publicerad: 2002
SÄTTA sät3a2, v.3, förr äv. SÄTTJA, v. sätter sät4er, satte sat3e2, satt sat4, satt sat4; förr äv. SÄTTAS, v. dep. (pr. sg. pass. -es (-is) G1R 23: 100 (1552: upsettes) osv. -s (-z) Luk. 10: 7 (Bib. 1541: föresets), Wivallius Dikt. 54 (1625) osv. — ipf. saatt HFinlKamF 1: 63 (1552: saatt .. wppå). sadhe TbLödöse 306 (1593). sathe Holmkvist BergslHyttspr. 98 (cit. fr. 1558: sathe op), Carl XI AlmAnt. 13 (1677). satt (-dt) PolitVis. 58 (c. 1550; i vers), Forsius Fosz 501 (1621: satt .. öfuer; i vers), Ahlbäck SvFinl. 37 (1956), Vi 1961, nr 12, s. 10 (: satt på). satte (-tth-, -i, -ä) G1R 1: 41 (1522: pansatte) osv. satto, pl. Bureus Runaräfst 111 (1602). szåthe VgFmT I. 8—9: 80 (i handl. fr. 1538: szåthe .. Jn). sättade VDAkt. 1700, nr 7 (1699), KKD 12: 440 (1712). sätte (ss-, -æ-, -e-, -th-, -tth-, -æ) G1R 1: 184 (1524: indsætte), KlädkamRSthm 1807, s. 369. — sup. saat OPetri Tb. 103 (1526). saatt BtÅboH I. 10: 30 (1590: saatt .. till). satt (sz-, z-, -dt, -t, -th, -tth) G1R 1: 36 (1522: vpsat) osv. se(e)t (-th, -tt) G1R 2: 100 (1525: wnderseeth), Ekelund Fielding 553 (1765: sett .. före). setted RA I. 4: 695 (1598: försetted). såt LWivallius (1630) hos Schück Wivallius 1: 100. sått HH XIII. 1: 39 (1562). sätet G1R 16: 758 (1544: besätet). sätt (ss-, -æ-, -th, -tht, -tth) G1R 1: 237 (1524), Schultze Ordb. 3921 (c. 1755). sättit (-tt) ÄARäfst. 132 (1596), SkrVSocLd 22: 138 (i handl. fr. c. 1685). — p. pf. saat G1R 3: 204 (1526: framsaat). saatt HH XIII. 1: 80 (1563). satt (-dt(h), -t, -(t)th) G1R 1: 4 (1521: pantsat) osv. satten RA I. 1: 343 (1544: insattne, pl.), Lucidor (SVS) 322 (1673). se(e)t (-dth, -th, -tt) FörsprRom. 5 b (NT 1526: föreseet), Rudbeck Atl. 1: 714 (1679: ihopsetta, pl.). säten (-th-, -in) SörmlH 16: 66 (1596), Peringskiöld MonUpl. 267 (1710: tilsätne, pl.). sätt (z-, -t, -th, -tth) 1Tim. 1: 9 (NT 1526), Rinman (1789). sättad Verelius 264 (1681: försättat)). Anm. rörande p. pf. i adjektivisk anv.: 1:o Mera tillf. förekommer komp. anv. Tamm Smid. 33 (1830: nödsattare), Odelstierna JärnM 509 (1913: hårdsattare). 2:o Den urspr. i nom. sg. m. hemmahörande formen satter (l. sätter) har även använts utan avseende på kön liksom efter prep. G1R 1: 128 (1523; enl. senare avskrift), Balck Es. 223 (1603: vpsätter), AOxenstierna Bref 4: 451 (1648: å satter dag), Lind 1: 272 (1738: satter planta), Chenon Heywood 4: 75 (1773: På utsatter tid). 3:o Den gamla dat.-formen i n. sg. satto är belagd. Rääf Ydre 1: 368 (i handl. fr. 1620: å satto tinge). 4:o Den urspr. i n. sg. ack. hemmahörande formen sattan är belagd efter prep. i bet. I 38 a β slutet o. 45 a. UpplDomb. 5: 202 (1599: Opå Sattan tingh), StadfSocknemag. 1758, § 8 (1757: å utsattan dag). vbalsbst. -ANDE,-ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -ING (se SÄTTNING, sbst.2), -NING (se SÄTTNING, sbst.2); -ARE (se avledn.), -ARINNA (se avledn.), -ERSKA (se avledn.).
Ordformer
(seitt- 1594 (: seittie .. före). sett- (-dt-, -t-, -tth-) 1521 (: setthia)—1751 (: setter sig .. ut). siett- (-tth-) 1580 (: wp sietthe)—1712 (: siettia til sig). siät- 1549 (: siätia .. op). sätt- (ss-, sz-, -æ-, -t-, -tth-) 1523 (enl. senare avskrift) osv. — -a (-e) 1524 (: indsætte) osv. -ja (-i-, -ii-, -ij-, -e) 1521—1812 (: tillsättjas). -as 1563 (: sattes .. nedher)—1673 (: sättes .. neer))
Etymologi
[runsv. satido, p. pf., fsv. sätia (ipf. satte, sätte); motsv. fd. sætt (d. sætte), fvn. setja, nor. dial. setja, got. satjan, fsax. settia, mlt. setten, flfrank. settan (nl. setten), fht. sezzen (mht. o. t. setzen), feng. settan (eng. set); kausativum till SITTA, v.; jfr find. sādáyati, sätter, fkyrkoslav. saditi, sätta, fir. ad-suidem, vi uppskjuter. — Jfr SÄTT, sbst.1, 4—6, SÄTTA, sbst.1, 3, SÄTTA, v.2, SÄTTLING, SÄTTNA, SÄTTS-, SÄTTSLIG]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr.
A. placera (person l. djur) i sittande ställning samt i anv. som ansluter sig härtill. 1) placera (ngn) i sittande ställning. 2) få (villebråd) att sätta sig ned (l. stanna); få (fågel) att slå sig ned (i träd). 3) få (groddjur eller fågel o. d.) att inta sittliknande ställning. 4) låta (höna l. gås) ligga på ägg. 5) allmännare: placera l. ställa (ngn l. djur ngnstädes); i sht förr äv.: låta (ngn) uppehålla sig l. vistas l. bo (ngnstädes). 6) i fråga om fängslande. 7) i uttr. sätta fast l. dit ngn. 8) i uttr. sätta ngn på benen l. fötter l. sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter, skrämma ngn o. d.; sätta ngn till fots, göra ngn till fotsoldat; sätta ngn l. ngt på fötterna, hjälpa ngn l. ngt. 9) i uttr. sätta kvar (i skolan). 10) betecknande att ngn ålägger l. ger ngn arbete l. göromål l. uppgift. 11) (i förb. l. uttr. med bet.:) till- l. avsätta o. d. 12) försätta (ngn) i visst tillstånd l. viss belägenhet o. d., se under 18.
B. anbringa l. placera (ngt ngnstädes) o. i bildl. l. utvidgad anv. härav (jfr C, D), särsk.: plantera l. föda l. arrangera l. försätta (äv. med personobj.) l. skriva l. komponera l. förutsätta l. bestämma. 13) anbringa l. fästa (ngt ngnstädes). 14) med särskild tanke på fri rörelse hos obj., särsk.: skjuta, kasta, sparka. 15) i fråga om icke rumslig placering l. förbleknad anv. härav. 16) med objektsväxling motsv. 13 a. 17) i uttr. sätta ngt, i sht allt, på sista minuten. 18) bringa (ngn l. ngt) i visst tillstånd o. d. 19) registrera l. uppföra l. taxera (ngt); äv.: utställa l. utfärda (pass). 20) stoppa l. sätta ned (växter l. frukter l. frön) i jorden; plantera. 21) föda; lägga (ägg l. rom). 22) sätta l. föra samman l. foga l. lägga ihop (ngt); arrangera, ordna. 23) tillsätta (ngt); hälla l. ösa o. d. 24) göra (ngt) i ordning för att utvecklas l. utvecklas färdigt, särsk. gm att stå ett tag. 25) i fråga om fyllande av smältugn l. brännvinsapparat med material; i sht i ssgrna MALM-, UPP-SÄTTA o. i de särsk. förb. SÄTTA PÅ, UPP. 26) planera l. bearbeta med sättpuns. 27) i förb. l. uttr. med bet.: arrangera ett stycke för scenen l. teatern, särsk. i den särsk. förb. SÄTTA UPP o. i ssgn UPP-SÄTTA. 28) koppla (ngt till ngt), kopplande ställa in o. d. 29) utmärka l. staka. 30) sjöt. slacka, fira, hala. 31) deponera (ngt), lämna (borgen l. pant), försätta (ngt i kvarstad). 32) lägga l. spela (kort); satsa o. d. 33) som typografisk term. 34) från 33 (i uttr.) övergående i bet.: skriva. 35) komponera, arrangera, versifiera, förse (musikstycke) med ord. 36) förutsätta, antaga, uppställa ss. tes. 37) i skrift, äv. tal: ange l. anföra l. tillägga (ngt). 38) bestämma (ngt) o. d. 39) fastställa, bestämma (pris, värde, kurs) l. priset osv. på l. för (ngt). 40) i bildl. anv. av 39. 41) utfästa belöning, särsk. i uttr. sätta ett pris på ngns huvud. 42) i uttr. med bet.: bestämma färdriktning. 43) med avs. på kommitté, utskott, regering o. d.: utse; inrätta; tillsätta, välja. 44) inrätta l. grunda l. ge upphov till (ngt); särsk i uttr. sätta bo. 45) med avs. på ting l. rätt l. riksdag o. d.: (utlysa o.) med behöriga l. i laga former öppna o. d.
C. avsätta; bilda; prestera o. d. 46) avsätta (sedimentlager o. d.); (ut)bilda (ngt) l. ge (ngt) som produkt o. d. 47) bergv. sortera (malmgods) gm våtmekanisk anrikning. 48) i bildl. anv. av 46: med avs. på (negativ) abstr. företeelse: åstadkomma. 49) prestera (ngt, särsk. idrottsrekord), lyckas med (ngt); numera bl. med avs. på rekord. 50) i uttr. sätta fart l. fräs.
D. sänka (ngt); få (ngt) att lugna l. lägga l. stadga sig l. upphöra; nedsätta växtkraften hos (ngt) o. d. 51) få (mat) att sätta sig. 52) sänka (sjö); i ssgn NED-SÄTTA. 53) bringa (solen) att gå ned, i pass. närmande sig dep. 54) få (ngt växande) att lida avbräck l. nedsättas i sin växt, i pass. närmande sig dep. 55) lugna l. stilla l. kväsa (ngt l. ngn). 56) bringa ngt i stadga l. fast (o. fullt utvecklad form); bringa reda o. ordning i (ngt).
II. refl.
A. om person l. djur (se dock 5): inta sittande ställning l. placera sig o. i anv. som närmast ansluter sig härtill. 1) inta sittande ställning. 2) i utvidgad anv., om fågel l. fluga. 3) om domstol l. församling l. kommission o. d.: sätta sig o. börja sammanträde. 4) placera sig (ngnstädes). 5) i uttr. sätta sig fast, om person l. fordon: fastna, gå ner sig. 6) slå sig ned (o. börja bo ngnstädes). 7) förpassa sig (till en plats l. över vatten o. d.); (snabbt) förflytta sig l. fara (till en plats). 8) i oeg. l. bildl. anv. av 4, i fråga om icke fysisk placering. 9) i uttr. sätta sig emot ngn l. ngt. 10) motsv. I 10 a, särsk. i uttr. sätta sig till ngt. 11) i uttr. sätta sig till l. (så)som ngt, göra l. utnämna sig till ngt; ta tjänst som ngt; äv. i uttr. sätta sig till motvärn, sätta sig till doms över ngn. 12) motsv. I 12; i sht i uttr. sätta sig i ngt, försätta sig i ngt (särsk. rörelse), åstadkomma att man kommer l. hamnar i ngt; förr äv. sätta sig utur ngt, sätta sig under ngt.
B. 13) om person: förlita sig (på ngt).
C. om (pilot på) flygplan l. (befälhavare på) fartyg: ta mark resp. ankra. 14) om flygplan: ta mark, sänka sig ned. 15) lägga sig för ankar.
D. 16) motsv. I 13 a (o. b), 15 a; särsk.: komma (på en yta l. kroppsdel) o. bli sittande l. förbli där, komma; placera sig (i l. på ngt); tränga in (o. fastna).
E. 17) motsv. I 39.
F. bilda frukt l. ax l. tillväxtlager o. d.; bildas; få stadga o. d. 18) bilda frukt, få rotknölar, skjuta ax o. d. 19) bildas, uppkomma (om is, split, sägen o. d.). 20) från 16 övergående i bet.: stelna, torka; om påstruken målarfärg. 21) stadga l. konstituera sig o. d.
G. om sak: tränga in; sjunka (ihop l. till botten); forma sig efter ngt; lugna sig; avta o. d. 22) om (ämne o. d. i) vätska: tränga in; i den särsk. förb. SÄTTA SIG IN. 23) (av tyngden hos överliggande föremål l. övre lager) sjunka ihop (o. bli kompaktare l. fastare l. stabilare); äv. bildl. 24) om sko: forma sig (efter foten). 25) minska i våldsamhet l. häftighet, avta; lugna sig; lägga sig; upphöra. 26) om nedåtgående rörelse: sjunka, gå ned (om sol). 27) sjunka till (o. bilda ett lager på) botten l. marken. 28) om vätska: genomgå process som innebär att ämne som finns upplöst l. uppslammat i vätskan sjunker till botten (varigm vätskan klarnar l. får önskad beskaffenhet). 29) om gröda: komma av sig l. nedsättas i sin växt.
III. intr.
A. eg.: placera sig l. placera ngt (ngnstädes). 1) sätta sig till motvärn. 2) gå (på grund); äv. i uttr. sätta i land, lägga till o. gå i land. 3) lägga sig (för ankar); äv. i uttr. sätta för ankar l. sätta och ankra. 4) sätta i sig mat (o. dryck). 5) i uttr. sätta på ngn l. ngt, sätta sin lit l. tillit till ngn l. ngt.
B. fara i väg; börja; ta itu med o. d. 6) (i förb. l. uttr. med bet.:) plötsligt ge sig av l. fara (i väg) l. börja med ngt. 7) i särsk. förb. med bet.: ta itu l. ge sig i kast med ngt; ge sig tillkänna, infalla o. d.; se SÄTTA I, IHOP, IN, TILL, UPP, ÅT.
D. fyllas igen; sjunka; avta. 9) fyllas l. täppas igen; i den särsk. förb. SÄTTA IGEN. 10) packas (ihop); i den särsk. förb. SÄTTA IHOP. 11) om fartyg: göra mer l. mindre häftiga nedåtgående rörelser med akterskeppet. 12) om sol: gå ned; äv. opers., i fråga om dag: lida (mot natten). 13) minska, avta; försämras; i den särsk. förb. SÄTTA AV.
Särsk. märks följande uttr. o. förb. (somliga anförda ss. typexempel):
ha satt sin sista potatis I 20 c α. inte ta ngn på den kvist l. där man sätter honom I 3 b. komma sättande(s) III 6 a δ δ'. på l. å satt l. satte l. satto l. sattan ting I 45 a. — sätta alla klutar I 13 a η α'. sätta allt på sista minuten I 17. — sätta barn till världen I 5 i. sätta ben under ngn I 13 a ζ. sätta bo I 44 a. sätta bocken till trädgårdsmästare I 11 a β slutet. — sätta dit ngn I 7 b. — sätta eld på ngt I 15 b β γ'. sätta en fläck l. klick på ngn I 13 a ε α'. sätta en gräns l. gränser för ngt l. ngn I 29 b. sätta en kula i ngn I 14. sätta en rova l. rovor I 20 c β. — sätta fart (på ngn l. ngt) I 15 b β δ', 50 a. sätta fason på ngn l. ngt I 15 b β β'. sätta fast ngn I 7 a. sätta foten över tröskeln I 13 b λ α'. sätta fräs I 50 b. sätta för ankar III 3. sätta förut I 36 a α. sätta fötter under ngn I 13 a ζ. — sätta hopp till ngn l. ngt I 15 b γ γ'. sätta hushåll I 44 a. sätta höna på ägg I 4. — sätta i fråga I 18 b ϑ α', β'. sätta i gång I 18 b α β', III 6 b α. sätta i klistret I 5 j β δ'. sätta i kvarstad I 31 c. sätta i lag I 38 b γ β'. sätta i omlopp I 18 b α δ'. sätta i pant I 31 b γ α'. sätta i rörelse I 18 b α α'. sätta i stånd I 18 b ι α'. sätta i tidningen I 34 c. sätta i vad I 31 b γ γ'. sätta i verket I 18 b ε. sätta i väg III 6 a β. sätta inne I 6 b. — sätta kosan l. sin kosa I 42 b. sätta krokben för ngn I 13 b λ α'. sätta kvar I 9. sätta käppar i hjulet I 13 b υ slutet. — sätta matt I 18 b π. sätta musik till ngt I 35 a. sätta myror i huvudet på ngn I 13 b υ slutet. — sätta ngn av l. ur ngt I 1 c. sätta ngn framför andra I 5 j α. sätta ngn för ngns fötter I 1 b. sätta ngn hemma I 5 d. sätta ngn i fängelse I 6 a. sätta ngn i kurran I 6 a. sätta ngn i stocken I 5 k slutet. sätta ngn ngt för ögonen I 15 a ζ β'. sätta ngn på sådan l. sådan fot I 8 c. sätta ngn på det hala I 5 j β γ'. sätta ngn på gatan I 5 j β ζ'. sätta ngn på porten I 5 a. sätta ngn på pottan I 1 d. sätta ngn på prov I 18 b κ. sätta ngn på spåret I 5 l. — sätta ngt i halsen I 13 a β α'. sätta ngt på papperet I 34 b. sätta ngt på spel I 32 b, c. sätta ngt på vers I 35 b. sätta ngt utom allt tvivel I 18 b ν α'. sätta ngt överstyr I 18 b ξ. — sätta p för ngt I 34 a β. sätta pris på ngt I 39 a. sätta punkt för ngt I 34 a γ. sätta (häst) på bakbenen l. (bak)hasorna I 1 e. sätta (fartyg) på grund I 13 b γ. sätta (en ort) på kartan I 13 b ξ γ'. — sätta räven till gåsvaktare I 11 a β slutet. — sätta sig emot ngn l. ngt II 9. sätta sig fast II 4 b, 5. sätta sig för ankar II 15. sätta sig för hushåll II 6. sätta sig i ngns ställe II 8 a α. sätta sig i rörelse II 12 b. sätta sig i sinnet I 15 a μ. sätta sig i spetsen för ngra II 4. sätta sig på huk II 1 j. sätta sig på knä II 1 j. sätta sig på ngn II 1 i γ. sätta sig på sina höga hästar II 1 i α. sätta sig på skolbänken II 1 g. sätta sig på tvären II 4 c. sätta sig till domare II 11 a. sätta sig till doms II 11 e. sätta sig till motvärn II 11 d. sätta sig till ngt (dvs. syssla o. d.) II 10. sätta sig över ngt II 8 b. sätta sin lit till ngn l. ngt I 15 b γ γ'. sätta sitt hopp till ngn l. ngt I 15 b γ γ'. sätta sitt ljus under en skäppa l. ena skäppo I 13 b υ slutet. sätta sitt sinne l. sitt hjärta till l. på ngt I 15 b δ α'. sätta skräck i ngn I 15 b β β'. sätta sprätt på ngt I 15 b β β'. sätta styv I 30 b. — sätta till fötters l. fötterna III 6 a γ. sätta tjänst hos ngn I 38 b β. sätta tänderna i ngt I 13 a μ. — sätta vikt vid ngt I 15 b ε. sätta värde på ngt l. ngn I 39, 40. — sätta yxan till roten I 13 b ε. — sätta ögonen i ngn I 13 a ξ γ'.
I. tr.
A. placera (person l. djur) i sittande ställning o. i anv. som ansluter sig härtill.
1) placera (ngn) i sittande ställning; få (ngn) att l. låta (ngn) sitta l. slå sig ned; erbjuda (ngn) att sitta (där l. där), placera (ngn) i sittande ställning (så l. så); få (ngn) att l. låta (ngn) sitta upp (på häst l. annat riddjur). En ringa mandz wijsheet läter honom komma til äro, och setter hono(m) när förstar. Syr. 11 (”10”): 1 (öv. 1536; Apokr. 1921: giver honom en plats; Apokr. 1986: skaffar honom en plats). Gästerne .. äre samblade vthi Brudhuuset, för än Klockan är siu om Affton, at dhe widh slaget, kunne sättias til Bords. StadgPrestTrolofn. 5 ⁄ 10 1664, s. B 1 b. Så offta pascharne waret hoos h:s M:t, så har h:s M:t altijd låtet sättja dem, ock därhoos altijd befalt hofcantzlärn at sättja sig ock. KKD 4: 128 (1712). Kungen, som höll mycket af Fournier, tog honom också och satte honom på sitt knä för att språka med honom. De Geer Minn. 1: 262 (1892). Sätt pojken framför dig på hästen och låt honom rida ett tag! Östergren (1953). — jfr BORD-, KNÄ-, NED-SÄTTA. — särsk.
a) i fråga om placering i högsäte l. på tron l. stol använd av chef o. d.; i sht metonymiskt l. bildl. (i fråga om värdighet l. befattning). Iach wil setia tich tijns lijffs fruct vppå tin stool. Psalt. 132: 11 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Den siöna Dommarinn’ uppå sin Trohn wart sätt, / Den Kiärleks Rättegång att öfwa. Dahlstierna (SVS) 242 (c. 1696). Hur hålla landets herrar hus, / Som sätta barn på tronen? CVAStrandberg 1: 145 (1854). Att sätta en ny person i en chefsstol innebär ofta en investering på några miljoner. DN 13 ⁄ 1 1994, Bil. s. 25.
c) i utvidgad anv., i fråga om att ngn avlägsnas från den plats där han sitter l. fås att upphöra att sitta ngnstädes; särsk med avs. på ryttare; dels i uttr. sätta ngn av l. ur ngt, dels i den särsk. förb. SÄTTA AV o. ssgn AV-SÄTTA. En Munk .. then ther en gammal Krigzman warit hade .. strax j första Dust Holstenern redeligen af Hästen satte. Tempeus Messenius 176 (1612). På jämna marken .. var deras anlopp med sina stora strids-kampar och rustnings-hästar så häftigt emot fotfolk och lätt rytteri, at en enda fullväpnad Riddare kunde sätta hela rotan ur sadeln. 1VittAH 1: 183 (1755).
d) (vard.) i det bildl. uttr. sätta ngn på pottan l. pottkanten, försätta ngn i knipa l. förlägenhet; jfr POTT-KANT. En ny tidnings första nummer blir sällan en ödesfråga, då står idéer och material och pöser på hyllorna. Det är snarare andra numret som kan sätta en redaktion på pottkanten. DN 17 ⁄ 9 1987, s. 4. SvD 26 ⁄ 4 1987, s. 26 (: pottan).
e) i sht hippol. i utvidgad anv., i fråga om hästars ställning vid stegring (vilken har viss likhet med persons l. djurs sittställning), i uttr. sätta häst på bakbenen l. (bak)hasorna, förr äv. bakdelen, få häst att stegra sig. Ungern-Sternberg Bourgelat 56 (1752: bakdelen). Afzelius Sag. 6: 118 (1851: bakbenen). Jag skulle just vilja se huru de skulle bära sig åt för att sätta den gamla kurfursthingsten på bakhasorna med bara trensbetslet. Backman Reuter Bræsig 40 (1872). Sundén (1891: hasarna).
2) jäg. om hund, med avs. på villebråd l. fågel.
a) (†) få (villebråd) att stanna (o. sätta sig; se II 1). Biörn slår til hunden med sina ramor; som .. altid sker när the gode Biörnhundar få fatt honom, tå the så sättia honom. Broman Glys. 3: 740 (c. 1740). Flera gånger under loppet af ett par timmar satte Don räfven, men tordes ej bita honom. Knöppel SvRidd. 182 (1912).
b) (numera föga br.) få (fågel) att sätta sig (se II 1) i träd l. dyl. (gm att genskjuta l. mota den). Serenius Ddd 1 b (1734; med avs. på åkerhöna). Såsom individuel talent hos en hund räknas det, då han förstår sätta en fogel, d. v. s. om fogeln löper taga en omväg och mota honom, till dess han stannar. Bergström HbJagtv. 134 (1872).
3) med avs. på fågel l. groddjur l. annat djur som i stillastående intar en ställning som mer l. mindre påminner om persons l. djurs sittande: få att sitta (kvar); placera (varvid den l. det har ifrågavarande ställning). — särsk.
b) om fågel; särsk. bildl., med avs. på person, i uttr. inte ta (äv. ta igen) ngn på den kvist man sätter honom l. (o. numera i sht) inte ta (igen) ngn där man sätter honom, ss. beteckning för att ngn inte låter sig styras l. inte följer auktoriteter o. d. Han tags intet igen på dhen qwisten han sattes. Grubb 312 (1665). Upsala konsistorium har isynnerhet gerna velat åt honom för hans misstänkta neologism i presterliga ämnen. Almqvist har likväl i sitt svaromål inför det påfliga tribunalet nogsamt visat att man icke tar honom på den qvist man sätter honom. Sturzen-Becker SvSkönl. 153 (1845). Man tager ej eller Strindlund der man sätter honom. Stenhammar Riksd. 3: 217 (1848). Henne tar man minsann inte där man sätter henne! Bergvall Sayers SkyVittn. 64 (1951).
4) (†) låta (höna l. gås o. d.) ligga på ägg, lägga (se LÄGGA, v. I 1 a ε); äv. i uttr. sätta höna osv. på ägg. Sombliga sättia sina Gäsz uthi Ny, när Månaden är 2 eller 3 Dagar gammal. IErici Colerus 2: 167 (c. 1645). Nilsson Fauna II. 2: 20 (1858: på).
5) allmännare, med avs. på person l. djur: placera; ställa; i sht förr äv.: låta uppehålla sig l. vistas l. bo. Kaptenen satte honom i en framskjuten skyttegrav. Sätta hästar på stall (jfr STALL, sbst.2 6 b). Thå toogh dieffwulen honom medh sigh till then helgha stadhen, och satte honom öffuerst på tinnana aff templet. Mat. 4: 5 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: ställde). Iagh skal settia idher vthi idhart land igen. Hes. 37: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: låta eder få bo). The Swenske skulle haffua satt någre aff Danske adelen på en holma eller klippo vtan för Stocholm. Svart G1 6 (1561). Knechterne ähre satte på een Svensk skuta, att komma på Vestervik. RP 7: 355 (1638). Gif hwart kreatur om wåhren när det först släppes wall, och om Hösten när det sättes i hus en Böna stor Therisk på en brödbit at äta. Dahlman Reddej. 47 (1743); jfr HUS 1 m. Är du inte snäll, så sätter vi dig i land på närmaste brygga. Östergren (1953). — jfr I-, IN-, LAND-, NED-SÄTTA. — särsk.
a) med dominerande tanke på förflyttning: föra l. förflytta (ngn); frakta l. föra l. skeppa (ngn över vatten); äv. i uttr. sätta ngn på porten, äv. dörren, driva ngn på porten l. dörren, kasta ut ngn l. avvisa ngn (äv. bildl.). Erchebiscop Göstaff wille intet komma til Stocholm til her Steen, vtan lät settia sigh aff skepet til Biscopstuna, och foor så öffuer land til Vpsala. OPetri Kr. 306 (c. 1540). Ded Polnische läger, som .. sattes öfver Dynen och in på den Lijfflendske sijden. AOxenstierna 2: 532 (1622). Här (i Korsör) sattes vi nu öfver Stora Bält med jakten och på Nyborg på Fyen, så öfver Odense till Slagelse vid Lilla Bält. Kurck Lefn. 21 (1705). Den svenska skådespelarkonsten och dess förfäktare hade blivit satta på dörren. Nyblom G3Opera 40 (1923). Karlgren BolsjevRyssl. 165 (1925: på porten). Grimberg VärldH 6: 115 (1935). — särsk. (i sht sjöt.) om ström: föra (ngn) ur kurs l. med sig (ett stycke). (Björnungen) var ej danad till dålig simmare och fastän strömmen satt honom ett bra stycke utför var han ändå strax på det torra. Berg Sjöf. 126 (1910). Strömmen sätter oss ju rent förbannat, och på detta sättet klarar vi inte nabben. Ahlman HändSpel. 9 (1917).
b) (numera föga br.) ss. beteckning för att ngra, särsk. trupp l. manskap, uppställs l. placeras i viss formering l. gruppering (särsk. i stridsgruppering l. slagordning); förr särsk. i uttr. sätta (trupp) i slaktordning l. ordning, uppställa (trupp) i stridsgruppering l. slagordning, äv. sätta slaktordning(en), formera stridsgruppering l. slagordning; jfr 18 b β. Strax cronorna voro på them både satte, blåstes om i trometer och lossades skytten af på slottet. Så var och 3 omgånger satte runt om kyrkion. The skuto och hvar sin omgongh effther annan, thett kyrkan skungade vidh. RA I. 3: 295 (1594). Borgmästaren satte sin Slachtordning. Schroderus Liv. 519 (1626). När Jöns Månszon hade satt sine vthi Ordning .. satte han Fienden an. Girs G1 222 (c. 1630). (Kontradansen) Bojal Bavaier. Stora Ronde, tilbakas igen .. Derpå sättes alla Fruentimb(er) i korsz inuti med högra händerna och sedan ock Herrarne med wänstra händerna. Walcke MbDansk. 38 (1782). Holmberg Bohusl. 1: 60 (1842: i slagtordning).
c) (numera bl. mera tillf.) med avs. på vakt l. vaktpost: placera l. placera ut; postera ut; särsk. (sjöt.) i uttr. sätta vakt l. vakten, i fråga om skeppsvakt; äv. bildl. Herre sätt minom munne en wakt. Psalt. 141: 3 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Wij bådhom wår Gudh, och satte wacht .. dagh och natt. Neh. 4: 9 (Bib. 1541). När wackten är satter tager Capitaine Lieutenanten ordres af Capitainen. Siöregl. 1741, 2: F 2 a. (Rytteriet) inryckte i Störort och .. satte sina poster. Mellin Nov. 2: 246 (1849, 1867). Östergren (1953).
e) i uttr. som betecknar att ngn gravsätts l. begravs; särsk. i uttr. sätta ngn i jorden l. i jord (jfr JORD 6 a), äv. graven, lägga någon i jorden l. graven, stundom äv. abs.; äv. (arkaiserande) sätta ngn i hög, högsätta ngn; jfr 13 b. Wivallius Dikt. 54 (1625). Thet miszbruket blifwer .. alldeles .. förbudit, at egenwilligt sättia Lijken i Grafwarna, och låta them sedan framgent stå obegrafne. Kyrkol. 18: 4 (1686). Dahlstierna (SVS) 59 (1698: i Jorden). Voro nu satte i hög kung Bele och Thorsten den gamle. Tegnér (TegnS) 4: 21 (1823). Trollsystern sättes, till straff, qvick i jord. Bäckström Folkb. 2: 56 (1848). Han satte den döde på gott och försvarligt djup, så att han icke skulle blottas uppe i dagen och ligga för de svultna kreaturen. Moberg Rid 285 (1941). — jfr GRAV-, HÖG-SÄTTA.
f) i utvidgad anv.: trycka l. pressa (ngn mot l. in i ngt); i sht förr äv. i förb. med fast. Brudgummen .. fattade sin tilltänckte Swärfader i Bröstet, och satte honom så hårdt emot bordet att andra skulle skillia honom dher ifrån. VDAkt. 1706, nr 4. Sedan fostersonen en gång vid 13 års ålder på given anledning satt fast Kasparson mot väggen .. blev det slut på alla handgripligheter. Dahlbäck Åb. 45 (1914).
g) spänna (dragdjur för fordon). (Sina söner) förwandlade hon uti Oxehamn, och satte them för Plogen. Peringskiöld Hkr. 1: 5 (1697). Man satte honom (dvs. hästen) för en wacker kärra, som kallas Karriol. Dalin Vitt. II. 6: 115 (1740). VetAH 1819, s. 230 (med avs. på tam älg).
h) med avs. på armé l. annan väpnad styrka.
α) låta slå läger l. gå i vinterkvarter; äv. i uttr. sätta uti vinterkvarter. Spegel Dagb. 34 (1680: utj winterqwarter). Resolverades .. att beränna staden med cavaleriet och draga infanteriet och dragonerna .. 1 1/2 mil därifrån, att den dagen, till mörkaste natten, sättas vid ett kloster. Kurck Lefn. 144 (1705).
i) i uttr. sätta ngn (i sht barn) till (i sht förr äv. i) världen, stundom äv. denna (så l. så beskaffade) värld, föda l. bringa till världen osv., i sht förr äv. sätta ngn på jorden (se slutet); jfr 21 a. Det är förenat med stort ansvar att sätta barn till världen. Manfolken anse osz för at endast wara satte hit i werlden til at roa deras ögon. Riccoboni Catesby 79 (1761). Jag (har) aldrig kunnat tro, att vi blifvit satta i denna världen .. för att sucka och ängslas. De Geer Minn. 1: 29 (1892). Han beslöt att tills vidare inte sätta flera barn i världen. Söderberg AllvLek. 182 (1912). — särsk. (numera föga br.) i uttr. sätta ngn på jorden, bringa ngn till världen, ge ngn ett jordeliv l. göra ngn till jordevarelse. Nohrborg 188 (c. 1765). En Christen vet, att han ej blifvit satt på jorden, för att der blifva säll. Wallin 1Pred. 2: 378 (c. 1830).
j) mer l. mindre bildl. (särsk. i fråga om icke fysisk placering); jfr a, c. — särsk.
α) i fråga om rangordning l. värderande kategorisering: placera (ngn så l. så); räkna (ngn bland ngra); jfr 15 a α. Sätta en forskare framför alla andra inom sitt gebit. Sätta Homeros före Shakespeare, placera Homeros före Shakespeare, anse Homeros större än Shakespeare. (Konung Magnus Eriksson) togh vnga, the som aff ringa slecht woro, i sitt rådh, och satte them långdt fram öffuer the andra. OPetri Kr. 130 (c. 1540). Så har den lärda werld nu fått en Swensk Sophia, / Som wäl kan sättias mot en Hollensk Ann’ Maria. Runius (SVS) 2: 151 (1713). Af hwad orsaker jag blifwit föranlåten at sätta Landtskötseln i främsta rummet, ses (osv.). Berch Hush. 147 (1747). Sätt .. (Platon, Aristoteles, Cicero o. Tacitus) bredvid Montesquieu, Helvetius, Rousseau .. och döm sedan om företrädet. Rosenstein 2: 230 (1789).
β) i vissa uttr.
α') (numera föga br.) sätta ngn på vägen, ge ngn en start (i livet); äv. dels sätta ngn på lärdomsvägen, leda in ngn på den lärda banan, dels sätta ngn på landsvägen, göra ngn till landsstrykare l. tiggare. På mitt sextonde åhr sendes jag til Lund .. Kommer til herberge och kost hos Prof. Mag. Petrus Holm. Han satte mig så lyckeligen på wägen, at jag sielf kunde wägleda mig. Swedberg Lefw. 634 (1729). Zetterström ÅmVetA 1820, s. 5 (: på lärdomsvägen). Almqvist AmH 1: 40 (1840: på landsvägen).
β') sätta ngn på bar backe, äv. bara backen (se BACKE, sbst.3 4 a slutet). Om vi vinna emot dina stjufföräldrar, så att de dömas förlustige Gräseholm .. och allt, så få du och din bror derföre ej sätta dem på bara backen. Almqvist AmH 1: 64 (1840).
ε') sätta ngn på plats, (gm skarp tillrättavisning) lära ngn att inte förhäva sig l. lära ngn att veta hut l. hålla sig inom sina skrankor, kväsa l. stuka ngn; äv. i fråga om tävling, liktydigt med: (segra o.) förpassa (ngn l. ngra) till platsen resp. platserna efter sig. Vi 1947, nr 10, s. 4. Nu gick en tid i en oändlig röra av gråt och hemska grimaser, böner och morrande hot, ”jag skulle sättas på plats”, som hon uttryckte sig, ”stå till svars”, ”bli varse” o.s.v. OoB 1963, s. 161. Thomas Fogdö har slagit till igen. Thomas satte världseliten i slalom på plats — igen. Söndagens seger i Lech var hans tredje i världscupen denna vinter. SvD 18 ⁄ 1 1993, s. 20.
η') sätta ngn (e)mot ngn l. sig, egga l. hetsa ngn mot ngn l. sig; göra ngn uppstudsig mot ngn l. sig, sätta upp ngn mot ngn l. sig (se SÄTTA UPP I 3). Gudh pläghar vnderliga handla i werldenne, emoot hoghmodiga förstar setter han offta offuerdåduga vndersåter. OPetri Kr. 58 (c. 1540). 2VittAH 22: 325 (1859, 1861: sig).
k) i fråga om placering med viss avsikt l. visst ändamål (o. med särskild tanke på denna avsikt osv.); särsk. i uttr. sätta ngn i skola l. kloster; jfr 6, 10, 11. Begärandis atj wille haffua honum hoss eder eller setia honum til noghen godh man ther han togtt och ära lära motte. G1R 6: 316 (1529). (Fadern) sätten sedhan vthi thenna Rijkzens Kongliga Academia. Wallius KPedersson G 2 b (1622). Förnembste orsaken till hans bannissement ähr, att han haffuer latit sätt sin hustru i klåster. Ekeblad Bref 1: 128 (1652; rättat efter hskr.). Serenius (1741: i lära). Sätta i tjenst. Weste FörslSAOB (c. 1817). Du kommer till barnhemmet .. och där blir du satt i skola. Wassing Dödgr. 438 (1958). — särsk. i fråga om placering i l. på straffredskap; särsk. i uttr. sätta ngn i stocken, äv. i stock (jfr STOCK, sbst.1 2 m). Tu skalt settia them j fångahws och j stock. Jer. 29: 26 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917); jfr 6 a. Han .. bleff satter .. på stegell. Svart G1 106 (1561); jfr STEGEL, sbst.2 4. Östergren (1953).
l) i uttr. sätta (hund l. person) på spåret l. sätta (hund) på (villebråd) l. sätta ngn på ngn.
α) sätta (hund) på spåret (l. ett spår), visa (hund) på (o. få honom att följa) spåret (l. ett spår); äv. bildl., med avs på person. (På brottsplatsen) gjorde man ett fynd, som satte rättvisans handtlangare på ännu säkrare spår. Sundblad Tusch 1: 84 (1887). Jordbruksministeriet gav en penningbelöning till herr Mathiesen, som först satt oss på det lovande spåret. Andersson KinPingv. 374 (1933). De försökte sätta tiken på spåret men hon fann det inte. Ekman Hunden 8 (1986).
β) (numera mindre br.) sätta (hund) på (villebråd), få (hund) att följa spåret efter l. ta upp jakten på (villebråd). Sätta hundarna på en hiort. Serenius Dd 1 a (1734).
γ) i uttr. sätta ngn på ngn, sätta ngn på spår (se α) som leder till ngn, få ngn att spionera på l. granska ngn; leda ngn till ngn; få ngn att ge sig på l. ansätta ngn. HdlCollMed. 29 ⁄ 11 1723. Oscar, hellre än att i egen person göra sin mor ett antal frågor .. hade beslutit det försöket att ”sätta gouvernanten på henne”. Almqvist AmH 1: 228 (1840). Jag anser .. bäst att domen fälles, och att man sedan sätter presterna på honom, att skärpa hans samvete. Crusenstolpe Tess. 5: 132 (1849). Jag skall inte slå mig till ro, förrän jag har mött er på gatorna, där ni stryker omkring och tigger. Och då skall jag sätta polisen på er. Gierow HjLust 126 (1944).
a) i sådana uttr. som sätta ngn i fängelse (se d. o. 4) l. häkte (se d. o. 2, 3) l. (vard.) kurran l. (i sht förr) i tornet l. på fästning, äv. sätta ngn i fängsligt förvar. Wthen paaffuens bod lather han smæliga gripa oc sæther them j tornn oc fænxle. G1R 1: 29 (1521). Presterna och förstondaren j templet, och the saduceer .. togho fatt på them setiandes th(e)m j hectilse. Apg. 4: 3 (NT 1526). Een widh Nampn Sifridh som för tiuffuerij satt war J Enköpingz Kiste. UpplDomb. 5: 202 (1599). Sätta i fängsligt förvar. Möller 462 (1790). Smedman Kont. 5: 39 (1883: i häkte). Klint (1906: i kurran). Det blir allt en skön historia, klagade hustrun. Var säker på han sätter dig i tornet. Grip Folkhumor 129 (1916). Nu ömkade sig löjtnant Rudeborg över pojkens föräldrar; han ville inte sätta sin dräng på fästning. Moberg Utvandr. 55 (1949).
b) [jfr a] (†) i förb. sätta inne, fängsla, häkta; anträffat bl. i omskrivet pass.; jfr sitta inne (se SITTA, v. 9 b). Ther thil suaradhe the, att thenn kuinnon, som jnne war satth, hade (osv.). TbLödöse 170 (1590). — jfr INNE-SÄTTA.
c) i uttr. sätta ngn i bojor l. järn o. d., fängsla ngn o. sätta bojor osv. på honom. Alle hans weldighe wordo satte j kädhior och boyor. Nah. 3: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: blevo fängslade med kedjor). HH XIII. 1: 40 (1562: vdj handklåffwer). Humbla Landcr. 497 (1740: i järn).
d) (numera föga br.) i uttr. sätta ngn fången, förr äv. dels sätta ngn fängslig l. fängsligen, dels sätta ngn fast, alla (ungefär): fängsla ngn. G1R 21: 354 (1550: fenchlig). Ändogh han .. oss vårt furstendöme afhendt oc oss fänchligen sättie lattidt, vill han (osv.). RA I. 2: 193 (1568). Att han .. hoos konig Erich war vti störste misztanker och onådher, så at ko[nung] Erich och looth setie honum fongen. 2SthmTb. 7: 88 (1584). Hoffrätten har .. sat karlen .. fast. ConsAcAboP 3: 501 (1671). Carl XII Bref 253 (1704: fast).
e) (†) utan bestämning i form av prep.-uttr. osv.: sätta (ngn) i fängelse l. häkte, fängsla l. häkta (ngn); bysätta (ngn). Efftherdy att kuinnen .. war wrsluppen aff fengiellsse; ter före skall stadztienaren settias thill widare beskiedh. TbLödöse 170 (1590). Hans prophosz witnedhe at her Cnut finsche predicantenn hadhe för 2 åhr sädhenn låtidh sättie denne Abluna för trulldom. Männ sädhenn släpte hann henne vth, och lät henne kom(m)a i borgann händer. 3SthmTb. 3: 30 (1600). FörarbSvLag 2: 190 (1702).
7) [jfr 6] i uttr. sätta fast l. dit ngn (o. i anv. utan förb. med dit som utgår härifrån).
a) sätta fast ngn, få ngn anklagad för l. bunden vid ngt (dvs. brott o. d.), få ngn fast för ngt; jfr 6 d. Hjälp honom! flämtade hon. Sätt inte fast honom! Det blir hans död! Siwertz Varuh. 174 (1926). Ridpath gjorde verkligen sitt bästa i countyfängelset. Han var den ende som ens försökte förbättra förhållandena och hjälpa fångarna. Och det fanns kanske folk som var ute efter att sätta fast honom. Lundgren Bellow ProfDec. 118 (1982). — jfr FAST-SÄTTA.
b) sätta dit ngn, få ngn fast för ngt (dvs. brott o. d.), äv. i uttr. sätta dit ngn för ngt; äv. allmännare, dels: få ngn svarslös l. få ngn att göra bort sig (i en utfrågning), dels: kugga ngn (i tentamen), dels (tillf.): göra ngn med barn l. binda ngn (vid sig) gm ett påvisat faderskap; i sht förr äv. utan förb. med dit: kugga (ngn). Andreas .. var en ”öfverdängare” i latinet; ingen kunde ”sätta” honom vare sig i grammatikan eller läsboken. Wieselgren Hvirfl. 1: 161 (1891). Martin hade glömt namnet på en hälare som vi försökte sätta dit för tolv år sen. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 13 (1967). Det är tjejen som sätter dit killen. Hon sköter p-pillren. SvD 20 ⁄ 4 1971, s. 8. Skall framgången för ett parti och en politiker ligga i händerna på några stycken TV-utfrågare? Har de en ”bra” dag lyckas de ”sätta dit” en partiledare. Därs. 7 ⁄ 5 1987, s. 2.
8) i uttr. sätta på benen l. fötter l. sådan l. sådan fot l. sådana l. sådana fötter l. till fots l. till fötters.
a) sätta på benen l. fötter l. till fötters, skrämma på flykten o. d.
α) jäg. sätta (villebråd) på benen, skrämma (villebråd); jfr BEN, sbst.1 II 1 a ε. Källström Jagt 246 (1850).
β) sätta ngn på fötter, få ngn på benen l. skrämma ngn så att han kommer på benen (o. springer sin väg). Ett väldigt brak i en vattenek tre meter borta sätter mig på fötter. Nyblom Golfstr. 45 (1911).
b) [eg.: få att sitta av, degradera till fotsoldat] (†) sätta ngn till fots. Machinist och Eldare, som ej infinna sig på utsatt timma, för att taga bantjenst, sättas till fots, det vill säga: förlora befattningen och lönen under 2 dagar första gången; om felet förnyas 4 dagar. ReglSJMachinEld. 1857, s. 10.
c) sätta ngn l. ngt på sådana l. sådana fötter l. sådan l. sådan fot, hjälpa ngn l. ngt till l. försätta ngn l. ngt i fungerande l. bättre tillstånd.
α) (numera föga br.) sätta ngn l. ngt på fötterna l. (sådana l. sådana) fötter; jfr FOT 1 c ε ε' ; äv. (i uttr. sätta ngn på fötter): göra ngn frisk, kurera ngn, få ngn på benen. Att gerbrij, carduangmakerij och lärmakerij kunde här inrijkes sättes på fötterne och erhålles. RP 8: 100 (1640). En (dvs. hustru) den Ehrt bo i ro, ehrt Huus på benen satt, / Förmedelst stora arf och rikan Brude-Skatt. Brenner Dikt. 1: 55 (1695, 1713). (Eng.) He has made a perfect cure of me, (sv.) han har satt mig aldeles på fötter igen, Curerat mig. Serenius Kk 3 a (1734). Jag rullar nu i mitt hufvud ett project, som om det vill lyckas, skall sätta min economie på goda fötter. Kellgren (SVS) 6: 117 (1782). ÖoL (1852: goda). — särsk. (†) sätta ngn på fria fötter, sätta ngn på fri fot. Peringskiöld Wilk. 338 (1715).
β) (†; se dock α ' , β') sätta ngn l. ngt på sådan l. sådan fot, äv. på foten. Betänkande öfwer Kongl. Maj:ts medels och inkomsters redresserande, som .. at sättja Staten på en wisz fot (osv.). HC11H 9: 94 (1697). Innan han kommet till Pastoratet, som nyligen skiedt är, och satt sitt huushåld på foten, satt sig uthi store Giälld. VDAkt. 1700, nr 355. Som Holmerus varken själv stilgjuteriet av grunden lärt eller haft någon sådan tillsyningsman däröver, som detsamma på rätt fot sätta kunnat, så är ej underligt, att (osv.). Wollin Stilgjut. 37 (cit. fr. 1749). (Konung Albrekt) förklarade, att de Swenska länen skulle sättas på Tysk fot, och sträcka sig på Länsmannens manliga arfwingar. Botin Hem. 2: 28 (1756). Sätt osz med wåra oeconomiske Lagar på Hofrätternes fot. Posten 1769, s. 1036. — särsk. (fullt br.)
α') sätta ngn på fri fot; frige ngn, återge ngn friheten; jfr FOT 1 c γ. Nordforss (1805). Tegnér Armfelt 2: 279 (1884).
β') sätta här o. d. på krigsfot, se KRIGS-FOT. Wår Artillerie-Corps är .. satt på krigsfot. EP 1792, nr 69, s. 1. Nordensvan Mainfältt. 23 (1894).
9) (i sht i fackspr.) i förb. sätta kvar, låta (elev) bli kvarsittare (i en klass). SvD 28 ⁄ 5 1943, s. 9.
10) i uttr. betecknande att ngn ålägger ngn l. ger ngn arbete l. göromål l. en uppgift o. d.
a) i uttr. sätta ngn (till) att göra ngt.
α) ge ngn i uppgift l. ålägga ngn att göra ngt; äv. sätta ngn till l. i ngt (dvs. göromål l. syssla l. uppgift att ta hand om l. ägna sig åt ngt o. d.), särsk. sätta ngn till arbete (förr äv. till arbet(e)s) l. i arbete, ge ngn arbete l. låta ngn l. få ngn att (börja) arbeta med ngt; jfr 38 b δ α'. Hon sattes ofta att passa sina småsyskon. Bleffuue tenne effttirskriffnne satta till att giöra kiöp medh de fremmedhe om sallt och annath på mennighettenns gagnn och bestha. TbLödöse 203 (1590). När en Narr blijr satter til at skipa Laag, så sitter dhen oskyldige emillan. Grubb 579 (1665). Serenius EngÅkerm. 243 (1727: til arbetes). Sätja en til arbetz. Serenius (1741). Sätta gåszen til handtwerk. Sahlstedt (1773). Han satte i arbete hela sin omgifning. Tegnér Armfelt 1: 21 (1883). Det första han har åren inne, varder han satt till boken. Landsm. V. 6: 98 (1891). Jag gör vad Rättaren sätter mig till. Wassing Dödgr. 330 (1958). Hon gick först med gässen, sådant som barn kan göra. Sedan fåren. — Men när hon blev större sattes hon till svinen. Trotzig Sjukd. 158 (1972).
β) (†) tillåta ngn att göra ngt l. erbjuda ngn att få göra ngt. Lånthe min moder aff Grefuen .. och satte hon honom til behålla fem gårdar. Rääf Ydre 3: 408 (i handl. fr. 1594).
b) i uttr. sätta ngn på ngt, låta ngn ta hand om ngt, ge ngn ngt i uppgift. UrDNHist. 1: 336 (1952).
11) (i förb. l. uttr. med bet.:) tillsätta l. avsätta ngn o. d.
a) (i förb. l. uttr. med bet.:) placera (ngn) i befattning l. utnämna l. tillsätta (ngn) l. ge ngn makt l. befogenhet (över ngt) o. d. — jfr ER-, FÖR-, IN-, NED-, NY-, TILL-SÄTTA.
α) placera (ngn i befattning l. ämbete l. värdighet l. befogenhet l. på en post i samhället); utnämna l. utse (ngn till befattning l. ämbete osv.). Desse eptt(er)sk(re)ffne satt(es) daa i ne(m)pt. UpplDomb. 7: 32 (1549). Ach! blefwe thetta i acht tagit .. tå blefwe ei så månge odugelige satte til thet heliga prediko-ämbetet. Spegel Pass. 47 (c. 1680). Den Gudfruktige har, med redlighet och flit, arbetat i sitt kall han må af Försynen hafwa blifwit satt på hwilken plats som hälst i samhället. Hagberg Pred. 2: 59 (1815). Ständerna vore visserligen icke kompetenta att sätta dem (dvs. rådsherrarna) från eller till något rådsämbete, men (osv.). SvH 4: 234 (1904); jfr b. — särsk.
α') (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ngn i ngns ställe l. (ålderdomligt) stad, förr äv. sätta ngn i staden, utnämna l. utse ngn i ngns ställe l. placera ngn i ngns befattning l. tjänst l. värdighet. Syntes oss wäl nyttugt wara at then her Sonne i Madesiö kunde bliffua vtaff med thet gäldet huar thet kunde lempeliga til gåå .. och en annan god man sättis ther i hans stadh jgen. G1R 6: 328 (1529). Rudbeckius KonReg. 40 (1614: i staden). Sätta ngn i sitt ställe. Östergren (1953).
β') i uttr. sätta ngn över ngn l. ngra l. ngt, ge ngn herravälde l. makt l. kommando över ngn l. ngra l. ngt; äv. sätta ngn under ngn, placera ngn under ngn l. underkasta ngn ngns styrelse l. bestämmande; äv. sätta ngn högre l. lägre (än ngn annan), placera ngn i en tjänst l. befattning över l. under (ngn); jfr 15 a α. (Människan) wart satt öffwer the andra creaturen till en herra öffwer them. OPetri 1: 6 (1526). Thes högre Gud then alzvoldigeste e(ders) f(urstlige) N(åde) satt och större magt och legenhet nu gifvidt hafver. RA I. 3: 4 (1593). Björkegren 2592 (1786: under). Konungen var betänkt på att sätta honom över hela riket. Dan. 6: 3 (Bib. 1917). I hans (dvs. Cæsars) stat skulle den militära makten icke sättas över den civila utan underordnas denna. Grimberg VärldH 4: 184 (1930).
γ') (numera föga br.) i uttr. sätta ngn för ngt, ge ngn uppdraget att ombesörja ngt l. ge ngn ansvaret för ngt. Then som för någhot satter är, han moste nw söria för sina wårdnadher. LPetri 1Post. B 6 a (1555).
δ') (numera mindre br.) i uttr. sätta ngn (up)på (äv. till) gård o. d., låta ngn slå sig ned på o. bruka gård osv.; jfr 5. Knut Ribbing vill sättie honom aff thet hemmen han nu sitter upå och aff en ödesmarch uptaget haffver och vill settie ther en annan upå igenn. G1R 21: 82 (1550); jfr b β. KOF II. 2: 196 (c. 1655: till). (Sv.) Sätta .. en ny arrendator på en gård (t.) ein Gut mit e-m neuen Pächter besetzen. Auerbach (1915).
ε') (förr) i fråga om rusttjänst l. rotering: ställa upp med (dragon); utse l. placera (ngn i rote); äv. i uttr. sätta ngn för rusthåll, utse ngn för rusthåll. Att dhe måge gifwa för hwar bonde som sätties i rootan En .. (riksdaler) eller dess wärde, såge dhe hälst. RARP 1: 94 (1629). Wij kunna icke draga oss undan at sättia een dragoun för hwar sin person, doch förfråges af Hoffrätts staten hwadh dhe gifwa. ConsAcAboP 4: 331 (1676). Jag .. hade ej satt honom för rusthållet, om han ej lofvat fara vackert. Runeberg (SVS) 7: 159 (1836).
β) i uttr. sätta ngn till (förr äv. för) ngt, utse l. utnämna l. förordna ngn till ngt. OPetri Kr. 187 (c. 1540: för). För den orsak at Borgerskapedt icke settie til Skolemestere huem dhe willje. Thyselius HdlLärov. 1: 32 (1620). Slutligen blef Lundblad satt till biskop öfver Skara stift. LbFolksk. 22 (1890). Harlock (1944). — särsk. [jfr t. den bock zum gärtner setzen] i ordspr. sätta bocken till trädgårdsmästare, förr äv. trädgårdsvaktare, se BOCK, sbst.1 I 1 b; äv. sätta räven till gåsvaktare. Det är inte bättre att sätta räven till gåsvaktare än att sätta bocken till trädgårdsmästare. Östergren (1953).
γ) (†) utan bestämning som anger befattningens art: tillsätta l. utse l. utnämna (befattningshavare l. regent o. d.); äv. med indir. obj.: tillsätta osv. (befattningshavare osv.) åt l. för l. över (ngn), ge (ngn befattningshavare osv.); jfr δ. Jngen sätte någhen Embitzman widh gruffuona vtan then wij sielffue til settie. G1R 7: 140 (1530). (Samuel har) hwarken nekat eller samtyckt, att sättia them (dvs. israeliterna) en Konungh, förr än han hafwer fått wähl betänckt saaken. Rudbeckius KonReg. 35 (1614). Rudbeck Bref 112 (1675).
δ) (†) med avs. dels på befattning l. ämbete, dels på nämnd l. kommission o. d.: tillsätta; jfr γ. Sa(m)me dag sattes embeterna efther ga(m)mel plägsedh, efther såsom i embetzboken finnes. 2SthmTb. 4: 444 (1573). Regeringen (sade) at förr änn Richsdagen skrider til enda, är af nöden at Regeringen ähr satt som sig bör. RARP 8: 72 (1660). Constitutions utskott är satt, bestående utaf sex af adel samt 3 från hvardera af de andra stånden. HT 1918, s. 187 (1809).
b) (i förb. l. uttr. med bet.:) avsätta (ngn) l. skilja (ngn) från befattning l. befogenhet l. värdighet l. samfund.
β) (numera föga br.) ss. enkelt ord, i uttr. sätta ngn (i)från l. (ut)av l. (ut)ur ngt, avsätta ngn l. skilja ngn från ngt. The mectugha haffuer han sat vthaff sätith, och vpsatt the swagha. Luk. 1: 52 (NT 1526); möjl. särsk. förb. The, som ähre feste och icke vilia vigias, them skall man settie vtur församblingen, så lenge the vilie fulborda sitt företagande. SynodA 2: 4 (1583). Erik (XIV) trodde sig hafwa läst uti stjernorna, att en man med ljust hår skulle sätta honom från regeringen. Fryxell Ber. 3: 241 (1828). För de flesta brott (mot kyrkolagen på 1600-talet) ådömdes böter till sockenkyrkan .. Dessutom sattes den felande ofta från sakramentet (”mindre bannet”). NorrbHembSkr. 1: 502 (1928). — särsk. i uttr. sätta ngn av l. (i)från l. (förr äv. ur) hemman l. gård o. d., skilja ngn från l. fråntaga ngn hemman l. gård osv. Huar han icke wille tenckie till att göre bettre skiäl, thå wille han sette honom ifrå hemanet. UpplDomb. 3: 113 (1541). G1R 18: 374 (1547: aff). Pante-ägarne .. blefwo ej förr satte ur sina Förpantningar, än de .. af Kronan fulleligen woro förnögde. Botin Hem. 2: 192 (1756).
12) bringa (ngn) i visst tillstånd o. d., försätta. Anm. För att spara plats o. med tanke på att bet. ”försätta” uppvisar ringa nyansskillnader mellan anv. med personobj. o. sakobj. behandlas äv. anv. med personobj. under 18.
B. anbringa l. placera (ngt ngnstädes) o. i bildl. l. utvidgad anv. härav (jfr C, D), särsk.: plantera l. föda l. arrangera l. försätta (äv. med personobj.) l. skriva l. komponera l. förutsätta l. bestämma.
13) anbringa l. placera (ngt). — jfr BORT-, BOTTEN-, DIT-, DOCK-, EFTER-, EMELLAN-, FÖR-, HOP-, I-, IN-, KANT-, LÄNGD-, NED-, OM-, PÅ-, SAMMAN-, SJÖ-, STAPEL-, UPP-SÄTTA m. fl.
a) eg.: åstadkomma att (ngt) sitter (se SITTA, v. 13) l. sitter fast (i l. på l. kring ngt) mer l. mindre orörligt l. med tät anslutning l. omslutning; (gm att spika l. klistra l. sy l. på annat sätt) fästa (ngt i l. på l. vid ngt); träda (ngt på ngt); i sht förr äv. med avs. på påle l. stolpe l. stör: fästa i marken (gm att sticka ned i grävt hål l. slå ned). Sätta en plugg i hålet, en korv på grillspettet, en eker i cykelhjulet, en ring på fingret, skorna på fötterna, hatten på huvudet. Krigsmennena wredho samman ena krono off törne, och satte vppå hans huffwudh. Joh. 19: 2 (NT 1526). Then lappen tienar bäst på kläden, som modren haffuer satt. SvOrds. C 4 b (1604). På samme örnagåt hade H. Kirstin satt ett nytt waar. VRP 1656, s. 1022. När siön är täkt med is, låter .. (siken) fånga sig med krokar, hwarpå norsz sättes til bete. Schultze Fisk. 82 (1778). (Sv.) Sätta pålar .. (fr.) Ficher — Enfoncer des pieux. Planter des poteaux. Nordforss (1805). Hornet var snart fyllt, och husmodern ville sätta tappen i tunnan. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907). — särsk.
α') fästa (ngt); äv. i fråga om ett oönskat fastnande, särsk. dels med avs. på metkrok: få att fastna i bottnen (äv. abs.), dels i fråga om fordon: köra fast (i dy o. d.). Fålcket bröt aff quister och satte i murerna fast. Bolinus Dagb. 34 (1668). Sätta fast (dvs.) i gytja o. d. Schulthess (1885). Hammarström Sportfiske 206 (1925; abs., med avs. på metkrok).
β') (i Finl.) stänga l. tillsluta (dörr, fönster o. d.), sluta (ögonen); knäppa ihop (klädesplagg); äv.: låsa fast (ngt), särsk. bildl. Sätta fast dörrn, fönstre(t). FoU 15: 76 (1902). Bergroth FinlSv. 286 (1917; med avs. på rock). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 40 (1958: ögonen). Sätta fast pengar (i ett företag). Därs. 97.
β) i fråga om att få ngt i vrångstrupen.
α') i uttr. sätta ngt i halsen, råka ut för att ngt (som man äter) fastnar i halsen; få ngt i vrångstrupen; äv. utan obj. Han satte ett fiskben i halsen. ”Har ni mistat talförmågan, eller satt något i halsen?” sporde Tessin .. i högsta förvåning. Crusenstolpe Tess. 4: 217 (1849). Herman Snell satte nästan ölet i halsen. Trenter Sjöj. 189 (1966). Farmor satte jämt i halsen. Rådström Mån. 150 (1989).
