publicerad: 1934
JÄRN jæ4rn, n.; best. -et; pl. (i bet. ”olika slag av järn” samt i bet. 3—7) = ((†) -er Rinman JärnH 56 (1772; om olika slag av järn)).
Ordformer
(jarn (iarn) 1658—1832. jern (jernn, iern, iernn, gern, giern, yern, hiern) 1523—1894. jeren (geren) 1589—1704. järn (iærn, järnn, giärn, hiärn) 1523 osv. jären (järenn, järan) 1564—1667. — Anm. 1:o De tvåstaviga formerna jären, jeren osv. avse ett (dialektiskt) uttal med stavelsebildande n. 2:o Den gamla dativ-formen i sg. obest. järne [fsv. iärne] förekommer ännu hos Bureus Suml. 36 (c. 1600: af Järne))
Etymologi
[fsv. iärn (i bet. 1, 3, 5, 6), motsv. d. jærn (jern), nor. jern, isl. íarn (eárn), járn, jarn, ísarn, got. eisarn, fsax. isarn, fht. isa(r)n, t. eisen, feng. īsern, īren, eng. iron; lånat närmast från kelt. spr. (jfr gall. Isarno- i personnamn, ävensom fir. iarn, iarand, järn). — Jfr ISEN, ISER. — Anm. Ssgr med EISEN- behandlas under ISEN]
1) oädel metall (i rent tillstånd med specifika vikten 7,86 o. smältpunkten 1525°) som rikligt förekommer i jordskorpan ss. oxider, hydroxider, sulfider, karbonater o. silikater o. som för tekniskt ändamål framställes gm reduktion medelst kol ur vissa bland de järnhaltiga mineralen l. mineralblandningarna (jfr JÄRNMALM) l. (nästan bl. i utlandet) ur vissa järnhaltiga avfallsprodukter inom industrien, ss. slagger, valssinder, kisbränder, i teknisk användning alltid med en viss halt av främmande ämnen (vilken är olika sammansatt o. av växlande storlek för olika ändamål) o. bildande tre stora huvudgrupper: tackjärn, smidesjärn o. stål. Smälta, gjuta, aducera, färska, välla, svetsa, smida, draga, syna, prova järn. Järn i tackor, gösar, stänger, knippor, ringar. Galvaniserat järn. Tekniskt l. metalliskt järn, om det i tekniken använda järnet. Smidbart järn (metall.), järn som kan smidas i värme, motsatt: tackjärn, gjutjärn. Mjukt järn (metall.), smidbart järn som icke tager härdning, smidesjärn, välljärn, motsatt: stål. G1R 1: 124 (1523). En tunna Sädh tiuguåtta öre, .. ett fat Jern tre daler. Lagförsl. 34 (1609). Såsom ingen kan leffva uthan brödh, så kan och ingen leffva i sitt huus uthan jern. RP 5: 263 (1635). Jernet, fast thet wore thet hårdeste (av metallerna), så frätes thet lijkwäl vthaff Rost. Schroderus Comenius 98 (1639). Gedieget Jern är (i naturen) ganska rar. Hiärne Berghl. 448 (1687). Dåliga konjunkturer för järn och skogsprodukter. De Geer Minn. 2: 225 (1892). Kemiskt rent järn användes ej inom tekniken och är för övrigt ytterligt svårt att framställa. Odelstierna JärnM 31 (1913). Portar, försedda med kraftiga beslag och klapp av smitt, ornerat järn. AllmogHemsl. 61 (1915). Av järn må .. präglas myntstycken av följande namnvärde (osv.). SFS 1917, s. 229. Man har redan länge antagit att järn .. är huvudbeståndsdelen av jordens kärna. Arrhenius Kem. 131 (1919). Det smidbara järnet är segt, i brottet tätt och finkornigt. Starck Kemi 206 (1931). — jfr ARSENIK-, AVFALLS-, BESSEMER-, BLÄSTER-, DAMASKENER-, ELEKTROLYT-, FIN-, FOSFOR-, FÄRSK-, GAMMA-, GARV-, GETING-, GJUT-, IS-, KALL-, KISEL-, KOK-, KROM-, KVÄVE-, MANGAN-, MARTIN-, METEOR-, MYR-, MYRBLÄSTER-, OSMUNDS-, PUDDEL-, RÅ-, SKROT-, SMIDES-, SMÄLT-, SPEGEL-, STÖP-, SUL-, SVAVEL-, TACK-, TITAN-, TRÄKOLS-, TYSK-, VALLON-, VÄLL-, ÖVER-JÄRN m. fl. — särsk.
a) i jämförelser. Dan. 2: 40 (Bib. 1541). (Antilopens) horn .. (äro) hårda som järn. Stiernstolpe Cuv. 67 (1821). En förträfflig man, .. trogen som guld och fast som järn. Cederschiöld Riehl 1: 32 (1876).
b) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr., t. ex.: Thet är hårdare än iern, (att) tage ther inthet är. SvOrds. C 4 a (1604); jfr a. Hammar och Eeld giör Järnet weekt. Grubb 287 (1665); jfr 5. När Silfwer och Guld är förtärdt, så grijper man til Järnet. Dens. 576. Nödh bryter Järn och Ståål. Dens. 599; jfr f. Weekt Järn är gott at smijda. Dens. 848. Rost förtärer järn, men sorg hiertat. Törning 130 (1677).
c) ss. första led i ett stort antal ssgr betecknande dels föremål som helt l. till sin väsentliga l. ngn väsentlig del äro tillvärkade av järn (stål), dels till varjehanda föremål hörande delar av järn (stål).
d) (förr) kam. ss. senare led i ssgr betecknande produkter av järnhanteringen vilka utgjorde (l. ingingo i) viss utskyld l. skatt l. gärd l. avrad o. d. — jfr AVRADS-, BÄRGSGÄLDS-, DAGSVÄRKS-, DRÄNGE-, FODRINGS-, GENGÄRDS-, GÄRDA-, HAMMARSKATTS-, KUNGS-, KYRKOAVRADS-, LAGMANS-, LANDGILLES-, PERSEDEL-, REKTORS-, SAKÖRES-, SKATT(E)-, TIONDE-, TOMTÖRES-JÄRN m. fl.
e) (i vitter stil) med särskild tanke på järnet ss. material för tillvärkning av vapen. Ha dina (dvs. moder Sveas) berg ej järn och hjeltar mer? Kellgren 2: 32 (1789). Så länge bergen än ge jern och hjeltar. Tegnér (WB) 2: 17 (1808).
f) i inskränktare anv., numera bl. ss. benämning på de olika slag av tekniskt järn som icke hänföras till stål, förr äv.: smidbart järn, stångjärn, motsatt: tackjärn, gjutjärn. Järn och stål. Smidt Järn, som ock egenteligen kallas Järn, ärhålles af det Gutna Järnet eller Tack-Järnet. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 245 (1768). NoK 13: 207 (1922).
g) i uttr. gammalt järn, gamla, kasserade järnsaker, järnskrot. En Person som warit wan at kiöpa vp gammalt Järn i Landet. OSPT 1687, nr 1, s. 6. Weste (1807). Östergren (1929).
h) (i fråga om ä. förh.) om rustning l. pansar av järn; nästan bl. i uttr. kläda (sig) i järn, iföra (sig) järnrustning; äv. bildl. Nordenflycht Svea 6 (1746; i bild). Rytteriet följer, / I jern från topp till tå. Arnell Scott 199 (1829). 6 regementen cuirassierer, klädda i jern från topp till tå. Ekelund 1FädH II. 1: 154 (1830).
i) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv., särsk. med tanke på järnets hårdhet l. fasthet l. styrka; i sht i förb. av järn. Så at menniskian, om hon än aff järn wore, skulle i stycken aff the 60. karar slitas. Petreius Beskr. 2: 59 (1614). Det är raska Karlar! med armar af jern och hjertan af vax. Eurén Kotzebue Cora 78 (1794). Drick då, drick jern i hvar sena. Wennerberg 2: 214 (1849, 1882). Lagerlöf Holg. 2: 387 (1907).
2) [specialanv. av 1] (ngt vard.) om järn, vanl. metalliskt järn l. järnsalter, ss. (väsentligt värksam beståndsdel i) läkemedel (företrädesvis användt vid blodbrist); äv. om läkemedel med järn ss. väsentligt värksam beståndsdel, järnmedel, järnpreparat. Läkaren ordinerade järn. Järn och arsenik i pillerform. Hon har tagit järn under en längre tid. Kinavin med järn. Berlin Farm. 2: 379 (1851). Jag har .. blifvit mycket starkare och spänstigare — en verkan af järnet. Fröding Brev 100 (1890). MedMånRevy 1899, s. 335. jfr: Järnets första användande ss. läkemedel förlägges af sagan till förhistorisk tid. Lindgren Läkem. 138 (1920).
3) (†) stycke järn av viss, bestämd vikt; jfr OSMUND. Giord rettaren Langille 7 c (dvs. sjuhundra) Jern, biscopz foringhen 1 p:d humbla. SkaraStiftJordeb. 20 (1540). (Gården) By .. rentar årlige iernn fem hundrat, årlige hestar sex, daxwerker tolff (osv.). BtFinlH 4: 319 (1566). Han kräffde hustru Sara .. 800 järn och 1 t[un]ne rugh. SkrGbgJub. 6: 59 (1587). KyrkohÅ 1916, s. 247 (1623). jfr: Alla köpstäder beviljade et antal järn efter hvarderas förmögenhet .. Stockholm 10 läster järn (osv.). Dalin Hist. III. 1: 144 (1761).
4) (i fackspr.) ss. senare led i ett flertal ssgr betecknande handelsvara som utgöres av bearbetat o. på visst sätt format, smidbart järn, dels järn som för användning till olika ändamål uträckts l. valsats till viss form l. profil, dels järn som bearbetats o. formats för vidare förädling till visst fabrikat. — jfr BALK-, BAND-, BULT-, FASON-, FYRKANT-, H-, HÄSTSKO-, L-, LIE-, LÄNK-, MÅNGKANT-, PIPÄMNES-, PLATT-, PROFIL-, RUND-, SKEN-, SMEDS-, STÅNG-, SÖM-, T-, TRÅD-, U-, VINKEL-, ÄMNES-JÄRN m. fl.
5) (för visst ändamål format o. avpassat) stycke av järn (ofta utgörande en mer l. mindre väsentlig del av ett föremål), enskilt järnföremål; äv. om arbetsstycke av järn. Ludouic .., .. konning j Frankarike, plägade läta brenna them på munnen med itt heett iern som försmädde gudz nampn. OPetri Eedh. C 3 a (1539). På Städet smijder han (dvs. smeden) thet .. medh Tången fattade järnet. Schroderus Comenius 531 (1639). Skjutsbönderna .. ville vid frånspänningen af sina hästar upphänga selarna på järnet framför kuskbocken. De Geer Minn. 1: 115 (1892). (Skridskofärder) hvilka .. ibland misslyckas, emedan järnet faller af skridskon. Vasenius Top. 1: 433 (1912). TT 1927, Allm. s. 145. — jfr ANKAR-, ANSLAGS-, ANSPÄNNINGS-, BILL-, BOM-, BRAND-, BYGEL-, BÅG-, BÄR-, BÖL-, ELD-, FLYGEL-, FÄST-, FÖRANKRINGS-, GALLER-, HANDELS-, HOV-, HÄNGSEL-, KLACK-, KLAMMER-, MANUFAKTUR-, NÖT-, PUTTINGS-, SKRAP-, SPJUT-, STIG-, TVÄR-, TÅ-, ÄGG-JÄRN m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. Then som haffuer mång iern j elden, han brenner somligha aff them. SvOrds. C 3 a (1604); jfr g δ. Krokot Järn kan Hammaren rätta. Grubb 556 (1665). Ett jern skärper det andra. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) (i allm. mindre) redskap l. värktyg av järn; äv. om äggjärn o. d. som utgör den väsentliga delen av redskap l. värktyg; numera oftast ss. senare led i ssgr l. (i sht i fackspr.) elliptiskt för ngn av dessa. (Lat.) Cauterium .. (sv.) iern som brennes merke mz, merke iern. VarRerV 39 (1538); jfr γ. Såsom någhon .. hoffue medh handenne yxena vp til at hugga wedhen, och jernet fölle aff skafftet. 5Mos. 19: 5 (Bib. 1541). Egg på någhot Jern, ther man skäär eller hugger medh. Linc. (1640; under acies). Muskater reffna på ett litet Järn af små trinna Bleck giorda ther til. Kockeb. A 4 a (1650). 11 St. Höflar med Järn små Och store. BoupptSthm 9/2 1672. HbPedSnick. 86 (1890; om stämjärn). Östergren (1929). — jfr BARK-, BILDHUGGAR-, BLANCHER-, BORR-, BRÄCK-, BÄRTEL-, CIRKEL-, CISELER-, DIKT-, DREJ-, DREV-, DÖTEL-, FLACK-, FORM-, FÖRSKÄRAR-, GLÄTT-, GRÄV-, GRÖP-, HAND-, HUGG-, HYVEL-, HÅL-, MANDEL-, PIP-, PLOG-, RIV-, SKRUBB-, SKÖLP-, SNICKAR(E)-, STÄM-, SVARV-, TORTYR-, TRÄSNIDERI-, VÄRK-, ÅDER-JÄRN m. fl. — särsk.
α) (utom i fackspr. numera bl. vard.) om strykjärn l. pressjärn; äv. ngn gg oeg., om dylikt redskap av annan metall än järn. Et järn af Malm med loden två. Nordenflycht QT 1745, s. 159. Prässa sedan, med tämligen varma järn, på duken. Hjertelius Stickm. 106 (1892). Sahlin SkånFärg. 102 (1928). — jfr BYGEL-, ELD-, PRESS-, STRYK-, STÄRKELSE-JÄRN.
β) (i fackspr.) om i sht förr använda redskap l. inrättningar av järn för djurfångst; fångjärn; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. En björn .. var som togh medh ramen järnet af draghet för än han gik til agnen. Bureus Suml. 56 (c. 1600; rättat efter hskr.). (Gubben hade) nedlagt .. 52 nallar, af hvilka likväl några fångats med järn. Jäg. 1897, 2: 105. — jfr ANGEL-, FÅNG-, LAX-, LJUSTER-, ROT-, RÄV-, SLAG-, SVANHALS-, TRAMP-, ÅL-JÄRN m. fl.
γ) stamp l. stämpel av järn; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. Derföre hafve sigh förbemälte R. R(åd) förklaradt allenest denne summa att mynttes, och när de mynttede äro, schole jernen upbähras och sönder slås. RP 1: 25 (1626). MeddSlöjdF 1888, s. 25 (om bokbindarstämplar). — jfr BRÄNN-, GLÖD-JÄRN m. fl.
δ) redskap (i sin enklaste form en plåt l. skiva) av järn för gräddande av bakvärk l. (i vissa trakter) för stekning. Tunna Rån som bakas i aflånga Järn. Oec. 198 (1730). Ett jern, at baka oblater på. VDAkt. 1790, nr 329. Lindfors (1815). — jfr GORÅ-, KRUSTAD-, PANNKAKS-, RÅ-, STEK-, STENKAKE-, VOFFEL-JÄRN m. fl.
c) gångjärn; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. VDAkt. 1662, nr 92. På sina gnyende järn tillslötos slottsportarna. Heidenstam Svensk. 2: 63 (1910). — jfr AXEL-, DÖRR-, FÅLLBÄNKS-, GÅNG-JÄRN m. fl.
d) järnbeslag; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. 2 Kistor medh röde Järn. BoupptSthm 1689, s. 67 b (1687). BoupptVäxjö 1814. — jfr ANSLAGS-, ARM-, AXEL-, BÄNK-, DIAGONAL-, FÖNSTER-, HÖRN-, PORT-, SKÅPS-JÄRN m. fl.
e) (i fråga om medeltida förh.) glödande järnstycke som begagnades vid gudsdom (järnbörd). Han baar med bara händer sich oskaddom itt glödhande jern. OPetri Kr. 46 (c. 1540).
f) (†) om lås till fängelse. Alla bergxmen som gruffuona bruka. skole holla ena kisto wid magte wäll förwaratt mett tilbörligh jern. ther ogerningxmen skolo förwaras vtj. G1R 7: 140 (1530). Såsom han hadhe besluten warit j hechtelse, förwarat vthan jern. Vish. 17: 16 (Bib. 1541; Apokr. 1921: innesluten i ett fängelse utan lås).
g) i bildl. uttr. o. förb.
α) i uttr. ett hett järn, om ngt som är riskabelt l. farligt l. besvärligt l. kinkigt l. ömtåligt att taga itu med l. ge sig in på; numera bl. (ålderdomligt) i uttr. ett hett järn att röra vid l. vidröra. Giftermåls-handeln belangende, Så kan du sielff väl tenkia, hvad dedh ähr för et heett Jern at hantera. AOxenstierna Bref 3: 45 (1642). Att de vele läta en annan taga i ett het järn, det de inthet vedh taga vele. RP 10: 29 (1643). HSH 5: 162 (1646). (Axel Oxenstierna) och hans anhängare funno frågan om det pfalzgrefliga husets ställning vara ett hett järn att röra vid. SvH 5: 293 (1906).
β) (enst., †) i uttr. hålla i järnet, medvärka vid utförandet av ett företag. Thet är att considerera, hvilke som hafva så starkt interesse, att the vele hålla uti jernet. RP 8: 255 (1640).
γ) i uttr. smida, medan järnet är varmt, äv. smida (förr äv. slå) järnet, medan (förr äv. emedan l. med) det är varmt (förr äv. hett), taga itu (l. fortsätta) med ngt, medan ännu tillfälle att ernå åsyftat resultat förefinnes, taga tillfället i akt, begagna (det gynnsamma) ögonblicket. Dog må j nu endeliga biudet tiil, och Smide jernet mett thet är heett. G1R 10: 228 (1535). Nyttia tijden. Smijd medhan Järnet är warmt. Grubb 371 (1665). Jag ville at man nu kunde smida i Berlin medan iärnet är varmt, och folket synes vara hogade. Bark Bref 2: 12 (1705). Östergren (1929). jfr: Mädan järnet är varmt, så läther sigh bäst smida. RP 9: 458 (1642).
δ) [med utgångspunkt i det först anförda ordspr. under a] i uttr. (hava l. ha o. d.) många l. andra o. d. järn i elden.
α') i uttr. ha(va) många järn i elden o. d., ha många göromål l. åligganden o. d. att sköta samtidigt, vara strängt upptagen l. jäktad av många olika göromål l. arbeten. RP 9: 424 (1642). Herrar Adjuncti hafva redan nog jern i elden. VDAkt. 1764, nr 558. Tessin har allt för många och stora jern i elden, att upptaga tid och tankar med lumpet grubbel och trätor om stamträd och försteg. Crusenstolpe Tess. 1: 264 (1847). Östergren (1929).
β') (numera mindre br.) i uttr. ha(va) många, stundom andra järn i elden, ha många resp. andra planer l. intressen, förr äv. möjligheter. Mont-Louis FrSpr. 267 (1739). Jag har andra järn i elden. Auerbach (1909). jfr (†): Huru har det gått i Svenska Academien i år? Jag har inga jern i den elden; men jag känner dem som hafva det. Tegnér (WB) 3: 326 (1817).
6) [eg. specialfall av 5] fängsel l. bojor av järn; förr äv. övergående i bet.: förhållandet att bliva fängslad med järnbojor; numera nästan bl. (i vitter l. i högre stil, i sht i fråga om ä. förh.) i uttr. slå, äv. smida l. sätta, förr äv. sluta (ngn) i järn, fängsla l. belägga (ngn) med järnbojor, ligga l. sitta l. vara, förr äv. komma i järn, vara resp. bliva fängslad med järnbojor. Att jak jcke skulle komma i hektilsse, torn eller jern. G1R 6: 376 (1529). The twingadhe hans fötter j fiätrar, hans kropp moste j jern liggia. Psalt. 105: 18 (Bib. 1541). Thet är en stoor liugare, / Later honom i Jernen settie! Hund E14 279 (1605). Hafwandes Öfwersten således at låta denna Hillenskiöld slutas i jern. LMil. 4: 1159 (1699). Är Båtsman utur sit Qvarter, sedan tapto är slagit; varde straffad med spö, påla, järn eller fängelse. PH 6: 3716 (1755). Serarpa-Anders slogs i jern och sattes in på länshäktet. Almqvist TreFr. 2: 133 (1842). Några af de brottslige sutto i jern nere i fartyget. Skogman Eug. 1: 101 (1854). Jag (skulle) låta hudflänga henne på kyrkbacken och skicka henne i jern till Tavastehus. Topelius Vint. I. 1: 77 (1863, 1880). Östergren (1929). — jfr FOT-, FÄNGSEL-, HALS-, HAND-JÄRN m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. konungens l. kunglig majestäts l. stadens o. d. järn, järnbojor hörande till kronans resp. viss stads fängelse. (Om) någir effter laghen förwerkar liff och gotz, thå bör then i konungx och stadz jern säthias och förwaras. G1R 6: 241 (1529). JönkTb. 126 (1533). Han (har) bådhe reesse förlupedt Kong:e M:ttz järn. HH XIII. 1: 182 (1565). (Han) förrymde med Konungens Jern till skogenn och hengde Jernen ifrån sig. VRP 1625, s. 128.
b) (†) i uttr. arbete l. arbeta i järnen, straffarbete som utföres i järnbojor resp.: utföra straffarbete i järnbojor. Arbete i järnen på Jönköpings slott ett halft åhr. RP 4: 98 (1634). (Landstrykare skola) blifwa upgrepne och föras till näste slott, till att ther arbeta uthi jernen. KOF II. 2: 380 (c. 1655).
7) [eg. specialfall av 5] (i vitter l. i högre stil) vapen (av järn l. stål); ofta: svärd; ofta koll.; äv. bildl.: vapenmakt, krig. 2Sam. 23: 7 (Bib. 1541). RA I. 1: 403 (1544). Hvi pröfvas ej huggande / jernen ännu? Tegnér (WB) 2: 14 (1808). Modigt grep han (dvs. G. II A.) till vapen, och blott en gång var icke jernet hans medel att vinna fred. CTJärta i 2SAH 17: 244 (1836). Roma, du som tog vår frihet, för att ge oss skygd och värn, / o, hvar äro dina örnar, dina legioners jern? Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882). Ingen var osårad .. utom de tolf bärsärkarne, dem järn icke bet på. Bååth EgilS 14 (1883). SD(L) 1904, nr 254, s. 1. — särsk.
a) (†) i uttr. kallt järn, om hugg- l. stickvapen (kniv, dolk o. d.): ”kallt stål”. Stötte Aria sigh icke sielff ett kalt Jern i Hiertat? RelCur. 192 (1682). Den ene kämpen drog (vid bältespänningen) sin knif och frågade sin fiende huru långt han tålde kallt jern i lifvet. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 384 (1868). jfr: Hon (hade) frågat om de kunde giöra sin edh på (dvs. vid äventyr av) kalt Järn, der medh förståendes att om någon skyldigh suoro, så skulle den der effter inthet länge lefwe. ÅngermDomb. 20/7 1646, fol. 2.
Ssgr (i allm. till 1): A: JÄRN-ACETAT. tekn. ättiksyrans salt med (två- l. trevärdt) järn; särsk. i inskränktare anv.: ferroacetat. (Ekenberg o.) Landin (1892). Järnacetat .. används i kattuntryckerier under namn af järnbeta. 2NF 36: 845 (1924). —
1) till 1, 4, 5, abstr.: affärstransaktion i järn l. järnvaror; nästan bl. i pl. Göra stora järnaffärer. Östergren (1929).
(2) -ALBUMINAT. farm. benämning på järnhaltiga äggvitepreparat. Hygiea 1892, 1: 188. SFS 1922, s. 495. —
-ALUN. i sht kem. o. tekn. dubbelsalt av ferrisulfat o. kaliumsulfat. Berzelius Kemi 2: 687 (1822). Järnalun användes som betmedel i färgerier, inom medicinen och vid vissa kemiska analyser. 3NF 1: 684 (1923). —
(1 c) -ANKARE.
-ARBETARE~0200. arbetare (se d. o. 2) anställd vid anläggning för framställning l. förädling av järn o. stål. Rinman JärnH 816 (1782). jfr: Järnarbetaren. Kvartalsberättelse för Svenska järn- och metallarbetareförbundet. (1890; tidskriftstitel).
Ssg: järnarbetar(e)-förbund. i uttr. (svenska) järn- och metallarbetareförbundet, benämning på järn- o. metallarbetarnas fackorganisation (konstituerad 1889) inom landsorganisationen (ofta förkortat järn och metall). SocDem. 1889, nr 36, s. 3. —
-ARBETE~020, äv. ~200.
1) (i sht i fackspr.) abstr.: arbete (se d. o. 5) som består i bearbetning av järn. Carlström Spinnmach. 5 (1832). Verktyg för sten-, trä- och jernarbete m. m. Leijonhufvud o. Jungstedt 69 (1887).
2) konkret: föremål framställt (gm bearbetning) av järn (särsk. av smidesjärn); järnvara; äv. (i fackspr.) om sammanfattningen av de järnföremål (beslag o. d.) som utgöra tillbehör till ngt (ss. kakelugn o. d.). Dähnert 54 (1746). Polerade Järn- och Stål-arbeten. Rinman JärnH 12 (1782). Jernarbetet eller d. s. k. smidet till en kakelugn består af: kakelugnsluckorna med sin ram. Rothstein Byggn. 517 (1859). —
-ARM, r. l. m.
1) (i vitter stil, numera mindre br.) till 1 i, bildl.: hård o. kraftig arm; särsk. i uttr. som beteckna utövande av våld, undertryckande o. d.; jfr ARM, sbst. I. Ej våldets jernarm (skall) böja ner / Dess vördnadsvärda hjessa! Wallin Vitt. 1: 197 (1809). I Nordbons bröst lefva evigt såren, som Ödet med sin jernarm der intryckt. Palmblad Nov. 3: 41 (1817, 1841). Hvad kronans jernarm (under K. XI:s reduktion) en gång gripit, släppte den sällan eller aldrig .. tillbaka. Topelius Fält. 2: 339 (1856).
