publicerad: 1989
STOCK stok4, sbst.1, r. l. m. (i bet. 1 g β m.//ig.); best. -en; pl. -ar (SthmSkotteb. 3: 242 (1524) osv.), efter räkneord i pl. stundom äv. = (SvD(B) 1927, nr 1, s. 5 (i bet. 3)) ((†) -a Almquist CivLokalförv. 3: 185 (i handl. fr. 1544), Månsson Ört. 196 (1628: Kåålstocka); -e KyrkohÅ 1911, MoA. s. 100 (1585: laathstocke); -er Almquist CivLokalförv. 3: 157 (i handl. fr. 1540), Fatab. 1913, s. 172 (1714: Röste ståcker)); pl. best. -arna (VRP 1686, s. 271 (: Tiggestockarna) osv.) ((†) -anar Meyerson VapArboga 219 (i handl. fr. 1550: Hiwll stockanar); -arnar HovförtärSthm 1686, s. 1140; -erna (-e) NorrlS 10: 111 (1644: muskwete ståckerna), Schück VittA 2: 451 (i handl. fr. 1667)); förr äv. STOCKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Almquist CivLokalförv. 3: 156 (i handl. fr. 1540), Weise 273 (1697)).
Ordformer
(stock (-å-, -ch, -chk, -kk) 1522 (: stochoffuer), 1524 osv. stocka 1562 (: trästocka)—1594 (: schole stockan, best.). stocke, efter prep. 1562. stocker 1528 (i bet. 1 g β). stog c. 1575 (: plogstog)—c. 1675. stohk- i ssg 1558 (: Stohkekneckten). stok 1526 (: winstok)—1837 (: stokhus). -ståckier, pl. 1632 (: Mutståckier). ståg 1538. ståk 1571 (: Sågeståker, pl.)—1702 (: ståkhuset))
Etymologi
[fsv. stokker; motsv. fd. stok (d. stok), nor. stokk, fvn. stokkr (nor. dial. stokk), fsax. stok (mlt. stok, lt. stock), fht. stock, stoc (mht. stoc, stock, t. stock), feng. stoc, stocc (eng. stock); liksom STOCKA, v.2 i avljudsförh. till STUKA, trycka till o. d., sannol. till den rot (med bet.: vara styv o. d.) som föreligger i flit. stauginėti, släntra omkring (eg.: gå styvbent; lit. stúkti, resa sig i höjden), o. (med annan utvidgning) i STÖTA. — Jfr EKSTOCK, KINSTYCKE, KULLERSTOCK, LADDSTOCK, PERUKSTOCK, RORSTOCK, sbst.2, RÖJSTOCK, STOCKANISTA, STOCKFISK, STOCKHÅL, sbst.2, STOCKIG, adj.1, STOCKMÄTT, STYCKE]
1) (nedersta parti l. grenlöst parti av) trädstam; stubbe; avkapad trädstam l. avkapat stycke av trädstam; äv. om (gm bilning l. skrädning o. d.) grovt bearbetad sådan stam osv.: bjälke o. d.; äv. (i sht i Finl.) koll.; jfr 2. Kapa trädet till stockar. Murkna stockar låg överallt i urskogen. 14 fots stockar. Skrädda, obilade stockar. Syll kallas den understa stocken i ett trähus. En spång av några kluvna stockar. Förr användes urholkade stockar som båtar. SthmSkotteb. 3: 242 (1524). Staden skall vttföre af huartt qwarteer fyro stocker till spettalss kyrkiegården. BtÅboH I. 4: 3 (1626). En sågqwarn (har) twenne (rörelseeffekter) i det sågen och stockens framflyttning fordra hwar sin serskilte invention och combination. Polhem Invent. 4 (1729). Han stod på tomten, afqwistade stockarne och .. med bilan skapade dem till fyrkantigt timmer (till ett nytt boningshus). Almqvist Grimst. 36 (1839). ÖoL (1852; om kubb ss. underlag för städ). Det är ett tungt slit att hugga stock. Moberg Sedebetyg 408 (1935). (På) trähusområdet finns det 71 tvåvåningshus i stock, byggda 1910—1927. Hufvudstadsbl. 15/1 1980, s. 9. — jfr ALM-, ANKAR-, ASP-, BI-, BJÖRK-, BOK-, BRO-, DRIV-, GRAN-, LÅNG-, NYINGS-, PLANK-, PÅL-, RUND-, RÖT-, SKATTE-, STUBB-, SÅG-, TAK-, TALL-, TIMMER-, TOPP-, TORR-, TRÄ-, TRÄD-, VED-, VÄLTER-STOCK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Han lyder hwarken stock eller stork .. (dvs.) Han är geenwördig, och medh ingen tilfredz: Han taar Betzlet medh Tänderna. Grubb 300 (1665); jfr STORK, sbst.2 1 a. Det räcker hvarken till stock eller vägg. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i jämförelser; i sht med tanke på stockens orörlighet l. livlöshet l. avsaknad av tankar l. känslor o. d. (jfr c β, g β); numera företrädesvis i uttr. sova som en stock. Hennes krop ligger orörligh, såsom en stock. LPetri 3Post. 68 a (1555). Det finnes et .. slags railleurer, dumma som stockar, hwilka aldrig äro capable til at säya något som smakar af quickhet. SedolärMercur. 2: nr 24, s. 6 (1731). Han är lat som en stock. Weste (1807). (Slaget) träffade honom över tinningen, och han föll som en stock. Eriksson Afr. 171 (1932). (I måndags natt) sov jag som en stock. Lundquist SannMCl. 275 (1965).
c) i sg. l. pl., i förb. med sten(ar), i uttr. stock och sten l. stockar och stenar (äv. stock eller sten). Hon bedriffuer horerij medh stock och steen. Jer. 3: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: sten och trä). At förbanna sig under stockar och stenar (dvs. svära vid stockar o. stenar). Ihre DissJurForm. 15 (1746). (Svinet sprang) ned mot bryggan där det fanns ett tomrum under stockar och stenar. Fridegård Offerrök 30 (1949). — särsk.
α) om l. med tanke på nedfallna trädstammar i oländig l. obanad terräng; i sht [jfr t. über stock und stein] i uttr. över stock(ar) och sten(ar), betecknande att ngn (i hög fart) färdas fram l. att ngt rör sig i oländig l. obanad terräng; äv. mer l. mindre bildl. (jfr g). Wagn och hästar gå .. öffuer stock och steen. PErici Musæus 4: 59 b (1582). Wår Vngdom brusar fram såsom en större bäck, / Then öfwer stock och steen faar genom dy och träck. Spegel ÅPar. 24 (1711). De poetiska markerne woro icke (på 1700-talet) så odlade som nu för tiden; det geck öfwer backar och berg, öfwer stock och sten, och det war redan en förtjenst att icke stjelpa med Phoebi karét. SKN 1841, s. 201. Det var ras, det var lek öfver stockar och stenar. Fröding Guit. 43 (1891). Det bar i väg över stock[ar] och sten[ar]. SvHandordb. (1966).
β) med tanken riktad på stockens livlöshet l. orörlighet l. avsaknad av tankar l. känslor (jfr b); särsk. i hyperboliska uttr.; äv. motsv. b; förr äv. i det bildl. uttr. predika för l. tala till stockar och stenar (jfr g), predika för l. tala till döva öron. Thet nu så vppenbarlighit är, at stock och steen må thet .. begripa. LPetri DialMess. 139 a (1542). Ey tu grofwe Tylpel, tu äst oförståndigere än stock och steen, efter tu stöter tigh på thesse ord (i evangeliet). Carl IX Bew. E 2 a (1604). Thet förtröt honom .. at han så skulle stå och predika för Stockar och Steenar. Lindner Tijdhfördr. 1 (1641). Det kan ju förarga både stockar och stenar, at se et sådant lefverne, som nu går i svang. Envallsson Niugg 4 (1784). Ack, onkels barm är ej af sten och stock, / Han skulle göra allt, det kan jag finna. Runeberg (SVS) 6: 42 (1862). Tala till stockar och stenar. Björkman (1889).
γ) motsv. d, om l. med syftning på stock (l. träbeläte o. d.) ss. bild av l. symbol för avgud l. helgon o. dyl. o. utgörande föremål för dyrkan l. tillbedjan; ofta övergående i 2. OPetri 3: 369 (1530). Meenige man öfver heela rijket .. effter hednisk villo dyrkadhe stock och steen (vid templet i Uppsala). LPetri Kr. 37 (1559). (Ärkebiskopen) wijer klåckor, / Stenar, altare, och stockor, / Sälier aflatzbreff (osv.). Prytz GI G 2 a (1621). Karsten NaturfRel. 63 (1923).
d) (i sht i bibeln) om bearbetad stock l. träbeläte föreställande gudomlighet (avgud); ofta övergående i 2; jfr c γ. Hedhninganars hieltar .. bära theras affgudhars stockar, och bidhia then Gudh som them intet hielpa kan. Jes. 45: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: föra sina träbeläten omkring). Mitt folk frågar sin stock till råds och vill hämta besked av sin stav. Hos. 4: 12 (Bib. 1917).
e) i namn på lekar; särsk. i uttr. klyva stocken, idrottslek varvid en deltagare ligger på magen, en står på alla fyra med huvudet i den liggandes ryggslut o. två fattar en femte i händer o. fötter på var sin sida samt med honom slår till den på alla fyra stående så han stupar över ända. Det lektes friskt i denna (jul-)halm. Man smusslade läst, tog julbock, kastade kråka, drog rot, klöv stocken och rodde i Tyskland. Fogelqvist Minn. 20 (1930). (Leken) Rulla stock (består i att) Man lägger sig raklång och rullar i sidled utför en slänt. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 94 (1949).
f) i utvidgad anv.
β) [efter fvn. fyrir innan stokk] (i skildring av fornnord. förh.) i uttr. inom stock, inom huset, i allt som rörde hushållet. Hildebrand Isl. 298 (1883).
g) bildl. (jfr c α, β); särsk. = BJÄLKE, sbst.1 1 a slutet. Försth tagha stocken aff theres egit ögha och sidhan grandit aff hans grannes. G1R 3: 101 (1526). Om Siön (vid en översvämning i jan. 1682) brutit där igenom (dvs. vid Katwijk), wore hwarken Stubb eller Ståck aff hela Holland qwarblifwit. RelCur. 132 (1682). När i Jerusalem thet (dvs. Urias') dödzfall blef berättadt, / Wardt Davids hierta strax af sit bekymmer lättadt: / Ty nu han vtwäg fann, at giöra saken god, / Tå stocken war vr wägg (dvs. ur väggen), som för i wägen stod. Kolmodin QvSp. 1: 429 (1732). — särsk.
α) (†) heraldisk bjälke (se BJÄLKE, sbst.1 1 d); äv. speciellare, om diagonalställt sådant tecken, bastardsträng. Rålamb 4: 86 (1690). Tree goola Liljor i blååt Fäldt, ther ibland een röd Stock, icke aldeles uprätt ståendes .. (betyder) Hertigedömmet Bourbon, Valois och de Dombes. Därs. 93.
β) [jfr b] (ngt vard.) ss. nedsättande beteckning på person för att beteckna honom ss. lat l. trög l. dum l. okänslig l. i avsaknad av intellektuell rörlighet o. fantasi l. anpassningsförmåga o. d. O herre iach är en arm syndare och en later stocker til thet gott är. OPetri 2: 43 (1528). (Du) liuger .. tin gamble stock. Messenius Disa 37 (1611). Up, I stockar! I isklumpar, I tröga, känslolösa sofvare. Up! Vill ingen vakna? Rutström Schiller Röfvarb. 113 (1799). Han är en stock, — utan känsla eller hjerta. Knorring Ståndsp. 3: 92 (1838). VLitt. 1: 510 (1902). jfr FLOTT-, GAP-, KÅL-, LAT-, LÖGN-, MUT-STOCK.
