publicerad: 1981
SNÖ snø4, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SNÖG snø4g, förr äv. SNJO l. SNJÖ l. SNJÖG l. SNE l. SNY, r. l. m. (BtFinlH 4: 48 (1562) osv.) ((†) n. UrkFinlÖ I. 2: 119 (1597: thz mijkle snö), Trolle-Bonde Hesselby 146 (i handl. fr. 1740: starkt eller långsamt snö eller glopp)); best. -n (snön snön4, äv. snø4n; jfr LoW (1889; angivande uttal med kort vokal ss. vanligast)), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -en (Messenius Disa 15 (1611), Ferlin Barf. 55 (1933)); pl. (i bet. 1 a slutet, 2 c; numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -ar (Weste FörslSAOB (c. 1817), Samzelius SkogJägarl. 72 (1894: spårsnöar)).
Ordformer
(schnöö 1647. snee 1599. snio- (-eio-) i ssg c. 1585 (: sneiomoln)—c. 1700 (: Sniosparv). sniög c. 1710—c. 1755. snjö (-iö, -y(i)ö, -öö) 1526—1785. snod- i ssg 1769 (: valmars snodsockar). sny c. 1711. snö (-öö) 1546 osv. snöd 1739—c. 1860. snög 1711—1950)
Etymologi
[fsv. snio, sniö, snö, sne m. m., sv. dial. snjo, sn(j)ö, sne, sni(o), sny, motsv. fd. snio, snyø, sne (d. sne), fvn. snjór, snjár, snær (nor. dial. snjo(r), snjog, snjø, snø, sny m. m.), got. snaiws, fsax. o. fht. snēo, mlt. o. mht. snē (t. schnee), mnl. snee (nl. sneeuw), feng. snāw (eng. snow); jfr kyrkslav. sněgǔ, fpreuss. snaygis, båda: snö, sanskr. sneha-, slem, klibbighet; i avljudsförh. till lat. nix (gen. nivis), gr. νίφα (ack.), båda: snö, liksom till det st. v. (med bet. snöa) som föreligger i fvn. snýr, pr. sg., snifinn, p. pf., fht. snīwan (t. schneien), feng. snīwan (o. varmed sv. dial. snia, sny, nor. dial. snya, sannol. (delvis) är identiska), o. till lat. nivit, gr. νείφει, lit. sniẽga, alla: det snöar; med avs. på formerna snod-, snöd jfr blåd (se BLÅ) o. likartade former av SJÖ, sbst.; formen sn(j)ög beror delvis på inflytande från snöga (se SNÖA), delvis på utveckling i hiatusposition i böjda former (jfr BOGEN, p. adj.1 o. likartade former av SJÖ, sbst.); formen sny beror sannol. på inflytande från det i sv. dial. föreliggande verbet sni(a), sny (se ovan). — Jfr SNÖA]
1) koll. l. ss. ämnesnamn, om de (i atmosfären bildade) fasta (vanl. luckra l. porösa, stundom äv. mer l. mindre hårda) o. till färgen vita (av väl utbildade l. till korn l. klumpar deformerade iskristaller bestående) småpartiklar som icke utgör hagel (se HAGEL, sbst.2 1), vilka under den kalla årstiden (stundom äv. annars vid låg temperatur) nedfaller till jordytan ss. fast nederbörd o. vilka vid smältning övergår i vatten (ss. ämnesnamn äv. om enskild sådan partikel); i sht (äv. kallad snö i egentlig mening) om småpartiklar av angivet slag bestående av sexuddiga l. sexsidiga iskristaller l. flockar l. flingor av sådana i varandra infiltrade iskristaller, o. i denna anv. stundom äv. pregnant, motsatt andra former av snö (i ovan angivna allmännare bet.), särsk. dels sådan som utgörs av nålformiga iskristaller (isnålar), dels sådan som utgörs av trindsnö (snöhagel); äv. dels om artificiella flingor l. korn o. d. framställda gm konstfrysning av mycket små vattenpartiklar, dels om snö (i bet. 2) som av vinden lyfts upp från marken o. i stoftform bringas att flyga omkring i luften; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 3 a, e), särsk. om kringyrande snöliknande stoft o. d. I den starka blåsten flög det snö i luften, fastän himlen var klar och inte ett snömoln syntes till. Job 6: 16 (Bib. 1541). Tänk här föll sniö för någre dar sen! Dalin Arg. 2: 383 (1734, 1754). Ej hvetets malda snö från dina (dvs. kornets) kärnor dammar. JGOxenstierna 2: 102 (1796, 1806). Skarpa vindar skyar jaga, / Bister yr den hvita snön. Wirsén Dikt. 41 (1876). Snö .. är liksom isnålar, trindsnö, isbark, hagel, och rimfrost en nederbörd, bestående af fruset vatten eller is. 2NF 26: 148 (1917). Snö i eg. mening med sina mångfaldiga, men karakteristiska kristallformer, s k. flingor, snöflingor l. snöstjärnor, sammansatta af fina isnålar, ställda i 60° vinkel mot hvarandra .., uppkommer sannolikt, endast då vattenångan i luften direkt öfvergår till fast form. Därs. 149. Snö faller varje vinter i hela Sverge. Flodström Naturförh. 14 (1918). Endast i polartrakterna, varest luftfuktigheten är ringa, uppträder snö ss. isnålar. BonnierKL 10: 1084 (1927). Under ovädersdagarna var hon rådlös, när regn och snö drev henne i synen genom de tumsbreda springorna i brädväggen. Aronson SångPolstj. 8 (1948). Den fallande snön består dels av väl utbildade enstaka kristaller, dels av flockar av dylika kristaller, snöflingor, dels av snöklumpar av icke kristalliniskt utseende och dels av trindsnö. Dessa olika former kunna uppträda samtidigt, men oftast uppträda de vid olika tillfällen. .. Vanligast i Sverige äro snöflingorna. 2SvUppslB 26: 837 (1953). Högdalstoppen skall få en komplettering av sin utrustning, bl. a. en ”snökanon” som producerar snö. SvD(A) 1965, nr 160, s. 17. — jfr APRIL-, BLÖT-, DECEMBER-, DRIV-, FLYG-, GALL-, HÖST-, JUL-, KORN-, MAJ-, NY-, PIGG-, POLAR-, PUDER-, REGN-, RÖT-, SLAGG-, TRIND-, VINTER-, VÅR-, YR-SNÖ m. fl. — särsk.
a) närmande sig l. övergående i abstr. bet.: snöande l. snöfall l. snöväder; förr äv. i individuell anv. (se slutet). The Swenske höllo .. (utanför Sthm) i snyiöö och slagg (i väntan på att portarna skulle öppnas). OPetri Kr. 185 (c. 1540). När thet [var] omykit stiärnliust en mårgon sadhe M. Jacob innan dager blijr få vij snjö, så giordet och. Bureus Suml. 41 (c. 1600). Nu hafwer man måst sittia på Hästen hela dagen .., nu på Slädan i Sniö och Yrwäder. Rudbeckius KonReg. 491 (1620). I regn, i snö, om dag, om natt, / Allt syntes Kulneff öfverallt. Runeberg 2: 98 (1847). Genom .. (reparationerna) ha byggnaderna äntligen skyddats för den fukt, som regn och snö medfört. Kulturen 1949, s. 172. — särsk. (†) i individuell anv., liktydigt med: snöoväder l. snöfall l. snöskur o. d.; äv. bildl., i uttr. betecknande en mängd av (frostiga l. kalla) känslor (som bemäktigar sig ngn). Emellan then 20 och 21 dagh Mai kom it skadeligit frost och snee. KyrkohÅ 1902, MoA. 79 (1599); jfr huvudmom. När then store sniön war 1641, wårtidh, slogh H Lars sitt axlabeen, at han icke förmåtte göra tienst. VDBötB 1641, s. 153. När man seer allahanda små Foglar sökia medh glupenheet heem i Hwsen, och giöra sigh så dierfwa at the sättia sigh på Korndråssen, medan Drängiarna tröska .., tå kommer wist en stoor Snöö. IErici Colerus 1: 8 (c. 1645). (Den) 17 (september) Kom här (i Tobolsk) en stark snögh, som betäckte hela jorden. HH XVIII. 4: 55 (1711). Det blir vinter i år på alla snöar. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. använt av lantmän). En samlad snö af känslor från både Förr och Nu uppfyllde hennes bröst; hon förmådde knappt andas. Almqvist DrJ 51 (1834). En ny snö föll öfver Gabrièles själ. Dens. GMim. 3: 8 (1842).
b) (numera i sht i vitter stil) bildl., i uttr. falla snö över ngt, betecknande att ngt faller i glömska; jfr 2 c. Ryktena (om Kristians vrakplundring) växte och blefvo hotande. Men presten och befallningsmannen, som voro flitiga gäster hos Kristian, togo hans ifriga försvar och nederlade smädelserna, och så föll snö öfver hela tilldragelsen. Strindberg SvÖ 1: 166 (1882).
2) om nedfallen snö (i bet. 1) bildande ett mer l. mindre tjockt täcke över sitt underlag, särsk. markytan (äv. i sådana uttr. som nedfallen l. nyfallen l. liggande snö); äv. om nämnda täcke l. den vita sammanhängande o. mer l. mindre porösa l. luckra massa varav sådant täcke består (äv. om viss mängd l. del därav); äv. ss. ämnesnamn; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 3). Fin l. grov l. lös l. fast l. torr l. våt snö täcker marken. Skotta kram snö är ett tungt jobb. Ibland fick man smälta snö till dricksvatten i kojorna. Det är mödosamt att pulsa genom snön efter posten de dagar inte vägen är plogad. Den från taket nedfallna snön täckte delvis farstubron. Nyfallen snö är bländande vit. Hos liggande snö har kristallerna förenats till ett kompakt sammanhängande snötäcke. SalWijsh. 16: 22 (öv. 1536). Snön betäcker Brodden, at han när thet kielar (dvs. fryser), aff Frost eller Iis icke bortfryser. Schroderus Comenius 54 (1639). Hans Maij:tt .. begynte några gongor att hwitna i ansichtet (till följd av den starka kölden), dock fördref det strax med sniög. KKD 1: 199 (c. 1710). Slåttstaket måste i morgon afskåttas, i frugtan at det af snöens tyngd tager skada. HH XXXII. 2: 56 (1784). (Kärleken mellan makarna) varade till sista timman och stod i rosor midt i snön. Carlén Skuggsp. 1: 91 (1861, 1865); jfr 3 e. Snön lyser hvit på fur och gran, / snön lyser hvit på taken. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). För människor, bosatta i länder där temperaturen under vinterhalvåret sjunker under 0°, har det legat nära till hands att använda sig av is och snö för att förvara kött under någon längre tid. Bolin VFöda 228 (1933). Om Gregoriusdagen (hette det på 1790-talet) bl. a.: var det snö, skulle .. (människorna) vältra sig i snön, för då fick ej troll någon makt över dem. FoF 1944, s. 134. — jfr BLID-, BLÖT-, GALL-, HÅRD-, HÖG-, KLABB-, KORN-, KRAM-, KVAV-, LÖS-, POLAR-, PUDER-, RINN-, RÖT-, SILVER-, SKAR-, SKRIK-, SKUGG-, SPÅR-, TORR-SNÖ m. fl. — särsk.
a) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr. Thet som göms i sniön, thet fins wel up i töön. Bureus Runaräfst 188 (1602; senare egenhändigt tillägg); jfr: Det som göms i snö kommer upp i tö. SvHandordb. (1966). Framfaren Snöö är snart glömder. Grubb 647 (1665); jfr j. Rijd intet på Snöön, vthan Grääs synes. Därs. 683. Wååt Snöö och twungen kärleek, haar ingen lång ålder. Därs. 870; jfr 1 o. j. Snö och vrede smälter med tiden. Holm Ordspr. 303 (1964); jfr 1.
b) (†) i uttr. på snö och sjö l. sjö och snö, använt för att beteckna att ngn utför sin tjänst under strapatser på l. i snö o. till sjöss; jfr SJÖ, sbst. 3 b β. Jag (har), effter mitt Punds ringhet .. wid .. Cronebergz infanterie Regemente, såsom des Pastor, på Sniö och Siö in på 3die året travaillerat (dvs. strävat, varit verksam). VDAkt. 1719, nr 201. Därs. 1720, nr 149 (: på Siö och Sniö).
c) om snö(mängd l. -lager) som gm visst enskilt (vissa enskilda) snöfall (bringas l.) bringats till framträdande; särsk. ss. (egentligt) subj. till falla l. komma (i sht med adj.- l. adv.-attribut utgörande mycken l. mycket (förr äv. stor l. ohörlig) l. litet (förr äv. liten) l. djup l. lös l. blöt o. d., karakteriserande nedfallen snömängd ss. stor (resp. ofantlig l. dyl.) resp. liten l. nedfallen snö ss. djup resp. lös l. blöt osv.); äv. närmande sig l. övergående i anv. om tidsperiod varunder sådan snö(mängd) l. sådant snölager blir liggande (innan den resp. det täcks av ny sådan snö(mängd) resp. nytt sådant snölager); äv. i anv. där ovannämnd bet. närmar sig l. övergår i 1 (a). Det kom snö i morse. En blöt snö hade fallit under natten, som gjorde skottningen allt annat än lättsam. Morgonens snö var fort undanskyfflad från gårdsplanen. Den första snön smälte inte bort det året. Genom .. (Herrens) ord faller stoor snyö. Syr. 43: 13 (öv. 1536); jfr 1 a (slutet). Th(et) war fallin litin snöö om nattena, szå att man kunde granneliga see hans fott spoor. 2SthmTb. 1: 136 (1546). Kommer Töö på första Snö, tå kommer Töö på hwar Snö. IErici Colerus 1: 339 (c. 1645); jfr 1 a. J Wästergöthlandh .. föll en ohörligh sniö. Gyllenius Diar. 356 (c. 1670); jfr 1 a. Dät har fallit en diup sniö. Schultze Ordb. 4652 (c. 1755). Här har fallit mycken snö. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det föll, kom lite snö i natt. Östergren (1943). I högfjällen faller det ofta så mycket snö, att den inte hinner smälta bort på sommaren. Selander LevLandsk. 32 (1955); jfr 1. (jfr: Under nysnöarne vill skogsbon gärna skjuta sig en hare. Samzelius SkogFjällstig. 55 (1894)). — jfr APRIL-, DECEMBER-, HÖST-, JUL-, JUNGFRU-, MAJ-, NY-, VINTER-, VÅR-SNÖ. — särsk. [sannol. ytterst av fr. ursprung, återgående på (den av Rabelais i boken om Pantagruel citerade) refrängen till F. Villons Ballade des dames du temps jadis: Mais où sont les neiges d'antan?, men var är snön från i fjol?] i uttr. (den) snön som föll i fjol, i sht oeg. l. bildl., använt dels för att beteckna ngts spårlösa försvinnande, dels (o. i sht) för att beteckna ngt ss. förgånget l. utagerat l. ss. icke längre intressant l. väsentligt l. relevant o. d.; äv. i utvidgad anv., i uttr. härledande sig från l. anslutande sig till detta. Seent tala om dhen Snöön som i fiool föll. Grubb 646 (1665). Oxdrifvarne frågade lika litet efter Riddarens hotelser, som efter den snö, hvilken fallit året förut. Stiernstolpe DQ 4: 266 (1819). Jag vill icke tala om den snön, som föll i fjol, mitt frieri för några år sedan. Carlén Rosen 129 (1842). Hvarför skall man uppgräfva fjolgammal snö? Topelius Vint. I. 2: 375 (1860, 1880). (Agnes:) hoppet och glädjen, hvart togo de vägen? Erik. Ja, hvar är snön som föll i fjor? Hallström Sagodr. 93 (1910). Han väntade sig ett besvärligt samtal, en störtsjö av förebråelser, jämmer över fjolårets snö. Hildén Michajlovič När 214 (1933). Jag blir så glad, när solen skiner, / jag glömmer snön som föll i fjol. Här ska sjungas 48 (1951).
d) om snö ss. underlag för skidåkning, i förb. med karakteriserande adj. Om det inte blir kallare, får vi fin snö att åka på i morgon. Snön var bitvis alltför lös för våra smala skidor, och vi sjönk oupphörligt igenom. Vi fingo skida på sträv, kärv snö. Östergren (1943).
e) i uttr. evig snö, inom höglänta områden befintlig snö som aldrig (helt) smälter bort, firn. Bergman Jordkl. 320 (1766). En evig snö hvilar på de höga bergen, såsom på de Schweiziska Alperne, Ætna, snöbergen i södra Afrika (osv.). ConvLex. 4: 12 (1826). Den eviga snön vid Nordpoln. Bremer Nina 648 (1835).
g) i sht bot. i förb. med adj. betecknande färg, i uttr. betecknande dels så l. så (gm anhopning i snön av mikroskopiska alger av den l. den färgen) färgad snö, dels i utvidgad anv., om (så l. så färgade) alger (äv. om enskilt individ) som ger upphov till sådan snö.
α) [jfr eng. green snow] grön snö, om (av (blå)gröna alger (särsk. av arten Chlamydomonas pulvisculus Ehrb.) förorsakad) grönfärgad snö; äv. om nämnda alg(er). Hildebrandsson Buchan 145 (1874). Snö- och isalgerna, som lefva på snödrifvor, glaciärer och inlandsisar, där några af dem äro kända som ”röd och grön snö”. Nathorst Polarf. 25 (1902). Grön snö (förorsakas) av skilda arter gröna och blågröna alger. 2SvUppslB 26: 838 (1953).
β) [jfr t. gelber schnee] gul snö, om (av den gulaktiga algen Chlamydomonas flavovirens Rostaf. förorsakad) gulfärgad snö; äv. om nämnda alg(er). BotN 1883, s. 79.
γ) [jfr t. roter schnee, eng. red snow] röd snö, om (av den rödaktiga algen Chlamydomonas nivalis Wille förorsakad) rödfärgad snö; äv. om nämnda alg(er); jfr f. (Jag) medför .. (från fjället) en flaska af den beryktade röda snön, naturligtvis upplöst till vatten. Röd snö är icke sällsynt på fjällryggen. Han är stundom skönt blodröd, men oftast rosenröd. SNilsson (1826) hos Berzelius Brev 14: 52. Den art (av grönalgerna), som vi .. åsyfta, har .. erhållit namnet ”den röda snön” ... Första gången iakttogs den af en engelsk expedition i det arktiska Amerika. Fries Växtr. 277 (1884).
h) med tanke l. anspelning på den (intensivt) vita o. rena färgen hos snö (jfr i), i vissa anv.
α) sammanfallande med bet. 1, i jämförande uttr. (i sht av typen (vit l. ren o. d.) som snö (i sht förr äv. en snö) l. vitare l. renare o. d. än snö), betecknande ngn l. ngt ss. lika vit(t) l. ren(t) o. d. som l. ännu vitare osv. än snö l. (hyperboliskt l. bildl.) ss. mycket l. bländande vit(t) osv.; i hyperbolisk l. bildl. anv. äv. nyttjat för att beteckna (ngt hos) ngn ss. dels mycket blek(t), dels ytterst ren(t) l. oklanderlig(t) l. oskuldsfull(t) o. d. Stänck mich medh hysop ath iach warder reen, twåå mich ath iach warder hwitare än snyöö. OPetri 1: 107 (1526). Hennes (dvs. ”dottern Sions”) Nazareer woro renare än sniö, och blankare än miölck. Klag. 4: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: mer glänsande än snö). Hans kläder är' som sniö. Hiortzberg YttDom. 11 (1734). En duk kring Hännes hals, mjällhvit som sjelfva snön. Bellman (BellmS) 1: 247 (c. 1785, 1790). Hvem är du, bonde? säg, hvad gäller nöden, / .. Din kind är hvit som snö, är du poltron? Runeberg 2: 117 (1846). En gubbe, / Hvit som en snö i sekelsgamla håret. Böttiger ItStud. 2: 63 (1853). Den han (dvs. Jesus) från synden tvagit / Blir vitare än snö. Ps. 1937, 323: 3.
β) [jfr α] (i bibeln l. bibliskt spr.) om snö ss. medel att två sig moraliskt ren med. Om iagh än twådde migh j sniöö, och giorde mina hender reena j kello, så doppar tu migh doch j träck, och mijn klädher warda migh illa ståndandes. Job 9: 30 (Bib. 1541).
γ) ss. förled i ssgr, betecknande det gm ssgn uttryckta (l. viss del därav) ss. ägande snöns (vita l. ljusa l. klara l. rena) färg l. ss. varande (snö)vitt.
i) med tanke l. anspelning på snöns (luckra) konsistens (o. vita färg (jfr h)), i vissa anv.
α) i det jämförande uttr. som (en) snö, betecknande ngt (utgörande hopade (vita) partiklar l. flagor l. fjäll o. d.) ss. framträdande på ett snöliknande sätt (förr äv. i uttr. spetälsk (så)som en snö, spetälsk med hudfjällen framträdande på ett snöliknande sätt). Konfettin täckte golvet i festsalen som (en) snö. Mjället låg som (en) snö på kragen och axlarna av hans mörka kavaj. Han stack henne (dvs. handen) j sin barm, och tå han drogh henne vth, sij, tå war hon spittelsk som en sniö. 2Mos. 4: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: vit såsom snö av spetälska). Och sij, tå war MirJam spittelsk såsom en sniö. 4Mos. 12: 10 (Därs.; Bib. 1917: vit såsom snö av spetälska).
β) oeg. l. bildl., om vit massa l. vitt pulver som liknar snö; särsk. (i sht i vissa kretsar, mer l. mindre slangfärgat) om kokainpulver (äv. i uttr. den vita snön). SvD(A) 1925, nr 269, s. 8 (: Den vita snön). Hur länge har du hållit på med snön? — Tre år. Jag är fast. Östlund Chase MåstDö 34 (1961). Vi (dvs. maffian i Förenta staterna) rör inte vid snö (kokain) längre. FIBAkt. 1965, nr 5, s. 9. — jfr KOLSYRE-SNÖ.
γ) ss. förled i ssgr, betecknande det gm ssgn uttryckta (l. viss del därav) ss. varande luckert l. poröst l. löst (o. vitt) ss. snö.
j) med tanke l. anspelning på obeständigheten l. förgängligheten hos snö; i det jämförande uttr. som snö (för sol o. d.), betecknande att ngt (snabbt) försvinner liksom snö (under inverkan av sol o. d.) l. att ngt (snabbt) går förlorat l. är obeständigt l. förgängligt o. d. Skönheet som snöö förgår. Rosenfeldt Roo C 1 a (1686). Jag har mycket i förråd, men det smälter som snö för sol. Weste FörslSAOB (c. 1817). Kusk, hästar och vagn försvunno som snö för sol. Wigström Folkd. 2: 147 (1881). Pengar tjänade Lasse efter dåtida förhållanden alldeles oerhört, men de gick som snö för varmt vatten. Göth Böss. 131 (1926).
k) i det oeg. l. bildl. uttr. plocka smultron under snön, benämning på pantlek. Plocka smultron under Snön. .. Den som utsagt domen, bestämmer tillika ett visst antal smultron. — Sedan den pantskyldiga valt någon, af motsatt kön, med hvilken han vill plocka smultron, knäböja de begge .., och öfver dem hålles en duk .., under hvilken de kyssa hvarandra så många gånger, som det föreskrifna antalet smultron. SvForns. 3: 405 (1842). Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 214 (1950).
l) (numera i sht i vitter stil) i sådana bildl. uttr. som ngts snö ligger o. d. över ngt, betecknande att ngts (ett tidevarvs o. d.) outvecklade l. föråldrade tänkesätt l. uppfattningar o. d. hindrande l. förkvävande vilar över ngt. Medeltidens snö låg .. (i Sv. på 1600-talet) ännu öfver den s. k. bildade klassens kunskaper, åsigter och begrepp. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 152 (1852).
3) i vissa bildl. anv. av 1 l. 2.
a) [jfr (1,) 2 (h α)] (i vitter l. högre stil) om (snö)vit färg l. (snö)vithet hos hår (ss. tecken på åldrande l. ålderdom) l. om (snö)vitt l. (snö)vita hår hos åldrande l. åldrig person; särsk. i uttr. som ålderns l. årens snö (jfr e), betecknande ngn ss. åldrande l. gammal. Med dem (dvs. plikterna) jag mig bemödde, / Om åldrens vinter skönt mitt håår med sniö beströdde. Lillienstedt Vitt. 269 (1667). Jag åldrens snö på hjessan bär. Envallsson TalTafl. 18 (1782). Hvarje år, som flyr, .. strör snö i lockarna. Tegnér (WB) 5: 339 (1826). Hans många bekymmer .. strödde tidigt snö i de långa, stripiga tinninghåren. Wetterbergh Altart. 549 (1848). Han .. hade hela sitt liv önskat att få se Italien, men först sedan årens snö fallit över hans gamla, vackra huvud funnit tillfälle därtill. Lagergren Minn. 4: 251 (1925). — jfr SILVER-SNÖ.
b) [jfr 2 (h α)] (i vitter, i sht poetisk stil, numera föga br.) om (snö)vit färg l. (snö)vithet l. ljushyllthet l. blekhet hos kropp l. kroppsdel (i sht kvinnas, stundom äv. djurs); i sht i sådana uttr. som kropp av snö, handens snö, äv. övergående i bet.: (snö)vit l. ljushyllt l. blek kropp resp. den (snö)vita osv. handen. Han (dvs. Adam) såg de Lemmars Sniö (hos Eva), som liflig Strålar hyste! / Det Elphenben, hwar i låg Ådrornas Saphir. JWidman i SmDiktLejonk. 94 (1690). Den stolta böljan yfs utaf den skatt hon hyser; / Hon kärligt slingrar sig kring om en kropp af snö. Creutz Vitt. 9 (1761). Naken gick hon (dvs. ”Pafos mö”) upp till grottans fröjder / I hjertats bästa, saligaste stunder; / Förborgande för älskarns druckna öga / Ej skuldrans snö, ej barmens liljehöjder. Runeberg (SVS) 2: 108 (1828). Slumra, min älskade mö, / .. Hvila i handens snö / Kindernas purpurbrand! BEMalmström 6: 89 (1842). Rosor och snö / Födas och dö / På hennes kinder så tida. ThKnös i 2SAH 26: 18 (1851). Han (dvs. svanen) stänker upp perlor med vingar af snö. Böttiger 1: 106 (1856). Risberg Prop. 46 (1905: Fingrarnas bländande snö).
c) [jfr 2 (h α)] (i vitter, i sht poetisk stil) om (snö)vit färg l. (snö)vithet hos blomma l. blomdel (l. blommor l. blomdelar) l. om (snö)vit blomma l. blomdel (l. (snö)vita blommor osv.); i sht i sådana uttr. som liljornas, häggarnas snö; äv. [jfr 1] i uttr. betecknande att (vita) blommor l. blomdelar faller av från träd (o. lägger sig på marken). JGOxenstierna 2: 154 (1796, 1806: blommans snö). Tyst från trädens bågar / ren faller äppelträdens snö. Levertin Leg. 25 (1891). Det är juni, det blåser sakta / här upp från tindrande sjö, / så lent att knappast lyftes / en flinga af häggarnas snö. Ekelund Mel. 13 (1902). Däromkring (dvs. kring ”nymfernas hem”) var en äng, ur hvars vattenmättade sköte / blandad med vallmons glöd spirade liljornas snö. Janzon Prop. 1: 59 (1903). Körsbärsträdens snö glänser mot himmelns rena blå och breder ett darrande, rörligt spel av skugga och dager på marken inunder. Nordenskiöld NoakArk 11 (1917). — jfr SILVER-SNÖ.
d) [jfr 2 (h α)] (i poetisk stil) om (snö)vit färg l. (snö)vithet hos ngt sakligt konkret (jfr a—c); i sht i sådana uttr. som kuddens snö, äv. övergående i bet.: den (snö)vita kudden; äv. i utvidgad anv., om ngts (särsk. sinnes l. äras) renhet l. fläckfrihet o. d. (förr äv. i uttr. den glänsande snön av ngns ära, den absoluta fläckfriheten hos ngns ära). Modren, blek, med tårar sköljer / Svepningsskjortans tunna snö, som höljer / Himlabildens hvita rosenknopp (dvs. det döda barnet). Atterbom SDikt. 2: 251 (1816, 1838). De nedriga rykten, som Napoleon och hans satelliter .. läto utsprida (om drottning Luise) .., bjödo förgäfves till att fläcka den glänsande snön af hennes ära. Dens. Minn. 68 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Att i dyn ännu och slammet / Stå med himmelsk snö i hogen. Wirsén Dikt. 27 (1876). Se, Vår herre han satt högt i skyarnas snö / med den onde och spelade schack. Ferlin DöddansV 38 (1930). Över ditt huvuds mörka gloria / mot kuddens snö / såg jag tapetens kvadrater. Aspenström Skrik. 28 (1946).
e) [jfr (1,) 2] (i vitter, i sht poetisk stil) om ngns känslokallhet l. kallsinnighet l. känslolöshet o. d. (särsk. i sådana uttr. som vara is och snö (jfr IS, sbst.1 1 c γ), ha snö i kroppen); äv. om den sinnets l. själens l. hjärtats frusenhet l. stelhet l. kyla o. d. som bemäktigar sig ngn under intryck av melankoli l. vid annalkande ålderdom l. förestående död o. d.; särsk. i uttr. ålderns l. årens snö (jfr a); i sistnämnda uttr. stundom äv. med positiv innebörd, om den (kyliga) eftertänksamhet l. klokhet som hör åldern till. Sielfwer är Hon (dvs. min käresta) Ijs, och Sniö; men Mig är Hon hetar' än Elden. Stiernhielm Öfw. (1658, 1668). At du, din Väderhane, säger at jag är en Isländare i jämförelse med dig, och har snö i kroppen, då din själ vil bränna up dig, deri har du ljugit. Eurén Kotzebue Orth. 3: 137 (1794). Hur ungdomsblodet dock kokar öfver, / sad gamle Hilding, hur väl behöfver / det dock att kylas af årens snö. Tegnér (WB) 5: 94 (1825). Hvarje år, som flyr, .. strör .. snö i hjertat. Därs. 339 (1826). Jag egde en vän, i hans hjerta jag såg, / Ett skimmer af snö öfver sinnet låg. Wirsén Dikt. 8 (1876). Om än lifvets allvar hade dämpat ungdomens eld, fans det dock tillräckligt qvar för att värma och lifva äfven under ålderns snö. Odhner i 2SAH 62: 76 (1885).
