SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1963  
SAK sa4k, r. l. f. (m. JGHallman Vitt. 7 (c. 1756)); best. -en ((†) -an Prytz MStenbock B 3 b (1633), ConsEcclAboP 273 (1659); -n BtFinlH 4: 416 (1570)); pl. -er 40, stundom 32 (a`Weste, akut Östergren; jfr Hof Skrifs. 123 (1753; med grav accent), Noreen VS 2: 246 (1910; med grav l. akut accent)) (G1R 1: 31 (1521) osv.) ((†) -ar KOF 1: 218 (1575), KKD 7: 79 (1704); -e Svart Gensw. E 4 a, I 2 b (1558); -or KKD 8: 281 (1713), BrinkmArch. 2: 61 (1810); pl. best. sakren ConsAcAboP 5: 53 (1680), Roland Minn. 12 (c. 1748)); förr äv. (i bet. 5 a, b, 6 a β) SAKE l. (i bet. 5 a, 6 a β) SAKA, f. Anm. Den gamla böjningsformen saka (utgående från fsv. gen. sg. saka(r)) användes förr i uttr. giva till saka (se 3 k).
Ordformer
(saach 1587c. 1600. saack 15261670. saag 1557. saak 15261731. sach (sz-) 15261629. sack 15231740 (: sacker, pl.). sackienn, sg. best. 1589. saek 1544. sag 15441647. sak (sz-) 1521 osv. saka 1523 (i bet. 6 a β)1621 (i bet. 5 a), 1695 (i bet. 5 a; fsv. orig.: sake). sake (sz-) 1523 (i bet. 5 a)1605 (i bet. 5 a). sakien(n), sg. best. 15891597. sakier, pl. 1590)
Etymologi
[fsv. sak; jfr fd. sak (d. sag), fvn. sǫk, fsax. saka (mlt. sake), mnl. sake (holl. zaak), fht. sahha (mht. sache, t. sache), feng. sacu, rättsstrid (eng. sake, sak, orsak), samt de från germ. språk lånade fin. sakko, lap. sakko, sakku, plikt, böter; jfr äv. got. sakjō, tvist; till det starka germ. verb som föreligger i got. sakan (se SAKA, v.); formerna saka (fsv. saka) o. sake (fsv. sake) av mlt. sake (jfr med avs. på ändelsevokalen REDA, adj., o. REDE, adj.). — Jfr ORSAK, SAKER]
1) tvist (mellan parter) rörande rättslig fråga, rättstvist; särsk. om sådan tvist som (av ena parten) dragits inför rätta; ofta övergående i bet.: rättegång, process; äv. allmännare: tvist, kontrovers, mellanhavande; äv. om rättsligt förhållande l. rättslig fråga som är föremål för tvist (mellan parter) l. som dragits inför rätta, rättssak, rättegångssak; mål (se MÅL, sbst.2 1); utom i b o. c samt i ssgr numera ofta med ngt ålderdomlig prägel; jfr 3 g-i. Fullfölja en sak, se FULLFÖLJA 6 a α; i sht förr äv. driva l. föra en sak l. saken o. d., se DRIVA, v.2 33 a α, resp. FÖRA 15 g; jfr 2 a. Bilägga l. förlika en sak. Föra talan i en sak (inför rätta). Avgöra en sak (inför rätta). OPetri Tb. 7 (1524). Wredhen förblindar .. att han (dvs. domaren) icke besinna kan huadh rett är vthi sakenne. Dens. 4: 305 (c. 1540). Jag hafwer i morgon en sak uppå Rådhuset. Österling Ter. 1: 271 (1699). När Domstolen satt sig och saken upropades infunno sig parterne. VDAkt. 1784, nr 255. Orörlig på sin domstol skall .. (domaren) se saken, aldrig personen, lika skild från vänskap som från hat. Rosenstein 1: 129 (1789); jfr 6 e. Nå Gud vare evigt lof! Saken med Norrige är lyckligt slut. Geijer Brev 180 (1814). Konung Erik (XIV hade) stridt med sitt samvete, men nu är striden slutad, samvetet har tappat sin sak. Svedelius i 2SAH 51: 383 (1875). (Rätten kan) förbjuda honom (dvs. svaranden) resa från orten före sakens slut. Smedman Kont. 5: 61 (1883). SDS 1961, nr 40, s. 10. — jfr APPELLATIONS-, ARVS-, BROTTMÅLS-, CESSIONS-, CIVIL-, DRÅP-, EKONOMI-, GÄLD-, HANDS-, HAT-, HEDERS-, HOR-, HORDOMS-, HUVUD-, HÖGMÅLS-, JUSTITIE-, KAMMAR-, KLAGE-, KLAGOMÅLS-, KONKURS-, KRIMINAL-, MORD-, MÖKRÄNKNINGS-, POLIS-, POLITI-, PRIS-, PROSTE-, RÄTTEGÅNGS-, RÄTTS-, SJÖRÄTTS-, TINGS-, TRÄTOMÅLS-, ÄKTENSKAPS-SAK m. fl. — särsk.
a) i ordspråk (jfr b). Icke twå domare på en saak. Grubb 376 (1665). Witne, giör saken wichtigh. Dens. 862; jfr 2, 3.
b) i uttr. i (sin) egen sak, ngn gg äv. i sin sak, i rättstvist l. process o. d. vari man själv är part; ofta allmännare: i fråga om förhållande(n) som direkt rör(a) en själv l. ens egen ställning l. egna intressen o. d.; stundom äv. i uttr. i annans sak, i rättstvist l. process o. d. vari en annan är part osv.; jfr 2. Jngen kan wara Domare vthi sjn eghen saak. OPetri 4: 304 (c. 1540); jfr: Ingen må wara domare j sinne sak. SvOrds. B 3 b (1604). Han (dvs. borgmästaren) loth fengzle bondenn vdij sin eghenn sack. TbLödöse 64 (1587). Ingen giöre sigh til målszman i annars saak. Grubb 385 (1665). Det gamla ordspråket: At man är snarast blind i egen sak. VRP 21/10 1775, Bil. Talan i egen sak. NordRevy 1895, s. 214. Östergren (1937).
c) i uttr. göra sak (av ngt), göra rätt(egång)s-sak (av ngt), dra (ngt) inför domstol; ofta allmännare: göra affär (se d. o. 3) l. väsen (av ngt); i sht förr äv. i uttr. göra l. lägga sak (e)mot ngn, anställa process emot ngn. Dit snille vis i stort (i dramatiken); at göra sak af smått, / Tilkänna ger et vett af lika ringa mått. Gyllenborg Skald. 56 (1798). (Man) kan .. tryggt antaga att Socken-Komitéen ej gör sak emot den brottslige. Samlaren(Strängn.) 1843, nr 69, s. 1. Heidenstam Svensk. 1: 96 (1908: lägga sak mot dig). Om han betaler trettitretusen spänn, så är vi kvitt. Då gör jag inte sak av det här. Gustaf-Jansson KärlekDec. 239 (1959).
d) (numera bl. mera tillf.) i uttr. ha(va) sak, äv. (övergående i 6 e) tvistig sak med l. (e)mot ngn (jfr 3 i), föra process med l. mot l. tvista l. ligga i tvist med ngn; förr äv. hava en stor sak med ngra, ligga i svår fejd l. strid med ngra; stundom svårt att skilja från 3 i. Dom. 12: 2 (Bib. 1541: hadhe en stoor saak med; Luther: hatten eine grosse sach, mit.). (Sv.) Ha sak emot en .. (fr.) faire un procès à qlcn. Weste (1807). Det är alltid swårt att hafwa sak med sådana författare som fordra .. att man skall antaga deras åsigt. SvLitTidn. 1815, sp. 619. Magistern har tvistig sak med en del församlingsbor rörande tre sädesland afradsjord? Högberg Vred. 2: 301 (1906).
e) (†) i uttr. äta på saken, ss. gäst deltaga i måltid anordnad av sakägare vars mål man har att avgöra l. vars fullmäktig man är; jfr I 30 d, 34. (Domaren) anmälte, huru som han tillika med samtelige Bisittare blifwit budne til middagen i dag på en källare til at äta på saken. Sahlstedt TuppSag. 32 (1759). Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) om rättstvist sedd ur endera partens synpunkt l. om ståndpunkt l. intressen l. ställning i juridiskt avseende som part i rättstvist l. process o. d. hävdar l. försvarar l. har att hävda osv. (inför rätta); äv. sammanfattande, om vad som framföres l. kan framföras (inför rätta) för att hävda l. försvara en parts ståndpunkt osv.; talan; äv. i utvidgad anv., om (vad som framföres l. kan framföras för att hävda l. försvara) ngns ställning (i juridiskt l. politiskt l. ekonomiskt l. moraliskt o. d. avseende) l. ngns (rättsligt grundade) anspråk l. önskemål o. d.; jfr 8. Förlita sig på sin rättfärdiga sak; äv. till 8. G1R 1: 249 (1524). (Gustaf o. Erik Trolle samt Knut Bengtsson Sparre) kallade .. sigh i .. (brev till Dalarna o. Bergslagen) Rikesens Rådh i Swerige .. Medh hwilket the .. mere förderffuade Konungens saak, än the henne förfordrade. Svart G1 20 (1561). (N. N.) haf:r icke fulkombligen refererat sin misgerningh uthi sin supplication .. uthan mehra budit till at förblommera sijn saak. BraheBrevväxl. II. 1: 74 (1655); jfr 3. (Det) blir .. alltid swårt, at förswara en siuk sak. VDAkt. 1797, nr 42. Då Franzén gjorde de arme vermländske skogsmenniskornas sak till sin egen, var utan tvifvel hans varma finska hjerta deras första sakdrifvare. Cygnæus 4: 392 (1872); jfr EGEN 1 d slutet. Vore domaren gunstig, / Nog skulle sådant (dvs. kärlekskvalen) förbättra min sak. Wulff Petrarcab. 214 (1905). — särsk.
a) i uttr. som ange att ngn för (sin l. ngns) talan l. framlägger ngns anspråk o. d. (inför rätta) (särsk. i sådana uttr. som (ut)föra l. plädera, i sht förr äv. driva l. tala, förr äv. anrätta l. uträtta sin l. ngns sak, förr äv. tala för en sak l. uppå ngns sak); förr äv. i uttr. föra saker, ss. beteckning för att ngn är verksam ss. advokat l. dyl.; jfr b, c, 1. OPetri Tb. 8 (1524: tala wpa hennes sak). (Selofhads döttrar gjorde anspråk på arv efter sin fader) Mose förde theras saak in för Herran. 4Mos. 27: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: bar fram deras sak). (Herren) vthrettar mina saak, och skaffar migh rett. Mika 7: 9 (Därs.; Bib. 1917: utför min sak). (Lat.) Aduocatus, (sv.) Then som een annars saak anretter. VarRerV E 7 a (1579). Hur' will mot Leyonet, ett Lamb sin Saak utföra? Vultejus Post. D 1 b (1686). Serenius (1741: tala för). Fullmägtig, som finnes hafwa .. emot bättre wett drifwit orättfärdig sak .., skal böta .. och ej mera få föra andras Saker för rätta. PH 10: 167 (1773). I slutet af 1746 fick .. (W. Blackstone) tilstånd at föra saker. LBÄ 18: 78 (1798). Talade Dalin sålunda i sina poesier konungamagtens sak, så fick han också erfara flera bevis på konungslig ynnest. KJWarburg i 2SAH 59: 428 (1882). Levertin Diktare 158 (1898: drifva någons sak). SvJuristT 1937, s. 29.
b) i uttr. ta(ga) sig an l. åtaga sig, förr äv. antaga (sig) ngns sak, åtaga sig att föra ngns talan; äv. allmännare (stundom närmande sig 6): understödja l. befordra l. söka främja ngns intressen l. hjälpa ngn o. d.; jfr a, c. G1R 29: 462 (1560). Kongen var resolveret att antaga medh alvar de Confœdererades saak. AOxenstierna 1: 558 (1635). R(iks) R(ådet) BeckFries .. tar sig hans (dvs. den dömdes) sak an. GJEhrensvärd Dagb. 1: 2 (1776). Widegren (1788: antog sig). Ingen hade med alfvar velat åtaga sig Protestanternes sak. Hallenberg Hist. 5: 321 (1796). Ingen tager sig an din sak, så att han sköter ditt sår. Jer. 30: 13 (Bib. 1917).
c) (†) i uttr. handla ngns sak, utföra l. ta sig an ngns sak (se a, b); jfr 1 o. HANDLA 5 a. Ordspr. 22: 23 (Bib. 1541). Jer. 30: 13 (Därs.).
d) (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) i uttr. göra ngns sak god l. göra saken för ngn god, göra ngns ställning förmånlig(are) l. verka till fördel för ngn o. d.; särsk.: ge ngn upprättelse l. (närmande sig l. övergående i 3) skänka ngn försoning (se d. o. 5 b). Petreius Beskr. 2: 49 (1614). (Påven Romanus) giorde åter Påfwens Formosi Saak godh, och ther emot ogillade Stephani VI. Decreter och Handlingar (varigm den avlidne Formosus hade berövats påvlig skrud m. m.). Schroderus Os. 2: 518 (1635). Tu (dvs. Jesus) tigh hafwer sänckt i Nöden / .. Smakat och then bittre Döden / Och för migh giordt Saken godh. GyllClenod. 614 (1687); jfr Ps. 1937, 76: 6. Jesu nåd, förtjänst och blod / Kan från all min synd mig rena, / Göra saken för mig god. Ps. 1937, 286: 3.
e) i uttr. (vara o. d.) säker (i sht förr äv. viss) på sin sak l. på saken o. d. (jfr 7 e), (vara osv.) säker på att den ståndpunkt man hävdar l. har att hävda (ss. part i (rätts)tvist o. d.) är riktig, (vara osv.) säker på att man har rätt; numera oftast: (vara osv.) säker på (riktigheten i) vad man säger l. uppger l. påstår o. d.; stundom närmande sig l. övergående i 6. Then som medh dieffwulen stridha skal han moste icke hweka hijt och tijt, vtan wara wiss på sakena. OPetri 2: 232 (1528). Bliff wiss på sakenne, och tala sedhan ther om. Syr. 33: 4 (Bib. 1541). (Han) war .. så wiss på sin saak, att han förplichtede sigh wele förskaffe her in wittnesbördh iffrå Laurentz Fildtzsers swåger, att (osv.). 2SthmTb. 8: 225 (1590). Allihop .. sade, att hon bara hade drömt ... Men hon var säker på sin sak. Lagerlöf Holg. 1: 49 (1906).
3) [utvecklat ur 1] om brott l. brottslighet l. förseelse o. d. som utgör anledning l. orsak till anklagelse l. beskyllning l. åtal l. fällande dom; äv.: skuld; äv. övergående i bet.: (anledning till) anklagelse l. beskyllning l. åtal; numera nästan bl. i a, b, d, e, g—i o. i vissa ssgr. (De) satte hans saak scriffuin offuer hans hufwudh, Thenne är Jesus Juda konung. Mat. 27: 37 (NT 1526; ännu i öv. 1883; Bib. 1917: en överskrift, som angav vad han var anklagad för). (Jesus) togh sich wora sack vppå och wille swara for oss som brutit hade. OPetri 3: 162 (1530). Om Henndrich Hannsson kan giöra sigh fridh för the thuenne sakier, skall han (osv.). TbLödöse 183 (1590); jfr FRI 28 a. Han .. hade intet att böta sin sak med. VRP 1611, s. 247; jfr BÖTA 4 b β. Bolagsman som med bedrägeri .. giör then andra mehn och skada, warde skild wid sin bolagsrätt; .. Plichte ock för bedrägeri, som saken är til. HB 15: 4 (Lag 1734); jfr 6. Hennes första sak mot doktorn var, att han icke var ren. Strindberg GötR 59 (1904). — jfr BLODS-, DÖDS-, ELD-, GUDS-, HALS-, LIVS-, MORD-, TJUVERI-, TJUVS-SAK m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt (jfr d, j); numera nästan bl. i (det äv. till 6 anslutna) uttr. känd sak är så god som vittnad, se KÄNNA 17 a. Gammell gieldh .. er altid bettre än ny saach. VgFmT II. 6—7: 120 (1587); jfr GÄLD, sbst.1 2 a. Feth oxe haffuer godh sack. SvOrds. A 6 b (1604) [jfr nyisl. feitur uxi hefur fulla sök]; jfr GOD 6, 14 (c). — särsk. i uttr. länge ligger sak i salt(et) o. d., se SALT, sbst.
b) (numera föga br.) i uttr. fälla ngn åt (äv. till) saken, förr äv. döma ngn till saken, förklara l. döma ngn skyldig (till brottet), äv. binda ngn till saken, överbevisa ngn om brottet l. förklara ngn skyldig (till brottet); förr äv. i uttr. (vara) fallen till saken, (vara) dömd l. förklarad skyldig (till brottet); jfr FÄLLA, v. 20 b, BINDA, v. 18 a, FALLA XIII. HH XIII. 1: 82 (1563: bliffwe fälthe till saken). TbLödöse 144 (1589: ffallenn thil sakienn). Gitter han eij (gå eden), tå wari bunden till sacken och straffas. RA II. 2: 144 (1617). PrivBergsbr. 1649, s. B 2 b (: dömes til Saken). SAOB F 2063 (1926: fälla ngn åt saken).
c) (†) i uttr. veta sak med ngn l. med sig, veta att ngn resp. man är skyldig till brott o. d., känna ngns resp. sin skuld; jfr i. Än thå han icke är brotzligen j then saack som honom tillegges, weet doch likauel gudh saack medh honom, han weet all hemligheet. OPetri Hb. H 3 a (1529). 2RARP 13: 694 (1743).
d) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. mera tillf.) i uttr. ta(ga) saken på sig l. ta(ga) på sig en sak o. d., ta(ga) på sig l. erkänna (sig skyldig) till brottet l. förseelsen o. d. resp. till ett brott osv. (äv. med mer l. mindre tydlig anslutning till 6); i sht förr äv. ta(ga) sak (p)å bak (jfr 6 a ϑ), förr äv. taga sig själv sak på bak l. taga sak på sig, ta(ga) på sig brott(et) l. (gm komprometterande tal l. handling, i sht gm att rymma l. hålla sig dold) visa l. erkänna att man är skyldig, förr äv. (i uttr. taga sak på bak) dels: ta(ga) åt sig l. känna sig träffad (å egna l. annans vägnar) av (mer l. mindre öppet uttalad) anklagelse l. förebråelse o. d., dels (i uttr. taga sak på bak emot ngn), framställa anklagelse l. gå till angrepp mot ngn; jfr BAK, sbst.1 1 f α. G1R 15: 92 (1543: tage sig sielffwe saak vpå baak). Dhen som flyr, han taar saak på baak. .. (dvs.) Han giör sigh skyldig. Grubb 105 (1665). Skånske adelsmän, som sielfwe hade tagit saak på sig och rymt åt Danmark. Spegel Dagb. 110 (1680). AB 1848, nr 45, s. 2 (: tagit sak på bak emot). Då .. Grefve Marcus Adam von Zobor .. yttrat att oron i verlden nu (dvs. år 1707) mest befordrades af Stanislaus och Ragotski och en tredje utan att nämna flera namn, tog (K. XII:s sändebud i Wien) Stralenheim sak på bak. .. Efter en kort ordkastning manade den ene ut den andre. BL 16: 88 (1848). Taga saken på sig. SAOB B 84 (1898). Söderwall Suppl. 34 (1932: taga på oss någon sak). Östergren (1937).
e) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ha sak i ngt, ha skuld i l. vara skyldig till ngt; anträffat bl. i nekande sats. Frans svor med två fingrar på läsebibeln, att han inte hade sak i Stinas död. Wägner ÅsaH 77 (1918).
f) (†) vända saken på ngn, lägga skulden på ngn. GlTer. 9 (c. 1550).
g) (i sht i vitter l. högre stil) i uttr. finna sak, äv. någon o. d. (förr äv. en) sak (med l. (e)mot ngn), i sht förr äv. (närmande sig l. övergående i 1) få sak (med ngn), finna resp. få anledning l. skäl att anklaga l. åtala (ngn för brott o. d.); äv. i utvidgad anv.: finna resp. få anledning att kritisera l. komma åt l. förfölja o. d. (ngn); jfr FINNA, v. 1 b. (Pilatus) sadhe til .. (judarna), Jach finner ingen saak medh honom (dvs. Jesus). Joh. 18: 38 (NT 1526). (De) foro .. ther effter, huru the kunde finna een saak medh Daniel, then emoot Riket wore. Dan. 6: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: finna någon sak mot). Desze wrångsinte .. söka på alt konstigt sätt at få sak med den oskyldiga. Oelreich 919 (1756). Vi kunna icke finna någon sak med Gibbon därför, att han var ett barn af sin tids upplysning. (Cavallin o.) Lysander 141 (1864). VL 1908, nr 238, s. 2. Östergren (1937).
h) (i sht i vitter l. högre stil) med bibehållen mer l. mindre tydlig anknytning till 1, i uttr. söka (förr äv. söka sig) sak, ngn gg äv. någon sak (med, äv. (e)mot ngn), (söka anledning l. skäl att) anklaga l. åtala (ngn) l. söka anledning till process (mot ngn); äv. i utvidgad anv.: söka (anledning till) tvist l. konflikt l. gräl o. d. (med ngn) l. söka anledning att kritisera l. komma åt l. förfölja o. d. (ngn). Brahe Oec. 65 (1585; uppl. 1920). RB 17: 15 (Lag 1734). Sak skulle nödvändigt sökas med desse oskyldige, han måste tagas, hvarest man kunde. JGHallman Vitt. 7 (c. 1756). Vi slippa någon sak med Philosophen söka: / Det icke Rousseau är, som oss (dvs. kvinnorna) förklenat har. Nordenflycht Fruent. 56 (1761). Pilgren FigBröll. 132 (1785: söker sig sak med). Svedelius i 2SAH 55: 376 (1878: mot). Vi söka ej sak med Darwin i tid och otid. Quennerstedt Agnost. 35 (1888). Söker någon sak med ledamot av värderingsnämnd .. i ändamål att därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv. SFS 1951, s. 515. (Olaus Petri) sökte icke sak i onödan. All polemik, allt gräl om mindre viktiga ting var honom egentligen motbjudande. Wessén i 3SAH LXIII. 1: 9 (1952).
i) (i sht i vitter l. högre stil) i uttr. ha(va) sak (äv. någon sak, i sht förr äv. (en) stor l. större o. d. sak) med l. (e)mot (förr äv. till) ngn (jfr 1 d), ha anledning l. skäl (resp. någon l. stor osv. anledning) att anklaga l. åtala ngn, ha anklagelse l. beskyllning (resp. någon l. svår osv. anklagelse) att rikta mot ngn; stundom svårt att skilja från 1 d. Om så är ath Demetrius och the medh honom äro aff hans handwerck, haffua saak emoot någhon, så haffuer man råådh och rettgong och foghotar, må the clagha och swara hwar annan. Apg. 19: 38 (NT 1526; Bib. 1917: hava sak mot någon). (Danskarna) straffe the Swenske på theris baak, / Och haffue til andre fast större saak. Svart Gensw. E 2 A (1558). (E. XIV) hade udi en besynnerlig bok anteknet them, som han gerne ville hafve sak medh. RA I. 2: 330 (1569); jfr 1 d. Brahe Oec. 65 (1585; uppl. 1920: hafwer stoor Saak .. medh). Att Hugo skulle ha någon sak med mig kan jag ej förstå. Strindberg Brev 2: 5 (1877). Östergren (1937). jfr (numera föga br., i pl.): (Svenskarna voro missnöjda över) at konung Magnus läät så bortgå Skåne och förderffua cronnones land. Hade the och monga andra saker emoot honom. OPetri Kr. 134 (c. 1540).
j) (†) i uttr. giva l. göra ngn sak (för ngt) l. bära sak å ngn, framställa anklagelse l. väcka åtal mot ngn (för ngt), anklaga l. åtala ngn (för ngt). OPetri Kr. 51 (c. 1540). En fedt oxe är snart saak giffuen. Svart G1 7 (1561). Stiernhielm WgL 110 (1663: bär saak å annan). 2RARP 21: Bil. 70 (1761: göra .. sak). Om bonde .. gaf sin hustru sak för hor, borde han (osv.). Nordström Samh. 2: 533 (1840) [efter fsv.: Giwær bonde husfru sinni sak fore hor].
k) [jfr fsv. giva nokon nokot til saka, tillvita ngn ngt, anklaga ngn för ngt] (†) närmande sig 5, i förb. med att-sats, i uttr. giva till saka att (osv.), (ss. skäl) framställa anklagelsen att (osv.). Th(e)n tiidt Olaff Kade bleff slaghen, anamede ffr(u) Metthe for:ne Kade gootz tiil siig, giffv(an)d(es) tiil saka, att han var henness Fogathe paa en tiidt oc stoodt til bagha mz sin R(e)kenscap. VgFmT I. 10: 35 (1526).
l) i uttr. på färsk sak, se FÄRSK 1 b β; jfr GÄRNING 1 g β, γ.
4) i sg. l. pl.: böter, bötesbelopp; andel(ar) av bötesbelopp (ss. inkomst tillfallande kronan l. målsägande o. d.); saköre(n); äv. i sådana uttr. som 40 mark(er) sak(er), 40 marks böter; numera nästan bl. (jfr dock d) i vissa ssgr. Ther tiil wnner jac thöm xl mark saker at wpbæra aff theris landbor och thiænere. G1R 1: 5 (1521). Tu .. och domeren vele haffve aff honum stor saköre, som är sextije mark för vår sak och tiugu mark domerens sak. Därs. 24: 46 (1553). Alle konungsl. saker. RA I. 2: 1059 (1561); jfr KUNGLIG 4 o. Forssell Hist. 1: 93 (1869). TbLödöse 183 (1590: 40 markir sack). (Den anklagade) Bleff sachffellthir thil 20 m(ar)k; mollzäiandhens sach thil giffven, stadzssens sach 13 m(ar)k, 2 öre, 16 p(enningar). Därs. 259 (1592). Schmedeman Just. 741 (1681). Hallenberg Mynt 13 (1798: all annan sak; fsv. orig.: all annor saak). — jfr BISKOPS-, DOMAR-, EN-, HÄRADS-, KONUNGS-, MÅLSÄGANDE-, STADS-, TVEBÖTES-SAK. — särsk. i vissa uttr.
a) (†) döma l. fälla ngn till så l. så många mark sak l. [möjl. att hänföra till SAKER] döma ngn så l. så många mark sak, döma ngn till så l. så många marks böter; lägga ngn sak uppå till så l. så många mark, pålägga ngn så l. så många marks böter. Jtem dömdes Oloff Hermansson i Ffastersby vj {marker} sak. BtFinlH 2: 1 (1537). Jtem dömdes Morten i Lwmparbi til vj {marker} sak fför ij ogilla gorda. Därs. 8 (1538). Han .. är bliffwin på häredz thingett fält till 40 {marker} sack. UpplDomb. 2: 19 (1578). Annerstedt UUH Bih. 1: 28 (i handl. fr. 1595: leggies saak opå).
b) (†) vid så l. så många mark sak, vid så l. så många marks böter l. vite. G1R 6: 240 (1529). PrivSvStäd. 4: 28 (1593). jfr: Hindrich Hansson skall förnöge Jesper innan morgon qweldt, widh sin 40 m(a)rk saak. TbLödöse 56 (1587).
c) (†) vara god för ngns sak, gå i borgen för ngns ådömda böter; jfr GOD 15 a. ÅngermDomb. 6/12 1630, fol. 40.
d) (vara) ngns egen sak (jfr 7 f), i utvidgad anv., betecknande att belopp l. avgift o. d. med ensamrätt tillkommer ngn; numera bl. (föga br.) övergående i 7 f α; jfr ENSAK 2. Hwilken .. (mästarbrev) begärer, han gifwe åldermannen en daler, hans eghen saak. BtÅboH I. 2: 170. (1625). Kammarherrn svarade med omgående, att några kostpenningar inte kunde komma i fråga; de 100 thalerna voro lärpenningar, och de voro Hawermanns egen sak. Backman Reuter Lifv. 1: 109 (1870; lt. orig.: dat wir Hawermannen sine Sak).
5) [jfr 3] orsak, skäl, fog; anledning; grund; äv. i sådana tautologiska uttr. som foge och sak l. skäl och sak; utom i a numera bl. (i ålderdomligt spr., i sht i bibeln) i uttr. utan sak, utan orsak l. skäl; förr äv. i uttr. vara sak(en) till ngt, äv. övergående i bet.: vara skuld(en) till ngt. G1R 1: 28 (1521). The haffua hatat migh vtan saak. Joh. 15: 25 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Ther fore käre wener låter oss .. begynna ath troo, ty otroon allena är saken til alla synder och laster. OPetri 2: 309 (1528). G1R 6: 154 (1529: varid sak nog ther till). HH XIII. 1: 38 (1562: vten all godh foge och saak). Offta gör lijthen saak, stor nådhe (felaktigt för uådhe, dvs. våda). SvOrds. B 8 a (1604); jfr 6. VDAkt. 1667, nr 399 (: vthan skiäll och saak). Hur' sälle Edre Barn, som där (i Paris) får Sak at glädas, / När Swenskas redlighet af Franska tungor qwädas. Frese VerldslD 60 (1717, 1726). Han är förtörnad på mig .. utan sak .. (l.) för en ringa sak. Weste FörslSAOB (c. 1815). Cannelin (1939). — jfr HUVUD-, NÖD-, SVEP-SAK. — särsk. i vissa uttr.; delvis närmande sig l. övergående i 6.
a) [fsv. for thän saka, fore thänna saka skul; jfr mlt. dör l. ümme de sake l. ümme der sake willen] (numera bl. med anslutning till 6, fullt br.) för den sakens (förr äv. saken l. sak l. sake) skull (förr äv. för den saka l. sake l. för sådan sak), av den orsaken, fördenskull, därför; förr äv. för ingen annan sak (skull) l. för allehanda saker skull, av ingen annan orsak resp. av vilken orsak som helst; förr äv. för vad sak l. saka l. sake l. saker l. för vad sak skull l. av vad sak, av vad l. vilken orsak, varför. G1R 1: 158 (1523: för then sake skwldt). Därs. 164 (: för hwat sake). Är thet lofflighit ath en man skil sigh vedh sina hustrw för allahanda saker skul? Mat. 19: 3 (NT 1526). OPetri 1: 315 (1528: for hwadh sack). G1R 6: 70 (1529: för huad saker). OPetri Kr. 26 (c. 1540: aff hwad sack). För hwadh saka är titt hierta så illa til fridz? 1Sam. 1: 8 (Bib. 1541). Tob. 2: 8 (Därs.: för then saken skul). (Lat.) Qua nam de causa? (Sv.) För hwadh saak skul? FormPuerColl. C 1 b (1559, 1579). HH XIII. 1: 87 (1563: för ingen annan saack skuldh). VarRerV I 2 b (1579: För then saak skul). TbLödöse 298 (1593: för jnngenn annor sack). Hund E14 43 (1605: för then sake). Prytz G1 E 3 a (1621: för then saka). Warnmark Epigr. D 3 b (1688: för sådan Sak). För den sakens skull. SAOB F 2479 (1927).
b) (†) för vilken sak (skull) l. för vilken sake, med relativ funktion: av vilken orsak, varför. G1R 1: 193 (1524: fför huilche sake). 2Tim. 1: 12 (NT 1526: för hwilka saak skull). (Olav Tryggvason hade fiender) hwilka wanrychtade honom hoos Konungen och kom hann uti monga Förnäma mens affund, för hwilken saak foor hann och bort. Reenhielm OTryggw. 28 (1691).
6) [utgående från 1 (gm förmedling av sådana fall som behandlas nedan under e) o. 5] förhållande; omständighet; företeelse; faktum; ting; stundom: sakläge, situation; särsk. motsatt: person (jfr 11); ofta i mer l. mindre förbleknad bet., om ngt (oftast mer l. mindre abstrakt) som utgör en särskild del av verkligheten l. kan föreställas l. tänkas, vanl. motsvarande pronominella ord o. uttr.; i sht motsvarande dels (i sg. obest. föregånget av obest. art. l. adj.-attribut l. bådadera): något (i förb. med efterföljande substantiverat adj.), dels (i sg. best. l. i sådana uttr. som denna sak): det l. detta, dels (i sg. l. pl. best.): det hela (se HEL, adj. 4 p), alltihop. Var sak för (förr äv. om) sig, se FÖR, prep. I 34, resp. OM, prep. 37 a. Det är en sak för (förr äv. om) sig, se FÖR, prep. I 34 e, resp. OM, prep. 37 b; förr äv. i uttr. vara sak för l. om sig, vara en sak för sig; jfr a η. Det är en annan sak, se ANNAN VI 1 b. Det är samma sak l. sak samma, se SAMME. Bara en så(da)n sak, se SÅDAN. Det ligger i sakens natur att osv., se NATUR 2 d. Var(je) sak har två sidor. Var(je) sak har sin tid. Nu tala vi inte mer om den saken. Så var det med den saken. (Det är) inget tvivel l. inte tu tal om den saken. Det är då en sak som är säker. Den saken är klar. Det är en given sak, att han kommer; jfr GIVA, v. I 5 b. Det vore en god l. skön l. härlig (i sht förr äv. stor) sak, om (osv.), det vore bra l. nyttigt l. betydelsefullt o. d., om (osv.). Tänk på saken! Det förändrar saken. Det hjälper inte upp saken. Det gör föga till saken; jfr GÖRA, v.1 I 19 a. Det är ingenting att göra åt den saken. Så förhåller sig saken l. så förhåller det sig med den saken. Han tar saken kallt, lugnt. Vi skålar på den saken! G1R 1: 31 (1521). All then owilia som them emellan warit hade skulle wara en afftalat sak. OPetri Kr. 233 (c. 1540); jfr AVTALA I 1 slutet. Uthi alle mijne bedröffvelige saaker, som migh dageligen kunne tilfalle, tröster iagh migh hær medh, att (osv.). OxBr. 12: 323 (1614); jfr d. Thet vore een stoor saak, om vij .. kunde erholla een cittadell der i staden. RP 6: 191 (1636). Phenix, Grijpen, och the hijslige Harpiske rooffoglar äre vpdichtade Saker. Schroderus Comenius 162 (1639); jfr 11. VDAkt. 1667, nr 399 (: wara saak för sigh). Vil han sedan taga dänna (kvinna) til Echta ähr saak om sigh. Därs. 1705, nr 148. Det är tvänne saker, som aldrig Allmänheten kan läras: at förstå det simpla — och at ej förstå det obegripliga. Kellgren (SVS) 5: 255 (1793). Långsam förstås så väl om personer som saker. Långvarig däremot ej om personer. Weste FörslSAOB (c. 1815). ”Renlighet är en god sak” — sa' käringen, vände sin särk på julaftonen. Holmström Sa' han 66 (1876). Se saker och ting von oben. Siwertz Tråd. 105 (1957). (†) Lycurgus war hoos Julianum hållen för een stoor saak, och för een makelöös Man. Sylvius Mornay 652 (1671; fr. orig.: luy semble quelque chose); jfr 11, 13. — jfr BAGATELL-, BARN-, BERGS-, BI-, DISKRETIONS-, EN-, FORM-, HEDERS-, HEM-, HJÄRTE-, HUVUD-, KNÅP-, LAPPRI-, LORT-, LÖNN-, MINNES-, MODE-, PARTI-, PRESTIGE-, PRINCIP-, PRIVAT-, RELIGIONS-, SMAK-, SMÅ-, STRUNT-, VANE-SAK m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) saken är (äv. blir) den, förr äv. saken är l. har sig så, med syftning på ngt efterföljande (oftast att-sats): förhållandet är (resp. blir) det l. det är (resp. blir) så (jfr DEN III 2 a β slutet), det är saken, med syftning på ngt föregående: så förhåller det sig, så ligger det till, så är det, äv. detta är saken, dels (med syftning på ngt föregående): det är saken, dels (med syftning på ngt efterföljande): det förhåller sig så (här), äv. (i vissa trakter) saken är denna, med syftning på ngt efterföljande: det förhåller sig så (här); ofta med bibet. av att det sagda l. framhävda är fullkomligt sant l. säkert l. är den avgörande faktorn o. d. HH XIII. 1: 30 (1562: hade saken sigh så .. att). Thetta är saken, Jw lengre blodhet är ifrå hiertat, jw kallare är thet. Ps. 1567, Kal. s. C 2 a. 3SthmTb. 2: 285 (1599: saken ähr såå att). ÅgerupArk. Brev 2/3 1764 (: saken är denna). Saken blef nu slutligt den: / Movitz gaf hon djefvulen. Bellman (BellmS) 1: 145 (c. 1775, 1790). ”Du har inte sett hafvet så som jag, det är saken”, sade den blifvande styrmannen leende. Lönnberg BlSkär. 13 (1876). Hon hade ej förr haft ögonen öppna för denna sida af det alldagliga lifvet (dvs. vanligheten av graviditet), detta var saken. LD 1906, nr 218, s. 3. Saken är den, att jag haft så mycket att göra. PT 1906, nr 242, s. 3. jfr: Nej, hela saken var den, att han jämt brukade vara ute på resor. Lagerlöf Mårb. 98 (1922); jfr HEL, adj. 4 n. jfr äv. (tillf.): Jo saken är: / Här bo två stackars kvinnor, mycket fattiga. VLitt. 1: 387 (1902).