2) till 1 c; ss. del av redskap o. d.; jfr ARM, sbst. III 4. Rinman 2: 902 (1789). Skyltar, upphängda på en åt gatan utskjutande järnarm. 1MinnNordM V. 3: 4 (1884). —
-ARMERA, -ing. tekn. förse med skyddande omklädnad l. förstärkande inlägg av järn. TT 1895, M. s. 39. särsk.
a) i p. pf. ss. adj. Elektriska ledningskablar, blyompressade eller jernarmerade. SFS 1897, nr 64, s. 35.
b) ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: skyddande omklädnad l. förstärkande inlägg av järn. 2NF 36: 91 (1923). FFS 1930, s. 434. —
-ART. (†)
2) slag av järntillvärkningar l. järnvaror. Ett järnverk med masugn ”till styckens (dvs. kanoners) och andra järnarters gjutande”. ArbStat. A 4: 52 (cit. fr. 1666). —
-ARTAD, p. adj. som i ett l. annat avseende liknar l. erinrar om järn; förr äv.: järnhaltig. Stålet befanns .. hafva .. fläckar längs efter, som voro något mjuka och Järnartade. Rinman JärnH 166 (1782). Wikforss 1: 456 (1804). Sandstenen (får) olika benämningar af Kiselartad, Lerartad, Kalkartad och Jernartad (alltefter det slag av ”korn” som den innehåller). Stål Byggn. 1: 56 (1834). WoJ (1891). —
-AVBRÄNNING~020. metall. avbränning som är förbunden med tackjärnets beredning till smidbart järn samt dettas vidare bearbetning i varmt tillstånd; jfr AVBRÄNNING 1 b α. Åkerman Stångj. 108 (1839). Holmberg Artill. 3: Bih. 16 (1882). —
(jfr 1 d) -AVRAD~02, äv. ~20. (förr) kam. järn som erlades ss. avrad. Stiernman Com. 1: 425 (1594). —
(1 c) -AXEL. [y. fsv. iärnaxul (PMånsson 507)] jfr AXEL, sbst.1 I 1 o. 2. En swår Jiern axel .. till en stor tunnawindt. G1R 16: 55 (1544). WoJ (1891). —
-BAD.
1) (†) bad med vatten som upphettats gm ilagda, heta tackjärns- o. slaggstycken. VexjöBl. 1829, nr 20, s. 2.
2) färg. lösning av färgämne vilken utgöres av ngn järnförening, kyp tillredd av järnfärg (se d. o. 2). Åkerman KemTechn. 2: 17 (1832). UB 5: 507 (1875).
3) tekn. bad (se d. o. 1 c) för elektrolytisk utfällning av järn (”förstålning”) vid framställning av tryckplattor (för sedeltryckeri o. d.) samt för dekorationsändamål, vanl. bestående av järnvitriol o. bittersalt i vatten. Larsson Galvan. 69 (1919).
4) (i sht förr) kem. upphettning av (i behållare inneslutet) ämne i het järnfilspån. Wallerius ChemPhys. 1: 48 (1759). Heinrich (1814).
5) metall. i ugn l. skänk befintlig(t), smältflytande tackjärn l. götmetall (smidesjärn l. stål). JernkA 1872, s. 296. Holmberg Artill. 3: Bih. 9 (1882). TT 1900, K. s. 62. 2UB 5: 329 (1902). —
(5 b δ) -BAKELSE. (†) ett slags med ”järn” gräddat bakvärk. NSvBibl. I. 2: 104 (1623). Winberg KokB 497 (1761). —
-BAKTERIE. bot. om (individ l. art av) bakterier som på ett l. annat sätt invärka vid järnets kretslopp i naturen; vanl. i inskränktare anv., om bakterier som utfälla järn i form av järnhydroxid. Fries SystBot. 411 (1897). Fennia XLI. 4: 15 (1918). —
-BANA, se d. o. —
-BAND. (järn- 1561 osv. järne- 1750 (i vers)) [fsv. iärnband]
1) till 1; vid Tabärg i Småland förr använd benämning på smala malmgångar som föra den rikaste järnmalmen. VetAH 1760, s. 23. Möller (1790).
2) till 1 c.
a) bandformigt stycke av järn (ofta stycke av bandjärn) som anbragts ngnstädes för att sammanhålla l. förena l. förbinda l. fästa l. förstärka l. skydda ngt; särsk.: ring som är anbragt l. avsedd att anbringas omkring (rundt) kärl (ss. tunna, fat, spann o. d.); tunnband av järn. ArkliR 1554: 11 (1561). 3 st. såar med 2 järnband på hvardera. RARP 16: 173 (1693). Kvarnstenar .. med järnband. SFS 1906, nr 48, s. 36.
b) (†) boja l. fängsel av järn; i sht i pl.; jfr JÄRN 6. Iagh .. är krökt j swår jernband, och haffuer inga roo. Man. 10 (Bib. 1541). Fången borto var; / De toma järneband och kedior lågo qvar. Kolmodin QvSp. 2: 484 (1750).
3) till 1 i, bildl.
a) (tillf.) mycket starkt ”band”; jfr BAND, sbst.1 2. Visste jag ett jernband, / Som sammanhölle oss, jag sökte det / Från verldens ena ända till den andra. Hagberg Shaksp. 12: 155 (1851).
b) spelt. i brädspel, i pl., om banden på vardera spelarens sjätte o. sjunde pilar; jfr BAND, sbst.1 25. Wilson Spelb. 275 (1888). —
-BANDAD, p. adj. (i sht i fackspr.) försedd l. beslagen med järnband (se d. o. 2 a). (En) järnbandad tunna. Wijnblad Tegelbr. 15 (1761). Väldiga, järnbandade hammarskaft. Lagerlöf Holg. 2: 99 (1907). —
-BARD ~ba2rd, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. [efter isl. járnbarði. Senare ssgsleden är bildad till isl. barð, kölens fortsättning upp mot stammen i skeppets båda ändar, kant, skägg, motsv. t. bart, skägg (se BARD, sbst.2)] fornnordiskt krigsskepp med järnbeslagen, av kölens fortsättning bildad förstävskant (o. akterstävskant). 1VittAH 4: 187 (1783). 2NF 25: 955 (1917). —
(1 i) -BARKS-PÄRON. (†) trädg. benämning på viss päronsort, möjl. ”Gränna rödpäron” (som utmärkes av strävt, på ena sidan i rostbrunt skiftande skal). Järn-Barkz Päron, växa stora och ymnigt, förvaras til Mårtens-Mässo då äro de så goda som Pergemotter. Rosensten Skog. 50 (1737). —
-BARLAST l. -BALLAST~02, äv. ~20. sjöt. barlast (se d. o. 1) som består av barlastjärn. Roswall Skeppsm. 1: 206 (1803). Balck Idr. 1: 37 (1886). —
-BEKLÄDD, p. adj. särsk. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till 1 h: klädd i rustning l. harnesk av järn, pansarklädd, harneskklädd. Lefrén Förel. 2: 300 (1817). En från hufvud till fot jernbeklädd ryttare. SvT 1852, nr 163, s. 3. —
-BEKLÄDNAD. särsk. (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) till 1 h: järnrustning, järnharnesk. Sparre Frisegl. 2: 149 (1832). Spak Unif. 1 (1890). —
-BEKLÄDNING. (†)
-BELÅNING. (i fackspr.) upptagande l. utlämnande av pänninglån mot lager av tackjärn l. smidbart järn ss. hypotek. SFS 1830, s. 496. (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 109 (1853). —
-BEREDNING. (i sht i fackspr.) framställning av tekniskt järn. Rinman JärnH 435 (1782). Rönnholm EkonGeogr. 28 (1907). —
(1 c) -BESLAG. jfr BESLAG I 1 b α. Fatab. 1909, s. 77 (c. 1680). Dörrarna till de medeltida kyrkorna voro .. oftast af trä med smidda järnbeslag. Cornell NorrlKyrklK 19 (1918). —
-BESLÅ.
1) till 1: beslå (se d. o. I 1) med järn; oftast i p. pf. ss. adj. Twenne järnbeslagne skrijn. HTSkån. 1: 245 (i handl. fr. 1659). Skepp med starkt järnbeslagne kölar. Botin Hist. 2: 110 (c. 1790). KatalFlottUtst. 1897, s. 35.
2) (†) till 6, i p. pf. ss. adj.: belagd med järnbojor. En .. jernbeslagen förbrytare. Castrén Res. 2: 416 (1848). —
-BESMIDD, p. adj. (†)
1) till 1: järnbeslagen. Leopold 6: 352 (1823). Ryttarskarors jernbesmidda hästhof. Cygnæus 9: 126 (1851).
3) till 6: som är belagd med järnbojor. De olyckliga, jernbesmidda fångarna. Nicander Minn. 1: 178 (1831). —
-BETA, r. l. f. (i fackspr., i sht färg.) (lösning av) järnförening avsedd ss. betmedel. Pasch ÅrsbVetA 1833, s. 55. UB 5: 507 (1874). TT 1877, s. 238. särsk.
a) (lösning av) järnacetat ss. betmedel. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 20. AHB 111: 52 (1882). 2NF 36: 845 (1924).
b) gm lösning av järnvitriol i salpetersyra framställt betmedel. AHB 38: 30 (1869). Sahlin SkånFärg. 185 (1928). —
(1 c) -BETE, r. l. m. (-bite) [jfr sv. dial. (Finl.) järnbete] (†) i städ fäst, vasst järn varå spikar avhuggas. BtFinlH 3: 236 (1549). —
-BETS. (i fackspr.) = -BETA a. Eneberg Karmarsch 1: 206 (1858). NordGarfvT 1906, s. 117 (i annons). —
-BINDA, r. l. f., l. -BINDE, n. (Möller (1790)). (-binda 1554—1846. -binde 1687—1790) (†) bärgv. om vissa järnhaltiga mineral; jfr BINDA, sbst. 3. Och är sama kopar full med järnbinda, såå ath the kunne icke rensa honom mindre änn uti 2 dagher, sedhan han smältt var till kopar. G1R 24: 564 (1554). Hiärne Berghl. 451 (1687). At rå Svafvelrik kies löser up järnbindan och förekommer nasning. VetAH 1760, s. 295. En sort lättsmällt järnhalltig Trapp eller Järnbinda. Rinman JärnH 652 (1782). När fina Järnmalms particlar finnas inblandade, kallas .. (”bindan”) Järnbinda. Dens. 1: 209 (1788). Meurman (1846). —
-BINDIG. (†) bärgv. järnhaltig. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 221. Järnbindig Kopparmalm förorsakar nasning. VetAH 1760, s. 295. Rinman 1: 564 (1788). Larsen (1865). —
(1 c) -BINDSLE. jfr BINDSLE 1. BoupptVäxjö 1792. En kedja av stockar sammanfogade med järnbindslen. VerdS 192: 43 (1913). —
-BLANDAD, p. adj. bärgv. o. metall. insprängd med järnmineral, järnhaltig. JernkA 1898, s. 367 (1624). Jernblannatt koppar. RP 7: 532 (1639). Östergren (1929). —
-BLANK. (i vitter stil, mindre br.) stålblank. PoetK 1820, 2: 94. Järnblank lyser mot rimvit strand / älvens speglande bölja. Rundt Öd. 61 (1912). Östergren (1929). —
(1 c) -BLOCK. särsk.
1) (i fackspr., i sht sjöt.) (hiss)-block av järn; jfr BLOCK 4. ArkliR 1551: 3 (1551). JernkA 1833, s. 487. Ramsten o. Stenfelt (1917).
2) stort, massivt stycke av järn; jfr BLOCK 5 o. 5 b. OxBr. 11: 778 (1640). Vid Ovifak (på Grönland) påträffades ofantligt stora järnblock, som af Nordenskiöld ansågos vara af meteoriskt ursprung. Retzius i 3SAH 16: 424 (1902). —
-BLOMMA, r. l. f. [efter t. eisenblüte] miner. på förvittrad järnspat sittande aggregat av aragonit. Wallerius Min. 256 (1747). 3NF 1: 1219 (1923). —
-BLÅ. [jfr t. eisenblau] (†) som har järnets l. stålets gråblå färg, stålblå; äv.: berlinerblå. Wikforss 1: 456 (1804). Vapen: En röd sköld, deruti en jernblå stridshammare (osv.). Schlegel o. Klingspor Ättart. 264 (1875). —
-BLÅSARE. [fsv. iärnblasare] (förr) metall. person som yrkesmässigt framställde järn gm blästersmide (osmundssmide). Schultze Ordb. 2049 (c. 1755). Lagerbring 1Hist. 2: 405 (1773). —
-BLÅSNING. (†) metall. framställning av järn med hjälp av bläster (i hytta l. annan ugn), tackjärnsblåsning; äv. konkretare, om tillfälle då dylik framställning sker; äv. om färskning av smält tackjärn efter bessemermetod, stålblåsning, bessemerblåsning. VetAH 1741, s. 19. JernkA 1882, s. 371. —
-BLÅSYRA. (†) kem. syra som är en kemisk förening av cyanväte o. tvåvärdt järn, ferrocyanvätesyra. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 23. Cleve KemHlex. (1883). —
-BLÄCK, se d. o. —
-BOD, r. l. f. ((†) n. BtFinlH) l. (numera bl. i Finl.) -BODA, r. l. f.
1) till 1, 4, 5: förrådshus för tackjärn o. smidbart järn vid järnbruk; äv. om lagerhus för förvaring av olika smiden, spik o. redskap o. d. av järn (vid bruk). BtFinlH 3: 238 (1549). Rinman 1: 218 (1788). Rundt hyttan hade bergsmännen hvar sitt kolhus, hvar sin järnbod o. s. v. PT 1910, nr 21 A, s. 2. SvKulturb. 3—4: 48 (1930).
2) till 4, 5: lokal l. butik för försäljning i minut av järnvaror ss. huvudartikel (med inbegrepp av inneliggande lager), järnaffär, järnhandel. Hwad pertzedlar uthur Jernbodhen ähro tagne. BoupptSthm 19/5 1655; möjl. till 1. Torstensonska Huset bredevid Järn-Boden. PT 1758, nr 26, s. 4. AdrKalVäxjö 1929, s. 75. —
(1 c) -BOKSTAV~02 l. ~20. (i sht förr) På Kyrkogafvelen stod med järnbokstäfver 1640 BL. HR. MS. Linné Sk. 405 (1751). Hallström Händ. 260 (1927). särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl. Bergeström IndBref 4 (1770). Nödvändigheten, som skrifver sina lagar med jernbokstäfver för de dödliga. ESjöberg 407 (1815). —
(1 c) -BOM. (järn- 1534 osv. järne- 1750) jfr BOM, sbst.1 2 a. G1R 9: 2 (1534). Dörr (till sprithållarerum i bränneri) skall .. för tilläsning .. vara försedd med en öfver hela bredden gående stark järnbom. SFS 1908, nr 25, s. 11. —
-BOTTEN.
1) (†) till 1: järnhaltigt jordlager; jfr BOTTEN II 2. Surbrunsvatnet, som supit sig in genom Järn botn, (har) altid Järn och bleksmak. Linné Stenr. 80 (c. 1747).
2) till 1 c: botten av järn i föremål; jfr BOTTEN I 1. En glas lyckta med järn bottn. BoupptRasbo 1746. Wrangel SvFlBok 107 (1897). särsk. metall. botten av järn i smältugn; jfr BOTTEN I 1 d. LVetA IV. 1: 8 (1896, 1899). —
-BRANDERTS~20 l. ~02. [efter t. eisenbranderz] (numera knappast br.) miner. järnhaltig branderts. Cronstedt Min. 143 (1758). Heinrich (1814). —
(1 i) -BREV. (järn- 1651—1904. järne- 1732) [efter t. eisener brief, eg.: brev som ger säkert skydd (ss. järn)] (förr) (skriftlig handling som tillkännagav) av kungl. maj:t åt gäldenär för viss tid beviljat anstånd med fullgörandet av hans ekonomiska förbindelser; jfr ANSTÅNDS-BREV, BESKÄRMELSE-BREV slutet, MORATORIUM; förr äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. Loccenius Lex. (1651). RP 16: 323 (1655). Om döden förmådde ge järn-bref emot afund och smiker. Carleson ÅmVetA 1756, s. 3. Ett Hans Kongl: Maij:ts Beskjärmelseel(le)r så kalladt järn bref ligger Rådstufvu Rätten til hinders. VRP 27/10 1773. Sedan Rikets Ständer 1818 beslutit öfvertaga de bankrutterade diskonternes skulder och gifvit Riksbanken jernbref för silfverutvexling (osv.). Rydqvist StatsekonBetr. 126 (1865). —
(1 c) -BRO. [fsv. iärnbro] SthmTb. 27/6 1586. (Lidköping) har vacker jernbro öfver Lidan. Thomée IllSv. 257 (1866). —
-BRONS. tekn. svart pulver som utgöres av fint fördelad antimon utfälld ur en lösning av antimontriklorid med zink o. som användes till brunering av järn- o. stålföremål, antimonsvart; äv. om grafitpulver som användes bl. a. till putsning av gjutjärnsföremål (i sht järnugnar) för åstadkommande av en frisk glans, grafitsvärta. Ekenberg (o. Landin) 96 (1888). 2NF 4: 264 (1905). —
-BRUK. industriell anläggning för framställning o. grövre förädling av järn o. stål; numera företrädesvis dels om äldre tiders stångjärnsvärk, dels om från dessa härstammande, alltjämt existerande järnvärk. SthmTb. 23/11 1584. Jernbruk .. (äro) på många orter .. upfunne och uprättade. Bergv. 1: 154 (1649). Hæfla, Jernbruk .. med en Hammare och 2 Härdar. Broocman Österg. 2: 466 (1760). (Vid Lesjöfors) gjorde han ett litet järnbruk till ett järnverk af första ordningen. Wieselgren GDag. 208 (1876, 1901). TSjöv. 1900, s. 149.
Ssg: järnbruks-rörelse. vid järnbruk bedriven industriell värksamhet (betraktad ss. affärsföretag). Rinman 1: 164 (1788). JernkA 1920, s. 391. —
-BRUNT, n. tekn. brunt färgämne bestående av glödgad, mald o. slammad blandning av gulockra o. koksalt; äv. om liknande koboltfärg. VaruförtTulltaxa 1: 428 (1912). —
(1 c) -BRÅTE. järnskräp, järnskrot; jfr BRÅTE, sbst.2 6. En hop g(amma)l jernbråte utan värde. BoupptVäxjö 1744. LbFolksk. 26 (1890). —
(5 b δ) -BRÖD. [eg.: bröd gräddat på ”järn”] (i vissa trakter, vard.) om vofflor, rån o. d. LfF 1905, s. 274. —
-BRÖLLOP. [jfr DIAMANT-, GULD-, SILVER-BRÖLLOP] fest som firas av äkta makar på sextiofemte (stundom på sextionde l. sjuttionde l. sjuttiofemte) årsdagen av deras vigsel; äv. oeg. l. bildl. Schulthess (1885). SDS 1891, nr 326, s. 3. I onsdags kunde .. (N. N.) fira järnbröllop med kyrkan, enär det denna dag var jämnt 65 år sedan .. (han) blef prästvigd. SD(L) 1910, nr 316, s. 7. Efter 60 år (firas) Järnbröllop. Upsala(A) 1926, nr 166, s. 5.
Ssg: järnbröllops-dag. (Efter ett sjuttioårigt äktenskap) ha de gamla .. i vår kunnat fira sin ”järnbröllopsdag”. LD 1916, nr 131, s. 2. —
(1 c) -BULT. [fsv. iärnbolt (i bet. 1)]
1) bult (se BULT, sbst.1 11) av järn. Almquist CivLokalförv. 3: 150 (i handl. fr. 1540). Man .. förenar bjälkarna sinsemellan med järnbultar och dymlingar. 2UB 9: 332 (1905).
2) (†) om stryklod av järn; äv. om järnstycke med motsvarande uppgift i tygpress; jfr BULT, sbst.1 13. BoupptVäxjö 1742. En stor upeldad jernbult kunde läggas uti honom (dvs. en cylinder), och därmed upvärma honom; denna prässade tyget emot de tvänne andra Cylindrar, som voro af Björk. Linné Vg. 111 (1747). 1. Strykjern med 2. jernbultar. BoupptVäxjö 1812. —
-BUNDEN, p. adj. (†) (kemiskt) förenad l. (mekaniskt) blandad med järn; järnhaltig. Hiärne Berghl. 437 (1687). Jernbundet kol (graphit eller blyertz). EconA 1807, juni s. 50. En med grus blandad jernbunden röd lera. SvLitTidn. 1817, sp. 649. WoJ (1891). —
-BYGGNAD. särsk. till 1 c, konkret, om ngt som är byggt av järn; äv. (i fackspr.) om ngt som är hopfogat av järnplåt. WoJ (1891). Alla järnbyggnader, såsom plåtrännor och plåtledare, måste noga överses. HbSkogstekn. 363 (1922). —
-BYTE. (förr) bärgv. fördelning av det framställda järnet mellan delägarna i hytta l. ugn. Bergv. 1: 263 (1671). Alt hwad odugeligit befinnes wid Jernbytet för Hyttelaget (skall) straxt confisceras. Därs. 453 bis (1693). NoraskogArk. 4: 190 (1716). —
(1 c) -BÅGE. [fsv. iärnbughi, bygel av järn]
1) byggn. av järnkonstruktion bestående, välvd förbindelse mellan tvenne punkter, överspännande mellanrummet mellan tvenne pelare i en öppning i en mur l. mellan fästen i en brobyggnad o. d., bågspann av järn; jfr BÅGE, sbst.1 3. Rothstein Byggn. 497 (1859). Järnbågen över den mer än hundra meter breda strömfåran (i Ångermanälven). Böök ResSv. 185 (1924).
2) (i fackspr.) båge av järn, tjänande att utspänna l. utsträcka ngt l. tjänstgörande ss. ram; jfr BÅGE, sbst.1 5. 1 st Såg med Järnbåge. BoupptVäxjö 1784. Suneson GGrund 99 (1926). särsk. byggn. fönsterbåge av järn; jfr BÅGE, sbst.1 5 a. Carlberg SthmArchitCont. D 1 a (1740). Brunius SkK 107 (1850). —
-BÄRARE. (förr) vid en järnvåg anställd arbetare med uppgift att där ombesörja in- o. utvägning o. transport av järn. BoupptSthm 20/10 1658. PH 5: 3486 (1752). Blanche Tafl. 2: 110 (1856). Heidenstam Karol. 2: 47 (1898).
-kassa. Något af arbetsförtjensten måste de (dvs. järnbärarna) insätta i den s. k. jernbärarekassan, hvaraf de på gamla dagar eller när de blifvit orklöse, åtnjuta viss procent. Blanche Tafl. 2: 111 (1856).
-låda. järnbärarskråets skrålåda (tjänande ss. förvaringsrum för skråets skriftliga handlingar o. pänningtillgångar). Uthi Jernbärare lådan berätter Enckian sigh skyldig wara wid pass .. (daler) 50. BoupptSthm 29/5 1689.
-rotemästare. benämning på föreståndaren för var särskild av de rotar vari järnbärarna i Stockholm voro indelade. BoupptSthm 25/9 1688.
-BÄRG. [fsv. iärnbiärgh] bärgshöjd som innehåller stora mängder av järnmalm; förr äv. om järngruva. G1R 4: 248 (1527). (Bispbärgs) gruffue .. är thet beste Jernbergh i Suerige. Därs. 7: 149 (1530). Luossavara .. även det var ett rikt järnberg. Lagerlöf Holg. 2: 353 (1907). Anm. I sg. best. användes ordet i ä. tid ss. namn på ett järnbärg i Bärgslagen, trol. Norbärg. G1R 2: 245 (1525). Halfva Koppar-Berget och halfva Järn-Berget. Botin Hem. 2: 31 (”13”) (1756; i fråga om förh. 1388). —
-BÄRGSBRUK~02 l. ~20.
1) (†) anläggning (bruk l. värk o. d.) för brytning l. förädling av järnmalm; jfr BÄRGSBRUK 2. HammFackl. 1: 10 (1580). RP 5: 286 (1635).
2) (numera knappast br.) bärgsbruk (se d. o. 3) som består i brytning o. förädling av järnmalm. Jern-bergsbruk drifves i norra Upland mera än skogarne i längden tåla. UpplFmT 3: 196 (1769). —
-BÄRGSLAG~02, äv. ~20. område inom vilket (förr privilegierad) brytning o. förädling av järnmalm bedrives ss. huvudnäring; jfr BÄRGSLAG, sbst.1 2. LReg. 165 (1620). Vår äldsta kända järnbergslag är Norberg. Grimberg SvH 70 (1905). särsk. (i sht i fråga om ä. förh.) i best. form järnbärgslagen, närmande sig bet. av ett egennamn o. liktydigt med: bärgslagen (se BÄRGSLAG, sbst.1 2 a). Fullmacht för Marcus Klingensten hafva öfverste befallningen öfver alla hammarsmedier uthi jernbergzlaghen. G1R 27: 232 (1557). JernkA 1908, s. 71. —
-BÄRGSMAN~02, äv. ~20. [fsv. iärnbiärgsman] (förr) bärgsman (se d. o. 1) i järnbärgslag. Vi epterscrefne .. helsom eder alle vara käre bröder, koperbergsmän .. jernbergsmän och menige almogen. RA I. 1: 3 (1522). Nyström Svedelius 1: 82 (1887). JernkA 1903, s. 74. —
-BÄRGSORDNING~020. (förr) stadga som avsåg att reglera den del av bärgsbruket som omfattade brytning o. förädling av järnmalm. Bergv. 1: 167 (1649). NoraskogArk. 5: 502 (1927). —
(5 e) -BÖRD, förr äv. -BYRD. [fsv. iärnbyrþ] (i fråga om medeltida förh.) gudsdom (ordalie) varvid den anklagade hade att bevisa sin oskuld gm att oskadad bära glödande järn med blottade händer. Then Östgötska laghboken .. seger at Birger Jerl lagde vthåff jernbyrdena. OPetri Kr. 77 (c. 1540). Grimberg SvH 70 (1905). —
(1 c) -CELT. arkeol. järnyxa av holkyxas (l. hålcelts) form. 2VittAH 18: 271 (1846). AntT 2: 249 (1869). UpplFmT 2: 341 (1888). —
-CEMENT. tekn. järnkitt. GbgP 1822, nr 60, s. 3. JernkA 1836, s. 216. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 172. —
-CYANID. kem. cyanvätesyrans salt med trevärdt järn, ferricyanid. Almroth Kem. 507 (1834). JernkA 1906, s. 663. —
-CYANUR. kem. cyanvätesyrans salt med tvåvärdt järn, ferrocyanid. VetAH 1819, s. 246. 2NF 13: 379 (1910). —
-DRAGARE.
3) (i sht i fackspr.) arbetare som utför dragning av järn. PT 1911, nr 83 A, s. 4. Därs. 1917, nr 124, s. 4.
-åldermans-låda. järnbärarlåda. Låntagit aff Jerndragare Åldermans Lådan Kopper Mt. — (daler) 179,30. BoupptSthm 31/5 1588. —
-DROPPE.
1) till 1.
a) (i fackspr.) droppe av smält järn. Rinman 2: 476 (1789). De nedsmältande jerndropparna. Tamm Smid. 45 (1830).
b) (†) järnhagel. G1R 14: 378 (1542). En heel tunne Jern droper til hagelskott. HFinlH 8: 329 (1555). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 116.
