SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1979  
SMED sme4d, vard. äv. sme4, förr äv. SMID, om person m.//ig., om djur m. l. r.; best. -en; pl. -er32 (SthmSkotteb. 3: 193 (1521) osv.) ((†) -ar Hambræus Erasmus A 5 a (1620), Söderhjelm JakobstadH 1: 295 (i handl. fr. 1697)). Anm. I pl. best. sammanfaller i ä. språkprov d.o. böjt efter andra deklinationen med pl. best. av SMIDARE, under vilket ord former av detta slag behandlas.
Ordformer
(sme (-ee) 1669 (: Grofsme), c. 16781919 (: ”smefröt”, sg. best.). smed (-ee-) 1521 osv. smedden, sg. best. 1544. smedt 15211561. smet 15211638 (: smettongh). smid 1522c. 1755. smidt 15221525. smäder, pl. obest. 1704)
Etymologi
[fsv. smedher, smedt, smet, smiþer, smiidh, smit, äv.: timmerman, sv. dial. sme, smidd; jfr fd. smedh, smidh (d. smed), fvn. smiðr (nor. dial. sme, smid, smi), fär. smiður, fsax. smith, mlt. smit, smet (lt. smid), mnl. smit (nl. smid), ffris. smeth, smid (fris. smid), fht. smid, smit, mht. smit (t. schmied), feng. smiþ, äv.: timmerman, meng. smið (eng. smith); jfr äv. got. aiza-smiþa, smed; till den ieur. rot (med bet.: skära, hugga) som äv. föreligger i gr. σμίλη, kniv, σμινύη, hacka, o. (med annat avljudsstadium) i SMIDA (ytterst möjl. samhörigt med SMEKA, v., SMETA, v.). — Jfr SMEDJA]
1) person (hantverkare, arbetare) som med formningsredskap (särsk. hammare) arbetar i metall; numera företrädesvis dels: person som smider järn o. d. (o. förfärdigar föremål utgörande grovsmide l. lagar redskap l. bruksföremål o. d. i sht av järn), grovsmed, dels (numera företrädesvis i ssgr): person som utför (konstnärligt) finarbete i metall (i sht guld l. silver), konstsmed; ss. senare led i vissa ssgr äv. allmännare: förfärdigare l. tillverkare l. reparatör (av föremål av det slag som anges l. antyds gm förleden), -makare. SthmSkotteb. 3: 193 (1521). Valentin klensmed .. Tordh smedh. Därs. 259 (1525). (Nebukadnessar) förde .. bortt .. hwadh betsta folcket war, siw tusend, och the timbermän och smedher, tusende, alle starcke krijgsmän. 2Kon. 24: 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). När Turckarne gå i Fält, måste de hafwa med sig någre hundrade Smedar, som sko deras Hästar, och uplaga deras förderfwade Gewär. Dryselius Måne 470 (1694). På 8 Hjul drages Ståltråd och arbetes Nålar af 2 Smedar (sannol. felaktigt för Smeder) i 4 rum och 73 personer arbetsfolk. König LärdÖfn. 5: 244 (1747). Den äldre tidens smed verkställer allt slags järnarbete. Från hans vidsträckta produktionsområde utvandra småningom hofslagarne, spik-, sax-, lås-, vapen- och rustningssmederna. EkonS 2: 280 (1897). Smeden övervakar (vid lancashiresmide) arbetet (vid trycklufthammaren) och skall tillsammans med hopslagaren vända och vrida på smältan under hammaren, som manövreras av regleraren. SvYrkeslex. nr 110, s. 2 (1953). Man utbildar sig (i nutiden) .. inte till mästare utan till smed (konstsmidesyrket), guld- eller silversmed o. s. v. SAOBArkSakkSvar (1975). — jfr ANKAR-, BAJONETT-, BESLAGS-, BJÄLL-, BLANK-, BLECK-, BOND-, BORR-, BRUKS-, BY-, BÅGE-, BÖSS-, CIRKEL-, DRAG-, FIL-, FIN-, FORME-, GAFFEL-, GAR-, GEVÄRS-, GROV-, GRUV-, GULD-, GÅRDS-, GÖNÅSE-, HACKE-, HAMMAR-, HAND-, HARNESK-, HEJ-, HEJAR-, HERRGÅRDS-, HJÄLM-, HOLM-, HOV-, HOVBESLAGS-, HÄLLEBARDS-, HÄRADS-, HÄRD-, HÄSTSKO-, INSTRUKTIONS-, INSTRUMENT-, KALL-, KASSASKÅPS-, KATALAN-, KEDJE-, KITTLE-, KLEN-, KLING-, KLOV-, KNIPP-, KNIPPHAMMAR-, KNIV-, KONST-, KOPPAR-, KRYSS-, KYRKE-, KÄTTINGS-, LANCASHIRE-, LIE-, LÅS-, MANUFAKTUR-, MYNT-, MÄSSINGS-, MÄSTER-, NAGEL-, NAVAR-, NUBB-, NYCKEL-, ORNAMENT-, OSMUND-, PANN-, PANSAR-, PICKE-, PIP-, PISTOL-, PLOG-, PLÅT-, RAKKNIVS-, RING-, RUSTE-, RUSTKAMMAR-, RUSTNINGS-, RÄCK-, RÄCKAR-, RÄCKHAMMAR-, RÄNN-, RÄNNVERKS-, RÖR-, SAX-, SEGER-, SILVER-, SKEPPS-, SKO-, SKRIDSKO-, SKYFFEL-, SKYTT-, SKÅP-, SKÄLL-, SKÄR-, SKÖLD-, SLOTTS-, SMÄLT-, SMÄLTAR-, SOCKEN-, SPIK-, SPORR-, STÅL-, STÅNGJÄRNS-, TYSK-, UR-, VALLON-, VAPEN-, VERKTYGS-, VÅG-, VÄRJ-, YX-, ÄDEL-SMED m. fl. — särsk.
a) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt (jfr d α). Smeden haffuer ther medh tänger, at han wil icke brenna sine hender. SvOrds. C 2 a (1604). Det är en dålig smed, som är rädd för gnistorna. Rhodin Ordspr. 37 (1807). Smedens märr och skomakarens qwinna gå snarast barfotade. Därs. 111. ”Här ska' du få se på gnistor” — sa' smeden, slog ut ögat på skräddarn. Holmström Sa'han 39 (1876). Hvar smed har sin sed. Granlund Ordspr. (c. 1880). Lika barn leka bäst, sa smeden, dansade med sotaren. Landsm. XI. 2: 26 (1896). En stående skräddare och en sittande smed duga ej till mycket. Östergren (1941). Smeden har ofta dålig yxa. Holm Ordspr. 298 (1964).
b) oeg. l. bildl., i uttr. tjäna smeden, benämning på förr förekommande pantlösningslek. Tjena Smeden. .. En af sällskapet är smed. Pantägaren, med ett lakan .. öfver hufvudet, föreställer bälgen. Smeden slår oafbrutet med någonting mot ett antaget städ, och nedtrycker, vid hvarje slag, pantägarens hufvud, hvilken dervid måste pusta, likt en bälg. SvForns. 3: 410 (1842).
c) [jfr motsv. anv. av t. schmied; bet.-utvecklingen föranledd av smedens sotiga o. svarta yttre o. omgivningen med glödande kol o. gnistor] (numera i sht i vissa trakter) oeg. l. bildl., om djävulen; använt ss. (milt) kraftuttryck, liktydigt med: tusan l. fan. Om besökande på landet visste .., hvad förbannelser i den lätta stil, som är fruntimmerna egen, hvad önskningar för Smeden i våld .., som äro en följd av dessa ”ogenerade visiter grannar emellan”, så (osv.). SthmFig. 1845, s. 215. Det var nog lite ledsamt för Serafime (dvs. fästmön), att .. (barnet) skulle komma så där i otid, men detta kan ju inte smeden hjälpa (sade Efraim). Högberg Frib. 359 (1910).
d) [jfr motsv. anv. av fvn. smiðr, t. schmied; jfr äv. motsv. utveckling av lat. faber, eg.: hantverkare, smed, timmerman] (utom i α numera bl. i vitter stil) bildl.: skapare l. upphovsman (särsk. om litterär sådan, närmande sig l. övergående i bet.: diktare l. författare); äv. (företrädesvis ss. senare led i ssg): anstiftare, spridare. Archiebiskops Lares P[etri] then yngres prefation in liturgia blef examineradt och ynkeligen sampt med sin smed archebispen utskiemd och utfilsat. RA I. 3: 55 (1593). Apollo, Brukspatron för alla rimmets Smeder! Wadman Saml. 1: 68 (1830). De yngre diktare, dem .. (Runeberg) — alltid höjande andra till sig — brukade hedra med det förtroliga namnet ”smeder” och yrkesbröder. Topelius 23: 253 (1878). (Sv.) Smed .. (fr.) artisan. Berndtson (1880). — jfr BOK-, FÖRSLAGS-, GALDRA-, LÖGNE-, METER-, RIM-, RUN-, RUNO-, RYKTES-, RÄNK-, SAGO-, SÅNG-SMED. — särsk.
α) [jfr fsv. hwar man är sin eghin smidh samt motsvarigheter till detta uttr. i d., t., nl., eng. m. fl.; efter motsv. anv. i lat. (jfr faber est quisque fortunæ suæ)] (fullt br.) i (det i ordspr. o. ordstäv ingående) uttr. vara sin (egen) lyckas smed, i sht förr äv. sin egen smed (förr äv. smed till sin egen lycka), betecknande att ngn själv är skapare av l. upphov l. orsak till sin egen lycka l. har sig själv att tacka för framgång i livet; äv. i utvidgad anv., i uttr. (vara) ngns lyckas smed, betecknande en annan person l. ngt sakligt ss. skaparen av l. upphovet l. orsaken till ngns lycka l. framgång. Huar man är sin egin smed. SvOrds. B 2 a (1604). Hvar åkk en är smed til sin egen lykka. Schultze Ordb. 4612 (c. 1755). Jag finner at Herr Fält-Sekreteraren Hasenström skal i alla tider vara min lyckas smed. Björn DygdYngl. 6 (1794). Hwar och en är sjelf sin lyckas smed, heter det i ett ordspråk. Franzén Pred. 3: 118 (1843). Hwar och en är sin egen lyckas smed. Wensell Ordspr. 40 (1863). Nu vida kring verlden mitt rykte skall skalla — / Välkommen, du stråke (som spelmannen fått av strömkarlen), min lyckas smed! / Hvad ström utaf toner, som stiga och falla! Wennerberg 3: 95 (1883). Man är sin egen lyckas smed, sa' falskmyntaren. Upsala(A) 1939, nr 176, s. 5.