β) [fsv. är l. vare thät saka l. sake (at); jfr mlt. is l. were sake dat l. is l. were it l. dat sake dat; formen saker torde i nedan anförda uttr. vara ombildning av sake med anslutning till pl.-formen saker] (†) är l. vore det (så) sak l. saka l. sake l. saker att (osv.) l. är (så) saka l. sake att (osv.) l. om (l. var) så sak l. saker är l. vore att (osv.) l. om så sake att (osv.), om det (verkligen) förhåller resp. förhölle sig så att (osv.), om så är resp. vore fallet att (osv.). G1R 1: 94 (1523: waaret saka ath). Ær thet saa sake at han med saadane wilkor .. icke wiil latha aathnöya maa tw (osv.). Därs. 2: 75 (1525). Därs. 185 (: Ær thet och saa szaker ath). Om saa szake athuj honum tiilhanda skicke nogher peninghar .. schal han (osv.). Därs. 3: 306 (1526). Därs. 4: 291 (1527: Ær och så saka ath). BtFinlH 3: 35 (1534: Är oc sake, ath). Därs. 50 (1535: Om so sack vore, ad). RA I. 1: 370 (1544: hvar så saker är, att). Är ded saak, att förbunded är emellan K[onungarne] i D[anmark] och Poland resolvered, är ded (osv.). RP 1: 7 (1624). OxBr. 10: 158 (1649).
γ) sakernas tillstånd l. läge l. ställning l. ordning, äv. belägenhet l. beskaffenhet, förr äv. lägenhet l. omständigheter, om det tillstånd l. läge osv. i vilket (de aktuella) förhållandena o. d. befinna sig l. som kännetecknar l. utgöres av l. skapas av (de aktuella) förhållandena o. d.; ofta liktydigt med: (det närvarande) sakläge(t) l. tillstånd(et) l. (den närvarande) situation(en) resp. den bestående ordningen; jfr g o. LÄGE 6, ORDNING 3 a ζ. Sakernes lägenhet utij Swerige. HT 1916, s. 186 (1597). (Sv.) Sakernas belägenhet .. (Lat.) Rerum situs. Sahlstedt (1773). I sakornes närvarande omständigheter. BrinkmArch. 2: 61 (1810). Vid denna sakernas beskaf(fen)het är ej annat att göra än &c. Weste FörslSAOB (c. 1815). (Törneros') åsigt af de offentliga sakernas läge. Atterbom Minnest. 2: 291 (1842). Sakernas ställning, ordning, (dvs.) det närvarande tillståndet, den bestående ordningen. Dalin (1854). Alla länder ledo (efter första världskriget) av sakernas tillstånd (i ekonomiskt avseende), ej minst de länder, som under kriget varit neutrala. Höglund Branting 2: 381 (1929).
δ) (det är) en klar sak (i sht förr äv. det är klar sak), äv. (det är) en tvungen sak (stundom äv. det är tvungen sak), betecknande att ngt är klart l. tydligt resp. tvunget l. nödvändigt (äv. i förb. med efterföljande att- sats); i sht förr äv. där är icke stor sak att vänta, där är icke stort l. mycket att vänta. RP 8: 213 (1640: stoor saak). Pfeif DeHabitu 129 (1713: är det en klar sak, at). (Eng.) It is a plain case, (sv.) det är klar sak. Serenius F 1 b (1734). Kattrinna hade känt sig som en tjuv och en illgärningsman, då hon på detta sättet smög sig hemifrån, men Klara Gulla hade sagt, att det var tvungen sak. Lagerlöf Kejs. 269 (1914). IllSvOrdb. 1700 (1958).
ε) (†) det gör ingen sak, det gör ingenting, det har ingen betydelse l. spelar ingen roll. Sahlstedt (1773). Widegren (1788).
ζ) i det ironiska uttr. stor sak (förr äv. sammanskrivet), för att beteckna att ngt är av ringa vikt l. betydelse (jfr ANGELÄGENHET 2 b); numera bl. (med ålderdomlig prägel) i sådana elliptiska uttr. som stor sak om l. vem l. att o. dyl. l. stor sak i l. med ngn l. ngt, det gör ingenting l. detsamma l. det är likgiltigt om l. vem osv. resp. hur det förhåller sig l. går med ngn l. ngt, strunt i om l. vem osv. resp. i ngn l. ngt (äv. i det fristående utropet stor sak!, strunt i det!, lappri!); förr äv. i sådana uttr. som det är l. vore stor sak (om osv.), det gör resp. gjorde ingenting l. detsamma l. det är resp. vore likgiltigt (om osv.). Joh. Miltopæus (har) swarat: Stoor saak, blifwer iagh förskutn ifrån Academien, så tages iag wähl ahn till Håfrätten. ConsAcAboP 6: 88 (1686). Spegel TPar. 90 (1705: Stoor saak! at). I tyckes vara litet beskiänckt, Monsiör Hans. Men det är stor sak. CGyllenborg Vitt. 325 (1721). Stor sak, om jag och alt förgås, / Allenast jag blir hämnad. Dens. Andr. P 1 b (1723). Stor sak wore det, om du aldrig lärde kiänna hans sinne. Missförståndet 5 (1740). Stor sak i et Ärr och flera! / Slikt är Tapperhetens lön. Dalin Vitt. II. 4: 100 (1746). GFGyllenborg Vitt. 1: 108 (1759, 1795: Storsak). Du svettas, stor sak, / I Bränvin skall du bada. Bellman (BellmS) 1: 5 (c. 1770, 1790). Stor sak hvem som har rätt. Leopold 1: 304 (1814). Hans (dvs. O. Rudbecks) läppar hviskande rörde sig: / ”Stor sak med mig! / Men kyrkan, den riksens klenod, hon är räddad.” Snoilsky 3: 18 (1883). Gripenberg Géraldy Du 45 (1931).
η) [jfr d. det er sin sag] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) det är l. kan vara sin sak, det är resp. kan vara något l. en sak för sig; i sht för att beteckna att man icke vill närmare uttala sig om ngt l. att man icke vill ifrågasätta ngts berättigande o. d., stundom: det säger man ingenting om l. låt gå för det!; jfr b α α'. Om ni hade offentliggjort mina små opus utan att betala något för dem, hade det varit sin sak, och jag hade tålat mig ändå; men (osv.). VBenedictsson (1883) hos Lundegård Benedictsson 86. Att få en unge åt gången, det kan va sin sak, om det nu ska va på det viset. Det kan jag se rättvisa i. Men två .. det är gud nåde min själ en för mycke. Hellström Kusk. 61 (1910). Nilsson TreTerm. 248 (1943).
ϑ) (numera föga br.) taga sak på bak (jfr 3 d), betecknande att man fattar ngt fel l. får ngt om bakfoten o. d.; se BAK, sbst.1 1 f β. Lindfors (1824). Östergren (1937).
ι) [jfr d. syn for sagen, nor. syn for saken; uppkommet gm ombildning av uttr. syn för sagen resp. dan. o. nor. syn for sagn] (numera föga br.) bära syn för sak(en), bära syn för sagen (se SAGEN 1 a β). Bremer Hertha 49 (1856: bära syn för sak). Lundberg-Nyblom Barn 125 (1933: bär syn för saken).
b) i vissa mer l. mindre pregnanta anv. (jfr c, e γ).
α) i sg.
α') (numera bl. mera tillf.) i uttr. (det) är l. vore (i sht förr äv. vore så) l. kan vara o. d. en sak, det är l. vore osv. godtagbart l. tänkbart (äv. skäligt l. lämpligt) l. det går l. ginge osv. an o. d., stundom: det må så vara; äv. i förb. med efterföljande att-sats l. konditional bisats; jfr a η. RP 6: 123 (1636: Kunde vara een saak, att). K. M:t prop[onerade] sedan, att emedan soldaterne nu inthet hafva att giöra, om det icke vore en sak, det några compag(nier) fördes till arbetes på grafven i Telgie. Därs. 13: 309 (1649). Bekänner i det af hiertat och finner det i edert samwete sandt wara, ähr det en sak, men egenwilligt så säja, skier det henne till dishoneur. HärnösDP 1694, s. 232. Weise 30 (1697: Thet wore så en sak, om; t. orig.: Da wäre es eine Sache, wenn). Om Herren hade tagit sig tåcke arbete före när Tiderne woro bättre, så hade det så kunnat wara en sak, nu är alt för swårt at få i hop så .. mycket Penningar. SedolärMercur. 2: nr 14, s. 8 (1731). Hvad säger ni om att ackordera in er hos prostens i Hellaryd? — Det vore så en sak. .. Förslaget tål, minsann, att betänkas. Sparre Stand. 320 (1847).
β') [jfr sätta en ära i ngt o. fr. faire cas de qc, sätta värde på 1. fästa vikt vid ngt] (†) i uttr. sätta sak uti ngt l. att göra ngt, lägga l. fästa vikt vid (att ådagalägga o. d.) ngt resp. att göra ngt, låta sig ngt angeläget vara l. göra ngt till en hederssak l. hjärtesak resp. låta sig angeläget vara osv. att göra ngt. (G. IV A.) sätter sak uti att vara lika mot alla. Crusenstolpe Mor. 6: 46 (1844). Finnarne, som icke sätta sak uti så särdeles mycket ädelmod, skola sedermera slagit ihjel ett stort antal (fångar). Dens. Tess. 3: 256 (1847). (I Norge hade) man alltjemnt .. satt sak uti att göra 17 Maj till en festdemonstration emot Sverige, medan man ignorerat 4 Nov. Hellberg Samtida 7: 93 (1872).
β) (vard.) i pl., betecknande ngt som går utanför det vanliga l. är märkligt l. sensationellt o. d.; ofta med berömmande innebörd, betecknande ngt som framkallar beundran l. stolthet l. stark tillfredsställelse o. d. (o. verkligen kan vara ngt att nämna l. tala om); särsk. dels i sådana uttr. som uträtta l. åstadkomma saker (och ting), uträtta osv. ngt märkligt l. sensationellt l. stora ting o. d., i sht förr äv. göra saker, åstadkomma l. vålla ngt ovanligt l. sensationellt o. d. (äv. i fråga om skadegörelse: ställa till ordentligt o. d.), dels (o. oftast) i sådana uttr. som det (här) är l. var saker (, det), det (här) är resp. var någonting fint l. bra l. någonting att tala om (, det), det (här) är l. låter resp. var osv. någonting (, det). Om vi hade pengar, skulle vi verkligen kunna uträtta saker (och ting). Räckte samma storm (som härjat i Åbo) til S:t Petersburg, så lär den hafva derstädes gjort saker! Porthan BrCalonius 219 (1795). Lakgille — det är saker det för pigorna på landet. Nordström Piga 108 (1914). Bil 14 mil — det var saker det! TurÅ 1915, s. 193. Alm-Eriksson Prinssk. 120 (1932).
c) om ngt (enskildhet l. faktum l. omständighet o. d.) som (ut)säges l. berättas l. tänkes l. som man ämnar (ut)säga osv. (jfr e); stundom närmande sig l. övergående dels i bet.: yttrande l. berättelse o. d., dels i bet.: fråga, dels i bet.: tanke; särsk. (vard.) dels i sådana uttr. som du sa en sak l. där sa du en sak, särsk. mer l. mindre pregnant, för att beteckna att ngn sagt ngt synnerligen viktigt l. betydelsefullt (som man instämmer i): du sa ett ord (jfr ORD, sbst.2 1 n), dels i uttr. säga (ngn) en sak så god som två, säga (ngn) ett ord så gott som två (se ORD, sbst.2 1 b). Säga (ngn) ovänliga, skarpa, sårande, beska, förvånande, otroliga saker. Iach wil .. förtelia gamla saker The wij hört haffue och wetom, och wåra fädher oss förteldt haffua. Psalt. 78: 2 (öv. 1536). (Vid namnsdagsfesten) vattnades ett par vackra blåa ögon, där åts frukost, där taltes ömma saker. MoB 2: 23 (1791). Swara mig nu på en sak. Hagberg Shaksp. 1: 138 (1847). Han har .. fått underliga saker i sitt hufvud. Topelius Fält. 5: 32 (1867). Hör på en sak, är den här Kalle lagstadd tjänare? Högberg Frib. 78 (1910). Du sa' en sak! Hultenberg Hamsun MarkGröd. 2: 174 (1918). Jag ska säja er en sak så god som två. Östergren (1937). Han berättade samma sak flera gånger, på olika sätt. Martinson BakSvenskv. 53 (1944).
d) om händelse(förlopp) l. tilldragelse o. d. Epther saken ssig ssaa förluppen är, ssom han her for oss nu berettath haffuer. G1R 12: 6 (1538). De horribla saker, som i Frankrike passerat. Rosenstein 3: 442 (1791). Krämarns fru .. / kom oförmodadt hem och anföll maken / med sådant larm, att det blef sak af saken. Scholander 2: 43 (1866); jfr 1. Sorgeliga saker hända / Än i våra dar minsann. Saxon ElvMadigan 44 (1889, 1932). (Scheffer) drog sig tillbaka på landet, där han i stillhet afvaktade sakernas vidare utveckling. Odhner i 3SAH 6: 77 (1891). Spong Sjövinkel 7 (1949). — särsk. (†) om handlingen i ett skådespel o. d. Sannolikheten är .. grunden .. til dessa 3 enheterna (Uniteter) af sak, rum och tid. Bergklint MSam. 1: 248 (1781).
e) om förhållande l. situation som man är oviss l. oense om l. som det gäller att komma till kunskap l. visshet om l. att nå enighet i l. att träffa avgörande i l. som är föremål för diskussion l. utredning o. d.; fråga (se FRÅGA, sbst. 3), problem, ärende, angelägenhet; ämne; särsk. om fråga l. ärende som (skall) behandlas (o. avgöras) av myndighet; stundom äv. i utvidgad anv., sammanfattande, om de akter o. handlingar o. d. som höra till handläggningen av ett ärende. Man bör i debatter skilja på l. mellan sak och person. G1R 3: 238 (1526). It frit samptael presterskapet emillen bådhe om .. kyrkieseder och andre nödige saker, som i församblingene kunne nyttige vare, til at öfverväge. RA I. 3: 18 (1593). Item skulle man tala om sielfwa saken och icke lämna henne och stiga till att angripa hwars andras personer. Annerstedt UUH Bih. 2: 133 (i handl. fr. 1670); jfr γ. Då saken från Utskott återkommit, blifwe den efter första upläsandet liggande på bordet ..; men då saken tredje gången förekommer, skal den til afgörande företagas. RO 1810, § 49. Med mång' ord talar vår Lagman ej / För Kungen i allmän sak. Geijer Skald. 14 (1811, 1835); jfr ALLMÄN IV. Oenighet herrskade hos Partherna: der striddes om högsta makten och mindre saker lemnades utan uppmärksamhet. Kolmodin TacAnn. 2: 14 (1835). Gå till grunden med saken. Hammar (1936). — jfr AMIRALITETS-, BERGS-, DOMAR-, DOMS-, KABINETTS-, KAMERAL-, KAMMAR-, KANSLI-, KONSISTORIAL-, KRIGS-, KYRKO-, LIVS-, OMDÖMES-, SAMVETS-, STATS-SAK m. fl. — särsk.
α) i uttr. sova på saken, se SOVA; jfr I 4 j.
β) i uttr. (göra o. d.) slag i saken, se SLAG.
γ) mer l. mindre pregnant, om förhållande l. fråga o. d. som (har aktuellt intresse o.) utgör l. bör utgöra det egentliga ämnet l. den väsentliga l. viktigaste l. centrala punkten i ngt (t. ex. en framställning l. ett resonemang); stundom: huvudsak l. kärnpunkt; jfr 9 d. Hålla sig till saken, äv. till sak l. vid sak(en), förr äv. tala till saken. Komma till (förr äv. ) saken (jfr 7 g). Komma l. gå (i)från saken. Till saken! Hålla sig wid saken. Serenius Tt 1 a (1734). (Eng.) to speak much to the purpose, (sv.) tala til saken. Dens. Xx 2 a. Men för att komma strax på saken, / Du gör rätt vackra vers, och gör dem, tror jag, fort? Leopold 1: 493 (1793, 1814). Fröbom. Ack hör .. En enda af dina blickar skulle frälst mig ifrån frestelsen. Lovisa. Til saken, til saken. Björn DydYngl. 53 (1794). Han går ikring saken, som hunden kring het gröt. Rhodin Ordspr. 59 (1807). I konst är sättet saken — / Så sägs — och ”mise en scène” / För mer än sjelfva stycket. Wennerberg 1: 34 (1881). Galenos har svårt att hålla sig till sak. Han kombinerar, spekulerar och filosoferar över den vishet, med vilken kroppen är inrättad. Fåhræus LäkH 1: 207 (1944). särsk. i uttr. på sak(en), i vissa anv.
α') i uttr. gå rakt (i sht förr äv. rätt l. bus) på sak(en), gå rakt l. direkt in på (det egentliga) ämnet l. på (för ämnet) väsentliga fakta l. utan omsvep l. utvikningar (stundom på ett bryskt sätt) säga sin mening l. ta upp sitt ämne till behandling o. d. (jfr RAK, adj. 4 e β α', RÄTT, adv. 1 g α); stundom äv. i uttr. gå på sak l. saken (jfr 7 g), gå in på l. (med sakligt subj.) behandla l. röra (det egentliga) ämnet o. d. (numera nästan bl. i uttr. på sak (i sht förr äv. saken) gående, som går rakt på sak l. direkt behandlar ämnet l. (numera företrädesvis) allmännare (om framställning l. granskning o. d.), övergående i bet.: saklig). (Eng.) To enter upon the matter, (sv.) gå på saken. Serenius Ll 3 a (1734). Björnståhl Resa 1: 194 (1771: gå bus på saken). (Fr.) Cela ne va pas au fait, (sv.) går ej på saken. Holmberg 1: 828 (1795). Förf. går strax rakt på saken, och bewisar huru (osv.). Polyfem IV. 45: 3 (1811). (Cavallin o.) Lysander 430 (1879: på saken gående). Icke gå rätt på saken. Björkman (1889). (Scheffers) torra och på sak gående diplomatiska stil. Odhner i 3SAH 6: 84 (1891). Lidelsefri och på sak gående kritik. Hagman Grundlag. 119 (1904). Siwertz Sel. 1: 81 (1920).
