonen Bengt har stuckit ifrån sitt goda hem för att han blivit orättvist behandlad. DN(A) 1965, nr 333, s. 7.
6) (†) till II 7, refl., i uttr. sticka sig ifrån ngn l. ngt, = 5; förr äv. i uttr. sticka sig ifrån ngt utur vägen, undkomma ngt. Der någon af .. (de utländska arbetarna), för ähn deres tijdh och stadge tienst ähr förlupen, will sigh ifrån .. (arbetsgivarna) sticke .. då skall han strax sigh af landet begifua. HH 29: 135 (1627). Sylvius Mornay 217 (1674: vthur wägen).
STICKA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32.
I. tr. o. intr.
1) till I 2, 9: genomsticka (ngt; se genomsticka 1, 2); äv.: genomsticka (ngt med ngt); äv.: stickande föra (ngt) igenom (ngt). Wollimhaus Ind. (1652). Han stack igenom nålen. Klint (1906). Sticka igenom papperet med en nål. Auerbach (1913). jfr genomsticka.
2) (†) till I 2 g: gm grävning o. d. göra en fördjupning genom (ngt), genomsticka (se d. o. 3). Rålamb 8: 116 (1691). Nordberg C12 2: 243 (1740). jfr genomsticka.
3) till I 3: (med stickvapen) genomborra (ngn l. ngt); äv. i sådana uttr. som sticka ngt genom ngn l. ngt, genomborra ngn l. ngt med ngt; äv. bildl.; jfr stinga igenom 1. En aff krigsmennena stack genom hans sijdho medh itt spiwt. Joh. 19: 34 (NT 1526; Bib. 1541: stack vp). Clyper stack Konung Sigurd med ett Swärd twert igenom, hwilket blef hans död. Peringskiöld Hkr. 1: 186 (1697). Sticka igenom bröstet. Möller (1790). Wetterbergh Penning. 329 (1847; bildl.). Sticka värjan igenom ngn. Meurman (1847). Schulthess (1885). jfr genomsticka.
4) till I 9, 10: stickande komma igenom; särsk. refl. (jfr II), i uttr. sticka sig igenom. Madrassernas öfvertåg var så dåligt och glest, ”att halmen snart måste sticka sig igenom”. Hjelt Medicinalv. 3: 303 (cit. fr. 1808).
5) till I 10, intr., bildl.: lysa igenom (se lysa igenom 3), komma fram l. till synes (genom ngt som skymmer); jfr sticka fram I 1. Anders Lamm .. (hade) förvärfvat sig en viss frihet och ett litet ledigare språk; kort: torpar-extractionen stack mindre igenom. Palmblad Nov. 4: 164 (1851). Larsson Världskris. 215 (1920).
6) (numera mindre br.) till I 16, 17: ge sig (av) igenom (en plats l. storm o. d.), passera igenom; äv. utan obj. Weste (1807). Han gick icke vilse, förirrade sig icke, men han orkade icke sticka genom stormen, som kylde hans blod, tills det blef is. Molin SSkr. 412 (1895). GbgP 17/1 1986, s. 31.
II. refl. (jfr I 4).
1) (†) till II 3: begå självmord gm att (med stickvapen) genomborra sig. LPetri Kr. 17 (1559). Chenon Heywood 2—3: 201 (1773).
2) till II 7, om person: (i hemlighet l. förstulet) ta sig l. ge sig av igenom (ngt, t. ex. en trakt); äv. dels om vatten: ta sig igenom (ngt), dels utan obj.: ta sig igenom. PrivSvStäd. 4: 369 (1605; utan obj.). Stäk betyder et sund, der watnet sticker sig igenom. Dalin Hist. 1: 3 (1747). (Männen) stucko sig igenom Blekingen .. in i Kunga Härad i Småland. Celsius G1 2: 279 (1753). TurÅ 1912, s. 210.
STICKA IHOP10 04, förr äv. TILLHOPA.
1) (numera bl. tillf.) till I 2: fästa ihop (ngt, med knappnål l. dyl.) gm att sticka in knappnålen osv. i det som hopfästes. Topelius Sommarsjö 1: 134 (1897).
2) (†) till I 3: drabba samman i dust (se dust, sbst.2 1). Svart G1 41 (1561).
3) (†) till I 9, refl., i uttr. sticka sig ihop med ngt, förena sig med ngt (till ett). Himmelens ferg .. sticker sig ihop med morgonrådnans yttersta strålar. Rudbeck Atl. 2: 423 (1689).
4) sjöt. till I 9 o: fästa ihop (två tåg l. ändar o. d.) med stek l. knop. Ramsten 26 (1866). SohlmanSjölex. (1955).
5) till I 10, om personer l. djur: föra ihop (huvudena); jfr stinga tillhopa. Hemberg ObanStig. 62 (1896).
STICKA IN10 4. jfr insticka, v.1 I. tr. o. intr.
1) till I 2, 3: med spetsigt verktyg o. d. föra l. trycka l. stöta in (ngt i ngt o. d.); föra osv. (spetsigt verktyg osv.) in (i ngn l. ngt osv.); äv. intr., särsk. om ngt spetsigt: tränga l. gå in (i ngt); äv. bildl.; förr äv. i uttr. sticka in med sin värja, sticka sin värja in (genom ngt). Riddaren märckte någorlunda hwar Halsen på Draken war swagast, där stack han in medh sin Wäria. RelCur. 68 (1682). Petersson FysUnders. 336 (1908; intr., om sprutspets). En gång såg jag en (tatuerad) kvinna, som .. hade stuckit in två svarta linjer från öronöppningen till mungipan. Kaudern Mad. 123 (1913). Dagsverken — ordet stack in i männen som en spjutspets. Moberg Rid 19 (1941).
2) till I 9: föra l. skjuta l. placera in (ngt i l. genom ngt o. d.); stoppa in; i sht med obj. betecknande ngt långsmalt l. spetsigt som föres in i en öppning l. ett trångt l. avpassat utrymme o. d.; äv. abs.; jfr stinga in 1. (Jesus sade) til Thomam .. Räk hijt thina hand, och stick henne in j mina sijdho. Joh. 20: 27 (NT 1526). Effter dett vore quarter, så skulle han stika pistolen in ij hölstered. OxBr. 6: 47 (1629); jfr c. Städerskan kom in för att bädda och på samma gång öfverlemna ett bref, som brefbäraren nyss stuckit in. Strindberg RödaR 230 (1879). Farmor sticker in huvudet (i dörröppningen). Bergman Patr. 44 (1928). Sticka in ett par gröna kvistar i blombuketten. SvHandordb. (1966). särsk.
a) (numera föga br.) i speciellare anv.: i hemlighet l. i lönn l. förstulet föra in (ngt). Efter myckit ondt Mynt föres och stickes her in i Rijket. Stiernman Com. 1: 475 (1603). Broman Glys. 3: 843 (1747).
b) motsv. sticka, v.1 I 9 g, i, i uttr. sticka in sin näsa l. fot (i ngt o. d.), mer l. mindre metaforiskt, betecknande att ngn (med list l. obemärkt) tar l. lyckas ta sig in (i ngt osv.). Eneman Resa 2: 126 (1712). Der fins ett rum, dit ingen / Får sticka in sin fot. Thomander 3: 108 (1826). (Kökspigan råkade kalla honom tjärsudd'.) Och detta smekord slungades honom sedan i synen hvar gång han vågade sticka sin näsa in genom köksdörren. Adelsköld Dagsv. 3: 118 (1900).
c) i fråga om att skjuta l. placera in svärd l. värja l. kniv o. d. i dess slida; äv. bildl. De få, som öfwer blefwo (av turkarna efter handgemänget), stucko sina sabres in och gofwo sig. KFÅb. 1913, s. 288 (c. 1730). Stack in pliten för alltid, sedan det blef fred och min ryttmästare befordrades. Sparre Stand. 552 (1847). Stick in ditt svärd. Icke är du rädd för en kvinna! Melin VikSaga 34 (1910).
d) oeg., med avs. på soldat: placera in (i förband o. d.); äv. allmännare, i fråga om att placera in ngn i civil tjänst vid vakans o. d.; jfr sticka, v.1 I 9 m. Cavallin Herdam. 2: 287 (cit. fr. 1700; allmännare). (G. O. Douglas som 1717 blev landshövding i det av Ryssl. besatta Åbo län) stack in en mängd finnar i de ryska leden. NF 3: 1411 (1880). Jag hoppas ingen fått intrycket, att jag stuckits in i alla de stora kommittéer som sattes till efter kriget. Wigforss Minn. 2: 156 (1951).
e) (numera föga br.) i uttr. sticka in rev, ta in rev (se rev, sbst.8 a). ÖoL (1852).
f) mer l. mindre bildl.; äv. i pass. med intr. bet.: komma in; förr äv. om samvete: ingiva (ngn ngt). OxBr. 12: 523 (1621; om samvete). Haat, Afwund, hämd .. begynna stickas inn, / I stadh för Frögd och lust, i titt Gemöth och Sinn. Palmchron SundhSp. 203 (1642). Hösten 1932 såg jag Kurt Jooss .. på Casino de Paris. Man hade stuckit in hans nummer mitt i all den glittrande och skimrande revyståten. Ruin Gyckl. 93 (1934). särsk.
α) (†) motsv. sticka, v.1 I 9 q α, i uttr. sticka handen in i sin (egen) barm, = sticka, v.1 I 9 q α. Cavallin (1876).
β) (†) i uttr. låta sticka ngn in i väskan, sätta ngn i klistret l. i bryderi; jfr sticka, v.1 I 9 q γ. Evrylas .. narrade emedlertid Målaren, som altid tyckte illa wara, det man lät sticka honom in i wäskan. Weise 1: 131 (1769; t. orig.: dasz man ihn in der Patsche stecken lasse; uppl. 1697: at man skulle låta sittia honom i Soppan).
γ) (numera bl. tillf.) motsv. sticka, v.1 I 9 q δ: placera in (kapital o. d., i företag o. d.). Gubben lofwade mig en ansenlig Summa penningar, at sticka in uti wår bolags handel. Säfström Banquer. H 4 b (1753). Medel, som ni stuckit in i min rörelse. Wetterbergh Penning. 144 (1847). GHT 1936, nr 52, s. 3.
δ) i fråga om tal: inskjuta (ord. l. yttrande o. d.); äv. ss. anföringsverb. Mats räckte fadern saltet, men råkade spilla på duken. — Hushålla med gudslånet, stack Per in, saltet är svåra dyrt. Strindberg SvÖ 2: 167 (1883). Sticka in en försåtlig fråga. SvHandordb. (1966).
3) till I 10, intr., betecknande att ngt kommer in (i ngt); äv. om ngt långsträckt: skjuta in l. sträcka sig in (i ngt); äv. bildl. Man dansar icke alltid på rosor såsom landshöfding, synnerligen då extra näsor sticka in uti ens åtgerder. Wingård Minn. 12: 115 (1850; bildl.); jfr sticka, v.1 I 9 g. En smal .. sträcka, tillhörande Ryssland, som sticker såsom en kil in emellan Sverige och Norrige. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 3 (1852). Då stack ett huvud .. in genom dörrn och försvann åter med ett ursäktande grin vid anblicken av Stellan. Siwertz Sel. 1: 164 (1920). särsk. om solsken l. om ljus l. dager o. d.: lysa in (i sht genom en öppning), titta in. Eneman Resa 2: 276 (1712; om dager). På vårsidan, då solen sticker in i rummet. Wetterbergh Sign. 18 (1843). Knappt hanarne golo, knappt dagens ljus / stack in genom fönstren i svalar och hus, / då stodo vid spiltorna lustiga drängar. Karlfeldt FridLustg. 108 (1901).
4) (vard.) till I 16, 17: (snabbt l. plötsligt) bege sig in (i sht i ett rum l. till ngn o. d.). När man med sin rensel på ryggen .. har lemnat den skånska slätten bakom sig .. och sticker in i det lugna, leende Blekinge. Sätherberg Blom. 1: 75 (1841). Vi hade .. knappt stuckit in i denna ränna förr än vinden kastade alldeles emot. Skogman Eug. 2: 170 (1855). (Murarna i Paris) sticka .. in på krogen så ofta tillfälle gifves. GHT 1898, nr 245 C, s. 1. (Öns flickor kråmade sig för) pojkarna på tulljakten, som stack in ett par gånger i veckan. Hellström Storm 57 (1935). Siwertz Tråd. 12 (1957). II. refl. (jfr sticka, v.1 II); i uttr. sticka sig in, förr äv. sticka in sig. 1) (mera tillf.) om orms gadd: sticka (se sticka, v.1 I 5) o. sålunda ta sig in (i ngt). (Han) ser en gadd, som skall sticka sig in i hans strupe. Moberg Rosell 144 (1932). 2) (†) motsv. I 2 (jfr sticka, v.1 II 4): slinka in l. ta sig in (o. erhålla ledig vakans), sticka sig emellan. Nu kan .. (Celsius) så mycket snarare göra sig hopp om någon profession, som utan tvifvel mehr än en blifver ledig, så framt icke Thun sticker sig in. Bark Bref 1: 29 (1703). 2RARP 5: 103 (1727). 3) = I 3, 4 (jfr sticka, v.1 II 7); äv. (numera nästan bl. i Finl.): gå in (i ngt l. till ngn o. d.) för ett kort besök, titta in; i sht förr äv. i fråga om att smygande l. förstulet ta sig in l. nästla sig in (i l. på en plats l. bland ngra o. d.) l. krypa intill ngn; jfr stinga in 3. Sedann stack (den förföljde o. till livet hotade) Nane sigh inn i folckehopenn, och meente att hann således skulle komma vndann. 3SthmTb. 5: 56 (1603). Här (i Gbg) begijnner nu allerhand iszen aldeles gå bårt och skepen stika seig in, som så länge ha loffueradt här wtan för hamnen. Ekeblad Bref 2: 50 (1658). Skrymtarena, som någon tid hafwa stuckit sig in, och falskeliga skylt sig med namn och sken af rätta Christna. Borg Luther 2: 599 (1753). Reuter NSång. 92 (1888: stack in sig i en butik). Mest är det svenskar som sticker sig in på (turistbyrån i Lovisa). Borgåbl. 1977, nr 147, s. 1. särsk. mer l. mindre bildl.; i sht: nästla sig in (särsk. i uttr. sticka sig in med ngra, nästla sig in bland ngra); äv. i uttr. sticka sig in på ngt, ge sig in på ngt. Andre rätta sigh fögha effter (prästernas) förmaning .. (om enkel klädedräkt), när the see höghferden sticker sigh in hoos them sielfwe. RA II. 1: 135 (1612). (Då holländaren) bleff medh thesse Inwånarena (på Moluckerna) bekant, stack han sigh in medh them, och fick Loff att byggia sigh ett fast Huusz. Kiöping Resa 122 (1667). Det finns sannerligen ingenting som .. (Don Quijote) inte sticker sig in på och lägger sitt ord till. Lidforss DQ 2: 244 (1892). Under Johans regering klagades öfver att skattebönderna stucko sig in under frälset för att komma i åtnjutande af dess förmåner. Hildebrand Statsförf. 355 (1896).