2) del (l. stubbe) av (grov) trädstam (l. annat kortare stamstycke) med viss användning (o. vanl. formad resp. format l. behandlad resp. behandlat för denna användning); äv. allmännare, om bastant stycke trä med viss användning; äv. om timmerstock med speciellare användning (se a, g—m); äv. i utvidgad anv., dels om anordning med sådan träddel ss. dominerande l. viktig (huvud)del, dels om föremål l. anordning av material som ersätter sådan trädel; ofta elliptiskt för ssgr med ordet ss. senare led. Murenius AV 291 (1654). Til Watnkonsten (dvs. vattenledningen) äro 80 (urborrade) ståckar färdighe. Rudbeck Bref 5 (1662). Barchæus LandthHall. 14 (1773; om pumpstock). Stocken hvaromkring ett vindspel drejas. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lavettens hufvuddelar (på den franska kanonen) äro: stocken, de begge sidplankorna, axel och hjul, samt rigtmachin. Så väl stock som plankor äro af ek. KrigVAT 1843, s. 350. Manglingen tillgår så, att på den lösa ”stocken” eller rullen lindas så hårdt och tätt, som möjligt, antingen ett eller två af de förut hoplagda plaggen. Langlet Husm. 612 (1884). Wistrand NordMAllmog. 23 (1909; om sängstock). — jfr ANKAR-, AXEL-, BAND-, BILL-, BIND-, BOLSTER-, BOTTEN-, BRO-, BÄDD-, BÄNK-, DRILL-, DRIV-, DYNG-, DÖRR-, FLO-, FLÖJEL-, FOT-, FÄRG-, GARVAR-, GIST-, GRAN-, GRUND-, HAMMAR-, HAMMEL-, HASPEL-, HJUL-, HJÄRT-, HOV-, HUGG-, KARV-, KIL-, KITT-, KRAN-, KRON-, KVARN-, LAMP-, LAVETT-, LÅNG-, MANGEL-, MIL-, MULL-, NÅL-, ORO-, OX-, PIP-, PLANK-, PLOG-, PRESS-, PUMP-, PÅL-, RAM-, RODER-, RULL-, RÄLS-, RÄT-, RÖST-, RÖT-, SKIFT-, SKIV-, SKJUT-, SKRUV-, SKÄR-, SLAG-, SLIP-, SMED-, SNED-, SNO-, SPEL-, SPRING-, STUP-, SYLL-, SÄNG-, TAK-, TIMMER-, TRÄ-, TRÄD-, TVÄR-, VIND-, VÄGG-, VÄND-STOCK m. fl. — särsk.
a) om ankarstock (se d. o. 1). VetAH 1796, s. 3. När stockankaret nått bottnen, lägger sig stocken utmed denna, varvid genom fartygets dragning ena armen tvingas ned i sjöbottnen. NFSportlex. 1: 208 (1938).
b) i sht snick. om hyvelstock. BoupptVäxjö 1781. Små amerikanska hyflar med stock af järn. HandlednPedSnick. 48 (1904). HantvB I. 2: 108 (1934). — jfr HYVEL-, OX-HYVEL-STOCK.
c) (förr) på l. till armborst l. pilbåge: långsträckt trästycke (med ränna l. dyl. vari pilen lades o.) vari bågen var fäst. Collan Kalev. 1: 78 (1864). Armborstet består av båge, stock, sträng, lås och på många armborst fotbygel. Alm VapnH 21 (1927). — jfr ARMBORST-, PILBÅGS-STOCK.
d) (i sht i fackspr.) om den av trä förfärdigade huvuddel av ett gevär l. en pistol (l. annat handeldvapen) varpå pipan o. övriga huvuddelar av vapnet är fästa. ArkliR 1545, avd. 1 (1551). Skilrer med Musqueten. Säncker högra Handen uth på Ståcken, så långt neder, som j kunnen utan at röra Pijpan och utan att bocka eller luta eder (osv.). ExInf. 1693, s. 3. Haka, Enkelhaka eller Hakebössa, var mindre och lättare (än dubbelhaken), försedd med Stock och Lunta. Törngren Artill. 2: 4 (1795). Glad i sitt sinne besåg han den nyss svartmålade stocken (på bössan). Runeberg (SVS) 3: 38 (1832). Schreber v. Schreeb Lifskvadr. 19 (1942; på pistol). — jfr BAK-, BÖSS-, FRAM-, GEVÄRS-, HALV-, JÄRN-, KARBIN-, MUSKÖT-, PISTOL-, SNAPPRÖRS-, SVAMPRÖRS-STOCK m. fl.
e) (i sht i fackspr.) form (se d. o. II 3) av trä (äv. av metall); i sht om hatt- l. möss- l. perukstock. IErici Colerus 1: 33 (c. 1645; om hattstock). 1 (gammal) .. Peruk medh Stock. BoupptSthm 1668, s. 1130. 1. st. Bordtäcke sydt på ståck. BoupptVäxjö 1744. Berg Handarb. 100 (1874; om mösstock). Varulex. Beklädn. 250 (1945; om hattstock). — jfr FORM-, HATT-, KALOTT-, KARDUS-, MUFFEL-, MÖSS-STOCK. — särsk. (tillf., vard.) om manslem. Det fordras båd styrka och vighet i kroppen / att sätta den lilla peruken på stocken. 3SAH XLVII. 2: 142 (1837; i ett citat från en skabrös 1700-talsvisa, sannol. av Bellman).
f) (i sht i fackspr.) noggrant planslipad skiva av hårt träslag varpå träsnitt l. trästick anbringas medelst inskärning l. gravering för mångfaldigande gm tryckningsförfarande; i pl. äv. allmännare, med inbegrepp av kliché(er); äv. i utvidgad anv., dels om det som ingraverats på stämpel, dels om vinjett framställd medelst träsnitt (i ssgn FINAL-STOCK); förr äv. om den utskurna bilden, träsnitt. Three Stocker .. vthskar (Valentin kopparstickare), till at tryckia medh vdi Biblietittlerne. AntecknSaml. 146 (1623). Stock kalla Sättarne ofta rent utaf en i träd utskuren teckning, Finalstock, Vignette, Lista o. s. w. Täubel Boktr. 2: 53 (1823). BokbOrdl. (c. 1847; om stämpel, äv. av metall). Träsnitt eller klichéer, gemensamt kallade stockar. Nordin Boktr. 156 (1881). Larsson har redan afsändt tre stockar till vår Sveaartikel. Strindberg Brev 3: 315 (1883). Tapettryckaren klistrade samman (pappers-)arken till våder och tryckte sedan för hand med lösa stockar, en stock för varje färgnyans (på empiretapeterna). KarlJohStil. 55 (1924). Såna där ansikten som kunde vara stocken till ett träsnitt. Ekman Mened. 11 (1970). — jfr RUN-, SNITT-, TRÄSNITTS-STOCK.
h) (i fackspr.) om det städ varpå en bleck- l. plåtslagare formar plåten. Een Stycken Ståck (efter guldsmed). BoupptSthm 1676, s. 1424 b, Bil. Underlagen (hos bleckslagaren), hvarpå hammararbetet försiggår, kallas dels stockar (poler-, spann- och driftstock), dels horn och dornar. UB 6: 197 (1874). Som underlag har (bleckslagaren) .. städ, s. k. stockar (poler-, spann- och driftstockar m. fl.), med olika formade kanter och horn. Hector Husg. 105 (1904). — jfr DRIV-, POLER-, RÖR-, SCHVEIF-, SICK-, SPANN-STOCK.
i) (i sht förr) om giller för djurfångst bestående av l. innehållande en l. flera stockar, fallstock l. stockfälla o. d.; jfr LÄM 2. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 59 (i handl. fr. 1626). Mård fånges dels med skjutande och dels med stockar. Nordholm Djurf. 41 (1749). Svederus Jagt 191 (1831; för fångst av tjäder). Stock eller läm (för björnjakt) består i ett vid gångstig upptimradt giller, täckt med granris och bärande 30 punds tyngd. Källström Jagt 204 (1850). SFS 1938, s. 543. — jfr BÄVER-, FALL-, FÅGEL-, FÄLL-, GILLER-, GRÄVLINGA-, HAR-, MÅRD-, RÄV-, SKOGS-FÅGEL-STOCK m. fl. o. LEKATT-STOCKAR.
j) fisk. fiskeredskap (mjärde, tina) förfärdigat av en urholkad stock l. (o. numera bl.), i utvidgad anv., av bräder l. flätade vidjor o. d. Ho som tager annans mans krabbe eller hanckesten eller stock (vid ett fiskeläge), böte 3 Marcker. Schmedeman Just. 587 (1669). (Tinor och mjärdar för nättingfångst) förfärdigas ofta af videkvistar .. och denna variant förekommer åtminstone från Ume älf, där den kallas ”kasse” till skillnad från ”stocken”, som göres af bräder, upp till Kalix (Torne?) älf i norr. Ekman NorrlJakt 396 (1910). Stock, benämning på nättingtina. SvFiskelex. (1955). — jfr NÄTTING-STOCK.
k) (förr) om bistock (se d. o. 2); äv. dels om bikupa av annat material (jfr HALM-STOCK), dels om bisvärm hemmahörande i en stock (l. kupa). VarRerV 28 (1538). Stundom skeer at när en Stock hafwer swärmat, tå (osv.). IErici Colerus 2: 103 (c. 1645). Den första möda och förrättning en Swärm sig företager, sedan de blifwit satte uti en ny stock, består der uti at bygga sina boo. Triewald Bij 27 (1728). Bien drogo ut på härnadståg bland blommor och gräs och kommo åter till stocken, lastade med byte. Lönnberg Ragnf. 144 (1873). Hagberg DödGäst. 152 (1937). — jfr AVEL-, BI-, HALM-, LIGG-, MAGASIN-, MODER-, SKÖNJE-STOCK.
l) (förr) om offerstock; äv. om kassa använd till understöd åt fattiga. Then hielp som .. förwerffues på the fattigas wägna, skal leggias vthi een .. stock .. j Sacristion. LPetri KO 92 a (1561, 1571). Stocken i sakristian var .. ett slags kassaskåp, där de åt de fattiga insamlade penningmedlen förvarades. Levander FattFolk 186 (1934). — jfr FATTIG-, HAMN-, HOSPITALS-, KYRK-, OFFER-, SOCKEN-STOCK.
m) (förr) om straffredskap bestående av en (kluven) stock l. två plankor o. använd för att hålla ngn fängslad, straffstock; i sht om (kluven) stock l. två plankor (vilkens delar resp. vilka lades mot varandra på längden), förenade medelst gångjärn i ena änden o. med en låsanordning i den andra, i anliggningsytorna försedda med tvärgående, runda hål i vilka delinkventens l. delinkventernas ben (ngn gg äv. armar) fastlåstes i sittande (äv. i stående) ställning; oftast om sådant redskap placerat i l. utanför kyrka för exekvering av kyrkligt l. världsligt skamstraff, gapstock, kyrkstock, skamstock. Sitta (äv. ligga l. stå) i stocken. Sätta (äv. kasta) ngn i stocken. Syr. 33: 27 (öv. 1536). Stock .. (dvs.) en träästock på foten som i fängelsen och til straf brukas. Wallenius Proj. C 7 a (1682). The som .. förhärdeligen förtörna Gud (med eder o. svordomar) .. skola .. med fem Daler Sölfwermyntz Böter plickta, eller sittia twå Söndagar i Stocken. StadgEed. 1687, 1: 3. Swär öfwermage; then skal .. med ris agas .. Sker thet oftare; sättes i stocken wid Kyrkiodören. MB 3: 2 (Lag 1734). Dalin Hist. 2: 414 (1750: kastades). Schultze Ordb. 5028 (c. 1755: ligger). Christer Schärbeck .. lät sätta Härtigarna (Erik o. Valdemar) med händer och fötter i stockar. Lagerbring 1Hist. 3: 121 (1776). Vid skolorna fanns (på medeltiden) gemenligen .. ett fängelse samt en stock för att deri innesluta de uppstudsiges fötter. Rietz SkolvH 46 (1848). Lars i Mossen ska' sitta i stocken för han sköt på galten. Strindberg SvÖ 2: 250 (1883). Fröding Eftersk. 2: 103 (1892, 1910: stod). Moberg Rid 277 (1941). I stocken. Thomson (1972; boktitel). — jfr FOT-, FÅNG-, GAP-, KYRK-, PLIKT-, SKAM-, SKOL-, STRAFF-STOCK. — särsk.
α) (numera mindre br.) i mer l. mindre tautologisk förb. med block l. järn. HH XIII. 1: 39 (1562: stocke och blocke). Lyd, eller smidas / skall du, min son, i jern och stock! Heidenstam Vallf. 132 (1888).
β) i utvidgad anv.
α') om skampåle l. spöpåle. Brita. Min bror skall bära ditt skarn till jorden .. Men jag skall följa dig till stocken, när du får ris. Strindberg Kronbr. 87 (1902).
β') om stockstraffet. När någon diechne bedrifwer nogon skalkhet .. må thet warda straffat med scholanepst, som är proban, stocken, rijs eller ferla. Rudbeckius Kyrkiost. 47 (c. 1635). På sockenstämman .. (dömdes) till böter och stock, till skampall och nattvardens förlust. RöstRadio 1933, s. 296.
γ) mer l. mindre bildl. (Gud) haffuer satt min foot j stocken, och förwarat alla mina wäghar. Job 33: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: sätter mina fötter i stocken). I verkligheten stod hon i den djävulska gamla stocken. Aronson Medalj. 99 (1935).
n) om stupstock. Kånnan (som bedrivit otukt) skall denne resonn wijsas af bÿ medh mästermannen, kommer hon ähnn ene rese igenn, då schall honn stupas widh stockenn mista öhronn och föruisas stadhenn. 3SthmTb. 6: 97 (1605). (Missdådaren, som skall avrättas, säger:) Jag måste nu på Stundene räckia min Hals på Stocken. Fernander Theatr. 118 (1695). Heidenstam NDikt. 158 (1915).
o) i utvidgad anv.
β) (†) om den inre huvudbyggnaden (manbyggnaden) i en befästning l. ett befäst slott o. d.; äv. om stor (slottsliknande) byggnad i allmänhet. Nähr .. polackarna hade på slottett .. vältradh stycken neder i slottzgraffvan, begoffvo the sigh inn på stocken och bollvärkade portten igen. HH 20: 340 (c. 1640). (Lantmarskalken ville veta) hwad ett sådant huss eller stock (dvs. nya riddarhuset) skulle komma till att kosta. RARP 3: 234 (1642). Besättningen tände .. själf eld på porten och rundelen och drog sig in i Stocken. Hallenberg Hist. 5: 371 (1796).
