publicerad: 1970
SKATT skat4, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (OPetri Kr. 165 (c. 1540) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i bet. 4 b) -ar (1Mack. 1: 23 (Bib. 1541; i bet. 1), Almquist CivLokalförv. 2: 471 (1921; i bet. 4 b)).
Ordformer
(schat- i ssgr 1540 (: schat förökilse)—1648 (: schatwatten). schatt 1539—1647. skaatt 1562. skadt 1662. skat (sc-) 1522 (: skatskyllogæ, pl.), 1523—1776 (: skatdragande). skatt (sc-) 1523 osv.)
Etymologi
[fsv. skatter; jfr (f)d. skat, nor. skatt, fvn. skattr, got. skatts, mynt, pengar, fsax. skat, boskap, egendom, mynt, pengar, mlt. schat (lt. schatt), mnl. scat, schat, pengar, penningsumma, dyrbarhet(er) (holl. schat), ffris. sket, schet, boskap, dyrbarhet(er), fht. scaz, mynt, pengar (t. schatz), feng. sceatt, egendom, mynt, pengar, avgift; av omtvistat urspr. — Jfr SKATTA, v., SKATTE, sbst.2 o. oböjl. adj.]
1) om (ting som för ngn utgör en) dyrbarhet l. om samling av dyrbarheter (särsk. om samling av guld- l. silversaker l. ädelstenar l. pengar, som grävts ned l. dyl. l. förvaras i låst l. bevakat utrymme); i pl. äv. övergående i bet.: rikedom(ar) l. förmögenhet l. pengar o. d.; förr äv. liktydigt med: skattkammare; äv. oeg. l. bildl. (se särsk. b—d). Ruva som en drake över sina skatter. Samla skatter. Öka, slösa bort sina skatter. Dolda skatter. Gräva ned, upp en skatt. Gräva, söka efter skatter. Vårt språk är en dyrbar skatt. Himmelrikit (är) lijkt en skatt som fördöld war vthi en åker, huilkin en man fan, och fördölde honom. Mat. 13: 44 (NT 1526). (Besparade medel från Preussen o. Livland må) i fredes tijdhen deponeras i rijksens skatt till besvärlige tidher. AOxenstierna 1: 474 (1633). Jag ville Lyckans skatter finna, / Och fann dem alla i din blick. Kellgren (SVS) 2: 307 (1790). Den skatter samlar, samlar sig sorger. Wensell Ordspr. 16 (1863). Bibliotekets oersättliga skatter av hundratusentals volymer gingo (vid mongolernas erövring av Bagdad 1258) upp i rök. Grimberg VärldH 6: 213 (1935). Den enda skatt hon ägde det var en symaskin. VisViSjung. 3: 58 (1940). — jfr ARKIV-, BOK-, BRUD-, DIKT-, DRAK-, GULD-, HIMLA-, JUNGFRU-, KONST-, KULTUR-, LITTERATUR-, MINNES-, MYNT-, NATIONAL-, NATUR-, PÄRL-, SILVER-, SINNES-, SJÄLA-SKATT m. fl. — särsk.
a) om naturrikedom l. värdefull naturprodukt o. d. (ofta i pl.); förr äv. dels sammanfattande, om mat o. dryck ss. Guds håvor, dels liktydigt med: avkastning. (Människor) som theres lön haffua j theres lijffs daghar, them tu buken fyller med tinom skatt, haffua barn nogh, och läta sina offuerlewor sinne affödho. Psalt. 17: 14 (öv. 1536; Bib. 1917: dina håvor). Af Blad gör han (dvs. silkesmasken) en Skatt. Stiernhielm Embl. (1644, 1668). Uti .. (bistockar) dö .. (bina) ofta ut, och gifwa deszutom egaren ej så ymnig skatt, som uti (bikupor). Alm(Sthm) 1775, s. B 4 a. (Torneås) rikedom bestod i skogarnas skatter, hvilka skänkte jägaren rikt byte, äfvensom fisket i älfven. Ramsay VägvFinl. 345 (1895). jfr NATUR-SKATT.
b) (i religiöst spr.) oeg. l. bildl. (jfr c, d), om ngt l. ngn som är av högt religiöst värde (för ngn); särsk. om den himmelska saligheten, stundom äv. om Gud l. Jesus l. den helige Ande. Sääl thet tw hafuer, och giff the fattigha, och tw skal få en skatt j himblenom. Mat. 19: 21 (NT 1526). Gudz älskelige Son, wårt lius, lijff, wår skatt och ewiga saligheet, .. (har) befaldt (osv.). Muræus Arndt 2: 175 (1648). Helge And mins hiertans nöye, / Bäste skatt och liuffste tröst! Manuale 1686, 4: 432; jfr Ps. 1937, 136: 1. Gud är mitt värn, min fasta borg, / Min fröjd och högsta skatt. Lindholm Sång. 84 (1872); jfr Ps. 1937, 514: 3. Vishet och kunskap bereda Sion frälsning i rikt mått, och Herrens fruktan skall vara dess skatt. Jes. 33: 6 (Bib. 1917). jfr NÅDE-SKATT.
c) oeg. l. bildl. (jfr b, d), om person med särskilt värdefulla egenskaper l. förtjänster l. som man sätter stort värde på l. håller mycket kär: ”klenod” l. ”pärla” l. ”ögonsten” l. älskling (särsk. använt ss. smeksamt tilltalsord, i sht i uttr. min skatt); stundom äv. i uttr. (ngns) äkta skatt, (ngns) äkta hälft. Syr. 6: 14 (öv. 1536). 3Saml. 88: 156 (1653: mijn Skatt; ss. tilltalsord till kvinna). Trogen tiähnare är en skatt i Hwset. Grubb 817 (1665). Den, som fådt mitt hjerta fatt, / Kallar jag min lilla Skatt. Dalin Vitt. 6: 74 (c. 1753). Carlén Repr. 269 (1839: sin äkta skatt). Fernandito, min skatt, du har en alldeles särskild förmåga att prata bredvid munnen. Wester Coloma 235 (1894). Jacob lyssnade förstrött till berättelsen om hur hennes senaste skatt fått sin första tand. Krusenstjerna Pahlen 2: 257 (1930). Malvina var en skatt, sade hela societeten i staden och societeten tyckte att konsulinnan inte var minst lycklig för sin dugliga tjänarinnas skull. Martinson KärlekKr. 12 (1947).
d) (†) oeg. l. bildl. (jfr b, c), i uttr. hava skatt och nytta, betecknande att ngt är värdefullt o. nyttigt. (Att försöka förklara Kristi närvaro i nattvarden) är icke allenast onödtorfftigt vthan ock farligitt, ther aff skier, att the plat förgäta then sanskylliga skat och nytto, som thet Sacramentet haffuer. KOF 1: 289 (1575).
2) [jfr 1] förråd (se FÖRRÅD, sbst.3 1 b), tillgång, fond; nästan bl. dels i förb. med ett följande prep.-uttr. inlett med av, dels ss. senare led i ssgr. Nordforss (1805). Få böcker torde gifvas, som för alla bildade samfundslemmar innehålla en större skatt af sann politisk vishet (än Rosensteins avhandling om upplysningen). Enberg i 2SAH 11: 296 (1825). I sitt skrala modersmål inspäckade .. (matrosen) en outtömlig skatt af tyska, engelska och danska glosor. Runeberg 4: 170 (1833). Jag finner hos Baby .. en orörd och oskymfad skatt af ömhet. Wägner Norrt. 48 (1908). — jfr BOK-, DIKT-, MINNES-, NAMN-, ORD-, ORDSPRÅKS-, PSALM-, RUNSTENS-, SAGO-SKATT m. fl.
3) om prestation (i Sv. numera bl. penningavgift) som utkrävs (av medborgare m. fl.) i en stat för täckande av allmänna behov, pålaga, utskyld; äv. om tribut som ett besegrat land l. lydland förr ägde att erlägga till segrare l. herrefolk; äv. övergående i abstr. bet.: (börda l. tunga bestående i) plikt l. skyldighet att fullgöra sådan prestation (särsk. om sådan (börda osv. l.) plikt osv. som förr åvilade innehavare av jord som icke var frälse l. krono); stundom äv. liktydigt med: skattemedel l. ränta (se RÄNTA, sbst.1 1 a); i sht förr äv. om arrendeavgift (avrad) för jord l. (allmännare) om avgift l. bidrag; förr äv.: åläggande l. bestämmelse (innebärande hårt ekonomiskt straff). Hög, dryg, låg skatt. Betungande skatter. Ogulden skatt. Direkt, indirekt skatt, se DIREKT 5 d resp. INDIREKT 3 e. Kommunal, statlig skatt, till kommun resp. stat. Personlig skatt, se PERSONLIG 2 b. Preliminär skatt, se PRELIMINÄR I b. Slutlig skatt, erlagd slutgiltigt för visst inkomstår. Ordinarie, extra skatt(er). Skatt vid källan, uppburen gm att arbetsgivaren av en anställds lön innehåller ett mot den skattepliktiga intäkten svarande belopp o. redovisar detta till staten. Skatt på brännvin, tobak, bilar, hundar. Lägga skatt på en vara. Lägga skatt(er) på ett land, folk. Pålägga ett land, folk skatt(er). Betunga ett land med skatter. Avkräva en person, ett folk, ett land skatt. Utmäta skatt. Betala, erlägga, gälda, äv. (i fackspr.) utgöra (förr äv. göra) skatt. Betala 15000 kronor i skatt. Ta upp, indriva, uppbära skatt. Nedsätta skatten för ngn. Befria ngn från skatt. Efterskänkande av skatt. Höja, sänka skatten i ett land. Skatten stiger, sjunker. Till konungxlig staat hollandis hörer monga penninga. .. Oc rikenses skatt ær doch gansz ringa ther til. G1R 1: 258 (1524). (Beslutet) j vest(er)åårs at alt som war kommet vnd(er) kyrkior och clost(er) skulle gåå til baka th(et) vndan skatten kommet war. OPetri Tb. 181 (1527). Her effther skall wthgå ehnn suårenn skath, atth huilkien som falskiellighien suer, skall haffua förlisth allth thett hann ähgier. TbLödöse 138 (1589). RP 6: 696 (1636; om hemmansränta). (Det) lämnas til Bondens fria wal, antingen at taga på sig then gamla skatten igen och behålla bördzrätten .. eller ock at mista skatträttigheten och blifwa Cronobonde. Schmedeman Just. 1396 (1695). All skatt, som uthgåår af gården iagh åboor, till Cronan och Hwsbonden. VDAkt. 1697, nr 45. Midt framför den .. (döda tahitiskans) hydda war et slags bänk, hwaräst den dödas slägtingar skulle ärlägga den skatt, som deras sorg fordrade af dem. Fréville Söderh. 1: 179 (1776). För brännvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 65 öre för hvarje liter af normalstyrka. SFS 1905, nr 32, s. 3. (Ön) äges (bl. a.) av .. Sandhamnsbor och disponeras (för fiske) mot erläggande av viss ”skatt”. Fatab. 1929, s. 124. Portugiserna .. begärde en årlig skatt av 125,000 kg kanel av furstarna i det inre av (Ceylon). Bolin VFöda 315 (1934). Avdrag å skatt på grund av militär tjänstgöring. BtRiksdP 1941, 7: nr 23, s. 1. — jfr ARVS-, BERGS-, BET-, BIRKARLA-, BLODS-, BONDE-, BORGAR-, BOSKAPS-, BRAND-, BRÄNNVINS-, BY-, BÅG-, DROTTNING-, FASTIGHETS-, FATTIG-, FÖRMÖGENHETS-, GRUND-, GULD-, GÅVO-, HEMMANS-, HUND-, HUS-, INKOMST-, JORD-, KAPITAL-, KOMMUNAL-, KONSUMTIONS-, KRIGS-, KRONO-, KVARLÅTENSKAPS-, LANDS-, LANDSTINGS-, LAPP-, LYX-, MOTORFORDONS-, MUNICIPAL-, MYNT-, NÖJES-, OMSÄTTNINGS-, PRELIMINÄR-, PRODUKTIONS-, PROGRESSIV-, PRÄGLINGS-, PUNKT-, REAL-, REST-, RÅVARU-, SALPETER-, SALT-, SAM-, SILVER-, TOBAKS-, VÄG-SKATT m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i förb. med sådana mer l. mindre liktydiga ord som tunga, utskyld(er), förr äv. [fsv. skat ok skyld l. skuld (ss. obj.)] skyld l. skuld (jfr b α, δ). G1R 1: 97 (1523). (Vi) Biude .. Eder trogne wndersåther .., att i välluilligen .. vtgiöre .. all thenn skatt och vtskyller som förbe:te ähr. Rääf Ydre 1: 323 (i handl. fr. 1574). Thet heman, han hafver i många år i frid och feigd giort skat och skild af. OxBr. 12: 156 (1613). Alle the som boo och arbetha i Kopparbergzlaghen, och icke äre Bergzmän, Bönder eller Tächtekarlar, och giöra osz skatt och skuldh .. skole låta sigh i Bergzlags Book inskrifwa. PrivBergsbr. 1649, 3: mom. 28. Städjer någor hemman på lifstid; niute then städja til godo, så länge han lefwer och utgiör afrad, eller annan åhrlig skatt och tunga. JB 16: 2 (Lag 1734). Lägga skatt och tunga på landet. ÖoL (1852).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i vissa prep.-uttr. (i förb. med verb), för att beteckna dels att ngn (särsk. innehavare av jord) var l. gjordes skattskyldig, dels att en jordegendom hade l. gm ändring erhöll den naturen att det ålåg innehavaren att betala skatt därför.