β') (numera föga br.) i uttr. sätta ihjäl sig (med l. av ngt i halsen), sätta ngt i halsen (se α') o. kvävas. (En man) som af något, hwilket komit honom i halsen, satt ihäl sig. CMBlom (1759) hos Linné Bref I. 3: 272. Han hann inte riktigt smaka på något och var nära att sätta ihjäl sig, men det gjorde ändå gott någonstans. Siwertz Sel. 1: 38 (1920).
γ) med avs. på gatsten, betongblock i byggnadsverk o. d. TT 1902, M. s. 146 (med avs. på betongblock). De .. (av natursten o. betong) tillverkade (gat)stenarna äro .. jämnstora, lätta att ”sätta”. 2UB 7: 76 (1903).
δ) sticka in l. ned (ngt spetsigt l. vasst i ngt l. ngn). Sett en knijff j tin halsz, om tu wilt beholla sielena. SalOrdspr. 23: 2 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Sätta nålen i nåldynan. Widegren (1788). Till Kavalleristen säger man: sätt sporrarna dugtigt i lifvet på hästen och gif efter venstra handen, så rider du omkull alla Infanterier i verlden. KrigVAH 1805, s. 113. Så satte han sitt spjut i jarlens bröst, igenom brynjan och bålen, så att det gick ut vid skuldrorna. Bååth EgilS 115 (1883).
ε) med avs. på salva l. färg l. fläck l. märke o. d.: anbringa (på ngt); sminka sig med (ngt). Hon brukar ju sällan juveler, och aldrig sätter hon rödt. Det är som hon wille bravera för folk med sin wackra hy. Ristell Vis. 16 (1787). Drängen hade satt så godt märke på grenen, att han .. fick fatt i både korpungen och stenen. Wigström Folkd. 2: 225 (1881). Sätta rött på läpparna. Östergren (1953). — särsk.
α') bildl., i uttr. sätta (en) klick (se KLICK, sbst.1 II 3) l. fläck (se FLÄCK, sbst.1 2 a) l. fläckar på ngn. Serenius (1741: klick). Att sätta fläckar på hederliga män och kvinnor. Rydberg RomD 174 (1892).
β') bildl., i uttr. sätta (sådant l. sådant l. sådana l. sådana) spår (se SPÅR, sbst.3 3 a, b) l. (sådana l. sådana) fåror (se FÅRA, sbst.2 2 b). I hvarje krets .. / han (dvs. döden) trängde sig objuden; och han satte / där spår, som inga tårar skölja bort. (Cavallin o.) Lysander 74 (1856). Alt sträft, som lifvet / I karga bygder / Ger dag från dag, / Satt säkra fåror / I tidigt vissnade / Anletsdrag. Bååth GrStig. 108 (1889). Hur är det, börjar inte just den där stränga disciplinen sätta spår i mitt ansikte. Har det inte kommit något anspänt kring ögon och mun. Siwertz Tråd. 69 (1957).
γ') [jfr motsv. anv. i y. fsv.] (†) medelst tygtryck anbringa (mönster) på tyg l. (med objektsväxling; jfr 16) anbringa mönster på (tyg); anträffat bl. i ssgn SÄTT-VERK.
ζ) (numera föga br.) i uttr. sätta fötter l. ben under ngn, bildl.: få ngn att ta till fötterna l. lägga benen på ryggen; äv. sätta benen under sig, få fart på benen, sätta iväg. (Eng.) I shall make you find your legs, (sv.) jag skal sätia fötter under dig. Serenius U 1 a (1734). (Några skarpa ord av Ellin) var nog för att sätta ben under tjufgömmaren. Almqvist TreFr. 2: 71 (1842). Lindholm Sibbo 1: 145 (1890: benen under mig).
η) sjöt. med avs. på segel: hala upp l. fälla ner o. skota (samt brassa), hissa; jfr SEGEL, sbst.1 1 a; stundom äv. med avs. på ngt annat på mast l. stång: hissa. Rosenfeldt Tourville 97 (1698). Många (minuter) .. åtgingo icke, förr än jag med en landbåt .. lade till på fregatten, som nu med alla segel satta redan styrde söder ut för en laber vestlig bris. Gosselman SAmer. 1: 55 (1842). DN(A) 1931, nr 224, s. 1 (i pass., om flaggspel). Några sommargäster är ombord på sin båt och sätter segel för att ta vara på brisen som blåser ett par timmar efter soluppgången. Wästberg Kung. 247 (1955). — särsk.
α') med klut(ar) ss. obj. (jfr KLUT 2, 3 slutet); dels i den särsk. förb. SÄTTA TILL (o. ssgn TILL-SÄTTA), dels ss. enkelt ord, i uttr. sätta alla klutar, äv. varje klut, hissa alla segel resp. varje segel, sätta till alla klutar. TIdr. 1887, s. 102 (: hvarje klut). Vattnet fräste för bogen, skummet yrde, alla klutar sattes. Anderson Hötorgsgr. 28 (1923).
β') i uttr. sätta segel, metonymiskt för: segla (iväg), särsk. bildl. Äfven Sverige hörde till de länder hvilka satte sina segel mot framtidens lockande kust, som skymtade i det dunkla fjerran. Beckman Amer. 1: 155 (1883).
γ') i uttr. sätta segel l. seglen kant, äv. sätta kant på segel l. seglen, äv. bl. sätta kant, se KANT, adj. oböjl. 2. Roswall Skeppsm. 1: 113 (1803). Stenfelt (1920: på seglen). Rydholm (1967).
ϑ) med avs. på kopphorn l. blodiglar.
α') (förr) i uttr. sätta koppa l. kopphorn, förr äv. koppar, liktydigt med: låta koppa sig. Så skal man .. en stoor koppe sättia offuan vpå Swolman. Lemnius Pest. 16 (1572; uppl. 1917). Man må wäl låta Medianen, och sättia Koppar. Bondepract. D 2 b (1662). (Kvinnan har) eij heller någonsin låthit sätta sigh koppa. BtFinlH 2: 360 (1671). Nordforss (1805: kopphorn).
β') med avs. på blodiglar: anbringa för blodsugning; förr äv. med indir. obj. Sätta blodiglar. Nordforss (1805). Då jag i går sökte honom (dvs. Tegnér), var man sysselsatt att sätta honom iglar. Geijer Brev 369 (1840). Sätta blodiglar på ngn. Östergren (1953).
ι) i uttr. sätta ngt till ngt, foga l. lägga ngt till ngt; äv. (o. i sht) i den särsk. förb. SÄTTA TILL o. ssgn TILLSÄTTA; jfr 15 a ε. Hwilken j bland idher är, som medh sin vmsorgh förmå sätia ena alen till sina längd? Matt. 6: 27 (NT 1526; NT 1981: lägga).
κ) (†) med avs. på lavemang: övergående i bet.: ge. BOlavi 7 b (1578). Jag lät sätta henne ett Clistir. Hoorn Jordg. 2: 66 (1723). (Turkarna) få icke .. låta sätta sig et lavement .. under Faste-tiden. Björnståhl Resa 3: 181 (1778). Östergren 4: 62 (1931).
λ) (†) i det bildl. uttr. sätta fast foten l. (en) fast fot, äv. bl. sätta fot (ngnstädes), få (säkert) fotfäste (ngnstädes); jfr α α' o. FOT 1 c ζ δ '. Alldenstundh jagh icke kan sij, hvarest han medh sin armée skall anlända och settia foot, medh mindre dett skeer i Olldenburgh eller och i negdhen. AOxenstierna 6: 48 (1631). Sedhan Hans Mtt. hafwer satt Foten fast widh Oderen. Emporagrius LTorstenson 161 (1651). (Pippin den lille) satte .. vthi Italien en fast Foot, så at han effter egit Behagh ther öfwer råda och regera fick. Brask Pufendorf Hist. 183 (1680). Öfverallt satte segrarne fast fot. Hahr ArkitH 44 (1902).
μ) i uttr. sätta tänderna i ngt, ss. beteckning för att ngn (med frisk aptit l. glupskt) börjar äta på ngt. (Han) sätter tänderna i skrofvet (på kräftan) och suger i djupa drag. Strindberg Giftas 1: 135 (1884). Sätta tänderna i en smörgås. SvOrdb. (1986).
ν) i utvidgad anv., i fråga om förändring av läget hos ngt fastsittande: föra (ngt tillrätta l. i sådan l. sådan ställning). Är Näsan sne eller platt, skal hon sätta den med Fingren til rätta. Hoorn Jordg. 1: 276 (1697). Sätta i sär sågtänderna. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3.
ξ) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr ε α', β', ζ, λ). Retwijsona scal han vppå leggia for en kräffueto, och vppå settia en alwarlig dom for en hielm. SalWijsh. 5: 18 (öv. 1536; Apokr. 1986: sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud). Du kan .. se att jag satt temligt bom för min apptit. Geijer Brev 175 (1814). Kung Carl Gustaf och drottning Silvia skall under tre dagar sätta guldkant på exportrådets Frankrikeår. SDS 28 ⁄ 5 1990, s. A5. — särsk.
α') (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. sätta solhylla, göra solhylla. Anna steg upp, satte solhylle och tittade åt alla håll. Hallgard Gartru 249 (1968).
β') (†) utan utsatt direkt obj., i uttr. sätta ngn under armarna, stötta ngn, hålla ngn under armarna; anträffat bl. bildl. RARP 4: 167 (1649).
γ') i uttr. sätta ögonen (äv. blicken) i ngn, (skarpt l. genomträngande) fästa ögonen l. blicken på ngn; förr äv. sätta sitt öga vid ngt, fästa sitt öga vid ngt, lägga märke till ngt. Dett tör en blind man settia sitt öga widh. SvOrds. A 4 b (1604). Han .. satte ögonen i mig. Bondeson Glimm. 79 (1892). Därmed satte han ögonen i mig igen, så jag tyckte han tittade mig tvärtigenom skallen. Quennerstedt Torneå 1: 73 (1901). Johnson Nu 162 (1934: blicken).
b) utan (närmare) tanke på fastsittande l. tät anslutning: placera (ngt); ställa (ngt); förr l. i Finl. äv. (se σ): lägga (ngt). Anm. sätta är utbytbart mot ställa främst när sistnämnda v. inte står i (klar) motsättning till lägga. Sätta ljusstaken på bordet, pannan på spisen, stolen framför elden, stegen mot väggen. Sätta båten i sjön, sjösätta båten. En stool war sett j hi(m)melen. Upp. 4: 2 (NT 1526; Bib. 1541: satt; Bib. 1917: framsatt; NT 1981: stod). Till thett femte, och siste; kan man och så settia .. (akut accent) öfuer ett e, i stellet för ett stumpt S. Pourel de Hatrize 24 (1650). Dhesse (glassaker) ähre nedertagne och satte uthj hwalfwet. Karlson EBraheHem 95 (i handl. fr. 1672). Engelska båtar och Chinesiska Jonker .. begagnades till att utlasta nämde wara (dvs. opium) och sätta den i land. SKN 1843, s. 105. Om aftnarna .. satte vi, Viktor och jag, ett sprisegel i ökan och länsade ut till Tärnskären för att sätta skötarna. Lindström Glimt. 58 (1924).
α) i fråga om framsättande av (kärl med) mat l. dryck på bord.
β') som enkelt ord: sätta l. duka fram (ngt); numera nästan bl. i uttr. sätta maten på bordet o. d. Sättia vppå Bordet en Rätt Fisk. Brask Pufendorf Hist. 286 (1680). Jungfrun dukade bordet och satt ett stycke steckt kött, ströming, smör och Brööd. HFinlÖ 424 (1730). Sätta mat åt någon. Weste FörslSAOB (c. 1817). Kom in och ät, jag har satt maten på bordet. Östergren (1953).
β) flygv. gå ned l. landa med (flygplan). Av någon anledning råkade maskinen komma snett just då föraren ”satte” henne på fältet. SvD(A) 26 ⁄ 6 1934, s. 5.
γ) i uttr. sätta (fartyg) på grund, äv. (o. numera bl. i Finl.) på strand(en) l. på l. i land, (i sht i en nödsituation) segla (fartyg l. båt) på grund, stranda; jfr a o. STRAND 1 b β. SjöreglÖrlFl. 1785, 1: 37 (: på strand). Jungberg (1873: på grund). Den ryska kryssaren måste sättas på land. Auerbach (1915). Bergroth FinlSv. 155 (1917: i land). Sätta ett skepp på stranden. Smith (1918).
δ) med avs. på monument l. sten utmärkande ägogräns, äv. majstång o. d., särsk. liktydigt med: resa; jfr a. Tu haffuer satt itt råmerke ther offuer ko(m)ma the intit, och mågha icke åter beteckia iordena. Psalt. 104: 9 (öv. 1536). Vi i qväll en majstång sätta, / Der nejdens flickor, små och nätta, / Få dansa kring. JGOxenstierna 2: 230 (1775, 1806). Sätta en sten, ett monument åt någon. Nordforss (1805). Utom de .. beskrifna grafvarna .. funnos .. redan förut upprifna, nämligen en liten krets af satta stenar, som innehållit brända ben, samt 3 låga rösen. AntT IX. 6: 87 (1905).
ε) föra (ngt mot ngt) l. placera (ngt på ngt) o. hålla det där (under tryck); äv. oeg. l. pregnant, i uttr. sätta yxan till roten, liktydigt med: hugga l. hugga in på roten; jfr a. Sätta pistolen i bröstet på ngn. Sätta bägaren för munnen. Nw är .. yxen sett til rote(n)na på trään. Mat. 3: 10 (NT 1526; NT 1981: satt). Då hon böjde sig ner och satte ögat till nyckelhålet, såg hon (osv.). Lagerlöf Troll 2: 27 (1921). Han sträckte ut armen men nådde inte glaset, då satte han buteljen för munnen och tog en klunk. Gustaf-Janson ÖvOnd. 99 (1957).
ζ) i uttr. sätta ngn ngt i händerna o. d.
α') sätta ngn ngt i händerna (stundom handen), äv. sätta ngt i ngns händer, i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 15 a), särsk.: överlämna ngt åt ngn l. i ngns vård l. förvaltning l. avgörande l. skön; låta ngn omhänderta ngt; låta ngn ta del av ngt. (I ett land där en konung tillsättes) setter then menige man stoort troo och lijt til honom som vpsatter warder och setter al sin welfärdh i hans händer. OPetri Kr. 183 (c. 1540). Då .. (konung Sigismund) wistades utom Lands, hade den som Hans Majestet behagat Riket i händer sättia .. mackt at (osv.). Werwing Hist. 1: 304 (c. 1690). (Folket) stormade til kyrkan då .. (Olaus Petri) predikade, och anföllo honom med skälsord, stenar, käppar samt andre dylika wapn, hwilka wreden i hast satte dem i händerne. Celsius G1 1: 197 (1746). Posten 1769, s. 933 (: handen). Den köpmannen i staden, i hvars händer edra pengar voro satte. Widegren (1788). Små böcker med lockande innehåll och lätt språk skall sättas i händerna på de lässvaga barnen. UNT 4 ⁄ 7 1946, s. 5.
β') (numera mindre br.) sätta ngn ngt för händer, ge ngn ngt att syssla med l. uträtta. Satte föräldrarne honom något för händer, så glömde han det vanligtvis för att lyssna på forsen, eller på trasten. Gustafsson Ber. 2 (1875).
η) i fråga om ngts placering i viss riktning; särsk. (äv. med avs. på stråle o. d.; jfr 14): rikta (på l. mot ngn l. ngt); jfr ν. Posten satte bajonetten emot mig. Weste (1807). Frykholm Ångm. 300 (1881; med avs. på vattenstråle). Odygdige skolpojkar, hvilka roa sig med att ”sätta solen på någon”. Setterblad Mackenzie 31 (1887). Vi ha (på vår flygtur) kommit till Svea rikes gränspunkt, där treriksrösets stenkummel ligger. Vi låta med en viss högtidlighet maskinen runda röset och sätta sedan propellern mot söder. BygdFolk 1: 191 (1927).
ϑ) sticka in (ngt i l. under ngt); i sht förr äv.: stoppa (ngt i ngt); jfr a. HH XIII. 1: 98 (1563). Känn dig nu före, hvar står din Butelj? / Grumla’n och skaka’n, / Och under hakan / Sätt nu Fiolen och klunka och svälj. Bellman (BellmS) 1: 54 (c. 1770, 1790). Sätt flaskan i fodret. Sahlstedt (1773). Då Adolf hade skrifvit brefvet, satte han det i ett kuvert. Hagfors FolkskSpr. 1: 8 (1897). Jag njöt af att sätta nyckeln i eget lås. Wägner Norrt. 15 (1908).
ι) enbart i fråga om förflyttning. (Sv.) sätta genom slussen .. (eng.) convey by cradle through the lock. Björkman (1889).
κ) (i sht i fackspr.) med avs. på fisk(yngel): (för odling) placera l. placera ut (i damm l. annat vatten). StadgHafsFiske 14 ⁄ 11 1766, s. C 2 b. ÖoL (1852).
λ) med avs. på kroppsdel, med reflexiv syftning; äv.: sticka; jfr ϑ. Sätta händerna i sidan, fötterna i golvet, armarna i kors över bröstet, armbågarna i bordet. Hon satte handen för munnen och kvävde en gäspning. Thå toogh han honom affsidhes vth frå folkith, och satte sin finger j hans ören. Mark. 7: 33 (NT 1526; äv. i Bib. 1917; NT 1981: stack). Sätt fingrett på then Tridie linie (på räknebänken). Rizanesander Räkn. 54 b (1601). När dragne swärd och spiut ikring Hans hufwud lyste; / Har Han Sitt blotta Bröst mot faran modigh satt. Frese VerldslD 11 (1715, 1726). Hon är min Dotter. Jag kan der på sätta fingret i elden. Ekelund Fielding 608 (1765). Hästen .. ville inte följa honom, utan satte hovarna i marken och spjärnade emot. Lagerlöf Holg. 2: 279 (1907). Fänriken satte händerna i sidan och såg spotsk ut. Östergren (1953). — särsk.
α') i (särsk. bildl.) uttr. med fot l. fötter l. ben som obj. — sätta foten på fast mark, i sht förr särsk.: sätta foten l. stiga (över l. upp) på fasta marken (motsatt: sjön) l. i land; äv. bildl. Auerbach (1915; äv. bildl.). Harlock (1944). — sätta fötterna under eget bord, se FOT 1 c. — sätta foten l. sin fot ngnstädes, särsk. på marken l. i land, se FOT 1 c ζ α ' . Hjertat af Afrika, dit ingen hvit man satt sin fot före våra dagar. Svensén Jord. 77 (1884). Han (hade) icke satt sin fot i ämbetsrummet. De Geer Minn. 1: 131 (1892). Som son i ett strängt prästhem hade jag aldrig förut satt min fot på en teater. Siwertz Fribilj. 137 (1943). — sätta foten l. sin fot över tröskeln l. ngns tröskel, stundom inom ngns dörr l. tröskel, i sht förr äv. hus, stiga l. träda över tröskeln hos ngn l. ngns tröskel l. dörr l. hus (metonymiskt för: gå in hos ngn l. gå in i ngns hus l. bostad), ofta negerat. Jag skal förbiuda min Brorson at någonsin sätta foten inom hans tröskel mera. Knöppel Möt. 6 (1750). Han svär .. på att hans son .. ej skall sätta sin fot inom föräldrahuset, förrän han tagit sin embetsexamen. Jolin Kom. 6 (1845). Jag sätter aldrig mera min fot över er tröskel. Auerbach (1915). — (†) sätta foten l. en fot l. sin fot in (ngnstädes), se FOT 1 c ζ β ' . — sätta krokben l. (i vissa trakter) fälleben för l. på ngn, äv. bildl.; se KROKBEN b. ”Sätta krokben” (Tripping) är att kasta omkull en motståndare eller försöka dertill. Start 1893, s. 25. SDS 29 ⁄ 1 1995, s. B20 (: fälleben; bildl.). — (†) sätta fot l. foten för ngn, sätta fram foten framför ngn o. (försöka) fälla honom. Sette same Per Ericsson foten for then andre Eric persson och slogh honom wid gulffuedt. UpplDomb. 3: 113 (1541). Cavallin (1876).
γ') (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. sätta mun för sig, (vara uppstudsig o.) käbbla emot. Ja, se jag är ingen skvallerkäring, jag! — Nä, nä. Men sätta mun för dig kan du i alla fall. Enström Gråbacka 202 (1929).
δ') (†) i uttr. sätta sitt ansikte l. anlete mot ngn, (bestraffande) vända sitt ansikte mot ngn. Iagh Herren .. skal settia mitt ansichte emoot honom. Hes. 14: 8 (Bib. 1541). UpplDomb. 5: 221 (1599: Anlethe).
μ) i uttr. sätta pennan på papperet, i sht metonymiskt för: (börja) skriva (äv. skriva under ngt). Nordforss (1805). Tillkommande Lärare .. erinras att noga studera .. (predikoutkasten), innan de sätta pennan på paperet. Ödmann PredUtk. Föret. (1808).
ν) med avs. på ngt i luften: hålla; äv. bildl. Iblandh alle desse meneer och wålld, som the Föreente Nederlandhen hafwa emott Kongl. Maij:tt begångit, willia the lijkwäl icke heetas wara fiender .. uthan .. sökia att höllia sine torter och sättia wärden een blå dunst för ögonen. RARP 7: 149 (1660). Herrarna hålla hjerteligen tilgodo, då de få Öl, uppå främmande ställen, sätta glasen mot dagen och berömma färg och smak. Posten 1768, s. 155.
ξ) allmännare l. oeg., utan tanke på objektets förflyttning: placera; jfr a.
α') i fråga om fysisk placering; särsk. i fråga om placering av byggnadsdetalj; äv. i p. pf. i adjektivisk anv.: placerad l. sittande så l. så. Dörena skal tu settia mitt på sidhonne (av arken). 1Mos. 6: 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Barnen wäxa til, giöra illa, skiälmstyke groffwa / Tig til största sorg: sättia många grå hår i titt Huffwud. CupVen. C 6 a (1669). Reest kring Phoenicien förutan någen wåda / Til Capham som är när widh Carmels Berge satt. Lucidor (SVS) 271 (1672). (Björnens) små och in i skallen diupt satt ögon, åga then förmon fram för annor diur, at Biörn kan se the Creatur som hafwande äro, bätre än någor meniska. Broman Glys. 3: 737 (c. 1740). Runt omkring holmen drogo inbyggarna fram murar .. mot norr och mot söder gjorde de portar i muren och satte starka torn över dem. Lagerlöf Holg. 2: 235 (1907). Sätta bukt på en mast, (dvs.) kröka den genom för hård stagning. Stenfelt 549 (1920).
β') (numera mindre br.) i fråga om ngts läge l. plats enl. viss teori l. uppfattning: placera (ngt där l. där). Någre sätta .. (staden Chorazin) uti Pereen. Bælter JesuH 4: 449 (1757). Tycho Brahe sätter både Jorden och Solen i hwar sin Medel-punct. Bergklint MSam. 1: 293 (1781).
γ') i uttr. sätta (ort o. d.) på kartan, oeg.: åstadkomma att (ort osv.) blir uppmärksammad. Så småningom blev hon informationssekreterare i Uddevalla och satte den staden på kartan. Expressen 18 ⁄ 11 1990, Din dator s. 34. SvD 31 ⁄ 10 1995, Näringsliv s. 4.
ο) med avs. på ord l. orddel l. ordklass: placera (där l. där l. så l. så i satsen l. i förhållande till annat ord l. annan ordklass); äv. (jfr 34 a) med avs. på text l. noter o. d.: placera l. placera in. I tyskan sätts det finita verbet sist i bisats. Præpositio är en particula som sättes fram för andra ord. Wallenius Proj. H 3 b (1682). Sätta en artikel i början af en tidning. Dalin (1854).
π) placera (ngt ngnstädes) o. låta det stå kvar l. lämna det; förr äv. i uttr. sätta kvar ngt, lämna kvar ngt. VadstÄTb. 8 (1578: quar). Vid ändan af sjön seglade vi under en bro ett stycke upp åt Figga-elfven. Här satte vi båten. Nilsson Dagb. 141 (1816, 1879). Också hör det nära nog till vanligheten, att maskiner och vagnar bli trasiga och måste ”sättas”. SDS 1898, nr 424, s. 2.
ρ) mera abstrakt (jfr 15), i uttr. sätta ngt i (förr äv. under) förvar l. skjul. När Swaranden beropat sig på sitt fång, bör det klandrade i förwar sättias, til desz at han innom den föresatte tiden det wisar. Abrahamsson 815 (1726). HB 12: 3 (Lag 1734: under). (Sv.) Sätta i skjul .. (fr.) Mettre à l’abri. Abriter. Nordforss (1805). Sätt nu alla dina böcker i förvar, att du finner rätt på dem igen i höst. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 26 (1886). Den pant bjuder, vare .. pligtig att sätta panten i förvar hos vederhäftig man. SFS 1901, nr 38, s. 40.
σ) (i Finl.) i vissa anv. där i Sv. endast lägga används. Jag vill ej sätta et så stort bref på posten. Porthan BrCalonius 176 (1795). Att fiendtliga menniskoskaror ej känt samvetsqval, då de satte sten på den bördan, som nog skulle varit tillräckligt tung äfven en sådan påspädning förutan. Cygnæus 2: 308 (1863). Man säger (i Finl.) .. sätt strumporna på stolen i st. f. lägg strumporna på stolen. Schück o. Lundahl Lb. 1: 14 (1901). På bordet sattes vit hemvävd duk och vasen med björk- och videkvistar. Samarbete 8 ⁄ 4 1981, s. 4.
τ) i stående förb. med adv. l. adverbiellt uttr. betecknande placering l. förflyttning, äv. i fråga om icke rumslig placering (jfr 15 b); särsk. dels i särsk. förb. (se SÄTTA BORT, FRAM, IN, NED, UPP, UT m. fl.), dels i förb. sätta avsides, se AVSIDES 1 a γ, d β, sätta åt sidan l. å l. till sido o. d., se SIDA, sbst. 16 a β, δ, sätta (ut)ur vägen, se VÄG, sätta sin kos, jfr KOSA, sbst.2 II 1 b, sätta åtskils, se ÅTSKILS. Man .. befinner, att thenne spannemålen och alle andre varur, badhe inlendeske och utlenske, så af vegen satte och fördyrkade blifve. RA I. 1: 492 (1546). KOF II. 1: 20 (1650: sin koos). Det (är) wäl en kånst öfwer alla människors kånster .. at en människa får den nåden, at hon i sanning ärkänner sig för en syndare, och ändå kan så slå det ifrå sig, och sätta Guds wrede ur ögnasigtet. Borg Luther 2: 395 (1753). Man har (genom slavkriget i Amerika) redan satt i väg över en milliard dollars, skövlat välståndet i varannan unions-stat och offrat över en halv million vite män. Högberg Baggböl. 1: 74 (1911).
υ) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr ζ α', λ α'—γ', ν). Jag var litet förtretad .. at Er Bror skulle tro mig sätta hinder för des åstundan. Chenon Heywood 1: 70 (1772). Hans (dvs. C. Ekeblads) Sedo-lära var icke af den grofva arten, som blott söker undvika Domstolar och sätta täckelse på lasten. Stockenström ÅmVetA 1773, s. 37. Hvita stjerna (dvs. en blomma) i skogens natt, / Fjerran är du ur himlen satt. Gellerstedt 1Dikt. 46 (1871). Så sätta vi maj uti ert tak. FoF 1914, s. 31. — särsk. i vissa uttr. — sätta hårt (e)mot hårt, se HÅRD 2 c. — sätta käpp l. käppar i hjulet, lägga hinder i vägen; jfr KÄPP 1 e. De synnerligen ojämna väderleksförhållandena har .. satt käpp i hjulet för en effektiv användning av spåret som är draget i terrängen invid Ljusdala i Masaby. VNyland 9 ⁄ 1 1981, s. 6. — sätta ngn myror i huvudet l. myror i huvudet på ngn, se MYRA, sbst.2 1 d δ. — sätta ngt på sin l. dess spets (i sht förr äv. spetsen), se SPETS, sbst.2 10 a. — sätta ngt på spetsen av vapnen l. sin klinga, se SPETS, sbst.2 2 a; äv. sätta ngt på vapnen, sätta ngt på spel i väpnad konflikt. Att sättia alt på spitzen aff Wapnen. RARP 2: 187 (1635). RP 5: 55 (1635: på vapnen). — sätta ngt under vatten, åstadkomma att ngt kommer under vatten l. översvämmas. Triewald Eldmachin 37 (1734). Brista dammluckorna hotas hela byn att sättas under vatten. Östergren (1953). — (numera föga br.) sätta (ord l. yttrande l. visst samtalsämne) i munnen på ngn, lägga (ord osv.) i munnen på ngn; ge ngn tillfälle att tala om (det l. det). 2Mos. 4: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: lägga). De swarade med de ord, som Jesus satt dem i munnen. Bælter JesuH 5: 707 (1759). Du gör ju oss till ett åtlöje, och sätter vårt samlif i munnen på alla människor. Tavaststjerna Dram. 4 (1891). — (†) sätta peksticka för ngn, se PEK-STICKA 1 a. Om vi ej i tid sätta peksticka för herr Tolls inflytande, så äter han ut oss allesammans. Crusenstolpe Mor. 3: 92 (1841). — (†) sätta sin stol (där l. där), om konung l. härskare: ta sitt säte l. placera sin tron (där l. där); jfr STOL, sbst.1 IV 2. Thet Ädle Dyre Hielte Blod / Stoore Gustafs Säd, och Afl. / Som i Nordan hafwer satt sin Stool / .. Hennes Hielte-dygd, och tapperheet / Har osz dragit hijt. Stiernhielm Fred. 12 (1649, 1668). — sätta sitt (l. ett) ljus under en skäppa l. ena skäppo l. skäppona, se SKÄPPA, sbst. 3 b.
14) med särskild tanke på objektets fria rörelse; särsk. liktydigt med: skjuta l. kasta l. sparka (ngt); förr äv. med avs. på djur: kasta, kasta ut (särsk. med utelämnat obj.). Sätta en kula l. ett skott i ngn. Han satte spjutet i villebrådet. Strax kom Herren som Köket åtte (o. där hunden i fråga satt o. kalasade), / Och hufwudstupe genom fönstret satte. Rudbeckius Starcke B 4 b (1624). Grette satte .. (Skägges vapen) i hans hufvud, så att det trängde in i hjärnan. Bååth Grette 14 (1901). — särsk. sport. med avs. på boll l. puck: skjuta l. sparka (i mål, stundom i l. mot målets inramning o. d.); äv. utan förb. med prep.-uttr.: skjuta l. sparka i mål; äv. i utvidgad anv., med avs. på mål: skjuta, göra; äv.: göra mål på (en möjlighet till målskott). Midt i halfleken satte främre ledets (forwards) flygelman (wing) bollen genom A.B:s mål. Sport 1891, s. 13. Möller satte en tilldömd straffspark i tvärslån. SDS 27 ⁄ 5 1924, s. 8. Jag kanske skulle ha satt ett par mål i den här matchen och då hade man ju varit i ett annat läge, säger Lill-Damma. SmålP 31 ⁄ 10 1974, s. 20. Vi hade en förnämlig utdelning. Satte säkert 50 procent av våra chanser, sa en glad tränare i Lejonström, Olof Lindström. PiteåT 7 ⁄ 11 1985, s. 21. Raimo Helminen, den finske landslagsmannen, gav ett fullsatt Malmö Isstadion en glädjechock när han 2,18 in på sudden death satte segerpucken till 3—2. SDS 24 ⁄ 3 1993, s. A1.
15) i utvidgad l. bildl. anv. av 13 (a o.) b, ss. beteckning för ngts placering i icke rumslig mening samt i förbleknad anv. härav: placera l. lägga l. ställa o. d.
a) med jämförelsevis väl bevarad tanke på placering: placera l. bringa (ngt i l. på l. vid l. framför ngt l. ngn), åstadkomma att (ngt) hamnar (i l. på osv. ngt l. ngn), äv.: lägga. Så kommer then tienarens herre på then daghe(n) han icke hoppadhe .. och wardher huggandes honom j tw stycke, och wardher setiandes hans lott medh the otrooghna. Luk. 12: 46 (NT 1526; NT 1981: låta honom dela lott med). Addera 6. 3. 4. 5. tilhopa, gör 18, sätt 8. och haff 1. i Minnet. Hortulanus Rekn. A 4 a (1638). Skyll icke på läkarene .. utan sätt felet på det inskränkte mänsklige begreppets räkning. Posten 1769, s. 683. Gifva vi ej barnen ett hem, sätta vi dem icke inom ett familjelif, förloradt är då allt vårt sträfvande för deras moraliska utveckling. Agardh BlSkr. 2: 220 (1846). Som bekant företog Gustaf den förste en .. jemkning (av frälsets rättigheter och skyldigheter) och satte med ens frågan på sin rätta punkt. Forssell Hist. 1: 80 (1869). Länge hade .. (A. Norlind) varit märkt av ohälsa, men mot densamma hade han satt den vackrast tänkbara kamp. SvGeogrÅb. 1929, s. 212. — särsk.
α) i fråga om rangordning l. värdering l. (värderande) kategorisering l. jämförelse: placera (ngt så l. så); räkna (ngt bland ngt) o. d.; jfr 5 j α. Wij skole settia thenna skatten, som är thet heliga Euangelium, öffuer alt thet wij elske på iordenne. LPetri 2Post. 145 a (1555). Thet timeliga sättes fram om thet ewiga. Muræus Arndt 1: 153 (1647). Af hwad orsaker jag blifwit föranlåten at sätta Landtskötseln i främsta rummet, ses (osv.). Berch Hush. 147 (1747). (”Frithiofs Saga”) är i vida högre grad en konstnärlig produkt än Atterboms ”Lycksalighetens Ö”, som eljest af flera blifvit satt framför detsamma. Sturzen-Becker SvSkönl. 92 (1845). Krögaren kallas Trädgårdsmästaren Zhang Qing och hans hustru heter Andradottern Sun .. De båda sätter vänskap högt. Malmqvist BerTräskmark. 1: 333 (1976).
β) i fråga om ngts placering i tiden: placera, förlägga. Kant tu settia tijdhen när steengeternar skola kidla på berghen? Job 39: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: Vet du tiden). Han berättade derhos att autoren sielf eij wetat hwilket Evangelium skal sättias på 27 Sönd. post Trinitatis. Benzelstjerna Cens. 147 (1741). Det första skiftet av den bysantinska litteraturens historia brukar sättas vid midten av 600-talet. Sylwan (o. Bing) 1: 17 (1910).
γ) i uttr. sätta ngt på ngn, särsk. med avs. på sjukdom l. ont: medelst häxkonst l. magi göra att ngn drabbas av sjukdom l. ont (jfr 48); äv. sätta barn på ngn (se slutet). Här bodde den, som kunde sätta sjukdom på menniskor eller kreatur. Sundblad GBruk 173 (1881). Risto, Lång-Christoffer, var, tillika med en väldig jägare, också en seidman, i runor kunnig med kraft att sätta ont på folk och fä. TurÅ 1985, s. 219. — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. sätta barn på ngn, göra ngn med barn. Nordström Landsortsb. 68 (1911).
δ) i uttr. sätta ngt i ngn, inge ngn ngt. Fabritius war ej i stånd, at kunna utspana eller förfara, hwem det warit, som satt sådana inbilningar i dem. Kempe FabritiiL 110 (1762). Franz Kafka kan sätta både skräck och gapskratt i sina läsare, skriver Erik Beckman. DN 8 ⁄ 6 1984, s. 1; jfr b β β'.
ε) (numera föga br.) i uppräkning l. framställning o. d.: lägga l. foga (ngt till ngt); jfr 13 a ι. Krydder (Specerij) ähro .. Pepar, Zetfehr, Ingefähr, Till hwilka måge sättias heemkrydder, som hoos osz wäxa. Schroderus Comenius 132 (1639).
ζ) uppställa o. d.
α') med avs. på mål (se MÅL, sbst.5 6); särsk. i uttr. sätta ngn l. sig ett mål l. ngn l. sig till l. som mål. (Götiska förbundet) hade .. höjt en verklig, sjelfständig fana och satt sig ett positift mål. Sturzen-Becker 1: 37 (1861). (I en förklaring) yrkades att förbundet måtte sätta sig till ett mål att uprätta en gemensam styrelse för utrikes ärender. Svedelius Statsk. 2: 250 (1868). Vandre visa sköna slägten mot det mål oss Herren satt! Rydberg Dikt. 1: 13 (1877, 1882). Han hade .. satt som sitt mål att göra ett slut på dessa oordningar. Annerstedt Rudbeck Bref CXXXV (1905). En av företagsledningens främsta uppgifter är att sätta mål för verksamheten. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 26 (1975).
β') (numera föga br.) i uttr. sätta ngn ngt för hans ögon l. sig ngt för ögonen, uppställa ngt som ett mål l. observandum l. ha ngt för ögonen; förr äv. sätta ngn ngt under ögonen, ge ngn (tydligt) vittnesbörd om ngt. Döden han slijker tigh altijd effter, til thes han får tigh fattan .. Therföre .. så skal tu altijd haffua noga acht vppå döden och sättia honom daghliga för tijn öghon. PJGothus Savonarola SyndSp. B 7 a (1593). Schultze Ordb. 3924 (c. 1755: sig). Således satte här Frälsaren Judafolket tydeligen under ögonen, at Gud nu mera hade et miszhag til dem. Bælter JesuH 5: 415 (1759).
γ') (särsk. för efterrättelse l. efterföljd l. ss. varning) uppställa l. ge l. framställa (ngt l. ngn ss. ngt). Christo Jesu, huilkin gudh haffuer satt för en nådhastool genom troona j hans bloodh. Rom. 3: 25 (NT 1526). Han haffuer satt migh til itt ordspråk ibland folck. Job 17: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: är satt). Sättes jemwäl til principe, at (osv.). ReglInf. 1751, s. 477. Sätta Egypten till en skräck för hela den tidens verld. Chydenius 9 (1765). I hemlighet närde vi en viss beundran för denne ’otäcke pojke’, som våra föräldrar alltid satte för oss som ett varnande exempel. Östergren (1953). Folk som tycker att det vore bäst om västsidan satte ett exempel genom att ensidigt rusta ner. Hufvudstadsbl. 3 ⁄ 7 1983, s. 5.
η) i uttr. sätta ngt i stället för ngt l. sätta ngt i ngts ställe, ersätta ngt med ngt; äv. bl. sätta ngt i stället, ersätta ngt nämnt med ngt. Krut och Lod är här intet i bruk: man sätter i ställe, / Klart Reenst Wijn, Bacheracher. Stiernhielm Herc. 210 (1658, 1668). Hans död är satt och antagen i stället för wår. Nohrborg 21 (c. 1765). Schulthess (1885).
ϑ) i uttr. sätta ngt (e)mot ngt, göra motstånd med ngt mot ngt, möta ngt med ngt (som skydd l. barriär); äv.: kontrastera ngt mot ngt, ställa ngt i motsats till ngt. Thenne Stadga synes wara satt emot the Calwinisters Willfarelse. Schroderus Os. III. 1: 286 (1635). All tro är riktad på ett osynligt, hvarföre den ock i Skriften sättes emot seendet, hvilket har det synliga till föremål. Thomander 1: 92 (1829). Scipio kunde sätta emot Hannibal hans egen segerbringande taktik. Grimberg VärldH 3: 521 (1928). Han fick vara med i ett arbete, som syftade mot att i bygderna väcka till liv en sund självkänsla att sätta emot allt utifrån, som pockade på lydnad och efterföljelse. OoB 1931, s. 450. — särsk. i uttr. sätta hårt mot hårt, se HÅRD 2 c.
ι) i uttr. sätta makt l. kraft l. handling bakom orden. Att få .. (studenter) att anmäla sig frivilligt till underbefälsutbildning, dymedelst sättande handling bakom orden. Hjärne Frivill. 26 (1914). Sedan FN så gott som enhälligt fördömt invasionen (i Kuwait) och rustat sig för att sätta makt bakom orden kvarhöll Saddam Hussein flera tusen utlänningar som gisslan. Expressen 27 ⁄ 12 1990, s. 4. DN 7 ⁄ 5 2001, s. A2 (: kraft).
κ) i uttr. betecknande att ngt belyses (se BELYSA 3) l. förklaras l. företes o. d. När Herren gifwer företrädet åt Jerusalems gudstjenst framför Samariens, sätter han ju åtskilnaden i den olika klarheten. Thomander Pred. 2: 10 (1849). — särsk.
α') sätta ngt i (sådan l. sådan) dag l. i en l. sin (så l. så beskaffade) dag l. i dagen, se DAG II 1 h β, 2 b, 4 b β, 6 b, 7 c α. Så är då Skaldens plikt .. / .. åt Hjältar Offer bära, / Ja, sätta stora werk för werden i en dag. Nordenflycht (SVS) 2: 66 (1744).
β') (numera bl. mera tillf.) sätta ngt i sådant l. sådant ljus l. sken, förr äv. sätta ngt i ljus l. ljuset; jfr LJUS, sbst. 6 b. RARP 7: 135 (1660: i liuset). At sättja saken uti sitt rätta Ljus. Höpken PVetA 1740, s. 6. SmålHembygdsb. 1: 18 (i handl. fr. 1749: i lius). Jesus Christus är .. en Prophet, som med oräkneliga under bewisat sin Gudomliga beskickning, och satt den himmelska sanningen i det klaraste ljus. Hagberg Pred. 5: 120 (1819). Man tar siffrorna och uppgifterna och så sätter man dom i ett nytt sken, i sanningens sken. Fogelström Vakna 62 (1949).
λ) med avs. på pengar l. förmögenhet: placera (se PLACERA, v.1 e β) l. investera; förr äv.: spendera (o. förlora). BrinkmArch. 1: 5 (1565). Ähr dett neessligitt .. för een Chrona och rijke för 400,000 Rdr låtha kiöpa sigh i krigett och så sigh obligera, att dett icke vid lägenheet kan komma der uth, uthan måste, föruthan dett att landzens ungdom föhres uth och slachtas, väl 30,000 settia där hooss. RP 8: 69 (1640). Alle .. måste ju sielfwa bekänna, at dem och deras Barn är nyttigare och säkrare, at deras egendom sättja i fasta gods och grunder, än i penningar och lösöron. HC11H 10: 82 (1650). Mina pengar satte jag dumt nog för två år sen i Ares-aktier. Hedberg Räkn. 52 (1932). Så länge vi inte har pengar för pensionärerna i Fiskars så skall vi inte sätta pengar på detta heller. Sade Nyman och blev kritiserad av kommundirektören för att han inte opponerat sig redan i styrelsen. VNyland 28 ⁄ 2 1980, s. 4.
μ) i uttr. sätta sig ngt i sinnet (i sht förr äv. i sinne l. till sinnet), (fast l. envetet) bestämma sig för ngt, i sht förr äv. sätta sig ngt i huvudet, sätta sig ngt i sinnet, bestämma sig för ngt; äv. sätta ngn ngt i sinnet l. huvudet l. ngt i ngns huvud, få ngn att bestämma sig för ngt l. ge ngn idén till ngt; äv. i uttr. sätta ngt i sitt hjärta, ta ngt till sig, lägga ngt på minnet. Alle the som .. (ryktet) hördhe satte j sitt hierta säyandes, Huad må warda vthaff thetta barnet? Luk. 1: 66 (NT 1526; Bib. 1917: lade märke därtill; NT 1981: lade det på minnet). Hoo är then som sådant thor settia sigh j sinnet at göra? Est. 7: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: har fördristat sig). Girs Edelh. Föret. 4 (1627: till). Huaar som haer Dygden kiär then sätte fast i Sinne / At (osv.). Lucidor (SVS) 246 (1672). (Fr.) Il lui a mis en tête, (sv.) Han har satt honom det i sinnet. Mont-Louis FrSpr. 284 (1739). Jag råder dig, at du nu visar dig förnuftig, och intet sätter Ulla några flera galenskaper i hufvudet. Envallsson TokrolNatt. 54 (1791). Kanske det är jag, som satt i ditt hufvud .. att disputera med din .. morbror om de naturliga vextfamiljerna? Topelius Fält. 4: 385 (1864). När jag engång satt mig någonting i hufvudet, utför jag det också. Tavaststjerna Inföd. 178 (1887). Hustru min bad mig, att jag skulle ge honom fri, men jag hade satt mig i sinnet, att han skulle hit till Skansen. Lagerlöf Holg. 2: 227 (1907).
ν) språkv. i sådana uttr. som sätta ett substantiv i visst numerus l. kasus l. ett verb i visst tempus l. modus, bruka l. välja viss kasusform av ett substantiv l. tempusform l. modusform av ett verb; förr äv. i uttr. sätta ett ord så l. så, ge ett ords stavelse sådan l. sådan kvantitet. Alle Monosyllaba, eller the Ord, som icke fatta vthi sig meer än een Stafwelse, kunna sättias både långe och kårte. Arvidi 29 (1651). Om ett subject i singularis är genom præpositionen σύν eller μετά förenad med en Nominativus af ett Nomen, hvarom prædicatet likaledes utsäges, så sättes verbet ofta i Pluralis. Rabe GrElGr. 171 (1857). Klint (1906: i plural).
b) med mera förbleknad l. med försvunnen innebörd av placering; jfr 13 b τ. — särsk.
α) i uttr. sätta ngt på ngt l. ngn, ge l. förse ngt l. ngn med ngt. (En allmän hotbild efter Palmemordet) och vissa andra saker som har inträffat i form av hotbrev och hotsamtal har gjort att vi satt personskydd på Toresson. GbgP 5 ⁄ 12 1986, s. 19.
β) i fråga om resultativ verkan: förse (ngt) med ngt, ge (ngt ngt).
α') i uttr. sätta namn (äv. benämning l. ord o. d.) på ngt, ge ngt ett namn (l. benämning), namnge ngt; i sht förr äv. i sådana uttr. som sätta en ny betydelse l. bemärkelse på ett ord, ge ett ord en ny betydelse. Hedenbärget, eller Hennebärget .. har nordan om sig den heden, som tilförena omtalad är .. hwilken och sit namn på bärget satt hafer. Wettersten Forssa 21 (c. 1750). (Sv.) Sätta annan bemärkelse på et ord, (lat.) Vocabulo aliam addere significationem. Sahlstedt (1773). Det är svårt att sätta ord på det självklara. Men kanske är det just det vi borde göra. DN 25 ⁄ 6 1987, s. 5.
β') betecknande att ngn (l. ngt) ger l. förlänar ngn l. ngt viss karaktär l. egenskap l. (in)ger ngn visst intryck av ngt l. en viss känsla l. tillför ngt ngt som påverkar dess tillstånd l. gör ngt till föremål för ngt; i sht i förb. med prep.-uttr. inlett av på l. i, särsk. i sådana mer l. mindre stående uttr. som sätta glans l. färg på ngt l. smak på ngt l. fason (jfr FASON 2, 2 a α) l. skick (jfr SKICK, sbst.1 4 b, c) l. kläm (se KLÄM, sbst.1 4 d) l. piff (se PIFF 1 a) l. sprätt (se SPRÄTT, sbst.6 7 slutet) på ngn l. ngt l. sätta skräck (se SKRÄCK 1 f) i ngn. Ståuppkomikern satte färg på tillställningen. Dressingen sätter smak på salladen. Inslagen av spänning satte spets på hennes liv. Iach skal setia min anda offuer hono(m). Mat. 12: 18 (NT 1526; NT 1981: låta min ande komma över honom). En Fru, hwars gamla, men alfwarsamma utseende, satte en djup wördnad hos alla, påminte, det man ej borde blanda sig i saker, som enom intet angå. Posten 1769, s. 754. Sätta glans på tyger. Sundén (1891). Nyponbusken sätter rödt i yfvigt hår, / Sommarn väfver sin ”rosengång”. Wirsén Ton. 51 (1893). Hvad som framför allt vid ryttm(ästare) Boltensterns ridning frapperar, är den goda gång han alltid vet att sätta på sina hästar. NTIdr. 1899, Julnr, s. 6. (Sv.) Sätta färg på (eng.) colour; bildl. äv. lend (give) .. colour to. Harlock (1944).
γ') i uttr. sätta eld, förr äv. elden på (äv. i, förr äv. å) ngt, antända ngt; sätta ngt i brand; äv. sätta eld (in)under ngt, tända eld under ngt. Judanar .. satte eelden på stadhen och togho rooff. 1Mack. 11: 48 (Bib. 1541; Apokr. 1921 o. 1986: satte eld). Honn hade stullet frånn honom eth sÿlffstoop en sÿlffkedh och nogra sÿlffskeder vtu eenn kiste, och sath eeldenn i kisten, och læste så dörenn igenn. 3SthmTb. 1: 162 (1593). Sätten eld inunder ladan, vänner! Runeberg (SVS) 1: 199 (1833). SFS 1890, nr 33, s. 17 (: å). Lindgren kommer in, går runt och drar draperier för fönsterna, tänder några lampor, sätter eld på en brasa och står sen ett ögonblick avvaktande. Gierow HjLust 83 (1944).
δ') i uttr. sätta fart på l. i ngn l. ngt, se FART 8 b; äv. (ngt vard.) sätta snurr på ngt, se SNURR, sbst.1 1. Ett eller annat jagtrop sätter .. fart i honom. Hahr HbJäg. 271 (1866). Trots att banan är genomblöt och halkig sättes från början god fart på spelet. Östergren (cit. fr. 1916). Endast inom det romanskt influerade karstområdet brukas blåsrör och eldvifta för att sätta fart på elden. Rig 1921, s. 22. Han kom in i glada gäng .. och satte visst fart på slantarna. Bergvall Sayers LordPGrip. 204 (1949). Siwertz Tråd. 21 (1957: fart på folk).
γ) i uttr. med bet.: fästa avseende vid ngt; förtrösta l. lita l. satsa på ngt l. ngn o. d.
α') (†) i uttr. sätta ngt i ngt, ägna ngt ngt o. d.; anträffat dels i uttr. sätta ngt i någon måtta, fästa avseende vid ngt, dels i sådana uttr. som sätta arbetsamhet l. varsamhet i ngt, ägna ngt arbetsamhet l. varsamhet, dels i uttr. sätta sitt val i ngt, välja ngt. Loffuadhe wij och saa theslikis ath wij fögha wille setthia niels olson eller her thures tal j noghen motthe. G1R 2: 184 (1525). Den unga Tyrsis, ibland dårars tal / Blef född, men sökte sig at skilja, / Från mörkt förstånd och elak wilja, / I dygden satte han sit wal. Nordenflycht (SVS) 1: 250 (1745). 2VittAH 1: 19 (1786, 1789; med avs. på noggrannhet o. omsorg). (Riksdrotsen C. A. Wachtmeister) hade en sällsynt arbetsamhet, och satte i all värf den största drift och skyndsamhet. Rosenstein 2: 29 (1811).
β') i uttr. sätta ngt i, ngn gg äv. på ngt, anse l. räkna ngt som en sak l. angelägenhet som rör l. (helt) rymmer ngt; numera nästan bl. i uttr. sätta en l. sin ära, äv. heder l. stolthet, förr äv. sak i ngt, göra ngt till en hederssak l. prestigesak; förr äv.: (helt) satsa ngt i ngt l. ägna ngt åt ngt. Här finnas många, som sin glädie ther i sättia, / At the få all sin tijd förnöta vthi lättia, / At lefwa vthi sööl, at giöra natt til dag. Spegel ÅPar. 27 (1711). Hanna satte en Christelig kärlek uti att på det ömmaste sköta honom. Ödmann Belin de la Liborlière 1: 163 (1809). Den här kungen (dvs. G. IV A.), oaktadt all sin stela inbilskhet, sätter sak uti att vara lika mot alla. Crusenstolpe Mor. 6: 46 (1844). Nu hade Ellinor satt hela sin energi på att genomdrifva resan. Edgren Lifv. 1: 256 (1883). Karlin Konstsl. 28 (1886: heder). Akka hade satt sin stolthet i att det skulle lyckas henne att uppfostra en örn till en from och ofarlig fågel. Lagerlöf Holg. 2: 250 (1907). Stockholm, som förut satt sin ära i att vara Nordens Paris, höll på att ändra karaktär och ville nu göra skäl för namnet Mälardrottningen. IAndersson i 3SAH LXI. 1: 30 (1950).
γ') (i högre stil; se dock slutet) i uttr. sätta sin lit l. tro l. tröst l. sitt hopp o. d. till, äv. på ngn (l. ngt), göra l. ha (enbart) ngn (l. ngt) som föremål för sin tro l. förtröstan l. sitt hopp; lita till l. på ngn (l. ngt). G1R 1: 32 (1521: troo til). Thenna book .. lärar fruchta Gudh, och settia tröst til honom. FörsprVish. (Bib. 1541). VDAkt. 1723, nr 166 (: lijt på). En rätt Christen sätter icke sitt hopp på sig sjelf. Hagberg Pred. 1: 50 (1814). 1914 visade, att Jaurès satt överdrivna förhoppningar på en sådan handlingskraft hos arbetarklassen. Höglund Branting 1: 419 (1928). Espmark Glömsk. 149 (1987: lit till). — särsk. (fullt br.) i uttr. sätta tro till ngt l. ngn, i allmännare anv., i fråga om sanningshalt: tro på ngn l. ngt. Hebr. 4: 2 (NT 1526). (Pygmalions) feel war .. at icke engång sättia troo til de aldraredeligaste Männ. Ehrenadler Tel. 98 (1723). Du sätter då tro till allt struntprat du får höra. Duse 8Bud. 23 (1911).
δ') (numera mindre br.) i uttr. sätta ngt på (i sht förr äv. uppå) ngn l. ngt, i fråga om att sätta sin lit l. sitt hopp till ngn l. ngt (se γ'). Iach haffuer satt hielpena på en mectigan. Psalt. 89: 20 (öv. 1536). Gud kan icke wara hans owen, effter thet han setter alt vppå hans nådh och godheet. LPetri 1Post. S 3 b (1555).
δ) i uttr. med bet.: vända sitt sinne till ngt l. inrikta sig på ngt.
α') (numera mindre br.) i uttr. sätta sin håg l. sitt sinne l. hjärta, i sht förr äv. syn och sinnen till l. på ngt, vända sin håg l. sitt sinne till ngt; förr äv. sätta sin håg l. sitt sinne l. hjärta fast till l. i l. på ngt l. ngn, bestämma sig för ngt, fästa sig vid l. fatta kärlek till ngt l. ngn; förr äv. utan förb. med prep.-uttr., i uttr. sätta sin håg, bestämma sig, fatta sitt beslut. (Furstinnan) sade till them: Jag tror Eders Kärlighet wet, / At Eder k. Broder med tucht och ähre / Hafwer satt sin hug och med äran begärer, / Att hafwa min Dotter Fröken Christina. Carl IX Rimchr. 80 (c. 1600). Så haer then Ädla Fruu, hwad Wärdsligt war förakta, / Ok altijd som en Krist thet Äwiga betrakta, / Satt Syn- ok Sinnen til thet hwad som äwigt ståår, / Hwar Himlisk påbegynt Frögd aldrig mehr förgåår. Lucidor (SVS) 319 (1673). Spegel Pass. 239 (c. 1680: hierta). Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719: fast till). Almqvist Lad. 28 (1840: din håg till).
β') (†) i uttr. sätta ngt på ngt, inrikta ngt på ngt. En from och Gudfrucktigh Husbonde skall i sin husholningh ickie ther effter see och sins huus Regemente ickie ther på settia, att han allenast måå foruerffua mÿckit gottz och wardha rÿk. LPetri Œc. 19 (1559).
γ') (numera föga br.) i uttr. sätta ngt till l. i ngns skön, förr äv. förnumstighet, förr äv. sätta ngt till ngn, hänskjuta l. överlämna ngt till ngns skön l. (fria) avgörande. Kære Swoger Actar iak sænde naagre knecther aath Skane .. ok om eder tyckes skicka med them in i Skane nagre resenæra sæther iak tiil eder skön. G1R 1: 57 (1523). Tet sæther iak aldeles tiil tin förnumstoghheeth. Därs. 58. Nær edher teckis fulffölia then begynnelsse meth teris brödlops kost, thet sette wj till edher. Därs. 3: 337 (1526). RA I. 1: 218 (1537: i .. skön). The sette thet till k(onung) Erich om thet bytet skulle bliffue beståndendes eller eij. HH XIII. 1: 13 (1561).
ε) (i Finl.) i uttr. sätta vikt vid ngt, fästa l. lägga vikt vid ngt. På dessa kurser sätter man den största vikten vid att ge praktisk erfarenhet. — De flesta deltagarna har fått akademisk utbildning i närmare sju år, varför alla nog kan det teoretiska, säger Kai Lindström. ÅboUnderr. 17 ⁄ 7 1982, s. 7. Stenmark FinlSv. (1983).
ζ) (numera föga br.) i uttr. sätta en fråga l. frågor på ngn, ställa en fråga l. frågor till ngn. Schultze Ordb. 3953 (c. 1755). Förordningen pålägger föräldrar och barn wara tilstädes wid Cateches-Förhören, fast Gud ske lof för goda Magistrar som aldrig sätta frågor på hederligt folk. Posten 1769, s. 831. Än satte han klyftiga frågor på pigorna och betjenterna och belönade rikeligen den, som svarade honom till nöjes, än (osv.). Knorring Cous. 1: 11 (1834). Det berättas om en gymnasist i Västerås på drottning Kristinas tid, att han kunde hela den omfångsrika Aeneiden utantill så väl, att han, vilken fråga man än satte på honom, kunde svara med en ur detta diktverk hämtad hexameter. OoB 1930, s. 515.
16) med objektsväxling, motsv. 13 a; jfr 13 a ε γ'.
a) i uttr. sätta full, göra full l. fylla gm att sätta in l. ned (l. upp) ngt, helt täcka (ngt med ngt); jfr 1 f. Du haf som satt din dunkla sal / med perlor full i tusental, / gif mig de skönaste, de bästa, / kring Ingborgs hals vill jag dem fästa. Tegnér (TegnS) 4: 13 (1822). (Sv.) sätta full: (fr.) couvrir. Schulthess (1885). Ugnarne kunde ej sättas fulla med koks och tegel med en gång. TT 1896, Allm. s. 218. — jfr FULL-SÄTTA.
b) (numera föga br.) med avs. på bord: duka. (Sv.) Sätta bordet .. (eng.) set the table .. (dvs.) duka bordet. Ex. jag brukar sätta bordet, innan jag börjar med kokningen. NysvSt. 1935, s. 31.
c) (numera föga br.) bekläda l. belägga (ngt med ngt); förr äv.: besätta l. pryda (ngt med ngt); anträffat bl. i p. pf.: besatt l. prydd. Bleff ther och quar i holma .. een hätta som war satt med gyllene snöre. Rääf Ydre 3: 414 (i handl. fr. 1594). Planen bakom kaskadvallen .. var indelad i fyra något högre än gångarna liggande qvarter, som voro satta med torf och omgåfvos af låga häckar. Böttiger Drottnh. 109 (1889). — jfr VÅRT-SATT.
17) [eg. specialanv. av 15 b] (numera mindre br.) i uttr. sätta ngt, i sht allt, på sista stund(en), äv. sista minuten, uppskjuta ngt l. vänta med att göra ngt l. allt till sista stund(en) resp. sista minuten. Det vill äfven tyckas såsom skulle förf(attaren) satt åtskilligt på sista stund. BvBeskow (1840) i 3SAH XLI. 2: 183. Att sätta på sista stund, är altid betänkligt. Dens. Därs. XXXVII. 2: 338 (1848). Jim, den sorglöse lathunden, har bara som vanligt satt allt på sista stunden. Högberg Jim 288 (1909). Allt skulle han då sätta på sista minuten. Östergren (1953).
18) bringa (ngn l. ngt) i visst tillstånd o. d.; jfr 12 med anm.
b) ss. enkelt ord: försätta l. bringa (ngn l. ngt i l. under l. ur l. utanför visst tillstånd l. viss situation l. visst sammanhang), åstadkomma att (ngn l. ngt) kommer (i visst tillstånd osv.); äv. (se ο): göra (ngn l. ngt så l. så). Helias skal iw komma först, och setia all ting j retta lagith igen. Mark. 9: 12 (NT 1526; NT 1981: återställer); jfr LAG, sbst.3 6 a β. Uthi hvilken stor och dråpelig omkost, skade och nachdel h. k. M:t .. är satt vorden. RA I. 1: 360 (1544). Ifrån Generalen Dunewald som åth Gradiska gången ähr, haar man ingen efterrättelse, och säyes, at han, när han dhenne Orten intagit, lärer sättia heela Bosnien under Contribution. OSPT 1687, nr 47, s. 3. Jag har det sjelf icke på en utan flera i akt taget, och med häpenhet, då jag set, huru snart snilles gåfverna kunna sätjas ur lag. Laurel ÅmVetA 1747, s. 6; jfr LAG, sbst.3 6 b β. De i början af Svenska Historien af mig anförde bevis har man welat sätta i tvifvelsmål. Dalin Hist. 2: Föret. 9 (1750). Alt folk, som är kommit til ålder, fördöma sådant (dvs. dans) .. för det de äro satte i det tilstånd, at deras ben blifwit styfwa, at de sielfwe inte kunna dansa mer. Holberg Mascarad. 29 (1779). Läs, läs, och du skall sättas / Ur tvekan. Leopold 1: 307 (1808, 1814). Blotta tanken sätter mig i raseri. Fahlcrantz Lessing Gal. 36 (1821). En kanallinie .. påbörjades .. som skulle sätta Tammerfors och Tavastehus i förbindelse med hvarandra. Odhner G3 1: 336 (1885). Ofta får skidfabrikören skulden .. då skidorna råkat i händerna på en okunnig .. skidlöpare, som med ovallade skidor färdas i tö och vatten eller vid hemkomsten försummar att sätta dem i spänn. PåSkid. 1918, s. 290. Riksdagen är de facto satt ur spelet. Segerstedt Spalt. 141 (1932, 1933); jfr SPEL, sbst.1 7 q ζ. Kunden kan själv begära att bli satt i konkurs. Larson o. Rohlin ElAffärsredovisn. 96 (1975).