3) i sht bot. o. trädg. hos vissa örter o. d.: grov (o. förvedad) stam (särsk. jordstam) l. stjälk l. stängel (särsk. dels om kålstock, dels om det stora ax med bananer i klase som bäres av en bananplanta, bananstock); äv. om rotstock; ss. senare led i ssgrna FRÖ-, NEJLIKE-, VIN-STOCK äv. om individ l. planta l. stånd av växt. Spansk Kerfwel .. desz Ståck .. skiuter sigh opp om Wåhren .. är godh till Sallat. Rålamb 14: 14 (1690). Effter Michaelis gräfwas the unga stockarna (av ärtskockorna) vp. Ahlich 113 (1722). Utaf kål-hufwuden skrädes bort alla de gröna yttersta bladen och ståcken. Warg 343 (1755). På våren borttages .. jorden (i humlegården) från stockarne, som starkt beskäras, så att (osv.). Juhlin-Dannfelt 152 (1886). Ymer 1952, s. 173 (om bananstock). — jfr FRÖ-, HUMLE-, KÅL-, LÖK-, ROSEN-, ROT-, TULPAN-, VIN-STOCK m. fl. o. DUN-STOCKAR. — särsk.
a) trädg. o. lant. i uttr. skjuta stock l. gå l. löpa i stock, utveckla blombärande stjälk. Då (tobaks-)plantorna börja skjuta stock, bör du kupa dem. LfF 1838, s. 369. Större eller mindre benägenhet (hos rotfrukter) att gå upp i stock redan första året. UtsädT 1896, s. 19. Mer eller mindre allmänt förekommer, att de tvååriga rotfrukterna redan första året skjuta blombärande stjälk, ”löpa i stock”, och sätta frö. LB 2: 408 (1901).
b) (tillf.) i uttr. växa på stock, växa i stamform. Han .. stannade framför en rabatt praktfulla fuksior, som växte på stock. Hellström Kusk. 144 (1910).
4) om smäckrare (o. kortare) trästycke, stake l. käpp l. pinne l. kavel o. d. 1. Siööbok medh siöökort stock och Kors. BoupptSthm 1676, s. 101 b (om gradstock; se d. o. b). En hwit fahna utan stock. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 85 (i handl. fr. 1748). Lindfors (1824; om laddstock). — jfr FOT-, KARV-, KNYPPEL-, LUNT-, LÄSKE-, PACK-, PATRON-, PLANT-, PLUNDER-, PUK-, PUTS-, SKRUV-, SKÄR-, SLAG-, TÄLT-STOCK m. fl. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. stock] käpp (ss. redskap); spatserkäpp o. d.; äv. (o. numera bl.) mus. om trumpinne. Ett flamsktt täken ther wppå en Man szom haffuer en Jungfru i fampnen, och en stock wdi wenstra Handen. GripshInvent. 2/5 1548. (Herden) fattade sig een stock och slåår ormen i 100 stycken sönder. UHiärne Vitt. 43 (1668). Stödia sig på ståkken. Schultze Ordb. 5027 (c. 1755). Nordström Samh. 2: 259 (1840; använd ss. vapen). SAOBArkSakkSvar (1986).
b) (†; utom ss. senare led i ssgr) om måttstock (se d. o. 1); särsk. om ett slags alnmått (se d. o. 2) för mätning av tyg; i ssgrna MIL-, MÅTT-STOCK äv. om skala. Rålamb 1: 41 (1690). Högstangelägit är at (täck-)Diket efter stock och vattupass göres väl lutande mot öpna Flodiket. PhysSH 89 (1776). — jfr GRAD-, KALIBER-, METER-, MÅTT-, MÄT-, PEJL-, RUM-, TUM-STOCK.
c) [urspr. om karvstock med anteckning] (förr) om kvitto på ett för färgning i färgeri inlämnat gods. Sahlin SkånFärg. 117 (1928). Därs. 210 (betecknat ss. ”skånsk benämning”).
d) (†) ss. måttsord, betecknande en (likt en käpp o. d. formad) knippa (se KNIPPA, sbst.1 1 a) l. dyl. 1. Stock Snöreremar (betingar i gränstull) 18 P(enningar). Stiernman Com. 2: 234 (1639). 19 Stockar Skiort Knappar, 8 p(a)r på stocken. BoupptSthm 1689, s. 1059 a. 10 stockar Violin strängar. BoupptVäxjö 1773.
5) i vissa bildl. anv. av 1 (o. 2).
a) ss. förled i ssgr [ofta med motsvarigheter (l. förebilder) i d., nor. (, mlt.) o. t.] vilkas senare led är ett adjektiviskt, ngn gg ett substantiviskt ord (urspr. i jämförelse, med bet.: sådan l. sådan som en stock), övergående i adverbiell, allmänt förstärkande bet.: alldeles l. helt (igenom) l. fullständigt o. d.; jfr STOCK-BLIND, -DUM, -LAT m. fl. samt STOCKE-BEST.
b) (numera bl. mera tillf.) intrusion av eruptiv bergart, vars yta i markplanet understiger 100 km2 (o. vanl. är diskordant gentemot sidobergarten); äv. i fråga om malmkroppar o. d.; jfr GÅNG III 2, LAGER, sbst.3 1 a. Jagh .. förmodar, Gudh hafva här uppenbarat een heel stock af malm. OxBr. 11: 169 (1646). En mäktig aflång Stock af Cristallskärfvig och anskuten Qvarts om någre hundra alnars bredd. Tilas PVetA 1765, s. 78. I utlandet är numera inom grufvebrytningens idkare vanligt att skilja mellan 3:ne slags förekomstsätt hos malmdeposita nemligen gångar, lager och stockar. JernkA 1859, s. 43. (Granitbildningar) kunna .. uppträda .. såväl i form af lagergranit .. som ock .. i form af stockar eller gångar. Fennia XII. 2: 2 (1895). Blötmalmen (i Falu gruva) bildar tillsammans med svavelkis ett antal stora stockar. Lindroth Gruvbrytn. 1: 17 (1955). — jfr APATIT-, GRANIT-, LAGER-, MALM-, SALT-STOCK m. fl.
c) kortsp. om den hög av på spelbordet (hos en av deltagarna) liggande kort varifrån spelaren under spelet drar kort l. varpå han lägger de kort som (t. v.) utgår ur spelet; jfr TALONG. Det öfversta kortet .. lägges öppet under de öfrige (Stocken eller Talon). ReglKortsp. 2: 39 (1809). (Varje spelare) gifver sig .. nedifrån af sin talon 7 kort, osedda, och det öfversta af dessa uppvändes och bildar med de 6 andra den så kallade stocken, hvilken man lägger bredvid sig på bordet. Lundequist KonstSpel. 3: 76 (1849). Cronsjö 100Pat. 182 (1968).
d) (förr) i fråga om beredning av sulfitmassa, om det långsträckta, vertikalt o. centralt placerade valvet i ett slags kisugn (etageugn), kungsaxel. TNCPubl. 29: 37 (1958).
f) (†) om vart o. ett av de distrikt vari en stads kvarter i administrativt l. judiciellt avseende var indelade, rote (se ROTE, sbst.1 2). Hülphers SvStäd. 2: 4 (1783).
h) (mera tillf.) om murad skorsten; i ssgrna MUR-, RÖK-, SKORSTENS-STOCK o. elliptiskt för dessa. HbSkorstFej. 4: 7 (1949).
6) [sannol. av motsv. anv. av t. stock] (†) i hus: våning, etage; äv. om lokal använd för visst ändamål (i ssgn BRYGG-STOCK). Lättelighen skola (de) lära kenna .. sin Granna, effter som dhe vthi een Stock, och såsom Wegg wedh Wegg medh hwar andra ähre boendes. SthmStadsord. 1: 162 (1661).
8) [sannol. väsentligen av motsv. anv. av eng. stock l. (i pl.) stocks] i sht ekon. o. handel. om hela l. det huvudsakliga l. väsentliga l. grundläggande (l. ursprungliga) beståndet l. om hela osv. mängden av ngt (l. ngra; se b, c) som finnes ngnstädes (t. ex. inom ett land l. i en bransch l. ett företag) vid en viss tidpunkt o. betraktat (betraktad) ss. en fond l. ett förråd varav man kan ta o. använda (i sht köpa o. sälja); i sht om den i omlopp på marknaden varande mängden av ngt; äv. i uttr. i stock, i lager. Den allmänna ståcken af pensioner. 2RARP 15: 692 (1747). I de kyrkliga hemmanen fick hon (dvs. kronan på G. I:s tid) .. ett skatteobjekt lika användbart som den gamla stocken af skatte- och kronogods. Forssell Hist. 1: 229 (1869). Nationalgalleriet (i London) är jämförelsevis ungt. År 1823 inköptes den första stocken af 38 målningar. NordT 1886, s. 350. Förfrågningar förekomma på särskilda specifikationer (av trävaror) .. men mera sällan på vanliga i stock förekommande partier. SD(L) 1895, nr 244, s. 14. Stocken av obetalda räkningar var .. betydande. Saxon Handelsb. 120 (1932). SvAffärslex. (1948). — jfr MODELL-, ORDER-, TIDSKRIFTS-STOCK. — särsk.
a) i sht bankv. om hela mängden l. summan av de (i ett land l. i en juridisk persons ägo befintliga,) i omlopp varande penningmedlen l. sedlarna l. aktierna l. statsobligationerna o. d.; i sht ss. senare led i ssgr; förr äv. ss. beteckning på bokföringskonto för bestånd av ngt. Widegren (1788; äv. om penningstock). Huru stor skall då den ståcken af godt mynt bli, som mäktar sätta oss i bättre försvars-stånd, än wi fordom ägde af wårt ymniga folk. Blix SvFinance 145 (1797). JernkA 1835, s. 148 (om konto). Hos oss betyder stock eller penningestock hela massan af utelöpande papperspenningar. Gynther ConvHlex. (1848). Stock, (dvs.) summan af en stats utelöpande statsobligationer. Smedman Kont. 7: 81 (1874). Han fick hela stocken till ett pris under pari. SvHandordb. (1966). — jfr AKTIE-, PENNING-, RÖRELSE-, SEDEL-, SILVER-, SPEL-STOCK.
b) i fråga om personer. (Lehnberg) hade uti sin konversation all gravité af Akademiens gamla stock af oss Rosensteinianer. Schröderheim (1790) hos Sylwan Kellgren 163. VetAH 20: 254 (1799; om folkstock). Ätternas ständigt växlande stock. Fahlbeck Ad. 2: IV (1902). Vår fasta stock (av medlemmar i S:t Knuts Gille), de besutna Lundaborgarna. Flensburg (o. Collin) 63 (1907, 1915). — jfr ARBETAR-, ARBETS-, FOLK-, PRENUMERANT-STOCK.
c) (i fackspr.) i fråga om djur; i fråga om husdjur: besättning (se d. o. 2 b β slutet) l. stam (se STAM, sbst.3 II 10). I skogen hade en gång till och med funnits en stock vildsvin, som nu var utdöd. Lindström Blåst. 117 (1928). Ännu 1907 höll man (i Norge) .. 23 % av landets hela stock av mjölkkor vid sätrarne. SvGeogrÅb. 1929, s. 178. Gårdens hela stock av nötboskap. SvHandordb. (1966). — jfr BOSKAPS-, DJUR-, FISK-, FÅR-, HÄST-, KORALL-, KREATURS-, NÖTKREATURS-, POLYP-, REN-STOCK.
(1, 2) -AMBOLT. [jfr ä. d. stokambolt, t. stockamboss, eng. stock-anvil] (†) städ bestående av en stock l. med rund yta (liknande en stocks), använt vid drivning (se driva, v.2 21 a); jfr -bänk 2 o. stock, sbst.1 2 h. BoupptSthm 1677, s. 490 a, Bil. (efter kopparslagare). Därs. 1679, s. 388 a, Bil. (efter kopparslagare). —
(1) -AND. [sv. dial. stockand; jfr d. stokand, t. stockente; sannol. beror benämningen på att änderna lever på småkräftor o. d. på stockar o. dyl. o. att änderna i folktron trotts uppkomma ur dessa djur] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) anden Anas platyrhynchos Lin., gräsand (se d. o. 1). Œdman Bahusl. 41 (1746). Ericson Fågelkås. 1: 169 (1906; från Skåne). —
(2 a) -ANKARE. [jfr t. stockanker] sjöt. ankare (se ankare, sbst.2 I 1) med stock (förr av trä, numera av järn); jfr patent-ankare. SFS 1916, s. 1086. BonnierLex. (1966; betecknat ss. ”en äldre typ av ankare”). —
(1) -ARBETARE~0200. (i Finl., numera föga br.) flottningsarbetare; jfr -flottare. GHT 10/10 1895, s. 3 (efter finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet).