α) under skatt(en), förr äv. skatt och skyld; numera bl. i sådana uttr. som döma ngn under skatt, i dom förklara ngn skyldig att erlägga skatt, lägga (hemman o. d.) under skatt, göra (hemman osv.) skattepliktigt. Thet kwnne wij well bewijse, atuj haffue hulpit flere till frelse, än wij haffue lagt vnder skatten. G1R 11: 381 (1537). Fröwedhe gård hafwer fordom warit gammalt Frälse och kommit ifrå .. (bröderna Halvarssons) Slächt och vnder Schattenn. Därs. 18: 28 (1546). När frälssissquinne tagher man vthan frälsse, gonghe hennes godz vndher skatten. HH XIII. 1: 181 (1565). Tompten .. (dömdes) Frw Kirstijn ifrå jn vndhr wår nådige furste och Staden jgen, vndhr skatt och skyld. BtSödKultH 12: 53 (1595). (Landskamreraren lät) uppläsa K. M:ts instruktion och fullmakt som han hade till att bortsälja .. kronohemman under skatten. NoraskogArk. 5: 97 (i handl. fr. 1629). (Gården) Ortala .. tidigare kungsgård, blef stamgods för Lennart Torstenssons år 1648 upprättade grefskap, reducerades med detta 1681 och lades till största delen under skatt. Uppl. 1: 368 (1903). Frälsemän, som försumma sin vapentjänst, dömas under skatt. 2NF 9: 26 (1908; om ä. förh.).
β) (ut)i skatt; dels i uttr. ligga l. stå l. ingå (ut)i (kronans l. stor) skatt, om person l. hemman o. d.: vara resp. bli skattepliktig (till kronan resp. med stort belopp), dels o. numera bl. (föga br.) i uttr. lägga l. sätta (person l. hemman o. d.) i skatt, göra (person l. hemman osv.) skattepliktig(t). Wij Gustaff .. haffwe vntt och giffwitt .. Knutt ersonn .. frijhett och frelsse pa Tondura gårdh och Kakila godz som före legatt haffuer i Cronones skatth, medt all engh, Skog .. och all annen dell. G1R 1: 107 (1523). Magnus Ram i Götte .. berätter att thw (dvs. slottsfogden på Kastelholm) för tw åhr sedenn haffuer lagtdh honom i skatt, oansett att han .. haffuer latidt sigh brucke på wår örligh skip emott wåre och Swerigis rijkis fiender. Erik XIV (1567) i BtFinlH 4: 339. Bleff samtycktt, att huar som vti skatt liggir skall göre på 2 öre schatt ett las kalck steenn till stadzenns tegil vgnn. VadstÄTb. 10 (1578). Cavallin Herdam. 4: 40 (i handl. fr. 1684: woro satte i skatt; om personer); jfr Carlquist Herdam. 9: 147 (1963). (Det diskuterades) huru kiörkioheerden (skulle kunna avstå från sin präststom till svärmodern) och dessuthan både löhna Capellan och stå i stoor skatt och icke des mindre lefwa som hans embete och stånd kräfwer. VDAkt. 1685, nr 88. Det hade kanske ej blifvit för staten någon mycket stor kostnad (för ”nybyggeshjälp”), om man beräknar, att nybygge-hemmanet derföre (dvs. tack vare den statliga hjälpen) snarare kunnat läggas i skatt. Mörner Minn. 179 (1848). Under åren 1848—50 tillkommo 1 1/36 nya hemman, och af sådana med frihetsår beviljade ingingo 25 mantal i skatt. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 240 (1859). (Karl den store) öfver saltan haf till England dragit / Och landet lagt i skatt för helge fadren. VLitt. 2: 17 (1887).
γ) (†) till skatt(en); särsk. i uttr. lägga (hemman o. d.) till skatten, göra (hemman osv.) skattepliktigt. UpplDomb. 2: 66 (1579: Legges). Jören Erichsson .. uptager tu Academiens ödeshemman .. under 6 åhrs frijheet, nembl. ifrå midsommaren 1664 och till skatt 1670. ConsAcAboP 2: 523 (1664).
δ) (†) för skatt (och skuld); i uttr. sitta l. lägga ngn för skatt (och skuld), vara resp. göra ngn skattepliktig. Effther bewijssligitt war, att han intidh godz ägher, vthenn sitter för skatt, ty wardt han och i then motte änttskylligitt och frij sagdh för (sin underlåtenhet att göra rusttjänst). HH XIII. 1: 181 (1565). Till thett fierde, skolle the afschafwe the odugelige hofmän .. och leggie dem för skatt och skuldh. SUFinlH 2: 75 (1604). Een Capellan som hvarcken sitter för skatt och skuld, häst eller gäst .. må kunna sig rijkel(ige)n och väl försöria. VDAkt. 1688, nr 91.
c) (numera bl. tillf.) i uttr. frivillig skatt, frivilligt åtagen skatt l. avgift; bevillning (se d. o. 3 c α). Nordforss (1805). Lindfors (1824).
d) (i fackspr.) i uttr. negativ skatt, om (användande av) skattemedel ss. bidrag till inkomsttagare med låg lön. Tredje etappen (i partiets förslag innebär) ett ställningstagande till s. k. negativ skatt (i Sv.) 1973. SvD 1969, nr 232, s. 4.
e) i namn på vissa lekar.
α) (†) i uttr. söka skatt, = β? Tända ljuset; Söka skatt. Ihre Superstit. 33 (1750; i uppräkning av lekar).
β) (i vissa trakter) i uttr. ta upp länsmans skatt, ss. benämning på lek varvid en deltagare utklädd till länsman går omkring till övriga deltagare för att kräva ut ”skatt” o. därvid med påhitt o. lustigheter söker få var o. en att skratta o., om detta lyckas, tar upp pant. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 2: 157 (1950; från Västergötl.).
f) (i vitter stil) oeg. l. bildl., om ngt som avtvingas l. tas från ngn l. ngt l. som ngn är l. känner sig skyldig att ge l. som ngn får ”betala” l. lämna ss. gottgörelse l. ersättning, ”tribut”, vederlag, ersättning. Frese VerldslD 162 (1726). Naturen präszar hon (dvs. människan) med konst och tusend möda: / Hwart enda Element måst' gifwa henne skatt: / Af elden wärman får, af jorden frukt och gröda. Nordenflycht QT 1748—50, s. 111. Berömmet är således en skatt, som ungdomen gärna betalar åt förtjensten. Kellgren (SVS) 4: 207 (1781). Hvar helst en usling fins, är han min vän, min bror: / Då jag hans öde hör, med tårar jag betalar / Den skatt jag skyldig är, Natur! dig, allas Mor! Lidner (SVS) 2: 133 (1783). Mannen ger skatt åt naturn, såsom allt: han fröjdas, han sörjer. Fahlcrantz 1: 8 (1835, 1863). (Frun från Bath om sina tre första män:) De .. voro rika, gamla, skrala, / med möda kunde de den skatt betala, / hvartill jag hade rätt som laggift fru. Björkman Chaucer 175 (1906). Fartyget stampade och gungade som en mås på vågorna. Och även beprövade sjömän fingo vackert betala sin skatt åt havet (dvs. kräkas av sjösjuka). Hedin Pol 2: 521 (1911). — jfr GEN-SKATT. — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. betala skatten l. sin skatt åt naturen l. förgängelsen, skatta åt förgänelsen, dö. Wij som bland andra Diuren / Lijk maskar krälla kring, måst Skatten åth Naturen / Betaala lijk som The. Lucidor (SVS) 375 (1674). (O. Rudbeck d. ä.) betalte .. kort .. (efter branden i Uppsala) sin skatt åt förgängelsen. Carlson Hist. 5: 331 (1879).
β) (numera föga br.) i uttr. vara en skatt åt ngt, vara en ”tribut” åt ngt, särsk.: vara en gärd av erkännande l. uppskattning åt ngt. Jag tillstår att jag ej kunnat hålla mig ifrån att le vid genomläsandet af ditt (dvs. H. C. Schmiterlöws) bref, men det har skett med detta själens behageliga smålöje, som är en skyldig skatt åt ett quickt och smakligt skämt. Kellgren (SVS) 6: 105 (1781). Liten hosta, fast ock fortfarande, är blott en billig skatt åt menniskolotten. CGLeopold (1812) i 2Saml. 10: 43.