Ssgr (i allm. till 2): SNÖ-ACKUMULATION. (i fackspr., särsk. meteor.) ackumulation av snötäcke; äv. konkret(are), om resultatet av denna ackumulation (i form av snötäckets tillväxt i tjocklek under viss tid). BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 352 (i Sarekfjällen). Pershagen SnötSv. 9 (1969; i nordligaste Dalarna). —
-ALG. bot. på snö- l. isfält i arktiska l. alpina trakter levande alg (se alg, sbst.1); ofta i pl.; jfr snö, sbst. 2 g. BotN 1883, s. 76 (om Chlamydomonas nivalis Wille). ÖgCorr. 1966, nr 30, s. 5 (i pl.). jfr röd-snö-alg. —
-ALP. alp betäckt med (evig) snö; jfr -berg 1. Törneros Bref 2: 154 (1827; bildl., om snödrivor). IdrBl. 1935, nr 2, s. 7. —
(1, 2) -ANHOPNING~020. särsk. (abstr. o. konkret) till 2. Antarctic 2: 314 (1904). TurÅ 1949, s. 342 (konkret). —
(2 h γ) -ARM. (i vitter stil, numera föga br.) om snövit (se d. o. 1) arm (hos kvinna); jfr snö, sbst. 3 b. Atterbom LÖ 1: 138 (1824). Ling As. 144 (1833). —
((1,) 2) -ARV. (föga br.) växten Cerastium arcticum Lge (som växer vid l. nära snö(legor)), polararv. Kindberg SvNamn 26 (1905). —
-BAGGE. (†) skalbaggen Cantharis fusca Lin. (vars larver uppträder på snö); jfr -mask. Scheutz NatH 167 (1843). Björkman (1889). —
-BALL. [sv. dial. snöball] (†) snöboll (se d. o. 1). KongaDomb. 17/5 1633. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 301 (i handl. fr. 1633: snöbalder). Grubb 494 (1665). —
-BANK. (mera tillf.)
((1,) 2) -BARK.
1) (numera mindre br.) av regnblandad snö l. (snö- l. isblandat) regn vid nedfall o. fastfrysning på en underkyld yta bildat vitt o. ogenomskinligt barkartat skikt l. överdrag av hopfrusen snö o. is på denna (särsk. liktydigt med: avsättning (i konkret bet.) av klabbsnö, klabbsnöavsättning); äv. om vitt snöliknande skikt l. överdrag på ngt tillkommet på annat sätt (t. ex. gm hopfrysning av snö l. is o. rimfrost). Björkman (1889: snöbark se isbark (definierat: glazed frost)). De allra högsta (fjäll-)topparnas spetsar voro ofvan 1,900 m. öfverdragna af ett jämnt hårdt täcke af ”snöbark”, en rimfrostblandad snö, där de olika snökornen genom en kristallisationsprocess voro fast förbundna med hvarandra. BotN 1902, s. 243. Trädstammarna voro på vindsidan försedda med snöbark, och alla mindre träd och buskar hade .. täckts av snöhuvor. Munsterhjelm Gård. 214 (1927). IllSvOrdb. (1964).
2) [sannol. bet.-utveckling ur 1; jfr is-bark 2] (numera knappast br.) om regnblandad snö l. snö- l. isblandat regn, särsk. sådant som vid nedfall o. fastfrysning på en underkyld yta bildar ”snöbark” (i bet. 1); äv. om nederbörd i form av (mer l. mindre fina) hårdfrusna snö- l. iskorn o. d. (Fr.) Grésil .. (sv.) Fint hagel, snöbark, trindsnö. Dalin FrSvLex. 1: 526 (1842). (Sv.) Snöbark .. (t.) Graupeln .. (fr.) grésil .. (eng.) sleet. ÖoL (1852). Björkman (1889: snöbark se isbark (definierat: frozen sleet)). (Sv.) Snöbark (fr.) grésil. Hammar (1936). —
(2 h γ) -BARM. (i vitter stil, numera föga br.) om snövit (se d. o. 1) kvinnobarm; jfr snö, sbst. 3 b. Phosph. 1810, s. 287. Sturzen-Becker 5: 23 (1844, 1862). —
-BEKLÄDD, p. adj. jfr -betäckt; äv. (jfr snö, sbst. 3 a) bildl., om ngns hjässa: betäckt med (snö)vitt hår. Wallin (SVS) 1: 429 (1806; bildl., om hjässa). IllSvOrdb. (1955; om fjäll). —
-BEKLÄDNAD. konkret; jfr beklädnad 3 b β o. -beklädd. Quennerstedt Resa 188 (1867; på isstycke). SkogsvT 1912, s. 167 (på skog). —
-BELOCKAD, p. adj. (†) betäckt med snö bildande formationer som liknar hårlockar. Stiernstolpe Arndt 3: 66 (1808; om tallar). Zetterstedt SvLappm. 1: 38 (1822; om träd). —
((1 (a),) 2) -BEREDSKAP. (i sht i fackspr., särsk. järnv.) beredskap (i fråga om personal o. materiel) som har avseende på snöröjning (i händelse av (stort) snöoväder); äv. (i sg. best.) i utvidgad anv., konkret, om personal (med inbegrepp av redskap) som hålls i sådan beredskap. Snöberedskapen är på de flesta håll i Norrland god. LD 1958, nr 34, s. 1 (vid Statens järnvägar; i sg. best., konkret). —
-BERG.
1) (numera nästan bl. i vitter stil) berg betäckt med (evig) snö; särsk. dels: snöalp, dels: snöfjäll. Rudbeck Atl. 3: 571 (1698; i Österrike). Nilsson Fauna 1: 294 (1820; i Sv.).
2) om bergsliknande formation av snö (o. is); äv. oeg., om stor anhopad mängd l. massa av snö (numera företrädesvis om stor driva l. hög). Spegel Pass. 178 (c. 1680). Snöberg .. (dvs.) hög drifva af snö. Sundén (1891). särsk. (†) om lavin. Björnståhl Resa 2: 15 (1773). Böttiger 1: 283 (1856).
4) (†) oeg. l. bildl., om (av bakverk samt vispad grädde (o. vispade äggvitor) o. socker framställd) dessert o. d. som liknar l. erinrar om ett snöberg (i bet. 1). Oec. 113 (1730). Montell Frun 107 (1898). —
-BETYNGD, p. adj. (numera bl. i vitter stil) snötyngd. PoetK 1822, 1: 169 (i bild, om ”jordens bröst”). —
-BETÄCKNING. (i sht i fackspr., särsk. meteor.) om ngts betäckning (under så l. så lång tid) med snö; stundom äv. konkret, om betäckande snölager o. d.; jfr -betäckt. Serdeles märkvärdig för sin ständiga snöbetäckning och stora glaciär är bergskedjan uti provinsen Yunnan uti China. JernkA 1832, Bih. s. 36. VFl. 1909, s. 20 (konkret). BokNat. Liv. 177 (1951; abstr.). —
-BETÄCKT, p. adj. betäckt med snö; äv. (i vitter stil) oeg. l. bildl. (jfr snö, sbst. 2 h α, γ, 3 a), om ngns hjässa o. d.: betäckt med (snö)vitt hår; jfr -betäckning. Skogekär Bärgbo Ven. 90 (c. 1650, 1680; om frön). Hagberg Pred. 2: 67 (1815; bildl., om hjässa). —
(1, 2) -BILDNING. jfr bildning 4, o. -sättning; abstr. o. konkret. Snöbildningen i atmosfären. Till .. (finkornig) snö kan lämpligen räknas .. kornliknande snöbildningar. PåSkid. 1928, s. 362. —
-BILL. äldre benämning på var o. en av de två små plogvingar som, fastsatta vid ett lokomotivs främre del omedelbart över vardera skensträngen, tjänar till att bortskaffa (mindre mängder) snö från banan närmast skenorna, plogvinge, banröjare. SJ 2: 303 (1906). 2SvUppslB 26: 845 (1953). —
-BIVACK. i sht mil. o. sport. om (natt)läger (i form av en snögrotta l. -hydda o. d.) som (i sht på högfjället till skydd mot snöstorm l. kyla) anordnas i l. av snö; särsk. i uttr. gå i snöbivack, anordna l. lägra sig i snöbivack (för övernattning l. vila), snöbivackera; jfr bivack 3. Dyhlén SkidlöpnFjäll. 60 (1919). SAOBArkSakkSvar (1977: gå i snöbivack). —
-BIVACKERA. i sht mil. o. sport. anordna l. lägra sig i l. övernatta l. vila i snöbivack. DN(B) 1960, nr 77, Bil. s. 3. —
-BLAD.
1) [blad(typ)en ansågs förekomma nästan uteslutande inom områden med snönederbörd om vintern] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. botanisk systematik) till 1, 2, om (bladtyp konstituerad av) blad (se d. o. 1 a) med sågtänder. JRJungner i BotN 1893, s. 94. Beteckningen ”snöblad” har sedan 1893 (Jungner) knappast använts. SAOBArkSakkSvar (1979).
2) tekn. till 2, om (vanl. skovelliknande) blad (se d. o. 3) av järn l. stål som (fastsatt på traktor o. d. i sned vinkel mot färdriktningen) används att röja snö med. Vägmaskinl. 305 (1945).
3) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 c), om (snö)vitt blad hos blomma. Almqvist Amor. 97 (1822, 1839; hos lilja). —
-BLANDAD, p. adj. uppblandad med l. innehållande snö.
(1) -BLASK. (vard.) om (fallande av) nederbörd i form av våtsnö l. väder kännetecknat av att sådan nederbörd faller; äv. (jfr snö, sbst. 2 (c)) om viss bestämd mängd av nedfallen sådan nederbörd. Fädernesl. 1898, nr 100, s. 1. Hon lyfte av .. (hatten) och strök bort snöblasket från brättena. Sjöman Lekt. 25 (1948). Snöblask vanligt i påsken. DN(B) 1960, nr 105, s. 1. —
(1) -BLASKA. ~blas2ka, r.; best. -an; pl. -or. [med avs. på senare leden jfr sv. dial. blask, stor snöflinga; sannol. avledn. av (stammen i) blaska, v.1] (stor o.) våt snöflinga. Hedberg Bekänna 11 (1947). —
(1) -BLASKA, v. [jfr -blask] (vard.) opers.: falla l. råda l. vara snöblask. Alving DamKlubb. 410 (1931). —
(1) -BLASKIG. [jfr -blask] i fråga om väder(lek): som kännetecknas av snöblask. Vinterg. 1927, s. 5 (i opers. uttr.). —
-BLEK. (numera i sht i vitter stil) blek (l. vit) ss. snö; företrädesvis i fråga om hudfärg; jfr snö, sbst. 2 h α. Stagnelius (SVS) 2: 274 (1821; om flicka). Aminoff RySkald. 26 (1887; om panna).
Avledn. (numera bl. i vitter stil): snöbleka, v.1 med avs. på person l. sak: göra snöblek; företrädesvis i fråga om hudfärg. Börjesson E14Son 135 (1847; med avs. på person). —
-BLEKA, v.2 textil. med avs. på textilt föremål: bleka (se bleka, v.3 1 c) gm snöbleke; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Spong Näv. 117 (1942; i p. pf., om skjorta). —
-BLEKE. textil. om (i nutiden nästan bl. i samband med hemslöjd praktiserad) blekning (av väv l. garn o. d.) varvid blekgodset utsätts för solsken liggande utbrett på snö; jfr bleke, sbst.1 1. Spong Näv. 500 (1942). —
-BLEKT, p. adj. [jfr sol-blekt] (i sht i vitter stil) om växtlighet l. fält o. d. med tanke på växtlighet: som bleknat under snö(n). Jönsson ÄnSjung. 46 (1950, 1954; om rapsfält). —
-BLIND. [jfr t. schneeblind] om öga l. (o. i sht) person l. djur med tanke på öga l. ögon: som bländats av ljuset från (starkt) solbelyst snö l. is (l. på annat sätt utsatts för alltför stark ultraviolett strålning) o. därför tillfälligt (mera sällan för beständigt) förlorat förmågan att se (tydligt). Rudbeck Atl. 1: 289 (1679; om person). Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 102 (1932; om hundar). —
-BLINDHET~02, äv. ~20. [jfr t. schneeblindheit; delvis till -blind] om (det sjukliga) tillståndet l. åkomman att vara snöblind. Chydenius ExpSpetsb. 96 (1865). —
-BLOMMA.
1) (i vitter stil) till 1, 2, oeg. l. bildl., om blomlik bildning av snö (särsk. till 1, om snöflinga). Fries BotUtfl. 1: 218 (1843). Är det från det (i bibeln nämnda) öfre vattnet som moln, regn, dagg, snöblommor komma? Strindberg Brev 11: 270 (1896).
2) [möjl. (delvis) att uppfatta ss. specialfall av 3] (numera föga br.) till (1,) 2 (h γ): snödroppe (se d. o. 1). HushJourn. 1780, aug. s. 38.
3) (numera i sht i vitter stil) till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 c), om (snö)vit blomma l. växt med sådan blomma l. sådana blommor (särsk. om (blommande) snöbollsbuske); jfr -blomster. Nordforss (1805; bl. a. om snöbollsbuske). —
(2 h γ) -BLOMSTER. (numera bl. i vitter stil) snöblomma (se d. o. 3); jfr snö, sbst. 3 c. Ling Gylfe 2 (1812). —
-BLUS. i sht mil. i snödräkt (se d. o. 1) ingående blus (se blus, sbst.1 1); jfr -byxor. SAOBArkSakkSvar (1977). —
-BLÅ. (i sht i vitter, särsk. poetisk stil) blånande (snö)vit. Qvanten Dikt. 164 (1880; om alper). —
-BOLL, se d. o. —
-BOLSTER. (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl., om lös o. mjuk snömassa; jfr bolster 1 b. Hemberg ObanStig. 168 (1896). —
-BOMB. (numera bl. tillf.) om snöboll (som avses göra stor effekt när den kastas). ASScF 4: Minnestal 3: 20 (1855). —
-BROTT. [jfr t. schneebruch] skogsv. om (den ur skogsvårdssynpunkt skadliga naturföreteelse som består i) en trädstams l. trädstammars avbrytande l. knäckande till följd av alltför tung snöbelastning i kronan; äv. konkret(are), om resultat (i form av skadat l. skadade träd) av sådant avbrytande osv.; jfr -tryck 2. Wikforss 2: 532 (1804). Snöbrott i gammal tallskog. Wahlgren Skogssk. 402 (1914; underskrift till bild). Svåra snöbrott i södra och mellersta Sverige. ST(A) 1915, nr 344, s. 1. (G.) Kolmodin har (i en tidskriftsartikel) påvisat .. den nära överensstämmelsen mellan snöbrott och grantorka. Trägårdh Skogsins. 211 (1939).
-BRUTEN, p. adj. i sht skogsv. om träd l. skog o. d.: avbruten av snö (i sht gm snöbrott). Heinrich (1814). —
-BRYGGA. [jfr t. schneebrücke] om snösjok som bildar brygga (se brygga, sbst.1 2) över ravin l. vattendrag o. d.; jfr -bro. BotN 1875, s. 174 (över bäck). —
((1,) 2) -BRÄCKA. [växtplats är snölegor o. d.]
1) (numera föga br.) fjällväxten Saxifraga nivalis Lin., fjällbräcka. Nyman VäxtNatH 1: 11 (1868). Lyttkens Växtn. 866 (1911).
-BRÄND, p. adj. bränd (i sht i ansiktet) av från snöyta reflekterade solstrålar. Klinckowström Minn. 1: 54 (1933). —
-BUFFERT. (i fackspr.) om fjädrande inrättning (i allm. av gummi) som fästes under hästs hov mellan armarna på hästsko till förhindrande av snöklampning vid gång i snö. DN 1896, nr 9439, s. 2 (: Snöbuffers, pl.; av gummi). —
-BULT. [sv. dial. snöbult (i bet. 1 o. 2)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) (förr) om vält som kördes ovanpå snö för att pressa ihop denna till en farbar vägbana; jfr bult, sbst.1 5. LAHT 1922, s. 551.
-BUT. [sv. dial. snöbut] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mer l. mindre fast stycke snö, snöklump; jfr but 1. Lo-Johansson Soc. 54 (1958). —
(1) -BY. vindil medförande snö; äv.: (relativt) snabbt övergående snöfall, snöskur; jfr by, sbst.1 1, o. -il. Winden var westlig, blåsande styf bottenrefwad mersegels kultje, med tjock luft och täta snöbyar. DA 1808, nr 90, s. 1. Snöbyn drog in över ön och snart lyste gravkullarnas nordsidor ljusa uppe i ättehagen. Fridegård Offerrök 76 (1949).
Avledn.: snöbyig, adj. om väder o. d.: som kännetecknas av snöbyar. Upsala(A) 1916, nr 294 A, s. 3 (om väder). —
(1) -BÅGE. [jfr regnbåge] på himlen under den kalla årstiden uppträdande halofenomen i form av en snöskimrande (vit l. rosafärgad) båge (se båge, sbst.1 2), som under gynnsamma omständigheter bildas då ljus från solen bryter sig i små snökristaller som svävar i luften. JTBureus (1601) i 2Saml. 4: 17. ÖgCorr. 1966, nr 304, s. 12. —
-BÄDD.
1) bädd av snö att ligga l. vila på l. i (jfr bädd 1 a); äv. bildl. SPF 3: 551 (1820). Valerius 1: 34 (1831; bildl.).
2) om (horisontalt utbrett) mer l. mindre djupt snölager; jfr bädd 6. Nordenskiöld Vega 1: 182 (1880). —
-BÄLTE.
(2 h γ) -BÄR. [jfr t. schneebeere, pl., eng. snowberry] om (det snövita bäret hos) den ss. trädgårdsväxt odlade busken Symphoricarpus rivularis Suksd., snöbärsbuske; stundom äv. (koll. l. i pl.) om släktet Symphoricarpus Duhamel. HbTrädg. 5: 105 (1874; om släktet). Snöbär är en rätt vacker parkbuske. Langlet Husm. 751 (1884). Martinson Kap 54 (1933; i pl., om bär). Hylander PrydnV 69 (1948; om arten).
Ssgr: snöbärs-buske. busken Symphoricarpus rivularis Suksd.; äv. om släktet Symphoricarpus Duhamel (särsk. i uttr. vanlig snöbärsbuske, om S. rivularis). Lilja SkånFl. 150 (1870; om släktet). HbTrädg. 5: 105 (1874: Vanlig snöbärsbuske). Ymer 1910, s. 67 (om arten). Humlorna i den blommande snöbärsbusken kunde jag inte låta bli. TurÅ 1953, s. 233.
-DACKA, äv. -DACKE? [sv. dial. snödacka] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snödriva; jfr dacka, sbst.1 Gyllenius Diar. 286 (c. 1670). Därs. 356 (: Sniödackar, pl.). —
(1 (a), 2) -DAG. dag som kännetecknas av (mycket) snö(ande) l. av att (mycket) snö finns på l. täcker marken o.d.; särsk. meteor. i speciellare anv., om dag (i utvidgad anv. äv. dygn) då åtminstone någon del av nederbörden fallit ss. snö (äv. pregnantare, om dag osv. då snö (äv. regnblandad) fallit i sådan mängd att den i smält tillstånd uppgår till minst 0.1 mm). VetAH 1758, s. 125. SvRike I. 1: 338 (1899; pregnantare). Det var i januari, en våt snödag. Arsenius MannKläd. 262 (1902). Snödag .. (dvs.) dygn, då åtm. någon del av nederbörden fallit som snö. 2SvUppslB 26: 839 (1953). —
(1, 2) -DAGER. (i sht i vitter stil) dager (se d. o. 5 a, 6) som råder vid snöfall l. -väder l. som nedfallen snö ger upphov till. Knorring Förh. 3: 262 (1843; i fråga om nedfallen snö). —
-DAMASK. damask som spänns l. knäpps fast över byxben o. kängskaft samtidigt för att (vid gång i snö l. skidåkning) hindra snö från att tränga in i sko, snölås (se d. o. 1); jfr skid-damask. Östergren (cit. fr. 1937). Numera finns (vid den svenska armén) damasker (snödamasker) endast för uniform m/39. SAOBArkSakkSvar (1977). —
(1, 2) -DAMM. om (dammliknande) snöstoft (i luften l. på marken o.d.); jfr -sinder. Lind 1: 1371 (1749). —
(1) -DASK. [sv. dial. snödask] (i vissa trakter, vard.) om (tämligen) kortvarigt l. lindrigt snöfall l. (däri innehållen) mindre l. (tämligen) liten l. obetydlig mängd snö (i sht (jfr snö, sbst. 2 c) med särskild tanke på l. om snön ss. vid ett visst tillfälle nedfallen o. liggande på marken o.d.); jfr dask, sbst.1 3. En liten snödask hade kommit på natten, ungefär tre tum djup. Skogvakt. 1891, s. 228. —
-DIGER.
1) (numera i sht i vitter stil) till 1, om moln l. sky o. d.: rik på l. fylld av snö (äv.: som hotar med l. bådar snöfall l. -väder); äv. dels om luft l. himmel o. d.: fylld av (hotande) snömoln, uppfylld av snö l. snödis o. d., dels om vind o. d.: bemängd med tjock snö, som medför tätt snöfall; jfr diger 3 b o. -tjock. Ling Gylfe 72 (1812; om sky). Knorring Torp. 1: 47 (1843; om luft). Sparre Pikstav. 12 (1916; om moln). GHT 1944, julnr s. 3 (om vindar).
2) (numera i sht i vitter stil) till 1, 2, om tidsperiod (i sht vinter), i fråga om väderleksförh.: snörik (se d. o. 1). Nilsson Fauna 1: 223 (1847; om vintrar).
3) (numera bl. i vitter stil) till 2, om lokalitet: snörik (se d. o. 2). BotN 1846, s. 10 (om fjäll). —
(1) -DIS. av snö framkallat dis (se dis, sbst.2 1). Heidenstam Karol. 2: 224 (1898). Fogelström StadVärld. 108 (1968). —
-DJUP, adj. (i sht i vitter stil) som har l. är betäckt med djup snö. Sylvius Curtius 544 (1682; om bergshöjder). Östergren (1943). —
-DOFT.
1) (†) till 1, 2, = -stoft; särsk. dels (i individuell anv.) i uttr. betecknande att icke ett snökorn fallit l. finns på marken, dels oeg. l. bildl. (jfr snö, sbst. 2 h α, γ, 3 a, e), i uttr. betecknande dels (stänk av) (snö)vitt i ngns hår l. (snö)vita hår på ngns huvud, dels avkylande (i viss begränsad utsträckning) av ngns varma förhoppningar; jfr doft I 1, 4, 5. Jorden är väl nu frusen, men hafva vi ej ett snödoft. CFMennander (1768) i MoB 3: 86. Med den inträngande vinden pinar sig ett fint snödoft in genom fönsterspringorna. Törneros (SVS) 2: 122 (1827). Mina 50 år .. visa .. mig dock genom snödoftet på min hjessa att vintern stundar. Bremer Nina 147 (1835). Du ljufva kind, lik ett moln af snödoft, / Der solen spillde sin purpurflamma. Topelius Ljungbl. 142 (1838, 1860). Jag är så ovan att ega några förhoppningar, .. att ni (dvs. väninnorna) icke bör lägga något snödoft öfver dem. Carlén Köpm. 2: 9 (1860).