Ssg (föga br.): stockarbetar-strejk. av flottningsarbetare utlyst l. genomförd strejk. Ackté Jalander 99 (cit. fr. 1907). —
(1) -AVRULLARE~0200. skogsv. i ramsågverk: anordning för avrullning av stockar från timmerspelbana till stockvagn. SvIndLex. 1: 432 (1948). —
(1) -BANA. skogsv. i ramsåg: bana (se bana, sbst.1 1 c) på vilken stockvagnarna (se -vagn 2) går. PT 1892, nr 72 A, s. 1. HbSkogstekn. 458 (1922). —
(1 g) -BAS. (†) om entonig (, primitiv) basstämma. Fagottens oviga stockbas. Bauck 1Musikl. 2: 177 (1871). —
(5 a) -BLIND. (Anm. Ssgn uttalas stundom emfatiskt ss. två ord: 4 4 (stå´ck bli´nd Dalin)). (ngt vard.) helt l. fullständigt l. totalt blind; förr äv.: stockmörk; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr starr-blind, sten-blind o. stock, adv. Gyldenhielm Psalt. 446 (c. 1605, 1650). Dhen blinda Studenten .. war så stockblind, at han icke kände nogot Skeen aff dhe liusaste och starckaste Soolstrimmor. RelCur. 228 (1682). Borg Luther 1: 156 (1753; om förnuftet). Ryska regeringen är naturligtvis stockdöf och stockblind. Topelius Vint. II. 1: 38 (1850, 1881). Fru Envalls absolut stockblinda förälskelse. Alving DamKlubb. 358 (1931). Siwertz Förtr. 155 (1945).
Avledn.: stockblindhet, r. l. f. fullständig l. total blindhet; äv. bildl. Silvius Öfvercons. 58 (1726, 1730; bildl.). —
(1) -BLÅNAD, r. l. m. skogsv. blånad (se blånad, sbst.2 2) i splintveden hos rundvirke. Virke, som ej fullständigt hinner uttorka före rötmånaden, erhåller stockblånad. HandtvLBl. 1905, s. 27; äv. i SkogsvT 1905, s. 24. TNCPubl. 60: 52 (1975). —
(1) -BOLAG~02 l. ~20. (i Finl., numera föga br.) skogsbolag (som driver timmeravverkning). Ramsay VägvFinl. 382 (1905). Ackté Jalander 100 (i handl. fr. 1907). —
1) (i sht förr) motsv. bom, sbst.1 2 a β. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 82 (efter handl. fr. 1695). MeddNordM 1899—1900, s. 50.
(1, 2) -BORR. (numera föga br.) grov borr (se borr, sbst.1 1), navare l. timmerborr l. dyl. Strindberg Hafsb. 76 (1890). —
(1) -BRAND. ofullständigt förbrunnet trästycke från stock; jfr brand, sbst.1 I 6. IT 1791, nr 51, s. 2. —
(1) -BRASA. brasa (se brasa, sbst.1 1) åstadkommen av en brinnande stock l. brinnande stockar; stockvedsbrasa; jfr -eld. Dybeck Runa 1847, s. 33. Visa, som gnolas vid stockbrasans sken om kvällen, när rockhjulen svinga. Nordling BergBuda 60 (1921). SAOL (1973). —
(1) -BRO.
1) av en på längden lagd stock l. två l. flera på längden l. bredden lagda stockar bestående (gång)bro; äv. om kavelbro; jfr bro 3. VetAH 1773, s. 196 (om kavelbro). En på uppstaplade stenar lagd bjälkspång eller stockbro. UpplFmT I. 3: 26 (1873). Gå på kullriga stockbroar över kärr och moras. MinnGPrästgSkara 209 (1928).
(1 f α) -BRÖD. [jfr mlt. stokbröt, ä. t. stockbrot] (†) långt, tunt, hårdbakat bröd. Hjelt Medicinalv. 3: 264 (i handl. fr. 1773). —
(1) -BUR. (stock- 1870 osv. stocka- 1883. stocke- 1836—1854) [efter fvn. stokkabúr] (i skildring av ä. förh. i Norden) förrådshus vilande på stolpar (stundom äv. innehållande sovrum). Strinnholm Hist. 2: 584 (1836). —
(1) -BÅT. (förr) av en stock gm urholkning framställd båt; jfr -eka, -kanot. Gruddbo 519 (1938). ForsknFramst. 1987, nr 4, s. 17. —
(1, 2) -BÄDD. (i sht i fackspr.) bädd (se d. o. 5) av stockar. JernkA 1896, s. 259 (till valsverk). (Stenåldersbosättningen låg på) en stockbädd på pålar ute i träsket. Fornv. 1954, s. 45. —
(2 m) -BÄNGEL. (stock- 1567—1681. stocke- 1569—1901) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (mer l. mindre nedsättande benämning på) fångknekt l. bödelsdräng, stockknekt; äv. oeg. l. bildl.; jfr bängel 2. HSH 4: 130 (1567). Nw hadhe Dieffwlen Menniskian fångna, icke såsom en Herre, vtan såsom Gvdz Tienare och stockebengel. L. Paulinus gothus ThesCat. 197 (1631). Karin Månsdotter, dotter till en fångknekt, en stockebengel. VgFmT II. 1: 53 (1901). —
-BÄNK. särsk.
1) till 1: av (bilad) stock l. (bilade) stockar framställd bänk (se d. o. II). Sundblad GBruk 62 (1881).
2) (i vissa trakter) till 1; i cirkelsågverk: sågbänk; (förr) till 2 h: bänk (se d. o. IV, V) bestående av en stock; jfr -ambolt. Rinman 1: 226 (1788). —
(1) -DAGSVERKE~020. (förr) dagsverke (se d. o. 3) bestående i leverans av (visst kvantum) stockar. Bergv. 1: 512 (1697; utgörande gruvhjälp). —
(1, 2) -DIMENSION. dimension av l. hos stock; särsk. (skogsv.) till 1: dimension (se d. o. 2 a β) hos timmerstock. Fredenberg Sågtimm. 16 (1892). Värdet af sågutbytet ur olika stockdimensioner beräknas. Ekman SkogstHb. 53 (1908). —
(1) -DRAG. (stock- 1926 osv. stocke- 1585) (förr) vid timring av stockhus använt redskap brukat för att markera den ränna vari drev l. dyl. skulle täta mellan stockarna o. i vars ena ända fanns två uppböjda klor, varav den ena vid dragning längs två mot varandra liggande stockar gjorde en ritsa i överstocken medan den andra fördes längs understocken; äv. om rännan i stocken. GripshR 1585, s. 179. Rig 1933, s. 75. Fatab. 1983, s. 114 (om rännan). —
(1) -DRAGNING. (stocke- 1691) (numera bl. tillf.) dragning (se d. o. 1) av stock(ar). NoraskogArk. 4: 113 (1691). —
(5 a) -DUM. (Anm. Ssgn uttalas stundom emfatiskt ss. två ord: 4 4 (Dalin)). (ngt vard.) mycket l. väldigt dum, heldum l. helt korkad o. d.; äv. oeg. l. bildl., om ngt sakligt. Ödmann Hågk. 29 (1801; om drängar). Rademine Knigge 3: 78 (1804; om småstäder). Huru kan man .. komma med någonting så .. stockdumt? Liljecrona RiksdKul. 501 (1841). Berg Almquist 517 (i handl. fr. 1855; om plan för krigföring). Jag tror att jag missräknat mig på min nation — de äro så stock-dumma och konservativa. Strindberg Brev 2: 283 (1881). Hesselman SkråhantvByggnInd. 53 (1945). —
(5 a) -DÖD. (mera tillf., ngt vard.) helt l. alldeles l. fullständigt död. Blomberg Överg. 195 (1915). —
(5 a) -DÖV. (Anm. Ssgn uttalas stundom emfatiskt ss. två ord: 4 4 (Dalin)). (ngt vard.) helt l. fullständigt l. totalt döv, stendöv; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Ryska regeringen är naturligtvis stockdöf och stockblind. Topelius Vint. II. 1: 38 (1850, 1881). Lindström Österhus 210 (1952). —
(1) -EKA. (förr) eka (se eka, sbst.1 1) bestående av en urholkad stock (urspr. ekstock) l. av två urholkade o. sammanfogade stockar; jfr -båt. PT 1901, nr 275, s. 2. I en del sjöar i mellersta och södra Hälsingland .. finns en kanotliknande båttyp (”stockek”), som består af en urhålkad trädstam. Ekman NorrlJakt 325 (1910). Fornv. 1956, s. 238. —
(1) -ELD. [fsv. stokelder] eld (se d. o. (5 o.) 6) med en stock l. stockar (l. annan mycket grov ved) ss. bränsle; äv. bildl.; jfr -brasa. Gyllenius Diar. 179 (1652). Törneros (SVS) 4: 45 (1825; bildl.). Stockelden i stugan .. är själva härden för den folkliga berättelsekonsten. 3SAH 51: 31 (1940). Lindroth Gruvbrytn. 2: 21 (1955).
(4) -FIDEL. [av t. stockfiedel; senare leden är biform till fidla] (†) = -fiol slutet. Jag skal wisa dig annat, din gamla ståck-fidel. Modée Dår. 21 (1741). —
(4) -FIOL. [efter t. stockfiedel] (förr) liten, smal, rak, i fickan transportabel fiol (liknande en stock), pochette, dansmästarfiol; jfr -violin. BoupptSthm 1668, s. 829. Lidforss DQ 1: 95 (1888). särsk. (†) bildl., ss. nedsättande personbeteckning (med anslutning till stock, sbst.1 1 g β); jfr -fidel. Jag (måste) gifwa Coquetter namn af Stock-Fioler, som äro roligare än andra Violer, men spela dock aldrig offtare än til dantz. SedolärMercur. 1: nr 17, s. 5 (1730). CIHallman SSkr. 181 (1778: stockviol). —
-FISK, se d. o. —
(1) -FISKARE. (numera bl. tillf.) person som fiskar upp (samlar) drivved (i form av stockar o. d.) vid strand. Bremer GVerld. 2: 11 (1860). —
(4) -FISKE, sbst.1 [jfr stockfisk] (numera föga br.) fiske av torsk o. annan fisk använd till stockfisk. Palmblad LbGeogr. 269 (1835). —
(1) -FISKE, sbst.2 (numera bl. tillf.) uppfiskande (uppsamling) av drivved (i form av stockar o. d.) vid strand. Bremer GVerld. 2: 9 (1860). —
(1) -FLOTTE, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i Finl.) -FLOTTA. (stock- 1827 osv. stocke- 1708) flotte (se flotte, sbst.2) bestående av stockar.
1) motsv. flotte, sbst.2 1; i sht förr särsk. om sådan flotte utgörande stöd för krigsbrygga. KKD 1: 190 (1708). Bryggor på stockflottor utgöra ett bland de lämpligaste medel att öfvergå floder. Hazelius Bef. 206 (1864). DN 25/4 1967, s. 38.
2) (i Finl.) motsv. flotte, sbst.2 2: timmerflotte. Snellman Tyskl. 81 (1842). För bogserad stockflotta erlägges lotsningsavgift sålunda, att (osv.). FFS 1922, nr 152, s. 604.
Ssg (till -flotte 1; i sht förr): stockflott-brygga. av en stockflotte l. stockflottar uppburen l. stödd brygga (se brygga, sbst.1 2). Tigerhielm 69 (1867). —
(1) -FLOTTNING. (i Finl.) flottning (se flotta, v.2 1) av timmerstockar, timmerflottning; jfr -flötning. HforsD 1875, nr 4, s. 1. Hufvudstadsbl. 10/5 1983, s. 11.
Ssg: stockflottnings-ränna. (i Finl., tillf.) flottningsränna, timmerränna. AtlFinl. 27: 20 (1899). —
(4 a) -FLÖJT. [efter t. stockflöte] (förr) flöjt bestående av en urholkad, med tonhål o. munstycke försedd spatserkäpp l. av en sådan käpps form. Höijer (1864). —
(1) -FLÖTARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i Finl.) timmerflottare; jfr -flottare. Tavaststjerna Aho Folkl. 183 (1886). FinT 1955, s. 350.
(1) -FLÖTNING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i Finl.) timmerflottning (jfr -flottning). Wetterhoff Skog 1: 206 (1883). Ramsay VägvFinl. 153 (1895).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i Finl.): stockflötnings-affär. jfr affär 4. Ahrenberg Hih. 168 (1889).
(1, 5) -FORM. form hos l. av en stock; särsk. motsv. dels stock, sbst.1 2 d, i fråga om gevärsstock o. d., dels (numera föga br.) stock, sbst.1 5 b, i fråga om malmstock o. d. JernkA 1900, s. 573 (i fråga om malmstock). Jakobsson BevBeklädn. 9 (1938; i fråga om musköt). —
(1, 5) -FORMAD, p. adj. som har stockform, stockformig; särsk. (numera föga br.) motsv. stock, sbst.1 5 b. Stockformade kolmassor af betydligt större mägtighet än någon egentlig flöts. Wetterdal Grufbr. 44 (1878). —
(1, 5) -FORMIG. som har stockform, stockformad; särsk. (miner. o. bergv.) motsv. stock, sbst.1 5 b; äv. ss. adv. Hisinger Ant. 4: 22 (1828; om lager av gnejs). Det stockformigt uppsvällda malmlagret. JernkA 1870, s. 56. Därs. 1909, s. 373 (om malmkroppar). —
-FÅNGST.