α) i uttr. sätta ngn l. ngt i ngt (t. ex. flykt l. svängning), liktydigt med: få ngn l. ngt att göra ngt (t. ex. fly l. svänga), åstadkomma att ngn gör det l. det; numera i sht dels med bibet. av tillstånd, dels i vissa uttr. (se α ' —ε'). Sedan swenska infanteriet .. satt hela fiendens cavallerie i flychten, och (osv.). KKD 2: 229 (c. 1710). Carl Gustafs små narraktiga infällen mot min hustrus jungfru, som var faslig rädd i backarna, satte oss ofta i skratt. Tersmeden Mem. 4: 240 (c. 1790). Så satte de öken i galopp. Wigström Folkd. 2: 176 (1881). Gardeskåren sattes i marsch mot Batilly. IllMilRevy 1898, s. 130. Bergholm Fys. 4: 53 (1957: i svängning). ”När är du lycklig?” ”När han är nöjd med mig. När han skämtar och har roligt .. Men han kan när som helst sätta marken i gungning under mina fötter.” Benecke Munro JupitMån. 74 (1985). — särsk.
α') sätta ngn l. ngt i (förr äv. uti) rörelse, försätta l. bringa ngn l. ngt i rörelse, få ngn l. ngt att röra sig; jfr RÖRELSE 1, 2, 6 (e α, f γ). Serenius EngÅkerm. 146 (1727). Hon tycktes ha njutning af att sätta folk i rörelse. Bremer Pres. 16 (1834). Ett enda kommando-ord kan sätta arméer i rörelse, och blotta ordet ”frihet” nationer. Ydun 1870, s. 78. Bonden behöver bara sätta till en ränna, så rinner en del av forsens vatten ned i den och sätter en slipsten i rörelse, så att mannen slipper att veva den själv. Sandström NatArb. 2: 68 (1910). Hennes fantasi sätts i rörelse. KvinnLittH 1: 201 (1981).
β') sätta i gång, se GÅNG I 9 a γ, 11 f; jfr III 6 b α. At ibland så många tusende rullar (i en spinnmaskin), som på en gång kunna sättias i gång, ändå hwar rulla för sig särskilt kan tagas uth, sedan han är full spunnen. Polhem Invent. 53 (1729). Sätta i gång och hålla i gång ett företag. EkonS 1: 233 (1891). För att skydda rörelsen skulle ett skenanfall sättas i gång mot Rossdorf och en stark gemensam reserv ställas vid Dermbach. Nordensvan Mainfältt. 45 (1894). Att Alva och Gunnar Myrdal skulle båda upp advokat och sätta igång sina politiska vänner och relationer när de hörde att jag skrivit ”Barndom” hade jag väntat. Myrdal AnnanVärld 247 (1984). — särsk. (numera föga br.) i abs. anv.: starta ngt; jfr III 6 b α. Blanche Jenny 27 (1845). Vexelförmannen, som befann sig å vexeltåget, hade nyss förut gifvit signal till föraren att sätta i gång. SDS 1898, nr 264, s. 2.
ε') (numera föga br.) sätta ngn på språng, få ngn att börja springa. Ramberg Svarta 171 (1911; med avs. på kuli).
β) i uttr. sätta ngt l. ngn i ordning, äv. utan obj.; se ORDNING 6—9; jfr 5 b. (Sv.) Hafwa satt alt i ordning, (t.) alles in Ordnung gesetzt haben. Lind (1749). Fru Ehrenpohl har satt sina bönder i bättre ordning således: Alla 20 Spannarps hemmans åboer blefvo uppsagde; med tillsägelse, att de innom fardag .. antingen skulle flytta af, eller inom den tiden satt bygnaden i godt stånd ock dikat efter lag. Barchæus LandthHall. 67 (1773). Jag .. satte med kammen i ordning ett par af mina bästa lockar till höger. Almqvist AMay 69 (1838). Gunnar och Lena .. hade ämnat bedja sig lof att tillika med Bengt få gå .. (till torpet) på söndagen, för att sätta litet i ordning. Knorring Torp. 1: 135 (1843). (Tågverket på stormasten) måste åter sättas i ordning så fort som möjligt. LbFolksk. 24 (1890).
δ) (†) i uttr. sätta ngn i val(et), uppföra ngn på förslag, uppföra ngn som valbar. The satte twå j walet. Apg. 1: 23 (NT 1526; Bib. 1917: ställde .. fram; NT 1981: blev föreslagna). KOF II. 2: 194 (c. 1655: i waal). Forssell Hist. 1: 24 (1869).
ε) i uttr. sätta ngt i verket, se VERK; förr äv. i uttr. sätta ngt till verka, sätta ngt i verket. Hwad uthlendsch hielp och bijstånd hafwer iag brukat sådant till wärcka att sättia? Gustaf II Adolf 200 (1617).
ζ) i uttr. sätta ngt i ngt, (för viss process) placera ngt i ngt (dvs. i vatten l. annan vätska); äv. (jfr 24): placera ngt i behållare o. d. för viss process, särsk. (i Finl.) sätta kläder i tvätt l. blöt, göra i ordning kläder för tvätt resp. lägga kläder i blöt. Helvetius berättar .. at en Engelsman, Talbor wid namn, har aldraförst til Frankrijket infördt thet maneret, at sättia Barken i wijn. Lindestolpe Fross. 52 (1717). Du bör ej sätta mer korn i stöp, än som wäl kan torkas. Wåhlin LbLandth. 68 (1804). Satte kläder i tvätt. Topelius Dagb. 1: 7 (1832). Har jag inte sagt att du inte får sätta dina röda kalsonger i blöt tillsammans med de vita handdukarna! VNyland 7 ⁄ 2 1980, s. 3.
η) i uttr. sätta ngn i klämma l. stampan l. sticket, se KLÄMMA, sbst. 1 d, STAMPA, sbst.4 2, STICK, sbst.1 III 3 a.
ϑ) i uttr. sätta ngt i l. ur fråga.
α') (numera mindre br.) sätta ngt i fråga (jfr β'), se FRÅGA, sbst. 5 f. GFGyllenborg Bält 166 (1785). Sedan Academiens Ledamöter gjordt sig underrättade om alla de skrifter, hwilka blifwit satte i fråga til det Lundbladske priset, företog Academien nu Sig förgifwandet af detta pris. 3SAH LXXXIX. 2: 13 (1799). Schück o. Lundahl Lb. 1: 30 (1901).
β') sätta i fråga (jfr α'), se FRÅGA, sbst. 7 b. Lenngren (SVS) 1: 23 (1777). Carl Jonas Love Almqvist satte det borgerliga äktenskapet i fråga i sin roman Det går an och miste med det sin rektorstjänst. KvinnLittH 1: 126 (1981).
ι) i uttr. sätta ngt l. ngn (ut)i l. (ut)ur stånd.
α') sätta ngt i stånd l. sådant l. sådant stånd l. ngn (l. växt l. djur) i stånd (till) att (osv.), se STÅND, sbst.1 11 f, 13 a β. Sättie .. sådant alt igen i sitt förra Stånd. Schmedeman Just. 1490 (1697). At de skieende apteringar samt rummens sättiande i det stånd han dem emottager, blir för .. (abbéns) rächning. HH XXXII. 2: 35 (1783). Öfver K. Br. d. 19 Jun. 1780 angående Pastoral-Examen hade Ståndet begärt en sådan förklaring, hvarigenom Consistorierne sättas i stånd at kraftigt handhafva de i detta ämne utgifne författningar. Wallquist EcclSaml. 5—8: 262 (1792). Vad är det som sätter växten i stånd att av icke brännbar substans alstra brännbara ämnen? Lidforss VäxtLiv 16 (1904). Serveringspaviljongen på ”Höjden” har satts i gott stånd och är numera utrustad med dansbana. ActaOel. 2: 67 (1924). — särsk. (†) i uttr. sätta ngt i arrest, sätta ngt i kvarstad, se ARREST 1 a β.
β') sätta ngn l. ngt ur (i sht förr äv. utur) stånd, se STÅND, sbst.1 11 f α β'; sätta ngn l. ngt ur (förr äv. utur) stånd att (osv.), se STÅND, sbst.1 13 b α.
κ) i uttr. sätta ngn l. ngt på ngt, låta ngn osv. vara l. bli föremål för l. undergå ngt; särsk. i uttr. sätta ngn l. ngt på prov, se PROV 1 f, sätta ngt på spel, se SPEL, sbst.1 7 i; äv. ss. beteckning för dels att person för viss l. obestämd tid ordineras viss medicin l. kost, dels att ngn l. ngt hamnar i viss situation l. att ngn intar beredskap för ngt o. d. Ther(is) huss sattis vpå lego. 2SthmTb. 2: 185 (1552). En tapper medborgare .. sätter icke sitt Fädernesland på vippen för egen båtnad skull. Ehrensvärd PVetA 1743, s. 24. Den ena gången satte .. (kvacksalvarna patienten) på svältkur, den andra läto de honom föra hög diet. Hedberg SvSkådesp. 2 (1884). Han skulle tala med henne om det och sätta henne på sin vakt. Åkerhielm Hvidehus 150 (1899). En hop kläder, som ja tyckte va för goa te sätta på auktion. Rönnberg Brovakt. 130 (1904). Jag har en känsla av att ha blivit satt på prov och att jag inte ens märkt det — förrän i allra sista stund. DN 15 ⁄ 3 1989, s. 4.
λ) (†) i uttr. sätta ngt å bane, sätta ngt i verket (se ε) l. i gång (se α β'); jfr BANA, sbst.1 4 c α α ' , e α, β. (Eng.) To put up a motion, (sv.) sätta å bane. Serenius Xx 3 a (1734). Ebba Månsdotter Lilliehöök .. ansågs hafva haft sin hand med i de intrigspel som satte upproret mot kung Erik å bane. FinBiogrHb. 1308 (1899).
μ) i uttr. sätta ngt l. ngn till ngt, bringa ngt l. ngn till ngt; sätta ngt i ngt; numera bl. i uttr. sätta ngt till rätta, se RÄTTA, sbst.2 4 (a, b), förr särsk. (jfr RÄTTA, sbst.2 4 d α): bringa ngn över svårigheter l. åstadkomma att ngn återfår sitt rätta jag. Tu haffuer satt oss worom grannom till tretto, och wore fiendar begabba oss. Psalt. 80: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: gör oss till ett trätoämne). Sättia til rätta. Helsingius Gg 8 b (1587). Owännens penna och tunga sampt dhe som lust hafwa att criticera, skulle mig lättelig mönstra och till pyntes sättia. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Penningen sätter mannen til ähra. Grubb 664 (1665). (En felplacering av G. M. Armfelt vid en middag) förtörnade kungen så hårdt, att han ej åt i början; men humöret gick öfver, och en god tallrik persikor satte allt till rätta. Tegnér Armfelt 1: 92 (1883). — särsk. (†) i uttr. sätta ngn till orda, se ORD, sbst.2 3 q β.
ν) i uttr. sätta ngn l. ngt utom l. utan l. utanför ngt.
α') sätta ngn l. ngt utom ngt, bringa l. ställa ngn l. ngt utom l. ur ngt; numera nästan bl. (mindre br.) dels i uttr. sätta ngt utom allt tvivel l. tvivelsmål l. alla tvivel, äv. utom tvivelsmål, ställa ngt utom allt l. alla tvivel resp. ställa ngt utom tvivel, dels i uttr. sätta ngn utom tävlan, åstadkomma att ngn står l. deltar i ngt utom tävlan. Alle wi, som wörde then Heliga Skrifts witnesbörder, sättie utom alt tvifwelsmål, at en oren Ande wisat sig för Frälsaren. Bælter Christen 15 (1743, 1748). En tåreflod, som rann ned för Sophias kinder, bildades i hans ögon, och satte honom aldeles utom sig sielf. Ekelund Fielding 427 (1765). Änskönt jag för öfrigit gerna tilstår, at de i Swerige äro .. satta utom all jämnlikhet med andra undersåtare. Posten 1769, s. 456. Schönberg Bref 3: 209 (1778: utom tvifvelsmål). Wallin 1Pred. 2: 256 (1839: alla tvifvel). Agardh ThSkr. 1: 26 (1855: allt tvifvel). Laget .. skall marschera och framkomma samladt, ty var det sprängt så vardt det satt utom tävlan. NordIdrL 1900, s. 348. Jag anser mig kunna sätta Philippe de Vitry alldeles utom räkningen här vid lag. Wulff Petrarcab. 353 (1907). — särsk. (†) i uttr. sätta ngn utom stånd l. tillstånd att göra ngt, sätta l. göra ngn ur stånd att göra ngt. Berch Hush. Föret. 5 (1747: tilstånd). Sådane .. som .. af ålder och andra omständigheter äro aldeles satte utom stånd at arbeta. Nohrborg 958 (c. 1765).
β') (numera mindre br.) sätta ngn utanför, förr äv. utan ngt, ställa ngn utanför ngt; särsk. i uttr. sätta ngt utan (allt) tvivel, ställa ngt utom (allt) tvivel. Thessa qwinnor (dvs. barnaföderskor) skulle wara orena, och lika som Bans menniskior, vthan Kyrkio satta för barnsbördena skul. LPetri KO 23 b (1561, 1571). HC11H 14: 13 (1660: all twifwel). Byzans och longobarder .. hade nu genom Karl den store satts utanför spelet, och den nya periodens maktkamp kom att stå mellan påfven, kejsaren och — Roms adel. Schück Rom 1: 186 (1912).
ξ) i uttr. sätta ngt över styr (l. överstyr), se STYR, sbst.2; i sht förr äv. i uttr. sätta ngt om styr (jfr STYR, sbst.2 2 d), (gm kapsejsning) åsamka förlusten av ngt; jfr α. Holmberg 2: 501 (1795). Satte gården överstyr på några år. Östergren (1953).
ο) (†) i förb. med adv. l. adj.
α') i förb. med adv.; särsk. dels i förb. med trångt: (för)sätta (ngn) i trångmål l. svår situation, dels i förb. med illa: sätta (ngn) i dålig dager, ge (ngn) dåligt anseende. I morgon skolen i giöra oss tienst och begrafva lijket, eljest skolen i aldrig vara vår Capellan .. uthan tvifvel till att sättia H(er)r bengdt något trångt, effter lijdzhultz boo vilja änteliga haffva en serdeles Capellan. VDAkt. 1686, nr 244. Mig fattig Prästman som har warit och ähr mycket trångt satt så aff stora Contributioner som Dragoune Håld och andra uthlagor. Därs. 1711, nr 65. Detta steg (dvs. undertecknandet av en besvärsskrift) .. satte .. (landshövdingen) så illa hos konungen, att förslag öfvervägdes om hans afsättande från ämbetet. Adlerbeth Ant. 1: 131 (c. 1792). — särsk. i uttr. sätta labet, se LABET 2.
β') i förb. med adj.: göra sådan l. sådan; särsk. i uttr. sätta ngt blott, blottställa ngt, prisgiva ngt. Wij haffwe och så satt thenne stadh Stocholm .. blott. G1R 14: 157 (1542). Mina böcker sääll och sätter iagh här fala, att iagh må haffva thett iagh migh medh nödtorfftighet underhåller. OxBr. 12: 522 (1621). (Jesu) blod har .. svallat öfver hela värden, till att rena henne ifrån dess orenhet och sätta henne skär och täck. Eneman Resa 2: 113 (1712).
π) [specialfall av o β'] i uttr. sätta (ngn) matt (förr äv. i matt), i schackspel, eg.: placera vederbörande pjäs(er) så att (motståndare) blir schack; göra (moståndare) schack; förr äv. utan förb. med matt. (Sv.) Sätta (i schack) (fr.) faire mat. Weste (1807). Han satte mig innom femte draget. Weste FörslSAOB (c. 1817). Man bör (i ”schack på 4 man hand”) söka att på en gång sätta fiendtliga kungen i matt från båda härarna, då han oftast blir schackmatt. HbiblSällsk. 2: 584 (1839). Har motparten utom kungen också kvar en bonde kunna .. två springare ej så sällan sätta matt. Wigforss Schack 22 (1923). BokSchack 130 (1948: matt).
19) i fråga om ngts registrerande l. angivande l. taxerande i måttsystem l. myntsort l. i skattetyp o. d.: registrera l. uppföra l. ange l. taxera (ngt i ngt); äv. med avs. på pass o. d.: utställa l. utfärda; jfr 34, 38. Alle löningar och alle beställningar ähre satta på sölfvermynt. RP 7: 330 (1638). Sqwaltor och handqwarnar .. sättias på en åhrligh uthlaga, som (osv.). RARP 4: 621 (1651). Jag hade föreställt mig, att passet skulle satts på ”Mademoiselle Seraphine Gluggo, åtföljd af kammartjenaren, herr Christophle Paillot”. Almqvist GMim. 3: 112 (1842). Det är en kommun, som på detta sätt tre gånger öfverskattar, hvad taxeringsförrättarne satt egendomen till. NDA 9 ⁄ 12 1876, s. 2. Kläder, skor och tvål, allt sattes på kort. Östergren (1953). — särsk. i uttr. sätta (jordegendom) i mantal l. till (visst) mantal l. hemmantal, se MANTAL 2 b, HEMMANTAL 2; i sht i p. pf., i uttr. i mantal satt jord. Hafwe wi förnummit, thet en del underdomare .. tildelt the förmedlade Hemman lott i Skog efter thet hemmantal, som the wid förmedlingen äro satte til. LandtmFörordn. 161 (1748). Egare och innehafware af i mantal satt jord. ÖgCorr. 28 ⁄ 1 1854, s. 3. Moberg Utvandr. 11 (1949).
20) stoppa l. sätta ned (växter l. frukter l. frön) i jorden l. i gjorda hål l. fåror i jorden (vilka därefter fylls l. packas igen) för att rota sig o. växa resp. gro o. utvecklas; plantera (ngt). Jes. 5: 2 (Bib. 1541; med avs. på vinträd). Sättia krydder vide Såå krydder. Helsingius Gg 8 a (1587). I skulle häller sättia så månge eker ähn hugga nedh them. RP 7: 344 (1638). Jacob Peersson (hade) sendt effter henne att hielpa hans hustro settia kåål. ConsAcAboP 1: 567 (1653). Många bruka .. at sätja sit hwete, och finna ganska wäl sin möda betalt. Serenius EngÅkerm. 189 (1727). Potatisen ”sättes” för hand .. eller ock sker sättningen med maskin. 2UB 4: 155 (1899). SDS 6 ⁄ 10 1987, s. 34 (med avs. på sockerbetor). — särsk.
a) i abs. anv. Man plöjer fåran (för sättpotatisen) 12 tum bred och sätter i hvarannan. QLm. 1: 25 (1833). Här har jag sått och satt och hälsar vänner. / Var liten buske känner mig så väl. Heidenstam NDikt. 48 (1915).
b) med objektsväxling, i uttr. sätta ngt med ngt, plantera l. sätta ngt (dvs. mark o. d.) med ngt. Den smala stig hvarmed .. (halvön) satt fast vid landet var satt med höga lindar på bägge sidor. JGOxenstierna Dagb. 40 (1769). Ett stycke af Sjöbottnen war .. satt med Potater, ett annat besått med Hafre. VexiöBl. 1816, nr 4, s. 3.
c) mer l. mindre bildl. Efter hand kring henne växer opp / ett litet tempelslägte utaf Alfer / med kinder der du tror att södern satt / i Nordens drifvor alla sina rosor. Tegnér (TegnS) 4: 53 (1824). — särsk. i vissa uttr.
α) ha satt sin sista potatis, se POTATIS e β. Jag visste att han skulle ringa med detsamma igen. Det gör de alltid när de tror att de är stöddiga. De har inte satt sin sista potatis. Edlund Chandler Syst. 50 (1950).
β) sätta rovor, om lek, se ROVA 1 d α; äv. i uttr. sätta (äv. sätta sig) en (hård l. plötslig) rova l. sätta rovor, falla o. sätta ändan i backen l. golvet o. d., se ROVA 3. Sättja rofwor; Stå i så. Bergius Småsak. 5: 63 (1756).
21) föda; äv.: lägga (ägg l. rom).
a) jäg. om djur, särsk. hare: föda (ungar l. kull av ungar); äv. abs.: föda; yngla; jfr 5 i. Om några aff .. (bin som mist sin gadd) kunna behålla Lijfwet, så draga the aldrig mehra Honung eller sättia några Ungar, uthan blifwa Watndragare. IErici Colerus 2: 83 (c. 1645). I Martii Månad ställes det Stodet som först lärer sättia, uti et à part rum. Salander Gårdzf. 27 (1727). (Vildsvins)Suggan sätter 9 à 10 grisar och mer årligen. Jäg. 1897, 2: 150. Lemmeln sätter årligen många kullar med 6—10 ungar i varje. Frisendahl Björn. 121 (1921). JägUppslB 484 (1989).
b) lägga l. släppa (rom); förr äv. om fågel: lägga (ägg); äv. abs. Nu (i mars) begynna Foglarna para sigh och byggia Nästen, sättia Egg och them vthkleckia. IErici Colerus 1: 42 (c. 1645). Sillen sätter sin rom förnämligast på tång och sjöwäxter. HSillfBohusl. 140 (1843). Det verkar som om romhonorna satt tidigt i år, säger han. Det varma vattnet kan ha påverkat sättningen. GbgP 24 ⁄ 9 1990, s. 14.
22) med resultativt obj.: sätta samman l. foga l. lägga l. skotta o. d. ihop (ngt) (o. anbringa det på marken l. på sin plats); åstadkomma (ngt) gm att sätta samman l. förena dess beståndsdelar, särsk.: sätta stenarna i o. åstadkomma (stengolv l. stensättning); äv.: arrangera (ngt); äv. bildl.; jfr 13 a γ. Closterfolk sätia theras ordan och regler for fundament. OPetri 1: 497 (1528). Uti stampad eller satt wall som docerar fot på fot, intränger en mousquetkula til det högsta 1 a 2, och en Canonkula 4 a 6 fot. Ståhlsverd 33 (1755). När (sädes)skylen sättes och rifwes, sker största spillningen. Brauner Bosk. 146 (1756). Sockeln vid Nationalmuseum är satt med bly i fogarna. Hasselman HusbyggSthm 28 (1941). — särsk.
a) i fråga om ngts hopsamlande till l. arrangerande i viss formation l. ordnande l. anbringande i rätt läge l. viss ställning o. d. Han åtskilde haffuet. och lät th(e)m gå ther igenom, och satte watnet såsom en mwr. Psalt. 78: 13 (öv. 1536; Bib. 1917: lät vattnet stå). See hur’ hon bär sig åth när hon skall låtas nijga. / .. Sätter halszen i knarr såsom hon gitter mäst. CupVen. A 1 b (1669). Stiärnorna tu så nätt uti Ordning steller och sätter / At ej Perlor och Guld bebräma Kläderna bätter. Spegel GW 20 (1685). De vid olycksfall inträdda urledvridningarna kunna i regel ”sättas i led” av sakkunnig läkare. Haglund HållnRörOrg. 2: 27 (1924). Att sätta snaran gick till på följande sätt (osv.). Levander DalBondek. 1: 19 (1943).
b) (numera föga br.) med avs. på försåt l. fälla l. snara: arrangera, ordna; äv. bildl., särsk.: lägga (försåt). Han skulle kalla honom till Hierusalem, sätiandes försååt för honom. Apg. 25: 3 (NT 1526; Bib. 1917: lägga försåt; NT 1981: förberedande .. ett bakhåll). The setia för migh snaror, på wäghen ther iagh gåår. Psalt. 142: 4 (Bib. 1541). Sättia försååt vide Liggia j försååt. Helsingius Gg 8 a (1587). SvHandordb. 716 (1966; med avs. på snaror).
23) tillsätta (ngt); hälla l. ösa (ngt) o. d.
a) med avs. på ingrediens o. d.
β) i annan anv., särsk. i uttr. sätta ngt i l. till ngt, tillsätta ngt till ngt. Stiernhielm Arch. G 2 a (1644). I vattnet där äggen kokades sattes lökskal. Äggen fick då en vacker gulbrun färg. Samarbete 8 ⁄ 4 1981, s. 4. — jfr I-, SPRIT-, SYR-SÄTTA, v.1, 2
b) (numera mindre br.) med avs. på ngt (halv)flytande l. finfördelat: hälla l. ösa l. tömma (i kärl o. d.), ngn gg äv. om våg: skölja in (vatten i båt). Tagh godh Victril, stött Saltpetter, hwar thera ett Skåålpund, thetta alt småstött och vthi ett Glaas sätt. Hildebrand MagNat. 255 (1650). Smeten sättes i en smord och bröad form, som genast insättes i ugn. Montell Frun 132 (1898). Fockefall springer, och en sjö sätter halfannan fots vatten i båten. Engström 5Bok 187 (1910).
24) göra (ngt) i ordning för att utvecklas l. utvecklas färdigt, särsk. gm att stå ett tag; bereda (ngt); förr särsk. i uttr. satt mjölk, = SÄTT-MJÖLK. Samelunda är wor willie ati lathe sätie en lest etickie eller .. (en och en halv) vtaff thet öll ther bruggit warder, aff gerde malthet, vdij någet pörte eller annerstedz ther tilfellett är. G1R 11: 11 (1536). Broman Glys. 3: 203 (c. 1730; i p. pf., om mjölk). Lovisa, Alma och Ida hade varit uppe i ottan och satt degen. Nyblom StrPers. 255 (1945). Till frukost skulle han ha två filbunkar satta på hälften mjölk och hälften grädde, och till det knaprade han i sig två runda kakor hårdbröd. TurÅ 1984, s. 98. — jfr FÖR-SÄTTA, v.2, GRÄDD-, LÖP-SÄTTA.
25) med avs. på smältugn l. brännvinsapparat: fylla för vederbörande process o. d.
a) (i fråga om ä. teknik) bergv. ss. beteckning för att man tillför l. fyller smältugn med material; i sht i vissa ssgr o. särsk. förb., se MALM-, UPP-SÄTTA o. SÄTTA PÅ, UPP. — särsk.
α) i p. pf. i adjektivisk anv.; om tackjärn, dels: som (gm så l. så stor tillsättning av kol) gjorts i sådan l. sådan grad kolhaltig l. kolbunden, malmsatt, dels pregnant, = HÅRD-SATT; särsk. i ssgrna MALM-SATT (se MALM-SÄTTA 2) o. (mindre br.) HÅRD-, NÖD-SATT. BlBergshV 18: 83 (i handl. fr. 1687). Satt eller Hårdsatt kallas tackjärnet, när malmen sättes på masugnen til den största mängd, som kolen kunna smälta. Garney Masmäst. 442 (1791). Då samma stycke innehåller både grått och hvitt tackjern, kallas detta lagom satt eller malmadt. Almroth Karmarsch 8 (1838). Mera satt tackjern (mera kolhaltigt) är .. mera lättsmält och lättflytande. JernkA 1864, s. 6. Jag har vakat öfver det järnet .. Jag gaf noga akt på att röken aldrig blef hvitaktig och tjock utan gick lätt, som den skall, när ugnen är väl satt. Heidenstam Folkung. 2: 5 (1907). Anm. Av nedanstående språkprov att döma tycks p. pf.-formen sätt följt av järn ha utvecklats till en ssg. Emedan jag nämde sätt-järn, hwilket (osv.). VetAH 1741, s. 35. Det tackjärnet hålles för bäst, som är grått nästan öfwer alt, när tackan slås i tu, och är hwitt af Sättjärn et par twärfinger näst kanten. Polhem Test. 10 (c. 1745).
β) (†) med avs. på hyttegång: göra malmsatt. Så ”sätta” ju manganhaltiga malmer hyttegången mer än lika järnrika manganfria malmer. JernkA 1895, s. 166.
b) (i sht i fackspr.) med avs. på brännvinsapparat: fylla (för destilleringsomgång). På alla apparater antecknas årtal och datum när de sättas. Leufvenmark Vin. 1: 23 (1869).
26) [sannol. till förleden i SÄTT-PUNS] (numera bl. mera tillf.) bearbeta (metall) med sättpuns, planera (med sättpuns); förr särsk. i den särsk. förb. SÄTTA OMKRING.
27) i förb. l. uttr. med bet.: arrangera ett stycke för scenen l. teatern (o. i bildl. anv. härav).
c) (†) i uttr. sätta ngt på teatern, sätta upp ngt på teatern. Jag menar att i Tyskland någon annan Roman utkommit, och att äfven detta ämne (dvs. G. II A:s o. Ebba Brahes kärlekssaga) där blifvit satt på Theatern. Kellgren (SVS) 6: 174 (1788).
28) ställa (se STÄLLA, v.1 I 17) l. ställa in (ngt); koppla (ngt till ngt); äv. med resultativ bestämning: gm ngts inställning l. koppling åstadkomma att (ngt) försätts i visst läge l. blir så l. så. Får den stå någon tid, så att den hinner svalna, kan maskinen icke sättas back hastigt. Frykholm Ångm. 302 (1881). Akumulatorbatteriet sättes genom en afstängare med sin ena pol till jorden (vattenledningen) och den andra till voltmetern. TT 1890, s. 211. Sätt ugnen på 200 grader. Östergren (1953). Dörrar och fönster skall stängas ordentligt. Dörrarna skall sättas i baklås. Tjuvarnas framfart kan dessutom försvåras genom att (osv.). ÖNyland 30 ⁄ 8 1979, s. 9. — särsk.
a) i uttr. sätta full maskin, äv. bildl., se MASKIN 1 d slutet. Farten vid nedfärden (från Sydfjället) är hvinande, och man kan utan fara sätta full maskin, ty farliga branter saknas. TurÅ 1909, s. 382.
b) i utvidgad anv., med avs. på tapp o. d.: (gm avlägsnande av material) ställa (efter); i den särsk. förb. SÄTTA EFTER.
29) utmärka (ngt) o. d. (Lat.) Signare terminum .. (sv.) Settia cas. VarRerV 33 b (1579). Då blickar jag upp i den molnfria natt / Och skådar min väg, ibland stjernorna satt. (Elgström o.) Ingelgren 287 (c. 1810). Den sist utvalde ”sätter mål”, d. v. s. bestämmer den plats, hvarifrån alla spelarna skola börja att slå, vanligen 10 à 15 famnars afstånd från klotleken. Fatab. 1906, s. 35; jfr a. — särsk.
a) sport. med avs. på slalombana: staka. Det heter på fackspråket ”att sätta en bana”. Bansättaren var Jean-Pierre Chatellard, fransman, men tränare för svenska slalomlandslaget. DN 23 ⁄ 2 1983, s. 28.
b) med avs. på gräns: utmärka (o. därmed bestämma var den skall gå); i sht bildl. (jfr GRÄNS 2 c α), särsk. i uttr. sätta en gräns l. gränser för ngt l. ngn, se GRÄNS 2 c α. Tu setter grenzonar til all land. Psalt. 74: 17 (öv. 1536; Bib. 1917: har fastställt). Schole de gräntzer, som .. af gräntzecommissarierne .. äre satte och beschriffne af begge store herrer, den stormechtige herre konungh Gustaff Adolph till Swerigie och den store herre zaar och storfurste Michael Feodorowitz .. till ewigh tiidh fast och oryggeligen hållett bliffwe. SvTr. V. 1: 252 (1617). Skäliga gräntsor sattes om sådana miszbruk (dvs. kyrkans erhållande av hemman gm testamenten). Botin Hem. 2: 33 (1756). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 25 (1868; bildl.). Kejsargränsen, som Karl den store satte vid Eider. Weibull LundLundag. 277 (1899). — särsk. (†) i uttr. sätta ett mål för ngt, äv. med indir. obj., sätta en gräns för ngt; jfr 38. Han satte haffuena sitt måål. SalOrdspr. 8: 29 (öv. 1536; Bib. 1917: satte för havet dess gräns). Ett mål borde sättas för ständernas obehöriga ingrepp i lagskipningen. Arwidsson Schönberg XII (1849).
30) sjöt. slacka; fira; hala.
a) (numera mindre br.) slacka; i uttr. sätta på ngt, slacka ngt l. slacka på ngt (dvs. tåg l. segel); fira (segel). Lät them settia på toghen, the skola likwel intet hålla. Jes. 33: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: Dina tåg hänga slappa). Siöart. 1685, s. 86 (: på sitt Segel). Skulle seglet vara för styft hissadt, så sätt något litet på fallet. Roswall Skeppsm. 1: 41 (1803). Måhlén NautOrdb. 154 (1966).
b) (†) i uttr. sätta styv, styvhala. (Eng.) Set in your lee-brasses, (sv.) sätt lä-brassar styfwa. Serenius Hhhh 4 b (1757).
31) deponera (ngt); lämna (borgen l. pant l. gisslan). — jfr BORT-, FÖR-SÄTTA, v.2, IN-, PANT-, TILL-SÄTTA.
a) (†) deponera (pengar l. värdeföremål); äv. allmännare: (ss. verkställande av domstolsutslag l. under åsyn av vittnen): betala l. lämna (pengar l. värdeföremål). Nær han laagh j sijt ÿt(er)ste stood ha(n) til at peni(n)gene hörde mattias sack til, tÿ togh for(næm)de ped(er) peni(n)gene och satte th(e)m til rætta ept(er) th(et) han war bÿaffogote. OPetri Tb. 13 (1524). Af bem(äl)te — 5 Sel(and) äger Hans Sÿster Brita — 1 ⁄ 3 part. Derföre Schall Köparn, Sätia Så många Peninger till Hänness Mållssman eller i Kyrkian. ÅngermDomb. 17 ⁄ 4 1644, fol. 21. Wil bördeman til sig lösa arfwejord, som å landet såld är; sätte tå i Rätten .. fulla kiöpeskillingen, i thet mynt, som i kiöpebrefwet står. JB 5: 1 (Lag 1734).
b) lämna (borgen l. pant l. gisslan) o. i anv. som ansluter sig härtill.
α) lämna l. ställa (borgen l. borgensman). Effter för:ne Michill utaff samme bestrichning med vårt tilstånd icke kommen ähr, kunne vij icke vette, hvilkenn honum thär aff förhulpett haffver, eller om hann haffver sath någre lyfftismen för sig. G1R 28: 517 (1558). PrivSvStäd. 4: 19 (1593: lyfte). Warder .. (burskap) honom .. af Borgmästare och Råd bewiljadt; sätte ther borgen, at han skal til thet minsta sex åhr i staden bo. HB 3: 1 (Lag 1734). (Påven förordnade) at man ej skulle tro Finnarnes löften om Christendom, innan de satte säker borgen. Dalin Hist. 2: 122 (1750). Sätta borgen för sig. Östergren (1953).
β) lämna (gisslan). Konungen skulle rida Äriksgata, då hvarje landsort skulle sätta honom gisslan och svärja trohets ed, och Konungen skulle svärja landet frid. Schönberg Bref 1: 141 (1777). Strindberg SvFolk. 1: 62 (1881).
γ) i fråga om pantsättning.
α') i uttr. sätta (ngn) ngt i pant (förr äv. underpant), äv. bildl., se PANT 1 e α, α α ' , β ' . Jagh haffuer welath satth ehn bodh her i bynn full medh huder och skiinn j wndirpannth. TbLödöse 121 (1589).
β') i uttr. sätta ngt (äv. ngn ngt) som, i sht förr äv. till, förr äv. för pant (förr äv. underpant) l. säkerhet; jfr PANT 1 g. OPetri Tb. 157 (1527: for en vnd(er)pant). Jag vill låna 1000 mark och sätta klockan som säkerhet, sade jag. Schulze BöndSvFinl. 213 (1935).
γ') (†) i uttr. sätta ngt i vad, sätta ngt i pant (särsk. på att man skall göra det l. det l. att ngt skall ske så l. så); äv. bildl.: slå vad om ngt. (När den andre betvivlade hans ord) sadhe Xantus iagh sätter mitt huus j wadh at iagh thet giör. Balck Es. 44 (1603). Iagh wil och bliffua / Christen, til Engeland åstadh / Dragher, sätter mitt lijff i wadh. Prytz OS B 3 b (1620). Jag wil sättia i wad hundrade emot en, at han .. deröfwer (dvs. sina satser) lärer komma om Halsen. Lagerström Bunyan 1: 159 (1727). Hagberg Shaksp. 1: 276 (1847).
ε') sätta (ngt) i pant (jfr γ α'), lämna (ngt) i l. ss. pant l. säkerhet; numera i sht (vard.): stampa på (ngt), sätta (ngt) på stampen (se STAMP, sbst.4). Han For Hem til Honom och tog En wang i från .. mickel och sätthe til Hans gran(n)e För gäld. UpplDomb. 5: 10 (1553). Förstår du inte, att jag var ute och satte rocken? Malmström Lidforss 84 (1946). — särsk. (†) bildl., = PANT 1 e α β'. Om .. (pigan) är fridh eller mödh, då wille wi settie wåra öre (dvs. öron) derwidh. TbLödöse 159 (1589).
c) i uttr. sätta ngt i (förr äv. uti) kvarstad, se KVARSTAD 2. G1R 22: 67 (1551). Schrevelius CivPr. 569 (1853).
32) lägga l. spela (kort); satsa (ngt) o. d.
a) spela l. lägga (kort); särsk. i uttr. sätta trumf, äv. bildl. Solo (kallas det), då man behåller alla sina kort och sätter hvad trumf man behagar. ReglKortsp. 1: 4 (1809). Major Furumark tog ordet: / ”Det är Kungen, som har felet; / Hvarför har han satt i nåder / Denna lumpna trumf i spelet?” Runeberg (SVS) V. 1: 115 (1848).
b) lägga (ngt) i potten, satsa (ngt; se SATSA 1); äv., om deltagare i spel: göra insatser o. därigm skapa (pott); äv.: i spel l. vadslagning l. på lotteri vedervåga l. hasardera (pengar l. egendom), äv. i sådana uttr. som sätta ngt på (förr äv. i) spel (förr äv. vågspel) l. i vad l. på lotteri. Tärningen i brädespelet .. beröfwar mongen sina päningar, som them sätter på speel. Verelius Herv. 147 (1672). Spela och inthet sättia nogra penningar. Dens. 252 (1681). Därs. 268 (: i wad). Wi hafwe aldrig satt högre på spel än 1. öre (silvermynt). Swedberg Lefw. 526 (1729). Widegren (1788: på lotteri). Sedan han förslöst sin egendom, sedan han satt sin sista skärf på wågspel .. ropar han we och förbannelse öfwer sina förförare. Hagberg Pred. 5: 93 (1819). Potten sattes, nya kort begärdes. Nordström Amer. 22 (1923). Några höga insatser torde han sällan ha gjort men han tog förlusterna hårt .. för smäleken att ha satt på fel häst. UrDNHist. 3: 145 (1954). De var intill döden trötta på att ligga i läger, där de inte ens kunde spela tärning, för de hade inga mynt att sätta. Moberg FörrädL 200 (1967).
c) i mer l. mindre bildl. anv. av b; särsk. i uttr. sätta ngt på, förr äv. i ngt, satsa l. (veder)våga ngt på ngt, särsk. sätta ngt på osv. spel (förr äv. ett spel l. spelet), se SPEL, sbst.1 7 i. Kom Måns Brond och sade, at m(ester) Arand altid haf(ui)r warit på hans argasta, och sade, at mest(er) Arand .. skulle iche wara bätre ähn hann, wtan skulle sättia sitt halzbeenn emott Månsis, huar Måns skall sin hals miste. VadstÄTb. 77 (1583). 2RARP 12: 15 (1740: på en blind slump och lycka). De (nöjen) gifwas, som sätta wårt lif, wår ära, wårt goda i äfwentyr. Ödmann PredUtk. 36 (1808). Det var godt att Modern innan hon dog fick denna glädje som jag vet att hon hade satt sitt hjerta på. Bremer Brev 3: 99 (1848). Man sätter sitt lif och sin innersta varelse i det eller det. Wikner Tank. 140 (1872). — särsk.
β) (†) i uttr. sätta livet l. sitt liv, sätta livet till (se SÄTTA TILL I 7 b β α'), offra livet l. sitt liv. L. Paulinus Gothus Stiernsköld B 2 a (1628: lijfwet). Hans fader haf:r satt sitt lijff för hemmanet j krijgh. ConsAcAboP 4: 148 (1673). Jag (dvs. Jesus) älskar .. (mina får) så högt, at jag sätter mit lif för dem. Bælter JesuH 5: 185 (1759). jfr: Gååsen som en Konung war / Måste och sättia Lijfwet qwar. Sigfridi D 5 b (1619).
33) [sannol. efter motsv. anv. av mlt. setten] boktr. framställa underlag för tryckning av (text) bestående av blytyper som för hand l. med en maskin förenas till underlag för rader, sidor, ark l. (o. i fråga om nutida teknik företrädesvis) bestående av fototekniskt åstadkomna tecken; äv. dels (i sht om ä. teknik): sätta samman (blytyper) till underlag för text, dels om det moment i datorsättning (särsk. vid desktop publishing, dvs. sättning o. formgivning o. framställning av tryckfärdigt original med hjälp av persondator) som motsvarar sättningen i traditionell framställning av tryckalster; äv. abs. Rudbeckius MemQvot. 6 b (1621). Begärade han reenskrefna och wäl distingverade copier att sättia effter. Schück SvFörlBokhH 1: 176 (i handl. fr. 1651). (Sv.) Sätta bokstäver, (lat.) Componere typos. Schultze Ordb. 3922 (c. 1755). Brukas ofta absolut, t. ex.: Han sätter bra. Dalin (1854). Kvällen (före sista spikningsdagen) .. var 1 ⁄ 3 av min avhandling ännu icke satt. LundagKron. 3: 294 (1955). Hallberg DesktPubl. 142 (1989). — jfr FULL-, MASKIN-, OM-SÄTTA, v.1
a) utan (närmare) tanke på innehållet, övergående i bet.: skriva. Sätta komma, punkt, citationstecken, stor bokstav. Sätta sitt namn under ett dokument. Thes til mera wisso, at wij alle thetta .. beslutat och samtyckt haffue, setie wij huar och enn sin handskrifft här vnder. KOF 1: 350 (1575). Så ähr och icke heller Hertigh Carl Philipps handh sigh sielfver lijk i detta breff, hvilket kan sees och aftagas af en bookstaff p, som han annorledes plägar sättia. RP 16: 368 (1655). Sätt wid punkten A en rät linea AD. Strömer Eucl. I. 1: 10 (1744). Här sätter vi ett obs i kanten. Östergren (1953). — särsk.
α) föra upp (ngt på räkning l. dagordning l. lista o. d.); införa (ngt i räkning o. d.); äv. bildl. Det myckna folket, som af hedniska Gudstjensten hade sin näring .. försummade (ej), at illa afmåla de Christna och sätta alla miszöden på deras räkning. Möller Kyrkoh. 88 (1774). Gif mig en kyss! — eller ett par hundrade! Du får sätta dem på räkning. Geijer Brev 147 (1812). Det skulle kunna hända, att Sverige och Spanien, nu så lågt satta på den politiska listan, skulle kunna anses .. stå bland de högsta (då det gäller försvarsförmåga). Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 5 (1852). I länder där värmen sättes på hotellräkningen. Östergren (1953). Sätta på dagordningen. Dens. — särsk. bildl., i uttr. sätta ngt på ngt, tillskriva ngt ngt. Lanærus Försök 88 (1788).
γ) bildl., i uttr. sätta punkt (ngn gg äv. punktum) för ngt, se PUNKT 2 a β, PUNKTUM 2 a β. 2RARP 20: 216 (1760). Begreppet fader av Luther .. omtolkat till begreppet av en faderlig försyn eller omsorg, som ingriper i .. alla människolivets detaljer .. Luthers kläder och skor, åker, boskap och ägodelar, för vilket katekestraditionen återigen måst sätta punkt med ett etc. eller m. m. KyrkohÅ 1926, s. 67. Det närmaste syftet med Nils Birgerssons hänvändelse till Gustav Vasa var att med denne avhandla frågan, hur man lämpligast skulle kunna sätta punkt för Jon Anderssons skadliga verksamhet. HT 1934, s. 37. Då .. Frederik VIII .. lämnade Köpenhamns hamn, förstod man, att nu var det slut, och att det i varje fall tills vidare var satt punkt för dansk Amerikafart. VFl. 1937, s. 4. Ymer 1941, s. 255.
b) i uttr. sätta ngt på (förr äv. uppå) (ett) papper l. på papperet l. pränt (i sht förr äv. tryck), äv. (numera bl. i Finl.) till pränt, i sht förr äv. till pappers, liktydigt med: skriva ned (ngt); stundom äv.: uttrycka (ngt) med ord (i skrift) l. i ett brev o. d. RP 5: 211 (1635: oppå ett papper). Stiernhielm Fateb. Föret. 3 a (1643: til papers). Hwadh nu Phalzgreffwens aff Sulzbachs .. begäran ähr, haf:r jag bedet honom att settia på Papper, at communicera dig hans åstundan och anlägenheter. AOxenstierna Bref 4: 518 (1648). Swedberg Lefw. 259 (1729: på papperet). Huru litet kan sättas på papper af allt hvad jag hos dig så mycket älskar att se och höra! Geijer Brev 131 (1812). Östergren (1953: på tryck). Hufvudstadsbl. 3 ⁄ 7 1983, s. 8 (: till pränt). DN 28 ⁄ 9 1993, s. A1 (: på pränt).
c) med (klarare) tanke på innehållet: skriva l. författa (ngt); numera bl.: skriva o. placera l. infoga (ngt) l. få (ngt) infört (i skriftalster); jfr 37. Sätta i tidningen. Vpåå thet ath man thesta bätre besinnar thesse förscriffna bodhordh viliom wij sätia them hwart effther annat. OPetri 1: 21 (1526). Ey är heller thet mykit wist thet fremmande Crönekoscriffuare, Danske eller Tydzske haffua sat i theras gambla Crönekor om Swerige. Dens. Kr. 7 (c. 1540). Klage Rijm .. Satte Aff Een Wälwilligh Wänn. Lucidor (SVS) 394 (1674). Kaptenen .. nekade .. att ta mig om bord. Och då Marcus ville veta hvarföre, svarade han, att han icke ville ha någon skriftställarinna om bord, som .. kunde ”sätta honom i sin bok!” Bremer NVerld. 1: 298 (1853). Sätta ngt i tidningen. Östergren (1953).
d) (†) med tanke på (sättet att framställa) innehållet: formulera l. skriva (ngt så l. så); äv. i det bildl. uttr. sätta ngt på skruvar(na), se SKRUV, sbst.1 c β. G1R 19: 329 (1548). Litandes ther vppå at I genom Edert ingenii acumen nock min meningh förstå och hwad confuse setties wäl distinguerandes warde. Gustaf II Adolf 523 (1628). Alla små saker skola mundteligen drifwas (inför domkapitlet), men wichtige skriffteligen, allenast the sättias korteligen och klart. KOF II. 2: 284 (c. 1655). Dähnert 1228 (1784: sätta sina ord på skrufworna).
e) skriva (ngt på visst språk); översätta (ngt från ett språk till ett annat).
α) (†) författa l. skriva (ngt på ett visst språk, äv. i viss språklig stil). I midel tÿd .. schal den scriftlige contract och hele handel, som dem är emellen, satties på swenskt mål. 2SthmTb. 7: 80 (1584). Jag tycker at i wår Lagbok är en så gammel-dags styl, som icke paszar sig med wår nu brukliga Swenska .. Det wore altså nödigt at Lagboken blefwe satt i en annan styl. Sahlstedt CritTuppSag. 19 (1759). Geijer I. 4: 297 (1838: på Latin).
β) i uttr. l. förb. l. ssg med bet.: översätta.
α') (†) i uttr. sätta ngt ifrån l. utav ett (visst) språk i l. på l. in på ett (visst) språk. Keijsl. Maij:tz breff, hwilkit Kongl. M:t wår allernådigeste Herre, vthaf Tyskan i Swenskt måål hafuer sättie låthit. G1R 17: 636 (1545). Lind (1749: in på). Sätta ifrån et språk på et annat. Möller (1790). Heinrich (1828).
35) komponera (ngt); arrangera (ngt); versifiera (ngt); förse (musikstycke) med ord; dikta (ngt).
a) komponera (musik l. melodi), i sht i uttr. sätta musik osv. till ngt, förr äv. med avs. på visa o. d.: sätta musik till, tonsätta; i sht förr äv. i uttr. sätta ngt i musik l. melodi, sätta musik l. melodi till ngt (se ovan); äv. i uttr. sätta noter (till, förr äv. på ngt), (komponera o.) uppteckna noter till ngt, sätta ngt i noter, (komponera o.) uppteckna noter till ngt; äv. arrangera (musikstycke o. d.). Min afledne Fader .. hade satt noter på åtskilliga psalmer. Roman Holbg 66 (1746). Jag håller på att skrifva en ny Opera .. ämnad att sättas Musik till af Nauman. Kellgren (SVS) 6: 109 (1782). Lindblad är just i taget att componera och har satt flera nya ganska söta visor. Geijer Brev 291 (1836). Bland hennes poemer var ett, kalladt: ”drömmarne,” hvilket blifvit nyligen satt i musik af Adolph Lindblad. Bremer Fad. 70 (1858). Just nyss utkom 5:te upplagan av Barnens Dansalbum 20 favoritdanser, ganska lätt satta för piano. Idun 1890, s. 32. Jag präntar och sätter i noter / små stumpar af bägges sång. Fröding Guit. 6 (1891). Melodierna ha satts i C dur och 4/4. Arv 1957, s. 49. TurÅ 1985, s. 260. — jfr MELODI-, MUSIK-, TON-SÄTTA.
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ngt på (i sht förr äv. i l. uti) vers (ngn gg äv. verser), äv. rim l. (sådan l. sådan) meter, författa (rimmad) vers om (ngt), versifiera (ngt). Riksdrotzen Bo Jonson Grip satte Alexandri Magni lefverne på Svenska Verser, sådane som de voro. 1VittAH 1: 23 (1755). En drachma Snille åt Poeter, / Som ha så mycket bryderi / At sätta dumhet uti meter. Kellgren (SVS) 2: 124 (1781). BvBeskow (1826) i 3SAH XL. 2: 40 (: i jambisk vers). Deras hymner voro ofta satta på en ganska konstfull meter. Agardh ThSkr. 1: 33 (1842, 1855). Han kunde sätta allt på rim. Suneson GGrund 97 (1926). Kihlman NordProf. 44 (1935).
c) i uttr. sätta ord l. text till (musikstycke o. d.), förse (musikstycke osv.) med ord l. text (o. därigm åstadkomma en tonsatt dikt l. en aria o. d.). MoB 7: 60 (1807). Till flera af polskmelodierna äro .. ord satta. Borgström ResVerml. 51 (1845). Gotlandsvisan, hvilken melodi var mycket brukad att sätta ord till. Strindberg SvFolk. 1: 256 (1881). Sätta text till melodin. SvOrdb. (1986).
d) (†) dikta l. litterärt komponera (ngt); särsk. i uttr. sätta ngt i ngt, göra l. utforma ngt till ngt (dvs. viss typ av litterärt verk) l. ge ngt prägel av ngt. Ibland mina wräkpapper igenfinner jag en Comedia eller rättare en Proverbe satt i Comedia. Tessin Skr. 99 (1760). Björkman (1889).
36) förutsätta, antaga, uppställa ss. tes.
a) förutsätta, antaga.
α) i ssgn FÖRUT-SÄTTA; förr äv. i förb. sätta förut, förutsätta (äv. med sakligt subj.). Jag sätter förut, at wåra Religions sanningar komma ifrån twänne ursprung, nemligen thet sunda förnuftet och then Helga Skrift. Bælter GudS 45 (1751). Denna delaktiggörelse (i Kristus) sätter kunskap och uplysning förut. Nohrborg 16 (c. 1765). Dalin (1854).
β) (†) ss. enkelt ord.
α') i förb. med att-sats (l. motsv.) l. inf.: antaga (att osv.), göra det antagandet (att osv.). Stiernhielm Arch. C 2 b (1644). Jag sätter det skier på den 9de stundlineen. Elvius Qvadr. 18 (1697). Om man sätter utrikes handelen wara uti jämwikt, så at lika mycket i wärde utskieppas som införes, kan man anse de handlande såsom hälften, [hvilka] uppehålla sig och sin rörelse med utländskt, och den andra hälften med inländskt gods. Fennia XVI. 3: 40 (i handl. fr. 1761). Sätt, att han (dvs. Gud) oss lånte sin egen / Känsla och blick: hur skulle vi då förnimma och känna? Franzén Skald. 7: 234 (1822). Cavallin (1876).
β') med avs. på fall (se d. o. XII 4) l. omständighet l. förhållande: antaga, supponera, utgå från. Schroderus Urs. F 2 a (1626). Lät oss sättia den .. Casus at (osv.). VDAkt. 1788, nr 28. Sätta wi .. förra fallet, eller att skalden företrädeswis utgår från sitt subjekt: så (osv.). SvLittFT 1838, sp. 131. (Sv.) Sätt den händelsen: (fr.) [sup]posez ell. prenez le cas; ibl. mettons. Schulthess (1885).
b) (numera föga br.) i allmännare anv. av a β β', med avs. på l. i fråga om tes l. grundsats l. axiom o. d.; särsk.: uppställa l. utgå från; anta; i sht förr särsk. i uttr. sätta ett fall, förr äv. uti ett fall, se FALL XII 4 g slutet. Jagh sätter vthi itt Fall, om än Påfwen wille noget Concilium påbiudha, huru kan tå Församlingen emot slijke Stycker blifwa hulpen, när Påfwen icke wil lijdha, at man någet emot honom besluta skal? Schroderus Os. III. 1: 208 (1635). Wij wilia sättia att det Hebraiska språket skulle hafwa warit deras Moders-måhl förr än förbistringen skedde. Rudbeck Atl. 1: 42 (1679). Den andra grunden (till de trognas frihet från fördömelsen) sätter Apostelen i Jesu upwäckelse ifrån de döda. Nohrborg 106 (c. 1765). Jag kan ej på en gång sätta frihet och nödvändighet; ty de upphäfva hvarann. Geijer I. 5: 172 (1811). Fosforisterna hafva aldrig kunnat förlåta Leopold att han, med hufvudsakligt omfattande af franska estetikens grundsatser, satte det sköna såsom det sinligt angenäma. Samtiden 1873, s. 297. SvTeolKv. 1932, s. 86.
37) (†) i skrift, äv. tal (enbart med tanke på innehållet): ange l. anföra l. tillägga (ngt); upprätta (förslag); ställa (diagnos); jfr 34 c. — jfr FRAM-, FÖRE-SÄTTA, v.1
a) ange (ngt l. att osv.) l. ange att (ngt) är (så l. så långt o. d.) l. ligger på (sådant l. sådant avstånd o. d.); anföra l. framföra l. nämna (ngt); bringa (ngn nyheter); förr äv. i uttr. sätta ngt till ngt, räkna ngt som ngt. OPetri Hb. H 3 b (1529). Det var kongh Magnus, / Han dödde den samma natt / Så bråt då blifve de tidender / The adeliga riddare satt. PolitVis. 58 (c. 1550). Til Menniskiornes Kulor sätter han Jätternes, Musernes, Sibillernes, Eremitternes, ja och dhe vnderjordiske Städer och Byar. RelCur. 314 (1682). Strabo .. sätter ifrån Lampsaco till Abydum 170 stadier. Eneman Resa 1: 7 (1711). Någre sätta at det skedde Måndagen efter hwita Söndag. Lagerbring 1Hist. 3: 513 (1776). — särsk. (†) i uttr. sätta ngt till pris, prisa ngt. Til thet som ödmiukt är och ringa Herren ser, / Thet sätter han til pris, thet stålta slår han ner. Kolmodin QvSp. 1: 587 (1732).
b) framställa (ngt); äv.: upprätta (förslag). Konung Christiern .. kallade .. mångha aff rikesens rådh til hopa, och satte sakene inför them, och lychtades ther med at erchebispen moste settias i fängilse. OPetri Kr. 226 (c. 1540). (Evangelisten Johannes) sätter .. så sin ord, at han icke allenast möter Cerinthum, utan ock Arium, Sabellium och alla kättare. Borg Luther 1: 152 (1753). (Under senare medeltiden) voro Lagman och Häradshöfding icke helt och hållet kungliga embetsmän, folket hade en andel i valet, men denna andel bestod blott i en rättighet att sätta förslag. Svedelius Statsk. 1: 60 (1868). Annerstedt UUH II. 2: 34 (1909; med avs. på förslag).
c) ställa (diagnos). Med bildens (dvs. porträttet av K. Stobæus) hjälp skulle diagnos kunna sättas på kornealfläck eller fläckar. Fürst Stobæus 45 (1907).
38) bestämma (ngt) o. d.
a) med avs. på (ngt med tanke på dess) tidpunkt l. plats: bestämma; utsätta.
β) (numera mindre br.) ss. enkelt ord: utsätta l. bestämma l. avtala (dag l. tidpunkt för ngt l. möte o. d.); äv.: bestämma l. avtala (plats för ngt). Odensdaghen næst för Sancti Olauj konungx Dagh haffde Högmecktog förste Her göstaff .. sætt en herredagh wdj Jönaköpung. G1R 1: 237 (1524). Man skulle och besynnerligh rum settia för the befengdas hws, ther the skulle twetta sijn kläder. Lemnius Pest. 29 (1572; uppl. 1917). Konungen satte dag att hans dotters friare skulle försöka sig tredje gången. SvFolks. 398 (1849). Själve Luther önskade, att söndagarna skulle vara de enda helgdagarna och alla andra fester sättas på söndagar. Nilsson FestdVard. 172 (1925). — särsk. (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. i uttr. på l. å, äv. till sattan dag l. satt timme o. d., på l. till utsatt l. bestämd dag l. tid osv. Åå sattan dagh mötha på grentzen Hans K:tz och Danmarcks rijkes förordnade Commissarier. OxBr. 1: 226 (1624). Alle närvarande komma i Rådh-Cammaren på satt timma. RP 6: 770 (1636). När Riksdagsmännen af hwart Stånd til sattan dag och ort sig infunnit. RO 1723, § 9. Til residens för mig Han verldens byggnad gjorde; / .. Och när, sin satta stund, den gör et plötsligt fall, / Förgäfves någorstäds man sen’ mig söka skall. Liljestråle Fid. P 3 b (1797).
b) i annan anv.: bestämma l. fastställa (ngt); (allsmäktigt l. tvingande l. ofrånkomligt) ålägga; tilldela (ngn ngt; se δ); gm avtal bestämma (ngt); äv. liktydigt med: påbjuda l. kommendera (ngt). OPetri Hb. A 3 a (1529). (Herren) satte thet Jacob för en rett, och Israel til itt ewigt förbund. Psalt. 105: 10 (öv. 1536; Bib. 1917: fastställde). Haff intet rådh .. medh en daghakarl, om hans satta dagswercke. LPetri Sir. 37: 11 (1561). Keyserligh Rätt sätter och ordnar, at all köp och säliande, lähn, borghan, hyrande, förhyrande skal vthan all swick och arglist .. handlat och hållit warda. Forsius Fosz 464 (1621). Lijk Himlen öfwerdraer Moln-Kappan, Liuset twiner / När Solen i sit Skijn mäd längste Strålar skiner, / Ok Dagens skiönste Stund til Lust ok Glädie satt, / Aff Dimman öfwerhölgd, förwandlas i en Natt. Lucidor (SVS) 326 (1673). LejonkDr. 148 (1688; i p. pf., om öde). För brödren sattes då två beting: / sin syster skulle de ge kung Ring. Tegnér (TegnS) 4: 86 (1824). Om brand utbryter ombord, då stridsberedskap ej är satt, gives brandsläckningssignal. UFlottMansk. 1945, s. 138. — särsk.
α) (numera föga br.) med avs. på straff l. böter: fastställa; ådöma. OPetri 4: 316 (c. 1540). Peer i Orlunda giort hoor för 8 åhr sädan. Her Clas, saligh, hade sättit honom skrift. ÄARäfst 132 (1596). Skulle en eller annan .. förbryta sig, och han tilbiuder .. the på Brottet satte Böter til Kyrckian och the Fattige at erlägga, tå skal sådant honom icke wägras. StadgEed. 1687, 1: 5. Herren (hade) swarat, att han satt mig arrest, för det min dräng icke will tiena generalen. Roland Minn. 5 (c. 1748). Sätta straff på ngt. Schulthess (1885). — jfr PLIKT-, PÅ-, SKRIFT-SÄTTA. — särsk. (†) i det bildl. uttr. sätta (sin) trut vite, ålägga sin mun tystnad, ålägga sig att hålla mun. Fast iahg haer en stoor Truut, / när iahg then sätter wijte, / så weet iahg (fast thet lijte) / lell både Kaasz ok Huht. Lucidor (SVS) 65 (1671).