β) [utvecklat ur α] (numera föga br.) i sådana uttr. som sin egen olyckas l. smärtas l. sitt eget ödes smed (förr äv. smed(en) till sin (egen) l. ngns olycka osv.), betecknande att ngn är skapare av l. upphov l. orsak till sin egen l. ngn annans olycka l. smärta l. sitt eget l. ngn annans öde o. d. När ingen will betro dem (som supit upp sin egendom o. icke gäldar sina skulder), så begynna dhe på, att gå och .. ynckeliga beklaga sin Olycka och Vselhet, för andra, der till dhe lijkwäl sielffwe hafwa warit sine egne Smeder. Fernander Theatr. 281 (1695). Gud har gifwit allom salighetenes medel. Döpelsen, Ordet och Sacramentet. Then sig theraf ei wil betiena, han är sin egen olyckos smed. Scherping Cober 2: 445 (1737). Jag, igenom egen motwillighet, har sielfwer warit smeden til min stora olycko. Humbla Landcr. 33 (1740). Domen öfwer den mannen hwilken warit ett stort wärktyg och smed til wår olycka. Benzelstierna Cens. 279 (1746). Det sant tragiska, hvars uttryck är frihetstragik, där menniskan skildras som fri och själfbestämmande, med fullt moraliskt ansvar och såsom sitt eget ödes smed. Nyblom i 3SAH 8: 334 (1893). O ve, min egen smärtas smed jag (dvs. en sörjande make, som genom oklokhet orsakat sin makas död,) varit. VLitt. 3: 422 (1902).
γ) [utvecklat ur α] (†) i uttr. lyckans smed, om person som gynnas av lyckan l. har tur, lyckans ost; äv. med nedsättande innebörd: lyckoriddare. Hwad ginar at man går med räncker? / Dit dygden föhr fast ei så brått, / De unga snabba lyckans Smeder / De winna ei desz större heder. Brenner Dikt. 1: 233 (1710, 1713). Frese VerldslD 47 (1716, 1726).
2) bildl. (jfr 1 b—d), om vissa djur.
a) [jfr motsv. anv. av t. schmied; fågelns läte erinrar om hammarslag mot ett städ] zool. om (i Sydamerika levande) fågel(art) av släktet Procnias Illiger; dels om P. nudicollis Vieill., klockfågel, dels (numera nästan bl. ss. senare led i ssg) om P. tricarunculata Verreaux, hammarsmed. 1Brehm 2: 133 (1875; om P. nudicollis). Ingen sång, ingen stämma hos någon af de befjädrade invånarna i Guyanas skogar har förvånat mig i så hög grad som ’smedens' klocktoner. (Stuxberg o.) Floderus 3: 95 (1903; om P. tricarunculata). 2SvUppslB 16: 970 (1950; om P. nudicollis).
b) [jfr sv. dial. (Jämtl.) lövsmed; fågelns läte erinrar om lätta hammarslag mot ett städ] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Phylloscopus collybita abietinus Nilss., gransångare; i ssgn LÖV-SMED (Löfsmed, en liten sparf, grön framtill, röd baktill. NorrlS 1—6: 94 (1798; från Jämtl.)).
c) [benämningen beror möjl. på förväxling av denna fågel med gransångaren (jfr b)] kungsfågel (se d. o. 2); i ssgn LÖV-SMED.
d) [jfr motsv. anv. av t. schmied; grodans läte erinrar om hammarslag mot ett städ] zool. (den i Sydamerika levande) grodan Hyla faber Wied. I Guianas och Brasiliens skogar vistas .. Klubbfotade löfgrodan ..; i Brasilien kallas hon Smeden ... Under regntiden uppfylla dessa löfgrodor kärren i otroliga skaror och låta då i talrik kör under natten ända till dagningen höra sina starka, metallklingande stämmor, så att man kunde tro sig höra en mängd bleckslagare i arbete. 1Brehm III. 1: 146 (1876). DjurVärld 7: 197 (1962).
e) [jfr motsv. anv. av t. schmied; jfr äv. d. kobbersmed; efter lat. faber, romarnas namn på fisken (vars metalliskt glänsande olivbruna l. gulaktiga (kopparliknande) färg möjl. givit upphov till benämningen)] (†) fisken Zeus faber Lin., sanktepersfisk; jfr SJÖ-HANE 1. Linné MusReg. 67 (1754).
f) [efter nylat. faber indicus; fisken (har silverfärg o.) erinrar till kroppsformen om sanktepersfisk (jfr e)] (†) i uttr. indiansk smed, den sydamerikanska fisken Argyreiosus vomer Lin.; jfr SILVER-SKRABBA, SJÖ-HANE 2. Linné MusReg. 67 (1754).
g) [jfr motsv. anv. i sv. dial. o. av d. smed; jfr äv. t. schmiedeknecht; möjl. med tanke på fiskens läte] (i vissa trakter) fisken Trigla gurnardus Lin., knorrhane, knot. Tidström Resa 8 (1756).
h) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; sannol. med tanke på fiskens (breda framkropp o.) sotsvarta färg] (i vissa trakter) fisken Raniceps raninus Lin., paddtorsk. SkandFisk. 94 (1838). SvFiskelex. (1955).
i) [skalbaggen förorsakar i den gång (i vägg o. d.) där den befinner sig ett knäppande (med hammarslag mot städ associerat) läte gm att slå pannan o. halssköldens framkant mot träet] individ l. art av skalbaggssläktet Anobium Fabr. (i sht: skalbaggen Anobium pertinax Lin., dödsur); i ssgrna LIK-, TIMMER-, VÄGG-SMED.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. I ssgsförled har smed ofta sammanfallit med smedja, sbst., smida o. smide, så att ssgn icke utan godtycke låter hänföra sig till ett visst bestämt av dessa ord. Av praktiska skäl fördelas ssgrna mellan de ovannämnda orden sålunda, att överallt där så låter sig göra ssgr med smeds- o. smids- hänförs till smed, ssgr med smed(e)- till smed l. smedja, sbst., ssgr med -dja-, -dje-, -djo- till smedja, sbst., ssgr med smedes- till smed l. smide, ssgr med smid- till smida o. ssgr med smide(s)-till smide (i övrigt sker hänförandet på grundval av nutida språkkänsla o. med hänsyn till kravet på beskrivningens enkelhet). Jfr äv. de under smedja, sbst., smida o. smide redovisade ssgrna): A: SMED-AMBULT. (†) (mindre) smidesstäd (som tillhör smed l. (avses att) nyttjas av smed); jfr -städ. BoupptSthm 1677, s. 490 a, Bil. GotlLT 1852, nr 52 1/2, s. 4. —
-AMT. (†) smedyrke. AHellman (c. 1700) hos Cavallin Herdam. 5: 6. —
-ARBETARE~0200. (smed- 1975 osv. smeds- 1847 osv.) (numera bl. mera tillf.) (arbetare som är) smed, smidesarbetare; jfr smideri-arbetare. Blanche Våln. 94 (1847).
-ARBETE~020. (smed- 1857 osv. smeds- 1748 osv.) abstr. o. konkret.
1) (grov)smeds arbete att smida; äv.: av (grov)smed smitt arbete; smidesarbete; jfr smedje-arbete, smid-arbete. HovförtärSthm 1748, s. 195 (abstr.). KrigVAH 1827, s. 12 (konkret). IllSvOrdb. (1955; abstr. o. konkret).
2) (numera bl. i vitter stil) bildl., till 1 d, om diktares l. rimsmeds arbete. JLRuneberg (1857) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 37 (abstr.).
-BOD. (i sht om ä. förh.) bod för smed l. smeder (att uppehålla sig l. arbeta i l. förvara redskap l. material i). Koch GudVV 1: 44 (1916).
-BOSTAD~02 l. ~20. (smed- 1957 osv. smeds- 1954 osv.) Beskow Bruksherrg. 114 (1954).
-BRÄNNVIN. [möjl. har brännvinet urspr. beretts o. nyttjats av smeder] (†) (för medicinskt bruk nyttjat) brännvin berett bl. a. på angelikarot. Fischerström 3: 338 (1787). (Den torkade roten av angelika) är et ingrediens uti Smedbränwinet, som många finna nyttigt för en swag mage. Retzius FlOec. 51 (1806).
-BULT. (smeds- 1908 osv.) (tillf.) smedstock; jfr bult, sbst.1 1. Heidenstam Svensk. 1: 283 (1908).
-BÄLG. (smed- 1679 osv. smeds- 1562 osv.) [fsv. smids bälgher] (numera bl. mera tillf.) jfr -verktyg o. bälg I 3 a samt smedje-bälg, smides-bälg. ArkliR 1562, avd. 18. —
-DOTTER. (smed- 1894 osv. smeds- 1881 osv.) dotter till smed. ASScF 14: 116 (i handl. fr. 1881).
-DRÄNG. (smed- 1734 osv. smede- 15551565. smeds- 1526, 1620 osv.) [fsv. smede dränger, smids dränger] i sht förr använd benämning på mansperson (lärling l. hantlangare) biträdande smed i hans arbete; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om hammarsmeds lärpojke, kolgosse; jfr smedje-dräng, smid-dräng, smides-dräng. Samma dagh retted(es) twa karla th(e)n ene war en smedz d(re)ng. OPetri Tb. 113 (1526); möjl. icke ssg. Till Erick Göstaffsson, att han förskaffer till Arboga 2 gode smedhedrenger, som kunde hielpe arbethe the handtverker ther äre. G1R 25: 230 (1555). Hammarsmeds Ämbetet skal bestå af Ålderman, Mästare, Mästerswen och Smedsdräng, den förr Kolgåsze hetat. PH 8: 7165 (1766). Smeddräng vid femton års ålder var bra marscherat. Johansson UnderlMänn. 35 (1934; i manufaktursmedja).
-FAKTOR. (smeds- 1834 osv.) (förr) förman l. arbetsledare för smeder (nutida motsvarighet: smidesförman l. -verkmästare); jfr faktor I 2 b. BoupptVäxjö 1834.