2) farm. till 2, i pl., benämning på olika lösningar av järnsalter i sprit l. i en blandning av sprit o. eter, förr äv. i vatten l. ättiksyra. Äppelsura l. svarta järndroppar, benämning på en lösning av 1 del järnhaltigt äppelextrakt i 2 delar utspädd sprit o. 3 delar kanelvatten. PH 11: 310 (1777). Uhrström Hemläk. 157 (1879). Lindgren Läkem. 140 (1920). —
-DRUS. [jfr t. eisendruse] (†) miner. drus av järnmineral. Wallerius Min. 256 (1747). Rinman (1788). —
(1 c) -DÖRR. [fsv. iärndyr] SthmTb. 6/7 1586. Silfwerhammar bryter snart en Järndörr. Grubb 717 (1665). Dörröppningar (till sockermagasin) skola tillslutas med järndörrar. SFS 1906, nr 17, s. 2. —
(1 i) -EK.
1) bot. trädet l. busken Ilex aquifolium Lin. (i Sv. tidigare förekommande vild i Bohuslän, numera bl. odlad), kristtorn. (Lat.) Robur, (sv.) Jerneek. Tiderus GrLat. 10 (1626). Lind (1749; under hag-eiche). Järneken .. med sina taggade eller hela blad och eldröda bär. Strindberg TrOtr. 4: 145 (1897). Abelin VTr. 67 (1903).
2) blomsterhandel. om snittgrönt av mahoniabusken, vars blad äro taggiga, glansiga o. läderartade liksom järnekens. (Mahonia) Säljes ofta som snittgrönt under namn av ”järnek”. NorstedtUppslB 913 (1927).
3) (numera föga br.) skogsv. benämning på det hårdaste o. segaste virket av den vanliga eken, vilket i hugget efter yxan är blåaktigt med skiftning i grönt o. har glest spridda, glänsande ådror tvärs över savringarna. BtÅboH I. 5: 4 (1675). Ström Skogsh. 39 (1830). Engström Skeppsb. 157 (1889).
4) (tillf., i poesi) järnhård ek. Rotfästad klippa hölle / väl knappast ut att stå, / och lummig jernek fölle / för mindre tag än så. Tegnér (WB) 5: 81 (1825).
-buske,
-bär,
-löv. —
(1 c) -FARTYG~02 l. ~20. sjöt. fartyg vars spant, köl, stävar o. bordläggning äro byggda av välljärn. KrigVAH 1826, s. 179. UFlott. 2: 31 (1904). I England byggdes 1821 det första kända järnfartyget och 1839 det första sjögående järnfartyget. 2NF 25: 957 (1917). —
-FAST. (järn- 1685 osv. järne- 1740)
1) till 1 i.
a) som är fast l. hård som järn. Almqvist Amor. 4 (1822, 1839). Ryttarens jernfasta muskler. Topelius Fält. 1: 21 (1853). De jernfasta näfvarna. Quennerstedt IndSold. 69 (1887).
b) om försvarsvärk, stängsel o. d.: i högsta grad motståndskraftig. Fordom war it Jern-fast Planke slagit / Kring thet berömda Berg ther man then Mullen (dvs. lemnisk lera) finner. Spegel GW 142 (1685). Stiernstolpe Wieland 35 (1816). Viborg var (1710) .. den jernfasta .. nyckeln .. till Finland. Topelius Fält. 3: 144 (1858).
c) ss. adv., i fråga om tillslutning l. förening o. d.: i högsta grad oupplösligt l. hårdt l. säkert. Rüdling Suppl. 548 (1740). Dörren var åter jernfast tillsluten. Topelius Vint. I. 1: 239 (1859, 1880).
d) om vilja, sinne, egenskap o. d., äv. om person: som icke kan rubbas, som icke är underkastad förändringar l. växlingar, icke vankelmodig, (i högsta grad) orubblig l. bestämd l. konsekvent. Franzén Minnest. 1: 387 (1821). Mot denna jernfasta trohet studsade alla försök. Fryxell i 2SAH 14: 258 (1830). Der låg i den gamla (teologiska) lärobyggnaden en sträng, .. jernfast följdriktighet. Tegnér (WB) 7: 197 (1835). Den järnfaste Carl (framstod) såsom räddaren i nöden. Snoilsky i 3SAH 8: 8 (1893). Järnfast vilja. Vesterlund Skolm. 93 (1924). Det .. i den strängare (ton-)satsen så järnfasta förbudet mot parallella kvinter och oktaver. Jeanson (o. Rabe) 1: 48 (1927).
2) (numera mindre br.) skeppsb. till 5: som är hopfäst med järnbultar, som har förbultningar av järn. En Slup eller mindre Skonert om cirka 30 Läster .. Denna byggnad är jernfast samt byggd af Ek och fur. Snällp. 1848, nr 68, s. 4. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-FAT. [fsv. iärnfat, fat för inpackning av osmundsjärn]
1) (förr) till 1: fat avsett för inpackning o. förvaring av järn; äv. om dylikt fat med däri inpackat järn; äv. ss. benämning på visst rymdmått för järn. G1R 1: 154 (1523). Därs. 25: 298 (1555). Stiernman Com. 1: 425 (1594). Han hadhe .. stullet småningen Järn aff eth iärnfath, Som Casper Jlenfeldh tilhorde. SthmTb. 18/1 1595. År 1566 (beräknades) .. smörpundet till 3 mark, jernfatet till 12 mark. Forssell Hist. 1: 61 (1869).
2) till 1 c: tunna o. d. av järn; jfr FAT 1. Lind (1749; under gropen). Användas (till transport av flytande mineralsyror) järnfat, skola dessa vara fullkomligt täta. SFS 1925, s. 753.
(1 c) -FATTA, sbst. [jfr FATTE, ävensom JÄRN-FATTAN] (†) = -FATTAN. BoupptSthm 28/1 1685. DA 1808, nr 38, s. 4. —
(1 c) -FATTAN. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) järngrepe, järnhandtag. Kopparpotta medh lock, och iarnfattan. BoupptSthm 15/11 1658. —
-FERNISSA, r. l. f. tekn. fernissa till överstrykning av järnvaror; jfr -GLASYR 1. AHB 39: 75 (1870). WoJ (1891). —
(1 c) -FIL, sbst.1, r. l. m. [y. fsv. iärnfil (PMånsson 511)] jfr FIL, sbst.2 1. Schultze Ordb. 1130 (c. 1755). —
-FIL, sbst.2, n. [efter t. eisenfeil] (†) järnfilspån; jfr FIL, sbst.6 Rinman 1: 882 (1788). Forshæll OorgPharm. 113 (1838). —
-FILT. tekn. elastiskt ämne som till förmedling av tryck samt minskning av buller, skakning o. nötning användes i sht vid järnvägarna, dels ss. underlag under järnvägsskenor (i sht vid korsningar o. växlar), dels ss. mellanlägg mellan underredets balkar o. konsoler o. själva vagnskorgen på järnvägsvagnar, dämpningsfilt. 2UB 9: 165 (1905). DN 1914, nr 15741, s. 4. —
-FILTER. tekn. filter avsett att därmed befria vatten från järn. SDS 1898, nr 514, s. 2. TT 1901, V. s. 51. —
(1 i) -FINGRAR, pl. om hårda o. starka fingrar. Han har riktiga järnfingrar. WoJ (1891). Fasan grep henne (som) med järnfingrar. Östergren (1929). —
(1 c) -FJÄTTER. boja l. fängsel av järn; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) i pl.; ofta mer l. mindre bildl.; jfr JÄRN 6. Psalt. 149: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: järnbojor). Jernfjettrar lades kring fötterna (på C. Gyllenhielm under hans fångenskap i Polen). Fryxell Ber. 5: 12 (1831). Lundegård Stormf. 72 (1893; bildl.). —
(1 c) -FLASKA. ”flaska” (se d. o. 1 d) av järn; numera nästan bl. tekn. om dylik behållare avsedd för förvaring o. transport av vissa syror, acetylengas o. d. BoupptSthm 1676, s. 1424 a, Bil. (i förteckn. på guldsmedsvärktyg). Gjutningen (av tackjärn kan) ske uti upeldad eller het Form, antingen af Sand uti Järnflaskor, eller af tjänlig Lerblandning. Rinman JärnH 1042 (1782). 2NF 34: Suppl. 528 (1922). —
(1 i) -FLIT. mycket stor o. uthållig flit. Hammarsköld SvVitt. 2: 187 (1819). VL 1894, nr 81, s. 2. —
-FORA, r. l. f. fora l. lass med järn. WoJ (1891). (Tegnér) körde järnforor i värmlandsskogarna. Böök ResSv. 27 (1924). —
(1 c) -FORM; pl. -ar; äv. (numera bl. i bet. II, men där alltid) -FORMA, r. l. f. [fsv. iärnforma (i bet. I)]
I. gjutform av järn; jfr FORM II 1. ArkliR 1562: 4 (1562). Den färdiga metallen .. tappas kvickfluten i järnformar, s. k. kokiller. LfF 1911, s. 136.
-FOSFAT. (i fackspr., i sht tekn.) fosforsyrans salt med (två- l. trevärdt) järn. Juhlin-Dannfelt 320 (1886). —
(1, 4, 5) -FRAKT.
1) (i sht i fackspr.) forsling l. transport av järn(varor); äv.: fraktkostnad vid forsling av järn(varor). Bergv. 1: 764 (1734).
2) (†) konkret: järnfora. Någre Bönder mötte dem (dvs. hertig Karl och bonden Mattes) med sina järnfrakter. Fernow Värmel. 455 (1779). —
(1, 2) -FRI. som saknar l. icke innehåller l. icke är bemängd med järn; i sht om ämne, vatten, preparat o. d. Rinman JärnH 550 (1782). Porla vichyvatten .. absolut jernfritt. SvD(A) 1923, nr 227, s. 1 (i annons). —
(7) -FRÄTARE. [efter t. eisenfresser, tapper hjälte (som liksom äter vapen), person som otillbörligt skryter med sin tapperhet] (†) tapper hjälte, kaxe; äv.: person som otillbörligt skryter med sin tapperhet. Dieffuulen, .. som är en så stoor iernfrätare och thenna werldennes Furste. PErici Musæus 6: 113 a (1582). I längdenne befans, at en sådan Trasonisk Järnfrätare (dvs. guvernören Jagenreuter i Pest) hade mer Hierta i sine Fötter än i sin Kropp. Dryselius Måne 166 (1694). Weise 1: 20 (1769). —
(1 i) -FYSIK. mycket stark fysik (se d. o. 2 a). Även för en järnfysik skulle en sådan arbetsordning vara för mycket vid så pass hög ålder (som åttio år). Upsala(A) 1919, nr 216, s. 4. —
-FÄRG, r. l. m. l. f.; förr äv. (i bet. 1) -FÄRGA, r. l. f.
1) om den (mörkare l. ljusare) gråblå färg som utmärker järnet (stundom med skiftning i annan färg), järngrå färg; äv. om (i glas grön, eljest vanl. rödbrun) färg som beror på närvaro av järnoxid; äv.: rostbrun färg, rostfärg. Linc. (1640; under basaltes). Schultze Ordb. 959 (c. 1755). Stenen af mörk brungrå järnfärg. Palmstedt Resedagb. 43 (1778). Mangansuperoxiden användes .. vid glastillverkning att borttaga jernfärgen af glas. Berzelius Kemi 2: 726 (1822). Östergren (1929).
2) tekn. om järnhaltiga färgämnen, ss. naturliga ockror o. bolusar, engelskt rödt samt konstgjorda ockror (framställda av järnsulfat gm fällning med kalkmjölk o. oxidering av fällningen); äv. om färgämnen avsedda för bestrykning av järnföremål till skydd mot rost. 2NF 9: 273 (1908). —
-FÄRGAD, p. adj. jfr -FÄRG 1. VarRerV 21 (1538). Engström Häckl. 271 (1913). Alm BlVap. 224 (1932). —
-FÄRSKA, r. l. f. metall. klump l. massa av färskjärn. Rinman JärnH 368 (1782). JernkA 1822, s. 97. —
-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om bärgart, bärg, mineral o. d.: som innehåller järn; förr äv. om landområde l. trakt: som är rik på järnmalmsfyndigheter. 2VittAH 8: 180 (1794, 1808; om Järnbäraland). De jernförande mineralierna. Berzelius Kemi 2: 195 (1812). En röd, järnförande sandsten. 2NF 5: 757 (1906). —
(1 c) -FÖRBULTNING. (numera mindre br.) skeppsb. förbindning medelst järnbultar; äv. konkret. KrigVAH 1830, s. 248 (konkret). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-FÖRENING. kem. o. miner. kemisk förening av järn o. ett l. flera andra atomslag. Söderström Henry o. Trommsdorff 188 (1807). —
-FÖRSEL l. -FÖRSLA, r. l. f. (järn- 1552—1722. järns- 1680) (†) järnforsling, järntransport. G1R 23: 68 (1552). Swedenborg RebNat. 1: 309 (1722). —
-FÖRÄDLING. (i sht i fackspr.) förädling av tekniskt järn till halv- l. helfabrikat; äv. i vidsträcktare anv., innefattande jämväl framställning av tackjärn av järnmalm. PH 6: 3927 (1756). Eskilstuna har stora Manufactur-Verk til Jern-förädling. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 86 (1775). Tillverkning af tackjärn eller stål eller annan gröfre järnförädling. 2NF 31: 743 (1920). Heckscher EoH 183 (1922).
Ssg: järnförädlings-värk, n. industriell anläggning för järnförädling; i sht: järnmanufakturvärk. Fryxell Ber. 12: 182 (1843). —
(1 c) -GALLER, n., förr äv. -GALLRA, r. l. f. jfr GALLER, sbst.2 1 o. 2. Att alle Fänsterne som wethe emot Stallen .. motte och med starke Järngaller blifwe förwarede. G1R 18: 21 (1546). 2 (st.) jern Galler för kakelugnar. BoupptVäxjö 1846. SFS 1905, nr 37, s. 15. —
-GALLRAD, p. adj. försedd med järngaller. Agrell Maroco 1: 283 (1790, 1796). Ett järngallradt fönster. Strindberg TrOtr. 2: 141 (1884, 1890). Östergren (1929). —
(1 c) -GALT, r. l. m. (numera mindre br.) metall. jfr GALT, sbst.2 1. Schultze Ordb. 1412 (c. 1755). Man begagnade ock (i Nora bärgslag under 1770-talet) som vigter jerngaltar eller gösar. NoraskogArk. 5: 479 (1927). —
-GATA. bärgv. innersta delen av den ränna i vilken tackjärnet vid utslag utrinner ur masugn, utslagshål för tackjärn. JernkA 1852, s. 185. Därs. 1904, s. 39. —
(1 c) -GJORD, r. l. f.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tunnband av järn. En pappersbötta .. af fuhr med 3:ne jerngjordar. KlippanPprsbr. 245 (i handl. fr. 1769). Klint (1906). —
-GJUTERI1004, äv. 3~002.
1) (i fackspr.) järngjutning. Stiernman Com. 3: 804 (1670). Verk för tackjärnsblåsning och järngjuteri. SFS 1903, nr 94, s. 73. 2NF 9: 1233 (1908).
2) konkret: (industriell) anläggning (värkstad) för järngjutning. Rinman 1: 11 (1788). År 1895 räknades 36 järngjuterier och mekaniska verkstäder .. i hufvudstaden. Sthm 3: 26 (1897). —
-GLANS. miner. benämning på en mörkt stålgrå, väl kristalliserad, starkt metallglänsande varietet av blodsten (hematit), bestående av järnoxid o. innehållande 70 % järn; äv. i allmännare anv.: hematit, blodsten, blodstensmalm. Hisinger Ant. 3: 98 (1823). Holmström Geol. 132 (1877). Starck Kemi 205 (1931). —
-GLASYR. tekn.
1) lösning av harts i alkohol, använd för bestrykning av järnföremål till skydd mot rostbildning; bryggerilack; jfr -FERNISSA. Lindberg Svagdr. 72 (1892).
-GLIMMER. miner. benämning på utpräglat finfjällig järnglans; förr äv. metall. om blyertslika fjäll som avsätta sig på nödsatt tackjärn. Cronstedt Min. 179 (1758). Rinman 1: 457 (1788). JernkA 1900, s. 346.
Ssg (miner.): järnglimmer-skiffer. miner. kornigt skiffrig bärgart av järnglimmer o. kvarts. JernkA 1832, Bih. s. 114. Därs. 1898, s. 142. —
-GNEJS. miner. benämning på en med talrika insprängda korn av magnetisk järnmalm uppblandad gnejsvarietet, vanl. av röd färg o. stundom uppblandad med hornblände. Holmström Geol. 103 (1877). Ramsay GeolGr. 344 (1909). —
-GNISTA, r. l. f. [fsv. iärngnista] metall. gnista från glödgat l. smältflytande järn. Rinman JärnH 616 (1782). —
-GRANAT. [efter t. eisengranat] (numera föga br.) miner. järnhaltig granat; jfr GRANAT, sbst.2 VetAH 1746, s. 178. Wallerius Min. 256 (1747). Små gulbruna kantiga Järn-granater, sådana som fordom brötos vid Sunnerskog i Småland. VetAH 1771, s. 77. Rinman 2: 992 (1789). Wikforss 1: 456 (1804). —
-GRAV, r. l. f. [anledningen till benämningen torde vara den att järnvågen i Sthm vid midten av 1600-talet förlades till den gamla stadsgraven söder om Söderström] i sg. best., äldre benämning på järnvågen i Stockholm. BoupptSthm 1669, s. 435, Bil. Rüdling 186 (1731). König Mec. 105 (1752). —
(1 c) -GREP. [fsv. iärngrep] i sht landt. jfr GREP, sbst.1 1. BoupptVäxjö 1799. Järngrepar, vanligen försedda med tre grenar. Grotenfelt JordbrMet. 307 (1899). —
(1 c) -GREPAN. (†)
2) dörrhandtag av järn. Alla dörarne färdige och med .. Järngrepan utan och innan. OfferdalKArk. N II 1, s. 47 (1698). —
(1 i) -GREPP. (i sht i vitter stil) mycket hårdt, kraftigt grepp; äv. bildl. Hon hade lösryckt sig från sin mans järngrepp. Edgren Lifv. 1: 183 (1883). Tröttheten höll honom fast i ålderdomens järngrepp. Koch Timmerd. 213 (1913). —
(1 c) -GRIND. [fsv. iärngrind] Lind (1749; under gatter). Jag hoppar upp på plattformen (på tåget) och stänger järngrinden. Hedin Pol 1: 14 (1911). —
-GRUVA, r. l. f. [fsv. iärngruva] gruva där järnmalm brytes l. brutits. VarRerV 50 (1538). Norberg, som bearbetades redan på 1200-talet, är troligen Sveriges äldsta järngruva. HimHavJord 1: 162 (1925). —
-GRÅ.
1) mörkgrå; gråblå, stålgrå; stundom äv.: ljusgrå; jfr -BLÅ. GullbgDomb. 19/6 1647. Jern-grå kan man kalla mörk-grå Schimmel til skilnad från ljus-grå Schimmel. Florman HästKänned. 134 (1794); jfr -SKIMMEL. På den väldiga, järngrå fjärden, där böljorna jagade hvarandra hals öfver hufvud. Siwertz Mälarp. 42 (1911).
2) (i vitter stil, mindre br.) i överförd anv.: mycket dyster l. glädjelös l. trist; jfr GRÅ 4. Se'n du ur gyllne drömmars skeppsbrott hann / Erfarenhetens jerngrå skatter berga. Nu 1876, s. 328. Den var hans enda glädje i hans järngråa liv. Karlén Larin Sann. 170 (1916). Östergren (1929). —
(1 i) -GRÄS.
1) [efter t. eisenkraut] (†) (individ av) endera av de utländska örterna Stachys recta Lin. o. Stachys annua Lin. (den förra tidigare använd ss. läkemedel). Franckenius Spec. E 3 a (1638). Lind (1749; under glieder-kraut).
2) (i vissa trakter av Norrland) gräset Molinia cærulea (Lin.) Mönch., som har blåaktig vippa; blåsene, blåtåtel. Hellström NorrlJordbr. 498 (1917). —
-GRÖNSKANDE, p. adj. (mindre br.) kem. om ämne: som ger järnföreningar grön färg. Växter som föra jernsvärtande och jerngrönskande garfämnen. Berzelius ÅrsbVetA 1830, s. 214. Rosendahl Farm. 262 (1897). —
-GÅNG; pl. -ar. (†)
-GÄNGAD, p. adj. tekn. i uttr. järngängad skruv o. d., gängad cylindrisk skruv avsedd att inskruvas i ett motsvarande gängat hål i järn l. annan metall (mutter o. d.); motsatt: träskruv. TLev. 1914, nr 44 A, s. 2. —
(1 c) -GÖS. metall. benämning på de långa o. tunga tackjärnsstycken som gjutas för färskning i vallonhärd, tackjärnsgös; jfr GÖS, sbst.3 1. Schultze Ordb. 2049 (c. 1755). Klint (1906). —
(1 c) -HAGEL. jäg. hagel av järn; jfr HAGEL, sbst.2 3. Jernhagel nyttjas til laddning, då långa håll icke förefalla. Leijonflycht (1827). WoJ (1891). —
-HAGELSKOTT~002. särsk. (förr) mil. av järnskrot bestående laddning till kanoner; jfr HAGEL-SKOTT. ArkliR 1567: 9 (1567). —
(1 c) -HAKE.
1) hake l. krok av järn; jfr HAKE, sbst.2 1. TullbSthm 4/9 1543. Ekman NorrlJakt 410 (1910). Fatab. 1917, s. 185.
(1 c) -HALL. [fsv. iärnhal, järnplåt, järnskiva] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) järnhäll (se d. o. 1). VDAkt. 1726, Syneprot. F III 7. Fatab. 1929, s. 106. —
-HALT, r. (i sht i fackspr.) jfr HALT, sbst.1 1. Rinman JärnH 80 (1782). De svenska järnmalmerna utmärka sig i allmänhet för sin höga järnhalt. Rönnholm EkonGeogr. 26 (1907). —
-HALTIG. (i sht i fackspr.) Wallerius Min. 370 (1747). Ronneby brunn, bekant genom sitt starkt jernhaltiga vatten. Thomée IllSv. 309 (1866). —
-HAMMARE. [fsv. iärnhamar (i bet. 1)]
1) (mera tillf.) till 1 c: handhammare av järn l. med huvud av järn. TullbSthm 27/9 1578. Almroth Karmarsch 391 (1839).
2) (†) till 1 f: hammare l. hammarvärk för uträckning av färskat järn till stångjärn, stångjärnshammare. Bergv. 1: 95 (1637). Med dem (dvs. vattenfallen) kan man drifva qvarnar, sågar, jernhammare, med mera. Berlin Lrb. 83 (1852). WoJ (1891). —
-HAND. [fsv. iärnhand, i bet. 1 b (SthmTb. 1: 128)]
1) till 1 c.
b) konstgjord hand av järn.
c) (†) redskap av järn att fatta l. gripa med; särsk.: stormhake; båtshake. SkrGbgJub. 6: 148 (1589). Kuhlan .. blifwer med en järnhand utur glödugnen .. uthtagen och i Stycket (dvs. kanonen) inhäfd. Grundell AnlArtill. 2: 44 (c. 1695). I de talrika verkstäderna förfärdigades jernhänder (.. harpago, hake, kratta), för att kastas på fiendens stormverk. 2VittAH 20: 74 (1849, 1852). Bremer GVerld. 2: 335 (1860).
2) (i sht i vitter stil) till 1 i, om mycket hård o. kraftig hand. Runeberg 4: 207 (1834). (Kåre) erfor en smärta, som grepe någon honom med jernhand vid strupen. Lönnberg Kåre 203 (1887). särsk. bildl., om ngt som värkar med obeveklig fasthet l. hänsynslös stränghet o. hårdhet l. som utövar ett tungt, tryckande välde; ofta i uttr. (styra, gripa in o. d.) med järnhand. Lidner SednSkr. 51 (c. 1785). Den Napoleonska politikens jernhand hade hvilat tungt äfven öfver Sverige. Ljunggren SmSkr. 1: 73 (1868, 1872). Denna prostgård styrdes med järnhand av prostinnan. Engström Blandn. 220 (1925). —
-HANDEL.
1) till 1, 4, 5; abstr.: handel l. köpenskap med järn l. tillvärkningar av järn; jfr HANDEL, sbst.2 11, i sht 11 b. SthmTb. 31/10 1584. Dalin Hist. III. 1: 358 (1761). Representanterna för engelsk järn- och stålhandel. TT 1898, Allm. s. 219.
(1, 4, 5) -HANDLARE l. -HANDLANDE, m.||(ig.). person som driver handel med järn l. järnvaror; särsk.: person som äger l. innehar järnaffär l. järnhandel. RP 6: 659 (1636: jernhandlare). BoupptVäxjö 1826 (: Jernhandlanden). jfr: Järnhandlaren. (1914; tidskriftstitel).
Ssg: järnhandlar(e)-förening. Matrikel öfver Sveriges järnhandlareföreningar. (1908; boktitel). —
(1 c) -HANDSKE. [fsv. iärnhandske] (förr) i sht vapenhist. av järn- l. stålskenor förfärdigad handske; stålhandske; äv. i allmännare anv., om handskydd av järn. Linc. (1640; under manica). Hans hielm af Järn hänger brede vid (vapnet) samt en järnhansk och stor mässings-Spåre. BtFinlNF 38: 172 (c. 1750). Det fanns björnjägare, som hade en järnhandske å handen för att skydda sig (mot björnens bett). Ekman NorrlJakt 80 (1910). Alm BlVap. 204 (1932). särsk. (i sht i vitter stil) bildl. (jfr JÄRN 1 i), i fråga om hårdhändt l. hänsynslös behandling av ngn l. ngt; i sht i uttr. taga i med järnhandskarna, taga i med hårdhandskarna. Molin FrÅdal 289 (c. 1895). Nu få de svenske smaka järnhandsken såsom aldrig tillförene. Heidenstam Karol. 2: 271 (1898). Östergren (1929). jfr (†): Fabian Wrede .. accuserades för slem vinning och järnhandskar. HSH 9: 165 (c. 1800). —
-HANTERING. yrkesmässig (numera industriell) värksamhet som består i framställning av järn o. stål. Bergv. 1: 372 (1688). Vida betydligare (än koppartillvärkningen) är vår Bergverksrörelse uti Järnhandteringen. Rinman 1: 181 (1788). Rönnholm EkonGeogr. 29 (1907). Den värmländska järnhanteringen under dess olika utvecklingsskeden. Furuskog VärmlJärnbr. (1924; i titeln). —
(1 c) -HARV, förr äv. -HÄRV. landt. harv (med pinnar) av järn (stål); jfr HARV, sbst.1 2. G1R 1: 175 (1523). Linc. (1640; under irpices). Möller Jordbr. 139 (1881). —
(1 c) -HARVA, förr äv. -HÄRVA, r. l. f. (järn- 1529—1694. järna- 1628) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) = -HARV. HSH 37: 3 (1529). Jernahärffa En halff nött. VadaPrästgInvent. 1628. HärnösDP 1694, s. 134. —
(1 c) -HATT. [fsv. iärnhatter (i bet. 1)]
1) (förr) vapenhist. ett slags enkel hjälm av utsmidt järn med brätte rundt omkring, men utan visir o. nackskärm, kittelhatt; äv.: stormhatt, pott. SvOrds. B 5 a (1604). Tidigt under medeltiden uppträder järn- l. kittelhatten. Fornv. 1920, s. 18.
