SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1977  
SLUT slɯ4t, sbst.1 o. adv. l. adj.1 l. vbalpartikel; ss. sbst. n. (RF 1634, § 12, osv.) ((†) m.? BrinkmArch. 1: 124 (1657; i bet. I 1 i), VDP 1664, s. 604 (i bet. I 6 a)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(slut (-uu-, -w-, -th) 1632 osv. slutt (-w-) 16361669. sluutt 1657)
Etymologi
[jfr d. slut; av mlt. slūt, avslutning, beslut, (ombildning av slot med anslutning) till slūten (se SLUTA, v.1); till bet. starkt påverkat av t. schluss, av mht. sluz, biform till sloz, motsv. mlt. slot (se SLOTT). — Jfr SLUT, sbst.2—3, SLUTSTEN]
I. sbst.
1) förhållandet att ngt avsluta(t)s l. icke varar l. räcker l. sträcker sig längre, avslutning, upphörande; oftast konkretare: tidpunkt då l. punkt l. ställe där l. del varmed l. sätt varpå ngt avslutas l. upphör l. avslutats osv. (l. om såväl (tid)punkten l. stället som sättet); ända; äv. liktydigt med dels: undergång l. trytande l. död (se f, g), dels: upplösning l. utgång (se h, i), dels: fullbordan (se j). Början till slutet, se BÖRJAN 2. I, mot, vid slutet av (i sht förr äv. ) ngt. Hans besök inträffade i, mot, vid slutet av månaden. Gå l. lida mot, nalkas l. närma sig l. nå sitt slut l. slutet. Han hade kommit till slutet av salen, till slutet på berättelsen. De flesta verben i svenskan har a i slutet, slutar på a. Jag är klar med brevet nu och skall bara lägga till ett par rader på slutet. Det måste bli ett slut på missförhållandena (jfr 4 b α). Gott slut på det nya året l. bl. Gott slut!; jfr j. Swedberg SabbRo 653 (1692, 1710: mot slutet på). Min tanka flög omkring, och ändtelig geck neder / Til dödsens skumma dal, och lifwets slut besåg. Nordenflycht (SVS) 1: 159 (1745). Riksens Ständer skola i kraft af denna Grundlag sammankomma, enär fem år ifrån den sist hållne Riksdagens slut förflutit. RF 1809, § 49. Hvad nästa häfte af Iduna angår, så hoppas jag .. till Midsommar kunna lemna slutet af Frithiof, nemligen från Frithiofs frestelse räknadt. Tegnér Brev 2: 186 (1821). Du får ej hvila, / du måste ila, / (skeppet) Ellida, ut / till verldens slut. Dens. (WB) 5: 103 (1825). Varmt fosterländsk till sitt tänkesätt såg .. (A. Armfelt) med sorg den söndring, som språkstriden framkallade i Finland, och förespådde på slutet af sitt lif olyckliga följder däraf för landets framtid. FinBiogrHb. 1: 112 (1895). Jag (hade) ingen aning om, hur nära slutet min verksamhet i tidningen (Daily News) var. Olzon Nevinson Vittne 153 (1936). Allra längst bort i slutet (av korridoren) rör sej en människa. Sjögren TaStjärn. 77 (1957). — jfr AKT-, KOR-, LEVNADS-, MÅNADS-, NERV-, RAD-, RIKSDAGS-, RIM-, ROMAN-, ROND-, SEKEL-, STROF-, VERS-, VOKAL-SLUT m. fl. — särsk.
a) i uttr. l. å l. (e)mot l. vid slutet (utan efterföljande prep.-uttr. inlett av av l. ), i l. mot slutet av ngt, o. i därur utvecklade anv.
α) i uttr. på, äv. vid, förr äv. å slutet, i slutet av ngt, särsk. av ngns levnad (äv.: under ngns sista stunder; jfr g); äv. (i uttr. på slutet): på sistone (äv. i uttr. på sista slutet); förr äv. (i uttr. l. å slutet): till slut (se 2 a β). Boken, filmen blev bättre på slutet. Runius (SVS) 1: 98 (c. 1710). (Den döda hade känt) At Hon igenom Jesum Christ / Å slute skulle seger få / Med dem, som in i Himlen gå. Salvius BrudGrafskr. 79 (1740, 1757). På slutet i Rom mötte det inre barbariet i konsten det yttre. Törneros (SVS) 4: 159 (1827). Fru Grehn hade dött i natt, det visste hela huset, och hvar och en var angelägen att få höra något om hur det varit på ”slutet”. Wahlenberg UnderlVäg. 5 (1887). Hvad jag redan vid begynnelsen af min teckning om .. (statsrådet F. F. Carlson) uttalat kan jag nu vid slutet med större rätt säga. Rundgren i 3SAH 2: 124 (1887). Och ingen af dem mjuknade, / När de på slutet sjuknade / och stoppades i jord. Fröding Guit. 40 (1891). PT 1900, nr 301, s. 3 (: sista). De visste, att Sten skulle gå igenom (vid studentexamen), fast han varit lat på slutet. Asplund Stud. 26 (1912). Edqvist SvartSyst. 27 (1961). — särsk. (numera föga br.) i uttr. vara på slutet (jfr f), lida mot sitt slut l. slutet; jfr β slutet. Det är på slutet med ngt. Cavallin (1876).
β) i uttr. (e)mot slutet (jfr f, g α), mot slutet av ngt. Boken, filmen blev bättre mot slutet. Nordforss (1805: emot). Prinsessan var förtjusande, som vanligt, sade den ena (av två män i samspråk). — Hon verkade en smula exalterad mot slutet, fortsatte den andra. Dardel Konf. 14 (1924). — särsk. (numera föga br.) i uttr. vara mot slutet, lida mot sitt slut; jfr α slutet. Strindberg Fagerv. 58 (1902).
b) i uttr. till slut (jfr d α, f, g α, β, i γ, j (α, β)) l. sluts l. mot l. vid slut.
α) (numera föga br.) i sådana uttr. som l. lida mot, förr äv. till slut, gå l. lida mot sitt slut; förr äv. utan förb. med verb, i uttr. mot l. vid slut av ngt, mot resp. vid slutet av ngt l. efter ngts slut. Jag skall nu fylla det återstående af papperet med .. anteckningar, hvartill mig lämnas ämnen af karnevalen, som med fettisdagen i går gick till slut. GGAdlerbeth (1784) i MoB 5: 132. Han hade afklädt der vid slut af drabbningen / Sin egen rustning, och en slagen kämpes tagit. JGOxenstierna 5: 310 (c. 1817). Hos Falkenholm blir en musikalisk tillställning mot slut af nästa vicka. Geijer Brev 432 (1845). Vi må väl och det lider till slut med vårt vistande här (i Sthm). Därs. 440. Andaktsstunden led mot slut. Hillman SpNov. 5 (1896).
β) i uttr. till slut, förr äv. till sluts, till dess l. så att man kommer till slutet, färdig(t); ut. Han hade ej tålamod at höra honom til slut. Widegren (1788). Min visa redan sungen är till sluts. Atterbom 1: 198 (1824). Ät till slut, Johan! Almqvist Grimst. 19 (1839). Människor av hans art tänka nu en gång inte oangenäma tankar till slut. Siwertz Sel. 2: 61 (1920). Den unge riddaren .. lät nätt och jämnt jätten tala till slut; sen drog han sitt svärd. Lindström Leksaksb. 14 (1931).
γ) (†) i uttr. till slut, liktydigt med: (till) att upphöra, i uttr. få ngt till slut, få slut på ngt (se 4 a β δ'); jfr β, f. Jag war .. uti min enslighet, och sysselsatte mig så godt jag kunde för att få dagarna till slut. JStråhlmann (1823) i FinKyrkohSÅ 1958—61, s. 394.
δ) (†) i uttr. till slut, i predikativ anv. (jfr j β): slut (se II 4). Dels är min vicariatstid til slut, och dels (osv.). MennanderBr. 2: 187 (1768).
c) i uttr. utan slut.
α) i attributiv anv.: som inte har ngt (skönjbart) slut, med ändlös utsträckning, ändlös; äv. i predikativ anv., förr särsk. i fråga om utsträckning i tiden, i uttr. det är utan slut att göra ngt, det tar aldrig slut (se 4 a α α'), om man skall göra ngt. För solar, stjernor, utan slut, / Hvem skrifver lag och stakar ut / Den jemna ljusa färden? Wallin FörslPs. 5 (1816). Det vore utan slut att uppräkna alla de, som .. förvärfvat sig anspråk på Eders Majestäts höga nåd. Runeberg ESkr. 1: 220 (1828). Ett lysande, högförnämt hof omringar triumfstolen (med påven vid en ceremoniell procession), efter hvilken följer ett tåg utan slut af biskopar, prelater, präster, munkordnar. Ramsay Barnaår 6: 138 (1905).
β) i adverbiell anv.; förr särsk. i fråga om utsträckning i tiden: i det oändliga. En del orimmeliga fordringar, dem kronans Actorer hade yrkat, uppehöllos utan slut (under K. XI:s regeringstid). Schönberg Bref 3: 99 (1778).
d) (i överförd anv.) i vissa förb. med ordet början.
α) i uttr. från början till slut, förr äv. i början och i slut, från ngts l. sin början till dess resp. sitt slut, alltigenom, hela tiden. En ro, den jag ej nog kan fyllest tala ut, / Som lika stadig war i början och i slut. Nordenflycht (SVS) 1: 123 (1743). Braun gick .. på middagen, gjorde ära åt värdens anrättning, tömde sitt glas i botten vid skålen för excellentissimus och var från början till slut älskvärdheten sjelf. Sturzen-Becker 1: 143 (1861).
β) (numera i sht i högre stil) närmande sig bet.: (förutsättning för ngts) fullbordan, i uttr. vara början och slutet i ngt, vara a o. o i ngt; äv. närmande sig bet.: ändamål, i uttr. vara början och slutet för ngt; jfr BÖRJAN 4. Ljudsystemet är i språket både början och slutet, grunden och spetsen, ämnet och skapnaden. Rydqvist SSL 4: 1 (1868). ἡδονή är (enl. Epikuros) början och slutet, principen och ändamålet för alla våra handlingar. Nyblæus Forskn. III. 2: 140 (1890).
e) ss. obj. (med substantiviskt kännetecken), i verbförb. med bet.: upphöra l. få ngt att upphöra l. avsluta ngt o. d.; jfr 4 a.
α) i uttr. ta l. få ett l. något, förr äv. sitt slut, ta slut (se 4 a α α') l. sluta (en l. någon gång); äv. (o. numera företrädesvis) i uttr. ta l. få (ett) så l. så beskaffat slut (jfr β, i β), sluta så l. så. Bælter JesuH 6: 158 (1760: tog sit slut). Det här tar aldrig ett rigtigt slut, / Ty priorn (som berusat sig) skall lysa helgen ut / Och sjunga messan! Den kommer att låta, / Så grisarne deråt månde gråta! Strindberg MOlof 4 (1878). (C. Cavallin) samlade kring sig en skola af filologer just när det bebådades, att det nu skulle taga ett slut med de klassiska studierna i Sverige. Weibull LundLundag. 220 (1891). Kriget tog ingalunda det snabba slut, som man i förstone spått. Wulff GrönlDagb. 48 (1934). (Sv.) få ett slut (eng.) come to an end. Harlock (1944).
β) i uttr. göra l. få ett (så l. så beskaffat) slut på ngt, (på så l. så beskaffat sätt o. d.) göra l. få slut på ngt (se 4 a β α', δ'). Beder jagh (dvs. J. Hadorph) Vnderdånigst om ett Resepass för honom (dvs. sonen Johan) .., så kan han Resten af alla Resor fullborda i mitt ställe och der på ett Sluut giöra. Schück VittA 2: 428 (i handl. fr. 1691). Schulthess (1885: ). (J. Arrhenius) hade (efter sin utnämning till räntmästare 1679) .. satt som sitt mål att göra ett slut på dessa oordningar (som den De la Gardieska förvaltningen skapat vid Uppsala universitet). Annerstedt Rudbeck Bref CXXXV (1905). För att få ett slut på denna obehagliga sak. Auerbach (1913). Den levnadsgärning, på vilken döden gjort ett så oväntat och förtidigt slut. Östergren (1941).
γ) (†) i uttr. göra så l. så beskaffat slut med ngn, skiljas från l. göra sig kvitt ngn så l. så. Du skamfulle Knut, med dig gör jag det slut, / I detta ögonblick skall du på porten ut. JGHallman Vitt. 115 (c. 1756).
f) om slut innebärande ngts försvinnande l. undergång; undergång; äv. om förhållandet att tillgången på ngt upphör(t) l. att ngt tryter; i sht förr särsk. i uttr. lida mot, förr äv. till slut l. slutet l. vara på slutet (jfr a α slutet, b α, g α), hålla på att ta slut (se 4 a α α'), vara på upphällningen; i sht förr äv. i uttr. bringa ngt till slut (jfr j), göra slut på ngt (se 4 a β α'). Mäst vj prise er, I nys afledne siälar, / Ty tidens timglas nu uphälls till sidsta slut. Geisler Vitt. 392 (1718). Vår verld til slutet säkert lider, / Man härtil många teken hör. Lenngren (SVS) 1: 6 (1775). Hans rikedom — Hennes skönhet nalkas sitt slut. Nordforss (1805). Det lider (vid bröllopet i Kana) till slut med det, som vid dylika tillfällen minst fick tryta (dvs. vinet). Wallin Rel. 3: 116 (1831). Det är på slutet med ngt. Cavallin (1876). Sedan de små (nordafrikanska) röfvarstaternas vanstyrelse väl blifvit bragt till slut. Svensén Jord. 63 (1884). Hvar ett semitiskt folk går under, faller historien om dess slut samman med skildringen af en stor stads .. förstöring. Därs. 157 (1885). Förrådet lider mot slutet. Klint (1906). (Kungsfågeln föll) ned på vattnet. Jaha, det var slutet för den, tänkte jag. FoFl. 1949, s. 86.
g) (numera i sht i högre stil) livets slut; död, frånfälle, bortgång, hädanfärd; jfr a α. PH 5: 3077 (1751). (Peter den stores) många Hjelte-värf ej stadna vid hans slut. Nordenflycht (SVS) 3: 78 (1761). Dubbelmordet i Sarajevo den 28 juni 1914, där den österrikiske tronföljaren och hans gemål funno ett blodigt slut. LfF 1918, s. 89. Djupt i stoftet böjd jag vänder / Mig till dig med knäppta händer, / Att ett saligt slut du sänder. TilläggPs. 1920, 618: 17; jfr Ps. 1937, 609: 17. Han ska vara .. mycket dålig. De väntar slutet när som helst. Hedberg DockDans. 201 (1955). — särsk.
α) i sådana uttr. som nalkas, i sht förr äv. vara vid sitt slut l. lida mot (förr äv. gå till) slutet, förr äv. lida till slut (jfr b). Lagerström Bunyan 3: 235 (1744: gick til). SvMerc. 1765, s. 287 (: lida til slut). Han är wid sitt slut. Nordforss (1805). Kejsarinnan Anna nalkades sitt slut, thronföljden efter henne var osäker. Malmström Hist. 2: 242 (1863). (Den sjuke svensken) måste söka tysk läkare. Denne förklarade, att mannen borde resa hem så fort som möjligt, enär det led mot slutet. VL 1893, nr 113, s. 2. Harlock (1944).
β) (†) i uttr. till slut l. sluts (jfr α, b, d α, f, i γ, j, 2), till livets slut, så länge man lever; till dess att ingen respit i livet återstår; ss. sista återstod i livet. Att jag aldrig slösat med Ridderskapets och Adelns tålamod, .. derom wittnar min tystlåtenhet, hwilken jag till sluts tänkt att bibehålla. AdP 1789, s. 831. Man bör icke uppskjuta till slut med att tänka på sitt samwete. Nordforss (1805). Först krymptes dina späda blad / i våras för en frostig natt, / och se'n, i sommarhettans bad, / Du stod så svigtande och matt. / Nu under höstvinds tårar höjs / De spillrorna du gömt till slut. Gellerstedt 1Dikt. 13 (1871).
γ) [jfr eng. to the bitter end] i uttr. till det bittra slutet, (ända) till det oåterkalleliga (o. hårda) slutet; äv. i sådana uttr. som vid det bittra slutet, vid det oåterkalleliga (o. hårda) slutet. Och nu alltså — stå vi vid det bittra slutet. Bergman Mark. 188 (1919). Ända till (det bittra) slutet. Östergren (1941).
h) om (företrädesvis innehållslig) avslutning av framställning (i sht i ord): sätt att sluta (se SLUTA, v.1 IV 7), upplösning (av drama o. d.); jfr i. Höijer 1: 190 (1797). Sorgliga slut på böcker äro ett oting, som borde förbjudas af censuren. Topelius Fält. 2: 126 (1856). Han (dvs. en artist) kan ej komma, skrifver han, / Han slutar just en tafla. Nå, än sedan? / Den kunde lemnas utan slut, minsann, / Och sved det, ville jag betala svedan. Runeberg (SVS) 6: 12 (1862). Med det tragiska slut, som .. (Z. Topelius) hade indiktat, höjde .. (dikten Den resande studenten) sig till stor, ädel konst. Lagerlöf Top. 179 (1920). — särsk. [jfr motsv. anv. av t. das ende vom liede] i det bildl. uttr. slutet på visan, äv. visans slut, summan l. (den slutliga) utgången av ngt visst l. av det hela. Clotilde. Slutet på visan tycks vara att ni är kär? Hedberg Sardou 60 (1866). Jag vet, hvad jag vet, och slutet på visan är, att det (som hänt) grämer dig. Geijerstam LycklMänn. 17 (1899). Gråt och tjut / det är ju visans vanliga slut. Andersson Plautus 26 (1901). Slutet på visan blev att (osv.). SvHandordb. (1966).
i) (avslutning med tanke på vad den innebär för) utgång l. resultat; följd; äv. om den slutetapp ngn uppnår i sin levnadsbana l. det slutliga öde som drabbar ngn; jfr g, h. Gåfwe Gudh att den (dvs. en rättssak) till een önskeligh sluutt komma kundhe. BrinkmArch. 1: 124 (1657). Den som i byggiande .. wil föllia hwars mans rådh, han får et waanskapat Hws, eller galet sluth. Grubb 60 (1665). (Sv.) Se det blef slutet på disputen. (fr.) Voilà quel fut le résultat de la dispute. Nordforss (1805). Hvar och en (gör sig till) herre öfver sin stackare, .. och slutet blir att vi alla äro pöbel inför vår herre. BEMalmström 7: 395 (1845). Nu ha de oss fast, sade .. (en i sällskapet). Vi ha inte sett slutet än, svarade Jim Cox. Janson CostaN 2: 80 (1910). Jag vet nu icke hvad slut frågan (om en revision av de akademiska statuterna) erhöll vid riksdagen (1840). Reuterdahl Mem. 251 (1920). — särsk.
α) i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; särsk. [jfr t. ende gut, alles gut, lat. finis opus coronat] (är) slutet gott, (är) allting gott o. d., äv. slutet kröner verket l. av slutet verket prisas. Af slutet wärcket prisas. Kolmodin QvSp. 1: 643 (1732). Slutet kröner werket. Nordforss (1805). När slutet är godt, är allting godt. Hagberg Shaksp. 10: 1 (1850). Är slutet godt, är allting godt. Därs. 107. Bättre ont slut än lång ovisshet. Nilsson HistFärs 21 (1940). Slutet gott allt gott. Holm Ordspr. 296 (1964).
β) i uttr. ta l. få (ett) så l. så beskaffat slut (jfr e α, β), få sådan l. sådan utgång, sluta så l. så (Sv.) Hwad skall detta taga för slut? (lat.) Qualis horum erit finis? Sahlstedt (1773). Schulthess (1885: ). Granlund Carlé OdågJourn. 6 (1915: tagit ett snöpligt slut).
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. komma till slut med ngn, bli klar med sitt mellanhavande med ngn; förr äv. övergående i bet.: bli ense l. nå en överenskommelse med ngn. Serenius R 1 a (1734). (Sv.) Ändteligen hafva de kommit till slut med hvarandra; (t.) endlich sind sie übereingekommen, haben sie sich zu etwas Gewissen verglichen. Möller (1807).
j) om slut som innebär en fullbordan, fullbordan, avslutning; i sht förr äv. övergående i bet.: åstadkommande l. verkställande (äv. närmande sig 9); förr äv. övergående i bet.: uppfyllelse l. framgång; i sht förr särsk. i uttr. föra l. bringa ngt till slut, äv. driva ngt till ändskap och slut, slutföra ngt l. bringa ngt till avgörande; i sht förr äv. i uttr. komma till slut (jfr i γ), om sak: fullbordas, slutföras, komma till stånd l. verkställighet. Schück VittA 2: 144 (i handl. fr. 1674: föra). Schmedeman Just. 732 (1681: til ändskap och slut). Eders Excellence lärer giöra Hans Maij:t et särdeles nöije, om .. ärendet skyndesamt blifver til slut brackt. BrinkmArch. 1: 192 (1715). (Hjälp har givits till studenter) Som lust til lärdom fått; men icke kunnat wänta / För brist och trångmåls skuld, at nå sin önskans slut. Brenner Dikt. 2: 57 (1716). Taxeringen .. är til slut och ända bracht. SthmStadsord. 2: 431 (1717). Lisette. Jag tror .. / Mig veta, om hvad sak, ni vill med honom (dvs. baronen) handla. / Et gifte för hans Son af er bemedladt var, / Som borde vinna slut? Herr Anders. Mit värf du gissat har. GFGyllenborg Vitt. 3: 238 (1773, 1797). Det war .. aldeles oumgängligt, at någon slags förening borde träffas (mellan Erik av Pommern o. svenskarna), hwilken ock kom til slut Tisdagen efter Mårtens-meszan (år 1434). Lagerbring 1Hist. 4: 93 (1783). Utgräfningarne (av Assarhaddons palats i Nimrud) visa, att en häftig brand gått däröfver, innan ännu arbetet med väggbilder och inskrifter hunnit föras till slut. Tegnér Niniv. 84 (1875). Harlock (1944). — särsk. (†)
α) i uttr. komma till slut med ngt l. bl. komma till slut, fullborda l. klara av ngt. Modée HåkSmulgr. 54 (1738). Hela den gamla trätan (om tre kronor i vapnet) .. blef åter (år 1571) uprepad, hvaruti nog bevis på Svenska sidan och mycken undflykt på den Danska brukades; men man kom icke nu til slut mer än tilförne. Dalin Hist. III. 2: 23 (1762). Jag har kommit til slut med krångligare saker. Ni ska få se. Schröderheim Fjäsk. 71 (1791). Nordforss (1805).
β) i uttr. till slut, i predikativ anv. (jfr b δ): fullbordad l. färdig. Gör Mästare, som jag beställer, / Min bygnad färdig och til slut. Bellman Gell. 35 (1793).
k) i vissa (speciellare) konkreta(re) anv.
α) i sht språkv. om senare l. sista led i namn l. om senare l. sista avskiljbara del (morfem o. d.) av ord. Att -by är vanligt i Danmark och Skåne behöfver knapt sägas. Nästan hvart man vänder sig, möter man här ett namn med detta slut. NordT 1884, s. 195. — jfr ORD-SLUT.
β) versslut. Anledningen till att det kvinnliga slutet föredrogs framför det manliga (i blankvers), låg gifvetvis i sträfvan att sedan rimmet bortfallit därigenom betona versens slut. Sylwan Kellgren 155 (1912); jfr huvudmomentet.
γ) mus. slutfall, kadens; i sht ss. senare led i ssgr. Don Juans afgrundsfärd och Kaspars hämdaria i Friskytten .. hafva plagaliska slut. Bauck 1Musikl. 1: 197 (1864). Wegelius Musikl. 1: 88 (1888). — jfr BAS-, DISKANT-, DOMINANT-, HALV-, HEL-, PLAGAL-SLUT.
δ) om kant l. rand där l. varmed ngt är avslutat, parti varmed ngt avslutas. Det med krysshvalf täckta koret, hvilket har rakt slut och (osv.). PT 1896, nr 223, s. 3. Fastän hon oupphörligt drog lite i nedkanten på de blå silkebyxorna, blev det ändå ett brett bälte vitt flickskinn synligt mellan byxornas slut och strumpornas början. Hedberg VackrTänd. 74 (1943).
ε) (vard.) om ’stuss' l. bakdel, i ssgn RYGG-SLUT o. (mera tillf.) uttr. ryggens slut; äv. liktydigt med: ”stuss”, bakdel, ryggslut. Frackskörten ut / Han breder så sirligt kring ”ryggens slut”. Åslund PoetUngd. 66 (1851). Få träsmak i slutet. IllSvOrdb. (1955). jfr (med ordlekande anslutning till a α): ”Här ska' rappas på slutet!” — sa' murarn, gaf pojken stut. Schultz Ordstäf 20 (c. 1865).
2) [jfr t. zum schluss; specialanv. av 1] i uttr. till slut l. slutet l. ett l. (ett) så l. så beskaffat slut l. till (l. ) sluts, ss. avslutning, till sist o. d.; jfr 1 b β.
a) i uttr. till slut.
α) (†) ss. l. till avslutning; sist (se SIST, adj. II 1). (Biskopsvigning avslutas med handpåläggning), mädan Fader wår läses, .. hwar på Wälsignelsen fölier, och til sluut, siunges en Psalm. Kyrkol. 21: 3 (1686); möjl. till β. Klädder var han i sin mörkblå Surtout, / Med bälte kring lifvet, pistoler och spjut; / Stolt floret kring armen var slängt med en knut / Som bröts i en blomma til slut. Bellman (BellmS) 1: 152 (c. 1790). Han blef hastigt glömd, som han begärde, / Men jag säger på hans graf till slut: / Den som dagens hjeltar känna lärde, / Frestad blir att skatta hvarje värde / I den mån som det ej skrikes ut. CVAStrandberg 1: 244 (c. 1870); möjl. till β.
β) slutligen (se SLUTLIG, adj.2 II 1 a, b); till sist (se SIST, adj. II 1 d δ), en gång; äv.: i längden l. när allt kommer omkring (se KOMMA OMKRING 3); jfr γ o. 1 a α. Jag wil til slut nemna ett ting, som (osv.). Swedberg SabbRo 230 (1690, 1710); jfr α. Ja, Herrans ljus ej slocknar ut, / Fast det i moln sig döljer. / Det goda segra skall till slut, / Fast verlden det förföljer. Wallin FörslPs. 90 (1816). Det var väl blott ett hot (om att döda) af honom, och som han sjelf dock icke skulle vilja verkställa till slut. Almqvist Skälln. 93 (1838). Det står verkligen illa till ibland oss med den gudsfruktan och det pliktmedvetande, som till slut utgöra de enda hållbara grundvalarna för den enskildes liv, såväl som för folkets. SFS 1942, s. 2309. Att leva bara för sin passion kan till slut bli som att äta en middag, som uteslutande består av efterrätter. Siwertz Tråd. 105 (1957).
γ) (†) i negerat uttr.: någonsin. Jörgen. .. Nå har I nånsin sett en kung? / Barbra. Nej, ingen, / Och får väl ingen heller se till slut. Jolin UHansDr 68 (1860).
b) [sannol. kontamination av till slut (se a β) o. på slutet (se 1 a α)] (†) i uttr. till slutet, till slut (se a β), slutligen. Du vet ej hvarthän ett .. utbrott (av missnöje), om än lindrigt i sin början, kan leda till slutet. Wallin 1Pred. 3: 160 (c. 1830). Måhända jag slår näsan i backen till slutet. JDafWingård (1846) i HT 1916, s. 127. Josephson GRos. 77 (1896).
c) i uttr. till ett slut l. (ett) så l. så beskaffat slut.