β) (†) i uttr. sätta tjänst, ta tjänst, städsla sig, särsk. sätta tjänst hos ngn l. sätta ngn tjänst, ta tjänst l. städsla sig hos ngn; äv. bildl. Effter mykit tienistfålch finnes här i rijketh hwilcka ingen tiena wilia .. och willia hoss inga sättia någon wiss tienst dherföre så skola (osv.). LReg. 25 (1583). Hwar then som icke älskar gifwer sigh vp och stadnar, ther träder .. (kärleken) til och sätter Tienst. Preutz Kempis 220 (1675). På Thorsdags-qvällen är det, som Oden besöker de rika bönder som satt honom tjenst. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 187 (1863).
γ) i fråga om lag.
α') (†) med avs. på lag: stifta. Wetandes thet ath them retferdugha är ingen lagh sätt. 1Tim. 1: 9 (NT 1526; Bib. 1917 o. NT 1981: är till). För sin hird och sina tjänstemän ägde .. konungen naturligtvis att sätta lag. Hildebrand Statsförf. 39 (1896).
β') (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ngt i (i sht förr äv. uti) lag, stadga l. behandla ngt i lag. Then artickel om försumelse, att han måtte straffes, må och sätties uthi Sveriges lag. RA I. 2: 149 (1566). Konungen .. med herredagen, egde att stadga och förordna angående sådana saker, som ej voro i lag satta. Svedelius Statsk. 1: 64 (1868).
δ) bestämma att (ngn) skall ha l. uträtta (ngt); ålägga l. tilldela (ngn ngt); numera bl. med avs. på betyg; jfr 15 b α. Hon födde en son, och kalladhe hono(m) Seth, seyandes, Gudh haffuer sett migh een annor sädh för Habel som Kain j hiäl slogh. 1Mos. 4: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: beskärt mig en annan livsfrukt). Thett tridie, som tienestefolket bör, är, att man sätter them theras sÿtzlor och arbethe och låther them gåå ickie for mÿckit fåfenga. LPetri Œc. 68 (1559). Then som intet kan (vid katekesförhöret), honom skal settias lexa til en annan tijdh, uti thetta och the andra Stycken. KOF II. 1: 120 (1659). Sätta ngn en lexa. Sahlstedt (1773). ÅbSvUndH 59: 124 (1940; med avs. på betyg). — särsk.
α') (numera föga br.) i uttr. sätta ngn (mycket) (att) göra l. syssla, ge ngn (mycket) att göra; särsk. i utvidgad anv., med saksubj., betecknande att ngt innebär (mycket) arbete för ngn; jfr 10 a α. Asteropherus 22 (1609; uppl. 1909). Lärdomen är denne: at icke den ringaste wetenskap, eller snarare sagt en del af den samma, är, som icke sätter menniskian giöra hela hennes lifstid, wore den än dubbel så lång som den är. Kling Spect. Cc 1 a (1735). Kalm VgBah. 169 (1746: at sysla). Probstesyslan .. sätter mig sina tider mycket at giöra. VDAkt. 1781, nr 657.
β') (†) i uttr. sätta ngt till ngn, tilldela ngn ngt. Then tijdh Oloff war lithen, försågh hans broder sigh Erich persson med otroheet, så togz oloffz möderne 50 .. (mark) och löste Erich frå rätten och sattes thill barnet igen Erichz iord 5 ör. 1 peningz land. UpplDomb. 5: 212 (1599).
ε) allmännare, dels närmande sig bet.: anpassa (ngt efter ngt), dels närmande sig bet.: utsätta (mått på ngt) l. (i planerad konstruktion) ge (ngt) det l. det måttet l. längden osv., dels med saksubj.: bestämma (ngt). Sätt thäringen effter nähringen. Grubb 786 (1665). Måtten till den nu under uppförande varande hangaren ha satts efter grundligt studium av de modernaste hangarbyggnaderna utomlands. SDS 1929, nr 35, s. 8. De internationella nyhetsbyråernas urvalsprinciper sätter världsopinionens dagordning. SvD 30 ⁄ 4 1994, s. 4.
39) [specialanv. av 38] fastställa l. bestämma (pris, värde, kurs); fastställa l. bestämma priset l. värdet l. kursen på l. för (ngt).
a) fastställa l. bestämma (pris l. kurs l. värde), särsk. i uttr. sätta sådant l. sådant pris på ngt, särsk.: prissätta ngt så l. så, äv. (numera bl. bildl.; se 40 a) bl. sätta pris på ngt, fastställa l. bestämma priset på ngt, prissätta ngt; äv. (numera bl. bildl.; se 40 b) sätta sådant l. sådant värde på (i sht förr äv. å) ngt, fastställa l. bestämma det l. det värdet på ngt, värdera ngt till det l. det. Han setther kiöpit och mar(k)naden, ther alle the andhre motthe selia och förytthra theras varer effther. RA I. 1: 488 (1546); jfr KÖP 2 a. Gifwer fader, eller moder, åt son, eller dotter, hemfölgd i jord, hus eller lösören, wid theras giftermål; tekne thet up, och sätte å lösören skiäligt wärde. GB 16: 1 (Lag 1734). At uppå en så ansenlig och wacker samling (av runstavar) sätta något wist pris måste man gerna tillstå, at det lärer wara alt för swårt, om ej aldeles omöjeligit. Schück VittA 4: 566 (i handl. fr. 1748). Huru persedlarnes värde sattes (på ett rådsmöte i Vadstena 1559), har jag ej sett uppgifvet; säkerligen har det lemnats i konungens skön. Forssell Hist. 1: 85 (1869). Riksbanken sätter kurserna. EkonT 1915, s. 208. Sättandet av varunoteringar är .. ett mycket grannlaga värv. Leander TidnHand. 54 (1926). — särsk. i utvidgad anv., med sakligt subj. Fredagens fondbörs startade med fast tendens, och en rad av de först ropade papperen .. satte nya toppkurser. DN(A) 13 ⁄ 5 1933, s. 16. (År 1631) hade Erik Larsson von der Linde skrivit att kopparmyntet satte marknad på kopparen. Heckscher SvEkonH 1: 459 (1936).
b) (numera föga br.) i uttr. sätta ngt i (förr äv. på l. före) det l. det priset l. värdet l. den l. den kursen l. i sådant l. sådant pris l. värde osv., sätta det l. det priset l. värdet osv. på ngt (se a); förr äv. utan förb. med prep.-uttr.: fastställa priset l. värdet l. kursen på l. för (ngt), prissätta (ngt), värdera (ngt); äv. i bildl. l. utvidgad anv., i fråga om immateriellt värde (jfr 40). När man seer alth om kringh, warder klippingen icke opburinn för hallfftt sith wærdh, ther hann ähr satther före. G1R 1: 128 (1523). (Svenska undersåtar skall) vthi alt köp och sall .. bruke Swenskt Mynt .. och therefter wärdere och sättie alt godz och icke efter Rijkzdalar och fremmande Mynt. Stiernman Com. 1: 469 (1602). Huru man kunde sätta det här uti Riket tilwerckade Järnet uti skäligt pris, utan at Järntilwerckningen skulle därigenom löpa något äfwentyr, at här afstadna. HC11H 13: 92 (1697). (Papisterna) hafwa satt dem (dvs. vissa heliga fäders lärdomar) i det wärde, at de skola gälla lika med Påfwen i Rom. Borg Luther 1: 299 (1753). (Gatu)regleringen, som genom bristen på lämplig civillagstiftning i ämnet i många fall tillgodokommer ägare af tomter, som berördes af stadsplanen, företrädesvis ägare af stora tomter, hvilka först genom däröfver dragna gator blefvo satta i värde. Sthm 2: 242 (1897). — särsk. (†) i uttr. sätta dyr, sätta högt pris på (ngt); äv. i uttr. sätta ngt högt l. dyrt l. ringa, prissätta l. värdera ngt högt resp. lågt. Köpmännerne, hvicke theris varer alt för högt oc dyrt sättie. RA I. 1: 460 (1546). Spannen utaf hvart slag (spannmål) blef 1/2 öre ringare satt (i Östergötl.) än i Stocholm. Därs. 512 (1547). G1R 28: 76 (1558: dyrtt). Genom en Kgl. Förordning af 1628 förklarades, at som Allmogen sätter kol och ved så dyre, at Bergsmännen vid stora Kopparberget dem näppeligen köpa kunna, fann (osv.). LBÄ 14—15: 104 (1798).
40) i (urspr. l. eg.) bildl. anv. av 39.
a) i uttr. sätta (sådant l. sådant) pris på ngt, sätta (sådant l. sådant) värde på ngt, värdera ngt (så l. så); företrädesvis med bevarad bildl. karaktär. Ach! wårt stora oförnuft, som sätter så ringa pris, på the himmelska ting. Spegel Pass. 41 (c. 1680). War från i dag / Uppå en jungfrus möten mera karg / Och sätt ett högre pris uppå ditt sällskap / Än stå så der till reds. Hagberg Shaksp. 1: 296 (1847). I Vännerna, som Ekelund att döma av ett brev till förläggaren satte pris på men som han ändå inte tog med i Dikter 1921, har man den ensamme poetens situation milt elegiskt skildrad. Werin Ekelund 1: 184 (1960). Sätt bättre pris på miljön! JernkA 1979, nr 4, s. 3.
b) i uttr. sätta (sådant l. sådant) värde på ngn l. ngt, uppskatta l. värdera l. värdesätta ngn l. ngt (så l. så), i sht förr äv. dels: anse ngt ss. värdefullt, dels närmande sig bet.: hålla ngn kär l. ngt kärt; förr äv. (med bevarad karaktär av bildl. anv.) i uttr. sätta värdet på l. vid ngt, räkna ngt ss. värdefullt hos ngt l. ngn. Wi sielfwe sättje mindre wärde på wåra Själar, än (Jesus). Nohrborg 340 (c. 1765). Det är viljan som sätter värdet på allt. JGOxenstierna Dagb. 56 (1769). Ifrån mit fönster kunne vi se den lilla sjön, hvarpå jag sätter så mycket värde. Höijer 4: 74 (c. 1800). Sandels .. satte egentligen icke värde på andra menniskor än dem han frugtade, behöfde eller som smickrade honom. HT 1916, s. 85 (1819). I Sachsen, där vår fader under tre år fått den del af sin uppfostran, hvarpå han satte högst värde. De Geer Minn. 1: 44 (1892). Af dem som sätta det vida öfvervägande värdet vid denna (Strindbergs) äkthet och ursprunglighet skall han .. betraktas som en af de ypperste (bland lyriker). Fröding Eftersk. 2: 139 (1894, 1910). SvOrdb. (1986).
c) utan förb. med prep.-uttr. inlett av på (l. vid): värdera l. anse (ngn l. ngt så l. så); jfr 5 j α, 15 a α. Ingen annan än bröderna .. och så John Wirén .. men honom sätta vi lika med noll! Söderhjelm Brytn. 76 (1901).
41) med avs. på belöning: utfästa; särsk. i uttr. sätta ett pris på ngns huvud, se PRIS, sbst.3 III 1 a. Then högste Prijs, som af Werldennes vphof, war satt och förordnat Dygden til belöning. Stiernhielm Virt. B 4 b (1650, 1668).
42) [eg. specialanv. av 38] i uttr. med bet.: bestämma färdriktningen o. i anv. som ansluter härtill; numera företrädesvis i a. Astrildz Näfwa är ey wan bestick at sätta. Rosenfeldt Roo A 2 a (1686). (Fr.) Donner la Route, (sv.) sättia en wisz streek på Compassen at styra effter. Dens. Tourville 112 (1698). — särsk.
a) i uttr. sätta kurs l. kursen, till sjöss: (på kompassen) ställa in färdriktning (o. styra efter denna); (ställa in färdriktningen o.) styra l. gå (mot l. till en ort o. d.); äv. allmännare l. bildl.: färdas l. fara (i riktning mot l. till en ort o. d.); jfr KURS 3, 3 a. (Sedan matrosen släckt lyktan) stack han ut skot åt storseglet, satte kurs och slog så armarna i kors öfver bröstet. Runeberg (SVS) 7: 22 (1833). Vikingatidens nordbor .. satte kurs .. på Island, Grönland och ännu mera aflägsna orter. Hildebrand Medelt. 1: 599 (1884). Efter en kvarts mils färd .. satte Skobli genom tillrop och dragning på tömmen kursen tillbaka till kåtan. Hemberg ObanStig. 167 (1896). Kurs sattes mot Femern-Belt, detta, på grund af de där utkämpade sjöstriderna mot Danmark, af svenska flottans män så välbekanta farvatten. VFl. 1909, s. 146.
b) (numera mindre br.) i uttr. sätta kosan, förr äv. sin kosa l. kos, ställa kosan l. sätta kurs (se a) (mot l. till en ort o. d.). Annen dagen um mårgonenn satte han sin koss till siös. HH 20: 171 (c. 1585). Sedenn vendhe alle dhe svensche skeppenn och satte deres kosse till Elssnabbenn. Därs. 173. Till allt det där nordiska vänder man omsider ryggen, när kosan på allvar sättes söderut. Quennerstedt StrSkr. 2: 19 (1919).
c) (†) i uttr. sätta resan, ställa resan (jfr RESA, sbst. I 2 a β). I Paphos, drog ther frå, igenom Lande fort, / Till Famagusta Städrens Hufwud på then Ort / Ther från til Swarta Siön in til Alexandretta / The Syrers gamble Land, måst resan Landwägs sätta. Lucidor (SVS) 271 (1672).
43) med avs. på kommitté, riksdagsutskott, regering o. d.: utse; inrätta; tillsätta l. välja; jfr 11 a.
b) (numera föga br.) ss. enkelt ord: tillsätta (ngt). Omsider beslöts, att itt uthskott skal sättias öfver samma schrifft och giöra påminnelser. RARP 9: 70 (1664). En kung bör utnämnas .. och ingen provisorisk regering sättas. HT 1918, s. 193 (1809). Ett särskildt utskott måste sättas. JGRichert (1857) hos Warburg Richert 2: 358.
44) inrätta l. grunda l. skapa (ngt).
a) i uttr. sätta (sitt) bo, skaffa sig bostad (o. i förekommande fall kreatur) o. inrätta eget hushåll; äv. sätta hushåll, (skaffa sig bostad o.) inrätta eget hushåll; i sht förr äv. dels sätta sin boning, ta sin boning, dels sätta familj, bilda familj; förr äv. sätta ett hus, sätta bo (se ovan). UpplDomb. 8: 153 (1586: satt sitt boo). At den Konglige Thron där (dvs. i Sthm) satt sitt Näste å Fäste. Runius (SVS) 2: 17 (1699, 1724). För en narr lärer then kunna hollas, som .. förblifwer här i ett mörker .. ther Eryanider, Invidiae och Pluto hafwa satt sin boning. Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719). CFleming (1810) hos Segerstedt Rosenstein 543 (: ett hus). När nu en katechet gifte sig och satte eget hushåll, så blef han entledigad från tjensten. Læstadius 1Journ. 185 (1831). Vi ta oss tjenst, så får det bli, / Tills gladt en annan vår / Vi sätta bo och köpa kon, / Som ej vardt köpt i år. Snoilsky 3: 41 (1883). Min mor var den åttonde av tolv syskon, av vilka sex dogo i späd ålder och sex levde och satte familj. Pers LärBondTidn. 13 (1948).
b) (†) med avs. på stad, läroanstalt, gård, sammanslutning o. d.: anlägga; grunda. Thetta Götha Regementet begyntes vthrijkes, när thet först satt och funderat wardr j Schwäben .. 1430 (f. Kr.). PPGothus Und. Y 1 b (1590). Discurrerades om Gymnasiis att settia i Vexiö och Scara. RP 8: 491 (1641). Schmedeman Just. 252 (1647; med avs. på torp). Må ingalunda tillåtas sättia ööl- eller bränvijnskrogar när in på kyrckiorna, ty der af flyter myckit ondt och förargelse. SynodA 1: 115 (1662). Nordström Samh. 1: 37 (1839; med avs. på stad).
c) allmännare: skapa l. åstadkomma (ngt); äv.: ge upphov till l. grunda (lära o. d.). Kraften är den källa, ur hvilken ett förverkligande framgår. Är en verklighet gifven, så är det ytterst en kraft som satt den. Wikner Mater. 28 (1870). För Matérn hade det varit en småsak att .. slå stort mynt och sätta allt större och större skulder. Lilljebjörn Minn. 170 (1874). Uppenbarelsen är, för att tala med Kirkegaard, ”existensmeddelelse”, det underfulla sättandet av ett nytt och högre personlighetsliv. SvTeolKv. 1928, s. 334. DN 28 ⁄ 4 1990, s. B2 (med avs. på trend).
45) (ålderdomligt) med avs. på ting l. rätt l. riksdag: (utlysa o.) med behöriga l. i laga former öppna; låta (ta plats o.) börja sin session; äv. allmännare, dels (se b): inviga (ngt), dels (se c): öppna (ett sällskaps förhandlingar). Peder i Mörtebool nämpdeman kom sent till tingett, seden thett säthit och lyst war, och therföre saakfeltes til 3 m(ark). SörmlH 16: 66 (1596). Ner rådhstugu, som be(mäl)te ähr, om lögerdagen sat bleef, vart be(mäl)te Lars Lapp af rätten upfordradh igenom stadzfougten. BtHforsH 1: 225 (1637). Vår allernådigste Drottning hafver för någon tidh sedan varit förordsakat att sättia och rama en Rixdagh. RP 9: 19 (1642). Sedan afsomnade Konungen, tå undersåtarena, satte Ting efter landetz lag och sedwänio. Peringskiöld Sogubr. 17 (1719). Tiden kom, at rätten skulle sättas öfwer mig. Jag blef förd til Oxford, at få min Dom. Ekelund Fielding 230 (1765). Åter var tinget satt. Lindström Österhus 373 (1952). — särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: med behöriga l. i laga former (utlyst o.) öppnad; särsk. dels i uttr. (up)på l. å (ett) satt ting (förr äv. satto l. satte ting(e) l. sätte ting(et) l. sattan ting), dels i uttr. för satt rätt, för sittande rätt. Kalland(es) fram för en sat rätt beskedeliga män. VgFmT I. 10: 35 (i handl. fr. 1526). Thå kom for rette på satte ting Staffan Packalan. BtFinH 3: 154 (1544). UpplDomb. 5: 99 (1579: setthe). Är thenna Dombock Opå Sattan tingh Oplesitt. UpplDomb. 5: 202 (1599). Rääf Ydre 1: 368 (i handl. fr. 1620: å satto tinge). Werwing Hist. 1: 56 (c. 1690).
b) (†) med avs. på läroanstalt: (under vedertagna former l. ceremonier) öppna för (terminens) undervisning; hålla terminsinvigning vid. ConsEcclAboP 100 (1657). Den 28. Sattess Scholen, och wij begynte at läsa för vngdomen. Gyllenius Diar. 247 (c. 1670). Det första terminen sättes, så tag dina bröder med dig till Linköping. Nyrén Charakt. 37 (c. 1765). Tegnér Brev 8: 224 (1838).
C. avsätta; bilda; prestera o. d.
a) om vätska o. d.: (på bottnen) bilda ett lager (l. en hinna) av (ngt), avsätta (ngt); i pass. närmande sig dep. När .. (snön) war smält, sattes wid botn (av kärlet) en swart jord. Rudbeck Atl. 1: 128 (1679). Urinen .. sätter en Gåålachtig Slemm till botnen, med en tunn och seeg hinna åfwan på och kring bräddärne af glaset. HdlCollMed. 10 ⁄ 6 1742. Floden har satt myken sand vid min strand. Schultze Ordb. 3961 (c. 1755). Kalkvatten præcipiteras ej af cremor tartari, åtminstone ej strax, men om någon tid lär sätta kristaller. Scheele Bref 41 (1770). Här kernas dageligen uti en kerna, lik en pump .. Mjölken får icke, eller föga sätta någon grädda förut. Thunberg Resa 1: 168 (1788). Sätta grummel. Cannelin (1921). IllSvOrdb. (1955).
b) med avs. på skorpa l. ruva: bilda, få. Lovén Anv. 64 (1838). Sedan .. (gelébonbons) under ett dygn fått sätta skorpa, rengöras de från pudret och kanderas. Grafström Kond. 47 (1892).
c) om växt l. djur l. person (l. djurs l. persons kropp): (ut)bilda l. få (ngt).
α) om växt: (ut)bilda l. få (frukt, frö, ax, kottar o. d., stundom äv. bark l. savring); i sht förr äv. i fråga om tillväxt, särsk. om skog: ge (så l. så stor tillväxt). Det är icke ens i Swenska klimatet owanligt at et eller annat fruktträd blomstrar twänne gånger, och äfwen wid andra blomningen sätter kart. Retzius FlVirg. 168 (1809). Ström Skogsh. 56 (1830; med avs. på kottar). En trakthuggningsskog .. hvarå ståndskogen sätter årligen 50 kub. fot uti tillväxtmassa på hvart tunnland. JernkA 1851, s. 397. Lökwexterna sätta lökar wid roten och hafwa långa, smala blad. Berlin Lrb. 73 (1852). Sturzen-Becker 6: 213 (1868; med avs. på bark). Lysander Almqvist 27 (1878; med avs. på savringar). Alla de högre växterna, möjligen på ett par undantag när, (äger) förmågan att sätta frön och att derigenom betrygga artens bestånd. Fries Växtr. 109 (1884). Det var .. (guden Frö), som .. lät kornet gro och rågen sätta ax. Lönnberg Kåre 59 (1887). Olsson Odlarb. 20 (1993). — särsk.
α') (numera föga br.) i abs. anv., särsk.: sätta frukt l. lökar l. kart. ”Virgouleuse” (dvs. en päronsort) lärer t. ex. ”sätta” mycket nyckfullt, under det att t. ex. Höstbergamotten visar en temligen jemn bördighet. Eneroth Pom. 1: 133 (1864). Du skulle vilja .. se .. huru dina rosor knoppas, hur dina smultron sätta. Strindberg Utop. 119 (1885). Abelin VTr. 138 (1903).
β') bildl., särsk. i uttr. sätta frukt. Mitt lynne förbättrar sig, och det bör bli alldeles förträffligt när endast mitt hjerta hunnit att uppfylla sin menskliga bestämmelse, som är den att sätta skal, och slutligen bli som en — sköldpadda. Tegnér Brev 3: 204 (1825). Man ser tydligt, huru besittningen af Östersjöprovinserna och Pommern m. m. .. satt frukt på Riddarhuset. Fahlbeck Ad. 1: 476 (1898). I Geijers diktning skall denna götiska strömning sätta sina konstnärligt mognaste frukter. Alving SvLittH 2: 117 (1931).
β) (numera föga br.) om djur (l. djurs kropp): (ut)bilda l. få (mera) (kött l. fett o. d.), ansätta; äv. dels om foder ss. subj.: få djur att ansätta (kött l. fett), dels om ko: ge (så l. så stor avkastning i smör); äv. om person, särsk. dels i uttr. sätta fetma, lägga på hullet, bli fet(are), dels i uttr. sätta kropp, växa till i kroppen, få en kraftigare kropp. Doctoren började sätta mer fetma än förr, och sådant tros ej altid vara bästa tecken. Bergman ÅmVetA 1765, s. 26. QLm. 4: 27 (1833: kött). SvLittFT 1838, sp. 523 (: kropp). Om vinterutfodringen var svag (under 1500-talet), så var ock afkastningen af de sålunda underhållna kreaturen derefter .. Någon gång .. ”sattes” 4, ja 4 1/2 lisp. smör (efter var ko). 2VittAH XXIX. 1: 101 (1884). Ett kraftlöst foder kan ej sätta fläsk; i oktober se svinen ut som ”två sammanslagna bräder”. Hörlén GSed. 122 (1914).
d) (numera föga br.) allmännare l. bildl. (jfr 48), med avs. på regn: åstadkomma l. ge. Lovén Folkl. 178 (1847). Aftonrodnad har intet att sätta; men morgonrodnad ger en våter hätta. Wigström Folkd. 1: 127 (1880).
47) [jfr II 27 a α] (numera föga br.) bergv. vid våtmekanisk anrikning: sortera (krossat gods) med hjälp av strömmande vatten i maskinell anordning, varvid tyngre malmhaltiga korn (sätter sig o.) lagras underst l. för sig. Mellanprodukterna från (sätthärdar o. sättpumpar) .. undergå krossning i finvalsverket och sättas ånyo. Wetterdal Grufbr. 350 (1878).
48) i bildl. anv. av 46 (jfr 46 c α β', d), med avs. på (särsk. negativ) abstr. företeelse: åstadkomma; äv. (o. numera bl.) med bibet. av placering (jfr 15 a). Iagh skal sättia fiendskap emellan tigh och qwinnona. 1Mos. 3: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Man må fulle warna sin wän medh godha, men vthan försmädelse; Elliest sätter dhet ingen godh wänskap. Grubb 766 (1665). KKD 12: 196 (1703; med avs. på möda). Det sätter ond blod, (dvs.) väcker ovilja. Dalin (1854). Geri (för Ruggieri) del Bello .. var en intrig- och ränkmakare, som satte osämja och fiendskap mellan flera familjer. Lidforss Dante II. 1: 87 (1902).
49) prestera (ngt) o. d.
a) prestera l. göra (ngt, särsk. mål i bollspel); lyckas med (ngt); numera bl. dels med avs. på (idrotts)rekord: prestera, dels (ngt vard.) med avs. på tävlingsuppgift: (lyckas) prestera, lyckas med. (Figurer i kontradanser:) Pas Glisarde. .. Sätta Hörn. Walcke MbDansk. 14 (1782). Den 23 september startade H. Parsons .. i afsigt att sätta nya rekord. TIdr. 1890, s. 171. Sätta .. världsrekord. IdrBl. 1942, nr 105, s. 2. (OS-segrarinnan i konståkning) Genomförde sitt program på säkerhet. Satte det hon måste sätta, tripplarna inte minst, men avstod från de extravaganser alla väntat sig. GbgP 29 ⁄ 2 1988, s. 26. GbgP 8 ⁄ 6 1998, s. 1 (med avs. på mål i handbollsmatch).
b) (†) med avs. på paus: ta. Andelifwet sätter med nödwändighet sina pauser, då det åter dyker ned i den enkla innerlighetens natt. Ljunggren Est. 2: 295 (1860, 1883).
50) [jfr 48, 49] i uttr. sätta fart l. fräs (jfr 15 b β δ').
a) sätta fart, sätta sig i hastig rörelse, fara l. sätta iväg; jfr FART 8 b; äv. motsv. FART 8 c: komma (bättre) i gång, få (bättre) fart l. energi l. raskhet l. tempo i sin verksamhet l. sitt agerande. Nu sätta .. (skidlöparna) fart utför en snedt stupande bergskrefva. Hemberg ObanStig. 52 (1896). Då sköt Akka fram halsen, smällde hårt med vingarna och satte full fart. Lagerlöf Holg. 1: 126 (1906). Fackföreningen bara sitter med armarna i kors. Vi skulle sätta lite fart själva. Karnstedt Slamf. 186 (1977). Hedvig! Hon svarade inte. Hon stelnade som en katt inför ett byte, satte så fart tvärs över golvet och trängde sig mellan en stols fyra ben och försvann in under en annan säng. Tunström Tjuven 160 (1986).
b) (ngt vard.) sätta fräs, sätta fart; jfr FRÄS, sbst.3 I början är hans ansats (i längdhoppet) trippande .. Vid 25-metersmärket sätter han så med ens full fräs och får .. in högsta möjliga fart. IdrBl. 1924, nr 84, s. 3. SvD(A) 9 ⁄ 7 1924, s. 10.
D. sänka (ngt); få (ngt) att lugna l. lägga l. stadga sig l. att upphöra; nedsätta växtkraften hos (ngt) o. d.
51) (vard.) få (mat) att sätta sig (se II 26 c). När fröknarna Pedersen, Jensen, Sörensen och Knudsen samt deras mammor och pappor ätit och druckit hade, tog man sig en svängom för att ”sätta maten”. Hedenstierna Kaleid. 174 (1884).
53) (†) låta (solen) gå ned l. få (solen) att gå ned, anträffat bl. i pass. närmande sig dep.: gå ned; äv.: låta (dag) ta slut, få (dag) att ta slut, anträffat bl. i pass. närmande sig dep., särsk. (ss. s-pass.): lida mot sitt slut l. ta slut. I denna dag, i nio nätter, innan sol sättes. KyrkohÅ 1914, s. 248 (1642; del av trollformel). (De stridande) släpte hwar annan intet förr än Dagen war satt. Widekindi KrijgH 185 (1671). I Skymningen .. Qvällsäte. Dagen sättes. Columbus Ordesk. 19 (1678; uppl. 1963). Jagh kom i gåhr afton seent sedan dagen war satt hem. VDAkt. 1683, nr 167.
54) (†) få (ngt växande) att lida avbräck l. att nedsättas i sin växt; anträffat bl. i pass. närmande sig dep.: lida avbräck l. nedsättas i sin växt. Junius; ifrån början til d(en) 20; hel tor och warm, hwar af åkrarna mächta swåra sattes. Broman Glys. 1: 355 (1713).
55) (†) lugna l. stilla (ngn l. ngt); kväsa (ngn). Om iach icke satte och tystadhe mina siel, så warde mijn siel mich så som en ther ifrå sinne modher aff wandt är. Psalt. 131: 2 (öv. 1536; Bib. 1917: jag har lugnat och stillat min själ). (Eng.) To settle one’s spirits, (sv.) sättia sit sinne effter en hastig wrede. Serenius Ddd 1 b (1734). Hvarför skall jag ibland alla icke finna en enda, enda människa, som skulle taga uti mig och leda mig och rätta mig, sätta mig en smula? AFSoldan (1851) hos Aho Soldan 237.
56) (†) bringa (ngt) i stadga l. fast (o. fullt utvecklad) form; äv.: bringa reda o. ordning i (ngt). Tijden, som i begynnelsen gemenligen rörer vp stora wågar skall fuller åther settia detta werkedt. AOxenstierna Bref 4: 423 (1647). Ther vppå wände H:s Excell. sigh effter sin Nådigste Konungs befalning, til at formera och sättia Rijksens heem Staet, såsom och til at sökia wänskap och alliance Vthrijkes. Emporagrius Oxenstierna 102 (1655).
II. refl.
A. om person l. djur (se dock 5): inta sittande ställning l. placera sig o. i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) inta sittande (se SITTA, v. 1, 1 ä γ) ställning; sittande ta plats, slå sig ned; äv.: sitta upp, särsk. i uttr. sätta sig till (förr äv. på) häst, sitta upp på häst. Sätta sig på en stol. Sätta sig till bords. Sätta sig runt elden. Sätt dig och vila en stund! Var så god och sätt Er! Han satte sig med det ena benet över det andra, grensle över bommen, direkt på marken. Han satte sig på sin motståndare och höll honom nere. När han sågh folkit, steegh han vpp på itt berg, och som han hadhe satt sigh, gingo hans läryungar fram till honom. Mat. 5: 1 (NT 1526). Så reedde Rebeka sigh til medh sina pighor, och satte sigh på Camelerna. 1Mos. 24: 61 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). VDAkt. 1706, nr 386 (: på häst). ReglInf. 1751, s. 352 (: til häst). Jag satte mig på sängens halm, / Han började berätta / Om Dunckers eld, om kapten Malm / Om mången bragd för detta. Runeberg (SVS) V. 1: 12 (1848). Hunden satte sig. Dalin (1854). Amu i Piteå lamslogs i går av en vild sittstrejk. Ett 50-tal lärare satte sig i protest mot den nya arbetsgivarens sätt att hantera förhandlingarna om nytt avtal. PiteåT 16 ⁄ 11 1985, s. 1. — särsk.
a) i förb. med adverbial som närmare anger sättet att sitta l. sittställningen; särsk. i uttr. sätta sig till rätta; äv. oeg. l. bildl. Så snart denna Drotning (dvs. unionsdrottningen Margareta) satt sig fast i sätet, lät hon icke mindre Andelige än Werldslige känna sin myndighet. Dalin Hist. 2: 562 (1750). Sätta sig högre upp .. (dvs.) i sittande ställning flytta sig högre upp. Dalin (1854). Söderblom StundVäxl. 1: 12 (1909: till rätta).
b) (numera mindre br.) i uttr. sätta sig hit, komma hit o. sätta sig. (Lat.) Heus tu, huc sede .. (sv.) Hör tu, sett tigh hijt. FormPuerColl. A 6 b (1559, 1579). Lovisa, sätt dig då hit, min Vän. Björn FörfFl. 36 (1791).
c) ss. beteckning för att ngn tappar balansen o. hamnar på marken l. golvet o. d. i sittande ställning. Vid en af de plötsliga vändningarna (av de stridande karlarna) fick pojken sig en knuff för bröstet, så att han satte sig i gatan. Benedictsson Folkl. 85 (1885, 1887). Han knuffade till mig, så att jag höll på att sätta mig. Trenter Träff 181 (1948).
d) i uttr. sätta sig (till) att göra ngt l. till ngt, inta sittande ställning l. slå sig ned för att göra ngt l. för att ägna sig åt ngt (särsk. arbete); förr äv. allmännare, övergående i bet.: ta itu med ngt, ägna sig åt ngt. Sedan gingo the tilsamman vp til Konung Christians Paulune; Ther vthan före satte the sigh på en Stool til samtals. Girs G1 181 (c. 1630). Gubbarna satt sig at dricka, / Klappa på bäljen och hicka. Bellman (BellmS) 1: 46 (c. 1780, 1790). De begifva sig .. fram till Anemotis, som .. framtagit sin spinnrock, och satt sig i midten af sitt rum till arbete. Atterbom LÖ 1: 115 (1824). Sätta sig till rors. Östergren (1953).
e) (†) i uttr. sätta sig över ngt, eg.: sätta sig böjd över (ngt, t. ex. en bok); anträffat bl. liktydigt med: sätta sig o. läsa (ngt) resp. (sätta sig o.) ägna sig åt l. ta itu med (ngt). Dee goda Herrar .. haffue och sielffue förr tu åhr sedan satt sigh där öffuer (dvs. regeringens redovisning), rättandes allt det görligit ähr. RARP 3: 77 (1638). (H. Fleming) berättade .. att H.M:t inthet hade tijdh till att sättia sigh öf:r dhe saker, som angåå medlen och dess upskaffande, uthan att Cammer Råden ville vara derpå betänkte och så laga, att alt kan nåå sin richtigheet. RP 18: 90 (1658). Ehuru wel jag offta hafwer satt mig öfwer thenna bok (dvs. Uppenbarelseboken) och (osv.). Swedberg Dödst. 519 (1711).
f) i fråga om stol l. sittplats förbunden l. säte förbundet med viss rang l. värdighet l. intimitet o. d.; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl.; jfr STOL, sbst.1 IV 1—6. Sät tigh icke j fremsta rwmet. Luk. 14: 8 (NT 1526; Bib. 1917: tag icke den främsta platsen). Sett tich på mina höghra sidho. Psalt. 110: 1 (öv. 1536). Strax dhe wore inkompne (på Riddarhuset) och hade sigh satt, satte Åke Axelsson sig på sitt Ätts säte. RARP 1: 170 (1632). Om Landtmarschalken icke i tid tager sig til wara och sätter sig med moget och stadigt folk, samt abandonnerar sine favoriter, så spelar han en mediocre Roll vid denna Riksdag. Tilas Ant. 80 (1765). (De skriftlärde) hade satt sig på Mosis Prophetiska stol och derifrån utträngt Propheterna. Agardh ThSkr. 1: 27 (1842, 1855).
h) närmande sig l. övergående i allmännare bet. (jfr d).
α) närmande sig l. övergående i bet.: ta plats (på fartyg l. i vagn); jfr 2. Nödhgass jagh sielff setia migh på ett skep och besöckia Hanss Kon. M:tt. OxBr. 5: 269 (1624). Jag satt mig i Postwagnen, och wille söka min hämnd. Weise 2: 149 (1771). Geijerstam KampKärlek 165 (1896).
β) (numera föga br.) jäg. om hare under del av dygnet: övergå till att inte röra sig, bli stillasittande l. ta lega. (Haren) går upp i skymningen och sätter sig åter i dagningen. Hahr HbJäg. 348 (1866).
i) mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr a, f, g, j). Kongl. Maj:t .. antog sig Regements-bördan och satte sig wid Riksens Styre. HC11H 9: 32 (1697). Får jag anhålla hos herr baron att sätta mig med denna bön för Hans Maj:ts fötter. CGafLeopold (1796) i MoB 10: 75. Den, som sätter sig en ”rofva”, han slår sig inte i hufvudet. Kasperkal. 1876, s. 42; jfr ROVA, sbst. 3 a. Man sätter sig så snart till lyckan, som man springer sig till henne. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk. i vissa uttr.
β) sätta sig mellan två stolar, se STOL, sbst.1 IV 1 b γ. Topelius Vint. I. 1: 123 (1863, 1880). Östergren (1953).
γ) sätta sig på ngn, (uppträda överlägset mot o.) på ett mer l. mindre förödmjukande sätt dominera över l. ta makten från ngn, trycka ned ngn; jfr δ. Meurman (1847). Det rann Phebe i sinnet Toms ord att hon skulle stå på sig, inte låta folk sätta sig på henne. Edqvist Eldfl. 199 (1964).
ε) (vard.) i det bedyrande uttr. du (l. ni l. annat tilltalsord) kan (hoppa upp och) sätta dig på att (osv.) l. det kan du (osv.) sätta dig på, var så säker på att (osv.), du (osv.) kan slå dig i backen på att resp. det kan du (osv.) vara så säker på osv. att (osv.), stundom äv. man kan sätta sig på att (osv.), man kan vara så säker på osv. att (osv.); i sht förr äv. utan förb. med kan, ss. imper., sätt dig på (att osv.), du kan sätta dig på (att osv.). Akta sig han, Petter, att föra sådant tal, för det kan jag låta honom veta, att då vill ingen flicka ha honom, åtminstone inte jag — det kan han sätta sig på! Carlén Rosen 440 (1842). Med glans komma de hem .. det kan man sätta sig på. SöndN 1872, s. 71. ”Du kan då hoppa upp och sätta dig på, att den där Hetty är en alldeles vanlig liten snurra”, sade han. Lindqvist Stud. 164 (1906). Vill jag stämma möte, så stämmer jag möte. Sätt er på det. Bergman LBrenn. 102 (1928). Du kan sätta dej på att jag håller tummen på ögat på honom. Hedberg StorkSev. 93 (1957).
j) i utvidgad anv. (jfr 2), i fråga om ställning som mer l. mindre liknar sittande på sittmöbel l. marken o. d.; särsk. dels i uttr. sätta sig på knä l. huk, dels (om häst) sätta sig på bakhasorna (äv. hasorna) (särsk. bildl.; jfr i) l. bakbenen (äv. bakdelen). På knä de sig alle satte / Och uplyfte ynckelig deras hatte. Carl IX Rimchr. 19 (c. 1600). Ungern-Sternberg Bourgelat 46 (1752: bakdelen). Sätta sig på bakbenen, på hasorna. Östergren (1953). Sätta sig på huk. Därs. Gotlänningarna sätter sig på bakhasorna inför nya idéer, någonting måste lösgöras. DN 13 ⁄ 6 1984, s. 7. — särsk. pregnant: (sätta sig på huk o.) göra sitt tarv. Bussarne förbiudes wid straff at sättia sig annorstädes än på de bak om esquadronerna giorde privet. KKD 10: 208 (1702).
2) i utvidgad anv., motsv. I 3; särsk. om fågel, äv. fluga o. d.: (flyga (upp) o.) slå sig ned l. med sin mer l. mindre sittliknande (ben)ställning ta plats (ngnstädes); jfr SITTA, v. 1 ä ε. Foghlanar vnder himmelen satte sigh på thes (dvs. trädets) quistar. Dan. 4: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: bodde på). Om .. (bina) sätta sig uti bärande och fredlyste träd å Kronojord, gifwes det Jägerie-Betjeningen til känna. Brummer 35 (1789). Sparfven sig satte på fönstrets karm / Så sprittande, qvittrande glad. Klockhoff ESkr. 19 (1861). Vände och vred sig, när en fluga satt sig på hans överläpp. Östergren (1953). — särsk. i uttr. sätta sig fast, om insekt o. d. I ungdomen simma .. (klyvfotingarna) fritt omkring, men sedermera sätter sig flertalet fast vid andra djur och lefva af dessas blod. NF 4: 577 (1881). Fästingen har satt sig fast på halsen. IllSvOrdb. (1955).
3) [eg. specialfall av 1] om domstol l. folkförsamling l. kommission o. d.: sätta sig l. inta sina platser o. därmed börja sitt sammanträde; äv. (ngt ålderdomligt): (sätta sig ned för första sammanträdet o. därmed) inleda sin session l. termin l. en period med sammanträden. När alle hade satt sig, läs[t]es upp nomina adsessorum. RA I. 3: 45 (1593). Sedan Magistraten hade satt sig, inkallades Ciämnären Matias Berg. VRP 1713, s. 456. Hans maijestät præsiderar sjelf i egen hög person en gång om året när rätten i martii månad tager sin början eller sätter sig. Ferrner ResEur. 27 (1758). Å det lagtima ting, som först på året infaller, skall, innan rätten sätter sig, gudstjänst förrättas. Kallenberg CivPr. 1: 207 (1917).
4) motsv. I 5: placera l. ställa sig (ngnstädes); särsk. i uttr. sätta sig i spetsen för ngt l. ngra (äv. i oeg. l. bildl. anv.), se SPETS, sbst.2 13 b; i sht förr äv. i uttr. sätta sig i viss ställning, om fäktande o. d.: inta viss ställning l. position. Delachapelle ExBook 91 (1669). Jag drog .. min wärja .. och satte mig i den stälning at jag kunnat förswara mig. Ullman GrefvHänd. 25 (1782). Hennes fosterson .. har satt sig i försåt och med en bössa skjutit Erik Johansson. Gustaf III 3: 225 (1782). General Lecointe i midten satte sig i spetsen för stormkolonnen mot Pont Noyelles. Rappe Nordarm. 102 (1874). Östergren (1953: i spetsen). — särsk.
a) (numera mindre br.) om här l. militär avdelning (l. enskild soldat): fatta posto l. gå i l. inta ställning (o. bjuda motstånd); äv. (jfr 6): gå i l. slå l. inta läger; slå sig ned (i läger o. d.); förr äv. (se β) om läger. Fienden fohr vth emot the Swenska, och satte sigh vthi en fyhrekant Slagtordning. Girs G1 131 (c. 1630). Onsdagen (den 6 dec. 1676) bröt Hans Maj:t up ifrån Lunden (dvs. staden Lund), och satte sig i fiendens Läger. HC11H 1: 91 (1676). Hafwer Hans Kongl. Maij:tt låtet sin armée settia sig widh Nörrewedinge. Spegel Dagb. 132 (1680). Drifves .. (fiendens) talrika rytteri tillbaka af vår högra flygel, skall det snart åter sätta sig, bryta in i Svenska infanteriet (osv.). LMEnberg i 2SAH 8: 249 (1817). Lewenhaupt .. tågade till den skogssträckning, där Creutz’ skvadroner hade satt sig. Heidenstam Karol. 1: 261 (1897). — särsk. (†)
α) i uttr. sätta sig i order, (på nytt) formera sig l. inta ställning i ordnad l. i vederbörande formering; jfr 12 a. Wi måste .. stutsa och söka at något sätta osz i order igen. HC11H 1: 88 (1676).
β) om läger: slås, upprättas. Officerarna som dagel(igen) omgås med menigheten vpräkna dem när de bryta vp, när lägret sätter sig, när de gå til slag, när slaget är öf(ve)rståndet då de hålla Corum etc. VDAkt. 1707, nr 856.
b) i uttr. sätta sig fast ngnstädes, inta l. erövra o. hålla l. behärska ifrågavarande terrängavsnitt l. landområde; äv. bildl., särsk. i uttr. sätta sig fast vid makten. Nu hade Mössorna satt sig fast vid makten och smakat sötman af dess utöfvande. Malmström Hist. 5: 444 (1877). Avantgardet söker, för att fylla sin uppgift, sätta sig fast uti en lämplig terrängsafskärning. Tingsten o. Hasselrot 65 (1902). För att hindra ryssarna att sätta sig fast i .. (staden Gadjatj) hade Carl XII d. 19 Nov. ditsändt Smålands kavalleri, Schreiterfelds dragoner och Westerbottens inf(anteri)regemente. KKD 7: 191 (1912).
c) (ngt vard.) sätta sig på tvären, eg. om häst (l. annat riddjur): (konstra o.) ställa sig på tvären (i förhållande till ryttarens önskade färdriktning); numera nästan bl. bildl., om person (jfr 8): (mer l. mindre halsstarrigt l. av annan anledning än sakskäl) motsätta sig ngt l. vägra att acceptera ngt; förr äv. sätta sig på tvären för ngn, ställa sig i vägen för ngn (i bildl. bemärkelse). Ser du, Andy, om det nu skulle funta sig så, att den der Haleys häst skulle sätta sig på tvären och börja spektaklas, så måste du och jag skynda att hjelpa honom. Callerholm Stowe 56 (1852). ”Storthingets olyckliga beslut” .. kan knappast antagas vara något annat än ”ultranorsk ensidighet och lust att sätta sig på tvären”. Samtiden 1873, s. 319. Tänk bara på Egyptiens trollkarlar, som satte sig på tvären för Moses inför kung Pharao. Wigström Folkd. 2: 355 (1881).
5) i uttr. sätta sig l. sätta sig fast i ngt, om person l. djur l. fordon: fastna; gå ner sig; äv. bildl. 2 st: Koor, hwaraf den ena satte sig i Kiärr och dödt. BoupptVäxjö 1745. Just poeter och filosofer pläga tidtals sätta sig fast i en enda stämning, i en enda ”tankegång”. Wulff Leopardi 316 (1913). (I Isantitrakten) satte sig två svenskar från Vasa i Minnesota fast i dyn med sina oxar. SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 36.
6) (numera mindre br.) slå sig ned (se SLÅ NED 14 c); bosätta sig; förr äv. i uttr. sätta sig för hushåll, bilda hushåll, sätta bo (se I 44 a). Ingen tysk sethie sigh för borgare i stadhen. G1R 6: 242 (1529). Thet folck som vthaff Hedningomen samman hemtat är, och skickar sigh til at bergha sigh, och som noghast haffuer satt sigh, och mitt j landena boor. Hes. 38: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: förvärvar sig boskap och gods). Medåldersmän sättia sigh i backestuffuor (för att undgå utskrivning). RARP 3: 163 (1641). VDAkt. 1679, nr 390 (: för huushold). Hafwa dhe gambla Giöther mycket satt sig uppe i Tyskland wid Weisellströmmen. Schück VittA 2: 438 (i handl. fr. 1687). Nu hafwer bem(äl)te Giöte satt sig för Gårdzbruk. VDAkt. 1715, nr 176. Jag tar mig ledig i höst och sätter mig öfver vintern hos syster min vid Rosenkällan. Almqvist Skälln. 64 (1838). Sätter de sig vid hemmanet, går jag ock, säger mor Sigga. Moberg Rid 84 (1941). — särsk. i vissa uttr.
a) (†) sätta sig i ro (l. lugn), se RO, sbst.1 2 d slutet. Gaff iagh migh hem tilbaka, / At sättia i bättre Roo; / Och kunde ey försaka, / The Göthar som här boo. Skogekär Bärgbo Klag. A 3 a (1658). Kongen .. for så sin leed till des han kom till sit folk; och satte sigh i roo. Verelius Gothr. 10 (1664). Om Bismarck låtsar att han i lugn vill sig sätta, / En dyrbar pligt ska’ vi anse att det berätta. Hedenstierna Kaleid. 211 (1884).
7) (†) motsv. I 5 a: ta sig l. förpassa sig (ngnstädes); sätta i väg o. d.
a) förpassa sig l. ta sig (till en plats l. över ett vatten o. d.). The barbariske Hunner, hwilke medh en stoor Myckenheet satte sigh öfwer Elfwen Donaw. Schroderus Os. 1: 610 (1635). Sedan satte vi oss öfver Öresund till Helsingör. Kurck Lefn. 21 (1705). De hunno utan äfventyr till Malmö, satte sig derifrån öfver till Kongens Bye. CFDahlgren 5: 197 (1833). ÖoL (1852).
b) mer l. mindre snabbt l. häftigt förflytta sig l. fara (till en plats o. d.); sätta i väg (se III 6 a β); äv., i strid: rycka l. gå fram l. med våld ta sig (in i stad l. mot ngra l. ngra in på livet). Hertigen .. (gjorde) anspråk hos Konungen på Strömsholm .. han skref, at om detta blef honom förhållit, wille han med makt sätta sig derin. Dalin Hist. III. 2: 110 (1762). När vi efter en och en half dagsresa skulle sätta oss utför nämnda fjäll hände mig det missödet, att renen stadnade midt i sin fart. Castrén Res. 1: 106 (c. 1850).
8) i oeg. l. bildl. anv. av 4, i fråga om icke fysisk placering: placera sig; förr särsk. i uttr. sätta sig så l. så i ngns sinne, bli så l. så uppskattad l. omtyckt av ngn. Han undrade gräsligen, huru Möller kunnat sättia sig så väl i kongens sinne. Bark Bref 1: 160 (1704). Jag slutar härutaf, att den, som vill vara Lagstiftare för en Stat, bör i tanken veta att sätta sig liksom på medelstället mellan det förflutna och det tillkommande. Biberg 1: 116 (c. 1814). Den, som sätter sig sjelf oupphörligen i medelpunkten och (osv.). Svedelius SmSkr. 1: 123 (1871, 1872). — särsk.
a) i uttr. l. förb. betecknande att ngn träder i ngns ställe l. tänker sig in i ngns situation o. d.
α) (numera föga br.) i uttr. sätta sig i ngns ställe, sätta sig in (se SÄTTA SIG IN 3) i ngns situation; träda in i stället för ngn, axla ngns börda l. ansvar l. skuld. Boëthius Sedol. 22 (1782). Att du (dvs. Kristus) frivilligt sätter dig i syndarens ställe. Wikner Tank. 83 (1872). Försök att sätta dig i mitt ställe! Östergren (1953).
b) i fråga om rangordning l. värdesättning; särsk. i uttr. sätta sig över ngn, anse sig stå över ngn, sätta sig över ngt, anse sig stå över l. vara höjd över ngt; jfr I 15 a α. Blif, lille, stor! blif djärf och hög / Och skamlös. Yfs! och sätt dig högt. Thorild (SVS) 1: 112 (1784). Så länge .. (människan) ej sätter sig i en högre class, än de blotta yttre tingen, kan hennes gud ej blifva annat, än en fetisch. Lyceum 2: 207 (1811). Gör du din affär din toker, och låt de andra skrika! Om du visste hur mycket jag sätter mig öfver mina likar! Hedberg Sardou 98 (1866). Sätta sig över allt. Cannelin (1921).
c) (numera föga br.) i uttr. sätta sig i borgen för ngt, gå i borgen för ngt. Då och jag till mera säkerhet sätter mig i full borgen för alt answar. VDAkt. 1785, nr 269.
9) [jfr 4 a] i uttr. sätta sig emot ngn l. ngt.
a) (numera föga br.) sätta sig emot ngn, göra motstånd mot ngn, opponera sig l. vara uppstudsig mot (ngn); förr äv.: göra väpnat l. fysiskt motstånd mot ngn. Gud. the stolte settia sich emoot mich. och the mectighas rote står mich epter minne siel. Psalt. 86: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: rest sig upp mot). (Att vika undan med sin klinga vid fiendens forcering) är .. dett säkraste, hwar till behöfwes mindre force, än man skulle sätta sig honom emot. Porath Pal. 1: H 1 b (1693). Sätter sig någon med wäpnad och wärjande hand emot den, som efter bud och befallning eller Embetes plicht, kommer til at honom eller någon annan för brått .. arrest at tilsäija .. den fälles som en Edsöres brytare. Abrahamson 657 (1726). Han sätter sig emot mig i alt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Klint (1906).
b) (†) sätta sig emot hand och ben, om häst, eg.: göra motstånd mot hand o. ben, dvs. (försöka) vägra att lyda tyglar o. ryttarens benrörelser. Schulthess (1885).
c) sätta sig emot ngt, opponera sig l. protestera mot ngt l. vägra att acceptera ngt (o. söka hindra det l. dess genomförande l. verkställande), motsätta sig ngt; i sht förr äv.: (vägra att acceptera o. därför) göra motstånd mot ngt l. söka hindra l. motverka ngt. OPetri 1: 518 (1528). (Livländarna) började .. i sin hetta med otilbörlig tiltagsenhet så väl vid Landtdagarna, som inom Landet sätta sig emot den Svenska Regeringens författningar och göromål. Schönberg Bref 3: 236 (1778). Hemma anklagades .. (rikskanslern A. Oxenstierna) att sätta sig emot freden. Geijer SvFolkH 3: 336 (1836). När Matthathias satte sig emot Antiochi Epiphanis religionsförtryck och dödade hans sändebud, flyktade han, heter det, till bergen. Agardh ThSkr. 1: 53 (1843, 1855). Jaså, han tänkte kugga mig! — Men det gick inte. Jag satte mig emot det. Gierow HjLust 121 (1944).
10) (numera föga br.) motsv. I 10 a, i uttr. sätta sig till ngt l. till att göra ngt, anträffat bl. i bet.: ge sig hän åt ngt, börja med ngt (negativt). The som sättia sigh til Fyllerij och (osv.). Palmchron SundhSp. 135 (1642). Eländig är then menniska, som så tänker på sina synder, at hon förgäter sin Frälsare, så sätter sig til at sörja, at Jesus kan intet trösta henne. Spegel Pass. 216 (c. 1680).
11) motsv. I 11 a, i uttr. sätta sig till l. (så)som ngt, göra l. utnämna sig till ngt l. ta tjänst som ngt; förr äv. sätta sig under ngn, ta tjänst under ngn l. göra ngn till sin herre l. överhetsperson. Hafve icke heller fursterne macht och voldh til at hindre .. någen adelsman eller andre, som .. sig under konungen sättie eller til hans tienst begifve vele. RA I. 2: 19 (1561). Här ähr i förgångne söndags i alle kyrkior afläsit, det alle bönder som än äro i Rysland, skole inted wara förbundne til sitt förre herrskap, uhten frit hafua at sättia sigh under huem the hafua lust. JMStiernhielm (1663) i BrevStiernhielm 350. (Asiaten skulle) nedkasta sig .. i stoftet framför dina fötter .. samt icke resa sig upp, förr än du .. (lovat) att genast resa öfver hafvet och sätta dig såsom regerande drottning öfver hans lyckliga folk. CJLAlmqvist (1840) i OoB 1904, s. 4. Wetterbergh SamhKärna 2: 111 (1857: till). Klockhoff ESkr. 370 (1865). — särsk.
a) i uttr. sätta sig till domare över ngn l. ngt, (utan moralisk rätt l. behörighet) göra sig till domare över ngn l. ngt, sätta sig till doms över ngn l. ngt (se e). Desutan sätter Allmänheten sig til domare öfwer alt. Oelreich 128 (1755). Östergren (1953).
b) (†) i uttr. sätta sig över ngt, göra l. utnämna sig till härskare över ngt. (Efter faderns död) reste hans Moder Asa genast med honom wäster på Agder, och satte sig strax öfwer thet Rike, som hen(n)es Fader .. hade ätt. Peringskiöld Hkr. 1: 63 (1697).
c) (numera mindre br.) motsv. I 15 a ζ α', i uttr. sätta sig till ett mål för ngt, göra sig till ett mål för ngt, utsätta sig för ngt. (Apostlarna) satte .. sig til et mål för Judars och Hedningars bitterhet. Bælter JesuH 6: 789 (1760).
d) motsv. I 15 a ϑ i uttr. sätta sig till motvärn, förr äv. (ut)i motvärn, göra motstånd; i sht förr äv. dels sätta sig till ngts försvar, sätta sig l. ordna sig för försvar av ngt, dels sätta sig till värn mot ngt, sätta sig till motvärn mot l. aktivt opponera sig emot ngt. ConsAcAboP 6: 278 (1688: i mootwärn). Sätter sig byaman, eller bonde, til motwärn .. öfwerfaller them, som ransaka skola .. plichte (osv.). MB 52: 3 (Lag 1734). Jag påstår äfven det bör räknas för ett brott, / Då bygden blott till slut så sparsamt loford fått. / Jag nu till dess försvar mig dristigt vågar sätta. Lenngren (SVS) 1: 87 (1777). Som .. fiändtlighet ärnades emot .. Sverige .. ansåg Konungen säkrast att icke å sin sida göra anfall utan på alla håll sätta sig till försvar. Hallenberg Hist. 5: 255 (1796). Böök 4Sekl. 164 (1927, 1928: till värn). Rymmer fånge .. eller sätter han sig till motvärn emot fångvaktare eller annan som honom från rymning hindra vill .. då (osv.). SFS 1933, s. 321.
e) [eg. bildl. anv. av 3] i uttr. sätta sig till doms över ngn, utan behörighet l. moralisk rätt fälla hårda omdömen om ngn; jfr a. Dalin (1854). Detta är det första svåra som döden har med sig .. att de efterlevande mena sig hava både rätt och plikt att sätta sig till domms över den döde. Wulff WTGnosspelius 6 (1888). SvHandordb. (1966).
12) motsv. I 12; i sht i uttr. sätta sig i ngt, försätta sig i ngt, åstadkomma att man kommer l. hamnar i ngt, numera företrädesvis med ett huvudord i prep.-uttr. som betecknar ngt negativt (skuld, fara, dilemma o. d.) l. (se särsk. b) som utgör vbalsbst. o. d. (o. i denna anv. äv. i fråga om icke viljestyrd handling); förr äv. i uttr. sätta sig utur ngt (se d), sätta sig under ngt (se d). Sätta sig i skuld. Sätta sig på fri fot. För thenn skuldh haffuer hanns nådh .. satt sigh ij stor dråpeligh geldh. G1R 1: 124 (1523). Mången sätter sigh i Liffz fahra för sin Munn Skul. Grubb 534 (1665). Huru .. (K. IX) af månge oumgiängelige orsaker hade blifwit twungen at sätta sig i wapn emot sin Broders Son Konungen i Pålen. Werwing Hist. 2: 183 (c. 1690). Under det mina Grannar inbördes täfla, at upsätta Armeer som de ej kunna besolda; skal jag genom en god hushållning sätta mig i stånd, at besolda Armeer, som jag ej behöfver upsätta. Kellgren (SVS) 5: 604 (1792). Åtminstone har jag ej efter eget behag kunnat sätta mig i en poëtisk hänryckning. Hedborn Minne 4 (1835). Påven förutsåg .. att Wyclif möjligen skulle söka sätta sig i säkerhet och fängslandet således icke kunna ske. KyrkohÅ 1937, s. 10. Martinson BakSvenskv. 164 (1944: i skuld). De har .. satt sig i det dilemmat genom att (osv.). DN 28 ⁄ 11 1988, s. 33. — särsk.
a) (†) i uttr. sätta sig i ordning, göra sig i ordning; äv. dels: komma i ordnade förhållanden, dels: göra sig beredd l. ordna sina tankar. Jeana, som haft rådrum, at sätta sig i ordning, lyfte wid .. (faderns) ord blygsamt up ögonen och svarade således (osv.). Ekelund Fielding 20 (1765). Får jag penningar, skall jag söka att i vår sätta mig i ordning så godt jag kan, hyra och möblera en liten våning. Geijer Brev 192 (1815). Än en gång narrad — och nu ha vi snart ej mer än två timmar qvar! Jag får snart börja att sätta mig i ordning till parad. Carlén Bull. 2: 435 (1847).
b) i uttr. sätta sig i rörelse, äv. i gång, i sht förr äv. i marsch l. galopp o. d., börja röra sig l. komma i gång resp. börja marschera l. galoppera; i uttr. sätta sig i rörelse l. i gång äv. med icke viljestyrt subj. Plötsligt satte sig hela människomassan i rörelse. Han hade glömt att dra åt handbromsen och bilen satte sig i rörelse nedför backen. ReglInf. 1751, s. 350 (: i Marche). Så på Åsnans rygg de sitta opp. / Till hennes muntring hojta de och smacka, / Och djuret sätter sig i kort galopp. MarkallN 2: 172 (1821). TjReglArm. 1867, 4: 46 (: i rörelse). Fotgängarne satte sig i gång. TIdr. 1882, s. 18. Den gamla svankungen .. satte sig då hastigt i rörelse .. och banade sig väg fram till den vite. Lagerlöf Holg. 2: 175 (1907). Trotzig Sjukd. 33 (1972: igång; i bild).
c) i uttr. sätta sig i förbindelse l. brevväxling o. d. med ngn, åstadkomma att man kommer i förbindelse osv. med ngn, inleda förbindelse osv. med ngn. (På grund av deras svekfullhet) är thet farligit at sättia sig i förbund, i handel och sälskap med the ogudacktiga. Spegel Pass. 264 (c. 1680). Jag satte mig härefter i brefväxling med Hamilton. De Geer Minn. 1: 169 (1892). Sätt dig i förbindelse med legationen! SvHandordb. (1966).
d) (†) i uttr. sätta sig utur ngt, (gm eget agerande) komma ur ngt; äv. i uttr. sätta sig under ngt, försätta sig i l. utsätta sig för ngt. (En och annan) bedrifwer swåra missgerningar i löndom, them han döllier .. och sätter sigh icke siällan under stoor fahra och swår anfächtning. KOF II. 2: 59 (c. 1655). Man kan fuller begynna Kriget när man will; men icke så lätteligen lykta det, eller sätta sig utur desz swårigheter igen. HC11H 5: 72 (1671).
e) (†) i uttr. sätta sig fast l. närmare med ngn, ordna fasta l. intima(re) relationer med ngn. KKD 4: 173 (1712: närmare). Konung Carl .. inrättade .. (vid sitt trontillträde) alla Sina rådslag och syftemål, at sättja Sig fast med Sina Grannar och Bundsförwanter, på det Han måtte kunna lefwa i ro, och äga utrymme, at ställa Rikets inwärtes wäsende i god författning. Nordberg C12 1: 49 (1740).
f) i uttr. sätta sig på ngt, bestämma sig för l. gå in för ngt. Hon satte sig på sträng diet. Det är .. lämpligt att framkalla kräkning, sätta sig på förknappning, promenera, bruka lätt föda. Löwegren Hippokr. 2: 156 (1910).