(1) -DREV. om (väder som kännetecknas av) drivande l. yrande av snö, snöyra; äv. konkret, om snö som driver l. yr, yrsnö; särsk. (meteor.) i inskränktare anv., dels om vindens uppvirvlande o. kringdrivande av liggande snö, dels konkret, om på sådant sätt uppvirvlande o. kringdrivande snö (äv. i uttr. lågt resp. högt snödrev, om snödrev som ss. högst uppnår resp. som överstiger manshöjd). WoJ (1891). TidKal. 1946, s. 12 (: Lågt snödrev). Därs. (: Högt snödrev). Snödrevet var inte så tätt som förut, men vägen hästarna följde var knappt skönjbar, det såg ut att ha snöat starkare ju längre bort de kom. Sandgren Furst. 100 (1962). TNCPubl. 43: 137 (1969; inskränktare o. abstr.). —
(1) -DRIFT. [jfr sv. dial. snödryfte, snödrivor; jfr äv. nor. dial. snjodrift, snödrev, drivande snö]
1) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i fackspr. l. vitter stil) om snös (transport från ett ställe till ett annat gm) drivande l. yrande; stundom äv. närmande sig l. övergående i konkret anv., om drivande l. yrande snö; snödrev; jfr drift 3 c o. -driva 1. (Det) är .. ganska sannolikt, att snö från trakter med öppet läge genom starka vindar förflyttas till andra trakter, der snödriften hämmas genom höjdsträckningar eller skogar. Fennia VII. 3: 50 (1892). En isig nordan ven kring knutarna .. och inne på .. gården piskade den vilda snödriften obarmhärtigt .. popplarnas ännu späda grönska. Siwertz JoDr. 5 (1928). Knappt en nattvandrare, knappt en bil, bara den stora snödriften genom gatornas klyftor. Dens. Låg. 214 (1932). IllSvOrdb. (1955; konkret).
2) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i vitter stil) i utvidgad anv. av 1: på marken o.d. vid snödrift (i bet. 1) bildad ansamling (hög l. vall o.d.) av drivsnö, snödriva (se d. o. 2); jfr drift 3 e β. Spegel Oliv. A 2 a (1675). —
(1) -DRIVA. [fsv. sniödriva, snödriva, sv. dial. snödriva, snöyra, snödriva]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (väder som kännetecknas av) drivande l. yrande av snö, snödrev, snöyra; jfr driva, sbst.1 1. Schultze Ordb. 1180 (c. 1755).
2) [delvis bet.-utveckling ur 1 (jfr -drift 2), delvis till snö, sbst. 2] på marken o.d. vid snödrev bildad ansamling (hög l. vall o.d.) av drivsnö; äv. i utvidgad anv., allmännare, dels (utan tanke på tillkomstsättet) om hög osv. av liggande snö, dels (i sht i sg. l. pl. best.) om (djup) snö l. (stor) snömassa l. snöfält o. d.; jfr driva, sbst.1 2 (a), samt -dacka, -fan, -fond, -skavel. Snödrivan framför fönstret bara växte och växte i ovädret. Schroderus Comenius d 11 b (1639). Högt uppe i Lappska fjällen vid snödrifvans brädd eller jemte is-skorpan, lyser Fjäll Ranunkeln. SvBot. nr 394 (1810). Arbeta sig igenom snödrifvorna. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ingen åkte släde (till julottan). Vi fick bara trava på och gå. Det var en lång .. ström av människor mellan vägkanternas vita snödrivor. Kjellgren Smar. 283 (1939). (Min far) var en mycket hård och sträng man. .. Steg vi inte upp ögonblickligen, när han väckte oss, hände det, att vi hamnade ute i snödrivan med bara skjortan på. Sågverksminn. 39 (1948).
Ssgr (till -driva 2): snödrivs-, äv. snödrive-fylld, p. adj. (i sht i vitter stil) fylld av snödrivor. Arsenius Västk. 5 (1905; om trottoarer o. vägar).
((1,) 2 (h γ)) -DROPPE.
1) [jfr t. schneetröpfchen, eng. snowdrop] om (den vårtidiga, stundom i snö uppträdande) liljeväxten Galanthus nivalis Lin. (som har hängande snövit blomma av droppform); om arten i sht förr äv. i pl.; äv. (i sg. l. pl.) om släktet Galanthus Lin.; äv. i utvidgad anv., om (individ av) annan art av nämnda släkte; särsk. dels i uttr. vanlig snödroppe (förr sannol. äv. gemena snödroppar), om G. nivalis, dels i uttr. turkisk snödroppe, om G. Elwesii Hook. fil.; äv. (i sht i vitter stil) oeg. l. bildl.; jfr -blomma 2, -klocka 1, -sippa. Ahlich Träg. 74 (1744: gemena snödråppar). Jörlin Blomsterg. 3 (1794; i pl., om G. nivalis). SvTrädgFT 1902, s. 59 (i sg. obest., om G. nivalis). Karlfeldt FlBell. 172 (1918; bildl., om mjölktänder). Och snödropparna började sticka upp ur drivorna. Östergren (1943). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 175 (1946: Vanlig snödroppe). Hylander PrydnV 46 (1948: turkisk snödroppe). 2SvUppslB 26: 839 (1953; i pl., om släktet).
2) (numera knappast br.), om liljeväxten Leucojum vernum Lin., snöklocka (se d. o. 2); anträffat bl. i pl., om (individer av) nämnda art (sannol. äv. i det numera obrukliga uttr. stora (trebladiga) snödroppar). Ahlich Träg. 74 (1744: stora snö-dråppar). Därs. 75 (: stora 3 bladige snö-dråppar). Östergren Ant. 24/4 1927.
-kaktus. bot. kaktusväxten Rhipsalis houlletiana Lem. (som har snödroppsliknande blommor). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 412 (1947).
-krusbär. (numera föga br.) (den i Nordamerika vilt växande o. i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) krusbärsbusken Ribes niveum Lindl. (som har snödroppsliknande blommor), vit taggrips. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 40.
-träd. [jfr eng. snowdrop tree] bot. (det i Nordamerika vilt växande o. i Sv. ss. prydnadsväxt odlade o. i buskform förekommande) trädet Halesia carolina Lin. (som har hängande vita snödroppsliknande blommor). Törje Växtfört. 1: 56 (1938).
((1,) 2) -DROTTNING. bot. (den i Himalayas nedre regioner vilt växande o. i Sv. ss. krukväxt odlade) växten Coelogyne cristata Lindl. Hylander PrydnV 40 (1948). —
-DRÄKT.
1) i sht mil. vit (överdrags)dräkt (bestående av blus o. byxor) använd l. avsedd att användas av soldat vid operationer på snöbetäckt mark (för att förhindra l. försvåra upptäckt); jfr -blus, -byxor, -kåpa 1, -skjorta 2, -ställ. Upsala(A) 1940, nr 26, s. 4.
2) (i vitter l. högre stil) till 2 h γ, om (snö)vit klädedräkt. PoetK 1814, 1: 116. Stagnelius (SVS) 3: 73 (1817). —
(1) -DUGG. [sv. dial. snödugg] (numera i sht i vissa trakter) om (väder(typ) som kännetecknas av) (fallande av) finfördelad l. regnblandad snö l. snöblandat regn; jfr -dusk. Möller (1790). —
(1) -DUGGA. [sv. dial. snödugga] (i sht i vissa trakter) opers.: falla snödugg. SvD(A) 1930, nr 106, s. 3. —
-DUK. (i vitter stil)
(1) -DUSK. (ngt vard.) om (väder(typ) som kännetecknas av) (fallande av) finfördelad l. regnblandad snö l. snöblandat regn (i förening med dimma); jfr dusk, sbst.1 I o. -dugg. Janson Ön 23 (1908). —
-DÄCK. specialkonstruerat (med breda nabbar l. dubbar o. d. försett) däck (se däck, sbst.2 1 c) som motorfordon (i sht bil) utrustas med för säkrare körning i snö (l. på is), vinterdäck. Motorför. 1955, nr 12, s. 9. —
(1) -ELD. [skenet ansågs i ä. tid förebåda snö] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om rött (eldsliknande) ljussken på himlen (betingat av antingen den nedgående solens belysande av avlägsna molnbildningar l. snökornens gnidande mot varandra i fallande torr snö). Altid, då .. Snö-eld synes, är moln på samma ställe, så at då molnen gå sin kos, försvinner ock detta eld-skenet. VetAH 1752, s. 154. Snö-eld .. syntes denna afton kl. 8. Kalm Resa 3: 39 (1761). De så kallade snöeldarna, samt skenet som står omkring nordiska Isbergen, hafva förmodeligen samma ursprung; ja hela Naturen är full med Electricitet. Wilcke PVetA 1778, s. 48. —
-FAGER. fagert snöbetäckt; äv. oeg. l. bildl. (jfr snö, sbst. 2 h γ, 3 c): fagert (snö)vit. Snöfagra träd kantade vägen. Snöfagra fjällvidder lyste emot oss i solen. Ling As. 679 (1833; bildl., om svanhuvud). —
-FALL.
1) [fsv. sniöfall] till 1, om (väder(typ) som kännetecknas av) fallande av snönederbörd; äv. konkret(are), dels om enskild manifestation (särsk. med tanke på tidsutsträckningen) av sådant fallande, dels om den fallande snön; ofta i förb. med adj. karakteriserande dels fallandet av nederbörden, dels själva nederbörden med hänsyn till beskaffenhet l. nedfallen o. på marken hopad mängd därav. Snöfallet fortgick hela natten, och på morgonen var alla vägar oframkomliga. IErici Colerus 1: 98 (c. 1645). De våta snöfall, som i Novembris slut inföllo, visa dock, at (osv.). VetAH 1782, s. 158. I början af dec. 1871 inträffade i Stockholm ett utomordentligt rikligt snöfall, kanske det ymnigaste, som egt rum i mannaminne. Nordenskiöld Vega 1: 314 (1880). Under tjocka, mist, snöfall eller häftigt regn skola fartyg, sysselsatte med drifgarns-, släpnots- eller bottenfiske .. minst en gång hvarje minut gifva signal. TSjöv. 1890, s. 177. Kom, så ta vi en promenad, Paula, sade han vänligt. Det är härligt ute i snöfallet, må du tro. Krusenstjerna Pahlen 7: 203 (1935). Det torde vara obestridligt att under vintern 1950/51 genom ovanligt starka och ymniga snöfall stora skador uppstått på jordbrukare tillhöriga byggnader och inventarier i vissa delar av landet. BtRiksdP 1951, 10: nr 35, s. 1. särsk. oeg. l. bildl., i fråga om fallande av partiklar o. d. som liknar l. jämförs med snöflingor (särsk. i uttr. snöfall av ngt). Domherrarne schasade hvarandra (i de rimfrostklädda träden) och drogo ner små snöfall. Strindberg Fjerd. 40 (1877). Så kom ett snöfall af sand så att ögonen bländades. Dens. NSvÖ 1: 17 (1906).
-FAN ~fa2n l. -FANA ~fa2na, r. l. f.; best. -an; pl. -or. (-fan c. 1900—1913. -fana c. 1900—1913. -fanor, pl. 1742—1896) [sv. dial. snöfan(a); jfr nor. dial. snyfan, tunt snötäcke; senare leden av sv. dial. fan(a), snödriva; jfr fvn. fǫnn, nor. dial. fonn (varav nor. fond; jfr fond, sbst.2, -fond), fan(n), fane, fana; sannol. till en utvidgning av den rot som äv. föreligger i fht. faso, fasa, tråd, frans, söm (t. faser), o. kyrkslav. pachatǐ, fläkta, ry. pakhnút, blåsa, pákhnut, dofta] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snödriva (se d. o. 2); äv. om överhängande (liksom ett tak över ngt bildande) snökant. Wintren bäddar de lågan Herda-Kojor i diupa Sniö-Fanor. Mörk Ad. 1: 45 (1742). Snöfan, snöfana .. (dvs.) som ett tak öfverhängande snökant. Ålund Ant. (c. 1900). Auerbach (1913). —
((1,) 2) -FASAN. (numera föga br.) om (den i västra Himalaya levande) rapphönsfågeln Tetraogallus himalayensis Gray, backhöna. 1Brehm 2: 380 (1875). Stuxberg (o. Floderus) 1: 551 (1900). —
(1, 2) -FATTIG. om tidsperiod o. d. (i sht vinter): varunder snöfall l. -väder i (mycket) ringa omfattning l. (nästan) icke alls förekommer l. (mycket) lite l. (nästan) ingen snö täcker marken; äv. om lokalitet o. d.: där snöfall l. -väder i (mycket) ringa omfattning l. (nästan) icke alls förekommer l. där det är (relativt l. mycket) lite l. ont om l. (nästan) ingen snö; jfr fattig 2. Berzelius Kemi 1: 216 (1808; om vintrar). Fennia VII. 3: 43 (1892; om trakter).
-FIGUR.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 2: figur som snökristall bildar; jfr -skapnad. VetAH 1761, s. 1.
((1,) 2 (h γ)) -FINK.
1) [jfr t. schneefink] zool. (den i Alperna, Pyrenéerna o. Apenninerna samt i Asiens bergstrakter ovan trädgränsen o. intill den eviga snön levande) vävarsparven Montifringilla nivalis Lin. (som har till övervägande delen vit fjäderdräkt o. lägger snövita ägg). 1Brehm 2: 13 (1875).
2) (†) snösparv (se d. o. 1). Broman Glys. 3: 272 (c. 1730). Snöfinken har ej somnat än. Hvad sång! / Den har ej näktergalens ton: men dock / Den går till hjertat från Naturens hjerta. Atterbom LÖ 1: 7 (1824).
-FJÄLL. fjäll (se fjäll, sbst.1) betäckt med (evig) snö; jfr -berg 1. Norrl. 10: 40 (i handl. fr. 1715). —
-FLAGA, förr äv. -FLAGE.
1) till 1, om stor (våt) snöflinga l. sammangyttring av sådana flingor, snöflock (se d. o. 1); jfr flaga, sbst.1 2. Spegel 109 (1712).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2, om flaga (se flaga, sbst.1 1) l. (mindre) sjok av fast sammanhängande (mer l. mindre hårt sammanklimpad) snö. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
-FLAK.
1) om platt utbredd (mer l. mindre vidsträckt) snöyta; jfr flak, sbst.1 1. Hedin Pol 2: 19 (1911). Söderberg PrFlygl. 2: 58 (1939).
2) om avgränsat flak (se flak, sbst.1 2, 5) l. sjok av fast sammanhängande (mer l. mindre skorpnad) snö. DN(B) 1957, nr 50, s. 1.
Ssg (till -flak 2): snöflaks-, äv. snöflak-lavin. (i sht i fackspr.) om lavin(typ) som kännetecknas av att ett l. flera snöflak lossnar o. börjar glida nedåt. TurÅ 1943, s. 342. —
-FLAKE l. -FLAKA. (†)
1) till 1, om (större utbredd) snöflinga; jfr flake 7 o. -flaga 1. Spegel 152 (1712). Ödmann ÅmVetA 1797, s. 15.
2) till 2: snöflak (se d. o. 1); jfr flake 1. Wikström ÅrsbVetA 1825, s. 493. Dens. Därs. 1827, s. 263.
3) till 2: snöflak (se d. o. 2; jfr flake 2); anträffat bl. i anv. där denna bet. icke kan skiljas från bet. 2. Endast på ett särskilt utskott (av fjället Guverte) vid norra sidan sågos några små snöflakar. VetAH 1811, s. 52; jfr 2. —
-FLANGA. (†)
2) till 2, om (från ett tak l. en höjd nedrasande) snöflak (se d. o. 2). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(1) -FLANK l. -FLANKA. [sv. dial. snöflanka] (†) stor o. tjock snöflinga; jfr flank, sbst.3 1. Lind 2: 223 (1749). —
-FLATA. [sv. dial. snöflata] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om platt utbredd (mer l. mindre vidsträckt) snöyta, snöflak (se d. o. 1). Högberg Vred. 1: 195 (1906). —
(1) -FLINGA. [fsv. snöflinga] om var o. en av de (tämligen) lösa dun- l. fjunliknande bildningar (utgörande gyttringar av (stjärnformiga) iskristaller, stundom äv. enskilda iskristaller) vari snö framträder; äv. oeg. l. bildl., särsk. (jfr snö, sbst. 3 c) om var o. en av de (vita) blommor l. blomdelar som fruktträd o. d. fäller till marken i blomningens slutskede. Voigt Alm. 1669, s. 7. Beckman Amer. 2: 166 (1883; bildl., i fråga om fallande äppelblom). Snöflingorna föll ganska tätt. Eriksson ÖmhHung. 131 (1948).
Ssgr: snöflinge-, äv. snöflings- l. snöfling-liknande, p. adj. Rendahl Brehm 21: 289 (1931; om ”nystan” av spindeltrådar).
(1) -FLISA. [sv. dial. snöflisa] (numera i sht i vissa trakter) om snöflinga; i sht (jfr snö, sbst. 2 (c)) med tanke på l. om nedfallen o. på marken liggande snöflinga, företrädesvis i (hyperboliska) uttr. betecknande obetydlig l. (nästan) ingen snönederbörd; jfr -skärva. Vi har inte fått en snöflisa hittills i vinter. Dähnert (1784). —
-FLOCK, i sht förr äv. -FLOCKA.
1) [jfr t. schneeflocke] (numera i sht i vitter stil l. i fackspr.) till 1: (stor) snöflinga l. anhopning av snöflingor; stundom äv. om stor (vitt utbredd) anhopning av snö- l. iskristaller i rymden (som från marken har utseende av ett tunt moln); jfr flock, sbst.1 1. Wallerius Tank. 114 (1776; i jämförelse). Cirri (fjädermoln) äro högst och hafva strimmiga eller fjäderlika former samt bestå sannolikt af snöflockar. Fock 1Fys. 661 (1861). (Sv.) snöflocka, (t.) grosze Schneeflocke. Auerbach (1913).
2) (numera i sht i vitter stil) till 2, om (mindre) anhopning av mjuk lössnö (särsk. om sådan anhopning som lossnar o. faller ned från ngt); jfr flock, sbst.1 1. Quennerstedt Resa 167 (1867; på glaciärs yta). Genom värmen (från bålet) lossnade .. små och stora snöflockar (från de närstående granarna). Hallström Händ. 222 (1927).
3) (numera bl. i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2 (jfr snö, sbst. 2 h γ, 3 b, d), om flock (se flock, sbst.1 2) av (ljushyllta o.) vit- l. ljusklädda personer. Braun Dikt. 1: 25 (1837; om vit- l. ljusklädda flickor på bal).
Ssg (till -flock 1; bot.): snöflocks- l. snöflock-buske. [jfr t. schneeflockenbaum] oeg. l. bildl. (jfr snö, sbst. 2 h γ, 3 c), om (den urspr. från Nordamerika stammande) olivväxten Chionanthus virginica Lin. (som har snöflingeliknande vita blomklasar); äv. i utvidgad anv., om (individ av) släktet Chionanthus Lin. (särsk. [jfr t. virginischer schneeflockenbaum] i uttr. virginsk snöflocksbuske, om Ch. virginica); jfr snö -liguster. Lilja SkånFl. 798 (1870; om släktet). Därs. (: Wirginsk Snöflockbuske). 2NF 26: 154 (1917; om Ch. virginica). —
-FLOD. (numera föga br.) av snösmältning förorsakat (ökat) vattenflöde; särsk. om vårflod i vattendrag. Hiärne 2Anl. 305 (1706). IngFF 1881, s. 7 (om vårflod). —
-FLORA. (i fackspr., särsk. bot.) om flora (i form av mikroorganismer) på snö. BotN 1883, s. 77 (i arktiska trakter). —
-FLÄCKIG. [jfr -fläck] som har snöfläckar; äv. oeg. l. bildl., särsk. (jfr snö, sbst. 2 h α, γ, 3 a, b): vitfläckig. TurForskn. 7: 244 (1919; om kullar). Lundkvist Spegel 42 (1953; bildl., om rådjur). —
(1) -FNYK. [sv. dial. snöfnyk] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) om (lätt) snöande l. snödrev. Lundkvist Vindingev. 110 (1956). —
(1) -FNÅK. [jfr sv. dial. snefnog] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -fnyk. Piscator AlmAnt. 7/3 1730. —
-FOGDE. (förr) av gårdsägare utefter viss vägsträcka (bildande ett ploglag) bland dem själva utsedd person som under vintern hade att organisera o. leda snöröjningsarbetet på vägsträckan, snöplogsfogde, plogfogde; jfr fogde 4 a o. -plognings-fogde. Hildebrand Hedn. 210 (1872). —
-FOND. [jfr nor. snefond, snefonn, liksom äv. nor. dial. snjofonn, sv. dial. (Härjed.) snöfonn, o. -fan] (†) hopad mängd l. massa av (firn)snö; särsk. om (sådan mängd osv. bildande) snödriva l. snöfält; jfr fond, sbst.2 (Hästarna) måste .. lemnas sedan vi (på fjället) passerat några snöfonder och hunnit öfver gränsen för björken. BotN 1839, s. 58. Man (dvs. resenärer i fjälltrakterna) förvillar sig lätt och förfryser i denna isöcken eller uppslukas af snöfonderne. Bremer Strid 187 (1840). Några ansenliga remnor finnas i snöfonden, men den egentliga jökeln är nästan fullkomligt sprickfri. TurÅ 1897, s. 208. —
-FORCERING. (tillf.) forcering av snö (vid skidåkning l. snöpulsning o. d.). Östergren (cit. fr. 1925). —
(1, 2) -FORM. särsk. till 1, om snökristall(er)s l. snöflingas (snöflingors) form (se d. o. I 1). 2NF 26: 149 (1917). —
-FRI.
1) till 1, 2, i fråga om väderleksförh. vid viss tid(punkt) l. på viss ort o.d.: då resp. där snö icke uppträder l. finns (i luften l. på marken o. d.), då resp. där snönederbörd icke förekommer, fri från snö(fall l. -väder). Fries BotUtfl. 2: 225 (1852; om vintrar).
2) till 2: som icke täcks l. höljs av snö, där snö icke (längre) täcker l. ligger, fri från snö. Cook 3Resa 513 (1787; om plats). FoFl. 1949, s. 2 (om sluttningar). —
(1, 2) -FRISK. (numera i sht i vitter stil) som gjorts frisk (se frisk, adj.2 3 d, 4) av snö (särsk. om luft); äv. dels (särsk. om barns tummel): som på ett uppfriskande l. friskt (se frisk, adj.2 6 c α) sätt försiggår i snö, dels i överförd l. oeg. anv., om dikt o. d.: som friskt l. frejdigt l. hurtigt skildrar (verksamhet i) snö l. (allmännare) är uppfriskande (som snö) l. frisk l. hurtig. Bremer NVerld. 1: 178 (1853; om luft). SvD(A) 1918, nr 4 B, s. 3 (om barns tummel). (Karlfeldts) snöfriska och väderbitna Gåsevisa. Fogelqvist Karlfeldt 314 (1940). —
-FRÄS. [jfr t. schneefräse] i sht tekn. motordrivet redskap som (vanl. med hjälp av en lutande skruv) sönderdelar snö o. ombesörjer inmatning av denna i snöslunga; äv. om mindre motordrivet snöröjningsredskap (avsett att framföras för hand) som på en gång sönderdelar, sammanför o. kastar ut snö; jfr fräs, sbst.2 Snöslungor och snöfräsar. SDS 1948, nr 2, s. 3. Barometern 1965, nr 292, s. 3 (om mindre redskap avsett att framföras för hand). TNCPubl. 43: 231 (1969; för inmatning i snöslunga). —
-FULL. (numera bl. mera tillf.)
1) till 1, om moln l. luft o. d.: full med snö, snöfylld (se d. o. 1). Schultze Ordb. 4652 (c. 1755; om moln). Schröder ÖrjKajl. 42 (1893; om luft).
2) till 1, 2, i fråga om väderleksförh. vid viss tid(punkt) l. på viss ort o. d.: då resp. där det är fullt l. rikligt med snö (i luften l. på marken o. d.), då l. där riklig snönederbörd förekommer; snöig. Linc. (1640). Nilsson Fauna 1: 224 (1847; om vintrar). Det lärer vara ovanligt kallt och snöfullt i Nizza denna tid (dvs. vid jultiden). Bremer Brev 4: 244 (1862).
3) till 2: full med snö, betäckt l. höljd med snö, snöfylld (se d. o. 3). Linc. (1640). 1Saml. 7—9: 25 (1775; om landsvägar). —
(1) -FYK. [sv. dial. snöfyk] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) snödrev; jfr -fåk. Wranér Hvard. 39 (1889). —
-FYLLD, p. adj.
2) (i sht i vitter stil) till 1 (a), 2, i fråga om väderleksförh. vid viss tid(punkt) l. på viss ort o. d.: då resp. där luften l. marken o. d. är fylld av snö, då resp. där riklig snönederbörd förekommer, snöig. Lagerlöf Brev 2: 340 (1937; om vinter). Hanström SådDjur 160 (1935; om veckor).
3) till 2: (igen)fylld med snö, betäckt l. höljd med snö. Fryxell Ber. 3: 20 (1828; om skogar). Möllersvärd VerklSkog 160 (1924; om djurspår i snö). SvGeogrÅb. 1953, s. 217 (om nisch). —
-FÅGEL.
3) [sv. dial. snöfågel] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till (1,) 2 (h γ): snösparv (se d. o. 1). IErici Colerus 1: 7 (c. 1645).
(1) -FÅK. (-fog 1940 osv. -fogg 1929. -fok 1893. -fåk 1937 osv.) [sv. dial. snöfåg; jfr d. snefog, fvn. sniáfok (nor. dial. snjofok)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) snödrev; jfr -fyk. Lundell (1893). Snöfog vållade trafikhinder. SDS 1952, nr 330, s. 3. Därs. 1979, nr 47, s. 20 (: snöfåken, sg. best.). —
-FÅNGARE.
1) till 1, om ngt som fångar upp (drivande) snö l. binder (drivande) snö vid sig. Dyhlén SkidlöpnFjäll. 21 (1919; om tyg i klädespersedel).