-FAMILJ. (smed- 1949 osv. smeds- 1911 osv.) 2NF 16: 221 (1911).
-FRÖ. (vard.) jfr frö, sbst.1 3 slutet; särsk. (numera föga br.) om ung o. oerfaren elev vid mariningenjörkåren. VFl. 1919, s. 70 (om elev vid mariningenjörkåren).
-FÄRGA. [kopparoxidens röda l. rödbruna färg avsatte sig på smedens kläder] (†) om oxiderad koppar ingående dels i kopparrök (se d. o. 1), dels i kopparglödspån. Wallerius Min. 475 (1747: smedsärga; felaktigt för smedfärga). Smedfärga kallas den rödbruna glödspån, som samlas vid kopparsmide. Rinman (1789). Möller (1807).
-FÖRMAN~02 l. ~20. (smed- 1896 osv. smeds- 1901 osv.) jfr förman, sbst.1 5. GHT 1896, nr 83 A, s. 3. —
-GESÄLL. (smed- 1755 osv. smeds- 1669 osv.) [jfr t. schmiedegesell(e)] (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf. o. i icke officiellt spr.) om gesäll (se d. o. 2) inom smedhantverket; jfr smedje-gesäll. ConsAcAboP 3: 321 (1669).
-GESÄLLSKAP~020 l. ~002. (smeds- 1901 osv.) (förr) jfr gesällskap 2. MeddNordM 1901, s. 289.
-GOSSE. (smed- 1892 osv. smeds- 1836 osv.) särsk. (numera bl. tillf., företrädesvis i skildring av ä. förh.) = -pojke 1. JernkA 1836, s. 480.
(2 d) -GRODA. (tillf.) = smed 2 d. (Stuxberg o.) Floderus 3: 166 (1903).
-GUD. (smed- 1873 osv. smeds- 1819 osv.) (numera bl. mera tillf.) om smidesgud; jfr smedje-gud. Stiernstolpe DQ 4: 259 (1819; om Vulcanus). Wisén Oden 75 (1873; om Loke). Procopé Vers 12 (1909; om Vulcanus).
-HAGELSKYTT. (†) i pl. l. koll., om hagelskott tillverkade av (vapen)-smed; jfr skytt, sbst.3 2 b med anm. ArkliR 1555, avd. 6. —
-HALVA. (i vissa kretsar, i sht om ä. förh.) om smedhantlangare (jfr halva, sbst. 1 (c)); i sht mer l. mindre skämtsamt l. raljerande (stundom äv. nedsättande), o. i denna anv. äv. om smed. Didring Malm 2: 97 (1915; nedsättande, om ung smed). Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 70 (1953; om smedhantlangare).
-HAMMARE. (smed- 1567 osv. smeds- 1541 osv.) jfr -verktyg o. hammare, sbst.2 1 samt smedje-hammare, smid-hammare, smides-hammare. Dom. 5: 26 (Bib. 1541).
-HANTERING. (smeds- 1753 osv.) (numera bl. mera tillf.) om smeds yrkesmässiga verksamhet l. yrkeskonst, smideshantering, smide; jfr hantering II o. smedje-hantering. Kiellberg KonstnHandtv. Hofsl. 3 (1753).
-HANTLANGARE~0200. (smed- 1946 osv. smeds- 1859 osv.) hantlangare (se d. o. 1) åt smed, smideshantlangare. Rothstein Byggn. 531 (1859).
-HANTVERK~02 l. ~20. (smede- 1711. smeds- 1675 osv.) smeds hantverk l. yrke(skonst), smideshantverk; jfr smedje-hantverk. BoupptSthm 1675, s. 1030 a. —
-HO. (smeds- 1697) (numera bl. tillf.) smedjeho l. -tråg (som tillhör smed l. (avses att) nyttjas av smed). Roberg Beynon 22 (1697: Smedshof; sannol. felaktigt för smedsho).
-HUSTRU. (smed- 1656 osv. smeds- 1656 osv.) [fsv. smids husfru] jfr hustru 1 o. -käring. RP 16: 645 (1656).
-HÄRD. (smed- 1734c. 1755. smeds- 16871880) (numera bl. tillf.) (av smed nyttjad) smideshärd; jfr smedje-härd. Hiärne Berghl. 459 (1687; för färskning). Landsm. II. 2: 26 (1880).
-JÄRN. (smed- 1744 osv. smeds- 1789 osv.)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (stycke av) järn avsett l. tjänande ss. ämnesjärn för (klen)smed; jfr smid-järn 1, smides-järn. Rinman 2: 784 (1789). Ett instrument af Svenskt jern, t. ex. en jernstör, kan då det blifvit nött så att det är odugligt för ett visst ändamål, sedermera begagnas såsom smedsjern. JernkA 1823, s. 360.
2) (†) om (ett slags) smidesverktyg; jfr järn 5 b o. smid-järn 2. ÅgerupArk. Bouppt. 1744.
-KIL. (numera knappast br.) av smed nyttjad dorn (se d. o. 2) för framställning av hål vid handsmidning av yxor l. nyckelrör. Lönnroth 1: 1054 (1874). Cannelin (1939).