2) [överförd anv. av -HATT 1] (starkt bygdemålsfärgat, i vissa trakter av Bohusl.) rockan Raja radiata Donovan., vars utseende erinrar om en järnhatt, klorocka. Malm Fauna 607 (1877; fr. Bohusl.). Stuxberg Fisk. 634 (1895; fr. Bohusl.).
(1 i) -HIMMEL. (†) bildl.: hård l. obeveklig himmel. Ther han (dvs. himmeln) war til förenne, bekwemelig til at giffua regn och soolskijn j rettom tijdh, Ther är han sedhan för syndennes skul, worden til en jern himmel. OPetri MenSkap. 42 (c. 1540). Johansson HomOd. 17: 565 (1845). —
(1 i) -HJÄRTAD, p. adj. [jfr fsv. iärnhiärta, n., bildl., om hårdt hjärta] (†) bildl.: hårdhjärtad. Hann schälte Jahan för enn Järnhiertadh schälm. SthmTb. 16/7 1600. —
(1 c) -HORN.
1) hornformigt föremål (särsk. vapen) av järn. 1Kon. 22: 11 (Bib. 1541). I Pannan på Hästen, sättia de (dvs. vissa turkiska ryttare) spetsigt Jern Horn på det alt må hafwa så mycket skräckeligare Anseende. Dryselius Måne 465 (1694).
-HOV, r. l. m. (†) hippol. Jernhof betecknar en hög grad af den torra, spröda och bräckeliga (hoven), då den är mycket tung och har svart färg. Billing Hipp. 249 (1836). —
-HUNGER. fysiol. o. med. sjukdomstillstånd som har sin grund i att kroppen icke erhåller för tillräcklig hämoglobinbildning erforderligt järn (beroende antingen på brist på järn i födan l. på kroppens oförmåga att tillgodogöra sig i födan ingående järn). Hammarsten FysiolK 398 (1889). —
-HUVA.
1) (förr) vapenhist. till 1 c: ett slags enkel, åtsittande järnhjälm utan brätten. Topelius Planet. 1: 130 (1889). En skara bönder, väpnade med spjut och yxor, några också med järnhufvor och sköldar. Rydberg Vap. 262 (1891). Fornv. 1925, s. 191.
2) [jfr t. eiserner hut, eng. iron hat, fr. chapeau de fer] miner. till 1: den övre, (gm invärkan av luftens l. dagvattnets syre) förvittrade o. urlakade delen av en malmförekomst, innehållande järnrika, sulfidiska mineral. 2NF 7: 69 (1907). Ramsay GeolGr. 1: 186 (1912). —
-HUVUD. [fsv. iärnhovuþ (ss. tillnamn)]
1) till 1 i: huvud som är hårdt l. starkt som järn; bl. bildl.; särsk.
a) (tillf.) huvud (själ, sinnesförfattning) som står ut med mycket starka påfrestningar. Man skall ha ett jernhufvud, som jag, för att inte bli rent af galen (av så mångahanda bestyr). Kexél 1: 452 (1795).
b) om (person med) halsstarrigt l. orubbligt l. obevekligt sinnelag. Där finnas jernhufvuden, hvilka ej låta intala sig igenom ord och försäkringar, och vilja alt se svart på hvitt. Tessin Bref 1: 131 (1752). Topelius Vint. I. 1: 63 (1863, 1880). särsk. [efter turk. demirbasch, järnhuvud, vilket ord av turkarna gavs ss. binamn åt Karl XII efter kalabaliken i Bender] (vid återgivande av l. med hänsyftning på det turkiska binamnet) om Karl XII. HC12H 4: 12 (1826). Crusenstolpe Tess. 3: 187 (1847). Hedin TalUngdemokr. 40 (1914).
2) (i fackspr.) till 1 c: huvud (se d. o. 6) av järn. Klubba med jernhufvud och spikuddar. KrigVAT 1846, s. 129. Balck Idr. 1: 200 (1886). —
-HYDROXID. kem. o. tekn. gemensam benämning på järnets hydroxylföreningar; i sht om det trevärda järnets hydroxylförening: ferrihydroxid. Frosterus Min. 76 (1917). Starck Kemi 205 (1931). —
-HYTTA, r. l. f. [fsv. iärnhytta] anläggning för framställning av järn ur järnmalm; jfr HYTTA, sbst. 2. Johansson Noraskog 3: 4 (cit. fr. 1548). Med järnhyttor förstås uti bergslagen både sjelfva masugnen och dess ombyggnad. Rinman 1: 825 (1788). Ymer 1913, s. 315.
-HYVEL.
-HYVLARE. (i fackspr.) metallarbetare som har till uppgift att utföra hyvling av järnytor. PT 1912, nr 133 A, s. 3. SvOffArbetsförmedl. 7/4 1920. —
-HÅL. bärgv. utslagsöppning i masugn. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 208. Rinman 1: 903 (1788).
Ssg: järnhåls-krok. (föga br.) bärgv. hyttredskap som användes vid arbete i järnhålet i masugnen (för rensning o. d.), ”krok”. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 220. Rinman (1788; med hänv. till kosskrok). —
(5 b α) -HÅLL. (†) ställning som är avsedd att därpå ställa pressjärn. BoupptSthm 9/12 1673. En ny .. Präss för Tyger .. med Metall-Skruf-Moder, Järn-Håll och Ugn, är til salu. PT 1758, nr 13, s. 4. —
(1 i) -HÅRD. (järn- c. 1700 osv. järne- 1673)
1) hård som järn. Lind (1749; under eisenfest). Det knastrade i de jernhårda musklerna. Carlén Köpm. 2: 387 (1860). Jernhårdt virke. Wrangel HbHästv. 409 (1885). Järnhårda skeppsknallar. Molin FrÅdal 130 (c. 1895).
2) (i vitter stil) om språk l. vers o. d.: som ger ett (allt för) starkt intryck av hårdhet, mycket oböjlig l. osmidig l. stel. Vett blef plantadt, jernhårdt språk blef brutet. Tegnér (WB) 8: 9 (1836; i fråga om G. III:s tid). (J. Kiss) erinrar i enstaka järnhårda vers om Strindberg. UngerskLyr. 22 (1922).
3) (i vitter stil, föga br.; se dock slutet) mycket svår att utstå l. genomgå. En jernhård tid. Topelius Fält. 3: 138 (1858). Järnhårda förhållanden. Sander i 3SAH 10: 85 (1895). särsk. (i vitter stil, fullt br.) om klimat, vinter (köld): mycket sträng l. bister. Bergman VSmSkr. 15 (1819). Den järnhårda vintern. Munsterhjelm Gård. 214 (1927).
4) (i sht i vitter stil) obönhörligt l. hänsynslöst sträng l. obarmhärtig l. hjärtlös.
a) om person l. sinne l. hjärta; äv. bildl., om värkligheten o. d. Hann waar ey Jernehåhl, / Aff Hierta. Lucidor (SVS) 346 (1673). Jernhårda sinnen. Isogæus Segersk. 718 (c. 1700). I den jernhårda, gifna verkligheten. Wisén i 2SAH 54: 91 (1878). Snoilsky 4: 58 (1887).
b) i överförd anv.: som är förbunden med l. vittnar om l. tillämpas med l. uttrycker hänsynslös l. obönhörlig l. grym stränghet l. hårdhet l. hjärtlöshet o. d. En järnhård disciplin. En järnhård logik genomgår .. alla (Händels värk). Norlind AMusH 442 (1921). En järnhård kontroll. Karlgren BolsjevRyssl. 336 (1925). Att det var Lloyd Georges järnhårda diktatur som höll den inre fronten obruten i England. Hagberg VärldB 205 (1927). Grimberg VärldH 4: 282 (1930). särsk.
α) (föga br.) om ansikte l. anletsdrag. En liten mager gubbe med sträft nästan jernhårdt ansigte. Blanche Bild. 1: 65 (1863). Ett jernhårdt drag kring munnen. Scholander I. 2: 39 (c. 1870).
β) [efter eng. the iron law of wages] ekon. i uttr. den järnhårda lönelagen, av engelsmannen Ricardo o. tysken Lasalle framställd teori enligt vilken vid fri konkurrens på arbetsmarknaden arbetslönen med nödvändighet kommer att hålla sig vid arbetarens existensminimum. EkonS 1: 112 (1891). LfF 1912, s. 218.
5) som utmärkes av stor kraft l. intensitet, mycket kraftig l. stark; äv. (om vilja, energi o. d.): orubblig l. fast l. oböjlig l. okuvlig. Med järnhård flit. Tegnér (WB) 3: 148 (1817). Ryttmästarens jernhårda vilja. Carlén Repr. 551 (1839). Han arbetade med järnhård energi. Walberg Franzos Jud. 202 (1928). Lindgren höll en av slagskämparna i ett järnhårt grepp med ena armen. SvD(A) 1931, nr 107, s. 15. —
(1 c) -HÄL. eg.: häl av järn; i bildl. uttr. som beteckna att ngn förtrampar l. krossar ngn l. ngt l. att ngn l. ngt värkar krossande l. undertryckande. NordT 1884, s. 277. Karls (dvs. K. IX:s) häftighet, hans naturliga benägenhet att med sin järnhäl obarmhärtigt trampa ned alla hinder. Grimberg SvFolk. 2: 477 (1914). SvTeolKv. 1928, s. 160. —
-HÄLL. [fsv. iärnhäl (i bet. 1)]
1) till 1 c: häll (skiva) av järn; jfr HÄLL, sbst.2 3. OxBr. 11: 778 (1640). Spiseln .. är hopsatt af gjutna .. järnhällar. Wistrand NordMAllmog. 22 (1909; i skildring av stuginteriör fr. Skytts härad i Skåne). Brödbakning på sten- och järnhällar. Fatab. 1927, s. 132.
2) (†) oeg., om de relativt tunna hällar som i vissa trakter (i sht i Västergötland) erhållas av trapp (diabas); äv., i pl., om trapp varav dylika hällar erhållas. VetAH 1767, s. 23. (Trappen) skall göra god tjenst til bottnar i Bakugnar, och kallas af Allmogen (i Västergötl.) ibland Järnhällar, ibland Klocksten. VetAH 1768, s. 329. Rinman (1788; fr. Västergötl.). Möller (1790, 1807). —
(1 c) -HÄLLA, r. l. f.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ring l. krampa av järn; jfr HÄLLA, sbst.2 6. Wijnblad Tegelbr. 14 (1761). —
(1 i) -HÄLSA, r. l. f. [jfr t. eiserne gesundheit] mycket stark hälsa. Almqvist Amor. 77 (1822, 1839). SvD(A) 1930, nr 305, s. 11. —
(1 c) -HÄST. oeg. l. bildl.
1) (tillf.) lokomotiv, ”stålhäst”. Bremer NVerld. 2: 228 (1853). Järnhästar och stålvägar. Dahlstedt (1925; boktitel).
2) (förr) om ett slags tortyrredskap av järn. At hon .. effter margfaldigt marterande är sträkt och pijnt worden medh en Järnhäst, theruti Swärd vthi en Cirkel bände woro. Schroderus Os. 1: 253 (1635). LMil. 3: 261 (1693). —
-HÖVDAD, p. adj. (i fackspr.) om klubba, bollträ o. d.: försedd med järnhuvud (se d. o. 2). De jernhöfdade klubborna. Balck Idr. 1: 201 (1886). 2NF 3: 1026 (1905). —
-INDUSTRI. industri som avser framställning o. förädling av järn o. stål; äv.: järnmanufaktur; äv. konkret i koll. anv., om alster av dylik industri. JernkA 1868, s. 102. En stor salubod för den Bolinderska firmans järnindustri. Lundin NSthm 4 (1887). JernkA 1920, 1: 391. —
(1 c) -INLÄGG~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) jfr INLÄGG 1; i sht i fråga om armerad betong. TT 1894, Allm. s. 95. Armerad beton, d. v. s. beton med järninlägg. 2UB 9: 492 (1906). —
(1, 2) -JODUR. kem. o. farm. jodvätesyrans salt med tvåvärdt järn. Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 159. Lindgren Läkem. (1902).
-sirap. Lindgren Läkem. (1891, 1920). Järnjodursirap (beredd av) jod, pulveriserat järn, socker, vatten. SFS 1922, s. 504. —
-JORD. (†) miner. o. kem. om i naturen förekommande, pulverformiga järnföreningar (oftast ingående ss. beståndsdel i jordart); järnhaltig jord l. sand; äv. dels: järnoxid, dels om myrmalm. Bromell Berg. 92 (1730). Gadd Landtsk. 3: 13 (1777). Jag var i begrepp at tro på någon transmutation af järnjorden til alunjord. Scheele Bref 395 (1780). Samma röda och fina jernjord har på sina ställen färgat sjelfva krystalliniska qvartsmassan. EconA 1807, juli s. 7. WoJ (1891). särsk. i uttr. blå järnjord, mineralet vivianit (som utgöres av vattenhaltigt järnfosfat). Bergstrand Geol. 136 (1859). PrHb. 1: 348 (1884). —
(1 c) -JUNGFRU. [efter t. die eiserne jungfer] i sg. best. ss. benämning på ett i Nürnberg befintligt, i ä. tid användt tortyrredskap av järn som hade gestalten av en kvinna. Madonnan och järnjungfrun. Holmberg (1927; boktitel). —
(2) -KAKA. (†) farm. var särskild kaka av ett i form av små kakor förekommande preparat som innehöll citronsyrat järn. Forshæll OorgPharm. 122 (1838). —
(1 c) -KAKELUGN~002, äv. ~200. ugn som helt l. delvis är förfärdigad av järn. OxBr. 11: 779 (1640). BoupptSthm 13/9 1687. Anm. Ordet avser på de ovan anförda ställena snarast bet. b. särsk. a) en i norden sällsynt mellanform mellan järnugn o. kakelugn som liksom den förra har en kubisk låda av järn o. som över denna låda har en uppsats av kakel. Fatab. 1906, s. 93. 3NF 11: 43 (1929). b) (numera bl. i folkligt spr., vard.) järnugn, järnkamin. Schück VittA 2: 68 (i handl. fr. 1670). Järn-kackelungnarne kiöptes uti otrolig myckenhet af Skåningarna. Linné Gothl. 315 (1745). Wranér Helgdagsb. 241 (1893). —
-KALK. [y. fsv. iärnkalker (PMånsson 382)] (†) kem. gm kalcinering uppkommen (pulverartad) syrsättningsprodukt av järn; järnoxid. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 267 (1768). Bergman Jordkl. 1: 230 (1773). Aken Eldsl. 109 (1797). WoJ (1891). —
(1 c) -KAM. [fsv. iärnkamber (i bet. 1)]
1) (i sht i fackspr.) kam l. kamliknande redskap av järn; äv. om av järn förfärdigad, kamliknande del av redskap o. d. BoupptSthm 26/5 1658. (Hamp-)Fröet afstrykes på jernkam. Arrhenius Jordbr. 2: 203 (1860).
2) om uppstående list o. d. av järn. KKD 5: 227 (1711). Ibland var relingen (på ett fornnordiskt långskepp) klädd med en järnkam. 2NF 25: 955 (1917). —
(1 c) -KANON. (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. 2RA 1: 374 (1723). Tingsten AnvTakt. Bih. 12 (1887; i fråga om förh. under G. II A:s tid). —
(1 i) -KANSLER. [efter t. der eiserne kanzler; benämningen föranledd av Bismarcks kraft o. hårdhet ss. statsman] hist. i sg. best., benämning på den tyske rikskanslern Otto v. Bismarck († 1898). Granlund Bismarck 45 (1889). —
-KARBONAT. kem. kolsyrans salt med järn; särsk. om kolsyrans salt med tvåvärdt järn (i naturen förekommande ss. mineralet järnspat), ferrokarbonat. Holmström Naturl. 1: 71 (1888). Starck Kemi 205 (1931). —
(1 i) -KARDUSPAPPER~0020. (i fackspr.) ett slags mycket starkt, ljusbrunt papper som användes som omslagspapper. TLev. 1903, nr 9, s. 1. —
(1 i) -KARL. (mindre br.) ovanligt kraftig o. energisk karl, ”karl med stål i”. Gyldén, .. denne jernkarl i energi. Cygnæus 11: 124 (1837). Larsson Hemmab. 295 (1916). —
(1 c) -KED. (utom i Finl. numera bl. arkaiserande, i sht i poesi) järnkedja. Stå som en hund i en jern ked. Tegel E14 82 (1612). Från .. läderbältet hängde på små järnkedar knifven, svärdet, en påse med elddon. AtlFinl. 31: 30 (1899). —
(1 c) -KEDJA, r. l. f. [fsv. iärnkädhia] SthmSkotteb. 1521, s. 227. Uppför buktiga träbroar dragas stockarna med järnkedjor direkte in i sågen. Roos Skugg. 155 (1891). —
-KIS, äv. -KES. [efter t. eisenkies] (†) miner. mineralet svavelkis, vilket är en kemisk förening av järn o. svavel. Linné SystNat. (1735). Linné Stenr. 55 (c. 1747). Hisinger Ant. 4: 41 (1828). WoJ (1891). särsk. om viss art av svavelkis. Jernkiesen är af samma ferg som Svafvelkiesen, dock understundom något mörkare och med gåla gnistror samt fläckar insprengd. Bromell Berg. 69 (1730). —
-KISEL. miner. benämning på en av järnoxid genomträngd kvartsvarietet vars färg varierar mellan rödt o. rödbrunt. ASjögren Min. 115 (1865). Frosterus Min. 4 (1917). —
(1 c) -KISTA. (i sht förr) kista av järn (i sht för förvaring av pänningar, smycken o. d.). G1R 19: 178 (1548). En Järnkista med dyrckfria Lås. DA 1793, nr 1, s. 3. —
-KITT.
2) tekn. benämning på olika bindemedel för tätning av fogar på järnföremål o. för fastsättande av järn i sten o. d. Wikforss 1: 457 (1804). JournManuf. 1: 77 (1825). Liedbeck KemTekn. 678 (1867). JernkA 1888, s. 115. —
(1 c) -KITTEL. [fsv. iärnkätil (i bet. 1)]
-KLO. [fsv. iärnklo (i bet. 1)]
1) till 1 c: klo av järn på redskap; äv.: redskap med klo(r) av järn; förr äv., i pl., om ett slags pinoredskap. InventLiestad 1600. Eutropio bleff then aldrastörste Marter pålagd, .. hans Lemmar, Sijdhor och Kinbeen (blevo) medh Jernklor söndersletne. Schroderus Os. 1: 602 (1635; lat. orig.: vngulis). Östergren (1929).
2) (i vitter stil) till 1 i, om starka fingrar l. stark hand; äv. bildl. Atterbom FB 168 (1814). Mellin Nov. 1: 407 (1835, 1865; bildl.). (En spökhand) grep med sina järnklor Hardgreip och sönderslet henne. Rydberg Gudas. 160 (1887). Roos Strejk. 33 (1892). —
(1, 2) -KLORID. kem. o. farm. klorvätesyrans salt med trevärdt järn (användt bl. a. till framställning av vissa läkemedel), ferriklorid. Åkerman KemTechn. 1: 455 (1832). Lindgren Läkem. 139 (1920).
Ssgr (farm.): järnklorid-bomull. ett slags med järnklorid preparerad, blodstillande bomull. Lindgren Läkem. (1902).
-droppar, pl. preparat framställt gm lösning av järnklorid i utspädd sprit. Eterhaltiga järnkloriddroppar. Lindgren Läkem. (1902). Därs. 140 (1920).
-KLORUR. kem. klorvätesyrans salt med tvåvärdt järn, ferroklorid. Åkerman KemTechn. 1: 455 (1832). Berzelius ÅrsbVetA 1837, s. 146. —
(1 c) -KLOT. klot l. större kula av järn. G1R 4: 37 (1527). Rinman 2: 614 (1789). Rig 1932, s. 95. —
(1 c) -KLOVE. [fsv. iärnklovar, pl., om ett slags fängsel av järn (SpecVirg. 315)]
1) handklove av järn; bl. (tillf.) bildl. i uttr. lägga järnklove på (samhällsklass o. d.), beröva (samhällsklass o. d. dess) frihet. Fogelqvist ResRot 108 (1926).
2) tekn. om skruvstäd (ett slags tång med bl. i ena ändan mot varandra medelst skruvning rörliga skänklar) av järn. Rinman 1: 867 (1788). —
(1 c) -KLYKA.
1) klyka av järn. Skogvakt. 1893, s. 109. Framtill låg .. (kanonen) i en järnklyka. Heidenstam Svensk. 1: 243 (1908). Sahlin SkånFärg. 44 (1928).
2) (†) om hacka med tvenne klor av järn som bilda en klyka. Wijngårdzmannen .. hackar Wijngården medh Järnklyko. Schroderus Comenius 439 (1639; t. texten: mit dem Karst (der Weinhacken)). —
-KLÄDD, p. adj. klädd i l. beklädd med järn.
a) (i fråga om ä. förh.) om person l. trupp o. d.: klädd i järnrustning, pansarklädd; jfr JÄRN 1 h. 1VittAH 1: 140 (1755). Den jernklädda ryttareskaran. Topelius Fält. 2: 120 (1856).
b) i sht tekn. om sak: beslagen l. överdragen l. förhydd med järn. Hazelius Bef. 267 (1864). Jernklädda väggar. KrigVAH 1889, s. 99. SFS 1919, s. 159. —
(1 c) -KLÄDER, pl. (i fråga om ä. förh., numera föga br.) om vapenrustning av järn; jfr JÄRN 1 h. 1VittAH 1: 143 (1755). (Kämparna vid tornerspelen) voro från hufvud till fot klädda i jernkläder. Afzelius Sag. 4: 111 (1842). —
(1 c) -KLÄDNAD. (numera knappast br.)
(1 c) -KLÄDNING. (†)
(1 c) -KLÄDSEL. (i fackspr., mindre br.) på föremål (särsk. fartyg): beklädnad l. överdrag l. bepansring av välljärn. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Järnskepp, försedda med tjock järnklädsel. Wrangel SvFlBok 79 (1897). —
(1 c) -KNÄ. skeppsb. vinkelformigt föremål (”knä”) av järn som användes vid skeppsbyggnad till förstärkning mellan däcksbalkar o. spant m. m. PH 6: 4188 (1756). Engström Skeppsb. 18 (1889). —
-KOK. (föga br.) metall. om tackjärnets kokning i härden; särsk. om dylik kokning som inträder vid första brytningen o. som utmärkes därav att järnet vid denna sitter i större bitar på spettet, ”kok”. Rosborg StångjSmid. 19 (1809). JernkA 1863, s. 319. —
-KOMPANI. (i sht i fråga om förh. under 1600- o. 1700-talet) (med privilegier l. monopol utrustat) handelskompani bildat för att driva handel med järn i stor skala. Fundament till Jern Compagnien. AOxenstierna 1: 341 (1625; rubrik). Chydenius 189 (1765). —
(1 c) -KONSTRUKTION. byggn. i järn utförd konstruktion av byggnadsvärk; numera bl. om bärande l. stödjande anordning bestående av ett fackvärk av fasonjärn, grov järnplåt o. järnbalkar. Rothstein Byggn. 499 (1859). Växthusen (uppföras) numera oftast med murar af betong, på hvilka hvilar en järnkonstruktion för att uppbära taket. 2NF 33: 485 (1922). —
-KONTOR. inrättning för järnhanteringens befrämjande o. stöd; i sg. best., benämning på en gm kungl. brev d. 29/12 1747 stadfäst institution vilken tillhör brukssocieteten (dvs. de järnbruk o. tackjärnshyttor som vunnit delaktighet i denna) o. vilken, i början uteslutande en prisreglerande inrättning, numera har till ändamål att medelst försträckningar till delägarna samt gm anslag l. annorledes i vetenskapligt l. tekniskt hänseende understödja o. befrämja den inhemska järnhanteringen. Det vid Bruksägarnes sammankomst in Martio förledit år projecterade Jern-Contoiret. Bergv. 2: 337 (1745). Därs. 424 (1747). Fullmägtige i Jern-Contoiret. PH 6: 4655 (1757). Jernkontorets annaler. (1817; tidskriftstitel). Branting Förf. 1: 661 (1827; efter handl. fr. 1766). SFS 1918, s. 2117.
Ssgr: järnkontors-avgift. till järnkontoret erlagd avgift; numera bl. i inskränktare anv., om den avgift som årligen erlägges till järnkontoret av brukssocietetens medlemmar; jfr -daler. Bergv. 2: 591 (1752). SFS 1918, s. 2118.
-daler. (numera icke officiell) benämning på den av brukssocietetens medlemmar till järnkontoret erlagda avgiften (till o. med 1823 utgörande för varje på stapelstads våg uppvägt skeppund stångjärn 1 daler kopparmynt, för vågförda manufakturtillvärkningar olika belopp efter dessas olika beskaffenhet, efter 1823 lika avgift för allt slags järn o. stål). JernkA 1817, 1: 16. TT 1873, s. 227.
-riksdag. (i sht i fråga om ä. förh.) benämning på brukssocietetens förr vart tredje år, numera årligen återkommande, allmänna sammankomst. Crusenstolpe Ställn. 12: 78 (1848). 3NF 11: 35 (1929). —
-KORN.
1) liten partikel av järn; särsk. metall. om järnets på brottyta framträdande smådelar, vilka giva det utseende l. gry varav dess inre beskaffenhet delvis kan bedömas. Gadd Landtsk. 3: 45 (1777). Slaggen pulveriseras .. och befrias från inblandade jernkorn. Almroth Kem. 706 (1834). Vid allt välljärn äro järnkornen omgifna af en hinna af slagg, genom hvilken de äro så att säga sammankittade. JernkA 1902, s. 454.
(1 c) -KORS.
1) kors av järn; särsk. om gravkors. Bureus Suml. 66 (c. 1600). Tegnér (WB) 3: 108 (1820). särsk. (förr) vapenhist. till fältutrustningen hörande inrättning i form av ett kors, avsedd ss. skydd för huvudet; särsk. om dylik inrättning bestående av tvenne varandra korsande, från en för huvudet avpassad ring av järnplåt utgående byglar o. avsedd att insättas i huvudbonaden. KrigsmSH 1797, s. 31. Spak BlVap. 35 (1890; efter handl. fr. 1758). Alm BlVap. 269 (1932).
2) [efter t. das eiserne kreuz] benämning på det av ett kors av järn bestående ordenstecknet till en tysk (urspr. preussisk, år 1813 instiftad) orden som utdelas för förtjänster i krig; äv. (i sht i sg. best.) om denna orden; förr äv. i uttr. preussiska järnkorset. Bredow o. Venturini 11: 36 (1816). Aminoff Matr. 91 (1896). Engström Hemma 64 (1916).