β') allmännare, i uttr. rakt (l. rak) l. rätt på sak(en), se RAK, adj. 4 e β β'—δ' (med anm.), RÄTT, adv. 1 g α; äv. i uttr. svara kort och på sak, svara kort o. rakt på sak, förr äv. göra (ngt) på saken, låta (ngt, t. ex. en framställning) gå rakt på sak (se α'), vara på sak(en), om framställning(ssätt) o. d.: gå rakt på sak (se α') l. vara saklig. Ett språk, som är kärnfullt, fattligt och på saken. Rydqvist i 2SAH 12: 432 (1827). Hans Jansson hade bibehållit början och slutet af det helsningstal, jag skref åt honom, men gjort det andra vida mera på saken än jag uppställt det. Liljecrona RiksdKul. 28 (1840). (Han) hade fast föresatt sig att blott svara, kort och på sak, då han tilltalades. Cederschiöld Riehl 1: 7 (1876). Strindberg Brev 7: 346 (1889: vara på sak).
δ) (i vissa trakter, vard.) i det ironiska uttr. det var en sak (, det) l. var en sak, det, det är (l. var) icke ngt att fråga om l. diskutera; vanl. liktydigt med: det är (l. var) givet l. självklart (ofta ss. svar på fråga: givetvis, naturligtvis, ja visst, jo jo mänsan, det förstås); äv. i förb. med (efterföljande) att-sats. ”Tycker du det wore illa .. Anders, om jag gaf mig till staden i höst?” ”Det war en sak!” utropade han .. ”Gör du det, Greta, då tar jag mig ock fast hos bryggaren på lilla Badstugatan.” Almqvist Lad. 9 (1840). ”Kan jag lita på det?” sporde nämndemannen. ”Lita, det var en sak det, nämndeman ... På mig kan en alltid lita.” Lönnberg Skogsb. 53 (1881). Nå, då var det en sak, att flickorna fjantade omkring honom. Nordström Borg. 27 (1909). ”Skalin, han har väl svurit domareden som nämndeman här i närmaste tingslaget?” ”Var en sak det, ingen kommer dit annars”, lät Skalin styvt. Högberg Frib. 91 (1910). jfr ANF 66: 204 (1952).
f) i pl., bestämt av poss. pron. l. gen., om ngns förhållanden (till andra människor o. d.) l. ngns affärer l. (ekonomiska l. politiska o. d.) angelägenheter l. intressen; äv. om ngns ställning l. position (i ekonomiskt l. politiskt o. d. avseende); utom i α numera företrädesvis (ngt vard.) i uttr. (blanda sig i) andras saker; jfr 7. OPetri Tb. 22 (1524). Man skal och sich sielff betrachta / och vppå sin saker achta, / then owerdelig här til (dvs. till nattvarden) går, / för liffuet han här dödhen fåår. GudlVis. A 7 a (1530). Slaghet rörde honom, så at han intet tala kunde, eller någhot bestella och skaffa om sina saker. 1Mack. 9: 55 (Bib. 1541). Den tidh h(ustru) sarra war på holms gården, och stodh Mester hindrichz sacker förre. ÅngermDomb. 27/11 1634, fol. 75. (En svensk adelsman som flytt till Polen) lofvade återkomma til Fäderneslandet så snart Sigismundi saker fingo bättre utseende. Ullman Frök. 7 (1780). Blanda sig i andras saker. Auerbach (1913). — särsk. i vissa uttr.
α) (numera bl. mera tillf.) ngns saker stå så l. så (till) o. d., ngns ställning är sådan l. sådan l. ngns utsikter äro sådana l. sådana, det ser så l. så ut för ngn. Asteropherus 6 (1609). När sakerne wåre som argaste (dvs. som sämst) stånda, / Tå låssar osz Herren aff sårger och wånda. Arvidi 176 (1651). Hans saker stå icke wäl. Mont-Louis FrSpr. 272 (1739). Hans saker stå illa för närvarande. Östergren (1937).
β) (†) veta huru man har sina saker med ngn, veta i vilket förhållande man står till ngn, veta var man har ngn. Med persern behöfva vi en oändligt längre tid (än med araben) för att veta huru vi hafva våra saker med honom. Samtiden 1873, s. 799.
γ) (†) göra sina saker och register klara, klara upp sina affärer o. göra sina räkenskaper i ordning; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr REGISTER 1 f ε. Phrygius MRosengren D 4 a (1608).
δ) (†) rätta l. ställa l. skicka sina saker efter ngt, rätta l. inrätta sig efter ngt. RA I. 1: 476 (1546: skicke och rette). UrkFinlÖ I. 2: 41 (1597: Stelle). Rudbeck Bref 1: 16 (1662: skicka).
g) i pl. best., om de förhållanden l. omständigheter o. d. som konstituera tillståndet på en plats l. läget l. situationen för ngns l. ngras vidkommande (t. ex. i politiskt l. ekonomiskt avseende); numera företrädesvis i sådana uttr. som sakerna stå så l. så (särsk. (så)som sakerna stå) l. taga l. få den l. den vändningen, förhållandena äro sådana l. sådana l. situationen l. tillståndet l. läget är sådan(t) l. sådan(t) osv.; förr äv. i sådana uttr. som svenska l. franska sakerna l. de engelska saker, om (de politiska o. d.) förhållandena l. (den politiska o. d.) situationen i Sv. osv.; jfr a γ. Bureus Påw. A 2 a (1604). Där .. jag där nedre (i NiederSachsen) finner sakerne så heeltt förvijrrede, som jagh fuller befarar, vore (osv.). AOxenstierna 7: 585 (1632). Schroderus Os. III. 2: 39 (1635: the Engelske Saker). K. Christiern fick tidning om Svenska sakernes omhvelfning. Dalin Hist. III. 1: 29 (1761). Franska sakerna äro ännu för mycket invecklade för at kunna dömma om utgången. HA 9: 236 (1793). Som sakerna nu stå .., måste jag ovilkorligen gå till botten (dvs. gå under). CJLAlmqvist (1845) i OoB 1904, s. 10. I det ryska högqvarteret var (man) öfverraskad af den vändning, sakerna fått i Köpenhamn. Forssell i 3SAH 3: 212 (1888). Så stodo sakerna på den pommerska fronten (år 1712). SvFlH 2: 135 (1943). (†) Och haffuer H. K. M:tt .. förnummitt, tractaten vara uthan frugt afflupen, och saakerna åter komma till vapens (dvs. att förhållandena utveckla sig till krig). OxBr. 3: 145 (1628). — särsk. [jfr lat. res publica (se REPUBLIK)] (†) i uttr. (de) allmänna sakerna, om (de politiska) förhållandena l. (det politiska) tillståndet i en stat l. ett område; jfr ALLMÄN IV h α. Kort Beskrifning Och Omdöme Öfwer Almänna sakernas Tilstånd i Europa. (1739; titel på broschyr). De allmänna sakerna hota min Morbror att tillika med CammarCollegium bli afsatt. JGOxenstierna Dagb. 183 (1771). Thorild (SVS) 3: 138 (1792).
h) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (vard.) i pl., ss. eufemistisk beteckning för menstruation; särsk. i uttr. ha sina saker, menstruera; jfr MÅNADES-SAK. Björkman (1889). Hedberg Dan 173 (1948).
7) om ngt som ngn har för händer l. ämnar l. har att utföra l. uträtta o. d.; förehavande, företag, göromål, syssla, arbete; uppgift, åliggande, uppdrag; ärende; värv. Det är en lätt (vard. äv. smal), svår, farlig sak l. den enklaste sak i världen att (osv.). Göra l. sköta sin sak väl, bra, illa. Sköt du din sak! G1R 9: 165 (1534). Tienaren fortalde Isaac alt huru han sakena vthrettat hadhe. 1Mos. 24: 66 (Bib. 1541). (Husbonden måste) wara flitigh uti sina saaker, och sitt kall och Embete och icke försumeligen der medh umgå. Bureus Suml. 80 (c. 1600). Wichtigh saak, driffz bäst medh maak. Grubb 849 (1665). Vi rastade. Lotta skötte sin sak, / Höll disk som hon förr var van. Runeberg 5: 26 (1860). De kommo sams om att bara .. (övervåningen) bleve färdig, skulle det vara en smal sak att taga emot kungen. Lagerlöf Mårb. 234 (1922). Någon förläggare (för ett visst botaniskt verk) är ej att påräkna, men Burmann är (på vissa villkor) villig att taga saken på sig trots de stora kostnaderna. SvLinnéSÅ 1937, s. 138. jfr (†): Denne byggnings sak (dvs. arbetet med denna byggnad) / Stod i stilla mak. Runius (SVS) 2: 112 (1712). jfr äv. (†): Thenna riddare spetal (dvs. Birger jarls helgeandshus i Sthm), / then i Rom till sachin (dvs. i fråga om uppgiften l. ändamålet) lijk / dock på inkomst icke så rijk. JMessenius (1629) i HB 1: 89. — jfr AMBITIONS-, BARN-, FORM-, HEDERS-, KRIGS-, LEK-, LIVS-, OMDÖMES-, SAMVETS-SAK m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. (komma tillbaka o. d.) med väl förrättade l. uträttade saker l. med välförrättade saker, betecknande att ngn (kommer tillbaka osv. o.) väl har uträttat sitt ärende l. sina ärenden, efter förrättade saker, se FÖRRÄTTA 1 a α, med oförrättad l. en orättad sak l. med oförrättade saker l. (ss. fristående satsförkortning) sakerna oförrättade, med oförrättat ärende (se närmare OFÖRRÄTTAD, p. adj.2), med sakers oförrättande, se OFÖRRÄTTANDE. SvTr. V. 1: 130 (1603: sakerne oförrättede). (Sändebuden) äre med wäl vtträttade saker kompne tilbake på gräntzen igen. Därs. 247 (1617). OxBr. 11: 649 (1633: med .. vällförrättade sacker). Mången träder här an diärf, käcker, dristig och köner / Men medh en orätta saak från Jungfrun wiker til rygga. JRudhelius (1665) i 2Saml. 35: 225. KKD 2: 256 (1718: med treffeligen wäl förrättade saker). Hans wahra intet föll i någon endas smak, / Ty måste han gå hem med oförrättad sak. Livin Kyrk. 80 (1781).
b) (†) i uttr. vara stadd i sina rätta saker, vara stadd l. ute i rätta ärenden; vara rätt i sina saker l. sin sak, vara redlig l. vederhäftig i vad man har för händer l. vara stadd i rätta ärenden (jfr RÄTT, adj.2 5 a α α'); vara rättfärdig i sina saker, se RÄTTFÄRDIG 1 d α. G1R 21: 35 (1550: rätte udi theres saker). Därs. 22: 206 (1551: udi sin rätte saker stadd). 2SthmTb. 3: 74 (1554: r(e)tta i theris saack). RP 4: 143 (1634: rett i sine saker).
c) (numera bl. mera tillf.) i uttr. ha lätt sak med ngn, ha (en) lätt uppgift med ngn, ha lätt att klara av l. att få bukt med ngn. Stöten .. ned hästen först, så skolen J sedan ha lätt sak med den tunge ryttaren. Topelius Fält. 1: 20 (1853).
d) (ngt vard.) i uttr. (det är l. vore o. d.) ingen sak (för ngn), (det är resp. vore osv.) ingen svår uppgift l. ingen svårighet l. konst l. (det är osv.) icke svårt (för ngn); äv. i förb. med efterföljande inf. (vanl. med inf.-märke). Ja, hade man lifstron, så vore det ingen sak, fru Lundberg. SD(L) 1904, nr 303, s. 2. De vore väl ingen sak för honom! Östergren (1937). Hon sneddade gatan. Ingen sak hinna med. Carlsson Hel 195 (1953). Det är väl ingen sak att svänga ihop några siffror, vidhöll modern. Ahlin GillGång 65 (1958).
e) i uttr. kunna l. förstå sin sak l. sina saker, kunna l. förstå sig på att sköta vad man har för händer l. sin syssla (l. sina sysslor) o. d.; numera vanl.: kunna l. vara skicklig i sitt yrke l. inom sitt fack o. d.; äv. (i uttr. förstå sin sak): veta hur man bör gå till väga (för att nå ett visst mål l. vinna vissa förmåner o. d.); förr äv. i uttr. (vara) snäll i l. säker l. viss på sin sak (jfr 2 e), (vara) skicklig i sitt yrke osv. Nils Person .. ähr yhr i hufuudet och fånachtig blefuen, at han inthz kan sina saker nu förstå. VRP 1648, s. 344. Jag förstod min sak bättre, jag försåg mig med reskost. Weste FörslSAOB (c. 1815). Detta land, der Guds nåd gifwes åt honom, som will wara ärlig och kan sin sak. Almqvist Lad. 29 (1840). Vara säker, viss på sin sak, .. (dvs.) vara fullkomligt skicklig i sitt yrke. Dalin (1854). Jag har en bror .. som är urmakare .., snäll i sin sak. Wetterbergh GNord 7 (1862). En hantverkare, som förstår sin sak .. (l.) sina saker. Östergren (1937). Jag tror han (dvs. läkaren) kan sina saker. Hedberg VKind. 373 (1954). jfr (†): (Porträttmålaren O. J. Södermark var) en angenäm och duktig karl i sin sak, men utan studier. HT 1916, s. 83 (1816).
f) i uttr. vara l. (företrädesvis i bet. α) bli(va) ngns sak, äv. (i bet. α) ngns egen sak (jfr 4 d), förr äv. (i bet. α) vara saken för ngn.
α) vara l. bli ngns uppgift l. åliggande o. d., falla på ngns lott, tillkomma ngn (ss. skyldighet l. rättighet); vara osv. ngt som ngn har att sörja för l. att tillse l. som ngn åtager sig; äv.: vara osv. ngt som angår ngn (ensam) l. som ngn (ensam) har att ansvara för, vara osv. ngns ensak (se d. o. 2, 3). Det blifwer och Cronones egen saak, och en tilhörig rättighet, at låta slå Mynt. RF 1719, § 9. Om den klagande hade skäl, och ej fingo rätt hela wägen up åt, då blefwo det först Riksens ständers sak at målet lagligen undersöka och beifra. Oelreich 634 (1755). Det är .. icke saken för en öfversättare, at han i hvar minsta prick skal följa sin Auctor. 2VittAH 4: 293 (1789, 1795). Hushållningen var .. Hofmästarns sak. Leopold 2: 281 (1800, 1815). Din (dvs. kungens) sak det är att skickligt styra statens skepp. UUÅ VIII. 9: 39 (1868). Lefver han (dvs. min fosterson) utsväfvande, / Så är det min sak. Jag får ju betala det. VLitt. 1: 350 (1902). jfr (mera tillf.): Ungen kunde gärna hungra. Hanna tyckte liksom inte att det var hennes sak med detta barn (dvs. att ta hand om l. ansvara för detta barn). Wägner ÅsaH 323 (1918); jfr MED, prep. 22 b. jfr äv. (†): Lilla Gunnila var .. jäm-tiock, åtminstone så länge vi voro där. Skulle hon efteråt utvidgas på något ställe, vare sak hennes. Wallenberg (SVS) 1: 188 (1771); jfr 3.
β) vara (l. bli) ngt som ngn särskilt ägnar sig åt l. uppskattar l. är intresserad l. road av; vara (osv.) ngns specialitet l. starka sida; äv. vara (osv.) ngt (t. ex. en egenskap) som (särskilt) utmärker l. passar ngn; numera nästan bl. i satser med nekande innebörd. Poesien är icke min sak, ty jag är en stark Historicus, och kan icke lida osanningen som herrskar i dickten. Sahlstedt CritTuppSag. 16 (1759). Det har aldrig warit och skall ej blifwa min sak att wilja kränka någon meniskas rätt. VDAkt. 1789, nr 106. Se hur ängsligt mamma der borta vinkar åt sin unga dotter att icke äta, huru vänligt denna lägger bort skeden ... En sådan dotter vore just min sak. Bremer Pres. 46 (1834). Nej, ser du, grannlagenhet och finkänslighet det är inte min sak det. UngKraft. 1907, s. 45. Balladstilen var aldrig riktigt hans (dvs. Atterboms) sak. 3Saml. 6: 173 (1925). särsk. i uttr. icke o. d. vara var mans sak, icke vara möjligt för envar, icke vara allom givet. Att klyfva begrepp och upplösa tankeknutar är icke hvars mans sak. CGvBrinkman (1824) hos Wachtmeister Brinkman 19. Löwegren Hippokr. 1: 178 (1909).
g) (†) i uttr. gå på l. komma till saken (jfr 6 e γ (α')), ge sig på l. ta itu med uppgiften l. arbetet o. d. Gustaf både kan och bör blifva Magister. Härtil uppmuntrade honom äfven Professor Tegman, och frågade til och med om han ärnade gå på saken til denna Promotion. LGTegnér (1799) hos Wrangel TegnKärlekss. 129. Weste FörslSAOB (c. 1815: Komma till saken).
h) [jfr 2] (†) i uttr. ställa sin sak så l. så, inrätta sitt handlande l. sitt leverne så l. så, inrätta sig så l. så. Jw swårare een Plågha är .., jw meera .. skal hwar och een .. roopa til Gudh och om Nådhena bedhia, och sijn saak tå så stella, at han må all Werlden förachta, och Gudhi allena vthwälia. PPGothus Und. Gg 6 a (1590).
i) [jfr t. seine sache auf etwas stellen l. setzen] (mera tillf.) i uttr. sätta l. ställa l. stödja sin sak på ngt, göra ngt till grundval för sin uppgift l. sitt handlande l. låta sitt handlande bestämmas av ngt o. d., stödja sig l. bygga på ngt; jfr 8. Väl den .. som stöder all sin sak på rätt! Psalt. 112: 5 (Bib. 1917); jfr 2. (Jag) kände .. mig så fräck och säker, när jag ställt min sak på intet. Siwertz Ställv. 59 (1921) [jfr t. ich hab mein Sach auf Nichts gestellt (Goethe)]. Den som satt sin sak på de värden grupp Krilon företräder kan innerst inne vara ganska lugn. BonnierLM 1942, s. 818.