α) (numera nästan bl. i Finl.) i uttr. till (ett) så l. så beskaffat slut, ss. en så l. så beskaffad avslutning l. utgång; anträffat bl. (o. numera nästan uteslutande använt) i uttr. till (ett) gott slut, ss. en bra l. lämplig avslutning, lämpligen o. till slut, äv. ironiskt: till råga på allt. Windarne höllo sig beständigt på de kanter som woro osz rakt emot, och .. efter en månads ogunstig kryssning .. öfwerföllos wi till godt slut af en häftig storm. Polyfem II. 36: 2 (1810). Till ett gott slut anhåller ni om ursäkt för att ni har nästlat er in i en krets, i en levnadsställning där ni inte hör hemma. Schildt Lyck. 80 (1923).
β) (†) i uttr. till ett slut, till slut (se a β), slutligen; äv. = a α. HC11H 3: 46 (1670). Wi (dvs. K. XI) önske Eder (dvs. B. Oxenstierna) til et slut uti Guds beskydd, med försäkran om Wår synnerliga Nåde. Därs. 2: 145 (1686). Frese VerldslD 173 (1726; i fråga om verser som placerats sist i en skrift).
d) i uttr. till l. på sluts.
α) (†) i uttr. till sluts, = a α. Wettersten Forssa 42 (c. 1750).
β) (numera föga br.) i uttr. till sluts, förr äv. [gm kontamination av till sluts o. på slutet (se 1 a α)] på sluts, till slut (se a β), slutligen; äv.: när allt kommer omkring (se KOMMA OMKRING 3); äv. med förbleknad bet.: verkligen l. ändå. Jag .. / Så sielf den blänkand' glantz, som liufva himblen målar, / Ey skattar moot den dygd, dheraf Milette strålar. / Om du mig unnar dhen, .. / O lycka, jag till slutz ey mehr af dig begär. Leyoncrona Vitt. 152 (c. 1685). Linné Bref I. 2: 174 (1751: ). Gud vet ändå till sluts, om det är så illa gjordt af försynen, att en mängd okunnige finnes; ty, i annat fall, hvad vore de kunnige? Almqvist Hind. 8 (1833). ”Hvad? skulle då till sluts Matts .. — din husbonde — (vara mördaren).Dens. Skälln. 103 (1838). (B. v. Beskow) hade sett två mennisko-ätter försvinna, han lefde till sluts med den tredje. CGStrandberg i 2SAH 45: 96 (1869); jfr 1 g β. Af välgörande stiftelser (i Norrköping) må här till sluts nämnas gustavianska barnhuset, stiftadt 1772 af stadens borgerskap. Höjer Sv. 2: 139 (1876). Till slut(-s) måste också han själv dra på mun(nen). Östergren (1941).
3) [i den mönsterbildande gruppen ssgr av denna kategori sannol. efter t. schluss- (till schluss), med anslutning till SLUT, sbst.1 (i bet. I 1, 2) l. SLUTA, v.1 (i bet. I 14, IV 7 (o. 8))] ss. förled i ssgr: avslutande; slutgiltig o. d.
a) som kommer o. d. i l. utgör l. utmärker slutet (se 1) av ngt, varmed ngt slutar, sista; som utgör avslutning, avslutande; äv. (jfr b) dels: som föreligger när process o. d. är avslutad l. ss. sista stadium av ngt o. d., slutlig, dels: sista l. avslutande o. avgörande l. uttömmande l. bestående o. d., dels: sammanlagd (jfr 6); äv. (ss. förled i ssgr utgörande verb) med adverbiell anv.: avslutningsvis o. d.; se SLUT-ANFALL, -AVDELNING, -DISKUTERA, -FORM, -FÖRHANDLA, -INTRYCK, -KÖRA, -LÄGE, -ORD, -PROVNING, -REDOGÖRELSE, -ÖVNING m. fl.
b) övergående dels i bet.: definitiv l. slutgiltig, dels i bet.: ytterst avsedd o. d., förr äv. utan kvardröjande bibet. av a; äv. (ss. förled i ssgr utgörande verb) med adverbiell anv.: definitivt o. d.; se SLUT-BEVIS, -DÖMA, -FORM, -ÄNDAMÅL m. fl.
4) i obest. o. artikellös form, i fastare förb. med verb, närmande sig II.
a) ss. obj.
α) i uttr. med bet.: upphöra l. avslutas l. tryta o. d.
α') ta slut, upphöra, sluta (se SLUTA, v.1 IV 7 a, b); nå det stadium i minskning l. förbrukning l. åtgång att ingenting (dugligt) återstår, förbrukas, gå åt; i sht förr äv.: bli klar l. färdig (se särsk. slutet); jfr 1 e α; äv. (ngt vard.) om person betecknande att ngns krafter upphör, bli slut (se II 5 b). Applåderna ville aldrig ta slut. Hans krafter har tagit slut. Den orutinerade löparen tog fullständigt slut på sista varvet. Alt hwad hunnit / Til sit högsta mål och mått, / Måste slut och ända taga. Nordenflycht (SVS) 1: 129 (1743). Fjällappen uppehåller sig höst och vår i de trakter, der skogen tager slut, på gränsen mellan skogs- och fjällbygden. Höjer Sv. 3: 270 (1883). ”Det är svårt. Potatisen har tagit slut för oss.” JulhälsnLinköp. 1909, s. 53. Bensinen tog slut. SDS(A) 1957, nr 295, s. 22 (vid bilfärd). — särsk. med obestämt l. opers. det ss. subj.; särsk. i uttr. det tar slut med ngt, ngt tar slut; i sht förr äv. dels (med speciellare anv.) i uttr. det tar slut för ngn, ngns tillgångar tar slut, ngn blir utblottad, dels = SLUTA, v.1 IV 7 a β. Som han kom in i huset, såg han at värdinnan har en tandfluss, och han håller nu på at råda henne hvad hon skal bruka, det tar ej så snart slut. Schröderheim Fjäsk. 3 (1791). Det var en kväll; i månsken ser han ganska hygglig ut, / och lyssna till en karl som ber och se, hvar det tar slut! / Jag svarte ja till allt han sa', och (osv.). Karlfeldt FridVis. 76 (1898). Då Raniero red fram genom en .. bergstrakt, tog det slut med hans ljus. Lagerlöf KristLeg. 232 (1904). Det har tagit .. slut för honom. WoH (1904). När jag blev förälskad, då tog det slut med min självbelåtenhet. UngKraft. 1907, s. 47. Gustaf-Janson ÖvOnd. 41 (1957).
β') (†) få slut, avslutas; jfr 1 e α. Ekblad 400 (1764).
γ') (†) ha slut, ta slut (se α'). Och werldar skola hafwa slut, / Och stjernor skola slockna ut, / Och himlar störta med wår jord. Ps. 1819, 108: 6. När nu dagen sänker sig, och resan har slut, hvilkens är den rösten, som så mildrik talar i vårt bristande hjerta? Wallin 1Pred. 2: 109 (c. 1830).
δ') (†) se slut, dö ut, ta slut (se α'). Han (dvs. en gammal odalman) sitter och täljer sin ålders staf. / Må hans ätt ej i Sverge se slut! Geijer Skald. 15 (1811, 1835).
ε') (†) lida slut, (bringas att) ta slut (se α'), äv. i uttr. ngt lider slut av ngt, ngt bringas att ta slut av ngt, ngt gör slut på ngt (se β α'); lida mot slutet (se 1 g α). Säl den, et nöje wäljer ut, / Som ej af tiden lider slut. Nordenflycht (SVS) 1: 391 (1743). ”Hvad säger läkaren?” — ”Tyst, sakta, sakta; / det lider slut, den gamle tigern dör.” Fredin Dikt. 117 (1888).
β) i uttr. med bet.: bringa ngt till upphörande l. förbruka l. avsluta l. förinta ngt l. ngn l. vara l. bli utan l. färdig med ngt o. d.
α') göra slut på (i sht förr äv. uppå l. med) ngt l. ngn, bringa ngt till upphörande l. undergång l. ur världen, sätta punkt för ngt; utplåna l. förinta ngt l. ngn; (gm förbrukning) åstadkomma att ingenting återstår av ngt, förbruka ngt; förr äv.: avsluta l. avgöra ngt. Göra slut på en ovänskap. Göra slut på sig (vard.), ta sitt liv. Pyrrha. Nog kan Er wredes harm på åss snart göra Slut; / Deucalion. Jag tror till Äfwig tijd att Himlen intet sårar. LejonkDr. 124 (1688). Man säje hwad man wil, man hålle för en lycka, / Om någon på sin tid ser bittigt göras slut, / Jag håller den för säll, som döden ey fåt rycka / Från werlden, innan han alt werldzligt jagat ut. Brenner Dikt. 1: 171 (1709, 1713). Sardanapal .. gjorde slut på Nini hus och Assyriska Monarcherna. Eberhardt AllmH 1: 73 (1766). Här hjelper ej penna, ej bläck eller prat / Gör slut uppå saken, det måste ske snart: / Ack Sidenström lilla, ack wänta ännu, Kom til mig i morgon presis klockan siu. Bellman AllehDikt. 17 (1770). Göra slut på et bref. Möller (1790). Agardh BlSkr. 1: 352 (1836: med). Kolare och vedhuggare drogo in i den gamla hemska urskogen och gjorde nästan slut på den. Lagerlöf Holg. 2: 4 (1907). (Mannen hade) ägnat sig åt att .. göra slut på vår råttpest. Hallström Händ. 57 (1927). (Elfstrand o.) Gabrielson 39 (1945).
β') (föga br.) sätta punkt och slut på ngt, göra slut på (se α') o. sätta punkt för ngt. Nu sätter natten punkt och slut / på det som var en brokig dag. Svanberg Dagb. 87 (1934).
γ') (ngt vard.) göra slut med ngn, äv. bl. göra slut (jfr α', ζ'), (med en uppgörelse) avbryta sitt samliv l. sitt sällskapande med ngn (av motsatt kön), bryta med ngn; äv. få slut av ngn, få besked om l. uppleva att ngn (dvs. partnern) gör slut. Michaelson Ungk. 184 (1892). Vad gör man när man upptäcker att själva ens kärlek håller på att ta död på den man tycker om? Jag gjorde slut och gav mig iväg. Edqvist SvartSyst. 116 (1961). Jag blir inte riktigt klok på dig, sa Dora. Har du inte ångrat att du gjorde slut med honom? Arnér Finnas 113 (1961). Som motiv till stölden uppgav han att han blivit deprimerad sedan han fått slut av sin fästmö. DN(A) 1962, nr 10, s. 19.
δ') ha l. få slut på l. (i sht ngt vard.) med ngt, vara resp. bli utan ngt, ha förbrukat ngt, i sht förr äv.: vara färdig med ngt; äv. (i uttr. ha l. få slut på ngt): ha l. få ngt ur världen, få ngt att upphöra; jfr 1 e β. Vi hade, fick slut på bensin i bilen. Weste (1807). Jag vill ha slut på det här. WoL 389 (1885). Hvad mig sjelf beträffar, så drog jag alltid en lättnadens suck, när vi hade slut på kurserna. Nodermann Profår. 15 (1902). I förra veckan hade vi närapå slut med köttkupongerna. UNT 1943, nr 64, s. 8.
ε') (†) göra slut i ngt, avsluta l. fullborda ngt. I morgon skal jag säkert giöra slut i saken, ty i dag kom jag i så widlöftigt tal med några Främmande, .. at jag ei fick tid förrätta mitt ärende. Lagerström Holberg Westph. 15 (1737).
ζ') utan förb. med prep.-uttr.; förr särsk. i uttr. göra slut, om sak: avsluta l. bilda avslutning. Hwar wällust stiger in, ther går förnuftet vth, / Hwar wällust börjar huus, ther giör wist armod slut. Spegel ÅPar. 26 (1711).
b) ss. bestämning till vara l. bli (l. varda) o. i härur utvecklad anv.
α) i det opers. uttr. det är slut på ngt, ngt är till ända l. avslutat; ngt har tagit slut (se a α α'); äv. i uttr. det blir slut på ngt, ngt tar slut; i sht förr äv. i uttr. det är slut på ngn, det är ute med ngn. Det får bli slut på ofoget! O min pipa, vare det slut på Menaliska verser! Adlerbeth Buc. 40 (1807). Man hade .. (i mig) kanhända fått en otadlig, medelmåttig biskop. Men på Erik Gustaf Geijer vore det slut. EGGeijer i MoB 7: 197 (1834). Med Albrekts (av Mecklenburg) fall är det slut på tyskarnas politiska herravälde i landet. NordT 1929, s. 267.
β) i det opers. uttr. det är l. blir slut med ngt l. ngn.
α') i uttr. det är slut med ngt, ngt har upphört l. upphör l. har tagit l. tar slut (se a α α'); det är förbi l. ”färdigt” (se FÄRDIG 5 e) med ngt; äv. i uttr. det blir slut med ngt, ngt tar slut; äv. i uttr. det är slut med ngn, ngn ger sig icke längre tillkänna o. d.; äv. i den satsvärdiga kortformen slut med ngt (se slutet). Nu hoppas man ändteligen (efter kritiken mot Kellgren), at det är slut med honom och de läckerbitar, hvarmed han flere gångor undfägnat oss. Kellgren (SVS) 4: 142 (1780); jfr β'. Det är snart slut med hans penningar. Nordforss (1805). Fy, du har ett osvenskt hjerta, / Med vår vänskap är det slut. Snoilsky 2: 100 (1881). Han trodde, att norr om Västmanland skulle det nära på vara slut med Sverige. Lagerlöf Holg. 2: 94 (1907). Förlora ni (socialdemokratiska ungdomar) er (nationella) frihet så stänges Folkets hus och det blir slut med diskussionsmötena. Hedin 4Tal 98 (1914). Det var inte slut med leken, om man till lek räknar idrotten. Wigforss Minn. 1: 95 (1950). — särsk. i det satsvärdiga uttr. slut med ngt, liktydigt med: det är l. var slut med ngt. ”Slut med hvissla!” — sa' bond', tappa' läppen. Schultz Ordstäf 34 (c. 1865). Stellan och Laura lekte .. kråkindianer. Slut nu med forna dagars enkla rövarväsen. Siwertz Sel. 1: 25 (1920).
β') i uttr. det är slut med ngn, det är ute l. förbi l. ”färdigt” (se FÄRDIG 5 e) med ngn, ngn är slut (se II 5 a); äv. liktydigt med: ngn dör l. ngt innebär döden för ngn. Kellgren (SVS) 4: 142 (1780). Jag söker härda ut — Naturen säger nej. / Tre, fyra dar ännu — och det är slut med mej! Remmer Högf. 7 (1818). Vid detta .. ord (förbundet med starka känslor) var det slut med Gabrièle. De länge återhållna tårarne brusto ut på en gång. Almqvist GMim. 1: 210 (1841). Om någon fölle ner här (dvs. i en bergsskreva), vore det allt slut med honom. Lagerlöf Holg. 1: 150 (1906). När det sista barnbarnet var rest, hade det varit slut med matmodern. Hon blev på en gång lutande och grå. Därs. 202. Den åsikten, att .. (Bismarck) ej längre hade något klart program, att det var slut med honom, grep alltmer omkring sig (i början av år 1890). HT 1928, s. 84.
γ) i det opers. uttr. det är slut mellan ngra, förbindelsen l. samlivet mellan ngra är bruten resp. brutet. Berndtson (1880). Jesses, flicka, vad är det åt dig, säger jag. Jo nu är det slut mellan Janne och mig, säger hon. Sjödin StHjärt. 222 (1911). Harlock (1944).
δ) i det opers. uttr. det är l. blir slut (utan förb. med prep.-uttr.), det är l. blir slut med l. på ngt (se α, β); äv. (i högre stil): ngn är död resp. kommer att dö; jfr 5. Weste (1807). Nyårsafton 1858 .. Biljard med alla prinsarna. Damerna komma efter till salongen och hela familjen är åter samlad. — Stor ronde och handkyssning samt .. allmän rörelse, ty nästa år är det säkert slut! Edholm SvunnD 240 (1858; med syftning på O. I:s förestående död). (Kusken frågar efter sin sjuke husbonde:) ”Säger doktorn, att det ska bli slut?” Lagerlöf Holg. 2: 467 (1907). Så var det slut för dagen från T. T. Östergren (1941).
ε) ss. satsvärdigt ensamstående ord: färdigt, inte något mer; äv. med imperativisk innebörd: punkt l. stopp. Du ser på stilen, att jag har en tröttkörd hand — Derföre slut denna gången, och tusen hälsningar. Geijer Brev 334 (1839). Slut för dagen. Östergren (1941). Så anser vi saken utagerad, punkt och slut! Dens. Då meddelandet är slut, varskos ”Slut!” UFlottMansk. 1945, s. 114.
c) i uttr. slut på ngt l. ngn (jfr a β α', β', δ', b α), till dess l. så att ngt l. ngn tar slut (se a α α'). Hvar gång hon hunnit slut på en sida i strumpfotens qvadrat och fick en sticka ledig, påtade hon sig med den i hufvudet. Hedenstierna FruW 6 (1890). Bolaget (hade) för längesen sålt slut på sina tomter. Siwertz Sel. 2: 36 (1920). Det blev en hetsjakt (i 400-metersloppet). .. Engdahl .. gick ut i den fasta föresatsen att löpa slut på konkurrenterna på de första 300 meterna. IdrBl. 1924, nr 66, s. 5. När hon dansat slut på Dupré, satte hon honom tillbaka i hans hörn. Siwertz Varuh. 252 (1926).
5) [jfr 4 b δ] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) i uttr. det är slut, det är ”stört” omöjligt l. ”tji” l. ”lögn”, äv. närmande sig l. övergående till ett kraftuttr.: ”sjutton heller”, ”i helsicke heller” o. d.; äv. utan förb. med verbet vara: ”sjutton heller”, ”i helsicke heller” o. d. Gammeln skulle inte offras; han hade tjänat för länge och troget till det. Nej, så slut det var, förr skulle det bli skilsmässa på annat sätt. Törnblom Rall. 87 (1909). Nej, så slut jag hade något ihop med den skojarn, direktörn. Siwertz Sel. 2: 34 (1920). Att .. få .. (pigan) till att gå med smör och ägg till herrskaperna, nej, det var slut! Hon nekade blankt att göra det. Sagoprinsess. 20: 84 (1934). De' ä' slut, att den vill släppa. Han syftade på den sega östgötaleran, som envist sög sig fast vid plogen och inte ville glida av plogbillen. SvD(B) 1944, nr 267, s. 10.
6) [(delvis) eg. specialanv. av 1] om (resultat av) sammanräkning; sammanfattning o. d.; jfr SLUTA, v.1 I 18, 19.
a) om avslutande av räkenskaper l. uppgörande av bokslut; äv. konkret, om resultatet; numera bl. ss. senare led i ssgr. Widh Swartarp och Lekarydh ähr inthz mehr ähn en kyrkiobook, och ingen sluth ähr giordtt mehr ähn allenast en gångh uthj 14 åhrs tijdh. VDP 1664, s. 604. HovförtärSthm 1700 A, s. 1241 b (konkret, om bokslut). (Sv.) Slut på en räkning: (lat.) rationes compositæ; componendæ. Lindfors (1824). — jfr BANK-, BOK-, GRUVE-, LANDS-BOKS-, RIKSHUVUDBOK-, RÄKNINGS-SLUT.
b) (†) om resultat av räkneoperation: (slut)-summa. Efter en räknare ibland .. kan miszräkna sig, så är nödigt at han pröfwar om det är rätt .. räknadt: han må derföre räkna om en eller flera gångor och se til om han alla gångor får lika slut. Palmquist Räkn. 17 (1750).
c) (†) i fråga om annat än räkenskaper l. räkneoperationer: sammanfattning, sammandrag. Förfrågade Rector M. om M. Martinus Stodius skul bekomma ex actis hwars och eens professoris votum medh hans valediction (dvs. i samband med hans avsked). Blef beslwtit att han får allenast ett slwth der aff. ConsAcAboP 2: 235 (1660).
7) handlingen att sluta (se SLUTA, v.1 I 14) l. upphöra med ngt; äv. (o. numera bl., i vissa trakter): avsked, i uttr. få slut, få avsked. Tiden .. skyndar sig, / Och till slut will mana mig. Frese VerldslD 53 (1717, 1726). (G. af Geijerstam) får först slut i Aftonbladet. Därefter stupar tidskriften Norden (vars redaktör för den sv. upplagan han var). Johnsson EnÅttitalist 315 (1934).
8) i fråga om beslut l. dom: fattande resp. fastställande l. fällande; i ssgrna DOM-, RÅD-SLUT; jfr 911 o. SLUTA, v.1 I 22, 26.
9) om beslut l. besked som avgör ärende l. sak o. d.: beslut, besked; avgörande l. utslag (äv. med bevarad bibet. av 1 i); numera bl. (jur.) i rättssak: (rättsligt) beslut l. utslag, domslut; jfr 10. Om Anklagaren icke hafwer någre Witne eller klare Skiähl, så att Dommaren kan göra .. wist Sluut, warder (osv.). Schouten Siam 21 (1675). Bem(äl)te dräng Iohan Månsson söker få slut på .. sin begäran. VDAkt. 1720, nr 4. Förlåt mig, säijer han (dvs. Pilatus), om iag ehr (dvs. judarna) ei förnöjer, / I kun' få slut äntå, fast thet en tima dröjer, / Herodes, har iag hört, är nylig kommen hijt. Brenner Pijn. 67 (1727). Jag önskar .. (angående valet av C. P. Hagbergs efterträdare i Sv. Akademien), att saken må få ett slut, att en pluralitet må kunna förena sig för någon. Beskow (1842) i 3SAH XXXVII. 2: 126. Finner jag för min del ej skäl göra ändring i det slut, hvari K. B. genom öfverklagade utslaget i målet stannat. 1NJA 1889, s. 2. På grund av det anförda prövar KM lagligt fastställa det slut vartill HovR(ätte)n kommit. Därs. 1954, s. 193. — särsk. (numera bl. tillf.) bildl.; jfr 11 slutet. Jag tror at Athenais en fattig hednisk qwinna / Skull' lite tänckt vppå bli Christen Keysarinna, / Hon skulle fordra arf, och råkt' ey wärre vth / Än at i keysarns famn fick hon beskied och slut. Runius (SVS) 1: 172 (1705). (Kärleks-)Domstolen stannade, efter moget öfvervägande af alla i målet (mot en kvinna anklagad för att ha gjort papiljotter av en uppvaktande trubadurs verser) förekomna omständigheter, i det slut, att endast så sköna verser kunde vara värdiga till omhöljen åt så sköna lockar. Kullberg Portf. 240 (1850).
10) [utvecklat ur 9] (†) om norm l. rättesnöre som ngn blint följer, lag (se LAG, sbst.1 2 d). Din vilje är mitt slut. Schultze Ordb. 4568 (c. 1755).
11) (†) beslut (se d. o. II 1); äv. konkret(are), dels liktydigt med: stadga l. förordning l. dekret, dels om skriftligt dokument innehållande beslut (i ordets abstraktare bemärkelse); särsk. i uttr. fatta l. taga l. göra slut l. det l. det slutet, fatta (ett) beslut resp. det l. det beslutet, stanna i l. falla på det l. det slutet, stanna för l. fatta det l. det beslutet; jfr SLUTA, v.1 I 24 b. AOxenstierna 7: 708 (1632). Bergv. 1: 83 (1637: tages slut). KOF II. 2: 304 (c. 1655; om skriftligt dokument). (Kyrkoordningen 1571) hade .. något ther af (dvs. av katolska bruk) behållit, som efter thet stora Concilij Sluth i Upsala, Åhr 1593, skulle .. blifwa rättat. Kyrkol. Föret. s. 3 b (1686). KKD 6: 64 (1708: faller). Önskom Kungen yttermera: / Wisa Råd at wäl regera: / Kloka Män at fatta slut; / Tappra Män at förat uth. Runius (SVS) 2: 143 (1713). (Det) blef af .. Consistorio tillbudet dem, som böra utgiöra Tionden till Wexiö Dom-Kyrkia, at giöra slut om 6 d(ale)r S(ilver)m(yn)t årligen i ond och god tid för samma Dom-Kyrkie-tunna. VDAkt. 1751, nr 25. När Konungens och Rikets hemliga Rådslag eller Slut .. warda uppenbarade, kan Riket .. taga theraf mycken skada. Nehrman JurCr. 154 (1756). Stiernman PVetA 1758, s. 31 (: stadnade i). Ständers eniga slut är lag för sjelfve Regenten. Nicander GSann. 36 (1766). De Geer Minn. 1: 228 (1892). — jfr DOM-, REDAR-, RIKSDAGS-, RÅD-SLUT. — särsk. [delvis äv. möjligt att uppfatta ss. specialfall av 9 slutet] i fråga om ödet l. Gud o. d.: beslut (se d. o. II 1 a); äv. övergående i bet.: (himlens) bestämmande allmakt. Verelius 71 (1681). Så ställ dig nu tillfreds, och lät dig det behaga / Hwad himmlens sluut med dig har Täckts att laga. Dahlstierna (SVS) 341 (c. 1696). (Konungarna i Arabien) töras (aldrig) gå utom sitt Konungzliga Säte, utan der de det giöra, så stenas de till Dödz, effter deras Gudars gamla slut. Rudbeck Atl. 3: 406 (1698). Twå kunna, mer än en, mot alla stormar strida, / Twå manna upp hwar an, at himlens slut förbida. Fabricius Amar. 15 (c. 1740). Hålt up at klaga, / Och lät tig ödets slut behaga. Lindahl Syrinx 19 (1747). — jfr HIMLA-SLUT.
12) (†) = BESLUT II 2; särsk. i uttr. fatta l. taga l. göra (ett l. sitt) slut l. det l. det slutet, fatta (ett l. sitt) beslut resp. det l. det beslutet, stanna i slut l. det l. det slutet, stanna för l. fatta beslut resp. det l. det beslutet; jfr 14 b. Mångas rådh giör (dvs. åstadkommer) bästa slutet. Grubb 558 (1665). Mitt fasta Slut är henne Trogen blifwa / Som iag, hon wore mig Otrogen eller huld, / Städz wörda skall som Guld. Dahlstierna (SVS) 308 (c. 1696). Weise 44 (1697: giorde .. det slutet). Ofta war han i det tilstånd, at han utan befallning och af eget bewåg måste fatta slut. Dalin Arg. 1: 277 (1733, 1754). Fatta ett slut. Schultze Ordb. 4568 (c. 1755). Ack! jag wet icke i hwad slut jag bör stanna. Riccoboni Catesby 140 (1761). Om jag ändteligen skulle gifta mig ..: hvarföre tog jag icke Trueworth? Dock det är försent: jag ser nog at han tagit sit slut. Chenon Heywood 3: 174 (1773). Gyllenborg Bält 166 (1785). — särsk. övergående i bet.: av visst fattat beslut präglad tanke l. uppfattning. En så Enweten Siäl har iag än aldrig funnit! / Wäl: ty dit fasta Sluut så Ensint Dygden fattar; / Säg: troor du Silvio, till den du dig förbunnit, / Sin Troo så högt, som du din Ähra skattar? Dahlstierna (SVS) 296 (c. 1696).