-KONST. (smed- 1748 osv. smeds- 1753 osv.) (numera bl. mera tillf.) om smedens l. smedernas konst (se d. o. 3 e), smideskonst (se d. o. 1); jfr smedje-konst. Lagerbring HistLit. 38 (1748).
-KONTRAKT. (smed- 1860 osv. smeds- 1852 osv.) (förr) kontrakt (se kontrakt, sbst. II 1) vari smed förband sig att på vissa villkor o. mot viss betalning utföra stångjärnssmide; jfr smides-kontrakt. JernkA 1852, s. 248.
-KRATS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om krats (se krats, sbst.2) uppkommen vid garmakares (jfr gar-smed) garning av koppar; jfr smidnings-krats. Rothof 456 (1762). Lindroth Gruvbrytn. 2: 358 (1955; om ä. förh.).
-KUM(MER)-FÄRGA. (†) i kopparsmeds vattenho uppsamlad (o. från där avkylda arbetsstycken stammande) glödspån (använd till framställning av grön glasyr). Rinman 1: 1043 (1788: Smedkummerfärga). Dens. (1789: Smedkumfärga).
-KUNNIG. (smeds- 1886 osv.) (numera bl. tillf.) som har en smeds kunnighet, smideskunnig. LAHT 1886, s. 334 (om elever).
-KÄRING. (smed- 1943 osv. smeds- 1600 osv.) (vard.) jfr käring (1,) 2 o. -hustru. VästeråsDP 4/5 1600.
-LAG. (smed- 1762 osv. smeds- 1954 osv.) särsk. (förr) smedernas hantverksskrå (på viss ort o. d.); jfr lag, sbst.3 14 c α o. smedje-lag 2. Hülphers Dal. 560 (1762).
-LÅDA. (smeds- 1908 osv.) (förr) = smedje-kista. TLev. 1908, nr 28, s. 2.
-LÄRA. (smed- 1891 osv. smeds- 1900 osv.) jfr lära, sbst. 1 b. Rydberg Vap. 42 (1891).
-LÄRGOSSE~020. (smeds- 1716 osv.) (numera bl. tillf., i skildring av ä. förh.) = -lärling. KlädkamRSthm 1716 C, s. 27. —
-LÄRLING. (smed- 1843 osv. smeds- 1834 osv.) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. i icke officiellt spr.) om yngling (lärling) som arbetar hos smed l. i smidesverkstad för att lära sig smedyrket; jfr -dräng, -gosse, -lärgosse, -pojke 1, -utlärling. BoupptVäxjö 1834.
-LÖN. (smede- 1548. smeds- 1788 osv.) jfr lön, sbst.1 2 a, b. SthmSkotteb. 1548, s. 93.
-MEJSEL. (smed- 1921 osv. smeds- 1782 osv.) (i sht i fackspr.) jfr -verktyg o. mejsel. Rinman JärnH 905 (1782).
-MÄRKE. (smeds- 1932 osv.) smedstämpel. Alm BlVap. 15 (1932).
-MÄSTARE. (smed- 1578 osv. smeds- 1741 osv.) [jfr t. schmiedemeister] mästare (se d. o. 10) inom smedyrket; i fråga om nutida förh. bl. med karaktär av hederstitel erhållen i samband med utfående av mästarbrev (tilldelat smed som efter avlagt gesällprov under visst antal år arbetat ss. verkmästare l. egen företagare o. kompletterat sitt yrkeskunnande med godkänd kurs i bokföring); jfr smedje-mästare, smides-mästare 2. 2SthmTb. 6: 65 (1578; på myntverket i Sthm). Bergv. 2: 679 (1756; vid bruk). Smedmästare (NN) .. har avlidit i en ålder av 84 år. SDS 1974, nr 213, s. 6.
-NÄVE. (smed- 1832 osv. smeds- 1867 osv.) smeds näve l. hand; äv. oeg. l. bildl., om stor o. grov hand. Sparre Frisegl. 3: 51 (1832; om smeds näve). Den främmande hade stora, seniga händer, riktiga smednäfvar. Lagerlöf Jerus. 1: 146 (1901).
-PERSONAL. personal (se personal, sbst.1 II 2) utgörande smeder. JernkA 1848, s. 255.
-POJKE. (smed- 1916 osv. smede- 1609. smeds- 1658 osv.)
1) pojke som arbetar hos smed l. i smidesverkstad; dels liktydigt med: smedlärling, dels (o. i fråga om nutida förh. i sht) om pojke som mera tillfälligt (under ferie o. d.) arbetar hos smed osv.; jfr -gosse, -lärgosse. KlädkamRSthm 1609 A, s. 69 a. SAOBArkSakkSvar (1976; om mera tillfälligt arbetande pojke).
2) om son till smed. Nordström Landsortsb. 261 (1911).
-PROFESSION. (smed- 1832 osv. smeds- 1791 osv.) (numera bl. ålderdomligt l. skämts.) smedyrke. PT 1791, nr 38, s. 6.
-PUST. (smed- 1789 osv. smeds- 1773 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -verktyg o. pust, sbst.1 II samt smedje-pust, smid-pust 1, smides-pust. Hülphers Mus. 162 (1773). Se här! sade han i dörren hemma och flåsade som en smedpust. Lundh EvLustg. 119 (1928).