8) [jfr 2, 7] om (idé l. program vars genomförande utgör) målet för l. syftet med ngns l. ngras arbete l. strävanden (i kamp mot motståndare); särsk. om (mer l. mindre ideell l. allmännyttig) idé osv. som en sammanslutning o. d. arbetar för (att förverkliga); äv. i utvidgad anv., om sammanfattningen av de strävanden o. de krafter som syfta till förverkligandet av en idé osv.; stundom: rörelse; utan bestämd avgränsning från 2. Partiet ansåg sig kämpa för en god l. rättvis sak. Offra sig för saken. Göra ngt för den goda sakens skull. Then Euangeliska saken hörer gudhi til alleena, scal hon haffua framgong så moste thet wara gudz werck. OPetri 3: 475 (1535). Vij (dvs. Sverige o. Frankrike) hafve fuller båda een fahra, men icke een saak; han förer krigh pro conservanda suo statu, vij för religione evangelica och vår stat. RP 7: 50 (1637). De äldre, som en gång väldigt kämpade för literär liberalitet, äro nu de hätskaste emot den. Detta bevisar att de ej kämpade för sak, utan för enskilt beräkning. CFRidderstad (1834) hos Roos FamArkiv 320. Nog slogs Branting för sina vänner på ett sätt, som varit värt en bättre sak. Wigforss Minn. 2: 142 (1920). Finlands sak är vår. SvD(A) 1939, nr 340, s. 2. Renegaten ansågs ha förrått arbetarrörelsens heliga sak. Lo-Johansson Förf. 105 (1957). — jfr AVHÅLLSAMHETS-, FREDS-, KVINNO-, KYRKO-, MISSIONS-, NYKTERHETS-SAK(EN). — särsk. [jfr d. gøre fælles sag (med en), t. mit jemandem gemein(schaftlich)e sache machen samt eng. make common cause (with someone), fr. faire cause commun avec qn] i uttr. göra gemensam sak (med ngn), förena sig (med ngn) för att (gm att bekämpa en gemensam fiende) arbeta för ett gemensamt mål l. gagna ett gemensamt intresse o. d. Polackarne .. gjorde .. sina förbehåll vid underhandlingarna, att ej Sverige och Ryssland skulle göra gemensam sak emot Polen. Hallenberg Hist. 5: 69 (1796). (Håkan Magnusson) gjorde gemensam sak med det upproriska högfrälset. KyrkohÅ 1929, s. 169.
9) [jfr 68] om förhållande l. verksamhet l. ting o. d. ss. ngt i verkligheten existerande l. ngt som fattas ss. liggande till grund för föreställning(ar) l. begrepp l. ss. utgörande innebörden l. (betydelse)innehållet i tecken l. symbol(er) l. ord o. d. (ofta motsatt: begrepp l. tanke l. namn l. ord o. d.) l. med tanke på vad förhållandet l. verksamheten osv. egentligen innebär l. har till ändamål (i motsats till vad det resp. den ger för intryck); äv. sammanfattande, om vad som är l. framstår ss. verkligt (icke skenbart), realitet o. d.; äv. om ngt l. det som utgör innehåll i en framställning o. dyl. o. som fattas l. tänkes ss. motsatt form l. stil l. ordalydelse o. d. (se d) l. (numera bl. tillf., med mer l. mindre pregnant innebörd) ss. utgörande uppgift(er) om l. skildring av verkliga l. faktiska förhållanden l. ss. givande uttryck åt klara tankar o. begrepp o. d. (i motsats till sådant som är uppdiktat l. utan kontakt med verkligheten l. i motsats till ord som äro mer l. mindre fattiga l. tomma på innehåll l. sakna reell täckning o. d.). Med ting eller saker förstås wäl i gemen alt det som är till och är något .. men här åtskiljas de ifrån tankarna, såsom ofwanföre ifrån teknen. Hof Skrifs. 7 (1753); jfr 6. Det ömar mitt sinne, när jag får i händer sådane hastvärk i andeliga ämnen, där jag saknar både sak, ordning och följakteligen min upbyggelse. SvMag. 1766, s. 182. Skilnad emellan begrepp och sak. Geijer I. 5: 243 (1820). Men tecknet är ej saken, det försonar ej; / hvad sjelf du brutit gäldar ingen ann för dig. Tegnér (WB) 5: 156 (1822). Vår tid utmärker sig icke framför alla tider som varit, deruti, att den ensam framstått med en oafvislig fordran på sak (verklighet och rätthet). CJLAlmqvist i DA 1839, nr 155, s. 3. (Palmblads) manliga själ (levde) endast för sak och i sak — likgiltigt öfverlåtande skenet åt enhvar, för hvilken detta är sak, och således icke kan umbäras. Atterbom Minnest. 2: 211 (1853). För oss människor är i många fall saken ej till, blott derför att namnet fattas. Tegnér HemOrd 3 (1881). Midsommardagen har sedan gammalt varit en fridag på Malmen. Visst exerceras det ett grand men mera för syns än för sakens skull. Sundblad Off. 130 (1894); jfr 7. Förhållandet mellan ”sak” och ord. Regnéll Sem. 2 (1958). — särsk.
a) (†) i uttr. rik på sak, om framställning: sakrik. Almqvist GrSpr. Föret. (1837).
b) [jfr eng. from sounds to things (Pope)] i uttr. från ord till sak (ngn gg äv. saker), stundom äv. från prat l. ljud till sak, för att beteckna att ngn övergår från (tomma) ord till (att skildra l. befatta sig med) verkliga ting l. förhållanden l. verkligheten l. från ord till handling o. d. Om .. jag här sökt vända den (dvs. min sång), / Från ljud till sak: från digt till sanningen: / Från tomma skuggor, inpå verkligheten. Leopold i 2Saml. 12: 140 (1795). Lagerbjelke i 2SAH 9: XXV (1819: från ord till saker). De så kallade reella Vettenskaperna ha .. bemäktigat sig det allmänna lifvet. ”Från ord till sak” .. är dagens lösen. Tegnér (WB) 5: 304 (1825). WexjöBl. 1845, nr 8, s. 2 (: från prat till sak). Holm BevO 243 (1960). VetSocLdÅb. 1962, s. 161.
c) (numera bl. tillf.) i pl., om sådant innehåll i en framställning som utgöres av sakuppgifter l. som över huvud avser att utan onödiga l. tomma ord framställa ngt verkligt, t. ex. förhållanden l. ideer l. känslor (jfr b). Jag älskar intet vidlyftighet uti ord, men vähl uti saker. Et bref af Hr Adjuncten på flere arck är mig behageligare, än på en sida. Höpken 1: 471 (1772). Jag skrifver aldrig något jollrande och tomt Prål: jag skrifver endast Saker, endast ideer och känslor. Thorild (SVS) 3: 145 (1792). Den skriften är mera rik på saker än städade uttryck. Weste FörslSAOB (c. 1815). Godt Nyår! .. Låt mig vara kort i complimenter. Jag behöfver rum för saker. SÖdmann (1817) i 2Saml. 4: 147. Hedin ÅmVetA 1819, s. 3.
d) om ngt l. det som utgör innehåll i l. ämne för en framställning l. en (strids)fråga o. d., ställt l. tänkt i motsats till form l. stil l. ordalydelse l. framställningssätt l. metodfrågor o. d.; jfr e β. En wältalande Orator .. framsätter .. sielfwe Saken klarliga. Schroderus Comenius 752 (1639). I det vetenskapliga föredraget (är) saken allt, och formen egentligen i den mån af vigt, att den är ett klart och bestämdt uttryck af tanken. Rydqvist i 2SAH 25: 13 (1849). Behärska saken (ämnet), så kommer orden av sig själva. Holm BevO 26 (1948). (†) (Ciceros) månge ännu bewarade Arbeten .. läsas, både för Språket och Sakerne, i wåre Skolor. Gjörwell (o. Bergklint) Sam. 204 (1775).
e) i uttr. i sak, äv. (numera bl. i bet. β) i saken l. (i bet. β) i själva saken, förr äv. (i bet. α) till saken.
α) i verkligheten, i realiteten; i praktiken; i grund o. botten; reellt; ofta motsatt: till namnet, nominellt; äv. (i uttr. i sak), i utvidgad anv., övergående i 11: i form av verkliga ting (motsatt: i ord l. bild); stundom svårt att skilja från β. (Eneboms) poetiska prosa blef i saken blott en förwriden prosa. SvLitTidn. 1815, sp. 675. (Afghanistans) herskare eller emir, som till saken, om ej till namnet, är engelsmännens lydfurste, bor i Kabul. Svensén Jord. 213 (1885). (Engelsmännens) vana att .. alltid uppehålla sin öfverlägsenhet både till saken och synen. SDS 1897, nr 314, s. 1. (År 1692) hade antikvitetskollegiet förvandlats till ett antikvitetsarkiv. I sak betydde namnförändringen ej så mycket, och meningen var icke att skapa något nytt. Schück VittA 4: 1 (1935). Vårt folkliv är .. så rikt .., att det material såväl i sak som i ord och bild, som skall skildra detta folkliv, i själva verket ändå aldrig blir tillräckligt. Fatab. 1945, s. 7.
β) i fråga om innehåll(et), till innehållet; ofta (motsv. d) motsatt: i l. till form(en) l. ordalydelse(n) o. d.; äv. (i uttr. i sak): i fråga om den reella innebörden i l. bakgrunden för ngt (t. ex. en strid), i den egentliga frågan l. sakfrågan (motsatt: i fråga om de använda metoderna o. d.); stundom svårt att skilja från α. (Protokollen) äro väl riktiga i sjelfva saken, men fela ännu i sjelfva sammansättningen. JGOxenstierna Dagb. 55 (1769). Atterbom Minnest. 2: 376 (1834: i saken). Poesi i Sak till åtskillnad ifrån Poesi i blott Ord. CJLAlmqvist i DA 1839, nr 149, s. 2. Anmärkningar i sak. Schulthess (1885). Ett .. klart avståndstagande från polisbråkets kampmetoder hindrade dock icke Branting från att i sak uttala sin solidaritet med de beklagansvärda offren för eländiga samhällsförhållanden. Höglund Branting 1: 169 (1928).
f) (tillf.) i utvidgad anv., om melodien i en musikalisk komposition, tänkt i motsats till harmoniseringen. Melodien — som är saken, uppfinningen, det väsendtliga, egentliga och sjelfva i musiken. CJLAlmqvist i DA 1839, nr 282, s. 2.
10) [jfr 6, 7 (e)] (†) om undervisningsämne l. läroämne l. vetenskap(sgren) l. vetenskapsområde o. d. Heyne, som är Eloquentiæ et Poësos Professor (i Göttingen), är en hel man i sin sak. Porthan BrSamt. 1: 27 (1779); jfr 7 (e) o. HEL, adj. 5 b α. De saker som föreställas (vid veterinärskolan i Skara) äro mäst följande; Eleverne läras .. at läsa, skrifva och Christendomen .. Det oumgängeligaste af Physiken (m. m.). PHernqvist (1793) hos Fürst Florman 19. Önskeligt vore om Läraren i Moderna språken med 300 Riksdalers aflöning förvandlades till Lector i saken med lämplig löneförhöjning. Tegnér (WB) 9: 355 (1843). Fahlcrantz 6: 198 (1865).
11) [eg. specialanv. av 6] konkret (o. livlöst) ting; föremål (se d. o. 3 b); särsk. dels motsatt: föreställning l. sinnesvilla, dels motsatt: levande väsen (i sht person); ofta om (i sht mindre, flyttbart) föremål tillhörande husgeråd l. bohag l. utrustning l. bagage o. d., i pl. (i sht i förb. med possessivattribut) särsk. om (ngns) tillhörigheter l. förnödenheter; äv. i allmännare l. bildl. anv., dels (med tanke på en varelses fysiska egenskaper l. rättsliga ställning) om l. med inbegrepp av levande (i sht icke mänskligt) väsen (t. ex. djur; se särsk. a), dels om person uppfattad ss. ett opersonligt (se OPERSONLIG 2) o. viljelöst väsen. Våra .. hava .. erövratt några vagnar med proviant och andra saker mera. OxBr. 6: 16 (1627). Plåster, och alle vthwertes brwkandhe, och pålagde saker, borttagha icke wärcken, vthan lindran (dvs. lindra den). Schroderus Comenius 791 (1639). (O. Wexionius) leed skada aff eld på sijne lemnade saker i Åbo, miste sedan alt sitt aff fienden i Dorpt. BraheBrevväxl. II. 1: 98 (1657). (I Lübeck) äro fyra torgh, hwariäst man .. allehanda slagz saker kan haffwa till kiöpz. Bolinus Dagb. 12 (1666). Kommer då ingen och bär Kaptenens saker ur släden? Runeberg (SVS) 3: 256 (1841). Vid inträdet i klostret uppgifver (nunnan) fullkomligt sin sjelfständighet, sin hela personlighet; hon är icke mera att betrakta som person, hon är — sak. Ljunggren Resa 181 (1871). Sak ställes .. (i filosofiskt språkbruk) i skarp motsats till föreställning och sinnesvilla å ena sidan, till begreppet person .. å andra. SvUppslB 23: 976 (1935). Den gamla .. var laggrann med att syna varje sak (vid bykgrytan) och höll räkning på dem i huvudet. Aronson SångPolstj. 19 (1948). jfr (vard., med förbleknad bet.): På hemväg från kontoret köpte Mary Svensson en ny dräkt. .. Hon hade tur och fick tag i en sak hon trivdes i. Fogelström BorgTryggh. 150 (1957); jfr 6. — jfr AFFEKTIONS-, APOTEKAR-, APOTEKS-, BARN-, BOHAGS-, FLYTT-, FLYTTNINGS-, GLAS-, HUS-, HUSGERÅDS-, JÄRN-, KOPPAR-, KYRKO-, KÖKS-, LEK-, MINNES-, MUNDERINGS-, MUSEI-, MÄSSINGS-, NATT-, PACK-, PORSLINS-, PRYDNADS-, RES-, SILVER-, SKRIV-, SY-, TJUV-, TOALETT-, VÄRDE-SAK(ER) m. fl. — särsk.
a) jur. om ting l. djur ss. föremål för rättighet, rättsobjekt; särsk. om ting osv. ss. föremål för ngns äganderätt. Fasta saker, rättsobjekt bestående av delar av jordytan jämte vad därmed är fast förenat (i sht byggnader); jfr FAST, adj.1 9. Lösa saker, om lösöre(n), värdepapper, mynt o. d.; jfr LÖS 2 a. Det är vissa saker, som .. synas vara i det tillstånd, att de kunna tillegnas den, som först bemägtigar sig dem. Boëthius Naturr. 56 (1799). Sak i allmännaste bemärkelse är hvarje möjligt eller verkligt rättsobject. Boström 2: 420 (1859). Det, hvartill en person kan vara ägare, eller hvad han kan ha som pant, är saker, d.v.s. konkreta, särskilda föremål, dock ej människor. Björling CivR 34 (1906). Indelningen i fasta och lösa saker måste skiljas från indelningen i fast egendom och lös egendom. 2SvUppslB 25: 60 (1953). — jfr LÖS-, PANT-SAK.
b) om matvara l. maträtt l. dryckesvara; företrädesvis (utom ss. senare led i ssgr numera i sht ngt vard.) i pl. i förb. med närmare karakteriserande bestämning. Kockeb. B 6 b (1650). Skarpa saker, som pepparrot etc. Linné Diet. 2: 169 (c. 1750). Feta saker göra oss hastigare, argare och stupidare. Därs. 235. Man drack te med mycket rara saker till. UvHeland (1842) hos Dahlgren 2Ransäter 142. En låda innehållande diverse goda saker, hvaribland kycklingar, rökt lax (m. m.) .. befunno sig. Lilljebjörn Minn. 20 (1874). Jag har varit sjuk och får inte .. (dricka), allraminst så starka saker som (visky). Gustaf-Jansson ÖvOnd. 35 (1957). — jfr GOD-, GRÖN-, KRYDD-, KÖKS-, MAT-, ROT-, STARK-, SYLT-, SÖT-, TRÄDGÅRDS-, VÅT-SAK(ER). — särsk. (†) i uttr. gröna saker, grönsaker; äv. om frukter o. bär som ätas färska. HovförtärSthm 1689 A, s. 967. Biberg Linné Oec. 18 (1750; om frukter o. bär). PH 8: 661 (1767).
c) (numera bl. tillf.) i uttr. manliga saker, om manliga yttre könsorgan; jfr MANLIG 9 a α. Rudbeck Atl. 4: 51 (1702). Benzelstierna Cens. 246 (1744).
d) (†) i uttr. fluida saker, vätskor. Duræus Naturk. 65 (1759).
12) [jfr 6, 11] (numera i sht ngt vard.) om alster av konstnärlig l. vetenskaplig l. över huvud intellektuell art; dels om litterärt l. vetenskapligt alster l. arbete l. (allmännare) om skrift l. dokument (jfr 6 e), dels om musikstycke o. d., dels om produkt av bildande konst (t. ex. målning, grafiskt arbete); ofta i pl.; utan bestämd avgränsning från 6. Vthsticka vthi koppar 200 st. Runiska saker. Schück VittA 1: 61 (i handl. fr. 1647); jfr 6. Alla Swenska och Finska saker, inrijkes eller utom landz författade, (skola) tryckias hema i Sweriges Rijke. KOF II. 1: 472 (1659). Då man skrifvit så många och så goda saker som du, hvarföre då ej sjelf bli .. sin egen Utgifvare? Kellgren (SVS) 6: 110 (1782). När författare deklamera sina egna saker hvarken höra de eller se de. Munthe Nap. 100 (1885). Ypperliga saker af (den italienske målaren) Perugino. PT 1905, nr 185 A, s. 3. Programmet upptog övervägande Chopins saker. Därs. 1918, nr 196, s. 3. En liten sak (som) jag skrivit under sommaren, en respektlös och farsartad antirojalistisk novellett. Norling Mänskl. 51 (1930). — jfr BREV-, KLAVER-, KONST-, KYRKO-, NAKET-, PIANO-, PROSA-, TRYCK-SAK(ER) m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.) i sg. best., om konstnärligt l. vetenskapligt osv. arbete ställt l. tänkt i motsats till dess upphovsman, liktydigt med: verket. Delaroche har här (i bildfrisen i konstakademien i Paris) underbarligen utvecklat sin förmåga att göra sig sjelf, så att säga, omärklig och låta saken tala. Estlander KonstH 158 (1867). Schlyter JurAfh. 2: 137 (1879).