13) om (slutande av) avtal l. överenskommelse l. (freds)fördrag l. (freds)traktat; numera nästan bl. dels i ssgn FREDS-SLUT, dels om köpslut o. d. (se slutet); förr äv. i uttr. stå på slutet, vara på väg att slutas l. avslutas, stå på slut med ngn, stå i begrepp att sluta förbund med ngn; jfr 1 j o. SLUTA, v.1 I 23. Kongl. Maij:tt (dvs. K. X G.) .. skickade strax effter slutet i Roskildh sine Gesanter H:r Steen Bielke och Petrus Julius Coyet till Kiöpenhamn, som om allience och förbundh .. skulle wijdare handla. RARP 7: 127 (1660). Freden medh Danmarck stodh på slutet. Därs. 8: 173. Bådhe förr än Fredhen Anno 1660. slötz, såsom och efter sluthet af Fredhen (osv.). Stiernman Riksd. 1438 (1664). Då de Holländske Ambassadeurerne woro i Haag, och osz blef kunnigt at man där stode på slut med Kejsaren och Spanien, befruktade wi (osv.). HC11H 4: 104 (1673). (Guvernören) hafwer .. aff skickat en expres (från Bryssel) åt Spanien at hempta Konungens Ratification öfwer dhet med de Fransyske deputerade vthi Philippeville fattade sluut, angående de wijdh Namur vpsatte Pålarne. OSPT 1687, nr 4, s. 8. Ärlig och skicklig unge person Olof Hansson .., med hvilken .. (ett par gamla makar) följande slut ingått. NoraskogArk. 5: 379 (i handl. fr. 1701). Ekblad 267 (1764). — särsk. om (slutande l. avslutande av) ekonomiskt avtal l. ekonomisk uppgörelse; köpslut; numera i sht ss. senare led i ssgr. Alle Wäxlar som .. öfwer ett hundrade Rikzdaler innehålla, skola .. uti Banken erläggias .. Hwilket särdeles af Mäklarne som til Wäxlars slut sig bruka låta, i acht tagas måste. Schmedeman Just. 620 (1671). Nu skall jag hafwa snart slut om Fartyget, då får jag penningar, och (osv.). TörngrenMål. 209 (1801). Vid fortfarande matt affärsställning (på börsen) voro omsättningarne för dagen högst obetydliga och hufvudsakligast inskränkta till några slut af korn på våren samt en och annan affär i bränvin. SvT 1852, nr 207, s. 3. Leander TidnHand. 16 (1926). — jfr FRAKT-, HANDELS-, KÖP-, MÄKLAR-, VÄXEL-SLUT.
14) slutledning (i konkretare bemärkelse); slutsats (se d. o. 2); numera företrädesvis (ofta ss. senare led i ssgr) i logikens fackspr. (om slutledning). (De vises) meening war, (war sann) at iag (dvs. Janus) af Tijders / Och förgångne Sakers lopp, som inte meer är til / Kunde göra Slut om thet som komma skulle. Stiernhielm Fred. 18 (1649, 1668). Wåre .. (citerade) Apostoliske Ord, äro så märckeligen satte, at the såsom klare Sluth aff hwar annan fölgja. Gezelius Svenonius 14 (1688). Man kan .. af .. (gossens) lekars onödiga grundsatser låta honom draga sunda slut. Dalin Arg. 2: 35 (1734, 1754). Unnen mig .. ett benägit afhörande och låten Edar bewågenhet giöra det slut, att I icke förgäfwes tillbragt denna stunden. SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 19. Jesus låter Er de hemligheter weta, / Som ingen Philosoph, med sina lärda slut, / Han grubble hur han wil, lös up och räknar ut. Kolmodin QvSp. 2: 436 (1750). Si, huru wår Text .. stadnar i det slutet, at wi alle hate och föragte Gud, men älske och hålle osz til Mammon. Borg Luther 2: 484 (1753). Jag (har) haft den stora glädjen förnimma, hurusom de fleste talare .. instämt i det slut, hvartill jag .. kommit. RiksdP 1873, 2 K 2: 294. IllSvOrdb. (1955). — jfr ANALOGI-, BEVIS-, BISATS-, CIRKEL-, DELNINGS-, EKVIPOLLENS-, FEL-, FÖRNUFTS-, FÖRSTÅNDS-, HORN-, INDUKTIONS-, KEDJE-, KONTRADIKTIONS-, KONVERSIONS-, KROKODIL-, MODALITETS-, MOTSATS-, OMVÄNDNINGS-, ORD-, RÄV-, SANNOLIKHETS-SLUT m. fl. — särsk.
a) (numera mindre br.) = SLUT-SATS 2 b. SmålHembygdsb. 4: 18 (i handl. fr. 1749). (G. Bonde d. y.) kunde .. stiga up i cathedern och försvara en dissertation, full med mathematique och algebraiska uträkningar, som stadna i det slut, at en jemnvigt finnes i hela naturen. 1VittAH 2: 119 (1773, 1776). Hans (dvs. Gjörwells) lilla lätta slut (i en recension) i Tidningen n:o 6 (av Lärda tidningar). HH XXXII. 1: 273 (1776).
b) (†) med bibet. av 12, = SLUT-SATS 3. BraheBrevväxl. 1: 85 (1662). Kan ei David mer hos Saul säker bo, / Så kan ei heller jag (dvs. Mikal) ther längre hafwa ro. / Thet war mit sista slut, thet jag beslöt at följa. Kolmodin QvSp. 1: 375 (1732). Af alt detta giorde han det slut, at (osv.). Celsius G1 1: 196 (1746).
II. ss. adv. l. adj. (utgörande bestämning till verb) l. ss. bestämning till verb (partikel) utan närmare bestämbar ordklasstillhörighet.
1) till slut (se I 1 b β), färdig(t); jfr I 4 a β, c.
a) ss. bestämning till verb utan obj.: till slut, färdigt. Remmer Theat. 1: 20 (1814). Sitt stilla och ät slut! sade Katrina. Almqvist Grimst. 19 (1839). Var tyst! — Får man då aldrig tala slut! Melin Breitenf. 2 (1893, 1900). Den minnesvärda dag i urtiden, då gletschern hade smält slut. SDS 1908, nr 148, s. 4. (Det) hedrade .. dem .., att de i henne (dvs. den mördade skökan) endast sågo människan, som kämpat slut. Didring Malm 1: 225 (1914). Konungens trälar behövde inte vänta till deras herrar festat slut och sedan sluka resterna. Fridegård Offerrök 99 (1949).
b) ss. bestämning till verb med obj.: till slut, färdig(t). Hård .. föreslog supé ute på verandan, när .. (sångerskorna) sjungit programmet slut. Tavaststjerna Inföd. 44 (1887). När .. (mannen från Galiléen) läst slut bönen .., såg Barabbas att (osv.). Lagerkvist Bar. 92 (1950).
2) slut på.
a) (†) i uttr. göra ngt slut, göra slut på ngt (se I 4 a β α'). På de siugrente Bärg .. / .. dina (dvs. Augustus') Käijser-Croner / Från blixt åg dunder frij sin purpur sprida uth / Åg gläntza Länge skall på dinas ärfdeThroner, / Till däss dän Siste glöd gör fålk åg rijken slut. LejonkDr. 21 (1689).
b) (numera bl. i vissa trakter, vard.) i uttr. få slut ngt l. få ngt slut, få slut på ngt (se I 4 a β δ'); bli utan ngt. Det vinter var, min dag blef lång, / Fast den var kort till ljuset; / Det var så ovant mot förut, / Jag ville aldrig få den slut. / Jag tog den första bok jag fann, / Blott för att döda tiden. Runeberg 2: 10 (1847, 1852). ”Efter denna järnvägslinje (tvärs över Amerika) lämnas .. landupplåtelser .. på billiga .. villkor. Bara vi någon gång finge slut detta jämmerliga slavkrig, så.” Högberg Baggböl. 1: 74 (1911). Ekman hade tillsammans med en kamrat efter en bioföreställning kört bil till Råneå och där fick de slut bensin. NorrlSocDem. 1957, nr 31, s. 3.
c) (föga br.) i sådana uttr. som löpa slut ngn, löpa slut på ngn (se I 4 c), spela slut sig, spela så att man tar slut (se I 4 a α α'). Den, som ej kan spurta, har sin enda chanse i att sätta en ursinnig fart från början och ”löpa slut” konkurrenterna, så att dessa äro utpumpade på krafter, då spurten skall begynna. Zander Löpn. 1918, s. 52. (Finnarna) lära .. ha klagat över att de spelat slut sig i första stockholmsmatchen (i bandy). IdrBl. 1924, nr 1, s. 3.
3) (i vissa trakter) i uttr. gå slut, opers., i fråga om ekonomi: gå omkull (för ngn). Duktig gubbe, den där Jon Andersson! Har visst varit hemmansägare någon gång, fast det gick slut för honom. Koch Timmerd. 244 (1913). För några hade det ”gått slut.” Larson i By Jord 230 (1913).
4) ss. subjektiv predikatsfyllnad (jfr 5), i uttr. vara slut, vara till ända l. avslutad (l. avklarad l. avgjord); ha tagit l. ta slut (se I 4 a α α'), ha upphört l. upphöra; (vara till ända l. avslutad o.) icke finnas längre; äv. i uttr. bli slut, ta slut, få en ända. Arbetet var slut för dagen. Vänskapen mellan dem var slut. Hans tillgångar, krafter var slut. Nå, nå, Mamsell Rosette, lät det här narrit bli slut. Björn Tvill. 18 (1787). Ur knoppen sticker Rosen ut / Sin friska purpurmund / Och hviskar: ”Är ej vintren slut? / Säg, grönskar jordens rund?” Stagnelius (SVS) 2: 306 (1821). Jag menar att saken icke är slut än emedan jag fruktar att jag får höra af den widare. Hagberg Shaksp. 10: 95 (1850). Alla mina vänner .. önska att se mig på någon annan ort. I detta äro de alla ense, men gäller det hvar det skulle vara, då är enigheten slut. Wulff Petracab. 40 (1905). På andra sidan (om kyrkan) är Järntorget och därborta Barkmanska Stenhuset .., och sedan är staden slut åt det hållet. Fahlcrantz Kyrkoh. 209 (1907). Holm BevO (1939, 1960). — särsk. (numera bl. mera tillf.) med utelämnad form av vara. Kalaset slut kör wänner ut. Hagberg Shaksp. 7: 40 (1849).
5) ss. subjektiv predikatsfyllnad (jfr 4): ”färdig” (se d. o. 5 e) l. förbi l. död o. d.; jfr 2 c, I 4 b (α, β). — särsk.
a) utan förmåga att vidare göra sig gällande l. fylla en uppgift l. skapa o. d., (totalt) förbrukad, ”färdig” (se d. o. 5 e); äv. (jfr b) i enbart fysiskt avseende, särsk. närmande sig c. Isidoros. Jag är ej sjuk. Jag är förlorad, krossad, slut. Almqvist Törnr. 1: 75 (1839). I tio år har jag .. ansetts vara ”slut”, i synnerhet hvar gång jag var som högst såsom efter Fadren och I Hafsbandet. Strindberg Brev 9: 330 (1893). (Mulan) såg .. frisk och välmående ut, men hon var slut, och sedan vi förgäfves försökt att hjälpa upp henne och ge henne majs, offrades hon åt dödsdalens gudar. Hedin Transhim. 1: 232 (1909). (Gubben) Tog tag i ringen i taket och hävde sig ett par gånger på krokig arm bara för att visa sig själv att han inte var slut ännu på någon månad. Johnson Nu 91 (1934); jfr c. Jag är slut, slut, slut. Hon grät (över mannens otrohet). Husáhr Jeriko 134 (1958); jfr b. — särsk. (mera tillf.) om sak. Ett litet ruckel (till kafé) som .. nu är dödsdömt, ruttet, slut. Fogelström Vakna 42 (1949).
b) (ngt vard.) förbi av trötthet, dödstrött, ”färdig” (se d. o. 5 e), helt nedgången; i sht förr äv.: förbi av upprördhet l. sinnesrörelse, alldeles ”matt” l. uppgiven. Han är alldeles slut i nerverna; jfr a. Jag blir slut när jag hör omtalas att klassiska språk skola studeras på det sätt som der (dvs. i Nya elementarskolan i Sthm) lär ske. Tegnér Brev 9: 49 (1839). Det var nog mest en allvarlig sak detta, att ge bort sig åt en man, men ljuft ändå. Mest det att få hålla af någon så obeskrifligt, att riktigt få bli slut i det, ha rättighet till att gå upp i honom alldeles (osv.). Hallström GHist. 59 (1895). Plötsligt sjönk herrn .. ihop mot väggen, slut, knäckt av ruset. Koch Arb. 30 (1912). Alla mycket trötta. Jag totalt slut och lider av blodbrist i hjärnan. Går med ständig svimningskänsla och plågor i magen. Wulff GrönlDagb. 388 (1917). En skidåkare som är slut är nånting av det mest uppgivna som tänkas kan. Höijer 30Silverp. 293 (1949).
c) (numera mindre br.) död; äv. i uttr. bli l. varda slut, dö; jfr a. Jag är snart slut. Jag tror inte, att jag lefver längre än till kvällen. Geijerstam FattFolk 2: 18 (1889). Sen for han till Kalifornien, och där blev han slut, för han var ovålig med dynamit vid en sprängning. Koch GudVV 1: 41 (1916). Sparre Pikstav. 126 (1916: vart).
III. ss. förled i vissa ssgr utgörande verb l. vbalsbst. l. p. pf. i adjektivisk anv.: färdigt; ut- o. d.
1) [jfr I 1 b β, 4 c, II 1] färdigt, till slut, slut på. Anm. I regel utgöres senare leden av v. i pf. l. pluskvampf. akt. l. av v. i pass. l. p. pf. i adjektivisk anv.; se SLUT-AGERA, -BRUNNEN, -DISKUTERA, -PROVNING, -REALISERA m. fl.
2) [jfr I 4 c, II 2 c, 5 a, b] slut på, (helt) trött-, ut-. Anm. Senare leden utgöres av tr. verb(form) l. av p. pf. (i sht svarande till refl. v.); se SLUT-ARBETAD, -BRUNNEN, -KÖRA m. fl.
Ssgr (i allm. till I 3 a): A: SLUT-ACKORD. särsk.
a) motsv. ackord 3 a: sista l. avslutande ackord. Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) i bildl. anv. av a; särsk. om (budskap som ges l. ”ton” som anslås i) avslutning av l. slutord i skrift o. d. Vetterlund StDikt. 119 (1901; i bok). Svarthättan fröjdade oss med sitt silverklara slutackord. Rosenberg Uvberg. 94 (1937).
-ADRESS. (†)
1) om slutord vari en talare riktar sig till ngn l. ngra; jfr adress 1 a. EconA 1808, mars s. 107.
2) om slutlig l. avslutningsvis författad skrivelse (till regering l. dyl.) innehållande ett yrkande l. dyl.; jfr adress 3 b. MinnSvNH XII. 2: Bil. s. CVI (1841).
(III 1) -AGERA.
1) (numera mindre br.) slutspela (drama o. d.); anträffat bl. bildl. SD(L) 1896, nr 437, s. 6.
2) i p. pf.: utagerad l. slutbehandlad. SD(L) 1896, nr 362, s. 6. Sörlin UFolk 203 (1929).
-AKT. motsv. akt, sbst.1 Lundell (1893). särsk.
1) motsv. akt, sbst.1 I 4 a.
a) i eg. bet.: sista l. avslutande akt. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 3.
b) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk.: slutfas, slutskede, slut. Ridån gick upp för slutakten i hans liv. (Efter att ha skiftat arvet mellan sina barn) beledsagades fader och moder (i hednisk tid) af barn och fränder till ättens klippa och lifvets slutakt. Nordström Samh. 2: 110 (1840). Atombombernas jätteskrällar inledde det andra världskrigets slutakt. SvDÅb. 23: 87 (1946).
2) [jfr fr. acte final] (i sht i fackspr.) om akt (se akt, sbst.1 II) l. aktstycke vari ngt (t. ex. kongress l. rättslig prövning) utmynnar; särsk. (folkrätt.) dels: slutprotokoll, dels: (hos den stat där konferensen ägt rum förvarat) originalexemplar av aktstycke vid kollektivtraktat (: generalakt). Kallenberg CivPr. 1: 1190 (1926). 2SvUppslB 11: 452 (1949; om generalakt).
(I 3 a, III 1) -AMORTERA. företa slutamortering av (ngt) l. amortera (ngt) färdigt. Hedström o. Rendahl Alg. 154 (1915).
(I 3 a, III 1) -AMORTERING. särsk. till I 3 a: sista l. avslutande amortering. PT 1906, nr 269 B, s. 1. —
-ANFALL~02 l. ~20. sista l. avslutande (o. avgörande) anfall (se d. o. 1). SvFlH 2: 142 (1943).
-ANFÖRANDE~020. sista l. avslutande anförande (se d. o. 2). Forsell Stat. 326 (1845). Böök ResSv. 191 (1924). Åklagarens slutanförande. Olzon Nevinson Vittne 223 (1936).
-ANMÄRKNING~020. sista l. avslutande anmärkning (se d. o. 2, äv. 2 a). Lindfors (1824). Fyrationdefemte kapitlet. Slutanmärkningar. Callerholm Stowe 517 (1852). Thulin Boo ViKöksv. 8 (1931).
-ANTECKNING~020. sista l. avslutande anteckning (se d. o. 1 b). Nilsson Ur. 2: 144 (1864).
(I 3 a, b) -ANVÄNDNING~020. särsk. (†) till I 3 b: ytterst avsedd tillämpning l. avsett syftemål. Hammarsköld SvVitt. 1: 114 (1818). Nog, goda Zephyr: det är tid, att komma / Till slut-användningen af detta samtal. Atterbom 1: 89 (1824).
(III 1) -ARBETA~020. särsk.: slutbearbeta (gruva). Adelborg Djung. 44 (1936).
(III 2) -ARBETAD~020, p. adj. utarbetad. Lindqvist Reklam. 16 (1957).
-ARBETE~020. avslutande arbete (i sht motsv. arbete 6, särsk. konkretare); stundom äv. (sport.) oeg., i fråga om idrottslig aktivitet. CivInstr. 121 (1724). Man begagnar .. (vid träslöjd) en vanlig knif, med hvilken man gör finare och slutarbeten. Handtv. 82 (1874). Kombinationerna gingo .. någorlunda i lås, fastän själva slutarbetet och därmed följande inprickandet förfuskades på betänkligaste vis (i en fotbollsmatch). IdrBl. 1924, nr 74, s. 10. Helmfrid Holmen. 11 (1954).
-ARK. sista l. avslutande ark (se ark, sbst.2 a). Rydqvist i 3SAH LIX. 3: 60 (1836).
-ARSIS. (i fackspr.) sista l. avslutande arsis; särsk. metr. motsv. arsis 1, 2. Alexanderson Metr. 236 (1877; om svagare taktdel).
-ARTIKEL. särsk.
1) (†) slutled (se d. o. 1); jfr artikel I. Marklin Illiger 245 (1818).
2) sista l. avslutande artikel (se d. o. II d γ). Lidforss SocJourn. 85 (1907).
3) språkv. motsv. artikel IV a, om (de bestämd form konstituerande) ändelserna -(e)n, -(e)t o. deras motsvarigheter i pl. i sv. riksspr. o. (etymologiska o. funktionella) motsvarigheter härtill i sv. dial. o. andra nord. spr. (samt om liknande element i andra spr.); särsk. i uttr. bestämd slutartikel. Almqvist SvSpr. 26 (1832). Den s. k. bestämda slutartikeln. Thorell SvGramm. 29 (1973).
-ASPIRATION. (numera mindre br.) (inom finsk språkvetenskap använd beteckning för) aspiration (se d. o. 1) av slutljud. Suomi 1845, s. 327. FinSvStorordb. 359 (1968).
-ATTACK. sista l. avslutande (o. avgörande) attack; särsk. motsv. attack 1 c, 2. Almquist VärldH 5: 443 (1933). BokSchack 194 (1948; i schack).
-AVDELNING~020. sista l. avslutande avdelning; särsk.
1) motsv. avdelning 3 b. Fries BotUtfl. 1: 259 (1843).
2) motsv. avdelning 3 g: avdelning som avslutar (går l. står sist i) en militär enhet. KrigsmSH 1797, s. 162.
(I 3 b) -AVGÖRANDE~0200. (mindre br.) slutgiltigt l. slutligt avgörande; särsk. motsv. avgörande, sbst. a, c. Larsson Id. 73 (1908). Ahnlund i 3SAH LIV. 1: 17 (1943).
-AVHANDLING~020. särsk. (numera föga br.) motsv. avhandling 2: avslutande underhandling. HC11H 1: 60 (1676).
-AVLÖNING~020.
1) om den avlöning ngn får när han slutar en anställning. Johansson MödrFästm. 211 (1939).
2) slutlön. SFS 1909, nr 104, s. 2. —
-AVSNITT~02 l. ~20. sista l. avslutande avsnitt (särsk. i skriftlig framställning). Motorför. 1928, nr 2, s. 11. KyrkohÅ 1961, s. 334.
(I 3 a, III 1) -AVVERKA~020. särsk. (skogsv.) till I 3 a: företa slutavverkning av (skog). AtlFinl. 12—13: 19 (1899; i omskrivet pass.). 2NF 20: 699 (1914).
(I 3 a, III 1) -AVVERKNING~020. särsk. skogsv. om den slutliga avverkningen av skog (motsatt: gallring o. d.). Skogvakt. 1893, s. 22 (1892).
-BAL. särsk.: bal med anledning l. till firande av ngts avslutning, avslutningsbal; särsk. dels om bal vid skolavslutning, dels om bal vid dansskolas avslutning. VexiöBl. 1811, nr 39, s. 4 (i fråga om dansskola). Samuelsson HALärovUpps. 696 (i handl. fr. 1856; vid skolavslutning). Österling MinnV 12 (1967; i fråga om dansskola).
-BALANS. (numera mindre br.) general- l. årsbalans. HC11H 10: 175 (1680). SAOL (1950).
-BAND. sista l. avslutande band; särsk. motsv. band, sbst.1 16. Reuterdahl Mem. 258 (1859).
-BATALJ. sista l. avslutande (o. avgörande) batalj; särsk. (i sht skämts.) motsv. batalj 4. 2NF 5: 1099 (1906).
(I 3 a, III 1) -BEARBETA~0020. särsk. till I 3 a: verkställa slutbearbetning av (ngt). JernkA 1906, s. 719.
(I 3 a, III 1) -BEARBETNING~0020. sista l. avslutande bearbetning; särsk. motsv. bearbetning 2 a, b. Grotenfelt Mejerih. 113 (1881; av smör). Anslag begärs .. för slutbearbetning av utredningsmaterialet. TSvLärov. 1953, s. 636. —
-BEFATTNING. i sht: slutlig befattning (se d. o. 2 d), särsk.: befattning varmed befordringsgång l. karriär normalt slutar. Helmfrid Holmen. 307 (1954). LD 1959, nr 110, s. 7.
(I 3 a, III 1) -BEHANDLA. behandla (ngn l. ngt) avslutande l. färdigt; företa slutbehandling av (ngn l. ngt); särsk.
1) motsv. behandla 5 a, 7; i sht förr äv. liktydigt med: få avgjord. 4/5 .. På e. m. hade vi ett par timmars plenum, då tullbetänkandet slutbehandlades. Johansson Dagb. 1: 114 (1875). (G. Cederhielm) slutbehandlade (år 1692) en vidlyftig 200-årig gränstvist mellan Vester-Dalarna och Stora Kopparbergs län. NF 3: 124 (1878). Vi .. (hade) en känsla av att saken med detta (dvs. att samtalet avslutades) vore slutbehandlad. Koch Estaunié MännVäg 78 (1925).
2) motsv. behandla 5 e. Lenhardtson Tandl. 228 (1897).
3) motsv. behandla 6; särsk.: behandla (ngt) färdigt l. uttömmande. Vannérus WundtPsyk. 232 (1896). Det förslag .. som innebär, att med akademiens .. beslut (om ordboksarbetets framtid) skulle få anstå, till dess bokstäverna B, D och E slutbehandlats. Schück SAHist. 7: 649 (i handl. fr. 1921). BonnierLM 1954, s. 72.
(I 3 a, III 1) -BEHANDLING. särsk. till I 3 a: sista l. avslutande behandling; särsk.
1) motsv. behandling 2 b. Holmberg Artill. 2: 76 (1882).
2) motsv. behandling 4. Rydberg Brev 1: 128 (1868).
-BELOPP. särsk.: slutligt l. sammanlagt belopp; sista belopp (att betala). Östergren (1941).
(I 3 b) -BERÄKNING. (avslutande o.) definitiv beräkning (se d. o. 1). Holmberg Artill. 1: 83 (1881).
-BERÄTTELSE. särsk. motsv. berättelse 2 b: slutredogörelse. SydsvD 1870, nr 202, s. 3. Carlson Hist. 5: 113 (1879).
(I 3 a, III 1) -BESIKTIGA. särsk. till I 3 a: företa slutbesiktning av (ngt). Sthm 2: 74 (1897).
(I 3 a, III 1) -BESIKTNING. sista l. avslutande besiktning (särsk. av färdigställt byggnadsprojekt o. d.). Vid slutbesigtningen (av mekanismen i remingtongevär) efter 2000 skott kunde ingen .. förändring upptäckas. KrigVAH 1887, s. 64. SFS 1952, s. 984 (av byggnadsarbete).
-BESKAFFENHET~0102 l. ~0200. slutlig beskaffenhet (hos ngt). Atterbom Minnest. 1: 3 (1847).
(I 3 a, b) -BESKED. slutligt l. slutgiltigt besked. Hjärne K12 150 (1902). HT 1949, s. 96. —
-BESTYR. särsk. motsv. bestyr 3 a: sista l. avslutande bestyr. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 4: 91 (1826).
(I 3 b, III 1) -BESTÄMD, p. adj. särsk. (numera mindre br.): slutgiltigt bestämd (se bestämma, v.1 7). TT 1900, Byggn. s. 149. —
-BESTÄMMELSE.
1) till I 3 a: avslutande bestämmelse (se d. o. 1 a β). SFS 1958, nr 437, s. 1156.
2) till I 3 b: ytterst avsedd bestämmelse (se d. o. 2 a), slutlig bestämmelse. Rydberg Myt. 1: 342 (1886).
(I 3 a, III 1) -BETALA. göra slutbetalning på l. betala färdigt (ngt); äv.: ge (ngn) slutavlöning (se d. o. 1). SFS 1891, Bih. nr 61, s. 7. Jag slutbetalade .. negrerna, sålde mina verktyg och gav upp mitt företag (som järnvägsbyggare i Angola). Anderson Hötorgsgr. 126 (1923).
(I 3 a, III 1) -BETALNING. särsk. till I 3 a: sista (in)betalning (på lån o. d.). Sthm 1: 240 (1897).
-BETONING. (numera bl. mera tillf.) betoning på sista stavelsen, ultimabetoning. Landsm. VI. 6: 80 (1888).
-BETRAKTELSE. sista l. avslutande betraktelse (se d. o. 1 c, d). Beskow i 2SAH 37: 152 (1863).
(I 3 a, b) -BETYDELSE. särsk. (numera föga br.) till I 3 b: ytterst avsedd mening (jfr betydelse 3). Atterbom PhilH 384 (1835).
-BETYG.
1) (vid avslutad skolgång l. utbildning givet) slutligt l. sammanfattande (o. slutgiltigt) betyg (se d. o. I 2, särsk. I 2 b); avgångsbetyg. TLandtmKommunEkon. 1845, s. 100. Hvar sjätte månad erhåller eleven betyg af officerare och lärare, och ingå dessa betyg delvis i slutbetygen (vid utbildning till sjöofficer i Engl.). VFl. 1911, s. 91. Slutbetyg utfärdas (för döv elev enl. skolstadgan) a) då elevs skolplikt vid dövskola upphört samt b) då elev genomgått fullständig lärokurs för yrkesutbildning. SFS 1960, s. 1306.
2) bildl. (motsv. betyg I 2 c). För en ande manlig, djup och blyg / Är ej verldens dom ett slutbetyg. Wirsén LifvVår 57 (1888).
-BETÄNKANDE. särsk.: avslutningsvis avgivet betänkande (se d. o. 3); särsk. om betänkande vari kommitté o. d. efter fullbordad uppgift redovisar sina synpunkter. Fryxell Ber. 8: 168 (1838).
(I 3 b) -BEVIS. (numera föga br.) slutgiltigt l. slutligt bevis (se d. o. 2). Hjärne DagDrabbn. 397 (1882).
-BILD. särsk.