1) till 1: utvinning av (såg)timmer ur skog som upplåtits mot avgift; i sht (rättshist. o. kam.) om sådan utvinning från kronoskog l. allmänning för privat sågverk under 1600-, 1700- o. 1800-talen (slutgiltigt avvecklad 1918) mot stubböresavgift. SPF 1816, s. 261 (från kronoskog). K. Br. d. 2 Maji 1826 .. angående rättighet till stockfångst från Kronans skogar för Sågwerks anläggningar i Rikets Norra provincer. Backman Lags. 1—2: 246 (1826). Vid sågen .. bedrifves en större sågverksrörelse med stockfångst ur egna skogar. Höjer Sv. 3: 171 (1882). Virkesbehovet vid storsågarna gav .. upphov till en stort upplagd, olaga stockfångst, som (osv.). TurÅ 1969, s. 271.
Ssgr (till -fångst 1; rättshist.): stockfångst-berättigad, p. adj. om sågverk: berättigad till stockfångst på stockfångstskog. 2NF 34: 36 (1922).
-område. område (se d. o. 2) avsett för stockfångst (innehållande stockfångstskog); jfr -fångst-mark. SFS 1883, Bih. nr 2, s. 30.
-skog. kronan tillhörig skog upplåten åt sågverk för stockfångst; äv. om skog upplåten ss. ersättning för förlorat stockfångstprivilegium. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 52, s. 19. Cnattingius (1878; om skog utgörande ersättning). TurÅ 1980, s. 26.
(2 i) -FÄLLA. (i sht förr) fälla (se fälla, sbst.1 1) vars viktigaste del(ar) består av en l. två stockar, stock (se stock, sbst.1 2 i), fallstock; särsk. om fälla bestående av en på marken liggande stock o. en däröver uppgillrad stock som avses vid djurets beröring falla ned o. döda l. fängsla det; jfr -giller. StadgJagt 13/4 1808, s. 29. TJäg. 1834, s. 951 (av två stockar). Stockfällor för fångst av hermelin (hos samerna). Fatab. 1965, s. 131. —
(1) -FÄRG. [jfr ä. d. stokfarve] (†) om ett slags kitt för tätning av fogar mellan stockar o. d. PH 6: 4190 (1756). VetAH 1795, s. 89. —
(2 i, 4) -GARN. [jfr t. stockgarn] (†) om orrnät vari en l. flera stockar l. käppar ingick ss. väsentlig del. Trolle-Bonde Hesselby 131 (i handl. fr. 1770). —
(2 i) -GILLER. (stock- 1834 osv. stocke- 1655) (i sht förr) jfr giller 1 o. -fälla. RP 16: 299 (1655). Mård och ekorre togos i stockgiller och fällor eller skötos. Modin GTåsjö 206 (1916). ÖgCorr. 17/8 1967, s. 4 (om ä. förh.). —
(1) -GOLV. (i sht förr) i enklare hus: golv av (obehandlade) stockar. ELennqvist (1764) i BtVLand 5: 89 (i ä. slottsstall). —
(5 b) -GRANIT. (†) granit som (gärna) bildar stockar l. förekommer i stockform, stockformig granit. Fennia VIII. 3: 22 (1892). Därs. XII. 2: 2 (1895). —
(1, 2) -GUD. (numera föga br.) ur en stock utskuren (av)gudabild l. (av)gudabild av trä. Gustaf II Adolf 164 (1617). Spegel GW 45 (1685). —
(1) -GÄRDSGÅRD. (i sht förr) gärdsgård vilkens liggande virke består av stockar; jfr -gärde, -hägnad. Erixon SkansenKultH 29 (1925). —
(1) -HAG. (i sht förr, i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr hag 1 o. -gärdsgård; äv. med inbegrepp av bet.: hage (se d. o. 2 a o. jfr hag 2 a). Backman Lags. 1—2: 209 (1820). Ett nu förfallet stockhag, där ”sytlappar” fordom indrifvit renarna för mjölkning. Hemberg ObanStig. 43 (1896). —
(1) -HAKE. (stock- 1585 osv. stocke- 1573—1650) (i fackspr.) hake (se hake, sbst.2 1) använd för hantering (fasthållande) av stockar; särsk. dels om hållhake (se särsk. d. o. a), dels om flottningshake; jfr -hållare. GripshR 1573, s. 134. 11. Maij fått Måns timberkaren Stock hake .. jtem Knosteret. Rudbeckius Dagb. 117 (1632). (Stocken) hålles (i ramsågverket) stilla förmedelst i densamma inhuggna stockhakar. Eneberg Karmarsch 1: 58 (1858). SAOBArkSakkSvar (1986; om flottningshake).
Ssg: stockhaks-kedja. (i vissa trakter bygdemålsfärgat) stockkedja med stockhake l. -hakar. UpplFmT 7: 26 (1913). —
(2 d) -HALS. (i sht mil.) på gevär o. d., om den smalare del mitt på stocken, om vilken den hand som åstadkommer avfyringen håller, kolvhals. Bergström HbJaktv. 85 (1872). —
(1) -HAMMARE. [liksom d. stokhammer av t. stockhammer] stenhugg. stenhuggarhammare med kraftigt (stockliknande) skaft, vilkens pen har en grovt räfflad slagyta varmed stenytan krusas (se krusa, v. 2). BoupptVäxjö 1893. 2NF 26: 1202 (1917). —
(1, 2) -HARV. (förr) harv vars ram bestod av stockar (med därpå fästa klor l. pinnar); äv. om harv med stockliknande draganordning. Crælius TunaL 363 (1774); jfr LandsmFrågel. 27: 14 (1930). —
(1) -HINDER. hinder (se d. o. 3, särsk. 3 a, b) bestående av l. vari ingår (en stock l.) stockar. SD(L) 1892, nr 182, s. 8 (vid kappritt). Fasta bilhinder kunna utföras såsom förhuggning, stockhinder .. eller minering. SoldIInf. 1944, s. 229. —
(1) -HISS. (förr) vid sågverk: hiss (se hiss, sbst.2) för upplyftning av stockar (från timmermagasin); jfr -elevator. TT 1878, s. 107. PT 1904, nr 117 A, s. 4.
Ssg (förr): stockhiss-brygga. plattform för ilastning i l. urlastning ur stockhiss; jfr brygga, sbst.1 1. TT 1878, s. 106. —
-HUGGARE.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2 d, vid gevärsfaktori: snickeriarbetare som utförde (den grövre) utformningen av stockar till handeldvapen; jfr -makare. Ståckhuggare wid Cronones Gewärs Factorier. PH 3: 2038 (1743). Dædalus 1937, s. 99. —
-HUS. (stock- 1569 osv. stocke- 1564) [jfr mlt. stokhūs, mht. stochus (t. stockhaus), alla i bet. 1, 2]
1) till 1: (primitivt l. enkelt) hus med väggar (o. golv) av (i allm. horisontalt liggande) obilade l. skrädda stockar, blockhus (se d. o. 2) l. timrat hus; jfr -stuga, -villa o. timmer-hus. Cook 3Resa 583 (1787; om förh. i Kamtjatka). (Staden Birka har) bestått af två slags boningar, dels timrade och i sina fogar med omsorg tätade stockhus .. dels simplare och mindre varaktiga lerboningar. Samtiden 1873, s. 762. SvLittTidskr. 1969, 1: 35.
2) (förr) till 1: blockhus (se d. o. 1). Weste (1807). Stockhus .. (dvs.) Fäste, bygdt af trä. Dalin (1854).
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2, om fängelse med blackar (se black, sbst.1 1; i sht för soldater l. grövre förbrytare); ofta allmännare: fängelse; äv. bildl.; jfr stock, sbst.1 2 m. HH XIII. 1: 167 (1564; om soldatfängelse). Stocholms stadz stockhwss. BtFinlH 4: 376 (1569). (Att) Scholorna icke meera warit .. Vngdomens Leek eller Tijdfördreef, vtan fast meera theras Marter och Stockhuus. Schroderus Modersch. 23 (1642). Björkman (1889).
(2) -HUV. (förr) takhuv bestående av en upp- och nervänd, lätt urgröpt stockhalva. Fatab. 1938, s. 118. —
(1) -HYGGE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) timmerhuggning (jfr -huggning o. hygge, sbst.2 1); äv. övergående till att beteckna område för timmerhuggning (jfr hygge, sbst.2 3). Nygård Päivärinta Bild. 4: 179 (1887). Budbäraren hade återvänt från Ahmajärvi direkt till stockhygget. Munsterhjelm Gård. 199 (1927). Han fick arbete vid stockhygget. Moberg Sold. 419 (1944). —
(2 k) -HÅL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 12035). (förr) i bistock: hål (se hål, sbst. 4) utgörande in- o. utgång för bina. Hildebrand MagNat. 180 (1650). —
(1) -HÅLLARE. skogsv. vid ramsågverk: redskap att fasthålla stocken med; jfr -hake. Eneberg Karmarsch 1: 58 (1858). —
(2) -HÄLLA. (förr) av en träkloss (träblock) bestående hälla (se hälla, sbst.2 1). Har någor otamt Fä, så skal han det häpta; Häst, eller Skiut med Hofstock, Knästock eller Stockhäldu. Abrahamsson 439 (1726). —
(1) -JUNKARE. (i Finl., om ä. förh.) mer l. mindre nedsättande benämning på person som gör affärer med timmer (o. andra trävaror), trävaruhandlare, ”träpatron”; äv. om timmerflottare. WoJ (1891). FoU 15: 74 (1902; äv. om timmerflottare). Lampén TLandsFinl. 171 (1918).
(1, 2) -JÄRNS-RAKA. (†) järnraka med skaft bestående av en kraftig stång? Sielffue Hammarn .. 2 Tång haakar, 1 Stockiärns raaka (i inventarium för Husaby bruk). Rig 1932, s. 2. —
(1) -KANTVERK~02 l. ~20. skogsv. kantverk för kantning av klenare stockar till sparrar o. d. SvIndLex. 1: 463 (1948). —
(1) -KARM. karm (se d. o. 1) av grovt virke l. av skrädda stockar. Rothstein Byggn. 441 (1859). Därs. 505 (i pl., i portar). —
(1) -KEDJA. [fsv. stokka kädhia] kedja med mycket grova länkar; särsk. [jfr motsv. anv. av t. stockkette] (förr) om sådan (med en bom l. bommar förbunden) kedja använd för avspärrning av floder, vägar o. d. DA 1825, nr 130, s. 2. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 1 (i förteckning över kör- o. åkerbruksredskap). De två kastalerna vid Hedeby och den mellan dem lagda stockkedjan. Fornv. 1932, s. 292. SErikÅb. 1969, s. 47 (i pl., för att avspärra Sthms sund mot anfall på Birger Jarls tid). —
(1, 2) -KISTA. (förr) kista framställd gm urholkning av en stock; jfr -skåp. Erixon Möbl. 2: LV (1926). —
(2 d) -KNAPP. (†) på stock på pistol: bultliknande del avsedd att fasthålla pipan vid stocken. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 67 (i handl. fr. 1696). —
(2 m) -KNEKT. (stock- 1562 osv. stocka- 1587—1594. stocke- 1535—1948) [jfr ä. d. stokknægt, t. stockknecht] (förr) medhjälpare l. dräng åt bödel l. profoss l. fängelseföreståndare o. d. (bl. a. med uppgift att fästa fångar i stocken); fångknekt l. fångvaktare o. d.; äv. ss. okvädinsord; jfr -bängel. Skole knecterne forplicthet vere, at giffue Prophoss ther han nogon vdi jern slår, ij march och Stockekneckten en ort. G1R 10: 50 (1535). (Petrus) war aff sexton Konung Herodes Agrippae Stockeknechter bewaken. Phrygius HimLif. 100 (1615). D. Rector hafuer .. despecterat Stadzens KemmeNär och byfougde, kallandes them stokeknechter. Karlson ÖrebroSkolH 3: 11 (i handl. fr. 1638). En mordisk stockknekt skall på hjul och stegel häfva / Den Brunken (dvs. hovmarskalken J. Brunke) .. du nu ser .. stå här och bäfva. JGHallman Vitt. 142 (c. 1756). Ekman NorrlJakt 343 (1910; om ä. förh. i Ångermanl.). En åldrig kvinna (dvs. Karin Månsdotter), som burit en drottnings krona, fastän hon var en fattig stockekneckts dotter. Ahnlund GA 58 (1932).
(3) -KNIV.