STICKA MED10 4. (numera bl. vard.) till I 16, 17; betecknande att ngn följer med ngn som sticker (iväg); förr äv. i uttr. sticka med under det l. det talet, räknas in i det l. det antalet. LMil. 1: 179 (1682). Wassing GropSkog. 11 (1965).
STICKA MELLAN, se sticka emellan.
STICKA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40.
I. tr. o. intr.
1) till I 2: sticka (ngt) i riktning nedåt (i l. genom ngt); särsk. utan obj.; äv.: sticka till (ngt) så det faller ned. Dalin 2: 139 (1853). Vid märkning med korsstyng räknar man trådarna och vet sålunda, hvar man skall sticka ned. Schallenfeld Met. 76 (1886). jfr nedsticka.
2) (numera bl. mera tillf.) till I 2 b: gm stickande döda (djur), sticka; särsk. i fråga om slakt. Linné Skr. 5: 178 (1732; i pass., om ren). På Lissabons redd hade tre stycken får stuckits ner och styckats upp för fartygets räkning. Kjellgren Smar. 47 (1939). jfr nedsticka.
3) till I 3: sticka (ngn) så att han faller död ned, sticka ihjäl, sticka till döds. Carl IX Cal. 67 (1589). UNT 1943, nr 46, s. 5. jfr nedsticka.
4) till I 9: skjuta l. föra l. trycka ned (ngt i ngt o. d.), stoppa ned. Warg 647 (1755). Basen sticker ner handen i sin djupa bakficka och tar upp en plunta. Johnson Nu 163 (1934). jfr nedsticka.
5) till I 10, intr.: skjuta l. sträcka sig l. gå ned. Roten sticker rätt ned i jorden. Weste (1807). En fin kapillär, som sticker ner i vätskan. Smith OrgKemi 5 (1938).
6) till I 10 (o. 14): sträcka l. räcka ned (ngt) med händerna. HbSkogstekn. 495 (1922).
7) (vard.) till I 16: (snabbt l. plötsligt) bege sig ned (till en plats o. d.). Sticker ned (med båt) utefter Östersjökusten. TurÅ 1946, s. 314. Kanske att jag gör som han säger och sticker ner till Stockholm. Delblanc Gunn. 68 (1978).
8) (numera bl. tillf.) till I 18 a, om ljusstrimma o. d.: lysa starkt ned (på ngt o. d.); särsk. i bild. Atterbom FB 111 (c. 1855).
II. (†) refl., motsv. I 7, i uttr. sticka sig ned, röra sig ned, bege sig ned; äv. om solen: gå ned. Rudbeck Atl. 2: 230 (1689; om solen). VetAH 1780, s. 8.
STICKA OM10 4. (vard.) till I 16, 22, bildl.: gå om l. gå förbi l. överträffa (ngn, i ngt avseende). Det fanns ingen dräng i hela grannhället, som stack om honom i arbete. Sällberg Långv. 160 (1894).
STICKA OPP, se sticka upp.
STICKA PÅ10 4.
I. tr. o. intr.
1) till I 1: fästa (ngt) på (ngt spetsigt); särsk. utan obj. Leopold 6: 380 (c. 1800; utan obj.). Hermelin Glas (1966; utan obj.). jfr påsticka.
2) (numera bl. tillf.) till I 2: med ngt spetsigt driva på (djur). Columbus MålRoo 56 (c. 1678). jfr påsticka.
3) (numera mindre br.) jäg. till I 2 k, om jakthund: få färsk vittring av (villebråd) o. därvid häftigt ge skall, få upp; äv. om jakthunds skall: ange att hunden fått sådan vittring; äv. med obj. betecknande det spår som ger hund sådan vittring; ofta utan obj. TIdr. 1882, s. 19. Schröder MinnSkog. 67 (1888; om skall). Så, rätt som vi gingo och klefvo i en sankmosse, hörde vi hundarne sticka på, häftigt och ilsket. Samzelius SkogJägarl. 25 (1894). TIdr. 1897, julnr s. 20 (med avs. på spår). Möllersvärd UpplJaktst. 27 (1917). jfr påsticka.
4) (i Finl.) till I 9: stoppa på (ngn ngt), placera (ngt) i ficka l. klädedräkt hos (ngn). Bergroth FinlSv. 227 (1917).
5) (†) till I 9, med avs. på pengar ss. insats i spel: satsa, sätta, skjuta till. Cederborgh OT 1: 40 (1810).
6) sjöt. till I 9 o, med avs. på tåg o. d.: (med knop l. stek o. d.) fästa på l. fast (vid l. på ngt, t. ex. ett annat tåg); äv. utan obj. Dalman (1765). Vi hade stuckit på en längre släpare på .. (kutterns jolle) för sjöarnes skull. TIdr. 1895, s. 415. Sticka på (dvs.) att ”knyta fast” en lina i ett föremål. Rydholm (1967). jfr påsticka. särsk.: fästa (flagga) på flagglina. VFl. 1926, s. 53. Därs. 1930, s. 76.
7) till I 18 a, om solen (solskenet) l. om dager o. d.: lysa starkt l. brännande; äv. i utvidgad anv., om kyla: öka l. bli starkare o. d. Scholander I. 1: 42 (c. 1865; om dager). Allt som höstnattens kyla stack på, vaknade (osv.). Högberg Vred. 2: 220 (1906). Vi marscherade tyst och taktfast för att avverka det värsta innan solen stack på för hett. Blomberg Landsv. 177 (1927).
II. (numera bl. i Finl.) refl., motsv. I 4, i uttr. sticka på sig ngt, stoppa på sig ngt (i sin ficka l. sina fickor o. d.). Skrifvaren stack pänningarna på sig. Ahrenberg StRätt 14 (1899). Bergroth FinlSv. 227 (1917).
STICKA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till I 10, med pluralt obj.: föra tillsammans, sticka ihop (se sticka ihop 5). Feltherrn (må) sticka det verfvade rytterijt tillsammen under ett compagnie. OxBr. 1: 203 (1622). Ljuslockiga flickor stucko sina hufvuden samman. Lagerlöf Berl. 1: 78 (1891).
STICKA STA(D)10 4.
1) (†) till I 10: sticka fram (ngt; se sticka fram I 1). Lucidor (SVS) 450 (1674).
2) (vard.) till I 16: sticka åstad; särsk. i negerade uttr. betecknande att ngn inte ger sig till att göra ngt (äv. i uttr. inte sticka sta med ngt). Stack inte sta mä lirk och prut. Alving 2Visb. 88 (1915). Den som ingenting har skall inte sticka sta. Wester Reymont Bönd. 3: 305 (1924). Östergren (1946).
STICKA SÖNDER10 40. jfr söndersticka. gm att sticka förstöra l. skada (ngn l. ngt).
1) till I 2; äv. bildl. Stikka huden sönder med taggar. Schultze Ordb. 5048 (c. 1755). Ej må Ungkarl gifwa en Flicka knif eller knapnålar: ty de sticka sönder kärleken. Fernow Värmel. 254 (1773).
2) till I 5. Bina stucko sönder hennes ansikte, hals och armar. Auerbach (1913).
STICKA TILL10 4. jfr tillsticka.
I. tr. o. intr.
1) till I 2, 3: (snabbt l. momentant) sticka (ngn l. ngt) l. ge (ngn l. ngt) ett stick; äv. bildl.; jfr stinga till 1. Vill du en dotter mörda, så märk: då ”löper” du länge / Fram och tillbaka, i tal, — måttar, men sticker ej till. Atterbom Lyr. 2: 39 (1838). Det klarnade i skymningen, och sen stack kylan till igen. Martinson OsynlÄlsk. 100 (1943).
2) (numera föga br.) till I 2 k, i uttr. sticka till och göra ngt, ungefär liktydigt med: ge sig till att göra ngt. Sant eller osant, så ska herrn .. inte sticka till och måla ut hederligt folk och trogna embetsmän. Wetterbergh Genrem. 289 (1842).
3) till I 5: (snabbt l. momentant) sticka (ngn); jfr stinga till 2. Cederschiöld o. Olander Vink. 69 (1901).
4) till I 14: snabbt (o. förstulet l. i hemlighet) räcka l. ge (ngn ngt) med handen l. händerna. Stikka något til en. Schultze Ordb. 5049 (c. 1755). Rätt som det var, kom hon ut från köket och stack till honom en godbit. Lagerlöf Jerus. 1: 165 (1901). Han lånte böcker av folk, han kände, de stack till honom rövarromaner. Johnson Här 137 (1935). Inte en enda gång såg han, att .. (bröderna) stack till mor så mycket som en krona. Salje Låg. 74 (1971).
5) till I 18: åstadkomma en (plötslig o. kortvarig) stickande känsla; nästan bl. opers. Vid minsta rörelse sticker och skär det til (i foten), at stundom små ryckningar däruti upkomma. VetAH 1762, s. 5. Gjorde det ondt? frågade tandläkaren. — Åhnej, inte vidare; det bara stack till litet grand. GHT 1895, nr 267, s. 3. (Rånaren) sköt ett skott i ren panik, det stack till som av en eldnål i Lidéns högra axel. Siwertz Tråd. 33 (1957). särsk. motsv. sticka, v.1 I 18 a, om solen. Då solen sticker till före ett regn. Rendahl Brehm 21: 385 (1931).
6) till I 19: åstadkomma l. ge ifrån sig en (plötslig o. kortvarig) stickande känsla; i sht opers.: ge sig till känna en sådan känsla. När man river eld på en gammal svavelsticka .. känner man hur det sticker till i näsan. Koch Timmerd. 259 (1913). Ibland sticker det till ett litet pip. Rosenius SvFågl. 2: 345 (1924).
7) till I 20: (snabbt o. kortvarigt) lysa till. Det var ett litet irrande ljus som stack till mellan träden. En eld, en lägereld! Johansson RödaHuv. 1: 182 (1917).
8) till I 21, särsk. I 21 a, b, om person: säga ngt sårande l. irriterande; vanl. intr., om oro l. saknad l. ord o. d.: snabbt o. plötsligt dyka upp likt ett stick med spetsigt verktyg l. vapen; äv. om ngns blick: bli skarp o. d.; i sht opers.; äv. med subjektsväxling, betecknande att hjärta o. d. erfar en sådan känsla. Beckman Amer. 1: 140 (1883: Det sticker till). Anne-Maries hjerta stack till pinsamt af bestörtningen, hon kämpade med gråten. Hallström GHist. 52 (1895). En liten, liten ilning af oro stack till långt inne i honom. Öberg Makt. 1: 27 (1906). Rätt som det var, stack en saknad till tvärsigenom raseriet. Boye Ast. 124 (1931). Ordet stack till i alla. Moberg Rosell 94 (1932). Hon sitter och pratar så rart och vänligt och så rätt som det är sticker hon till. Heerberger NVard. 314 (1936). Det kostar halsen! Fogdens blick stack till. Moberg Rid 120 (1941). Det stack till i samvetet. Ja, jag kände mig som en mördare. Siwertz Förtr. 121 (1945).
II. refl.
1) (numera mindre br.) motsv. I 4, i uttr. sticka ngt till sig l. sticka till sig ngt, stoppa ngt på sig (gömma det i ficka l. klädedräkt o. d.); äv.: ta till sig (ngt), förse sig med (ngt). (Riksrådet) skulle gömma dokumentet .. Han stack det till sig, och (osv.). Rydberg Frib. 41 (1877). (Vi) hunno blott sticka till oss en bit kött på en gaffel och höllo i hastigheten på att taga gaffeln med. Ödman UngdM 2: 224 (1881).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. I 4, i uttr. sticka sig till att göra ngt, i hemlighet l. förstulet ta sig för att göra ngt. Fröding ESkr. 2: 56 (1892).
STICKA TILLBAKA10 040, äv. 032.
1) till I 14: räcka tillbaka (ngt), ge tillbaka (ngt). Högberg Vred. 3: 424 (1906).
2) (mera tillf.) särsk. till I 21 c: återgälda stickande blick. Siwertz JoDr. 380 (1928).
STICKA TILLHOPA, se sticka ihop.
STICKA TILLSAMMAN(S), se sticka samman.
STICKA UNDAN10 32, äv. 40. jfr undansticka.
I. tr. o. intr.
1) till I 15: föra (ngn l. ngt) undan l. ur vägen för att gömma honom l. det, undansticka l. gömma l. dölja (ngn l. ngt); äv.: hålla (ngn) tillbaka, hindra (ngn) från att synas l. bli uppmärksammad o. d.; äv. utan obj.; jfr stinga undan 1. Ty haffue the .. (i kansliet) stucke alle the breff unnan, som ifrån Vestergöttlandh komne ähre. OxBr. 3: 5 (1612). ConsAcAboP 2: 207 (1660; utan obj.). Sticka undan något i en vrå. Weste FörslSAOB (c. 1817). Till att börja med, måste jag sticka undan dig i parken, tills jag hinner förbereda din introduction. Palmblad Nov. 4: 151 (1851). Sverge tål ej talanger. Hvar ha de stuckit undan .. Schöldström, Nachmann (osv.). Strindberg Brev 5: 18 (1885). Jersild 50Fräls. 148 (1984). särsk. (numera mindre br.)
a) i uttr. sticka undan med ngt, undanhålla l. undertrycka ngt; sticka under stol med ngt. Ingen känner så, som den som skall dö, behovet av att vara sann, att icke sticka undan med något. Benedictsson 7: 249 (1888). Skuorka visste, att han ansågs som en märkelig man bland lapparna, och som alla sådana stack han inte undan med hvad han uträttat och dög till. Berg Sjöf. 82 (1910).
b) i uttr. sticka ngt undan ngn, dölja ngt för ngn, undanhålla ngn ngt. The hade för sed, at annorlunda mäta ut än in; och många äfwentyr at sticka godset undan Tullen. Broman Glys. 3: 843 (1747).
2) (vard.) till I 15: ge sig av för att gömma sig l. hålla sig undan, gömma sig; jfr stinga undan 2. (Karlen) stack undan i skogen bakom. Didring Malm 2: 203 (1915). Vi fick en halvtimma på oss att fira båtarna och sticka undan. Holmström Benj. 234 (1932). (Solen) stack undan bakom husgaveln. Evander Härl. 77 (1975).