1) avslutande l. ss. avslutning given bild (se bild, sbst.1 1 c, c ε, 2). NF 7: 1184 (1883). Fig. 176. Gustaf Vasas vapen. Slutbild i 1526 års Nya testamente. 2UB 10: 238 (1907). Slutbilden (i Minna Canths novell Fattigt folk), då den sinnesrubbade hustrun föres bort till Harjula fattiggård. Estlander 11Årt. 2: 219 (1921).
2) fys. slutlig bild (se bild, sbst.1 1 d). Moll Fys. 4: 84 (1901).
-BLAD. avslutande blad.
1) bot. blad (se d. o. 1 a) av sista ordningen; jfr -flik. Hartman Fl. XXXI (1832). Björkman (1889).
2) motsv. blad 2; äv. bildl. (motsv. blad 2 d α). Atterbom i 3SAH LV. 2: 117 (1840). Slutbladet i stormakten Sveriges segersaga var (1710) ännu oskrifvet. Snoilsky i 3SAH 14: 31 (1899).
(I 3 a, III 1) -BLOMMA. särsk. till III 1: färdigblomma, utblomma. BotN 1889, s. 74 (i p. pf.).
(I 3 a, III 1) -BLOMNING. särsk. till I 3 a: sista l. avslutande blomning. Östergren (1941).
(I 3 a, III 1) -BLÅSA. särsk. till III 1, motsv. blåsa, v.2 9 a: blåsa (ngt) till slut, blåsa färdig(t). UFlott. 1: 94 (1903).
(I 6 a) -BOK. (†) om bok för l. med sammanräkning (av ngns skulder) l. bokslut. Noch af gammal Giäldh som finnes uthi Slutboken till d(en) 1 Novemb(e)r 1671 och igenom Rättegångz Process är inbracht. BoupptSthm 1681, s. 803 b. Lik den rofgirige åckraren, som döljer sin förfärliga slutbok intil dess arfvingen förtärt sin arfvedel, bemöter (osv.). Lantingshausen Young 1: 40 (1787).
-BOKSTAV ~02 l. ~20. bokstav som avslutar ord o. d., sista bokstav; förr äv.: slutljud (tecknat i skrift). Gyllenborg Skald. 102 (1798; om slutljud). Uti intetdera af de Nordiska tungomålen kan v vara slutbokstaf. Rydqvist SSL 5: 9 (1874). 2NF 1: 431 (1903; i vers).
-BRUNNEN, p. adj.
1) till III 1: som brunnit till slut, utbrunnen. Östergren (1941).
2) (mindre br.) till III 2: utbränd. Wägner Lagerlöf 2: 97 (1943; om författare).
-BRÅDSKA. brådska (se brådska, sbst. 3, 4) i l. på slutet av ngt, sista l. avslutande brådska. NFMånKr. 1939, s. 456.
(III 2) -BRÄND, p. adj. (mindre br.) utbränd. IdrBl. 1935, nr 25, s. 5 (om idrottsmän).
(I 3 a, III 1) -BRÄNNA. företa slutbränning av l. färdigbränna (ngt); i sht förr äv. med obj. betecknande resultatet: vara (l. bliva) klar med bränningen av (så l. så mycket). Glasyren inbrännes samtidigt som godset slutbrännes. MeddSlöjdF 1884, s. 113. (Tjärbrännarna) hade nästan slutbränt omkring femtio tunnor. TurÅ 1907, s. 414. HbSkogstekn. 751 (1922; i pass., om tjärdal).
(I 3 a, III 1) -BRÄNNING. särsk. till I 3 a: avslutande bränning. Lergodset sätts in i ugnen för slutbränning. SkogsvT 1907, s. 251 (om bränning av hygge ss. rensningsåtgärd).
-BUD. särsk.
1) till I 3 a: sista l. avslutande bud (vid auktion l. kortspel). Hernberg Rättsh. 130 (1922). Werner o. Sandgren Kortox. 126 (1949).
2) till I 3 b: (sista o.) definitivt förhandlingsbud. DN(A) 1964, nr 76, s. 12. —
-BULT. tekn. ändbult. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 322.
(I 14) -BUNDEN, p. adj. (†) som tänker i l. (om sak) som står i överensstämmelse med logikens lagar, logisk. Leopold i LBÄ 2—3: 138 (1797; om filosof). Det slutbundnaste system kan ej komma längre än til et välbevisadt bör. Dens. Därs. 166. Dens. 6: 146 (1806; om tanke).
-BÖN. (slut- 1879 osv. slute- 1669) avslutande bön; särsk. motsv. bön, sbst.1 2 a, b, äv. b α. Emporagrius Cat. P 1 a (1669). Uppl. 1: 234 (1902; om bön i slutet på lagbalk i Upplandslagen).
-DAG. avslutande l. sista dag; oftast (i sht i fackspr.): dag då tidsperiod slutar, särsk.: dag då betalningsfrist o. d. utgår, (växels) förfallodag. SPF 1858, s. 72 (om växels förfallodag). Olika slutdagar för julen. Celander NordJul 1: 337 (1928).
-DANS.
1) (numera föga br.) slutbal, avslutningsdans. VexiöBl. 1810, nr 19, s. 4. LdVBl. 1834, nr 18, s. 3.
2) sista dans, avslutande dans. IllSv. 2: 72 (1886).
-DATUM.
1) datum (se datum, sbst.1 2) då ngt slutar, slutdag. Fatab. 1923, s. 45.
2) om slutet av period inom vilken datering (se d. o. 2) hålls flytande, senaste tidpunkt för ngt; jfr datum, sbst.1 3. Fornv. 1925, s. 306. Därs. 1949, s. 176. —
-DEBATT. avslutande debatt. PT 1904, nr 179 A, s. 2.
(I 3 a, III 1) -DEBATTERA. särsk. till III 1: debattera (ngt) till slut, färdigdebattera. FoU 16: 14 (1903; i p. pf., om vetenskapliga frågor).
-DEKLARATION. avslutande deklaration; särsk. motsv. deklaration 3. BtRiksdP 1892, Saml. 1. I. 2: nr 7, s. 28. —
-DEKORATION. dekoration (se d. o. 2) i slutscen. Den obeskrifligt praktfulla slutdekorationen. Atterbom Minn. 607 (1819).
-DEL. sista l. avslutande del; särsk. motsv. del I 2. (Cavallin o.) Lysander 84 (1858).
-DIALOG. avslutande dialog (se d. o. 1, 2 (o. 4)). Strömberg ModFrLitt. 45 (1928).
-DISKUSSION. avslutande diskussion. Östergren (1941).
(I 3 a, III 1) -DISKUTERA. företa slutdiskussion av (ngt) l. (vanl.) diskutera (ngt) till slut l. färdigt; färdigdiskutera (ngt). Strindberg Brev 6: 158 (1887). Förslaget hann icke slutdiskuteras i utskottet, förrän jag lämnat riksdagen. De Geer Minn. 1: 159 (1892). Saken är slutdiskuterad och svaret är nej. DN(A) 1964, nr 334, s. 15.
(I 3 b) -DOM.
1) (numera mindre br.) jur. slutlig dom l. slutligt utslag (i rättssak). VDAkt. 1731, nr 627. SvD 1916, nr 28, s. 13.
2) (i religiöst spr.) om den yttersta domen (se dom, sbst.1 4 b α); jfr 3. Rom. 9: 28 (Bib. 1917).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (särsk. motsv. dom, sbst.1 2 c); äv. (jfr dom, sbst.1 3): slutligt l. slutgiltigt värdeomdöme (äv. abstr.; jfr 2). Hammarsköld SvVitt. 1: 253 (1818). Hvilken än historiens slutdom kan blifva om den kejsare (dvs. Napoleon III), hvars fall vi .. bevitnat, ett skall hon väl ej glömma (osv.). SvTidskr. 1874, s. 106. Slutdomen (över författarlivet) fälles (i A. Strindbergs roman Svarta fanor) av Zachris' hustru Jenny på dödsbädden. Lamm i 3SAH 53: 2: 253 (1942).
(I 3 a, 14) -DRAGNING. särsk. (numera föga br.) till I 14: handlingen att draga slutsatser (jfr -ledning); äv. om enskild sådan handling l. om resultatet. Strindberg SvFolk. 2: 49 (1882). En klar och bindande slutdragning. Ymer 1913, s. 93 (abstr.).
-DRAMA. avslutande l. slutligt drama (se d. o. 3). Siwertz JagFatt. 183 (1939).
(I 3 a, III 1) -DRIVA. (i fackspr.) särsk. (metall.) = driva, v.2 16 c. SAOB D 2135 (1922).
(I 3 a, III 1) -DRIVNING. avslutande drivning; särsk. (tekn.) motsv. driva, v.2 22. Nilsson Skeppsb. 172 (1932).
(I 3 b) -DÖMA.
1) fälla l. avkunna slutlig(a) dom(ar) i (mål); avkunna slutlig dom mot (ngn); stundom äv. i p. pr. i adjektivisk o. överförd anv.: som har avseende på verksamheten att fälla l. avkunna slutlig(a) domar. Biberg 3: 505 (c. 1823; i p. pr., om förmåga). SD(L) 1896, nr 482, s. 7 (i pass., om personer). Efter en kvartsekellång process skulle målet slutdömas i Paris. Bergman JoH 249 (1926).
2) i oeg. l. bildl. anv. (jfr döma 2, 3); särsk.
a) med avs. på sjukdomsfall: ge en definitiv dom (se dom, sbst.1 2 c); särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Ahlman SvårSt. 144 (1915).
b) i uttr. slutdöma ngt såsom sådant l. sådant, stanna vid l. fälla det l. det slutliga värdeomdömet om ngt. Larsson Solsid. 10 (1910).
-EFFEKT. avslutande l. slutlig effekt; särsk. motsv. effekt 3 a: effekt ss. slutresultat; effekt som avslutning l. sätt att avsluta ngt ger l. kvarlämnar (av helheten i fråga). Kyrkoherden tänkte om detaljerna (vid ett planerat möte med den älskade) gång på gång .. för att riktigt få dröja vid sluteffekten (dvs. en kyss). Geijerstam Gråkallt 83 (1882). En utpräglad sluteffekt, som sammanfattar och sätter punkt, spelar stor roll hos Snoilsky. Svanberg SvStil. 130 (1936). (R. Östberg) går .. (i en uppsats om rådhuset i Sthm) igenom material efter material som ger denna sluteffekt (dvs. intrycket av enhet i mångfalden), tegel, sten, trä, järn, färg. Form 1945, s. 47.
(I 3 b) -ENAD, p. adj. (†) slutgiltigt förenad; särsk. i n. sg. obest. i substantivisk anv. Biberg 1: 289 (c. 1820).
-EPISOD. avslutande episod (se d. o. 1, 2). Atterbom Minn. 533 (1818).
-ERINRAN~020. sista l. avslutande erinran; särsk. motsv. erinran 3. SLoenbom (1774) i HC11H 15: 193 (om avslutande anmärkning i utgåva av gamla handlingar). Doc. Agrell gör sluterinran i slaviststriden. SvD(A) 1921, nr 105, s. 3.
(I 3 b) -ERÖVRA~020. (mindre br.) slutgiltigt erövra (vandringspris). UNT 1948, nr 170, s. 7. —
-ETAPP. avslutande etapp.
a) (i sht förr) i fråga om militära förh.
b) i annan anv. IdrBl. 1935, nr 83, s. 5 (av stafettlopp). SkånD(B) 1958, nr 18, s. 1 (av forskningsfärd). Ssg: slutetapp-kommendant. (förr) till -etapp a: chef för etappväsendet under slutetappen (l. slutetapperna). KrigVAH 1888, s. 57. —
-EXAMEN. examen (för l. med slutbetyg) som anställes l. avlägges vid avslutning av skolgång l. annan undervisning l. utbildning; avgångsexamen. Avlägga slutexamen. Han beredde sig som bäst till sin juridiska slutexamen. Snellman Tyskl. 108 (1842). Med 2. årets elever anställes offentlig slutexamen, och afgångsbetyg utfärdas. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 95 (1879). På fredagen fick Sverige sin första kvinnliga präst utan teologisk slutexamen. DN(A) 1964, nr 345, s. 16. särsk. bildl. I lifvets skola måsten I dock fika / att kunna fram till slutexamen ställas. Holmes NDikt. 302 (1901, 1904).
-EXPERIMENT. avslutande experiment. Östergren (1941).
-EXTRAKT. särsk. (numera knappast br.): sammandrag (av räkenskaper o. d.); jfr extrakt 1. HC11H 10: 163 (1680). Cannelin (1939).
-FACIT. särsk. bildl.: sammanfattande omdöme; slutlig behållning o. d. (jfr facit 1 a). HågkLivsintr. 17: 332 (1936).
-FALANG. (numera mindre br.) anat. slutled i finger l. tå, ändfalang; jfr falang II. Hartelius Anat. 24 (1867). SAOB F 106 (1921).
-FALL. [jfr t. schlussfall]
1) stil. o. metr. om (ett l. flera ord som markerar) rytmisk avslutning l. avslutning av rytmisk enhet, (rytmisk) avslutning; i sht förr äv. om (takt som markerar) avslutning i prosodiskt avseende av vers (l. versfot), (prosodisk) avslutning (förr äv. i uttr. manligt slutfall); jfr 2 o. fall XI 2. SvLitTidn. 1815, sp. 783 (: manliga). Jag både klang och rytm vid håret drog, / Då jag till kärleken nyss gaf er klaven, / Men till Horatius jag min tillflykt tog / För att få rigtigt slutfall på oktaven. CVAStrandberg 4: 297 (1857). SvLittTidskr. 1970, nr 3, s. 12.
2) [utvecklat ur 1] (†) hos ord l. namn: ordslut l. suffix l. slutled; ändelse. Dessa slutfall (dvs. la, ra, sa) utmärka mer ett fortfarande, liksom na ett börjande tillstånd. Almqvist SvSpr. 118 (1832). Olde FrSpr. 26 (1843; om kasusändelser). NordT 1884, s. 197 (om slutled i ortnamn). Det är icke blott det latinska -a, som står bakom våra qvinnonamns vanliga slutfall. EHTegnér i 3SAH 6: 342 (1891).
3) mus. kadens (se d. o. 2 a). Vogler Clavérsch. 40 (1798). SohlmanMusiklex. (1952).
4) i bildl. l. utvidgad anv. av (1 o.) 3; särsk. dels om prägel i (skriftlig) framställning: avslutande tonfall, dels: (effektfull) avslutning (av dikt l. bön o. d.). Thomander 1: 307 (1849; hos bön). Sellar slutar sin utomordentliga skildring af skalden (dvs. Lucretius) med det stora slutfallet: det fanns hos skalden något af Cæsars själ. Levertin Diktare 14 (1898). Vetterlund Skissbl. 292 (1914; om avslutande tonfall).
-FAS. sista l. avslutande fas (se fas, sbst.3); särsk. motsv. fas, sbst.3 2: avslutande fas, slutskede. Rudin BibEnh. 106 (1887). På .. (många) platser (i östra Smål.) kan slutfasen af skogens omvandling ännu i dag studeras, i det att (osv.). SkogsvT 1910, Fackupps. s. 17. SvFolket 9: 362 (1939; om medeltidens slutskede).
(I 12) -FAST, p. adj. (†) som håller fast vid fattat beslut, ståndaktig. VetAH 1750, s. 189. —
-FEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6917). slutligt l. sammanlagt fel (vid mätning l. beräkning). KrigVAH 1887, s. 100. —
-FEST.
1) motsv. fest 1; särsk. (rel.-hist.) om den (på lövhyddohögtiden följande) judiska högtid som avslutar raden av högtidsdagar under månaden tischri (sept.). NF 10: 454 (1886).
2) motsv. fest 2; särsk.: fest vid (o. till firande av) ngts avslutning, avslutningsfest. Beskow i 3SAH XLVIII. 2: 255 (1843; om festlig avslutning på nordiskt studentmöte).
(III 2) -FESTAD, p. adj. (ngt vard., mindre br.) om person: utfestad. GbgMP 1949, nr 42, s. 3. AP 1951, nr 109, s. 2. —
-FLIK. bot. bladflik av sista ordningen; jfr -blad 1. Hartman Fl. XXI (1820). Forssell InlBot. 154 (1888).
(I 3 a, III 1) -FLOTTA. särsk. till I 3 a: företa slutflottning i (vattendrag); äv. abs. Bäckarna .. slutflottades den 20 maj—12 juni. Ymer 1907, s. 334.
(I 3 a, III 1) -FLOTTNING. särsk. (skogsv.) till I 3 a: sista l. avslutande flottning l. slutrensning. Ymer 1907, s. 334. TNCPubl. 43: 171 (1969).
-FLYTTE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slutflottning. Molin SSkr. 222 (1894).
(III 1) -FODRA. fodra slut på (ngt), fodra upp. LAHT 1932, s. 680. — —
-FORM.
1) till I 1: form av slut l. avslutning; särsk. (numera föga br.) mus. till I 1 k γ: form (se d. o. I 9) av slutfall. Fröberg Harm. 342 (1878).
2) (†) till I 3 a: slutformel l. slutfras (se d. o. 1). Hasselroth Campe 3 (1794).
3) (†) till I 3 a, om morfologiskt element i slutet av ord l. ordstam (l. rot); suffix; ändelse; slutartikel; jfr form I 3 b (o. 9). Moberg Gr. 42 (1815; om verbändelser). Därs. 182 (om ordslut hos sbst.). I definita slutformen en, et blir ljudet e ganska svagt. Enberg SvSpr. 18 (1836). Adjektiva slutformer äro: -aktogher .. -bar (osv.). Rydqvist SSL 5: 58 (1874).
4) till I 3 a, b: slutlig l. slutgiltig form.
a) motsv. form I 1. Fornv. 1949, s. 143.
b) motsv. form I 3. Fröding Brev 245 (1895). Innan dramat i hans fantasi ännu funnit sin slutform. Östergren (1941).
5) (†) till I 14: form (se d. o. I 3, 10) för slutledning. Leopold 3: 11 (1802, 1816). Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
(I 3 a, b, III 1) -FORMA. särsk. till I 3 a, b: ge (ngt) en avslutande l. slutlig l. slutgiltig utformning.
a) motsv. forma, v. 1. TSjöv. 1901, s. 317.
b) motsv. forma, v. 2. Rydberg Brev 2: 288 (1880; med avs. på litterärt verk).
-FORMEL. avslutande formel; särsk. om formel varmed inskrift, bön, brev o. d. avslutas. Hildebrand Hedn. 206 (1872).
(I 3 a, b, III 1) -FORMNING. särsk. till I 3 a, b: avslutande l. slutlig l. slutgiltig (ut)formning. Roosval FornkristK 85 (1933).
-FRAS. avslutande fras; särsk.
1) motsv. fras, sbst.1 1. Bremer GVerld. 2: 163 (1860; om återkommande avslutning i brev). Siwertz JoDr. 87 (1928; i anförande).
2) mus. motsv. fras, sbst.1 4. Bauck 1Musikl. 2: 24 (1871).
(I 3 a, III 1) -FYLLA. företa slutfyllning av (ngt), färdigfylla; särsk. motsv. fylla, v. 1, äv. 1 e. Lindberg Ölbr. 130 (1885; i pass., om ölfat). OdontT 1897, s. 83 (med avs. på tand).
(I 3 a, III 1) -FYLLNAD. (numera mindre br.) särsk. om förhållandet att ngt blir helt (ut)fyllt. Leopold (SVS) II. 4: 136 (1809).
(I 3 a, III 1) -FYLLNING. avslutande (i- l. på)fyllning, färdigfyllning; särsk. motsv. fyllning 1. Lindberg Ölbr. 130 (1885; av ölfat). Lenhardtson Tandl. 256 (1897; av tand).
-FÅRA. avslutande plogfåra; särsk. om (fördjupad) plogfåra mellan vändplöjda tegar, som står öppen för vattenavrinningens skull, tegfåra. Juhlin-Dannfelt 401 (1886). Sonesson BöndB 80 (1955).
(I 12) -FÄRDIG. (†) beslutsam; anträffat bl. övergående i bet.: beredd att försvara sin heder, modig. Furstarne och Herrarne (hålla) sielfwe, ehuru de .. slika saker (dvs. dueller) förbudit, mäst af en Adelsman, som wist sig wäl resolverad (slutfärdig). Weise 1: 22 (1769).
(III 1) -FÖLJA. (numera mindre br.) avsluta l. fullfölja l. slutföra (ngt). NordT 1895, s. 140 (med avs. på underhandling). Östergren (1941; i pass., om åtal).
-FÖLJD. [jfr t. schlussfolge]
1) (numera mindre br.) till I 3 a, b. Weste FörslSAOB (c. 1815).
a) motsv. följd 5 a: (slutlig l. yttersta) följd (av ngt); äv. (jfr b) om det vari ngt (slutligen) utmynnar l. vartill ngt (slutligen) leder. Carlström Spinnm. Föret. 7 (1832). Hagberg Shaksp. 5: 243 (1848). Åt kyrkans tjänst ägnade sig få stockholmare, hvarför den inom andra fakulteter föraktade ”dimmen” (dimissionsexamen) och dess slutföljd ”prästexamen” sällan förekommo i Stockholms nation. Lundin StockMinn. 1: 217 (1904).
b) (numera knappast br.) motsv. följd 5 b: (slutligt) resultat, (slutlig) verkan; äv. (närmande sig 3) om resultat av forskning o. d.: resultat (som ngt gett l. som ngn kommit fram till). Reglor få ej efter godtfinnande tillskapas för ett redan odladt språk. De måste blifva allmänna slutföljder af samlade anmärkningar, och af en noga kännedom af språklynnet. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 1 (1801). Herodotus från Halicarnassus framlägger .. slutföljderna af sina forskningar. Carlstedt Her. 1: 11 (1832). Denna olyckshändelse blef väl föremål för en undersökning af en särskild kommission, men utan slutföljd. 1MinnNordM V. 3: 7 (1884). IllSvOrdb. (1964).
2) (ngt ålderdomligt) till I 3 b, 14 (motsv. följd 5 a, 6): (slutlig) logisk följd l. konsekvens, följd (se d. o. 6); slutsats (se d. o. 2); förr äv.: slutledning. (Kunskapen) förkofrar sig .. alt mer och mer genom förnuftiga consequencer eller slutfölgder. Rydelius Förn. 159 (1722, 1737). Om man af det begrepp, som wåra fäder fästat wid de twenne Urwerldarne (dvs. Muspelhem o. Nifelhem) .., skulle göra slutföljd till de öfrigas betydelser, kunde man (osv.). Ling Edd. 178 (1820). (Människan) har samlat sina rön, uppställt sina tankesatser, dragit sina slutföljder. Wallin Rel. 3: 170 (1831). Det är ej annat än en naturlig slutföljd, om mythen .. fattar Loke .. såsom dödens och underjordens gud. Wisén Oden 94 (1873). Den rena parlamentarismen, det oinskränkta riksdagsväldet, sådant det framstod när man drog alla slutföljder af 1720 års regeringsform. Odhner i 3SAH 6: 33 (1891). (Svenska Akademiens uttalanden) synas med nödvändighet föranleda den slutföljd, att (osv.). Schück SAHist. 7: 649 (i handl. fr. 1921). IllSvOrdb. (1955).
3) [jfr 2 o. etymologisk parentes under följd 7] (†) konsekvens (se d. o. 7), följdriktighet; jfr följd 7. Montgomery-Silfverstolpe Mem. 4: 15 (1825). Ssg: slutföljd-vetenskap. (†) till -följd 2: vetenskap som bygger på slutledning l. logiska slutsatser. Mimer 1839, s. 273.
(III 1) -FÖRA, -ing. fullborda (ngt; se fullborda II 2), avsluta (se d. o. I 1); äv. (numera i sht i Finl.) med tanke på hela förloppet av handlingen l. verksamheten, övergående i bet.: verkställa l. utföra. (lantmäteri-)arbetet är af sådant omfång, att det icke kunnat hinna på det förflutna året slutföras, (bör revisor) föreslå skäligt förskott å arwodet. SPF 1848, s. 246. (G. III:s) dramer, bland hvilka de flesta äro bearbetningar, dramatiseringar eller utkast, hvilka af andra slutfördes, vittna om sinne för scenen och fin smak. FinBiogrHb. 822 (1898). Efter slutförd hämnd hyllas Hamlet som konung. Andersson SvEur1500Tal 132 (1935, 1943). Ehrensvärd slutförde sin politiska dagbok med en tabell över staters öden. Josephson i 3SAH LXX. 2: 357 (1961). särsk. (numera mindre br.)
a) med avs. på ärende: slutbehandla (o. avgöra); förr äv. med avs. på tvist: avgöra l. slita. Bolin Statsl. 1: 183 (1869; i pass., om tvist). När handräckningsärendet (dvs. en utredning i Sv. i tyskt beskattningsärende) slutförts, skall länsstyrelsen ofördröjligen meddela vederbörande Landesfinanzamt utgången. SFS 1935, s. 1230.
b) med avs. på ngt konkret: bygga l. gräva o. d. färdig, göra färdig, slutföra arbetet med. Schybergson FinlH 2: 443 (1889; i pass., om järnväg). SvD 1929, nr 322, s. 4 (i pass., om bro).
c) (föga br.) i pass. med intr. bet.: avslutas l. fullbordas; anträffat bl. närmande sig bet.: ske. Blomningen hos Ulmus slutföres på bar kvist, innan de vegetativa bladen hunnit göra sig gällande i sitt arbete. Jönsson Vikar. 26 (1910).
(I 3 b) -FÖRDRAG. definitivt l. slutligt fördrag (se fördrag, sbst.2 5). Strinnholm Hist. 5: 117 (1854).
-FÖRESTÄLLNING~0020. särsk. motsv. föreställning 3 a: sista l. avslutande föreställning. Sthm 3: 277 (1897).
-FÖRHANDLA. föra l. verkställa slutförhandling. SvD 1919, nr 325, s. 5. —
-FÖRHANDLING.
1) avslutande (o. avgörande) förhandling (se d. o. I 2). Gårdlund IndSamh. 422 (1942).
2) (†) = -dom 1; jfr förhandla I 2 a β. Jungberg (1873).
-FÖRHÖR.
1) jur. avslutande förhör (se d. o. 2), slutrannsakning. AB(L) 1895, nr 258, s. 6. Hillman SpNov. 125 (1896).
2) avslutande förhör (se d. o. 3) l. vid undervisnings slut hållet (sammanfattande) förhör; särsk. vid konfirmation: förhör; i sht förr äv.: förhör (hållet vid skolgångens slut för året) vid examen, examen. Wallquist EcclSaml. 1—4: 259 (1789; om konfirmationsförhör). Slutförhör i småskola pålyses .. från Predikstolen. ÅbSvUndH 12: 31 (i handl. fr. 1864). I de muntliga slutförhören. Östergren (1941). Sjöman Lekt. 249 (1948; om sluttentamen för betyg i universitetsämne). I kursämne (i agronomexamen) skall den studerande följa en kurs och undergå slutförhör. SFS 1951, s. 381.
(I 3 b, III 1) -FÖRKLARA. (mera tillf.) slutgiltigt l. uttömmande förklara (ngt). Thunberg Livsförrättn. 18 (1924).
(I 3 a, b, III 1) -FÖRKLARING. särsk. till I 3 a: avslutande förklaring, särsk. (i sht jur. o. kansl.) motsv. förklaring 6 a. Svanberg RedLefn. 402 (1882).
(I 3 a, b) -FÖRSLAG. särsk. till I 3 a: förslag (se förslag, sbst.3 1) vari ngt utmynnar l. avslutas o. sammanfattas. Schröder 2Bruksb. 126 (1903).
(III 1) -FÖRSÄLJA. (till nedsatta priser l. nedsatt pris) sälja slut på (ngt), utförsälja; stundom äv. abs.: företa slutförsäljning l. utförsäljning; jfr -realisera. Lundell (1893). Harlock (1944; äv. abs.).
(I 3 a, III 1) -FÖRSÄLJNING. särsk. till III 1 (jfr -försälja). NerAlleh. 1871, nr 41, s. 4. Stor slutförsäljning! .. Firman Rosenstein & Meng realiserar. Bergman Patr. 46 (1928).