γ) (numera bl. tillf.) i uttr. ta skatt av ngt, uppta l. hämta beståndsdelar l. stoff l. ”näring” o. d. från ngt, stundom: utnyttja l. begagna ngt, stundom: stjäla från ngt, plundra ngt. Dock orden, / hur rika, böjliga de vara må, / hur de ta skatt från himmelen och jorden, / de ingen känsla tecknat fullt ändå. Wecksell SDikt. 212 (1861). Det mindre måste vika för det större, allt / Har denna lag .. / Så näres styrkan af det svaga, så sin skatt / Tar, af det mindre ädla, städs det ädlare, / Och lefver, glädes, vexer opp till kraft blott så. Runeberg (SVS) 6: 142 (1863). Det medför .. ett alldeles egendomligt uppfriskande nöje, när redan i dag en författare visar lynne att röra sig litet mera fritt och taga skatt af både gammalt och nytt. Feilitzen Real. 2: 94 (1885). (Tjuven) tänkt sig att taga af huset skatt / Så här en bister och läglig natt. Bååth GrStig. 84 (1889).
4) i vissa anv. i fråga om jordbeskattning (grundskatt); jfr 5.
a) (i sht förr) om jordområde bestämt o. angivet utifrån kameral måttsenhet av ett l. annat slag (penning l. tunnland o. d.); äv.: tal angivande hemmans skatteförmåga, skattetal (se d. o. 2). BtHforsH 1: 122 (1650). Hwad fiske-wattn wid By angår, så åligger Åldermannen tilse, at den ene fram för annan ej tilwäller sig de fördelaktigaste fiske-ställen, utan nyttjas fiske-watnet af grannarne samfäldt efter skatt i By. PH 6: 4806 (1758). (Med köpet av sågverket) följer .. 3 öre 12 penningar skatt med derå uppförd bostad. KarlstT 1895, nr 1705, s. 4. Genom exekutiv auktion .. kommer att .. försäljas .. en från 3/8 tunnland skatt af hemmanet Ringsta N° 3 i Lits socken afsöndrad torplägenhet. PT 1904, nr 128 A, s. 4. (Han äger i) Hällsjö, Tuna s:n, Västernorrlands län .. 1 7/8 mål skatt (1 mål = 1/48 mtl). Petersson KexsundSl. 122 (1913). Hemmansdelarna (i vissa delar av Värml. angåvos) i öres, penningars, rundstyckens eller styfvers skatt. Thulin Mant. 2: 120 (1935). jfr MARK-SKATT.
b) (om ä. förh. i Finl.) ss. kameral måttsenhet; äv. om jordområde bestämt utifrån denna enhet; jfr HAKE, sbst.3 1, KROK 3, OBS, sbst.1 1. Är th(et) rätt, att Knut scriffvere i Tawestelandh haff(ve)r slagit så monge skatter under sig, eller kroker, som the them th(e)r kalle, th(et) hemsteller man Gudh och Kon:ge M:tt. Teitt Klag. 211 (1555). Hans Larszonn (har) köfftt .. ehnn heell schatt iord, som är fyre stenger .. för femtiio twå march ortuger. BtFinlH 4: 243 (1564). (Ståthållaren på Viborgs slott) skal .. late opscrifwe, huru månge bådhe Mäns och Quinnors Pärssoner som boo på en Skatt. SUFinlH 2: 344 (1607). Av vad beskaffenhet .. (utskylden) var, kan anses framgå av de persedlar, som på 1560-talet utgingo från Rautalampi, där varje s. k. skatt då betalade 13 1/2 mark i penningar samt nio lispund gäddor och lika mycket abborrar och mörtar. Almquist CivLokalförv. 2: 465 (1921). jfr: För skatthö af 85 helskattar 21 mark, 2 öre Ört:r. Hallenberg Mynt 287 (i handl. fr. 1543).
5) [jfr 3 (b); delvis sannol. utlöst ur (elliptiskt för) sådana ssgr som SKATT-HEMMAN, -JORD] (†) skattejord l. skattehemman o. d.; äv. liktydigt med: skatte (se SKATTE, sbst.2 I 1, 2); jfr UTBYS-SKATT. När någre syner holdne bliffue, emellom frelsit och skattenn, thå bliffwer jw .. Cronone thet ene stycke jord, effter thet annet, aff synt, och vnder frelsit lagdt. G1R 12: 229 (1539). (Utskrivningskommissarierna skola) icke blanda frälset medh Skatt och Crono ihop vtan at hvart slaget måge skrifvas i sijne serdeles Rotar. Gustaf II Adolf 23 (c. 1620). (I det av konungen utfärdade köpebrevet) står intet, om .. (köparen) skall haffva chronohemman eller skatt. RP 6: 699 (1636). Der skatt och krono finnes, då må dee dubbelt emot frelse skiutza. Därs. 12: 73 (1647). Ridderskapet och Adelen (ha 1657) .. låtit .. af huart 15. Mantal eller hufvudh gifua Cronan een Knecht, då af Skatt och Crono uthgafs af huart tijonde. HSH 31: 471 (1662). Yrkande om nytt skifte af de till byns gamle skatt hörande egor. 1NJA 1874, s. 363 (i fråga om förh. i Nederkalix). — särsk. ss. predikativ, övergående i adjektivisk anv. o. liktydigt med: av skattenatur (se d. o. 2); jfr SKATTE, sbst.2 I anm. 1:o. Den 8:de gården var skatt och hölts hest före. RP 6: 699 (1636). Somblige hemman haffve varit skatt, men sedan äre the lagde under chrono. Därs. 700.
Ssgr (Anm. Beträffande användningen av formerna skatt- o. skatte- ss. förleder i ssgr i modernt språkbruk gäller som huvudregel, att skatt- används i ssgr hörande till bet. 1 o. 3, medan skatte- nästan uteslutande används i ssgr hörande till bet. 3; endast i ett mindre antal ord kan i ssgr hörande till bet. 1 formen skatte- förekomma vid sidan av skatt- (t. ex. i ssgrna -fynd, -gömma)): A: SKATT-ALLMOGE, -BELOPP, se C. —
(3) -BELÄGGA. (skatt- 1860 osv. skatte- 1935 osv.) jfr belägga 9; numera nästan bl. med sakobj.; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Kullberg Tasso 1: 103 (1860; med avs. på person). SvIndustri 432 (1935; i p. pf., om maltdrycker). —
-BESMAN, -BETALANDE, -BETALARE, se C. —
(1) -BEVARARE. (skatt- 1851 osv. skatte- 1886) (numera bl. tillf.) om person l. gudom o. d. som förvarar l. gömmer skatt(er); äv. om skrin o. d. vari skatt(er) förvaras. Hagberg Shaksp. 12: 330 (1851; om skrin). Rydberg Myt. 1: 275 (1886; om guden Mimer). —
-BOK, -BONDE, -BREV, -BÄRANDE, -BÄRARE, -DAG, -DAGSVERKE, -DALER, se C. —
(3) -DRAGA? (†) bära skattebörda, erlägga skatt; jfr draga, v. II 2 a β. Schroderus Urs. L 3 a (1626: Skattdragha, möjl. dock felaktigt för Skatt dragha, ss. två ord). —
(3) -DRAGANDE, p. adj. (skatt- 1635 osv. skatte- 1918 osv.) som bär skattebörda; skattebärande; ngn gg äv. i utvidgad anv., om ställning l. belägenhet: som innebär l. medför skattebörda; äv. substantiverat; jfr draga, v. II 2 a β. Ingen Biskop skal .. fördrista sigh at inwija någen Stiffts Kyrkia, som icke vppå the Helighas Förbön, vthan fast mehra vnder en skatdragande Lägenheet bygd är. Schroderus Os. 2: 207 (1635; lat. orig.: sub tributaria conditione). Städernes skattdragande handtwärkare. 2BorgP 3: 464 (1726). SKL 3: 553 (1850; om jord). HT 1950, s. 31 (i pl. best., substantiverat). —
(3) -DRAGARE. (skatt- 1592 osv. skatte- 1614 osv.) person (l. företag o. d.) som bär skattebörda (jfr skatte-betalare); äv. [jfr t. steuerträger] (i fackspr.) om person (osv.) som i sista hand får bära en skattebörda (motsatt: skattebetalare); i sht förr äv.: person (furste o. d.) l. nation med tributskyldighet; äv. oeg. l. bildl.; jfr skatte-bärare. Per Matzsonn skulle inskriffues wthi mantalet thill skatdragarne och läggas för eenn halfföre i skatt. VadstÄTb. 156 (1592). Petreius Beskr. 1: 74 (1614; om storfurste). (Kejsar Gallus) beslöt medh the Schyter en neesligh Fridh, och giorde thet Romerska Folcket til theras Skattdragare. Schroderus Os. 1: 194 (1635). Riket .. blifwer .. (gm import av tobak m. m.) så fördiupat i skuld hos de främmande, at wij blifwa deras skattdragare i alla tilkommande tider. 2BorgP 3: 744 (1727). (Vid indirekt skatt) blir skattebetalaren i regel icke den slutlige skattdragaren, utan skatten övervältes .. på konsumenten genom pristillägg. 3NF 17: 1059 (1932). Finnshyttan (kunde), strax efter Olofs död, presentera sig som största skattdragaren i Färnebo socken. Oljelund Gubb. 65 (1934). —
-EFTERSLÄPNING, -EGENDOM, se C. —
(1) -ELD. (i sht i skildring av ä. folktro) om (eld)sken som anses utvisa platsen för nedgrävd(a) skatt(er). Törneros (SVS) 1: 212 (1925).