II. refl., motsv. I 2 (jfr sticka, v.1 II 6): (bege sig undan l. ur vägen o.) gömma sig l. smita undan; jfr stinga undan 2. (Han) stack sigh vndan för honom. 2Mack. 14: 30 (Bib. 1541; Apokr. 1921: höll sig undan). (G. II A.) hadhe uthi denne sin beswärlige regementstiidh intet stucket sigh unden (i fråga om arbete o. strid). RA II. 2: 46 (1617). Fast Solen .. sticker sigh för dhem (dvs. nordborna) undan, och är under Horizonten stadigt, så (osv.). Rudbeck Atl. 2: 162 (1689). Giäddan sticker sig wigt undan. Broman Glys. 3: 591 (c. 1740). Gustaf stack sig .. hastigt och osedd undan bakom dörren. Fryxell Ber. 3: 15 (1828). (Mannen) kilade .. åstad som en rädd råtta och stack sig undan i en tvärgata. Bergman Mark. 292 (1919). Gustaf-Janson Kiv. 323 (1971). särsk.
a) i fråga om att hålla sig undan från militärtjänst; äv. tr.: hålla sig undan från (militärtjänst); äv. i uttr. sticka sig undan från krigstjänst o. d. Så snart .. (landstrykare) warda skrefne (dvs. utskrivna till krigstjänst) sticka the sigh vndan. Gustaf II Adolf 37 (c. 1620). (En viss person skall) giffwa acht vppå att Ingen sticker sig undan H. K. M:tz och Cronones tienst. HSH 9: 78 (1629). Unga karlar som stuckit sig undan från svensk krigstjänst. Lundkvist Snapph. 88 (1968).
b) (†) i uttr. sticka sig undan till att göra ngt, hålla sig undan för att göra ngt; undvika att göra ngt; äv. motsv. a. Schroderus Os. 2: 120 (1635: sticka sigh vndan til at swara). Theszutan stucko Soldaterne sig undan til at plundra. Richardson Krigsv. 3: 147 (1749).
c) (†) i uttr. sticka sig undan sanningen, (söka) undvika sanningen. Rudbeck Bref 117 (1675).
STICKA UNDER. jfr understicka. (†)
1) till I 15: gömma l. dölja l. undanhålla (ngt); äv. om författare, med avs. på tryckt bok: indraga (se d. o. I 5 c). LReg. 124 (1618). Serdeles skall Biskopen förmahna Prästerskapedt at rättrådheligen vmgå der medh (dvs. med skatten) och icke med willie sticke något vnder, medh någon. Därs. 132 (1620). Bispen (i Västerås J. J. Rudbeckius) haffver tillbudet sigh, att han vill sticka (den misshagliga) booken under. RP 6: 450 (1636).
2) [jfr 1] i uttr. sticka under med ngn, i hemlighet o. i bedrägligt syfte underhandla med ngn. (Någon hövitsman) sticker til efwentyrs vnder med sina knechter för mutor och girighet skuld. Gustaf II Adolf 43 (c. 1620).
3) [jfr 1, 2] refl., i uttr. sticka under sig ngt, i hemlighet lägga sig till med ngt, tillskansa sig ngt. ForumNav. 9: 116 (i handl. fr. 1628).
STICKA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppsticka.
I. tr. o. intr.
1) till I 1: fästa upp (ngt på ngt spetsigt). Cederschiöld Artist. 1 (1915).
2) till I 2: med spetsigt verktyg göra hål på l. i (ngt); äv.: fästa upp (ngt) gm att sticka in det (i ngt); äv. bildl.; jfr stinga upp. Eneberg Karmarsch 2: 679 (1862: sticka upp nålarne .. i bref). särsk.
a) (om ä. förh.) med avs. på bindsula: göra hål i (för bindsömmen); äv. med obj. betecknande de åstadkomna sticken l. den åstadkomna sömmen. SvSkoT 1927, nr 7, s. 107 (äv. med obj. betecknande stick). När sömmen var färdig och skon eller galoschen putsades ut, stacks sömmen upp med rysspumsoppstickaren. Rig 1934, s. 99.
b) (om ä. förh.) med avs. på mila: göra draghål i (se drag-hål, sbst.1 1); äv. med obj. betecknande draghål. Wallner ArtCarb. 13 (1741). Drag åt förbränningen (i milan) får man genom att med spakar sticka upp draghål rundtomkring. TurÅ 1912, s. 180.
c) till I 2 g: gm stickning med spade o. d. ta upp (ngt). Ekblad 125 (1764). LfF 1913, s. 165 (med avs. på sticktorv).
d) (numera föga br.) till I 2 i, med avs. på vin- l. öltunna o. d.: slå l. göra hål i (för avtappning l. isättning av kran), öppna sprundet på; förr äv. med avs. på (vin)butelj: öppna; äv. med obj. betecknande det åstadkomna sprundet. Serenius E 2 b (1734). Bellman (BellmS) 1: 185 (c. 1775, 1790; med avs. på butelj). Stick upp på stund / Ett fraggande sprund. Därs. 11: 90 (1791). Jag har stuckit upp tio oxhufven Rhenskt och sex åmar Franskt, så här blir nog vilda lifvet, var säker på det. Strindberg Folkung. 11 (1899). Vid björkdungen bryntes hela oxar på spett, och ölfatet stacks upp, så att de hungriga och törstiga fingo styrka sig. Heidenstam Svensk. 1: 199 (1908). Sticka upp ett vinfat. Cannelin (1939).
e) i sht sömn. medelst spetsigt verktyg åstadkomma l. fästa märken på (ngt). Sticka upp ett mönster. Weste FörslSAOB (c. 1817). NFSportlex. (1946).
f) (numera föga br.) med avs. på klädesplagg: (medelst instuckna nålar) fästa upp. Sticka upp sin klädning. Meurman (1847). WoH (1904).
g) (föga br.) till I 2 k, om hund: skrämma upp (villebråd) ur dess lega, stöta upp, få upp, resa. IllSvOrdb. (1955). Hunden stack upp en hare. SvHandordb. (1966).
3) boktr. till I 4, med avs. på graverad (o. nött) kopparplåt: fördjupa l. förbättra de graverade linjerna på, retuschera (se d. o. 1 a α). Weste FörslSAOB (c. 1817).
4) [jfr eng. stick up] sjöt. till I 9 o, med avs. på skot l. hals till (under)segel: fira av o. lösgöra. Stick up fockhalsen. SkepCommSkepzb. 1689. Låt dem .. sticka upp store hals, så få vi bättre vind i focken. Gosselman SNAmer. 2: 30 (1833). SohlmanSjölex. (1955).
5) till I 10: räcka l. sträcka upp (ngt) l. höja (ngt) i luften; äv. bildl. Domkyrkan stack upp sin mäktiga spira. När hon ward begraffwen så haffwer hon stucket upp bara handen genom stenen. Bolinus Dagb. 28 (1667). (Uttrarna) sticka nosen up utur watnet och hämta frisk luft. Orrelius Diurr. 11: 3 (1750). Sticka upp en flagg, (dvs.) hissa en flagg. Weste FörslSAOB (c. 1817). Förtroligheten (vill) sticka sin näsa upp. Feilitzen Real. 2: 16 (1878, 1885). I mossjorden låg elden kvar och pyrde .. och krävde vakt natt och dag, ty bäst det var kunde den sticka upp sin glödröda tunga. Moberg Sedebetyg 334 (1935). särsk.
a) till I 10 f, om växt, med avs. på växtdel som visar sig ovan jord. Hedin GmAs. 2: 264 (1898). Under de skuggande grenarna (i de norrländska granskogarna) sticker linnéan upp sina skära blomklockor. Sandström NatArb. 2: 33 (1910).
b) (i vissa trakter) till I 10 g, i fråga om att räcka upp hö l. sädeskärvar på vagn l. höskulle o. d.; äv. utan obj. Twenne som stukkit up höö. ÅgerupArk. Gårdsräkn. 1740. Salje Låg. 200 (1971; utan obj.).
c) med huvud ss. obj.; ofta oeg. l. mer l. mindre bildl., i sht i uttr. sticka upp huvudet, visa sig, framträda, komma till synes; äv.: få en framskjuten ställning, få vikt o. betydelse. Sälen stack upp sitt huvud ur vattnet. Sahlstedt Hoffart. Bih. 31 (1720). Wid slutet af .. (lesbiernas) wälde (i den grekiska arkipelagen), begynte de Phocier .. at sticka hufwudet up. Nordencrantz Arc. 11 (1730). Tiden, när Öland först stuckit hufwudet up utur watnet. Åhstrand Öl. 3 (1768). Den till en tid undanträngda inre oppositionen begynte åter (mot slutet av år 1510) sticka upp huvudet. SvRiksd. 1: 179 (1931). Trotzig Sjukd. 126 (1972).
d) (förr) i vaskverk: upplägga (bokat gods) på plan härd (för vaskning). Rinman 2: 835 (1789).
e) (†) med avs. på pengar: lägga upp (se lägga upp 2 a). AOxenstierna 6: 68 (1631).
6) till I 10, intr.: komma upp l. höja sig l. resa sig (över jordytan); komma till synes l. visa sig l. framträda (ur obemärkthet l. genom en öppning l. ur ngt som skyler l. döljer o. d.); äv. bildl. (jfr 7). Kobben stack nätt och jämnt upp över vattnet. Vid backens krön såg vi stadens torn sticka upp. Juslenius 386 (1745). Det stack .. upp en liten fin rodnad på hans kinder. Tavaststjerna Inföd. 254 (1887). Längs stranden såsom hvita ränder / små hus och gårdar sticka opp. Jensen BöhmDiktn. 50 (1894). Ur buskarna .. stack en kanonmynning upp. Johnson Slutsp. 123 (1937). Hetsen (i journalistyrket) ska tämjas till stimulans. För resten är det bara i undantagsfall som den sticker upp. Poppius o. Jansson Journ. 53 (1959). särsk.
a) till I 10 f, om växtlighet (gräs o. d.), betecknande att den kommer till synes ovan jordytan. Serenius EngÅkerm. 264 (1727; om gräs). Uppfostran ligger bakom oss som ogräsets frö, hvilket kan hvila öfver i jorden ett år eller två, men det väntar bara tjenlig häfd, så sticker det upp igen. Strindberg SvÖ 2: 371 (1883). I vägkanten sticka blåa små blommor upp. Nyblom Österut 86 (1908). GHT 1943, nr 96, s. 10 (om potatis).
b) sjöt. om storm l. blåst o. d.: hastigt l. plötsligt uppkomma l. börja blåsa. Si ther sticker vp en wäderiling. Swedberg Cat. 779 (1709). En häftig storm stack upp, som sönderbröt och uppref hela (brygg-)anläggningen. Carlstedt Her. 3: 44 (1833). Hedin Transhim. 1: 134 (1909).
c) om långsträckt naturformation: sträcka sig l. räcka l. nå (så l. så långt) upp. Innersta delen af Torne träsk, som sticker upp mot nordvest intill riksgränsen. IllSv. 2: 230 (1886).
d) om solen: komma till synes (vid horisonten); gå upp; äv. om dagsljus o. d. Weste FörslSAOB (c. 1817). Då dagen stack opp öfver skogen, och himlen skiftade i purpur, och (osv.). Wetterbergh Penning. 517 (1847). Lagerlöf Holg. 2: 119 (1907).
7) [sv. slang sticka upp (Langenfelt OffJarg. 285 (1947))] (vard.) i bildl. anv. av 6 (jfr 6): (försöka) göra sig gällande l. hävda sig; vanl.: uppträda självsäkert l. självmedvetet l. kaxigt l. trotsande, ta sig ton, vara uppkäftig; jfr II 3. Fascisterna hade börjat sticka upp här i Sverige med anledning av Mussolinis lyckade marsch till Rom. Martinson MötDikt. 297 (1950). Lage Tedenby gav inte .. någon annan en chans att sticka upp i soliga Sleipnerterrängen på Skansen, utan skubbade i stor stil hem sin tredje seger i det anrika loppet. DN(A) 6/4 1964, s. 24. En av trossbilförarna .. kom drällande först tio över tio .. Stack upp dessutom när jag frågade var han varit. Cedell Manöv. 60 (1965).
8) (numera bl. vard.) till I 16, om person: (snabbt l. plötsligt) bege sig upp (till ngn o. d.); äv.: komma l. dyka upp (bredvid ngn o. d.); i sht förr äv. dels om fågel: flyga upp, dels om ngt sakligt: höja sig l. stiga upp (i luften). Nilsson Fauna II. 2. 2: 153 (1834; om fågel). Det var .. (svearnas) tro, att ju högre röken stack i luften upp, desto herrligare vore han i himlen, som bålbränningen egde. Säve Yngl. 10 (1854). Nu stack hon upp bredvid honom på landsvägskanten och han gick sida vid sida med henne. Månsson Rättf. 1: 113 (1916). Efter det här sammanträdet tänker jag sticka upp till Lee Sam. Östlund Cheyney BeskPill. 13 (1959). särsk. sjöt. i uttr. sticka upp i vinden, äv. emot vinden, förr äv. sticka upp i vind l. emot vädret l. för vinden l. enbart sticka upp, om fartyg (l. person som styr l. är ombord på fartyg): i sin kurs närma sig vindriktningen, gå upp mot vinden, gira upp i vinden, lovera. Serenius Rrr 3 b (1734: i winden). VetAH 1747, s. 230 (: för vinden; om person). (Jag) befalte .. honom, wid roret stående, att sticka upp i wind så högt, som någonsin skie kunde. Roland Minn. 67 (c. 1748). Stucko båda Flottorna up emot hwarandra ute i Sjön hela den dagen, til at winna lowen. Loenbom Stenbock 3: 126 (1760). Sahlstedt (1773: emot wädret). Vinden var nordlig och skeppet stack upp förbi skären. Mellin Nov. 1: 248 (1846, 1865). Auerbach (1913: emot vinden). Cannelin (1939: i vinden).
9) (†) till I 23: höja priset på (vara). (Bönderna må) icke bliffwe förorsakede, att rope och skrije, thet man sticker them Smöret fördyrtt vp. G1R 17: 432 (1545). Blifver Cronan af medh den kopparen, som in deposito i Holland ligger .. skall thedh vara Cronan profiterlig .. ty .. då skall deres koppar där uthe sticka op Cronans koppar här inne. RP 4: 180 (1634).
II. refl.
1) (†) till II 3, i uttr. sticka sig buken upp, stöta stickvapen i buken på sig, skära upp buken på sig. Thunberg Resa 1: 106 (1788).
2) (†) motsv. I 5, = I 6; äv. om sekt: uppkomma, börja uppträda. Stiernan .. stack sigh vp invnder skyn. Kolmodinus Gen. D 2 a (1659). Ibland sticka sig up hwijta kulor på kroppen här och ther. Lindestolpe Skörb. 9 (1721). Sekterna sticka sig upp, missnöjet har grott öfver bygden. Wirsén Vint. 238 (1890). särsk.
a) = I 6 a. Telningar som sticka sig upp (i ängen). Rosenhane Oec. 88 (1662). Löf- och barrträd stå här (i hagen) blandade, huller om buller, hvar de kunna sticka sig upp ur stenhögarna. Strindberg Blomst. 57 (1888).
b) (†) = I 6 b. (Under seglatsen) stak sigh vp itt ijlinga wädher emoot them som kallas nordoost. Apg. 27: 14 (NT 1526; Bib. 1917: kom .. farande). Björner HalfdBr. 9 (1737).
c) (†) = I 6 d. LykkoPris A 2 a (1689). HFinlÖ 414 (1730).