(I 3 a, b) -GILTIG. [jfr t. endgültig]
1) definitiv (se definitiv, adj. 1); som äger definitiv giltighet l. är definitivt avslutad l. fullbordad o. d.; jfr 3 o. slutlig, adj.2 I 3 b. Sjelfve filosofen .. ser i sitt system icke en slutgiltig lösning af ”verldsförklaringens problem”. Rydberg Magi 65 (1865). Borenius hade tagit tjänstledighet för hälsans vårdande, men alla .. förstodo, att detta betydde det slutgiltiga avskedet från professorsstolen. Siwertz JoDr. 76 (1928). Allt var så lytt och stilla och slutgiltigt att jag kunde tvivla på om någon förändring alls var möjlig längre — var skulle den ta sin kraft ifrån! Ruin Rumm. 112 (1940). Fatab. 1961, s. 47 (om bevis). DN(A) 1964, nr 110, s. 7 (om avgörande av ärende i domkapitel).
2) med ngt försvagad bet., = slutlig, adj.2 I 3 a; jfr 3. Världens slutgiltiga gestaltning. Rydberg Myt. 2: 8 (1889). Frön med samma slutgiltiga groningsresultat kunna mycket väl ha olika groningsenergi. SkogsvT 1911, Fackupps. s. 447. Fatab. 1952, s. 116 (om mått).
3) ss. adv. motsv. 1: definitivt; med definitiv giltighet l. för all framtid o. d.; äv. med ngt försvagad bet. (motsv. 2): i slutligt skick l. för uppnående av slutformen o. d. Den fula (vägg-)färgen (i museisalen) var endast bottenfärg och jag bevistade sedan en lång öfverläggning om hur den slutgiltigt skulle blifva. Centerwall Hellas 128 (1888). För att medlemmarne lättare skulle kunna sätta sig in häri (dvs. i ett förslag till revision av stadgarna i Gbgs segelsällskap), lämnades uppdrag åt styrelsen att låta trycka detsamma, och skulle det sedan slutgiltigt behandlas å ett kommande sammanträde. GHT 1895, nr 224, s. 3. (Greven av Essex Robert Devereux) ville bli den, som slutgiltigt krossade spanjorernas makt (under Elisabeth I:s regering), och såsom ingen annan ville han visa, vad England kunde uträtta. Grimberg VärldH 9: 436 (1940). Arbetsmomenten som bestå i att med yxlika hackor .. slutgiltigt finhugga stenen samt därefter att i rent dekorationssyfte svarva stenen .. saknas helt (vid slipstenshuggning) på Gotland. Rig 1954, s. 115. När återupptagandet av det polska kriget 1617 diskuterades i rådet, stod det klart, att Livland borde slutgiltigt knytas till Sverige. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 501 (1962). Avledn.: slutgiltighet, r. l. f. till -giltig 1 o. 2: egenskapen att vara slutgiltig; särsk. till -giltig 1. SAOL (1923). Han talade långsamt, med en ordförande och lekmannapredikants mångåriga vana att ge även den enklaste tanke det offentliga ordets pondus och slutgiltighet. Hellström Lekh. 433 (1927). Först så (dvs. gm samarbete mellan arkeologer o. arkitekter) kan det bli allvar och något av slutgiltighet med arbetet bland Roms ofta otillräckligt eller amatörmässigt undersökta ruinmassor. NFMånKr. 1938, s. 543. Johannisson i 3SAH LXV. 1: 21 (1955).
(I 3 a, III 1) -GRANSKA. företa slutgranskning av (ngt) l. granska (ngt) färdigt; särsk. motsv. granska 1 b. SvD 1913, nr 245, s. 6.
(I 3 a, III 1) -GRANSKNING. särsk. till I 3 a: sista l. avslutande (o. slutgiltig) granskning; särsk. om granskning av tävlingsbidrag som valts ut vid en preliminär genomgång. Östergren (1941). Form 1946, s. 225 (av tävlingsbidrag).
(I 3 a, III 1) -GRUBBLA. (mera tillf.) (avslutande) grubbla färdigt (till visst datum). Uppfinnare slutgrubbla till den 15 maj (då anmälningstiden för deltagare i pristävlan för uppfinnare utgår). SocDem(A) 1931, nr 58, s. 1. —
-GRÄNS. om gräns (se d. o. 2) där ngt (särsk. ngt med utsträckning i tiden) slutar l. måste sluta l. där man låter ngt sluta (särsk. i uttr. ngts slutgräns l. slutgräns för ngt). Vid lifvets slutgräns först skall döden / Underligt förbinda slut och början. Valerius 2: 244 (1839). Wifstrand AndlTal. 169 (1943).
(III 2) -GÅNGEN, p. adj. (numera mindre br.) om urverk: utgången. Geijerstam FattFolk 2: 21 (1889; i bild).
-HAMN. i sht sjöt. om hamn som fartyg sist anlöper på en resa, hamn där resan slutar. SFS 1916, s. 1095.
(I 13) -HANDEL. [jfr t. schlusshandel] (†) köpslut. Wikforss (1804; under schluszhandel). Heinrich (1828).
-HARANG.
1) (numera föga br.) (högtidligt) avslutningstal; jfr harang 1. Callerholm Stowe 92 (1852).
2) (ngt vard.) avslutande harang (se d. o. 2). Johansson SmedBrukspatr. 140 (1933).
-HASTIGHET~002, äv. ~200. om den hastighet (se d. o. 3 c) som kropp i rörelse har vid rörelsens slut; särsk. om projektils hastighet vid anslaget l. nedslaget, anslags- l. nedslagshastighet. Fock 1Fys. 66 (1853). UB 2: 95 (1873; hos fallande kropp). SkjutlArm. 1946, s. 15 (hos projektil).
-HEAT. sport. avslutande (försöks- l. mellan)heat; i sht förr äv.: final (se d. o. II b). NordIdrL 1900, s. 275 (om final). 2NF 36: 306 (1924).
-HOPP. avslutande hopp (se hopp, sbst.1 1, särsk. 1 slutet). TIdr. 1896, s. 391 (om simhopp varmed simuppvisning avslutas).
-HOPPNING. i sht sport. (utförande av) sluthopp (särsk. vid simuppvisning). TIdr. 1884, s. 158.
(I 3 a, III 1) -HUGGA. särsk. (skogsv.): utföra sluthuggning på l. av (ngt), slutavverka. SkogsvT 1912, s. 12 (i p. pf.). SvSkog. 634 (1928; i pass., om bestånd).
(I 3 a, III 1) -HUGGNING. särsk. (skogsv.): slutavverkning; särsk. om slutavverkning i skogsföryngrande syfte (vid blädning o. d.) l. om huggning av fröträd. Björkman Skogssk. 15 (1868). SvSkog. 743 (1928).
(I 12) -HÅLLEN, p. adj. (†) som håller fast vid beslut l. föresats; jfr hålla, v.1 22. (Sv.) Sluthållen (lat.) tenax sententiæ. Pfeif DeHabitu 272 (1713).
-HÄNDELSE. avslutande händelse (i sht i pl., särsk. om historiska händelser l. krigshändelser o. d.); i sht förr äv.: händelse som sätter punkt för ngt (särsk. ngns liv), slut (se slut, sbst.1 I 1 g). Crusenstolpe Mor. 4: 258 (1841; om mordet på G. III). 2VittAH 26: 346 (1869).
-INTRYCK~02 l. ~20. särsk. motsv. intryck 5: (slutligt) bestående intryck; (slutligt) helhetsintryck. Ljunggren Est. 1: 8 (1869). Talet (i Uppsala 1818 av A. Grafström) öfver Carl XIII .. gör .. ett gripande slutintryck. Dahlgren i 2SAH 47: 22 (1871). Att slutintrycket (av debatten) blev, att statsminister Erlander och finansminister Wigforss dominerade, berodde (osv.). MorgT 1948, nr 252, s. 1.
(I 3 a, III 1) -INVENTERA. företa en sista l. avslutande inventering av (ngt) l. inventera (ngt) färdigt. Annerstedt UUH II. 1: 301 (1908).
(III 1) -JAGA. jaga (se d. o. 1) slut på (ngt); jaga färdigt. SträngnHist. 61 (1959).
(I 3 a, b, III 1) -JUSTERA. (i sht i fackspr.) företa slutjustering av (ngt). AB(L) 1895, nr 259, s. 2 (i pass., om kommittébetänkande). KyrkohÅ 1917, s. 187 (i p. pf., om utgåva av handskrivna dokument).
(I 3 a, b, III 1) -JUSTERING. (i sht i fackspr.) avslutande l. slutlig l. slutgiltig justering (se justera 1); äv. motsv. justera 1 d. Nerén HbAut. 1: 105 (1911; av induktionsapparat). Den af Axel Oxenstierna företagna slutjusteringen af Gustaf II Adolfs utkast (till krigsartiklar). KyrkohÅ 1917, s. 187. —
-JÄMFÖRELSE~0200. avslutande jämförelse (som ger en sammanfattning av likheter o. olikheter l. innebär en definitiv inbördes värdering av de jämförda objekten o. d.). Ljunggren SAHist. 2: 181 (1886).
(I 3 a, III 1) -JÄSA. särsk. intr., till III 1: undergå slutjäsning. Lindberg Ölbr. 101 (1885).
(I 3 a, III 1) -JÄSNING. (i sht i fackspr.) avslutande jäsning (varigm ngt blir färdigt). Lindberg Ölbr. 95 (1885; av ölbrygd).
-KADENS.
1) (†) slutfall (se d. o. 1); jfr kadens 1 a. Frey 1844, s. 153.
2) mus. finalkadens; jfr kadens 2 a. I Slutkadanser af Solo- eller Koncertstycken. Mecklin BegTonk. 49 (1802). Hellerström Liturg. 333 (1932).
(I 3 a, b) -KALKYL. avslutande l. sammanfattande l. slutgiltig kalkyl; särsk.
a) motsv. kalkyl 2. Strindberg Brev 5: 103 (1885).
b) bildl., motsv. kalkyl 3. (För 1920-talets litteraturkritiker) innefattar ordet ”djup” ett plus att ta med i slutkalkylen över ett diktverk. Men saldot är givetvis beroende av vad som finns på djupet. SvLittTidskr. 1960, s. 179. —
-KAMP. avslutande l. sista o. avgörande kamp.
1) motsv. kamp, sbst.2 1. Estlander 11Årt. 5: 254 (1930).
2) motsv. kamp, sbst.2 2. Heerberger Dag 19 (1939).
3) motsv. kamp, sbst.2 3.
a) om sista avgörande moment av tävling, särsk.: finish. Balck Idr. 1: 271 (1886; i galopptävling).
b) final (se d. o. II b); numera nästan bl. (mera tillf.) med klar karaktär av bildl. anv. av 1. SDS 1896, nr 196, s. 3 (i serie i fotboll). SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 7 (i serie i fotboll).
-KAPITAL. i sht handel o. bokför. kapital som föreligger vid slutet av bokföringsperiod o. d. (motsatt: begynnelsekapital). Cassel TeorSocEkon. 82 (1934).
-KAPITEL. avslutande l. sista kapitel.
1) motsv. kapitel, sbst.1 1. Bolin Statsl. 1: 47 (1868).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: avslutning l. upplösning. Vårt ödes slutkapitel / är kanske Betlehem. / Mantel och kungatitel, / må andra bära dem (osv.). Gullberg AndlÖvn. 43 (1932). Den första perioden av Finlands boktryckarhistoria fick ett tragiskt slutkapitel. Rig 1949, s. 88.
3) motsv. kapitel, sbst.1 3 b; särsk. bildl. Olrog Rosenbl. 1: 9 (1945).
-KAST. avslutande kast (se kast, sbst.4); särsk. (i sht sport.) motsv. kast, sbst.4 I 1 b. Balck Idr. 1: 434 (1886).
-KATASTROF. slutlig katastrof (se d. o. 3); särsk. om världskatastrof. Atterbom Minn. 571 (1819). Frågan, om slutkatastrofen skall åstadkommas genom några vätebomber eller genom botulinumbakterier. TSvLärov. 1952, s. 411.
(I 14) -KEDJA. [jfr t. schlusskette] (numera knappast br.) slutledningskedja. Lind 1: 1359 (1749). Cannelin (1939).
(I 3 a, 4 b, II 4) -KLAFF, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6918). (i sht förr) slutsignalklaff. Nyström Telef. 62 (1885). TT 1898, M. s. 76. —
-KLANG. avslutande klang; i sht motsv. klang, sbst. 3, särsk. bildl. (jfr klang, sbst. 3 b). Den våg av fosterländsk hänförelse, som först väckts till liv med Ode öfver Själens Styrka, får sin stolta slutklang i Manhem och Svea. Lamm UpplRom. 1: 302 (1918).
-KLUBBA. (mera tillf.) med klubbslag avsluta (sammanträde o. d.); jfr klubba, v.2 c β. Wigforss Minn. 1: 305 (1950).
-KLÄM. (vard.)
1) avslutande slag l. spark o. d. (jfr kläm, sbst.1 2, klämma, v. 1 g); särsk. (o. numera bl., mera tillf.) med anslutning till 2. (Högeryttern) serverade .. (vid bandymatchen) den ena kalasbollen efter den andra utan att det fanns någon tillstädes att giva den slutklämmen. IdrBl. 1924, nr 7, s. 9.
2) mer l. mindre effektfull l. starkt verkande l. poängterad avslutning l. sammanfattning o. d.; jfr kläm, sbst.1 5.
a) i muntlig l. skriftlig framställning o. d.; äv. närmande sig bet.: sensmoral o. d. Rydberg Brev 2: 73 (1873). Han uppläste med en gripande känsla slutklämmen i en predikan om tidens ondska. Lundegård Prins. 66 (1889). (Fadern skulle säkert svara:) Du har varit bortskämd, min kära gosse. Etcetera. Och så kom säkerligen som slutkläm: Du har gjort dina föräldrar djupt bedrövade (osv.). Stiernstedt Bank. 85 (1947). BonnierLM 1954, s. 490.
b) i annan anv.; äv. närmande sig bet.: kärnpunkt l. väsentligt slutresultat. Hedberg Doyle 4Teck. 121 (1891). I lördags fingo vi bevittna i en omfattande täflingsstrid på Ladugårdsgärdet hurusom landsorten besegrade hufvudstaden. .. Och segerns slutkläm låg däri, att Gefle elementarläroverk eröfrade vandringspokalen från Norra latinläroverket i Stockholm. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 2. Torpedsprängningen var slutklämmen i torpedbåtarnas öfningar. VFl. 1908, s. 72. Det är för komiskt det där med den kiknande kväkningen, som utgör slutklämmen i grönsiskans sång. Rosenberg Uvberg. 94 (1937).
-KNOPP. (numera mindre br.) motsv. knopp 4: spetsknopp. Nyman VäxtNatH 2: 229 (1868).
-KNORR.
1) (ngt vard.) avslutande knorr (se knorr, sbst.2 1); särsk. om avslutning av namnteckning. Blomberg Överg. 84 (1915).
2) (vard.) knorr (se knorr, sbst.2 1 b α) på slutet, slutkläm (se d. o. 2 a). DN 1970, nr 344, s. 7.
(I 3 a, III 1) -KOLA.
I. tr.: företa slutkolning av (ngt), kola färdigt. Veden för-värmes 6 dagar, torkas och för-kolas 5 dagar och slutkolas äfvenledes 5 dagar. JernkA 1897, s. 314. Mila slutkolad. Norlind AllmogL 13 (1912); jfr II.
II. intr.: undergå slutkolning l. kola färdigt. Sedan milan slutkolat, brukar man (osv.). Ekman SkogstHb. 249 (1908).
(I 3 a, III 1) -KOLNING. särsk. till I 3 a: avslutande kolning (motsatt: förkolning). Ekman SkogstHb. 261 (1908).
-KONSONANT. i sht språkv. jfr -ljud 1. Leopold i 2SAH 1: 37 (1801).
-KOR. särsk. (†) bildl., om unisont yttrande efter ngts slut; jfr kor, sbst.1 2. Bremer Brev 4: 178 (1862).
-KORREKTUR. avslutande l. sista korrektur (se d. o. 2). Rydberg Brev 2: 197 (1876).
-KORT. kortsp. i sht förr särsk.: stoppkort. HbiblSällsk. 1: 239 (1838).
-KRAFT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6918). i sht fys. jfr -hastighet. Lindhagen Astr. 587 (1861).
-KRITIK. avslutande l. sammanfattande kritik; i sht motsv. kritik 1, särsk. om (sammanfattande) genomgång efter militär övning. GHT 1895, nr 216, s. 2. —
-KRÖN. avslutande l. översta krön; särsk.
1) byggn. motsv. krön 3. TT 1898, Byggn. s. 40.
2) (i sht i vitter stil) bildl., motsv. krön 4 slutet. Fehr Und. 23 (1894). (Kungarna på Salamisblev) ett slags slutkrön till all .. (Runebergs) tidigare alstring. Hirn KungSal. 5 (1941).
-KURS. sista l. avslutande l. slutlig kurs; särsk.
1) (i sht i fackspr.) motsv. kurs 3. (Sv.) slutkurs i storcirkeln (eng.) final course. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) handel. motsv. kurs 6; särsk. (i den situationen att avslut icke längre kan ske): sista kurs vartill köpare l. säljare finnes. SvD(A) 1928, nr 17, s. 16. SvBanklex. (1942).
3) motsv. kurs 7. Östergren (1941).
-KYSS. sista l. avslutande kyss (vid avsked), avskedskyss; äv.: kyss som avslutar film o. d., avslutande kyss. MoB 2: 67 (1792). Var det biobesökare som rest sig och gått innan slutkyssen? Widerberg Drak. 222 (1959).
(III 1) -KÄMPA. kämpa (kamp l. strid) till slut; särsk. bildl. (jfr kämpa 2). Almqvist Comfort Routl. 287 (1913; med avs. på inre kamp).
-KÄPP. vävn. = bom-käpp; jfr käpp 2 a. Nyrén KlädFabr. 139 (1783). Kjellberg Ull 384 (1943).
-KÖR. avslutande kör (se kör, sbst.1 3). AnderssonBrevväxl. 1: 394 (1940).
(I 3 a, III 2) -KÖRA. särsk. till III 2.
1) (ngt vard.) med avs. på djur: köra (se köra, v. 1, 7) så att det blir (fullständigt) uttröttat; i sht i p. pf., med anslutning till 3 b. Oxarna voro nästan slutkörda, karavanmännen på gränsen till myteri, Krebs och Buffalo haltade och (osv.). Uggla Haslund Jab. 114 (1932). Hade vi kunnat ta oss över här, så hade vi haft honom (dvs. det jagade lodjuret) tvärt. Helt och hållet slutkörd som han är. Rosendahl Lojäg. 266 (1956).
2) (mera tillf.) med avs. på bil o. d.: köra ut, köra helt slut på; i sht i p. pf. Hedberg Räkn. 168 (1932).
3) [delvis motsv. köra, v. 1 b (i en numera frekventare o. vidare anv.) delvis bildl. anv. av 1] i p. pf. om person (l. djur).
a) (vard., i sht sport.) som kört slut på sig, som är slut (se slut, sbst.1 II 5 b). IdrBl. 1924, nr 61, s. 6.
b) (ngt vard.) (helt) ”förbi” av jäkt l. pressande arbete l. bekymmer o. d., (helt) utarbetad l. nedgången, slut (se slut, sbst.1 II 5 b). Varje man (i kompaniet) var totalt slutkörd av ansträngningarna (under fältmarschen). Norrskensfl. 1927, nr 160, s. 1. Hur slutkörd, hur klen, hur nervsjuk måtte jag inte .. ha varit! Söderhjelm MVärld 1: 367 (1929).
-LANDSKAP~02 l. ~20. särsk. motsv. landskap 4 a: sista landskap (under termin l. läsår). StadgGbgNatUpps. 1860, s. 12. —
-LED. sista l. avslutande led (se led, sbst.1); särsk.
1) motsv. led, sbst.1 3; äv. (zool.) motsv. led, sbst.1 8. Thomson Insect. 80 (1862; på antenner). KiromantHeml. 23 (1946; på tumme).
2) motsv. led, sbst.1 7 d. Starck MaterStrukt. 129 (1921).
3) i sht språkv. motsv. led, sbst.1 7 d β: sista l. senare led. Rydqvist SSL 2: 523 (1860; hos sammansatta ord). Rig 1955, s. 90 (hos ortnamn).
4) motsv. led, sbst.1 10 c. Fahlbeck Ad. 1: 405 (1898).
(I 14) -LEDA. göra slutledningar; äv. med obj.: gm slutledning bilda l. komma till (ngt), sluta sig till (ngt), äv. (o. numera företrädesvis) ss. anföringsverb; förr äv. refl.: sluta sig (till ngt); jfr leda, v.2 9 e. Är det slutledda omdömet falskt, så är ock det omdöme falskt, hvarur det blifvit ledt. Tuderus Kiesewetter Log. 64 (1806). Genom grund-antagandet bestämmes alltid den vetenskapliga methoden; eller hela sättet att vidare antaga, — att betrakta, dömma, slutleda, bevisa. Atterbom PhilH 60 (1835). Det Slutledande Medvetandet. Trana Psych. 2: 79 (1847). Åslund TaflNorrl. 2: 106 (1861; refl.). Jag måtte vara en moraliskt mycket undermålig person, slutleder du av hennes ord. Gustafson Gift 84 (1962).
(I 14) -LEDNING. (tänkande l. tankeakt l. förmåga till tänkande bestående i) handlingen att utifrån en l. två (l. flera) kända förutsättningar (premisser) komma till kunskap l. ge upplysning om ngt (i den aktuella situationen) okänt; äv. i logiskt fackspr., med närmare (äv. delvis avvikande) beskrivning l. regelbindning av tankeakten, syllogism; ofta konkretare, om l. med särskild tanke på innehållet i nämnda tankeakt (dvs. premiss(er) o. slutsats) l. (i sht) på (innehållet o.) resultatet av densamma (närmande sig, i icke logiskt fackspr. äv. övergående i bet.: slutsats (se d. o. 2)); jfr ledning, sbst.2 4, leda, v.2 9 e. Omedelbar, medelbar slutledning (log.), slutledning med en resp. två l. flera premisser. Kategorisk, hypotetisk, disjunktiv slutledning (log.), medelbar slutledning med kategorisk resp. hypotetisk l. disjunktiv översats. Sammansatt slutledning (log.), slutledningskedja. (Hemliga utskottet) har alla de rättigheter, som Riksens Ständer sjelfwa innehafwa. Således hafwa Riksens Ständer förlorat sina i den stund Hemliga Utskottet antagit befattningen (att granska riksgäldskontoret). Denna slutledning är fullkomligen sammanhängig. AdP 1800, s. 95. Tuderus Kiesewetter Log. 62, 63 (1806; abstr. o. konkretare). Då en scout lärt sig att observera tecken, måste han lära sig att lägga det ena till det andra och tyda det han sett. Detta kallas slutledning. Lieberath Baden-Powell Scout. 185 (1910). (P. E. G. Gellerstedts) slutledning att av sådana skäl (dvs. att Karolinska institutet i Sthm 1859 hade fler professorer i medicin än universiteten o. därför kunde ge bättre undervisning) indraga undervisningen vid universiteten var onekligen svagt grundad. Essen-Möller Förlossn. 187 (1943). En slutledning är .. en samling satser ordnade i en bestämd följd: först kommer premisserna och sedan — efter ”alltså” — slutsatsen. Wedberg NLog. 1: 34 (1945). I sin logik ägnar Aristoteles stort utrymme åt konsten att draga riktiga slutledningar ur givna premisser. Aspelin TankVäg. 1: 127 (1958). jfr induktions-, sannolikhets-slutledning. Ssgr: (i sht log.): slutlednings-akt. slutledning ss. tankeakt. Rydberg Brev 2: 312 (1881). -fel. fel vid l. i slutledning; jfr slut-fel, sbst.2 Svenson Sinnesj. 96 (1907). -förmåga. förmåga till slutledning; jfr slut-förmåga 2. Silverstolpe Språkl. 63 (1814). -kedja. kombination av slutledningar (varvid slutsats i en föregående är gemensam med premiss i den efterföljande), sammansatt slutledning, polysyllogism; jfr slut-kedja. Rydberg Brev 2: 92 (1874). 2NF 25: 1481 (1917). Rig 1960, s. 42. -konst. förmåga till slutledning, slutledningsförmåga; färdighet bestående i slutledningsförmåga, särsk. övergående i bet.: sätt att göra slutledningar; äv.: (utövande av) slutledningslära; jfr konst 1, 3, 3 e, f o. slut-konst. Med en i sanning vidunderlig slutledningskonst, .. ansåg sig .. (det franska sändebudet i Sthm) kunna i sina depescher förklara (osv.). MinnSvNH 9: 321 (1864). (Biskopen framhöll) Homoiusions oomkullstötliga sanning, till hvars ytterligare styrkande han icke tvekade att bruka slutledningskonsten. Rydberg Ath. 220 (1876). Eskeröd ÅrÄring 261 (1947). -lära. jfr lära, sbst. 2. Afzelius Log. 34 (1839). -regel. regel för slutledning. Wright Kaila MänsklKunsk. 177 (1939). Regnéll Sem. 174 (1958). -snabbhet. Stiernstedt Spegl. 12 (1936). -vis. gm l. med hjälp av slutledning. Wikner Vitt. 199 (1880).
-LEVERANS. sista l. avslutande leverans; särsk. motsv. leverans 2. SAOL (1950).
-LEVERERING. slutleverans; särsk. (i fackspr.) motsv. leverera 1 a. VRP 24/3 1738.
(I 14) -LIKNELSE. (†) indicium (se d. o. 2); jfr liknelse 10 a. Nehrman PrCiv. 278 (1751).
-LIKVID.
1) (numera föga br.) sluträkning (se d. o. 4); förr äv.: ekonomisk slutuppgörelse l. slutlig avräkning; jfr likvid, sbst. 2, 2 a. Undertecknad gjorde en slut-liquid med Friherre Lillies Sterbhus .. efter Bjärcka Egendoms handel med den afledna Fru Natt och Dag. PT 1791, nr 42, s. 4. Hernberg Rättsh. 213 (1922).
2) (numera föga br.) i bildl. anv. av 1: sluträkning (se d. o. 2), räkning (se d. o. 1 c β α', β'); slutuppgörelse (se d. o. 3); jfr 4. Lycklig den, som med sitt samvete kan uppgöra en så fördelaktig slutliqvid, som han (dvs. ärkebiskop J. Lindblom)! Hedborn 2: 185 (1819). Talbots ord, hans slutlikvid med livet — härligt, storartat! Åkerman-Tudeer BlondIdeal. 10 (1925).
3) (i sht i affärsspr.) slutbetalning; särsk. konkret; jfr likvid, sbst. 3, 3 slutet. ÖoL (1852). Af nämdemannen Anders Bengtsson .. har jag för den tid jag varit i arbete hos honom i dag fått slutlikvid. Aldén Medb. 5: 133 (1886). SFS 1893, nr 40, s. 3 (abstr.). Därs. 1941, s. 1650.
4) (mera tillf.) i bildl. anv. av 3, om den vedergällning ngn ger ngn efter att slutgiltigt ha gjort upp räkningen med honom; jfr 2. Jacobsson BöljBlå 162 (1932).
-LIKVIDATION. (numera föga br.) = -likvid 1. VGR 1763, Verif. s. 346. Tilas Ant. 56 (1765).
-LIKVIDERA. (i sht i affärsspr.) ge (ngn) slutlikvid (se d. o. 3). Nordström Sven 179 (1929).
-LINJE. [jfr t. schlusslinie]
1) (i sht i fackspr.) linje (se d. o. 1) där ngt slutar l. linje markerande ngts slut; särsk. (boktr.): (i sht förr använd) vågrät linje vid slutet av tryckalster (artikel o. d.) l. avdelning o. d. av tryckalster (särsk. vid kapitels slut). Täubel Boktr. 1: 194 (1823).