Ssg (†): skattelds-ved. [sv. dial. skatteldsved (Ihre DialLex. (1766))] = lys-ved 1. Atterbom LÖ 2: 340 (1827). särsk. i utvidgad anv., = lys-ved 1 slutet. Dybeck Runa 1845, s. 81 (från Östergötl.). —
(3) -FALL. (skatt- 1586 osv. skatte- 1631) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om förhållandet att stadgad skatt (under längre tid) icke gälda(t)s för hemman l. annan fast egendom (gm skatterättsägarens oförmåga), varvid hemmanet osv. var hemfallet åt kronan; vanhävd medförande skatterättsägarens oförmåga att gälda skatt (o. därav följande mistning av hemman osv. till kronan); förr äv. konkretare, övergående i bet.: (för längre tid) resterande skatt för hemman osv.; jfr skatte-vrak. Samma (omstridda) eng hade waritt så gott som i skattfall och gick ingen skatt aff. UpplDomb. 8: 51 (1586). Hann hade (för torpet) vpfylt cronenes skath som hade borth waritth i nye åhr och lade therföre vt i samme skattfaall sextonn daler penningar. Därs. 105. Skatteheemanedt .. till huilket Johan Nillsson .. ägandhe ähr, och effter han hafuer intet förmått utgiöra dess affgående uthlagor ähr dett kommit i Skattfall. Därs. 4: 20 (1638). Därs. 8: 209 (1950; om ä. förh.). —
(3) -FALLEN, p. adj. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (jord)egendom: som kommit i vanhävd medförande skatterättsägarens oförmåga att gälda skatt (o. därav följande mistning av egendomen till kronan). UpplDomb. 8: 105 (1586). —
-FISK, -FJÄLL, -FLÄSK, -FRI, -FRIHET, -FRÄLSE, se C. —
(1) -FYND. (skatt- 1917 osv. skatte- 1939 osv.) fynd bestående av en (nedgrävd) skatt; särsk. (arkeol.) om sådant fynd bestående av forntida dyrbarheter (särsk. mynt o. ädelmetall; jfr depå-fynd). AntT XXII. 1: 156 (1917; från vikingatiden). (Bokens framställning kulminerar i) sjörövarbataljer på Kaliforniens kust och skattefynd i vrakade, uppdragna skepp på Themsens strand. HT 1939, s. 235. —
-FÅGEL, -FÖRSNILLNING, -FÖRSÄLJA, se C. —
(3) -GILDA, v.; anträffat bl. i sup. -gilt. [av fvn. skattgilda, till skattgildr (se -gill)] (†) med avs. på land: göra skattskyldig. Peringskiöld Hkr. 1: 135 (1697). —
(3) -GILL. (skatt- 1573 osv. skatte- c. 1600—1643) [fsv. skatgilder; jfr fvn. skattgildr] (numera bl. i skildring av ä. förh., ålderdomligt) som kan godtas ss. (prestation erlagd i) skatt, fullgod; förr äv. om person: skattskyldig; jfr gill, adj.1 2. RA I. 2: 459 (1573; om oxe). Rechnes enn skattgill Lapp när han är siutton åhr gammall och der öfuer. HSH 39: 184 (1605). En skattgild oxe om 170 kilogram. SkarabLMarkegTaxa 1915, s. 1. —
-GILLE, -GIVARE, se C. —
-GODS, -GRÅVERK, se C. —
(1) -GRÄVANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) som gräver efter skatt(er); äv. oeg. l. bildl., särsk.: som ägnar sig åt arkeologi. Beskow (1835) i 3SAH LVII. 3: 203 (oeg., om vitterhetsakademien). —
(1) -GRÄVARE. (skatt- 1785 osv. skatte- 1924—1939) [jfr t. schatzgräber] person som gräver efter skatt(er); äv. oeg. l. bildl. Möller 2: 774 (1785). NF 6: 1089 (1883; oeg., om samlare av folkpoesi). —
(1) -GRÄVD, p. adj. (skatt- 1924 osv. skatte- 1935—1939) utgrävd av skattgrävare. UpplFmT 37—39: 305 (1924; om hög). —
(1) -GRÄVERI1004 l. 01—, l. 3~002. (skatt- 1901 osv. skatte- 1939) [jfr t. schatzgräberei] nedsättande, om skattgrävning. Stavenow G3 55 (1901). —
(1) -GRÄVNING. (skatt- 1845 osv. skatte- 1919) grävning efter skatt(er); äv. oeg. l. bildl. En .. påpekning af det i hvarje fall praktiskt användbara bland vetenskapens skatter kunde afleda från ett grundligare studium, en ihärdigare skattgräfning. Frey 1845, s. 40. IllSvLittH 2: 329 (1956). —
-GÅRD, -GÅVA, -GÄRD, se C. —
(3) -GÄV. [jfr fvn. skattgiof] (†) om (erläggande av) skatt; jfr -givning o. skatte-gåva. Peringskiöld Hkr. Reg. C 1 b (1697). —
(1) -GÖMMA. (skatt- 1873 osv. skatte- 1869) jfr gömma, sbst. 4. Forssell Hist. 1: 222 (1869). SvD(A) 1931, nr 112, s. 8 (bildl.). —
(1) -GÖMMARE. (skatt- 1733 osv. skatte- 1872—1939)
1) (†) motsv. gömmare 2, om person med uppgift att ha vård om en furstes dyrbarheter (o. förvalta hans ekonomiska tillgångar), skattmästare; äv. om andeväsen tänkt ss. vaktande o. skyddande en nedgrävd skatt. Lagerbring 1Hist. 1: 152 (1769) [efter fvn. féhirðir]. VittAMB 1872, s. 131 (om andeväsen).
2) motsv. gömmare 4: person som gömmer skatt(er). Dalin Arg. 1: 55 (1733, 1754). Fornv. 1939, s. 79. —
(1) -GÖMMERI1004 l. 01—, l. 3~002, n. (skatt- 1922 osv. skatte- 1939) [senare leden vbalsbst. till gömma, v.] (mera tillf.) gömmande av skatt(er). Buchholtz ClHaagMir. 164 (1922). —
-HAVRE, -HEM, -HEMMAN, se C. —
(1) -HERRE. [jfr t. schatzherr] (†) om medlem av råd med uppgift att reglera kredit o. utbetalningar ur statskassa o. d.; jfr -mästare. Linc. (1640; under quinqueviri). Jfr C. —
-HUMLE, se C. —
(1) -HUS. (skatt- 1541 osv. skatte- 1917 osv.) [jfr t. schatzhaus] hus för förvaring av skatt l. skatter (jfr -kammare); numera nästan bl. (i skildring av antika grekiska förh.): liten tempelliknande byggnad för förvaring av dyrbarare votivgåvor åt gudarna; förr äv. i utvidgad anv., om välbefäst stad l. ort där konung l. furste förvarade sin dyrbaraste egendom. Man bygde Pharao the städher Pithom och Raemses til skatthws. 2Mos. 1: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: förrådsstäder). (Sv.) Skatthus, Skattkammare, (lat.) Ærarium. Schultze Ordb. 2003 (c. 1755). Från olika tider stammade de tolf .. (i Olympia) af skilda grekiska stater och kolonier uppförda skatthusen, afsedda till förvar af tempelskänker. Hahr ArkitH 72 (1902). Jfr C. —
-HUSBONDE, -HÖ, -INDRIVANDE, -INDRIVARE, -JORD, -JÄMKNING, -JÄMNING, -JÄRN, se C. —
(1) -KAMMARE. (skatt- 1538 osv. skatte- 1594—1839) Anm. I HH XXXIII. 1: 226 (1562) förekommer den från t. lånade formen Schatzkameren, sg. best. [jfr t. schatzkammer] (av ett l. flera rum bestående, omsorgsfullt skyddad) lokal för förvaring av skatt(er); särsk. om lokal där en furstes l. stats tillgångar av mynt, ädelmetall, smycken o. d. förvaras; äv. (utom ss. förled i ssgr numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) abstraktare, om institution l. ämbetsverk för omhänderhavande o. förvaltning av (en stats o. d.) finanser l. om statskassa. VarRerV 37 (1538). Menniskionar kunna wäl förwara sina wijsthuus, skattkammare, kellare, etc. medh låås .., men (osv.). OMartini QuatConc. C 1 a (1603). Rijcksens Skatt-Cammar, ther Regalierne och Rijksens Drätsell plägade fordom förwaras, har warit uthi dhen indre Södre Flygelen (i slottet). SErikÅb. 1913, s. 80 (c. 1740). Att rikta Skatt-Kammaren genom allahanda påfund af pålagor, med folkets utarmande, är både den mäst ömkeliga och mäst odugliga Stats-Konst. Bergklint MSam. 2: 136 (1784). Skattkammaren (i Marocko) består af 5 Personer. Agrell Maroco 1: 225 (1790, 1796). Förste lord af skattkammaren. 2NF 21: 965 (1914; om engelska förh.); jfr skattkammar-lord. Katedralens (i Monza) skattkammare var full av dyrbara saker. Lagergren Minn. 4: 132 (1925). jfr riks-skattkammare. särsk. oeg. l. bildl., om ngt l. ngn som tänkes innehålla l. rymma l. kunna ge ngt i materiellt l. andligt avseende dyrbart l. värdefullt o. d. RA I. 1: 579 (1549). Gudz ord (: vthi huilko them trognom theras daglige födho vttloffuadh och tilsagdtt är:) är them en fast och vell foruarat skattkammar och fatebur. LPetri Œc. 30 (1559). (G. 1) war virtutum Pandora, monga ovpräknelige dygders Skatkammar. Phrygius Föret. 8 (1620). H. LandtMarskalken föredrogh, huru Skogarna äre een stoor SkattCammar. RARP V. 2: 102 (1655). Språket är en det menskliga förståndets gemensamma skattkammare, som innehåller vida mera filosofi än man kan drömma om när man ofta begagnar dess ord att säga de ytligaste plattheter. De Geer Hjertkl. 236 (1841). Då han tog fram någon historia ur sitt minnes skattkammare. Benedictsson 7: 221 (1887). Den snåle är sina barns skattkammare. Rosen InshAllah 260 (1935). Lindroth Gruvbrytn. 1: 209 (1955).
Ssgr: skattkammar-anvisning. [jfr t. schatzkammeranweisung, eng. treasury warrant] (i fackspr.) jfr anvisning 7 b o. -kammar-förbindelse; ofta om (utländsk) statlig räntebärande skuldförbindelse med längre löptid än skattkammarväxeln (jfr -kammar-bevis). WoL 1533 (1889). SvAffärslex. (1948).
-bevis. (i fackspr.) = -kammar-förbindelse; särsk. om skattkammaranvisning. Åstrand 304 (1855; om engelska förh.). SvAffärslex. (1948).
-domstol. [jfr eng. court of exchequer] (förr) engelsk (urspr. för ekonomiska mål avsedd) domstol till vars ledamöter skattkammarkanslern (formellt) hörde. Lolme EnglConst. 1: 71 (1809).
-förbindelse. (i fackspr.) av en stat utfärdad (räntebärande) skuldförbindelse; jfr -kammar-anvisning, -kammar-invisning, -kammar-obligation, -kammar-växel. 2NF 17: 7 (1912; om förh. i Luxemburg).
-kansler. (-kammar- 1852 osv. -kammare- 1865—1887) [jfr eng. chancellor of the exchequer] om engelsk finansminister. SvT 1852, nr 34, s. 3.
-lord. [jfr eng. lord of the treasury] om var o. en av medlemmarna i Englands finansministerium; särsk. [jfr eng. first lord of the treasury] i uttr. förste skattkammarlord, om ministeriets ursprunglige ledare som numera fungerar ss. premiärminister. Bemyndigande för utbetalningar från skattkammaren .. ges nu .. af två skattkammarlorder. 2NF 16: 1108 (1912). 2SvUppslB 29: 838 (1954).
-minister. [jfr it. ministro del tesoro] om chef för italienskt (med finansministeriet sidoordnat) ministerium för handhavande av statskassan, mynt- o. bankväsen m. m.; ngn gg äv. om engelsk premiärminister (jfr -kammar-lord). Hedin Tal 2: 238 (1901; om engelsk premiärminister). 2NF 38: 211 (1925).
-nyckel. nyckel till skattkammare; äv. ss. symbol för riksskattmästarämbete. Sparre Findl. 3: 159 (1835). Först några veckor före .. (K. XI:s myndighetsförklaring) anförtroddes skattkammarnyckeln åt Sten Bjelke. Crusenstolpe Tess. 1: 30 (1847).
-obligation. (-kammar- 1899 osv. -kammare- 1873—1880) (i fackspr.) jfr obligation 4 o. -kammar-förbindelse. Jungberg (1873).
-sedel. (numera bl. tillf.) jfr sedel 1 e β o. -kammar-förbindelse. Tiden 1848, nr 262, s. 1 (om franska förh.).