13) [jfr 6, 11] (vard.) om kvinna; nästan bl. i sg. obest. föregånget av obest. art. o. adj.-attribut. SvD(B) 1943, nr 285, s. 12. Han hade blivit insydd av sin fina fru, en liten vass sak, påstod dom. Hammenhög Torken 199 (1951). Hon är en smärt liten sak. Östlund Cheyney BeskPill. 9 (1959).
Ssgr: A: (9 d) SAK-ANMÄRKNING~020. anmärkning som gäller innehållet (i en framställning o. d.), saklig anmärkning.
(6 (e γ), 9) -ARGUMENT. jfr -skäl. SvSlöjdFT 1931, s. 27.
(6, 9, 11) -BEGREPP. jfr -föreställning. ÅbSvUndH 83—84: 318 (1784).
(6 e) -BEHANDLING. om (myndighets o. d.) behandling av fråga l. ärende (särsk. av sakfråga i motsats till fråga rörande metod l. form l. instans o. d.; jfr sak, sbst. 9 d). TSvLärov. 1952, s. 591.
(11 a) -BESITTARE. (mera tillf.) jur. jfr besittare 2. Eschelsson Besittn. 27 (1904).
(11 a) -BESITTNING. (mera tillf.) jur. jfr besittning 1 a. Eschelsson Besittn. 16 (1904).
-BESTÄMNING.
1) (†) till 3: bestämmelse rörande vad som skall rubriceras ss. brott av visst slag; jfr bestämning 2 a slutet. Nordström Samh. 2: 342 (1840).
2) (numera bl. tillf.) till 6, 11: bestämning (se d. o. 8 slutet) betecknande sak (icke person). Pipon SvSpr. 20 (1878).
(6, 11) -BETECKNANDE, p. adj. språkv. om ord: som betecknar ngt sakligt. SAOB M 2157 (1945).
(6, 9, 11) -BETYDELSE. (numera bl. tillf.) om ett ords betydelse ss. avseende en sak (jfr -innehåll); särsk. om betydelse angiven gm en mer l. mindre fullständig beskrivning av det ting l. förhållande o. d. som ordet betecknar. Vid beskrifningen på orden anföres icke deras egentliga sakbetydelse, utan blott språkbetydelse. Almqvist XVII (1842). Ordet Sumbl's dubbla sakbetydelse af mjöd och ”dryckesgille”. Rydberg Myt. 1: 493 (1886).
(6 (e γ), 9) -BEVIS. jfr -skäl. Nyblæus Forskn. I. 1: 240 (1873, 1879). SocÅb. 1942, s. 63.
-BILD.
1) (†) till 6, 11: sinnebild, symbol. JOWallin (1822) hos Dahl 10Bud Föret. 2. Den yttre och sinnligen annammade Nattvarden är blott sakbilden af den inre, den andeliga. Dens. 2Pred. 2: 3 (1826).
2) (i fackspr.) till 9: bild föreställande en sak som betecknas gm visst ord l. uttryck; motsatt: ordbild. Lyttkens Åskådn. 19 (1880).
(6, 11) -BRANSCH. försäkr. sakförsäkringsbransch. UNT 1934, nr 7, s. 4.
(3) -BROTT. [fsv. sakbrut; senare leden är fsv. brut (se brott) i bet.: böter, straff] (†) böter (för brott). BtFinlH 4: 270 (1564). Anm. I Stiernhielm WgL 108 (1663) återges fsv. mala ruf, avtalsbrott, oegentligt med: Sak brot, ther man vprifwer een Sak som afdömd är; jfr sak, sbst. 1, 6, o. brott I 1 f β. —
-BUNDEN, p. adj. (†)
1) till 1; i uttr. vara sakbunden emot ngn, vara invecklad i rättstvist med ngn; jfr binda, v. 13 f. Peringskiöld Hkr. 1: 183 (1697).
2) till 3: överbevisad om l. förklarad skyldig till brott; jfr binda, v. 18 a. Bergeström IndBref 74 (1770).
(6 (e γ), 9 (d)) -DEBATT. jfr -diskussion. SAOL (1950).
(6, 9) -DIGER. (†) innehållsrik (se d. o. 2). JournLTh. 1812, nr 157, s. 1 (om prospekt). Sturzen-Becker SvSkönl. Förord 2 (1845; om år).
(6 (e γ), 9 (d)) -DISKUSSION. diskussion som gäller det egentliga ämnet l. som har avseende på innehållet i en framställning o. d. (särsk. motsatt: diskussion av frågor rörande procedur l. instanser l. metoder l. av formen i en framställning osv.). Tiden 1848, nr 210, s. 1. Åström FörenKunsk. 72 (1940).
(2 a) -DRIVANDE, n. (†) förande av talan (inför rätta). Annerstedt UUH Bih. 3: 397 (i handl. fr. 1749). Heinrich (1828).
(2 a) -DRIVARE. [jfr t. sachtreiber] (†) om person som för ngns l. andras talan inför rätta, sakförare l. advokat; äv. bildl.: talesman l. förespråkare o. d. Forsius Fosz 389 (1621). Mitt rykte må liberalismens illiberala sakdrifvare sönderslita bäst de vilja och förmå. Järta 2: 426 (1824). Tholander Ordl. (c. 1875).
Ssg (†): sakdrivare-skäl. om skäl som utmärkes av l. ingår i advokatyr. KrigVAT 1844, s. 427.
(11 (a)) -EGENDOM~002, äv. ~200. (mera tillf.) egendom som utgöres av saker l. av ngt som är likställt med saker. Qvinnan, som af fadern säljes till hustru, betraktas i allmänhet som sakegendom (hos negrerna). NF 11: 955 (1887).
-ENHET~02, äv. ~20.
1) (†) till 6, 9 (d), om enhetlighet i fråga om innehåll, använd ss. princip för sammanförande av stoff i skilda delar av en framställning. Melin JesuL 3: 151 (1849).
2) (i fackspr., mera tillf.) till 11: enhet som utgöres av en sak (t. ex. en viss mängd av en vara). Hernberg Rättsh. 79 (1922).
(6, 9) -ENLIG. [jfr t. sachgemäss] (numera i sht i Finl.) som överensstämmer med vad förhållandena kräva l. med verkliga l. faktiska förhållanden; riktig (se d. o. I 1 g, h); lämplig l. passande resp. adekvat l. träffande; stundom närmande sig l. övergående i bet.: objektiv, saklig. SvLitTidn. 1818, sp. 118. Föreställe vi oss att döden, likasom .. sömnen, endast tillsluter våra yttre sinnen .., så är bilden .. sakenlig. Wallin Rel. 2: 318 (1827). Det moderna sättet att författa är nu en gång sådant, att detaljernas sakenliga trohet, otvungna ordningsföljd och rätta innebörd utgöra det egentligen öfvertygande. Feilitzen Real. 1: 32 (1885). Den enda verkligt sakenliga formen av friluftsliv är fotvandringen med ränsel på ryggen. TurÅ 1925, s. 243.
Avledn.: sakenlighet, r. l. f. (i sht i Finl.) Nordströms framställning .. inger vid hvarje rad förtroende genom sitt allvar och sin sakenlighet. Finland 223 (1893). Estlander 1: 400 (1902).
(6 (e), 7) -ERFAREN, p. adj. [jfr t. sacherfahren] (†) sakkunnig; jfr -förfaren. Wikforss 2: 438 (1804). Heinrich (1828).
(7) -ERSÄTTNING~020. (i fackspr.) (belopp utgörande) ersättning som erlägges till statsverket för lantmäteriförrättning o. som enligt taxa beräknas efter vad förrättningen avser (icke efter den tid som förrättningen tar l. enligt överenskommelse). SFS 1950, s. 692.
-FALL, se d. o.
(3) -FALLEN, p. adj. [jfr ä. d. sagfalden] (†) sakfälld (jfr falla XIII); särsk. i uttr. sakfallen till böter l. till så l. så mycket, dömd att erlägga (så l. så mycket i) böter. Stiernman Com. 1: 79 (1546: sakfallen til Fyretije marck). Hanns Billeffellth .. bleff sachffallenn effthir lagien. TbLödöse 155 (1589). Stiernman Com. 1: 954 (1627: saakfallen til .. böther).
(9 (d)) -FATTIG. (numera bl. tillf.) om framställning o. d.: fattig på (sakligt) innehåll l. sakuppgifter l. fakta, innehållsfattig. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 5.
(9 d) -FEL, n. fel i fråga om innehåll(et) (i en framställning), fel i sak. Laurin Minn. 2: 333 (1930).
(9, 11) -FORSKARE. (i sht i fackspr.) jfr -forskning. Rig 1950, s. 90.
(9, 11) -FORSKNING. [jfr t. sachforschung] (i sht i fackspr.) forskning rörande de reella ting l. förhållanden som speglas i språket l. i (ord l. uttryck o. d. i) text l. texter (motsatt: ordforskning) l. (inom etnologi, arkeologi o. d.) rörande konkreta ting (föremål). Rydberg KultFörel. 6: 544 (1888). Ord- och sakforskning. Fornv. 1934, s. 154. Rig 1956, s. 92.
-FRAMSTÄLLNING~020.
1) jur. till 1, 2, 6: framställning varigm vid rättegång part l. hans rättegångsombud (sedan käranden framställt sitt yrkande o. svaranden angett huruvida han medger l. bestrider det) redogör för förhållandena i målet o. utvecklar sin talan (samt yttrar sig över vad motparten anfört). NordT 1885, s. 251. Huvudförhandlingen .. inleds med sakframställning av åklagaren. SDS 1957, nr 291, s. 28.
2) till 6 (e): framställning av sakläge l. sakförhållande(n) o. d. (som är(o) föremål för diskussion l. utredning o. d.). Propositionens sakframställning var tendentiös. NerAlleh. 1955, nr 122, s. 4.
(1, 6 (e), 9 (d)) -FRÅGA, r. l. f. fråga (se fråga, sbst. 3) gällande (den faktiska) beskaffenheten av ngt som man är oense om (särsk. jur. gällande den faktiska beskaffenheten av den situation som dragits under domstols prövning; motsatt: rättsfråga) l. gällande det egentliga ämnet l. innehållet i en framställning l. en stridsfråga o. d. (särsk. i motsats till fråga rörande metod l. form o. d.) l. gällande över huvud konkreta fakta l. reala förhållanden (särsk. i motsats till fråga av teoretisk natur o. d.). Fahlcrantz RättegEngl. 170 (1885). (Calonius) skiljer noga mellan rättsfrågan och sakfrågan. Wedberg 1HD 435 (1922). Frågan, vilken inställning en person har till de sakfrågor som sammanhänger med enskild företagsamhet. Regnéll Sem. 135 (1958). Säkerligen skulle Dalins inlägg i vattenminskningsfrågan ha passerat ganska obemärkt, därest han inskränkt sig till dessa reflexioner (om vattenminskningens natur), ty något nytt i själva sakfrågan hade han icke att meddela. Richter GeogrH 246 (1959).
-FÄLLA, se d. o.
(3) -FÄLLIG. [liksom d. sagfældig efter t. sachfällig (jfr mlt. sakevellich); jfr -fällig o. falla XIII] (†) sakfälld; särsk. dels i uttr. göra ngn sakfällig till böter, om handling o. d.: göra ngn skyldig l. medföra skyldighet för ngn att erlägga böter, dels substantiverat; jfr -fallen. Lind (1749). Dahlberg Lefn. 48 (c. 1755; i pl. best., substantiverat). Danskarne påstodo, att Svenska sändebudens uteblifvande från mötet i Lübeck gjorde Konungen af Sverige sakfällig till de i recessen utsatte böter. Strinnholm Vas. 3: 35 (1823).
Avledn.: sakfällighet, f. (†) om egenskapen l. förhållandet att vara sakfälld. VDAkt. 1683, nr 14.
-FÖRA, -FÖRARE, se d. o.
(6, 11) -FÖRESKRIFT~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) jfr -instruktion. SFS 1918, s. 2519 (inom järnvägstjänst).
(6, 9, 11) -FÖRESTÄLLNING~0020. [jfr t. sachvorstellung] föreställning (se d. o. 11 b) om sak(er); särsk. dels om (åskådlig) föreställning om konkret(a) föremål l. mer l. mindre konkret(a) företeelse(r) o. d., dels tänkt ss. motsats till ordföreställning; jfr -begrepp. Herrlin Minnet 118 (1909).
(6 (e), 7) -FÖRFAREN, p. adj. (mindre br.) sakkunnig; jfr -erfaren. MosskT 1890, s. 5.
(1) -FÖRHANDLING. jur. rättegångsförhandling; särsk.: förhandling inför rätta om materiellt rättsförhållande. BtRiksdP 1901, I. 1: nr 24, s. 172. Kallenberg CivPr. 1: 584 (1922).
(1, 6, 9) -FÖRHÅLLANDE. [jfr t. sachverhalt, sachverhältnis] (verkligt l. faktiskt) förhållande i fråga om en sak; faktum; särsk. om faktiskt förhållande ss. föremål för undersökning l. domstols prövning l. ss. grundval för slutsats o. d. (Juryn) utgör en fyllnad i lagskipningen .. särskildt för det moment af densamma, som bestämmer öfver sakförhållandet, hvarpå lagens föreskrift skall tillämpas. Snellman Stat. 153 (1842). (Det är tydligt) att sägen och sakförhållande ej få tagas för ett och samma. Rydberg Sägn. 76 (1874). Rummet existerar såsom ett sakförhållande äfven utom vårt medvetande. Rein Psyk. 2: 366 (1891). Vissa allmänna sakförhållanden äro kända, på vilka vi kunna grunda en viss uppfattning om huru insektshärjningar sannolikt uppstå. Trägårdh Skogsins. 244 (1914). Vi förundrade oss över det sakförhållandet, att precis vid bäcken byter naturen om karaktär. Böök ResSv. 58 (1924).
(9 (d)) -FÖRKLARING. [jfr t. sacherklärung] förklaring av de reella förhållanden som (ett ord l. uttryck o. d. i) en text l. framställning o. d. avser, realförklaring. SvTyHlex. (1851). Summariska ord- och sakförklaringar kunna .. meddelas under pågående läsning. SFS 1909, nr 28, s. 8.
(11) -FÖRNÖDENHET~0102, äv. ~0200. (mera tillf.) i pl.: förnödenheter bestående av saker. Hamilton Statsr. 18 (1900).
(6 (e), 7) -FÖRSTÅND. [jfr t. sachverstand] jfr -förståndig o. -kunskap 1. Wieselgren Bild. 535 (1884, 1889).
(6 (e), 7) -FÖRSTÅNDIG. [jfr t. sachverständig] som förstår sig på (o. är väl insatt i) den sak l. de saker som det i ett givet fall gäller (särsk. ett visst ämne(sområde) l. fack); sakkunnig; äv. substantiverat (stundom liktydigt med: fackman, expert); äv. i överförd anv., om handling(ssätt) l. uttalande o. d.: som vittnar om sakkunskap. (De vetenskapliga upptäckterna måste) blifva offenteligen kungjorde, på det hvarje sakförståndig må äga tillfälle att pröfva och besanna dem. Rademine Knigge 3: 143 (1804). Tillverkningen av .. (självbärande betong-)trappor bör endast lämnas i händerna på fullt erfaret och sakförståndigt folk. TT 1896, Byggn. s. 128. Under arkitekten Möllers sakförståndiga ledning. Sthm 2: 104 (1897). Wigforss Minn. 1: 129 (1950; ss. adv.).
(6, 11) -FÖRSÄKRING. [jfr t. sachversicherung] försäkr. försäkring som icke har till föremål en människas liv l. hälsa l. arbetsförmåga o. d. utan avser skydd mot ekonomisk förlust av annan art (särsk. till följd av skada på materiella värden), skadeförsäkring (jfr elementar-försäkring); motsatt: personförsäkring. Bäckman Lifförs. 76 (1899). Inom sakförsäkringen är brandförsäkringen den mest betydande försäkringsgrenen. SvFolket 11: 388 (1940). SvBanklex. (1942). jfr (mindre br.): Sakförsäkring .. (utgör) beteckning för sådan skadeförsäkring, där det försäkrade intresset är fäst vid visst föremål, ss. vid brand-, inbrotts-, glas- och vattenledningsskadeförsäkring (i motsats till bl.a. vid garanti- o. kreditförsäkring). 3NF 23: 686 (1937).
Ssgr (i fackspr.): sakförsäkrings-bolag. bolag för sakförsäkring. Assurans 1925, s. 357.
-bransch. sakförsäkringsgren. Assurans 1926, s. 389.
-gren. försäkringsgren som avser (visst slag av) sakförsäkring. SvUppslB 10: 987 (1932).
-FÖRTECKNING.
1) (numera bl. tillf.) till 1: förteckning över mål; anträffat bl. i uttr. allmän sakförteckning, om förteckning som enligt äldre förslag skulle föras vid domstol över samtliga under en rättegångsdag förekommande mål o. som äv. skulle innehålla uppgifter om tid o. lokal för rättegångssammanträdet samt om närvarande domstolsledamöter; jfr upprops-lista. NLagberBetRättegOmbildn. 1884, 1: 147; jfr Kallenberg CivPr. 2: 144 (1927).
2) [jfr t. sachverzeichnis] till 6, 11: förteckning över saker (särsk. sådana som äro behandlade i en bok l. skrift); jfr -register 1. TT 1879, s. 115. TSvLärov. 1953, s. 598.
(9) -FÖRTJÄNST. (numera bl. tillf.) reell l. faktisk förtjänst (se d. o. II 2 a). LBÄ 23—24: 33 (1799).