2) (i fackspr., i sht tekn.) (korrekt) slutlig linje (se d. o. 1, 1 c); särsk. om rak linje som förbinder begynnelse- och slutpunkt i polygon (se polygon 2). TT 1871, s. 380 (i polygon).
-LJUD.
1) sista l. avslutande ljud (se ljud, sbst.1 2); särsk. motsv. ljud, sbst.1 2 d, särsk. (i sht språkv.): utljud; jfr 2, 3. Intet slutljud af ord eller stafvelser på j, x, m behöfver någonsin tecknas dubbelt i skrifningen. Leopold i 2SAH 1: 61 (1801). Suell Bokst. 26 (1823; i stavelse). Denna kedjas (dvs. a ä e i) slutljud, i-ljudet. Aurén Ljudl. 8 (1869). Z betecknar slutljudet i (eng.) his. (Elfstrand o.) Gabrielson 2 (1945).
2) i sht språkv. i uttr. i slutljud, förr äv. i slutljudet, i ställning ss. slutljud, i utljud; jfr 1 o. ljud, sbst.1 3. Säve GutnUrk. 62 (1859: i slutljudet). AntT XX. 7: 11 (1919).
3) (†) om ordslut med tanke på betoningen (i rimställning); rimslut; jfr 1. Kellgren hade gjort af Gustaf Vasa ett odödligt poëm. För min del förskrefs jag från Upsala, att tillägga slutljuden i Frigga, Helmfelt och andra af Hs Majsts Theaterarbeten. CGLeopold (1810) i 2Saml. 1: 64. Det Engelska (språket) känner nästan blott de så kallade masculina slutljuden (vid versbildning) men ej de feminina, och saknar i sin poesi det välljud som bådas omvexling ger åt den Svenska. JGOxenstierna 4: X (1815). Ssgr (till -ljud 1; språkv.): slutljuds-lag. ljudlag gällande slutljud. Landsm. VI. 6: 74 (1888). -skärpning. skärpning (se skärpa, v.1 16) av slutljud. Wessén SvSpråkh. 1: 21 (1941).
-LJUDANDE, p. adj. språkv. som står ss. l. i slutljud (se d. o. 1, 2). Läffler Kons. 56 (1872).
(I 3 a, III 1) -LOSSA. lossa det sista l. företa slutlossning av (last). SödermLT 1894, nr 79, s. 2 (med avs. på båtlast). SJ 4: 386 (1906; med avs. på last på godsvagn).
-LOSSNING. (i fackspr., i sht sjöt.) lossning av det sista av lasten, avslutande lossning. VFl. 1909, s. 31 (1908).
-LOTT. särsk. (numera mindre br.) slutligt öde l. slutlig lott (se lott, sbst.2 4 c). Atterbom Siare 3: 533 (1844).
-LÄGE. särsk.
1) (i sht i fackspr., särsk. tekn. o. fys.) om läge (se d. o. 4) som ngt har efter genomförd (verklig l. tänkt) förflyttning l. rörelse (motsatt: utgångs- l. begynnelseläge). TT 1881, s. 134.
2) (mera tillf.) i fråga om rörelse l. serie av rörelser: sista moment; jfr 1 o. läge 6. NFSportlex. 6: 422 (1946; i fråga om rörelser vid släggkastning).
(I 3 a, III 1) -LÄMNA. lämna det sista av (ngt); särsk. i p. pf. Strindberg Brev 3: 103 (1882).
-LÄNK.
1) sista l. avslutande länk (se d. o. 1). Rackstropparne .. äro två på hvarje sida om råns midt, den ena med slutlänk och den andra med rullkaus i ena ändan. Frick o. Trolle 159 (1872).
2) mer l. mindre bildl. (jfr länk 5). Arfwidsson Oisian 1: 16 (1842). I synnerhet se vi .. (Gud) vid .. sin skapelse med synnerlig omsorg omfatta ett af sina verk, nemligen den varelse, som utgör slutlänken bland dem alla: menniskan. Rudin BibEnh. 55 (1887). Nyström Kir. 2: 59 (1929; i beviskedja).
(I 14) -LÄRA. (†) = slutlednings-lära. Molander Förn. 8 (1762).
(I 3 a, III 1) -LÄSA. särsk. till III 1: läsa (ngt) till slut l. färdigt, färdigläsa. Zilliacus VandrÅr 1: 270 (1920).
(I 3 a, III 1) -LÄSNING. särsk. till I 3 a: avslutande (genom)läsning. PedT 1893, s. 406. —
-LÖN. särsk. motsv. lön, sbst.1 2 b: slutlig lön (motsatt: begynnelselön); särsk.: lön vari reglerad lönestegring slutar, lön i högsta löneklassen l. lönegraden. DN 1894, nr 9049 B, s. 1. —
-LÖNE-GRAD. TSvLärov. 1952, s. 6. —
-LÖNE-KLASS. TSvLärov. 1947, s. 40. —
-LÖPNING. (numera föga br.) (löpning i) finallopp. TIdr. 1895, s. 5 (i hastighetsåkning på skridsko). NordIdrL 1902, s. 228 (i tävling i häcklöpning).
(I 1) -LÖS. (numera föga br.) utan slut, ändlös. CJLAlmqvist i Skandia 7: 69 (1819, 1836). Dens. Törnr. 1: 17 (1839).
(I 14) -MAKARE. (†) nedsättande: person som ”fabricerar” lärda slutledningar l. dyl.; jfr makare 2 (a o.) b. Then store slutmakaren Leibnitz. Rydelius Förn. 403 (1737).
(I 14) -MAKERI. (†) nedsättande: ”fabricerande” av lärda slutledningar l. dyl. Tuderus Kiesewetter Log. 155 (1806).
-MAN.
1) om man som står l. går sist (l. längst ut) i ngt; särsk.: kökarl. PåSkid. 1928, s. 369.
2) sport. i stafett l. annan lagtävling (t. ex. orientering) enl. samma princip: lagmedlem som åker l. springer l. simmar osv. sista sträckan, siste man. IdrBl. 1924, nr 56, s. 5 (i stafettlöpning). DN(A) 1964, nr 32, s. 18 (i skidstafett).
-MANÖVER. mil. avslutande fälttjänst l. krigstjänstövning; jfr -övning 1. KrigVAT 1837, s. 439. —
-MEDLJUD~02 l. ~20. (numera föga br.) slutkonsonant. Strömborg SvSprSkol. 31 (1857). Pipon SvSpr. 87 (1878).
(I 3 a, b) -MENING.
1) (numera mindre br.) slutlig mening (se mening, sbst. 1) l. uppfattning, slutsats (i allmännare anv.); jfr 4. Svedelius i 2SAH 51: 373 (1875). Strindberg SvFolk. 2: 408 (1882).
2) (†) (slutgiltigt) domstolsutslag; jfr mening, sbst. 1 i. FörarbSvLag 8: 191 (1734). Möller 1: 109 (1755).
3) (†) grundmening l. huvudinnehåll; jfr mening, sbst. 5. 2RARP 3: 316 (1723). VDAkt. 1784, nr 128.
4) (i) ngt talat l. skrivet: sista l. avslutande mening (se mening, sbst. 7); förr möjl. äv. allmännare: sista punkt (jfr mening, sbst. 7 slutet). Sluthmeningen af ambassadeurens föreställningar stadnar uti tillstyrckan at emottaga Dannemarcks propositioner. Höpken 2: 616 (1760; möjl. allmännare). Kihlman NordProf. 395 (1926).
5) (†) om resultat av slutledning: slutsats (se d. o. 2); jfr 1 (o. 3). Lundberg Paulson Erasmus 141 (1728). Schück VittA 7: 135 (i handl. fr. 1802).
-MINUT. särsk. (sport.) i uttr. i slutminuten l. slutminuterna, minuten resp. minuterna före full tid. IdrBl. 1935, nr 137, s. 12. SvD 1973, nr 258, s. 19. —
-MÅL. motsv. mål, sbst.5
1) till I 3 a, motsv. mål, sbst.5 4 b slutet: sista l. avslutande mål (i en match). Han sköt in slutmålet två minuter före full tid.
2) mål (se mål, sbst.5 3), slutpunkt; äv. oeg. l. bildl. (jfr 4). Atterbom Minnest. 1: 282 (1848). Dubbla reläanläggningar förekomma inom orgelbyggeriet .. i sådana fall, där en mer än vanligt stor kraftutveckling vid slutmålet för en tangent- eller registerrörelse är av behovet påkallad. Hennerberg (o. Norlind) 1: 71 (1912).
3) till I 3 a: mål (se mål, sbst.5 5) vid tävlings slut (motsatt: etappmål). SvD(B) 1927, nr 178, s. 7.
4) till I 3 b: slutligt l. yttersta mål (för ngt; se mål, sbst.5 6). Lifvets slutmål. Bremer GVerld. 5: 234 (1862). Med teleologi menar man medvetet ändamål, Cause finale och naturens slutmål. Strindberg Brev 10: 210 (1894). I fjärran hägrade den hvita studentmössan. Ja, den var för många och äfven för mig det stora skimrande slutmålet, höjden af lycka. Ödman LitetTill 261 (1907, 1910). Aspelin TankVäg. 1: 169 (1958).
-MÅNAD. sista månad, månad när ngt (särsk. år) slutar. Ilmoni Sjukd. 2: 117 (1849).
(I 1, 3 a) -MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 1) som utmärker ngts slut (l. var ngt slutar). Höpken Momb. 104 (1908).
(I 3 a, III 1) -MÄSKA. särsk. (i fackspr.) till I 3 a: företa slutmäskning av (ngt); äv. abs. Lindberg Svagdr. 58 (1892).
(I 3 a, III 1) -MÄSKNING. särsk. till I 3 a: avslutande mäskning. Lindberg Ölbr. 61 (1885).
-MÖTE. sista l. avslutande möte; särsk. motsv. möte 5. VDAkt. 1785, nr 454. —
-NOLLA. hos tal: om nolla i l. på slutet. Björling Alg. 1: 171 (1849).
-NOT, sbst.1 sista l. avslutande not (se not, sbst.2); särsk. motsv. not, sbst.2 2, om ensam större not i slutet av skrift l. kapitel o. d. Ljunggren SAHist. 2: 415 (i handl. fr. 1810). Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 46. —
-NOT, sbst.2 sista l. avslutande not (se not, sbst.3 1). Mankell Lb. 74 (1835).
(I 13) -NOTA. särsk. (jur. o. handel., numera mindre br.): slutsedel; jfr nota, sbst. 3. Åstrand (1855). SvLädSkoind. 1910, s. 16. HandInd. 934 (1927).
-NUMMER. sista l. avslutande nummer. Lundell (1893). särsk.
1) motsv. nummer 7 a. Auerbach (1913; om tidskriftsnummer).
2) motsv. nummer 7 b. Topelius Dram. 104 (1853, 1881; om sångstycke).
(I 14) -NÖDVÄNDIGHET. (†) logisk nödvändighet. LBÄ 2—3: 169 (1797).
(I 3 a, b) -OMDÖME~020. [jfr t. endurteil] sammanfattande l. slutligt l. slutgiltigt omdöme (se d. o. 2); äv. om den uppfattning som ngn (i sammanfattande o. komprimerad form) uttalar i slutet av vetenskaplig undersökning. Almqvist GrSpr. 13 (1837). Retzius FinKran. 149 (1878; i vetenskaplig undersökning). Werin Ekelund 2: 58 (1961).
-OMGÅNG~02 l. ~20. särsk. motsv. omgång 10: avslutande omgång; särsk.
a) i förhandling om löneavtal. SvD(A) 1961, nr 78, s. 16.
b) sport. avslutande (tävlings)omgång, finalomgång; jfr -heat. IdrBl. 1924, nr 2, s. 1. —
-OMKVÄDE~020. i sht litt.-hist. omkväde i slutet av strof o. d. Ljunggren SmSkr. 1: 201 (1872). Ek Folkvis. 44 (1924).
-OMRÖSTNING~020. avslutande (o. avgörande) omröstning (se omrösta, v.1 1). Randel SpisSpett 74 (1927).
-OPERATION. avslutande operation; särsk. (i sht i pl.)
1) (i sht i fackspr.) motsv. operation 3. Holmberg Artill. 2: 90 (1882).
2) motsv. operation 4 f. Estlander 11Årt. 5: 316 (1930).
-ORD. (slut- 1810 osv. slute- c. 1750)
1) i pl. (förr möjl. äv. sg.), motsv. ord, sbst.2 3 (resp. 1): avslutande l. avslutningsvis yttrade l. skrivna ord; äv.: avslutande kommentar(er) l. anmärkning(ar) (efter huvudframställning, särsk. motsatt: förord). Jag åtog mig at predika i högmesson öfwer euangelii slute-ord, Johan. 3: 14, 15. Rhyzelius Ant. 77 (c. 1750). (E. H. Löfstedt) talade (i sitt sista vårtal i egenskap av universitetsrektor) om ungdomens uppgifter i morgondagens värld, om vikten av att arbeta men ändå behålla sinnet friskt, och så här föll hans slutord: ”Bildningen liksom lärdomen skall man bära lätt som en blomma.” Johannisson i 3SAH LXV. 1: 44 (1955).
2) motsv. ord, sbst.2 4: sista ord (i vers, mening o. d.). Phosph. 1810, s. 112 (i vers).
-PARTI.
1) sista l. avslutande parti; i sht motsv. parti 1. Paulson Aristoph. 1: 41 (1901).
2) (†) sista l. avslutande del av schackparti; jfr -spel 2 a. Schacksp. 68 (1839).
-PERIOD. sista l. avslutande period; särsk.
1) motsv. period 3. Ilmoni Sjukd. 1: 159 (1846).
2) mus. motsv. period 5. Nyblom i 3SAH 57: 71 (1880).
-PERSPEKTIV.
1) (mera tillf.) motsv. perspektiv, sbst. 2; om den avlägsnaste delen av utsikt. TurÅ 1953, s. 258.
2) motsv. perspektiv, sbst. 3: slutgiltigt perspektiv (bakåt i tiden) l. perspektiv på ngt definitivt avslutat; äv. (motsv. perspektiv, sbst. 3 a): framtidsutsikt l. framtidsvy beträffande vart utveckling ytterst l. slutligt leder. Utvecklingslärans pessimistiska slutperspektiv. Hedén 5: 278 (1922). Ruin SjunknH 236 (1956).
-PLAN. motsv. plan, sbst.1; särsk. (byggn.) om plan (se plan, sbst.1 4 e) där trappa slutar (upptill). Stål Byggn. 2: 25 (1834).
-PLENUM. sista l. avslutande plenum (se d. o. 2). SvD(A) 1922, nr 109, s. 3. —
-PLÄDERING. jur. i rättegångsförhandling: (sammanträde för) avslutande o. sammanfattande plädering l. slutanförande(n). SvJuristT 1956, s. 400. —
-POSITION. spelt. position (se d. o. 2) vid slutet av parti. Liksom mattbildsproblemisterna intresserar sig Prokop för slutpositionens renhet och ekonomi. BokSchack 105 (1948).
-POST, sbst.1 slutlig post (se post, sbst.2 5), särsk.: post varmed befordringsgång l. karriär slutar. SvJuristT 1944, s. 161. —
-POST, sbst.2 motsv. post, sbst.4; särsk. motsv. post, sbst.4 2: sista l. sammanräknad post (i räkning o. d.). Rig 1949, s. 73. —
-POÄNG.
1) motsv. poäng II 2.
a) (numera bl. tillf.) om poäng som erhålles vid utspel av sista kortet. Hagdahl Fråga 21 (1883).
b) sammanlagd poäng, poängsumma bildad gm sammanläggning av poängen från två l. flera delresultat; särsk. dels (sport.) om idrottsresultat, dels om betygspoäng. PåSkid. 1918, s. 144 (i fråga om backhoppning). Edlund KalmarprovProgn. 31 (1955; om betygspoäng).
2) motsv. poäng II 4, IV: avslutande poäng. Schulze KanadPrär. 163 (1931).
-PREDIKAN. särsk. om förr hållen predikan vid riksdagens avslutning. HusgKamRSthm 1741—42, s. 567. —
-PRIS. slutligt pris (se pris, sbst.3 I 1; motsatt: i förväg beräknat l. uppgivet pris); äv. (i sht i fackspr.): pris som ngt har i slutet av försäljningsperiod (motsatt: begynnelsepris). Slutprisen (för spannmål) böra .. träda tillbaka för medelprisen. LAHT 1898, s. 192. Cassel TeorSocEkon. 224 (1934). DN(A) 1965, nr 32, s. 5. —
-PRODUKT. slutlig produkt; särsk.
1) ämne o. d. utgörande slutresultatet av kemisk l. fysisk l. fysiologisk process; jfr produkt 3. Hammarsten FysiolK 14 (1883). Kolsyra, ammoniak och vatten äro slutprodukterna vid all förmultning och förruttnelse. Bolin KemVerkst. 138 (1942).
2) slutresultat av tillverkning(sprocess) l. annan framställning(sprocess); särsk.: färdigtillverkad l. färdigframställd produkt (se d. o. 4) l. vara (motsatt: halvfabrikat o. d.); äv. (jfr 1) om ngt som framställes med hjälp av l. gm kemisk(a) l. fysisk(a) process(er). TT 1872, s. 268. SvGeogrÅb. 1949, s. 300.
3) motsv. produkt 7. LAHT 1914, s. 479. Varje form är slutprodukten av en genetisk process, den är resultatet av alla faktorer, som ha medverkat. Form 1933, s. 91. —
-PROTOKOLL. [jfr fr. protocole final] om protokoll (se d. o. 3) vari överenskommelse o. d. utmynnar; särsk. (folkrätt.) om aktstycke som upprättas vid mellanfolklig förhandling (o. som undertecknats men blir bindande först efter godkännande av berörda regeringar o. till vilken traktat texterna lagts ss. bilagor); jfr -akt 2. SFS 1892, nr 28, s. 42. Som Vi .. för godt .. funnit att träda i underhandling om afslutande .. af en handels- och sjöfartskonvention och ett slutprotokoll. Därs. 1910, nr 38, s. 1. —
-PROV. särsk.
1) avslutande (o. avgörande l. utslagsgivande) prov (se d. o. 1); särsk.
a) om prov av ngts hållbarhet l. om prov i analyserande l. experimenterande syfte o. d. Hammarsten FysiolK 521 (1883).
b) motsv. prov 1 b; särsk. om kunskapsprov vid skolgångs l. undervisnings slut. SvLittFT 1833, sp. 166. Såsom slutprof (efter lärotid hos metallgravör) gjorde jag 2 monogram på silfverplattor. MeddSlöjdF 1897, 1: 78. PedT 1948, s. 187.
2) (mera tillf.) (efter bearbetning av råprov erhållet) slutligt prov (se d. o. 5). TT 1927, Bergsv. s. 55.
(I 3 a, III 1) -PROVA. företa slutprovning av (ngt), prova färdigt; särsk. motsv. prova, v. 1 b β. När (kunden i pälsaffären) slutprovat och turen kom till mig, var jag både trött och även vettskrämd över prisen. Myrberg Hum. 31 (1923).
(I 3 a, III 1) -PROVNING. avslutande (o. utslagsgivande) provning; särsk. motsv. prova, v. 1. TLandtm. 1897, s. 920 (om smörprovning).
(I 3 a, III 1) -PRÖVNING. avslutande (o. avgörande l. utslagsgivande) prövning; särsk. motsv. prövning 3, särsk. (numera bl. mera tillf.) om kunskapsprövning vid skolårs l. skolgångs l. annan undervisnings slut; slutförhör, examensförhör. Frey 1845, s. 220 (1842). KrigVAH 1881, s. 50 (vid volontärskolas avslutning). Kontrollera undervisningen vid de allmänna läroverken .. vid slut-, afgångs-, maturitets- och profårspröfningarna. AB 1894, nr 303 B, s. 2. Både övningstjänstgöringen och slutprövningen (för blivande brevbärare) försiggå i distrikten. SvPostv. 37 (1924).
-PSALM. särsk.: psalm som utgör avslutning vid gudstjänst o. d. Jolin Ber. 3: 219 (1873). MinnSvLärov. 3: 118 (1929; vid skolavslutning).
-PUNKT. [jfr t. schlusspunkt] om sista l. avslutande punkt l. punkt där ngt slutar. (T.) Schluszpunkt .. (sv.) Slutpunkt. Möller 2: 818 (1785). särsk.
1) (†) (utdragen) baston (omedelbart) före ett musikstyckes slutackord; jfr orgel-punkt. Sånglära 22 (1814).
2) motsv. punkt 7; i sht: punkt där ngt upphör, ändpunkt; ofta om ändpunkt på samfärdslinje. All bestämd rörelse har .. en viss slutpunkt. Ling Regl. 4 (1836). Malmö ... Slutpunkt för Södra stambanan. Carlson 1Skolgeogr. 3 (1887). Gatans slutpunkt var bröderna Olssons skomakeri. Saxon Handelsb. 152 (1932). särsk. i bildl. anv. som nära ansluter sig till den eg. bet.; jfr 3. Sedan vi följt den finska hufvudarmén till slutpunkten af dess ärorika, men korta segerbana, böra vi (osv.). Schybergson FinlH 2: 351 (1889).
3) bildl. (jfr 2 slutet), motsv. punkt 8, i sht 8 c: punkt där ngt (särsk. utveckling l. process) upphör l. når sitt slut l. sin fullbordan l. skall upphöra osv., slut; äv.: slutmål (se d. o. 4). Biberg InlEtik. 12 a (c. 1820). Begynnelse- och slutpunkten af Jesu lefnad. Melin JesuL 2: 104 (1843). Människan utvecklar sig ur naturen och bildar naturlifvets slutpunkt och högsta yttring. Nyblæus Forskn. III. 1: 138 (1886). Vi stå ånyo vid en slutpunkt. I (dvs. nyexaminerade folkskollärare) hafven nu afslutat hela eder lärokurs. Rundgren Minn. 3: 217 (1889). Var inte en socialistisk ekonomi .. helt enkelt slutpunkten i denna (pågående) rationaliserings- och kommersialiseringsprocess? Wigforss Minn. 1: 292 (1950). särsk. motsv. punkt 8 c γ. SFS 1906, nr 114, s. 26.
4) i skriftlig l. muntlig framställning: sista l. avslutande punkt (se d. o. 9). Dalin (1854).
-PÅMINNELSE~0200. särsk. (jur.) i pl., motsv. påminnelse 2 a: sista l. avslutande påminnelser. VDAkt. 1791, nr 357. —
-PÅSTÅENDE~0200.
1) jur. slutyrkande, avslutande l. slutlig framställning av ifrågavarande parts yrkanden; i sht förr äv. allmännare l. oeg. [jfr 2]: sammanfattning av anklagelser l. beskyllningar; jfr påstående I 2. GT 1787, nr 49, s. 4. Lysander Almqvist 50 (1878; allmännare l. oeg.).
2) avslutande l. sammanfattande påstående (se d. o. I 3); i sht förr äv. allmännare, övergående i bet.: slutord (se d. o. 1). Lindfors (1824). Gripenberg Järnefelt MFöräldr. 6 (1929).
-RAD. sista l. avslutande rad (se rad, sbst.1); särsk.
1) motsv. rad, sbst.1 1. När man (i schackspel) på slutet har flere garderade bönder, gör löparen stor tjenst, då han närmar sig fiendtliga slutraden. HBiblSällsk. 2: 193 (1839).
2) motsv. rad, sbst.1 6; särsk. i pl., om de sista raderna i en skrift o. d. (med tanke på innehållet). Kellgren (SVS) 6: 60 (1776; om sista raden i strof). Denna dikt (dvs. Din moders röstav M. H. Elmblad) med dess gripande slutrader. Skarstedt Vagab. 115 (1914).
-RANNSAKA ~020. särsk.: företa l. hålla slutrannsakning med (ngn). SvD(A) 1922, nr 103, s. 5. —
-RANNSAKNING~020. särsk. motsv. rannsakning 3: avslutande rannsakning. SvT 1852, nr 26, s. 3. —
-RAPPORT. sista (o. sammanfattande) l. avslutande rapport; särsk. motsv. rapport 1. Tholander Ordl. (1872). HT 1953, s. 296.
(III 1) -REALISATION. i sht förr särsk.: total utförsäljning till nedsatt pris; jfr -försäljning. Schulthess (1885). Collinder SvOrdhjälp 108 (1968).
(III 1) -REALISERA, -ing. särsk. (numera mindre br.): sälja slut på (ngt) till nedsatt pris. SmålP 1890, nr 9, s. 4. IllSvOrdb. (1964).
(I 3 a, III 1) -REDAKTION. slutredigering; äv. konkretare: slutlig redaktion (se d. o. 2). Beskow i 3SAH LIX. 3: 299 (1845; konkretare). BtRiksdP 1902, 8Hufvudtit. s. 283 (1900).
(I 3 a, III 1) -REDIGERA. särsk.: avslutande l. slutgiltigt redigera (ngt; se redigera 5, 6), företa slutredigering av (ngt). Ljunggren SAHist. 1: 353 (1886). Gummerus Kampår 114 (1925).
(I 3 a, III 1) -REDIGERING. avslutande l. slutlig redigering (se redigera 5, 6). Östergren (1941).
-REDOGÖRELSE~00200. avslutande redogörelse (se d. o. 1); äv. i utvidgad l. allmännare l. bildl. anv., motsv. redogörelse 2. Schrevelius CivPr. 493 (1853). En slutredogörelse .. inför dig sjelf och din Gud. Rundgren Minn. 3: 132 (1875, 1889).
-REDOVISA~0020. i sht: göra l. lämna slutredovisning för (ngt); äv. abs. Östergren (1941).
-REDOVISNING~0020. särsk. motsv. redovisning 1: (sista o.) sammanfattande redovisning (vid avslutad förvaltning). 1NJA 1874, s. 85. SD 1892, nr 357, s. 3 (av konkursförvaltare). SvBanklex. 272 (1942).
-REFLEXION. avslutande reflexion (särsk. i skrift), särsk. i pl.; äv.: reflexion som sist infinner sig, slutlig reflexion. Phosph. 1810, s. 315. Rig 1960, s. 41 (om slutlig reflexion).
-REFRÄNG.
1) refräng i slutet av strof o. d., avslutande refräng, slutomkväde. Strindberg SvFolk. 1: 13 (1881).
2) bildl.; särsk.: avslutning (av tal l. yttrande l. skriftlig framställning), slutord, ”slutkläm”. NVexjöBl. 1848, nr 16, s. 3. I stället (för att dundra) talar .. (biskopen) som en bekymrad öfverherde om att de unge, som få så mycken undervisning, bli allt mindre undergifna de äldre; och slutrefrängen på den jeremiaden blir en maning (osv.). NordRevy 1895, s. 721.
(III 1) -REGNA. regna färdigt; i sht i p. pf. n. sg., i sådana uttr. som det är l. anses (vara) slutregnat. SvD 1972, nr 201, s. 18. —
-RENSNING. (avslutande o.) fullständig l. slutgiltig rensning; särsk. motsv. rensa 5. Skogvakt. 1894, s. 52. särsk. (skogsv.) = rumpning. SD(L) 1900, nr 479, s. 6. —
-REPLIK. sista l. avslutande replik (se d. o. 2, 3), t. ex. i diskussion l. replikskifte l. teaterroll l. teaterpjäs; äv. bildl. NerAlleh. 1871, nr 96, s. 2 (i teaterroll). Niska Äv. 87 (1931; bildl.).
(I 3 a, b) -RESULTAT. slutligt l. slutgiltigt resultat. FörslSkolordn. 1817, s. 117. Edlund KalmarprovProgn. 133 (1955; i skolmognadsprov). särsk.
a) i sht sport. motsv. resultat 1 c. Slutresultat 2—1 för Turkiet (i fotbollsmatchen). Rättvist. DN(A) 1924, nr 160, s. 12.
b) om (slutsats l. tes utgörande) resultat av forskning o. d. Berzelius Kemi 6: 206 (1830).