3) (numera föga br.) = I 7. Strindberg TjqvS 1: 58 (1886). Med sin öfverlägsna förmåga att gifva repliker .. fann han ett nöje uti att stuka till folk, som ville på något sätt sticka sig upp. LundagKron. 2: 474 (1921).
4) (numera föga br.) motsv. I 8 slutet, i uttr. sticka sig upp i vinden l. emot vädret, = I 8 slutet. Spegel GW 96 (1685). Nu wil iag at wi sticka osz upp emot wädret, säger leifer, så at wi kunna nå til them (på skäret). Peringskiöld Hkr. 1: 333 (1697).
STICKA UR10 4. (numera mindre br.) till I 9 o: lossgöra (rev) ur (segel). Trolle Duvall 1: 360 (1875). Det ”mojnade”, sjön började lägga sig något, refven stuckos ur märsseglen. SD(L) 1896, nr 501, s. 5.
STICKA UT10 4.
I. tr. o. intr.
1) till I 2: gm stickande ta ut l. bort (ngt) l. göra märken i (ngt) l. åstadkomma (ngt) o. d.; utom i b—f särsk. med avs. på öga: ta ut l. sticka hål i med spetsigt verktyg (o. sålunda göra ngn blind), i sht i uttr. sticka ut ögonen på ngn, på sådant sätt behandla ngns ögon (förr äv. bildl.: lura l. bedra ngn); jfr stinga ut. Han hade låtit .. sticka både hans ögon vth. Petreius Beskr. 2: 79 (1614). (En blind föräldrakärlek) giör, at Barnen sticka ögonen vt på tig, så at tu icke ser theras laster. Scherping Cober 2: 152 (1737). Konung Oidipus stack själv ut sina ögon. SvHandordb. (1966). jfr utsticka. särsk.
a) i uttr. sticka ut ögat l. ögonen på skomakaren, se skomakare 1 c β o. jfr sticka, v.1 I 2 m δ slutet.
b) (i fackspr.) gm att med spetsigt verktyg göra märken framställa (ngt) l. utmärka (delar av) sträckningen av l. gränserna för (ngt; t. ex. på karta l. ritning); äv. i fråga om att utstaka sträckningen av l. gränserna för (ngt) i terräng; äv. med obj. betecknande föremål varpå dessa märken görs; förr särsk. med avs. på läger (se d. o. 7). (En) fierdedels circel .. den man kan låta sticka ut på ett meszing. Rålamb 4: 106 (1690). VetAH 1743, s. 200 (med avs. på måttstockar). (Eng.) Map .. (sv.) Afteckna, sticka ut (på sjökort o. d.). Deleen 2: 8 (1807). Sticka ut en allee. Weste FörslSAOB (c. 1817). Att utrita eller sticka ut alla sparrarnes längder. Rothstein Byggn. 473 (1859). TT 1872, s. 131 (med avs. på mönster). Auerbach (1913; med avs. på läger).
c) bag. ta ut kakor l. dyl. ur (deg); ur deg l. massa ta ut (kakor l. karameller o. d.). Valleria Hush. 11 (c. 1710). (Efter kokningen) slås karamellerna upp, stickas ut, refflas, lossas och brytas i sär. Grafström Kond. 52 (1892).
d) (†) till I 2 g: med stickspade l. dyl. gräva ut (grav o. d.); äv. med avs. på vattendrag: dika ut l. gm dikning leda åt annat håll. Sticka (grafwa) ut en å. Lind (1749). BL 1: 44 (cit. fr. 1764; med avs. på gropar).
e) (om ä. förh.) till I 2 h, = sticka, v.1 I 2 h; äv. utan obj. Effter siu timars förlåpp (får man) sticka vth blyet. Hiärne RelSala 39 (1716). Rinman 2: 835 (1789; utan obj.). Lindroth Gruvbrytn. 2: 72 (1955).
f) i uttr. sticka ut månen, lek varvid en person med förbundna ögon med utsträckt finger skall försöka träffa en på väggen ritad måne. SvForns. 3: 412 (1842).
2) (numera föga br.) till I 4, = sticka, v.1 I 4. ConsAcAboP 6: 42 (1685; med avs. på sigill). Sticka ut eller illuminera en Land-Charta. Roman Holbg 171 (1746). Sticka ut en figur i koppar. Widegren (1788). Schulthess (1885). jfr utsticka.
3) snick. till I 8: skära ut (ngt) för hand. SvMerc. 1761, s. 50.
4) till I 9, i fråga om att skjuta ut ngt genom en öppning o. d.; särsk. med avs. på kroppsdel (särsk. huvud); äv. i uttr. icke sticka ut näsan, betecknande att man icke går ut överhuvudtaget. (När svenskarna) kommo medh Stormstegarne anMarcherande Blåste de (i staden Poznan) i Trumpeta och stucke uth en wijt fahna. KKD 12: 317 (1705). Hela dagen spatserade jag uti rummen, men fick .. ej sticka näsan ut. Topelius Dagb. 1: 114 (1833). Rullgardinen (drogs) upp och Rutger stack ut huvudet. Gustaf-Janson ÖvOnd. 85 (1957). jfr utsticka. särsk. (†) i ordspr. icke sticka foten längre ut än ryan räcker, se rya, sbst.4 1 a.
5) sjöt. till I 9 o, med avs. på rev (se rev, sbst.8): frigöra (o. därigm öka segelytan); jfr rev, sbst.8 c. Meurman (1847).
6) till I 9, 10, intr.: skjuta ut l. fram l. stå ut (i sht ur en öppning l. ngt som skyler), komma till synes l. visa sig, sticka fram (se sticka fram I 1); äv. bildl. Tårna stack ut genom de trasiga strumporna. Serenius C 4 a (1734). Ur hans ficka stack ut en stor nyckel. Carlson i 2SAH 48: 51 (1872). Blanck GeijerGötDiktn. 275 (1918; bildl.). jfr utsticka. särsk. om (långsträckt) naturformation: sträcka sig l. skjuta ut (i ngt l. så l. så långt o. d.). Montan Segl. 74 (1787). Mellan Sturefors och kyrkan (i Vist) sticker en liten udde ut i ån. MinnGPrästh. 3: 69 (1926). Berghällen, som stack ut i havet. Hesslind Sista 87 (1974).
7) till I 10: skjuta l. föra ut (ngt) så att det kommer längre fram, sticka fram, skjuta fram, skicka fram. Fogelfängaren pipar liufligt tå han sticker vt lim-stången. Scherping Cober 1: 186 (1734). Där sticker landet ut täta uddar (i sjön). Berg Sjöf. 201 (1910). särsk.
a) (†) liktydigt med: skicka l. sända ut (ngt). Ling Gylfe 36 (1812). Dens. As. 144 (1833).
b) (†) i hemlighet l. illegalt föra ut (handelsvara). PrivSvStäd. 4: 385 (1605).
c) (vard.) i det bildl. uttr. sticka ut hakan (ngn gg äv. näsan), i fråga om att väcka stark uppmärksamhet gm markant handling l. uttalande (varigm man äv. ger hugg på sig), göra ett (markant) utspel o. d.; jfr sticka fram I 1 b. Jag är distriktsläkare, därför vågar jag sticka ut hakan mot läkarförbundet. SDS 26/4 1984, s. 10. SvD 23/11 1986, 3: 8 (: näsan).
8) sjöt. till I 12, med avs. på (ankar)tåg l. kabel l. (ankar)kätting l. skot o. d.: släcka l. fira l. ge ut på l. låta löpa ut (äv. i uttr. sticka ut på tåg osv.); äv.: sticka ifrån sig (se sticka ifrån 3 b). Rosenfeldt Tourville 87 (1698; med avs. på skot). Montan Segl. 31 (1787: på .. tåget). (En rysk eskader lade sig) midtför slottet, derifrån några köpmansfartyg hastigt måste hala undan, sedan de stuckit ut tåg och kettingar, ty att lätta ankar tillät icke tiden. Mellin Nov. 3: 565 (1840, 1867). Vi passerade en båt som fått krångel med motorn. Bogsering begärdes, och vi stack ut en tross. UNT 1943, nr 177, s. 8. Rydholm (1967). jfr utsticka.
9) till I 16.
a) sjöt. till I 16 c, om båt l. flotta l. om person som styr l. färdas med båt osv.: (från strand l. hamn o. d.) bege sig ut (till sjöss o. d.), ge sig av l. i väg; om person äv.: gå till sjöss, bli sjöman. Stikka ut från landet i siön. Schultze Ordb. 5050 (c. 1755). Första gången flottan djerft stack ut, / .. kom en storm (osv.). Sturzen-Becker 4: 62 (1862). Ehuru jag först efter långa parlamenteringar kunde få en båt .. (i stormvädret) fick jag dock en skärgårdskarl att sticka ut. Rydberg Brev 1: 45 (1866). Fröding NDikt. 9 (1894; i bild). Trots ögonskenlig livsfara stack man ut med storbåten. Siwertz Varuh. 32 (1926). En dag, när det här kriget är slut, sticker man väl ut igen. Johnson Se 114 (1936). Hesslind Sista 170 (1974).
b) (numera bl. vard.) (i sht snabbt l. plötsligt) bege sig ut l. komma ut (ur l. från l. till en plats o. d.). Greiff Jagt 49 (1821; om räv i gryt). Då preussarne stucko ut ur skogsbrynet, utvecklade sig 2. bataljonen af 5. (badensiska) regementet mot dem. Nordensvan Mainfältt. 160 (1894). (En bil) stack ut från en biväg. Rogberg Två 158 (1929). När jag ringde på klockan i kontoret, stack grabbarna ut bakvägen. Östlund Cheyney BeskPill. 21 (1959).
10) (†) till I 22, om kort: sticka över (förut utspelat kort), övertrumfa; äv. om person: ta hem stick från (ngn); anträffat bl. bildl. Anfäkta dig, din gamla, skrumpna lufwer! / Dock stack jag ut dig med den högsta trumfen. Hagberg Shaksp. 7: 169 (1849). Michaelson Ungk. 159 (1892).
11) [delvis utgående från 10, delvis direkt från sticka, v.1 I 3 c] (numera föga br.) överträffa l. överglänsa l. ta loven av l. utkonkurrera l. besegra (ngn l. ngt); särsk. speciellare: undantränga (ngn) i ngns gunst, slå (ngn) ur brädet (se bräde 5 d). Weise 119 (1697; speciellare). Om man sätter det på den foten, at Stockholms skieppare skola få taga fracht, när de villja gifva bättre kiöp, så sticka Stockholms-skiepparne ut upstädernes. 2RARP 5: 103 (1727). (Greven) är en af de värsta (bland adelsmän) .. Ja, det tycker magistern bara för det grefven sticker ut honom hos mamsell Marie. De Geer Lillie 79 (1880). Du låter inte sticka ut dig (vid kappkörningen). Hallström NNov. 195 (1912; yttrat till häst). Sticka ut en rival. Auerbach (1913). särsk. (†) om tyg l. om person, med tanke på dess resp. hans yttre (färg o. d.): förta verkan av (ngn l. ngt), utkonkurrera (ngn l. ngt). Det är med vissa menniskor som med vissa tyger. Hvar för sig kunna de vara bra, men komma de tillsammans, så sticka de ut hvarandra, och förlora ömsesidigt till färgen. Bremer Grann. 1: 277 (1837).
12) (numera föga br.) med närmare anslutning till 1, i fråga om nål l. eggjärn o. d.: besegra l. göra slut på (ngt) gm sin egenskap att sticka. Wetterstedt ConvOrdb. 90 (1822). Det ä' Lördag, och den dagen sticker inte ut vänskapen. Jolin Mjölnarfr. 65 (1865). Trolofvade personer böra aldrig skänka hvarandra knifvar, saxar, nålar eller något slags eggjern, ty de skära eller sticka ut kärleken. Wigström Folkd. 1: 125 (1880).
II. refl., i uttr. sticka sig ut.
1) (†) motsv. I 4, = I 4; äv. bildl. Nw löper een ret linea mit igenom Jordenes kärna, stickandes sigh vth igenom tuå Iordennes sidor. Luth Astr. 4 (1584). Först stack sig ut genom den .. smala dörröppningen en mycket mager, hvit hand. Almqvist JK 79 (1835). jfr utsticka.
2) (numera bl. i Finl.) motsv. I 9 b: (snabbt l. plötsligt) bege sig ut. HT 1910, s. 41 (1667). Förrän han själf gick till hvila, stack sig Panu .. ut på gården för att höra och se, om skyddsandarna hade någonting ovanligt för sig. Zilliacus Aho Panu 159 (1898).
STICKA UTAV, se sticka av.
STICKA UTI, se sticka i.
STICKA UTÖVER, se sticka över.
STICKA ÅSTAD10 04. (vard.) till I 16: sticka i väg (se sticka, v.1 I 16 a); äv. dels i uttr. sticka åstad och göra ngt, ge sig till att göra ngt, dels i imperativisk nekande kontext, i (hotfull) uppmaning att låta bli ngt o. d. (jfr sticka, v.1 I 16 b). Alltid ska du sticka åstad å förstöra ens fattiga glädje! Janson Ön 68 (1908). (Sv.) Sticka åstad .. (eng.) get off; (sv.) du sticker inte åstad! (eng.) don't you try! Harlock (1944).
STICKA ÅT10 4. (ngt vard.)
1) till I 14, i uttr. sticka åt ngn ngt, snabbt l. förstulet räcka ngn ngt l. ge ngn ngt (i sht i handen l. händerna), sticka till ngn ngt. VästeråsDP 7/2 1599. (Du) ska .. få se att .. (bryggmästaren) sticker åt dig en flaska lemonad. Wassing Slott. 53 (1960).
2) (föga br.) till I 21, bildl.: gå åt (se gå åt 2) l. ansätta l. sätta åt (ngn). Ilsken kunde han ju vara, och det visste ju ingen, vad som kunde sticka åt honom. Göth Bergb. 51 (1929).
STICKA ÖVER10 40, äv. UTÖVER040.
I. tr. o. intr.
1) (mindre br.) till I 10: gå ut l. räcka l. sträcka sig över (ngt som utgör en gräns); äv. bildl.: vara överflödig l. onödig. Skald, kunde du säga .. (dina sorger), så att icke ett ord stack utöfver. Strindberg Drömsp. 271 (1902). De med linjer kringbyggda initialerna äro .. (felplacerade) då linjebyggnaden sticker öfver första textraden. NordBoktrK 1907, s. 32.
2) (mera tillf.) till I 14: (förstulet) överlämna l. överräcka (ngt till ngn). Salje Låg. 166 (1971).
3) (vard.) till I 16: (snabbt l. plötsligt) bege sig över (en plats l. till en plats); äv. utan obj. l. bestämning angivande sträckan l. målet; äv.: komma l. bege sig över för l. på en kort visit. Då sticker vi väl öfver till körkan å tar ut lysning i morron dag, föreslog Andersson. Janson Ön 172 (1908). (Jag) fäller körriktningsvisaren och avvaktar lämpligt tillfälle att sticka över (dvs. över gatan). ST 1934, nr 75, s. 16. Om jag skulle sticka över och få en kopp kaffe hos grannas. Östergren (1946).