(1 c) -KRAGE.
1) (förr) i sht vapenhist. till vapenrustningen hörande krage (ringkrage) av järn; jfr HARNESK-, RING-KRAGE. BtÅboH I. 4: 179 (1632). Skottfria harnesk med jernkragar (osv.). KrigVAT 1850, s. 394.
(1 c) -KRAM, n. sammanfattande benämning på varjehanda handelsvaror av järn o. stål; numera bl. om smärre (o. billigare) varor (ss. mindre gjutgods, knivar, spik, sågar o. andra manufaktursmiden, förnicklade o. förtenta järnvaror, artiklar av järnplåt o. järnbläck, järntråd o. d.) i motsats till maskiner, vapen, rör o. d. En t[un]ne m[ed] Jern kram. TullbSthm 15/10 1582. Orrelius 172 (1797). JernkA 1868, Bih. s. 111. Östergren (1929).
Ssgr (utom i -handels-societet(en) o. -handlar(e)-förening numera bl. mera tillf. med ålderdomlig prägel l. arkaiserande): järnkram-bod. järnbod. Wikforss 1: 457 (1804). JernkA 1868, Bih. s. 31.
-handels-societet(en). (i fråga om ä. förh.) järnhandlarförening. Eriksson SthmJernkramhF 11 (i handl. fr. 1847). Järnkramhandelssocietetens i Stockholm handlingar, omfattande tiden 1651—1874. MeddNordM 1895—96, s. 133.
-handlar(e)-förening. järnhandlarförening. Till Stockholms Jernkramhandlare Förening. På 20-årsdagen af dess stiftande. Eriksson (1910; boktitel). 2NF 36: 847 (1924). —
(1 c) -KRAMPA, förr äv. -KRAMP. Serenius E 1 a (1734). (Runstenen på Frösön) hopfästades med jernkrampor. IllSv. 2: 46 (1886). —
(1 c) -KROK. [fsv. iärnkroker] krok l. hake av järn; äv. om redskap som (till sin väsentliga del) utgöres av dylik krok l. hake. ArkliR 1563: 20 (1563). Ambrosiani DokumPprsbr. 369 (1923). —
(1, 2) -KROKUS. (-crocus) [jfr mlat. crocus Martis, järnsaffran] (†) = -SAFFRAN. Rinman JärnH 255 (1782). —
(1 c) -KRONA.
1) konungakrona av järn; särsk. i sg. best., benämning på den gamla (numera i Monza i Italien förvarade) lombardiska konungakronan, vilken utgöres av ett med emalj o. ädelstenar prydt, omkring 8 cm. bredt band av guld som övertäcker ett smalare band av järn (enl. traditionen utsmidt av en spik i Kristus' kors); äv. i uttr. den lombardiska l. langobardiska järnkronan. Schroderus Os. 2: 749 (1635). Hildebrand Medelt. 2: 13 (1884).
2) (förr) fångv. benämning på en liten järnplatta, på ena sidan försedd med en kunglig krona i relief o. avsedd att bäras av straffångar (l. brottslingar); särsk. i uttr. arbeta med järnkrona, avtjäna straffarbete. LMil. 3: 46 (1692). Ehn Borgare i Westeråhs .., hwilken är .. af Kongl: Cammar Collegio förskont med fämb gatulopp, och uthi twå åhr medh JärnCrona arbeta i Mastrandh. VRP 1695, s. 112. Rüdling Suppl. 371 (1740; i fråga om förh. 1684). —
-KRYDDE. [jfr mnt. isernkrut, holl. ijzerkruid, t. eisenkraut; med avs. på senare ssgsleden se GRINDKRYDDE] (†) järnört (se d. o. 1). Linc. (1640; under peristereos). —
(1, 4, 5) -KRÄMARE. [jfr d. jærnkræmmer, ävensom nt. isenkramer, t. eisenkrämer] (numera bl. dels i fråga om ä. förh., dels ngn gg nedsättande l. skämts.) järnhandlare. SthmJernkramhF 15 (i handl. fr. 1666). SöndN 1862, nr 43, s. 2. Eichhorn Stud. 1: 195 (1869; efter handl. fr. 1635).
(1 c) -KULA. kula (särsk. kanonkula) av järn. BoupptSthm 1680, s. 790 b, Bil. Holmberg Artill. 3: 177 (1883). Alm VapnH 187 (1927). —
-KÄLLA. (i fackspr.) mineralkälla vars vatten innehåller ngt järnsalt ss. viktigaste värksamma beståndsdel. NF 6: 1001 (1882). Fatab. 1928, s. 179. —
(1 c) -KÄRNA, r. l. f. i sht tekn. stycke l. samling stycken (trådar, band, plåtar o. d.) av mjukt järn som bildar det inre av ngt, t. ex. av induktorium l. projektil o. d. Palmstierna Artill. 46 (1872; i fråga om kanonprojektil). Induktoriets järnkärna. 2NF 24: 187 (1916). Därs. 29: 581 (1919; i fråga om elektrisk transformator). —
(1, 4, 5) -KÖP. (järn- 1600—1625. järne- 1625) köp av järn; förr äv. om (vid köp fastställt) järnpris. At huadh som förmält ähr vthi h(ans) f(urstliga) N(å)d(e)s Breff om Kåppar och Järnköpet, .. schall blifua widh samma köp som ther vpå satt ähr. SthmTb. 9/6 1600. OxBr. 11: 137 (1625). —
-LACK. tekn. djupt brunt l. svart lack för bestrykning av föremål av järn. AHB 113: 64 (1883). KemT 1901, s. 40. —
(1 i) -LAG, r. l. m. (i sht i vitter stil) järnhård lag. Björnstjerna Beskattn. 86 (1832). Än står den politiska världen för hårdt under konkurrensens järnlag (osv.). Kjellén Storm. 1: 158 (1905). —
-LAND. (järn- 1876—1909. järne- 1817) (i sht i fackspr.) land med stor produktion av tekniskt järn (o. järnmanufakturer). PoetK 1817, 1: 7 (om Sverge). Bland jernländerna hafva England, Frankrike (osv.) .. större tackjernstillverkning än Sverige. TT 1876, s. 173. JernkA 1909, s. 126. —
-LEGERING. metall. legering av järn med en l. flera andra metaller i hvilken denna (dessa) i väsentlig mängd ingår (ingå), ferrolegering. Åkerman KemTechn. 2: Reg. (1832). 2NF 8: 96 (1907). —
(1 c) -LEJDARE. sjöt. fast stege av järn till maskinrum, lastrum m. m. Ramsten o. Stenfelt (1917). Mörne ÄvVäg. 256 (1929). —
(7) -LEK. (järn- 1834. järne- c. 1670) (†) vapenlek, strid. SColumbus Vitt. 87 (c. 1670). Strinnholm Hist. 1: 152 (1834). —
-LERA. [jfr t. eisenthon] (†) miner. benämning på lerartade järnmalmer l. järnhaltiga leror; äv. om järnlersten. VetAH 1754, s. 294. Cronstedt Min. 80 (1758). Jernlerorna (i Skåne) innehålla 30 à 40 procent jern i form af jernoxid. Bergstrand Geol. 336 (1868). Anm. Ordets anv. i bet. ”järnlersten” klandras i SvGeolU Ca 6: 401 (1915). —
-LERSTEN~02. [jfr t. thoneisenstein, eng. clay ironstone] miner. tung, tät, tämligen hård bärgart av grågul, gråbrun l. rostbrun färg som utgöres av en gm inblandat järnkarbonat hårdnad lera vari järnhalten stundom blivit delvis oxiderad till järnoxidhydrat, lerjärnsten. Nordenskiöld Vega 2: 408 (1881). Möller BornhFossFl. 6 (1903). SvGeolU Ca 6: 20 (1915). —
(2) -LEVERTRAN~002. farm. fisklevertran med tillsats av en såpa innehållande järn. Lindgren Läkem. (1902). SFS 1922, s. 503. —
(1 c) -LINA. lina av järntråd; särsk. om lina av mjuk järntråd, motsatt: stållina; äv. (i fackspr.) ss. ämnesnamn; förr äv.: järnkätting. NoraskogArk. 4: 74 (1677). Ibland grofvare svart-smide kunna hvarjehanda sorter jernlinor eller grofva kedior räknas. Rinman Jernförädl. 361 (1772). Stållinor börja uttränga jernlinor. JernkA 1885, s. 439. 40 ton förzinkad, seghärdad järnlina av 35 mm2 area. TLev. 1914, nr 14, s. 1. —
-LINJE. vapenhist. på artillerimåttstock: skala medelst vilken man med kännedom om pundigtalet hos en rundkula av järn omedelbart kan erhålla densammas diameter l. omvändt. Törngren Artill. 1: 42 (1794). Holmberg Artill. 3: 192 (1883). 2NF 25: 772 (1916). —
(1 c) -LOD. [fsv. iärnlodh] lod l. kula av järn. SthmTb. 2/5 1589. 1 st. strykjärn med järnlod. BoupptRasbo 1787. Elkan Hall 195 (1899). särsk. (förr) vapenhist. om i ä. tid använda, massiva artilleriprojektiler av järn. Almquist CivLokalförv. 3: 150 (i handl. fr. 1540). Alm Eldhandv. 1: 181 (1933; efter handl. fr. 1642). —
-LUNGA.
1) med. till 1: lunga som upptagit järnpartiklar o. till följd därav företer en karakteristisk, patologisk förändring (förekommande hos järnarbetare). TT 1872, s. 10. Wirgin Häls. 2: 228 (1931).
2) (tillf.) till 1 i, i pl., om starka l. kraftiga lungor. Den väldige bassångaren, ryktbar för sina ”järnlungor”. GHT 1897, nr 71 B, s. 2. —
(1 c) -LUNS, sbst.1 (i fackspr., mera tillf.) ”luns” (axelsprint) av järn. Grundell UnderrArtill. 217 (1705). —
-LUNS, sbst.2 (†) stycke l. klump av järn (som formats för visst ändamål). Trästötar, hvilka i ändarne äro skodde med gutne järnlunsar och kallas Dämmklubbor. Rinman 1: 456 (1788). —
(1 c) -LUTA, r. l. f. metall. gruv- o. hyttredskap av järn som består av ett i rät vinkel böjt, skyffelliknande blad med kort skaft o. som användes i sht vid utdragning l. fatning av malm, slagg m. m. InventKopparbg 1576. Rinman 2: 1088 (1789). JernkA 1895, s. 15. —
(1 c) -LYKTA, r. l. f. TullbSthm 28/8 1583. 1. Jern Lychta med HornRutor uthi. BoupptSthm 22/6 1674. BoupptVäxjö 1857. —
(1 c) -LÅDA. låda av järn; särsk. metall. om dylik låda som är avsedd att användas vid uppglödgning av stål o. annat som skall skyddas mot oxidering. Rinman 1: 349 (1788). VetAH 1820, s. 219. TT 1900, Byggn. s. 130. —
-LÄDER. garv. läder som framställes gm garvning med basisk, svavelsyrad järnoxid. (Ekenberg o.) Landin (1892). —
(1 c) -LÄNK, r. l. m., förr äv. -LÄNKA, r. l. f. [fsv. iärnlänkia, järnkedja, iärnlänkiar, pl., järnlänkar] länk av järn; äv. om kedja l. kätting av järn (numera bl. kortare sådan). KyrkohÅ 1909, MoA. s. 57 (1539). På östre sijdan gick en iärnlänckia öffver Sundet från Holmen in til Svartebergzlandet. Gyllenius Diar. 46 (c. 1660). En Slipsten med dervid hängande Jernlänk, är bortstulen. DA 1808, nr 82, s. 4. Cnattingius 155 (1878, 1894). —
(1 c) -LÄST. skom. skoläst av järn, förr använd vid skotillvärkning, numera bl. vid skolagning (ävensom vid galoschtillvärkning). SvSkoT 1926, nr 12, s. 9. —
(1 c) -LÖDDRA, r. l. f., äv. -LÖDDER, r. l. m. sjöt. järnring anbragt ss. tågfäste i lik på segel. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-MALM, se d. o. —
-MAN ~man2.
1) (i fråga om ä. förh., i sht i vitter stil) till 1 h: krigare (ryttare) klädd i rustning av järn, järnklädd krigare. KrigVAT 1844, s. 285. Heidenstam Folkung. 2: 47 (1907).
2) (tillf.) till 1: person som idkar l. är hemmastadd i järnhantering l. företräder järnindustrien. SD(L) 1903, nr 340, s. 1.
3) (i vitter stil) till 1 i: järnhård man. Lundegård Stormf. 114 (1893). Den äventyrliga främlingslegionens järnmän. DN 24/11 1929, Söndagsbil. s. 2. —
-MANGAN. miner. o. metall. järnhaltig manganmalm l. manganlegering; numera företrädesvis ss. första led i ssgr. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 213. JernkA 1888, s. 353.
-MANUFAKTUR.
1) (i sht i fackspr.) industriell tillvärkning av varor av smidesjärn o. gjutjärn, ofta äv. av stål; ofta konkretare: järnvaruindustri. Birmingham .. med vigtiga jernmanufacturer. Palmblad LbGeogr. 140 (1835). IllSv. 1: 355 (1875; abstr.). En ansenlig gruvdrift, järnförädling och i viss mån även järnmanufaktur uppblomstrade .. i Ural. Heckscher EoH 183 (1922).
2) (i fackspr.) konkret.
a) i pl., om anläggningar för järnmanufaktur (i bet. 1), järnmanufakturvärk. Dhe förfallne järnmanufacturer i Carl Gustafz stadh äre åter till ett .. godt vilkor brachte. RARP 16: 122 (1693). PH 5: 3533 (1753). Folk och arbetare så vid Jern- och Stål-Manufacturer, som vid andre Fabriquer. Bjurbäck BetLandtbr. 53 (1818).
b) i pl. o. koll. i sg.: alster l. produkter av järnmanufaktur (i bet. 1). En och annan af Bruksförwaltarne (borde övertalas) .. at inventera och inrätta wakre och curieuse Jern-Manufacturer af sådane sorter, som icke allenast innom Riket kunde consumeras. Bergv. 1: 467 (1695). Forssell Stud. 2: 209 (1888; i sg. ss. koll.). Gjutgods .. samt järnmanufaktur. ArbStat. A 4: 53 (1904). Uppl. 2: 255 (1906).
Ssgr (till -MANUFAKTUR 1; i fackspr.): järnmanufaktur-smide. om smidda järnmanufakturer; i sht i pl. o. koll. i sg. Bergv. 2: 454 (1748). Backman Lags. 2: 503 (1837; efter handl. fr. 1756).
-MANUFAKTURERING. (i fackspr.) järnmanufaktur (se d. o. 1). JernkA 1850, s. 39. Somlig jernmanufakturering, såsom framför allt tillverkningen af liar och skäror. Därs. 1873, s. 364. Därs. 1897, s. 390. —
(1, 4, 5) -MARKNAD. handel. sammanfattningen av utbud av o. efterfrågan på järn o. järnvaror. DA 1771, nr 100, s. 1. Högkonjunkturen på järnmarknaden åren 1916—1918. JernkA 1920, s. 393. —
(jfr 2) -MEDEL. med. o. farm. (i sht mot blodbrist o. d. användt) läkemedel som innehåller järn l. ngn järnförening ss. väsentligt värksam beståndsdel (t. ex. järndroppar, järnpiller, järnpulver), järnpreparat. Wikforss 1: 456 (1804). Järnmedlen inverka befordrande på bildningen af röda blodkroppar. Lindgren Läkem. 140 (1920). —
-METEORIT. astr. meteorit som övervägande består av järn. LfF 1871, s. 329. Bergstrand Astr. 530 (1925). —
-MOR, r. l. m. [efter t. eisenmohr] (†) glödspån l. hammarslagg av järn, järnoxiduloxid. Florman Abildgaard 118 (1792). Dens. Pharm. 31 (1809). —
(1 c) -MORTEL, förr äv. -MORTARE l. -MORTER. OxBr. 11: 727 (1637: Järnmortill). BoupptSthm 24/7 1669 (: järnmorteer). BoupptRasbo 1765 (: järn mortare). AHB 39: 9 (1870: jernmortel). —
-MULE. (†) viss till vält hörande del av järn. II iärnharffwor, II vältar med iärnmular och Tampar. HSH 37: 3 (1529). —
-MULA, r. l. f. (numera knappast br.) metall. = -SKO, sbst. 2. Rinman 1: 919 (1788). JernkA 1817, 2: 81. —
-MULL. (†) mer l. mindre pulverartad syrsättningsprodukt av järn.
(1 c) -MUR. [fsv. iärnmur] eg.: mur av järn; numera nästan bl. bildl. (jfr JÄRN 1 i), om mycket fast l. stark mur l. om ngt som utgör ett (nästan) oövervinneligt hinder. Tagh ena iernpanno, then lät wara för en iernmwr emellan tigh och stadhen. Hes. 4: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: järnvägg). Gardet, under General Dorsenne, formerade en ogenomtränglig jernmur. KrigVAH 1808, s. 159. (Staden) Darabdjerd .. hade jernmurar och vatturika grafvar. 2VittAH 21: 89 (1843, 1857). WoJ (1891). —
(1 c) -MUSSLA, r. l. f. (†) av järn bestående (del av) spänne vars form mer l. mindre erinrar om ett musselskal; jfr BUCKLA, sbst. 2. Röth sametz beltthe med suartha Jern muslor. ArkliR 1563: 4 (1563). ÅgerupArk. Bouppt. 1762. —
-MYLLA, r. l. f. (i Finl.) pulverartat mineralfärgämne vars färgande beståndsdel utgöres av järnoxid; särsk. i uttr. röd järnmylla, rödfärg. Den mest brukliga färgen (på boningshusen i Österbotten) är röd järnmylla. Finland 68 (1893). —
(1 c) -MYNT. (i sht förr) Emanuelsson Plut. 1: 270 (1842). Konventionen om järnmynt ratificerad. SvD(A) 1917, nr 94 B, s. 6 (rubrik). —
-MÅTT.
1) (förr) om rymdmått för uppmätande av järn. Landsm. XI. 3: 137 (1897).
2) metall. galtmått. Ett Järn-mått .. hälldes fullt med flytande Tackjärn. Rinman JärnH 85 (1782). Dens. 1: 577 (1788). JernkA 1828, 2: 9. —
-MÄNGD, p. adj. (i sht i vitter stil, numera mindre br.) som innehåller järn, järnförande, järnhaltig. Stark är den stam, / som skjuter sig fram / ur jernmängda jorden. Ling As. 28 (1816). Jernmängdt vatten. PoetK 1820, 2: 179. Düben Lappl. 382 (1873). —
-MÄNNISKA.
1) (tillf.) till 1, = -MAN 2. Att .. samtlige järnmenniskor i så väl Michigan som sydstaterna strängt höllo på malmtullen var klart. JernkA 1895, s. 369.
2) (i vitter stil) till 1 i; jfr -MAN 3. Mikael är järnmänniskan Arnfelts sonson, en odåga, en lösledad dandy. NordT 1928, s. 382. Anm. Ordet förekommer ss. benämning på demiurgen (i hans egenskap av härskare över metaller o. skatter) hos Stagnelius (SVS) 2: 145 (1821). —
-MÄRKE. (numera mindre br.) järnstämpel (se d. o. 2). Bergv. 1: 307 (1682). Bergman VSmSkr. 314 (1842). —
-MÖNJA. tekn. för bestrykning i sht av föremål av järn (l. annan metall) avsedd, röd l. violettröd mineralfärg, ofta mer l. mindre uppblandad med lera l. tungspat, venetianskt rödt. Nisbeth (1868). TT 1898, Byggn. s. 91. VaruförtTulltaxa 1: 428 (1912). —
(1 c) -NAGEL, sbst.1 (tillf.) på hand: nagel av järn. Han skal haffua iern naglar som fanen skal klåå eller flåå SvOrds. A 8 b (1604). —
(1 c) -NAGEL, sbst.2 [jfr fsv. iärnnaghle] tekn. (stor) järnspik. Wardt han .. på korset .. mz iernnaglar genom hender och fötter slagen. LPetri ChrPina A 5 a (1572). VFl. 1926, s. 51. —
-NAS. (i sht i fråga om ä. förh., mera tillf.) metall. nas; jfr BOTTEN-, FORM-NAS. Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 209. Rinman 1: 949 (1788). Då slaggen är sur, afsätter sig icke någon jern-nas. JernkA 1887, s. 381. —
(1 i) -NATT. var särskild av vissa under vegetationsperioden (i allm. efter de egentliga vårnattfrosternas slut o. före de egentliga höstnattfrosternas början) infallande nätter som av allmogen tros vara särskilt utsatta för frost (o. därför farliga för grödan o. frukten) o. som i olika trakter förläggas till olika tider; vanl. i pl. best.; äv. bildl. Linné Sk. 433 (1751). I början af Juni inträffa merendels Sommarens Jernnätter, och i början af September Höstens. VexjöBl. 1829, nr 23, s. 1. Unge Dikt. 50 (1838; bildl.). Vissa nätter, något olika i olika trakter, äro kända ss: järn- eller frostnätter, — om med skäl, är ovisst, sål. 14—18:de samt 22—23 juni, 28—31 juli, 9—13 och 17—28 aug. Juhlin-Dannfelt 90 (1886). Ifall det fryser ’järnnätterna' (5—7 april), skall det frysa i fyrtio nätter. Budk- (Brage) 1923, s. 115 (fr. Brändö socken på Åland). —
-NICKELKIS~002. miner. benämning på en järnhaltig nickelmalm med 22—33 % nickel. JernkA 1894, s. 45. —
(1 c) -NÅL. [y. fsv. iärnnal (PMånsson 510)]
2) (numera bl. tillf.) tekn. axeltapp (”nål”) av järn. König Mec. 55 (1752). JernkA 1829, Bih. s. 252. —
(1 i) -NÄVE. (i vitter stil) jfr -HAND 2. Rydberg Myt. 1: 608 (1886). Att den militära makten .. samlades i general Cox' järnnäfvar. Janson CostaN 2: 220 (1910). —
-OCKRA, r. l. f., äv. (numera bl. i folkligt spr.) -OCKER, r. l. m. i sht miner. o. tekn. sammanfattande benämning på i naturen förekommande, jordartade järnföreningar (företrädesvis järnoxidhydrat), i stor utsträckning använda ss. färgämnen; äv. ss. benämning på av lera mer l. mindre förorenat mineral (väsentligen) bestående av järnoxidhydrat med växlande vattenhalt; limonit. Gul järnockra, gulockra. Brun järnockra, brunockra. Röd järnockra, röd hematit. Linné Gothl. 307 (1745). Wallerius Min. 265 (1747). Här i Soknen (dvs. Söderbärke) träffas en mörkröd jordart, Jern-ockra eller myrjord, hvilken brukas til rödfärgning. Hülphers Dal. 579 (1762). Myrmalmer, d. v. s. avsättningar av järnockra i nuvarande eller fordomtima myrar. Rig 1922, s. 132. —
(1 c) -OK. eg.: ok av järn; nästan bl. bildl. l. i jämförelse, om tungt o. tryckande välde l. förtryck o. d.; jfr JÄRN 1 i. Han skal leggia på tin hals itt jern oock. 5Mos. 28: 48 (Bib. 1541). Sovjets välde ligger som ett fruktansvärt järnok över hela (ryska) folket. UNT 1929. nr 10386, s. 9. —
-OOLIT. miner. sedimentär bärgart bildad av små runda korn av järnspat, limonit l. andra järnmineral. JernkA 1832, Bih. s. 279. 2NF 36: 850 (1924). —
-OPAL. miner. ogenomskinlig, brun l. (brun)gul opalvarietet, starkt förorenad av inblandad järnoxid. NF 7: 1080 (1883). —
-OS. (†) eg.: dunst l. ånga av järn; övergående i bet.: järnhalt o. d. Hiärne Suurbr. 12 (1680). At .. (vattnet) är upfyldt med et ganska flyktigt Järnoos. HdlCollMed. 1747. Compassen, som .. mycket oroas af Jern-os, om sådant i marken är nära förhanden. PH 5: 3377 (1752). —
-OXID. (i fackspr., i sht kem.) kemisk förening av järn o. syre; numera företrädesvis i inskränktare anv., om dylik förening med trevärdt järn vilken förekommer i naturen ss. mineralet järnglans (blodstensmalm), ferrioxid. FKM 1: 3 (1806). Berzelius Kemi 3: 440 (1818). Starck Kemi 205 (1931).
Ssgr (i fackspr., i sht kem.): järnoxid-hydrat. hydrat av järnoxid, vilket förekommer ss. mineralet myrmalm (limonit) o. ss. rost på järn, ferrihydroxid. Berzelius Kemi 2: 206 (1812). 2NF 17: 103 (1912).
-salt, n. salt vari trevärdt järn ingår ss. beståndsdel, ferrisalt. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 159. 2UB 10: 341 (1907).
-såpa, r. l. f. tekn. ur såplösning gm tillsats av basisk svavelsyrad järnoxid erhållen fällning, vilken användes ss. garvmedel. Hirsch LbGarfv. 322 (1898). —
-OXIDUL. (i fackspr., i sht kem.) förening av syre o. tvåvärdt järn, ferrooxid. Berzelius Kemi 2: 203 (1812). Rosenberg OorgKemi 511 (1888). Lindgren Läkem. (1902).
Ssgr (i fackspr., i sht kem.): järnoxidul-hydrat. hydrat av järnoxidul, ferrohydroxid. Almström KemTekn. 1: 440 (1844). 3NF 11: 31 (1929).
-oxid. syrsatt järnoxidul, förekommande i naturen ss. mineralet magnetit. Almström KemTekn. 1: 443 (1844). Starck Kemi 216 (1931).
-salt, n. salt vari tvåvärdt järn ingår ss. beståndsdel, ferrosalt. Berzelius Kemi 2: 626 (1822). SFS 1920, s. 516.
-silikat. (numera mindre br.) kiselsyrans salt med tvåvärdt järn, ferrosilikat. JernkA 1825, 1: 79. Därs. 1874, s. 106.
-sulfat. (numera mindre br.) järnvitriol, ferrosulfat. Lindgren Läkem. (1891, 1902). VaruförtTulltaxa 1: 411 (1912). —
(1 c) -PANNA, sbst.1 [fsv. iärnpanna] för värmning, kokning, stekning, smältning osv. avsedd panna av järn. För tigh tagh ena iernpanno, then lät wara för en iernmwr emellan tigh och stadhen. Hes. 4: 3 (Bib. 1541; Luther: eiserne Pfanne; Vulg.: sartaginem ferream; Bib. 1917: järnplåt). TT 1871, s. 290 (om ångpanna). —
(1 i) -PANNA, sbst.2 (i vitter stil, numera mindre br.) mycket hård panna; i bildl. uttr., för att beteckna att ngn är fräck, hänsynslös o. d. Leopold 3: 153 (1798, 1816). Vid nu varande ledighet i Svenska Acad(emien) har jag lust att se, om man har jernpanna nog att åter förbigå honom (dvs. Geijer). Tegnér (WB) 4: 194 (1822). Hagberg Shaksp. 11: 51 (1851). Auerbach (1909). —
(1 c) -PANSAR. [fsv. iärnpanzare] (förr) pansar av järn, i sht (i b alltid) av mjukt järn (o. motsatt: stålpansar).