((1,) 2) -FÅR. zool. (det från nordöstra Sibirien stammande o. där stundom bland snö levande) tjockhornsfåret Ovis canadensis nivicola Eschr. Stuxberg (o. Floderus) 1: 537 (1900). —
-FÄLT. fält (se d. o. 1 e β) av snö; särsk. (i fackspr., särsk. geol.) pregnant (motsatt: firnfält), om sådant fält på högfjäll bestående av ständig snö av lucker dammliknande konsistens. PoetK 1812, 1: 74. Bergstrand Geol. 79 (1859; pregnant). —
-FÄRG. om snös vita färg, (snö)vit färg; särsk. (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. av snöfärg, i attributiv anv., efterställt sitt huvudord: som är (snö)vit till färgen, (snö)vit. Resi tält han näst derintill på duken af snöfärg / Känner med suckar igen. Adlerbeth Æn. 17 (1811). Sven .. / Dignad låg på drifvans bädd, / .. Snart i dödens snöfärg klädd. PoetK 1821, 1: 52. Inom högnordiska bygder gäller det (för djuren) att i synnerhet vintertiden så långt som möjligt öfverföra alla färger i rent hvitt, i snöfärg. Samzelius SkogJägarl. 136 (1894). —
-FÄSTNING. fäste l. skans o. d. av snö; nästan bl. om sådant fäste osv. som uppförs o. används av barn vid lekande av snöbollskrig; jfr -fäste, -skans o. snöbolls-fästning. BerASvLärM 1869, s. 52 (byggd av barn). —
(1) -FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om vind o. d.: som för med sig l. innehåller snö. GHT 1897, nr 267 A, s. 3. —
-FÖRDELNING. (i sht i fackspr.) om snös fördelning (med hänsyn till djupet) över ett område. Ymer 1949, s. 181. —
(1 (a), 2) -FÖRHÅLLANDE. (i sht i fackspr.) jfr förhållande 4; företrädesvis i pl. SkidlöpnIArmén 1917, s. 1. (i pl.). —
((1,) 2 (h γ)) -GALANT. [efter nylat. galanthus nivalis; senare leden (med anspelning på blommornas (mjölk)vita färg) av nylat. galanthus, av gr. γάλα, mjölk (jfr galalit), o. ἄνϑος, blomma (jfr antologi), med formell anslutning till galant, sbst. l. adj.] (numera föga br.) växten Galanthus nivalis Lin., snödroppe. Billberg EkonBot. 2 (1815). —
-GALLERI. (i sht i fackspr., särsk. järnv.) jfr galleri, sbst.1 1 b o. -tak, -tunnel 2. WoJ (1891). —
((1,) 2) -GENTIANA. [efter nylat. gentiana nivalis; växten går högt upp i högfjällsbältet] (numera bl. tillf.) bot. växten Gentiana nivalis Lin., fjällgentiana; jfr -söta. VetAH 1814, s. 92. TurÅ 1933, s. 295. —
((1,) 2 (h γ)) -GET. [jfr t. schneeziege] zool. (det i Nordamerikas bergs- o. fjälltrakter intill snöfält levande) gemsdjuret Oreamnus americanus Blainv. (vars kropp bär (snö)vit fäll). NF (1890). —
-GLANS. glans hos l. från (sol- l. månbelyst) snö; äv. (i vitter stil) till 2 h γ, om (snö)vit färgglans l. glänsande (snö)vit färg; särsk. (numera föga br.) i uttr. av snöglans, som har (snö)vit färgglans l. glänsande (snö)vit färg; jfr -glimmer, -glitter. (Ön) Paros af snöglans lysande hällar (dvs. marmorhällar). Adlerbeth Æn. 58 (1804). (Egyptiernas ögon) äro .. långa, icke widt öppna .., såsom alla de folkslags ögon, hwilkas syn angripes af solhetta eller snöglans. SP 1809, nr 4, s. 2. Då hans hvita Bijou bland lederna lopp, / I sin snöglans purprad med blod. Runeberg 2: 81 (1848). En natt af månljus och snöglans. Topelius Fält. 1: 128 (1853). —
-GLASÖGON~020, pl. (i sht i fackspr.) med mörka glas o. vanl. sidoskydd (med ventilationshål) försedda glasögon som skyddar mot snöblindhet; jfr -brillor. UpsLäkF 1868—69, s. 427. —
-GLIMMER. (numera bl. tillf.) jfr -glans o. glimmer, sbst.1 Linné Skr. 5: 149 (1732; från snöfält på fjäll). —
-GLITTRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande. Krusenstjerna Fatt. 1: 373 (1935; om snötäckt trottoar). —
(1) -GLOPP.
1) om (intensivt) snöfall (se d. o. 1) l. snöande (numera företrädesvis om (intensivt) snöfall osv. med nederbörd i form av (stora) snabbt smältande snöflingor l. regnblandad snö l. snöblandat regn); stundom äv. med särskild tanke på l. enbart om (den fallande) nederbörden (förr äv. liktydigt med: snöflinga l. anhopning av snöflingor, snöflock); jfr glopp, sbst.2 KyrkohÅ 1906, s. 193 (1609). (T.) Es schneiet grosse Flocken. .. (sv.) det faller stora snöglopp. Möller 1: 745 (1782). Snart började täta snöglopp falla. SvD(L) 1903, nr 331, s. 6. Snögloppet som lagt sig mot fönstren gjorde glasen vita. Krusenstjerna Fatt. 2: 265 (1936). Vid tillfället rådde en sydvästlig vind med snöglopp. FoFl. 1952, s. 141. Snögloppet blåste dem i ansiktet. Fogelström StadVärld. 108 (1968).
2) [eg. specialanv. av 1; möjl. (åtminstone delvis) uppkommen under påverkan av is-bark 2, is-slagg 1] (†) om (fallande av) regnblandad snö l. (underkylt) kallt (snö- l. isblandat) regn (som vid nedfallandet ger upphov till ”snöbark” (se d. o. 1). Nordforss 2397 (1805). Schulthess (1885). 3) (†) i utvidgad anv. av 1 (jfr snö, sbst. 2), om anhopning (på marken l. i vatten) av våt snö (äv. närmande sig l. övergående i bet.: snö- l. issörja); jfr -gloppa, sbst. Block MotalaStr. Dedik. 8 (1708). Därs. 55. —
(1) -GLOPPA, r. l. f.; pl. -or. [jfr sv. dial. snögloppa, väder som kännetecknas av snöslask; senare leden avledn. av (stammen i) gloppa] (†) = -glopp 3. Hiärne 2Anl. 31 (1702). —
1) vara l. råda snöglopp (se d. o. 1), (intensivt) snöa (i sht med (stora o.) snabbt smältande snöflingor), falla blöt snö l. regnblandad snö l. snöblandat regn; jfr gloppa 2. Holm NSv. 64 (1702). Det regnar, snögloppar och haglar. NNisse 1892, nr 21, s. 1.
(1) -GLOPPIG. [delvis till -glopp] om väder: som kännetecknas av snöglopp (se d. o. 1); äv. om tidsperiod: varunder snöglopp (i nyss anförd bet.) råder; jfr gloppig. Gellerstedt Hult 137 (1906; om kväll). IllSvOrdb. (1955; om väder). —
(1) -GLUSK. [sv. dial. snöglusk; senare leden möjl. kontaminationsform (mellan glopp, sbst.2 (i sv. dial. äv. med -u-form) o. slask, sbst.2)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snöslask (se d. o. 1). VexjöBl. 1835, nr 50, s. 2. —
-GLÄNSANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) glänsande av (vit) snö (särsk. om fjälltopp o. d.); äv. till 2 h γ: (snö)vitglänsande l. glänsande (snö)vit (äv. i överförd anv., om person: klädd i glänsande (snö)vitt l. iförd (snö)vitglänsande l. glänsande (snö)vita kläder); äv. bildl. (särsk. i fråga om att vara absolut ren l. obefläckad). Adlerbeth Æn. 306 (1804; om tänder). Atterbom SDikt. 2: 44 (1811, 1838; om svan). När den heliges själ .. / .. går till Nya Jerusalems bygder / Möta i portarne der snöglänsande Jungfrur, som tvagit / Kläderna hvite i Lammets blod. Stagnelius (SVS) 3: 102 (1817). Ingen annan svensk stil äger denna ofelbara skulpturala, snöglänsande skönhet (som utmärker V. Rydbergs romaner o. dikter med motiv från antiken). Vetterlind Skissbl. 125 (1914). Krusenstjerna Fatt. 3: 502 (1937; om bergstoppar). —
-GNIDA. vid förfrysning: gnida (kroppsdel) med snö (för att därigm få blodcirkulationen igång); nästan bl. (mera tillf.) ss. vbalsbst. -ning. Didring Malm 1: 22 (1914: snögnidningen, sg. best.). TurKal. 1927, s. 106 (med avs. på fötter). —
-GNISTRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande; särsk. till 2 h γ (särsk. om blomma). Öberg Storstr. 107 (1910; om blomklockor). —
(1, 2) -GNUTTA. (vard.) gnutta snö (i luften l. på marken o. d.); företrädesvis (jfr snö, sbst. 2 c) i uttr. betecknande obetydlig l. (nästan) ingen snönederböd; jfr -smula. Det har inte kommit en snögnutta på hela veckan. Det finns inte en snögnutta kvar bara man kommer några mil från Lake Placid. SDS 1980, nr 38, s. 31. —
-GROTTA. grotta (se grotta, sbst.2 1) i snö (använd ss. snöbivack l. av barn vid lek). UNT 1936, nr 60, s. 9 (använd ss. snöbivack). —
-GRÄNS. [jfr t. schneegrenze] (i sht i fackspr.) gräns (på höga berg l. inom polarområden) intill vilken under vintern fallen snö smälter bort under sommaren (äv. i uttr. klimatisk, stundom äv. ständig l. evig snögräns); äv. om den tillfälliga linje i landskapet där under vintern fallen snö vid ett visst (under vår l. sommar infallande) datum övergår i barmark; stundom äv. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr -linje. Möller (1790). Hisinger Ant. 3: 58 (1823; den ständiga Snögränsen). Högst upp vidtager den eviga snögränsen, eller en linia, ofvanför hvilken snön aldrig upptinar. Palmblad LbGeogr. 72 (1835). Är det möjligt, att ni (dvs. den sjuttioårige Björnson) .. redan hunnit till livets snögräns? Heidenstam Dag. 32 (1902, 1909). Snögränsen når på Alpernas södra sida en höjd av 3,100 m., på den norra 2,600 m. Rönnholm EkonGeogr. 165 (1907). 2SvUppslB 26: 840 (1953: klimatisk snögräns). (Beträffande den meteorologiska kartan för den 15 maj:) Snögränsen har snabbt dragit norrut. Praktiskt taget hela Svealand och sydöstra Norrland är nu snöfritt. Pershagen SnötSv. 11 (1969). —
((1,) 2) -GRÄS. bot. (det på högfjäll vid rinnande snövatten växande) gräset Phippsia algida (Sol.) R. Br.; jfr -täppa. Krok o. Almquist Fl. 1: 220 (1901). —
-GUBBE. om snöfigur i form av en gubbe l. (allmännare) en (mans)person (stundom äv. om snöbeklädd bergsformation som liknar en sådan figur); äv. om person (man) som har (mycket) snö på kläder o. huvudbonad. Wikforss 2: 532 (1804). Törneros Bref 1: 86 (1825; om snöig mansperson). Lundegård Tit. 108 (1892; i pl., om snöhöljda bergsformationer). (Den lilla flickan) deltog, när vintern .. kom, ivrigt i byggandet av en snögubbe med ögon av kol och en morot till näsa. Siwertz Pagoden 231 (1954). —
((1,) 2 (h γ)) -GÅS. [jfr t. schneegans (i bet. 1 o. 2), eng. snow-goose (i bet. 2); benämningen sannol. i anledning av häckningsplatsernas belägenhet långt norrut; i bet. 2 har dock den (snö)vita färgen i fjäderdräkten sannol. bidragit till namngivningen]
1) (†) om vildgåsen Anser anser Lin., grågås; äv. om vildgåsen Anser fabalis Lath., sädgås. Schultze Ordb. 1462 (c. 1755; om grågås). Palmblad HbGeogr. 1: 46 (1826; om sädgås). AB 1831, nr 291, s. 4 (sannol. om sädgås).
2) zool. om (den väsentligen i Nordamerika o. på Grönland förekommande) vildgåsen Chen cærulescens Lin.; äv. i speciellare anv., om (individ av) vardera av de båda raser varmed denna art är företrädd, dels (äv. i uttr. mindre snögås) om (individ av) den i två färgformer (dels vit med svarta vingpennor, dels blågrå med vitt huvud o. vit hals) föreliggande nominatrasen (dvs. ras betecknad med artnamnet) Chen cærulescens cærulescens Lin.), dels (äv. i uttr. större snögås) om (individ av) rasen Chen cærulescens atlantica Kennard (vars medlemmar liknar den nyssnämnda vita formen). KonvLex. 2: 287 (1859). (Stuxberg o.) Floderus 3: 301 (1904; om (individ av) nominatrasen). DjurVärld 8: 398 (1960: mindre snögåsen). Därs. (: större snögåsen). —
((1,) 2 (h γ)) -GÄCK. [jfr t. schneegäcke] (numera bl. tillf.) snödroppe (se d. o. 1). Santesson Sv. 151 (1887). —
(1) -HAGEL. i sht meteor. koll., om snö i form av små, vita o. ogenomskinliga (ofta med hagel (se hagel, sbst.2 1; jfr äv. 1 slutet) förväxlade) runda korn överklädda med ett hårt isskal men icke så sällan mjuka l. ihåliga inuti (stundom äv. i individuell anv., om enskilt sådant korn); äv. (jfr snö, sbst. 2 (c)) om sådana korn nedfallna o. liggande (hopade) på marken o. d.; trindsnö. Vägen täcktes av snöhagel. Några snöhagel låg kvar på yttertrappan. Hemberg ObanStig. 222 (1896). Snöhagel .. uppstår genom att genast frysande dimdroppar (dimfrost) häfta fast vid fallande snökristaller. TurÅ 1943, s. 337. Snöhagel .. faller speciellt om förvåren från inlandets eftermiddagsbymoln, ofta vid ”aprilväder”. BonnierLex. 13: 64 (1966). Officiellt tycks man nu föredra snöhagel före trindsnö som term. SAOBArkSakkSvar (1977). —
(2 h γ) -HAND. (i vitter stil, numera föga br.) jfr -arm; förr äv. metonymiskt, om kvinnlig person; jfr snö, sbst. 3 b. Ling As. 307 (1833; hos gudinnan Frigg). Arfwidsson Oisian 2: 12 (1846; metonymiskt, om flicka). —
((1,) 2 (h γ)) -HARE. om (art av) hare som vintertid l. året runt lever bland snö o. då bär (snö)vit skyddsdräkt; numera bl. (zool.) om Lepus arcticus Ross, polarhare (förr särsk. dels om Lepus timidus borealis Nilss., fjällhare, dels om Lepus timidus varronis Mill., alphare). Stuxberg (o. Floderus) 1: 250 (1900; om fjällhare). 3NF 1: 637 (1923; om alphare). 2SvUppslB 22: 1252 (1952; om polarhare). —
-HEL. [sv. dial. snöhel] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) som helt igenom l. överallt är snöbetäckt l. -höljd. Man var renrakad .. (på foder), medan det ännu var snöhelt över all jord. Högberg Baggböl. 2: 4 (1911). TurÅ 1929, s. 120 (om fjäll). —
-HUVA.
1) till 1(a) (, 2): huva (se huva, sbst.1 1) l. kapuschong använd l. avsedd att användas (till skydd mot snö) vid snöväder. Östergren (cit. fr. 1937).
2) (i sht i vitter stil) till 2, = -hätta; jfr huva, sbst.1 2. Munsterhjelm Gård. 214 (1927; på träd o. buskar). —
-HUVAD, p. adj. [jfr -huva] (i sht i vitter stil) som har snöhuva (se d. o. 2). Hedlund Schweiz 63 (1866; i pl., om alper). —
-HYDDA. hydda av snö (särsk. om sådan hydda utgörande eskimåisk bostad l. snöbivack). Chydenius ExpSpetsb. 154 (1865; utgörande snöbivack). Numelin PolGeogr. 29 (1927; utgörande eskimåisk bostad). Ringertz Curie Mor 85 (1937; byggd under lek). —
-HYVLING. (i sht i fackspr.) (med hjälp av väghyvel utförd) borthyvling av snö (från gata l. väg o. d.). AB 1897, nr 38, s. 2. —
-HÅL.
1) (numera bl. tillf.) till 1 (, 2): hål (i tak o. d.) varigenom snö inkommer. BtÅboH I. 1: 62 (c. 1600: snöö hålar, pl.) [med avs. på pl. -ar se Ahlbäck SvFinl. 25 (1956)]
2) (ngt vard.) till 1 (a), 2, om lokalitet (jfr hål, sbst. 2 b) där snö(fall l. -väder) är rikligt l. ofta förekommande. IdrBl. 1935, nr 148, s. 2 (om trakt).
3) till 2: hål(ighet) l. grop i snö, hål genom snö. Antarctic 2: 306 (1904; genom snö). Wassing GropSkog. 105 (1965). —
(2 h γ) -HÅR. (i vitter stil) om (snö)vitt i ngns hår l. ngns (snö)vita hår; jfr snö, sbst. 3 a. Franzén Skald. 2: 151 (1828). —
-HÅRIG. [jfr -hår] (i vitter stil) som har snö i håret l. håren; äv. till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 a): som har (snö)vitt i håret l. (snö)vita l. (snö)vitt hår; jfr -lockig. SvMag. 1766, s. 330 (substantiverat). —
-HÄTTA. (i sht i vitter stil) hätta (se d. o. 2) av snö (på ngt); i sht om sådan hätta av evig snö på fjäll o. d.; jfr -huva 2. BotN 1902, s. 260 (på Kebnekaise). Rickson GVänn. 165 (1930; på enar). —
-HÖG. (i sht gm skottning l. avstjälpning l. nedfall från tak o. d. tillkommen) hög av snö. PH 3: 1825 (1741). —
-HÖLJD, p. adj. (i sht i vitter stil) om ngt sakligt konkret: höljd av snö, snöbetäckt; stundom äv. (i vitter stil) dels i överförd anv., om tidsperiod: varunder mark o. d. är snöhöljd, dels oeg. l. bildl., särsk. om äldre tidsskede: höljd i glömska l. ovetenhet; jfr -klädd. JGHallman Vitt. 222 (c. 1740; om land). Palmblad SophSorg. 104 (1812, 1839; i överförd anv., om vinter). Malmberg Värd. 95 (1937; bildl., om tidsskeden). Collinder Kalev. 109 (1948; om fjäll). —
((1,) 2 (h γ)) -HÖNA. [jfr t. schneehuhn] (†) fjällripa; anträffat bl. om maträtt av fågeln; jfr -höns o. -ripa, sbst.1 Adlerbeth HorSat. 47 (1814). —
((1,) 2 (h γ)) -HÖNS. (†) fjällripa; jfr -höna o. -ripa, sbst.1 SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 81. Orrelius 361 (1797). —
(1) -IL. [sv. dial. snöil] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) om vindil l. stormby som för snö med sig, (häftig) snöby; äv. om (häftig) snöskur (av relativt kort varaktighet) l. (häftigt) snöoväder; jfr -by. Och gaf dhen högste Gudhen i det samma att våra gick på att attaquera (vid Narva) en stark och tjock snöil som låg våre på ryggen. HSH 19: 403 (1700). Åren 1769, 1770 och 1771 äro märkwärdige af den ganska myckna snöen, som då föll om wintrarne, och de grymma snö-il af blåst, som då rasade. Crælius TunaL 108 (1774). Nu knakar porten i nararne / En snö-il slår den i kläm. Strindberg Fagerv. 93 (1902). —
-IS.
1) (i fackspr.) till 1, 2, om (is (se is, sbst.1 1) i form av) snö (snökristall(er) l. -flinga (-flingor) o. d.); äv. till 2, om is (l. isliknande massa) uppkommen gm ombildning av gammal lagrad (o. för tryck utsatt) snö (dels om glaciäris, dels om firn). Rebau NatH 3: 77 (1879). Snöisen benämnes, alltefter sin olika petrografiska beskaffenhet, snö, firn och glaciäris. 2NF 12: 884 (1909).
2) till (1,) 2, om ogenomskinlig snö- l. isartad massa betäckande ngt, ”snöbark” (se d. o. 1), isbark. Munsterhjelm NIsh. 16 (1911; betäckande fartygsrigg).
3) till 2, om is (se is, sbst.1 3) uppkommen gm hopfrysning av snö blandad med vatten (snö- l. issörja); särsk. om (gråvit, mer l. mindre porös o. förrädisk) is på sjö o. d., som bildas i samband med frost i omedelbar anslutning till snöfall l. tö på liggande snö. SD(L) 1895, nr 49, s. 4 (på havsfjärd).
-JÄTTE. (i sht i vitter stil) bildl., om (jättelikt) snöberg (se d. o. 1). Gosselman Sjöm. 2: 61 (1839; om Chimborazo). —
(1, 2) -KALL. (i sht i vitter stil) kall ss. snö; kall till följd av snö l. som snö gör kall (jfr -kyla). Adlerbeth HorOd. 123 (1817; om bergshöjd). Bremer FamH 2: 104 (1831; om luft). SvD(B) 1958, nr 16, s. 5 (om natt). —
-KALOTT. (i sht i vitter stil) jfr -hätta o. kalott 2. Boberg BortStig. 147 (1927; på fjäll). Hemmer Morgongåv. 22 (1934; på mössa). —
-KAM. kam (se kam, sbst.2 4) av l. betäckt med snö; i sht om bergs- l. fjällkam betäckt med (evig) snö. BiblJäg. 4: 289 (1897; av snö, i hjortdjurs spårstämpel); jfr kam, sbst.2 4 b ε. TurÅ 1948, s. 356 (på Kebnekaise). —
(1 (, 2)) -KANON. [jfr regn-kanon] apparat (påminnande om en kanon) som (vid tillräckligt låg lufttemperatur) producerar artificiell snö gm att (med tryckluft från en kompressor) sönderdela vatten i mycket små partiklar o. slunga ut dessa genom en slang, varvid partiklarna på sin färd mot marken fryser till snöflingeliknande iskristaller. SvD(A) 1965, nr 343, s. 17. —
-KANT.
1) om (kant på) snövall l. snödriva o. d. som mer l. mindre skarpt kontrasterar mot sin omgivning; särsk. om (kant på) vardera av de båda längs väg löpande snövallar som bildats i samband med vägens plogning l. skottning; jfr kant 3. Lagerlöf Jerus. 1: 92 (1901). PåSkid. 1928, s. 152 (längs väg).
2) om yttre l. yttersta kant av snöfläck l. snöfält o. dyl. l. gränslinje (mot icke snöbetäckt område o. d.) som sådan kant bildar; jfr kant 4. Boheman ÅrsbVetA 1847—48, s. 78. —
-KAPPA. (i vitter stil) om snö som (ss. en kappa l. hätta) betäcker l. höljer ngt; jfr kappa, sbst.1 1 a, b, 2, o. -hätta. Hallström NNov. 46 (1912; på detalj på byggnad). —
-KARM. [sv. dial. snökarm] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) snökant (se d. o. 1) längs väg. Carlsson Oxnäset 251 (1947). —
((1,) 2) -KARTA. i sht meteor. karta (se karta, sbst.2 V) åskådliggörande snöförhållanden; särsk. till 2, om karta visande utbredning av snötäcke (o. snödjup). Fennia VII. 3: 41 (1892; åskådliggörande snödjup). —
(1) -KAST. (†) om kastvind l. storm(by) som för snö med sig, (häftig) snöby l. snöstorm. VDAkt. 1749, nr 53. —
-KEDJA. anordning bestående av tvenne längsgående stålkedjor o. ett antal mellan dessa fästade korta tvärkedjor av stål l. tvärförband av vävförstärkt gummi, som vid körning på snötäckta vägar anbringas på hjul på bil l. motorcykel för att öka väggreppet o. därmed förhindra slirning; jfr -kätting. Nerén HbAut. 1: 164 (1911; på bilhjul). DN 1915, nr 306 A, s. 13 (på motorcykelhjul). Agvald Körtekn. 93 (1957; om ä. förh.). —
(2 h γ) -KIND. (i vitter stil, numera föga br.) jfr -barm o. kind, sbst.2 1; jfr snö, sbst. 3 b. Stagnelius (SVS) 2: 173 (c. 1820). —
-KLACK. klackformig klump av hoptrampad snö som (vid töväder) bildas under (sko på) fot; jfr klack, sbst.2 2. WoH (1904). Engström Agn. 79 (1925). —
-KLAMP. [sv. dial. snöklamp] (i sht i vissa trakter) snöklump; särsk.: klump av hoptrampad snö som (vid töväder) bildas under sko l. under fot på djur; jfr klamp, sbst.1 o. -klampning. Nilsson HistFärs 161 (1940). Snöklampar, som fastnat i hovarna, på klackarna. Östergren (1943). —
-KLAMPNING. [jfr -klamp] (i sht i vissa trakter) om bildande av snöklamp(ar) under sko l. under fot på djur (i sht om sådant bildande under hov på häst); jfr klampa, v. 2. GHT 1897, nr 285 B, s. 2 (under hovarna på häst). —
-KLATT. (i vissa trakter) snöklump l. snöklimp l. snöplätt. Bergman Skepp. 128 (1915). Sista april då de violbruna björkarna spricker och de sista snöklattarna smälter. Fatab. 1941, s. 75. —
((1,) 2 (h γ)) -KLOCKA. [jfr t. schneeglöckchen (i bet. 1, 2, 4)]
1) (numera bl. tillf.) liljeväxten Galanthus nivalis Lin., snödroppe (se d. o. 1); om arten i sht förr äv. i pl. Scheutz NatH 312 (1843). Högberg Fl. 2: 84 (1843; i pl., om arten).
2) om (den vårtidiga) liljeväxten Leucojum vernum Lin. (som har snövita kronblad); om arten i sht förr äv. i pl.; äv. (i sg. l. pl.) om släktet Leucojum Lin.; äv. i utvidgad anv., om (individ av) annan art av nämnda släkte; särsk. dels i uttr. vanlig (äv. tidig) snöklocka, om L. vernum, dels (numera bl. tillf.) i uttr. sen snöklocka, om L. æstivum Lin., sommarsnöklocka; stundom äv. bildl.; jfr -droppe 2. Fries BotUtfl. 3: 227 (1864). Rebau NatH 2: 74 (1879; i pl., om släktet). Lönnberg Kåre 122 (1887; bildl., om kvinna). PrisförtAlnarpTrädg. 1902, s. 84 (: Sen snöklocka). Därs. (: Tidig snöklocka). Östergren Ant. 24/4 1927 (i pl., om arten L. vernum). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 252 (1947: Vanlig snöklocka). Hylander PrydnV 52 (1948; om släktet).
3) [växtens vita blommor liknar den vanliga snöklockans (se 2)] om prydnadsbusken Halesia carolina Lin. (som stammar från Nordamerika o. där uppträder ss. träd); i ssgrna -klocke-buske, -klocke-träd.
4) i sg. best., ss. benämning l. namn på tidig (i Sv. förr odlad) potatissort vars knölar har vitt skal o. kött. LAHT 1906, s. 125.
Ssgr: snöklocke- l. -klocks- l. -klock-buske. (numera bl. tillf.) till -klocka 3: prydnadsbusken Halesia carolina Lin., snödroppsträd. Fries SystBot. 62 (1891).
-träd. (numera bl. tillf.) till -klocka 3: trädet Halesia carolina Lin., snödroppsträd. HantvB I. 3. 1: 63 (1935). —
((1,) 2) -KLOK. (†) som icke är mer klok än snö är varaktig (jfr snö, sbst. 2 j); anträffat bl. substantiverat. Dalin Arg. 2: nr 12, s. 8 (1734). —
(1, 2) -KLUMP. klump (av icke kristalliniskt utseende) av mer l. mindre fast sammangyttrad l. hoppressad snö. Broman Glys. 3: 21 (c. 1730). Bremer Strid 228 (1840). —
-KLUNGA. (i vitter stil) om sammanhängande o. avgränsad anhopning av snö ngnstädes, snöflock (se d. o. 2), snöklump; jfr klunga, sbst. 2. På granarnas grenar lågo snöklungor likt oformliga hvita djur som krupit upp där i ly för kölden. Ottelin BSorl. 19 (1904). —
-KLÄDD, p. adj. (i sht i vitter stil) klädd i snöskrud l. snöhöljd l. snöbetäckt; stundom äv. (i vitter stil) i överförd anv., om tidsperiod: varunder mark o. d. är snöbetäckt; jfr kläda 4 e α. Cook 3Resa 499 (1787; om berg). Weste FörslSAOB (c. 1817; om vinter). (G. III) vid Mälarstranden reste tempel / Åt sånggudinnorna i snöklädd Nord. Sätherberg Dikt. 1: 47 (1843, 1862). IllSvOrdb. (1955; om skog). —
-KNIV. (i sht i fackspr., särsk. sport.) för utskärande av snöblock till byggande av snöbivack använt knivliknande redskap med trähandtag o. (vanl. 60—70 cm) långt, brett (icke eggförsett) blad. SvUppslB 31: 772 (1937). —
-KONUNG.