4) kortsp. till I 22, = sticka, v.1 I 22. Så framt icke någon spelare sticker öfver, och tager sticket til sig. Palmstierna Reversy 18 (1749). Han stack öfver med damen. Backman Reuter Lifv. 2: 8 (1870). Werner o. Sandgren Kortox. 30 (1949; med avs. på motståndares kort). jfr översticka. särsk. mer l. mindre bildl.; äv.: överglänsa l. övertrumfa (ngn l. ngt), ta loven av (ngn l. ngt). Backman Reuter Lifv. 2: 147 (1870). Barnuppfostran ä' just min starka sida .. Det ä' inte värdt någon kommer å försöker sticka öfver mej i den branschen. Då blir han bums bet. Janson Gast. 149 (1902). Ibsen förblir Norges stora tillgång i det litterära spelet, och det märkvärdiga är att han sticker över, hur än trumfen växlar. DN 21/6 1967, s. 5.
II. (numera bl. i Finl., ngt vard.) motsv. I 3, refl., i uttr. sticka sig över (en plats l. till en plats), bege sig över (en plats osv.); äv. utan adverbial: komma över för en kort visit; förr äv. med särskild tanke på segling: segla (ngn) i sank, segla över (ngn). Svart G1 48 (1561: stack .. sigh öffuer till). Sedan iag såg mig ingen undflycht, hölt iag fördevind; så giorde och Ryssen, tills vij kom när en Klippa, den iag stack mig öfver. HFinlÖ 435 (1730). FoU 15: 224 (i handl. fr. 1785; i fråga om att segla över ngn). Du kan väl sticka dig över och ta en nubbe vetja. Borgåbl. 1978, nr 1, s. 4.
Ssgr (Anm. De flesta av de under A o. C anförda ssgrna kan äv. hänföras till stick, sbst.1; jfr äv. stick, sbst.1 ssgr): A: STICK-APPARAT. apparat att sticka med. Auerbach (1913).
1) till I 5, om gadd hos insekt. Thomson Insect. 310 (1862).
2) tekn. till I 8, i fräsmaskin: apparat för stickning av spår o. d. HbVerkstTekn. 2: 399 (1944).
(I 6) -ARALIA. bot. taggig prydnadsväxt tillhörande släktet Acanthopanax (Dec. & Planch.) Miq. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 8 (1946).
(I 3) -BAJONETT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. stickvapen avsedd l. använd bajonett. EldhandvSkjutsk. 2: 29 (1877). Fältjägarstudsaren har sabelbajonett, infanteristudsaren stickbajonett. Alm VapnH 103 (1927).
(I 9) -BALK. sjöt. klenare balk (använd att sticka emellan med ss. extra stöd o. d.). Blomgren LbSjömansk. 44 (1923). Rydholm (1967).
(I 10 i) -BANA. [jfr t. stichbahn] (mera tillf.) om sidobana l. bibana. Paulsson SvStad 2: 595 (1950).
(I 8) -BETEL. [jfr lt. stekbetel] (i sht förr) huggjärn för stickning. 1. Hoftång 1. Stickbÿter. BoupptSthm 1673, s. 94 a (sannol. felaktigt för -beitel; efter snickare). Stöckel o. Hertel 31 (1858).
(I 9) -BJÄLKE. [jfr t. stichbalken] (förr) bjälke som förband två bjälkar o. var intappad i båda l. den ena av dessa; jfr -balk. Fischerström 2: 14 (1780).
(I 22) -BLAD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11544). (†) = stickare, sbst.1 III 6. Schultze Ordb. 5022 (c. 1755).
(I 9) -BOK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11623). [efter t. stechbuch] (förr) orakelbok i vilken man stack in en nål l. dyl. på måfå mellan bladen, varvid svaret på ens fråga skulle ges på den funna sidan. Lind 1: 283 (1738). Möller 1: 183 (1745).
-BOLL.
1) (numera föga br.) till I 2 m α; om ett slags brännboll. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 242 (1949; om förh. i Skåne på 1890-talet).
2) (numera föga br.) till I 17, i bandy: stickare (se stickare, sbst.1 III 5 b). IdrBl. 1935, nr 25, s. 9.
(I 2) -BORR. [jfr t. stichbohrer; med tanke på borrets centrumspets som stickes i materialet] (numera mindre br.) centrumborr; äv. om liten borr utan borrsväng för borrande av små hål. Wikforss 2: 680 (1804). Puchner (har) konstruerat en stickborr, med ett nästan cylindriskt, uppåt svagt sig vidgande ax, som neddrifves i jorden. LAHT 1911, s. 272. IllSvOrdb. (1955; om liten borr). SAOL (1973).
(I 5) -BORST. [jfr t. stechborste] entomol. hos stickande insekt: borst (se borst, sbst.1 1 b) varmed insekten sticker. Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 2. Myggorna plåga oss med sitt af tungan och käkarne bildade stickborst. Kruhs UndrV 664 (1884). TurÅ 1953, s. 207.
(I 9? l. 14?) -BREV. [efter t. steckbrief; möjl. med tanke på att brevet hölls hemligt för den som skulle fängslas] (†) ämbetsskrivelse innehållande order om ngns fängslande. GHT 1895, nr 272, s. 2.
(I 2 h) -BRÖST. (stick- 1734. sticke- 1734) (†) i suluugn: bröst (se d. o. 5 a) varur utstickning göres. Linné Ungd. 2: 214 (1734). Därs. 215.
-BULT. [jfr t. steckbolzen]
1) (föga br.) till I 9: bult (se bult, sbst.1 11) som stickes in genom hål i de föremål som den sammanbinder. TT 1901, K. s. 93.
2) [efter t. stechbolzen, av lt. stekbolten l. nl. steekbout (se stek-bult)] sjöt. till I 9 o: kort, smäckert tåg som vid revning stickes genom revlöddrans kaus o. fastgöres vid rå l. bom; äv. om ett för samma ändamål använt, vid bom fastgjort gaffelformat ändstycke med skruvbult; jfr bult, sbst.1 10, o. stek-bult. DSjöbohm Sjöm. 68 (1787). Innan matrosen vid lovarts nock hunnit passa stickbulten genom reflöddran, började de andra redan brumma vid buken. Bergdahl Antip. 63 (1906). Rydholm (1967).
(I 9) -BÄCKEN. (stick- c. 1755 osv. sticke- 1751) [jfr t. steckbecken] med. med breda kanter o. handtag försett lågt bäcken som stickes in under en sängliggande sjuk för förrättande av naturbehov; jfr -potta. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. Ekman Änglah. 105 (1979; i skildring av förh. c. 1938).
(I 9 o) -BÄNDSEL. (†) bändsel. Stickbänslar för Ankartåget. Röding SD 90 (1798).
(I 2) -CIRKEL. [jfr t. steckzirkel] (i sht i fackspr.) cirkel (se d. o. II 1) l. passare vars skänklar har stålspetsar l. vars ena skänkel har stålspets; jfr -passare o. rät-, spets-cirkel. JernkA 1833, s. 505. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 154 (1953).
(I 2 h) -DEGEL. (förr) utanför suluugn beläget utrymme för den smälta metall som utstacks ur ugnen; jfr degel, sbst.1 2. JernkA 1887, s. 363.
(I 3) -DEGEN. [jfr t. stechdegen] (†) om ett slags ss. stickvapen använd värja; jfr degen 1 o. -värja. 3SthmTb. 10: 248 (1618: stickdäjein). HH 20: 345 (c. 1640).
(I 10 i) -DIKE. i sht lant. (kortare) dike vars ena ände slutar blint o. vars andra ände ansluter till ett större dike. SkogsvT 1903, s. 30.
(I 5) -DJUR. stickande djur. Waldenström Österl. 310 (1896; om loppor).
(I 2 b) -DON. (sticke- 1960) (i sht i vissa trakter) don (se don, sbst.1 3) för stickning. Sandgren Förklar. 156 (1960).
(I 9) -DONA. (förr) dona bestående av en kvist vars ändar stacks in i hål i en trädstam. Hahr HbJäg. 206 (1865).
(I 8) -DORN. (förr) för stickmaskin (se d. o. 3) avsett mindre stickstål. PriskatalSonesson 1895, s. 68.
(I 9) -ETIKETT. (numera bl. mera tillf.) etikett (se d. o. I) som stickes in. Sticketikett till krukväxter. HbTrädg. 1: 86 (1872).
-FAT. (förr)
1) till I 2 g: fat för transport av stucken torv. LAHT 1889, s. 310 (om förh. i Tyskl.).
2) till I 2 i: vinfat som kunde stickas. BoupptSthm 1676, s. 881 a. GbgMag. 1761, s. 79.
(I 9) -FIL. (numera knappast br.) nålfil. Björkman (1889). Cannelin (1939).
(I 10) -FLAMMA. [jfr t. stichflamme] (i fackspr., i sht brandv.) jfr -låga. Stickflamma från en söndrig glödkropp. SDS 1895, nr 229, s. 2. (När glaset skall sprängas) ställes det på en skifva, som roterar framför en stickflamma. 2UB 7: 253 (1903). Orangefärgade stickflammor började slå fram vid dörren till farstun (i det brinnande huset). Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 24 (1969).
(I 5) -FLUGA. [jfr t. stechfliege] entomol. stickande fluga tillhörande underfamiljen Stomoxydinae; i sht om flugan Stomoxys calcitrans (Lin.), stallfluga; äv. i utvidgad anv., om annan stickande insekt; jfr sting-fluga. Far wäl, stick-fluga! (sade myran till biet). Tessin Bref 2: 144 (1754). Hanström MännParasit. 163 (1933; om stallflugan). Både hannar och honor av stickflugorna suger blod. DjurVärld 3: 438 (1963).
(I 22) -FRI, adj.2 (adj.1 se sp. 11544). om spelkort: som man icke kan sticka, som man icke kan övertrumfa; numera bl. om person: som icke kan ta (fler) stick. Weste (1807). SAOBArkSakkSvar (1984).
-FRÅGA. (mera tillf.) till I 2 m ζ, om fråga som inskjutes i ett pågående samtal (för att ge uppslag till fortsatt diskussion; jfr -ord 1). Essén Fob 62 (1919). ICAKurir. 1985, nr 20, s. 13.
(I 5) -GADD. gadd att sticka med; jfr -organ. Holmström Ström NatLb. 4: 136 (1852; hos viss getinghona).
(I 10 i) -GATA. (mera tillf.) återvändsgata; jfr -dike, -väg. SvD(A) 1961, nr 38, s. 5.
(I 3) -GEVÄR. (†) stickvapen. Richardson Krigsv. 2: 20 (1741).
(I 21 b) -GLOSA. (stick- 1635. sticke- 1651) (numera bl. tillf.) stickande glosa; jfr -ord 3. Schroderus Os. III. 1: 50 (1635).
(I 9) -GLUGG. (förr) vid sidan av bakugn belägen öppning vari lysstickor instacks o. fick brinna under gräddningen (för att man skulle se hur gräddningen framskred l. för att hålla ugnsvärmen uppe). Warg 680 (1755). Fischerström 1: 302 (1779). jfr LandsmFrågel. 16: 5 (1929).
(I 6) -GRAN. bot. o. trädg. prydnadsträdet Picea pungens Engelm. (som har stickande barr). Lustgården 1944—45, s. 289.
(I 6) -GRÄS, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11544). [gräset är styvt o. dess ändar sticker] (†) gräset Calamagrostis stricta (Timm) Koeler, madrör. Smeds Malaxb. 174 (cit. fr. c. 1770).
(I 2) -GULSOT~02 l. ~20. (vard.) gulsot (se d. o. 1) beroende på infektion erhållen vid inokulation medelst insprutning, inokulationshepatit. SvD(A) 2/12 1966, s. 12.
(I 9) -HOLT, sbst.2 (sbst.1, 3 se sp. 11547, 11624). (förr) om ett slags av urmakare använd hållare vari fil l. dyl. stacks in. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 24 (1881: stäckholz).
(I 18) -HOSTA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11549). av stickningar i halsen förorsakad hosta, rethosta l. dyl. Wassing Dödgr. 210 (1958).
(I 8) -HYVEL, sbst.3 (sbst.1—2 se sp. 11547, 11554). tekn. hyvel för stickning, kilspårmaskin; jfr -hyvelmaskin. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953).
(I 8) -HYVELMASKIN~1002. tekn. stickhyvel. 3NF 10: 232 (1929).
(I 8) -HYVLING. [jfr -hyvel] tekn. stickning (se sticka, v.1 I 8). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 128. —
-HÅL.
1) till I 2: hål åstadkommet gm stickande l. stick; särsk. till I 2 b. Hörlén GSed. 123 (1914; på slaktad gris).
2) (förr) till I 2 h, vid smältugn: hål varigenom det smälta godset utstacks, sticköppning (se d. o. 2). Holmkvist BergslHyttspr. 91 (cit. fr. 1676: Stockholet, felaktigt för Stäckholet). Lindroth Gruvbrytn. 2: 25 (1955; vid suluugn).
3) till I 5: hål åstadkommet gm insektsstyng o. dyl. (förr äv. gm ormbett). 2NF 12: 720 (1909). Huggormsbettet med dess 2 till 4 små stickhål. Därs. 20: 924 (1914).
Ssgr (till -hål 2; förr): stickhåls-mur. jfr mur, sbst.1 1. Lindroth Gruvbrytn. 2: 25 (1955).
-pelare. om den sida av en suluugn där stickhålet var beläget; jfr pelare 2 a. Linné Ungd. 2: 225 (1734). Rinman (1789).
(I 8) -HÅLLARE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11554). tekn. hållare för stickstål. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 113.
(I 2 h) -HÄRD. [jfr t. stichherd] (förr) vid smältugn: framför härden l. bredvid förhärden (se för-härd 2) liggande grop vari den smälta metallen utstacks från förhärden, sticksump; jfr bihärd. Holmkvist BergslHyttspr. 92 (cit. fr. 1698). Lindroth Gruvbrytn. 2: 67 (1955).
(I 2, 9) -HÄVARE. [jfr t. stechheber] (†) stickhävert. Triewald Förel. 2: 180 (1729, 1736).
(I 2, 9) -HÄVERT. [jfr t. stechheber] (i fackspr.) pipett (som vid användningen stickes ned i den vätska som skall uppsugas); jfr -hävare. UB 2: 110 (1873).
-JÄRN. [jfr t. stecheisen, sticheisen]
1) (förr) till I 2: redskap med rörformad, skärande kant för utskärning av oblater; förr äv. om ett slags redskap för utsirning av bakverk. Serenius Dd 3 a (1734). TTekn. 1859, 1: 140.
2) (numera bl. mera tillf.) till I 2 g: redskap för grävning av täckdiken, slunga l. stickspade l. dyl. AlnarpInvB 22 (1892).
3) (förr) till I 2 h, = -spett. InventKopparbg 1576.
4) (snick.) till I 8: järn för stickning; dels om (mindre) stämjärn (med bågformad egg), dels (numera mindre br.) om hyveljärn till stickhyvel (se -hyvel). JernkA 1861, s. 141 (till stickhyvel). Lo-Johansson Kungsg. 111 (1935).