(2, 6 f) -FÖRVALTARE. [jfr t. sachwalter] (†) ombud (se d. o. 2), agent; särsk. dels om sakförare l. advokat, dels om förvaltare av ekonomiska angelägenheter; äv. bildl., särsk. liktydigt med: målsman (se d. o. 2 b); jfr -valtare. Swedberg Schibb. 248 (1716). Demosthenes, en förträffelig Sak-förwaltare eller Advocat. Bliberg Acerra 501 (1737). Listige advocater, spitsfundige sakförvaltare, och trätgiruge process-makare. Fischerström Tal 36 (1769). Låt mig vara er son, er sakförvaltare, er homme d'affaires, ert allt, här på det herrliga Ekolsund. Almqvist Ekols. 3: 386 (1847). (Historien) kan mer än en gång vara i tillfälle att justera sitt redan af sina sakförvaltare underskrifna .. protokoll. Cygnæus 1: 112 (1848). Hahnsson (1899).
(2, 6 f) -FÖRVALTNING. [jfr t. sachwaltung] (†) om verksamhet ss. ombud (se d. o. 2). Wikforss 2: 439 (1804). Heinrich (1828).
(3 j) -GIVA. [jfr d. saggive] (†) anklaga l. åtala (ngn); särsk. i p. pf. substantiverat; äv. i uttr. sakgiva ngn tillvitning emot ngt, framställa anklagelse mot ngn med anledning av ngt. RA II. 1: 104 (1611: hin saakgifne). Then .. tillwitning, som .. H:r .. Gyllenstiernan, emoth min wällmeente brudeskrifft migh saackgifwit. Lucidor (1670) i 3Saml. 7: 47. Länsmannen Lars Jönsson för Rätten saakgaf ett ogift Qwinfolck Karin Jönsdotter .. för det hon med en Soldat .. oächta barn födt. VDAkt. 1703, nr 350. Abrahamsson 770 (1726).
(3 j) -GIVARE. [jfr d. saggiver; jfr äv. fsv. sakgivi] (†) anklagare (se d. o. 1 a). FörarbSvLag 6: 324 (1723).
(9 (d)) -GRANSKNING. granskning av innehållet i en framställning l. av konkreta fakta i en fråga o. d. 2NF 26: 1040 (1917).
(1, 6, 11) -GRUPP. [jfr t. sachgruppe] (i sht i fackspr.) grupp av mål l. företeelser l. föremål o. d. av likartad l. enhetlig beskaffenhet. Dædalus 1950, s. 22. SvD(A) 1959, nr 295, s. 13.
(6, 11) -GÅTA. [jfr t. sachenrätsel] folklor. gåta som syftar på ett konkret föremål l. en person l. ett djur l. en företeelse o. som icke ingår i en med gåtan direkt sammanhängande berättelse o. icke har karaktär av skämt l. vits, egentlig gåta; motsatt: gåtsaga l. skämtgåta o. d. Norlind AllmogL 664 (1912). 2SvUppslB 12: 474 (1949).
(9) -HINDER. (mera tillf.) hinder i sak (se sak, sbst. 9 e β) l. i sakfrågan. Hedin Tal 2: 365 (1905).
(9 (d)) -INNEHÅLL~002, äv. ~200. [jfr t. sachinhalt] om innebörd i ett ord l. uttryck l. om innehåll i en framställning o. d. (särsk. i motsats till form l. stil l. till tomma ord o. d.); jfr -betydelse. AnderssonBrevväxl. 2: 392 (1860). (Vetenskapliga o. litterära) termer .. äro liksom tydliga etiketter på det sakinnehåll, de beteckna. Cederschiöld Skriftspr. 41 (1897). Den intima samhörigheten mellan stil och sakinnehåll. TSvLärov. 1953, s. 64.
-INSIKT~02, äv. ~20. (numera bl. mera tillf.)
1) till 6 (e), 7: sakkunskap (se d. o. 1). PedT 1894, s. 5.
2) till 9: insikt i de reella förhållanden som språket speglar; jfr -kunskap 2. SvLittFT 1833, sp. 826. (Comenius ansåg att) vi böra vinna sakinsikt på samma gång och i samma mån som vi vinna språkinsikt. Verd. 1892, s. 51.
(6, 11) -INSTRUKTION. (i sht i fackspr.) instruktion gällande sak(er), t. ex. förhållanden l. ärenden l. konkreta ting (av visst slag); motsatt: instruktion gällande personal (av visst slag). Instruktionerna (inom järnvägstjänsten) kunna lämpligen indelas i sakinstruktioner och personalinstruktioner. Engström o. Carlson HlednTrafik. 7 (1917).
(6, 9) -INTRESSE. intresse (se d. o. 4) för en sak för dess egen skull l. för verkliga l. faktiska förhållanden l. för fakta; stundom äv. om intresse (se d. o. 5) som en framställning o. d. äger på grund av sitt innehåll l. sina sakuppgifter. Törneros Brev 2: 430 (c. 1830). Ett till omfånget ringa, men .. till sakintresse betydande bidrag, nämligen en uppsats om Jan van de Capelle. NordT 1886, s. 317. Det är denna ”objektivitetens” fordran, som gör historiens studium till en skola i själfbehärskning (liksom för övrigt hvarje vetenskap, som idkas för sin egen, d.v.s. för sakintressets skull). Hjärne SvFräm. 115 (1897, 1908). Han (avbröt) mig för att få veta, hur krossad .. (den skadade mannen) blivit. Det var ett rent sakintresse, utan uttalad medkänsla i. Hallström Händ. 42 (1927).
(11) -INVENTARIUM. (†) inventarium över lösören. VDAkt. 1784, nr 76.
(1, 6 (e), 9 (d)) -INVÄNDNING~020. invändning gällande sakfråga(n); särsk. jur. invändning (se d. o. 3 b β) som innebär ett bestridande av att kärandens materiella anspråk äro giltiga, materiell invändning (motsatt: processinvändning). Kallenberg CivPr. 1: 418 (1918).
(6, 11) -KATALOG. katalog med uppställningen grundad på de saker (förhållanden l. ting o. d.) som det katalogiserade behandlar. TT 1879, s. 74. (Lapp-)Katalogen utgifves i 2:ne serier: en sakkatalog, ordnad efter innehåll, och en auktorskatalog, ordnad efter författaren. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 264.
(9 (d)) -KOMMENTAR. jfr kommentar 1, 2 o. -förklaring. FoF 1928, s. 223.
(6 (e γ)) -KRAFTIG. (†) kraftig på grund av objektivitet l. sakskäl; jfr -stark. BEMalmström 7: 408 (1845).
(9 (d)) -KRITIK. [jfr t. sachkritik] (i sht i fackspr.) = real-kritik. Norrmann Eschenbg 1: 61 (1817).
(11) -KULTUR. (i fackspr.) materiell kultur. Rig 1931, s. 132.
-KUNNIG, se d. o. —
-KUNSKAP~02, äv. ~20. [jfr d. sagkundskab, t. sachkunde]
1) till 6 (e), 7: kunskap l. kännedom om den sak l. de saker som det i ett givet fall gäller; numera vanl. om (i sht gm egen erfarenhet förvärvad) grundlig kännedom om visst ämne(sområde) l. fack; sakkännedom; äv. i överförd anv., om sakkunnig(a) person(er), expertis. Det är, icke i domstolsorganisationen, utan i bewisningen, som medlet skall ligga till winnandet af speciella sakkunskaper, då sådana för bedömandet af rättsfrågor kunna wara af nöden. FörslRättegB 1849, N. motiv. s. 2. Hvarje mening, stödd på sak-kunskap och vidhållen efter mångsidig pröfning, måste vara af högsta värde. HT 1951, s. 175 (1863). Han hade .. under åtta år samlat sakkunskap såsom expeditionschef i civildepartementet. De Geer Minn. 1: 216 (1892). En institution, där landets förnämsta sakkunskap på området finnes eller är representerad. SagSed 1936, s. 27. Den tidens högsta sakkunskap Nikodemus Tessin den yngre förklarade .., att (osv.). KyrkohÅ 1940, s. 49.
2) (numera bl. tillf.) till 9: kunskap l. kännedom om de reella förhållanden som språket speglar; i pl. äv. liktydigt med: realia (se reala 4); jfr real-kunskap 1 samt ord-kunskap. LittT 1796, s. 71. (Comenius påyrkade) ett flitigt studium af de så kallade Realia, eller Sak-kunskaperna. Lyceum 2: 81 (1811). Undervisningens föremål skulle (enligt skolordningen 1649) vara peritia linguarum och cognitio rerum (språkförfarenhet och sak-kunskap). Schotte NyköpElLärovH 2: 14 (1880).
(6 (e), 7) -KÄNNARE. [jfr t. sachkenner] kännare av den sak l. de saker som det i ett givet fall gäller (särsk. ett visst ämne(sområde) l. fack), sakkunnig person, expert. JernkA 1818, 2: 107. Redaktionen (av den biografiska handboken har) .. såsom artikelförfattare lyckats förvärva de bästa möjliga sakkännare på olika områden. HT 1935, s. 32.
-KÄNNEDOM~002, äv. ~200. [jfr t. sachkenntnis]
1) till 6 (e), 7: kännedom om den sak l. de saker som det i ett givet fall gäller (särsk. ett visst ämne(sområde) l. fack); sakkunskap (se d. o. 1). BrefNSkolH 178 (1810). HT 1951, s. 426.
2) (numera bl. tillf.) till 9: kännedom om de reella förhållanden som språket speglar; jfr -kunskap 2. För sin del tror (teologiska) Fac(ulteten) ej heller, att Sakkännedom hindrar Språkkunskapen. Tvärtom torde Interê't för Sakkunskap vara den kraftigaste .. driffjäder till Språkforskning. JournLTh. 1811, nr 215, Bih. s. 3.
(6, 9) -KÄRLEK. (numera bl. tillf.) jfr -intresse. Atterbom Minnest. 2: 248 (1849).
(11 a) -LEGA, r. l. f. jur. upplåtelse av sakrätt mot vederlag. NF 9: 997 (1885).
(2) -LEGITIMATION. [jfr t. sachlegitimation] jur. om styrkande av att ngn är rätt part i ett omtvistat rättsförhållande; jfr legitimation 1. 2NF 5: 369 (1906).
(2) -LEGITIMERAD, p. adj. jur. jfr -legitimation. 1NJA 1941, s. 364.
(11 a) -LEGO-AVTAL~02, äv. ~20. jur. avtal om saklega. Björling CivR 115 (1907).
(1, 6, 11) -LISTA, r. l. f. [jfr d. sagliste] (mera tillf.) särsk. till 1, om förteckning över mål som skola handläggas av domstol på en viss dag, uppropslista. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 3.
(6) -LÄGE. [jfr t. sachlage] om det läge l. tillstånd i vilket (de aktuella) förhållandena befinna sig o. d., sakernas läge (se sak, sbst. 6 a γ); ofta (i sht i sg. best.) liktydigt med: läge(t) l. situation(en). Lagus Kellgren 126 (1884). Man tycks ej hafva det verkliga sakläget klart för sig. VL 1897, nr 183, s. 3. Österrikes ledande statsmän .. hade .. under våren 1917 fortsatt sina beslöjade, men trots all av det svåra sakläget betingad iver föga framgångsrika fredssträvanden. Almquist VärldH 9: 140 (1934).
-LÖS, se d. o.
(9) -MINNE. [jfr t. sachgedächtnis] minne för fakta l. för sakuppgifter o. d.; jfr ord-minne 1. Oldberg Pedag. 63 (1843). Ordminnet kan .. vara av annan typ än sakminnet. 3NF 14: 102 (1931).
(1) -MÅL. (sak- 1535 osv. sake- 1530) [fsv. sakamal; jfr d. sagsmaal, fvn. sakmál] (numera bl. tillf., arkaiserande) rättegångsmål. G1R 7: 141 (1530). Lindström Österhus 233 (1952).
(6, 9) -MÄSSIG. (föga br.) som (utan mera framträdande subjektiva drag) troget återger l. ger intryck av att troget återge (de faktiska) förhållandena, objektiv, saklig; jfr -enlig. De tyska klassikerna skilde lyriken såsom subjektiv från epos-drama såsom en mera objektiv och sakmässig grupp. Wrangel Dikten 202 (1912).
(9 (d)) -MÄTTAD, p. adj. (mera tillf.) mättad med sakuppgifter l. fakta l. innehåll o. d. HågkLivsintr. 15: 376 (1934; om tal).
(6, 11) -NAMN. substantiv (jfr namn 9); numera bl. (mera tillf.) om beteckning för konkret ting (jfr namn 2); jfr -ord o. ting-ord. Fryxell SvSpr. 18 (1824; om substantiv). NordT 1892, s. 228 (om beteckning för konkret ting).
Ssg: saknamns-biord. (†) om preposition. Lidén SvSpr. 67 (1848).
(1, 9 d) -NORM. [jfr t. sachnorm] jur. om var o. en av de regler i ett lands rättsordning som inom den internationella privaträtten materiellt reglera ett rättsförhållande, under förutsättning att detta enligt landets kollisionsnormer (dvs. normer för behörighet i sådana frågor) faller under dess rättsordnings kompetens; i sht i pl. Reuterskiöld SvPrivInternR 27 (1907).
(6, 9) -NOTIS. notis som meddelar uppgift(er) om sakförhållande(n). 2SvKulturb. 3—4: 22 (1935).
(6, 11) -OBJEKT. språkv. objekt (bestående av ord) som betecknar sak, sakligt objekt; motsatt: personobjekt. Svedbom Satsl. 26 (1843). Bergroth FinlSv. 119 (1917).
(6, 11) -OCKER. [jfr t. sachwucher] jur. ocker (se ocker, sbst.1 3) av annat slag än kreditocker (t. ex. vid köp l. försäljning). 2NF 20: 451 (1913). Ocker kan .. förekomma i form av sakocker, vilket föreligger då en person utnyttjar en annans trångmål m. m. för att köpa el. sälja något till oskäligt lågt resp. högt pris. SvAffärslex. 337 (1948).
(9 (d)) -OMRÅDE~020. om område (se d. o. 3) inom vilket en framställning o. d. faller med hänsyn till innehållet l. som tänkes kännetecknat av ett visst, i innehållsligt avseende sammanhållet ordförråd o. d., ämnesområde. Inom varje sakområde .. skall man finna nya ord, inte minst främmande lånord, som trängt in under detta århundrade. SvFolket 13: 119 (1940). Den samling stilprov från olika sakområden som Fritz Askeberg och Bengt Holmberg utgivit. TSvLärov. 1952, s. 409.
(6, 11) -ORD. [jfr t. sachwort] i sht språkv. substantiv; numera företrädesvis om ord som betecknar sak (icke person), i sht konkret ting; jfr -namn o. ting-ord. Almqvist AllmSpr. 8 (1829; om substantiv). SAOB A 87 (1893; motsatt: personbetecknande ord). (Walt Whitmans) formlösa dikter utan rim och meter, som svälla af otyglad inspiration och oftast tyngas af hopade sakord. 2NF 19: 1174 (1913). IllSvOrdb. (1955).
(6, 9, 11) -ORDBOK~02, äv. ~20. [jfr t. sachwörterbuch] (numera bl. mera tillf.) bok l. skrift vari ett visst kunskapsområde (l. flera l. alla kunskapsområden) behandlas i olika (vanl. i alfabetisk ordning uppställda) artiklar (gällande olika ting l. företeelser som höra till kunskapsområdet osv.); jfr real-lexikon. Andersson 304 (1845).
(6, 9 (d)) -ORDNING. (mera tillf.) om förhållandet att stoffet i en framställning ordnas l. är ordnat efter samhörighet i fråga om innehåll (o. icke t. ex. kronologiskt). Melin JesuL 2: 206 (1843).
(11) -PANT. jur. pant som utgöres av sak. Hernberg Rättsh. 111 (1922).
(9) -POLITIK. (mera tillf.) realpolitik. SAOL (1923).
(9) -POLITISK. (mera tillf.) realpolitisk. Östergren (1937).
(6, 11) -PRONOMEN. (mera tillf.) (personligt) pronomen betecknande sak. Sakpronominet den. EHTegnér i 3SAH 6: 256 (1891).
(9 d) -PROSA. prosa (stil) som kännetecknas av att huvudvikten ligger på innehållet (o. icke på formen), prosa(stil) utan (utpräglade) konstnärliga avsikter, normalprosa. FinT 1938, 2: 275. TSvLärov. 1953, s. 124.
-PROTOKOLL.
1) jur. till 1: protokoll över rättegångssak(er), rättegångsprotokoll; jfr dom-bok. DA 1824, nr 184, s. 2. (Man) skiljer .. emellan sakprotokoll, eller domboken, och s. k. småprotokoll, inteckningsprotokoll, lagfartsprotokoll m. fl. Broomé CivPr. 33 (1882). Kallenberg CivPr. 2: 118 (1927).
2) (numera bl. mera tillf.) till 6 (e γ), 9 d: protokoll som endast mera kortfattat redogör för (förslag, voteringar o. beslut o. d. vid) ett sammanträde (o. icke innehåller mera fullständiga diskussionsreferat); jfr diskussions-protokoll. SvRiksd. II. 11: 298 (cit. fr. 1847).
(1) -PRÖVARE. (†) person som (vid rättegång) granskar l. prövar en rättssak. Järta 1: 204 (1832; om medeltida förh.). Wisén i 3SAH 4: 202 (1890; om medeltida förh.).
(1, 6 (e), 9 (d)) -PRÖVNING. jur. om (domstols l. myndighets o. d.) prövning av sakfråga. 2NF 36: 534 (1924).
-REGISTER. [jfr t. sachregister]
1) till 6, 11: register (se d. o. I 2) över (viktigare) saker som äro behandlade l. nämnda i en bok l. skrift; jfr real-register samt person-register. Möller 2: 742 (1785). Tack vare ett sakregister kan det innehållsrika arbetet bekvämt användas som uppslagsbok. Globen 1927, s. 10. Kälvesten o. Herz Hicks 337 (1945).
2) till 6 e: (av myndighet o. d. fört) register (se d. o. I 1 b) över de ärenden som behandlats (under en viss period). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 342 (1879). SFS 1931, s. 425.
(9) -REVISION. (i fackspr.) revision som (icke är av formell natur utan) består i granskning av förvaltningsåtgärder, organisationens effektivitet, utgifters berättigande o. d. (vid ett företag o. d.); motsatt: sifferrevision; jfr real-revision. Statens sakrevision, år 1943 inrättad statlig institution med uppgift att företa sakrevision vid statlig o. statsunderstödd verksamhet. HandInd. 801 (1927). SFS 1943, s. 2149.
Avledn.: sakrevisionell, adj. (i fackspr.) som utgöres av l. har avseende på sakrevision. SFS 1958, s. 193 (om granskning).