1) [jfr t. wintergoldhähnchen, om (stannfågeln o. vinterstrykaren) R. regulus; jfr äv. t. schneekönig, gärdsmyg (varmed kungsfågeln i ä. tid ofta förväxlades)] (†) till (1,) 2, om fågeln Regulus regulus Lin., kungsfågel; jfr -fågel 2. IErici Colerus 1: 352 (c. 1645).
2) [möjl. (åtminstone delvis) utgående från l. anslutande till 3] (i vitter stil) till (1,) 2, om konung som råder över (ett rike med) snö o. is; äv. bildl.; jfr 3. Der (dvs. vid Lindau) såg jag första gången / De slott i rökblå fjerran, / Der alpens snökung tronar. Sätherberg Dikt. 1: 211 (1854, 1862).
3) [sannol. efter t. schneekönig, snögubbe] till 2, om snögubbe (föreställande en konung); nästan bl. använt (i ordlekande syfte o. företrädesvis nedsättande) med anspelning på l. (utvidgat) om nordisk (svensk) konung; numera bl. (i vitter stil l. historisk framställning) om den svenske konungen G. II A. (i sht i uttr. snökonungen från norden) som år 1630 med svenska trupper ingrep i trettioåriga kriget i Tyskl.; utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i 2. Österrikiska hofwet .. betraktade med förakt de jemnförelsevis ringtaliga Svenska tropparna och deras Snökonung, så kallade man Gustaf Adolf. .. Gå till Preuszen, skref .. (Wallenstein till Arnheim), och jaga bort snökonungen. Fryxell Ber. 6: 104 (1833). Ack vore jag (dvs. Rikard II) en snökung, gjord på spe, / Och stode så för solen Bolingbroke / Och finge smälta bort i wattendroppar! Hagberg Shaksp. 3: 88 (1848; eng. orig.: a mockery king of snow). Konungen af Polen .., som .. en dag skall bryta alla sina fienders värjor som denna hästsko, tjugu snökonungar till trots. Topelius Fält. 3: 102 (1858); jfr 2. Snökonungen från norden (som skall smälta för söderns sol). Holm BevO (1960). —
(1, 2) -KORN. korn (se d. o. 6) av snö (i luften l. på marken o. d.); särsk. om hård snökristall l. torr o. fast snöflinga (stundom äv. allmännare, liktydigt med: snöflinga); ofta (jfr snö, sbst. 2 c) i (hyperboliska) uttr. betecknande obetydlig l. (nästan) ingen snönederbörd. Det har bara kommit några snökorn i natt. Mörk Ad. 2: 156 (1744). Hvarenda qvist, hur fin .., hur glittrande af tusen små snö- och iskorn! Almqvist AMay 77 (1838). Firnsnö .. utgöres af hårda snökorn. Bergstrand Geol. 79 (1859). Nu hafva vi icke ett snökorn och blott en 3 à 4° kallt. Strindberg Brev 1: 8 (1861). Omkring ettusen olika slag af snökorn hafva redan blifvit observerade. Hildebrandsson Buchan 143 (1874). Där ute brusar nordanvinden och drifver smattrande skarpa snökorn mot fönstret. Ahrenberg Landsm. 217 bis (1897). Djurgårdsbrunnsviken låg utan ett snökorn och med den finaste glanskis. Siwertz Förtr. 11 (1945). Lätta snökorn virvlade i luften. Gustaf-Janson KungVank. 227 (1963).
Avledn.: snökornig, adj. (i sht i vitter stil, mera tillf.) som innehåller snökorn l. varibland snökorn förekommer; äv. (om lokalitet): där det faller l. luften är fylld av (mycket) snökorn. Carlsson Oxnäset 338 (1947; om grus). Lo-Johansson Förf. 82 (1957: det snökorniga Sörmland). —
-KORT. av arbetsförmedling i Sthm till person deltagande i kommunal snöröjning förr utdelat kort varpå utförda arbetsprestationer noterades o. på grundval av vilket lön utbetalades. SvD(A) 1933, nr 17, s. 12. DN 1967, nr 350, s. 6. —
(1) -KOVA. [sv. dial. snökova] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snöflinga. Wallenberg (SVS) 1: 165 (1771). —
-KRAV, n. [senare leden är identisk med sv. dial. krav, n., issörja (se kravis)] (†) snösörja. Dahlstierna (SVS) 121 (1698). —
(1, 2) -KRISTALL. [jfr t. schneekristall] om hexagonal iskristall (se d. o. 2) som ingår i o. (tillsammans med andra iskristaller av samma slag) bildar snöflinga l. liggande snö; äv. i utvidgad anv., dels om enhet av hopgyttrade snökristaller, dels om snöflinga (av utpräglat kristallinisk form). VetAH 1815, s. 186. Den hvita färgen på snön förorsakas genom sammansättning af de olika brutna strålarna, hvilka återkastas af den otaliga mängden af små snökristaller. Hildebrandsson Buchan 144 (1874). Solen har för längesen gått ned, och den skymmande luften är full af snöflingor, stora, mjuka flingor, som ha ett helt annat utseende än vinterns fina snökristaller. PT 1898, nr 103, s. 3. Överallt blixtrade och blänkte det av jättestora snökristaller. PåSkid. 1928, s. 192. När de skelettartade snökristallerna pressas samman under trycket av ovanliggande massor, omkristalliseras de till en kompakt is. Hadding Geol. 56 (1954). —
-KRYSSARE. (förr) stort (om en kryssare (se d. o. 2 b) erinrande) fordon på hjul konstruerat för gång över polartrakternas snövidder. UNT 1939, nr 265, s. 6 (vägande 27 ton). —
((1,) 2) -KRÅKA. [jfr t. schneedohle (i bet. 2); fåglarna uppehåller sig i högfjällsområden strax under snögränsen (o. anses på sina håll förebåda snö)] (numera föga br.)
1) kråkfågeln Pyrrhocorax graculus Lin., alpkaja; jfr -kaja. 1Brehm 2: 163 (1875). Rendahl Brehm 7: 150 (1930).
-KRÖNT, p. adj. (i vitter stil) jfr kröna 7 o. -betäckt. Melin Pred. 2: 30 (1847; om Himalayas hjässa). —
-KUPOL. kupol av snö; äv.: kupolformigt snöbetäckt föremål (särsk. berg); jfr kupol 2 (c). Antarctic 2: 207 (1904; om snöbetäckt berg). SkogsvT 1908, Fackupps. s. 223 (på träd). —
-KVAST. [sv. dial. snökvast] (i sht i vissa trakter) (på förstubro, stundom äv. i förstuga placerad) kvast varmed utifrån kommande person före inträdet i bostaden sopar av snö från skor o. kläder. Högberg Baggböl. 1: 9 (1911). —
(1, 2) -KYLA. kyla som finns hos l. kommer från snö l. som snö medför l. framkallar; jfr -köld. Ödmann StrSaml. 2: 158 (1785). —
(1, 2) -KYLD, p. adj. (i sht i vitter stil) kyld av snö. VLitt. 1: 500 (1902; om vatten). Böök ResFrankr. 90 (1916; om vind). —
-KÅPA.
1) i sht mil. vit skyddskåpa buren (l. avsedd att bäras) av soldat utanpå uniform o. utrustning vid operationer på snöbetäckt mark (jfr -dräkt 1); stundom äv. (i sht i vitter stil) i överförd anv., om soldat bärande sådan kåpa. Hemmer Kokko 106 (1920; i pl., om soldater). SvD(A) 1940, nr 23, s. 18.
2) (i vitter stil) om snö som (ss. en kåpa) betäcker l. höljer ngt; jfr -kappa. Bremer GVerld. 6: 201 (1862; täckande berg). Martinson GräsThule 90 (1958; täckande gran). —
((1 (a),) 2) -KÄNGA. för l. i snö(väder) avsedd resp. nyttjad känga (i sht om känga (med högre skaft) lämpande sig för gång i snö); i sht i pl.; jfr -sko 1, -stövel. SD 1894, nr 42, s. 8. Östergren (1943). —
-KÖRNING.
-KÖRSLA. körsla innebärande (bort)transport av snö i samband med snöröjning; nästan bl. i pl. SD 1899, nr 523, s. 2 (i pl.). —
-LAG.
-LAND.
1) till 1, 2, om land (se d. o. 1 c) l. trakt där snö ofta l. i riklig mängd faller l. täcker marken o. d. Wallin (SVS) 1: 456 (1807).
2) (numera i sht i vitter stil) till 1, 2, om (långt mot norr liggande) land (se d. o. 3) l. stat där snö ofta l. rikligt (o. under en stor del l. större delen av l. hela året) faller l. täcker marken o. d.; särsk. om Sv. Leopold (SVS) II. 3: 64 (1798; om Sv.). En liten resa låt mig (dvs. Astolf) företaga, / Att än mitt fordna snöland återse! Atterbom LÖ 2: 135 (1827).
-LAST. särsk. (i fackspr., särsk. byggn.) om (tyngd (per area) av) snömassa som belastar ngt (särsk. tak l. takstolar o. d.); jfr last, sbst.2 2. TT 1899, Byggn. s. 24. —
((1,) 2 (h γ)) -LAV. bot. (den huvudsakligen i fjälltrakter växande) laven Cetraria nivalis (Lin.) Ach. (som är gulvit till färgen); jfr -mossa. VetAH 1794, s. 19. —
-LAVIN. [jfr t. schneelawine] om nedstörtande utför en brant bergsluttning av en från sitt sammanhang lösgjord snömassa (vanl. konkretare, om enskild manifestation av sådant nedstörtande); ofta konkret, dels om den lossnade (o. nedstörtande) snömassan, dels (mera tillf.) om den nedstörtade o. vid bergsluttningens fot o. d. liggande snömassan; äv. oeg. l. bildl. (särsk. om från träd l. tak o. d. nedfallande l. nedrasande snö); snöskred; jfr -ras, -störtning. En snölavin kan utlösas av ett bösskott. Då brast högt uppifrån (dvs. från alpen) / En Snölavin. Han dammade, han blänkte. Nicander Minn. 1: 264 (1831). Nordanvindars gny och klingors rassel / Och snölaviners åska fostrat dig (dvs. Hannibal). Sätherberg Dikt. 1: 202 (1845, 1862). En djup snölavin passerades, som legat der 2 1/2 månad. AnderssonBrevväxl. 2: 316 (1851). (Vanliga) äro de i alla snöiga fjällregioner uppträdande snölavinerna, som under ständig tillväxt med svindlande fart rulla utför snöfältens sluttningar och längre ned i dalen rycka stenblock, jord, trän och även byggnader med sig. Ramsay GeolGr. 191 (1909). Himlen var grå och vinden drog vinande genom skogen, skakande ned den ena snölavinen efter den andra från träden. Macfie Lägereld. 16 (1936). Olyckligtvis hade stora snölaviner begravt en del av virket. SvGeogrÅb. 1949, s. 115. —
-LEGA. [bildat av botanikern G. Samuelsson (1885—1944) ss. ersättning för (det ss. tvetydigt uppfattade) -läge; jfr lega, sbst.1 II 2] (i fackspr., i sht bot.) på fjäll: snöbetäckt område vars snö först sent på sommaren l. icke alls bortsmälter; äv. i utvidgad anv., om vid avsmältning inom sådant område uppkommen (fläck med) barmark (företeende en annan vegetation än tidigt avsmälta områden på fjället). Östergren Ant. 6/10 1915 (angivet ss. yttrat av G. Samuelsson). BotN 1920, s. 54. I fjällregionen kommer en underbar vår i juni. Ullvidet blommar på bar kvist invid smältande snölegor. TurÅ 1952, s. 255. På ställen där snön inte töar bort förrän långt in i juli, om ens då, med andra ord på de egentliga snölegorna, hinner inte en gång gräsen fullborda sin livscykel. Selander LevLandsk. 91 (1955).
Ssgr (i fackspr., i sht bot.): snölege-mark. jfr mark, sbst.1 3 c, o. snöläge-mark. TurÅ 1942, s. 363.
((1,) 2 (h γ)) -LEOPARD. [jfr t. schneeleopard, eng. snow leopard] zool. (det i Centralasiens bergsområden ofta på hög höjd levande) kattdjuret Felis uncia Schreb. (som har yvig vitgrå till vitgul päls med svarta fläckar), irbis. Stuxberg (o. Floderus) 2: 79 (1901). —
((1,) 2) -LEVERMOSSA~1020. bot. levermossan Anthelia juratzkana (Limpr.) Trevis. (som lever på snölegor). Krok o. Almquist Fl. 2: 68 (1907). —
(2 h γ) -LIGUSTER. bot. = -flocks-buske; särsk. i uttr. amerikansk snöliguster, om virginsk snöflocksbuske. Laurell Träd 5 (1891: Amerikansk Snöliguster). Törje Växtfört. 1: 37 (1938; om släktet Chionanthus). —
-LIK.
1) till 1 (a): som ”liknar sig till” l. ger anledning att vänta snö(fall); i sht i sådana uttr. som det är snölikt l. ser snölikt ut, det ser ut att bli snö; jfr snöaktig 1. Det är snölikt ute. Det ser minsann snölikt ut i kväll. (I början på oktober blir det) Snö-likt och kyl-aktigt. Alm(Sthm) 1750, s. 22.
2) till 1 (a), 2: lik snö(ande) l. snös, snöliknande; särsk. dels om kristall (se d. o. 1), dels (i sht i vitter stil) med tanke l. anspelning på snöns vita färg (jfr snö, sbst. 2 h α); jfr snöaktig 2. Ett snölikt regn. Rinman JärnH 861 (1782; om kristaller) (Sv.) Snölik .. (t.) gleich dem Schnee. Möller (1790). Snölik svepning öfver fönstren bredes: / Är det sorgen, som för dagen skyr? Franzén Skald. 1: 225 (1810, 1824). Mellin Nov. 3: 77 (1845, 1867; om kinds blekhet). 2NF 10: 1023 (1908; om is).
(1 (a), 2) -LIKNANDE, p. adj. som liknar l. erinrar om snö(ande) l. snös, snölik (se d. o. 2). Östergren (1943; om mos). —
((1,) 2 (h γ)) -LILJA. [jfr t. schneelilie] (numera bl. tillf.)
-LINDA. (i vitter stil, tillf.) om (insvepande) snötäcke; jfr linda, sbst.2 2. Bremer Grann. 2: 299 (1837). —
-LJUS, n. ljus (se ljus, sbst. 1, 2) från snö som täcker mark o. d. (i sht om sådant ljus som uppstår till följd av sol- l. månljusets reflexion mot snö); äv. om framträdandeform av sådant ljus i rum o. d. (jfr ljus, sbst. 2); stundom äv. oeg., om ljus från (snö)vit färg (på mur o. d.); jfr -sken, -skimmer. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hur natten är skön / med snöljus och stjärnklara slätter! Heidenstam Dikt. 209 (1895). Första snön hade kommit. Lennart vaknade på söndagsmorgonen och såg snöljus i rummet. Siwertz Eld. 196 (1916). Det var som om klimatet (i Sevilla) med ett blivit mera nordiskt. Det var som om där fallit in snöljus från de vitkalkade murarna. Dens. Sel. 2: 60 (1920). —
-LJUS, adj.
1) (i vitter stil) till 1, om himlarymd o. d.: (gjord) ljus (se ljus, adj. 2 a) av fallande snö. Nyberg 2: 112 (1828, 1832; om himlarymd).
2) till 2: ljus (se ljus, adj. 2 a, b) av snö som täcker mark o. d., ljus (på grund) av snöljus (se -ljus, sbst.); ofta i sådana uttr. som det är snöljust, det är ljust (ngnstädes) på grund av snöljus. Weste (1807; om natt). Åkerhielm Hvidehus 151 (1899; om träd). Fogelqvist Vaxtavl. 102 (1912; om vinter). Det är snöljust — det kanske blir tö! Andersson Kolvakt. 56 (1915). —
-LOCKIG. [jfr -lock] (i vitter stil) som har snö i lockarna; äv. till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 a): som har (snö)vitt i lockarna l. (snö)vita lockar; jfr -hårig. Ling As. 15 (1833; om hjässa). Sätherberg Dikt. 1: 219 (1854, 1862; om ”fjällets kung”). —
-LOPPA. [jfr t. schneefloh] zool. om hoppstjärt (se d. o. 2) som lever på l. i snö; särsk. dels om Entomobrya nivalis Lin., dels om Hypogastrura socialis Uzel. Linné Fauna nr 1176 (1746; om E. nivalis). FoFl. 1907, s. 80 (om Achorutes viaticus (Lin.) Tullb.). SAOBArkSakkSvar (1977; om H. socialis). —
-LOSSNING. [jfr is-lossning] (numera bl. i vitter stil) om med våren inträffande upplösning o. undansmältning av vinterns snötäcke, snösmältning; äv. närmande sig l. övergående i bet.: tid för snölossning (i angiven bet.). Verelius 236 (1681). Man .. förmenar at snöwatnet uplöser och nedsilar gödnings musten i snölossningen. NorrlS 1—6: 42 (c. 1770). Det .. (hade) kommit ett bud om den svenska våren, om snölossning och sippor och skymningsblått över knoppande björkhagar. TurÅ 1945, s. 242.
-LYKTA. ss. fast lykta (se lykta, sbst.2 1) fungerande föremål av snö(bollar) i form av en liten grotta l. (pyramidformad) behållare med mer l. mindre tunna (o. med små öppningar försedda) väggar, vari ett tänt ljus placerats. Norman GossLek. 135 (1878). —
-LÅS.
1) i sht mil. med remmar för fastspänning försett brett band (av smärting) som spänns över byxben o. kängskaft samtidigt för att (vid gång i snö l. skidåkning) hindra snö från att tränga in i sko; äv. om denna klädespersedel nyttjad sommartid för att hindra inträngande av lera o. d. i sko; snödamask, damask. Idun 1932, s. 278. Varulex. Beklädn. 356 (1945; äv. i fråga om användning under snöfri årstid).
2) [sannol. bet.-utveckling ur 1] i sht textil. o. handel. på klädesplagg vid öppning för arm l. ben fast anbringad rem(sa) som kan spännas fast runt ifrågavarande kroppsdel o. därigm hindra snö (äv. vind) från att tränga in under plagget (med tanke på användningen mot vind äv. benämnd: vindskydd; äv. om runt öppningen på ryggsäck(sficka) fastsatt (med snörning försedd) påsliknande anordning som kan stoppas in l. dragas ut ur säcken o. som tjänar till att vid snöväder (även regnväder o. d.) hindra snö (fukt) från att komma in i ryggsäcken (fickan) när saker stoppas in l. plockas ut ur denna. Lind Vinterutrustn. 28 (1976). DN 1976, nr 295, s. 12 (på klädesplagg). —
-LÄGE. [efter nor. sneleie] (numera företrädesvis i skildring av ä. förh., i sht bot.) snölega; jfr läge 2. BotN 1902, s. 255. (Gämsen och alpstenbocken) känna .. väl till, att de saftigaste örterna och gräsen växa på snölägena och kring fjällbäckarna. Därs. 1918, s. 304. Ett par flacka iskalotter äro inte stort mer än perenna snölägen. SvGeogrÅb. 1949, s. 37.
Ssgr (numera företrädesvis i skildring av ä. förh., i sht bot.): snöläge- l. snöläges-mark. snölegemark. ArkBot. III. 3: 23 (1904).
-LÄRKA.
1) [jfr t. schneelerche] (†) till (1,) 2: lärkfågeln Eremophila alpestris Lin. (som häckar ovan trädgränsen o. om vintern flyttar söderut), berglärka. Möller 2: 834 (1785). Heinrich (1828).
2) [sv. dial. snölärka; snösparvens flykt o. sång påminner om lärkans] (i vissa trakter) till (1,) 2 (h γ): fågeln Plectrophenax nivalis Lin., snösparv. Leijonflycht (1827; angivet ss. provinsiellt). En av de spetsbergsfåglar, vilkas flyttning särskilt bör ligga oss skandinaver om hjärtat, är snösparven eller, som den stundom kallas, snölärkan, vilken som Spetsbergens enda sångfågel där helt naturligt är särskilt uppskattad, och vilken om vintrarna ej flyttar längre söderut än till södra Skandinavien. Ymer 1919, s. 274. —
1) till 1, 2; företrädesvis om tidsperiod (i sht vinter): utan snö l. som icke ger l. medför (ny) snö på marken (närmande sig l. övergående i bet.: snöfattig). Schultze Ordb. 4653 (c. 1755). Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 87 (1817; om väderlek). SvD(A) 1942, nr 169, s. 4 (om vinter).
2) till 2, företrädesvis om lokalitet: som saknar snö, utan snö. Runeberg (SVS) 7: 142 (1836; om backe). IdrBl. 1935, nr 23, s. 3 (om trakt).
-MAGASIN.
1) (i sht i vitter stil, mera tillf.) till 1, 2, om (trakterna kring) nordpolen, (skämtsamt) uppfattad(e) ss. ett magasin (se d. o. 1) för snö. (Brinkman o.) Adlersparre Brevväxl. 298 (1835).
2) (i fackspr.) till 2, om ansamling l. förråd (se förråd, sbst.3 1) av snö ngnstädes. SvGeogrÅb. 1945, s. 40. —
-MAGASINERING. (i fackspr.) om hopande o. lagring av snö på jordytan; jfr magasinera 1 c, 2, o. -magasin 2. Flodström Naturförh. 175 (1918). —
-MAJESTÄT.
1) (numera föga br.) = -konung 3; anträffat bl. använt om G. II A. Snö-majestätet, sade man, skall smälta, ju mera det nalkas Söderns sol. Fryxell Ber. 6: 236 (1833).
2) (i vitter stil, mera tillf.) till 2, om snöbetäckt berg(stopp); jfr majestät 2 d δ. FoFl. 64 (1912). —
((1,) 2) -MAN. [efter eng. (abominable) snowman, möjl. återgivning av tibetanskt mi-te, människoliknande björn] om människoliknande djur (vanl. uppfattat ss. varande en björn) som påstås leva i de högsta delarna av Himalaya; i sht i sg. best. (särsk. i uttr. den avskyvärde l. vederstygglige l. fruktansvärde snömannen); jfr -människa 2. Westerlund Murray 49 (1953: den ”Vederstyggliga snömannen”). LD 1958, nr 12, s. 3 (: den fruktansvärde snömannen). (Professorn berättade) med förkrossande sakkunskap .. om snömannen. Därs. nr 46, s. 1. De digraste böckerna handlar om färder till avlägsna land och de största publikframgångarna vinnes av sökandet efter snömän eller av skildringarna av intimt vardagsliv hos huvudjägare och eldslukare. Rig 1960, s. 1. Hillary o. Doig Högt 10 (1963: den avskyvärde snömannen). —
-MANTEL. (i vitter stil)
1) [jfr t. schneemantel] om snö som (liksom en mantel) täcker l. höljer ngt (i sht berg l. bergstopp); jfr mantel 1 c α. Stagnelius (SVS) 2: 311 (1821; i bild). Nicander Minn. 1: 205 (1831; täckande bergstopp).
2) (numera föga br.) till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 d), om (snö)vit mantel (se d. o. 1). Ling As. 281 (1833). —
-MANTLAD, p. adj. [jfr -mantel] (i vitter stil) försedd med snömantel (se d. o. 1). Antarctic 2: 60 (1904; om fjäll). —
-MASK. [jfr t. schneewurm; larverna kryper stundom vid töväder omkring på snön i stort antal (vilket givit upphov till föreställningen om maskregn)] zool. om larv av skalbaggsläktet Cantharis Lin.; stundom äv. om insektslarv av annat slag som uppträder på snö. Thomson Insect. 27 (1862). 3NF 13: 984 (1930; i pl., om larver av vissa slags harkrankar). BonnierLex. (1966). —
-MASSIV. bergsmassiv betäckt med (evig) snö; jfr -alp, -berg 1, -fjäll. Hedin Asien 1: 575 (1903). —
(1, 2) -MJUK. (i vitter stil) mjuk ss. snö l. snös (äv. ss. adv.: på det mjuka sätt som kännetecknar l. liknar snös l. en snöflingas fallande); äv. om spår o. d.: i mjuk (lös) snö befintlig; äv. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., om tystnad o. d.: som (liknar den som) dämpande mjuk snö åstadkommer. Långsamt, snömjukt det (dvs. ”månens nät”, månskenet) faller / ned mot den nattsvepta jorden. Hemmer Pel. 11 (1916). Arbman Ton. 99 (1920; om skidspår). I snömjuk tystnad steg och röster dö. Schiöler Jan. 38 (1928). —
-MODD. (upptrampad, ofta med smuts o. d. bemängd) lössnö (i sht mer l. mindre kram l. våt sådan) l. snösörja som täcker gata l. väg o. d. (äv. om viss del av sådan snö l. sörja som fastnar på skodon o. d.); äv. allmännare: (våt) lössnö, snösörja; jfr modd, sbst.1 2. Wallin Bref 27 (1841; på gator). Sven skrapade .. på dörrmattan för att få af snömodden, som fastnat under klackarna. Kuylenstierna-Wenster Ber. 71 (1898). En av snömodd uppfylld insjö. Collinder Kalev. 217 (1948). —
(1) -MOLN.
1) snöförande moln (som ger snöfall l. -väder); särsk. meteor. i speciellare anv.: moln (ofta beledsagat av karakteristiska halofenomen) vars vatteninnehåll består av isnålar; jfr moln 1. Brahe Kr. 56 (c. 1585). Täta, gråhvita snömoln drogo öfver den låga hösthimmelen. Allardt Byber. 4: 74 (1908). BonnierKL (1927; i speciellare anv.).
2) (av vind l. fordon l. person o. d. uppvirvlat) moln (se d. o. 3) av snö. EDBjörck i 2SAH 33: 158 (1861; uppvirvlat av vinden). —
(1) -MOLN-TÄCKE. jämngrått sammanhängande snöförande molntäcke (som ger snöfall l. -väder). BokNat. Mater. 372 (1953). —
-MOPED ~mωpe2d, r.; best. -en; pl. -er. [senare leden utgör kortform för motor-velociped] mindre motordriven kälke konstruerad för gång på snö. Expressen 1956, nr 36, s. 6. —
-MOS. [sv. dial. snömos (i bet. 1—3)]
1) (numera i sht i vissa trakter) våt mer l. mindre upplöst snö (stundom äv. finfördelad is) som bildar ett mos (se mos, sbst.1 2); särsk. liktydigt med: snösörja. Blanche Tafl. 409 (1845; på gata). Ålands haf växte och isen maldes sönder till snömos. Engström Lif 126 (1907). Där den förut torra, kalla vintersnön i töet blivit till snömos. Östergren (1943). Ja står här å blir alldeles igensnöad ... Lite snömos tål väl fröken? — Men hatten blir alldeles förstörd. Sjöman Lekt. 7 (1948); jfr 2.