-RIM. [jfr t. schlussreim]
1) (numera bl. mera tillf.) i sg. l. pl.: sista l. avslutande dikt l. strof med slutrim (i bet. 2); förr äv.: slutrefräng (se d. o. 1). Ekendahl JEDelaGardie 43 (1709). Serenius Zz 1 b (1734; om slutrefräng).
2) motsv. rim, sbst.2 2; särsk. (i sht metr.): rim som utgör en (vanl. fullständig) samklang mellan ljudförbindelser från den sista starktoniga vokalen till förbindelsernas slut (dvs. vanl. mellan ordslut l. hela ord), i sht: sådant rim i versslut; jfr ändrim. Möller 1: 595 (1782). Slutrimmen i vissa balkar af några landskapslagar. Rydqvist SSL 4: 4 (1868). Andersson i 3SAH LXVI. 2: 9 (1956).
-RIMMAD, p. adj. [jfr -rim] metr. som har slutrim (se d. o. 2); särsk. om vers. Liljegren Runl. 84 (1832).
-ROND. sista l. avslutande rond; särsk.
1) sport. motsv. rond 3 a, b. Swing 1921, nr 11, s. 10.
2) motsv. rond 3 c. MorgT 1948, nr 249, s. 7 (i debatt).
-RUND. särsk. (numera föga br.) motsv. rund, sbst.1 9, = -rond 1. SvD(A) 1919, nr 76 A, s. 10.
(I 3 a, b) -RÄKENSKAP~002, äv. ~200. särsk.: slutlig l. slutgiltig räkenskap (se d. o. 1 a, b); äv. bildl., i uttr. betecknande att ngn inför Gud avkrävs redovisning l. ställs till ansvar för allt sitt handlande i livet, slutuppgörelse (se d. o. 3). Utslaget af vår sluträkenskap inför Gud .. beror (osv.). Frey 1848, s. 536. —
-RÄKNING. [jfr t. schlussrechnung] särsk. motsv. räkning 1.
1) (numera mindre br.) motsv. räkning 1 a: genomgång av (ekonomiskt mellanhavande för) slutuppgörelse (se d. o. 1). Bergv. 1: 290 (1673). HbSkogstekn. 277 (1922).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: slutuppgörelse (se d. o. 3). JONauckhoff (c. 1845) hos Ahnfelt HofvLif 2: 64. Konung Kristian redde sig att göra sluträkning med Vasahuset i Sverige. Forssell G2A 8 (1894).
3) motsv. räkning 1 b, c: siffermässig slutredogörelse för ekonomisk ställning l. ekonomiska mellanhavanden o. d.; slutredovisning; bokslut; numera nästan bl. (jur.) om förmyndares o. god mans slutredovisning. RP 15: 90 (1651). Then gewinst, som Gudh aff thetta wärket (dvs. riksens ständers bank) förlänandes warder, sampt och then bekostnadh, som therpå åhrligen upgår, skal vthi en särdeles sluth-Räkning föras och balanceras. Stiernman Com. 3: 690 (1668). Beskow i 2SAH 36: 165 (1862; om bokslut). Då förmyndarens befattning upphör, skall förmyndaren ofördröjligen till överförmyndaren avgiva sluträkning. SFS 1949, s. 751. särsk. bildl.
a) (numera föga br.) bokslut (se d. o. 3). Hildebrand i 3SAH 10: 74 (1895).
b) (†) slutsumma (se d. o. 2), slutresultat. Rydberg Faust 281 (1875, 1878).
4) motsv. räkning 1 e: sista l. slutlig räkning; räkning innebärande en slutuppgörelse (se d. o. 1) efter gjord(a) delbetalning(ar) av debitor. ConsAcAboP 4: 389 (1677). IllSvOrdb. (1955).
-RÄTT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6919). rätt (se rätt, sbst.1 1) som ätes sist (i måltid med mer än två rätter), sista rätt. Jensen Mickiewicz Tad. 56 (1898).
(I 3 a, III 1) -RÖKA. särsk. till III 1: röka (cigarett l. pipstopp o. d.) till slut, röka slut på (ngt). Engström Lif 89 (1907; i pass., om pipa). Han spottade .. ut en slutrökt cigarrett. Lundkvist FlodHav. 113 (1934).
-RÖR. el.-tekn. om avslutande elektronrör i mottagare l. förstärkare som ger effekt åt belastningen. VocTélInt. 38 (1931). jfr pentod-slutrör.
(I 1, 1 j) -SAK. (†) ändamålsorsak; jfr sak, sbst. 5. (Eng.) A final cause, (sv.) slut-sak. Serenius U 1 a (1734). Dens. T 2 a (1757).
-SALDO. bokför. slutligt l. vid bokslut erhållet saldo. Hernberg Rättsh. 214 (1922).
-SALVA. sista l. avslutande salva (se salva, sbst.1); särsk. (ngt vard.) motsv. salva, sbst.1 2 d. Rig 1935, s. 141. Johansson MödrFästm. 127 (1939).
-SAMMANFATTNING~0020. (mera tillf.) sista l. avslutande sammanfattning; särsk. motsv. sammanfattning 5. EkonT 1939, s. 285. HT 1951, s. 320. —
-SAMMANTRÄDE~0020. sista l. avslutande sammanträde. Johansson Dagb. 1: 87 (1874).
-SATS. (slut- 1734 osv. slute- 1720) [jfr t. schlussatz]
1) sista l. avslutande sats.
a) (numera bl. mera tillf.) motsv. sats 10. Dalin (1854).
b) mus. motsv. sats 11. Ljunggren Est. 2: 353 (1860).
2) [eg. specialanv. av 1 a, med senare anslutning till slut, sbst.1 14, o. sluta, v.1 I 27] antagande l. uppfattning l. konstaterande vari slutledning resulterar l. vartill man kommer gm att tolka ngt (som gjorts) känt l. iakttaget, konklusion; äv. dels (log.) i speciellare anv.: sista sats (se d. o. 9 d) l. omdöme (i slutledning) uttryckande följden av premisserna (l. premissen), (ur översats medelst undersats) härlett omdöme, dels allmännare, närmande sig bet.: uppfattning (i allmänhet); stundom svårt l. omöjligt att skilja från 4; jfr 5. Härleda en slutsats (log.). Dra(ga) en slutsats l. slutsatser, göra en slutledning resp. slutledningar, gm slutledning l. (försök till) logiskt tänkande komma till ett (visst) antagande l. en (viss) uppfattning resp. (vissa) antaganden osv.; äv. (log.): härleda en slutsats resp. slutsatser. Slutsatser dras ständigt i mänskligt tankeliv. Hon drog sina slutsatser av väninnans berättelse. Komma till den slutsatsen, att (osv.), äv. allmännare: komma till den uppfattningen, att (osv.). Sahlstedt Hoffart. 11 (1720). När bägge prémisserna äro jakande, är slutsattsen också jakande. De Rogier Euler 2: 145 (1787). Äfven .. ensamt lefvande insekter visa prof på förmåga att göra iakttagelser och draga slutsatser samt fintligt reda sig under mer eller mindre brydsamma, men ingalunda af ”instinkten” förutsedda tillfällen. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 108 (1888). Att .. (Kristus) är den ende är ingen slutsats; det är fastmer något som tron upptäckt. Enfödde Sonen, han har kungjort mig vad Gud är. Andræ Herdabr. 126 (1937). Man måste .. komma till den slutsatsen att möjligheterna för en ökad produktion från de 88 miljoner ha risodlingar, som finnas i Ostasien .., om alla resurser utnyttjas, äro oerhörda. SvGeogrÅb. 1955, s. 21. jfr kontradiktions-, sannolikhets-slutsats. särsk.
a) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående i bet.: följd (se d. o. 6); jfr b o. följd 6 slutet. När man .. anser alt som fordras til allahanda utlagor ..; så blifwer den slutsatsen nog tydelig, at hemmanens wanlige producter näpligen räcka til alla tarfwor. NorrlS 1—6: 74 (c. 1770). Hoffman NutidMagi 1: 3 (1882).
b) (numera mindre br.) om sammanfattande konklusion, närmande sig bet.: kontenta l. slutresultat; jfr a. Slutsatsen af denna (nu gjorda) undersökning blifver .., att konungen, i stället att hafva infört den så kallade pastoratshandeln, var den som gjorde slut derpå. Beskow i 2SAH 34: 213 (1861). Så framgår, då man sammanfattar allt det föregående, den slutsatsen, att fåglarna ha större livskraft .. än andra djur ha. Wulff Leopardi 134 (1913).
c) (†) övergående i bet.: slutgiltig värdering l. slutomdöme. Tag kunskapen som inhämtas av ett sunt förnufts rätta bruk til regla för dit omdöme, och til gräns för din slutsats, då du läser detta lilla wärk. Kölmark InlPhilos. Föret. 5 (1785).
3) (numera mindre br.) närmande sig l. övergående (från 2) i bet.: slutgiltigt beslut l. slutgiltig föresats l. fattad ståndpunkt. Medan vi nu tid hafve, låt oss göra godt! vare detta föresatsen, i hvilken alla hjertan sig förena, — slutsatsen, i hvilken alla meningar öfverensstämma. Wallin 1Pred. 2: 478 (c. 1830). (F. G. Hedberg) hade .. kommit på tanken att utge en tidning .. . Visserligen hade den tanken, att det redan förut fanns religiösa tidningar i Sverige, framkallat hos honom tvivelsmål. Men det oaktat .. hade han dock sist och slutligen kommit till den slutsatsen att göra ett försök. KyrkohÅ 1927, s. 120.
4) handlingen att dra l. härleda en slutsats (i bet. 2) l. slutsatser (ur ngt känt l. iakttaget), slutledning; äv. konkretare, om innehållet i l. det språkliga uttrycket för slutledning (i ovan angivna bet.); särsk. i uttr. göra slutsatser l. en slutsats l. den slutsatsen att (osv.) l. dyl., göra slutledningar resp. en slutledning l. den slutledningen att (osv.). Dalin Arg. 2: 35 (1734, 1754: göra .. slutsatser). Det händer .. at en förträffligt god Åker, fast illa häfdad, ger tämligt god skörd. .. Men om någon .. ville göra den slutsats, at det ej gör til saken huru illa en Åker häfdas, allenast jorden är god ..; hvem skulle ej se at en dylik raisonneur vore en Narr? Kellgren (SVS) 5: 602 (1792); jfr 2. Inom sig tillade .. (studenten som med avsikt skjutit bom på de upproriska bönderna) en slutsats efter logikens reglor: ”kanaljerna derborta äro menniskor och landsmän; man skjuter icke på menniskor och landsmän; ergo skjuter jag icke på kanaljerna”. Topelius Fält. 2: 53 (1856). Ahnlund i 3SAH LIV. 1: 10 (1943: göra .. slutsatser). särsk. (†) i uttr. göra slutsats l. slutsatser i l. till ngt, göra slutledningar l. dra slutsatser (se 2) rörande ngt, sluta sig till ngt. Schück VittA 5: 82 (i handl. fr. 1749). Rosenstein 2: 309 (1789: till).
5) (†) bevisande omdöme l. sats (se d. o. 9) l. argument. Så länge det (dvs. att någon författar en episk dikt som är fullkomligare än Iliaden) icke sker, äro alle slutsatser emot Homerus icke at anse som ricktiga bewis. Sahlstedt CritSaml. 241 (1759). Ssgr (till -sats 2): slutsats-dragning. (mera tillf.). Grebst 1År 84 (1912). -ord. (†) om konklusivt adverb. Almqvist SvSpr. 102 (1832).
-SATSA. [avledn. av -sats] (†) dra (den l. den) slutsatsen (se -sats 2) l. göra (den l. den) slutledningen. Jag skulle wilja Slutsattsa så här (osv.). VexiöBl. 1815, nr 4, s. 2. —
-SCEN.
1) sista l. avslutande scen (se scen 2). (Lundin o.) Strindberg GSthm 133 (1880).
2) bildl. (motsv. scen 3). Eder Excellence behagade härutaf (dvs. ur skildringen av Rosensteins o. Leopolds tillstånd på ålderdomen) inhämta tvenne slutscener af det skådespelet som kallas menniskolifvet. BrinkmArch. 1: 315 (1822). Från vallarnas krön bidar man .. dramats afgörande slutscen (i sjöslaget på Hampton Roads 1862). Prärieblomman 1903, s. 25.
(I 13) -SEDEL. [jfr t. schlusszettel] handel. skriftlig handling som utgör bevis l. bekräftelse på muntligt ingånget avtal om köp o. försäljning l. om försäkring o. d. (med upplysning om avtalets kontrahenter, föremål o. villkor); i sht om sådan handling vid avtal gm mäklare l. ombud för försäljare l. ombud för försäkringsgivare o. d.; jfr -nota. FörordnVexelhandeln 1798, § 4. Öfwer alla af Skeppsklarerare slutade afhandlingar angående sjöförsäkringar åligge honom att upprätta och med sitt namn underteckna slutsedel, noggrant upptagande kontrahenternes namn (osv.). SFS 1861, nr 68, s. 4. Därs. 1951, s. 2076. jfr mäklar-slutsedel. Ssg (handel.): slutsedels-blankett. till upprättande av slutsedel (av handelsresande l. platsförsäljare) använd blankett (med tryckt formulär som bl. a. anger huvudmans namn). SFS 1914, s. 153.
(I 3 a, b) -SEGER. slutlig l. slutgiltig seger.
1) motsv. seger, sbst.1 1. Lagerkvist Dvärg. 104 (1944).
2) sport. motsv. seger, sbst.1 2, särsk.: sammanlagd seger (för tävlande efter två l. flera tävlingar l. för lag efter avslutande individuella tävlingar). DN(A) 1964, nr 126, s. 26.
(I 3 a, b) -SEGRARE. i sht sport. jfr -seger 2. IdrBl. 1935, nr 1, s. 4. —
-SIDA. sista l. avslutande sida (särsk. i bok o. d., med tanke på innehållet). Lundegård LaMouche 66 (1891).
-SIFFRA.
1) motsv. siffra, sbst. 2; särsk.: siffra i slutet (av tal), sista siffra. Almqvist Räkn. 1 (1832).
2) motsv. siffra, sbst. 6: slutlig siffra, slutsumma; äv. (sport.): i (mål)siffror uttryckt slutresultat. Mankell Krigsm. 1: 89 (1865). IdrBl. 1924, nr 80, s. 10 (om resultat av fotbollsmatch).
-SIGNAL. [jfr t. schlussignal]
1) (i sht i fackspr.) till I 3 a; om signal i slutet av ngt l. markerande slutet av ngt; särsk. om ljussignal på sista vagnen i tågsätt. TT 1903, V. s. 40. Engström o. Carlson HlednTrafik. 30 (1917).
2) till I 3 a, 4 b, II 4.
a) signal (se d. o. 3) varmed man meddelar att ngt är slut; särsk. dels om domares visselsignal när en match är slut, dels om telefonsignal vid samtals slut. Nyström Telef. 6 (1885). DN(A) 1964, nr 292, s. 40 (i fotbollsmatch).
b) (i sht i fackspr.) anordning för att ge slutsignal (i bet. a); särsk. (i sht förr): slutsignallampa. 2NF 4: 1457 (1905; om slutsignallampa). Ssgr (till -signal 2 a, i sht i telef.): slutsignal-anordning. anordning för avgivande av slutsignal; särsk. om automatisk (elektrisk) anordning för signalering till telefonstation om samtals slut. TT 1897, M. s. 117. VocTélInt. 54 (1931). -klaff. i (i sht förr använd) telefonväxel: klaff (se klaff, sbst.1 6) som faller ned när slutsignal ges; jfr slut-klaff. Nyström Telef. 57 (1885). SoldISign. 1945, s. 128. -lampa. i telefonväxel: lampa som tänds när slutsignal ges l. telefonlur lagts på. TT 1899, M. s. 10.
(III 1) -SIMMA. simma färdigt. Det är slutsimmat i akademiska simserien. IdrBl. 1935, nr 40, s. 2.
(III 2) -SIMMAD, p. adj. (mera tillf.) som simmat sig slut. Den slutsimmade världsrekordtösen. 8Olympiad. 249 (1924).
-SITS. (vard., föga br.) = eftersits II; jfr sits, sbst.1 1 a. KemT 1908, s. 209.
(III 1) -SJUNGA. sjunga (ngt) till slut l. färdigt. Det kunde .. hända, att efter slutsjungen hymn de båda körerna (som tillhörde olika religiösa riktningar) stormade mot hvarandra. Rydberg KultFörel. XXX 4: 269 (1887). När det var slutsjunget och skogen (som tyckts vara full av sång o. musik) blev tyst igen, for han upp som ur en dröm. Lagerlöf Kejs. 170 (1914).
-SKEDE. sista l. avslutande skede (se skede, sbst.2 4). Finland 112 (1893).
-SKIFTE. (†) slutstadium. Lundberg HusdjSj. 33 (1868; vid inflammation).
-SKRIFT. [jfr t. schlusschrift] särsk. (i fackspr.): kolofon. NF 7: 678 (1883). SymbLitt. 34 (1927).
-SKRÄLL. särsk.: slutlig skräll (se skräll, sbst.1 slutet). GHT 1926, nr 56, s. 3. —
-SKÅL. (numera bl. mera tillf.) om den sista skålen som drickes (för ngn) vid tillställning o. d. Bremer Grann. 2: 266 (1837). En af bröllopsmarskalkarne höjde .. sitt glas och proponerade den vanliga slutskålen eller den för tomtebolycka. Blanche Bild. 4: 162 (1865).
-SKÄL.
1) (†) till I 1, 1 j, = -sak. Möller (1807).
2) (numera bl. mera tillf.) till I 3 a: (avgörande) skäl (se skäl, sbst.4 13) som anföres sist. PoetK 1818, 2: 183.
3) (†) till I 14: skäl som man resonerar l. resonerat sig fram till, förnuftsskäl. PH 11: 414 (1778). Atterbom Lyr. 3: 174 (1825).
(I 3 a, III 1) -SKÄRA. i sht till III 1: skära färdigt (särsk. motsv. skära, v.2 9). MosskT 1888, s. 385. —
-SMÄLL. (vard.) jfr -skräll. Koch GudVV 1: 157 (1916).
(III 1) -SNACKA. (vard.) snacka slut l. färdigt (om ngt). Slutsnackat om nedflyttning, sa vikarbybasen efter fredagstriumfen (i ishockey) över Skutskär med 6—3 i Mora Ishall. FaluKurir. 1969, nr 8, s. 17. —
-SPEED. (vard.) sport. speed på slutet; jfr -spurt 1. DN 1972, nr 302, s. 19. —
-SPEL. sista l. avslutande spel. (Eng.) To play a peremptory game, (sv.) spela slut-spelet. Serenius Rr 3 a (1734). särsk.
1) sista l. avslutande (scen i) skådespel l. föreställning; särsk. (o. numera nästan bl.) mer l. mindre bildl.: slutdrama l. slutscen (se d. o. 2) o. d. Risberg Aisch. 48 (1890). VFl. 1912, s. 156.
2) i fråga om schack- l. kortspel o. d.; särsk.
a) schack. särsk. om det avslutande spelet l. skedet i schackparti (som inträder när mittspelet starkt reducerat antalet pjäser utan att medföra något avgörande). Schacksp. 65 (1839).
b) kortsp. avslutande spel (särsk. i bridge); i sht förr äv.: utspel av sista kort. Hagdahl Fråga 23 (1883; om utspel av sista kort). Det är naturligtvis (i bridge) isynnerhet i slutspelet, som man har fördel av (den anförda) metoden. Lundgren Koppel AuktBridge 116 (1923).
3) i sht sport. i bollspel, ishockey o. d.; dels om spel i slutet av match l. annan tävling: avslutande spel, dels: avslutande spelomgång l. match (i turnering l. serie), final. Aforismer. (Vid betraktandet af slutspelet om Rosens vandringspokal). NordIdrL 1900, s. 292 (rubrik). Slutspelet blev en aning rått. Östergren (1941). Ssgr (i allm. till 2 a, schack.): slutspels-föring. spelföring i slutspel(et). BokSchack 123 (1948). -lära. jfr lära, sbst. 2. Wigforss Schack 160 (1923). -match. sport. till -spel 3: match i slutspel l. match utgörande slutspel. SvD 1972, nr 68, s. 15. -teori. särsk.: slutspelets teori; jfr -spels-lära. Wigforss Schack 169 (1923).
(I 3 a, III 1) -SPELA.
1) med avs. på drama, scen l. dyl.; i sht till III 1: spela till slut, färdigspela; äv. bildl. Hennes roll i hemmet var slutspelad. Roos Skugg. 40 (1891). 2NF 19: 130 (1913; i pass., om drama). Kaffets kulturhistoria är i stort sett slutspelad, dess skattepolitiska och handelsekonomiska betydelse har i stället så mycket kraftigare trätt i förgrunden. 2SvKulturb. 5—6: 166 (1936).
2) i fråga om schack- l. kortspel o. d., i sht till III 1; särsk.
a) schack. spela (schackparti) färdigt. SvD(A) 1928, nr 37, s. 6.
b) kortsp. spela slut på l. färdigt (ngt). Tricken får ligga på bordet med rätsidan uppåt, tills alla korten äro slutspelta. SmåSpelb. 2: 3 (1888).
3) sport. med avs. på match(er) l. tävling(ar): spela slutspel l. finalmatch i (ngt) l. färdigspela (ngt); äv. abs. Almkvist Bandy 8 (1919). Linnéa har slutspelat (i ishockeyserien) och ställt sig på 10 poäng. IdrBl. 1924, nr 21, s. 8. Serien (i fotboll) är nu slutspelad. Därs. nr 73, s. 9. De första pingpongtävlingarna i Upsala slutspelades i går. Upsala(A) 1925, nr 11, s. 6. —
-SPURT.
1) sport. i löpning l. annan hastighetstävling: avslutande spurt. NordIdrL 1901, s. 291 (i simning). IdrBl. 1924, nr 55, s. 3 (i löpning).
2) i allmännare l. oeg. anv. (jfr 3).
a) om avslutande (uppdrivning av farten o.) ansträngning vid förflyttning som icke sker i tävling. Allardt Livsuppg. 22 (1915). (Vi) uppnådde .. turiststugan .. efter en sista ansträngande slutspurt uppför sluttningen. PåSkid. 1928, s. 98.
b) sport. i annan tävling än hastighetstävling (särsk. match i lagspel): avslutande kraftansträngning (med uppdrivning av tempot). IdrBl. 1924, nr 20, s. 3 (i bandymatch). Därs. nr 80, s. 10 (i fotbollsmatch).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. dels: avslutande kraftansträngning (t. ex. i tentamensläsning), dels: forcerad l. energisk avslutning l. forcerat osv. slutskede. Det var både lustigt och upplyftande att höra .. (ärkebiskop Sundberg) 1899 tala, i den då till sin slutspurt uppseglande norska konflikten. Ahrenberg Männ. 4: 143 (1909). De hejarop med vilka partiorganen till höger och vänster sökt stimulera till en energisk slutspurt i val-loppet. DN(A) 1920, nr 239, s. 3. Först i slutspurten av licentiatstudierna och under avhandlingsarbetet .. anlitade jag lånevägen. ThDahlgren i LundagKron. 3: 259 (1955).
-SPURTA. göra l. komma med en slutspurt; särsk. (o. numera företrädesvis) bildl. (motsv. -spurt 3). Insamlingen av konstverk till Rädda barnens konstauktion i Göteborg har slutspurtat i imponerande stil. GHT 1946, nr 64, s. 8. —
-STADIUM. sista l. avslutande stadium. Munthe Nap. 32 (1885; i fråga om sjukdom).
-STARK. (numera föga br.) om ord: som har huvudtryck på sista stavelsen l. på stavelse nära ordets slut; äv. om stavelse: som avslutar ordet o. uppbär dess huvudtryck. Lyttkens o. Wulff SvSpråklj. 30 (1898). En mängd .. lånord på slutstarkt -id. SoS 1920, s. 62. Ord med slutstark stavelse. Östergren (1941).
-STATION.
1) sista station (på en sträcka); ändstation; äv. om hamn l. hamnort o. d. där båtlinje slutar. Ångbåtar gå nästan dagligen utefter de herrliga stränderna (av Frykensjöarna), liksom på en majestätisk flod, ända till Norra Frykens slut, med slutstationer, en vid Bergsäng, de öfriga vid Forsby bruk. IllSv. 308 (1873). Uppbäddning .. senast å nattsträckas slutstation. Flyckt o. Wiberg JärnvHb. 21 (1915). jfr etapp-slutstation.
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. (Enl. Schopenhauer) åligger det .. (människan) att ”lefva af sin död”, genom att betrakta döden såsom sin stora hvila, sin slutstation på färden. Samtiden 1873, s. 701. Andra (sensibla) trådar gå till grå substansen i stora hjärnans bark eller centralganglier, som bilda den sensibla slutstationen. Wretlind Läk. 9—10: 42 (1901). SvD(A) 1961, nr 116, s. 4. —
-STAVELSE. avslutande stavelse; särsk. om den sista stavelsen i ett ord, ultima; jfr änd-stavelse. Främmande ord med tonen på slutstavelsen. Oldendorp 1: 395 (1786; t. orig. Endsylbe). Slutstavelsen -en (i beteckningen på en grupp kolväten) anger omättad karaktär. Smith OrgKemi 35 (1938).
-STEG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6919). särsk. (i sht i fackspr.) om sista l. avslutande steg i procedur l. teknisk anordning. TNCPubl. 55: 181 (1975; i reningsprocess för reaktorbränsle). särsk.
a) el.-tekn. om sista steget i förstärkningsanordning i mottagare l. sändare o. d., särsk. konkret (jfr -rör). RadioteknOrdl. (1944).
b) om det sista steget vid uppskjutning av raket (l. annan luftfarkost o. d.) i flera steg (varvid den slutliga raketen osv. lösgöres från sin moderraket), toppsteg; särsk. konkretare, om raket (osv.) representerande sådant steg. Bergqvist Rymdlex. (1961). Ssg: slutstegs-raket. tekn. till -steg b: raket utgörande slutsteg (i flerstegsraket). DN(A) 1964, nr 11, s. 14. —
-STEN, se d. o. —
-STRECK. avslutande streck; särsk.
1) om streck under tal som skall hopsummeras; äv. om slutlinje efter kapitel o. d.; särsk. bildl. En grundlagsförändring till införande af en annan organisation af Konungens rådgifvarepersonal, hvilket förslags bringande till verkställighet kunnat vara det lämpligaste slutstrecket i den gamla räkningen. AdP 1840—41, 6: 207. Stridsberg Frihetsm. XVI (1914; efter kapitel, i bild). Händelserna den 1—13 mars hade visat, att det endast var ett slutstreck under en lång historisk utveckling som här drogs. UNT 1939, nr 13, s. 5.
2) om streck som dras sist i bokstav. Callerholm Stowe 29 (1852).
3) i pl., om de avslutande penndragen i en teckning. Serenius U 1 a (1734).
-STRID. sista l. avslutande (o. avgörande) strid, slutkamp.
1) i krig l. slag o. d. KrigVAH 1884, s. 231.
2) om icke fysisk strid l. kamp. Björck HeidenstSek. 251 (1946; om politisk strid).
3) om spurtstrid l. (avslutande) kamp på slutsträckan i stafettlopp o. d. NordIdrL 1900, s. 123 (i höjdhoppstävling). IdrBl. 1924, nr 59, s. 3 (om spurtstrid).
-STROF.
1) i dikt, visa o. d.: sista l. avslutande strof. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 19.
2) (numera föga br.) om sista del av ngns (icke versifierade) framställning i tal l. skrift. Liljecrona RiksdKul. 34 (1840). Ahrenberg Männ. 5: 243 (1910). — —
-STRÄCKA. särsk. (sport.) om sista sträckan i stafettlopp l. annan tävling enl. motsvarande princip. IdrBl. 1935, nr 64, s. 5. —
-STYCKE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6919).