-KANAL.
1) (i fackspr.) till I 2, 2 a: kanal (se d. o. 1, 1 a) bildad gm stickning; särsk. (förr, bakter.) om sådan kanal bildad vid åstadkommande av stickkultur medelst nål. ASScF 18: 300 (1891; i stickkultur). LbKir. 1: 467 (1920; åstadkommen vid lokalbedövning).
2) [av t. stichkanal] till I 10 i: (kortare) kanal (se d. o. 2 a) som förbinder två kanaler l. utgör utlöpare till annan kanal o. slutar blint. Auerbach Tillägg (1918).
(I 2) -KLÄMMA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11624). (förr) om ett slags tång varmed synålar o. d. stacks fast i nålbrev. Eneberg Karmarsch 2: 679 (1862).
(I 2 b) -KNIV. [jfr t. stechmesser, stichmesser] (i fackspr.) kniv för stickning av djur vid slakt; jfr slakt-kniv. Lind 1: 75 (1749). Nilsson HistFärs 33 (1940).
(I 9) -KOJ. i sht sjöt. i sht i segelbåt: (trång) koj (se d. o. 2) i vilken man kommer ned gm att sticka in fötterna först. Hult Denk Segelsportlex. (1977). Alfvén Glädjen 12 (1979).
(I 9) -KONTAKT. [jfr t. steckkontakt] el.-tekn. i ena änden av elektrisk sladd (vars andra ände är ansluten till en, vanl. flyttbar, elektrisk apparat): fästanordning med vanl. två, stundom tre, stift för instickning i vägguttag o. d. (jfr -propp); förr äv. dels om vägguttag osv., dels sammanfattande om anslutningsdonet o. vägguttaget osv.; äv. i utvidgad anv., om ngt som påminner om sådan anordning; jfr kontakt 1 e β. TT 1903, Allm. s. 305. Tillbehör (till kompressorn) Strömbrytare .. 10 m. kabel med stickkontakt och en väggkontakt. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 534. Radiolyssn. 1927, nr 38, s. 8 (om vägguttag). En elektrisk kastrull, vars stickkontakt fick avlösa glödlampans, togs genast i bruk. Dahl Forbes Kvinn. 70 (1935). Varför har grisarna stickkontakt i näsan? SvD(A) 12/11 1940, s. 8.
(I 2) -KORS. [jfr t. steckkreuz] herald. nedtill spetsigt heraldiskt kors. Schlegel o. Klingspor Herald. 64 (1874).
(I 22) -KORT. [jfr t. stichkarte] kortsp. kort som man sticker l. kan sticka med. Werner o. Sandgren Kortox. 51 (1949).
(I 2) -KULTUR. [jfr t. stichkultur] (förr) = insticks-kultur. ASScF 18: 300 (1891).
(I 9) -LAKAN. [jfr d. stiklagen] (†) hopvikt lakan, inskjutet under patients sätesparti för att skydda mot orenlighet. Braun Läk. 255 (1870); jfr Tholander (1872).
(I 2 b) -LAPP. (†) om den del av grishals där grisen sticks vid slakt; jfr lapp, sbst.3 3 b. Zetterstrand Kokb. 59 (1863).
(I 6) -LAV. [varieteten är styvare än huvudformen] (†) varietet av laven Cladonia rangiformis Hoffm., falsk renlav. Acharius Lich. 202 (1798). VetAH 1804, s. 33 (: Shik-laf, felaktigt för stik-laf).
(I 9) -LEDARE. (tillf.) kortare ledare (se d. o. 13) placerad under den egentliga ledaren, ledarstick. TSvLärov. 1945, s. 314.
(I 10 i) -LEDNING. (i fackspr.) konkret: från huvudledning (se d. o. 2), ofta mer l. mindre vinkelrätt, utgående kortare ledning (se ledning, sbst.2 2 a, b); ofta om sådan ledning som slutar blint. LfF 1912, s. 182 (hörande till åskledning).
(I 9 o) -LIN. [jfr nl. steeklijn, t. sticklien] (†) sticklina (se d. o. 2). Röding 2: 728 (1796). Därs. (1798).
-LINA.
1) (†) till I 2: till rosenkrans (se d. o. 3 b) kopplad dressyrlina för jakthund. Hahr HbJäg. 49 (1865). Bergström HbJagtv. 141 (1872).
2) [jfr t. steckleine] sjöt. till I 9 o: smäcker lina (särsk. sexgarnslina) använd till bändsling, stickbultar m. m. (förr äv. för uppstickning av lodlinor o. d.); jfr -lin. Grundell AnlArtill. 1: 10 (c. 1695). (Utstakning av normala profiler till en fältskans) göres .. med en s. k. profillina, en sticklina, på hvilken profilens horisontalmått .. äro utmärkta medelst insplitsade olika färgade klädeslappar. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 268 (1880). Svensson HbSjömansarb. 15 (1941).
(I 9) -LINJE. (†) linje (se d. o. 1 a ζ) som hade till uppgift att förlänga anfangsbokstav o. d. ASScF VIII. 2: 214 (i handl. fr. 1756).
(I 6) -LOSTA. bot. gräset Bromus rigidus Roth (som har styva vippgrenar). Weimarck SkånFl. 136 (1963).
(I 16) -LUFT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11549). orgelb. luft som på grund av fel i blindregister, pipstock l. kancell strömmar över till annan pipa än den avsedda; jfr -väder. Hennerberg (o. Norlind) 1: 23 (1912).
(I 5) -LYSTEN. om insekt o. d.: som har stark benägenhet att sticka; särsk. om bi; äv. bildl. Holm Biodl. 220 (1916). Östergren (1946; äv. bildl.).
Avledn.: sticklystenhet, r. l. f. särsk. bildl.; jfr -lystnad. GHT 23/6 1920, s. 3.
(I 5) -LYSTNAD. lust att sticka; jfr sticklystenhet. LAHT 1918, s. 534 (i fråga om bin).
(I 10) -LÅGA. (i fackspr., i sht brandv.) lång, smal o. spetsig flamma (som skjuter upp i luften), uppkommen gm förstärkt lufttillförsel (syretillförsel), stickflamma. JernkA 1885, s. 3. En sticklåga hade antänt oljan (från pannrummets oljeaggregat) varpå det automatiska brandlarmet utlösts. LD 1959, nr 68, s. 3.
(I 9) -LÅS. (numera föga br.) utvändigt lås (för port, grind o. d.) bestående av en regel som skjuts in i ett hål. VexjöBl. 13/5 1836, s. 4. Björkman (1889).
(I 9 d) -LÖK. [jfr t. steckzwiebel] i sht trädg. lök av mindre storlek, frånsorterad vid skörd o. avsedd att utplanteras (nedstickas i marken) på våren, sättlök; ofta koll. Lundström Trädg. 1: 74 (1831). Stenmark FinlSv. (1975).
-MASKIN, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 11555, 11624).
1) (förr) till I 2: maskin för stickning av hål i kardläder för fästande av nockar (se nock, sbst. 3). Kjellberg Ull 525 (1943).
2) (i fackspr.) till I 2 g: maskin för upptagning av sticktorv. JernkA 1875, s. 193.
3) tekn. till I 8: maskin för stickning, kilspårmaskin; jfr -hyvel. Eneberg Karmarsch 2: 394 (1861). SvTeknUppslB 1: 608 (1937).
(I 8) -MATNING. tekn. matning (se mata, v. 5) i vertikal led (som i en stickmaskin). TT 1898, M. s. 24.
(I 5) -MUN. (numera bl. mera tillf.) hos insekt o. d.: stickande mun(del); förr äv. i speciellare anv., om kräftdjur tillhörande släktet Poecilostoma Dahlb., vilket kännetecknas av att vissa av dess arter har vissa mundelar ombildade till stickorgan (i pl. äv. om släktet). Thorell Zool. 2: 414 (1865; i pl., om släktet P.). Holmström Naturl. 1: 138 (1888).
(I 10) -MUSSLA. [jfr t. steckmuschel] (†) mussla tillhörande släktet Pinna Lin., som kännetecknas av att musslan sitter nedgrävd i havsbottnen med ena änden stickande upp. Rebau NatH 1: 718 (1879).
(I 5) -MYGG. (numera föga br.) koll.: stickmyggor; äv. i individuell anv.: stickmygga. De vanliga Stickmyggen (Culex). Sundevall Zool. 110 (1835). Moskiter, som utgöra vissa tropiktrakters svåraste obehag, äro ej annat än vår vanliga stickmygg. Scheutz NatH 191 (1843). Lundell (1893).
(I 5) -MYGGA. [jfr t. stechmücke] entomol. mygga tillhörande familjen Culicidae (vars honor med sin sugsnabel sticker o. suger blod ur människor o. djur); särsk. om (hona av) den i Sv. vanliga arten Culex pipiens Lin. (äv. kallad vanlig, i sht förr äv. allmän stickmygga); i pl. äv. om familjen l. om släktet Culex Lin. I Lappmarken, der flera arter af Stickmyggornas slägte förekomma i oerhörd mängd. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 47. Holmström Ström NatLb. 4: 15 (1852: allmänna). Ringlade stickmyggan (Culex annulatus). 1Brehm III. 2: 112 (1876). Den .. af stickmyggor och sandloppor tyranniserade halfön Florida. LbFolksk. 933 (1899). Vår fruktade stickmygga. Sefve UtvLär. 101 (1926). Hanström MännParasit. 162 (1933: vanliga). (På Kullaberg) funno vi .. den sällsynta stickmyggan Ochlerotatus leucomelas. FoFl. 1953, s. 209. DjurVärld 3: 391 (1963; i pl., om familjen).
Ssgr (entomol.): stickmygge- l. stickmyggs-artad, p. adj. särsk. i uttr. stickmyggsartade myggor, myggor tillhörande l. utgörande överfamiljen Culicoidea. DjurVärld 3: 390 (1963).
-släkte. släkte tillhörande stickmyggorna; särsk. i sg. best., om släktet Culex Lin. Dahlbom Insekt. 327 (1837).
(I 6) -MYRTEN. [växten har stickande blad] bot. o. trädg. myrtentörne; jfr mus-törne, stickel-gräs 1. Beskow Bruksherrg. 310 (i handl. fr. 1792).
(I 8) -MÅN. tekn. för stickning beräknad l. behövlig mån (se mån, sbst.1 11). HbVerkstTekn. 1: 154 (1944).
(I 7, 10) -MÅRD. (†) mårdskinn med kvarsittande stickelhår; jfr -räv, -sobel. KlädkamRSthm 1554 M, s. 11 b. Därs. 14 a
(I 2 h) -MÅTT, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11545). (numera bl. mera tillf.) mått (se mått, sbst.4 1) taget ss. stickprov (se -prov 2). TT 1896, Byggn. s. 130.
(I 9) -NAGEL. (†) pinne l. bult o. d. avsedd l. använd att sticka in i ngt. Stål Byggn. 1: 162 (1834).
(I 2, 4) -NÅL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11625). (i fackspr.) nål att sticka med. Lind (1749).
(I 2) -NÄT. [jfr t. stecknetz] (förr) om lågt, tredubbelt jaktnät för fångst av skogsfågel o. d., vertikalt fäst medelst i jorden nedstuckna käppar; äv. om ett på sådant sätt fäst fisknät. Brummer 58 (1789). Vi satte ut ett sticknät i sicksack mellan stränderna och fångade därigenom 14 större och mindre laxöringar. Samzelius SkogFjäll. 119 (1905). Norlind AllmogL 34 (1912).
-ORD. (stick- 1635 osv. sticks- 1629) [jfr t. stichwort]
1) [sannol. efter t. stichwort] teat. till I 2 m ζ, om det sista ordet i en replik ss. signal till annan skådespelare att falla in l. replikera o. d.; jfr -replik 1. Figaro 21/3 1914, s. 7. Gullberg Terzin. 74 (1958).
2) [efter t. stichwort, sannol. eg.: utstucket ord] till I 4(?): ord (se ord, sbst.2 4) utgörande rubrik för artikel i lexikaliskt ordnat skriftligt arbete (uppslagsverk l. dyl.), uppslagsord; äv. (i fackspr.) i fråga om bibliotekskatalog: ur titeln på en bok l. ett bokverk taget ord (se ord, sbst.2 4) l. kort uttryck utgörande uppslagsord i en stickordskatalog; jfr slag-ord 3. På de sju ark text, som finnas i det första häftet (av SAOB), upptagas ej mindre än 908 ”stickord”, d. v. s. uppslagsord (så väl enkla ord som sammansättningar). Hjelmqvist SAOB 22 (1894). Fatab. 1927, s. 193 (i handordbok över tysk folktro). Ibland kompletteras ämnesorden med s. k. stickord, d. v. s. särskilt markanta ord i titeln. NordHbBiblKunsk. 3: 445 (1960).
3) till I 21 b: stickande ord l. uttryck l. uttalande, spydighet l. retsam elakhet l. gliring l. sarkasm l. pik o. d. Speglosor och Sticksord. Schroderus Hoflefw. 138 (1629). Hos oss .. upprör man himmel och jord för ett litet epigramatiskt stickord mot de Styrande. Tegnér Brev 3: 168 (1824). (Männen) gjorde af ynglingen narr med försmädliga stickord. Lagerlöf HomOd. 19 (1908). Fridegård Somm. 138 (1954).
Ssgr (till -ord 2; i fackspr.): stickords-form. jfr form I 3 b. Hjelmqvist Lexikogr. 91 (1896).
-förteckning. jfr -ordskatalog. Svensk stickordsförteckning. (1914; titel).
-katalog. katalog (se d. o. 1, 2) över stickord. Östergren (1946).
-register. jfr -ords-katalog. NordTBB 1944, s. 133.
(I 21 b) -ORDIG. [till -ord] (numera bl. mera tillf.) som kännetecknas av (benägenhet att använda) stickord (se d. o. 3). Lind 1: 281 (1738). Man kunde vara stickordig byarna emellan. Selin GUtskärssläkt. 145 (1937).
(I 5) -ORGAN. entomol. hos insekt: organ (se d. o. 2) använt att sticka med; jfr -gadd. Thomson Insect. 309 (1862; hos stickmygga).
(I 2) -ORNAMENT. (i fackspr.) ornament (se d. o. 2) åstadkommet med stickredskap. AntT XV. 3: 138 (1906).
(I 2) -ORNAMENTIK. (i fackspr.) jfr ornamentik 1 o. -ornament. AntT XIX. 1: 26 (1911).
(I 7) -PALM. [efter t. steckpalm] (†) = steckpalm. Serenius Cc 4 b (1734, 1757).
(I 2) -PASSARE. (i fackspr.) stickcirkel (med anordning för låsning o. fininställning). DA 1824, nr 7, s. 3.
(I 16, 17) -PASSNING. (föga br.) i fråga om fotboll: stickare (se stickare, sbst.1 III 5 b). SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 6.