1) [jfr t. stockmesser, krum kniv använd för beskärning av vinstockar] (förr) (bl. a. av tunnbindare o. vindragare använd) yxliknande kniv använd t. ex. vid öppnande av sprunden på vinfat. BoupptSthm 1685, s. 1078 (efter vinhandlare). Stockknif .. hvarmed stundom haken göras på tunnband då dexel ej är till hands. Eneberg Karmarsch 1: 92 (1858).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stor, icke hopfällbar kniv (använd för slöjd, slakt o. d.). En gång när hans mor skulle skära fläsk i karet uppe på vinden, hade hon skurit sig i tumgreppet med stockkniven. Moberg Sedebetyg 108 (1935). Dens. Utvandr. 355 (1949). —
(2) -KROK. (förr) krok (se d. o. 2) vars ås bestod av en ned mot billen böjd stång; jfr -plog, -årder. grotenfelt JordbrMet. 328 (1899). —
(1) -KÄLKE. (stock- 1753 osv. stocke- 1756)
2) (förr) i ä. sågverk, om var o. en av de två l. flera kälkliknande redskap varpå stock vid sågning fördes mot klingan; jfr -vagn 2. Eneberg Karmarsch 1: 54 (1858). SvKulturb. 11—12: 178 (1932; på husbehovssåg). —
(1) -KÖRNING. (stocke- 1555) (i sht i vissa trakter) körning (se köra, v. 9) av stock(ar), timmerkörning. G1R 25: 57 (1555). —
(1) -KÖRSLA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -körning; i sht i pl. Hembygden(Hfors) 1913, s. 134. —
(1) -LACK. [jfr t. stocklack] (i sht förr) rålack till gummilacka i form av stycken av grenar l. kvistar l. bark med vidsittande harts l. i form av avslagna hartsskorpor, stånglack; äv. dels enbart om det på grenarna sittande ämnet, dels om gummilacka; jfr korn-lack. Nemnich Waarenlex. 108 (1797). Man kokar 1 skålpund stocklack så länge i en kanna watten, tills allt färgämnet är utdraget. AHB 8: 34 (1862). Hartset (dvs. gummilacka) inhöljer insekten och dess ägg samt bildar på grenarna tjocka brunröda skorpor, s. k. stocklack. Cleve KemHlex. 152 (1883). Avplockas hartsmassan med hela kvisten, benämnes den stång- eller stocklack, avskrapas den får den namn av kornlack. Simmons Jönsson 419 (1935). TNCPubl. 38: 151 (1967). —
(1) -LAG.
1) (numera bl. mera tillf.) lag (se lag, sbst.3 4 c) av stockar, stocklager l. stockvarv. AdP 1800, 2: 740. Ladorna (i nordsvenska finnmarken) hade fordom mycket svängda väggar .. och då liksom nu glest stocklag. TurÅ 1904, s. 146.
2) [jfr stock, sbst.1 1 b, c β] (†) ss. beteckning på det ”livlösa” genus l. genus neutrum. I Lydorden (adjectiva) har man .. (i svenska språket) låtet bœgelse-mærket fœr ståkk-laget eller neutrum (dvs. -t) æta bårt något av ordet. Laurel Inl. 11 (1750). —
(1) -LAGER. lager (se lager, sbst.3 1) av stockar, stocklag (se d. o. 1) l. stockvarv. Bergman GotlVisby 16 (1858). —
(1) -LASTARE. skogsv. apparat för lastning (se lasta, v.2 1) av stockar, timmerlastare. JordbrFörenBl.(C) 1958, nr 1, s. 19. —
(5 a) -LAT. (Anm. Ssgn uttalas stundom emfatiskt ss. två ord: 4 4 (stå´ck la´t Dalin)). (ngt vard.) mycket l. väldigt l. oerhört lat, i högsta grad lat; äv. om djur. Columbus Ordesk. 39 (1678; uppl. 1963). Hoo länge stocklater will sofwa på Bädden, / Han lijten Maat fånger att äta för Näbben. Törnewall E 2 b (1694). Gammal var Jonte / och gammal var Brunte / och stocklat för resten. Fröding Guit. 31 (1891). Palmborg SvårhBarn 20 (1935). —
(1) -LAV. bot. laven Parmeliopsis ambigua (Wulfen) Nyl., som växer på barklöst l. multnande trä (t. ex. gamla stockar). Krok o. Almquist Fl. 2: 113 (1907). Ursing SvVäxt. Krypt. 194 (1949). —
(1, 2) -LAVETT. (förr) lavett med sidorna av plankor o. svansstycket (av en hel stock) fäst mellan lavettsidorna. KrigVAH 1827, s. 53. KonvLex. (1864).
-system(et). system(et) att använda stocklavetter. Det Engelska stock-lavett-systemet. KrigVAH 1839, s. 12. —
(2) -LEDNING. (i sht förr) vattenledning bestående av urborrade sammankopplade stockar. PT 1900, nr 84 A, s. 4. 1820 ersattes alla stockledningar (i London) med gjutjärnsrör för en kostnad af 5,4 mill. kr. 2NF 31: 867 (1920). —
(2) -LÅS. (stock- c. 1611 osv. stocka- 1529—1904. stocke- 1549—1901) [fsv. stokka las] (i sht förr) lås vilkets mekanism är innesluten i en urholkad träklump l. vilket helt består av trä. GripshInvent. 1529. 25 Ståklååss med långa Ståckar 7 st. små Ståklååss. BoupptSthm 19/5 1655. Dörren til kyrkan har en stark Ståck-lås med fälle bom. VDAkt. 1790, nr 524. Väring Vint. 14 (1927; i bild). EtnolKällskr. 3: 83 (1946; om ä. förh.).
(1, 2) -LÄNGD.
1) längd (se d. o. 6) hos stock, stocks längd; särsk. till 1; äv. övergående till att vara ett måttsord. MennanderBr. 3: 237 (1749). Timmerhuggarna hava endast att avsåga de uppmätta stocklängderna. Bucht NorrlSkogsl. 2: 9 (1913). De hus .. vilkas väggar äro längre än en stocklängd. Werner Korsvirk. 8 (1924).
2) längd (se d. o. 7) av sammanfogade stockar. En ståck-längd .. af 5 timmerståckar. VetAH 1743, s. 58. Dædalus 1933, s. 111. —
(1) -LÄNK. (stock- 1763 osv. stocke- 1763) (i vissa trakter) länk (se d. o. 6) för att sammanhålla stockar (vid transport); särsk. om sådan länk bestående av en (kort) kedja med en dubb i ena ändan o. en ring i den andra. BoupptVäxjö 1763. Cnattingius (1878; med ring o. dubb). SkånD(B) 1958, nr 47, s. 13. —
(3 a) -LÖPANDE, p. adj. lant. o. trädg. om tvåårig (köks)växt: som är en stocklöpare; jfr -skjutande. SvVäxtförädl. 1: 336 (1951; om betor). —
(3 a) -LÖPARE. trädg. o. lant. tvåårig (köks)växt som skjuter stjälk o. redan första året bildar blommor o. frukter. LB 2: 408 (1901; om fröbetor). Under förra hösten fick jag en del stocklöpare i mina rödbetor. AllmSvTrädgT 1931, s. 252. SAOL (1973).
Ssg: stocklöpar-, äv. stocklöpare-beta. lant. beta (se beta, sbst.3 1) som är en stocklöpare. SvVäxtförädl. 1: 382 (1951). —
(3 a) -LÖPNING. lant. o. trädg. om förhållandet att tvåårig(a) (köks)växt(er) redan första året skjuter stjälk o. bildar blommor o. frukter. LB 2: 408 (1901).
(1, 2) -LÖS. som saknar stock l. stockar; särsk. (sjöt.) till 2 a, om ankare: som saknar ankarstock. SFS 1916, s. 1086. —
(2 d) -MAKARE. (stock- 1564—1966. stocke- 1577—1686) (numera bl. om ä. l. utländska förh.) person som yrkesmässigt tillverkar (o. monterar) stockar. ArkliR 1564, avd. 22. Severin, utbrast Krakow, de heter en stockmakare på dragonerna som ja känner. Nilsson Bokh. 134 (1937).
Ssgr (numera bl. om ä. l. utländska förh.): stockmakar-, äv. stockmakare-arbete. abstr. o. konkret, motsv. arbete 5 (b) resp. 11 b. Weste FörslSAOB (c. 1817). JournManuf. 1: 138 (1825; konkret). Jonas Schertiger d. ä. utförde stockmakararbete för kronans räkning. Rig 1935, s. 155.
(2 d) -MAKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. [jfr -makare] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om stockmakares arbete l. yrke l. hantverk. Weste FörslSAOB (c. 1817). SFS 1837, nr 42, s. 2.
Ssgr (om ä. l. utländska förh.): stockmakeri-arbete. stockmakararbete. Meyerson VapArboga 103 (1939). Livrustk. 1943—45, s. 31 (konkret).
-MAN. (stock- 1654—1928. stocke- 1937)
1) [jfr ä. d. stokkemand; jfr äv. fd. medstokkesmand, man som sitter på samma tingsbänk] (om förh. i Hall. på 1600-talet) till 1, 2; om var o. en av de åtta män som (samman med fogde o. skrivare satt på de ss. sittbänkar fungerande stockarna o.) deltog i tingen ss. bisittare l. vittnen; jfr nämnde-man. En part (av tomterna) med ägandens samt Ståckmannens ja och samtyckio skattlagde (osv.). HSH 29: 384 (1654). SvJuristT 1937, s. 6.
2) [efter eng. stockman] (om förh. i Australien) till 8 c: man med uppgift att ta hand om boskap, cowboy l. dyl. Hultman SvDiam. 165 (1909). Bengtsson Austr. 151 (1928). —
(2 h) -MEJSEL. (förr) av spiksmed använd, på städet monterad mejsel. Almroth Karmarsch 536 (1839). —
(1) -MUSSLA. [jfr ä. t. stockmuschel; namnet syftar på djurets om en mussla påminnande två skal] (†) kräftdjur tillhörande släktet Lepas Lin., långhals (se d. o. 1). VetAH 1792, s. 15. —
(1) -MYRA. [jfr t. stockameise] entomol. den egentliga myran Camponotus Herculeanus Lin. (som bygger bon o. gör gångar i stubbar l. ihåliga träd l. multnande stockar o. d.). Rebau NatH 1: 630 (1879). TNCPubl. 60: 164 (1975). —
(2 m) -MÄSTARE, sbst.1 (sbst.2—3 se sp. 12020 o. stok-mästare). [jfr mlt. stokmēster, mht. stocmeister (ä. t. stockmeister)] (förr) uppsyningsman över (l. fångvaktare vid) stockhus (se d. o. 3); äv. bildl.; jfr -hus-mästare. Domaren antwardhar tigh stokmestaren, och stockmestaren kastar tigh j fengelsen. Luk. 12: 58 (NT 1526; Bib. 1917: rättstjänaren). (För syndens skull) moste (vi) natt och dag och hwar stund wenta, at stockmestaren diefwulen skulle komma och fordra osz til döden. Swedberg Dödst. 161 (1711). Stockmästare .. (dvs.) Fångvaktare. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sparre Frisegl. 3: 56 (1832).
Ssg (i skildring av ä. förh.): stockmästar-, äv. stockmästare-syssla. Lagerbring 1Hist. 3: 123 (1776; i skildring av förh. i 1300-talets Sthm). —
(1 b) -NARR. [av mlt. stoknarre l. t. stocknarr, urspr. om kort, klumpig o. narraktig person] (†) om en ytterst narraktig person, ärkenarr (jfr narr 1); äv. om narr (se d. o. 3) som uppträder ytterst löjeväckande; jfr stock-. PErici Musæus 2: 144 b (1582). En Stocknarr och Dåre. Schroderus HelsBegSkattk. 129 (1638). Mången .. låter, för en fet Soppa skull, göra sig til Stock-narr. Weise 2: 39 (1771). Nordforss (1805). —
(1) -NOTA. handel. o. skogsv. nota (se nota, sbst. 3) l. förteckning över de virkessortiment o. kvantiteter därav som en virkesförsäljare (ett trävarubolag o. d.) beräknar kunna tillhandahålla sina kunder l. agenter under följande försäljningssäsong; äv. (o. numera nästan bl.) om sådan förteckning över antal stockar av olika sortiment; jfr -lista o. stock, sbst.1 7. Cnattingius (1878, 1894). När det engelska intresset nu .. börjat riktas till svenska och finska (trä)-varor, ha köparna funnit stocknotorna väl utnyttjade av importörerna på kontinenten. SvD 1929, nr 94, s. 14. Stocknota .. (dvs.) förteckning över antal stockar av olika dimensioner. TNCPubl. 43: 358 (1969). —
(2 l) -OFFER. (stock- 1522. stocka- 1539. stocke- 1528) [fsv. stokka offer, stokoffer] (†) offer (se d. o. 2) som nedlägges i en stock. ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 108 (1522). VadstKlUppbB 2 (1539). —
(1) -PATA, r. l. f. (i Finl., numera knappast br.) bröt (se d. o. 1) av stockar, timmerbröt. Hannikainen (1893). Cannelin (1939). —
(1) -PATA, v. (i Finl., numera knappast br.) om stockar vid flottning: bilda en bröt l. brötar; jfr pata, v. 2. FinT 1904, 56: 304. —
(1) -PATRON. (i Finl., numera föga br.) patron (se d. o. 7 a) som gör stockaffärer; stor trävaruhandlare l. sågverksägare o. d. Lange Ödeb. 131 (1884). Procopé Insp. 101 (1915). —
-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (stock- 1659—1795. stocke- 1553—1908) [fsv. stokka pänningar (i bet. 1)]
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 2 l: i stock (offerstock) insamlade pengar. Forssell Hist. II. 1: 77 (i handl. fr. 1553). KyrkohÅ 1908, s. 101 (om förh. på 1600-talet).