-REDSKAP~02 l. ~20. (smed- 1681 osv. smede- 15291562. smeds- 1562 osv.) [fsv. smidhredskap, smidha redhskap] koll. (numera bl. ss. r. l. m.), om (uppsättning) smidesredskap (som tillhör smed l. (avses att) nyttjas av smed); äv. (numera bl. ss. n.) i individuell anv., om enskilt redskap av angivet slag, smedverktyg; jfr redskap 1, 2 o. smedje-redskap. HSH 37: 4 (1529). Ett heltt smedz Redskap för vtan slipesten. ArkliR 1562, avd. 14. —
-RUTA. (smeds- 1807 osv.) på stångjärn förr anbragt smedsmärke i form av en snedruta med däri placerat bomärke l. dyl. utmärkande järnet ss. tillverkat av viss enskild delägare i bergsmanshammare. Bergv. 4: 324 (1807).
-SINDER l. -SINNER. (smed- 1762 osv. smeds- 1788 osv.) (i fackspr., särsk. metall.) (vid l. gm smedarbete bildad) smidesslagg (se d. o. 2); jfr sinder 2 o. smedje-sinder 2. Rinman 1: 263 (1788).
-SKOLA. (smed- 1852 osv. smeds- 1843 osv.) (utom i skildring av ä. l. utländska förh. numera bl. i icke officiellt spr.) skola för utbildning av smeder; jfr smides-skola. JernkA 1843, s. 133.
-SKRÅ. (smed- 1828 osv. smeds- 1814 osv.) (förr)
1) skrå (se skrå, sbst.2 1) gällande för smeder. Heckscher SvEkonH 1: 526 (1936).
2) [jfr t. schmiedezunft] smedernas hantverksskrå (på viss ort o. d.). Heinrich (1814).
-SLAGG. (smed- 1690 osv. smeds- 1771 osv.)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) metallurgisk slagg, smidesslagg (se d. o. 1); jfr smedje-slagg 1, smid-slagg 1. Hiärne 2Anl. 339 (1706).
2) (i fackspr., särsk. metall., numera bl. mera tillf.) (vid l. gm smedarbete bildad) smidesslagg (se d. o. 2), smedsinder; jfr smedje-slagg 2, smid-slagg 2. Rålamb 13: 154 (1690; använd i kur för botande av häst).
-SLÄGGA. jfr -verktyg o. slägga, sbst. samt smedje-slägga, smides-slägga. Callerholm Stowe 401 (1852; i jämförelse). Swing 1923, nr 17, s. 13.
-SON. (smed- 1891 osv. smede- c. 1700. smeds- 1867 osv.) son till smed. Isogæus Segersk. 478 (c. 1700).
-STOCK. om städstock som tillhör smed l. (avses att) nyttjas av smed; jfr -bult o. smedje-stock. Möller (1790).
-STUGA. (smed- 1790 osv. smeds- 1747 osv.) jfr -ställe. Bergv. 2: 374 (1747).
-STÅL. (förr) vid smältfärskning, om stål framställt av hammarsmed gm begränsad färskning (till högre kolhalt). Rinman (1789).
-STÄD. (smed- 1562 osv. smede- 15621572. smeds- 1918 osv.) (numera bl. mera tillf.) jfr -ambult, -verktyg o. smedje-städ, smid-städ, smides-städ. ArkliR 1562, avd. 14. —
-STÄLLE. av smed ägt l. disponerat ställe att bo (o. verka) på; jfr -stuga. LdVBl. 1837, nr 1, s. 4.
-STÄMPEL. (smed- 1955 osv. smeds- 1887 osv.) (i sht i fackspr.) på smidd vara åsatt stämpel (i form av namn l. signatur l. symbol o. d.) betecknande den smed som förfärdigat varan; jfr -märke o. smides-stämpel. MeddSlöjdF 1887, s. 52. (Silverkannan från år 1722) är af intresse genom sin smedsstämpel, som upplyser, att den är förfärdigad af stockholmsguldsmeden Peter Henning Gläser. Därs. 1899, 2: 36. Knivarna .. bära smedsstämpeln: ”D. Beckelin”. Meyerson SerafimInstr. 14 (1952). Något inslaget märke eller smedsstämpel har ej heller kunnat upptäckas (på svärdet). Fornv. 1959, s. 20.
-TRÅG. (smeds- 1734 osv.) smedjetråg (som tillhör smed l. (avses att) nyttjas av smed). Serenius Eee 3 b (1734).
-TYG. (smed- 1672. smede- 1678) [fsv. smidha tyg] (†) smedverktyg, smidesverktyg; jfr smedje-tyg 1, smid-tyg. BoupptSthm 1672, s. 171 b. Fatab. 1913, s. 40 (i handl. fr. 1678).
-TÅNG. (smed- 1638 osv. smeds- 1579 osv.) [fsv. smids tang] jfr -verktyg o. smedje-tång, smid-tång, smides-tång. VarRerV 11 b (1579).
-UGN. (smeds- 1771 osv.) (numera bl. tillf.) jfr -verktyg o. smedje-ugn, smides-ugn. Björnståhl Resa 1: 241 (1771).
-UTLÄRLING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som genomgått lärlingsutbildning i smedyrket. SkånD 1906, nr 5687 C, s. 2. —
-VERK. (smeds- 1541 osv.)