-PAPPER. fotogr. för ljuskopiering avsett, med järnförening preparerat, ljuskänsligt papper. BotN 1889, s. 250. 2UB 8: 155 (1900). —
(1 c) -PELARE. Swedberg Ordab. (c. 1730). En jernbro .. uppburen af jernpelare. Thomée IllSv. 171 (1866). särsk. bildl. (jfr JÄRN 1 i). Iagh (dvs. Gud) wil .. göra tigh (dvs. Jeremia) til en fast stadh, til en iernpelare. Jer. 1: 18 (Bib. 1541). —
-PERIOD(EN). (†) arkeol. = -ÅLDER 2. Jordfynden inom de tre Nordiska länderna hänföras vanligen till 3 perioder, benämnda efter materien i de fornsaker, som anses tillhöra hvardera: Stenperioden, Bronzperioden och Jernperioden. Hildebrand AntVittADagb. 12 (1843, 1844). VittAHemstAnslStatHistMus. 1856, s. 16. —
(1 c) -PERSEDEL, förr äv. -PARTSEL. (i fackspr., numera mindre br.) G1R 28: 252 (1558). Hofslagar-verktyg, Spik och andra Järn Persedlar. KrigsmSH 1799, s. 128. Liljecrona RiksdKul. 386 (1840). —
(2) -PILLER. farm. benämning på olika slag av piller innehållande metalliskt järn (i pulveriserad l. reducerad form) l. olika järnsalter. Berlin Farm. 2: 509 (1851). SFS 1922, s. 503. —
(1 c) -PINNE, r. l. m., förr äv. -PINNA, r. l. f. [fsv. iärnpinne] pinne l. ten av järn (i sht till harv l. räfsa o. d.). Rig 1932, s. 4 (1642). Åkerharff medh Järnpinnor. OrdnLilleTull. 1658, s. B 3 b. LmUppslB 442 (1923). —
(1 c) -PIPA, r. l. f. [fsv. iärnpipa]
1) pipa l. pipformigt rör av järn, särsk. av smidesjärn (motsatt: stålpipa). BoupptSthm 14/11 1689 (om ljuspipa). EldhandvSkjutsk. 2: 13 (1877; om gevärspipa). särsk. (numera bl. tillf.): järnrör varigenom röken från ugn utgår. Bremer NVerld. 2: 285 (1853).
2) (i sht förr) tobakspipa av (smides-) järn. Palmblad Norige 66 (1846). Karaktäristiska dalkarlspipor äro de små stål- och järnpiporna. Wistrand NordMAllmog. 62 (1909). Flodström SvFolk 293 (1918). —
(1 c) -PISKA, r. l. f. (i sht förr) L. Paulinus Gothus Com. 15 (1613; i bild). Mindre portioner (av murbruk) kunna bearbetas genom .. piskning med jernpiskor, uti stora trälafvar. Stål Byggn. 1: 113 (1834). —
-PLATINA. (†) miner. med järn legerad platina, järnhaltig platina. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 182. Nordenskiöld Periplus 48 (1897). —
(1 c) -PLOG. (i sht i fråga om ä. förh.) landt. plog av järn; äv. om träplog med bill av järn. VetAH 1759, s. 217. Fatab. 1913, s. 45. —
-PLÅT, se d. o. —
-PODSOL, r. geol. i podsoljordmån: jord som innehåller utfällda järnföreningar; särsk. om dylik jord i denna jordmåns näst översta skikt (B-skiktet). Winberg Alnarp 1862—1912 210 (1913). Fennia XLI. 4: 22 (1918). —
-PODSOL, adj. geol. om jordmån o. d.: som kännetecknas av järnpodsol. Att jordmånen i våra skogar alltid vore av järnpodsol typ. Fennia XL. 5: 15 (1918). —
(1 c) -POTTA, r. l. f. (numera bl. bygdemålsfärgat) mer l. mindre skålformigt kärl (”potta”) av järn. OxBr. 11: 793 (1640). Förr brändes pottaskan i jernpottor. Berlin Lsb. 164 (1852). —
-PROCENT. metall. den i procent uttryckta mängd av järn som viss malm, slagg o. d. innehåller l. som erhålles vid utreducering av järn ur malm. JernkA 1820, s. 71. Holmberg Artill. 3: Bih. 4 (1882). —
-PROCESS. metall. metallurgisk process för framställning av smidbart järn. JernkA 1817, 1: 144. (Agardh o.) Ljungberg 4: 159 (1863). —
-PRODUCERANDE, p. adj. i sht om område, land o. d. (Agardh o.) Ljungberg 4: 166 (1863). —
-PROV.
1) metall. kemisk-analytisk undersökning av järnhalten i malm, slagg l. andra ämnen; äv. (förr) om degelsmältning av små malmprov för utrönande av blivande tackjärnsutbyte i masugn; äv. konkret, om malm osv. avsedd för undersökning av nämnda slag. Rinman JärnH 865 (1782). 2NF (1910).
2) metall. prov (medelst sträckning, böjning, vridning, sammantryckning, avskärning, ”utmattning” osv.) som utföres för undersökning av järns hållfasthetsegenskaper; äv. konkret, om järn varmed dylikt prov anställes l. är avsett att anställas. NF (1883). JernkA 1899, s. 100.
3) metall. prov som utföres gm smidning (smidesprov) för utrönande av hårdhet samt röd- l. kallbräcka hos smidesjärn l. stål.
4) (i fråga om medeltida förh.) järnbörd. Dalin (1852; med hänv. till jernbyrd). 2NF 20: 811 (1914). —
-PRÅM.
(1, 2) -PULVER. i sht tekn. o. farm. järn l. järnförening i form av pulver, pulveriserat järn (särsk. för användning ss. läkemedel l. för tekniskt bruk). Bruno Gumm. 114 (1762). PH 11: 268 (1777). Rinman JärnH 323 (1782). Lindgren Läkem. (1891). —
-PUTTA, f. (enst., †) föraktlig benämning på liten järngruva med mindre god malm. Bergsmännen (skola) vara förpligtade att med arbete belägga en annan duglig grufva, men icke de små ”jernputtorna”, som gifva elakt .. jern. Johansson Noraskog 3: 43 (cit. fr. 1636). —
(1 c) -PUTTING, förr äv. -POTTING. sjöt. var särskild av de järnstänger l. järnkättingar som för märsens stöttning nedifrån äro anbragta mellan märsens rand o. en under kindbackarna kring masten anbragt ring l. kätting. Rålamb 10: 47 (1691). —
-PÄNNING, i sht vard. äv. -PÄNG.
2) (förr) kam. till 1, i pl.: i pänningar utgående järnskatt; jfr JÄRN 1 d. Almquist CivLokalförv. 3: 166 (i handl. fr. 1544). LMil. 2: 85 (1687). —
(1 c) -RAKA, r. l. f. [y. fsv. iärnraka (PMånsson 561)] HH 24: 185 (1711). Arrhenius Jordbr. 1: 148 (1862). —
(1 c) -RAMM, r. l. m., förr äv. -RAMA, f. tekn. ”ramm” (handdocka, pålklubba, pålkran o. d.) av järn. ArkliR 1562: 4 (1562: Jernn Ramor). Detta lager (av finkrossad dolomit o. kokt stenkolstjära) tillstampades fast med järnrammar. JernkA 1898, s. 217. —
(1 c) -REDSKAP~02 l. ~20, n. l. (ss. koll.) r. l. m. (järn- 1529 osv. järne- 1684) redskap av järn; förr äv. koll., äv. med bet.: utrustning l. tillbehör av järn. HSH 37: 3 (1529). Spiick, Wrecklingh, Bulther och annen iärn redskap, som till itt sådanne Skiip behöffues will. G1R 19: 169 (1548). Köpeskillingen för Jern-redskapen och Taklet (på ett fartyg). Arnell Stadsl. 98 (1730; efter handl. fr. 1694). WoJ (1891). —
(1 c) -REGEL, äv. -RIGEL, r. l. m., förr äv. -REGLA, r. l. f.
-RENSARE. (i fackspr.) arbetare vid järngjuteri som har till uppgift att efter gjutningen avputsa godset. SD(L) 1895, nr 215, s. 8. —
(1 c) -RIDÅ. teat. i teaterlokal: skyddsridå av järnplåt varmed scenen i händelse av eldsvåda på densamma kan helt isoleras från salongen. Beskow Theat. 1832, s. 3. TT 1899, Allm. s. 255. —
-RIKSDAG~20 l. ~02. (i fråga om ä. förh.) ”järnkontorsriksdag”. Liljecrona RiksdKul. 521 (1841). WoJ (1891). —
(1 c) -RING. [fsv. iärnringer] VaruhusR 1541. särsk. bildl. Vetterlund StDikt. 133 (1896, 1901). (Napoleon sökte) spränga den järnring, som fienderna slöto allt trängre kring honom. Grimberg SvH 489 (1909). —
(1 c) -RIS. (järn- 1526—1894. järne- 1756) [fsv. iärnris] järnspö; numera bl. ngn gg (arkaiserande i vitter stil) i bildl. uttr., företrädesvis i uttr. styra l. regera (ngn) med järnris. Han skall styra them medh jern rijs. Upp. 2: 27 (NT 1526; Bib. 1917: järnspira). Christophorus .. bleff för Christi Bekennelse skuld .. sönderslagen medh Järnrijs. Schroderus Os. 1: 232 (1635). (Han) regerar .. icke med jernris, utan med kärlek. Wranér Gaml. 23 (1894). —
(1 c) -RIST, sbst.1 [fsv. iärnrist] järnställning l. järngaller att lägga bränsle o. d. på i spis; järnhalster. Ett halster, eller så kallad järnrist, med ask-rum inunder. VetAH 1802, s. 114. KrigVAH 1811—15, s. 21. —
(1 c) -RIST, sbst.2 (†) järnten avsedd att därmed rista fåror o. d. i jord (för att utmärka l. avgränsa område som skall grävas o. d.). Vassenius Alm. 1748, s. 31. —
(1 c) -RIVA, r. l. f. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) = -RÄFSA. Spegel 169 (1712). Wåhlin LbLandth. 93 (1804). —
-ROST. [jfr fsv. iärnroste] (numera föga br.) hydrat av järnoxid, förekommande ss. fläckar l. överdrag av brun l. rödaktig färg på ytan av järn- l. stålföremål o. bildat gm invärkan av fuktig luft, rost; äv. om järnockra; förr äv. om amorf järnoxid. Linc. (1640; under ferrugo). Linné Stenr. 80 (c. 1747; om järnockra). Wallerius Min. 452 (1747; om järnoxid). Jernoxiden fås då jernrost glödgas. Berzelius Kemi 2: 205 (1812). LAHT 1906, s. 197.
-ROSTIG. (†) som utgöres av rost, rostig. Linc. (1640). Lera med järnrostiga fläckar. VetAH 1796, s. 187. —
(1 i) -ROT. [jfr sv. dial. (Gotl.) janröitar, pl., dels i bet. 2 a, dels (äv. i sg. janro(u)t) ss. namn på örten Medicago falcata Lin., kosmäre]
1) (i vitter stil, tillf.) bildl.: hård o. stark rot. (Trädets) jernrot ned i djupa berget sköt. PoetK 1819, 1: 68.
2) benämning på vissa ss. ogräs förekommande örter med hårda o. sega, svarta l. svartaktiga rötter; jfr JÄRNÖRT 3 d, e α.
a) (i vissa trakter av Gotl.) örten Ononis arvensis Lin., stallört; särsk. om (den tidigare ss. läkemedel använda) roten av denna växt. Linné Gothl. 292 (1745; fr. Gotl.). Blom Med. 69 (1801).
b) (numera knappast br.) bot. örten Centaurea scabiosa Lin., åkervädd. Linné Fl. nr 708 (1745; fr. Gotl.). Retzius FlOec. 157 (1806). Bolin Åkerogräs 85 (1926).
c) (numera knappast br.) bot. örten Anchusa officinalis Lin., oxtungört. Linné Fl. nr 161 (1755; fr. Gotl.). Lyttkens Ogräs 36 (1885; fr. Gotl.). —
1) (†) i fråga om järngjutning, benämning på rummet mellan gjutformen o. kärnan. Rinman (1788). JernkA 1818, 1: 60.
2) (numera föga br.) metall. i masugn: nedre delen av stället, där det smälta järnet samlar sig, underställe(t); i sht i sg. best. JernkA 1817, 1: 171. Almroth Karmarsch 22 (1838). Westee (1842). —
(1 c) -RÄFSA, r. l. f. räfsa l. kratta av järn l. med träskaft samt huvud o. pinnar av järn. BoupptVäxjö 1751. —
-RÄKNING. (†) (sätt för) beräkning av järnets värde uttryckt i värdeenhet på grundval av viss relation mellan viktsenhet (l. kvantitativ enhet) o. värdeenheten. Enligt den gamla järnräkningen i öre- och örtugtal motsvarades ett öre osmund af 24 st. eller ett pund. NoraskogArk. 5: 15 (1904). —
(1 c) -RÄL, äv. (ss. koll. alltid) -RÄLS. järnvägsskena; äv. om liknande skena för trallbana o. d.; äv. koll. JernkA 1867, s. 67. En s. k. trallbana af järnräls. PT 1908, nr 81 A, s. 4. —
-RÄNNA, r. l. f.
1) till 1 c.
b) (förr) till spårbana hörande järnskena vars övre del bildade en ränna för hjulen att löpa i; i sht i pl. (Stenhammar o.) Palmblad 2: 218 (1826). Stål Byggn. 1: 203 (1834).
2) metall. till 1: den i hyttsanden utformade l. av en lerfodrad plåtränna bestående yttre delen av den ränna i vilken tackjärnet vid utslag utrinner ur masugnen. Rinman 2: 466 (1789). —
(jfr 1 d) -RÄNTA, r. l. f. (järn- 1543—1896. järns- 1624) [y. fsv. iärnränta (StadgFörbObsVadstKl. 211)] (förr) kam. i järnprodukter utgående ”ränta” (från gård l. landskap o. d.); jfr -SKATT. Vm then jernränte j begäre aff Dall och Wärmelandt. G1R 15: 298 (1543). Thulin Mant. 1: 102 (1890; i fråga om förh. i Gästrikland under 1500-talet). Hultin BergshFinl. 2 (1896; i fråga om förh. under 1500-talet). —
-RÖD. (i fackspr.) som har järnoxidens rödbruna färg l. som är bestruken l. målad med järnrödt; rödbrun. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 5 (1901). 2UB 7: 292 (1903). —
-RÖDT, n. (i fackspr.) (i brunt skiftande) rödt färgämne framställt av järnoxid l. glödgad ockra, engelskt rödt; jfr -SAFFRAN. TT 1874, s. 143. MeddSlöjdF 1896, s. 94. —
(1, 2) -SAFFRAN. [y. fsv. iärnsaffran (PMånsson 415); jfr t. eisensafran, ävensom mlat. crocus Martis] (i fackspr.) amorf järnoxid (använd ss. färgämne o. polermedel, förr äv. ss. läkemedel); engelskt rödt. ApotT 1698, s. 20. Järnsaffran .. liknar saffransfärgen uti mer eller mindre gult eller rödt. Rinman 1: 404 (1788). Ekbohrn (1904). —
(1 c) -SAK. Björnståhl Resa 1: 438 (1772). Att bevara polerade jernsaker för rost. Hagdahl Fråga 53 (1883). —
(2) -SALMIAK. (förr) farm. järnmedel som utgjordes av en blandning av järnklorid o. klorammonium. Forshæll OorgPharm. 124 (1838). Lindgren Läkem. (1902).
-SALT, n. kem. salt vari järn ingår ss. beståndsdel. VetAH 1760, s. 168. Santesson Läkem. 148 (1924). —
-SAND.
1) miner. järnmalm i form av sand (l. pulver), icke sällan blandad med sand av annat l. andra mineral, ss. kvarts, fältspat, glimmer o. d.; särsk. om den på mörka mineral (företrädesvis magnetit o. titanjärn) rika sandart som förekommer i sht vid (insjö)stränder. Bromell Berg. 34 (1730). Järnsanden .., som af floderna föres till Sinum bothnicum (dvs. Bottniska viken). Linné Bref I. 2: 110 (1747). Rinman (1788). (Blodstens-)malmen, som här (dvs. vid Svappavaara) icke är fast, .. utan pulverformig (”järnsand”). JernkA 1900, s. 230.
2) tekn. granulerat järn (användt i sht till slipning o. stensågning). VaruförtTulltaxa 1: 255 (1912). SFS 1919, s. 231. —
-SANDSTEN~02 l. ~20. miner. sandsten med limonit l. järnockra ss. bindemedel l. cement. JernkA 1828, Bih. s. 16. HimHavJord 1: 240 (1925). —
-SAX.
1) till 1 c: sax l. saxliknande redskap av järn.
b) (i fackspr.) benämning på ett för upplyftande av stenar o. d. avsett redskap med vanl. tre klor av järn, varmed lasten gripes, stensax. König Mec. 146 (1752). Ikonen (1889).
2) (i fackspr.) till 1: sax avsedd att därmed klippa (l. avhugga) järn(plåt). En stor Järn-sax til Järnets afhuggning. DA 1793, nr 215, s. 2. WoJ (1891). —
-SEDEL. (förr) utförselbevis rörande viss (till utförsel anmäld) kvantitet av järn; järnvågsattest. SthmTb. 18/7 1584. Ifrån denne (stämpel-)afgifft frikallas .. Koppar- och Järn- Banco- och andre slike sedlar. PH 4: 2514 (1748). —
(1 i) -SENA. (föga br.) om mycket hård l. stark sena. Iagh weet at tu äst hård, och titt halsbast är een iernsena. Jes. 48: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: att din nacksena var av järn). Schultze Ordb. 4080 (c. 1755). —
(1 i) -SIDA. [efter eng. ironsides, pl.; jfr eng. ironside, järnsida, ss. tillnamn tillagt Oliver Cromwell på grund av hans oförskräckthet o. ihärdighet. Anm. Av samma anledning har äv. den eng. konungen Edmund II († 1016) fått tillnamnet ironside, meng. yrene syde, varefter fsv. iärnsidha (Leg. 3: 498)] i pl. (i sht pl. best.), benämning på Oliver Cromwells krigare (ryttare) under inbördeskriget i England 1642—1649, vilka utmärkte sig gm stor tapperhet o. ihärdighet. Pallin NTidH 53 (1878). Stavenow EngRev. 124 (1895). Anm. Ordet förekommer [efter isl. jarnsíða, väl eg.: person med järnrustning] ss. tillnamn till Ragnar Lodbroks son Björn. Björner Lodbr. 53 (1737). —
-SILIKAT. kem. kiselsyrans salt med (två- l. trevärdt) järn. UB 4: 87 (1873). Fennia XLV. 11: 34 (1925). —
-SINDER. (numera föga br.) metall. avfall som utgöres av glödspån av järn (o. som lossnar o. springer av vid järnets smidning l. valsning), hammarslagg, glödspån, valssinder. Fernow Värmel. 52 (1773). JernkA 1823, s. 84. —
(1 c) -SINKA, r. l. f.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klackjärn. Klackar, skodde inunder med järn-sinkor. Linné Gothl. 317 (1745).
-SINKAD, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sko l. skoklack: försedd med klackjärn; jfr -SINKA 1. VDAkt. 1682, nr 9. Landsm. VIII. 2: 34 (1891). —
(1 c) -SKAFT. [y. fsv. iärnskapt (PMånsson 564)] VRP 1642, s. 1005. En panna med jernskaft. Berlin Lrb. 116 (1852). —
-SKALLE.
1) till 1 i: järnhård skalle; i sht i bildl. o. överförd anv., om hård o. oböjlig l. halsstarrig person; jfr -HUVUD 1. Schultze Ordb. 4193 (c. 1755). (Han) var en jernskalle, som aldrig kunnat uppmjukas på annat sätt (än gm ekonomisk fördel). Blanche Våln. 531 (1847). Hedenstierna Fideik. 17 (1895).
2) (†) till 1 c: järnskoning omkring l. på (vanl. övre) ändan av ett föremål. 1 par Trodder (dvs. ”bälgtrådor”) af trä, 2 st. Iärnskallar derpå. Rig 1932, s. 2 (1642). —
(jfr 1 d) -SKATT. [fsv. iärnskatter] (förr) kam. (urspr. i järnprodukter utgående) skatt pålagd tillvärkare av osmunds-, tack- o. smidesjärn; jfr -RÄNTA. G1R 6: 64 (1529). RP 7: 200 (1638). BtRiksdP 1869, I. 1: UtlTackjSk. s. 9. Almquist CivLokalförv. 2: 303 (1919).
(1 c) -SKENA, r. l. f. ArkliR 1554: 11 (1561). Skjutdörrarna hängas på hjul, som rulla på en järnskena. 2NF 26: 118 (1917). —
(1 c) -SKEPP.
-SKIMMEL. (föga br.) hippol. skimmel med samma färg som frisk brottyta på järn (ngt ljusare än svartskimmel). 2NF 25: 1010 (1917). —
-SKINN. (numera föga br.) metall. tunn hinna som betäcker ytan av brännstål o. som efter härdningen kvarstannar ss. en svart yta. Rinman JärnH 907 (1782). JernkA 1871, s. 19. —
(1 c) -SKIVA, r. l. f. [fsv. iärnskiva] skiva l. plåt av järn. G1R 17: 153 (1545). De Ron o. Virgin I. 1—3: 32 (1886). —
-SKO, r. l. m.
1) till 1 c.
a) sko av järn l. beslagen med järn; ofta mer l. mindre bildl. Holmberg Nordb. 59 (1852; bildl.). Den ändlöst långa vägen / Från Ystad uppåt Torneå — / Den nötte man ut jernskor på. Snoilsky 3: 136 (1883). Sätta sin järnsko på n(å)g(o)ns nacke. Östergren (1929). särsk.
α) (†) ett slags till skydd mot väta o. smuts inrättad yttersko försedd med sula av trä o. under denna ett järnbeslag, varigm foten hölls något upplyft från marken; jfr -SULA 1 slutet. Kalm Resa 1: 323 (1753; i fråga om eng. förh.).
β) (förr) vapenhist. ett slags till vapenrustningen hörande sko av järn. Alm VapnH 56 (1927). Dens. BlVap. 205 (1932).
b) (numera bl. ngn gg tillf.) skridsko, ”stålsko”. Jernsko at löpa på Ijsen med, som skijder och ijsleggior. Linc. (1640). Wollimhaus Ind. (1652).
c) (mera tillf.) om för skoning av hästar, oxar o. d. avsedda järn. Comenius OrbPict. 157 (1682). At man skodde oxarna med järnskor. Humbla Landcr. 205 (1740). Topelius Planet. 3: 163 (1889).
d) tekn. skyddande betäckning l. beslag av järn omkring ändan av ngt föremål, ss. påle, pelare o. d. Rothstein Byggn. 477 (1859). Sedan .. å dess (dvs. pålens) öfre ände blifvit fästad en lång jernsko (osv.). TT 1871, s. 299. 2UB 9: 401 (1905).
2) (numera föga br.) metall. till 1: färskjärn som under tackjärnsblåsningen avsätter sig i form av en hylsa omkring forman l. som i smideshärden samlar sig på spettet; jfr -SKO, v. 2. Rinman (1788). JernkA 1855, s. 43. —
-SKO, v.
1) tr.: förse (ngn l. ngt) med järnsko(r) l. järnskoning; företrädesvis (i a o. b alltid) i p. pf. ss. adj.
a) (i sht i vitter stil) motsv. -SKO, sbst. 1 a, b. En järnskodd trop på isens hala skifva. Gyllenborg Bält 250 (1785). Tegnér (WB) 5: 165 (c. 1825). i bild. Listen går i strumplästen, men våldet med järnskodda skor. Östergren (1929).
b) (numera i sht i vitter stil) motsv. -SKO, sbst. 1 c. Nordforss (1805). Dragarnas järnskodda hofvar. 2NF 35: 1233 (1923).
c) (i sht tekn.; jfr dock slutet) förse ngt med järnskoning l. järnsko (se -SKO, sbst. 1 d). Rudbeck Atl. 3: 685 (1698). Betalt Påhl Smed för det han jernskodt stöten att sönderstöta teglet med. VGR 1715, s. 162. En järnskodd ekpåle. FoF 1929, s. 96. särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i p. pf., om släde, stundom om vagn: som har med järnskenor beslagna medar resp. hjul. ArvskifteSthm 9/8 1683. Man vet at en träskod släda ej är så svår at draga på bara marken som en järnskod. VetAH 1744, s. 215. En Järnskodd vagn. Crælius TunaL 370 (1774). 4GbgVSH V—VI. 4: 36 (1903).
2) (numera föga br.) metall. intr., om järn i smideshärd: bilda ”järnsko” (se -SKO, sbst. 2) på spettet; äv. om forma: upptaga ”järnsko” (se -SKO, sbst. 2). Om Järnet i Härden fastnar på Spettet eller vill järnsko. Rinman JärnH 901 (1782). När formorna ville jernsko, skedde detta alltid först på utsidorna. JernkA 1867, s. 101. —
(1 c) -SKONING. i sht tekn. konkret: stycke av järn(plåt) anbragt ss. skyddande betäckning. Rothof 310 (1762). Hans stöfvelsinkor smällde mot trappstegens järnskoningar. Engström Lif 92 (1907). —
(1 c) -SKOTT. (i fackspr.) vertikal skiljevägg av järn; i sht skeppsb. i fråga om fartyg. KrigVAT 1840, s. 187 (i fartyg). TT 1871, s. 260 (i ugn). —
(1 c) -SKOVEL. [fsv. iärnskofl] skovel av järn; ngn gg äv. om järnspade. VaruhusR 1539. JernkA 1869, s. 59 (om järnspade). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 558. —
-SKRAMMEL. [jfr d. jærnskrammel] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) järnskräp, järnskrot (se d. o. 2). VetAH 1775, s. 211. Benedictsson Ber. 114 (1887). —
-SKRAP. [jfr d. jærnskrab] (†) järnskräp, järnskrot (se d. o. 2). BtFinlH 2: 30 (1544). Ehn hoop jernskrap i ehn kista. BoupptRasbo 1706. Hülphers Norrl. 4: 183 (1779). —
(jfr 1 d) -SKRIVARE. (förr) (titel på) tjänsteman som hade att uppbära de järnpersedlar som tillkommo kronan ss. järnskatt o. järnränta. SkeppsgR 1547. HH XIII. 1: 40 (1562). UpplFmT IV. 2: 106 (1899; i fråga om förh. under 1700-talet). —
-SKROT, förr äv. (i bet. 2) -SKRO.