2) [delvis bet.-utveckling ur 1 med anslutning till snö, sbst. 2 i (γ), delvis oeg. l. bildl. anv. av 3] (i vitter stil) om (ansamling av) lös o. porös snö. Och isen glittrar, och snömos gungar / På trädens grenar i skog och dungar. Sehlstedt 1: 89 (1861).
3) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh., kok.) till 2 i γ, om gräddskum l. om gräddskum med vissa (smak)tillsatser; i sht förr äv. om efterrätt bestående av uppvispat (gräddskumsliknande) mos (se mos, sbst.1 1, 2) av frukt o. d. Valleria Hush. 36 (c. 1710; om gräddskum med tillsats av socker, äggvitor o. rosenvatten). Krämer med snömos. Weste FörslSAOB (c. 1817). En half liter grädde vispas till hårdt snömos. Langlet Husm. 480 (1884). Pannkaka med snömos. WoH (1904). (Sv.) snömos .. (t.) Apfelcreme. Auerbach (1913).
4) (numera i sht i vissa kretsar) i utvidgad l. bildl. anv. av (2,) 3, i uttr. anspelande på egenskapen hos snömos att dels vara fagert att se på, dels under sitt fagra o. fylliga yttre mest bestå av luft (o. därför vara av föga värde ss. föda betraktat); särsk. använt för att beteckna ngt ss. varande bl. utanverk l. förrädiskt sken l. av ringa l. föga värde l. strunt l. skräp (i sht förr äv. om ytlig (halvbildad) person). Hwad är dock Rijkedom .. / En Skugga äret Mann (dvs. bara), en Fragga och Sniö Mos. Vultejus Post. S 1 b (1686). Det mera södra kön (dvs. boerkvinnorna) är snö-mos helt och hållet, / .. I bi-lek (dvs. i en tillfällig förbindelse) går det an, men ej i hustru-säng. Wallenberg (SVS) 1: 264 (1771). (En kapten som anser sig mycket beläst är) ett exempel på den snömosbildning, af hvilken en sådan halfbarbar tror sig vara omstrålad, då han .. läpjat ur litteraturens skatter. Gunåssåvisst, en snömos är det, som ej håller blåsa på. Topelius Dagb. 2: 88 (1835). Och min egen hustru, min egen bror skulle önska, att jag för hofgunstens snömos afyttrade heder och öfvertygelse! Crusenstolpe CJ III. 1: 67 (1846). En vetenskap, som ej är mer att hålla i, en sådan kallar jag för snömos. Sundblad LandStrand. 35 (1891). Rune Ottoson var utmärkt som en halvgammal, lönnfet svensk medelåldring, som aldrig kunde höja sig över det ytliga snömosets allmänningar. Expressen 1968, nr 156, s. 32. särsk. om fagra l. tomma ord l. fraser l. löften l. luftigt l. ytligt tal l. svassande vändningar (utan djupare mening), munväder, svammel, struntprat, nonsens, floskler; äv. om litteratur l. litterärt alster l. teaterstycke o. d. som kännetecknas av ett svamlande l. intetsägande l. urvattnat l. ytligt l. banalt framställningssätt. Beskrifningarne blefwo då (dvs. när man först började intressera sig för naturvetenskaperna) inswepte uti långa och widlöftiga orationer, som nu lämnas så nakne, som de äro födde, med så många ord, som äro betydande, utan snömos. Linné Bref I. 2: 272 (1765). Man påstår, att tiden är förnyad, att de, som nu läsa blott snömos och tidningar, äro sådane som för 10 år sedan läste intet. Wieselgren SvSkL 2: V (1834). Imedlertid hade der kommit en prest till Olsboda, en lagpredikant, som talade något annat än snömos eller uppläste en gammal torr predikan. Wetterbergh Past. 111 (1845). (Skulle man i Sthm vilja) vara begränsad till en enda teater, där nästan uteslutande bjödes på ”revyer”, Charleys tant och Ljungby horn? Det blir magert att lefva på bara snömos. NordRevy 1895, s. 44. (Ett citerat avsnitt ur en officiell utredning är) Ett praktexempel på ”snömos”. ÖgCorr. 1967, nr 17, s. 5.
Ssgr (till -mos 3 (slutet)): snömos-bildning. (i sht i vissa kretsar, tillf.) om ytlig l. ofullständig bildning (se d. o. 5 b), halvbildning. Topelius Dagb. 2: 88 (1835).
-genre. (i sht i vissa kretsar) om genren l. konsten att uttrycka sig på ett svamlande l. intetsägande l. urvattnat l. ytligt l. banalt sätt. DN 1974, nr 87, s. 2.
-språk. (i sht i vissa kretsar) om svamlande l. intetsägande l. urvattnat l. ytligt språk (hos ngn l. i litterärt alster o. d.). De Geer Hjertkl. 200 (1841). —
((1,) 2) -MOTIV. motiv (se d. o. 3) utgörande landskap o. d. i snöväder l. snöbetäckt landskap o. d.; äv. om konstverk återgivande sådant motiv. (V. v. Gegerfelt) målade .. soliga snömotiv från Upsala. Nordensvan SvK 616 (1892). 2NF 18: 1361 (1913; om konstverk). —
-MUS.
2) (numera föga br.) till (1,) 2 (h γ): vesslan Mustela nivalis Lin. (som i bl. a. Sv. anlägger snövit vinterdräkt), småvessla; jfr -råtta, -vessla, sbst.1 Linné Fauna nr 18 (1761). Hemberg ObanStig. 193 (1896; angivet ss. i Norrl. använd benämning). —
-MYL. [fsv. sniomyl?, sv. dial. snömyl] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snöboll (se d. o. 1); jfr myl, sbst.4 Arvidi 84 (1651). —
(1 (a), 2) -MÅNAD. jfr -dag; särsk. [liksom t. schneemonat efter fr. nivôse] hist. pregnant, om den fjärde månaden (fr. o. m. 21 december t. o. m. 19 januari) efter den franska republikanska tideräkningen. KrigVAT 1836, s. 278 (pregnant). TurÅ 1955, s. 64. —
(1, 2) -MÄNGD. mängd av snö (i luften l. på marken o. d.); särsk. (jfr snö, sbst. 2 c) i uttr. betecknande (vid viss tidpunkt nedfallen) nederbördsmängd; ofta liktydigt med: snömassa, i sht förr äv.: snödjup. Snömängden i luften. Den under dagen uppmätta snömängden uppgick till 14 mm. Stora snömängder kördes bort från gatorna. Bergman Jordkl. 2: 468 (1774). Nästan hela staten (Minnesota) är snöbetäckt större delen af vintern, med en snömängd varierande mellan 1,320 mm. i n. ö. till mindre än 600 mm. i s. v. 2NF 18: 617 (1912). Där .. det ena årets snömängder lagras på det andras, packas snön tillsammans och övergår .. till .. s. k. firn-is. Flodström Naturförh. 90 (1918). De största snömängderna faller i regel inte i själva högfjällen, utan inom det lokalmaritima området väster om dem. Selander LevLandsk. 60 (1955). —
-MÄNNISKA. (mera tillf.)
2) [efter eng. (abominable) snowman (se vidare under snö-man)] till (1,) 2: snöman; särsk. i uttr. hisklig snömänniska. LD 1958, nr 12, s. 3. DN(A) 1964, nr 292, s. 11 (: ”hisklig snömänniska”). —
-MÄRKE.
1) till 1 (a), 2: märke (se märke, sbst.1 1, 2) varav man anser sig kunna förutsäga kommande vinters (vintrars) snöförhållanden. Dybeck Runa 1847, s. 23.
2) till 2: märke (se märke, sbst.1 2) på växt varav slutsatser l. kunskap om snötäckes djup o. d. kan dras resp. vinnas; i ssgn -märkes-lav.
Ssg (till -märke 2; bot.): snömärkes-lav. [laven växer bl. på de delar av ett träd som under vintern befinner sig ovan snötäcket] laven Parmelia olivacea (Lin.) Nyl., olivlav. Ursing SvVäxt. Krypt. 196 (1949). —
(1, 2) -MÄTTAD, p. adj. mättad med snö; i sht till 1, om luft o. d. Krusenstjerna Pahlen 7: 152 (1935; om luft). —
-MÖGEL, se d. o. —
((1,) 2) -MÖJA. (numera bl. mera tillf.) bot. växten Ranunculus nivalis Lin. (som växer på snölegor på fjäll), fjällsmörblomma; jfr möja, sbst.2 o. -ranunkel 1, -sola. Nyman VäxtNatH 1: 262 (1867). —
-MÖRJA. mörja (se d. o. 2) av vattenblandad mer l. mindre upplöst snö (o. jord o. d.), (smutsig) snösörja. Berndtson (1880). —
((1,) 2) -NARV. (numera bl. mera tillf.) bot. växten Sagina intermedia Fenzl (som växer på snölegor på fjäll), dvärgnarv. Nyman FanerogFl. 112 (1873). —
((1,) 2) -NARV-GRÄS. (knappast br.) bot. växten Phippsia algida (Sol.) R. Br. (som växer vid l. nära snö(legor)), snögräs. Kindberg SvNamn 34 (1905). —
(1) -NEDERBÖRD~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) (fallande av) nederbörd utgörande snö; ofta (jfr snö, sbst. 2 c) med tanke på l. om (vid visst tillfälle l. under viss period o. d.) nedfallen o. på marken o. d. liggande (mängd av) sådan nederbörd. Nordenskiöld Vega 1: 467 (1880). Mätningen af snönederbörden (är) skäligen osäker. Ymer 1907, s. 330. Den för skogen ödesdigra månaden november medförde på de flesta ställen i Norrland ymnigare snönederbörd, än någon föregående november. SkogsvT 1912, s. 169. Mot slutet af tertiär- och början af kvartärtiden försämrades klimatet (i Skåne). Vintrarnas snönederbörd blef kvarliggande allt längre fram på sommaren. 2NF 25: 1306 (1917). (Orsaken till att) vid vissa tillfällen hela moln övergå i kristaller, som bilda snönederbörd, är ännu okänd. NaturvForsknRådRed. 1946—47, s. 25. —
(2 i γ) -NOCKA. (†) klimp l. boll av äggviteskum, äggviteboll; anträffat bl. i pl.; jfr nock 10. Sjöberg Singstock 16 (1832). —
(2 h γ) -NÄBBFRÖ~02 l. ~20. (numera föga br.) växten Rhynchospora alba (Lin.) Vahl (som har vitaktiga ax), vitag. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 670 (1901). —
-NÄT. (i sht förr) nät som från framdelen av en släde utbreddes över hästryggen för att hindra snöklumpar från hästens hovar att kastas in i släden, slädnät. InventVagnHovstall. 1814, s. 102. —
(1 (a) (, 2)) -OVÄDER~020. oväder med (mycket) snö(ande) (l. som medför (mycket) snö på marken o. d.). SvD(A) 1962, nr 31, s. 3. —
-PACKA. (i vissa trakter) (sammanyrd) anhopning av packad snö; jfr packe c α. IdrBl. 1935, nr 22, s. 12. —
(2 h γ) -PANNA. (i vitter stil, föga br.) jfr -barm o. panna, sbst.2, samt snö, sbst. 3 b. Ling As. 493 (1833; hos gudinna). —
(1 (a), 2) -PERIOD. period kännetecknad av (mycket) snö(ande) l. av att marken är l. blir (rikligt) snöbetäckt. Fennia IX. 1: 92 (1894). —
-PLOG.
1) = plog 2 b; äv. mer l. mindre bildl. Hülphers Norrl. 1: 120 (1771). Gustaf Adolf kallade honom (dvs. Åke Tott) Snöplogen, som skulle rödja wägen för de andra och nyttjade honom som sådan. Fryxell Ber. 6: 148 (1833). Roterande snöplogar. 2NF 34: Suppl. 558 (1922). Från oktober till maj kör .. (busschauffören) aldrig den här sträckan (dvs. en sträcka mellan Vittangi o. Karesuando kyrkby) utan snöplog frampå kylaren. Haglund Lappl. 17 (1934). särsk. i vissa bildl. anv.
a) sport. om skidor som vid utförsåkning (i samband med bromsning l. svängning) säras baktill o. förs ihop framtill så att de (kantställs o.) bildar vinkel mot varandra o. därvid fungerar på ett sätt som liknar en snöplogs (särsk. i fråga om att särandet osv. sker med tillhjälp av båda skidorna, o. i denna anv. motsatt uttr. halv snöplog, angivande att bl. den ena skidan intar plogställning); i sht i uttr. betecknande att en skidåkare bromsar l. svänger l. bromsande l. svängande åker utför en (brant) backe med hjälp av snöplog (i angiven bet.), o. i denna anv. äv. närmande sig l. övergående i bet.: snöplogning (se d. o. slutet); jfr plog 2 b α. Här får man ta till snöplogen för att komma utför. Den backen får du allt lov att åka snöplog i. Snöplog är ett bra sätt att ta sig utför en backe. ”Snöplog”, ”halv snöplog” och svängar äro lagom effektiva bromsningssätt. Dyhlén SkidlöpnFjäll. 45 (1919).
2) [eg. utvidgad l. oeg. anv. av 1] om förr för utkörning av ojämnt fördelad jord på åker använt åkerbruksredskap i form av en V-formig snöplog med öppning i spetsen, dragen av häst med den breda öppningen framåt, varvid den inom redskapet ansamlade jorden spreds ut på åkern gm successiv utrinning ur öppningen i spetsen; förr äv. i uttr. förvänd snöplog (jfr förvända 6). VetAH 1740, s. 478 (: förwänd sniöplog). Wi lämnade thet täcka Nykiöping ... Efter 1 1/2 mihls resa bytte wi hästar i Gæders Giästgifwaregård. Här lågo Snöplog, Wält och Sladd. Linné Öl. 7 (1745).
3) (†) om sättkvist l. stickling som har snöplogsform? (Lat.) Malleolus (sv.) Snöplog. Linné Sk. 427 (1751).
-körning. särsk.: körning av snöplog (med tillhjälp av motorfordon l. häst o. d.). VDAkt. 1793, nr 60 1/2.
-ställning. sport. till 1 a: ställning som skidor intar när de bildar snöplog l. som kropp intar när skidor ställs så att de bildar snöplog. Winström o. Hansson Skidtekn. 38 (1930).
-sväng. sport. till 1 a: sväng (åt vänster l. höger) utförd med hjälp av halv snöplog (åt vänster när plogen bildas av den högra skidan o. åt höger när den bildas av den vänstra). Winström o. Hansson Skidtekn. 37 (1930). —
-PLOGA. [jfr -plog o. -plogning] = ploga 3; äv. mer l. mindre bildl. Blix JordbrH 39 (1792; med avs. på vägar). Runeberg BrWalter 106 (1864; bildl.). Enckell Tillbliv. 71 (1929; i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt, om vägar). särsk. sport. bildl., i fråga om utförsåkning på skidor: åka snöplog (se d. o. 1 a); jfr ploga 4 a. IllSvOrdb. (1955). —
-PLOGNING. [sannol. delvis till -plog] (arbete med) plogning o. undanskaffande av snö (från väg o. d.; jfr -ploga); äv. konkretare, om enskild manifestation av snöplogning (i ovan angiven bet.); jfr -plöjning. SPF 1814, s. 40. NordT 1894, s. 260 (konkretare). Under vintrarna ha vid bussarnas snöplogning .. stenkanterna på sidan av vägen ställt till en del besvär. VästerbK 1927, nr 159, s. 3. särsk. (sport.) bildl., i fråga om utförsåkning på skidor: (åkning under) bromsning l. svängning med skidorna bildande snöplog (se d. o. 1 a), plogning (se ploga 4 a). Skall jag klara den här backen, får jag ta till snöplogning. IllSvOrdb. 1461 (1955).
Ssgr: snöplognings-avgift. särsk. om skatteavgift som förr uttogs för bestridande av utgifter för snöplogning av allmänna vägar, snöplogsavgift. NF 14: 1518 (1890).
-pengar, förr äv. -penningar, pl. pengar utgörande ersättning för utförd snöplogning, plogpengar. VDAkt. 1784, nr 94. —
-PLOGS-FOGDE, äv. -PLOG-FOGDE. (-plog- 1845 osv. -plogs- 1855 osv.) (förr) = -fogde; jfr -plognings-fogde. SFS 1845, nr 12, s. 2. —
-PLOGS-KLUBBA. (förr) snöplogskavle (använd ss. ordförandeklubba vid bystämma o. d.), plogklubba. Landsm. B 15: 14 (1916). —
-PLOGS-LAG, äv. -PLOG-LAG. (-plog- 1845 osv. -plogs- 1814 osv.) = plog-lag 2. SPF 1814, s. 40. FrSkog. 167 (1892; om arbetslag). —
-PLÄTT.
1) (numera i sht ngt vard.) plätt (se plätt, sbst.2 I 1 a) av snö (inom område som i övrigt (nästan bl.) har barmark). Linné Skr. 5: 115 (1732).
2) (numera bl. tillf.) plätt (se plätt, sbst.2 IV) stekt av smet vari mjölk, vetemjöl, socker o. snö (för att göra plätten frasig) ingår; i sht i pl., om maträtten. WoJ (1891). Montell Frun 96 (1898; i pl.). —
-PLÖJNING. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -plogning. PH 14: 618 (1790). EtnolKällskr. 2: XXXI (1944; om ä. förh.). —
(2 h γ) -POPPEL. (numera bl. tillf.) bot. trädet Populus alba Lin. f. nivea (som har vitluddiga knoppar o. på undersidan vitludna blad), silverpoppel; jfr -asp. VetAH 1798, s. 66. —
(2 (i γ)) -PUDDING. (numera bl. tillf.) (i snö, numera vanl. i kylskåp fryst) efterrätt (särsk. pudding) vari bl. a. till skum vispade äggvitor (i vissa fall äv. tjock vispad grädde) ingår. Hagdahl Kok. 855 (1879; beredd av bl. a. vispade äggvitor). HemKokb. 240 (1903; beredd av bl. a. tjock vispad grädde). —
(1, 2) -PUDER. koll.; i sht till 2, om (tunt lager av) puderliknande snö. Nordenskiöld Vega 1: 417 (1880). —
-PUDRAD, p. adj. [jfr -puder] pudrad med snö, betäckt med snöpuder. Törneros (SVS) 3: 134 (1834; om träd). —
-RAKA. vid snöröjning använd raka (se raka, sbst.4) som skjuts fram genom snön. TIdr. 1886, s. 68 (använd för snöröjning på skridskobana). —
-RAND.
((1,) 2) -RANUNKEL. (numera bl. tillf.) bot.
1) växten Ranunculus nivalis Lin. (som växer på snölegor på fjäll), fjällsmörblomma; jfr -möja. SvBot. nr 394 (1810).
2) växten Ranunculus glacialis Lin. (som når högfjällsbältet o. bl. a. växer på snölegor), isranunkel; jfr ren-blomma, sbst.1 Krok o. Almquist Fl. 1: 84 (1891). —
-RAS. jfr ras, sbst.3 I 1—2; särsk. konkret, om lavin; jfr -rasning. Holmberg 2: 13 (1795). Weste FörslSAOB (c. 1817; äv. om nedrasad snö). Dylika rullande eller fallande snömassor (i fjällen) kallas laviner eller snöras. Berlin Lsb. 273 (1852). Dofva, tunga snöras dunsa ned från trädens grenmassor. Knöppel SvRidd. 167 (1912). Risken för snöras vore på grund av takets beskaffenhet ytterst liten. 1NJA 1937, s. 616. —
(1) -RASK. [sv. dial. snörask] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (fallande av) (begränsad mängd) nederbörd i form av våt snö l. (rusk)väder kännetecknat av att sådan nederbörd faller; jfr rask, sbst.2 IErici Colerus 1: 354 (c. 1645). —
-RASNING. (numera bl. tillf.) abstr. o. konkret: snöras. Snö-rasningar utför höga berg. Holmberg 1: 148 (1795). —
-REGION. [jfr t. schneeregion] (i sht i fackspr.) region (se d. o. 1) som förblir snöbetäckt äv. under den varma årstiden; dels om sådan region ovan snögränsen på berg (i sht förr äv. med inskränktare l. speciellare innebörd, om glaciär l. jökel), dels om polarregion; stundom äv. allmännare, om (rikligt) snöbetäckt område. Akrell Rec. 96 (1813). Snöregionen kallas (bl. a.) de delar af jordytan, som, till följd .. af deras .. närmare grannskap till någondera polen, äro betäckta af en beständig snö. SKL (1850). (Man) indelar .. Skandinavien i .. regioner .. (varav bl. a.) a. Snöregionen, ofvan vegetabiliska lifvets naturliga gräns ... b. Fjällregionen, ifrån snögränsen till trädgränsen. Fries BotUtfl. 3: 182 (1856, 1864). På vissa ställen på jorden .. samla sig i bergstrakter stora snömassor, som .. sammanpackas och sammanfrysa till ismassor. Dessa kallas inlandsisar, ifall de betäcka hela landsdelar (ex. Grönland); i annat fall snöregioner eller bräer (ex. Justedalsbräen). Holmström Naturl. 1: 158 (1888). Snöregionen i östra och norra delen af landet (dvs. Finl.) har vidgat sig. Fennia IX. 1: 72 (1894). Stigen han gick ledde mot norr upp över en höjd på sluttningen av Axhögen. En kylig fallvind blåste från snöregionerna. Men ändå värmde solen denna tidiga julimorgon. TurÅ 1951, s. 289. —
-REN. (i vitter stil) som (täckande) snö gör ren l. glänsande l. klar o. d.; äv. till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 d): (vit o.) ren ss. snö (äv. bildl.: absolut ren l. klar l. ogrumlad l. fläckfri l. oskuldsfull o. d.). CVAStrandberg 5: 132 (1862; bildl., om platonism). Strudwicks snörena tafla: ”Förborgen till Guds stad”. Rydberg Nakenh. 31 (1895). Konvaljer med snören hy. Åkerhielm Natt. 54 (1899). Din andakts ljus, min själ, håll tänt / i snören natt, i tyst advent! Arbman StämdSträng. 62 (1933). Himalayas snörena tinnar. Ancker Haslund Zaj. 350 (1934).
(2 h γ) -RIBS. (tillf.) bot. prydnadsbusken Ribes niveum Lindl. (som har snövita blommor), vit taggrips. Sonesson HbTrädg. 675 (1919). —
1) till 1, 2, i fråga om väderleksförh.; företrädesvis om tidsperiod (i sht vinter): varunder snöfall l. -väder ofta l. rikligt förekommer l. rikligt med snö täcker marken. Fries BotUtfl. 1: 244 (1843; om vintrar).
(2 (h γ)) -RIPA, sbst.1 [sv. dial. snöripa; dal- o. fjällripan (som är ytterst lika varandra) uppehåller sig vintertid i snö o. har då snövita skyddsdräkter] om (maträtt tillredd av) dels ripan Lagopus lagopus Lin. (dalripa), dels ripan Lagopus mutus Montin (fjällripa) (vilka arter i ä. tid icke särskildes från varandra); utom i vissa trakter o. i mindre övertänkt spr. numera bl. om (maträtt av) dalripa. Sigfridi A 3 a (1619). Ett fugelslag som finnes i Norska bärgen, större än Dufwor, kallas Sniö-ripor. Verelius 208 (1681). ÖoL (1852; om fjällripa). Hagdahl Kok. 629 (1879; om maträtt). Auerbach (1913; sammanfattande, om fjällripa o. dalripa). 2SvUppslB 24: 222 (1952; om dalripa). —
-RIPA, sbst.2 [sv. dial. snöripa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om remsa l. strimla av snö; jfr ripa, sbst.3 TurÅ 1897, s. 156. —
-ROS.
1) [jfr t. schneerose, alpros (Rhododendron ferrugineum Lin.)] (numera bl. tillf.) bot. till (1,) 2, i uttr. lapsk snöros, växten Rhododendron lapponicum (Lin.) Wahlbg (som är rosliknande o. växer på kalkrika rishedar i fjälltrakter intill snögränsen), (lapsk) alpros, fjällros. SvBot. nr 481 (1814).
2) [jfr t. sibirische schneerose, eng. snow rose] bot. till (1,) 2, i uttr. sibirisk snöros, (den i Europa ss. prydnadsväxt odlade o. i högt belägna fjälltrakter i Sibirien vilt växande) växten Rhododendron chrysanthum Pall. SvBot. nr 481 (1814).
3) (numera bl. tillf.) bot. till 2 h γ: växten Abutilon hybridum hort. (som har snövita blommor), klockmalva. Svensson Kulturv. 230 (1893).
4) [med anspelning på bergets namn] (i vitter stil, enstaka) bildl., om snöalpen Monte Rosa (på gränsen mellan Schweiz o. Italien); jfr ros, sbst.1 6 a. Bremer GVerld. 1: 246 (1860). —
(2 i γ) -ROST. (föga br.) om (vit snöliknande beläggning utgörande förökningsceller av) svampen Albugo candida (Pers.) O. Ktze, vitrost. VäxtLiv 2: 514 (1934). —
-RYGG. särsk. om mer l. mindre långsträckt upphöjning l. driva av snö (jfr rygg 3 l); stundom äv. (i fackspr.) i utvidgad anv., om (långsträckt) bälte med större snöhöjd inom snöbetäckt område. Fennia VII. 3: 41 (1892; i utvidgad anv.). Ännu långt fram på våren .. ligga i dikena och mellan vägarnas stenmurar hårda, isiga snöryggar. TurÅ 1921, s. 3. —
((1,) 2 (h γ)) -RÅTTA. (utom i vissa trakter numera föga br.) = -mus 2. Grill PVetA 1795, s. 15. NatHälsinglHärjed. 99 (1951; angivet ss. inom vissa landsändar använd benämning). —
-RÄCKE. (i sht förr) vid takfot fastsatt räcke som hindrar anhopad snö från att rasa ned o. anställa skada; jfr -fångare 2. SDS 1948, nr 247, s. 10. —
-RÄNNA. [benämningen sannol. på grund av rännans anliggande mot snön] (numera knappast br.) skidränna, styrränna l. -rand. NordIdrL 1900, s. 379. —
-RÖJARE. [jfr -röja o. -röjning] person som (yrkesmässigt) röjer snö. Expressen 1965, nr 44, s. 13. —
-SAMLING. (numera i sht med prägel av kanslistil) om snös ansamlande (ngnstädes); äv. konkret, om ansamlad snö. Bergman Jordkl. 2: 119 (1774; konkret). Är .. (bl. a.) för hindrande av snösamling å väg erforderligt, att träd eller buske borthugges .., äger vägsynenämnden .. besluta .. (om) erforderliga åtgärder. SFS 1952, s. 439. —
-SAPP. (numera bl. i skildring av ä. förh.) mil. sapp (se sapp, sbst.2 2) i snö. ExInf. 1927, s. 270. —
((1,) 2 (h γ)) -SIPPA. (numera bl. tillf.) bot. liljeväxten Galanthus nivalis Lin., snödroppe (se d. o. 1); äv. om släktet Galanthus Lin. (särsk. i uttr. vanlig l. tidig snösippa, om G. nivalis). Lilja SkånFl. 140 (1838). Dens. FlOdlVext. 47 (1839: Vanlig Snösippa). Dens. SkånFl. 208 (1870: Tidig Snösippa). —
((1,) 2) -SISKA. finkfågeln Carduelis hornemanni Holboell (som huvudsakligen uppehåller sig i arktiska områden samt på fjäll o. tundror i norra Europa). FoFl. 1951, s. 13. —
-SKADA. skada vållad av snö; särsk. om sådan skada på träd, snöbrottsskada. 2NF 26: 163 (1917; på träd). —
((1,) 2) -SKATA. [förleden möjl. i anledning av att fågeln anse(tt)s förebåda snö; senare leden sannol. i anledning av lätet, som liknar skatans] trastfågeln Turdus pilaris Lin., björktrast, björkskata, kramsfågel; jfr -tuppa 2. Arenius Fierdh. 70 (1717).