B.
13) (†) om person: förlita sig (på ngt); jfr I 15 b γ γ'. Tw äst .. en godh heerde .. ther fore setter iach mich plat intit på mina gerninga, vtan på tina goodheet. OPetri 1: 95 (1528). Han sätter sig på sin oskyldighet, att han gärna vill hafva frid hooss alle. RP 8: 642 (1641).
C. om (pilot på) flygplan l. (befälhavare på) fartyg: ta mark resp. ankra.
14) motsv. I 13 b β, om (pilot på) flygplan: ta mark (ss. sista moment i landningen); äv. om hydroplan: (ss. sista moment i landningen) sänka sig ned (på vattnet). SvD(A) 9 ⁄ 6 1935, Söndagsbil. s. 6 (om hydroplan). Då ett flygplan i glidflykt närmar sig marken för att landa, ökar föraren anfallsvinkeln gradvis, så att flygplanet till slut rör sig parallellt med marken innan det till slut sjunker igenom och ”sätter sig”. Söderberg PrFlygl. 1: 19 (1935).
15) (†) om (befälhavare på) fartyg: lägga sig för ankar; äv. i uttr. sätta sig för ankar l. hamn, lägga sig för ankar; jfr III 3. Thet säjes att Danske Flotten skal hafua luppit at settia sigh för hambn wedh Wismar. HSH 5: 176 (1657). Om aftonen satte sig it danskt örlogskeep på Malmö reedh. Spegel Dagb. 68 (1680). Humbla Landcr. 266 (1740: för anckar).
D.
16) motsv. I 13 a (o. b), 15 a; särsk.: komma (på en yta l. kroppsdel) o. bli sittande l. förbli där; komma, uppstå; placera sig l. ge sig tillkänna (i l. på ngt); tränga in (o. fastna); fastna; bita sig fast. Berchelt PestOrs. C 2 b (1589). Skall man för then skull, när Rosen sätter sig i Ansichtet, strax upläta Medianen, på det at then hetzige Bloden kan reensas. Lindh Huuszapot. 17 (1675). Ju lengre synden warar, ju diupare och fastare setter hon sig i hiertat. Münchenberg Scriver Får. 98 (1725). Det sätter sig på lungorna. Widegren (1788). En slags flussaktighet, som sätter sig i hufvudet. MoB 2: 191 (1800). Det svenska samhället hade varit upprördt ända till bottnen: det satte sig åter på nya grundvalar. Carlson Hist. 3: 183 (1874). Hunbåge .. gaf honom ett hugg med yxan. Den satte sig så hårdt i hans rygg, att denna klöfs. Bååth Gudrun 148 (1900); jfr I 13 a δ. Husets atmosfär av åskväder satte sig i halsen på honom. Krusenstjerna Pahlen 1: 198 (1930); jfr I 13 a β α'. När man fetmar, skall det ju alltid sätta sig på fel ställe. Östergren (1953). — särsk.
a) i uttr. sätta sig fast, placera sig o. förbli (ngnstädes), fastna; bita sig fast (se BITA FAST b β). Kardborrarna sätter sig fast i kläderna. Lukten sätter sig fast i kläderna. Hof Självbiogr. 154 (1769). Stammar och bråte .. som följde med (strömmen) satte sig fast i bottnen, brötos lös, knäcktes som stickor. Zilliacus Hågk. 20 (1899). SD(L) 1901, nr 60, s. 3 (om kyla). (Elden) hade först satt sig fast i de hus som kantade kyrkans östra terrass. Annerstedt Rudbeck Bref CCLXXIX (1905). Aldrig hade han lyssnat till någon musik på det sättet. Den satte sig fast i öronen på honom, så att han aldrig kunde glömma den. Lagerlöf Kejs. 170 (1914). Hvarje regelbundet återvändande festbruk sträfvar efter att sätta sig fast på en bestämd dag. Nilsson FolklFest. 11 (1915). Fläcken har satt sig fast ordentligt. SvHandordb. (1966).
b) bildl., om ord: fastna i sinnet, sjunka in; särsk. i uttr. låta ngt sätta sig i ngn. Han väntade en stund och lät det sista sätta sig i henne. Jonsson Fly 137 (1941).
c) (†) oeg. l. bildl., motsv. I 15 a η, i uttr. sätta sig i stället för ngt, ersätta ngt. (Maskinerna) sätta sig snart i stället för arbetarnes händer. Bergstedt Clément PolEkon. 172 (1868).
E.
17) (numera föga br.) motsv. I 39 a, b, om pris, kurs: sättas, särsk. i uttr. sätta sig efter ngt, sättas efter ngt, rätta sig efter l. följa ngt; äv. om vara, mynt o. d.: sättas l. komma (i visst pris resp. kurs). Tÿdskt ööll setter sigh sielff effter som tilförningenn kommer. 3SthmTb. 1: 170 (1593). Hafwe Wij .. funnedt rådhsampt .. at förbättre Myntet igen, intet twiflendes, at ther efter warder sedhan alt köp sig sättiandes. PlacatMynt. 24 ⁄ 3 1594. Settie sigh vahrurne altidh, effter som de äre begärlige i annor landh, eller i vraak till. AOxenstierna 2: 633 (1624). Imedlertid har inländska priset (på säd) satt sig, som det altid gör, efter det utländska. LBÄ 29—31: 178 (1799). (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 15 (1853; om mynt).
F. bilda frukt l. ax l. tillväxtlager o. d.; bildas; få stadga o. d.
18) motsv. I 46 c α.
a) (†) om säd l. annan sådd växt: (skjuta ax resp. få fruktställningar o.) sätta frukt; äv. om potatis: bilda rotknölar. Tå Säden satt sig, och fått fullkomlig kerna vti sig. Ullenius Röthm. § 73 (1730). Vid stenkolsaskans bruk (till gödsling) såg man tydligt, att der den låg tjockt packad tillsammans, hade potatesen satt sig i ringaste mängd. EconA 1808, mars s. 80.
b) (numera föga br.) om frukt l. tillväxtlager o. d.: bildas; äv. bildl. Tegnér (TegnS) 4: 47 (1824). (Lärarens) individualitet bör utgöra kärnan, hvarkring det späda och bildsamma väsendet (hos barnet) sätter sig och blommar och bär frukter. Dens. (WB) 6: 153 (1826). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 337 (1857; om vedmassa i träd).
19) (†) motsv. I 46, 48: bildas, uppkomma. Han skall så snart Töö-Wäder är, ransaka Sädesgärdet, och där han seer att Wattnet stanar, hugge det uth, att ingen Ijs må sättia sig där, hwilket i längden skadar Säden. Rålamb 13: 94 (1690). När split sätter sig mellan lärare och församling, då förqväfves lifsens säd. Tegnér (WB) 4: 155 (1824). ”Hampus Mörner” .. förblef i Skåne samma medelpunkt, kring hvilken humoristiska sägner satte sig. BL 9: 264 (1843).
20) (i fackspr.) från 16 övergående i bet.: stelna, torka; om påstruken målarfärg. Skulle det visa sig att färgen under arbetet ”sätter sig” (tilltorkar) så fort att svårigheter uppstå vid påstrykningen, är färgen för tjock och bör förtunnas med terpentin. HantvB I. 1: 203 (1934). Sedan ådringen satt sig något fördrivs den mjukt nerifrån och upp. Tunander DekorMåln. 95 (1988).
21) motsv. I 56: stadga l. konstituera sig o. d.
a) stadga sig (se STADGA, v. I 3 d), få stadga l. en bestämd karaktär l. fast form (förr äv. i uttr. sätta sig fast); äv. (jfr b): utvecklas (med tanke på resultatet), särsk. i uttr. sätta sig till ngt; äv. övergående i bet.: rota sig l. få säkert fäste l. fotfäste (hos ngn l. i medvetandet), fastna. LReg. 241 (1648). RARP 4: 385 (1650: fast). Legostämma skal ordenteligen, effter dhet bruk, som dhet sig i Wårt Rijke satt hafwer, wara ifrå Michaelis tijd, til Michaelis tijd, åhret igenom. Schmedeman Just. 382 (1664). Wäntar man förlänge, så mistar icke allenast Hustrun Kraffterna, och hen(n)es Kropp swulnar igen, utan han inflammeras, och sätter sig til kall Brand. Hoorn Jordg. 1: 174 (1697). Det äkta och inhemskt finska sträfvandet måste i själfva verket sätta sig till språk, till poesi, till fornminnen, till mythologi, i strid emot det svenska, lika väl som emot det ryska. Vasenius Top. 3: 188 (i handl. fr. 1845). Förhållandena hade ej ännu mognat; kriget måste än en tid göra sitt blodiga arbete, för att allt skulle sätta sig och klarna. Carlson Hist. 5: 43 (1879). Berättelsen behöfver tid att smälta, skildringen behöfver tid att sätta sig. Verd. 1885, s. 279. Melodierna sätter sig, texterna har mening. GbgP 21 ⁄ 10 1982, s. 36. Knappt har skatteomläggningen från 1991 satt sig, så ska ännu en genomgripande skattereform genomdrivas. SvD 24 ⁄ 11 1993, Näringsliv s. 12. I avsaknad av Disney var det de inhemska sagorna som gällde, en tradition som speciellt satt sig hos de unga tjeckerna. Därs. 17 ⁄ 7 1995, s. 23.
b) (numera föga br.) i sht filos. (stadga sig o.) ta (slutlig) form (l. viss framträdandeform) l. konstituera sig; äv. (jfr a) i uttr. sätta sig i ngt, (stadga sig o.) utvecklas l. formas till l. bilda l. antaga ngt (dvs. viss form). Thed som i sigh sielft godt är, thet sätter sigh sielft och thet elskar man. RA I. 3: 13 (1593). Hegel har aldrig .. för så vidt vi veta, försökt uppvisa, huru det går till, när ett begrepp ”sätter sig”. Klockhoff ESkr. 291 (1864). Samhällets väsende var förändradt, men förändringarne hade icke satt sig i fasta gestalter. WESvedelius i 2SAH 41: 185 (1866). Siwertz JoDr. 63 (1928).
c) (i fråga om ä. synsätt) konstvet. i utvidgad anv., om färg på målning, övergående i bet.: mogna. På sin plats i Louvrens stora adertonhundratalssal verkar ”Olympia” ensam modern målning bland alla de många mästerverken, som redan hunnit få över sig ålderns auktoritet. Hennes färg har icke ”satt sig” och fått ton. NoK 56: 21 (1926).
G. om sak: tränga in; sjunka (ihop l. till botten); forma sig efter ngt; lugna sig; avta o. d.
22) (numera föga br.) om (ämne l. dyl. i) vätska: tränga (in i ngt); i den särsk. förb. SÄTTA SIG IN.
23) (särsk. av tyngden hos överliggande föremål l. det övre lagret) sjunka ihop (o. bli kompaktare l. fastare l. stabilare); (i sht på grund av att ett underlag i viss utsträckning ger efter) sjunka; äv. (se slutet) liktydigt med: lägga sig; äv. oeg. l. bildl. Vij förnimme, att muren allerede haffver satt sigh och remnet brede vidh porten. G1R 26: 611 (1556). S. Olof utgrof Mälaren på söder sidan om Stockholm då södre ström först feck sitt nampn, och der aff hela mälaren på många alnar sig satte. Rudbeck Atl. 1: 171 (1679). Från första dagen när floden kom, in til dhes hon sätte sig. Därs. 2: 203 (1689). En man träder in. Det är en gammal en; hans skuldror hafva börjat bågna under bördan af allmänna värf, hans rygg har satt sig under tyngden af kommunala uppdrag. Strindberg RödaR 106 (1879). Efter dikningen och sedan kärret satt sig, hafva al-, björk- och granstubbar, smärre och större, några rätt stora, till myckenhet visat sig, ett långt stycke in på kärret. Grotenfelt JordbrMet. 76 (1899). Golvet i salen, som hade satt sig litet, skulle rivas och läggas om, alla rummen skulle tapetseras. Stormbom Linna SaarijärvMoar 91 (1959). — särsk. om svulst l. svullnad l. skum o. d.: sjunka ihop, lägga sig; äv. bildl. Svulsten sätter sig; har satt sig. Schultze Ordb. 3924 (c. 1755). I den lilla pannan kokas nu kaffet, tills det pöser upp väl och åter sätter sig. Wallin Bref 64 (1846). Ojemnheterna i hennes lynne hade satt sig. Hon var lugnare nu än förr. Benedictsson Peng. 165 (1885). Svullnaden börjar sätta sig. Cannelin (1921).
24) [jfr 23] (numera mindre br.) om sko: forma sig (efter foten). Det är visserligen sant hvad Min Bror skrifver att omflyttningen till andra orter och umgängen, måste, vid en viss ålder, hafva sina obehag. Det är som en ny sko innan den hunnit sätta sig efter foten. Leopold (SVS) II. 4: 27 (1806).
25) (numera mindre br.) motsv. I 55: minska i våldsamhet l. häftighet, avta; övergå (från upprördhet l. oro) till lugn l. ro; lugna sig; lägga sig; upphöra; äv. opers. Här skola tina stolta bölior settia sigh. Job 38: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: lägga sig). Jag sijr .. huru nu alla Consilia agiteras och löpa .. Ded sätter sig wäl. AOxenstierna Bref 4: 244 (1646). Siukdommen beträffande; hafwer han nästan satt sig, så att icke mehr än 18 höltz i dag förböön före. VDAkt. 1693, nr 634. Sedan sinnet swalnat, eller fått sätta sig, har jag straxt glömt (lidna oförrätter). Nyrén Charakt. 5 (c. 1765). Sillfångsten förträfflig sedan den starka stormen satt sig. VexiöBl. 1818, nr 15, s. 2. Grimberg VärldH 5: 253 (1931; om böljor, i bild).
26) sänka sig, sjunka.
a) (†) om sol: sjunka, (hålla på att) gå ned; äv. om dag: lida mot sitt slut; jfr I 53, III 12. När solen hade satt sig .. begyntes nytt dygn hos Judarna. Swedberg SabbRo 1206 (1697, 1712). Solen sätter sig. Serenius (1741). Dagen sätter sig. Möller (1807).
b) i annan anv.: sjunka; särsk. dels i den särsk. förb. SÄTTA SIG NED, dels ss. vbalsbst. (se SÄTTNING, sbst.2 18, 30).
c) (numera föga br.) i fråga om ngts förflyttning nedåt: sjunka; jfr 23. Thet som aff grofft Miöl och Klij bakas .. hafwer .. then Nyttan, at thet snart sätter sigh nederåt och håller Lijfwet ypet. Palmchron SundhSp. 36 (1642).
27) motsv. I 46 a: sjunka till botten (o. bilda ett lager), bilda ett lager på botten l. en beläggning o. d.
a) om ngt i vätska o. d.
α) sjunka till botten (o. bilda ett lager); i sht förr i uttr. sätta sig till, äv. åt botten. Forsius Min. 75 (c. 1613). Man lägger .. (smöret) vthi en Kettil, och låter thet så småningom smelta, til thesz at all Miölken har satt sigh åth bottnen, och thet klara blifwer ståendes ofwan vppå. Salé 93 (1664). Warg Bih. 71 (1765: till botten). Det färska vinet är surt, tjockt som välling och odrickbart. Först efter ett år har grumset fullkomligen satt sig, och faten aftappas. Snellman Tyskl. 130 (1842). SvHandordb. (1966).
β) (uppkomma o.) bilda ett lager l. en hinna l. beläggning (på botten l. kanterna av kärl o. dyl. l. ovanpå ngt); avsätta sig (se AVSÄTTA 10 a α, β). The nya (salpeter)Pannorne, hwaruti ännu ingen skorpa af lut och annan Salt- och kalkaktig materia fådt sätta sig wid Siudningen. FörordnSaltpettersiud. 1746, s. B 4 a. Sätter sig något derofwanpå (dvs. vattnet, som den sjuka boskapen skall dricka), bör det altid först skummas bort. PH 5: 2945 (1750). Luten, hvarur cristallerne satt sig, utspäddes med mycket vatten och kokades med oxid-hydrat. VetAH 1813, s. 52. Grädden sätter sig åfvanpå mjölken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Där satte sig en skorpa. Därs. Det sätter sig mögel, rost. Cannelin (1921).
b) om upprört damm: sjunka till marken (som ett tunt lager), lägga sig (som ett tunt lager på marken). Stofftet och Dambet betog them vthsichtet, at the intet kunde see honom, hölle förthenskuld något lijtet tilbaka, til thes at Stofftet hade satt sigh. Sylvius Curtius 418 (1682).
28) om vätska: genomgå process som innebär att ämne som finns upplöst l. uppslammat i vätskan sjunker till botten (varigm vätskan klarnar l. får önskad beskaffenhet). OMartini Läk. 26 (c. 1600). Färskt öl är tiockt effter thet icke hafwer satt sig, och är them skadeligit som plågas aff Stenen. IErici Colerus 1: 275 (c. 1645). Sijla .. (äppelmusten) uti ett ankar, derest du låter det liggia tills det har satt sig. Valleria Hush. 56 (c. 1710). Varme (känns), när en stark salt-upplösning hastigt får sätta eller kristallisera sig. Regnér Begr. 2: 158 (1807). Tills vinet satt sig, blivit fullt färdigt och fått sin vissa bestämda alkoholprocent, eller ”grad” som det kallas. Langlet Ung. 388 (1934).
29) (†) motsv. I 54, om gröda: komma av sig l. nedsättas i sin växt. Julius .. kom d(en) 4. och följande dagar med högst-tarfw(a)t rägn; ty både säd och hö, swåra satt sig af långa starka torckan. Broman Glys. 1: 440 (1732).
III. intr.
A. eg.: placera sig l. placera ngt (ngnstädes).
1) (föga br.) sätta sig (till motvärn); se II 11 d. Om de satte till motspjärn kom de i ovänskap med herren, som ägde deras skatterätt. Moberg Rid 21 (1941).
2) sjöt. gå (på grund) o. d.
a) (numera mindre br.) i uttr. sätta på grund l. på land, (avsiktligt, äv. oavsiktligt) gå l. styra på grund l. land. Sätta på land. Weste FörslSAOB (c. 1817). Genom sin oförfarenhet, satte de .. (vid ön Meninx) på grund. Emanuelsson Polyb. 1: 74 (1833). Yum Yum (dvs. en segelbåt) råkade ut för det missödet att sätta på grund på Danska Liljan. TIdr. 1895, s. 348. Sätta på land, (dvs.) segla ett fartyg i land för att bärga besättningen. Stenfelt (1920).
b) (†) i uttr. sätta i land, förr äv. till lands, lägga till o. gå i land. Kongen är wti karsör och haar ögat på fienden som haar satt i land på fijn. Ekeblad Bref 2: 161 (1659; rättat efter hskr.). Sylvius Curtius 649 (1682: til Lands). Han hade eftertänkt helt ensam i kajutan / En dag, då nyss han satt i land, / Hur som at hustru ha är roligt nog ibland. Lenngren (SVS) 2: 93 (1793). De raska roddarne satte i land. Almqvist Kap. 68 (1838).
3) (†) om fartyg l. befälhavare till sjöss: lägga sig för ankar; äv. i uttr. sätta för ankar l. sätta och ankra, lägga sig för ankar, gå till ankars; jfr II 15. HH XIII. 1: 313 (1567). Sedenn fienderne dett såge (dvs. att stormen drev bort svenskarna), satte dhe undher nårre Ölandz uddenn och begynnte något att brenne. Därs. 20: 178 (c. 1585). Gustaf II Adolf 161 (1617: och anckra). Ämpnar ett Skepp allenast sättia på redden, för någon wisz orsaak, och ginast löpa ther vth igen, skal thet aldeles wara fridt för nederlagzpenningarne. Placat 16 ⁄ 9 1653, s. A 5 b. Flottan .. skal .. om wäder och wind det ej hindrar, sätta eller komma til Ankars i en hamn, på en redd (osv.). Sjöart. 1755, art. 142. ResolStädBeswär 1766, § 9 (: för ankar).
4) [sannol. eg. kortform för SÄTTA NED (i bet. I 5, i abs. anv.)] (†) sätta i sig mat (o. dryck). Han kan mer än supa och sätta. Rhodin Ordspr. 63 (1807).
5) (†) i uttr. sätta (up)på ngn l. ngt, sätta sin lit l. tilllit l. förtröstan till ngn l. ngt; äv. övergående dels i bet.: akta på l. glädja sig åt ngt, dels i bet.: satsa på ngn (i ett val). När wij komma j såådana döödz jemmer som Dauid war, haffuom wij intitt sätia vppå wener eller frender. OPetri 1: 104 (1526). Sett icke ther vppå, at tu mong barn haffuer, om the icke Gudh fruchta. Syr. 16: 2 (Bib. 1541; Apokr. 1986: gläd dig inte över). När tå Kon(ung) Karl .. förnam, at man på the Danskes lofven plat intet sättia kunde, församlade han (osv.). LPetri Kr. 125 (1559). Fast än i then Election (dvs. val av konung över fåglarna) / En Twedrächt war om samma Cron, / Doch lijkwäl bleff medh fulgod rätt / Enhälleligh på Gåsen sätt. Sigfridi D 2 b (1619). Thet ähr fåfengt at mura på ett långt Lijff .. Icke heller klokare, at sättia på sin starcka Krop, godha Helsa och Sundheet, mechtiga wenner och många ägodelar. Billichius GTorbjörnsdr B 3 a (1656).
B. fara i väg; börja; ta itu med o. d.
6) (i förb. l. uttr. med bet.:) (plötsligt l. abrupt) ge sig av l. fara (i väg) l. börja med ngt o. d.
a) i vissa förb. l. uttr.
β) i förb. sätta i väg (äv. iväg), (plötsligt l. abrupt o.) med hög fart l. hastigt fara l. ge sig i väg. Nu sätter jag i väg, som en pinal! Jolin MSmith 132 (1847). Det är bara ett litet stycke att springa .. Sätt i väg nu! Backman Dickens Pickw. 2: 177 (1871). Så snart en större öring känner att den är fast på kroken, sätter den i väg som en pil för att uppnå sin viloplats eller sitt favoritställe. Hammarström Sportfiske 102 (1925). Sjögren TaStjärn. 77 (1957).
γ) (†) i uttr. sätta till fötters l. fötterna, ta till fötterna, se FOT 1 c ε. De .. satte till fötters, och .. kommo .. undan. Dahlberg Lefn. 40 (c. 1755). Sturzen-Becker 1: 29 (1845, 1861).
δ) i annan anv.: sätta av l. ge sig av, sätta i väg (se β) l. ge sig i väg; särsk. dels om (befälhavare o. d. på) fartyg: gå l. lägga ut, dels (o. numera företrädesvis) i p. pr., i uttr. komma sättande l. sättandes (se δ'). Schroderus Os. 1: 607 (1635: til Siös). Öfver de snötäckta fälten jag sätter, / Vid bjellrornas klang och min trafvares språng. CFDahlgren 2: 63 (1829). I detsamma sprang en stor hund fram ur ett rapsfält. Hästarna skyggade, stegrade sig och satte i sken. Wranér Tös. 13 (1897). Då lotsen sent omsider kommer ombord, sätta vi sakta framåt. Stenfelt Skepp. 75 (1903). När ett stenskred sätter / utför någon fjällbrant / eller när en torrgren / knäckes under tunga / steg, som söka smyga. Törnqvist ÄlfvBrus. 74 (1911). När trälarna sågo, att Hauk föll, satte de på språng hemåt, och Arnkel satte efter dem ända framöver Öxnabrinkarna. Alving IslSag. 1: 88 (1935). — särsk.
α') (†) med obj. (jfr I): fara över (vattendrag). Hölt Öfwerste Sigroth på med Ribatski att willia sättia strömmen med små båtar helt sent in på afftonen. KKD 1: 296 (1707).
β') sjöt. i uttr. sätta över stag, gå över stag. En seglare kom i närheten, men seglaren satte över stag och vände. Strandh PyramLas. 71 (1985).
γ') sjöt. om ström (se STRÖM, sbst. 2 c): röra sig (i sht i viss riktning, särsk. i förhållande till fartygs kurs o. orsaka avdrift); äv. om ngt som förflyttar sig i strömmande vatten l. vind (särsk. i ssgn SÄTT-IS). Hauswolff Nav. 301 (1756). Den 31, middagstiden, voro vi under 2° 5´ N. Lat., och funno strömmen sätta 14 Engelska mil i dygnet åt N. O. Landell Bligh 30 (1795). Skulle du inte gå opp, kapten, och låta brassa back för att se hvart strömmen sätter? Carlén Ensl. 2: 243 (1846). Floden blir trängre och strömmen starkare .. men så sätter också strömmen här med en hastighet af 4 à 5 knop. Kongo 1: 244 (1887). I mitten av december befann sig isflaket på nära 82° latitud och .. borde .. om strömmen fortfarande sätter sydvart, vid årsskiftet ha befunnit sig något nedanför nordudden (av Grönland). VFl. 1938, s. 27.
δ') (vard.) i p. pr., i uttr. komma sättande l. sättandes, komma i full l. hög fart, komma farande; särsk. med bibet. av: i ogjort ärende l. av nyfikenhet. Weste (1807). Vinden kom sättande i häftiga stötar från bygnadens hörn. Melander Läger 188 (1887). Hemberg ObanStig. 26 (1896; om kor). Jaså, då trodde du också, att jag låg för döden, och då kom du sättande, sade den gamle. Hultenberg Hamsun MarkGröd. 1: 228 (1918). Du .. bär dig högst besynnerligt åt, tycker jag. Komma sättande med sådant här (dvs. ett avslöjande brev)! Varsko mig, säger du! Gustaf-Janson SommVind 176 (1970). — särsk. oeg. (jfr ε'). Varför kommer .. den där Westerberg sättande och säger att Sverige är ett bra land att leva i? Vet han inte hut? SvD 8 ⁄ 6 1991, s. 2.
ε') (†) oeg. (jfr δ' slutet), i fråga om ngts sträckning: gå; sträcka sig. Uti dessa Alunberg (vid Tolfa i Italien) visa sig Qvartsgångar, som, til 3 a 4 tums mägtighet, här och där sätta lodrätt ner igenom Alunstenen. Rinman 1: 47 (1788). Då den skifriga bergarten (primitiv sandstensskiffer) ej öfver allt varit lika hård och tät, kan man, äfven där berget ej är splittradt, se skifringen genom längs utmed densamma afnötta ränder; öfver dessa sätta nu fårorne i en mycket sned direction och blifva genom jemnförelsen så mycket tydligare. NNordenskiöld (1837) hos Berzelius Brev 11: 189.
b) i förb. l. uttr. med bet.: börja; starta o. d.
α) sätta i gång, ta itu l. ge sig i kast l. (i sht mer l. mindre energiskt) (på nytt) börja med ngt (arbete, verksamhet, uppgift o. d.); äv. (om fabrik l. dyl.): gå i gång, starta; äv. i fråga om rörelse (hos person l. fordon o. d.): börja röra sig, ge sig iväg; äv. i uttr. sätta i gång med ngt. Sätt i gång med arbetet. När tåget sätter i gång. Björkman (1889). Sätt i gång kvickt! Ett par meters försprång i fotboll betyder ofta ett mål. Husén Fotb. 79 (1918). Vid sågverk hände det att folket satte i gång och arbetade som slavar bara en kvartsfaktor eller åttondelsbas kom i närheten. Johnson Här 78 (1935). GHT 1943, nr 94, s. 10 (om fabrik). Våren hade satt i gång så fint för en månad sen, och så hade den alldeles kommit av sig, som stockholmsvåren brukade göra. Gustaf-Janson ÖvOnd. 10 (1957). Här får du fem uns silver! Smider du väl ska jag ge dej en extra dusör. Smeden tog emot silvret och sade: — Jag sätter igång genast! Malmqvist BerTräskmark. 1: 110 (1976).
β) (numera föga br.) sätta till verket, sätta i gång (se α). I striden med Robertson om generalstabens ansvar, makt och befogenhet fick .. (krigsministern Kitchener) ge vika, och Robertson satte till verket med stabens omorganisation. Hellström RedKav. 328 (1933).
γ) (vard.) sätta till att göra ngt, ta till att göra ngt, börja göra ngt; i sht förr särsk. sätta till lipen, ta till lipen, börja lipa l. gråta. Hon satte till att gråta. Jag ser redan i andanom att du (dvs. månaden augusti) sätter till lipen ett tu tre. Topelius Dagb. 4: 174 (1839). Engström 12Bok 101 (1919).
c) (i uttr. l. förb. med bet.:) gå lös på ngn l. ansätta l. anfalla ngn.
α) (†) i uttr. sätta löst på ngn l. sätta ngn på livet, gå lös på ngn resp. gå ngn in på livet; äv. oeg., i uttr. sätta ngn efter livet, stå ngn efter livet, stå efter ngns liv. Kunna .. (barnen) snart wända sig till ondt och sine föräldrar sättia effter lifwet. FörarbSvLag 1: 144 (1690). Skulle det händt, att jag kommit under hans (dvs. den danska fregattens) stycken, så war min fulla tanka att sättja honom på lifwet och sökt äntra. Roland Minn. 68 (c. 1748). DeFoë RobCr. 36 (1752: löst). Lönnberg FnordSag. 1: 114 (1870: efter lifvet). — särsk. i uttr. sätta åt synen på ngn, eg.: fara ngn i ansiktet; fara ut mot ngn tvärt o. ohövligt, sätta åt ngn l. gå illa åt ngn. Sahlstedt (1773). Sätta åt synen på någon .. (dvs.) utfara mot någon twärt och ohöfligt midt i ansigtet. ÖoL (1852).
7) i särsk. förb. med bet.: ta itu l. ge sig i kast med ngt; ge sig tillkänna, infalla o. d.; se SÄTTA I, IHOP, IN, TILL, UPP, ÅT.
C.
D. fyllas igen; sjunka; avta.
11) sjöt. om fartyg: göra mer l. mindre häftiga nedåtgående rörelser med akterskeppet; jfr STAMPA, v.2 2; i sht förr äv. allmännare: göra en nedåtgående rörelse (med akterskeppet). Chapman Skeppsb. 34 (1775). Båten reser sig på sjöarne, sätter, faller, darrar. Engström Häckl. 52 (1913). Skutan rullade och vräkte, krängde och satte. Holmström Benj. 132 (1932). När båten sätter mjukt, glittrar stänket över backen. Barthel Cykl. 145 (1940).
12) (†) om sol: gå ned; äv. i fråga om dag, opers.: lida (mot natten). Skymningen fölier hennes (dvs. solens) nedergång, när thz Qwällas, och sätter åth Natten. Schroderus Comenius 36 (1639). Resolverades om bardberarelöönen, at Rancken skal den betala innan sool sätter. Deslijkes skal han forderligast erläggia böterne. ConsAcAboP 7: 8 (1690).
I. till I.
1) till I 13.
a) till I 13 a: anbringa l. fästa (ngt); särsk. (bokb.): ansätta (pärmar på en bok). I hast sätts an nytt Rool; strax stijger En til Styre. Stiernhielm Jub. 69 (1644, 1668). Mitt om lijfwet skärpet bindes, / .. Sablen sättes sedan an / Med en mycket smaler rem. IHolmström (c. 1700) i 2Saml. 2: 81. Sätta an, (dvs.) fästa permarne vid en bok. BokbOrdl. (c. 1847). Sätta an ett järn mot väggen. SvHandordb. (1966).
b) till I 13 b.
α) i uttr. sätta an ngt mot ngt, placera l. anbringa ngt (tätt l. stadigt) mot ngt; särsk. sätta an geväret mot skuldran, lägga an geväret mot skuldran. Att kolven icke sättes nog stadigt an mot skuldran. Östergren 1: 76 (1915).
γ) (†) bildl., i uttr. sätta an ngt in till ngn, överlämna ngt åt ngn att bedöma l. besluta om; jfr sätta, v.3 I 15 b δ γ'. Setther hanns N(åde) ahnn, inn till ider alle, huadtt idher synnes, och teckis beleffua medh richsenns rådh om forskriffne klippinger. G1R 1: 128 (1523).
2) [specialanv. av 1 a] spänna o. d.
a) (numera föga br.) = ansätta I 1 b. Sätta an ett lager, (dvs.) draga till muttrarna, som hålla lagerbultarna. Stenfelt (1920).
b) sjöt. = ansätta I 2. Rosenfeldt Tourville 118 (1698). Helt stilt, och wi försåg wårt Stor-stag, och satte an det och Stor-wantena. SvSaml. 3—6: 171 (i handl. fr. 1757). Elfman o. Ginsburg Båtäg. 92 (1960).
3) [specialanv. av 1 b] (†) med avs. på laddning l. projektil: ansätta (se d. o. I 1 a). Grundell AnlArtill. 1: 36 (c. 1695). Björkman (1889).
4) [eg. bildl. anv. av 1 b] (numera mindre br.) slå an (ton). Björkman (1889). Ett porträtt i naturlig storlek af den unga svenska violinisten fröken Estelle Haij. Bilden, som är utförd i pastell, framställer det ögonblick, då konstnärinnan sätter an tonen på sitt instrument. GHT 1896, nr 75, s. 3. SvHandordb. (1966).
6) [eg. bildl. anv. av 1 a] (†) med avs. på färg: anlägga (se d. o. I 1 g). Serenius Ii 3 a (1734, 1757).
7) [sannol. utvecklat ur 1] (numera mindre br.) om sak: ligga an (se ligga an 1); i uttr. sätta an mot ngt äv. allmännare: (i sin sträckning) möta ngt. Huru sträfvorna sätta an uti muren, visar fig. 330. Rothstein Byggn. 481 (1859). Ekhoff StClem. 86 (1912).
II. till III.
1) (†) till III 3, om l. med fartyg: lägga till, äv.: lägga till med (ngn ngnstädes); äv. i uttr. sätta an till (en plats o. d.), lägga till vid (en plats osv.); äv. med personobj.: lägga an vid o. sätta över (ngn) till (annat fartyg). I dett de om natten satte an till en hålme att hwila sigh stege alla wp wthur båten så när som kättichen. Ekeblad Bref 1: 147 (1652; rättat efter hskr.). Då jag .. war utom tullboden, bad jag mine roddare sättia mig an wid ett fartyg. Roland Minn. 89 (c. 1748).
2) (†) till III 6 a δ: sätta l. fara iväg (äv. oeg., i fråga om vägs sträckning l. ngts utsträckning uppåt); starta, starta färden; äv. i uttr. sätta an på ngt, sätta iväg mot ngt. Så snart jagh landet seer strax därpå setter ann, / Med simma frälsar mig och hamnar hwar jag kan. Düben Boileau Sat. 5 (1722). (Det) är på wår ort .. fördelagtigt, at göra wäg omkring en backe, som at, i afseende på någon genhet, sätta an twärts öfwer. NorrlS 1—6: 79 (c. 1770). Strandhöjdernas linier äro icke sköna, antyda försök till något stort som ej blir riktigt af, sätta an i höjden men sjunka slappt ner. Strindberg TrOtr. 4: 169 (1897).
3) (numera mindre br.) till III 6 b α: sätta i gång (med ngt l. (med) att göra ngt); sätta i (med ngt; se sätta i II a). Männ fordrar Tijd ock Nöd, så bort mäd kleemerij, / Sätt ann mäd Kropp ock Krafft: friskt Mod står Lyckan bij. Columbus (SVS) 1: 115 (1676). Jag satte an med alla krafter att medicinera. Linné Bref I. 5: 153 (1767). Hornisterna satte an, trumma, puka och triangel följde exemplet. Klinckowström Fotb. 193 (1920).
4) (†) till III 6 c β: rusa l. storma an (mot fienden l. ett anfallsmål); anfalla l. angripa (ngn l. ngt); äv. bildl.; jfr ansätta II 1, 2. Svart Gensw. H 7 a (1558). Larz Oluffson, satte medh sin Glaaff Erchiebiskopen sielff an. Girs G1 23 (c. 1630). Där Kongen i Danmark går Fyen förlustigh, så är att tenckia att vi kunne sättia an på Selandh och kasta hans väsend om. RP 10: 461 (1644). Här (dvs. i dryckeslaget) säts an uti kors, och i qwär; opå rad, och i runden, / Här sätter an hwar opå sin man, här sturlas, och stormas. Stiernhielm Herc. 228 (1658, 1668). Dhen 18 (september) .. sattes Stade(n) ifrån Galeerne med Eld häftigt an. OSPT 1687, nr 44, s. 4. Ofta kommer ängsligheten af satans mångfaldiga anfall. Undertiden hafwer fienden tilstädjelse, at wåga en swår kamp emot en trogen Själ, och at sätta henne an med sina glödande skott. Rönigk Fresenius 170 (1753). Börjesson E14 128 (1846).
5) i allmännare l. bildl. anv. av 4.
a) (†) om person: gå till storms (se storm, sbst.1 I 5 e α slutet) mot (ngt) l. angripa (ngt). At tu så oförskämt Guds belät satte an / Och mera oförskämt tig glädde at tu wann. Kolmodin QvSp. 1: 5 (c. 1710, 1732).
b) om ngt plågsamt l. påfrestande: ge sig till känna (o. plåga l. pina vederbörande), ansätta vederbörande; i sht förr äv. med obj.: ansätta (ngn); i sht förr äv. om vind l. sjö: utsätta (ngn) för sin kraft. Bullernæsius Lögn. 77 (1619). Kunnen j fullsnart aff Storm och brusande Wågor / Krafftliga sättias ann, at Båten han bär öfwer ända. Columbus (SVS) 2: 115 (1669). Som kölden satte starkt an, blef man nödsakad, at med yxor hugga Skeppen lösa. Lagerbring 1Hist. 2: 14 (1773). Quennerstedt Torneå 1: 68 (1901; om sjukdom). Aspenström Bäck. 58 (1958).
c) (†) med avs. på (person med tanke på hans) sinne l. hjärta: bemäktiga sig l. väcka. Columbus (SVS) 1: 41 (1674). Carl Gustaf, huilkens Mod, af alt ded ganska Runda, / Har kunnat sättias ann, förskräckjas ingalunda. Därs. 2: 204 (c. 1680). —
I. till I.
1) (numera bl. tillf.) till I 1: avlägsna l. lyfta bort (ngn) från den plats där han sitter; förr särsk. om häst: kasta av (ryttare). Hästen sätter ryttaren af. Schultze Ordb. 3937 (c. 1755).
2) till I 5: (där l. där) låta (ngn) stiga av (fordon o. d.), lämna av (ngn); låta (ngn) gå i land. Ramberg Svarta 144 (1911). Sätta af en lots. Smith 380 (1918). Jag sätter av dig på stationen, så får du vänta på nästa tåg. Gierow HjLust 54 (1944).
3) (numera föga br.) till I 11 b α: avsätta (ngn; se avsätta 2 a α); äv.: skilja (ngn) från viss värdighet l. förmån o. d. (jfr avsätta 2 b). Sedhan sätte han honom aff och vphooff dauid ath han skulle wardha konnung. Apg. 13: 22 (NT 1526). Svar till Mons smedt, att .. han .. må sättie then fateburshustru utaff, som ther är på gården, och lathe sin egen hustru .. aname fateburen igen. G1R 26: 763 (1556). (Gud) som Regenter aff och til sätter. Rudbeckius KonReg. 224 (1615); möjl. ssg. Kungen sätter af Peyron från generalbefälet på Åland. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 144 (1808). Engström 2Bok 109 (1909; med avs. på konung). särsk. (†) i uttr. sätta ngn av med ngt, avsätta ngn från ngt, skilja ngn från ngt. Stiernman Com. 1: 177 (1561). Sätta en af med tjensten. Möller 1: 293 (1755).
4) till I 13 b: ta av (ngt från ngt) o. sätta ned l. placera på l. i ngt. Han stannade bilen och satte av väskorna. Almqvist Går an 24 (1839). Sätta av (dvs.) placera uppslagna brödämnen på plåtar eller plank. Bröd 1972, nr 11, s. 19.
5) (†) till I 13 b: ta bort l. avlägsna (ngt) från ngt; särsk. med avs. på ngt immateriellt (jfr sätta, v.3 I 15 a). Hafver Kon(ung) Byrger hafft Sveriges Lagbook för hender .. settiandes af och till hvadh honom tychte gott och lijkt vara. LPetri Kr. 83 (1559). Så hafwe .. Wij .. Osz förbehållit at förandre samme mynt Rijket til gode, och sättiet af igen när Osz synes. Stiernman Com. 1: 361 (1590).
6) [specialanv. av 4] (förr) sjöt. i fråga om segelfartyg: avboga (ankare), boga ut (ankare). Ramsten 23 (1866). Ekelöf Ordl. (1898).
7) [eg. specialanv. av 5] (†) stenhugg. = avsätta 12 a. (Sv.) sätta af en sten (t.) einen Stein abschlagen. Klint (1906).
8) [eg. bildl. anv. av 5] (som reserv l. för ngns räkning l. för visst behov) sätta l. ta undan (ngt), reservera ngt; avsätta (pengar; se avsätta 27 a). Sätta af en wisz summa penningar til något. Sahlstedt (1773). (Fruar bjöd hem henne) för att hon skulle sätta af mjölk åt deras pigor, att hemta från kärran, och icke låta den gå bort åt andra köpare. Almqvist Lad. 32 (1840). Man måste på förhand ana underrättelsernas vikt. Tänk om det sattes av fem halvspalter och så blev det bara en liten skärmytsling med något tusental döda. Siwertz JoDr. 133 (1928).
9) [jfr 4] (†) med avs. på varor: avsätta (se d. o. 9), sälja. Armener .. som komma då och då med caravanerne och föra saker med sig från Armenien, det de sätta af här. Eneman Resa 1: 123 (1712). Du äpplen sätter af / till sta’n i hela parlass, / som fuxar dra i traf. Gellerstedt Efters. 97 (1891).
10) [jfr 4] sjöt. (särsk. med båtshakar l. åror) skjuta ut l. stöta av l. kasta loss med (båt) från fartygssida l. kaj l. land; äv. abs. l. med prep.-uttr. med båt(en) ersättande obj.; äv. intr. (jfr sätta, v.3 III 6 a α), om båt: skjuta ut l. kasta loss (o. lämna fartyg l. kaj l. land) l. (allmännare) lägga ut; äv.: bära av (se slutet). Widegren (1788). ”Sätt af!” säger chefen till mig. ”Sätt af!” kommenderar jag och babords båda båtshakar skjuta båten från fregattens sida. TIdr. 1897, Julnr. s. 31. Ekelöf Ordl. (1898: med en båt). Tre båtar sattes i sjön, men en af dem förolyckades genast. Sedan de båda öfriga fullastade satt af från fartyget började detta alltmera kränga öfver och sjönk 45 minuter efter explosionen. VFl. 1915, s. 4. Sätta av en båt, (dvs.) skjuta ut en båt från fartygssida eller från land. Stenfelt (1920). Sladdarna tagas in på .. ubåten, som sätter av med släckta lanternor och snart är försvunnen. VFl. 1935, s. 190. särsk. (numera föga br.) allmännare: bära av (se bära av 1 b). Dalman (1765).
11) [eg. bildl. anv. av 5] (†) slösa bort (pengar l. förmögenhet l. egendom); göra av med l. slut på (pengar l. förmögenhet); äv. allmännare: lägga ut l. spendera (pengar); äv. i uttr. sätta av med ngt, göra av med ngt. VRP 1647, s. 211 (: med). Han har satt af all sin egendom. Serenius (1741). 2NF 32: 498 (1921: med).
12) [sannol. eg. bildl. anv. av 4] (†) upphöra med (ngt). Therföre råde wij eder allom athj slickt obestånd sætthie vthåff. G1R 4: 161 (1527).
13) boktr. till I 33; förr äv.: gravera. Jag wet intet om Doctor Roberg lärer stå til intalas at settia’t af i koppar, Antlean är redan afsatt som sees. Swedenborg RebNat. 1: 249 (1716). Sättning, man sätter upp titlar och sätter af, man sätter äfven upp hela sidor för presstryckning, man påsätter titelfält, ryggar o. s. v. BokbOrdl. (1899).
14) till I 29, 34 a: (efter mätning) utmärka l. utpricka l. utrita (ngt).
a) på ritning; jfr avsätta 20 a. Till at sättia aff Mittskeps Spant som är 1 ⁄ 3 ifrån Längden aff Framstammen, och så dhe andra drages up halfwa bredden, som för är lärdt. Rålamb 10: 13 (1691).
b) sjöt. på sjökort: (efter uppmätning) utmärka l. pricka ut (läge l. kurs); äv. utan obj.; jfr avsätta 20 b. Oxenstierna Vanderdecken 83 (1865). Hur lätt gick det ej .. att komma in i kanten av ett främmande minfält, för den händelse en pejling sattes av oriktigt. Wilhelm Tall. 89 (1919). Rydholm (1967).
15) (†) till I 34 a: teckna av (ngt). UHiärne Vitt. 26 (1668). Capiteinen war een född Turk, men kunde perfect rijta, och till att wijsa os prof däraf .. satte han i största hastigheet af ett lejon, som han sågh för sigh uti H:r Envojens landcharter. KKD 5: 179 (1710).
16) (†) till I 34 e β', i uttr. sätta av ngt på ngt.
a) översätta ngt till ngt (dvs. visst språk), författa l. skriva ngt på ngt. I Ptolomei Lagi tid begynte man at settia af Bibelen, på Grekisko. Swedberg SabbRo 578 (1701, 1710). Mån’ hwar och en af dem (dvs. männen) sin Hus-bonds-Regla kan? / Det tror jag om jag will; men intet wil jag wåga / At komma fram med den, hwad Karl är det som tål? / At läxas opp af mig; dock äntlig må jag dåga / At sättia läxan af uppå mit Moders-mål. Brenner Dikt. 1: 256 (1712, 1713).
b) allmännare: tolka l. återge ngt på ngt (dvs. visst instrument). Thalia, samma gången, / Mig en ljuf befalning gaf, / At jag skulle guda-sången / På min harpa sätta af. Nordenflycht (SVS) 2: 19 (1744).
17) (numera föga br.) till I 46 a: avsätta (ngt; se avsätta 10 a α), bilda; äv. allmännare l. bildl. (jfr sätta, v.3 I 48): ge l. lämna (ngt) som resultat l. arv. (Sockerrörssaften) öses .. i kar och får stå någon tid, då den sätter af ett brunt eller gult socker, som kallas råsocker. Berlin Lsb. 219 (1852). Svandammens vatten satte af ishinna i kylan. Öberg Makt. 1: 48 (1906). Det var ras i hennes ansikte, den ras en gammal och förnäm släkt sätter av. Eklundh Folk 9 (1918).
II. till III.
1) till III 6 a α: mer l. mindre snabbt l. brådstörtat fara l. ge sig i väg, sätta i väg; störta i väg. NorrlS 1—6: 66 (c. 1770). Jag satte af som en pil utför nedersta trappan. Blanche Bild. 3: 68 (1864). Hästen satte af, så att det gnistrade omkring honom. VgFmT III. 1—2: 59 (1910).
3) (numera bl. i vissa trakter) till III 13: avta, ta av; minska; särsk. om person: (på grund av åldrande l. sjukdom) få sämre fysisk l. allmän kapacitet l. vigör, ta av; förr äv. med obj. (jfr I): ta av l. försämras i fråga om (ngt). Han har satt av mycket på sistone. Märta i Finneby .. är i stora mistankie för spittelsko och berätta grannarna .. at hon har sat mykit af målet, huilket och flera sade i sielfua ransakningen. Murenius AV 170 (1648). Sätta af .. (dvs.) aftaga, minskas, swalna. Lindfors (1824). Schulthess (1885; med hänv. till aftaga). —
1) till I 5 e: bisätta (ngn; se bisätta 4). Generalen kingen ähr död och sattes by i kiörkan igår. Ekeblad Bref 1: 109 (1652; rättat efter hskr.).
2) till I 13 a η: sätta till (segel); äv. med avs. på rundhult: hala in. Jag satt min’ Segel bij, seen jag lyfft Daglös-Anckar, / Cupido stog til Rools. Runius (SVS) 1: 310 (1713). Som sydwästlig wind, förböd mitt Ankar falla / Wijd ett abscheülicht land, lee Spijror satt jag bij. Därs. 318. Tessin Skr. 14 (1757).
3) [jfr 1] uppge livet l. gå under; anträffat bl. bildl. Sök din gelijk, lät höga Sälskap blij, / Ty Krukan måste dock å lyckton settia bij. ÖB 58 (c. 1712). —
1) (numera mindre br.) till I 5, med avs. på person l. djur: (mot ersättning) lämna bort o. d.
a) inackordera (ngn, särsk. barn) hos ngn, sätta (barn) i pension (se d. o. 4); äv.: lämna ifrån sig (barn) till ngn l. adoptera bort (barn). Ekeblad Bref 2: 265 (1661). Min Kära mor bewektes då af mina tårar, at antingen sätta mig bort, eller taga mig enskilt Informator. Geijerstam Lev. 30 (1753). Gräkerna satte bort de barnen, som de ej kunde nära. Weise 1: 127 (1769). Schulthess (1885).
b) med avs. på djur: lämna bort l. placera (hos ngn för fodring). Mongen bonde på slätten sätter bort sina fåhr till fodrans om winteren i skogbygden. HTSkån. 2: 377 (i handl. fr. 1759).
2) (i Finl.) till I 11 b α: avskeda l. permittera l. avsätta (ngn). Har ni inte fått behålla er anställning? — De satte bort mig. Hertzberg Päivärinta 3: 296 (1886). Stenmark FinlSv. (1983).
3) till I 13 b τ: sätta l. ställa undan (ngt). Så satte Melzar bortt theras spijs och dryck, then them tilskickat war, och gaff them moosz. Dan. 1: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: lät .. dem .. slippa). Fint vårväder i dag .. snart kan man tänka på att sätta bort sin öfverrock. Hedberg Guld 19 (1903). Sättare (dvs.) bageriarbetare som tar fram och sätter bort plåtar, plank m m. Bröd 1972, nr 11, s. 19. Kyrkpress. 1981, nr 30, s. 2.
4) (numera mindre br.) till I 13 b: sätta l. ställa (ifrån sig) (ngt) på ett ställe som man glömt, förlägga; äv.: vålla att (ngt, särsk. betesdjur) kommer bort. Han satte bort sin käpp igen. Weste (1807). SvFolks. 100 (1844; med avs. på betesdjur). Jag har gått och satt bort mitt paraply. SvHandordb. (1966).
5) till I 15 a γ: befria från (ngt); särsk. (om ä. förh.): befria ngn från (sjukdom l. tandvärk o. d.) gm att på övernaturlig väg o. på visst rituellt sätt överföra den till ett träd o. dyl. l. på annan person. En sådan åminnelse (dvs. nattvarden) setter bort alla wåra anfächtningar. JMatthiæ 1: 472 (1658). Tandvärk satte de bort med en pinne i en enbuske. Heidenstam Svensk. 1: 193 (1908). Wägner Sval. 65 (1929).
6) [eg. bildl. anv. av 3] eg.: (mot ersättning) lämna bort (ngt); jfr 1.
a) (numera mindre br.) överlåta l. lämna ifrån sig (affärsrörelse l. gård o. d.). Han satte hemanidh borth i Sin storre fattigdom och i Konunggens vdgield. UpplDomb. 5: 193 (1599). Hultenvall började med krambod i Växiö men satte bort affären och reste opp till Stockholm, där han steg af med 600 kr. kontant, ett som allt, lösöre till rum och kök samt hustru och tre barn. Strix 1905, nr 51, s. 5.
b) (†) pantsätta (ngt). GävleDomb. 130 (1635). De tusan djeflarna .. ha satt bort sina uniformer. — Hos pantlånarn? Strindberg NRik. 20 (1882). Björkman (1889).
c) (med prägel av fackspr.) överlåta (skogsarbete o. d.) på entreprenad, bortackordera. SvSkog. 714 (1928).
7) [eg. bildl. anv. av 3] låta gå förlorad; slösa bort (ngt).
a) [sannol. delvis till sätta, v.3 I 13 b γ] med avs. på fartyg: låta gå förlorad gm att gå på grund l. lida skeppsbrott. Weste (1807). Vinalet, don Carlos’ nuvarande utrikesminister, har ingen annan märkvärdighet än att han såsom sjöofficer satte bort två örlogsfartyg utanför Cuba. Samtiden 1874, s. 710. Engström Bläck 143 (1914).
c) med avs. på tid, äv. krafter o. d.: förbruka (på ngt mer l. mindre meningslöst l. på ngt som endast hindrar l. som avleder från viktiga göromål); slösa bort. Jag har satt bort hela förmiddagen med att springa i affärer. 2RARP 19: 40 (1755). I likhet med Selma Lagerlöf satte Fröding bort år av sin ungdom på förtvivlade försök att böja sin romantiska sångmö under realismens ok. Grimberg SvH 610 (1909). Allt han hade i sina händer var gammalt och uttjänt och skröpligt, och man fick sätta bort en orimlig tid på lagningar. Wägner Vanskl. 17 (1917).
d) (numera föga br.) med avs. på förmögenhet: slösa bort; förlora i spekulationer. När dee äre bleffne adelssmän, haffve dee satt sitt capitall bortt i jordegodz. RP 6: 398 (1636). Genom en stor boktryckeri- och förlagsaffär .. förlorade han icke obetydligt och satte bort mycket i aktier o. d. Wieselgren Bild. 263 (1884, 1889).
8) schack. till I 18 b π: göra ett dåligt drag o. därigm förlora (pjäs). Stoltz sätter helt plötsligt bort en hel pjäs .. får ett par bönder i ersättning och kämpar sig trots allt till remi. CollijnTurn. 1938 11 (1939). TurnB 135 (1953; med avs. på bonde). —
1) (†) till I 5, 13 b: med avs. på person l. sak: lämna kvar, överge; äv.: lämna efter sig (stupade soldater). Effter the Swenske vtaff Henninges vnderwisning så wehll förwarade wore, sloge the så daffert iffrå sigh, att fiendener satte ther effter 35 karar. Svart G1 40 (1561). (Befälhavarna ville) heller förlora och settia efter några få fångar och litet ammunition än stella alt manskapet emellan twen[n]e eeldar. Spegel Dagb. 84 (1680).
2) (numera föga br.) till I 13 b: flytta på l. flytta efter (ngt); baxa efter (ngt). Sätta efter .. (dvs.) baxa fram med jernspett o. d. Björkman (1889).
3) till I 13 b, 15 a: sätta (ngt) efter ngt. OPetri Kr. 7 (c. 1540; i fråga om tidsbestämning). Predikatet bör i sådant fall helst sättas efter. Östergren 1: 1088 (1918).
4) [eg. bildl. anv. av 3] försumma (ngt); offra (ngt); förlora (ngt).
a) (numera föga br.) (för ngt annat) åsidosätta l. försumma l. underlåta (ngt); eftersätta (ngt; se eftersätta II 4). Palmchron SundhSp. C 3 a (1642). När någor sätter sin skyldighet efter, eller sig i Embetet förbryter, bör .. (krigsfiskalen) therå Lagliga tala. Krigsart. 1755, art. 189. Läxorna få icke sättas efter för leken. Östergren 1: 1089 (1919).
b) (†) offra (ngt), sätta till (ngt; se sätta till I 7 b, b β α'). Vtaf th(et) att bloden war honum förlopen, moste han sätie lÿfwet effter, så att honum inth(et) stod till att hielpa. 2SthmTb. 7: 159 (1585). Jwarus jwardi, som lengie haffwer follt krigsfolket och ther igiöno(m) lijdit stoor skadha och sät sin hälsa effther, begiärade noge(n) förfordringh aff Capitlet. UppsDP 24 ⁄ 3 1596. I .. hemmen har icke husmodern råd att sätta efter flera arbetstimmar i veckan på den tids- och kraftödande proceduren (med tvätt). TT 1927, Allm. s. 58.
c) (†) med avs. på pengar: (lägga ut o.) förlora. Min olyckeliga Psalmbok, ther jag satte effter 30. tusend D(aler) k(oppar)m(ynt). Swedberg Lefw. 443 (1729). Högberg Frib. 298 (1910).
5) (i sht i fackspr.) till I 28 b, med avs. på tapp l. dyl.: (avlägsna material från o.) ställa efter. Till cylindertapparnes eftersättande (i urverket) använder man en tappenpolerfil .. Den tapp, som skall sättas efter, lägger man på ett passande lager i rullbänken, och (osv.). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 67 (1881). II. till III. 1) till III 6 a δ: sätta i väg efter (ngn, äv. djur) för att slå l. driva bort l. fånga honom resp. det; ta upp förföljandet av (ngn). Staffan Henrickson .. satte flux effter honom medh 100 hesta. Svart G1 36 (1561). En stor del af Svenska rytteriet satte efter och förföljde fienden trenne mil från slagfältet. Mankell Fältsl. 419 (1858). Det var vinter, och vargarna satte efter honom, när han for på Ljusnans is. Lagerlöf Holg. 2: 391 (1907). SvHandordb. (1966). 2) [oeg. l. bildl. anv. av 1] (†) ansätta (ngn), sätta åt (ngn; se sätta åt II 1), ge sig på (ngn). HC11H 2: 150 (1685). Söta far sätter efter mig och vill par force veta, hvad min John har gjort för en Romresa. MoB 2: 142 (1797). särsk. i uttr. sätta ngn efter ära och redlighet, angripa ngns ära o. redlighet. Annerstedt UUH Bih. 2: 181 (i handl. fr. 1675). 3) [utvecklat ur 2] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. sätta efter om ngt, enträget kräva ngt l. be om ngt. Om hon själv satt efter om det, så hade hon väl blivit skolad i (skrivkonsten). Moberg Nybygg. 77 (1956). —
1) [möjl. utvecklat ur 4] (i Finl.) försätta (ngn) i trångmål l. klämma, låta (ngn) sitta emellan. Tavaststjerna HårdT 88 (1891). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 97 (1958).
2) till I 13 (a,) b: sätta (ngt) emellan ngt; förr särsk. i uttr. sätta fingrarna emellan, lägga fingrarna emellan (se finger 1 e). Linc. Qq 4 b (1640). Sätt näsan emellan, sa Mattmodren åth Pigan då hon så hårt slog dörren igen. Celsius Ordspr. 12: 172 (1714). Sätta fingrarne emellan. Björkman (1889).
3) [eg. bildl. anv. av 2] (mera tillf.) lägga mellan (pengar för att ngt skall gå ihop); förr särsk. allmännare: sätta till (se sätta till I 7) l. offra (ngt). Be(mälte) loflige Stadz inbyggiare äre medlijdande och wnsättningz wärde, som hafwa wågat lijf och lefwerne och mehrendels annan timmelig wellfärdh i huus och godz satt emellan, för dhen troheet skull som dhe Kongl(ig) Maij(estä)tt och Sweriges Crono bewijste uthi warande belägringh. VDAkt. 1680, nr 355. ÖoL (1852).
4) [allmännare l. bildl. anv. av 3] (†) stå för förlusterna; vara den på vars bekostnad ngt sker; jfr sitta emellan 2 b. Gardiet ock dahlregementet hafwa satt mäst emellan, eftter de nästan allene kommo at träffa. Hermelin BrBarck 155 (1708). (Om de oredliga få medhåll) tå moste then godtrogne, frome och enfaldige altid settia emellan. Swedberg Dödst. 413 (1711). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
1) till I 15 a ϑ: göra motstånd, stå emot; äv. (o. numera nästan bl.) i uttr. inte ha någonting l. inte ha mycket l. ha ingenting att sätta (e)mot, inte ha någon större möjlighet att göra motstånd l. hävda sin rätt l. dyl. Fattigt folk har inte mycket eller ingenting att sätta emot när förmögenheten bestämmer inflytandet. Tin Allmacht lär mig sättia mot / När Werld och Satan rasa. Runius (SVS) 1: 110 (c. 1710).
2) till I 32: (i vadslagning) sätta (en viss summa pengar o. d.) på ett händelseutfall motsatt l. annorlunda än det en annan person sätter samma summa på. Dalin (1854). Jag slår vad om att han inte kommer att kunna genomföra dagens föreläsning. Är det någon som vågar sätta emot? Johansson GogAns. 103 (1989). —
2) utföra (ngt), verkställa (ngt); jfr fortsätta 1 b. Först måtte man sättia equippagen (dvs. fartygens utrustning) väl fort. RP 12: 190 (1647). De börga då på nytt sitt arbet fort att sættia. Wallenberg (SVS) 1: 24 (c. 1765).
3) fortsätta (ngt); se fortsätta 3. Churförsten (av Brandenburg) sätter .. offentligare fort sijne machinationer och fiendtligheeter emoth Swärie. RARP 7: 169 (1660). Så sattes marchen fort, man hinte til Lagena, / Där blef et Läger giort. Brenner Dikt. 1: 30 (1700, 1713). Ren, med en önsklig vind man sätter kosan fort. Bellman Gell. 139 (1793). särsk.: fortsätta på (rad som man skriver). Derefter får jag sakteliga sätta raden fort, att bladen fyllas. Topelius Fält. 3: 45 (1858).