-valv. (-kammar- 1828 osv. -kammare- 1833) (källar)valv som (ingår i l.) utgör skattkammare. Fryxell Ber. 3: 186 (1828).
-verk. (numera bl. tillf.) (utländskt) ämbetsverk för omhänderhavande o. förvaltning av statsmedel. SvTyHlex. (1851).
-växel. (i fackspr.) statlig skuldförbindelse i växelform (avsedd att under kortare tid förse statskassan med likvida medel); stundom äv. i utvidgad anv., om statlig obligation med kort löptid (jfr -kammar-anvisning, -kammar-obligation). RiksdRevRiksgäldsk. 1905, s. 47. SvUppslB (1935; äv. i utvidgad anv.).
-ö. ö med (av sjörövare iordningställd) skattgömma (särsk. i sg. best. använt ss. egennamn); äv. oeg., om romantisk l. exotisk ö. Den underbara Skattkammarön. Stevenson (1887; boktitel; eng. orig.: Treasure Island). Mörne Vinga 244 (1935; i pl., oeg.). —
-KAVLE, se C. —
(3) -KILTPENNINGAR~0200, pl. (i Finl., förr) kiltpenningar utgående ss. skatt. HFinlKamF 2: 109 (c. 1575: Skatt-kiltispenning:r). —
(1, 3) -KISTA. (skatt- 1541 osv. skatte- 1914—1951) [jfr t. schatzkiste] (i sht förr) kista för förvaring av dyrbarheter (t. ex. pengar l. smycken), i fråga om ä. förh. äv. uppburna skatter; äv. i utvidgad l. oeg. anv., i sht förr särsk. dels övergående i bet.: skattkammare, dels om statskassa. På then tijdhen wordo män förskickadhe offuer skattkistona, ther häffoffer, förstling och tiyend vthi war. Neh. 12: 44 (Bib. 1541; Luther: die schatz kasten). Jagh togh honom (dvs. ringen) aff min Faders Skattkiste, / Om han hadh wetat, han willen ey miste. Forsius Fosz 423 (1621). (Eng.) The Kings coffers, where his Treasure is kept, (sv.) Konungens skatt-kista. Serenius H 2 a (1734). Det .. kunde vara försigtigast, at städse i den allmänna Skattkistan hafva något öfverskott. LBÄ 5—6: 53 (1797). Skattkista .. (dvs.) Kista, i hvilken uppburna skatter förvaras. Dalin (1854). FoF 1914, s. 23. —
-KO, -KOL, se C. —
(3) -KONUNG, äv. -KUNG. (skatt- 1647 osv. skatte- 1854—1891) [jfr fvn. skattkonungr] (förr) konung som hade att betala årlig skatt till annan konung, lydkonung. Loccenius AntSveog. 85 (1647: SkattKongarna). Broman Glys. 1: 47 (1726: Skattkungar). Fornv. 1952, s. 184. —
-KRÄVANDE, -KRÄVNING, se C. —
-KVARN, se C. —
(1) -KÄLLA. (numera bl. tillf.) om källa som innehåller (l. tänkes innehålla) nedsänkt(a) skatt(er). VgFmT I. 6—7: 1 (1893). Jfr C. —
-KÖPARE, -LAG, sbst.1—2, se C. —
(3) -LAGE. (†) om person i förh. till annan l. andra som jämte honom har (ha) att erlägga skatt för ngt (t. ex. ett fiske). SoS 1907, s. 198 (c. 1630). —
(3) -LAND, sbst.1 (skatt- 1691 osv. skatte- 1681—1939) [jfr fvn. skattland] (i skildring av ä. förh.) om skattskyldigt land(område) med lösare anknytning till ett rike; äv. övergående i bet.: skattskyldig provins. Verelius 224 (1681). Skatt-Konungarne synas .. (i forntiden i Sv.) icke hafva varit annat än Höfdingar, som ärfteligen innehade sina ämbeten och skatt-land. Botin Hist. 1: 105 (1789). Sudröarne voro .. skattländer (under Norges krona), till dess de afträddes till Skotland på 1260-talet. Svedelius Statsk. 1: 182 (1868). Danske konungen Valdemar II:s korståg till det forna svenska skattlandet Estland. TurÅ 1951, s. 35. —
-LAND, sbst.2, se C. —
(3) -LAPP, sbst.1 (skatt- 1908 osv. skatte- 1959) (vard.) om skattsedel; jfr lapp, sbst.3 2 a. Wägner Norrt. 120 (1908). —
-LAPP, sbst.2, -LASS, -LEDUNG, se C. —
(1) -LYSTEN. (numera bl. tillf.) lysten efter (att finna l. samla l. äga) skatter. VetAH 1773, s. 214. —
(3) -LÄGGA, -ning. (skatt- 1540 osv. skatta- 1530. skatte- 1530—1949) [fsv. skatläggia] pålägga (ngn l. ngt) skatt, beskatta l. göra skattskyldig; ofta: bestämma storleken av den skatt som åvilar (ngn l. ngt), taxera till skatt; stundom äv. refl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; numera företrädesvis (i sht kam.) i fråga om l. med syftning på ä. skatteformer, särsk. dels i fråga om jords åsättande av ränta l. (äv. i fråga om moderna förh., vid jorddelning o. d.) mantal l. annat skattetal (se d. o. 2), dels i uttr. skattlagt fiske, om (ofta annan än strandägaren tillhörigt, gm skatteköp förvärvat) fiske som vid ä. förrättning åsatts särskild skatt o. sedermera vanl. upptagits i jordebok ss. för sig bestående fastighet. SkaraStiftJordeb. 16 (1540). Här med (skall) wara förbuditt borgmestare och råd högre skattlegge förb:de embethzmän (dvs. hantverkare i Kalmar), ähn theres förmögenheett och förtienst kand tilseya. PrivSvStäd. 3: 578 (1586). (Svensken) vet, att folket bör skattlägga sig sjelft, emedan denna dyrbara rättighet är det Svenska folket bevarad. Rosenstein 2: 392 (1789). Jerusalem intogs af Romarne och skattlades. Ödmann StrFörs. 1: 316 (1799). (Tobaks-)Bladen .. buntas, svettas, packas, räknas och skattläggas. Langlet Ung. 108 (1934). Den 13 och 14 juni 1694 besiktigades och skattlades hemmanet Kullerstad 1 m(an)t(a)l. SvGeogrÅb. 1946, s. 71. SvFiskelex. (1955: Skattlagt fiske). jfr o-skattlagd. särsk.
a) (numera bl. tillf.) i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt, i utvidgad anv., om tid: som utmärkes av hård beskattning. Gud wet, at iag, särdeles i desse skattlagde tider mindre begiärt och fådt af mine åhörare än skatter och utlager synas kunna ärfordra. VDAkt. 1753, nr 105.
b) (numera bl. tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. = beskatta 1 e; förr äv. i uttr. göra ngn skattlagd för ngn, komma ngn att berövas pengar l. pungslås av ngn. Brask Pufendorf Hist. 440 (1680). Tre wore alnar i mull på sidstone desz (dvs. Alexander den stores) hela Rijke, / .. Matkara (dvs. maskarna) små regerade då, skattlade Monarchen. Runius (SVS) 2: 10 (1724). På detta (R. de Réaumurs) påfund (näml. att förvandla gjutjärn till smidesjärn) fölgde innan kort et annat, då för tiden i Frankrike obekant, men som (dessförinnan) gjorde osz (fransmän) skattlagde för utlänningar: Förtent järnbleck. SvMerc. 6: 300 (1760; fr. orig.: nous rendoit .. tributaires de l'Étranger). (Svedelius var) mindre med snillets skarpblick .. en vägbrytare än med ihärdigt arbete .. en kraftfull odlare af utstakade, men ännu icke skattlagda fält. Sander i 3SAH 4: 82 (1889).
c) ss. vbalsbst. -ning; särsk. i konkret(are) anv., dels om var särskild (förrättning för) beskattning l. taxering till skatt, dels om därvid fastställt beslut (i denna anv. förr äv. övergående i bet.: skattläggningshandling o. d.); i sht förr äv. motsv. b, i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. HH XI. 1: 37 (1530). Sedan ransakning och skattläggning är skedd, och af Häradshöfdingen .. (m. fl.) blifwit underskrifwen .., skal den blifwa Landshöfdingen öfwerlefwererad, som .. sjelfwa ransak- och skattläggningen, jämte desz betänkande .. til Kongl. Kammar Collegium skal hafwa at öfwersända. LandtmFörordn. 7 (1688). Gustaf III 1: 239 (1778; oeg.). De nyvunna förmonerne (för bönderna 1789) bestodo hufvudsakligen uti orubbligheten af de å hemman en gång fastställda skattläggningar och tiondesättningar. Frey 1844, s. 498. Nya skattläggningar genomfördes omkring 1540 i en rad områden. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 403 (1962). Det åligger häradsskrivare särskilt att .. deltaga i eller verkställa taxeringsarbete och skattläggning samt taga befattning med debitering och uppbörd av skatt m. m. SFS 1965, s. 1375. jfr förmedlings-skattläggning. Anm. Den i G1R 25: 312 (1555) förekommande formen skattlenning är sannol. felaktig för skattlegnning l. dyl.
Ssgr (till c; numera nästan bl. i fråga om ä. skatteformer): skattläggnings-akt. = -läggnings-handling. Fatab. 1928, s. 200.
-beredning. (förr) om (förrättning innebärande) förberedande åtgärder för skattläggning; äv. konkret, om aktstycke med redogörelse för sådana förberedelser; jfr beredning 3 (b). SPF 1814, s. 87 (om aktstycke). (Kammar-)kollegium (har) anfört, att år 1805 förrättats skattläggnings- och avvittringsberedning rörande krononybyggena Risliden i Skellefteå socken. SFS 1921, s. 363.
-beskrivning. (förr) (av lantmätare utförd) beskrivning av jordegendom o. d. i o. för skattläggning. SPF 1840, s. 25.
-man. person (man) med uppgift att förrätta skattläggning; jfr skattläggare, skattnings-man o. taxerings-man. SOU 1925, 19: 247 (1690). Skattläggningsmän .. äro: 1) Kronofogden .. 2) Häradsskrifvaren .. 3) Landtmätare .. 4) 2:ne nämndemän. Linde Kam. 420 (1867).
-metod. metod (se d. o. 1) vid skattläggning; äv.: instruktion innehållande föreskrifter l. anvisningar om tillvägagångssätt vid skattläggning (jfr metod 3 slutet). SOU 1925, 19: 140, 270 (1690). 1690 års skattläggningsmetod för Halland innehåller ett yttrande från Himle härad .. som (osv.). Hasslöf Västkustf. 127 (1949).
-mål. rättegångsmål (i sht förr äv. allmännare: ärende) rörande skattläggning; jfr mål, sbst.2 1 (o. 2). SPF 1840, s. 31 (allmännare). SFS 1909, nr 38, s. 4.
-summa. vid skattläggning fastställd l. sökt (korrekt l. rättvis) summa angivande skattskyldighet (för hemman o. d.). LMil. 4: 1573 (1717).