2) (†) avgift erlagd (till rättstjänare) av den som sattes i straffstock. HSH 27: 28 (1563). Därs. 93 (1565). —
(1, 2) -PLOG. om en förr använd, enklare plog vars ås bestod av en lång (stundom tvådelad) stång varvid dragdjurets l. dragdjurens ok l. sele (selar) direkt fästes, stångplog; jfr -al, -krok, -årder. VetAH 1759, s. 204. Gadd Landtsk. 3: 103 (1777). —
(1, 2) -PRESS. [jfr t. stockpresse; möjl. beror benämningen på det kraftiga, stående stativet] (förr) stående bokbindarpress utgörande skruvpress. Fahlgrén Boktr. 129 (1853). —
(2 g) -PROV. (stock- 1635 osv. stocke- 1638) (förr) myntprov taget direkt vid prägelstocken; äv. konkret. Stiernman Com. 2: 30 (1635: Stock-prober, pl., konkret). Stockprof är vid Kongl. Myntet det prof, som mynt-proberaren förrättar, för at utröna finheten af et mynt både för och sedan det är hvitsjudit, innan det får präglas och utgifvas. Rinman (1789). Björkman (1889). —
(3) -ROS. [jfr d. stokrose, t. stockrose (båda i bet. 2)] om vissa malvaväxter med kraftig o. lång stjälk.
1) (†) i sg. (äv. i pl.): växt tillhörande släktet Lavatera Lin.; särsk. dels om sommarmalva (poppelros; äv. i uttr. vanlig stockros; jfr 2), dels om gråmalva (äv. i uttr. vild stockros), dels om växten L. arborea Lin., jättemalva. VetAH 1741, s. 90 (om L. arborea; i pl.). (Lat.) Lavatera (Linné), (sv.) Stockros. Lilja FlOdlVext. 104 (1839). Därs. 105 (: Vanlig). Nyman VäxtNatH 1: 355 (1867: Vilda). BotN 1896, s. 3 (om gråmalva). Klint (1906; om poppelros). Auerbach (1913; om gråmalva).
2) bot. o. trädg. växten Althaea rosea (Lin.) Cav. (äv. kallad vanlig stockros; jfr 1); äv. allmännare, om växt tillhörande släktet Althaea Lin.; i pl. äv. om släktet. Utterman Ertmann D 3 b (1672). Liljeblad Fl. 249 (1792; i pl., om släktet). Purpurfärgade stockrosen (alcea purpurea). Scheffer ChemFörel. 505 (1796). Stockrosor böra stå i grupper och äro då utomordentligt vackra. Langlet Husm. 748 (1884). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 285 (1901; ss. släktnamn). Törje Växtfört. 2: 29 (1938: Vanlig). VåraKulturvN 43 (1977: flerårig stockros; om växten Althaea ficifolia (Lin.) Cav.). jfr stång-stockros.
Ssgr (till -ros 2): stockros-blått, n. sg. (förr) gm rötning av stockrosor framställt blått färgämne. Ett stycke med Stockrosblått färgadt lärft. JournManuf. 1: 149 (1825).
-familj(en). (†) om familjen Malvaceae (till vilken stockrosen hör). Hartman Naturk. 114 (1836). Fries Växtr. 184 (1884).
-rostsvamp. [till -ros-rost] bot. rostsvampen Puccinia malvacearum Mont. som orsakar stockrosrost. LAHT 1890, s. 222.
-svart. rödaktigt svart (som den svarta varieteten av stockrosen Althaea rosea (Lin.) Cav.). Marklin Illiger 78 (1818). —
(1) -RUGGA. (i vissa trakter) hög l. trave av stockar. 2SvUppslB 30: 272 Pl. (1954). —
(1, 2) -RÄL, äv. -RÄLS. (i sht förr) av (en stock l.) stockar bildad räl. TT 1898, Allm. s. 24. HbSkogstekn. 292 (1922). —
-RÄNNA.
2) till 2: ränna (se ränna, sbst.1 1) i l. bestående av en urgröpt l. urholkad l. urborrad stock. Rinman 2: 467 (1789). —
(2) -RÖR. (i sht förr) rör (se rör, sbst.3 3) bildat av en urborrad l. urholkad stock. VetAH 1743, s. 137. —
(3) -RÖTA. [jfr t. stockfäule] (†) potatissjuka; särsk. i uttr. den torra stockrötan, om art av potatissjukan varvid potatisen bibehålles relativt torr (motsatt: blöt- l. våtröta). LAHT 1884, s. 259. 2NF (1917). —
-SAX.
1) skogsv. till 1: sax (se sax, sbst.1 II 2 a γ) för lyftning l. hantering av stockar, timmersax. JernkA 1833, s. 650.
2) tekn. till 2 h: kraftig plåtsax, fäst i stock l. bänk o. d., bänksax; jfr -skära. ArkliR 1554, avd. 3. Vid gröfre (plåtslageri-)arbeten, då den vanliga lilla handsaxen är för klen, användes s. k. stock- eller bänksax. 2UB 6: 119 (1904). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 115. —
(1) -SKIVLING. (numera föga br.) svamp tillhörande släktet Pleurotus Fr. (vilkets individer växer på gamla stockar l. trädstammar), mussling (se d. o. 2); i pl. äv. om släktet. Runda Stockskiflingen (Agar. (Pleurotus) ulmarius Bull.). Smitt Svamp. 31 (1863). Allmän Stockskifling (Agaricus (Pleurotus) ostreatus Jacq). Hartman Svamp. 29 (1874). Cortin SvampHb. 121 (1951; i pl. best., om släktet). —
(3 a) -SKJUTANDE, p. adj. lant. o. trädg. om tvåårig växt: stocklöpande. SvVäxtförädl. 2: 366 (1951). —
(2 a) -SKJUTEN, p. adj. sjöt. om ankare: vars kätting oklarat sig kring ankarstocken. Ekelöf Ordl. 189 (1898). —
(1) -SKOG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i Finl.) timmerskog; äv. i uttr. gå i stockskogen, gå i timmerskogen (dvs. arbeta med timmeravverkning). SPF 1816, s. 263. Far min .. gick en dag om vintern i stockskogen och bröt axeln ur led. Bengts Vargt. 89 (1915). Ymer 1940, s. 192.
(1) -SKOTT. (numera föga br.) från stubbe efter avhugget träd uppkommet skott (se skott, sbst.2 23 a β), stubbskott. Agardh o. Ljungberg III. 1: 351 (1857). —
(1, 2) -SKRIFT. (†) skrift (se skrift, sbst.1 2) kännetecknad av att bokstäverna har raka (tryckliknande) former o. är fristående från varandra, blockskrift, textad skrift, skrift med textade bokstäver (blockbokstäver); motsatt: rundskrift (se d. o. 1). SFS 1889, Bih., nr 74, s. 2. DN 11/1 1894, s. 4. —
(2) -SKRUV. [jfr t. stockschraute] (†) skruvspindel på l. till skruvstycke? Ähn Huusgeråd i Källaren .. 1 Stockskruf 1 par Tuntågh. BoupptSthm 1669, s. 1496 (efter vinhandlare). —
(2 h) -SKÄR. (†) stocksax (se d. o. 2); jfr skär, sbst.6 1, o. -skära. Stookskär. BoupptSthm 1672, s. 421 b (efter senkelmakare). —
(2 h) -SKÄRA. [jfr t. stockscheere] (förr) stocksax (se d. o. 2); jfr skära, sbst.6 2 a, o. -skär. Meyerson VapArboga 157 (1939). —
(1, 2) -SLADD. (förr) sladd (se sladd, sbst.1 1) vars verkande del bestod av en l. flera stockar. Grotenfelt JordbrMet. 343 (1899). —
(2) -SLAGG. (förr) slagg (se slagg, sbst.3 a) som föll vid hammarstäds stock l. underlag av stock(ar). Rinman JärnH 417 (1782). Dalin (1854). —
(1) -SLÄDE. (stock- 1896 osv. stocka- 1595) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i Finl.) timmersläde. Granander SidSkaraDomk. 22 (i handl. fr. 1595). Munsterhjelm TavSkog. 42 (1932). —
(1) -SLÄPA. (stock- c. 1755—1878. stocke- 1576) (förr) släpa (se släpa, sbst. 1) för framforsling av timmer; jfr -kälke 1. InventLeksand 1576. —
(1) -SLÄPNING. framsläpning av timmerstockar. Landsm. XI. 3: 225 (1897).
Ssg (i sht i Finl.): stocksläpnings-kedja. vid sågverk: kedja för framsläpning av timmerstockar. FFS 1924, nr 352, s. 1360. —
(1 b, f α) -SOVA. (numera bl. mera tillf., ngt vard.) sova som en stock (se stock, sbst.1 1 b), sova mycket l. väldigt djupt. (Hon) stocksofver. Svea 1883, s. 33. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 167 (1916). —
(1, 2) -SPJÄLL. (i vissa trakter, förr) spjäll för eldstad, bestående av en med tyg omvirad o. på en stör fäst brädlapp. 2SvKulturb. 9—10: 38 (1937). —
(4?) -SPRÅNGNING. (stock- 1547. stocke- 1548—1907) [fsv. stocksprangning] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) språngning (se språnga, v.2 2); jfr -söm. GripshR 1547—48. Fatab. 1907, s. 93. —
(1) -STAPEL. (numera bl. mera tillf.) stockvälta, timmervälta. Hannikainen (1893). Cleve Locknät 103 (1981). —
(1 b, f α) -STELNAD, p. adj. (i vitter stil, numera föga br.) stelnad ss. en stock; anträffat bl. ss. adv. i uttr. stockstelnat styv och död (jfr -stelnad-styver). Morgon ähr Kaller i mun, stock-steelnad, stÿfuer och döder. Stiernhielm Herc. 30 (1648; 1668: stock-steelnad-styfwer). —
(1 b, f α) -STELNAD-STYVER, äv. -STELNADS-STYVER. (numera bl. ngn gg i vitter stil) stelnad o. styv ss. en stock; jfr -stelnad. Heel, i Dagh, och sund; frisk, lustigh, fager, och röder; / Morgon är kaller i Munn, stocksteelnad-styfwer, och döder. Stiernhjelm Herc. 66 (1658, 1668). I stilla stunder, då ens gamla kropp är alldeles stockstelnadsstyver av det trägna luftandet (vid solbad). GbgP 1957, nr 194, s. 8. —
(5 a) -STILLA. (Anm. Ssgn uttalas stundom emfatiskt ss. två ord: 4 32). (stock- c. 1755 osv. stocke- 1685) (ngt vard.) helt l. alldeles l. fullständigt stilla, absolut orörlig; äv. ss. adv. (äv.: helt l. fullständigt). Spegel GW 170 (1685). Tiga stockstilla. Nordforss (1805). —
(2 m) -STRAFF. (stock- 1714 osv. stocke- 1737—1777) (förr) (för brott mot kyrklig l. världslig lag utdömt) straff bestående i stocksittande (i Sv. officiellt avskaffat gm kungliga brev 1831 o. 1841); jfr -plikt. Med kyrkoplikt bör det så kallade stockstraff, icke förblandas. Flintberg Lagf. 3: 376 (i handl. fr. 1714). Then, som gör åwerkan å annors mans planterade lefwande Gärdes-gårdar och prydande träd, skal förutan thet, som Lagen i förberörde måtto innehåller, undergå en Söndags Stockestraff. Förordn. 30/4 1777, s. 3. Wi Carl Johan .. göre weterligt, det Wi .. funnit godt, med upphäfwande af alla angående stockstraff utfärdade föreskrifter, i Nåder förordna: att sådant straff icke widare skall äga rum. SFS 1841, nr 18, s. 2. I vissa trakter av Peru praktiseras ännu stockstraffet. Martinson Kap 73 (1933). Näsström FornDSv. 2: 76 (1948; om förh. på 1500-talet). —
(1) -STUGA. (stock- 1933 osv. stocka- 1899) stuga vars väggstomme består av (utvändigt synliga, liggande) stockar, timmerstuga, timrad stuga; jfr -hus 1, -villa. SDS 1899, nr 351, s. 2. Bondbyarna ligga i klunga med grå och röda stockstugor, täckta med halm- eller spåntak. Lindström Landk. 128 (1941). Moberg Nybygg. 30 (1956). —
(1) -STYRNING. skogsv. vid sågverk (ramsåg): anordning för styrning av sågstockarna (så att de ligger stilla o. kommer i rätt läge mot sågbladet l. sågbladen). HantvB I. 2: 37 (1934). —
(1 b, f α) -STYV. (Anm. Stundom uttalas ordet emfatiskt ss. två ord: 4 4) (ngt vard.) helt l. fullständigt l. absolut styv; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Nordforss (1805). (Staden) Philadelphias stockstyva enformighet. Berg Almquist 303 (1928). —
(1, 2) -STÖD. stöd av l. för stock; särsk. (i fackspr.) till 3: stöd för vinstock. Jönsson Gagnv. 254 (1910). —
(1) -SUMP. fisk. stockformad fisksump bestående av en långsmal låda av bräder. Nejonögon fångas om höstarna och förvaras öfver vintern lefvande i stocksumpar till kommande vår. LAHT 1886, s. 42. Fatab. 1914, s. 46 (från Uppl., för ålfångst). —
(2 a) -SURRNING. (†) konkret: surrning åstadkommen vid fastsurrning av ankarstock på ankare. När Ankaret är i ordning lagt, börjas med stocksurrningen, som pålägges i kryss slag efter slag. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 151 (1796). —
(1) -SYN. (förr) synförrättning varvid uttaget av stockar i skog kontrollerades. NoraskogArk. 5: 515 (1792). —
(1) -SÅG. (stock- 1539 osv. stocka- 1544—1551. stocke- 1591—1671. stocks- 1775)
1) (i sht förr) handsåg för två man bestående av ett långt, brett sågblad utan båge o. med handtag i båda ändar (använd för trädfällning, äv. för kapning av grövre träd, förr äv. för sågning av bräder o. d.); äv. om timmersvans för samma ändamål; jfr kransåg, timmer-såg. GripshR 1539, s. 15. Med ståcksåg itusågat en Tolft grofva furuplankor til fönster lufter. VGR 1813, Verif. s. 127. Stock- eller tversågen .. till virkets afskärning på tveren, hvarvid den föres horizontelt (med tandraden nedåt). Eneberg Karmarsch 1: 98 (1858). Så drar (skogshuggarna) .. den långa stocksågen genom stammen. De ligger på knä på var sin sida om den tjocka granstammen och drar. Moberg Sedebetyg 406 (1935). För att få omkull skogen måste min far ha en stocksåg, en bågsåg, en yxa och ett barkjärn. Wassing Dödgr. 289 (1958).