4) sätta i väg l. åstad (efter ngn); jfr fort, adv. o. adj. I 3, o. sätta, v.3 III 6 a δ. ConsAcAboP 5: 49 (1680). —
I. till I.
1) till I 1, 5; förr särsk. bildl.: låta (ngn) framstå i ofördelaktig dager (särsk. i pass., övergående i bet.: framstå i ofördelaktig dager). Thet är the Swenskes Ähra, / At the så många Tal, / Så färdigt kunna lära, / Alt hwad them sätts i Wal. / Doch borde them at hålla, / För the Vthländskes Skam: / (See the sigh sielfwe wålla / At the så sättias fram) / J thet the intet willa, / Och kunna ey lära migh (dvs. svenskan). Skogekär Bärgbo Klag. A 4 a (1658).
2) till I 13 b α α', τ; jfr fram 5. Sätta fram en stol åt ngn. Sett fram een stoor gryto, och koka itt moosz. 2Kon. 4: 38 (Bib. 1541). The sättia fram ett hwitt klädt bord, / Ther står then gamble och haar ord. Prytz OS F 3 a (1620). särsk.
a) ta fram o. sätta (ngt) på bord(et), duka fram (ngt); äv. utan obj.: duka fram. Hwar man sätter först fram thet godha wijnet. Joh. 2: 10 (NT 1526). Husets båda döttrar lade servet på bordet och satte fram glas. OoB 1896, s. 293. Hans låga hem, där den unga hustrun från Rämen själf sätter fram på bordet. VvHeidenstam i 3SAH 28: 21 (1916).
b) med avs. på fot; äv. med avs. på huvud l. bröst l. mage: skjuta fram; äv. bildl. Såsom om Hustrun bär et Pilte-Barn .. Står hon stilla och will gå fram .. så sätter hon högra Foten först fram. Hoorn Jordg. 1: 47 (1697). Mot deras (dvs. de som skända) sträckta gadd, sätt fram en häl af stål. Leopold 2: 160 (1794, 1815). Sätta fram magen, bröstet, foten. Weste (1807). Spong Sjövinkel 7 (1949: satt fram foten; bildl.).
3) [eg. bildl. anv. av 2] med avs. på ngt immateriellt; förr särsk.: (i skrift l. tal) framföra l. framställa l. framlägga (ngt). Vore the lypske herrer .. i Strengnes pa prestegillestuvuna oc satthe nogra article fram för rigesens radt i Sverige. RA I. 1: 6 (1523). Ah thet iagh wiste huru iagh skulle finna honom, och komma til hans stool, och settia min rett fram för honom. Job 23: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: skulle då lägga fram för honom min sak). Effter Konungen til Tyro kommen war, läto the tree Rådzens sendningabodh settia sakena fram för honom, at han en doom ther offuer säya skulle. 2Mack. 4: 44 (Därs.; Apokr. 1921 o. 1986: förde sin talan). En man var dömd till döden, men skulle få behålla lifvet, om han kunde sätta fram en gåta, som ingen visste gäta. Landsm. II. 8: 13 (c. 1830, 1882).
II. (numera bl. mera tillf.) till III 6 a δ: fara l. störta fram. (De utsända ryttarna) sätta fram långs åt isen ända til Wårfruberg. Lagerbring 1Hist. 4: 510 (1783). —
1) (†) till I 1, 5, 13 b; eg.: sätta (ngn l. ngt) framför ngn l. ngt; anträffat bl. bildl.: ge (ngn l. ngt) företräde, föredraga (ngn l. ngt). Sätta .. för, (dvs.) gifva företrädet, föredraga. Dalin (1854).
2) till I 5 g: spänna för (häst l. annan dragare l. fordon); äv. abs.: spänna för. Sättia för hästen. Helsingius Gg 8 a (1587). Säg till, att man genast sätter för vagnen. Blanche Tafl. 1: 182 (1856). Kernell UtfGrönGob. 222 (1942; abs.).
3) (numera föga br.) till I 13 b, b α α': sätta fram (se sätta fram I 2, 2 a) (ngt) för l. åt (ngn). Tu skalt icke sättia för then blinda någhot ther han kan stöta sigh vppå. 3Mos. 19: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: lägga). Som det war tämligen sent, så satt han för dem kall mat. Weise 1: 45 (1769). Sedan en stol blifvit för honom satt, läste han up (riksdagsbeslutet). Schönberg Bref 3: 113 (1778). Auerbach (1915).
4) [eg. bildl. anv. av 3] (numera föga br.) förelägga (ngn ngt). Dhå lott .. kongl. M:t .. sättie för oss en sak i rätten um en benembd Göstaff Trolle, fordom erchiebiskop i Upsala. RA I. 1: 471 (1546). Klint (1906).
5) [eg. specialanv. av 4] med refl. obj.: bestämma sig för l. föresätta sig (att göra ngt). Jag satte mig wäl för, at intet se tilbaka. Kolmodin QvSp. 1: 30 (c. 1710, 1732). Han skulle smaka på äktenskapets fröjder, det satte han sig för. Cavallin Kipling Emir. 66 (1898).
6) till I 13 a, b: sätta bom l. bräda o. d. för (port), stänga (med bom osv.); sätta (bom l. bräda o. d.) för port o. d.; täcka för (ngt) med (ngt). VRP 1693, s. 39 (med avs. på port). Sätta för en bräda. Auerbach (1915). (Sv.) Sätta för ett lås (t.) ein Schlosz vorlegen. Dens. Han .. drog omsorgsfullt för de tunga sidendraperierna, han låtit sätta för fönstren så ingen .. skulle kunna konstatera att han var där. Siwertz JoDr. 341 (1928). —
1) till I 5, 13 b: sätta (ngn l. ngt) före ngn l. ngt; i sht förr särsk. bildl.: ge (ngn l. ngt) företräde, föredra (ngn l. ngt). (Sv.) Sätt något före, (lat.) Præfige aliquid. Schultze Ordb. 3944 (c. 1755). Dalin (1854).
2) (†) till I 5 g: spänna för (dragare l. fordon), sätta för; äv. abs. 2Kon. 9: 21 (Bib. 1541). Sedan Palmstedt och jag .. kladdat ifrån oss i våra dagböcker, satte vår kutscher före och vi afreste (från Greifswald). Bergman VSmSkr. 88 (1825). Cavallin (1876).
3) (†) till I 13 a: sätta (ngt) för ngt. (Konung Magnus Ladulås) wille settia ther sådana låås före (dvs. för bondens lada), at ingen skulle drista sich ther til at gå ther in vtan bondans wilia. OPetri Kr. 94 (c. 1540).
4) (†) till I 13 b, b α α': sätta fram (ngt) för (ngn). Han satte tich eeld och vatn före, tagh til huilkit tu wilt. Syr. 15: 16 (öv. 1536). Sätt them watn och brödh före, at the mågha äta och dricka. 2Kon. 6: 22 (Bib. 1541). Schultze Ordb. 3944 (c. 1755).
5) [bildl. anv. av 4] (numera föga br.) förelägga l. ålägga (ngn ngt l. ngn att osv.); förelägga l. ålägga (ngn) att utföra (ngt); äv.: uppsätta l. uppställa (ngt, särsk. mål) för (ngn). Säther idher hemmelska fadher icke såå före til pricka, huad han skal giffwa idher. OPetri 1: 52 (1526). Dens. 4: 315 (c. 1540; med avs. på lag). Sätt them före Syslo och gerningh. Aschaneus HwsRegl. 20 (1614). Verelius Herv. 182 (1672; med avs. på villkor). Nu vill jag sätta dig tre prof före. SvFolks. 229 (1844). Liksom inom det religiösa, så har äfven inom det samhälleliga lifvet krafter börjat röra sig, som — om de än stundom gripa miste — dock hafva satt sig höga mål före. Klockhoff ESkr. 120 (1865). Harlock (1944). särsk.
a) utsätta l. bestämma (tid l. plats) för (ngn); äv. utan indir. obj.: utsätta l. bestämma (tid för ngt). Iach säther honom inghen stund stadh eller rum före, när eller hwarest eller huruledhis han skal mich thet giffwa. OPetri 1: 36 (1526). Apg. 17: 31 (NT 1526; NT 1981: fastställt; utan indir. obj.). (Påven) satte them (dvs. furstarna) en wissan tijdh före, in om hwilken .. (kejsarvalet) skulle skee. Schroderus Sleid. 186 (1610). Lind (1749).
b) (†) i uttr. sätta ngn ngt före, framställa (se framställa I 2) ngt för ngn; yttra l. framföra ngt för ngn; beskriva ngt för ngn. Bönen skal iw gåå aff hiertat .. ther före satte och Christus oss fåå ordh före huilken såå lydhandes äre som wij nw fåå höra. OPetri 1: 54 (1526). En annor lijknilse satte han th(e)m före. Mat. 13: 24 (NT 1526; Bib. 1917: framställde; NT 1981: lät dem höra). Wår käre Herre Christus setter oss här een lijknelse före, vthi hwilko wij måghe see, huru werlden sigh altijdh ä och ä haffuer hållet och skickat emoot thet heliga Euangelium. LPetri 2Post. 279 a (1555).
6) [jfr 5] med indir. refl. obj.: ha (ngt) för ögonen; föreställa sig (ngt); föresätta sig (ngt).
b) (†) föreställa sig (ngt); tro l. komma på tanken l. föreställa sig (att osv.). Vi ære ecke alztingis swa fiende löse her i Swerige som somblige setie sig före the ther ecke annet tenke æn pa sitt egit beste oc inthet huru rikit skal förswares. G1R 2: 84 (1525). Sedhan schal tw thå setia tich Christi pino före, annarlunda än tilförenna. OPetri 1: 90 (1526). LPetri 2Post. 319 a (1555: at).
c) (numera mindre br.) föresätta sig (se föresätta, v.1 6), sätta sig för (se sätta för 5); förr äv. utan (framträdande) bibet. av föresats: bestämma sig för (ngt l. att osv.), äv.: ha för avsikt, ärna; förr äv. i uttr. sätta sig ngt före. Haffuom vj .. satt oss före at vj med ingen man vilie örlig fööra huar vj thet för vthen vara kunne. G1R 1: 250 (1524). Hertig Erich hafver mäd syn kere här faders .. samtyckie och bevillingh satt sig then engelske rese före. RA I. 1: 702 (1560). Förmedelst några förnäm(m)e fremmandes ankomst här på orthen, som haf(w)a i dag sat sig före att wara här i Prestagården (var K. hindrad att infinna sig hos prosten). VDAkt. 1689, nr 513. När en mor en gång satt sig före att afvänja sitt dibarn, bör hon sedan ej lägga det till bröstet att dia på nytt. Wigström Folkd. 2: 278 (1881). SvHandordb. (1966).
I. till I.
1) till I 13 a, b: sätta (ngt) i ngt l. på sin plats; sätta in (ngt; se sätta in I 4); äv. dels: (fästa ngt gm att) sticka i (nål), dels: skarva i l. till (ngt); äv. abs. Sätta i knappar, lappar, innanfönster. Sätta i ett nytt ljus i staken. PrivBergsbr. 1649, s. B 3 b. I .. (Aristofanes komedi Molnen) förmanas slafven att icke sätta i en för tjock veke, emedan derigenom mera olja åtgick. Palmblad Fornk. 1: 218 (1843). Det är inte så lätt att sätta i nålar utan att sticka. Hedberg Ungdom 63 (1869). Jättekvinnan gjorde ett nytt försök att sätta i tappen (i en öltunna), men misslyckades åter. Lagerlöf Holg. 2: 383 (1907). Eva hade redan satt i blommor. Wägner Norrt. 40 (1908). Arwidsson Strömm. 20 (1913; abs.). Vem har satt i jacket (till telefonen)? Gripe Tordyv. 45 (1978). särsk.
a) till I 13 b, med avs. på (del av) fot l. fötter: sätta i marken l. golvet o. d.; äv. i uttr. sätta i ngt mot ngt. (Travarna) satte i sina skarpskodda hofvar, så att det hven af uppsparkade splittror och snö. Hallström NNov. 201 (1912). Huru lustigt fast hon satte i / mot trottoarn den lite nötta klacken. Selander Stad. 49 (1926).
b) abs. Ännu hafva socknarne ej kommit så långt, att de hålla egen glasmästare .. jag har många gånger skickat ut .. och låtit sätta uti åt dem. Almqvist Går an 99 (1839).
c) sätta till (se sätta till I 2) l. insätta (färg l. penseldrag) på målning. Strindberg RödaR 279 (1879). WoL 1658 (1889).
2) [specialanv. av 1] kortsp. lägga i l. spela ut (visst kort). Om din medspelare / Har två stick el’ också tre, / Sätt då i så godt du mägtar. ReglKortsp. 1: 17 (1809). Werner Kortsp. 102 (1967).
3) till I 15 a, b: inge l. inbilla (ngn ngt) o. d.
a) inge (ngn mod l. viss känsla o. d.). Österrikarne sättja i honom modet, ock jämwäl gifwa honom råd uti alt. Hermelin BrBarck 121 (1707). Trotzig Svek. 9 (1966).
b) (ngt vard.) berätta l. påstå (ngt) för (ngn) o. få honom att tro att det är sant l. riktigt; inbilla (ngn ngt); sätta (ngt oönskat) i huvudet på (ngn). Sahlstedt (1773). Sätta i en att vara elak, att vara stursk. Weste FörslSAOB (c. 1817). Birger är full med galenskaper, som hustrua satt i’n. Carlén Rosen 711 (1842). Jag satte i honom att hon är förtrollad. Lidforss DQ 2: 388 (1892). Vad är det för lögnhistorier, ni har satt i flickorna? Östergren 3: 633 (1931).
4) [sannol. utvecklat ur 3 b] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) opers., i uttr. det sätter i ngn att (osv.), ngn får i huvudet att (osv.), ngn får för sig att (osv.). Landsm. VIII. 3: 173 (1899).
5) (ngt vard.) refl., motsv. 1, i uttr. sätta i sig ngt (äv. abs.).
a) (vard.) mer l. mindre glupskt l. fort äta (upp) l. dricka upp (ngt, i sht stor mängd mat l. dryck); sluka (ngt); äv. enbart med tanke på mängden av mat l. dryck: fylla sin buk med l. kolka i sig (ngt), äv. abs. Strindberg RödaR 55 (1879). Gubbarne kommo ut. De voro röda och skinande af den goda middagen och de många toddarna, som de satt i sig mellan robbertarne. Fröding Eftersk. 2: 9 (1887, 1910). När så Ola hade satt i sig hela portionen, strök han sig förnöjd om munnen. Wranér BrokBild. 155 (1889). Resten (av brunnsgästerna) fick sätta i sig det artificiella mineralvatten, som under namn af Karlsbader, Marienbader .. o.s.v. bjöds åt .. publiken. Nyblom Minn. 1: 130 (1904). Dom var inställda på biff .. Det är otroligt vad dom kan sätta i sig! Göransson-Ljungman MordAukt. 114 (1959).
b) [eg. bildl. anv. av a] (ngt vard.) snabbt l. glupskt läsa (ngt), sluka (ngt). A propos Isaac, så är det ett fint hufvud, må du tro. Han har satt i sig Rabe nu på en månad och läser Cæsar som vi läsa Gråkappan. Strindberg RödaR 326 (1879). NordT 1886, s. 402.
II. till III 7.
a) (plötsligt l. abrupt) börja (göra ngt); ”klämma i” (med ngt); i sht ss. beteckning för att djur upphäver läte l. för att person med kraft börjar sjunga l. spela, äv. abs., liktydigt med: (med kraft l. känsla) börja sjunga l. spela, förr äv. med obj.: (med kraft) börja sjunga (sång). Ödman UngdM 2: 102 (1878, 1881; abs.). Han rodde sin båt rätt öfver Beach’s bana och satte i med en ursinnig spurt. TIdr. 1884, s. 172. Hur det dånar, när de nu alla sätta i den bekanta sången, det kan blott den föreställa sig, som varit med vid ett sådant tillfälle. Ödman StudM 76 (1891). Talgoxen satte i med sitt gälla, skärande lock. Rosenius Naturst. 88 (1897). Gerell satte i med att löpa, men då det nu bar uppför .. kom han ohjälpligt efter. Didring Malm 1: 145 (1914). Borta från Kolsnäs hörde han åter handklaveret sätta i med en polka. Siwertz Sel. 2: 32 (1920). Barnet blir skrämt och sätter i att gallskrika. Lundkvist Snapph. 52 (1968).
b) sätta in (se sätta in II 3), ge sig till känna l. göra sig påmind (i sht om ngt plågsamt l. påfrestande); äv. om ljud: (plötsligt) höras. En hes, snörflande jämmer satte plötsligt i från sängkammarn. Siwertz Mälarp. 7 (1911). Nu bidade sjukdomen i 30 timmar .. då den återigen satte i på samma sätt som förut. SydsvMedHistSÅ 1965, s. 71. —
I. till I.
1) (†) till I 11 b α: avsätta (ngn), skilja (ngn) från befattning l. syssla; äv. abs. Regerade nu vti staden the Konungzlige smecklare, the samme .. satte til och ifrå hwem the wille. Schroderus Liv. 699 (1626). Grubb 882 (1665).
2) (†) till I 13 b: ta bort (ngt) (o. placera på annat ställe); anträffat bl. bildl.: göra undantag för (ngt), ta undan (ngt). Johansson Noraskog 3: 410 (i handl. fr. 1684). Björkman (1889).
II. (†) till III 6 a α: sätta av (se sätta av I 10) l. lägga ut (från land o. d.). (Sv.) Sätta ifrån stranden, (t.) vom Ufer absetzen, abstoszen. Heinrich (1814). Konow (1887). —
1) (†) till I 5.
a) (för att tas om hand av någon annan) lämna ifrån sig (ngn); jfr sätta bort 1 a. Hafwa .. (de sökande till hospital) hustror och många barn, them the icke kunna sättia ifrån sigh, så (osv.). KOF II. 2: 371 (c. 1655).
b) avlägsna (ngn) från sig, skicka bort (ngn). Så satte Saul honom jfrå sigh. 1Sam. 18: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: avlägsnade .. honom ifrån sig).
2) till I 13 b, med avs. på ngt som man bär l. håller i (o. använt): (skiljas från gm att) sätta l. ställa ned l. (bära bort o.) sätta på l. mot ngt; ställa ifrån sig (ngt). Sätta ifrån sig glaset. Han var klar med grävningen och satte ifrån sig spaden. Thet händer offta, at the hafwa Lust äta något, hwilket om thet ey bäres på sådant Faat .. som the thet begiärt hafwa, willia the ey ätat; utan sättia thet med en ondska ifrån sig. Hoorn Jordg. 1: 76 (1697). Hon satte häftigt ifrån sig karotten. Sjödin StHjärt. 5 (1911). Harlock (1944).
3) [i allmännare l. eg. bildl. anv. av 2] lämna ifrån sig.
b) (i sht i vissa trakter) lämna ifrån sig (egendom l. rörelse), överlåta; äv. abs. TbLödöse 58 (1587; med avs. på gods på fartyg). Bondefolk som afträdt, eller, som det heter, satt ifrån sig, hemmanet åt sina barn mot vissa förbehållna förmåner deraf, kallas Förgångs-hjon eller Gammel-folk, och de förbehållna förmånerna kallas Förgånga. Læstadius 2Journ. 100 (1833). Lindgren OrmVäg 21 (1982; äv. abs.).
4) (†) till I 13 b, 31 a, med avs. på pengar l. värdeföremål: lämna ifrån sig; sätta i förvar. Såå dömdes d(er) om atth Lasse j Mal(m)by skulle settie pe(n)ni(n)ge i ffråå siigh i Nertuna kirke til retta tyl en bett(re) ransachni(n)gh. UpplDomb. 7: 48 (1551). Beswärandes sig öfwer een Pijga som .. hafwer låfwatt honom ächtenskap, och taget gåfwor af honom in emoot 50 dal(e)r, men sedan satt dem från sigh hoos een annan, och förlåfwatt sigh å nÿo. HärnösDP 1663, s. 55. —
I. till I.
1) (numera bl. i Finl.) till I 13 a α β': stänga (port l. dörr); äv. abs. Murenius AV 177 (1648; abs., i fråga om dörr). Dereffter han strax sprangh in öfwer gatan och satte igen sin port. VRP 12 ⁄ 3 1722.
2) (numera i sht i vissa trakter) till I 13 a, b, om person: fylla igen (ngt); täppa till (ngt); jfr 3. (Sv.) Sätta igen, (t.) vorlegen zum verschliessen. verdecken. Dähnert (1784). Kapten såg ju själv, huru rejält vi satte igen kryphålet för dem. Stenblocket passade alldeles som en kork i flaskhalsen. Högberg Utböl. 1: 146 (1912). Till slut satte man igen Himmelsö källa med en sten och ingen vet varför. Ekman Springkäll. 5 (1976).
3) till I 13 a, b med saksubj.: (oönskat) (fastna l. lägga sig som ett lager i l. på o.) (delvis) täppa till l. fylla igen (ngt); särsk. i pass. o. refl. (se slutet); jfr II o. sätta, v.3 II 27 a α, β, III 9. Redningen (av härden i kopparugnen) hindrade godset att komma i kontakt med härdens naturstenar och förstöra dem eller med slagg och sörja sätta igen härden. Lindroth Gruvbrytn. 2: 29 (1955). särsk. i pass. närmande sig dep. o. refl. (i uttr. sätta igen sig): täppas l. fyllas l. slamma igen. Slutligen klagas också öfver att tuberna i kondensorn vilja sätta igen sig, så att äfven de ofta behöfva rensas. JernkA 1878, s. 527. Snön är blöt och tung. Och då fungerar inte snöslungorna särskilt bra. Maskinen sätts lätt igen av snön och rensningen kan vara riskabel. DN 30 ⁄ 1 1985, s. 38.
II. till III 9: täppas l. slamma igen; jfr I 3. För det mesta var det något som krånglade. Ventiler hängde sig, packningar brast, pumpar strejkade, rör satte igen, apatitvågen vägde inte, filterlådorna läckte och värdena sprang upp och ner på skalan. Karnstedt Slamf. 261 (1977). —
I. till I 15 b: få (ngt) att tränga igenom o. d.
a) (numera föga br.) med avs. på sjukdomstendens: få att övervinna motstånd o. utvecklas; äv. refl.: övervinna motstånd o. utvecklas. Bjerre Själsläk. 135, 164 (1914).
b) få igenom l. genomdriva (ngt); särsk. (o. numera i sht) i uttr. sätta sin vilja igenom l. sätta igenom (äv.: genom) sin vilja, få igenom l. genomdriva sin vilja. Sturzen-Becker Reuterholm 206 (1862). Han skulle aldrig kunna sätta sin vilja igenom. Geijerstam FattFolk 1: 119 (1884). Endast med svårighet satte påfvarne igenom förbudet mot presternas sed att bära vapen. Anholm Norm. 141 (1898). Gumman hade .. satt igenom sin vilja, att pojken skulle komma in igen och fortsätta uppteckningen av hennes .. testamentsbestämmelser. Wägner Silv. 262 (1924). KyrkohÅ 1932, s. 57 (: genom).
II. till III.
1) (numera föga br.) till III 6 a α: med stor l. våldsam fart fara genom l. över (ngt) l. över (flod); spränga (av) genom (ngt). Sätta mitt igenom fiänden. Schultze Ordb. 3946 (c. 1755). Vildgalten blef skrämd och med ett förfärligt grymt satte han igenom gärsgårdshålet. Strindberg SvÖ 2: 267 (1883). Lagerlöf Theokr. 37 (1884).
2) (numera föga br.) till III 8, om färgvätska: färga genom (ngt); särsk. abs. Provfärgning företogs för att se om kypen satte igenom, varvid en tjock vadmalslapp nedhängdes någon timme och sedan genomskars med kniv. Sahlin SkånFärg. 105 (1928). —
I. till I.
1) till I 1, 5: sätta l. placera tillsammans; särsk. till I 5, oeg. l. bildl., dels: (vid registrering) ta samman (ngra) l. (för viss uppgift) förena (ngra) l. låta (ngra) bilda en enhet, dels (o. numera företrädesvis): förena ngra till (en enhet, t. ex. musikband). Effter han icke haffver åtskijld hvartt härede och sochn för sigh (i registret) och satt the personer tilhope, som ther udi hade hemen .. terföre kunne (osv.). G1R 27: 93 (1557). Nu är det wäl något underligit, at Christus sätter twå sådana personer (dvs. farisén och publikanen) tilhopa, som äro så aldeles olika. Borg Luther 2: 381 (1753). Fodernöt woro Kreatur, som wisza Bönder sattes tillhopa at gemensamt i wisza år upföda till Kongl. Maj:ts förnödenhet. Botin Hem. 2: 138 (1756). Jag tror vi ska sätta ihop vårt rockband igen. Boije Af Gennäs JuMer 125 (1992).
2) (†) till I 5 j: bringa (ngra) i gräl l. ovänskap l. fiendskap med varandra, sätta (ngra) i luven på varandra; stifta fiendskap mellan (ngra); äv.: i uttr. sätta ihop ngn med ngn, bringa ngn i gräl l. ovänskap med ngn, sätta ngn i luven på ngn, stifta fiendskap mellan ngn o. ngn annan. I hafwen illa giordt att i så hafwen satt oss ihopa. VDAkt. 1683, nr 153. Weste (1807: med). (Sv.) Sätta ihop folk .. (eng.) set people against one another. Björkman (1889).
3) till I 13.
a) till I 13 a ι: förena (två l. flera föremål l. delar av ngt l. ngt med ngt); äv. med avs. på del(ar) av ngt som gått sönder; jfr sätta, v.3 I 22. Helsingius Gg 8 b (1587). Een Tång som sätter Planckorna ihoop. Rålamb 10: 44 (1691). Auerbach (1915).
b) till I 13 b: sätta (föremål) intill l. mot varandra, sätta tillsammans; lägga ihop. Helsingius Gg 8 b (1587). (Sv.) Skyla upp, sättia ihop, (lat.) Segetes in cumulos componere. Verelius 209 (1681). Sätta ihop två bord till ett långbord. SvHandordb. (1966). särsk.
α) (numera föga br.) plocka ihop (sina saker l. pinaler). Så snart han hade fått ihop så mycket penningar, att han kunde fara till Stockholm .. satte han ihop sina saker och begaf sig i väg. Aho Soldan 149 (1901).
β) (†) abs.: sätta ihop glasen, skåla. Mot törstlös man jag höjer, / Sad Frithiof, ej mitt stop; / Men om det dig förnöjer / Så låt oss sätta hop. Runeberg (SVS) 2: 65 (c. 1827).
c) med resultativt obj., motsv. a (o. b; se särsk. slutet): (åstadkomma l. färdigställa gm att) fästa delarna i (ngt); bygga (ngt); montera ihop (ngt); äv. med avs. på ngt som gått sönder: laga l. göra hel gm att sätta ihop bitarna l. delarna; jfr sätta, v.3 I 22. SthmSlH 1: 78 (cit. fr. 1540). Sätta ihop porslin eller lergods med tuggad björknäver. Landsm. XI. 4: 88 (1896). Sätta ihop en maskin. SvHandordb. (1966). särsk. oeg. l. bildl.; särsk. liktydigt med dels: skapa (ngn), dels: göra l. ställa (ngt) i ordning. Then tig ey satt i hop / Förstår ey heller / Tin drift och tin natur. Runius (SVS) 1: 104 (c. 1710). Jag har gjort ett storskifte som landtmetarne kalla det, och af alla strödda tegar och lappar har jag satt ihop ett Preussen. Strindberg HMin. 2: 357 (1905).
4) [specialanv. av 3 a] (†) stänga l. tillsluta (ngt). Sätt ihop locket med en liten hake. Möller (1790, 1807).
5) till I 15 a: förena l. ställa samman (företeelser l. en företeelse med en annan). G1R 28: 517 (1558). Ty wore fast bätter och önskandes, att Swenske wille sättia sijn macht till hoopa, och göre endrechteligen thenne Danske Tyranner motstond. Svart G1 10 (1561). Alla länder sätter ihop begreppet hederlig med sitt eget land. Claesson Sann. 26 (1970).
6) [jfr 3 c] sätta samman (ngt; se sätta samman 5); skriva (ihop), författa; numera i sht: dikta ihop (en historia, lögner, rykten o. d.). Tijn tunga satte bedrägherij til hopa. Psalt. 50: 19 (öv. 1536). Spådomar (om någons död) sättas merendels ihop efteråt. Lagerbring 1Hist. 4: 400 (1783). Den, som satt ihop och skrifwit det, som står i en bok, han kallas bokens författare. Berlin Lrb. 148 (1852). Jag hade för finska barns undervisning i de allmännaste formerna i svenskan satt ihop en liten historia, där sex barn förekommo. Verd. 1910, s. 236. (Stenknäckarna) sätta ihop en slags sång med ett tätt upprepande av locklätet. Rosenius SvFågl. 2: 109 (1922).
II. (†) till III.
1) till III 1, i uttr. sätta ihop med ngn, ge sig l. komma i gräl l. bråk med ngn; ge sig på l. ansätta ngn (särsk. med tillrättavisningar l. bannor l. anklagelser). Anna tilspordh hwarföre hon icke bekende för Elin den hon fölgde til bäcken, at hon födt barn in vthi Stufun, och at det war der at finna? Swaradhe: Det weet Gudh, hon tenckte at Gudh schulle så hårdt sättia i hoop medh henne, at hon schulle sielf döö. GullbgDomb. 19 ⁄ 6 1658. Sundén (1891).
2) till III 7; i uttr. sätta ihop med ngt, ta itu med ngt. Sätta ihop med en ting, (dvs.) popul. talesätt för Börja att arbeta på en ting. Weste FörslSAOB (c. 1817).
3) till III 10, om drivis: packa ihop sig. Den 3 september tvangs expeditionen ännu en gång att lemna Sjuöarna, enär drifisen satte ihop, så att man ej kunde röra sig med fartyget. SD(L) 1902, nr 438, s. 5. —
I. till I.
1) till I 5 (jfr 7 a).
a) till I 5 a: (föra in o.) sätta (ngn l. djur) i lokal l. utrymme; särsk. dels: (föra in) o. sätta (djur) i stall l. ladugård (för natten l. vintern o. d.), sätta på stall (äv. utan obj.), dels: sätta ombord; i sht förr äv.: låta (ngn) fara in i ett land o. bosätta sig; äv. i uttr. sätta in i ngt. Ther fick höffwitzma(n)nen itt skep som war vthaff Alexandria, och seghla skulle till Valland, ther satte han oss in. Apg. 27: 6 (NT 1526; NT 1981: satte oss ombord). Iagh skal settia idher ther in igen ther j tilförenna boodden. Hes. 36: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: låta eder bliva bebodda). Her Abram .. hadhe två loung(ar) them satte han in i ett kar. Bureus Suml. 69 (c. 1600; rättat efter hskr.). De satte in sina ök, kastade för dem några strå samt gingo in i stugan. LD 1907, nr 32, s. 3. Lieberath Knekt. 161 (1914; utan obj.).
2) till I 6: sätta (ngn) i fängelse l. häkte l. (mera tillf.) på anstalt l. vårdinrättning; bysätta (ngn); äv. i uttr. sätta in ngn på ngt. Th(e)r m(edh) satt(es) han åt(er) jn ept(er) th(et) åklagaren jcke wille stedhia hono(m) til borgan. OPetri Tb. 255 (1528). Tize . Hvad var det för en vacker slusk lagman satte in på morgonen? Engholm. En pipare. Almqvist DrJ 217 (1834). Han brukade skryta med att han satt in över ett tjog kanaljer på Långholmen. Siwertz Varuh. 146 (1926). En rik svåger, som skämdes för honom, ville sätta in honom för livstid på sjukhus. Krusenstjerna Pahlen 1: 60 (1930).
3) (†) till I 11: insätta (ngn) i l. utnämna l. utse (ngn) till ämbete l. ss. ngt, äv. i uttr. sätta in ngn i l. till ngt; äv.: installera (ngn). Bidie wij athij .. absolueren then (prior) ther nw ær (i Västerås), och sætther thenne broder in ighen. G1R 2: 127 (1525). Han och flere aff thet sälskapet vilde upveckie och settie her in i riket en ny Dacke igen. HH 20: 100 (c. 1580). I Tissdagz war M(agister) Abraham här hooss migh, och begärade iagh wille inrömma Högw(ördige) Fadren H(er)r Biskopen här i prestegården när han skall sättias in. VDAkt. 1679, nr 38. Sätta in någon till arfwing. ÖoL (1852). Dessutom lofvar jag som ärlig man, / .. Att älska henne öfver allt i verlden / Och sätta henne in till aktad husfru. Hedberg Bröll. 53 (1865).
4) till I 13 a, b: placera l. ställa l. foga (l. montera) in (ngt) i ett mellanrum l. på en plats; flytta l. föra in (ngt) i ett utrymme; sticka in l. skjuta in ngt under l. i ngt (i sht förr särsk. i skida l. hölster); äv. i uttr. sätta in ngt i ngt. Eliasib .. bygde Fåraporten .. och satte in hans dörar. Neh. 3: 1 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Vgnen, innan kakorna sättas in, försökes med en kakas insättande, om han är lagom het. Dahlman Reddej. 161 (1743). (Sv.) Sätta in en vagn, (fr.) remiser un carosse. Weste (1807). Skomakaren .. sulade och klackade och satte in ringar i snörhålen. Lagerlöf Holg. 2: 416 (1907). Barnen kan då aldrig komma ihåg att sätta in stolarna (efter sig). Östergren 3: 742 (1931). Inne i biblioteket, medan hon satte in en avverkad bok och (osv.). Sjögren TaStjärn 38 (1957). särsk.
a) ta in (blommor); i sht förr äv.: lägga in (ved) i eldstad, äv.: lägga i ved o. göra upp (brasa). Rålamb 14: 58 (1690). Det var fan, hvad ni har kallt! Kan ni inte sätta in några trän? Engström Lif 91 (1907). Strindberg Kamm. 4: 8 (1907; med avs. på brasa). Gå in till Gabriel först och sätt sedan in blommor. Wägner Silv. 211 (1924).
b) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta in sina saker ngnstädes l. hos ngn, metonymiskt för: ta in l. bo ngnstädes l. hos ngn. Ödmann Hågk. 70 (c. 1805).
c) till I 13 a δ: sticka in (ngt). Bergdahl Antip. 62 (1906). Nålen bör sättas in snett uppifrån. Östergren 3: 743 (1931). särsk. allmännare l. oeg.: införa, insätta; jfr 7. (Konung Fredrik förhindrade fejd) och ther vti att han icke wille settia Sweriges wapen the tre Croner in vti Danmarckz wapen. Svart G1 96 (1561). särsk. med avs. på färg l. glans l. dager l. schattering o. d. (i målning): lägga in l. till; föra in; äv. bildl.; jfr sätta, v.3 I 15 b β β'. Steffen ModEngl. 124 (1893). För att sätta in färg i tavlan hittade jag .. på att nämna även en friherrlig familj som närvarande (vid logdansen). Hallström Händ. 14 (1927).
d) (numera mindre br.) till I 13 b ι: få (ngt) att driva l. gå in (mot land o. d.). Nordlig vind och köld, 20 à 25°, satte isen in mellan Holmögadd och Snipan, der den fastnade. SD(L) 1902, nr 135, s. 4. PT 1903, nr 303 A, s. 3.
e) till I 13 b λ; särsk. med avs. på fot, oeg. l. bildl. Ath .. (våra fiender) tilbiude att settia theris fot in i thetta rige igen och före oss uppå all schada och forderf (osv.). RA I. 1: 282 (1540).
5) [eg. specialanv. av 4] (numera föga br.) sjöt. med avs. på skeppsbåt l. slup l. spiror: hala in. Sätt in Bååten. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 56. Då någon af de svårare små fartygen skola ”sättas in” eller ”ut”, efterser .. (batterimaten), att ledarblocken för de löpare, som på batteriet skola bemannas, äro så placerade att folket .. må kunna fatta i ändarne. Platen Glascock. 1: 101 (1836). Sätta in spirorna. Konow (1887). Smith (1918).
6) till I 14, 14 slutet: skjuta l. pricka in (skott l. boll o. d.); äv.: (rikta in o.) träffa med (slag l. stöt). I första utfallet (i fäktningen) lyckas svensken sätta in en stöt på sin motståndare. SD(L) 16 ⁄ 6 1900, s. 5. Det blev .. snart 3—0 för Belgien genom vänsteryttern Henderiecks, vilken i 25:te minuten satte in bollen från fem meter. IdrBl. 1924, nr 73, s. 2.
7) till I 15 a: placera in (ngt); införa (ngt). Her Gabriel Oxenstierna Gostafsson .. deducerade de merkelige orsaker .. (konungen) hade bewektt, att settia kriget jnn vthj Pryssen. RARP 1: 21 (1627). Den som bättre än utg(ivaren) vet hur det ser ut vid ”Näsijärvis dunkla våg” .. vid Roine .. vid Länigelsivesi och Keuru — han kan sätta in det nödiga landskapssceneriet för .. (H. Spåres) så noggrannt förtecknade resor hit och dit. KKD 7: XIV (1912). För att kunna sätta in akkorna i deras sammanhang i lapparnas religion måste vi (osv.). PopEtnolSkr. 8: 84 (1912). särsk.
a) införa (ngt, äv. ngn; jfr 1) i en verksamhet l. ett skeende (för att (bättre) klara av l. bemästra en uppgift l. ss. förstärkning); äv. övergående dels i bet.: satsa l. inrikta (ngt, särsk. kraft l. vilja l. ambition) på ngt, dels i bet.: utföra l. verkställa (ngt). Han bryter fram med sin vanliga viljekraft och sätter in alla sina stridskrafter, fast besluten att hålla till det yttersta. Rappe Nordarm. 190 (1874). TIdr. 1884, s. 172 (med avs. på spurt). Jag kan sätta in arbete och kraft för att nå mitt mål. Lundegård Prins. 178 (1889). Om han satte sin vilja in på en sak, var det .. självklart, att den skulle gå igenom. Geijerstam LycklMänn. 27 (1899). Kedjan gick fint. Torsten Svensson .. sattes in. IdrBl. 1924, nr 78, s. 3. särsk. med avs. på kritik: inrikta. Landquist Fröding 243 (1916). Vi satte som ett mål att få skriva fritt i den stora arbetartidningens litterära bilaga. Som en första åtgärd satte vi in kritik mot den. Lo-Johansson Förf. 96 (1957).
b) i uttr. sätta ngn in i ngt, göra ngn förtrogen med l. insatt i ngt. Malmström Hist. 2: 135 (1863). Hans utdrag ur rådsprotokollen och riksdagshandlingarna gifva taflorna ett dramatiskt lif, som sätter läsaren in i situationen. CHRundgren i 3SAH 2: 108 (1887). Kocken sätter dig in i vad du har att göra, sa kapten. Holmström Benj. 53 (1932).
c) (†) i rusthållet: ställa upp med (häst); äv. abs. RP 8: 361 (1640; abs.). Jag satte in ny häst för rusthållet. Hedenstierna Svenssons 2 (1903).
8) till I 15 a λ: inlämna för förvaring; placera för avkastning o. d.
a) för avkastning placera (pengar i bank l. fond l. sparkassa o. d.); i sht förr äv. allmännare: deponera (ngt ngnstädes l. hos ngn); äv. med underförstått obj. Baadhe slegterna skulle haffua warith till hopa ock opburit samma peningar ok sat them Jn till thess barnen hade kommid till manna. G1R 2: 195 (1525). Det hade varit .. (brukspatronens) glädje att, efter sin förmåga, ordna .. (arbetarnas) bostäder och sätta in på lifränteböcker åt deras barn. Roos Strejk. 37 (1892). Pokorny Aktier 85 (1957).
b) (numera mindre br.) investera (pengar i ngt); lägga ut (pengar i ngt). Bådhe borgemestere och rådmen skole sättie like mÿkit in i källerenn, och hafwe alle like mÿkidh i wÿnnst om åredh. 3SthmTb. 2: 275 (1599). TySvOrdb. 2250 (1932).
9) (†) till I 15 b γ γ': sätta (tillit l. förtröstan) till (ngn l. ngt). VgFmT I. 8—9: 80 (i handl. fr. 1538). En part, när the höra, att Gudh haffuer budhit giffua almoso .. fara the til att giffua almoso och settia theres trösthningh in på samma almosogifftt. LPetri Œc. 80 (1559).
10) (†) till I 15 b δ γ', i uttr. sätta ngt in till l. för ngn l. ngns skön l. behag, överlämna ngt till ngn att fritt l. efter behag avgöra l. ta ställning till. G1R 1: 167 (1523). Sättie thet rigesens råd in till kon:ge Ma:tz skön och nådige behag. RA I. 1: 429 (1545). ConsEcclAboP 207 (1658).
11) [delvis specialanv. av 4, delvis till sätta, v.3 I 34] skriva l. rista in (ngt); i skrift l. tidning: (skriva o.) foga resp. sända in (ngt); förr äv.: skriva om (ngn) l. sända in en artikel (o. avslöja) (ngn). OPetri 4: 556 (c. 1535; med avs. på runtecken). Mong stycke satte .. (Birger Jarl) in i laghen som ther icke förra woro. Dens. Kr. 77 (c. 1540). Ännu finns det rättvisa i landet, och jag ska sätta in patron i ”Fäderneslandet,” ty det är just patron som kört mig ur sin tjenst. Säfström Sönd. 7 (1866). Han satte in i stenen årtalet 1640, så gott han kunde utan stämjärn och hammare. Lagerlöf Sten. 25 (1914). Det var rent omöjligt tänka sig något roligare än att få läsa vad man själv satt in i en tidning. Stiernstedt Liw. 47 (1925).
12) (†) till I 18 b, refl., i uttr. sätta in sig för ngt, gå in för ngt, (helt) engagera sig för ngt; jfr gå in 4 d. Sylwan SturzenB 5 (1919).
13) (numera föga br.) till I 32 b: satsa (ngt) på spel l. lotteri; äv.: sätta (kort l. spelmarker); äv. i uttr. sätta in ngt på (äv. i) spel l. lotteri. De som .. tänka at sätta in i detta Lotterij, behagade jämwäl med det första låta giöra Insättningarne. Dalin Arg. 2: nr 20, s. 8 (1734). Weste (1807: på spel). Den, som ger kort (i reversi) .. sätter 2 och de andra Spelarne hvar sin fiche in. ReglKortsp. 1: 33 (1809). särsk. (mindre br.) bildl. Sätta in allt på ett kort. Östergren 3: 744 (1931).
14) (†) till I 38 b, b γ α': stifta (lag); bestämma l. införa (skatt l. avgift). I dhe vundne catholiske landen och på strömarne sökia att settia föreskrefne accise in. OxBr. 1: 867 (1632). Sätta in en lag. Nordforss (1805).
II. intr.
1) (numera föga br.) till III 6 a α: sätta iväg in (i l. på l. mot ngt), (hastigt) fara l. komma l. löpa in; äv.: gå (ngn) in på livet l. ge sig på l. (rycka fram o.) anfalla (ngn). Hund E14 183 (1605). Om vij torde våga som vij kunde emot Käijsaren .. vij skulle vähl annorledes settia in i hans land, men vij måste liggia och skära af. RP 8: 90 (1640). ”Nå Gud bevare mig!” ropade prestfrun, i det hon kom sättande in i rummet. Backman Reuter Lifv. 1: 94 (1870). Vi lämna vägen och sätta in på ljungen med kurs på storskogen, där örnarne sitta öfver natten. Rosenius Naturst. 30 (1897). särsk.
a) till III 6 a δ γ': komma l. strömma l. driva in. Renvården och renarnes sammanhållning göres omöjlig genom oväder och stark dimma (tjocka), hvilken senare i Norge ganska ofta sätter in från hafvet. HAWidmark hos Düben Lappl. 480 (1873). I Lysekilstrakten har packisen .. med våldsam fart satt in bland skären. SD(L) 1901, nr 93, s. 4. VFl. 1933, s. 71 (om sjö).
b) (†) till III 6 a δ ε', oeg. i fråga om sträckning: gå in (i l. under ngt). Ekhoff StClem. 37, 86 (1912).
2) (numera mindre br.) till III 7: gripa in (se gripa in 1 b, 2); göra en insats; sätta in sin verksamhet l. ett handlingsprogram o. d. (jfr I 7 a), äv. i uttr. sätta in med ngt. Grefve Rosen var elev vid ridskolan just i öfvergången från det äldre till det nyare systemet, under 1887—88, då löjtnant G. Nyblæus satte in med sin dristiga ridning i terrängen. NTIdr. 1898, Julnr. s. 17. Några af de viktigaste områden eller punkter, där hans forskaregärning satt in. KyrkohÅ 1916, s. XIII. OoB 1931, s. 19.
3) till III 7: infalla, inträffa, ge sig tillkänna, börja (verka). Om aftonen satte ett hiskeligt väder in med regn och starka vindkast. Bladh (o. Hornstedt) 28 (1799). Såret i Klerks panna ruvades snart men sedan satte läkeklådan in. Nilsson HistFärs 43 (1940). JämtlHärjedH 1: 23 (1948; om språkinflytande). GbgP 4 ⁄ 8 1990, s. 17 (om kvällsmörker). —
SÄTTA MED. [efter sv. dial. sätta vid i samma bet.] (†) till I 5, med avs. på kalv: lägga på (se lägga på 6). Man måste sätta med kalfvar, för att få kor i stället för dem som man under höbristen slagtat ut. Læstadius 2Journ. 421 (1833). —
I. till I.
1) till I 1: sätta (ngn på l. i sittmöbel l. på en plats); lyfta ned (barn) o. sätta (på golvet o. d.); äv. till I 5, med avs. på mindre djur: lyfta ned (på marken l. golvet o. d.). Serenius P 2 b (1734). Du får sätta ner kattungen i en korg, Kattrinna. Lagerlöf Kejs. 122 (1914). Auerbach (1915; med avs. på barn). Satte honom nästan med våld ned i soffan och (osv.). Östergren 4: 826 (1933).
2) (†) till I 5: lämna l. lämna ifrån sig (barn) (hos ngn) för vård o. uppehälle. Det ällsta (barnet) en Poik togh Johan till sigh, och sattet nidh i Hakarp sochn, hoos Anders i Hökhullt. VDAkt. 1669, s. 203.
3) (†) till I 11 b: avsätta (ngn). Den som hafwer vpsatt .. (regenter) aff Nåde, han kan åter wäl sättia dhem nedh igen, såsom han med Saul giordt hafwer. Rudbeckius KonReg. 95 (1614).
4) till I 13 a, b: bära l. föra l. sänka ned (ngt) o. sätta det (på en plats l. på marken l. i ett utrymme l. (in) i ngt); sätta l. lägga ifrån sig (ngt; se sätta ifrån sig 2); förr äv. i uttr. sätta ngt ned. Sätta ned potatisen i källaren. När Arcken (dvs. förbundsarken) foor .. Och när han sattes nedh. 4Mos. 10: 36 (Bib. 1541). Uth om .. porten sätia the korset nider. Bolinus Dagb. 33 (1668). At giärda tiugu hoot (dvs.) settia ned tiugu par stafrar, och fylla them med trinne. Spegel 191 (1712). Han gick in under furorna, satte ned sin börda och sjönk ned för att svalka sig i trädens skugga. Malmqvist BerTräskmark. 1: 318 (1976). HangöT 1 ⁄ 4 1980, s. 5 (med avs. på ledning i marken). särsk.
a) i sht flygv. till I 13 b β: gå ned med (flygplan), landa, sätta. Det är ju så att när flygplanen kommer in för landning i dåligt väder använder piloten först instrumenten. I slutskedet övergår piloten mycket snabbt från instrumentnavigering till ”ögonnavigering”. Han skall då hastigt bedöma situationen och veta hur och om han kan ”sätta ner” maskinen. SvD(A) 19 ⁄ 1 1961, s. 24.
b) till I 13 b λ. Porath Pal. 1: O 1 a (1693). Så såg vi, att älgen inte mer flydde undan med samma hast. Han satte ner fötterna varsammare i snön. Lagerlöf Holg. 2: 38 (1907). särsk. oeg. l. bildl., i uttr. sätta ned foten.
α) gripa in (i en region med konflikt). Det var hög tid för västmakterna att sätta ner foten i Bosnien. DN 31 ⁄ 12 1995, s. E9.
β) ta ställning l. bestämma sig (i en fråga). Det interna motståndet var betydande, men man valde ändå att sätta ned foten och ta tydlig ställning. SvD 7 ⁄ 11 1993, s. 2.
c) plantera (ngt), sätta (se sätta, v.3 I 20). De satte ner planta efter planta på alla de små jordfläckar, som de lyckades upptäcka. Lagerlöf Holg. 2: 267 (1907). Låt oss sätta ned skottet i blomkrukan. SvHandordb. (1966).
5) [specialanv. av 4] (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sätta i sig (mat l. dryck); särsk. abs. (jfr sätta, v.3 III 4): sätta i sig mat, sätta i sig. Han kan mer än supa och settia nidh. SvOrds. B 2 b (1604). Marius will jag wåga, det är en annan Man: Han kan supa och sätta ned som en Mästare. Dalin Arg. 1: 290 (1733, 1754). Vi fingo brått att sätta ned matarna. Neander 70År 23 (1929).
6) [allmännare anv. av 1 o. 4] (†) sätta (ngt, äv. djur) i förvar l. deponera (ngt ngnstädes); äv.: (mot avkastning) placera (pengar i bank). Itt Korlebånd med huita stenar, szom han tagit hade aff Jorden i Wasbo, szom mårten skijnnare hade satt nijd. G1R 8: 146 (1532). Effter thet war ett elakt föhre .. måste vij sättia vår maat nedher vthi Leffverhögen altsammanss. Gyllenius Diar. 85 (c. 1670). Hwad företager man .. med redbara pengar? Hå, hå, swarade den andre .. äro ej nog Wäxel-bankar, der man kan sätta dem ned? Weise 1: 66 (1769). Schulthess (1885). särsk. med avs. på häst: (för en tid l. på obestämd tid) sätta in l. sätta på stall (hos ngn l. ngnstädes). Rääf Ydre 3: 395 (i handl. fr. 1594). Måns Grytestöpare red hästen .. till Tingzryd, och sedan lät honum löpa lööss till Haslestad, der satte han ned honum. VRP 1652, s. 753.
7) [jfr 6] (i Finl.) lägga ner (tid l. arbete); lägga ut l. spendera (pengar). Folk tyckte rentaf att han var galen som satte ner sina pengar på sådana experiment och spekulationer. Rönnberg Bredbolstad 90 (1907). Han har satt ned stort arbete på, att (osv.). Borgåbl. 1978, nr 115, s. 6. Det är klart att man får sätta ned en hel del extra tid på det här. VNyland 1979, nr 281, s. 6.
8) [jfr 4] (förr) med avs. på sjukdom: gm svartkonst l. på magisk väg föra ned (i träd o. d.); äv.: åstadkomma att (man l. kvinna) inte blir gift l. att (kvinna inte får barn) gm att stoppa ner hårstrå i jorden l. sätta en nål i ett träd l. dyl. Att sätta ned en qwinna, är att så trolla att hon aldrig blir gift. Med sådan hotelse, narras mången gåfwa från enfaldiga tjensthjon. Afzelius Sag. 7: 85 (1853). I Bjäre härad säges, att man kan få kloka till att ”sätta ner” ungkarlar och flickor, så de aldrig bli gifta. Wigström Folkd. 2: 222 (1881). Ett .. sätt att ”sätta bort” sjukdom är att ”sätta ner’n” i ett träd. Sundblad GBruk 287 (1888). Särskilt fruktade man .. (tattarnas) förmåga att ”sätta ner” människor, som gjorde dem emot. FoF 1943, s. 33.
9) [eg. bildl. anv. av 4] (†) lägga ned (beskyllning). Sattes thär med nid alle the beskyllningar, som Konungen hade Erling tilwitat. Peringskiöld Hkr. 1: 575 (1697).
10) (numera mindre br.) till I 34, liktydigt med: skriva ned (ngt). Serenius (1741). Kanske lilljänta var så pass styv, att hon kunde sätta ner ordena på papperet, om hon dikterade? Lagerlöf Liljecr. 216 (1911).
11) [eg. bildl. anv. av 4] sänka.
a) med avs. på pris, aktiekurs, lön, betyg o. d.; äv.: sätta ned priset l. kursen på (ngt); jfr sätta, v.3 I 39. LBÄ 23—24: 93 (1799). Sätta ned (fälla, minska) priset. Moberg Gr. 283 (1815). Å Spannemål war (på marknaden) så stor tillgång, att en del måste köras hem eller sättas ned. VexiöLT 1846, nr 27, s. 2. Tendensen var fortfarande matt på tisdagsbörsen .. Bergvik sattes ned ett par kronor till 305 k. men stramade till på eftermiddagen till 305 och 315. SDS 1928, nr 51, s. 11. Hedberg Räkn. 37 (1932; med avs. på lön). särsk. (numera mindre br.) med avs. på rekord mätt i tid. Fast gick hela loppet i grann stil och tog hvarfvet .. i en lång spurt .. sättande ned sitt gamla rekord på distansen till 1.43.13 3 ⁄ 5. IdrT 1904, s. 193.
12) (†) till I 46 a: avsätta (ngt); anträffat bl. bildl. (jfr sätta, v.3 I 48). (Englands) ofantliga manufakturstäder ha satt ner en större drägg af pöbel. MoB 7: 144 (1810).
13) till I 54: minska (ngt); försämra (ngt); försämra livskraften l. vitaliteten hos (ngn l. ngt); äv. (se slutet): förringa (ngt) l. försämra (ngns) anseende o. d. Det instängda syarbetet hade satt ned hennes friska lefnadsmod. Kuylenstierna-Wenster Ber. 86 (1898). Sjukdomen nedsatte, satte betydligt ned hans krafter. Östergren 4: 826 (1933). SvGeogrÅb. 1985, s. 114 (med avs. på vilja att göra ngt). särsk. (numera mindre br.) med avs. på anseende: nedsätta, försämra; förr äv. med avs. på person: försämra (ngns) anseende l. ställning l. beröva (ngn) hans anseende l. ställning. Konung Saul .. tyckte .. (David) bleff förmycket ärat, wille fördenskull .. gierna sätt honom bättre ned igen. Rudbeckius KonReg. 429 (1619). (Utdelande av drickspengar) är en sak, som man här (i Kairo) ej kan underlåta, utan att sätta ned sitt eget anseende. Kræmer Orient. 58 (1866). Det satte ned hans anseende betydligt. Östergren 4: 826 (1933).
II. till III.
1) till III 6 a δ γ'; särsk. om sjö l. strömmande vatten, i uttr. sätta ned på ngt, forsa l. störta ned på ngt. Floden sätter ner på styrbords bog. Stenfelt Skepp. 75 (1903).
2) (numera bl. mera tillf.) sjöt. till III 11: gå ned (i vågdal), sätta. Då fartyget ”sätter ned”, skymmes utsikten af en rygg, men snart rider korvetten på samma rygg, och hela synvidden ligger öppen. Melander Långtur 165 (1896). —
1) till I 13 a: anbringa ngt om(kring) (ngt), i sht: linda l. binda l. svepa ngt om(kring) (ngt); äv. refl., i uttr. sätta om sig ngt. Sahlstedt (1773). Sätta om sig en schal. Östergren 4: 1133 (1933). Sätt om en rem så att väskan inte ramlar av pakethållaren! SvHandordb. (1966).
2) till I 13 a, 22: ta ned (ngt) o. sätta på annat sätt l. på nytt, byta ut; (ta ned o.) sätta upp (se sätta upp I 5 a) l. arrangera (ngt) på annat sätt. I Cabinettet skall ni spänna till tapeten, sätta om fenstergardinerna. Remmer Fanchon 6 (1820). När Gustav V skulle besöka residenset i Växjö satte Hilding Lindqvist om hela den kungliga svitens kakel i badrummet. SmålP 25 ⁄ 1 1973, s. 7.
3) (numera föga br.) till I 13 b: placera l. flytta (äv. stuva) om (ngt). 2SthmTb. 1: 276 (1548; om gods på fartyg). Sätt om en stafvelse endast. Franzén Skald. 7: 252 (1833). TySvOrdb. 2460 (1932).
4) till I 20: plantera om (träd o. d.); ta upp (växt l. blomma) ur marken l. kruka o. dyl. o. sätta på annat ställe (l. på nytt) l. i annan kruka osv. Hon hade satt om sina krukväxter. Hwijt Betekåhl såås vthi Martio när Månan tager aff, och i then föliande Månan vthi Nedane sättes om Pimpernellan såsom ock lille Syran. Salé 215 (1664). Straxt effter fult ny tå klart wäder är, sätter man om vnga träen, och rosen-buskar. Broocman Hush. 1: 94 (1736). Sågverksminn. 152 (1948).
6) [sannol. eg. bildl. anv. av 2; jfr 7] (†) omsätta (se omsätta, v.1 6, 6 a) l. förvandla (ngt i l. till ngt). Min oro slutat ej. Den sättes om / I nya tankar jemt, med nya preglar. Ridderstad SDikt. 1: 266 (1855). (Sv.) Sätta om .. (dvs.) förvandla (eng.) change, convert. Björkman (1889).
7) [sannol. eg. bildl. anv. av 2; jfr 6] bankv. med avs. på växel l. lån o. d.: omsätta (se omsätta, v.1 9), äv. abs.; äv. i fråga om förnyat pantlån, i uttr. sätta om ngt på assistansen. Så försvann då skönhetsglansen / Under blånad, ärr och sår; / Säng och stolar år från år / Sättas om på assistansen. Bellman SkrNS 1: 23 (c. 1770). Hur många växlar jag satt om i mina dar är nog inte så lätt att säga, men nog är det åtskilliga. UrDNHist. 1: 322 (1952). Banken vräker oss om pappa inte kan sätta om den första. Ahlin Markn. 223 (1957).
8) [eg. bildl. anv. av 3] med avs. på varor, pengar o. d.: omsätta (se omsätta, v.1 4). Klint (1906; med avs. på varor).
9) [utvecklat ur 8] (numera föga br.) göra av med l. slösa med l. förslösa (pengar). Nordforss (1805). Östergren 4: 1134 (1933). —
SÄTTA OMKRING10 04, äv. IKRING04 l. KRING4. särsk.
2) (†) till I 26, vid ciselering: planera (med sättpuns). Sättpunsar .. behöfvas för att sätta omkring, sedan man fått konturen gifven. Eneberg Karmarsch 2: 474 (1861). —
I. till I.
1) till I 13 a, b: sätta (ngt) på ngt; äv.: montera på (ngt); i sht förr äv. liktydigt med: stänga (ngt). Sätta på locket. Sätta på etikett, frimärke, plåster, sigill. CEldh hos Ehrenadler Tel. 207 (1723). (Kvinnorna) äro otroligt färdiga i att laga en afsprungen, eller sätta på en ny sträng (på harpan). Gosselman Col. 1: 62 (1828). Han skyndade sig att sätta på nytt bete och kasta ut kroken. Lagerlöf Holg. 2: 364 (1907). Slangarna sättas på och däcken spolas. Nyblom Österut 9 (1908). Att sy ihop kjolvåder och sätta på kantband. Lagerlöf BarnM 106 (1930). särsk.
a) (för uppvärmning l. kokning l. stekning) sätta (ngt) på spisen (l. annan eldstad l. stormkök o. d.); äv. abs.; förr äv. i uttr. sätta ngt på, duka fram ngt. Hon dukar opp ett Bord / Ok sätter Maten på. Lucidor (SVS) 39 (1668). En dehl (av manskapet hade) giordt upp elld, ja en dehl redan satt på att kooka bakom linien. KKD 1: 48 (1705). Rätt straxt sätter jag på grytan och kokar watten. Almqvist Grimst. 20 (1839). Jag har tvättat potatis, och nu skall jag sätta på middagen. Kuylenstierna-Wenster Ber. 124 (1898). Ska han komma också? Då får du sätta på lite mera kaffe. Tunström Tjuven 65 (1986).
b) sätta på sig (kläder l. huvudbonad l. skor o. d.; se II), förr äv. abs.; äv.: sätta (kläder l. huvudbonad l. skor o. d.) på ngn, ta på ngn (ngt), äv. dels i uttr. sätta på ngn ngt, ta på ngn ngt, dels abs. Det är kallt, sätt på barnet ordentligt. Sätt på flickan en varmare kappa. Settier hielmer vppå. Jer. 46: 4 (Bib. 1541). RP 11: 403 (1646; äv. abs.). Lennart Andersson och Polis .. satte på överrockarna. Olsson Mittåt 234 (1963). särsk. med avs. på handklovar, betsel, munkorg, ok: sätta (ngt) på ngn resp. vederbörande djur. (Lat.) Jugum impono .. (sv.) sätter ok uppå. Juslenius 122 (1745). Östergren 5: 444 (1935: munkorg). Sätta på någon handklovar. Därs. Sätta på betslet på hingsten. Därs.
c) (numera mindre br.) sjöt. till I 13 b γ: sätta (fartyg) på grund; ngn gg äv. om fartyg: segla på (annat fartyg). Carlstedt Her. 3: 261 (1833). Ett större skrufångfartyg .. satte på en brigg och gjorde den skada. Wallin Bref 297 (1849).