(9) -REVISOR. (i fackspr.) jfr -revision. HandInd. 801 (1927).
(9 (d)) -RIK. [jfr t. sachreich] om framställning o. d.: rik på (sakligt) innehåll l. sakuppgifter l. fakta, innehållsrik; äv. i utvidgad anv., om författare l. föredragshållare o. d.: som utmärkes av sådan framställning o. d. Möller (1790). GHT 1896, nr 76 B, s. 1 (om föredragshållare). En kort, sakrik och redig uppsats. VFl. 1937, s. 48.
(9 (d)) -RIKEDOM~002, äv. ~200. [jfr t. sachreichtum samt -rik] rikedom på (sakligt) innehåll l. sakuppgifter l. fakta. Ilmoni Sjukd. 1: XXII (1846).
(9 (d)) -RIKHET~02, äv. ~20. [till -rik] = -rikedom. Berzelius Res. 30 (1812).
(9 (d)) -RIKTIG. [jfr t. sachrichtig] (numera bl. tillf.) riktig i sak (se sak, sbst. 9 e β), adekvat; jfr -enlig. Reuterdahl InlTheol. 74 (1837; om anmärkning).
(9 (d)) -RIKTIGHET~102, äv. ~200. [delvis till -riktig] (numera bl. tillf.) jfr -riktig. Thomander TankLöj. X (1817).
(11 a) -RÄTT, r. l. m. [jfr t. sach(en)recht] jur.
1) om rättighet att (med uteslutande av andra personer) förfoga över (viss individualiserad) sak, sakrättighet (jfr real-rätt); särsk. i uttr. sakrätt till l. i ngt. Boëthius Naturr. 58 (1799). EkonS 1: 370 (1893: till). Liksom äganderätten ha också de andra sakrätterna — panträtt, retentionsrätt, nyttjanderätt, servitutsrätt och afkomsträtt — saker (lösören eller fastigheter) till föremål. Björling CivR 209 (1908). En sakrätt i fast egendom är en rättighet, som har sådan egendom till omedelbart föremål. Kallenberg CivPr. 1: 460 (1918).
2) benämning på den huvuddel av förmögenhetsrätten som behandlar sakrättigheterna. Schrevelius CivR 1: 186 (1844).
Ssgr (till -rätt 1; jur.): sakrätts-anspråk. på sakrätt grundat anspråk. Kallenberg CivPr. 1: 606 (1922).
-havare. sakrättsinnehavare. Hernberg Rättsh. 69 (1922).
-innehavare. innehavare av en sakrätt. Broomé CivPr. 68 (1882).
-ägare. jfr -rättsinnehavare. 2NF 1: 1420 (1904).
(11 a) -RÄTTIGHET~102, äv. ~200. jur. = -rätt 1. Charpentier Sytn. 98 (1896).
(11 a) -RÄTTSLIG. jur. adj. till -rätt 1 (o. 2). Charpentier Sytn. 137 (1896; om verkan).
-SAMMANHANG~002, äv. ~200.
1) jur. till 1, om sammanhang l. samband mellan olika rättegångsmål; i sht i ssgn saksammanhangs-forum.
2) till 6, 9, om sammanhang l. samband mellan saker (företeelser l. förhållanden l. fakta o. d.) l. (konkretare) om ngt som utmärkes av sådant sammanhang; särsk. om innehållsligt sammanhang (vid disposi ion av stoff) i en framställning o. dyl. l. om samband av reell art mellan saker (till skillnad från skenbart samband l. samband bestående i yttre likhet mellan de ord varmed sakerna betecknas); äv. om sammanhang gällande den sak som det i ett givet fall är fråga om. Matthæi sträfwan efter saksammanhang. Melin JesuL 2: 270 (1843). Det finns intet saksammanhang mellan första stavelsen i Eufrat och Europa, men man låter (inom mnemotekniken) den betyda, att det är Eufrat och icke Tigris som är Europa närmast. Larsson Psyk. 35 (1910). Inse (rätta) saksammanhanget. Östergren (1937). Relevant .. (dvs.) i saksammanhanget väsentlig l. viktig. SAOB R 975 (1957).
Ssg: saksammanhangs-forum. [jfr lat. forum continentiæ causarum] jur. till -sammanhang 1: forum (se d. o. 2) som är behörigt att upptaga visst mål på grund av dettas sammanhang med annat mål vilket behandla(t)s av samma forum. Kallenberg CivPr. 1: 405 (1918).
(11 (a)) -SKADA, r. l. f. i sht jur. o. försäkr. skada på sak (egendom). Hernberg Rättsh. 151 (1922). Östergren (1937).
(3) -SKYLDIG. [jfr d. sagskyldig] (numera bl. tillf., i sht arkaiserande) skyldig (till brott o. d.); äv. substantiverat. Peringskiöld Hkr. 1: 560 (1697). Sent skola / de sakskyldige / från kvalen kallade bli. Brate Edda 256 (1913).
(6 (e γ), 9) -SKÄL. skäl som bygger på (relevanta) fakta l. på verkliga l. faktiska l. i sammanhanget l. för ämnet l. frågan o. d. väsentliga förhållanden, realskäl, sakligt l. verkligt skäl. PrestP 1856—57, 2: 449. Jag skulle i alla fall gilla sakskäl bättre än undanflykter. Aronson Medalj. 73 (1935). I ett amerikanskt arbete om affärsetik .. säger författaren .. att före första världskriget kunde man ännu få folk att köpa genom att ge sakskäl; nu går det bara med lockorden ”förbluffande, ny, snabb, lätt, billig”. Lindqvist Reklam. 60 (1957).
(6 (e γ), 9) -STARK. (tillf.) stark på grund av sakskäl; jfr -kraftig. Mot akademins val (av nobelpristagare i litteratur) kan ingen verkligt sakstark invändning göras. DN(A) 1924, nr 312, s. 1.
(9 d) -STIL, förr äv. -STYL. (numera bl. tillf.) om (litterär) stil som kännetecknas av att huvudvikten ligger på innehållet (o. icke på formen), saklig stil; jfr -prosa. Tegnér FilosEstetSkr. 334 (1808).
(6, 9) -STOFF. stoff bestående av sakuppgifter o. d., sakligt stoff. Andersson i 3SAH LXVI. 1: 62 (1956).
(9) -STRIDIG. (†) om term: stridande mot den verklighet som skall uttryckas. AGSilverstolpe Språkl. 68 (1814).
(9, 11) -STUDIUM. jfr -forskning. BerRevElLärov. 1832, s. 44.
-STYL, se -stil.
(6) -STÄLLNING. (föga br.) = -läge. Rydberg Myt. 2: 361 (1889).
(11) -STÖVA, -ning. (i fackspr.) om hund: (med högt buret huvud) stöva (genom ett anvisat område) efter föremål (för apportering). Sandstedt JagMHund 174 (1932: sakstövning). Ingenting hindrar, att en valp på fem månader sakstövar och spårar. Därs. 180.
(6, 11) -SUBJEKT. språkv. jfr -objekt. SAOB A 450 (1893).
(1, 3) -SÄTTA. [fsv. saksätia] (†) åtala l. anklaga (ngn). Swedberg Ordab. (1722). Schenberg (1739).
(3 h) -SÖKA. [fsv. saksökia (i bet. 1)]
1) (†) anställa åtal l. ss. kärande föra talan i (mål). G1R 6: 310 (1529).
2) (numera bl. tillf.) åtala (ngn); anträffat bl. i p. pf.; jfr -sökande, sbst.1—2 o. p. adj., -sökare, -sökeri. Börgie ij Holm (hade) jegath och slagith på lendzmanden her i Nylösse, och therföre jnthith blifuenn sacksöchter. TbLödöse 285 (1593).
(3 h) -SÖKANDE, sbst.1, m.||ig. [fsv. saksökiande, fvn. sakarsǿkiandi] (numera bl. tillf.) målsägande l. kärande; jfr lagsökande. Hildebrand Isl. 87 (1867: saksökanden, sg. best.).
(3 h) -SÖKANDE, sbst.2, n. (mera tillf.) jfr -sökeri. Upsala(A) 1918, nr 122, s. 3.
(3 h) -SÖKANDE, p. adj. som anklagar l. åtalar l. (vanl.) söker (anledning till) tvist o. d. (äv. substantiverat; jfr -sökande, sbst.1); äv. i överförd anv., med sakligt huvudord: som utmärkes av l. ger uttryck åt saksökeri. De nya männen (i regeringen) .. skola bedömas utan saksökande rättshaveri. SvD(A) 1920, nr 69, s. 9. Östergren (1937: Den saksökande).
(3 h) -SÖKARE. [fsv. saksökiare] (†) målsägande l. åklagare l. kärande. Schmedeman Just. 136 (1614). Nordström Samh. 2: 740 (1840).
(3 h) -SÖKERI3~002 l. 1004. om handlingen att söka sak l. benägenheten att (vilja) kritisera o. d.; jfr -sökande, sbst.2 NDA(A) 1924, nr 103, s. 5. En kampanj .. vars utformning har drag av saksökeri och kitslighet. DN(B) 1949, nr 91, s. 3.
(7) -TARIFF. (i fackspr.) tariff för sakersättning. SFS 1950, s. 706.
(9) -TECKEN. (mera tillf.) (bild som utgör) tecken för en sak, bildtecken; jfr -bild 2. Det egendomliga förhållandet, att kilskriftstecknen, använda såsom bild- eller saktecken, hade ett annat uttal, än när de användes såsom stafvelsetecken. Boëthius HistLäsn. 1: 26 (1895).
(9 (d)) -TOM, adj. [jfr t. sachleer] (numera bl. tillf.) tom på sakinnehåll, innehållslös l. innehållsfattig. LBÄ 2—3: 172 (1797). Dalin (1854).
(1, 2, 9 (d)) -TORFTIG. särsk. (†) till 1, 2, om advokat: som är utan rättegångsuppdrag; jfr saklös 1. Möller (1745, 1755; under avocat).
(6, 9) -TROGEN. [jfr t. sachgetreu] (†) = -enlig. Bolin Statsl. 2: 8, 396 (1871).
(9) -UNDERVISNING~1020. [jfr t. sachunterricht] i sht pedag. undervisning som behandlar l. tar sikte på den konkreta verkligheten (o. mindre åsyftar formell skolning i språk o. d.); stundom särsk. om undervisning i naturkunnighet, geografi o. historia; numera ofta om undervisning(smetod) som åsyftar att främst gm exempel, åskådningsmaterial o. självverksamhet (o. mindre gm teoretisk framställning o. d.) ge eleverna kunskap o. färdighet. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 218 (1899). Ämnen, som böra förbindas med hvarandra, äro sakundervisning (naturkunnighet, geografi och historia) med språkundervisning, räkning, geometri, teckning och sång. Arcadius Folksk. 94 (1903). Ur det verkliga livet. Handledning i sakundervisning under de första skolåren. PedS 78: Titelbl. (1916). 2SvUppslB (1953).
(6, 9) -UPPGIFT~02, äv. ~20. uppgift om sakförhållande(n) l. faktum (fakta); stundom motsatt: uppgift som rör ord o. d.; jfr -upplysning. Sakuppgift .. (dvs.) Uppgift, som rörer sak (ej ord). Dalin (1854). Framställningen har ofta fältanteckningens sammanträngda form och sakuppgifterna trängas med varandra. SvGeogrÅb. 1946, s. 191.
(6, 9) -UPPLYSANDE~0200, p. adj. som meddelar l. innehåller sakupplysning(ar). Wikforss (1804; under sacherklärend). Östergren (1937; om register).
(6, 9) -UPPLYSNING~020. konkretare; jfr -uppgift. Dalin (1854). I de arabiska skolorna .. studerade man de gamla författarne för de sakupplysningars skull, som de lämnade. Rydberg KultFörel. 6: 547 (1888).
-VALDER, se -vållare anm.
(2, 6 f) -VALTARE, m. [efter t. sachwalter, till walten (se förvalta)] (†) = -förvaltare. Swedberg SabbRo 1661 (1712).
(11) -VARA, r. l. f. (i fackspr.) vara som utgöres av ett föremål vilket utformats för att fylla en självständig funktion (o. icke för att kombineras med ett obestämt antal identiska föremål); motsatt: formvara. TT 1945, s. 612.
(9, 11) -VETARE. (numera bl. tillf., vard.) person som sysslar med sakvetenskap(er). Järta 2: 521 (1828).
(9, 11) -VETENSKAP~002, äv. ~200. [jfr t. sachwissenschaft] (numera bl. mera tillf.) realvetenskap l. vetenskap om konkreta ting; jfr -forskning. Andersson 304 (1845). Verd. 1884, s. 83.
(9) -VIDRIG. [jfr t. sachwidrig] (†) som strider mot verkliga l. faktiska förhållanden; jfr -stridig. Rein Psyk. 1: 284 (1876; om framställning).
(9) -VIDRIGHET. (†) konkret, om påstående o. d. som strider mot verkliga l. faktiska förhållanden. Rein Psyk. 1: 284 (1876; i pl.).
(9) -VIKT. (†) om egenskapen att vara det till betydelsen viktigaste ordet (i ett textsammanhang o. d.). När i takten blifwer någon jamb eller troché af twå enstafwiga ord, är nödigt, att tonwigten lägges på det ordet, som har sakwigten. AJourn. 1815, nr 277, s. 2.
(6, 9) -VRÄNGANDE, p. adj. (†) som förvränger sakförhållanden l. fakta; jfr -vrängare. Pfeiff Spencer Samh. 1: 79 (1880; om inflytande).
(6, 9) -VRÄNGARE. (†) om person som förvränger sakförhållanden l. fakta; jfr -vrängande. SvLitTidn. 1815, sp. 498.
(6 (e), 7) -VUXEN, p. adj. (†) i stånd att bedöma den sak l. de saker som det i ett givet fall gäller, omdömesgill o. d.; jfr -förståndig. Högt begåfvade, sak-vuxna konstvänner (i fråga om musik). SvT 1852, nr 178, s. 3.
(1, 3) -VÅLLARE l. -VÅLDARE. [jfr fd. (o. ä. dan.) sagvolder, målsägande, samt mlt. sak(e)wolde, sak(e)wolder, sak(e)walder, part i mål, sakägare] (†) = -sökare. Begärer någon leygd til rätta, och saakwålldaren icke wil gifwa frijd, då wil Hans Kongl. May:t hafwa sig det sielf förbehållet, när Hans Kongl. May:t ähr tilstädes. Schmedeman Just. 165 (1615); jfr Abrahamsson 203 (1726). För:de dråpare Håkan Månsz(on) i Jerngishult .. bleff anklagat at han för tre dage sedan, den tidh hans sakualdere, honumm fånga wille, wthi weriande handh ihielskott .. Måns Gudmundson i Wrångeböke. KinnevaldDombRenov. 1626, s. 72 b; jfr anm. nedan. Spegel 386 (1712). Anm. Hos Hyltén-Cavallius Vär. 2: 351 (1868) användes i referat av KinnevaldDombRenov. 1626 (se ovan) formen sakvalder, m.; best. -n; pl. =. —
-VÄRDE. [jfr t. sachwert]
1) (numera bl. tillf.) till 9, om det betydelseinnehåll som är förbundet med ett skrifttecken (begreppstecken) l. en kombination av skrifttecken. Tegnér Niniv. 20 (1875; i fråga om kilskrift). (Den semitiska skriften) har .. bortkastat ideogrammen, och tecknen hafva nu blott ljudvärden, ej tillika sakvärden. Schück BokH 4 (1900).
2) till 9, = realvärde 1. EkonS 2: 453 (1899).
3) till 11, = real-värde 2. 2NF 33: 106 (1921).
(1, 2) -ÄGANDE, m.||ig. [fsv. sakäghande, saka äghande] i sht jur. sakägare. Schmedeman Just. 1419 (1695). IllSvOrdb. (1955).
(1, 2) -ÄGANDE, p. adj. i sht jur. som är sakägare; vanl. substantiverat (jfr -ägande, sbst.). Dalin (1854). Hertzberg Aho PatrH 70 (1886).
(1, 2) -ÄGARE. i sht jur. part i rättstvist l. rättegångsmål; särsk. dels om huvudman (se d. o. 2) i rättstvist o. d., dels om målsägande; ofta om ägare av l. delägare i fastighet som beröres av jord- l. vatten- l. dikningsmål l. (allmännare) vid lantmäteriförrättning o. d. (jfr sak, sbst. 11 a). ConsAcAboP 11: 577 (1726). Ej må någor kära eller swara för annan, innan han .. af Sakägaren ther til förordnad är. RB 15: 4 (Lag 1734). Nordström Samh. 2: 437 (1840; om målsägande). Parter eller sakägare i rättegång kallas de, som för egen del vid domstol föra talan emot hvarandra. Palmén JurHb. 231 (1859). (Vid syn med anledning av tvist rörande dikning l. vattenavledning) böra synemännen, efter det att sakegarne blifvit hörde .., söka att emellan samtlige sakegare åstadkomma förening i de delar, hvarom tvist yppas. SFS 1879, nr 29, s. 11. Kungl. Maj:ts förordning angående den gottgörelse lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa). Därs. 1920, s. 889. Vid vattendomstolen inställde sig såsom .. sakägare Torshälla stad samt Eskilstuna nedre kanalaktiebolag. 1NJA 1950, s. 89.
Ssgr (i sht jur.): sakägar-, äv. sakägare-sida(n). särsk. i uttr. å sakägarsidan, å sakägarens l. sakägarnas sida. 1NJA 1953, s. 348.
-talan. talan i egenskap av sakägare. VDAkt. 1795, nr 373.
(1, 2) -ÄGARINNA. (†) kvinnlig sakägare. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-ÄMNE.
1) (†) till 1: anledning till l. motiv för tvist. Ty det synes nu så, at jag hafwer bättre sakämne än du. Björner Fridth. 43 (1737; isl. orig.: malefni).
2) till 9: ämne (för diskussion l. framställning o. d.) som utgöres av verkliga l. faktiska förhållanden o. d. Samtiden 1872, s. 300. Behandlar man i levande livet ett sakämne, sker det med anlitande av litteratur. PedT 1950, s. 108.
3) till 11: ämne (vetenskapsgren) som rör konkreta ting (t. ex. etnologi, arkeologi); jfr -forskning.
B (†): SAKE-FALL, se sakfall.
-MÅL, se A.
Spoiler title
Spoiler content