-SKAVEL. [sv. dial. snöskavel] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, samt i fackspr.) (brant) snödriva, skavel (se skavel, sbst.2). TurÅ 1936, s. 219. —
-SKIMMER. (i sht i vitter stil) skimmer från snö (jfr -ljus, sbst.); äv. till 2 h γ, om (snö)vitt skimmer. Wetterbergh SamhKärna 2: 53 (1857). Martinson OsynlÄlsk. 100 (1943; från snö). —
-SKIMRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande o. -skimmer. Janzon Cat. 2: 10 (1891; om hjässa på berg). —
-SKJORTA.
1) (tillf.) till 1, om (vindtät) utanpåskjorta använd till skydd mot snöstorm. Bergman ÖarFjärrÖst. 118 (1931; om utländska förh.).
-SKO.
1) (numera bl. tillf.) till (1 (a),) 2; jfr -känga o. sko, sbst. 1; företrädesvis i pl. Nordforss (1805).
2) till 2: redskap för gång i snö (i sin enklaste form bestående av ett antal till ett nät hopflätade vidjor l. remmar o. d. fästa vid en rund l. oval båge av trä) som binds l. spänns fast under sko med hjälp av snören l. remmar, skarbåge, tryga; jfr sko, sbst. 1 f, o. -trampa. LfF 1865, s. 315 (om indianska förh. i Nordamerika).
-kultur. [jfr eng. snowshoe stage (ordet introducerat av den danske etnografen K. Birket-Smith; se Intern. Archiv für Ethnographie 24: 214 (1918))] folkl. primitiv kultur (se d. o. 8) präglad av bruket av snöskor. PåSkid. 1928, s. 19.
-sport. vintersport utövad med snöskor på fötterna. NF 14: 1518 (1890). Snöskosport idkas även i USA:s arktiska delar .. (o. består i) Att på snabbast möjliga sätt ta sig fram med snöskor .. viss angiven sträcka. SAOBArkSakkSvar (1977).
-SKOFFA. [sv. dial. snöskoffa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snöskovel; jfr skoffa, sbst. 2. ReglTjSJ 1858, s. 67. —
-SKOPA. snöröjningsredskap i form av en (vippbar) skopa (samtidigt tjänande ss. snöskrapa) som fylls gm att redskapet skjutes fram genom snön; dels om lättare handredskap, dels om tyngre redskap avsett att kopplas till truck o. d. UNT 1940, nr 4, s. 8 (i annons; om handredskap). Köpkraftkatal. 1978, s. 40 (att kopplas till truck). —
-SKOTER. [jfr eng. snow-scooter] för gång i snö konstruerat mindre (för en person avsett) motorfordon som till utseendet liknar en skoter (se skoter, sbst.1 1) men som drivs av band o. framtill är försett med medar varmed fordonet styrs (medelst en styrstång); jfr skoter, sbst.1 2. Expressen 1963, nr 83, s. 8. —
-SKOTTAD, p. adj. [jfr -skottare o. -skottning] (tillf.) om lokalitet: där snö (helt l. delvis) bortskottats. Åslund TaflNorrl. 2: 25 (1861; om gator). —
-SKOTTNING. (arbete med) skottning (o. undanskaffande) av snö; jfr skotta, v.6 1. Wallquist EcclSaml. 1—4: 279 (1788).
-SKOVEL. för snöskottning avsedd l. vid snöskottning använd skovel; stundom äv. oeg. l. bildl., om (del av) djurhorn format ss. en snöskovel (jfr skovel 2 e). DA 1808, nr 41, Bih. s. 2. Lönnberg Ren. 171 (1909; oeg., om del av renhorn). —
-SKRED. = -lavin (äv. i oeg. l. bildl. anv.). ÖoL (1852). Hård .. tog sin promenad .. aktsamt och försigtigt, undvikande snöskreden som här och der tumlade ner från hustaken. Tavaststjerna Inföd. 173 (1887). Snöskred äro ingalunda sällsynta företeelser i de svenska fjällen, särskilt de lappländska. PåSkid. 1931, s. 336. Två våldsamma snöskred på lördagen .. i Schweiz begravde sju personer av vilka fyra dödades. DN(A) 1964, nr 333, s. 9. —
-SKRIDSKO. om vardera av de båda (skridskoliknande) fortskaffningsredskap som förr anbragtes på fötterna o. nyttjades till färd på (hård) snö (särsk. på medspår); jfr skridsko 2 o. ränn-sko. SvLekar(GAAkad.) 1: 82 (c. 1860). Fatab. 1978, s. 10 (om ä. förh.). —
-SKROV. (numera i sht i vissa trakter) skrov (se d. o. 6) till l. på (släd)fordon för borttransport av snö. TorsseliusTapetm. 40 (1836). —
-SKROVLA, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -or. [senare leden sannol. skrovla, sbst.] (†) om ojämnt upptornad snömassa. Björner Fridth. 18 (1737; den lat. parallelltexten: nives conglobatæ). —
-SKRUD.
1) om snö som (liksom en skrud) betäcker l. höljer ngt; jfr skrud 1 (d). Arbman Ton. 116 (1917; på granar).
2) (i vitter l. högre stil) till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 a—d), om ngts (snö)vita färg l. (snö)vithet. Öberg Storstr. 107 (1910; blommas). —
(2 h γ) -SKRÅP. bot. växten Petasites niveus Baumg. (som har vitluddiga skott). Hylander PrydnV 59 (1948). —
-SKULPTUR. skulptur(konst) i snö. Den på snöskulpturens område bekante hr Hagström. AB 1900, nr 42, s. 2. SErikÅb. 1959, s. 24 (konkret, om skulpturverk).
1) (i vitter stil) till 2 h γ (jfr snö, sbst. 3 d), om (snö)vitt skum bildat i l. på vatten. Carlén Skuggsp. 2: 7 (1861, 1865).
(1) -SKUR. [sv. dial. snöskur] (numera i sht i vissa trakter) skur (se skur, sbst.1 1) med nederbörd i form av snö (jfr skur, sbst.1 1 b); särsk. liktydigt med: (tämligen) kort l. lindrigt snöfall, snöby. Broman Glys. 1: 465 (1736). Satt jag dock mången qväll i den ensliga stugan vid härden, / Såg tallbrasan till glöd förvandlas, och hörde hur stormen / Växte med dån derute och dref snöskurar mot väggen. Runeberg (SVS) 3: 258 (1841). —
-SKYDD.
1) till 1, 2: skydd mot att ngt (i sht väg) yr igen med snö; äv. konkret, om föremål som ger sådant skydd (särsk.: snöskärm). Planteringarna längs vägen ger ett gott snöskydd. SJ 2: 318 (1916; konkret). Snöskydd i form av snöskärmar eller snögallerier. Östergren (1943).
2) (i sht i fackspr.) till 2: skydd som snö(täcke) utgör (för markvegetation o. d.). Selander LevLandsk. 90 (1955). —
-SKYMNING. (i vitter stil) skymning av det slag som föreligger när snö täcker mark o. d. Siwertz Varuh. 338 (1926). —
-SKYTTE. (i fackspr., särsk. skogsv.) koll., om skador (i form av torkade l. avfallna barr o. grenar l. helt dödade växtexemplar) som drabbar tall (i sht unga individer) till följd av sjukdom uppkommen gm angrepp av parasitsvampen Phacidium infestans Karsten på barren i de delar av träden som vintertid befinner sig under snötäcket; äv. dels om nämnda sjukdom hos tall, dels om nämnda parasitsvamp; jfr skytte, sbst.4 SkogsvT 1907, Fackupps. s. 196. De vanligaste genom svampar framkallade skadegörelserna (på tall) äro (bl. a.) skytte, snöskytte. Geete o. Grinndal 43 (1923). Bland de plantor, som helt täckas av snön, härjar snöskyttet som svårast. De Geer SvNatRiked. 1: 72 (1946). Snöskytte .. är lika farlig (som tallskytte), inte minst för Norrland, eftersom parasiten kan leva vidare under mycket låga temperaturer. ÖgCorr. 1966, nr 172, s. 9.
-svamp. parasitsvampen Phacidium infestans Karsten av säcksvamparnas klass. De Geer SvNatRiked. 1: 72 (1946). —
(1, 2) -SKÄRM. (i sht i fackspr.) skärm (särsk. i form av en av bräder hopspikad grind (se grind, sbst.1 3)) som ensam l. tillsammans med andra av samma slag uppsätts ngnstädes (i sht längs väg) ss. snöskydd; äv. allmännare: föremål tjänande ss. snöskydd. TT 1871, s. 315 (vid järnväg). 2NF 26: 160 (1917; äv. allmännare). TurÅ 1955, s. 307 (vid landsväg). —
(1) -SKÄRVA. (numera i sht i vitter stil) jfr -flisa o. skärva, sbst.1 1 b. Alm(Sthm) 1758, s. 24. Inte en snöskärva hade ännu fallit, fast man närmade sig jul. Enström Gråbacka 162 (1929). —
-SLABB. [sv. dial. snöslabb] (i sht i vissa trakter)
1) till 1: snöslask (se d. o. 1). LD 1908, nr 41, s. 4 (1808; i skånsk prästs almanacksanteckningar).
2) till 2: snöslask (se d. o. 2); särsk.: i vatten förekommande snösörja, snöstöp. Nilsson HistFärs 53 (1940). —
-SLAGG. [sv. dial. snöslagg] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i Finl.)
-SLASK.
1) till 1, om slaskande (snöfall med nederbörd i form av) våta snabbt smältande snöflingor l. regnblandad snö l. snöblandat regn; särsk. liktydigt med: snöglopp (se d. o. 1); jfr -slabb 1, -slagg 1. Piscator AlmAnt. 17/2 1730. Då vi den 11 Junii vaknade, var marken nästan öfvertäckt af snö och ett obehagligt snöslask fortfor ännu. Forsström Dagb. 59 (1800). Luften war mulen, men wädret lungt och något snöslask föll. VexiöBl. 1827, nr 11, s. 1. Det karga (fjäll-)klimatets många nackdelar, såsom plötsligt påkommande temperaturfall med snöslask. SvGeogrÅb. 1944, s. 36.
2) till 2: slaskande som våt snö ger upphov till; äv. (o. i sht) konkret: (slaskande) våt snö l. snösörja l. snömodd (särsk. förekommande på gata l. väg o. d.); äv. om (fukt innehållen i) viss del av sådan snö l. sörja l. modd (särsk. som fastnar på (o. tränger in i) skodon o. d.); jfr -slabb 2, -slagg 2. JernkA 1865, s. 80 (i jämförelse). Det var ännu snöslask överallt och issörja på tjärnarna. Levander FattFolk 50 (1934). Postmannen (tappade) paketen som slog hårt i en sten. Snöslasket stod omkring. Nilsson HistFärs 57 (1940). Jag .. går ute längs de långa trottoarerna, trots att snöslasken redan har trängt genom lädret i skorna. GbgMP 1949, nr 58, s. 6. —
(1) -SLASKA. [jfr -slask] opers.: falla snöslask (se d. o. 1); äv.: råda (väderlek kännetecknad av) snöslask (se d. o. 1, 2). Det snöslaskar i dag, så att man blir alldeles genomvåt om fötterna. VexjöBl. 1846, nr 2, s. 1. —
1) till 1, om nederbörd: som kännetecknas av l. är uppblandad med l. innehåller snöslask (se d. o. 1). Gernant-Claine SjönHög 249 (1905; om regn).
2) till 1, 2, om väderlek l. tidsperiod o. d.: som kännetecknas av snöslask (se d. o. 1, 2). Bremer Nina 192 (1835; om dag). Malmbgt 1894, nr 91, s. 2 (om väderlek).
3) till 2, om lokalitet: betäckt med l. fylld av snöslask (se d. o. 2). Nordensvan Lek 135 (1887; om gård). —
-SLORK. (†) om blandning av vatten o. snösörja (bildande en mer l. mindre porös massa); jfr -slark. Hiärne 2Anl. 115 (1702). Spegel 457 (1712). —
-SLUNGA. snöröjningsmaskin konstruerad med (ett l. två) roterande skovelhjul som samtidigt gräver upp o. slungar snön åt sidan; jfr -slungare. Upsala(A) 1925, nr 13, s. 1. —
-SLÄDE.
1) släde avsedd att användas på snö (särsk. om släde utan medar avsedd att användas på obanad väg). PT 1791, nr 92, s. 4. Berzelius Brev 14: 170 (1841; utan medar).
((1,) 2) -SLÄNDA. [sländorna uppträder fullbildade bl. om vintern o. då ofta på snö] zool. klosländan Boreus hiemalis Lin.; i pl. äv. om släktet Boreus Latr. 1Brehm III. 2: 129 (1876). 2SvUppslB 26: 847 (1953; i pl., om släktet). —
(1) -SMOL l. -SMÅL. (†) koll., om (små) snöflingor l. -korn; äv. i individuell anv.: (liten) snöflinga l. (litet) snökorn; äv. närmande sig l. övergående i bet.: snöfall (med nederbörd bestående av små flingor l. korn). Den vikande vintren kom ej sällan om nätterne tilbaka, och skakade från sina vingar, rimfrost och snösmål. SvMag. 1766, s. 336. Glittrande snösmål flyger omkring. Därs. 495. Söndag. .. skönt väder till mot aftonen litet snösmol. Reenstierna Årstadagb. 1: 450 (1812). Du sitter som ett snösmål på Guds finger: han andas och du är förswunnen. Franzén Pred. 2: 115 (1842). —
(1, 2) -SMULA. jfr -gnutta, o. smula, sbst. 2. Under december föll inte en snösmula i Skåne. En snösmula kom under natten och låg kvar på morgon(en). Östergren (1943). —
-SMÄLT, n. [jfr -smältande, sbst., o. -smältning] (i vitter stil) snösmältning (se d. o. 1). Höijer GrBerg 176 (1940). —
-SMÄLT, p. adj. [jfr -smältande, sbst., o. -smältning] (i vitter stil) om vatten: erhållet gm snösmältning (se d. o. 2). Nordström Kåt. 75 (1916). —
-SMÄLTA. [jfr -smältande, sbst., o. -smältning] (i vitter stil) opers.: vara snösmältning (se d. o. 1). GbgP 1949, nr 17, s. 12. —
-SMÄLTANDE, n.
2) smältande av snö (till vatten), snösmältning (se d. o. 2). Snösmältandet om vintrarna för att få dricksvatten var en besvärlig procedur. —
-SMÄLTANDE, p. adj. [jfr -smältande, sbst., o. -smältning] (i vitter stil) som smälter snö. Hemberg ObanStig. 78 (1896; om värme o. vind). —
-SMÄLTARE. i sht tekn. anordning för undansmältande av snö på viss plats (körbana l. trottoar o. d.); numera i sht dels om anordning bestående av elektriska värmekablar nedlagda (i slingor) under markytan, dels om anordning bestående av ett under markytan nedlagt rörsystem, där (med glykol tillsatt) varmt vatten får cirkulera. SvD(A) 1922, nr 2, s. 3 (för smältande av hopskottad snö med hett vatten). VVSTVärm. 1960, s. 247. —
-SMÄLTNING.
1) (bort)smältning av snö (i sht om (bort)smältning av vinterns snötäcke som försiggår under den varma årstiden, i sht våren); äv.: tid då (bort)smältning av vinterns snötäcke försiggår; stundom äv. (i vitter stil) närmande sig l. övergående i konkret anv., om snö som befinner sig under (bort)smältning; jfr -smält, -smältande, sbst. 1. Snjösmältningen i Norrska fjällen, hwarifrån mästa watnet kommer (till Vänern) sker icke förr, än wid Maji slut, eller in Junio. SvMerc. IV. 1: 413 (1758). Så springer jag ut i trädgården och ser efter om der inte finns någonting grönt i snösmältningen. Bäckström DramStud. 89 (1870). Under snösmältningen är hela (den sydryska) steppen förvandlad till en tjock svart gröt. Verd. 1892, s. 269. I snösmältningen kom min far hem från timmerskogen. Wassing Dödgr. 199 (1958).
Ssgr (i allm. till -smältning 1): snösmältnings-anordning. (i sht tekn.) till -smältning 2; jfr snö-smältare. VVSTVärm. 1960, s. 247.
-maskin. i sht tekn. till -smältning 2: snöröjningsmaskin som undanskaffar snö gm smältning. SvD(A) 1911, nr 60, s. 4.
((1 (a),) 2) -SOCKA l. -SOCK. [sv. dial. snösock(a), -socke] (förr) (med hälla för fästande under hålfoten försedd) vinterdamask av läder l. grovt tyg (i sht vadmal l. trikå) som till skydd mot snö o. kyla drogs upp l. snördes l. knäpptes fast på benet utanpå sko, strumpa o. byxben; äv. om till skydd mot snö o. kyla (särsk. av barn) använd (fotlös) överdragsstrumpa av trikå; förr äv. i utvidgad anv., om vintertid nyttjad inläggssula l. (utanpå)sko (av filt l. skinn o. d.); jfr -strumpa, -svepa o. vadmals-snösocka. Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754). Kamschatkanerne såla dermed (dvs. med skinn av pälssäl) sina snö-såckor, och Siberiske bönderne fodra dermed sina winterråckar. Orrelius Djurkänn. 130 (1776). (Sv.) Snösockor .. (fr.) Semelles .. de liège (,) .. de feutre (,) .. de crin (,) .. de peau (,) .. de fourrure (,) .. de laine. Nordforss (1805). (Sv.) Snösocka .. (fr.) Soulier à neige. Weste (1807). (Sv.) Snösockor .. (lat.) perones; udones. Lindfors (1824). (Biskop Hedréns) Cateches- och PsalmboksSällskap som lämpeligen kunde utvidgas äfn till ett filialsällskap för att skaffa skor och strumpor åt barnen, samt snösockar om vintertiden. Tegnér Brev 6: 234 (1832). Kvinnornas fotbeklädnad utgjordes vanligen af näfverskor och mannens af s. k. becksömsskor med näfverbottnar, utanpå hvilka drogos snösockor af vadmal. Nordmann FinnMellSv. 103 (1888). (Sv.) snösocka .. (t.) langer Strumpf (der bei Winterübungen über die Hosen gezogen wird). Auerbach (1913; angivet ss. en militärisk term). —
(2 h γ) -SOCKER. (numera knappast br.) om (snöliknande) sockerbakverk innehållande bl. a. uppvispade äggvitor; äv. om vitt överdrag av socker på bakelse. (Fr.) Neige .. (dvs.) Et slags Confect (sv.) snösocker. Holmberg 2: 208 (1795). Snösocker .. (dvs.) Ett slags hvitt öfverdrag af socker på bakelser. Weste FörslSAOB (c. 1817). Snösocker .. (dvs.) Ett slags ugnskonfektur af socker, bittermandel och ägghvitor. Dalin (1854). Schulthess (1885). —
((1,) 2) -SOLA. (numera föga br.) bot. växten Ranunculus nivalis Lin. (som växer på snölegor på fjäll), fjällsmörblomma. Lyttkens Växtn. 1003 (1911). —
-SOND. (i fackspr.) av ett graderat o. med konisk spets försett rör bestående redskap som drivs ned lodrätt i en snömassa medelst vikter nedsläppta i röret, o. med vars hjälp fastheten hos ett visst skikt av snömassan kan bestämmas på grundval av registrerade värden för nyttjad vikt, dennas fallhöjd o. rörets nedsjunkande i snön, snölod. TurÅ 1943, s. 355. 2SvUppslB 26: 847 (1953). —
((1,) 2) -SORK, sbst.1 zool. (den i närheten av snögränsen på mellersta o. södra Europas samt Mindre Asiens högsta berg levande) sorken Microtus nivalis Martins, snömus (se d. o. 1). 1Brehm 1: 343 (1874). —
-SORK, sbst.2 [sv. dial. sniösorck] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snösörja. Schultze Ordb. 4023 (c. 1755). —
((1,) 2 (h γ)) -SPARV. [sv. dial. snösparv, snösparv (P. nivalis), i vissa trakter äv.: gulsparv, pilfink (i OSDSaml. äv. i uppteckningar utan närmare angiven bet.); jfr t. schneesperling, snösparv; snösparven (hos vilken hannens sommardräkt är övervägande snövit) häckar i den arktiska regionen o. på högfjäll o. har (förr haft) anseende av att förebåda snö o. kyla; bergfinken (vars sommardräkt har markerade vita inslag) häckar i Sv. företrädesvis i fjällens björkskogsregion]
2) (†) finkfågeln Fringilla montifringilla Lin., bergfink. ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3ASScUps. VIII. 7: 11.
-släkte(t). släktet Plectrophenax Stejneger av familjen fältsparvar (Emberizidæ). Lönnberg RyggrDj. 2: 41 (1915).
((1,) 2 (h γ)) -SPIRA. (numera bl. tillf.) bot. (den på fjäll i anslutning till snölegor förekommande) växten Pedicularis hirsuta Lin. (som har vitulligt foder; jfr snö, sbst. 3 c); jfr polar-spira. Kindberg SvNamn 13 (1905). —
(2 h γ) -SPIREA. bot. växten Spiræa × arguta Zabel (som har snövita blommor; jfr snö, sbst. 3 c), brudspirea. Lustgården 1944—45, s. 307. —
-SPÅR.
1) spår (efter ngn l. ngt) i snö; särsk. (mera tillf.) i uttr. jaga l. driva på snöspår, om jägare resp. hund: jaga resp. driva på spår i snö (o. icke på spår i barmark o. d.), jaga osv. på spårsnö. HammarkDomb. 30/4 1604. Jaga på snöspår. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hund som drifver på snöspår. Därs. Schulthess (1885). IdrBl. 1935, nr 19, s. 4 (om skidspår).
-STAKE.
1) om var o. en av de längs väg placerade stakar som vintertid utmärker var vägrenen befinner sig. SmålP 1965, nr 8, s. 6.
2) (i fackspr.) i marken fäst (graderad) stav l. påle för mätning av snödjupet, snöpegel. BonnierLex. 13: 65 (1966). —
-STALL. om tillfälligt vindskydd för häst(ar) bakom uppskottad(e) snövall(ar); särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om sådant vindskydd upprättat av beriden l. med transporthästar utrustad militär trupp. TurÅ 1937, s. 270 (på is, i samband med säljakt). SoldFält 26 (1956). —
-STAMPNING. av person vintertid före inträde i hus gjord stampning med fot i syfte att befria sig från snö; äv. dels om verksamheten att utföra ett flertal sådana stampningar vid ett o. samma tillfälle, dels konkretare, om ljudet. Innan vi går in, ägnar vi oss åt en stunds snöstampning på farstubron. Åter hördes snöstampningar utanför, denna gång tunga manfolksstampningar. Moberg Nybygg. 177 (1956). —
-STAV. (förr) om stavformig budkavle för uppbådande av folk till snöröjning av väg. MeddNordM 1899—1900, s. 90. —
-STJÄRNA.
1) i sht meteor. till 1: (sexuddig) snökristall (bildande en strålig stjärna); äv.: (stjärnliknande) snöflinga. Bergman Jordkl. 2: 338 (1774). (Han) fångade .. snöstjärnor på sin handske och beundrade deras eleganta byggnad. Siwertz Förtr. 5 (1945). Man kan .. säga, att åtminstone på högre bredder varje vanlig regndroppe först varit en snöstjärna eller ett snökorn. Ymer 1949, s. 171.
2) [växten blommar tidigt på våren (medan snön ännu ligger kvar i omgivningen)] bot. till (1,) 2 (h γ): trädgårdsväxten Chionodoxa scilloides Boiss., vårstjärna; äv. om släktet Chionodoxa Boiss. Svensson Kulturv. 76 (1893; om släktet). Hylander PrydnV 100 (1948).
3) [jfr 1] i sht sport. skidlöparmärke i metall i form av en matt silverglänsande stjärna med en rundel i mitten (i färg som varierar år från år), som alla (oavsett ålder) kan erövra gm att (vid särskilt föranstaltad tävling) åka en 5 l. (för de yngsta) 2 1/2 kilometer lång bana utan tidskrav; i sht i sg. best. LD 1958, nr 35, s. 3 (i sg. best.). —
(1, 2) -STOFT. koll.: stoft av (finkornig, torr) snö (i luften l. på marken o. d.), stoftfin snö, snödamm; äv. (i sht i vitter stil) i individuell anv., om enskild partikel ingående i sådant stoft, stoftkorn av snö, snökorn; jfr -doft 1, -rök, -sinder. På de norrländska vintervägarna ryker det snöstoft efter de tunga timmerbilarna. Fröding Guit. 116 (1891; i individuell anv.). Se lätt uppyrande snöstofts dammoln fara och leka med vinden. Knöppel SvRidd. 55 (1912). Dens. VitDöd. 246 (1922). —
(1) -STORMA. [jfr -storm] (mera tillf.) opers.: vara l. råda snöstorm. Lieberath FriluftFl. 99 (1935). —
(1) -STORMANDE, p. adj. [jfr -storm o. -storma] (i vitter stil) om tidsperiod: varunder snöstorm råder. Högberg Utböl. 1: 3 (1912; om vinterdag). —
-STRÄNG. om långsmal (i sht gm skottning l. plogning tillkommen) anhopning av snö, (långsmalt) band av snö. SD 1900, nr 86, s. 2. —
-STÖRTNING. (†) abstr. o. konkret: snöras (särsk. om lavin). VexiöBl. 1812, nr 27, s. 2 (om lavin). Brunius Metr. 342 (1836; om ras från tak). —
-SULA. (i fackspr., särsk. veter.) om sula som appliceras mellan hov o. sko på häst till förhindrande av isbildning i hoven vid gång i snö; jfr -buffert. PT 1892, nr 209 A, s. 1. —
((1 (a),) 2) -SVEPA. [sv. dial. snösvepor, pl.] (i vissa trakter, numera bl. i skildring av ä. förh.) = -socka. Dybeck Runa 1842—43, 4: 79 (: snövepor, pl.; sannol. felaktigt för snövepor; om ä. förh.). Forsell Handskom. 124 (1920; i pl.; om ä. förh.). —
-SVÄNG. [jfr uttr. vara med i svängen, vara med där ngt händer l. där det är liv o. rörelse (möjl. delvis med tanke på svängandet av skyffeln vid snöskottning)] (vard.) om den aktivitet l. verksamhet som utövas av ett större kollektiv personer anställda för (l. beordrade till) snöröjning ngnstädes (i sht i stad); äv. dels koll., om de personer som utövar l. är anställda för (l. beordrade till) att utöva nämnda aktivitet osv. ngnstädes, dels om enskilt tillfälle o. d. då nämnda personal är i aktion, dels om samhällsorganisation som nämnda aktivitet osv. o. dess utövare representerar; äv. i oeg. anv.; i sht i sg. best. Flygets snösväng röjer (på Bromma flygplats ett område motsvarande) 42 G(ustav) A(dolfs)-torg. SvD(A) 1951, nr 73, s. 12. Här (i Sthm) gick snösvängen fram för bara ett par dagar sedan. TurÅ 1955, s. 33. Vad vi sparar in i snösvängar och andra utryckningar (under en snöfattig vinter) är .. inte småsummor. GbgP 1957, nr 72, s. 10. Snösvängen fick inkalla mesta möjliga personal för att det inte skulle bli trafikkaos. GHT 1959, nr 15, s. 16. Snösvängen har kostat Stockholm 5 miljoner. SvD(A) 1965, nr 336, s. 30. Hårt jobb i snösvängen. DN 1969, nr 40, s. 1 (rubrik). Morakarlarna tycker att det räcker med två inställda Vasalopp — åren 1932 och 1934 — och har organiserat en jättelik frivillig snösväng. Under fyra mil av spåret behöver snön rakas ihop för att hålla för de drygt 10 000 åkarna. SvD 1973, nr 54, s. 1.