2) [jfr 1] (starkt vard.) ha samlag med (ngn). Sätt på mig älskling. UNT 18 ⁄ 11 1974, s. 20. Boije Af Gennäs JuMer 358 (1992).
3) till I 15 a; särsk. (till I 15 a γ): sätta (sjukdom l. ohyra) på (ngn); i sht förr äv.: åsamka (ngn ngt), ge l. inge l. pålägga (ngn ngt negativt). VDAkt. 1681, nr 342. (Jag) begärade .. att jag måtte slippa vachten i stugun, medan de redan satt på mig ohyra. CPiper (1712) i HH XXI. 1: 175. Han hade på denna punkt lyckats sätta på henne en formlig fasa. Hedberg SuckLeksaksl. 118 (1941). Hon tycker Fernando ska gå till en medicinman och ta reda på vem som har satt sjukdomen på honom. Jannes Möten 123 (1976).
4) till I 15 a, b. särsk. (†) till I 15 b ζ, i uttr. sätta på ngn en fråga, ställa en fråga till ngn. Hans Nåde Herr Justitiæ-Cancellairen behagade sättja på gossarne åtskilliga frågor. Schotte NyköpElLärovH 2: 37 (i handl. fr. 1774). Sätta på ngn en fråga (dvs.) ställa till ngn en fråga. FoU 15: 108 (1902).
5) bergv. till I 25 a: tillföra masugn (malm l. kol); i sht abs.: sätta på malm, göra malmsättning, sätta upp. (Bergsmännen) sätta för mycket på. NoraskogArk. 4: 82 (1679). Med hjälp av två oppsättare skulle .. (masmästaren) sätta på kol och malm. SvKulturb. 3—4: 55 (1930).
6) till I 28: koppla på (ngt). Sätta på radion, teven, fläkten, värmen. Jag hörde när du satt på radion, säger Pepe sömnigt, halvviskande. Vi 1961, nr 12, s. 10. Ska vi inte sätta på TV. Hedberg SvDygd 6 (1965).
7) till I 34, liktydigt med: skriva (sitt namn) på ngt. Sätter du på ditt namn eller inte? Lo-Johansson Förf. 101 (1957).
II. refl., i uttr. sätta på sig ngt, äv. sätta ngt på sig, motsv. I 1 b: ta på sig (kläder, huvudbonad, skor, glasögon o. d., äv. krona); klä sig i ngt; äv. abs., särsk. dels: ta på sig ytterkläderna, dels: klä sig mot kyla. Jag har ingenting att sätta på mig, jag har ingenting lämpligt l. passande att ta på mig. Then .. sköna cronan scalt tu setia på tich. Syr. 6: 31 (öv. 1536). I hafwen intet wäll satt på Eder glaas-ögonen. Celsius Ordspr. 1: 72 (1708). Darrande i hela kroppen gick jag ut i tamburen för att sätta på mig igen. Wägner Norrt. 83 (1908). Sätta på sej bra om fötterna. Östergren 5: 444 (1935). Jag stod där i tamburen och antog, vilket visade sig vara helt riktigt, att fru Bergqvist skulle sätta på sig något lämpligare om nu en hantverkare skulle arbeta i hennes hem. Claesson Sann. 22 (1970). särsk. bildl. med avs. på min: ta på sig. Han satte på sig en viktig min. Dalin (1854). Han .. förstod att sätta på sig en högdragen min mot hovets tallriksslickare. Swahn Windelcr. 26 (1916).
III. till III.
1) sjöt. till III 2: låta fartyg gå på grund l. styra fartyg i land; gå på grund. Dalin (1854). Gingo söder om Resö och satte på i leran vid ön utanför Nöddenäs. Vi äro nu rätt vana att sitta i leran och även att ta oss loss. TurÅ 1930, s. 222.
2) (†) till III 6 c β.
a) gå till anfall mot (ngn), anfalla (ngn); äv.: ge (ngn) stryk; prygla (ngn). Fienden .. satte ginast på the tu compagni ryttare. HH 20: 345 (c. 1640). (Sv.) Sätta på en, (lat.) Aliquem lacessere, impugnare. Schultze Ordb. 3923 (c. 1755).
b) allmännare l. bildl.: sätta åt (ngn; se sätta åt II 1); ställa hårda krav på (ngn). Ekeblad Bref 2: 169 (1659). Wyrdige moderen i prestagården sättir hårdt på oss, håller oss ifrå prestagården och dess fördeel med fiske och annat. VDAkt. 1662, nr 125.
3) (†) till III 7: ta l. hugga i (av alla krafter); äv.: raska på. Wallenberg (SVS) 2: 173 (1771). Sätter Nyholm på så att vi kommer ut till julen med 4an? Strindberg Brev 3: 149 (1882). —
1) till I 1, 5; särsk. till I 5, i fråga om samarbete. Ekroth, skicklig och karaktäristisk, kan inte sättas samman med vilken annan som helst. Jonason Fotb. 83 (1917). Östergren 5: 1136 (1937).
2) [eg. utvidgad anv. av 1] (†) bringa (ngra) i ovänskap l. fiendskap med varandra, åstadkomma motsättningar l. stifta ovänskap l. fiendskap mellan (ngra). RARP 9: 160 (1664; med avs. på samhällsstånden). Jag förtänker intet min Sahl(ig) H(err) styfader härföre, utan de, som wil gierna sättia folk samman at derigenom få prosses på gång. ÅgerupArk. Brev 3 ⁄ 4 1751.
3) till I 13 a ι, b (särsk. b ο): sätta ihop (se sätta ihop I 3) l. förena l. ställa ihop (två l. flera ting l. företeelser l. ngt med ngt); äv. med resultativt obj. (se b, c). J settien samman ord allenast til at straffa. Job 6: 26 (Bib. 1541; Bib. 1917: hålla räfst med ord). (I november) Setties sam(m)en Winter nothen vthi Nyet. Brahe Oec. 154 (1581; uppl. 1971). Pojken hade aldrig trott eller förstått, att ord kunde sättas samman, så att de finge makt att röra och uppmuntra och glädja så som dessa. Lagerlöf Holg. 2: 200 (1907). När det .. bar utför, satte .. (hästen) fötterna samman och kanade utför de branta hällarna. Därs. 278. Bänkarna (i kyrkan) hade satts tillsammans emot varandra, så att de bildade långa sängar, i vilka fyra sårade soldater lågo skafföttes. Blomberg Överg. 207 (1915). särsk.
a) föra l. packa ihop (ngt). Sätta ihållande sydliga vindar isen samman, så ligger den ofta så tätt packad, att ej minsta vatten synes, och man kan då .. på den jämna ytan passera miltal utan särdeles svårighet. Quennerstedt StrSkr. 1: 14 (1866, 1919).
b) med avs. på (delar av) ngt isärtaget l. sönderslaget; äv. oeg. Oluff i Åby haffuer en gång hotat honom och sagt att han skulle slå sönder honom och settia honom samman igen. KyrkohÅ 1915, MoA. s. 376 (1622). Sätta samman ngt söndertaget. SvHandordb. (1966).
4) till I 15 a; i sht förr särsk. dels: lägga ihop (tal), dels: slå samman (ngt). Tw, är ett Taal, som sättes tilsamman aff ett och ett. AJGothus ThesArithm. 1 (1621). Ähre och Prästegälden små, att dhe icke förmå enn Skrifware att vppehålla, då måghe tw Prästegäldh, tree eller Fyra sätties tillsamman, på dedh (osv.). LReg. 176 (1624).
5) [specialanv. av 4] med avs. på dikt l. tal o. d.: sätta ihop (ngt; se sätta ihop I 6). En af mina bekanta .. har på min begäran sat något tilsammans, som här wid (dvs. frieriet) kan pasza sig, ock som Herrn måste lära utantil. Modée HåkSmulgr. 39 (1738). Sätta samman en dikt. SvHandordb. (1966). —
SÄTTA SIG AN. (†) till II 4 a: fatta posto, gå i ställning. Hella cavalleriet satte sig an front uppå fältet. KKD 10: 170 (1710). —
SÄTTA SIG IHOP10 0 04 l. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040, äv. 032, förr äv. IHOPA l. HOPA.
1) till II 1: sätta sig tillsammans; särsk. oeg. l. bildl.: förena sig l. gå samman l. sluta förbund l. överenskommelse; sammangadda sig. Nu har all Wärden satt sig hopa till mitt We, / Nu ä’ min Patrons Ord och Artabazi sanna. Börk Darius 465 (1688). Sahlstedt CritTuppSag. 12 (1759: ihopa). Denna halfwa djefwuln — ty en sådan / Bastard han är — har satt sig hop med dem / Att mörda mig. Hagberg Shaksp. 11: 382 (1851). Så blef det bond’, som fick betala rännarbanan och era andra upptåg, för upptåg ska’ ni nu ha, derför att ni satt er ihop som bin i kupa och hvarken ser sol eller måne. Strindberg SvÖ 2: 178 (1883). Bankernas kreditbedömare sätter sig vid ett par tillfällen per år ihop, tittar i kristallkulan och höftar till med lite siffror. DN 1 ⁄ 8 1993, s. A12.
2) till II 23: sätta sig, sjunka ihop; äv. dels: bli en sammanhängande massa, dels: bli (mera) kompakt. Man skal icke slachta i Nedanet, synnerligen gammal Boskap, ty thet Köttet sätter sigh tilhopa och blifwer hårdt. IErici Colerus 1: 14 (c. 1645). Rör dhet tillhoopa, till desz Såckret begynner sättia sig ihoop, och om det intet sätter sig ihoop, så lägg där till några dråppar Rosen-wattn. Rålamb 14: 110 (1690). Myrängar Äro sådane gungflyn, i hvilka dyn och äfjan, genom vattenminskningar i sjön, med tiden sjunkit och satt sig så mycket tillhopa, att den med möda bär att gå deröfver i torraste sommaren. LAA 1813, s. 267. —
SÄTTA SIG IN10 0 4.
1) (†) till II 4, 7: förflytta sig in (i ngt) o. sätta sig l. slå sig ned l. gå i ställning där; ta sig in (i ngt); äv.: placera sig l. räkna (in) sig (bland ngt). Wij kunne icke lijdha ath wij setia oss in ibland them eller wara theres like som sigh sielffua prijsa. 2Kor. 10: 12 (NT 1526; Bib. 1917: räkna oss till; NT 1981: likställa eller jämföra). In moot Afftonen satte Herr Rijkz Drotzen sigh medh Kongl: May: Armêe in vthi Rippelszbärga Byy. RelBraheKrijgzwDanm. 1657, s. A 4 b. (Sv.) Sätta sig in, (t.) sich einsetzen (t. ex. in einen Wagen). ÖoL (1852).
2) (†) till II 6: inkvartera sig l. ta in (ngnstädes); bosätta sig l. slå sig ned; jfr sitta, v. anm. 3:o. Så (har) främmande Handelsmänn satt sig där in (dvs. i Sverige). Columbus Ordesk. 9 (1678; uppl. 1963). Med möda kunde vi smeka oss till den tillstädjelsen, att åtminstone få sätta in oss med våra saker, såsom ett depositum till nästa morgon, var som helst under regnfritt tak. Törneros 1: 333 (1826; uppl. 1925).
3) till II 8 a β, i uttr. sätta sig in i ngt, göra sig förtrogen med ngt l. ta reda på vad ngt innebär; äv. dels: inse (vad) ngt (är), leva sig in i ngt l. medelst fantasi l. inbillning försätta sig i ngt (dvs. i ngns ställe l. belägenhet); äv. dels: göra sig förtrogen med tanken på ngt, dels närmande sig bet.: förlika sig med ngt. För att .. utleta den historiska sanningen, gäller det, att .. sätta sig in i de talande och handlande personernas ställe, och taga alla omständigheter rätt skarpt i ögonsigte. SKN 1845, s. 118. Det har ändå icke hindrat honom från att redan sätta sig in i alla värdshusförhållanden, som kunna komma att möta på vägen. Lundgren MålAnt. 1: 3 (1870). Mosterns ”pryderi” är otroligt; hon har haft missräkningar i lifvet, och hennes ställning på den öfverblifna kartan har gjort hennes lynne syrligt; hon är ej den, som kan sätta sig in i en adertonårings känslostämningar. PT 1904, nr 192 A, s. 3. Nu håller hon på att sätta sig in i möjligheten att Thorsten ska dö. Hedberg Upp 73 (1968).
4) [jfr 1 o. sätta, v.3 I 28] (†) i uttr. sätta sig in på ngt, koppla in sig på ngt. TT 1896, Extrah. s. 56 (i telefonväxel).
5) (numera föga br.) till II 22: gå l. tränga in (i ngt) (o. förena sig med detta). Lät det så fyra Dagar stå, deszförinnan Krafften af Örterna kan sättia sig in i Istret. Rålamb 13: 196 (1690). —
SÄTTA SIG NED10 0 4 l. NER4, förr äv. NEDER.
1) till II 1: inta sittande ställning, sätta sig, slå sig ned; äv. mer l. mindre klart metonymiskt för verksamhet förbunden med sittande (jfr 2), i sht i sådana uttr. som sätta sig ned i en kateder l. vid arbetsbordet. Jesus .. bödh folkit setia sigh nidh på gräszit til ath äta. Mat. 14: 19 (NT 1526). (Ryttaren) sätter sig wäl neder i Sadelen, fattar så med högra Handen tilbaka Carbinen öfwer Pipan (osv.). BeskrExCav. 1695, s. 4. Då vår Ulla satt sig ner / At sina lockar kamma. Bellman (BellmS) 1: 107 (c. 1775, 1790). Snellman 1: 400 (1840: i en kateder). Sätt dig ned och var trevlig! Östergren 4: 826 (1933). Kompanichefen satte sig åter ned vid sitt skrivbord. Hedberg VackrTänd. 299 (1943). särsk. till II 1 j. Folkdans. 73 (1923: på hälarna).
2) i förbleknad anv. av 1, närmande sig l. övergående i bet.: ta sig samman l. avsätta tid för l. uppmärksamhet åt ngt. Arvidi 38 (1651). Det var icke någon ny lära, ingen främmande vishet, som svenska folket företog sig att lära utantill, när det satte sig ned att lefva efter 1809 års grundlag. Svedelius SmSkr. 1: 81 (1859, 1872). Förr eller senare måste regeringen sätta sig ner och göra upp med oss. SvD 4 ⁄ 9 1992, s. 8.
3) (numera mindre br.) till II 2: slå sig ned, sätta sig. Et Bij, när det uppå een Ört / Sig sätter neer. Lucidor (SVS) 427 (1674). Schulthess (1885; om fåglar).
4) (†) till II 4 a: gå i ställning l. slå läger. Widekindi KrijgH 190 (1671). Krigshären satte sig ned vid havs-stranden. Schultze Ordb. 3950 (c. 1755).
5) (numera mindre br.) till II 6: slå sig ned, bosätta sig (förr äv. i uttr. sätta sig ned att bo, bosätta sig). Ingen tyske settiä sich nedh for borgare i staden. SthmPriv. 46 (1529). Om några Tattare .. frambödo sina barn till att döpas, skola the förmanas, at the öfwergifwa sitt willa lefwerne, sättia sigh nid på en wiss ort, bruka Gudz församblingz gemenskap. KOF II. 2: 41 (c. 1655). Lapparna (har) widh deras ankomst (till Finl.) så myckin bätre lägenheet funnit, at där medh trygheet sättia sigh neder, eller göma sig undan uti dhe stoora Öde-Skogar dhe för sig funno. Landsm. XVII. 3: 17 (1672). Sättja sig ned at bo på et ställe. Lind (1749). De la Gardie begärde att få lemna Hofvet och sätta sig ned på sitt Grefskap Leckö. Franzén Minnest. 2: 99 (1823). Östergren 4: 826 (1933). särsk. (numera mindre br.) i uttr. sätta sig ned i ro l. lugn, slå sig till ro (på en gård o. d.). Han hade tjenat fäderneslandet med skälig utmärkelse i Pommerska fälttåget och sedan tyckt sig vara lika väl som någon annan berättigad att sätta sig ned i ro på sina .. egendomar. Runeberg (SVS) 7: 99 (1836). ÖoL (1852: lugn).
6) [jfr 5] (†) om folk l. upprorsmän: lägga ned vapnen o. återvända till sina hem. Svart G1 57 (1561). The som vthskickade wore vp til Dalarne, finge inge andra Swar aff Dalakarlarne, än at the medh thesse Skääl och Wilkor, wille wedersaaka theras Dale Junckare, och sättia sigh nidh. Tegel G1 149 (1622).
7) (†) till II 26.
a) till II 26 b: sjunka. Berghen resa högt vp, och dalanar settia sigh nedh, j thet rwm som tu them skickat haffuer. Psalt. 104: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: sänkte sig).
b) till II 26 c: sjunka, sätta sig. Peparrot .. Effter Måltijd, gör at Kosten sätter sig ned. IErici Colerus 1: 152 (c. 1645).
8) (†) till II 27 a: sätta sig, avsätta sig. Emot morgonen .. började jag först få vomitus .. hvaraf i kärilet hade satt sig ned vid pass fem matskedar af et brunt sediment. Thunberg Resa 1: 100 (1788). —
SÄTTA SIG SAMMAN10 0 40 l. TILLSAMMAN(S)040.
1) till II 1; särsk. oeg. l. bildl.: slå sig samman (om ngt); gå samman l. sluta förbund (med ngn l. mot ngn); i sht förr äv.: träffa överenskommelse (om ngt l. att osv.) l. besluta tillsammans (att osv.). Elliest hafve och vij aff Rijksens Rådh satt oss tillsammans om någre skiep och sökia medconsorter, hvar vij kunne finna dem. OxBr. 3: 173 (1629). Sätta sig flere samman at rymma, i krigstider, äntå at the ej sitt upsåt gitta fullborda, miste uphofsman lifwet. Sjöart. 1755, s. 40. Avsloges alliansanbudet, borde ju de, som därvid medverkat, taga på sitt dryga ansvar, om Danmark satte sig samman med Ryssland. SvRiksd. 6: 96 (1934).
2) (†) till II 23: packa sig, packas; förena l. smälta samman sina beståndsdelar till en mer l. mindre homogen massa. Spilkumen skakas så at osten sätter sig tilsammans. Warg 567 (1755). Deras arbetssätt bidrager, jämte Malmen, mycket til Järnets godhet, efter det redan sätter sig samman och färskar i Masungns-härden. Heijkensköld PVetA 1768, s. 10. —
SÄTTA SIG TILL10 0 4. (i vissa trakter) till II 1 (d): sätta sig till bords; äv.: sätta sig till att göra ngt. Han är trött, han har gått sina modiga fjät, / sätt sig till, tag sig för, håll till godo och ät. Fröding Stänk 78 (1896). Han bytte rock, han tog på sig sin lätta arbetsrock av satäng och satte sig till. Moberg Sedebetyg 21 (1935). Höijer 30Silverp. 158 (1949). —
SÄTTA SIG TILLBAKA10 0 040. till II 8: (i tankarna) förpassa sig (till en förfluten tid). Att i tankarna sätta mig tillbaka till de närmaste åren efter representationsförändringen upplifvar för mig många bittra minnen. De Geer Minn. 2: 56 (1892). —
SÄTTA SIG UPP10 0 4, äv. OPP4, förr äv. (se 6) SÄTTA UPP SIG.
1) till II 1: från liggande: komma upp i l. inta sittande ställning, sitta upp. Israel toogh styrckio til sigh, och satte sigh vp j sengenne. 1Mos. 48: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Gustaf-Janson ÖvOnd. 103 (1957).
2) till II 1: ta sig upp på l. i ngt o. sätta sig; särsk. dels upp på häst l. annat riddjur, dels upp i vagn. Han satte sig up och red. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Åkdonet stod der redan, han satte sig upp och åkte. Almqvist Kap. 8 (1838).
3) (†) till II 2, dels om groda: kliva upp (ur en pöl l. dyl.) o. sätta sig (äv. bildl.), dels om fågel: flyga upp o. sätta sig (i ett träd). Narrar, kärrets grodor likt, sig sätta / Upp utur egennyttans pöl. Geijer Skald. 46 (1811, 1835). Då man om aftonen eller solgången går upp på ett högt berg i (tjäder)leken, får man höra hvarest tjädertupparna sätta sig upp. Nilsson Fauna II. 2: 54 (1858).
4) [eg. bildl. anv. av 2] (†) i uttr. sätta sig upp för ngt, upphöja sig till ngt. Brask Pufendorf Hist. 284 (1680).
6) (†) till II 6: inrätta sig (i eget bo), (sätta bo) o. utrusta sig (med vad därtill hörer). Bröt regementett opp och marcherade till byn Burinowka, hwarest Leutnant Leijonberg kiörde uth några bönder och Cossakar, som satt sig opp uthi byen. KKD 1: 330 (1708). (Småbrukaren) har köpt sitt ställe med hus och jord, han har satt upp sig med husgeråd, åkerbruksredskap, kor, svin och höns. LfF 1912, s. 208.
7) [jfr sätta upp I 3] i uttr. sätta sig upp (e)mot ngn, trotsa l. vara uppstudsig mot ngn; vägra att rätta sig efter ngn; i sht förr äv.: göra uppror mot ngn; äv. sätta sig upp (e)mot ngt, trotsa ngt; i sht förr äv. utan förb. med prep.-uttr.: vara trotsig l. uppstudsig; göra uppror; jfr sätta, v.3 II 9 a, c. Ath the Skoneske böndher icke scola epther thenne dagh saa hastwgdt redheboghen wara ath setthia siigh wp emoth theres herscap. G1R 2: 139 (1525). Han .. setter sich vp emoot wåra gerni(n)gar. SalWijsh. 2: 12 (öv. 1536; Apokr. 1921: sätter sig emot; Apokr. 1986: motarbetar). RP 18: 132 (1658; med avs. på vakt). Samla sig män tilhopa, och sätta sig up emot Konungens, eller thes Befalningshafwandes bud; tå straffes (osv.). MB 6: 2 (Lag 1734). Brodern var en försynt och timid natur, som aldrig satte sig upp i onödan. Strindberg RödaR 21 (1879). Pojken hade verkligen fått ett slags respekt för den gamla förargåsen. Det var inte lätt .. att sätta sig upp mot hennes vilja. Lagerlöf Holg. 1: 70 (1906). SFS 1948, s. 1012. särsk. bildl.: göra uppror (mot ngt); äv. abs. Wår gamble inrotade Wahne står altijdh emoot osz .. Köttet sätter sigh ock vp och knorrar, som medh Andans Krafft skal späkias och dämpas. Preutz Kempis 254 (1675). Falstaff wet ganska wäl, att han .. icke får blindt underkasta sig sinnligheten. Hans hela natur sätter sig upp emot hwarje intensift hängifwande till en affekt, som skulle helt och hållet beherrska honom. SKN 1845, s. 97. —
SÄTTA SIG UT10 0 4.
1) (numera bl. tillf.) till II 1: gå ut o. sätta sig (ngnstädes). Bäst är at hwardera sielf sätter sig ut i solskinet, at han må känna och niuta des goda. KyrkohÅ 1912, MoA. s. 58 (1741).
2) [eg. bildl. anv. av 1 l. till sätta ut I 2 b] blottställa sig; komma i fientligt förhållande o. d.
a) (numera föga br.) i uttr. sätta sig ut för ngt, utsätta l. blottställa sig för ngt; äv. utan förb. med prep.-uttr.: utsätta l. blottställa sig för klander l. smädelse; försätta sig i en svår l. dålig l. förkastlig l. riskfylld belägenhet (särsk. i uttr. sätta sig illa ut). Chronan Frankerijke vill på alle fall sättia sig uth och hazardera sin lycha för Chronan Sverige. RP 8: 329 (1640). VDAkt. 1715, nr 72 (: illa uth). Blott buken mig drifver, / olycksbringarn, att sätta mig ut för mäktiga slagen. Johansson HomOd. 18: 54 (1845). ÖoL (1852: för faran). Sätta sig ut för gt ondt. Klint (1906). Spångberg StMän 1: 38 (1917).
b) (†) i uttr. sätta sig ut för ngn, lägga sig ut för ngn. Några haffwa satt sigh vth för henne, sökiandess, att hon för sin fattigdomb, och monge små barn skul, måtte bliffwa wed giäldet behållen. VDAkt. 1679, nr 6.
c) (†) i uttr. sätta sig ut med ngn, försätta sig l. komma i spänt förhållande till l. i ovänskap med ngn. Holmberg 1: 398 (1795). Man hade wid skärthorsdagstiden mycken respect för gamla käringar och fruktade då högeligen att sätta sig ut med dem. Lovén Folkl. 121 (1847). Jag har satt mig ut med mina bästa wänner tre särskilda gånger, för att få er utsläppta. Hagberg Shaksp. 11: 197 (1851). Auerbach (1915).
3) [jfr 2 a] (†) göra utlägg l. skuldsätta sig. Som mången fattig för ett sådant bruk (dvs. utdelning av kakor vid kyrktagning) setter sig widlöftigt ut .. påstodo Soknemännen, att denna sedwana må aldeles afskaffas och förbiudas. KulturbVg. 1: 35 (1751). —
SÄTTA SIG ÖVER10 4 40, äv. UTÖVER040.
1) (†) till II 7 a: segla över ett vatten, ta sig l. ge sig över (med fartyg). (Konung Antiochos) satte sigh .. öfwer til Grekeland medh en Skepsflota. Schroderus Sleid. 39 (1610). BtVLand 5: 114 (1764).
2) till II 8: inte ta hänsyn till l. bry sig om l. rätta sig efter (ngt) på grund av att man anser sig stå över företeelsen i fråga l. att företeelsen i fråga inte anses värd hänsynstagande osv.; ignorera; förr äv. allmännare: inte beakta l. tänka på (ngt) l. följa (ngt, dvs. råd o. d.). Sådant är itt dieffuuls hoghmodh, ther een arm menniskia, som genom Gudz ord dömas och rettas skal, setter sigh sielff ther vthöffuer, wiliandes thet döma och retta effter sitt oförnumstiga och fåfenga sinne. LPetri 2Post. 119 b (1555). Allt detta hade Rec(ensenten) kunnat få veta om han läst den statistiska afdeln(ingen) af min bok, men detta tycks han satt sig öfver. Palmblad Norige Bih. 59 (1847). ”Det är ju ståndsfördommar,” sade Susanna, ”som jag fullkomligt sätter mig öfver.” Cederschiöld Riehl 2: 94 (1878). Fursten är bunden att regera efter lagen, såväl den gudomliga lagen som rikets gamla grundlagar. Skulle fursten sätta sig över dessa lagar, är Guds straff över honom oundvikligt. KyrkohÅ 1942, s. 43. särsk.
a) i uttr. sätta sig över att göra ngt, inte bry sig om att göra ngt l. anse det under sin värdighet att göra ngt; förr äv.: komma över att göra ngt. En Dame som en gång satt sig öfwer det at rådna för tydeliga equivoquer .. blir alt mer och mer oförwägen. Posten 1769, s. 861. Dät är wissa skrifsätt, man aldeles bör sätta sig öfwer at bewärdiga med något swar. VDAkt. 1790, nr 523. Dalin (1854).
b) (†) med avs. på person: anse sig vara förmer än l. uppträda överlägset mot. Han sätter sig öfver sina bästa vänner. Almqvist TreFr. 1: 123 (1842).
3) (†) till II 19, om hinna: bildas l. lägga sig över ngt. När hinna setter sig öfwer ögonen, kunna the blinde icke se solens sken. Swedberg SabbRo 1279 (1691, 1712); möjl. icke särsk. förb. —
I. till I.
1) till I 11 a α: tillsätta (ngn). Wij haffue sett tiig tiil att tw skaltt skicke lag och rett. G1R 6: 72 (1529). (Gud) som Regenter aff och til sätter. Rudbeckius KonReg. 224 (1615); möjl. ssg; jfr sätta av I 3. Effter det förste beslut på Qwarnetullen tillåter dem dehres egen Mölnare till och ifrån att settie, skall (osv.). RARP 1: 78 (1627). (Baronen) ville bli mannen som hade allt att säga och så få sätta till Maria som lärarinna i den nya skolan. Wägner Sval. 28 (1929).
2) till I 13 a ι.
a) sätta l. foga l. skarva (ngt) till ngt. (Sv.) Sättia til, (lat.) Astituere, apponere. Linc. Tttt 2 a (1640). Fort, fort, nådig Fröken, lät mig bara få sätta till några löslockar. Kexél 1: 179 (1789). Skulle man inte kunna sätta till en bit för att få skärpet litet längre? Östergren 8: 297 (1958).
b) placera (ngt) så att det ansluter till (o. verkar mot l. stöttar l. uppbär) ngt; äv. i uttr. sätta till med ngt, sätta till ngt. Stiernhielm Arch. B 4 a (1644). Novodorski Öfwersten för Lijff fahnan, fick see vnder Murarna een lijten Ränna .. ther han satte til medh Petarden, så at Muren föll nedh ett godt stycke. Widekindi KrijgH 353 (1671). Bonden behöver bara sätta till en ränna, så rinner en del av forsens vatten ned i den och sätter en slipsten i rörelse, så att mannen slipper att veva den själv. Sandström NatArb. 2: 68 (1910). särsk.
α) sätta (axel l. skuldra) mot ngt (för att stötta l. uppbära det), sätta an. Rålamb 13: 139 (1690). CAnnerstedt i 3SAH 17: 61 (1902; i bild).
β) (numera föga br.) sätta (gryta) på spisen, sätta på (gryta). Sett til ena gryto .. och giwt ther watn in. Hes. 24: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: sätt på).
c) [jfr sätta, v.3 I 46 a] (†) om strömmande vatten: föra l. skölja (sand l. annat bottenmaterial) till strand l. grund o. d. Möller 1: 148 (1782). (Sv.) Sand ell. jord, som strömmen sköljer eller sätter till, (t.) Anspülungen des Meeres an der Küste. ÖoL (1852).
3) [specialanv. av 2] sjöt. med avs. på segel l. åror l. hals l. skot.
a) (numera mindre br.) till I 13 a η: sätta (segel). Then 16. (augusti) .. begynte Wädret taga aff, tå satte wij wåra Segel till igen. Willman Resa 189 (1667). De satte alla segel till och öfvergåfvo sin konung, fastän de sågo fienden rycka fram emot honom. Bååth Saxo 46 (1902). Harlock (1944). särsk. till I 13 a η α', i uttr. sätta till alla klutar l. alla klutar till, se klut 3 slutet; äv. bildl.
b) (numera föga br.) i uttr. sätta till årorna, äv. (med obj. ersatt av prep.-uttr.) sätta till med årorna, liktydigt med: börja ro. Weste FörslSAOB (c. 1817). De tvenne fångarna .. satte till med årorna utåt hafvet. Trolle Duvall 2: 115 (1875). I fall I seglen norr ut, skolen I få sätta både segel och åror till för att komma därifrån. Bååth EgilS 38 (1883); jfr a.
c) (numera mindre br.) sjöt. anbringa (hals l. skot) på segel, sticka upp o. fästa vid segel. Sätt till Stoorhalsen. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 139. Sätt til Hals och Skiöt på Stoorseglet, så Underlijket råkar Wantet. Rosenfeldt Tourville 25 (1698). ÖoL (1852).
4) till I 13 b λ; särsk.
a) (†) vända (ryggen l. örat) mot ngn; anträffat bl. oeg. l. bildl., i uttr. sätta ryggen l. det döva örat till, vända dövörat till. Sättia dhet döfwa örat til. Grubb 786 (1665). Bonden, när han satt ryggen till, / då må det hagla, bäst det vill, / förnuftsskäl, varningar och böner. Andersson MickelR 185 (1900).
5) [sannol. eg.: ordna till för (uppförande av byggnad) gm att sätta upp resvirket] (†) vidta förberedelser för l. utföra de förberedande arbetena med (byggnad). Sahlstedt (1773). Heinrich (1828).
6) till I 15 a (, b).
a) (särsk. i skrift l. tal) lägga till l. tillfoga (ngt). LPetri 1Post. a 4 b (1555). Hafver Kon(ung) Byrger hafft Sveriges Lagbook för hender .. settiandes af och till hvadh honom tychte gott och lijkt vara. Dens. Kr. 83 (1559); jfr sätta av I 5. Kerst(e)n Kruse skall förandre sitt boomärcke, anth(e)n så att han tager ther ett streck ifrån heller och sätter ther ett till. 2SthmTb. 6: 33 (1578). För att få de från årstiderna hämtade månadsnamnen att stämma med årets gång .. måste man emellanåt sätta till en skottmånad. Nilsson FestdVard. 201 (1925).
b) (numera i sht i vissa trakter) bidra med l. skjuta till l. lämna (ngt), äv. i uttr. sätta till med ngt. The förnemligeste aff alle socknar både östre och westre Dalarna .. swore honom eedh lydno och hörsamheet, satte så till honom 16 smocke vnge karlar the honom tiena och på honom achta skulle. Svart G1 17 (1561). Jag måtte gierna vetha, om biblietrycket går fort, eller om man icke skulle kunna få sättia til med tryckpapper. OxBr. 12: 183 (1616). Vid nie-tietiden är du och gumman bjudna på kaffe här ute på backen om Ni sätter till kopparna själva. Dahlbäck Åb. 159 (1914).
c) sätta in (ngn l. ngt); se sätta in I 7 a. (Napoleon) satte till hela sin muskelkraft och arbetade för sin krona. Frey 1850, s. 522. Renhållningsbolaget måste sätta alla slädar till. SD(L) 1897, nr 45, s. 2. Vi får sätta till flere sorterare, för vi behöver förstärkning. Östergren Ant. 12 ⁄ 4 1943.
7) [eg. specialanv. av 6] lägga ut (ngt) utan att få det tillbaka; förlora (ngt); äv. abs.
a) med avs. på pengar o. d.: lägga ut utan att få tillbaka, lägga ut o. förlora, släppa till. Mången sätter meera genom gästningh till om åhret än alle hans vtlagor .. sigh bedraga. RARP 3: 252 (1642). När Penningar tryta i Cassan, bör .. (generalen) sättia til af egna Medel. Richardson Krigsv. 3: 6 (1749). Hvad händer deraf annat än at den rika suger sig mera och mer stinn, och den fattige sätter til det sidsta och endesta. BtVLand 5: 213 (1764). Herr Svante (hade) i Finland för sitt fädernesrike nödgats sätta till sitt fasta fäderne- och mödernearv samt bortsälja sina dyrbarheter .. utan att på tio år ha erhållit något vederlag härför. KyrkohÅ 1938, s. 74.
b) allmännare: offra l. förlora (ngt l. ngn) o. d.; äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. med ngt. OxBr. 5: 48 (1613). Thet meenlöse Fåret, oansedt thet lefwandes medh sin Vll och Miölk, Menniskian .. till nytta är .. så hielper doch intet, thet moste ock sättia Pälsen til. Palmchron SundhSp. 83 (1642); jfr β. Wi gifwe skatt, wi sättie till, / Och du wår swett förtärer. Frese VerldslD 162 (1724, 1726); jfr a. Björnståhl Resa 3: 205 (1778: med). särsk.
α) med avs. på tid: offra; sätta bort (se sätta bort 7 c). Här på Jordenne haffue wij ett swagt och stackot minne, måste ock sättia mycken tijdh til för än man kan någhot thet diupsinnigt är, författa och lära. Phrygius HimLif. 119 (1615). Hr Triwaldt .. ville .. intet undandraga sig at tiena Academien, om han ok derigenom skulle sätta nätterna til. VetAP 1: 102 (1739). Han hade mat med sig för att slippa sätta till tid. Martinson BakSvenskv. 88 (1944).
β) i vissa uttr. (urspr.) betecknande: mista l. riskera livet l. offra huden l. skinnet l. håret l. ögonen l. öronen.
α') sätta livet till, äv. till livet (ngn gg äv. sitt liv), offra l. (vanl., allmännare) förlora livet (l. sitt liv), släppa till livet. LPetri Œc. 33 (1559). Mången gjrug Skippar / Han setter Ljfwet til för Ingiber och Pepar. Spegel GW 293 (1685). Ickornen måste sätta sitt lif till för Mården. Biberg Linné Oec. 76 (1750). Wennerberg 1: 26 (1881: till lifvet). Vill det sej illa får en eller båda sätta livet till och det vore ingalunda till gagn för vår armé! Malmqvist BerTräskmark. 1: 258 (1976).
β') (numera mindre br.) sätta huvudet till, mista huvudet (se huvud 1 g); förr äv. sätta halsen till, sätta livet till (se α'); jfr hals 2 a. LPetri 2Post. 297 a (1555: halsen). HSH 1: 213 (c. 1750: hufvudet).
δ') (numera föga br.) sätta huden (l. sin hud) till, se hud, sbst.1 1 i, sätta till skinnet (l. sitt skinn) l. skinnet till, se skinn, sbst.1 1 f α.
ε') (†) sätta ögonen till, låta ngt gå ut över ögonen (ss. beteckning för att man låter sorg l. smärta ta sig uttryck i tårar). När kära wänner skola skillias åth, så sättes ögonen til. Grubb 752 (1665). Posten 1769, s. 755.
ζ') (†) utan obj.: betala priset för ngt, sota för ngt. Then som en gång tehr sigh emoot sin Fiende Modstuhlen, han måste sedan alltijdh sättia til, så offta Fienden thet i Sinnet kommer. Brask Pufendorf Hist. 25 (1680).
γ) med avs. på hälsa, ära, lycka: offra l. förstöra; förlora; i sht förr äv. med avs. på själ: förlora, mista. Så månge som komme ther före måtte anten settia godzet, lifvet eller ären til. RA I. 2: 321 (1569); jfr a, b β α'. Mång tusend folck och diur nu sättia til sin siäl. Kolmodin QvSp. 1: 30 (c. 1710, 1732). Verd. 1891, s. 84.
δ) (†) förlora (ngn l. kreatur). Ty haffuer jagh sat tvenne aff mine tienare aff pesten till. OxBr. 3: 45 (1623). När Korpen ropar öfver ladugården, så kommer bonden att snart sätta till .. något kreatur. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXXV (1868).
8) (†) till I 16 c: styra ut (ngn l. ngt; se styra ut 2); anträffat bl. refl., i uttr. sätta till sig, om person. Swedberg Påminn. § 8 (1712).
9) till I 23 a α: sätta (ngt) till ngt; tillsätta (ngt); i sht förr äv. i uttr. sätta till ngt med ngt, tillsätta ngt ngt. G1R 9: 362 (1534). Skulle äppelmarmeladen icke vara nog styf, rostas han något öfver elden, innan arraken tillblandas. Sätt nu till något citronrasp. Grafström Kond. 238 (1892). Nyblom Österut 51 (1908: med).
10) till I 28: koppla till (ngt). Frykholm Ångm. 303 (1881). När motorvagnen .. kom i den rätt starka sluttningen utefter nedre delen af Engelbrektsgatan, skulle föraren sätta till luftbromsen på vanligt sätt ett par gånger. PT 1906, nr 43 A, s. 2.
11) till I 43 a: tillsätta (ngt). (Eng.) To Create Magistrates, (sv.) sättia til Magistrater. Serenius L 2 b (1734). Sätta till en kommitté. Auerbach (1915).
II. till III.
1) (†) till III 3: lägga till. Jag .. vaknade .. vid en obebodd holme, der styrmannen varit nödsakad att sätta till. Castrén Res. 1: 38 (1838). Almqvist Törnr. 1: 130 (1839).
2) (†) till III 6 c β: gå lös på (ngn), attackera l. anfalla (ngn). När Berik hadhe fådt kunskap .. satte han til medh al sin Krijgzmacht in på the Hulmgerer. Skytte Or. B 6 a (1604). Han .. satte häftigt til Tarquinium medh en Rännestaka. Schroderus Liv. 67 (1626). Schultze Ordb. 3955 (c. 1755). särsk. bildl., om sjukdom: angripa (ngt). Tå han förmerckte at Siukdomen fast satte til hiertat, och dödhen begynte nalkas, vndfick han (osv.). L. Paulinus Gothus OErici 44 (1615). Schultze Ordb. 3954 (c. 1755).
3) till III 7.
a) i uttr. sätta till med ngt, (på en gång l. plötsligt) börja med ngt, (energiskt) sätta igång med ngt (se sätta, v.3 III 6 b α); äv.: (plötsligt) ge ifrån sig l. upphäva (tjut l. skrik); äv. i uttr. sätta till med att göra ngt, sätta till att göra ngt (se b). I det Giäszen begynte uphöja sin stämma, satte de till med ett ynkeligit kaklande. Frese Sedel. 57 (1726). Nu ska di sätta till med en ångpump i Vaggeryd och öfvergifva detta paradis, suckade packmästaren. SDS 1895, nr 346, s. 4. Han satte till med arbetet med liv och lust. FoU 25: 296 (1912). Folket sätter .. alltid till med ett fasligt tjut och skrik, när vargen kommer, för att skrämma honom från husen. Nyström NKina 1: 273 (1913).
b) i uttr. sätta till att göra ngt, (på en gång l. plötsligt) börja göra ngt, ta till att göra ngt; äv. i uttr. ngn sätter till och gör ngt, ngn börjar plötsligt göra ngt. Då iag håller med en i wärja, kommer en annan med en eldgaffel och setter så till att springa. UUKonsP 19: 312 (1690). Stundom satte alla till och pluggade högt på en gång. Heidenstam Svensk. 2: 143 (1910). Mitt uppe i allt detta satte Gudrun till att skratta. Lagerlöf Sten. 47 (1914).
c) (numera föga br.) i abs. anv.: sätta till att göra ngt (se b), sätta (l. komma) igång; i sht förr äv. i speciellare anv.: gå in för (att göra) ngt, sätta den sidan till (se I 4 b o. sida, sbst. 22 c). På hösten sätta alla .. (baronens) kreditorer till, och vilja ha penningar eller sätta honom i fängelse. Bremer FamH 2: 242 (1831). Gastar de kunna skrika så, att hvarje bloddroppe vänder sig i en när de sätta till. Wigström Folkd. 2: 111 (1881). När hon satte till, kunde hon alltjämt utveckla charm. Heerberger NVard. 319 (1936).
d) med annat obj. än att-sats.
α) (numera föga br.) (plötsligt) ge ifrån sig (tjut); äv. dels: sätta igång med (ngt). En stor uf satte till ett tjut med örontofsarna resta på ända. Forsslund Djur 18 (1900). På morgonen varsnar eskadern Motala långt till sjöss och sätter till jakt efter flyktingen. Högberg Jim 144 (1909).
β) (†) [sannol. utvecklat ur b l. c under påverkan av ta till] ta till l. ta fram (ngt). Dher så händer, att Mannen icke will henne sådant tillstädia (dvs. att dricka vin) .. så sätter hon Lijpen till, och hänger Läppen. Fernander Theatr. 185 (1695). (Bonden i Geijers ”Odalbonden”) är främmande för ödmjukhetens religion och påminner dessmer om Erik Gustaf Geijer, när han satte till sin stolthet och var ”allvarsam och tillbakadragen”, för att använda hans makas ord om honom som ung magister. Blanck GeijerGötDiktn. 284 (1918).
4) till III 7: (på en gång l. tvärt l. plötsligt) ge sig tillkänna l. börja, sätta i (se sätta i II), sätta in (se sätta in II 3); i sht förr äv. om röst: upphävas; äv. följt av inf. Från werldsens fyra hörn en röst där satte til: / We Templet! Stadenom! Frese Pass. 107 (1728). Hela naturen blev liksom galen .. satte till med en kyla så kvicksilvret frös. Didring Malm 1: 45 (1914). Det satte till att regna dag och natt. Ansikten 212 (1932). —
SÄTTA TILLBAKA10 040, äv. (vard.) TILLBAKS04, äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) TILLBAKAS040 l. TILLBAKARS040. jfr tillbakasätta.
1) (numera föga br.) till I 1, 5: sätta (ngn) bakåt l. nedåt (särsk. i fråga om sittplatser förbundna med viss rang); särsk. bildl. (jfr sätta, v.3 I 15 a), särsk.: låta (ngn) stå efter för ngn. På thet then sanskylliga och nödhtorfftiga läran måtte åter bekomma sin retta platz, Och intaga .. thet fremsta rumet, thes förinnan menniskior medh framflyctiga och skamlösa stadgar settias til baka. LPetri Kyrkiost. 44 a (1566). (H. Hamilton) hade .. i bref bedt Möller jämka ordalagen, så att ”De Geer icke sattes tillbaka eller i andra rummet efter honom”. De Geer Minn. 1: 171 (cit. fr. 1874). Brytningen med Ryssland (hade) med ens satt honom (dvs. G. III) tillbaka till samma yttre ställning som under de närmaste åren efter statshvälfningen. SvH 8: 100 (1904). Auerbach (1915).
3) till I 13 a, b: sätta (ngt) på den plats l. dess plats varifrån det tidigare avlägsnats; äv. oeg. l. bildl. (o. med bibegrepp av 4), dels: återföra (ngt inom dess rätta gränser), dels: åter ställa (ngt i dess rätta perspektiv l. belysning). Rådets och de Stores missbrukade myndighet var satt tilbaka inom sina rätta gränsor. Schönberg Bref 3: 40 (1778). Evighetens afvaktan, höljer och förbättrar lifvets brister; den sätter jorden tilbakars, uti dess rätta synpunkt och undangömmer henne uti skuggor. Lantingshausen Young 1: 186 (1787). Hon lyfte upp den lilla figuren och skärskådade den från alla sidor, innan hon varsamt satte tillbaka den igen. Östergren 8: 240 (1957).
4) (†) till I 13 b: flytta (ngt) bakåt till en undanskymd placering o. d.; anträffat bl. bildl. (se a—e; jfr 5).
a) lämna (ngt) ur räkningen, bortse från (ngt). Effter då j .. Linköping, alt sådant (dvs. bl. a. blodbadet) wardt satt tilbake, och aldeles skulle förgätit bliffue, och (osv.). AffhBesl. 24 ⁄ 7 1599, s. A 4 a. Medh sättiande tilbakars aff alt annat betänckiande. ManifSw. 1644, s. K 1 b. När wij sättia alle andhre krigh tillbakar, med Rysser, Påler etc., ja hemlighe fiender, och allenast see på Hollenderne, så skadha the oss mäst. RARP 7: 90 (1660).
b) avstå från (ngt). Althenstund wii förnumme, att ehuad wii förebore, då kunde thet inthet hielpe, vthan .. (de danska underhandlarna) blefue widh theres mening beståndende, derföre nödgades wii all ytterligere ahnfordring opå then punchten opå thenne tidh sättie tilbake. SvTr. V. 1: 119 (1601). Afzelius Sag. VIII. 1: 115 (1856; med avs. på resa).
c) fördröja (ngt); hindra (ngt) i utvecklingen, retardera (ngt). Historien wijser nogsampt, huru mången .. Philosophus har oskyldigt blifwit förfölgda, hwar igenom .. månge edle konster och wetskaper någre hundrade åhr tillbackas satte, ja aldeles ute blifwit. Annerstedt UUH Bih. 2: 267 (i handl. fr. 1687). Hwad i synnerhet bör afskräcka osz från en öfwerflödig språksamhet, är at wi derigenom ådrage osz en osedig wana, som sätter märkeligen, tillbaka wår förkofring i det goda. Liljestråle Kempis 19 (1798). Sker tillfrisknandet (hos ett sjukt barn) under ogynsamma sanitära förhållanden, då inträder naturligtvis .. fara för, att organismen blir för alltid satt tillbaka och aldrig når den kraftiga utveckling, för hvilken den var anlagd. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 557. Sätta tillbaka .. (dvs.) fördröja. Harlock (1944).
d) sätta (ngt) åt sidan l. låta (ngt) stå efter för ngt (som är angelägnare); äv. i uttr. sätta ngt tillbaka efter ngt, låta ngt stå efter för ngt. LPetri 2Post. 184 a (1555). Sjelfwa de heliga pligterna emot Gud i andaktens stund sätter Herren tillbaka efter angelägenheten att upprätta det som är emot nästan förbrutet. Thomander Pred. 2: 143 (1849).
e) eftersätta (ngt), åsidosätta (ngt), försumma (ngt) l. uraktlåta l. inte ta hänsyn till (ngt); äv. med saksubj.: vålla att (ngt) eftersätts l. lider avbräck (särsk. i pass.: lida avbräck). Biskop Paulinum .. vthrättade ganska ringa hos Hedwin, som sökte åtskillige Vthflychter, ther medh at sättia sitt Löffte (att bli kristen) tilbaka. Schroderus Os. 2: 245 (1635). Man skulle .. affskaffa the öfwerflödhighe Hälgedagarna, såsom the ther förhindra och tilbaka sättia monge nödtorftighe Syslor vthi thet Politiske wäsendet. Därs. III. 1: 72. På Rijksdagharna sattes Churfurstarnas Waalröster tilbaka. Därs. III. 2: 29. Commercierne .. äre för sådan feel (dvs. brist på skepp) skuld, mycket tilbaka satte. Stiernman Com. 2: 467 (1646). (H. Schütz bör bevisa,) att någon studiosus har måst sättja sine studier och sin lycka tillbaka allena dherföre, att honom hafwa fehlat medel till att bethala præsidium med. Annerstedt UUH Bih. 2: 337 (i handl. fr. 1687). Intet af thet en hielte anstår, satte han tilbaka. Isogæus Segersk. 67 (c. 1700). Auerbach (1915).
5) [eg. bildl. anv. av 4] (numera mindre br.) nedsätta l. minska (ngt); sänka (ngt). Schönberg Bref 3: 222 (1778; med avs. på räntor). Investor började bättre .. på första börsen men sattes på andra tillbaka till 424 k. SDS 22 ⁄ 2 1928, s. 11.
6) till I 15 a, i fråga om datering l. plats i almanackan o. d.: flytta bakåt. Om Wårfrudagh j Fasto faller j Dymbelwekonne, tå skal han sättias tilbaka på Palmlögerdagh. LPetri KO 47 a (1561, 1571). Efter dennes (dvs. jätten Thasses) tid, hwilken bör sätias mycket längre tilbakars än Hög kyrkios byggnad. Wettersten Forssa 25 (c. 1750).
I. till I.
1) till I 13 b: flytta undan l. bort (ngt), ta undan l. bort (ngt), sätta bort; (ta undan o.) placera (ngt) på en avskild plats l. i ett avskilt utrymme för förvaring. Murenius AV 469 (1660). Kammaren var .. mörk och sollös men där var de heller aldrig, där eldades inte — faderns söndagskostym hängde där, saker och ting sattes undan ditin, potatissäcken, kistan med vintertäcken och sådant. Trotzig Sjukd. 64 (1972).
II. (numera föga br.) till III 6 a δ: sätta i väg o. komma undan. Enär han blef varse så många gevähr, tänckte han sätta undan, men iag skiöt honom neder. SLöfving (1730) i HFinlÖ 434. —
SÄTTA UNDER10 40, äv. INUNDER040. jfr undersätta. till I 13 a, 34 a: sätta (ngt) under ngt. J par soler szom Schomagaren setter vnder aff siith egit leder. Skråordn. 311 (1546). Nordforss (1805; med avs. på namn o. sigill). Auerbach (1915). —
I. till I.
1) till I 1: lyfta l. föra l. få upp (ngn) i sittande ställning (på häst l. bänk l. i vagn o. d.); äv.: hjälpa l. få (ngn som ligger) att sitta upp. Man satte .. honom up för att dricka. Björkegren 2507 (1786). Det lyckades .. Medenberg, att sätta (den sårade) Zeyton upp i vagnen. Almqvist TreFr. 1: 120 (1842). Strömholm Fält. 9 (1977; på häst).
2) till I 5, särsk. till 5 f: (i samband med slagsmål l. handgemäng) trycka upp (ngn mot ngt); förr äv.: sätta i land (manskap). Dhet är befruchtandes, att Hollendarne medh dhenne flottan kunna taga bort alla inselerne, såsom Gottlandh, Ösell, och sedan sättia upp folck i skäregårdarne hvar dhem behagar. RP 16: 467 (1656). Ossian .. fick roddarn i kragen och satt opp honom emot väggen. Engström 5Bok 200 (1910). särsk.
a) (numera föga br.) sätta ut (vaktposter); äv. (sjöt.) i uttr. sätta upp vakten, göra vaktombyte. Sätt up qwarteer. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 169; jfr kvarter 16. Dalin (1854: vakten).
b) i utvidgad anv. (jfr c): (skaffa (fram) o.) organisera (här, regemente, fotbollslag o. d.), ställa upp (ngt). Sahlstedt (1773). Ett .. bestyr, som tog både tid och omtanke i anspråk, var att sätta upp en hel ny karavan. Hedin GmAs. 2: 375 (1898). IdrBl. 1924, nr 78, s. 1 (med avs. på fotbollslag). Det finns ingen uppgift om hur många rotekarlar Tosterup satte upp. Fatab. 1945, s. 74.
c) (numera mindre br.) i utvidgad anv. (jfr b): (i en jämförelse av prestationer l. i en tänkt tävlan) ställa upp (ngn l. djur mot ngn osv.). Anbelangandes en lugn och stadig gång, så, fast inte min grålle far i luften, skall jag då på jorden sätta upp honom mot alla passgångare i världen. Lidforss DQ 2: 452 (1892).
3) [oeg. l. bildl. anv. av 2] i uttr. sätta upp ngn (l. ngns sinne) mot ngn, göra ngn (l. ngns sinne) uppstudsig (uppstudsigt) mot l. fientligt l. ofördelaktigt inställd (inställt) till ngn; sätta ngn i harnesk mot ngn; äv. utan förb. med prep.-uttr. Lucidor (SVS) 120 (1673). Så gick gubben och satte upp folket, och tubbade dem, så att Höjer inte hade några händer med dem. Strindberg Skärk. 158 (1888). Inte vill jag sätta upp dej mot din egen mor. Det får bli som hon vill. Widding Svan. 54 (1971).
4) [eg. oeg. l. metonymisk anv. av 1] (†) uppsätta (ngn) på tronen l. som konung l. regent o. d., göra (ngn) till konung osv.; äv. med indir. obj.: göra (ngn) till konung osv. för (ngn); äv. i uttr. sätta upp ngn för (dvs. som) konung l. hertig o. d.; jfr sätta, v.3 I 11 a. Huru the wille sætie wp en nÿan h(er)ra och driffua ther(es) rette h(er)re wt aff land(et). OPetri Tb. 55 (1525). Dens. Kr. 21 (c. 1540: för). Thå nw konung Eric .. wille settia them then konung wp som the icke haffua wille .. hade the Danske (osv.). Därs. 201. Janson CostaN 1: 21 (1910).
5) till I 13.
a) till I 13 a: anbringa l. fästa ngt (på dörr l. vägg o. d.), hänga upp (ngt); äv. allmännare: fästa l. träda upp (ngt på ngt); förr äv. med avs. på död förrädare: hänga upp (till allmänt beskådande). Wii äre och tillfridz, hwadt häller thu lather begraffwen eller szättien vpp, szom en sliik förrädere bör. G1R 16: 55 (1544). Han stod på en stege och satte upp gardiner i ett litet rum. Strindberg TrOtr. 2: 29 (1890). Jag (har) satt upp ett par taflor. Wägner Norrt. 12 (1908). Sätta upp insekter på nålar. Östergren 9: 316 (1965). särsk.
α) med avs. på affisch l. annons l. anslag l. plakat: anbringa på vägg l. stolpe l. annonstavla, anslå, äv. med särskild tanke på innehållet l. budskapet; äv. i utvidgad anv.: gm anslag (l. på annat sätt) utlysa (ngt). Sätta upp en affisch. Björkman (1889). Hallström NNov. 30 (1912; i pass., om affisch). Sätta upp ett plakat på väggen. Auerbach (1915). Universitetet hade satt upp en prisuppgift — formulerad av Helmholtz — som (osv.). Strandh PyramLas. 146 (1985).
β) (numera bl. mera tillf.) till I 13 a η: sätta (segel, äv. flagga). Den 26 satte vi upp nya segel. Landell Bligh 34 (1795). Björkman (1889: flagg). Varg V hade .. satt upp sin spinnaker och började att hämta upp den svenska konkurrentens försprång. Östergren 9: 315 (cit. fr. 1933).
γ) i uttr. sätta upp hatten (jfr b β) (ss. tecken på att ngn ger upp strid l. önskar vapenvila), se hatt 1 f; jfr sätta ut I 5 a slutet.
δ) (numera i sht i vissa trakter av Sv. o. i Finl.) med avs. på dörr l. fönster: ställa upp, öppna. Sätta upp fönstret (dvs.) ställa upp fönstret. Stenmark FinlSv. (1975).
b) till I 13 b: placera (ngt) uppe på ngt; lyfta upp (ngt) o. d., sätta (ngt) högre upp, flytta upp (ngt); placera i ngt högre l. jämförelsevis högt läge; hänga upp, bära l. transportera upp (ngt) o. placera (ngnstädes), (med en armrörelse) lyfta upp (ngt) o. placera det (i l. på ngt). Sätta upp väskan på vinden. Sätta upp tallrikarna i skåpet. 4Mos. 8: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Han landade i Borgarfjärden .. Skeppet sattes upp, och Ingvar for till Borg med stort följe. Bååth EgilS 60 (1883). Det slagna höet sättes upp i hässjor eller lägges in i lador. Sandström NatArb. 2: 141 (1910). Skötet får rinna av i tåltråget .. innan man på vanligt vis sätter upp .. det till torkning på gistorna. Landsm. 1926, s. 18.
α) (numera föga br.) med avs. på mjölk: sätta (upp) på hylla för att stå o. senare användas vid beredning av ost l. smör. (Reddejan bör) så mycket miölk, som på staten bestås, dageligen aftaga, och thet öfriga försälja, thet som ej kan föryttras sättja vp, samt smör och ost ther af samcka. Broocman Hush. 1: 70 (1736).
β) (†) i uttr. sätta upp hatten (jfr a γ), skjuta upp hatten på huvudet (o. se kavat l. käck ut). Serenius H 1 a (1734, 1757).
γ) stapla upp l. ihop (ngt) l. lägga (ngt) i hög, lägga upp (ngt), särsk.: ställa l. sätta ihop (säd) i skylar. (Lat.) Segetes exponuntur siccandæ .. (sv.) sättes upp. Juslenius 90 (1745). Här skulle utdikas, torfwen skäras, tagas upp, wändas, sättas upp och brännas. Almqvist Grimst. 23 (1839).
δ) till I 13 b λ: lyfta l. sträcka upp (kroppsdel, särsk. hand l. arm l. huvud l. svans); äv. bildl. (se särsk. α'—δ'). The setia sin mund vp j himelen. Psalt. 73: 9 (öv. 1536; Bib. 1917: stiga .. upp). Iu meer man stryker kattan på ryggin iu högre setter hon vp rumpan. SvOrds. B 3 b (1604). Det var inte ett av klockarbarnen, som satte upp handen, men på den andra sidan for det upp hand vid hand. Lagerlöf Kejs. 58 (1914). särsk.
α') (†) i det bildl. uttr. sätta upp huvudet, dels: sticka upp huvudet (se huvud 1 j), dels ss. beteckning för sturskt l. fräckt uppträdande. Man vet, att, då uti det sista Turkiska kriget Turkarne kommo att sätta håret till och luta, Venetianerne ock satte opp hufvudet och begynte klifva på dem. Eneman Resa 1: 91 (1712). (Trots förkunnelsen att Jesus var uppstånden) sätter St. Thomas up hufwudet, och wil icke tro. Borg Luther 1: 549 (1753). Sätt ej ditt hufvud opp, ur träcken af din skam, / Sjung ej triumf! Leopold 2: 78 (1795, 1815). Knorring Torp. 2: 216 (1843).
β') (†) i det bildl. uttr. sätta upp nacken, sticka upp huvudet (se α'). Wetterbergh Penning. 163 (1847).
γ') i uttr. sätta upp näsan, förr äv. sätta näsan upp, i sht förr särsk. bildl.: sätta näsan i vädret (se sätta, v.3 I 13 b λ β', o. näsa, sbst.2 1 c β). Den som är krokot i Lenderna, sätter upp Näsan och drar Halsen tillbaka. Verelius 35 (1681). Spegel GW 43 (1685: Näsan up). Nu sätter mannen opp sin näsa / Och vågar säga mot och snäsa. Valerius 2: 93 (1809).
δ') (†) spetsa (öronen), anträffat bl. bildl. (jfr spetsa, v.1 I 2 b); äv. i uttr. sätta upp öronen på ngn, få ngn att spetsa öronen. Sylvius Mornay 560 (1674). Utur Spanjen (skrivs i tidningarna): att Frantzoserne åter begynna sättia upp öronen, och förfölja de allierade med all flijt. KKD 5: 212 (1711). Eneman Resa 1: 48 (1711: på).
c) till I 13 a, b: anbringa (ngt) i upprest l. mer l. mindre lodrät ställning; resa l. resa upp (ngt). Tine fiender skriya mitt ibland tijn feste, och setia sitt tekn vp för tekn. Psalt. 74: 4 (öv. 1536). Skulle man inte kunna sätta upp fler vägvisare, sa främlingen. Claesson YFrej 37 (1968). särsk. bildl., med avs. på tron: resa, återupprätta. Svedelius SmSkr. 1: 242 (1872).
6) (†) till I 13 b, 15 a: öppna (ögon l. sinnen). Sätt Syn ok Sinnen op, på thet thu rätt må akta / Huad som Thu fylligt weet, män wett-lösz intet weet. Lucidor (SVS) 298 (1672).
7) [eg. specialfall av 5 b] få (ngt) att växa upp.
a) (†) om vårmånad, med avs. på ört l. växt (som såtts): få att l. låta komma upp (ur marken). Majus setter up een hoper sköna Kryddor. Spegel GW 135 (1685).