-PENNING. (stick- 16181939. sticke- 16151909) (†)
1) till I 14: penning l. mindre summa pengar som i smyg sticks l. stuckits till ngn ss. fickpengar; äv. dels med tanken väsentligen fäst vid summans litenhet l. otillräcklighet: spottstyver l. struntsumma (som sticks till ngn i smyg), dels liktydigt med: sportler; jfr -styver. Om jag ei igenom extraordinarie stickpenningar skulle söka til at bringa min inkomst högre, än min Lön är, skulle det knapt räcka til för mig året om. SvNitet 1738, nr 7, s. G 2 b. Stickpenningar (som mödrar gifwa barnen hemligen). Lind (1749). Jag gör ej det arbetet för en sådan stickpenning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stickpenning .. (dvs.) hemligt givna penningar .. klen belöning. Cannelin (1939).
2) [jfr mlt. stekgelt, stēk(e)penninge, pl., ä. t. stichpfennig] till I 24: penning (l., i pl.: pengar) given (givna) ss. muta (resp. mutor); äv. oeg.: muta l. mutor (som icke består av pengar); jfr stekepenning. (Somliga fogdar) tage af .. (tjuvskyttarna) Stickepeninger och late dem så blifue .. ostraffede. SUFinlH 5: 5 (1615). (Den åtalade) tillfrågades om Jochim Time hade .. fått 2 rd:r och eet par skor till stickpeningar aff honom förgångne åhr. BtÅboH I. 13: 169 (1638). Fattigdomen tvingade dem (dvs. skogvaktarna) ofta att emot en ringa stickpenning se igenom fingren med Allmogen. 2RARP 16: 105 (1747). Schulthess (1885).
-PILLER. (numera knappast br.)
1) [jfr mlt. stekpil (lt. stekpille), ä. t. stechpille] (numera knappast br.) till I 9: stolpiller; förr äv. om piller att sticka in i näsan vid snuva. Lindh Huuszapot. 49 (1675). (Vid förstoppning) kan man föra in uti ändtarmen en och annan stickpill danad af hwit-twål. Florman Hushållsdj. 212 (1834). Cannelin (1939).
2) till I 21 b, bildl., om stickord (se d. o. 3) som ngn tvingas finna sig i (”svälja”); jfr piller 1 slutet. Serenius (1741). Nyblom Minn. 1: 125 (1904).
(I 9) -POTTA. (numera bl. tillf. o. vard.) stickbäcken. BoupptSthm 1680, s. 335 a. Schultze Ordb. 5019 (c. 1755).
(I 9) -PROPP. el.-tekn. stickkontakt. KatalInstallAsea 1931, s. 116.
-PROV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11625). [liksom d. stikprøve (i bet. 2) av t. stichprobe (i bet. 1, 2)]
1) (förr) till I 2 h, om prov (se d. o. 5) taget ur stickhärd för att utröna smältans metallhalt, utstickningsprov. Rinman (1789). Heinrich (1814).
2) [utgående från 1] i sht statist. om prov (se d. o. 5) l. urval av enheter, valt (enl. statistisk urvalsmetod) ur en större population o. utgörande material för statistisk undersökning avseende hela populationen, sampel; i icke fackmässigt spr. ofta allmännare, om slumpvis uttaget l. företaget prov på ngt. Fahlbeck Ad. 1: 499 (1898). Motion i 2 kam. 1966, nr 395, s. 4 (allmännare).
Ssgr (till -prov 2; i sht statist.): stickprovs-artad, p. adj. jfr arta V 3. TSvLärov. 1947, s. 7.
-kontroll. kontroll (se d. o. 2) med hjälp av stickprov. HandInd. 819 (1927).
-kontrollant. kontrollant med uppgift att företa stickprovskontroll(er). SvYrkeslex. nr 208, s. 1 (1956).
-kontrollera. kontrollera (ngt) med hjälp av stickprovskontroll(er). TT 1967, s. 167.
-material. material framskaffat medelst stickprov. TSvLärov. 1952, s. 576.
-metod. metod varvid stickprov tas, samplingsmetod. SvD(A) 1/12 1923, s. 3.
-mässig. jfr -mässig 1 (se sp. M 2016); äv. ss. adv. SvGeogrÅb. 1946, s. 196. TT 1963, s. 745 (ss. adv.).
-mätning. jfr mätning 1, 2. TNCPubl. 43: 357 (1969).
-undersökning. undersökning utförd med hjälp av stickprov, sampelundersökning, sampling. SFS 1922, s. 798 (i pl.). Karlqvist ADBOrdb. 37 (1973).
-vis. med hjälp av stickprov. HandInd. 812 (1927). Motion i 2 kam. 1966, nr 395, s. 3.
-PRÖVAD, p. adj. [till -prov] (tillf.) gm stickprov prövad. ST 9/10 1955, s. 6 (om erfarenhet).
(I 2) -PUNKT.
1) (numera föga br.) på människas l. djurs kropp: punkt som förmedlar stickförnimmelse. Hudförnimmelserna. Olika nerver för köld, värme och tryck. ”Stickpunkter”. Larsson Psyk. 3 (1910). Larsson o. Nyman Psyk. 160 (1938).
2) (mera tillf.) (rätt l. lämplig) punkt att föra l. stöta in stickverktyg i. Fridegård Här 14 (1942).
(I 1) -PÄRLA. (†) pärla med hål, avsedd l. använd att stickas på en tråd för dekorativt ändamål. NJournD 1860, s. 23.
(I 24, 5, 6, 8, 10) -REDSKAP~02 l. ~20. redskap att sticka med; särsk. till I 2, 5, 6. Ett .. planstycke (utgörande stenåldersfynd), som troligen varit afsedt till stickredskap (spjutspets?). AntT XVII. 3: 64 (1904). Det afbrutna håret (hos brännässlan) bildar ett stickredskap af samma snedt afskurna form, som vissa ormars gifttänder. Lindman NordFl. 3: 278 (1904). Form 1954, s. 47.
-REPLIK.
1) teat. till I 2 m ζ, = replik 3 a (jfr -ord 1); äv. i utvidgad anv., dels (föga br.) om replik (se d. o. 3) gjord avsides (se d. o. 1 b γ), avsidesreplik, dels om replik (se d. o. 2) som ger l. är avsedd att ge incitament till fortsatt samtal o. d. SvD(A) 1929, nr 117, s. 12. Hedvig Lyckström var inte ointresserad av ämnet och inte okunnig heller. Hon gav åt sina stickrepliker ett intryck av kunskap. Hedberg Blomb. 326 (1953). Stickreplik (teat.) (dvs.) stickord; avsidesreplik. OrdFörOrd (1960).
2) (mera tillf.) till I 21 b: stickande replik, stickord (se d. o. 3). BonnierSvOrdb. (1980).
(I 6) -ROS. (†) om en form av växten Rosa canina Lin. (som har raka taggar). SvBot. nr 475 (1814). Liljeblad Fl. 269 (1816).
(I 9 d) -ROVA. [jfr t. steckrübe; växten planterades förr ut gm nedstickning efter uppdragning ur frön] (†) (om olika varieteter av) växten Brassica napus Lin., raps (särsk. om kålrot); jfr spillrova, stickel-rova. (Lat.) Napus. (Sv.) Stickroffwa, Långroffwa. Franckenius Spec. D 2 b (1638). Brassica, Stick-rofwa .. Wore wäl om hon blefwe sådd til Oljeslageri af fröen. Aspelin Fl. 39 (1749). Stick-Rofwer, Gothlands Rofwor. Brassica Napus. Jörlin Köksg. 8 (1784). Björkman (1889; om kålrot).
Ssg (†): stickrove-frö. frö från raps (för medicinskt bruk). ApotT 1698, s. 71. Därs. 1739, s. 67. jfr Gentz Lindgren 186 (1931).
(I 9 d) -ROV-LAND. (†) land (se d. o. 1 a α) för odling av raps. Nordforss (1805).
(I 23) -RÄKNING, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11555). (†) räkning (se d. o. 5) vid byte av vara mot vara. Palmquist Räkn. 224 (1750).
(I 7, 10) -RÄV. (†) rävskinn med kvarsittande stickelhår; jfr -mård, -sobel. SkinnkamRSthm 1560 B, s. 44. Därs. 1569 D, s. 4. —
-RÖR.
1) (†) till I 5; hos stickdjur: rörformigt stickorgan. Thorell Zool. 2: 371 (1865). Sjöstedt Västafr. 354 (1904).
2) (i sht i fackspr.) till I 10 i: rör (se rör, sbst.3 3) utgörande sidorör till l. förgrening av rörformig huvudledning. HantvB I. 2: 144 (1934).
(I 2 f) -SALLAD. [jfr t. stechsalat; salladen togs förr upp genom stickning] (numera föga br.) salladen Lactuca sativa Lin., trädgårdssallad. Jönsson Gagnv. 145 (1910).
(I 2) -SENSATION. jfr sensation 1 a. LbInternMed. 2: 5 (1916).
(I 9) -SIKTE. (numera föga br.) ramsikte. Källström Jagt 103 (1850). Dalin (1854).
(I 2, 3, 5, 6) -SKADA. skada tillfogad gm stickande l. stick; särsk. till I 2 a, 3, 5. Stick- och skottskador i buken. Svartz MatsmältnSj. 187 (1932). Spindeldjur som genom sina stick- och sugskador orsakar missfärgning och saftförlust hos bladverket. Sonesson BöndB 375 (1955).
(I 21 b) -SKRIFT. (numera bl. tillf.) konkret: skrift som avser att sticka ngn, stickande skrift, pamflett o. d. Nordenflycht (SVS) 3: 120 (1756).
(I 8) -SKÄRARE. (numera föga br.) såg för utskärning av dekorationer (se dekoration 1 c slutet), dekorationssåg. SvIndLex. 1: 438 (1948).
(I 18) -SMÄLL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om pisksmäll l. piskrapp som framkallar stickande smärta; äv. bildl.: stickande (se sticka, v.1 I 21 b) smäll l. slag som ngn tilldelas gm stickande yttrande l. svar o. d. Med skolpiskan förfares (vid träning av ridhästar) på tvenne vis: antingen med slängen släpande och anbragta sticksmällar på låret, eller någon gång et sveprapp. KrigVAH 1833, s. 263. (På studenternas diskussionsaftnar) sökte man från alla håll elda .. (en viss talares) oppositionslust med rent personliga glåpord och sticksmällar. LundagKron. 1: 280 (1918).
(I 2 h) -SMÄLTNING. (förr) Sticksmältning kallas et sådant smältningssätt på silfvermalmer, då det smälta godset samlas uti härden, som är under ugnspipan, eller uti ugnen, och utstickes därifrån uti en sump, hvaruti (osv.). Rinman (1789).
(I 7, 10) -SOBEL. (†) sobelskinn med kvarsittande stickelhår; jfr -mård, -räv. SkinnkamRSthm 1561 C, s. 29 (: stick Sablar, pl.). Därs. 1569 D, s. 4.
(I 2 g) -SPADE. (i sht i fackspr.) spade för grävning medelst stickning; i sht dels: (med vinkeljärn på sidorna försedd) mycket vass spade för upptagning av sticktorv, dels: långsmal, med kupigt blad försedd spade för täckdikning (i sht för det nedersta spadtaget; jfr slunga, sbst. 2 a). Juhlin-Dannfelt 372 (1886; för täckdikning). HallHist. 1: 621 (1954; om förh. på 1630-talet; sannol. använd för torvupptagning).
(I 17) -SPEL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11555). (numera föga br.) i fråga om fotboll: spel (se spel, sbst.1 7) kännetecknat av stickare (se stickare, sbst.1 III 5 b). IdrBl. 1935, nr 63, s. 12.
(I 2) -SPETS. särsk. (i fackspr.) om spets på l. till stickcirkel (stickpassare). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 191.
(I 2 h) -SPETT. (stick- 18471885. sticke- 1734) (förr) spett för utstickning i smältugn; jfr -järn 3, stickel 5. Linné Dal. 388 (1734).
(I 7) -SPIGG. [fiskens ryggfena är delvis ombildad till grova taggar] fisk. fisk tillhörande familjen Gasterosteidae, spigg; jfr sticks, sbst.1 Broman Glys. 3: 632 (c. 1740).
(I 3) -SPJUT. spjut att sticka med; motsatt: kastspjut. Sundström Hjält. 16 (1931).
(I 10 i) -SPÅR. järnv. kortare järnvägsspår utgående från spår på järnvägsstation o. utgörande återvändsspår (använt för lastning, vid växling o. d.); ngn gg äv. om sidobana l. bibana (jfr -bana). TjReglSJ 1877, s. 74. I sockerbetsdistrikten (i Tyskl.) är det .. vanligt, att flyttbara stickspår under betkampanjen få från banan dragas ut på fälten. TT 1903, V. s. 37. Därs. 1940, Allm. s. 26 (om sidobana). På stickspåren stod hundratals godsvagnar. Olsson 3Hap. 10 (1967). särsk.
a) sport. i utvidgad anv.: vid orienteringstävling o. d. upplagt l. gm upptrampning åstadkommet, blint slutande spår i terräng. IdrBl. 1925, nr 26, s. 5. (De deltagare i orienteringstävlingen) som startat tidigare hade trampat upp väl markerade ”stickspår” genom terrängen. SvD 10/7 1973, s. 16.
b) bildl., om tankespår l. tankebana som utgör avvikelse l. utvikning från ämnet (o. som icke leder vidare). Samuelsson HALärovUpps. 689 (1952). Samtalet hade kommit in på ett stickspår. Salje LivStränd. 18 (1967).
Ssgr (järnv.): stickspårs-bana. (mera tillf.) stickspår. Numelin PolGeogr. 114 (1927).
-växel. växel för inkoppling på l. från stickspår. SvD(A) 27/2 1917, s. 3.
(I 10 i) -STOL. byggn. takstol avväxlad (se avväxla IV) mot hörnsparre l. språngstol. Rothstein Byggn. 472 (1859).
Ssg: stickstol-sparre. (†) stickstol. Rothstein Byggn. 473 (1859).
(I 3) -STYGN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11625). (numera föga br.) om vapenstick. FoU 21: 358 (c. 1850).
(I 14) -STYVER. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om obetydlig summa l. liten slant som tillstickes ngn, struntsumma, spottstyver; jfr -penning 1. Annales de Chimie betalar mig 36 franc arket. Det är ändå en stickstyfver. Berzelius Brev 9: 50 (1811). Här har du dig en liten stickstyfwer, min gosse lilla. Hagberg Shaksp. 7: 45 (1849).
(I 8) -STÅL. [jfr t. stechstahl] (smalt) stål för stickning; dels (snick.) om svarvstål med smal egg o. snett utåt uppgående kanter, dels (tekn.) om stål till stickmaskin. Swerfwerie Wärktyg .. (ett) Steckståhl .. (ett) Hornståhl. BoupptVäxjö 1784. Stickstålets benägenhet till infjädring ökar vid större spånvinkel. HbVerkstTekn. 2: 310 (1944; för stickmaskin).