2) (numera föga br.) cirkelsåg (se d. o. 2) l. ramsåg (se d. o. 1) för sågning av stockar på längden (till bräder l. plank o. d.). TT 1873, s. 244. PT 1901, nr 5 B, s. 2.
Ssgr (i sht förr): stocksågs-, äv. stocksåg-blad, se nedan.
-fason. (mera tillf.) särsk. till -såg 1; jfr fason 2. Vedsågar .. s. k. stocksågsfason. KatalÅhlénHolm 1911—12, s. 250.
(1) -SÅG-BLAD, förr äv. -SÅGE-BLAD. (-såg- 1896—1931. -såge- 1686) (i sht förr) sågblad till l. på stocksåg (se d. o. 1). Roth Kägleh. 38 (i handl. fr. 1686). —
(4?) -SÖM. (†) konkret: med språngning (pinnbandsteknik) utfört sömmat arbete?; jfr -språngning. 1 p(a)r Dito (dvs. örngottsvar) m(ed) Öfwersöm oferd(iga). 1 p(a)r Dito m(ed) Stock Söm. BoupptSthm 1668, s. 874. —
(1) -TAND. [efter t. stockzahn; tänderna har ansetts likna klossar] (†) hos boskapsdjur: (äkta) kindtand. Celsius HushAlm. 1741, s. 13. Fischerström 2: 420 (1780). —
(1) -TIMRA.
1) (förr) konkret: förbyggning av stockar för att förhindra jordras i gruvas dagöppning. Teknikern 1905, s. 252 (1767).
2) (mera tillf.) av stockar uppbyggd ställning; äv.: stockhus (se d. o. 1). SD(L) 1896, nr 433, s. 3. Vasabl. 5/5 1979, s. 8. —
(1 b, 5 a) -TJOCK. (†) (eg.: tjock som en stock); anträffat bl. i utvidgad l. bildl. anv.: fullständig l. total. Den stocktjocka blindhet och mörker samt jämmerfulla fåkunnighet om vägen till saligheten, som de alltför usla lapparne äro invefvade uti. KyrkohÅ 1903, s. 195. —
(4 a) -TRAKTAMENTE; anträffat bl. i pl. -er. (†) ”traktering” med käpp, stryk med käpp. Möller (1745; under bastonnade). —
(4 a) -TRUMSLAGARE~0200. mus. trumslagare som slår med trumpinnar (icke t. ex. stålvispar). Estrad 1954, nr 12, s. 11. —
(1) -UPPFORDRING~020. (mera tillf.) vid sågverk: uppfordring av timmerstockar från upplag till sågningsplatsen. TT 1878, s. 106.
(1) -UPPLAG~02 l. ~20. (i sht i vissa trakter) upplag av stockar; timmerupplag. Wetterhoff Skog 1: 178 (1883). Sandgren Furst. 107 (1962). —
(1) -VAGN.
1) (förr) grov (stundom handdragen) vagn för transport av stockar. GHT 1896, nr 95 A, s. 3. GbgAB 1905, nr 188, s. 1.
2) skogsv. vid ramsåg, om var o. en av de (på räls l. upphängda balkar gående) vagnar varpå stockarna förs fram mot sågbladet; äv. om sågbänk vid cirkelsåg. jfr -kälke 2. TT 1879, s. 40. En sågram består af stativet, lösramen och matarverket med stockvagnarna. Ekman SkogstHb. 159 (1908). Näslund Sågar 103 (1937; om sågbänk).
(1) -VARV. (stock- 1752 osv. stocke- 1685) varv av stockar, stocklag l. stocklager; företrädesvis om varv av stockar i byggnad (stockhus l. stockstuga o. d.). NoraskogArk. 4: 133 (1685; i hyttedamm). Alla boningshus (i översta Älvdalen) äro .. endast en våning höga: väggarna endast 6 à 8 stockhvarf höga. Borgström ResVerml. 97 (1845). HbSkogstekn. 258 (1922; om lager av stockar i timmerlass). Fatab. 1960, s. 122 (i en bod). —
(1) -VED. (grov, okluven) ved bestående av l. erhållen från (en stock l.) stockar (som delats i kortare bitar). PH 3: 1799 (1741). Stockved till kolning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Thorborg DaltChic. 68 (1932; för eldning inomhus).
Ssgr: stockveds-brasa. brasa (se brasa, sbst.1 1) av stockved; stockbrasa. Forsslund Storg. 13 (1900).
-eld. eld med stockved ss. bränsle; stockeld. I spiseln flammade en väldig stockvedseld. Lundegård DrMarg. 2: 42 (1906).
1) (numera i sht om ä. förh.) till 1: av (i sht liggande) lager av stockar bestående (del av) byggnadsverk; bjälklag l. dyl. (jfr -lag 1); i sht om de stockar som bildar en (hus)vägg l. väggarna i ett hus l. annat byggnadsverk. (Nebukadnessars stod) var förmodeligen endast af träd (sannolikt innantil bestående af idel stockverk med tomheter). LittT 1795, s. 188. För Nord-Europa är korsvirkesbyggnaden karakteristisk (stockverk, korsadt å de större väggytorna, med fyllning af oftast mönstradt tegel). Wrangel Konststil. 31 (1897). Det doftade av den gamla bodens åldriga stockverk. Browallius SyndSkruke 261 (1937). särsk.
a) (förr) (husliknande) befästningsverk uppfört av liggande stockar. Hazelius Bef. 87 (1857). KonvLex. (1864).
2) miner. till 5 b: bergart tätt genomsatt av fina malmgångar (som gör bergarten ss. helhet brytvärd ss. malm). Hiärne Berghl. 435 (1687). Ådren (i Falu koppargruva) är mest stockwärk, som fordom warit långt rikare än nu. Linné Dal. 149 (1734). Nätformiga och korssande Malmgångar eller Stockverk i stratifierade och i massformiga Bildningar. JernkA 1828, Bih. 2: 3. BonnierLex. (1966). jfr tenn-stockverk.
Ssgr: stockverks-brytning. (om ä. förh.) till -verk 2: brytning (se bryta 9) av stockverk. UB 3: 117 (1873).
(1, 2) -VILLA. (i Finl.) större, timrat fritidshus (sommarhus); jfr -hus 1, -stuga. Hufvudstadsbl. 1911, nr 82, s. 14. —
(4) -VIOLIN. (-fiolin) [efter t. stockfidel] (numera föga br.) stockfiol. Lind (1749; under stock-fidel). —
-VIRKE.
1) (i sht i fackspr.) till 1: (byggnads)virke bestående av stockar, timmer. Möller (1790). Verner hade tagit itu med att .. köra med stockvirke till sågen i Sävsjö. Gustaf-Janson Myl. 190 (1965).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 d: virke till gevärs- l. pistolstock(ar) o. d. (Gevärsfaktorn andrager) att uti hela landsorten ej någon sådan biörk finnes, som till ståckvärke är tienlig. 2RA 3: 880 (1734). WoJ (1891).
(1) -VÄGG. vägg av stockar; i sht: husvägg av stockar. KKD 6: 149 (1708). Dyningen kan (för att underlätta vattenståndsobservationer) .. utestängas medelst kistor byggda med dubbla stockväggar och mellanrummet fyldt med små knapperstenar, såsom det är gjordt i Hangö. Fennia XV. 1: 7 (1897). Nattstuva (i Kila by i Östergötl.). Har spisel och innertak men nakna stockväggar och tak. EtnolKällskr. 3: 75 (1912). —
(1, 2) -VÄLT. (förr) slätvält vilkens cylinder bestod av en stock, trävält. Boding ÅngermHush. 46 (1747). TurÅ 1937, s. 104. —
(1) -VÄLTA. skogsv. välta av stockar, timmervälta; jfr -hög, -stapel, -upplag. Cnattingius (1878, 1894). —
(1) -YMPA. (förr) ympa gm att om våren l. hösten sätta ympkvistar i borrade hål i en pil- l. videstock (o. följande år omplantera dem i jord). Rosenhane Oec. 106 (1662). —
(1, 2) -ÅRDER, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -AL. (förr) jfr -plog. BoupptVäxjö 1896. Grotenfelt JordbrMet. 101 (1899). —
(2) -ÄMNE. ämne till stock; företrädesvis till 2 d: ämne till stock för handeldvapen (gevär l. pistol o. d.). Weste (1807). EldhandvSkjutsk. 2: 28 (1877). —
(1, 2) -ÄNDA l. -ÄNDE. [fsv. stokka ände]
1) om endera av de två yttersta delarna av en stock; äv. om endera av de snittytor där stock slutar. Man ansätter stockändan mot stenen. König Mec. 94 (1752). Barktaget börjas inte längre in på stocken än att det utan att arbetsställningen ändras når ut till stockändan. Sonesson BöndB 1010 (1955).
2) från en stock avskuret kort stycke, stockstump l. dyl. ConsAcAboP 2: 132 (1658). En gammal fattigbössa, som utgöres af en fyrkantig stockända. Brunius GotlK 2: 141 (1865). Macfie o. Westerlund Wasaw. 88 (1935). —
(2) -ÖPPNING. särsk. (†) om den öppning i hjulringens mitt, vari hjulstocken satt på ett vattenhjul. Rinman 2: 1128 (1789). —
(3) -ÖRTS-ROT. [jfr t. stockwurz, stockros (i bet. 2)] (†) rot från stockros (se d. o. 2). Ståckörtz root. BOlavi 123 b (1578).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i skildring av ä. förh.): STOCKA-BUR, -DÖRR, -KNEKT, -LÅS, -OFFER, se A. —
(1, 2) -REP. (stocka- 1674. stocke- 1561) (†) rep avsett l. använt för att hissa upp stockar vid byggande o. d. GripshR 1561, s. 204. —
-SLÄDE, -STUGA, -SÅG, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i skildring av ä. förh.): (5 a?) STOCKE-BEST. ss. nedsättande benämning på person som är ”en riktig best”? (Den anklagade) Despecterar Stadzens embitzmän .. kallandes them Stocke-beestar. Karlson ÖrebroSkolH 2: LXXX (i handl. fr. 1638). —
-BUR, -BÄNGEL, -DRAG, -DRAGNING, -DRÖG, se A. —
-FISK, se d. o. —
-FLOTTE, -GILLER, se A. —
(6) -GRANNE. [jfr t. stocknachbar] (†) om person som bor på samma våning som ngn annan, våningsgranne. VDAkt. 1664, nr 145. —
-HAKE, -HUS, -KNEKT, -KÄLKE, -KÖRNING, -LÅS, -LÄNK, -MAKARE, -MAN, -OFFER, -PENNING, -PROV, se A. —
-REP, se B. —
-SLÄPA, -SPRÅNGNING, -STILLA, -STRAFF, -SÅG, -VARV, se A. —
D (†): (8 a) STOCKS-INNEHAVARE. innehavare av statsobligationer l. aktier (l. andra dylika värdepapper). LittT 1797, s. 277. —
-SÅG, se A.
Avledn.: STOCKA, v.1, se d. o. —
STOCKIG, adj.1, förr äv. STOCKET, adj. (-et 1597. -ig 1782 osv.) [jfr t. stockig] (numera bl. mera tillf.) till 1 (o. 2): full av l. beströdd med stockar; äv.: stockliknande, hård o. grov (särsk. om rot på ört o. d.; jfr stock, sbst.1 3). Granander SidSkaraDomk. 58 (i handl. fr. 1597; om bjälkar). Fischerström 3: 80 (1782; om rot hos kålrötter). Carlsson ÄlvTimm. 209 (1949; om strand).
Spoiler title
Spoiler content