8) [eg. bildl. anv. av 5 b δ] visa l. visa upp l. förete (min l. ansiktsuttryck); i sht förr äv. pregnant, i uttr. sätta upp ett ansikte, sätta upp ett förvånat ansikte. J kännen det, hur dessa vitalianer / .. mot vår myndighet / en fräck och dristig panna satte opp. Sturzen-Becker 4: 59 (1862). Den uppsyn, Heatherlegh satte upp, lockade mig att skratta. Cavallin Kipling Wi 63 (1897). Nu är det baronens tur att sätta upp ett ansikte. Bergman MVBar. 11 (1926). Johansson satte upp en tvär min. Johnson Här 71 (1935).
9) [jfr 5 c] resa (tält, byggnadsstomme o. d.); bygga l. bygga upp (ngt), uppföra (ngt); iordningställa (ngt); äv.: sätta l. montera ihop delarna i o. därigm åstadkomma att (ngt) står (på en plats o. d.); montera upp l. ställa i ordning l. arrangera (ngt). De har satt upp ett staket l. en mur runt huset. The hulpe setie op bolu(er)k(e)t på yt(er)ste sød(er) torn. SthmSkotteb. 3: 195 (1521). Iach will nedherslåå thetta templet .. och j tre daghar will iach sätia itt annat vpp j ghen. Mark. 14: 58 (NT 1526). Bonden kan sätta up sten-gärdes-gårdar, som äro långt beständigare (än de av trä). Linné Sk. 123 (1751). Den, som gör kakel, samt af dem och af tegel sätter upp kakelugnar, den kallas kakelugnsmakare. Berlin Lrb. 145 (1852). Lärarinnan klagar .. att föräldrarna ogärna släpper barnen ifrån sig de dagar, då tält och baracker sätts upp. Cederschiöld Artist. 65 (1915). särsk.
a) i uttr. sätta upp väv, (varpa o.) för vävning arrangera varpen på vävstol. Tidfördrijf A 2 a (c. 1695). Edqvist MännÖ 154 (1971).
b) tunnb. resa upp o. arrangera stäverna i (ett laggkärl) i ett preliminärt band (uppsättningsband). SAOBArkSakkSvar (1999).
c) kok. med avs. på fågel: (före stekning) sy l. binda upp (för att den bättre skall hålla formen vid tillagningen). Sedan sättes hönset wackert up och lägges at koka. Warg 5 (1755). EngSvOrdb. (1935).
d) (numera föga br.) sy o. (enl. gällande mode, med spets l. dyl.) arrangera (ä. typ av kvinnomössa). Ja sättia myssan op i mången kant och bugt, / Thet lärer flickan, förr än någon dygd och tucht. Spegel ÅPar. 28 (1711). Weste FörslSAOB (c. 1817).
e) (i fråga) om kvinna: fästa upp o. på visst sätt arrangera (håret). Schulthess (1885). Krusenstjerna Fatt. 2: 33 (1936).
f) (†) (gm att sy kläder) iordningställa (ngns garderob). Vi hålla nu på att sätta upp hennes garderob. Jag syr, vänder galet .. sprättar upp och syr om igen. Bremer Brev 1: 83 (1828).
g) (i fackspr.) (efter kastning) ansa mälta (se mälta, sbst. 1) gm att göra kanterna jämna. TNCPubl. 47: 58 (1971).
10) [utvecklat ur 9] grunda l. starta (ngt).
a) grunda l. inrätta l. starta (rörelse, tidning, hushåll o. d.); öppna (butik l. bod); förr äv. anlägga (plantering). Äfven hafver förenämnde Fogde satt upp en trägård nu för åtta dagar sedan, tvärt emot hans Kongl. M:ts dom. Hallenberg Hist. 4: 499 (i handl. fr. 1616). Widegren (1788; med avs. på bod). Gustavsson kan inte tro hur glad syster Edit var åt att hon hade fått sätta upp en slumstation här. Lagerlöf Körk. 81 (1912). Nilsson FestdVard. 67 (1925: hushåll). Det var dåliga tider, kusinerna gingo arbetslösa — de hade satt upp en liten verkstad i ett kök och togo emot små knivarbeten från småmästare. Oljelund GrRidd. 38 (1926).
b) (†) med avs. på aktivitet (särsk. gräl l. tvist) l. skeende: starta, sätta i gång l. framkalla. Han hade så monga penningar och annadt godz att han wehll tröste settia vp ett kijff medh Konungen. Svart G1 155 (1561). ”Det börjar höras ofredligt på hafvet för ryssen ..” ”Liksom jag, stackare, hade någon råd mot honom!” ”Åjo, du kunde sätta upp ett Herrans väder åt honom, du!” Högberg Vred. 3: 58 (1906).
11) [sannol. utvidgad l. oeg. anv. av 5 c] med avs. på pris (se pris, sbst.3 III 1): (förete l. visa upp o.) utfästa, uppställa. Ekeblad BrClEkeblad 61 (1652).
12) [eg. bildl. anv. av 5 c] i uttr. sätta upp ngt mot ngt, (till försvar för ngt l. ss. motvikt) mobilisera (se d. o. 2 b) l. ställa ngt mot ngt; ngn gg äv. i uttr. sätta upp ord mot ngn, (av trots l. oppositionslusta) säga mot ngn. I åttonde sången, då han sätter upp sin lidelses stolthet mot Natalia Feodorovnas låga fåfänga. Söderhjelm Runebg 2: 153 (1906). Den första efterkrigstidens förhoppningar hade bleknat och man hade inte mycken tillförsikt och tro att sätta upp mot krigsfara och arbetslöshet. OHedberg i 3SAH LXVI. 1: 237 (1957). Myrdal AnnanVärld 205 (1984: ord).
13) [jfr bildl. anv. av 5 b] (†) skjuta upp (ngt), vänta med (ngt) l. med att göra l. ta itu med (ngt). Then saken satt(es) och wp som bönd(er)ne talade wpaa om rike iacobs hus. OPetri Tb. 7 (1524). Hwadh meera wore migh om thetta och annat mycket seija, sätter iagh vp till will gudh här näst. Annerstedt UUH Bih. 1: 314 (i handl. fr. 1632). Nordforss (1805).
14) bergv. till I 25 a: lägga in (malm o. kol l. ved) i smältugn l. (rostar o. ved) i rostugn; fylla smältugn med (malm o. kol l. ved) l. rostugn med (rostar o. ved); äv. utan obj.; jfr 5 b γ. Holmkvist BergslHyttspr. 98 (cit. fr. 1558). Bruka rostbruk heter ochså allmänt sättia upp, derunder man förstår rostarne som uppbrukas. Ekman RelSmältewStKåpparbg 82 (1704). TT 1897, K. s. 24 (med avs. på skärsten). Att döma av ett hertig Karls brev hösten 1593 hade bergsmännen ovanan att sätta upp för mycket ved. Lindroth Gruvbrytn. 1: 97 (1955).
15) till I 27 a: iscensätta l. regissera (teaterstycke); i sht förr äv. med avs. på artist: ordna l. arrangera de framträdanden (ngn) gör l. de konserter (ngn) håller. Strindberg NRik. 162 (1882). Unge Klang .. blef på några år en stor storsångare. Tjänte pengar och fick en egen direktör, som satte opp honom. Dens. Sag. 161 (1903). Ingmar Bergman .. har åtagit sig att sätta upp Mozarts opera ”Trollflöjten” på Hamburgoperan. SvD(A) 1962, nr 129, s. 15.
16) [sannol. eg. oeg. l. utvidgad anv. av 5 b] (numera mindre br.) ställa upp med l. satsa (pengar o. d.); jfr 17. Ändoch jag tiente honom i många måtte, / Satte der bredewid up alt det jag åtte, / Till att förswara honom folck och landh, / Likwäl kom det mig litet till gagn. Carl IX Rimchr. 67 (c. 1600). Hvad sätter du upp för pojken? — Lik mycket som du för flickan. Per ref sig i hufv’et. — Det kommer an på hvad det blir för år i år. Utstyrseln går till pengar och får jag oår, så blir det inga pengar. Strindberg SvÖ 2: 172 (1883).
17) till I 32 b: (i vadslagning l. spel) satsa (det l. det l. så l. så mycket), sätta; äv. dels utan obj., dels i uttr. sätta upp ngt på vad l. i l. på spel; förr äv. i uttr. sätta upp vad, slå vad l. träffa överenskommelse om spel om ngt; jfr 16. Den abus .. studenterna begå medh spelande, att dee icke allenast sättia op sielfwa, uthan och låta bruka sigh när andra speela. ConsAcAboP 2: 433 (1663). Ockerlagarnas missbruk (hos romarna) stucko så stora egendomar uti vissas händer, att man på en gång kunde sätta upp hela friheten på spel, och då måste hon förloras. Chydenius 93 (1765). Widegren (1788: i spel). Sätt upp något emot mig, att denna (dyrk) passar straxt! Almqvist GMim. 3: 139 (1842). Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXVIII (1868: vad). Ahlman (1872: på vadet). Ja slår vad att han e full när han kommer. Ja vågar tie kulor. Va sätter du opp? Nilsson HistFärs 20 (1940).
18) boktr. till I 33: sätta (ngt); äv. abs. Strindberg SvÖ 1: 382 (1883; abs.). Typografminn. 18 (1952).
19) till I 34 a (α): föra upp (ngn l. ngt).
a) med avs. på person (särsk. allmännare l. oeg.): föra upp (på förslag till ngt l. på vaktschema på en lista); särsk. med avs. på valkandidat, äv. i uttr. sätta upp ngn som kandidat. Sätta upp en kandidat vid val. Auerbach (1915). Harlock (1944: som kandidat). Sätta upp .. ngn på förslag till en tjänst. SvHandordb. (1966). Jag friskskrevs, och strax före pingst åkte jag in till sjömansförmedlingen och satte upp mig på törn, som det hette. Jag skulle mönstra ut som obefaren jungman. Strömstedt MittLiv 1: 219 (1981).
b) skriva upp (ngt), föra upp (ngt på en räkning l. i en förteckning o. d.); äv. med avs. på person: skriva l. föra upp i en lista l. förteckning o. d. Säg 4 gångor 5 är 20, sätt 0 opp, och behålt 2 i minne. Rålamb 1: 3 (1690). Till att sätta .. upp alla sjukdomar, det är intet hastwerck. Linné Bref I. 2: 86 (1746). Högern sätter upp honom på en lista i höst. Östergren 9: 316 (1965). Sätt upp vinet på mig, det betalar jag. Därs.
20) till I 34 c: avfatta (skrivelse, memorial o. d.); äv. motsatt: skriva ren. Sätta upp ett kontrakt. AOxenstierna 7: 555 (1632). Hans väsende är at sättia up breef, men intet at skrifva dem rena. Bark Bref 1: 44 (1703). Wägner Norrt. 101 (1908).
21) höja l. öka (ngt).
a) [delvis eg. bildl. anv. av 5 b, delvis till sätta, v.3 I 39 a, b] höja (pris, hyra, värde, arrende o. d.); höja priset l. hyran osv. på (ngt). The tyske köpsväner i Stocholm sättie fast högt up köpet på thet cläde the her in i riket framdelis före vele. G1R 26: 345 (1556). Då .. (ämbetsmännen) i dyyr thidh settia opp sitt arbethe, slå dhe inthet sedan af, när åter gode åhr äre. RARP V. 1: 265 (1654). Samhällets specerister satte upp såpan två öre pr skålpund. Hedenstierna FruW 255 (1890). En ny taxeringsordning hade genomförts år 1861, varvid gårdarnas värde hade satts upp betydligt. Andersson SvH 443 (1943).
b) [eg. bildl. anv. av 5 b] (numera mindre br.) höja l. öka (levnadsmodet). Molnfria, soliga dagar bidrogo än ytterligare att sätta upp modet på oss. Essén Reitz DödHäl. 143 (1933).
22) [delvis eg. bildl. anv. av 5 b, delvis till sätta, v.3 I 50] med avs. på fart l. hastighet: öka, höja; sätta. Jonason Fotb. 171 (1917). Nurmi startade i tredje heatet och satte efter starten upp spurtfart för att gå ifrån konkurrenterna. SvD(L) 1924, nr 186, s. 10. Så öppnade sej äntligen vägarna, han kunde sätta upp farten. Fogelström BorgTr. 213 (1957).
II. (†) till III.
1) till III 6 a δ: sätta i väg l. rycka fram upp (på höjd o. d.); äv. dels till 6 a δ γ' : komma l. välla l. störta upp, dels till 6 a δ ε' : sticka upp, gå upp. Mine männ woro och ej seen, / Att förekomma detta meen, / Och satte med frögd på berget opp. Carl IX Rimchr. 15 (c. 1600). (Tornspiran) sätter .. ej upp från själfva murkrönen. TT 1901, Ark. s. 14. Centrum bör man under alla omständigheter söka undvika, ty vindkasten och den irreguliera sjön, som där sätter upp, kunna komma fartyget att förolyckas. Stenfelt Skepp. 46 (1903).
2) till III 7, om vind: komma upp, blåsa upp. Ther .. en stadigh Westen eller Sudwesten windh skulle sedhen settie vpp. G1R 19: 177 (1548). —
I. till I.
1) till I 5: placera ut o. d.; särsk.
a) med avs. på vakt(post) l. trupp l. manskap: placera ut; postera. Medh[an] Zachariaz Paulis ryttere .. bliffue dher qvar .. och skilldttvachten dheraff alltidh settiass dagilla [(dvs.) dagliga] uth, och (osv.). OxBr. 1: 339 (1627). Sätta ut en post, (dvs.) ställa en post. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Sv.) Sätta ut folk för att anfalla ngn .. (fr.) aposter. Schulthess (1885). Högberg Vred. 3: 318 (1906; med avs. på gränsvakt).
b) (förr) med avs. på dels nyfött barn, dels förbrytare l. annan misshaglig person: (göra sig av med l. göra sig kvitt gm att) placera ut o. lämna i skog l. vildmark l. på obebodd ö. ÖoL (1852; med avs. på förbrytare). Har någon .. uppsåtligen satt ut barn, det han pligtig war att wårda och som sig sjelf ej hjelpa kunde .. dömes till straffarbete. SFS 1864, nr 11, s. 51. Att sätta ut sin far? Det står vi inte till svars med, inföll Yngvar. Strindberg NSvÖ 1: 90 (1906). Östergren 9: 542 (1965).
c) med avs. på djur fött i fångenskap l. omhändertaget för en tid: placera l. släppa ut (på visst område l. i naturen l. vildmarken). Rapphönsen skall givetvis sättas ut i de marker där man förut vet att det funnits rapphöns. JägUppslB 411 (1963). GbgP 25 ⁄ 7 1989, s. 18.
d) (numera föga br.) transportera l. frakta ut (ngn till ett fartyg l. dyl.). TörngrenMål. 169 (1801).
2) [eg. bildl. anv. av 1] (†) utsätta (ngn för ngt); bringa (ngn) i förlägenhet; göra (ngn) till ovän (med ngn).
a) utsätta (ngn för ngt); bringa (ngn) i en svår l. vansklig situation l. i bryderi l. förlägenhet, särsk. i uttr. sätta ngn illa ut, bringa ngn i trångmål l. vanskligheter. Huar thet icke skeer, då fruchte wij, thu sätter icke alleneste oss, vtan och tich sielff vdi fare och ilde vt. G1R 16: 711 (1544). Dig, min älskade, min veka blomma, / Jag skulle sätta ut för denna storm / Af onda lidelser, så våldsamt väckta? Hedberg Bröll. 155 (1865). Schulthess (1885: illa).
4) (†) skilja l. utesluta (ngn) från ngt.
a) [allmännare l. bildl. anv. av 1 a; jfr sätta, v.3 I 15 a] i uttr. sätta ut ngn ifrån församlingen l. ur kyrkan, utesluta ngn från församlingen l. kyrkan. LPetri 1Post. Q 2 b (1555: jfrå Församblingenne). (Studenten) Klagar att past(orn) i Kariss hafr satt honom ut ur kyrckian; begärar få uigas annorstänss. ConsEcclAboP 484 (1661).
b) till I 11 b α: skilja (ngn) från befattning l. privilegium o. d. Hvar en eller två af professoribus skall hafva medh .. (stipendiaterna) beställa och sättia in och uth hvem them täckes, så kunne the (osv.). OxBr. 12: 6 (1613).
5) till I 13 a, b: ta ut (ngt); placera ut (ngt).
a) ta ut (ngt) o. placera (där l. där utomhus), flytta ut (ngt); äv.: anbringa l. sätta upp (se sätta upp I 5 a) (ngt) utanför ngt. Wid hwarje gästgifwaregård skal en tafla sättas ut, som wiser mihletalet til nästa ombyte. BB 28: 7 (Lag 1734). Strindberg Kamm. 1: 44 (1907; med avs. på termometer). Drängpojken .. fick .. sätta ut bästa vagnen med två säten på. Larsson Hemmab. 273 (1916). särsk. (†) i uttr. sätta ut hatten, betecknande att stridande part sätter ut (l. upp) en hatt ss. tecken på att man önskar vapenstillestånd; jfr sätta upp I 5 a γ. The .. beskutte Slottet till storm, så satte the ther inne wore vth hatten, begärade dagtingan och goffue strax Slottet vp. Svart G1 77 (1561).
b) föra ut o. placera (ngt) ett stycke från l. så att det går fritt från ngt; äv. oeg. l. bildl. med avs. på abstr. företeelse (jfr sätta, v.3 I 15 a). Sätt ut skorna (som är satta till torkning) längre från elden! Trana Psych. 2: 34 (1847). särsk. sätta (skeppsbåt) i sjön (gm att hissa ned o. göra den klar från fartyg); äv.: göra (skeppsbåt l. för l. akter av sådan) klar, ställa ut (skeppsbåt osv.) från fartygssida. Sätt ut båten. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 221. Som det var lugnt, så satte vi ut båten, för att fånga (sköldpaddan). Landell Bligh 35 (1795). Ekelöf Skeppsm. 233 (1881; med avs. på förstäv). Ångaren, som blivit träffad .. ser ut att sjunka, åtminstone äro de andra fartygen sysselsatta med att sätta ut båtar, tydligen i avsikt att bärga allt folk, som vimlar på ångarens däck. VFl. 1935, s. 191.
c) med förbleknad l. försvunnen tanke på objektets utgångsplacering: placera l. lägga ut (ngt, särsk. fångstredskap). Bureus Suml. 56 (c. 1600). Sätter man intet uth katzen, så får man ingen fisk. Celsius Ordspr. 11: 13 (c. 1710). Du ska inte få det svårt .. Jag ska sätta ut mat till dig var dag. Lagerlöf Holg. 2: 228 (1907). Jag ska sätta ut mina giller i kväll. Grip Folkhumor 112 (1916). särsk.
α) med avs. på (rå)märke: placera ut, sätta; äv. oeg. l. bildl. (jfr sätta, v.3 I 15 b). Ekblad 400 (1764). När de känna igen hos sig de kännetecken som Guds Ord sätter ut på dem, som hafwa Gud i sina hjertan. Schartau Und. 21 (1799).
β) (numera bl. mera tillf.) i uttr. sätta ut ngt att säljas, placera ut ngt för försäljning; äv. allmännare l. oeg. (jfr sätta, v.3 I 15 b): utbjuda ngt till försäljning, salubjuda ngt. (Sv.) Sätta ut något at sälias, (lat.) Vendendum quid exponere. Sahlstedt (1773). Widegren (1788).
e) (†) abstraktare (jfr b): sätta (eld) på ngt (se sätta, v.3 I 15 b β γ'). FörarbSvLag 1: 389 (1691).
f) (†) oeg. l. bildl. (jfr b o. sätta, v.3 I 15 a), med avs. på rykte: släppa ut. IllSvH 2: 23 (1876).
6) [utvecklat ur 5 c gm objektsväxling] (†) duka l. förse (bord med ngt). Serenius Y 2 a (1734, 1757).
7) [sannol. utgående från sätta, v.3 I 13 a o. bildat i anslutning till klä ut (sig) l. styra ut (sig)] (†) styra ut (ngn), se styra, v.2; anträffat bl. refl., dels i uttr. sätta ut sig, styra ut sig, dels i uttr. sätta sig väl ut i kläder, styra ut sig väl i kläder, klä sig så att man tar sig väl ut. Ekeblad Bref 1: 420 (1655: väl ut). Manfolken sätta ut sig med en hop hår som intet är deras. Kling Spect. R 4 a (1735).
8) till I 13 b: sticka l. skjuta ut (ngt) o. d. Hon satte ut årorne och rodde på det ifrigaste. Fischerström Mäl. 33 (1785). Alle man, sätt ut med årorna! Pojkarna grinade och hade redan årorna i sjön. Strindberg NSvÖ 1: 86 (1906). särsk.
b) till I 13 b λ; särsk. [eg. i fråga om att riskera en smäll på hakan i boxning l. slagsmål] i det bildl. uttr. sätta ut hakan, ss. beteckning för att ngn vågar utsätta sig för kritik l. missnöje gm att yttra ngt kontroversiellt, sticka ut hakan; äv. dels med avs. på ben l. fot: föra ut o. sätta ned l. sätta fram, dels med avs. på huvud: sticka ut. Tå han nu fick höra Legaterna, satte han strax vth thet ena Beenet, och lagade sigh til at stijgha nedh. Schroderus Os. 1: 717 (1635). Då han satte hufvudet ut genom dörren, högg Olof det af. Dalin Hist. 2: 84 (1750). Han satt en tid i byggnadsnämnden också. — Men därifrån fick jag sparken, säger Dahlgren med ett sötsurt leende. Han har satt ut hakan många gånger, som sagt. PiteåT 1 ⁄ 3 1986, Bil. s. 1.
9) [eg. bildl. anv. av 5 b] lämna ut l. ställa upp med (hästar i rusttjänsten). Hallenberg Hist. 4: 501 (i handl. fr. 1616).
10) [eg. bildl. anv. av 5 b] (numera föga br.) utställa (pant); pantsätta (ngt).
a) utställa l. lämna (pant); äv.: lämna ut (pant till ngn annan). TbLödöse 221 (1590). Såsom bedrägeri skall anses och efter 1§ straffas .. om man sätter ut pant, som veterligen falsk är. SFS 1890, nr 33, s. 27; jfr SFS 1920, s. 1008.
b) pantsätta (ngt); stampa på (ngt); äv. i uttr. sätta ut ngt i pant, pantsätta ngt. Skin(n)aren maa setia wt lasse ped(er)s(ons) ffo(der) ffor syn g(er)ni(n)g(es) löön. OPetri Tb. 21 (1524). UpplDomb. 7: 98 (1557: i pant). Jag satte ut vinterrocken i fjor våras och har inte ännu kunnat lösa den åter. SöndN 1884, s. 171. Då det blev slut med djuren, började han spela bort gården. Han sätter ut torp efter torp, skogsmark efter skogsmark, hage efter hage, åker efter åker och förlorar det alltsammans. Lagerlöf Troll 2: 23 (1921).
11) [eg. bildl. anv. av 5 b] göra sig av med (ngt) o. d.
a) (†) lägga ut l. (för sitt uppehälle) göra sig av med (pengar l. egendom). OxBr. 10: 254 (1618). Hwad tyckes tig tu korngud om then predikan? Tu .. Som tig nu richtar och samlar skatter, när andre settia vt alt thet the åga, och gå ifrå hus och hem. Swedberg BetSwOlycko 36 (1710).
b) (†) i uttr. sätta ut sina sista krafter l. hela sin styrka o. d., använda l. satsa sina sista krafter l. hela sin styrka osv. Cygnæus 3: 137 (1853: hela sin styrka). Sätta ut sina sista krafter. Cannelin (1939).
12) [sannol. oeg. l. bildl. anv. av 5 b] med. upphöra att ge l. ordinera (viss medicin), ta bort. Inträffa svårare rubbningar, framförallt hjärtsvaghet och dyspné, måste man omedelbart sätta ut medlet. LbInternMed. 2: 492 (1916). SDS 22 ⁄ 4 1994, s. B6.
13) [eg. bildl. anv. av 5 b] låna ut (pengar); hyra ut (ngt).
a) (numera bl. i Finl.) i uttr. sätta ut pengar på ränta (förr äv. räntor l. intresse), förr äv. ocker, låna ut pengar mot ränta resp. ockerränta (äv. bildl.); äv. utan förb. med prep.-uttr.: låna ut (pengar) mot ränta. Serenius Hh 4 b (1734: ocker). Sina penningar satte the vt på räntor. Humbla Landcr. 22 (1740). Jag ärnar strax sätta ut denna summan på intresse. Björn Bill. 10 (1786). När ockrarn Alfius sålunda hade talt, / I föresats, att bonde bli, / Han midt i månaden dref in sitt kapital, / Och satte ut det vid dess slut. Adlerbeth HorOd. 177 (1817). LbFolksk. 65 (1890: på ränta).
b) (†) i uttr. sätta ut ngt på hyra, hyra ut ngt. Metropoliten sätter ut kyrkorna på hyra. Eneman Resa 1: 123 (1712).
14) [eg. bildl. anv. av 5 b] (†) skjuta upp (ngt); äv. i uttr. sätta ut ngt till tiden, skjuta upp ngt, dra ut på tiden med ngt. RP 8: 253 (1640). HSH 31: 331 (1662: till tijdhen).
15) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 32 a, b, i spel: satsa eller spela om (ngt), äv. i uttr. sätta ut ngt på spel(et), spela om ngt; spela ut (visst kort); äv. bildl. (jfr sätta, v.3 I 32 c). Begÿnthe så Hans och Oluff spele kortt medh hwar annen och satte sÿne hatter vth på spelett. 2SthmTb. 8: 28 (1589). Sätta ut i spel. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Utnämningen av prins Carl till Norges vicekonung) var uppenbarligen den högsta och sista trumf, konung Oscar kunde sätta ut, i sitt gamla cajolerie med norrmännen. Hellberg Samtida 8: 59 (1872). Ja vågar tie kulor. Va sätter du opp? .. Ja sätter ut femtan, ökade han på. Nilsson HistFärs 20 (1940).
16) till I 34 a—c, e: skriva (ngt); i skrift nämna l. ange (ngt); förr äv. dels med avs. på årtal l. dyl.: (i en skriftlig framställning) anföra l. ange, dels i uttr. sätta ut ngt på det l. det språket, skriva ngt på det l. det språket. Thet will iach rådha hono(m) .. at han sådana böner satte vth påå Swensko, at heela församblingen kunde förstå hwad som sadhes. OPetri Hb. A 2 b (1529). Tekne (synenämnden) noga up .. all then brist, som wid gården finnes; och sätte i penningar ut, hwad thet kostar at bättra eller bygga, som .. (bonden) för sin tid försummadt. BB 27: 1 (Lag 1734). När skola utgivare av litterära alster äntligen anse det som sin första plikt att sätta ut varje styckes originaldatum? Wulff Leopardi 127 (1913). Några handskrifter sätta ut .. (det mjuka b) här, andra där (i notskrift). KyrkohÅ 1926, s. 191.
17) [jfr 15] (numera mindre br.) utfästa l. utsätta (pris l. belöning). Kellgren (SVS) 2: 176 (1783). Auerbach (1915).
18) (†) till I 37: framställa l. uttolka (ngt). Apostelen sätter talet om leffua så vth, at han wil ther medh förstå itt tocket leffuande eller lijffligha facter, som i sigh sluta någen wissan hwarken person som leffuer, eller sätt til at leffua. Wallius 2Likpr. 183 (1627).
19) till I 38 a α: bestämma l. fastställa (ngt), särsk. (o. numera bl.) närmande sig 16: ange (tid l. plats för ngt); förr äv.: utlysa (ting o. d.). Sätter Häradshöfding Ting ut, förr eller senare, än nu sagdt är; böte tiugu daler. RB 2: 1 (Lag 1734). Wid tinget der på, lade drängen in til Rätten, och begiärte, at Rätten skulle sättja uth, huru stor förlikningen skulle wara. VDAkt. 1784, nr 184. Hagberg Shaksp. 3: 130 (1848; med avs. på mötesplats). I stället hade bokhållarn satt ut en tid när de skulle träffas. Rönblom Pajazzo 164 (1956).
20) till I 42 a: bestämma l. utsätta (kurs). Kl. 6 f.m. tillsatte vi spinnaker och toppen och satte ut kurs till Utklippan utanför Karlskrona. TIdr. 1895, s. 432.
II. till III 6 a δ.
a) (ngt vard. o. ålderdomligt): bege sig ut (på resa l. färd); fara l. störta ut (i vattnet l. genom dörren o. d.); förr äv. oeg., i uttr. sätta ut i livet, ge sig ut i livet. Ferrner ResEur. 274 (1760). Likasom den, som mot slutet af en resa råkar i något missöde, ofta otåligt fördömmer den stund då han satte ut, så (osv.). Geijer I. 7: 17 (1817). Vid dessa ord (dvs. att hon skulle skynda sig) satte husföreståndarinnan ut genom ena dörren. Carlén Prof. (1840). Bremer Brev 2: 429 (1844: ut i lifvet). De två länsmännen mottog befallningen och var och en gav sig iväg för att mönstra sina soldater, varpå de satte ut längs olika vägar. Malmqvist BerTräskmark. 1: 271 (1976).
b) [specialanv. av a] sjöt. lägga l. segla ut. Sedan satte man ut på sjön uti 2:ne ganska vackre Slupar. Björnståhl Resa 2: 63 (1773). Sätt ut med båten, gosse, och håll väl i nordvest. Runeberg (SVS) 7: 9 (1832). Sätta .. ut från stranden. Sundén (1891).
c) (numera mindre br.) till III 6 a δ γ'. Floden begynner ifrån lågt vatn och strömmar in; men Ebben från högt vatn och sätter ut. Montan Segl. 12 (1787). Den under gårdagen i Sundsvallsbugten inkomna ismassan .. började på qvällen sätta ut. SD(L) 12 ⁄ 5 1901, s. 1. —
1) till I 13 a: sätta l. sätta fast (ngt) i ngt. Skräddaren sätter vid en lapp. Schultze Ordb. 3961 (c. 1755).
2) till I 46 a: få (ngt) att fastna vid botten l. sidor av kärl o. d.; anträffat bl. i pass., övergående i dep.: sätta sig fast vid botten l. sidor av kärl osv. Sedan sätter man thet på elden och rörer thet rätt wäl at thet intet sättes wid, och låter thet .. koka til thesz thet blir så tiockt, som en hård watngröt. Broocman Hush. 6: 9 (1736). —
SÄTTA ÅSTAD10 04. (numera mindre br.) till III 6 a α: sätta i väg. Slädtrafvarn sätter med makt åstad, / han frustar lågor, han är så glad. Tegnér (TegnS) 4: 114 (1820). Harlock (1944). —
I. (†) till I 13 b: räcka (ngn ngt); sätta fram (ngt) åt (ngn). Sätt åt mig bägaren. Sahlstedt (1773). Sätt åt mig glaset. Möller (1807).
II. till III.
1) till III 6 c β, med avs. på person: ansätta (ngn); i sht förr äv. liktydigt med: hålla efter (ngn). Knorring Cous. 3: 100 (1834). Jag vill inte veta af ett sådant lefverne. Han skall få höra af det i morgon dag! Jag skall sätta åt gunsti herrn, så han skall minnas det! Bremer Hem. 1: 65 (1839). SvD 15 ⁄ 9 1994, s. 12.
2) i oeg. l. bildl. anv., med saksubj. l. opers.
a) om plåga, oro, begär o. d.: ansätta (ngn l. ngns sinne), äv. opers. LPetri 1Post. R 4 a (1555). CFDahlgren 5: 245 (1832; opers., i fråga om oemotståndligt behov av att musicera o. komponera). Hungern satte nu åt honom och då inget värdshus fanns i sikte tänkte han (osv.). Malmqvist BerTräskmark. 1: 139 (1976).
b) i frågesatsen vad sätter åt ngn?, vad far i l. har farit i ngn?; förr äv. i uttr. det sätter åt ngn, det faller ngn in, det kommer ngn för. Sannerligen får jag inte lof att göra min mans ståthållarskap heder i alt hvad jag kan och, sätter det åt mig, så får jag fara till hufvudstaden och kosta på mig hästar och vagn jag som andra. Lidforss DQ 2: 573 (1892). Vad sätter år dig? Gierow HjLust 140 (1944).
3) (numera föga br.) till III 7: sätta i (se sätta i II), sätta till (se sätta till II 4). Nordforss (1805). När det satte åt att bli kallt, fick han svårt nog att berga sig. Benedictsson Ber. 160 (1884). —
1) till I 11 a α, i uttr. sätta ngn åter till ngt, återinsätta ngn i ngt (dvs. ämbete). Effter tree daghar skal Pharao vphäffua titt hoffuudh, och settia tigh åter til titt embete. 1Mos. 40: 13 (Bib. 1541).
2) till I 13 (a o.) b: sätta tillbaka. Sätta åter på sitt ställe. SvTyHlex. (1851). Schulthess (1885). —
I. till I.
1) till I 5: (på farkost) föra över (ngn, äv. djur), skeppa över. (Sju) Feneker Kneckter skulle haffua satz vtoffuer åth Schone. G1R 10: 16 (1535). Haglund Omnibus 95 (1927).
2) till I 13 b: sätta (ngt) över ngt (särsk. kokkärl över elden). Björkman (1889). Gumman är redan uppe, hon har gjort eld i spiselhällen, satt över kaffekokarn och maler på av ”kaffet”. Thorsén UpplTorp. 16 (1949).
3) (mindre br.) till I 13 (a,) b: sätta ngt över (ngt), täcka över (ngt); äv.: sätta (ngt) över ngt, i sht förr äv. i uttr. sätta över ngt på ngt, sätta ngt över (o. därmed innesluta) ngt. Wälborne Herre Her Jöran Giere fordom Lagman hade dömpdt att i Fiskeleken skulle den som boor i Yterby sättie öfwer allan Bäckien om natten, och om dagen skulle allan Bäcken stå öpen och frij. HammarkDomb. 21 ⁄ 4 1615. Sätt över en kupa på osten! SvHandordb. (1966).
4) [eg. till sätta, v.3 I 15 a; jfr sätta om 9] (numera föga br.) göra av (med pengar). Han visste att skaffa sig rätt så goda inkomster och visste också att sätta över med dem. Selander C15Dag. 163 (1927).
5) (†) till I 34 e β β': översätta (ngt); äv.: översätta det (ngn) säger (sagt) l. skriver (skrivit), översätta (ngn); äv. abs. Man hafver änn inthet svarat, måste uthan tvifvel först låta settiatt öfver på portugisch. RP 15: 73 (1651). Man måste försöka, at sätta bättre öfver. SvMag. 1766, s. 353. Jag har .. satt öfver några theaterpjäser från franskan. Knorring Skizz. II. 2: 297 (1845). Dalin 2: 754 (1855).
II. till III.
1) (ngt vard. o. ålderdomligt) till III 6 a δ: (i hast l. snabbt) fara l. ta sig l. hoppa över (ngt, särsk. vatten l. vattendrag); spränga över (ngt). (Han) satte .. vtöfwer til Asien .. vthi en liten bååt. Schroderus Sleid. 48 (1610). Kronhjorten sätter, under sin flykt, öfwer murar af 3 till 4 alnars höjd, men upphinnes dock af windhunden. Holmström Ström NatLb. 1: 71 (1851). I korta båglinier sätter .. (spillkråkan) öfver dalen. Rosenius Naturst. 92 (1897). Vi skall utan tidsutdräkt .. sätta över denna flod. Söderström Högkv. 66 (1968).
2) (vard., ngt ålderdomligt) till III 6 a δ γ': gå (i riktning) över (mot ngt). Eqvatorealströmmen, som sätter rätt öfver mot ostspetsen af Syd-Amerika. Hildebrandsson Buchan 75 (1874). —
SÄTTAS NED. (†) till IV: sätta sig ned (se sätta sig ned 1); äv. om domstol: sätta sig ned (o. inleda förhandlingarna). Sedhan sattes the nedher på iordena när honom, siw daghar och siw nätter longt. LPetri Job 2: 13 (1563). Strax sättes Rätten neer, ok (osv.). Lucidor (SVS) 283 (1673).
Ssgr: A: (I 13 b) SÄTT-BAND. (numera mindre br.) om band (av järn l. trä) vari stäverna till laggkärl (särsk. tunna) sätts vid tillverkningen o. som tas bort sedan laggkärlet är försett med kvarsittande band, uppsättningsband; jfr sätts-band. Deleen 691 (1836). Arwidsson Strömm. 64 (1913). —
-BORD, sbst.2 (sbst.1 se sp. 16343). (sätt- 1691—1932. sätte- 1543—1547) [jfr t. setzbord (i bet. 1)] (numera föga br.)
(I 20) -BORR. (numera mindre br.) skogsv. planteringsborr; jfr sättnings-borr. Björkman Skogssk. 148 (1868). SvSkog. 542 (1928). —
(I 33) -BRÄDE. [jfr t. setzbrett] (sätt- 1749 osv. sätte- 1612—1635) (i sht förr) boktr. bräde varpå de satta partierna utskjutas (dvs. placeras o. ordnas till form (se d. o. 6)). Bengtsson SvStilgjut. 64 (i handl. fr. 1612). —
(I 33) -FEL. boktr. fel tillkommet vid sättning, sättningsfel; jfr sättar-fel. ÖoL (1852). Östergren (1953). —
(I 13 b κ) -FISK. [jfr t. setzfisch] fisk. fisk som utplantera(t)s; jfr -karp, -ål. Lind 1: 272 (1738). —
(I 13 a) -GARN. (sätt- 1841 osv. sätte- 1996) [jfr t. setzgarn] fisk. garn som förankrats på ett ställe (pålade vid bottnen l. fritt svävande), stågarn; motsatt: drivgarn. SNilsson (1841) hos Berzelius Brev 14: 188. Rig 1966, s. 78. jfr sill-sättgarn.
-HAKE. [jfr t. setzhaken]
1) (†) till I 13 a: (till sjöss använt) hakformigt redskap för kantring av stockar o. d.; äv. om mindre redskap av liknande utseende för fixering av slöjdstycke. Wikforss 2: 601 (1804). Verktyg: Tandhyfvel. — Skrufknekt. — Sågfil. — Sätthake. SlöjdBl. 1887, nr 3 A, s. 3.
2) (†) till I 13 b, i pl. Sätthakar kallas vid kopparsegring en stark stång, försedd med tvenne järnhakar, som hafva fyra klor, hvarmed de glödgande kinstyckerne, efter segringen, häfvas, eller bäras utur ugnen. Rinman (1789).
-HAMMARE. [jfr t. setzhammer (i bet. 2)]
1) till I 13 a γ: vid stensättning använt skaftförsett redskap med huvud (för att slå ned stenen) o. en detta motsatt bladliknande del (för grävning i sättsanden); jfr sätt, sbst.3 DN 18 ⁄ 5 1984, s. 33.
2) tekn. till I 13 b, om skaftförsett hammarlikt smidesredskap på vars huvud man slår med slaghammare l. slägga för att åstadkomma ansättning på l. avhuggning av smidesstycket (jfr -järn 2), anslagshammare; äv. om liknande o. på motsvarande sätt använt murnings- l. stenhuggarredskap för kantriktning av stenblock, sättstamp; i sht förr äv. om motsvarande redskap för ngts indrivning, drivhammare; jfr -mejsel, -stamp 1, -stämpel o. sätt, sbst.3, sätts-hammare samt sättare III 3. BoupptSthm 1680, s. 367 a, Bil. (1679). (Vid indrivningen av stämpelämnet i sänket) användes en Sätthammare som noga passar efter öfre ytan af Stämpelämnet. VetAH 1820, s. 209. Stål Byggn. 1: 152 (1834; om murningsredskap). (Vid fästande av skarvplåtar med hakbultar) iakttages .. att sätthammaren nyttjas till sista inslagningen, om hakbultens hufvud kommit snedt emot skenans fot. TByggn. 1859, s. 102. TT 1903, Ark. s. 70 (om stenhuggarredskap). HantvSv. 285 (1996; om smidesverktyg).
(I 21 a) -HONA. (†) ynglande harhona, harhona med kull(ar). Hemberg JagtbDäggdj. 294 (1897). 2NF 28: 119 (1918). —
(I 13 a) -HUVUD. [jfr t. setzkopf] (numera föga br.) tekn. på nit, om huvud på vilket man slår (l. trycker) vid nitens insättning (motsatt: sluthuvud). TT 1898, M. s. 118. HbVerkstTekn. 1: 384 (1944). —
(I 20) -HÅL. upptaget hål vari ngt sätts l. planteras. Björkman Skogssk. 139 (1868). Fatab. 1937, s. 233 (vid potatissättning). —
(I 47) -HÄRD. (numera föga br.) = skak-härd; jfr -bord 2. Weste FörslSAOB (c. 1817). Wetterdal Grufbr. 339 (1878). —
(I 13 b) -HÄRDA. tekn. företa sätthärdning av (metall), härda l. stålsätta ytan av metall, ythärda; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. König Mec. 163 (1752). Den förväntade strukturen vid ytan av uppkolat och direkthärdat (sätthärdat) stål är martensit med en mindre mängd restaustenit. JernkA 1962, s. 383. —
(I 13 b) -HÄRDNING. [med avs. på förleden jfr förleden i t. einsatzhärten, v. o. sbst., föranledd av att sätthärdning urspr. skedde gm styckets insättning o. upphettning i en låda l. form fylld med kolpulver] tekn. (för uppnående av såväl hårdhet som styrka företagen) härdning l. stålsättning av metallyta (varvid i det inre den mjukare metallen förblir oförändrad), handlingen l. förfarandet att l. resultatet av att sätthärda, ythärdning; jfr sätts-härdning o. stål-sätta. Polhem Test. 49 (c. 1745). TNCPubl. 57: 48 (1974). —
(III 6 a δ γ') -IS. (föga br.) is som driver in mot land, drivis. Blir det blåis i natt? Är det sättis i farten? TurÅ 1955, s. 186. —
-JÄRN. [jfr t. setzeisen] (sätt- 1679—1939. sätte- 1560)
1) (†) till I 13 a, = -hake 1? Bleffue tillgiorde aff 8 M stååll Fijler — 2. Säte Järnn — 1. ArkliR 1560, avd. 5 (i inventarieförteckning efter lådmakare).
2) (numera föga br.) till I 13 b: mejselliknande anslagsjärn (använt av stenhuggare l. plattsättare o. d.) l. drivjärn; sättmejsel. BoupptSthm 1680, s. 367, Bil. (1679). Sättjärn, rabb, drivjärn med skåra. Användes att packa till drevet i ett nåt. Stenfelt (1920). HantvB I. 4: 320 (1936).
(I 13 b κ) -KARP. (sätt- 1755 osv. sätte- 1756) fisk. jfr -fisk. En liten karp, en sätt-karp. Möller 1: 288 (1755). ÖoL (1852). —
(I 33) -KAST. (i sht förr) boktr. (av handsättare använd) låda med fack som vart o. ett innehåller ett antal stilar av samma slag, kast. Täubel Boktr. 1: 93 (1823). —
(I 13 b) -KOLV. [jfr t. setzkolben, i bet. 1]
2) [eg.: kolv som man kan sätta på ett underlag] i sht kem. kolv (se d. o. 7 a) med plan botten. Berzelius Kemi 3: 351 (1818). Kolvar med plana bottnar, sättkolvar. KatalRGrave 230 (c. 1938). —
(I 20) -KVIST. (sätt- 1749 osv. sätte- 1640) stickling i form av en (späd) avskuren (o. i ändan på visst sätt preparerad) kvist, kvist utgörande skottstickling; stundom äv. om rotskott använt för plantering; jfr -gren. En lijten sättieqwist, Impeqwist. Linc. Ffff 3 b (1640). Dalin 1: 36 (1850; om rotskott). LAHT 1900, s. 101. —
(I 33) -LINJE. (i sht förr) boktr. om flyttbart metallbleck som sätts på varje satt rad i vinkelhaken ss. stöd o. underlag för nästa rad samtidigt som den tillhandahåller en god glidyta vid justeringar inom raden (o. tjänar som stöd när vinkelhakens rader flyttas till skeppet). Möller (1790). Oldenburg Bok 73 (1923). jfr mässings-sättlinje. —
(I 20) -LÖK. (sätt- 1895 osv. sätte- 1664—1690) i sht trädg. lök (se d. o. 2) som sätts, sticklök; äv. motsv. lök 1: lök som dras upp med sticklök, särsk. speciellare om rödlök. Salé 211 (1664). Cepa matlök (gul-, röd-, sätt- o. syltlök). VåraKulturvN 41 (1977). —
-MASKIN. [jfr t. setzmaschine]
1) boktr. till I 33: maskin för sättning; särsk. (i sht förr) om radgjutande sådan maskin; äv. om maskin för fotosättning (numera i sht elektroniskt styrd fotosättning), särsk. i ssgn foto-sättmaskin (BraBöckLex. 22: 279 (1980)). ÅrsbVetA 1824, s. 573. Teletypesättningen (av en tidning) håller i ekonomisk marschfart dubbel produktion mot den manuellt skötta sättmaskinens — 11 rader mot 6. Poppius o. Jansson Journ. 110 (1959).
2) (numera föga br.) bergv. till I 47: (förr använd) maskin för våtmekanisk anrikning. JernkA 1871, s. 22. Sättmaskiner. Vid dessa anbringas de klassificerade kornen på en sikt af bleck, tråd eller från stänger, å hvilken deras sortering försiggår medelst en genom sikten uppstigande vattenström. Wetterdal Grufbr. 336 (1878). JernkA 1903, Bih. s. 6. jfr bädd-, mjöl-, sand-sättmaskin. —
(I 13 b) -MEJSEL. [jfr t. setzmeisel] (†) (av klensmed använd) sätthammare (se d. o. 2). BoupptSthm 1689, s. 1091 b, Bil. —
(I 24) -MJÖLK. (†) långmjölk, tätmjölk; jfr sättnings-mjölk. Lappen bereder .. s. k. sät- eller tät-mjölk af ren-mjölken, liksom Norrländingen tillagar sådan af ko-mjölk. Düben Lappl. 141 (1873). —
(II 27 a) -PANNA. [jfr t. setzpfanne] (†) mindre panna nedsatt i saltpanna för uppsamling av sedimentet ur saltvattnet. VetAH 1769, s. 64. ÖoL (1852). —
(I 20) -PINNE. skogsv. planteringspinne; jfr -käpp. (Eng.) Planting-stick, (sv.) sätt-pinne. Serenius Ss 3 b (1734). —
(I 26) -PUNS. (numera mindre br.) tekn. puns med plan l. kupad arbetsyta för planering (se planera, v.2 1 b) l. modellering. Eneberg Karmarsch 2: 474 (1861). Kulturen 1975, s. 135. —
(I 33) -REGAL. [jfr t. setzregal] (i sht förr) boktr. regal (se regal, sbst.2 2), sätteriregal. Nordin Boktr. 97 (1881). —
(I 13 a γ) -SAND. (i sht i fackspr.) (finkornigare material använt på samma sätt som) sättgrus. TeknVet. VoV. 2: 302 (1928). —
(I 28) -SKRUV. (numera föga br.) tekn. ställ- l. stoppskruv. ReglSJMachinEld. 1857, s. 15. Cannelin (1939). —
(I 13 b) -SKÖLD. [jfr t. setzschild] vapenh. kroppstäckande sköld som (i regel) stacks ned i l. stöddes mot marken; särsk. dels om sådan sköld med utdragen spets, härstammande från den mykenska kulturen, dels om senare oval sköld (som under medeltiden vidareutvecklades till en speciell, fabrikstillverkad typ, den s. k. pavesen). Alm BlVap. 182 (1932). —
(II 23) -SPRICKA. spricka till följd av sättning, sättningsspricka. Byggnaden har fått sättsprickor. Tholander Ordl. (1872). —
(I 33) -SPÅN. [jfr t. setzspan] (†)
1) skeppstunga l. sättlinje (av trä). (Fr.) Coulisse de Galée, (sv.) en sätt-spån, eller det instrumentet, hwari settiaren först settier liniorna i tryckerien. Möller 1: 395 (1745). (Sv.) Sättspån .. (t.) Ablegerspan. Heinrich (1828).
2) mellanlinje (av trä). (Sv.) Sättspån .. (t.) die Späne welche zwischengeschlagen werden, um eine Spalte oder Columne vollzumachen. Möller (1790, 1807). Cannelin (1921). —
(I 13 b) -STAMP.
1) tekn. sätthammare (se d. o. 2).
b) (numera mindre br.) ss. smidesredskap: sätthammare, ansatshammare; jfr sätt, sbst.3 Rinman 2: 951 (1789).
(I 13 a) -STEG. [jfr t. setzstufe; eg.: steg som sätts (in) mellan trappstegs plana delar (plansteg)] byggn. hos trappsteg: vertikal del (motsatt: plansteg). Rothstein Byggn. 437 (1859). —
(I 13 b) -STYCKE. (i sht förr) teat. lös dekoration l. ett stycke lös kuliss (föreställande t. ex. buske l. hus l. klippa) som med hjälp av stöd anbringas på scengolvet. Josephson Teaterregie 63 (1892). —
(I 13 b) -STÄMPEL. [jfr t. setzstempel] (sätt- 1679, 1881. sätte- 1585) (†) om smidesredskap: sätthammare (se d. o. 2), ansatshammare. GripshR 1585, s. 181. Strindberg SvFolk. 1: 74 (1881). —
(I 13 a) -UGN. [med avs. på namngivningsgrunden jfr biläggare (se biläggare, sbst.2 1), biläggar-ugn] (i sht förr i södra Sv. använd) ugn sammansatt av järnplattor (med reliefprydnader) som är ansluten till o. eldas (med glöd l. bränsle) från köksspis l. öppen spis o. d. i annat rum (motsatt: vindugn), biläggarugn; i fråga om ä. tid äv. dels om motsv. ugn av kakel, dels om ugn av samma art för uppvärmning av det rum där eldstaden befann sig. ÅgerupArk. Arvskifte 1713. Hasslöf SvVästkustf. 484 (1949).
-VAR, se B. —
(I 13 a ε γ') -VERK. (sätt- 1558. sätte- 1554—1582) [jfr fsv. sätterverk (möjl. med anslutning av förleden till sättare); jfr äv. ä. d. sæt(te)-værk, mlt. settewerk; jfr Henschen TygtrSv. 74 (1942)] (†) tygtryck (i konkretare bet.). Ett huffdebulster ther til medt säteuerk. VgFmT I. 8—9: 86 (i handl. fr. 1554; rättat efter hskr.). Täcken m(ed) sätte wärch. TullbSthm 18 ⁄ 5 1582. —
(I 13 b) -VÅG. [efter t. setzwage] (†) Sättwåg .. (dvs.) ett slags nivellermått ell. afwägningsinstrument. ÖoL (1852); jfr HantvSv. 223 (1996). —
(I 13 a) -VÄGARE. [efter t. setzweger] (numera föga br.) sjöt. livhult. ÖoL (1852). WoL 1347 (1889). —
(I 24) -ÖRT. (†) växten Pinguicula vulgaris Lin., tätört; jfr -gräs. Retzius FlOec. 501 (1806). Fries Ordb. (c. 1870).
B: (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SÄTTE-BORD, -BRÄDE, -GARN, -JÄRN, -KARP, -KVIST, -LÖK, -STÄMPEL, se A. —
(I 13 a) -VAR. [sv. dial. (Västergötl.) sätevar] (sätt- 1741. sätte- 1734—1737) (†) löst överdrag av ”sättevävt” l. röllakan. BoupptViste 14 ⁄ 1 1734. 1 st. Lång bänke dyna med säte wader .. 2 st. Hyonde med säte wader. Därs. 30 ⁄ 8 1737. 1 st dyna med satwahr .. 1 st hyende med satwahr. Därs. 8 ⁄ 6 1741. —
-VERK, se A. —
(I 13 a) -VÄVT. [sv. dial. (Västergötl.) sättevävt] väv med mönster som plockas l. snärjs in för hand, röllakan. Konstväfda dynor i ”flämsk” och ”sätteväft”. Wistrand NordMAllmog. 41 (1909). Röllakan, i Västergötland använd till bänkdynor, kallas här sätteväft. TextBildv. 14 (1925). —
Avledn.: SÄTTARE, om person m./ /ig., om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = (BlBergshV 19: 227 (i handl. fr. 1660) osv.), äv. (numera bl. i bet. III 1 b, på Gotl., bygdemålsfärgat) -rar (ArbogaTb. 3: 330 (1521: ssyllæssæt(ra)), GotlAlleh. 4 ⁄ 3 1904, s. 1). [fsv. sätiare; jfr d. sætter, t. setzer]
I. person som sätter ngt l. utför arbete bestående i att sätta (ngt). jfr an-, av-, betygs-, diamant-, in-, iscen-, lag-, material-, not-, petard-, rekord-, skuld-, syll-, ton-, upp-, över-sättare m. fl. särsk.
1) till I 13 a γ; särsk. (i sht om ä. förh.): person som har till yrke att sätta gatsten o. d., stensättare. Erikson HbSmågatst. 26 (1928). jfr gatstens-, sten-sättare.
2) till I 13 b: bageriarbetare med uppgift att lägga fram de jästa degstyckena, ta bort det gräddade brödet från ställning o. ta fram o. sätta bort plåtar o. d. Arbetet med de formade och jästa degstyckenas läggande på och de gräddade brödens borttagande från staken förrättas af hjelpare, sättare eller annan underarbetare. ArbStat. A 1: 18 (1899). Sättare (dvs.) bageriarbetare som tar fram och sätter bort plåtar, plank m m. Bröd 1972, nr 11, s. 19.
3) (†) till I 13 b: person som (för köpares räkning) mäter upp ved i famnmått. Surbrunns Ångvedhuggeri .. försäljer .. Björk-, Al- och Barrved, som till dagens priser sågas, hemköres och upplägges hos köparen .. Köparen eger rättighet hålla ombud eller egen sättare. GHT 1 ⁄ 10 1895, s. 1. jfr ved-sättare.
4) till I 20: person som sätter l. planterar ngt. Stridsberg Åkerbr. 84 (1727). De trenne barnen, som sätta potäterna, fördelas på hela tegens längd, 1 ⁄ 3 på hvarje sättare. QLm. 1: 27 (1833).
5) (förr) till I 22: person (hantverkare) som satte kakelugnar. När byggnadsverksamheten ökade, fanns det ofta ej tillräckligt många kunniga sättare, och de som kunde sätta kakelugnar förstodo att (osv.). GHesselman (c. 1945) hos Östergren. jfr kakel-, kakelugns-, ugns-sättare.
6) [jfr mlt. setter] motsv. I 33: person (i boktryckeri) som sätter, person som utför sättningsarbeten; jfr konstförvant o. typograf. Lindschöld Gen. E 4 b (1669). LundagKron. 3: 294 (1955). jfr förråds-, hand-, maskin-, rubrik-, skrift-, skön-, slät-sättare m. fl.
II. (†) till III 6 a δ, om fälthäst som har god förmåga att under snabb galopp ta sig över (sätta över) hinder. I mån som .. (fälthästen) utmärker sig genom fart och sträck-språng öfver hinder, kallas han rännare och sättare. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 7 (1836).
III. om sak.
1) till I 13 a, a ι, om ngt som sätts ihop med ngt l. anbringas ngnstädes (o. håller fast ngt); särsk. (förr) bergv. i pumpsättning: övre pumpstock (vari kolven löper), lyftrör. BlBergshV 19: 227 (i handl. fr. 1660). Gruvpumpen var en vanlig sug- och lyftpump .. Pumpens arbetande element, kolven, är en träcylinder, som fästad vid en stång rör sig upp och ner i en cylindrisk sättare eller pipstock. Lindroth Gruvbrytn. 1: 135 (1955).
2) till I 13 b, om redskap l. maskin (jfr 5) varmed ngt sätts l. som används vid ngts sättning. Sättare, hvarmedelst rundhultens ringar påjagas. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). jfr stack-sättare. särsk. laddstock; sättkolv o. d. α) artill. på en stång fäst kolv varmed laddning ansättes l. projektil införes o. bringas i rätt läge, sättkolv; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om maskinell anordning för projektilens införande i eldröret. Grundell AnlArtill. 2: 27 (c. 1695). När ammunitionen kommit upp i (kanon)tornet placeras den på en laddbrygga och föres därifrån af en med maskinell kraft drifven sättare till sin plats i kanonen. VFl. 1916, s. 154. ”Laddtygen” voro sättaren och viskaren, båda långa, med cylindriska kolvar försedda stänger. Hägg TretungFl. 59 (1941). β) (förr) kolvliknande redskap för (införande o.) sammanpackning av laddning l. sprängsats. PH 9: 20 (1768). Rinman 1: 347 (1788; använd vid bergssprängning). Serner Birck 155 (1917; använd vid tillverkning av fyrverkeripjäser).
3) (numera föga br.) till I 13 b: sätthammare (se d. o. 2); stor navare. En stor utgröpt Sättare. Salander Gårdzf. 121 (1731). (Stål av hårdhetsgraden) 2 är användbart till alla slag af stenredskap, såsom sättare, pickhackor, borr- och malmsläggor m. m. JernkA 1874, s. 371.
4) (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) till I 14: örfil. Sättare .. (dvs.) Örfil, t. ex. je ngn en sättare, han fikk en sån en sättare, att etc. FoU 15: 76 (1902).
5) till I 20: maskin (jfr 2) för potatissättning, potatissättare; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): potatisårder. Sättrar, vänd- och spetsplogar (försäljes på auktion). GotlAlleh. 4 ⁄ 3 1904, s. 1. Därs. 29 ⁄ 7 1927, s. 1.
Ssgr (i allm. till sättare I 6): sättar-, äv. sättare-elev. (numera föga br.) sättarlärling. DN(A) 1894, nr 8879 B, s. 2. SAOL (1973).
-fel. (numera mindre br.) sättningsfel, sättfel. Atterbom SDikt. 1: 189 (1809, 1837). Fahlgrén Boktr. 115 (1853).
-kolv. (förr) till sättare III 2 α: sättare, sättkolv. Grundell AnlArtill. 1: 22 (c. 1695). Lundell (1893).
-konstförvant. (†) sättare, typograf. En nyckter och ordentlig Sättare-Konstförwandt. NVexjöBl. 1851, nr 43, s. 4.
-nisse. (numera mindre br.) boktr. tryckfelsnisse. Sättare-Nisse. SöndN 1864, nr 11, s. 4. SAOL (1973).
-stång. (förr) till sättare III 2 α: stång till sättare. Gynther Förf. 7: 811 (1861). Trolle Sjöoff. 1: 367 (1869).
SÄTTARINNA, f. [jfr t. setzerin o. sättare] (numera bl. tillf.) kvinnlig sättare; särsk. motsv. sättare I 6. GHT 26 ⁄ 1 1897, s. 4. Sättarinnan Alma Hedberg har avlidit i Eskilstuna. Östergren (cit. fr. 1940). —
SÄTTELSE, r. l. f. [fsv. sättilse, afsättilse, motsv. d. sættelse] (†) sättning, sättande. Lägenheet, sättielse. Linc. Kkk 6 b (1640). (T.) Setzung .. (sv.) sättjelse, sättning. Lind 1: 1419 (1749). jfr av-, fort-, in-, till-sättelse. —
SÄTTERI, n. särsk. konkret.
2) [jfr d. sætteri, t. setzerei; jfr äv. sättare I 6] till I 33: avdelning inom tryckeri där (sättare håller till o.) sättning sker. Botin SvSpr. 68 (1777). De Brantingska manuskripten blevo väl mottagna på sätteriet .. på den grund att de voro så omsorgsfullt utarbetade att ändringar i allmänhet voro obehövliga. UrDNHist. 1: 62 (i handl. fr. 1930). Sätteriet (på en tidning) står bland de tekniska avdelningarna i närmaste kontakt med redaktionen. Poppius o. Jansson Journ. 76 (1959).
-regal. boktr. sättregal. Sätteriregal sammansatt av en kastregal och tre formregaler. Elge BoktrK 20 (1915). —
SÄTTERSKA, f.
1) (numera bl. tillf.) till I 20: kvinna som utför sättningsarbete, kvinna som sätter (l. sår) ngt. Efter .. (karlen med markören) kommer sätterskan som, bärande i förklädet det med fuktig sand uppblandade fröet, släpper en njupa deraf i hwarje grop eller håla på drillen. SkånHushFHandl. 1861, s. 410.
SÄTTLIG, adj., förr äv. SÄTTELIG l. SÄTTERLIG. adv. -EN (†, AFSoldan (1849) hos Aho Soldan 188 (: fortsätteligen)). (-sätt- 1820 (: förutsättliga, sg. best.) osv. sätte- 1678 (: efftersätteligh)—1849 (: fortsätteligen). -sätter- 1779 (: eftersätterlighet)) som kan sättas; särsk. till I 15 a ϑ; numera bl. ss. efterled i ssgr; jfr sättslig. Sättelig .. (dvs.) Som kan sättas. Schultze Ordb. 3926 (c. 1755). Vådans beskaffenhet och till allt rätts-innehåll sig sträckande universalitet, hafva vi redan i det föregående betraktat: äfvensom nödvändigheten och beskaffenheten af den enda möjliga deremot sätteliga mezur. Biberg 2: 266 (c. 1820). jfr an-, av-, er-, för-, förut-, istånd-, mot-, på-, över-sättlig o. efter-, till-sättelig samt fort-sätteligen (AFSoldan (1849) hos Aho Soldan 188).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content