1) (numera bl. tillf.) av smed(er) utfört (konst)verk i smide; jfr smid-verk 1, 2, smides-verk 1. Hos. 13: 2 (Bib. 1541; i pl., om avgudar; Bib. 1917: konstarbetares verk).
2) (†) om anläggning l. inrättning där smed(er) verkar, smedja (särsk.: hammarsmedja); jfr smedje-verk, smides-verk 2. Fatab. 1916, s. 3 (1732). Björnståhl Resa 4: 208 (1774).
-VERKMÄSTARE~0200. (smeds- 1841 osv.) (förr) smidesverkmästare (se d. o. 1). JernkA 1841, s. 112.
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (smed- 1747 osv. smeds- c. 1755 osv.) (numera bl. mera tillf.) smeds verkstad, smidesverkstad, smedja; jfr smedje-verkstad. Linné Vg. 268 (1747).
-VERKTYG~02 l. ~20. (smed- 1832 osv. smeds- 1705 osv.) smidesverktyg (som tillhör smed l. (avses att) nyttjas av smed); förr äv. koll.: (uppsättning) verktyg för smed; jfr -redskap o. smedje-verktyg. Grundell UnderrArtill. 221 (1705). Till salu .. Ett fullständigt Smed-Werktyg till godt pris. LdVBl. 1838, nr 25, s. 4.
-YRKE. (smed- 1876 osv. smeds- 1872 osv.) smeds yrke; jfr smides-yrke. SFS 1872, nr 50, s. 3.
-ZINK. (†) om hammarslagg (se d. o. 1), smedsinder. Nilsson Dagb. 169 (1816, 1879).
-ÅLDERMAN~002, äv. ~200. (smed- 1858 osv. smeds- 1823 osv.) (förr) ålderman i smedskrå (se d. o. 2). JernkA 1823, s. 141.
-ÄMBETE~020. (smede- 1622. smeds- 1529 osv.) [fsv. smids ämbite, smede ämbete, smidha ämbete] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om smedskrå (se d. o. 2); förr äv. om smedyrket; jfr smedje-ämbete 1, 2. Samma dagh vplæt Eskil smedh på smedzembetetz wegna hust(rv) katharine p(er) suens(ons) ena tompt. OPetri Tb. 260 (1529). Skall han ändelig blifua (klockare), så moste han öfuergifua smedz embete. Hall KultInt. 29 (i handl. fr. 1631). Alm Eldhandv. 1: 204 (1933; om förh. 1622).
Ssg: smedämbetes-skrå. (†) skråordning för smedämbetet. Stiernman Com. 1: 793 (1622).
-ÄNKA. (smed- 1834 osv. smedje- 1785. smeds- 1681 osv.) BoupptSthm 1681, s. 679 a. —
-ÄSSJA. (smed- 1759 osv. smeds- 1782 osv.) (numera bl. mera tillf.) jfr -verktyg o. smedje-ässja, smides-ässja. Wallerius ChemPhys. 1: 61 (1759).
B (†): SMEDE-DRÄNG, -HANTVERK, -LÖN, -POJKE, -REDSKAP, -SON, -STÄD, -TYG, -ÄMBETE, se A.
C (†): SMEDES-KOMPANI. [jfr fsv. smidha kompani] smedskrå (se d. o. 2) l. smedämbete. Strindberg SvÖ 1: 27 (1882).
D (†): SMEDJE-ÄNKA, se A.
E: SMEDS-ARBETARE, -ARBETE, se A.
-BESLAG. (†) (av smed) smitt beslag (se d. o. I 1 b α). HusgKamRSthm 1766 B, s. 303 (på byrå).
-BOSTAD, -BULT, -BÄLG, -DOTTER, -DRÄNG, -FAKTOR, -FAMILJ, -FÖRMAN, -GESÄLL, -GESÄLLSKAP, -GOSSE, -GUD, -HAMMARE, -HANTERING, -HANTLANGARE, -HANTVERK, -HO, -HUSTRU, -HÄRD, -JÄRN, -KONST, -KONTRAKT, -KUNNIG, -KÄRING, -LAG, -LÅDA, -LÄRA, -LÄRGOSSE, -LÄRLING, -LÖN, -MEJSEL, se A.
-MÅLA. (†) till smed utgående årlig lön (i spannmål) för uppgiften att vässa jordbruksredskap; jfr måle, sbst.1 1 slutet. Serenius Ddd 2 b (1734).
-MÄRKE, -MÄSTARE, -NÄVE, -POJKE, -PROFESSION, -PUST, -REDSKAP, -RUTA, -SINDER, se A.
-SINTER. (†) smedsinder. VetAH 1760, s. 293.
-SKOLA, -SKRÅ, -SLAGG, -SON, -STUGA, -STÄD, -STÄMPEL, -TRÅG, -TÅNG, -UGN, -VERK, -VERKMÄSTARE, -VERKSTAD, -VERKTYG, -YRKE, -ÅLDERMAN, -ÄMBETE, -ÄNKA, -ÄSSJA, se A.
Avledn.: SMEDSKA, f. (tillf.) hustru till (l. änka efter) en smed. Bergroth FinlSv. 301 (1917).
Spoiler title