1) (numera knappast br.) mil. koll.: små kulor (förr äv. små bitar, spikhuvuden o. d.) av järn som användas ss. laddning vid eldgivning med kartescher l. granatkartescher, ”skrot”; ngn gg om enskild kula l. bit i dylik laddning. OxBr. 11: 778 (1640). Iag .. blef Blesserad i vänstra fothbladet uthaf ett järnskrått. KKD 12: 364 (1723). Spak HbFältartill. 132 (1873).
2) koll.: gamla kasserade järnföremål samt avfall vid bearbetning av järn (i järnvärk, värkstäder o. d.). Rinman JärnH 326 (1782). TLev. 1900, nr 18, s. 2. —
(1 c) -SKRUV. skruv l. skruvliknande inrättning l. redskap av järn; äv. (i fackspr.) om järngängad skruv. VinkällRSthm 1583. VDAkt. 1682, nr 154. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 28. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 304. —
-SKRÄP. (vard.) gamla odugliga järnsaker, järnskrot. BoupptSthm 1679, s. 388 a, Bil. LbFolksk. 26 (1890). —
(jfr 1 d) -SKYLD, f. (-skijll) (†) om i järnprodukter utgående utskylder; jfr -RÄNTA, -SKATT. Jern Skijll .. Jern 1 ffat (osv.). SkaraStiftJordeb. 5 (1540). —
(1 c) -SKYTT, n., förr äv. (i bet. 1) -SKYTTE, n. (numera bl. ngn gg arkaiserande i fråga om ä. förh.)
1) koll.: kanoner av järn. G1R 14: 32 (1542). Kunde och icke schade, att the finge in på wåre skip någet passeligit iernskytte. Därs. 17: 209 (1545). Bland jernskyttet förekomma .. de fleste härofvan bland koppar-skyttet uppräknade kalibrar. KrigVAT 1847, s. 85 (i fråga om förh. under Johan III:s tid).
2) i individuell bet., = -KANON. (Vi vilja) öffverskicke ifrå Stocholm och til Viborgh .. så månge järnnskytt, som vij haffve rådh till. G1R 25: 48 (1555). Genom styckeportarne (på örlogsfartygen) stucko respektingifvande fram järn- och koppar-”skytt” af mångahanda slag. TSjöv. 1904, s. 494 (i fråga om förh. 1563). —
-SKÄFTAD, p. adj. (arkaiserande, tillf.) försedd med järnskaft. En jernskäftad pil. Strindberg SvÖ 2: 142 (1883). —
-SLAGG. [y. fsv. iärnslag (PMånsson 444)] metall. slagg erhållen vid färsksmide, färskslagg, smidesslagg, stabbslagg; äv. om gammal osmundsslagg; förr äv. dels: masugnsslagg, hyttslagg, dels: avfall bestående av glödspån o. hammarslagg som erhållits vid valsning l. smidning av järn. ApotT 1698, s. 70. Wallerius Min. 477 (1747). Fornv. 1925, s. 214. —
(1 c) -SLEV. [fsv. iärnslef] VaruhusR 1540. Skolningen (av skogsträdsplantor) sker med .. en flat järnslev. Geete o. Grinndal 90 (1923). —
-SLÅ, v. [fsv. iärnsla (p. pf. iärnslaghin)]
1) (†) till 1: beslå (ngt) med järn; i sht i p. pf. ss. adj. VgFmT I. 8—9: 90 (1554). Offerstockar .. skola göras starka och jernslås. Murenius AV 245 (1652). En Järnslagen Arbetsvagn. BoupptVäxjö 1794.
2) (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) till 6: slå (ngn l. ngns lemmar) i järn(bojor). OPetri Tb. 81 (1525; uppl. 1929). Tå skal han stånda uppenbara kyrkjoplicht, och sedan jernslås och arbeta heelt eller halfft åhr. FörarbSvLag 6: 330 (1723). (Kvinnan) lät bödeln jernslå händer och fötter. Strindberg SvFolk. 2: 151 (1882). —
-SLÖJD.
2) (†) konkret, i pl.: till maskin l. apparat o. d. hörande järnarbeten. Til ena Sågqvarn fordras så väl A: Trä- som B: Järn-Slögder. Broman Glys. 3: 92 (c. 1730). —
-SMAK. för järn l. rost karakteristisk smak; smak av järnbläck. Rinman JärnH 844 (1782). SvFarm. 202 (1901). (I bläckkärl med avnött förtenning) kan mjölken erhålla en obehaglig järnsmak. Walin Födoämn. 8 (1906). —
-SMEDJA. [y. fsv. iärnsmiþia (VKJ 204)] (numera bl. tillf.) smedja för smidande av järn. Lind 1: 98 (1738). Bergroth (1887). —
-SMIDD, p. adj.
1) (i vitter stil) till 1: beklädd l. beslagen med järn.
a) om person (l. häst o. d.): som bär järnrustning, smidd i järn, järnklädd, pansrad; jfr JÄRN 1 h. Lagerbring 1Hist. 4: 397 (1783). En .. från hjessan till fotabjellet jernsmidd centurion. Rydberg Ath. 402 (1859). Söderberg Heine Tyskl. 72 (1919).
b) (tillf.) om sak: järnbeslagen. Berndtson (1880). Vid sjön förnams ett dån af järnsmidd hof. Jensen BöhmDiktn. 58 (1894).
2) (i vitter stil, tillf.) till 1, om sak: smidd av järn. En knekt henne rör med sin jernsmidda handske. Braun Dikt. 1: 8 (1837). Fröding Eftersk. 1: 39 (1892, 1910).
3) (föga br.) till 6: smidd i bojor. (Jag) blef .. järnsmidd både til händer och fötter. Säfström Banquer. Dd 4 a (1754). Östergren (1929). —
-SMIDE. [fsv. iärnsmidhe (i bet. 1)]
1) (†) abstr.: framställning av smidbart järn l. förädling av järn gm smide. Bergv. 2: 175 (1740). Inrättningar för koppar- och järnsmide, m. m. Rinman 1: 352 (1788). Björkman (1889).
2) mer l. mindre konkret.
a) (†) industri l. inrättning för framställning av smidbart järn l. för förädling av järn gm smide. Compagniedt skall haffua machtt att uprätta alle handha jernsmide i rikedt. AOxenstierna 1: 342 (1625). Möller (1790, 1807).
b) (av smidesjärn) smidd järnvara, smidt järnföremål (beslag o. d.); vanl. i pl.; äv. koll. TullbSthm 8/5 1571. Diverse gammalt Järn-smide. BoupptVäxjö 1799. Ryskt stångjern .. är .. ovanligt mjukt och derföre lika otjenligt till stål som till jernsmiden, hvilka äro nötning underkastade. JernkA 1817, 1: 80. TT 1894, Byggn. s. 85. särsk. (föga br.): stångjärn. PH 5: 3187 (1752). —
-SMIDNING. (†) framställning av smidbart järn, stångjärnssmide. G1R 20: 34 (1549). Bergv. 2: 165 (1740). —
-SMITTA, r. l. f. (†) järnhalt (särsk. ss. skadlig l. icke önskvärd l. ss. förorening); jfr -OS. Hvad järnsmittan (i artificiellt mineralvatten) beträffar, så vinnes den, om litet järnfilspån kastas uti. VetAH 1778, s. 221. Rinman 1: 144 (1788). Huruvida någon Gips gifves, som är platt fri för järnsmitta, är obekant. Retzius Min. 116 (1795). —
(jfr 2) -SOCKER. farm. järnmedel som framställes av järnoxid o. socker, tillsatt med en ringa mängd natronlut, o. som utgör ett rödbrunt, sött pulver med knappast märkbar järnsmak. NDA 1895, nr 187, s. 4. SFS 1922, s. 495. —
(1 i) -SPARV. i sht zool. den till tättingarnas ordning hörande, i Sv. allmännast i Lappland häckande fågeln Prunella (Accentor) modularis Lin., vilken har ryggen o. skuldrorna rostbruna med svarta fläckar; äv. i vidsträcktare anv.: fågel av släktet Prunella Vieill. (Accentor Bechst.). Linné SystNat. 31 (1748). I vårt land är järnsparven framför allt en höglandsfågel. Rosenius SvFågl. 1: 18 (1913). FoFl. 1928, s. 73.
Ssg: järnsparv-släkte(t). zool. det till tättingarnas ordning hörande släktet Prunella Vieill. (Accentor Bechst.). Nilsson Fauna II. 1: 172 (1824). Lönnberg RyggrDj. 2: 86 (1915). —
-SPAT. miner. av ferrokarbonat bestående mineral (med en järnhalt av 48 %), vilket kristalliserar hexagonalt o. klyver sig i romboedrar liknande kalkspatens, siderit. Linné SystNat. 176 (1748). Frosterus Min. 116 (1917).
Ssgr (miner.): järnspat-lager, n.,
-malm,
-streck. —
(1 c) -SPEGEL. (förr) mil. järnskiva avsedd att tjäna ss. bottenstycke för det skrot varmed kartesch är fylld. KrigsmSH 1797, s. 197. Spak HbFältartill. 132 (1873). —
(1 c) -SPETS. (-spes(s) 1667—1679) (†) spjut l. stång av järn. HT 1910, s. 42 (1667). Rudbeck Atl. 1: 821 (1679). —
(1 c) -SPETT. [fsv. iärnspit (InventCurTynnilsö 6)] (i sht i fackspr.) spett av järn; särsk.: järnstör. Rig 1932, s. 2 (1642). Sedan skiffer-blocket är lösbrutit, nyttjas järnspett .. til at vidare frånskilja blocket. VetAH 1771, s. 280. Heidenstam End. 157 (1889). —
(1 c) -SPIRA, r. l. f. (järn- 1541 osv. järne- c. 1690)
1) spira (härskarstav) av järn. Swedberg Ordab. (c. 1730). Nordenflycht UtvArb. 52 (1754). Auerbach (1909). särsk. bildl. (jfr JÄRN 1 i); vanl. för att beteckna en (hänsynslöst) hård l. sträng styrelse l. regering, tyranni, förtryck; stundom: stark makt. Tu skalt sönderslå .. (hedningarna) medh iernspiro. Psalt. 2: 9 (Bib. 1541). Förr styrde hon fabriken med järnspira. Koch Estaunié AllMännV 157 (1925).
(1 c) -SPIS l. -SPISEL. spis (stundom: kamin) av järn; förr äv.: järnrist l. järngaller i spis. (Eng.) Grate .. (sv.) järnspis at bränna stenkohl uti. Serenius Aa 1 a (1734). SvT 1852, nr 18, s. 4. 4GbgVSH V—VI. 4: 54 (1903). särsk.: kokspis av järn. Langlet Husm. 832 (1884). Lundin NSthm 567 (1889).
(1 c) -SPJÄLL. spjäll l. skiva av järnplåt. VgFmT I. 8—9: 91 (1554). Jernspjäll för ugnen. Hildebrand Medelt. 1: 146 (1880). —
-SPRITA, r. l. f. (†) stelnad skorpa l. skiva av järn som avdragits från smält järnbad (se d. o. 5). Rinman 1: 215 (1788). —
-SPÅN.
1) (†) till 1 c: (takspånliknande) skiva av järnplåt; äv. koll. BoupptSthm 1674, s. 596 a. Sacristigan var försed med jerndörr, af tjock jernspån tät bespikad. VDAkt. 1790, nr 524.
2) (i fackspr.) till 1, koll.: vid borrning, svarvning, filning o. d. av järn (särsk. smidesjärn) uppkommet avfall; särsk.: järnfilspån. Scheele Bref 389 (1780). SFS 1908, nr 176, s. 45. —
(1 c) -STAMP, r. l. m. i sht tekn. (till stampvärk hörande) stamp, helt l. delvis av järn. ArkliR 1550: 2 (1550). JernkA 1876, s. 119. —
-STARK.
1) (i sht i vitter stil, mindre br.) stark som järn, oerhört stark; i sht: som icke kan brytas sönder l. slitas av; i sht mer l. mindre bildl. (jfr JÄRN 1 i). BL 20: 333 (1852; bildl., i fråga om person). Mina lemmar drogos av evighetens osynliga, järnstarka rep. Norrman Jansen Odödl. 26 (1925).
2) (i sht i fackspr.) starkt järnhaltig; särsk. om (vatten från) hälsokälla. Cronstedt Min. 248 (1758). Järnstarka .. kopparkieser. Rinman 1: 949 (1788). Ronneby, som är världens järnstarkaste källa. 2NF 4: 357 (1905). —
(1 c) -STAV, förr äv. -STAVER. Hans beenlegger (äro) såsom iernstaffwrar. Job 40: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: stänger av järn). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 616. särsk. gymn. om stav av järn (vanl. av omkr. 1 m:s längd o. 15—25 mm:s genomskärning), avsedd att användas vid utförande av fristående gymnastiska armrörelser i syfte att förstärka dessas värkan. TIdr. 1882, s. 184. Balck Idr. 3: 302 (1888). —
-STEN. miner. järnhaltig stenart; i sht om stenart med så ringa järnhalt att den icke med ekonomisk fördel kan förädlas. VetAH 1751, s. 232. ÅrsbVetA 1824, s. 554 (om järnlersten). Lundell (1893). —
(1 c) -STIFT. stift av järn; särsk. skom. om klackstift av järn. Rig 1932, s. 4 (1642). SvSkoT 1926, nr 12, s. 9. —
-STIL. (järn- 1541 osv. järne- 1715 (i vers))
1) (†) till 1 c: ”griffel” (se d. o. 1) l. ”stilus” av järn; äv. bildl., med tanke på det intryck av kraft o. skärpa som med dylikt skrivvärktyg åstadkommen skrift ger. Ah at mitt taal måtte shriffuit warda .. medh en jern stijl ingraffuit vthi blyy. Job 19: 24 (Bib. 1541; Bib. 1917: stift av järn). I them (dvs. ekarna) med Järnestyl Ert låf skal blifwa präglat. Frese Echo A 4 a (1715); möjl. till 2. Sahlstedt (1773). Den annars, som man vet, ”med englapenna” skrifvande häfdatecknaren (dvs. Joh. v. Müller) skulle .. ha rätt i detta sitt domslut med jernstil (över K. XI:s regering). BL 8: 242 (1842).
2) (†) till 1: bokstavsstil som förekommer på gamla romerska monument (av sten l. järn), stenstil; äv. bildl., med tanke på denna stils varaktighet. O Swerige, skrif waraktig jernstyl i bly, / Som kan in till werldenes ända stå ny. Afzelius Sag. XI. 2: 245 (i handl. fr. 1720). Jag tilstår at thet (dvs. Kartago) har så tappra män, som vi, / .. Hvars namn med Jern-Styl stå främst uti Ärans Tempel. Knöppel Reg. 8 (1741). Möller (1790; med hänv. till stenstil). —
(1 c) -STOCK. (förr) gevärsstock av järn. Ett rör mädh en Järnstoch förgyltt bade stoch och pipa. ArkliR 1561: 2 (1561). Därs. 1562: 5 (1562). —
(1 c) -STOL.
2) tekn. om järnställning avsedd att tjäna ss. stöd; särsk. om takstol av järn. TT 1872, s. 256. SD 1900, nr 42, s. 3. Husen äro täckta med plåt på smäckra järnstolar. SJ 2: 455 (1906). —
(1 c) -STRAMALJ. (i fackspr., mindre br.) stramalj av järntråd. Sykorg af jernstramalj, lackerad. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 54. —
-STRECK. (†) järnmalmsstreck. G1R 12: 10 (1538). (Magneten) gier .. til känna hvarest Järnstrek äro i Jorden. Linné Stenr. 11 (c. 1747). KrigVAH 1841, s. 74 (efter handl. fr. 1659). —
-STROPPAD, p. adj. sjöt. försedd med järnstropp. Jernstroppat block. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-STYCKE.
(1 c) -STÅNG. [fsv. iärnstang] stång av järn. HSH 37: 3 (1529). Draperiet .. uppburet af järnstänger. Nyblom i 3SAH 5: 99 (1890). särsk. (i sht i fackspr.) = -STÖR. VarRerV 40 (1538). Ingen (kunde) fortare komma medh grafningen (av den hårda jorden) än dhe måste först stöta löst medh järnstången. VDAkt. 1674, nr 123. Wigström Folkd. 1: 279 (1880). Stel och rak, som om han hade en järnstång genom ryggen. Östergren (1929). —
-STÄMPEL. [y. fsv. iärnstämpil, i bet. 1 a (PMånsson 510)]
1) till 1 c.
a) (†) stöt l. stamp av järn. ArkliR 1564: 20 (1564). särsk. bärgv. bokjärn, bokstamp (se d. o. 1). Rinman 1: 284 (1788).
b) stamp l. stämpel av järn l. stål för intryckning av visst märke på ngt. SthmTb. 25/10 1596. BoupptVäxjö 1836.
2) (i fackspr.) till 1: på till försäljning avsedda, grövre järn- o. stålvaror anbragt (inregistrerat) märke avsett att tjäna ss. ursprungsbeteckning. Bergv. 2: 560 (1751). Heckscher EoH 132 (1922). —
(1 c) -STÄNGEL. [fsv. iärnstängil] (†) järnslå, järnbom. Humbla Landcr. 527 (1740). VDAkt. 1790, nr 524. —
(1 c) -STÖD. konkret. BoupptSthm 4/1 1682. Hyllornas järnstöd (i järnvägsvagnen). Hedin Pol 1: 387 (1911). —
(1 c) -STÖR, r. l. m. (i sht i fackspr.) (vanl. i nedre ändan grövre o. med ett fyrkantigt format ax skärpt) tung järnstång avsedd att användas bl. a. ss. hävstång (t. ex. för uppbrytning av stenar) o. för stötande av hål i jorden för nedsättande av gärdsgårdsstörar, hässjestänger o. d.; järnspett; förr äv.: kofot. InventTuna 1576. 1 Järnstöör eller Kofoot. OrdnLilleTull. 1638, s. B 4 b. Juhlin-Dannfelt (1886). Ekholm Torp. 18 (1923). särsk. (vard.) i uttr. han ser ut som om han svalt en järnstör o. d., han är rak o. allt för stel i ryggen. Berndtson (1880). —
(1 c) -STÖT. av järn förfärdigat redskap avsett för sönderstötande l. krossande l. för hoppackande (stampning) av ngt. ArkliR 1556: 1 (1556). Den .. tillredda betonen .. stampas medelst järnstötar. ArbetsbeskrNyByggnUBLd 3 (1902). —
-SULA, r. l. f.
1) till 1 c.
a) sula av järn (ss. beslag under sko), järnbeslagen skosula. Måås Huch LudU 13 (1903; i bild). Heidenstam Folkung. 2: 194 (1907). särsk. (†) = -SKO 1 a α. Serenius (1734; under patten).
b) (i fackspr.) underlag l. skoning av järn; särsk. om underlag av järn varmed kolonn l. pelare o. d. står på sin grund. UFlott. 3: 32 (1882). KrigVAH 1887, s. 148.
2) metall. till 1: lager av järn som avsatt sig på botten av färskningshärd. Rinman 2: 903 (1789). Åkerman Stångj. 72 (1839). —
-SULFAT. kem. o. tekn. svavelsyrans salt med (två- l. trevärdt) järn; vanl. i inskränktare anv.: järnvitriol, ferrosulfat. Cleve KemBeg. 105 (1873). SFS 1922, s. 329. Starck Kemi 214 (1931). —
-SULFID. kem. kemisk förening av trevärdt järn o. svavel, vilken ingår i kopparmalmerna kopparkis o. brokig kopparmalm; ferrisulfid; stundom äv. om järnsulfur. Abenius Kemi 243 (1907). BonnierKL 6: 328 (1925; om järnsulfur). —
-SULFUR. kem. kemisk förening av tvåvärdt järn o. svavel, vilken förekommer i naturen ss. mineralet magnetkis, svaveljärn, ferrosulfid. Berwald Kemi 109 (1886). —
-SVAMP. metall. poröst, mjukt järn, som direkt (med förbigående av masugnsprocessen) framställes ur järnmalm gm dennas reduktion vid temperatur som icke är så hög att smältning inträder. TByggn. 1859, s. 23. Odelstierna JärnM 469 (1913). —
-SVART, n.
1) (i fackspr., numera föga br.) svartaktig, glansig färg lik järnets. VetAH 1813, s. 107. AHB 39: 125 (1870).
2) färg. svart färg på ull, erhållen gm betning med järn- (o. koppar)vitriol o. därpå följande färgning med blåträ (jämte ngt gulträ), numera vanl. ersatt av kromsvart. TT 1895, K. s. 48. För ylle är s. k. järnsvart af gammalt en välkänd, god svart färg. 2UB 8: 524 (1900). Sahlin SkånFärg. 192 (1928).
-SVARV. tekn. för järnsvarvning avsett redskap l. avsedd maskin. JernkA 1863, s. 314. GHT 1895, nr 262 A, s. 4 (i annons). —
-SVARVARE. järnarbetare som utför järnsvarvning. DA 1824, nr 146, Bih. s. 4. ST 1914, nr 7404 C, s. 4. —
(1 c) -SVÄRD. HH XIII. 1: 160 (1564). Jernsvärden höra till tredje perioden (dvs. till järnåldern). BEHildebrand (1830) hos Hildebrand FörhistF 147. —
-SVÄRTA, r. l. f. (i fackspr.)
1) av järn beredd, mörk färg; särsk.: ölsvärta. AHB 4: 5 (1860; i fråga om läderfärgning). Hirsch LbGarfv. 222 (1898).
3) (i fackspr., numera mindre br.) pulverformig grafit l. blyerts (använd bl. a. till putsning av gjutjärnsföremål, i sht järnugnar, för åstadkommande av en frisk järnglans), grafitsvärta. Rinman 2: 1203 (1789). Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-SVÄRTANDE, p. adj. (i fackspr., i sht kem. o. tekn., numera föga br.) om ämne: som ger järnföreningar svart färg. Jernsvärtande garfämnen. Berzelius Kemi 4: 532 (1827). Berlin Farm. 1: 178 (1849). —
-SYNARE. (i fackspr.) person som har till uppgift att utföra järnsyning. JernkA 1847, s. 125. PT 1918, nr 223 A, s. 3. —
-SYNING. (i fackspr.) vid järnbruk l. järnvärk utförd undersökning av det tillvärkade järnets yttre beskaffenhet för kassering av det som därvid icke visar sig fullgodt. Åkerman Stångj. 149 (1839). JernkA 1867, s. 107. —
-SYRA, r. l. f.
2) kem. benämning på en obeständig syrsättningsgrad av järn som förekommer i vissa salter (ferrater). Scheele Bref 389 (1780). Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 92. 2NF 13: 379 (1910). —
(1 c) -SÄNG. [fsv. iärnsiäng] säng(ställ) av järn. En Jern säng medt Läder. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Schultze Ordb. 3919 (c. 1755). Jernsängar, engelska och svenska, stort sortiment. GHT 1892, nr 230, s. 1 (i annons). Jernsängar med elastiska bottnar af jerntråd. SFS 1892, Bih. nr 66, s. 2. Svenson Sinnessj. 87 (1907).
(1 i) -SÖMN. [jfr lat. ferreus somnus (Vergilius Aeneis XII, v. 309)] eg.: järntung sömn; bildl. (i vitter stil, numera föga br.) om döden. Tegnér (WB) 5: 175 (c. 1825). (Den andligt sovande människan) sofver till dess hon insomnar i järnsömnen. KyrkohÅ 1914, s. 296. —
(1 c) -SÖMNÅL. (†) synål av järn. TullbSthm 17/4 1548. Forssell Hist. II. 1: 21 (i handl. fr. c. 1560). —
-SÖRJA, r. l. f. (†) metall. om blandning av malm, halvreducerat järn o. slagg i masugnsställe. Rinman 1: 1075 (1788). —
-TACKA, r. l. f. (-tacka 1589 osv. -tacken, sg. best. Wivallius Dikt. 100 (c. 1635; rimmande med: nacken, backen)) tackjärnsstycke av platt form, erhållet, då vid utslag i masugn det smälta järnet får stelna i motsvarande håligheter i sand l. i kokiller. NoraskogArk. 5: 23 (1589). På örlogsfartyg användas ofta järntackor som ballast. 3NF 2: 791 (1924). —
(1 c) -TAGG. [fsv. iärntagger] tagg l. pigg av järn; förr äv. om större järnföremål som mer l. mindre erinrar om en tagg, ss. broddar o. d. Wagnar medh jerntaggar. 2Mack. 13: 2 (Bib. 1541; Apokr. 1921: lievagnar). Slå Jerntaggar uti (häst-)skoorna, så at hästen skal icke halka på jsen. Spegel 68 (1712). Alm BlVap. 171 (1932). —
(1 c) -TAND. [fsv. iärntan (i bet. 1)]
1) tand av järn. Diwret (som Daniel såg i drömmen) .. hadhe stora jerntender. Dan. 7: 7 (Bib. 1541).
2) tekn. om ”tand” av järn på hyvel, kugghjul o. d. KonstNyhMag. 3: 25 (1821). JernkA 1888, s. 222. —
(jfr 1 d) -TAXA. (†) jfr -SKATT. Then jern taxa, nemligen trij faat jern, som .. (kyrkoherden i Noraskog) åhrligen uttgöre pläger. G1R 21: 231 (1550). —
(1 c) -TEN. [fsv. iärnten] ten (stav l. smal stång) av järn. Schroderus Comenius 541 (1639). Hon står lutad över elden och rör i bränderna med en lång järnten. Oterdahl En 35 (1927). —
(1 i) -TID. (järn- c. 1710—1852. järne- 1697—1740) (i vitter stil, numera knappast br.) = -ÅLDER 1 b; i sht i pl. TRudeen Vitt. 306 (1697; pl.). Tu sluppet har then jernetid, / Som sänker oss i jämmer nid. JRudeen Vitt. 390 (1717). I dessa Järn-Tider. VexiöBl. 1813, nr 20, s. 3. ÖoL (1852; med hänv. till jernålder). —
-TILLVÄRKNING~020. framställning av tekniskt järn; ofta i inskränktare anv.: framställning av färskat järn, särsk. smidesjärn. Bergv. 2: 165 (1740). Rönnholm EkonGeogr. 28 (1907). —
-TINKTUR.
1) (†) till 1, i allm.: gm lösning av järn l. järnförening erhållen, färgad vätska. Wallerius Hydrol. 100 (1748). Berzelius Kemi 2: 236 (1812).