-tunna. (förr) vid skattläggning (bestämmande av skatt) ss. mått för spannmål o. d. använd tunna. Enär nu (på 1500- o. 1600-talen) Bondtunnan, eller Uppbörds- och Skattläggnings-tunnan, var 25 procent drygare än Stockholms-tunnan, som höll 56 kannor; så (osv.). JernkA 1826, 1: 315.
-verk. om (organisation för) arbete l. verksamhet på skattläggningens område; äv. om redogörelse för l. samling av akter rörande sådant arbete; äv. oeg. l. bildl. SamlLandtm. 1: 78 (1688). Botin Hem. 2: 46 (1756; oeg.). Handbok i Svenska Skattläggningsverket. Thurgren (1860; boktitel). Skattläggningsverket över Gotland av år 1747 intar en särställning, då det är det enda efter år 1719 tillkomna, som omfattar ett helt svenskt län Ymer 1932, s. 307.
-värdering. värdering (av jord o. d.) för skattläggning; jfr skatte-värdering. Wikforss 2: 475 (1804).
-väsen(de). sammanfattande, om (allt som hör samman med) den organiserade verksamheten på skattläggningens område. Bergfalk Beskattn. 62 (1832).
(3) -LÄGGARE. (numera bl. tillf.) person som pålägger skatt(er) l. taxerar till skatt (jfr -läggnings-man); äv. oeg. l. bildl. (jfr -lägga b). SvMerc. 1764, s. 815. Man viste allmänt, at tala om rot-matkar och blad-matkar. .. Bjerkander fattade .. det beslut, at i ljuset framdraga dessa flitens obehöriga skattläggare. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 17. HT 1945, s. 54 (om ä. förh.). —
-LÄNGD, se C. —
(1) -LÖS. (†) som icke har några dyrbarheter att uppvisa; anträffat bl. bildl., om andlig utrustning o. d.: som icke har ngt värdefullt att ge, torftig l. dyl. (De lärde) betee sina skattlösa Pund oskattbara wärde, / Prägla på lappris wärck sina namn uti Stål och i Ceder. Dalin Arg. 1: nr 9, s. 5 (1733). —
-MAN, sbst.1, -MARK, sbst.1—2, se C. —
(3) -MAS. (skatt- 1924 osv. skatte- 1924 osv.) (vard.) skatteindrivare; äv. allmännare, om skattemyndighet o. d.; jfr mas, sbst.1 3, o. skatte-kisse. Myrberg NDård. 104 (1924). Det .. (kan) löna sig att äga en kolgruva: den kan .. av skattemasarna upptaxeras till en femton millioner. Hellström RedKav. 84 (1933). —
(3) -MIL. [jfr (ä.) nor. skattemil(e)] (förr) om (mil utgörande längden av) skattepliktig, en by l. gård enl. laga ordning i Jämtl. tillhörig (skogs)areal sträckande sig en mil i riktning från byn osv. JmtFmT 5: 184 (1651). JämtlHärjedH 1: 446 (1948). —
(3) -MYNT. (†) = skatte-penning 1, 4. Renbeteskomm. 1907, I. 2: 12 (1744). Bælter JesuH 5: 824 (1759). —
-MÅRD, -MÄRKE, se C. —
(1, 3) -MÄSTARE. (skatt- 1544 osv. skatte- 1906 (: riksskattemästare). skatts- 1618) [fsv. skatmästare; jfr t. schatzmeister] person med uppgift att utöva uppsikt över o. förvalta en furstes l. en institutions o. d. dyrbarheter (o. andra ekonomiska tillgångar) l. att förestå skatteuppbörd l. (allmännare) ekonomisk förvaltning för en furstes räkning l. i ett rike l. en provins l. för en institution o. d.; särsk. dels om riksskattmästare (äv., ålderdomligt, i uttr. riksens skattmästare), dels (o. i fråga om nutida förh. bl.) om (l. ss. titel för) person som handhar den ekonomiska förvaltningen inom en institution l. förening o. d., kassaförvaltare, kassör. G1R 16: 117 (1544). SUFinlH 2: 413 (1608; om föreståndare för skatteuppbörden i Finl.). Phrygius HimLif. 114 (1615; om den i Apg. 8: 27 omtalade föreståndaren för den etiopiska drottningens skattkammare). De fäm Rijksens höghe embeten: Drotzet, Marsk, Ammiral, Cantzler och Skattmester. RA II. 2: 84 (1617). Fougdar och Skattmästare hafwa Peningen, och Förstarna Pungen. .. Ty Fougdar, Skattmästare och Ränttemästare äre satte öfwer all Vpbörd, annammande och vthgifwande, på Herrens wägne. Forsius Fosz 596 (1621). Det fembte och sidste Collegium är Räkne-Cammaren hwarest præsiderer Rijkzens Skatmestare. RF 1634, § XIII. (Serafimer-)Ordens Skatt-Mästare hafwe om medlen nödig vård. PH 4: 2627 (1748). Bengt Gylta till Påtorp, riddare, Sverges rikes öfverste skattmästare. SvTr. 4: 411 (1888; om förh. 1571). Studentkårens förtroendemän (:) Skattmästare .. Bibliotekarie (m. fl.). UUKatal. 1968, v.-t. 2: 11. jfr akademi-, ordens-, riks-, stor-skattmästare m. fl.
-ämbete. skattmästares ämbete; äv. (nästan bl. i sg. best.) om institution under skattmästares ledning. (Man bör betänka) hwar man een skickelig man skulle finna, som till Rijksens Skattmestare embete tiänligh wore. Gustaf II Adolf 108 (1613). Löfström SvRidd. 363 (1948; om institution). —
-MÄSTARINNA10032 l. 01—, äv. 3~0020. [till -mästare] (numera bl. mera tillf.) kvinnlig skattmästare; äv. oeg. l. bildl.; i fråga om ä. förh. äv.: skattmästares hustru l. änka. RP 1: 181 (1629; om riksskattmästares änka). Fröken Greta gjorde Clara till sin skattmästarinna (i fråga om utdelning av hjälp åt behövande). Bremer Nina 213 (1835). SD 1899, nr 502, s. 4 (i förening). —
-MÄSTARSKAP~002, äv. ~200. [till -mästare] om förhållandet att vara (l. befattning ss.) skattmästare. Laurin Minn. 2: 428 (1930). —
-MÖTE, -OXE, -PENNING, -PERSEDEL, se C. —
-PLIKT, -PLIKTIG, se C. —
(1) -RIK. (skatt- c. 1670 osv. skatte- 1886) (i vitter stil) rik på skatter; äv. oeg. l. bildl. En Girig fattig är, ty honom myckit fattas, / Män fattig Man förnögd, han billigt skattrijk skattas. Columbus BiblW H 1 a (c. 1670). Hästesko Sol 91 (1938). —
(3) -RIKE. (i skildring av ä. förh.) om rike med skattskyldighet till annat land. Fryxell Ber. 2: 222 (1826). —
-RUSTNINGSHEMMAN, se C. —
(1) -RUVANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som ruvar på skatt(er). UpplFmT 37—39: 361 (1924; om drake). —
-RÄNTA, -RÄTT, -RÄTTIGHET, se C. —
-SATS, se C. —
(3) -SEDEL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3667). (skatt- 1852 osv. skatte- 1958) [jfr t. steuerzettel] debetsedel. ÖoL (1852). —
-SKALA, -SKILLING, -SKINN, se C. —
(1) -SKRIN. (skatt- 1930 osv. skatte- 1936—1951) (i sht förr) jfr -kista. Fatab. 1930, s. 231. FinT 1936, 2: 311 (bildl.). —
(3) -SKRIVA. (skatt- 1752 osv. skatte- 1939) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) inskriva l. uppföra (ngn) i längd o. d. (tjänande ss. underlag) för beskattning; jfr -skrivning o. mantals-skriva. HFinLappm. 4: 307 (1752; i p. pf.). Swen Jöns son i Tånga för det han nytjadt Tobak utan att låta sig derföre skatt skrifwa, dömd att böta — 1.32. VDAkt. 1783, nr 342 (1782). Embets- och Tjenstemän skattskrifwas och taxeras .. der de hafwa tjenst och lön. SFS 1830, s. 707. Det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Luk. 2: 1 (Bib. 1917). Var är han skatt(e)skriven? Östergren (1939). —
(3) -SKRIVARE. (skatt- 1812 osv. skatte- 1895) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) person med uppgift att förrätta skattskrivning (jfr härads-skrivare); äv. om skrivare tjänstgörande vid skatteuppbörd, uppbördsskrivare. FörordnMantSkattskrifn. 30/9 1812, s. A 3 a. Strindberg SvFolk. 1: 436 (1882; om uppbördsskrivare på 1500-talet). —
(3) -SKRIVNING. (skatt- 1783 osv. skatte- 1757 (: skatteskrifnings stämmor)—1939)
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om (förrättning för) inskrivning av personer i längd o. d. (tjänande ss. underlag) för beskattning; jfr mantals-skrivning. VDAkt. 1783, nr 341. Särskild Förordning angående mantals- och skattskrifningarnes förrättande. SFS 1861, nr 45, s. 1. Luk. 2: 2 (Bib. 1917).
Ssgr (till -skrivning 1; numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): skattskrivnings-författning. jfr författning 6. Schulthess (1885).
-stämma. stämma (möte) för skattskrivning. PH 6: 4830 (1757: upbörds eller skatte-skrifnings stämmor). —
(3) -SKYLDIG. (skatt- 1522 osv. skatte- 1832—1939) [fsv. skatskyldugher, skatskyldogher] skyldig att erlägga skatt (äv. i uttr. skattskyldig till l. under ngn l. ngt l. ngn l. ngt skattskyldig, skyldig att erlägga skatt till ngn l. ngt); ofta substantiverat. Cronennis skatskyllogæ bönder. G1R 1: 35 (1522). At .. (göterna) een stoor deel af Wenden hafwe intaget, och giordt sigh skattskyldigh. Skytte Or. B 6 b (1604). Dock äro .. (hövdingarna i Hälsingl.) skattskyllige wordne med tjden under ÖfwerKungen i Upsala. Broman Glys. 1: 46 (1726). (Berget Athos) utgör en slags klosterrepublik, skattskyldig till Turkiet. Svedelius Statsk. 3: 203 (1869). SFS 1951, s. 690 (substantiverat). särsk.
a) (om ä. förh.) i utvidgad anv., om jord o. d.: för vilken skatt skall erläggas, av vilken skatt utgår, skattbelagd. RA II. 2: 299 (1617). Kongl. May:tz förnyade Placat och Förordning emot skattskyldig jordz deelning och förminskande. Schmedeman Just. 690 (1677). 2NF 13: 107 (1910; om ä. förh.).