(I 8) -STÅNG. (förr) på stickmaskin: stång för infästning av stickstål. PriskatalSonesson 1895, s. 68.
(I 2, 3, 57) -STÄLLE. ställe där ngn l. ngt stickes l. skall l. bör stickas l. blivit stucken (stucket); särsk. dels till I 2 b, dels till I 5. 2NF 12: 720 (1909; efter bistick). Hoven rengöres och med hovkniv borttages hornet kring stickstället (efter spiktramp). Hästen 170 (1938). (Slaktaren) trevade litet efter stickstället på oxens hals. Moberg Nybygg. 166 (1956).
(I 2 h) -SUMP. (förr) = -härd. BlBergshV 18: 115 (i handl. fr. 1687). Lindroth Gruvbrytn. 2: 205 (1955; om förh. på 1770-talet).
(I 2 b) -SUP. (stick- 1852 osv. stickan- 1915) (i sht förr) sup given åt slaktare (l. hans biträde) vid stickning. GotlLT 1852, nr 52, s. 3. Bengts Vargt. 12 (1915).
(I 8) -SVARVNING. snick. svarvning medelst stickning (med stickstål). 2UB 6: 527 (1904).
-SVÄRD. (stick- 1554 (: Sticksuerdz klingenn) osv. sticke- c. 15601890 (om ä. förh.)) [efter t. stechschwert (i bet. 1 o. 2)]
1) (förr) till I 3: ss. stickvapen avsett svärd med smal o. spetsig klinga; jfr sting-svärd. ArkliR 1555, avd. 4. Då fick (dvs. drog) Nils vt sitt sticksuerd, och stack igenom Knutt. VRP 1648, s. 272. Såväl termen sticksvärd som det allmänna begreppet svärd har (på K. IX:s tid) bevisligen även gällt värjor. Fornv. 1945, s. 312.
2) sjöt. till I 9: djupt o. smalt centerbord (svärd) som dras upp (stickes in) i centerbordslådan. Rydholm (1967).
Ssgr (till -svärd 1; förr): sticksvärds-fäste. jfr fäste 7 c. PrivSvStäd. 4: 415 (1607).
-klinga. jfr klinga, sbst.1 1. ArkliR 1554, avd. 4.
(I 2) -SYL. [jfr t. stechpfrieme] skom. syl för stickning av hål i läder för söm; särsk. om rak syl använd att göra hål med vid hopsyning av omlottlagda läderstycken (motsatt: spannsyl); äv. bildl. Rig 1934, s. 103 (c. 1847). ”Stickningen” tillgick på det sätt, att till en början en finare becktråd träddes in genom ett hål, åstadkommet genom att en finare sticksyl stuckits in genom båda ofvanlädren. Forssell Handskom. 52 (1920). Han uthärdade inte längre köldens sticksylar och nyptänger. Moberg Invandr. 487 (1952).
(I 9 d) -SÅDD. (om ä. förh.) frösådd av ollon för hand varvid hål sticks i marken med en käpp o. endast ett l. ett fåtal frön sticks ned i varje sätthål. Björkman Skogssk. 139 (1868).
(I 9) -SÅG. (stick- 1571 osv. sticke- 15731698) [jfr mlt. sticksāge, t. stichsäge] (i sht i fackspr.) handsåg med handtag i ena änden o. med avsmalnande blad l. smalt blad som går ut i en spets (i sht använd för att såga utifrån ett borrat hål i arbetsstycke); jfr stinge-såg. TullbSthm 8/5 1571. Een Circel Såg til at såga et runt hål med eller Sticksåg. Rålamb 10: 45 (1691). Borra hål med en så grov spiralborr, att sticksågens smala ände går in. Ryegård Slöjd. 68 (1957). särsk.
a) snick. om sticksåg med tänder äv. på ryggen; jfr panel-såg. Dalin (1854). En liten sticksåg, som man med den ena kanten kunde skära trä med och med den andra järn. Göth TräskoP 257 (1938).
b) (förr) om kirurgisk såg. KatalStille 1926, s. 31.
Ssg: sticksågs-skaft. (i sht i fackspr.) handtag till l. på sticksåg. Eneberg Karmarsch 1: 105 (1858).
(I 9) -SÅG-BLAD. (i sht i fackspr.) sågblad till l. på sticksåg. MedelprisPersedlar InstrUppb. 19 (1896).
(I 2, 3, 5, 6) -SÅR. [jfr t. stichwunde] sår tillfogat gm stickning; i sht till I 3: sår tillfogat med stickvapen. Haartman SciagrMorb. 461 (1781). I fält vanligast förekommande yttre skador äro skottsår, huggsår och sticksår. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 356 (1880). Enkla sticksår, förorsakade af nålar eller dylikt, lemna knappast spår efter sig å hornhinnan. Löwegren Ögonsj. 164 (1891). FoFl. 1909, s. 252 (på planta, tillfogat av insekt).
(I 2) -TATUERING. tatuering medelst stickning med nål; jfr sticka, v.1 I 2 j. Fatab. 1928, s. 98.
(I 5) -TON. biodl. om det vinande ljud ett bi avger, då det ämnar sticka. Dahm Biet 36 (1878).
(I 2 g) -TORV. (stick- 1781 osv. sticke- 1781) (i fackspr.) om (bränn)torv i tegelformade stycken upptagen gm stickning (medelst stickspade l. stickmaskin). VetAH 1781, s. 257. De Geer SvNatRiked. 2: 305 (1950).
(I 9) -TURKOS. (†) i fingerring: infattad turkos. HH 1: 17 (1543: stäckturkossz; rättat efter hskr.).
(I 2 h) -UGN. [efter t. stichofen] (om ä. förh. i tysktalande länder) ugn utan stickhärd, vid vilken det smälta godset sticks ut ur förhärden. Rinman (1789).
-VAL. [jfr -prov 2] polit.
1) (mera tillf.) till I 2 h: lokalt val (uppfattat ss. ett stickprov på väljaropinionen). SDS 1895, nr 105, s. 2.
2) [efter t. stichwahl] till I 22, i fråga om majoritetsval: val utgörande en andra o. avgörande valomgång (när vid första valomgången ingen kandidat erhållit majoritet). BonnierLex. (1966).
-VAPEN. [jfr t. stechwaffe, stichwaffe]
1) till I 3: blankt vapen för stickande (t. ex. dolk, värja). Hugg- och stick-wapn. LMil. 2: Föret. 3 a (1764). 3NF 2: 724 (1924; om bajonett).
2) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1, om stickorgan (jfr sticka, v.1 I 5). Kruhs UndrV 664 (1884).
(I 2, 3, 5, 8) -VERKTYG~02 l. ~20. verktyg att sticka med; särsk.
1) till I 5: stickorgan. Holmström Ström NatLb. 4: 15 (1852).
2) snick. o. tekn. till I 8. HantvB I. 2: 116 (1934).
(I 6) -VETE. (†) strandväxten Agropyron junceum Beauv. (som har stickande (uddvassa) blad), strandkvickrot. Liljeblad Fl. 77 (1816).
(I 16) -VÄDER. (†) stickluft. Drake Töpfer 287 (1850). Hennerberg (o. Norlind) 1: 23 (1912).
(I 10 i) -VÄG. väg som utgör en utlöpare från l. biväg till en annan väg (o. vanl. slutar blint); särsk. (skogsv.) om sådan skogsväg som utgör uppsamlingsväg för timmer o. d. DN(A) 1957, nr 223, s. 24. Virket har av huggaren upplagts efter stickvägar. Nellbeck Skogsv. 49, Pl. (1961). TNCPubl. 43: 162 (1969).
Ssgr (skogsv.): stickvägs-huggning. särsk.: skogshuggning varvid man använder sig av stickvägar. Skogsäg. 1960, s. 317.
-system. om det system för skogsavverkning som stickvägshuggning innebär. Skogsäg. 1960, s. 319.
(I 3) -VÄRJA. [jfr t. stechdegen, stichdegen] värja utgörande stickvapen; motsatt: huggvärja; äv. allmännare: stickvapen; jfr -degen, sting-värja. 3SthmTb. 1: 185 (1593). Stikwärjor, såsom Spes, Pijk, Lagbard. Verelius 282 (1681). Topelius Fält. 4: 164 (1864).
(I 18) -VÄRK. stickande värk; värk förenad med stickningar. Schultze Ordb. 5019 (c. 1755). Wide MedGymn. 289 (1896).
(I 9) -YMP. trädg. ympning varvid ympkvisten instickes mellan barken o. stammen vid ympstället. SvVäxtförädl. 2: 599 (1951).
(I 8) -YXA. [jfr t. stichaxt] snick. regelyxa. BoupptSthm 1670, s. 65 (1669; efter holländsk kvarnbyggare). Stick-yxa .. för att göra hål. WoJ (1891).
(I 21 c) -ÖGA. stickande öga; särsk. i pl. Bergman Skepp. 256 (1915).
(I 21 c) -ÖGD, p. adj. som har stickande ögon; äv. ss. adv. Stickögda italienska kvinnor. Berg ArizCharlP 19 (1927). Han granskade .. (byggnaderna) stickögt. Rosendahl Lojäg. 86 (1956).
-ÖPPNING.
1) (mera tillf.) till I 2, 3; i människas l. djurs kropp: öppning utgörande sticksår. Löwegren Hippokr. 2: 78 (1910).
2) (förr) till I 2 h, i smältugn o. d.: öppning varigm metall utstacks, stickhål (se d. o. 2). TTekn. 1861, s. 5 (i apparat för framställning av förbränningsgaser). Blyet samlas i ugnens fördjupning, hvarifrån det aftappas genom en sticköppning. Rosenberg OorgKemi 435 (1888).
B [jfr samka ssgr B] (i Finl.): STICKAN-SUP, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STICKE-BRÖST, -BÄCKEN, se A.
(I 6) -BÄR. [jfr mlt. stikbēre (lt. stickbeere), t. stechbeere, stichbeere; namnet syftar på buskens taggar] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) krusbär; utom i ssgn stickebärs-buske särsk. motsv. krusbär 2, om busken; jfr stickelbär. Omhwärfwes qwarteren (vari trädgården indelats) med .. (bl. a.) Kruusbähr, Stickebähr och andre Buskar. Risingh LandB 35 (1671; möjl. om annan bärbuske). ASFFlF XL. 4: 28 (1915; från Åland).
Ssg (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): stickebärs-buske. Mollet Lustg. D 1 a (1651).
-DON, se A.
(I 9) -DÖRR. (†) slussdörr för vertikal förflyttning?, slussdörr instucken i vertikala falsar? (Kanalen vid Lilla Edet) är brändh gönom klippan, och med trÿ pahr stecke eller spitzdörar .. förseeddh. HSH 35: 410 (1673; rättat efter hskr.).
-GLOSA, se A.
(I 7) -ISER. (†) rivjärn. Små sticke Jser — 1 dussin. TullbSthm 26/8 1583; jfr: Små reff jernn — 1 duss(:)n. Därs. (i annan hskr.).
-PENNING, se A.
(I 24) -SEDEL. (†) kvitto på summa utgörande mutor (bestickning); jfr sedel 1 e α. RP 11: 14 (1645).
-SPETT, -SVÄRD, -SÅG, -TORV, se A.
D: (III 2) STICKS-FÄ. (i sht i vissa trakter) om stickande insekt. Ahlin Kvinna 52 (1955).
-ORD, se A.
Avledn.: STICKARE, sbst.1, se d. o.
STICKERI104, sbst.1, n. särsk. till I 4; nästan bl. i ssgrna KOPPAR-, NOT-STICKERI. Östergren (1946).
STICKIG, adj.3 [jfr ä. t. stickig, stichicht] som sticker, vass, stickande; äv. ss. adv.
1) till I 2, 5, 6, 1820; i sht till 6, om växter med taggar o. d.; äv. i överförd anv. Schultze Ordb. 5023 (c. 1755). Ett sträft, stickigt gräs. Bremer GVerld. 4: 145 (1861). Hur är det möjligt / att av en man / blott minnas den stickiga stubben? Lindorm VDikt. 151 (1925). Kristian låg vaken .. Det stickiga riset tvingade honom att ofta byta ställning. Lo-Johansson Gen. 37 (1947). Envisa flugor förföljer henne när hon sitter på cykeln, stickigt närgångna, ritar sin härva av cirklar och åttor omkring henne. Lundkvist Hägerskog 9 (1959). Lägger mig under en gran, torrt stickigt halvmörker. Alfvén Glädjen 8 (1979). Stickig rök. SvOrdb. (1986).
2) hippol. till I 2 m ε, om hästs sätt att röra sig: stickande (se sticka, v.1 I 2 m ε). TIdr. 1895, s. 376.
3) till I 7; särsk. om klädesplagg. Stickiga grova strumpor. Fogelqvist ResRot 130 (1926).
4) till I 11: som skiftar i den l. den färgen; i ssgn röd-stickig.
5) till I 19, = I 19 a. Däven dasslukt, stickig av kattpink, låg över bakgårdarna med deras spjäldörrar. Lo-Johansson Stockh. 56 (1954). Se till att .. (rabarbern) inte är för gammal. Då är den stickig och besk. Wästberg Kung. 437 (1955).
6) till I 21 b: stickande (se sticka, v.1 I 21 b), retsam; äv.: retlig, snarstucken (jfr sticken I 1). Klint (1906). Ett tungt humör, / ett stickigt à la gärdsgårdsstör. Levin Knopp. 41 (1908). Mary .. hade mer än en gång varit stickig mot mig. Fridner Ensam 103 (1929). Mina volontärår, då jag tjänstgjorde under en mycket hetlevrad, kolerisk och stickig redaktionschef. ÖgCorr. 13/3 1969, s. 12.
7) till I 21 c, om öga (äv. om blick): stickande. Nordström Sönd. 135 (1910; om ögon). Nästan alla fåglar har en stickig, irrande blick. DN(A) 3/3 1965, s. 8.
Avledn.: stickighet, sbst.1, r. l. f. till stickig, adj.3 17; särsk. motsv. stickig, adj.3 6 (särsk. konkretare, om retsamt yttrande o. d.) o. 7. Herr Vasander svarade sällan på sin hustrus stickigheter. Sjöberg Kvart. 566 (1924). De rödkantade bruna ögonens stickighet. Hedberg Häx. 263 (1950).
STICKLIG, adj.1 [jfr t. stichlich, stichelich] (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stickig (se stickig, adj.3); särsk.
1) = stickig, adj.3 1. Castrén StormaktstDiktn. 96 (i handl. fr. 1669; om skägg). Stickligt hagtorn och höstsvarta nypon på taggiga grenar. Sandgren Förklar. 144 (1960).
2) retlig, snarstucken; jfr sticken I 1, stickig, adj.3 6, stinglig. Agrell Sthm 192 (1892).
STICKSAM, adj. (mera tillf.) till I 21 b, om person: retlig l. snarstucken l. lättirriterad; äv. om ngt sakligt: som retar l. irriterar, retfull. Grebst 1År 134 (1912; om person). Beijer BritaGrossh. 130 (1940).
Spoiler title