2) farm. till 2, benämning på olika preparat med ngn järnförening o. sprit ss. väsentliga beståndsdelar; numera bl. (i sht i uttr. aromatisk järntinktur) om dylikt preparat av sockrad järnoxid o. sprit m. m. Forshæll OorgPharm. 123 (1838). SamlBenämnApoteksv. 113 (1930). —
(1 c) -TINNE, förr äv. -TINNA. [fsv. iärntinne] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) järnpinne i räfsa l. i harv o. d., järnpigg i häckla o. d. InventTillberga 21/4 1594. Jerntinnar till häcklor. SPF 1857, s. 535. —
(1 c) -TJUGA, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -TJUVA. [fsv. iärntiuva (-tiugha)] (hö)tjuga av järn l. vanl. bl. med själva gaffeln av järn o. skaft av trä. Serenius U 2 a (1734). Kalm Resa 2: 38 (1756). —
-TORG. (†; jfr anm.) torg för handel med järn. VarRerV 37 b (1579). Anm. Ordet användes ännu i sg. best. ss. namn på torg i vissa städer, t. ex. Stockholm o. Göteborg. —
(1 c) -TORN, n. (väsentligen) av järn (o. stål) byggt torn; särsk. mil. om pansartorn. Schroderus Os. 1: 210 (1635). KrigVAH 1880, s. 121. SFS 1892, Bih. nr 5, s. 11. —
(2) -TRAN. farm. fiskleverolja med tillsats av en ”såpa” innehållande järn. SvFarm. 195 (1901). Lindgren Läkem. (1902). —
(1 i) -TRAST. (†) zool. den till tättingarnas ordning hörande fågeln Troglodytes troglodytes Lin., vilken ovan är rostbrun l. brun med smala, svartbruna tvärlinjer på övergumpen, skuldrorna o. vingtäckarna, stundom äv. på bakryggen l. hela ryggen, gärdsmyg. Linné MethAv. 56 (1731). Dens. SystNat. 49 (1740). —
(1 c) -TROSS. (i sht förr) sjöt. tross slagen med fyra till sex parter av mjuk järntråd kring en ”kalv” av hamptross. TSjöv. 1855, s. 38 (rubrik). Hamptross .. såsom stående gods är .. utträngd af järn- eller ståltross. Smith 161 (1916). —
-TRÅD, se d. o. —
(1 i) -TRÄ.
1) (i fackspr.) gemensam benämning på flera mycket hårda virkessorter, vilka erhållas av åtskilliga utländska, i sht i tropiska länder växande trädarter, ss. arter av Casuarina Roxb., Sideroxylon Lin., Mesua Lin., Metrosideros Rumph., Erythroxylon Lam. Nemnich Waarenlex. 94 (1797). NoK 73: 154 (1927). SvUppslB (1933).
(1 i) -TRÄD.
(1, 4, 5) -TULL. tull som erlägges för järn o. järnvaror som införas i l. utföras från ett land. TullbSthm 1583. BtRiksdP 1911, 5: nr 35, s. 5. —
-TUNG. (i vitter stil) tung som järn; i sht bildl. (jfr JÄRN 1 i), särsk. om sömn. Jern-tung sluter den yttersta sömnen det slocknade ögat. Adlerbeth Æn. 326 (1804; lat. orig.: ferreus .. somnus). Järntunga klubban i sin högra hand han tog. Paulson Aristoph. 2: 101 (1903). Didring Malm 1: 102 (1914; om moln). —
(1, 2) -TVÅL. (i fackspr., i sht tekn.) järnhaltig tvål. JournManuf. 2: 252 (1826). 2UB 8: 537 (1900). särsk. farm. tvål erhållen gm behandling av olja med järnkloridlösning o. alkalisk lut. SvFarm. 195 (1901). SFS 1922, s. 503. —
(1 c) -TYG. (järn- 1545—1739. järns- 1541) (†) koll.: redskap l. persedlar av järn; till utrustning o. d. hörande (smärre) järnföremål. Jos. 6: 24 (Bib. 1541). Jerntyget (på en sadelmundering består av bl. a.): .. Betselstänger. LMil. 4: 1565 (1717). Schenberg (1739). —
-TÅGA, r. l. f. metall. mjukt, segt järn som vid avslitning giver trådliknande (tågigt) brott; särsk. om i stålföremål förekommande parti av dylikt järn. VetAH 1769, s. 313. Krampstål för bordknifvar .. har midt uti en jerntåga. Eneberg Karmarsch 2: 647 (1862). —
-TÅGIG. metall. adj. till -TÅGA. Jerntågigt stål. Rinman Jernförädl. 289 (1772). JernkA 1836, s. 183. —
(1 c) -TÄRNING. särsk. (†) om tärningsliknande föremål av järn, avsett att jämte andra dylika inblandas i blysmälta för gjutning av kanonkulor. ArkliR 1554: 3 (1554). Därs. 1564: 31 (1564). —
-UGN.
1) (†) till 1: för smältning av järn avsedd ugn; särsk. (i ä. bibelövers.) bildl., om Egypten. Idher haffuer Herren vptaghit, och fördt idher vthu jern vgnen, nemligha vthu Egypten. 5Mos. 4: 20 (Bib. 1541; Luther: aus dem eisern ofen; Vulg.: de fornace ferrea; Bib. 1917: smältugnen); jfr Büchner Conc. 657 (1754). Weste (1807).
2) till 1 c: för rumsuppvärmning l. torkning avsedd ugn av gjutjärn, antingen byggd av rektangulära gjutjärnshällar i form av en låda l. gjuten i ett stycke o. vanl. rund till formen. BoupptSthm 1685, s. 122 b (1684). Järn-ugnar bruktes mångastädes här på orten (dvs. i Göteborg) i stället för kakel-ugnar i kamrar och stugor. Kalm Resa 1: 40 (1753). Ambrosiani NordMEld. 28 (1911). Landsm. B 15: 55 (1916). —
(1 c) -ULK. (i vissa trakter av Bohuslän) fisk. ett slags redskap (”ulk”) av järn för fångst av ostron. Ekström AfhFiska 89 (1845). —
(jfr 1 d) -UTSKYLDER~020, pl. (förr) kam. i järn utgående utskylder. Till Per Kartt, att hann skall umskijffte alle jernutskyller anthen till smör eller spannemåll. G1R 25: 16 (1555). —
(1 c) -VAGN. [fsv. iärnvaghn] vagn som (till väsentlig del) förfärdigats av järn; äv. bildl.; särsk. (ngn gg i fråga om ä. förh.) om stridsvagn av järn. Han hadhe niyo hundrat jern wagnar. Dom. 4: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: stridsvagnar av järn). Lind (1738; under streit-wagen). (Gud) låter straffets jernvagn rulla öfver hans (dvs. syndarens) bröst. Thomander 1: 338 (1824). Jernvagnarne (med ved), som på en gång äro inne i torkugnen, äro 7 högst 8 till antalet. JernkA 1848, s. 302. Fatab. 1908, s. 187. — —
(1 c) -VALS; pl. -ar. tekn. vals (cylinder) av järn. Rinman 1: 99 (1788). (Svavlet) gjutes .. till stänger, som sedan pulveriseras under jernvalsar. Holmberg Artill. 2: 67 (1882). —
-VALSVÄRK~02, äv. ~20, n. tekn. industriell anläggning för järnvalsning. WoJ (1891). Heckscher EoH 178 (1922). —
(1 c) -VARA, r. l. f. handelsvara som utgöres av alster av järnmanufaktur l. järnindustri; företrädesvis i pl. Serenius (1734; under iron-ware). Järn-varor .. fördelas i hvitsmide, eller Finsmide .. och Svartsmide eller Manufactur-smide. Orrelius 172 (1797).
(1, 2) -VATTEN. järnhaltigt vatten; särsk. om för medicinskt bruk användt l. användbart (naturligt l. artificiellt) mineralvatten med ngn järnförening (i allm. järnkarbonat) ss. väsentligt värksam beståndsdel. Linné Gothl. 336 (1745). Uhrström Hemläk. 308 (1880). Hülphers Ångermanl. 209 (1900). Starck Kemi 215 (1931). jfr ARSENIK-JÄRNVATTEN. —
(1 i) -VED. (i fackspr., numera mindre br.) = -TRÄ 1. Wikström ÅrsbVetA 1843—44, s. 485. 2NF 1: 1433 (1904). —
(1 c) -VIGG, äv. -VIGGE. [fsv. iärnvigge] vigg av järn; förr äv. om huggmejsel av järn. HSH 37: 3 (1529). På samma sätt, som Smedar fästa uti en klufven trä-käpps ända de järn-viggar, som de bruka, at hugga af järnet med. Kalm Resa 3: 2 (1761). Wisén Oden 85 (1873). —
-VIKT. [jfr fsv. iärnvikt, vägning av järn]
1) (förr, i fackspr.) till 1: för vägning av järn användt viktsystem (innebärande viss undervikt jämfört med viktualievikten); äv. om själva vikterna. Stiernman Riksd. 956 (1638). Skåhlpundz- eller Victuale Wicht .., hwilken genom mehr bemelte proportion aff 4. til 5. altijdh til Jern Wichten kan reducerat blifwa. PlacatMåttWicht 1665, s. B 1 a. För öfrigt är ett qvintin vict.v. = 69 1/8 ass, .. ett qvintin garkoppar-vigt = 55 3/10 ass, ett qvintin jernvigt = 58 13/200 ass. JernkA 1820, s. 188. Markpund (har) varit namn på både en viktualievigt samt en jern- och kopparvigt. Falkman Mått 1: 390 (1884). jfr BÄRGS-JÄRNVIKT.
2) till 1 c: viktlod av järn. ArkliR 1551: 3 (1552). Döss o. Lannge 918 (1908, 1915). särsk. (†) i koll. anv. OxBr. 11: 779 (1640; i extrakt över export fr. Sverge 1640). 3 ℔ Messinges wicht uthj åtskellige sorter .. 30 ℔ Jären wicht. BoupptSthm 1673, s. 308 a, Bil. Därs. 6/3 1686. —
(1 i) -VILJA, r. l. f. stark, okuvlig vilja. Bremer FamH 2: 180 (1831). Det kräfdes en järnvilja till att kunna stå emot denna frestelse. Lindqvist Mamin 72 (1904). —
(jfr 2) -VIN. farm. järnmedel beredt av vin o. järn i ngn form, numera i allm. av marsalavin, ferroammoniumcitrat o. socker. Berlin Farm. 2: 738 (1851). SFS 1922, s. 504. —
(1 c) -VIND. [y. fsv. iärnvinder, i bet. 1 (PMånsson 507)]
1) (numera bl. tillf.) vind (vindspel o. d.) av järn varmed ngt uppvindas (l. öppnas o. d.). 1. Järnwind till en port, medh trisser och 2. st. fiädrar. BoupptSthm 8/4 1673.
2) tekn. borrvind av järn. 1. st. Järnvind med 6 Båhr. BoupptVäxjö 1763. Stål Byggn. 1: 147 (1834). —
-VITRIOL, förr äv. -VIKTRIOL l. -VIKTRIL l. -VITRIL. (i fackspr., numera i sht tekn.) grön vitriol, ferrosulfat; jfr -SULFAT. ApotT 1698, s. 90. Jernvitriol har en ganska vidsträckt användning i färgerikonsten, samt brukas föröfrigt till beredning af skrifbläck, rykande svafvelsyra, berlinerblått o. s. v. Nisbeth (1868). Juhlin-Dannfelt (1886). Frosterus Min. 133 (1917). —
-VRÄKARE. (förr) tjänsteman som hade till åliggande att vid järnvåg kontrollera det från järnbruken för utskeppning komna järnets beskaffenhet o. riktiga stämpling o. därvid kassera (”vräka”) o. beslagtaga vad som visade sig vara underhaltigt. PlacatJernwräk. 1671, § 13. (Bärgskollegium) bör ock, igenom des Advocat-Fiscal, tilhålla Järn-vräkarne i Riket, at, vid förlust af deras tiänst, (icke) låta något vräkvärdigt Järn, som de öfverkomma kunna, fritt passera. PH 2: 1457 (1739). Linde SvEkonR 377 (1888). Almquist Bergskoll. 87 (1909).
Ssgr (förr): järnvräkar(e)-institution(en). 1855 upphäfdes järnvräkarinstitutionen. 2NF 31: 743 (1920).
-ordning. järnvräkeriförordning. NoraskogArk. 4: 83 (1679). Kongl. Maj:ts Förnyade Jernvräkare Ordning. (1766; titel). Rig 1921, s. 162 (c. 1835). —
-VRÄKERI(ET)1004(0) l. 3~002(0). (förr) under bärgskollegium sorterande statsinstitution med uppgift att övervaka att det järn som utskeppades från Sverge var av fullgod beskaffenhet o. vederbörligen stämplat o. att underhaltigt järn kasserades (”vräktes”) o. beslagtogs, järnvräkarinstitution(en). Wij (hava) låtit författa ett särdeles Placat, Jernwräkeriet angående, hwilket Wij nu i trycket offenteligen vthgifwe. PlacatJernwräk. 1671, Ingress. Almquist Bergskoll. 29 (1909). Järnvräkeri och järnstämpling. Dahlgren (1930; boktitel).
Ssgr (förr): järnvräkeri-förordning. förordning rörande järnvräkeri o. järnvräkare. Kongl. Jernvräkeri-Förordningen af den 17 Maji 1814. BtRStP 1828—30, 8: nr 107, s. 8. Heckscher EoH 151 (1922).
-ordning. järnvräkeriförordning. 1671 års Jernvräkeriordning. Bergv. 2: 535 (1750). Rydqvist StatsekonBetr. 101 (1865). —
-VRÄKNING. (förr) järnvräkares kasserande av järn vid honom åliggande kontrollering; äv. oeg., om denna kontrollering. De nu gällande profven vid jernvräkningen, medelst kastning öfver bock. JernkA 1823, s. 122. Branting Förf. (1827). —
-VÅG; pl. -ar. (järn- 1528 osv. järne- c. 1690)
1) för vägning av järn avsedd våg; särsk. (förr): våg vid järnvåg (i bet. 2). Jernwåg skal wäga en half mark til rätta wigt, och eij mera. Bergv. 1: 32 (1528). Metallvigten är den vigt, hvarefter jernvågarna i stapelstäderna äro justerade och hvarmed jernet väges. Falkman Mått 2: 194 (1885). Björkman (1889).
2) (förr) i överförd anv., om (under bärgskollegiums överinseende stående) inrättning (upplagsplats) där det från järnbruken kommande järnet vägdes o. kontrollerades till sin beskaffenhet före utskeppningen. Bergv. 1: 270 (1671). Strandbron (i Nyköping) är lång och vacker, järn vågen dervid består af instängde gårdar. Palmstedt Resedagb. 6 (1778). Med .. möda frälsades Jernvågen (i Göteborg vid eldsvådan). SP 1792, nr 62, s. 3. Tackjernsvågen i Stockholm .. utgör en egen inrättning, afskild från Stadens stora Jernvåg. SFS 1830, s. 135. Linde Kam. 341 (1867). TurÅ 1932, s. 107.
Ssg (till -VÅG 2; förr): järnvågs-attest. av järnvåg utfärdat bevis om uppvägning o. godkännande av visst för utskeppning inkommet järnparti l. om inneliggande vikt järn av viss stämpel o. d. AdP 1800, s. 516. —
-VÄG, sbst.1 (†) metall. i masugn: utslagsränna för tackjärn, järngata. JernkA 1817, 2: 83. Därs. 1847, s. 53. —
-VÄG, sbst.2, se d. o. —
-VÄGARE, sbst.1 (sbst.2 se JÄRNVÄG, sbst.2 avledn.). person med uppgift att väga järn; särsk. (förr): vid järnvåg (se d. o. 2) anställd person med uppgift att utföra vägning av till järnvågen från bruken kommande järn. BoupptSthm 2/12 1672. Därs. 1688, s. 438 a (1685). —
-VÄGG. (†) benämning på visst slags järnhaltig o. kopparfattig fyndighet i Falu gruva. VetAH 1743, s. 68. Rinman (1788). —
-VÄGNING. särsk. (förr) om uppvägning av järn vid järnvåg (se d. o. 2). Bergv. 2: 555 (1751). Rinman 2: 727 (1789). —
(1 c) -VÄRK, sbst.1, n. (järn- 1541 osv. järne- 1646) koll.: järnvaror, järnsaker; numera bl. (i fackspr., mindre br.) om sammanfattningen av de järndelar l. järnföremål som höra till viss(t) byggnad, fartyg o. d. Dan och Iauan och Mehusal förde ock vppå tin marknat jernwerk, Casia och Calmos, at tu ther medh handla skulle. Hes. 27: 19 (Bib. 1541; Bib. 1917: konstsmitt järn). Hela järnverket (i Eiffeltornet) kommer att målas i en blågrå ton. TT 1898, Byggn. s. 115. TSjöv. 1901, s. 444. —
-VÄRK, sbst.2, n. större industriell anläggning för framställning av järn ur malm, förädling av tackjärn o. framställning av hel- l. halvfabrikat av färskat järn l. bl. för idkande av en l. flera av nämnda värksamhetsgrenar; jfr -BRUK. Risingh KiöpH 101 (1669). Falu kopparbergslag hölle järnverkens grannskap högst skadligt och i kolköpet prejudicerligt. 2RA 1: 631 (1723). (Vid Lesjöfors) bosatte sig Gustaf Ekman 1836, .. här gjorde han ett litet järnbruk till ett järnverk af första ordningen. Wieselgren GDag. 208 (1876, 1901). Det nya storartade järn- och sågverket Domnarfvet. Roth 1Geogr. 71 (1881).
Ssg: järnvärks-skog. (†) skog tillhörig l. anslagen till järnvärk; jfr REKOGNITIONS-SKOG. Bergv. 1: 800 (1734). JernkA 1862, 2: 11. —
-VÄRKARE. (-wercker, pl.) (†) person som bearbetar tekniskt järn. Alle Plåttesmedher, Plåtslagere och .. andre Järnwercker. HSH 27: 71 (1563). —
(1 c) -VÄSKA. (†) jfr -TASKA. BoupptSthm 7/9 1602. Een Jernwäska medh åthskillige Documenter uti. Därs. 1680, s. 132 a. —
-ÅDER l. -ÅDRA, r. l. f. järnmalmsåder; äv. bildl. Rinman JärnH 813 (1782). Geijer I. 3: 347 (1814; bildl.). Björling Meteor. 14 (1874). —
-ÅLDER.
1) [jfr lat. sæculum ferreum] (i fråga om l. med anslutning till vissa antika skalder) till 1 i: världsålder (hos den grekiske skalden Hesiodos den femte, hos den romerske skalden Ovidius den fjärde från o. med ”guldåldern” räknat) vilken kännetecknas av svår tid o. nöd, moraliskt förfall, gudlöshet, nävrätt m. m. Hesiodus han lycktar sin Järnålder i sin egen tijd. Rudbeck Atl. 3: 158 (1698). Sahlstedt (1773). särsk. i överförd anv.
a) om kulturperiod (period i en litteraturs l. ett språks historia o. d.) som utmärkes av ofruktbarhet l. som betecknar ett förfall. Vår vitterhets jernålder (ungefär från 1800 till 1810). Folyfem V. 33: 2 (1812); jfr -ÅR a. (Han) fruktade en ny järnålder för poesien. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 64 (1916). särsk. (†) i sg. best., om den period i latinska litteraturens o. språkets historia som omfattar tiden 117—568, stundom äv. med inbegrepp av medeltidens latinska litteratur o. språk. Hof PhilosGr. 19 (1782). Jernåldren (inom latinska språket o. litteraturen varade) under hela medeltiden till Vetenskapernas och Konsternas återställande. Norrmann Eschenbg 1: 313 (1817).
b) om hård l. svår period i ngns l. ngts (en persons, ett folks, mänsklighetens, en institutions o. d.) liv; jfr -TID. VexiöBl. 1828, nr 19, s. 2. Vi lefva i en järnålder af krig och krigshot. Norrl. 9: 3 (1908). Grimberg VärldH 5: 404 (1931). Anm. till 1. Med anslutning till Hesiodos (jfr ovan) använder Rudbeck Atl. 3: 157 ff. (1698) ordet ss. beteckning för sin sjätte världsålder.
2) [efter d. jærnalder, tidigast användt 1813 av den danske fornforskaren Vedel Simonsen] arkeol. till 1, i sg. best., benämning på den förhistoriska kulturperiod som kännetecknas av järnets användning till vapen o. redskap (ss. ”gagnsmetall”); förr kallad ”den tredje perioden” (jfr språkprovet fr. 1830 under -SVÄRD); jfr -PERIOD. BEHildebrand (trol. 1831) i Vitt.-akad:s arkiv. Vapen och redskap och prydnad, tillhöriga bronsåldern och jernåldern. SNilsson i 2VittAH 18: 272 (1844, 1846). Bruzelius Forns. 9 (1850). BEHildebrand i AntT 1: 243 (1863, 1864). Montelius SvFornt. 1: 27 (1874). SvH 1: 161 (1919).
-boplats.
a) i pl., om kulturperiod som betecknar ett förfall l. kännetecknas av ofruktbarhet (ofta beroende på ogynnsamma yttre omständigheter); särsk. om den period i den sv. kulturhistorien (litteraturhistorien) som omfattar adertonhundratalets första decennium; jfr -ÅLDER 1 a. SP 1809, nr 289, s. 2. De järnår för vår kultur, som Gustaf IV Adolfs senare regeringsår beteckna. (Schück o.) Warburg 2LittH 2: 563 (1912). Efter 1500-talets järnår fingo vi nu (under G. II A:s regering) .. åtminstone förutsättningarna för ett vetenskapligt och litterärt liv. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 1: 95 (1917). SvD(A) 1922, nr 251, s. 9.
b) jfr -ÅLDER 1 b. Levertin Dikt. 42 (1901). Under dessa mänsklighetens järnår (dvs. under världskriget 1914—1918 o. tiden närmast därefter). SvD(A) 1920, nr 341, s. 7. Banbrytarna för en ny frihet inom den romerska kyrkans ram hade just då (dvs. 1910) sina kanske hårdaste järnår under Pius X:s pontifikat. HågkLivsintr. 6: 190 (1925). —
(1 c) -ÅRDER. landt. årder som till sin väsentliga del är tillvärkat av järn. LAHT 1897, s. 78 (c. 1760). Gadd Landtsk. 1: 364 (1773). SkrSkånHushS II. 2: 110 (1920). —
(1 i) -ÄPPLE. [efter t. eisenapfel] trädg. om vissa större l. mindre äppelsorter som kännetecknas av bl. a. stor hållbarhet o. vanl. röd(brun) färg. Eneroth Pom. 1: 72 (1864). Juhlin-Dannfelt 448 (1886). —
-ÖRT, se d. o.
B (†): JÄRNA-HARVA, se A. —
C (†): JÄRNE-BAND, -BOM, se A. —
-BREV, -FAST, se A. —
-HÅRD, -KÖP, -LAND, -LEK, -REDSKAP, -RIS, -SPIRA, -STIL, -TID, -VÅG, -VÄRK, se A.
D (†): JÄRNS-FÖRSEL, -RÄNTA, -TYG, se A.
Avledn.: JÄRNA, v.
I. [y. fsv. iärna, i bet. 1 (CodUps. C 20 262); jfr fsv. iärnadher, p. adj., järnbeslagen, järnklädd] till 1.
1) tr.: järnbeslå (ngt, i sht husgeråd, redskap o. d.); numera bl. (nästan bl. i Finl., vard.) i p. pf. ss. adj.: järnskodd. HSH 37: 3 (1529). Till Erich Håkensson, att han lather järne the skrijn, som Greges Snickere till fröijkernes behoff giortt haffver. G1R 23: 30 (1552). HammarbyKInvent. 1770. JGOxenstierna 4: 52 (1815).
2) (enst., †) i p. pf. ss. adj., om bärg: utrustad med l. rik på järnmalm. När stormen reser sig, nattlig och kall, / På Nordens jernade fjällar. Atterbom SDikt. 1: 85 (1811, 1837).
3) (†) metall. intr.: giva tackjärn i masugnsdrift; dels i uttr. det järnar mer l. mindre (än man beräknat l. än det borde göra) o. d., dels i p. pr., dels ss. vbalsbst. -ande; ss. vbalsbst. -ande äv. konkret, om den kvantitet tackjärn som erhålles i masugnsdrift under viss tid. Garney Masmäst. 11 (1791). De Tyske Masmästare (hade) af förfarenhet lärt, at det var tungarbetadt i stället, och järnade mindre, då våta ångor stodo därunder innestängde. Därs. 12. Jernandet (har) minst varit ett skepp(und) mindre (pr dygn) än vanligt. NoraskogArk. 4: 427 (1796). JernkA 1852, s. 137.
4) (†) metall. intr., i uttr. det järnar i härden, för att angiva det lättfärskade smidestackjärnets benägenhet att giva mera slaggfritt färskjärn. JernkA 1827, s. 395.
5) metall. intr., om forma: fästa järn vid sig. JernkA 1817, 2: 80. Därs. 1876, s. 37. En särskild olägenhet var att formorna ofta jernade. Därs. 1888, s. 428. 2UB 5: 346 (1902).
II. (numera bl. i Finl., föga br.) till 6: belägga (ngn) med järnbojor; i sht i p. pf. ss. adj. JHadorph (1689) i 3SAH XLIII. 1: 228. VRP 1690, s. 512. Om eller på hvad sätt fången under forslingen bör hållas jernad. BetReglLänArbetsfängFinl. 1889, s. 119. De värsta, järnade banditerna. Ahrenberg Männ. 4: 13 (1909). —
JÄRNAKTIG, adj. till 1.
2) järnhaltig; järnförande; i sht i överförd anv. (om smak): som beror på l. är förbunden med järnhalt. Willman Jap. 168 (1667). Järnaktig Malm. Hiärne Berghl. 437 (1687). Järnaktig jord. Östergren (1929; angivet ss. mindre vanl.).
Avledn.: järnaktighet, r. l. f. (numera bl. ngn gg tillf.) till järnaktig 1, 2; förr äv. konkret: järnhaltigt ämne, järnförening. En lös swafwelkiesz med någon iernachtighet förblandat. Hiärne 2Anl. 7 (1702). Swedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 218 (konkret). —
JÄRNIG, adj. (-ig 1745—1894. -ug(h) 1639) till 1.
1) (numera knappast br.) som utgör l. består av järn; förr äv.: beslagen med järn. (Kyrassiärerna äro) Heele pantzeradhe, och all öfwer så godh som järnugha. Schroderus Comenius 699 (1639). At Stålet, efter utsmidning, får en järnig hinna utanpå, eller så kalladt Järnskinn. Rinman 1: 274 (1788). VetAH 1791, s. 227.
2) som innehåller järn l. (i överförd anv.) som beror på järnhalt, järnaktig; numera nästan bl. (i fackspr.) om smak. VetAH 1745, s. 136. Järnige Kopparmalms-smälltningar. Rinman JärnH 368 (1782). Jernig Lerjord. VetAH 1812, s. 142. Några järniga massor, eller s. k. ”nasar”. JernkA 1894, s. 52.
3) (†) om färskjärn i tysksmide: som är (relativt) fritt från slagg; äv. i överförd anv., om härdgång: som ger (relativt) slaggfritt järn. God och järnig gång. Rosborg StångjSmid. 17 (1809). Ett verkligen jemnt, mjukt och ändå bra rent (jernigt) jern. JernkA 1854, s. 145.
Spoiler title
Spoiler content