Avledn. (vard.): snösvängare, m.//ig. person som arbetar i snösvängen ngnstädes. SvD(B) 1956, nr 107, s. 2. —
-SÖRJA. sörja av snö (stundom äv. med inbegrepp av is) o. vatten; särsk. dels om sådan sörja som (blandad med grus l. gatsmuts o. d.) förekommer på gata o. d. (särsk. liktydigt med: snöslask (se d. o. 2), snömodd), dels om sådan (mer l. mindre hopfrusen) sörja som flyter (l. bildats ovanpå is) i sjö l. hav o. d. Verelius 135 (1681). VetAH 1798, s. 268 (bildad ovanpå is). På många ställen (på sjön) fanns endast hopfrusen snösörja, som brast under ens fötter. SD(L) 1904, nr 13, s. 5. VFl. 1909, s. 19 (i hav). Krusenstjerna Pahlen 7: 59 (1935; på gata). —
-SÖRPA. (numera bl. i vissa trakter) snösörja. Juslenius 116 (1745). Heidenstam Karol. 1: 102 (1897). —
((1,) 2) -SÖTA. (numera bl. tillf.) bot. snögentiana. MosskT 1896, nr 4, s. 21. Västerb. 1923, s. 226. —
(1, 2) -TABLÅ. om lek- l. prydnadssak i form av en behållare (särsk. kula) av glas l. plast, vari innesluts ett landskap l. stadsparti o. d. i miniatyr betäckt med små vita partiklar föreställande snö, vilka vid leksakens osv. omskakande bringas i rörelse för att sedan liksom snöflingor dal a ned o. lägga sig över landskapet osv. Fredricson Canning UppdrVen. 165 (1953). —
-TAPP. (numera föga br.) tappliknande bildning av hopfrusen snö (o. is); liten snöhög. Björnståhl Resa 5: 144 (1783; på berg). TIdr. 1895, s. 69 (i mustasch). —
(1 (a), 2) -TID. tid(speriod) då snöfall l. -väder (ofta l. rikligt) förekommer l. (mycket) snö täcker marken; särsk. (numera bl. i vitter stil) i uttr. i snötiden l. enbart snötiden, närmande sig l. övergående i bet.: om vintern l. vintertid l. när det är (var) vinter. I snötider kan det vara besvärligt att vara fjällbo. Under värsta snötiden är det lugnast att låta bilen stå. (Han) gick nedh, och slog itt Leyon j brunnenom j sniö tijdhen. 2Sam. 23: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: en snövädersdag). På Österåsen .. var snötiden öde och lång. Levertin Magistr. 1 (1900). —
-TIPPA.
1) [sv. dial. (Uppl.) snötippa; den i den subarktiska regionen hemmahörande fågeln flyttar under snörika vintrar söderut i landet] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till (1,) 2: sidensvansen Bombycilla garrulus Lin., vanlig sidensvans; jfr -tuppa 1. Leijonflycht (1827; angivet ss. provinsiellt). 1Brehm 2: 128 (1875).
(1) -TJOCK. (numera i sht i vitter stil) om moln l. luft l. himmel l. vind o. d., = -diger 1; äv. om tidsperiod: varunder luften är uppfylld av tätt fallande snö l. tjockt snödis o. d. Bremer Strid 211 (1840; om natt). SD(L) 1902, nr 434, s. 5 (om molnvägg). En snötjock eftermiddag på senvintern kom registratorn som vanligt hem och ringde på sin dörr. Berger Katt 166 (1923). PåSkid. 1928, s. 85 (om luft). —
(1) -TJOCKA. (mycket) tjock snödimma; äv. om tätt fallande snö l. intensivt snöfall (som starkt nedsätter sikten). SvT 1852, nr 14, s. 3. I snötjockan rände barnen likt galningar, tre barfota. Rosendahl Lojäg. 26 (1956). —
-TOM. (numera bl. tillf.) tom på snö, snölös (se d. o. 2), snöfri (se d. o. 2). Broman Glys. 3: 24 (c. 1730; om skog). —
-TOPP.
-TOPPIG. [jfr -topp] (i sht i vitter stil) försedd med snötopp (se d. o. 1). TurForskn. 7: 267 (1919; om fjäll). —
-TRAMPA. [jfr sv. dial. snötramp] (i vissa trakter l. i fackspr.) snösko (se d. o. 2), tryga. PåSkid. 1928, s. 11. —
-TRYCK.
2) [eg. specialanv. av 1] skogsv. till deformering l. knäckning l. brott ledande (o. därför ss. en skadlig naturföreteelse uppfattat) tryck som (i krona) på träd hopad snö utövar på stam o. grenar; äv. konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: skadegörelse l. skada (på träd l. skog) åstadkommen gm snötryck (i angiven bet.); jfr -brott. Granen är betydligt segare än tall och står derför bättre mot snötryck. TSkogshush. 1874, s. 127. En af snötryck skadad (träd-)topp har böjt sig uppåt och en gren har antagit stamform. SkogsvT 1909, s. 286. Snötryck och isbrott göra sig ej sällan bemärkta i de täta tallungskogarne. Wahlgren Skogssk. 401 (1914). En annan form av snötryck uppträder inom plantbestånd av tall, i det att plantorna .. pressas .. nedåt, så att tvära krökningar uppstå på de späda stammarne. Därs. (Träden skadas ibland av frost l. starkt solljus.) Betydligt allvarligare skador förorsakas emellertid genom nederbörd under vintern, om bestånden utsättas för snötryck och snöbrott. Geete o. Grinndal 143 (1923).
Ssg: snötrycks-skada. särsk. skogsv. till -tryck 2: skada till följd av snötryck. TNCPubl. 43: 127 (1969). —
-TRYCKT, p. adj. särsk. skogsv. om träd(stam o. d.): tryckt av snö, som utsatts för snötryck (se d. o. 2). SkogsvT 1904, s. 72 (om stammar). —
-TUNG. (i sht i vitter stil)
1) till 1: tung l. tyngd av snö; nästan bl. oeg. l. bildl., dels om moln o. d. (särsk. liktydigt med: som hotar med l. bådar snöfall l. -väder), dels om luft l. himmel o. d. (särsk. liktydigt med: (mulen o.) fylld av (hotande) snömoln, uppfylld av snö l. snödis o. d.), dels om vind o. d. (särsk. liktydigt med: som medför mycket snö); jfr -tyngd, p. adj. 1. Bremer Nina 475 (1835; om molnmassor). Åkerhielm Hvidehus 155 (1899; om himmel). Törnqvist Skymt. 21 (1910; om vindar). Gripenberg DianV 143 (1925; om luft).
2) till 1 (, 2), om tidsperiod: varunder luften l. himlen o. dyl. l. marken o. d. är snötung (i bet. 1 resp. 3). Söderberg Dikt. 67 (1901; om vinter). TurÅ 1955, s. 84 (om julafton).
3) till 2, om trädgren o. dyl. l. träd l. skog o. d. (i sht med tanke på grenverk): som snö gör tung l. tynger ned; äv. om mark o. d., liktydigt med: betäckt med tjockt l. djupt snötäcke; snötyngd. Tigerschiöld Dikt. 1: 13 (1888; om furugren). Nordström Byn 136 (1930; om tundror). Clayhills Full 120 (1936; om skogar). —
-TUNNEL.
((1,) 2) -TUPPA.
1) [sv. dial. snötuppa] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -tippa 1. Linné Fauna nr 82 (1761; angivet ss. förekommande i Uppl.).
-TYNGD, p. adj.
2) (i sht i vitter stil) till 2, om trädgren o. dyl. l. träd l. skog o. d. (i sht med tanke på grenverk): (ned)tyngd av snö; äv. om mark o. d., liktydigt med: betäckt med tjockt l. djupt snötäcke; snötung. Topelius Fält. 1: 285 (1853; om grenar). JBauer (1906) hos Schiller JBauer 86 (om skog). Friesendahl Skogsdjup. 90 (1925; om mark). TurÅ 1955, s. 195 (om träd). SvD(A) 1966, nr 24, s. 15 (om tak). —
(1, 2) -TYST. (i sht i vitter stil) (där l. varunder det är) tyst till följd av dämpande snö. TurÅ 1956, s. 18 (om skymning). LD 1958, nr 6, s. 3 (om gator). —
-TÄCKA. [jfr -täckt] (i sht i fackspr.) täcka (ngt) med snö; nästan bl. i pass.: bli snötäckt. SvRike I. 1: 340 (1899; i pass., om Gotland). —
(1, 2) -TÄT. särsk. (i sht i fackspr., särsk. byggn.) till 1 (, 2): som icke släpper igenom snö, ogenomtränglig för snö. SvD(A) 1938, nr 165, s. 1 (om taktäckningsmaterial). —
(1, 2) -TÄTHET~02 l. ~20. [jfr -tät] särsk. (i fackspr., särsk. meteor.) till 2, om snömassas täthet (bestämd ss. antal gram per cm3 av massan). 2SvUppslB (1953). —
(1) -TÖCKEN. (i vitter stil) töcken framkallat av (dimma o.) tätt fallande snö l. intensivt snöfall. Möller (1790). —
(1) -TÖCKNIG. [jfr -töcken] (i vitter stil) som omges av l. är insvept i l. präglas av snötöcken. Levertin Linné 16 (1906; om juldagsmorgon). —
((1,) 2 (h γ)) -UGGLA. [jfr t. schnee-eule] (den i den arktiska regionen hemmahörande) ugglan Nyctea scandiaca Lin. (som har helt l. delvis snövit dräkt), fjälluggla. Leijonflycht (1827). —
(1) -UR. [sv. dial. snöur] snöyra; äv. o. numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) allmännare: snöfall (se d. o. 1) l. snöby; jfr -ur-väder. Snö-uhr om Winteren och Sand-uhr om Sommaren. Landsm. XVII. 3: 21 (1672). Wäderln mulen med något Sniö-Uhr från Wästan. Piscator AlmAnt. 12/2 1728. De .. tecken som tagas af månan, och snö-urar om vintren, efter hvilkas tid strömmings-fiske skal passas och uträknas om sommaren, behöfva säkerhet genom observationer. VetAH 1748, s. 119. Gatorna (i Härnösand) livades .. av något åkdon, som med långa mellanrum plöjde sig fram efter de väldiga snöurarna. FrÅdalFjäll 1928, s. 31. —
(1) -UR-VÄDER. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) väder kännetecknat av snöfall (se d. o. 1) l. snöbyar; jfr -ur. Wäderleken mulen med häfftigt Sniö-Uhr-wäder. Piscator AlmAnt. 23/1 (1730). —
(2 i γ) -VADD. snöliknande vadd använd ss. prydnad vid jultid (särsk. att pryda julgran med), änglahår. SvD(A) 1925, nr 316, s. 6. —
-VARDE. (i fackspr.) av snö(block o. d.) uppbyggt märke varmed ngts läge o. d. markeras. Ymer 1951, s. 99. —
(1, 2) -VARV. (numera bl. tillf.) om bälte med ymnig(are) snönederbörd sträckande sig genom en trakt. NorrlS 1—6: 43 (c. 1770). —
-VATTEN. [fsv. sniövatn?] smältvatten av snö; äv. om (i mer l. mindre upplöst tillstånd varande) smältande snö; i sht förr äv. (jfr snö, sbst. 2 h β), om snövatten (i sistnämnda bet.) ss. medel att två sig moraliskt ren med. Job 24: 19 (Bib. 1541). Om iagh migh än twettade j sniöwatn, och giorde mina hender rena vthi een kello. Likwel doppar tu migh nedher j trecken. LPetri Job 9: 30 (1563; Bib. 1917: snö). (Sv.) snövatten .. (fr.) neige fondue. Schulthess (1885). Vid denna tid (dvs. juni) börjar timmerflottningen uppe i småvattendragen, hvilka nu blifvit flottbara af snövattnet. LfF 1909, s. 288. —
-VESSLA, sbst.2 [jfr eng. weasel, vessla, motorfordonet snövessla] för gång i snö konstruerat traktorliknande (o. till transport l. bogsering använt) motorfordon som drivs med band. DN(B) 1958, nr 109, s. 6. —
-VIDD. (i sht i vitter stil) om vidsträckt (i sht i fjälltrakter förekommande) snöfält (som breder ut sig för ngns blick), snöbetäckt vidd. Sandström NatArb. 2: 236 (1910; på fjäll). Fjällen med sina härliga snövidder .. ha ofta lockat mig till färder på skidor. PåSkid. 1928, s. 437. —
(1 (a), 2) -VINTER. vinter då snöfall l. -väder (ofta l. rikligt) förekommer l. (mycket) snö täcker marken (särsk. motsatt: barvinter); ofta i förb. med karakteriserande adj. (särsk. dels stor l. rik (i sht förr äv. stark), dels dålig (förr äv. liten), betecknande snörik resp. snöfattig vinter). När liten snöwinter är, hafwa wargar med Älgarna intet spel. Broman Glys. 3: 232 (c. 1730). Under starka snövintrar låta orrarne snöga ner sig. Källström Jagt 167 (1850). En präktig snövinter ha vi nu erhållit inom Småland. SmålP 1890, nr 151 A, s. 2. Omöjligt är ej, att höet i en eller annan ängslada nu får ligga öfver till en snövinter. SvMorgBl. 1899, nr 58, s. 3. Det syntes, att det hade varit dålig snövinter, endast litet färsk snö mildrade gnidningen mot tuvornas gräs. PåSkid. 1928, s. 132. Åtskilliga av den nu levande generationen ha i minnet den stora snövintern 1888. NordKult. 21: 118 (1934). I Porjus kunde man knappt minnas en rikare snövinter. DN(A) 1935, nr 114, s. 21. Efter jul blev det .. samma snövinter som året före. Wassing Dödgr. 199 (1958). —
(1) -VIRVEL, sbst.2, n. (i sht i vitter stil) om snös kringvirvlande; äv. konkret(are), om kringvirvlande snö. I snövirvlet på Järntorget. DN(A) 1961, nr 329, s. 1. —
-VIT, se d. o. —
-VITHET~02 l. ~20. [delvis till snövit] om den snövita färgen (hos ngn l. ngt). Östergren (1943; utan angiven bet.). —
-VÅLM. (†) (överhängande) snömassa. Öfver stupade Nahos stupar hon (dvs. sköldmön), / En fallande snövålm likt. Arfwidsson Oisian 2: 235 (1846; eng. orig.: a wreath of snow). —
(1 (a)) -VÄDER. väder kännetecknat av snöfall; äv. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i sht i vissa trakter) i individuell anv., om enskilt snöfall (se d. o. 1). UppsDP 26/1 1596. Han hoppades att snövädret skulle upphöra och tö inträffa. Bremer Strid 205 (1840). På natten kom ett snöväder och lade hela våren vit igen. Wägner Sval. 238 (1929). Ska vi våga oss ut i snövädret? Östergren (1943).
-VÄG. väg av snö; snöbelagd väg; särsk. skogsv. pregnant, om basväg hos vilken vägbanans översta del utformats ss. ett mer l. mindre hårdpackat snölager (motsatt: (spår)isad väg). Milslånga färder (på sparkstötting) på goda och något tillkörda snövägar äro ett af de största behag. Balck Idr. 3: 112 (1888). De stålnabbade .. (däcken) äro snökedjorna utan gensägelse överlägsna på isgator och hala snövägar. SvD(A) 1932, nr 10, s. 13. Skogsbrukets vintervägar kan alltefter körbanan benämnas snöväg .., spårisad väg .. och isad väg. TNCPubl. 43: 162 (1969). —
(1, 2) -VÄGG. särsk. till 2: vägg av snö (särsk. i snöhydda); äv. om tvärbrant, mer l. mindre lodrät del av snömassa. 2MoB 1: 120 (1814; av uppskottad snömassa). Macfie NorrskM 47 (1938; i snöhydda). —
-VÄRLD(EN). (i sht i vitter stil l. fackspr.) om den helhet för sig i fråga om natur o. naturliv som (ständigt) snöbetäckt(a) område(n) bildar. Bremer GVerld. 1: 242 (1860). —
(1) -YR, r. l. m. l. n. [sv. dial. snöyr] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) snöyra. Rålamb Resa 88 (1658, 1679). Den 5 och 6 (april) var en stark blåst och snö-yr. VetAH 1755, s. 294. Det blåste en nordanvind, dyster och kulen, / och snöyr från himmelen hvirflade ned. Ling As. 315 (1833). De aftacklade masterna af de vid kajen infrusna skeppen stirrade, like benrangel, genom snöyret. Blanche Tafl. 192 (1845). Kommer .. ett snöyr under natten är situationen (för den i trampsaxen fångne räven) gifven (dvs. den lämnas att dö av fångstmannen). Skogvakt. 1894, s. 51. —
(1) -YRA, r. l. f. (väder kännetecknat av) yrande av snö (i sht i samband med snöfall); äv. konkret(are), dels om enskild manifestation (särsk. med tanke på tidsutsträckningen) av sådant yrande (särsk. liktydigt med: by l. skur med yrande snö, i sht förr äv.: snöstorm), dels om yrande snö; i sht förr äv. med plural innebörd, om upprepade snöyror l. perioder med snöyra (i ovan angiven bet.); jfr -yr, sbst. (Vi) hunno ingen gång utaf Redden, förän storm med sjömörker och snö-yror nödgade oss at gå tilbaka. Brelin Resa 2 (1758). Der ute på gatorna rådde en häftig snöyra. Idun 1888, s. 111. April börjar snöyran att stilla sig. Rallarminn. 207 (cit. fr. 1901). I piskande snöyra togo vi upp vettarna. Samzelius HarBrush. 103 (1919). Massor av snöyra, som en visslande stormil vräkte ned. PåSkid. 1928, s. 85. (Hon) fick .. gå ut i snöyran i sin fattiga kappa. Wägner Sval. 204 (1929). Jag hoppas det inte hänt honom något, nu är det så mörkt och det är snöyra också. Krusenstjerna Fatt. 2: 263 (1936). Snöyra och nollgradigt väder gav Sydsverige riskabel halka och ett nysnötäcke på några centimeter under lördagen. DN(A) 1964, nr 80, s. 16.
Avledn.: snöyrig, adj. (i sht i vitter stil) som kännetecknas av l. är förbunden med snöyra; varunder snöyra råder; snöyrande; jfr -yr, adj. GbgP 1953, nr 43, s. 12 (om väder). —
(1) -YRA, v. -ade. [jfr -yrande, sbst.] (numera bl. mera tillf.) opers.: vara l. råda snöyra, yrsnöa. VetAH 1802, s. 148. —
(1) -YRANDE, n. [jfr -yra, sbst.] (numera bl. mera tillf.) yrande av snö, snöyra. Broman Glys. 1: 347 (1711). —
(1) -YRANDE, p. adj. [jfr -yrande, sbst.] (i vitter stil, tillf.) snöyrig. Blanche FlStadsg. 110 (1847; om dag). —
-YTA. snöbetäckt yta; yta l. ytskikt på snölager l. yta osv. som utgörs av snö. Hisinger Ant. 3: 58 (1823). Af Skandinaviens 84 qvadr. mil snöyta, belöper sig 16 på Sverige och 68 på Norige. Forsell Stat. 8 (1831). Temperaturen (steg) till omkr. + 15° .. och bringade snöytan i smältande tillstånd. PåSkid. 1928, s. 106. Inlandsisens hårda snöyta var på många ställen täckt av hal svallis. Andersson KinPingv. 247 (1933). Snöytan var pudrad av ett rödaktigt stoft. SvGeogrrÅb. 1949, s. 42. —
(1 (a), 2) -ÅR. år då snöfall l. -väder (ofta l. rikligt) förekommer l. (mycket) snö täcker marken; jfr -vinter. VetAH 1763, s. 261. —
(2 (h γ, i γ)) -ÄGG, pl. [efter fr. œufs à la neige, pl.] (numera bl. tillf.) om (maträtt bestående av) av äggviteskum o. socker formade (äggliknande) bollar som efter kokning i mjölk tas upp ur denna o. serveras ss. dessert tillsammans med en kräm (tillredd av den nämnda mjölken blandad med uppvispade äggulor o. socker) som slås över bollarna, äggkräm, marängbollar, marängmoln; stundom äv. i individuell anv., om enskild sådan boll. Langlet Husm. 422 (1884; äv. i individuell anv.). SvD 1980, nr 143, s. 24. —
((1,) 2) -ÄRVE. (numera bl. tillf.) bot. (den vid snölegor o. d. växande) fjällväxten Cerastium cerastoides (Lin.) Britton, lapparv. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 540 (1901). —
-ÖKEN. om vidsträckt snöbetäckt område (av ödslig l. steril karaktär). Læstadius 1Journ. 253 (1831). —
(2 h γ) -ÖRT. [sv. dial. snöört; växten har i regel (snö)vita blommor] (i vissa trakter) växten Achillea millefolium Lin., röllika. Linné Fl. nr 770 (1755).
Ssg (i vissa trakter): snöört-blomma. bot. (blomställning av) snöört, röllikeblomma. Krook Handköpsben. 134 (1951).
Avledn.: SNÖA, v., se d. o. —
SNÖAKTIG, adj. [jfr nor. sneaktig]
1) (numera mindre br.) till 1 (a), om moln l. vind o. d.: som innehåller l. för med sig l. ser ut att innehålla l. föra med sig snö, (som tycks) snöförande; äv.: som ser ut att ge l. bådar snö (äv. i uttr. med opers. det); äv. om väder o. d.: som kännetecknas av snö(fall), snöig; förr äv. om himmelstecken (se d. o. 2): som varslar om snö; jfr snö-lik 1. POlai Alm. 1585, s. B 8 a (om himmelstecken). Wädret war sniöachtigt. Rudbeck Atl. 1: 215 (1679). Dät ser tämmeligen sniögaktigt ut. Schultze Ordb. 4652 (c. 1755). Snöaktig .. (dvs.) Som tycks .. båda snö. Snöaktig kyla. Weste FörslSAOB (c. 1817). Därs. (om moln). En skarp vind, som redan kändes lite snöaktig, blåste genom gatorna. Heerberger NVard. 69 (1936).
2) till 1 (a), 2: som liknar l. erinrar om snö(ande) l. snös, snölik(nande). Ett snöaktigt hagel, regn. En snöaktig massa täckte marken. SvTyHlex. (1851, 1872).
3) (†) till 1 (a), 2, om tidsperiod l. lokalitet: snöig (se d. o. 2). Linc. Bbb 3 a (1640; om ort). Schultze Ordb. 4652 (c. 1755; om vinter). (Månaden) Oct(ober) kulen snöagtig. NorrlS 1—6: 43 (c. 1770). —
-SNÖIG, adj. (-ig 1738 osv. -og 1722—1747. -ot(t) c. 1635—1749. -ug 1732. -ut 1689) Schroderus Dict. 179 (c. 1635).
1) till 1 (a), om luft l. vind o. d.: som innehåller l. är bemängd med snö (särsk. liktydigt med: snöfull (se d. o. 1) l. snöfylld (se d. o. 1)); äv. dels om luft l. vind l. himmel o. d.: som ger ifrån sig snö l. för med sig l. bringar snöfall l. -väder, dels om väder o. d.: som ger l. kännetecknas av snö(fall); i sht förr äv. (om luft l. himmel o. d.): som ser ut att ge l. bådar snö (äv. i uttr. med opers. det). Serenius Eee 4 a (1734; om väder). (Sv.) Thet ser snöigt eller snö-likt ut, (t.) es sieht schneyerisch aus. Lind (1749). Schultze Ordb. 4653 (c. 1755; om luft). Weste FörslSAOB (c. 1817; om moln). Nu börjar den snöiga stormen sin färd / Kring dalar och fjäll uti norden. Topelius NBlad 206 (1853, 1870). Men var är den stjärna / som lyste och brann / så grann / för dig, du irrande man / under snöiga himlar tunga? Bergman TrAllt 139 (1931).
2) till 1 (a), 2, om tidsperiod l. lokalitet: varunder resp. där snö(ande) l. snöväder (ofta l. rikligt l. särskilt ofta osv.) förekommer l. det är (gott om) snö på marken. Schultze Ordb. 4653 (c. 1755; om vinter). Våren har varit snöig och kall; men är nu mildare. Tegnér Brev 1: 108 (1805). Den snöiga nord är vårt fädernesland. Topelius Ljung 132 (1872, 1889). Lindström Leksaksb. 107 (1931; om vinterdag).
3) till 2: som har snö på sig l. är betäckt med l. överhöljd av snö; särsk. dels om fjäll(topp) o. d. i fråga om ständig snö, dels om person i fråga om snö på kläder l. skodon. Rudbeck Atl. 2: 42 (1689; om berg). Det är snögigt på gården. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Det) hände .. ofta tidigt om vintermorgnarna, att snöiga tjärbönder stöflade in i salen. Vasenius Top. 1: 203 (1912). Ekelund Vision. 100 (1918; om skogar). Katrin stampade med fötterna på bron och riste ullschalen, som var snöig över axlarna. Spong Österg. 247 (1926).
4) (i vitter stil) till 2 (jfr snö, sbst. 2 h, i): som (med hänsyn till färg l. konsistens l. bådadera) överensstämmer med l. liknar snö, snöaktig (se d. o. 2) l. snölik (se d. o. 2); äv. (numera bl. ngn gg) enbart med tanke på färg: (snö)vit (numera bl. med huvudord betecknande ngt vars konsistens överensstämmer med l. liknar snös, förr äv. med huvudord av annat slag, särsk. dels om huvudhår, dels om (kvinnas) kroppsdel, betecknande denna ss. (mycket) ljushyllt). När om min hals du rundar din arm, den snöiga, lena. Atterbom SDikt. 2: 93 (1812, 1838). På fängslande bågens / Snöiga duk af silke hon sydde växlande blomster. Stagnelius (SVS) 3: 109 (c. 1817). Den patriarkaliska tiden, / Då man .. med åldrens / Snöiga hår var barn. Atterbom Lyr. 3: 186 (1829). Från de skinande betslens stång / Droppar det snöiga skum. Arfwidsson Oisian 2: 17 (1846). Fruktträdgårdarna ligga snöigt vita kring de otaliga gårdarna. Böök ResSchw. 7 (1932). IllSvOrdb. (1955; om fruktträdgårdar).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content