b) (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl.; särsk. i uttr. skattskyldig under ngn l. ngt, underkastad ngn l. ngt, beroende av ngn l. ngt. Men se, han straxt beherrskar sig och gör / Sitt qval skattskyldigt under viljan. Thomander 3: 98 (1826; eng. orig.: tributary). De sydgermanske stammarne, som en gång eröfrat romerska provinser, blefvo i sin ordning för långliga tider .. skattskyldige under romersk rätt och romerskt språk. Wirsén i 3SAH 4: 194 (1889). —
(3) -SKYLDIGHET~002, äv. ~200. (skatt- 1745 osv. skatte- 1895—1944) [jfr -skyldig] skyldighet att erlägga skatt; äv. dels (företrädesvis om ä. förh., i fråga om jord o. d.) i utvidgad anv., om egenskapen l. tillståndet att vara skattbelagd, dels ngn gg (konkretare) om prestation innebärande fullgörande av skyldighet att erlägga skatt. Juslenius 428 (1745). De (odalmän) hvilka ej genom tjenst frälsade sin jord från skattskyldighet. Nordström Samh. 1: 171 (1839). Der wisze från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gäller (osv.). SFS 1862, nr 13, s. 19. (Strömmingsfiskarna) erlade sina skatteskyldigheter .. i det distrikt där de vanligen fiskade. GotlArk. 1932, s. 36. Staten har .. bestämt .. vilka hundar, som från skattskyldighet skall undantas. Edström Hund. 211 (1948). —
(3) -SKYLDING. [till -skyldig] (numera föga br.) om person med skyldighet att erlägga skatt; anträffat bl. om tributpliktig furste. Palmblad Nov. 3: 61 (1817, 1841). —
-SMÖR, -SPANNMÅL, -STAV, se C. —
(3) -STUGA. (†) hus för uppbörd (o. förvaring) av skatt; jfr skatte-bod, skott-stuga. TbLödöse 413 (1598). —
-STÄMPEL, -SUMMA, -SÄD, -SÄDESLAND, se C. —
(3) -SÄTTA, -ning. (skatt- 1695 osv. skatte- 1918) (numera i sht i skildring av ä. förh.) fastställa skatt; åsätta (ngn l. ngt) skatt, fastställa skatt för (ngn l. ngt); jfr -lägga o. taxera. MalmöDomb. 1/7 1695 (: Skattsättningen). LMil. 4: 1572 (1717). Isberg MalmöKrön. 3: 86 (1913: skattsättningen; om ä. förh.).
Ssg: skattsättnings-man. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om var o. en av de personer som hade att fastställa skatt(esatser) i stad; jfr skatt-sättare. MalmöDomb. 29/8 1706. —
(3) -SÄTTARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -sättnings-man. MalmöMagistrAkt. 18/1 1692 (: Skattsättiarne). —
(1) -SÖKANDE, n. (skatt- 1936 osv. skatte- 1920—1939) sökande efter skatt(er); jfr -sökeri, -sökning. Armfelt VildmPar. 179 (1920). —
(1) -SÖKARE. (skatt- 1787 osv. skatte- 1939) person som söker efter skatt(er). Kellgren (SVS) 5: 135 (1787). —
(1) -SÖKERI1004, äv. 3~002. (skatt- 1915 osv. skatte- 1939) = -sökande. Nordenskiöld ForsknSydamer. 4 (1915). —
(3) -TAGA? (†) (kräva o.) uppbära skatt, taga (upp) skatt. Dryselius Monarchsp. 462 (1691: Skattagha, möjl. dock felaktigt för Skatt tagha, ss. två ord). —
(3) -TAGARE. (numera bl. tillf.) person som upptar skatt; jfr skatte-uppbörds-man. SvPatrSH 2: 123 (1771). —
-TAL, -TAXERING, -TING, -TIONDE, -TITEL, se C. —
-TJÄRA, se C. —
(3) -TUNNEFISK. (†) om insaltad skattefisk mätt i tunnmått. Almquist CivLokalförv. 3: 175, 176 (i handl. fr. 1544). —
(3) -TVUNGEN, p. adj. (†) tvungen att erlägga skatt l. tribut, skattepliktig. Schroderus Liv. 662 (1626). —
-TYNGD, -UPPBÄRARE, -UPPBÖRD, -UPPBÖRDS-MAN, -UTLAGA, se C. —
(1) -VAKTANDE, p. adj. (skatte- 1889—1951) som vakar över skatt(er); i sht om drake. Rydberg Myt. 2: 269 (1889). —
(1) -VALV. (skatt- 1906 osv. skatte- 1886) (i sht i vitter stil) skattkammarvalv. NerAlleh. 1886, nr 122, s. 3. —
-VARA, -VATTEN, -VED, -VRAK, se C. —
(1) -VÅRDARE. (i sht i vitter stil) vårdare av skatt(er); äv. med tanke på skatt(er) av (företrädesvis) immateriellt värde. NF 4: 203 (1880; om fornnordiska förh.). Forssell i 3SAH 10: 76 (1895; om riksantikvarie). —
-VÄGEN, se C. —
(1) -VÄKTARE. (skatt- 1910 osv. skatte- 1939) om person l. (mytiskt) djur som vakar över skatt(er); jfr -vaktare. Oterdahl Sag. 25 (1910). —
-ÅKER, -ÄGA, -ÄGANDE, -ÄGARE, -ÄGG, -ÄNG, -ÖRE, se C.
B (†): SKATTA-BOK, -BONDE, -FISK, -FLÄSK, -FRI, -FÅGEL, -FÅR, -GALT, -GÅRD, -GÄDDA, -HAVRE, -HEM, -HEMMAN, -HONUNG, -HUMLE, -HÖ, -JORD, -JÄRN, -KO, -KORN, -LAX, se C. —
-LÄGGA, se A. —
-MALT, -MÅRD, -NÖT, -OXE, -PENNING, -PERSEDEL, -RÅG, -SKINN, -SMÖR, -STRÖM, -SÄCK, -TAL, -TID, -TORSK, -UTJORD, -ÅTTING, se C.
C (i allm. till 3. Anm. I språkprov från ä. tid, då lederna i ssgr ofta icke hopskrevos, är det stundom ovisst, om en ssg l. en ordfogning (med ordet skatte, sbst.2 o. adj., i bet. II) föreligger; sådana fall ha nedan i allm. upptagits ss. ssgr): SKATTE-ALLMOGE~020. (skatt- 1798. skatte- 1652 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om allmoge som brukade skattehemman. Bergv. 1: 206 (1652). —
-ANVISNING~020. (i sht i fackspr.) anvisning (se d. o. 7 b) avseende (inbetalning av) skatt. SFS 1945, s. 1968. jfr GenPoststCirk. 1925, s. 5 (: automobilskatteanvisningar). —
-ARV. (†) = -arvjord; anträffat bl. i uttr. skattearv och -ägor (jfr arv I 7 a o. -äga). Bergv. 1: 36 (1582: schatteärff och äger). —
-ARVJORD~02 l. ~20. (förr) arvjord av skattenatur (se d. o. 2). VgFmT I. 10: 78 (i handl. fr. 1565). —
-ASSISTENT. särsk. (om förh. före 1965) om (l. ss. titel för) assistent vid verk för indrivning av skatt; jfr -exekutor. SthmKommKal. 1948, s. 51. GbgKommKal. 1964, s. 37. —
-AVDELNING~020. avdelning (se d. o. 3 d) för skatteärenden. GenPoststCirk. 1918, s. 201 (vid postkontor i residensstad). —
-AVDRAG~02 l. ~20. avdrag utgörande skatt (särsk. om sådant avdrag som av arbetsgivare göres på anställds lön o. inbetalas till skattemyndighet); äv. vid deklaration: avdrag på inkomst o. d. (varigm skattepliktigt belopp minskar). Billing Betr. 569 (1907; i bild). Lagstiftningen rörande rätt till skatteavdrag för substansminskning vid gruva. BtRiksdP 1938, 7: nr 32, s. 3. Vid utbetalning av kontant belopp .. skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) verkställa avdrag för gäldande av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att erlägga (skatteavdrag). SFS 1953, s. 423. —
-AVFÖRING~020. (i sht i fackspr.) avförande (se avföra 7 a) av skatt. SFS 1894, nr 96, s. 2 (vid bränneri). —
-AVGIFT~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) avgift (se d. o. 1 slutet) utgörande skatt. Almqvist Räkn. 63 (1832). —
-AVRAD~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) avrad till sin karaktär påminnande om skatt; jfr krono-avrad. Schulz v. Schulzenheim ÅmVetA 1816, s. 37. —
-AVRADSLAND~102, äv. ~200. (förr) skatteköpt avradsland. Kardell ÖstersUppkUtv. 117 (i handl. fr. 1775). —
-AVRÄKNING~020. (i sht i fackspr.) jfr avräkning 1 a, 3. SvD(A) 1965, nr 201, s. 11 (om bankers avräkning gällande inbetalning av preliminära skatter). —
-AVRÄKNINGSLÄNGD. särsk. (förr) längd förd vid sockerfabrik över skatt åvilande den färdiga produkten; jfr avräkning 3. SFS 1905, nr 37, s. 21. —
-AVSEENDE~0200. i uttr. i skatteavseende, i fråga om l. med hänsyn till skatt(er). 2NF 5: 507 (1906). —
-AVVÄLTNING~020. [jfr t. steuerabwälzung] (i fackspr.) om förhållandet att en skatt avvältes från en skattebetalare (o. sålunda icke längre utgör en ekonomisk belastning för denne; jfr -incidens); särsk. om förhållandet att ett företag (vid starkt skattetryck) så rationaliserar sin drift att skatten inbesparas. EkonT 1900, s. 414. 2SvUppslB 26: 176 (1953). —
-BAND. (i fackspr.) magnetband (band av plast med beläggning av magnetiserbart skikt, använt bl. a. till inspelning av information för automatisk behandling av data) innehållande register över skattskyldiga (i ett län). SFS 1967, s. 1130. —
-BEDRÄGERI. bedrägeri i skatteavseende (vid deklaration); jfr -fiffel, -fusk, -försnillning, -skolk, -smussel, -svek, -underslev. Upsala(A) 1925, nr 288, s. 1. —
-BELASTA. [jfr -belastning] belasta (ngn l. ngt) med skatt; i sht i pass. Bensinen skattebelastas med ytterligare 5 öre per liter. SvD(A) 1966, nr 10, s. 17. —
-BELOPP. (skatt- 1879. skatte- 1832 osv.) belopp som erlägges (l. skall erläggas) i skatt l. som utgör skattemedel (se d. o. 2); jfr -summa. Carlstedt Her. 1: 456 (1832). —
-BELÄGGA, se A. —
-BEREDNING. (i sht i fackspr.) jfr beredning 3 b; vanl. konkret. BtRiksdP 1925, I. 13, BerRikStyr. s. 51 (konkret, om sakkunnigberedning). —
-BEREDNINGS-NÄMND. (mera tillf.) jfr nämnd 2 b o. taxerings-nämnd. EkonT 1899, s. 520 (i Preussen). —
-BERÄKNING. beräkning (se d. o. 1) av skatt. BtRStP 1847—48, Saml. 1. I. 1: nr 66, s. 31. särsk. (†) i uttr. taga ngt i skatteberäkning, medta ngt vid beräkning av skatt. SPF 1848, s. 203.