1) sista l. avslutande stycke. SvTyHlex. (1851). särsk.
a) ändstycke (med speciell utformning o. uppgift); i sht förr särsk.: munstycke (se d. o. 3). Wretlind Läk. 7: 24 (1899). HufvudkatalSonesson 1920, 5: 126 (om munstycke).
b) (i sht förr) om kortare teaterstycke (av komisk karaktär) avslutande teaterföreställning, efterspel; äv. om sista l. avslutande uppträdande på cirkusarena o. d. Adelsköld Dagsv. 4: 43 (1901; om kamp mellan kristen o. lejon på arena i det antika Rom). 2NF 15: 1320 (1911; om efterspel under antiken).
c) mus. avslutande tonstycke. Mecklin BegTonk. 21 (1802). WoH (1904).
2) [eg. specialanv. av 1] (vard., mera tillf.) bakdel, stuss, ”akterkastell”; jfr slut, sbst.1 I 1 k ε. Cederschiöld Väntan 165 (1915).
3) [eg. specialanv. av 1] boktr. (förr framställt resp. framställd) ornament l. ornamental bild (kopparstick l. träsnitt) i slutet av skrift l. kapitel o. d.; jfr -vinjett 1. Adler Meyer 515 (1894).
-STÄLLNING. särsk.
1) i sht gymn. ställning vid avslutad rörelse. HjLing (1882) hos LGBranting 1: 212.
2) (mera tillf.) om plats där ngt befinner sig efter avslutad förflyttning, slutläge (se d. o. 1). TT 1901, Allm. s. 151.
3) sport. slutlig (poäng)ställning, slutresultat (se d. o. a). IdrBl. 1924, nr 31, s. 11.
(I 3 a, b) -SUMMA.
1) slutlig l. sammanlagd l. sammanräknad l. definitiv summa; särsk. om resultat av sammanräkning av (delsummor i) räkning, konton, räkenskapsbok o. d. När Husesynen (av officersbostället) är förbi, utföres i slut-summan hwad den afträdande blifwit skyldig. PH 2: 816 (1730). (Enl. förslag nr 54 skulle) hela armén .. (utgöras) af 40,375 man .. . Å n:o 55 tillkommer ytterligare 500 ryttare, 1,200 dragoner och 1,200 soldater eller 2,900 man, hvarigenom slutsumman ökas till 43,275 man. Mankell Krigsm. 1: 50 (1865). SFS 1892, nr 45, s. 2 (i uppbördsböcker). Mesta möjliga mat i så få och så små kärl som möjligt och lägsta möjliga slutsumma var principen (för matsäckskorgen). Form 1952, s. 102.
2) mer l. mindre bildl.; särsk.: slutlig l. yttersta kontenta l. slutligt l. yttersta resultat (av ngt); slutresultat; kontenta. Berch Hush. 104 (1747). Den christna kyrkans fulländning är slutsumman af alla desz föregående segerwinningar. Melin Pred. 3: 153 (1852). (W. E. Svedelius' skrift Afsked från studenterne) innehåller en slutsumma af den lefnadsvishet och de kärleksfulla råd, dem han alltid velat inskärpa hos denna ungdom. Sander i 3SAH 4: 97 (1889). Hur han vände sitt livs an och per, så blev slutsumman ändå lika med noll. Siwertz Tråd. 36 (1957).
(I 3 a, III 1) -SUMMERA. företa slutsummering i l. av (räkenskapsbok l. dyl.), färdigsummera; äv. bildl. Den slutsummerade kontraboken. Hedenstierna Jönsson 50 (1894). När augusti .. är inne, slutsummerar Fredrika (Limnell) sina intryck af den gångna sommaren. Dahlgren Lyr. 133 (1913).
-SUMMERING. slutlig (hop)summering; äv. bildl. Johansson Dagb. 1: 85 (1873). Att Wallins inspiration oftast var litterär behöver inte innebära någon brist, eftersom psalmdiktningen till sitt väsen måste vara reproducerande, heter det i doktorsavhandlingens slutsummering. ÅbKristHum. 1964, s. 61.
(I 3 b) -SVAR. (numera mindre br.) (sista o.) definitivt svar, slutgiltigt svar; äv. om (resultat l. rön som ger) sådant svar på vetenskaplig fråga o. d. Serenius F 2 b (1734). Vannérus WundtPsyk. 389 (1896; på vetenskaplig fråga).
(I 3 a, b) -SYFTE. slutligt l. yttersta syfte. Schauman o. Christierson Gide 569 (1899).
-SÅNG. sista l. avslutande sång; i sht förr särsk.: epod (se d. o. 1). PoetK 1822, 1: 115. Melin 1: 645 (1845; om epod). Försoningen, Frithiofs sagas slutsång. IllSvLittH 3: 279 (1956).
(III 1) -SÄLJA.
1) (numera mindre br.) i fråga om avsikt: (till lägre priser) sälja slut på l. ut (lager), slutförsälja l. realisera. (Sv.) Slutsälja, (fr.) liquider. Schulthess (1885). Hela den av oss inköpta restupplagan slutsäljes till nedanstående låga priser. Östergren (1941). IllSvOrdb. (1964).
2) med resultatet (huvudsakligen) tänkt ss. en följd: sälja slut på (ngt); särsk. i pass. o. p. pf. (äv. i utvidgad anv., om biograf- l. teaterföreställning o. d.: utsåld). Jag ser att dina wiskor snart äro slutsålda. Almqvist Lad. 6 (1840). Hedberg VackrTänd. 259 (1943; i p. pf., om biografföreställning). De stora (amerikanska) heminredningstidskrifterna har stora upplagor och slutsäljas snabbt. Form 1949, s. 55. —
-TABLÅ. särsk. i teaterstycke o. d.: avslutande tablå; äv. bildl. (jfr -scen 2). UrKorrCronholm 254 (1861). GHT 1895, nr 260, s. 1 (bildl.).
(I 12) -TAGEN, p. adj. (†) beslutsam (se d. o. 1). Pfeif DeHabitu 272 (1713).
-TAKT. mus. avslutande takt; jfr -kadens 2. Wikforss 2: 519 (1804). Möller LbMus. 13 (1880).
-TAL, sbst.1 (numera bl. mera tillf.) (siffer)-tal som kommer sist (i visst sammanhang) l. anger slutet på ngt; förr särsk.: slutårtal. Rydberg Urpatr. 55 (1873).
-TAL, sbst.2 [jfr t. schlussrede]
1) till I 3 a: sista l. avslutande tal l. anförande; i sht förr äv.: slutord (se d. o. 1) l. epilog. (Eng.) Epilogue .., (sv.) beslut, slut-tal. Serenius R 2 a (1734). Reuterdahl Mem. 236 (1859).
2) (†) till I 14: (påstående som är l. bygger på) slutledning (l. slutsats, se d. o. 2). Kempe Krigzpersp. 116 (1664). Serenius Hhh 4 a (1734). Avledn.: sluttalig, adj. (†) till -tal 2: som har avseende på l. utgöres av slutledning(ar) (l. slutsats(er)). Serenius Hhh 4 a (1734).
(I 3 a, III 1) -TALA. särsk. till III 1: tala till slut l. färdigt (nästan bl. i p. pf. n. sg.). Wägner ÅsaH 234 (1918). När det var sluttalat om fru Birgersson talade man om fröken Brauer. Dahl När 306 (1966).
-TAMP. (vard.) avslutande l. (allra) sista skede; särsk. i uttr. på sluttampen, i (allra) sista skedet, (just l. precis) på slutet. (Löparen hade) inte en chans att hänga med på sluttampen, utan måste finna sig i att bli sist. DN(B) 1949, nr 268, s. 11. Under valrörelsens sluttamp har socialdemokraterna förstått, att man gjort en taktisk miss när (osv.). DN(A) 1966, nr 251, s. 6. SvD(A) 1968, nr 300, s. 4 (: ).
-TARM. (†) ändtarm. Möller (1790). Tholander Ordl. (1872).
-TECKEN. särsk.
1) om skrivet l. tryckt tecken som sätts vid o. markerar ngts slut l. anger att ngt slutar på ifrågavarande ställe (i bok o. d.); särsk. (mus.): (av två genom notplanet dragna parallella streck bestående) tecken som markerar slutet på tonstycke (l. större avdelning i tonstycke). Täubel Boktr. 159 (1823). Bergenson Mus. 67 (1903; äv. efter avdelnings slut). (Skolböckerna) hade alla sluttecken, läxmärken, kommentarer. Lo-Johansson Gen. 488 (1947).
2) (i sht i fackspr.) vid telegrafering l. signalering: tecken för att meddelandet är slut. KrigVAH 1836, s. 74. —
-TEMPERATUR. (i sht i fackspr.) om temperatur som ngt har vid upphörandet av en (temperaturförändrande) process, slutlig temperatur. Moll Fys. 2: 53 (1898).
-TENDENS. avslutande tendens; särsk. (handel.) om tendens med avseende på kursnoteringarna vid slutet av börsdag. SDS 1945, nr 330, s. 13. —
-TENTA. (vard.) sluttentamen. DN 1967, nr 10, s. 34. —
-TENTAMEN. avslutande tentamen (för betyg i ett (universitets)ämne). Wirsén Ton. 137 (1893).
-TENTERA. jfr -tentamen. Cederschiöld Banbr. 100 (1913).
-TERMIN. särsk. (i sht i fackspr.) om tidpunkt då l. tidrymd inom vilken ngt skall vara fullgjort l. avslutat; jfr -dag. Stavenow EngRev. 152 (1895). HT 1917, s. 271. —
-TID.
1) tid(punkt) då ngt tar slut l. avslutas; särsk. (i fackspr.) vid tidsstudier, om tidpunkt vid vilken ett moment i arbetet o. d. avslutas. Sällfors ArbStInd. 393 (1939; vid tidsstudier).
2) sport. om tid för genomfört lopp (motsatt: mellantid). IdrBl. 1924, nr 66, s. 5. —
-TING. (förr) om avslutande sammanträde som (enl. till 1948 gällande rättegångsordning) hölls med häradsrätt (för avkunnande av domar o. utslag samt behandling av ansökningsärenden). BtRiksdP 1872, I. 1: nr 28, s. 12. Ssgr (förr): sluttings-dag. dag för slutting. BtRiksdP 1878, I. 1: nr 1, Bil. 1, s. 11. -tid. tid för slutting. BtRiksdP 1897, 7: nr 36, s. 8. —
-TIRAD. avslutande (lång) harang l. (numera i sht) sentimental l. klagande utgjutelse, avslutande tirad. Backman Dickens Pickw. 2: 82 (1871). Rig 1963, s. 17. —
-TITEL. (i fackspr.) kolofon. SvUppslB 15: 772 (1933).
(III 1) -TJATA. tjata färdigt; nästan bl. i p. pf. n. sg. För resten tycker vi det kan vara sluttjatat nu om (osv.). IdrBl. 1935, nr 98, s. 1.
(III 1) -TJÄNAD, p. adj. i sht förr särsk. om soldat: som avverkat l. kommit ur soldattjänsten. KrigVAH 1850, s. 126. —
-TJÄNST. (i sht i fackspr.) jfr -befattning. TSvLärov. 1940, s. 228. —
-TOM. (numera i sht ngt ålderdomligt) sista l. avslutande band l. del (av litteraturalster), sista l. avslutande tom. HH XXXII. 1: 178 (1782).
-TON.
1) sista l. avslutande ton (i musik l. sång). (Den förälskade) hör eko och vindarne sjunga öma sluttoner till sin smäktande klagovisa. Sparre Frisegl. 2: 198 (1832). Uvertyrens sluttoner förklingade. Klackchefens händer höjdes (till applåd), och (osv.). Ekblom Tur 23 (1936).
2) (numera föga br.) = -tonfall. JGOxenstierna 4: X (1815).
-TONFALL~02 l. ~20. avslutande tonfall. MeddSlöjdF 1886, s. 69. Det klagande sluttonfall, som vi så ofta finner i den svenska predikotonen. Ottelin FolklFörel. 2: 62 (1918).
(I 3 a, III 1) -TORKA. (i sht i fackspr.)
1) tr.: låta (ngt) undergå sluttorkning, färdigtorka (ngt). Holmberg Artill. 2: 123 (1882; i pass., om bomullskrut).
2) intr.: undergå sluttorkning, färdigtorka. LAHT 1911, s. 303. —
-TORKNING. (i sht i fackspr.) avslutande torkning. Lindberg Ölbr. 112 (1885; av malt). LAHT 1933, s. 373 (av hö i torkanläggning).
-TRYCK. (i sht i fackspr.) om tryck som ngt har vid upphörandet av en (tryckförändrande) process, slutligt tryck. TT 1886, s. 163 (i fråga om ångtryck i ångmaskin).
(III 1) -TRÖSKA. färdigtröska (ngt); äv. abs. NPress. 1894, nr 340, s. 1. Celander NordJul 1: 14 (1928; abs.).
(III 1) -TÄNKA. tänka (ngt) till slut l. färdigt; äv. abs. Bolin Statsl. 2: 184 (1871). Josephson Imperf. 142 (1920; abs.).
-TÄVLA.
1) i sht sport. till I 3 a: deltaga i l. möta ngn l. (med pl. subj.) mötas i sluttävling (se d. o. 2) l. final. NordIdrL 1900, s. 291.
2) till III 1: tävla färdigt; nästan bl. i p. pf. n. sg. Tar Uttern .. (Saltsjöbadspokalen) för alltid, så är det sluttävlat om densamma. IdrBl. 1935, nr 17, s. 4. —
-TÄVLAN. = tävling; särsk. = -tävling 2. TIdr. 1882, s. 139. —
-TÄVLING.
1) tävling ss. l. vid avslutning av ngt. TSvLärov. 1952, s. 598.
2) i sht sport. om tävling ss. avslutning av tävlingsverksamhet, avslutande tävling; särsk.: final (se d. o. II b). TIdr. 1882, s. 160. Täflingarnas omfattning (vid olympiska spelen i Sthm 1912) belyses af det förhållande, att inalles 3,516 olika utslagnings- och sluttäflingar måste utkämpas. 2NF 20: 674 (1914).
(I 3 a, III 1) -UNDERSÖKA~0020. särsk. till III 1: färdigundersöka (ngt). NFMånKr. 1938, s. 127. —
-UNDERSÖKNING~0020. avslutande undersökning Fornv. 1957, s. 267 (om vetenskaplig undersökning).
-UPPFATTNING~020. om uppfattning som ngn sist kommer till (o. stannar vid), slutlig uppfattning. Vannérus WundtPsyk. 259 (1896).
(I 3 a, b) -UPPGÖRELSE~0200. slutlig l. slutgiltig uppgörelse. En slutuppgörelse med ngn, mellan ngra. Jungberg (1873).
1) om sådan uppgörelse av ekonomisk art (särsk. med genomgång av räkenskaper l. sammanräkning av poster o. d.); stundom äv. konkretare, om belopp o. d. varmed ngn gör sig kvitt vid slutuppgörelse (i ovan angivna bet.) med ngn. SmålAlleh. 1883, nr 4, s. 1. (Han) lämnade .. henne såsom slutuppgörelse (vid skilsmässan) en summa, hvilken (osv.). Zilliacus JapSt. 223 (1896).
2) allmännare, om sådan uppgörelse ledande fram till en överenskommelse o. d. Wieselgren Bild. 535 (1884, 1889). 2NF 6: 521 (1906; vid fredsförhandlingar).
3) i bildl. anv. av 1 (o. 2); särsk. om förhållandet att ngn gör upp räkningen (se räkning 1 c β α') med ngn l. ngt. Minsta barmhärtighetsgärd kommer .. gudarne och deras sak till godo på slutuppgörelsens dag. Rydberg Gudas. 195 (1887). I Bergmans stora bittra slutuppgörelse med livet, Clownen Jac, där (osv.). SvStil 18 (1935).
-UTBYTE~020. om slutlig mängd som erhålles vid framställning av ngt, slutligt utbyte (av ngt). Lindberg Svagdr. 64 (1892).
-UTDELNING~020. slutlig utdelning o. d.; särsk. (i sht jur.) om avslutande utdelning av ett konkursbos tillgångar. DA 1824, nr 30, s. 7. Ssg: slututdelnings-förslag. jur. (av konkursförvaltare upprättat) förslag till slututdelning, utdelningsförslag. SFS 1921, s. 600. SvBanklex. 272 (1942).
(I 3 a, b, III 1) -UTREDA~020. företa slututredning av (ngt), färdigutreda. UNT 1939, nr 39, s. 4.
(I 3 a, b) -UTREDNING. avslutande l. slutgiltig utredning. Almqvist Sätt. 5 (1835).
-VALS. tekn. om var o. en av de (efter förvalsarna kommande) valsar i ett valsverk varmed den avslutande valsningen utföres, vals för slutvalsning. JernkA 1861, s. 92.
(I 3 a, III 1) -VALSA. tekn. utföra slutvalsning av l. valsa (ngt) färdigt. HbVerkstTekn. 1: 170 (1944).
-VALSNING. tekn. avslutande valsning (motsatt: för- l. grovvalsning). JernkA 1869, s. 104. Ssg: slutvalsnings-temperatur. tekn. temperatur vid slutvalsning. JernkA 1923, s. 401. —
-VARV. sista l. avslutande varv; särsk.
1) i fråga om virkning l. stickning o. d. SthmModeJ 1851, s. 7.
2) sport. om det sista varvet av lopp på sluten bana. IdrBl. 1924, nr 60, s. 7.
3) i bildl. anv. av 2. På samma gång som förberedelserna inför det ryska regeringsbesöket gått in i sitt hektiska slutvarv har också anonyma hotelser börjat strömma in. KvällsP 1964, nr 167, s. 28. —
-VECKA. sista l. avslutande vecka. Det var slutveckan i åttonde månaden. Berg Ul. 8 (1915). Under slutveckorna på vårterminen 1960 hade man (osv.). PedT 1960, s. 149. —
-VERK. (numera mindre br.) i befästning: slutvärn (se d. o. 1). KrigVAH 1842, s. 89. KrigVAT 1855, s. 287. —
-VERKAN. slutlig verkan, sluteffekt. (Sv.) Slutverkan, (fr.) résultat; .. effet définitif. Schulthess (1885).
-VERS.
1) sista (o. avslutande) vers, särsk.: slutstrof (se d. o. 1); i sht förr äv. bildl.: slutet på visan. Liljecrona RiksdKul. 284 (1840; bildl.). FoF 1943, s. 43.
2) (numera bl. mera tillf.) om vers som framföres som avslutning av framträdande l. sammankomst o. d.; särsk. om psalmvers avslutande bordsandakt. Lovén Folkl. 4 (1847).
-VIKT. (i sht i fackspr.) jfr -temperatur. LAHT 1931, s. 961. —
-VINJETT. [jfr t. schlussvignette]
1) boktr. vinjett i slutet av skrift l. kapitel o. d.; jfr final-stock o. -stycke 3. LittT 1797, s. 127. särsk. (mera tillf.) allmännare, om ngt annat än ornamental prydnad, med huvudsaklig tanke på att det för ögat fyller samma funktion; jfr 2. Jonas Andersson .. svarade på svenska och grekiska, med ett latinskt distikon som prydligt anbragt slutvignett under brevet. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 22 (1955).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 slutet), om ngt som (effektfullt) avslutar l. markerar slutet på ngt. Det faller sig ej lätt / Att efter önskan rista / I ord en slutvignett (till bokverket Vårt Folk). Snoilsky 5: 202 (1897). Lundakonferensen må här bilda slutvinjetten över Yngve Brilioths ekumeniska gärning — även om mycket vore att tillägga om hans fortsatta ekumeniska insatser. KyrkohÅ 1959, s. 69. —
-VINTER. (numera bl. tillf.) om slutet av vinter. Isen var .. halft smältande såsom hos [oss] i slutvintern. Wallin Bref 193 (1849).
-VISITATION. (i fackspr.) = köl-visitation. SFS 1927, s. 874. —
-VOKAL. i sht språkv. slutljudande vokal. Leopold i 2SAH 1: 72 (1801).
-VOLYM.
1) (i sht i fackspr.) om volym som ngt har vid upphörandet av en (volymförändrande) process, slutlig volym. TT 1886, s. 163 (i fråga om ångvolym i ångmaskin).
2) av l. i bokverk o. d.: sista l. avslutande volym. TSvLärov. 1944, s. 252. —
-VOTERA. företa l. förrätta slutvotering. Östergren (1941).
-VOTERING. slutlig votering (mellan ett förslag o. ett (utvalt) motförslag), huvudvotering. De Geer Minn. 2: 32 (1892).
-VÄNDNING. särsk. om avslutande (ord)vändning i brev, dikt o. d. Frey 1846, s. 93. —
-VÄRDE. slutligt värde; särsk. (i sht i fackspr.)
1) om försäljnings- l. saluvärde som ngt har i slutet av viss period o. d. (jämfört med värdet i början av perioden osv.) l. vid avslutad användning (på en plats) o. d. Fahlbeck NatFörm. 116 (1890). PT 1909, nr 185, s. 2.
2) om (tal)värde o. d. som ngt har vid genomförd analys l. genomfört prov l. vid upphörandet av en process o. d. TT 1897, Byggn. s. 116. I de fall, då två variabler (i ett frågeformulär) för en individ väger jämnt (uppnår relativt likartade slutvärden), är det icke en onaturlig sak, att man i ena ögonblicket väljer det ena, i andra ögonblicket det andra av de två alternativen. PedT 1958, s. 197. —
-VÄRN.
1) (nästan bl. om ä. förh.) i befästning: inre (mindre o. slutet) verk avsett ss. en senare l. sista replipunkt; citadell; äv. allmännare: förskansning för försvar i ett senare l. sista skede; jfr redutt 1, retranchemang 2. Enskilt, allmänt slutvärn, för en bastion o. d. resp. för hela befästningen. KrigVAH 1833, s. 144. Hufvudbyggnaden (på Ökna gård) bildar med sina båda flyglar ett godt slutvärn. Leijonhufvud o. Jungstedt 2 (1887). Uppbyggnaden å däck akterut (på ä. krigsfartyg) tjänade besättningen till slutvärn i händelse fartyget äntrades. VFl. 1905, s. 5. TurÅ 1956, s. 103.
2) (numera mindre br.) bildl.: sista värn l. fäste. Sylvan Vial. 2: 38 (1863). Hennes inre har dömt sig till att småningom bli ett allt svagare slutvärn, medan förskansningarna deromkring måste ständigt byggas till och göras högre. Feilitzen Mariakult 128 (1874).
-YRKANDE. (i fackspr.) slutligt (o. sammanfattande) yrkande. PedT 1890, s. 220. —
-YTTRANDE. sista l. avslutningsvis framställt yttrande. Wasastjerna Duveen Konnäss. 142 (1936).
(III 1) -ÅKA. åka färdigt; nästan bl. i p. pf. n. sg. Slutåkt på kontinenten för Husqvarna-förarna. IdrBl. 1935, nr 84, s. 11. —
-ÅLDER.
1) (†) om de sista åren i en människas liv. BrinkmArch. 2: 310 (1821).
2) skogsv. ålder (hos skogsbestånd) vid slutavverkning; stundom äv. om den sista delen av skogsbestånds existens. Sonesson BöndB 980 (1955). TNCPubl. 43: 267 (1969).
-ÅR.
1) om det sista l. vart o. ett av de sista åren av tidsperiod o. d., sista år. Seklets slutår medförde kolikartade sjukdomar, Dragsjuka m. m. Ilmoni Sjukd. 2: 130 (1849). Estlander 11Årt. 4: 135 (1927).
2) om år l. årtal utgörande ngts gräns framåt i tiden (motsatt: begynnelseår) l. år när ngt tar slut; äv. dels: år(tal) när ngt fullbordats, dels: sista år(tal) varifrån ngt (t. ex. mynt i myntfynd) daterar sig. Svedelius Lif 50 (1887; av regeringstid). Volymer, vilka alla tillsammans utgöra ett helt och hava samma begynnelse- och slutår (t. ex. uppdelade församlingsböcker eller räkenskaper) böra sammanhållas och behandlas som en enhet (i kyrkoarkiven). SFS 1931, s. 115. Fornv. 1953, s. 160 (i myntfynd).
-ÅRTAL~02 l. ~20. jfr -år 2. Rig 1949, s. 134. —
-ÅTGÄRD ~02 l. ~20. sista l. slutlig åtgärd. 2VittAH 26: 277 (1869).
-ÄNDA l. -ÄNDE. om ända där l. varmed ngt tar slut.
1) (numera bl. mera tillf.) hos ngt konkret. Liksom fingrarna utgöra slutändarne på öfra ledamoten, så utgöra tårna det yttersta af de nedra. Florman Anat. 1: 502 (1823). Varulex. Beklädn. 268 (1945; på skärp).
2) hos skede, process o. d.; i sht i uttr. i slutändan l. slutänden, äv. ngt allmännare: till slut (se slut, sbst.1 I 2 a β), slutligen. Gyllensten KainMem. 62 (1963; hos skede). Vilka rekommendationer .. riksrevisionsverket i slutänden kommer att presentera visar sig om ungefär en månad. SvD 1976, nr 136, s. 24.
(I 3 a, b) -ÄNDAMÅL~002, äv. ~200. (numera föga br.) slutligt l. ytterst avsett syfte l. (syfte)mål. Ljunggren i 2SAH 29: 53 (1856). Rundgren Minn. 2: 172 (1876, 1883).
-ÄNDE, se -ända.
-ÄNDELSE. (numera föga br.) om morfologiskt avskiljbart element (suffix, sammansättningsled o. d.) som bildar l. kan bilda ordslut. Ett Nomen Substantivum kan förwandlas i ett Adjectivum, när thet får en afledd Slut-ändelse af ett Adjectivo. Såsom: Trälbunden, .. Skattskyldig. Giese Sprachm. 1—3: 108 (1730). Leopold i 2SAH 1: 47 (1801).
(III 1) -ÄTA. äta slut på (ngt), uppäta; äv. utan obj.: äta färdigt. Julgröten var i det närmaste slutäten. Dagen 1898, nr 41, s. 1. Äntligen var det slutätet. Stolarna skrapade mot golvet. Heerberger Dag 198 (1939).
(I 3 a, b) -ÖDE. slutligt l. slutgiltigt öde. MinnSvNH 4: 21 (1854; om levnadsöde). Mims söner leka / och slutödet tändes / vid Gjallarhornets ljud, / det genomträngande. Brate Edda 7 (1913).
-ÖNSKAN. om sist l. i slutet av anförande o. d. uttalad (sammanfattande) önskan, avslutande l. slutlig önskan; särsk. om prästs slutord till församlingen från predikstolen (ofta bestående av den apostoliska välsignelsen). Thomander 2: 272 (1855). (Biskop Wallenstråle) författade .. en allmän sjukbön och slutönskan att begagnas från predikstolarna. Olsson Herdam. 1: 83 (1951).
-ÖVNING. sista l. avslutande övning o. d. särsk.
1) i sht mil. om militär övning; jfr -manöver. KrigVAH 1883, s. 112. Eskaderns krigsöfningar togo sin början den 10. augusti, slutöfningen började den 20. samt fortfor den 23. i samma månad. Därs. 1888, s. 223.
2) (numera bl. mera tillf.) om avslutande idrottslig övning; förr äv.: sluttävling (se d. o. 2). Landsm. XVIII. 10: 57 (1901). IdrB 3: 131 (1907; om sluttävling).
3) (†) vid skolavslutning: (lektion med) slutprövning l. slutförhör (se d. o. 2). AB 1894, nr 119 A, s. 2.
B (†): SLUTE-BÖN, -ORD, -SATS, se A.
C (†): (I 13) SLUTS-VILLKOR. villkor vid köpslut. Verelius 293 (1681).
Spoiler title