Ssg: skatteberäknings-tabell. tabell för beräkning av skatt; jfr skatte-tabell. SFS 1910, nr 115, s. 36. —
-BESMAN. (skatt- 1547. skatte- 1555 osv.) (förr) besman använt vid uppbörd av skattevaror. HFinlH 2: 267 (1547). —
-BESVÄR.
1) (numera bl. tillf.) besvär (se d. o. I 2 b) utgörande en med skatt jämförlig tunga. Rabenius Kam. § 6 (1825).
2) (i sht i fackspr.) besvär (se d. o. III c) över myndighets beslut l. åtgärd i skatteärende. HandInd. 807 (1927). —
-BETALANDE, p. adj. (skatt- 1845—1939. skatte- 1892 osv.) som betalar skatt; äv. substantiverat. Castrén Res. 2: 85 (1845; om personer). Hasslöf SvVästkustf. 21 (1949; i pl. best., substantiverat). —
-BETALARE. (skatt- 1771—1924. skatte- 1780 osv.) person (l. företag o. d.) som betalar skatt. SvPatrSH 2: 123 (1771). —
-BEVARARE, se A. —
-BEVILJANDE, p. adj. som beviljar skatt(er); äv. om funktion o. d.: som utgöres av skattebevillning. Wieselgren Bild. 100 (1889; om riksdag). StatsvT 1901, s. 224 (om funktion). —
-BEVILLNING. (i sht i fackspr.) (beslut om) beviljande av skatt(er). Nordström Samh. 1: 376 (1839). Skattebevillningen, av ålder uppfattad som folkets .. okränkbara rättighet. Ahnlund GA 177 (1932).
-BIDRAG~02 l. ~20. bidrag (till ett lands l. en kommuns o. d. ekonomi) i form av skatt(er). Rabenius Kam. § 297 (1825). —
-BLANDAD, p. adj. (†) i pl., om hemman: som till en del utgöras av skattehemman, som utgöras av både skatte- o. kronohemman. PH 11: 244 (1777). —
-BOD. (†) bod för uppbörd (o. förvaring) av skatt; jfr skatt-stuga. ArbogaTb. 3: 401 (1533: sskattæbodhænæ, ack. sg. best.). G1R 11: 3 (1536). —
-BOK. (skatt- 1749—1886. skatta- 1583. skatte- 1530 osv.) [fsv. skatbok, skatta bok]
1) (förr) bok innehållande redogörelser för skatteintäkter l. uppgifter rörande beskattning; särsk. om det uppbördsregister som upprättades år 1413 o. som utöver redogörelser för skatteintäkter äv. innehöll uppgifter om skatteenheter, kronans slott o. gårdar m. m.; jfr jorde-, ränte-bok. Wij haffue latit ransaka the gamla skatteböker som lydha vppå then årlige skat som fordom plägade gå vtåff Stocholms slotz län. G1R 7: 190 (1530). Trosa är en mycket gammal handelsplats .. och i 1413 års skattebok nämnd såsom köpstad. Höjer Sv. 1: 228 (1873). Redan under medeltiden hade upprättats ett slags skatte- och jordeböcker, vilka emellertid torde hava varit föga specialiserade och egentligen utgjort personella räntelängder. SvLantmät. 2: 242 (1928).
2) för skattskyldig avsedd bok tjänstgörande ss. motbok för skatteinbetalningar o. d.; numera företrädesvis (i Finl.) om sådan (av skattemyndighet till skattskyldig utsänd) bok l. tryckt handling vari vederbörandes inkomst (l. annan för skatteberäkning relevant uppgift) antecknas av arbetsgivaren o. skatteinbetalningar kvitteras; förr äv. om debetsedel. Linder Regl. 206 (1886; om debetsedel; angivet ss. ”provinsord”). SvD(B) 1927, nr 179, s. 3. FFS 1943, s. 1116.
3) bok om skattelagstiftning o. dess tillämpning (på visst område); jfr -handbok. Skattebok för näringslivet. Hedborg o. Lundell (1951; boktitel). —
-BONDE. (skatt- 1537—1892. skatta- 1527—1879. skatte- 1524 osv.) [fsv. skatbonde, skatta bonde; jfr isl. skattbóndi]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) självägande bonde med skyldighet att erlägga grundskatt, bonde på skattehemman. G1R 1: 258 (1524). Hvar .. någen skattebonde finnes, som någen skattejord .. bekomet haffver och henne ödelegger .. dhå skall sådane skattejord vare förfallen under cronen. Därs. 24: 21 (1553). Skattebonden hafver tvenne rättigheeter, ett, at han äger jorden, det andra, at ingen råder leggia mera på honom, än han af ålder är van at uthgiöra, och drifva honom ifrån hemmanet. RP 17: 264 (1657). Skattebonde må nyttja sin enskilta skog til hustarf och salu. BB 10: 8 (Lag 1734). (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 403 (1962). särsk. i uttr. hel (l. full) l. halv skattebonde, hel- resp. halvskattebonde; jfr fullsäde-skattebonde. Thulin Mant. 1: 26 (i handl. fr. 1544). Falkman Mått 1: 254 (1884).
2) (†) bildl., om fisken Acerina cernua Lin., gärs. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 299 (från Värmdö). (Gärsens kropp) är mera rundlagd och mindre hoptryckt (än abborrens), hvilket gifver gersen ett välmående utseende. Han hedras derföre på vissa orter med namnet Skattbonde. SkandFisk. 1: 9 (1836). Smitt SkandFisk. 41 (1892).
Ssgr (till -bonde 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): skattebonde-arvinge. jfr arvinge 1. RR 13/3 1691, s. 179 b.
-gård. (-bonda- 1527. -bonde- 1681 osv.) jfr gård, sbst.1 6 b. G1R 4: 2 (1527: skatthabonda gårda, pl.).
-BOND-HEMMAN. (numera bl. tillf.) = -hemman; äv. oeg., om större torp o. d. Feilitzen Tjenare 3: 27 (1892; oeg.). —
-BORTFALL~02 l. ~20. bortfall i fråga om skatteintäkter; stundom äv.: bortfall av (del av) inkomst på grund av skatt. TSvLärov. 1953, s. 150. Skattebortfallet stimulerar sannerligen inte till någon extra arbetsinsats. LD 1960, nr 71, s. 4. —
-BREV. (skatt- 1723. skatte- 1663 osv.)
1) [jfr dan. o. nor. skattebrev] (numera bl. i skildring av ä. danska l. norska förh.) (kungligt) brev rörande påbud l. erläggande av skatt(er). HSH 31: 417 (1663; om brev utfärdade av danska konungar). Thulin Mant. 2: 60 (1935; om ä. norska förh.).
2) (i sht i fackspr.) stadfästelse- l. överlåtelsehandling utfärdad av offentlig myndighet vid skatteköp (l. därmed likställt förvärv), i fråga om ä. förh. äv. vid förvärv (utom börd) av fast egendom av skattenatur (se d. o. 2); jfr -köpe-brev, -rättighets-brev, bördsrätts-brev. RARP 10: 315 (1668). PH 1: 382 (1723; vid köp utom börd av fast egendom av skattenatur). Åboen (på det av kronan upplåtna hemmanet försäkras) om orubbad besittningsrätt å hemmanet för sig och barn så länge han och de sina skyldigheter (att årligen öva sig i krigstjänst) fullgöra och om skattebref derå enär frihetsåren tilländalupit. KBrev 26/3 1806. Kungl. Maj:t har funnit gott förordna att .. i fall, där överlåtelse av äganderätt till kronoegendom .. skolat ske genom egendomens omföring i jordeboken från krono till skatte titel, i stället skall utfärdas överlåtelsehandling (skattebrev) för den som prövas berättigad erhålla egendomen. SFS 1936, s. 617. —
-BUDGET. om balanserad sådan del av en stats l. kommuns o. d. budget som har skatter (o. liknande intäkter) ss. inkomstpost (motsatt: lånebudget); i fråga om sv. förh. efter 1937 liktydigt med (o. oftast ersatt av): drift(s)budget (dvs. balanserad l. under- l. överbalanserad budget vars utgifter icke öka statens osv. förmögenhet, budget över löpande inkomster o. utgifter; motsatt: kapitalbudget). BtRiksdP 1927, 1: nr 1, Ink. s. 12. 2SvUppslB 7: 824 (1948). —
-BY. (numera bl. i skildring av ä. förh.) by med jord av skattenatur (se d. o. 2). SvLantmät. 1: 375 (i handl. fr. 1596). —
-BYRÅ. (i Finl.) byrå (se d. o. 3) som omhänderhar statlig o. kommunal beskattning inom ett skattedistrikt. FFS 1958, s. 1115. jfr: I varje län (tillsättes) en omsättningsskattebyrå. Därs. 1941, s. 2001. —
-BÄRANDE, p. adj. (skatt- 1890. skatte- 1892 osv.) som bär skattebörda; äv. (om hemmans natur o. dyl. l. om förmåga o. d.): som karakteriseras av resp. gäller bärande av skattebörda. Thulin Mant. 1: 49 (1890; om hemmans natur). Samhällets samtliga skattebärande krafter. BtRiksdP 1892 B, 1: nr 3—6, s. 10. Hildén Michajlovič När 155 (1933; om förmåga). —
-BÄRARE. (skatt- 1853—1854. skatte- 1942 osv.) = skatt-dragare; företrädesvis [jfr t. steuerträger] (i fackspr.) om person (l. företag o. d.) som i sista hand får bära en skattebörda (motsatt: skattebetalare). EkonT 1899, s. 321. särsk. oeg. l. bildl.; förr äv. [efter motsv. anv. av eng. tributary] om biflod. Rock-river (en skattbärare till Missisippi). Bremer NVerld. 2: 249 (1853). —
-BÖRD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skattemannarätt med särskild tanke på dess ärftlighet inom bördsleden (förr särsk. i det mer l. mindre tautologiska uttr. skattebörd och -rättighet; jfr -manna-börd); äv. konkret, om bördejord av skattenatur (se d. o. 2). KamKollP 3: 461 (1642: skattebördh och rättighet). HSH 22: 225 (1650; konkret). Heckscher SvEkonH 1: 335 (1936; om ä. förh.). —
-DAG. (skatt- (i bet. 1) 1908 osv. skatte- (i bet. 1 o. 2) 1906 osv.)
1) (mera tillf.) dag då skatt betalas l. (senast) skall betalas. Tenow Solidar 2: 207 (1906). Wägner Norrt. 119 (1908).
2) (regelbundet återkommande) sammankomst l. möte (med representanter för olika grupper) för information om o. diskussion av skattefrågor. Ekonomen 1951, nr 27, s. 40. —
-DAGSVERKE~020. (skatt- 1799. skatte- 1792 osv.) (förr) dagsverke utgörande prestation som utkrävdes ss. skatt, stundom äv. ss. ersättning för brukningsrätt till jord. SP 1792, nr 266, s. 2. Feilitzen Tjenare 2: 7 (1891; i fråga om torpare). —
-DALER. (skatt- 1723—1744. skatte- 1671 osv.) (förr) om (mynt om) två riksdaler specie ss. utgörande enheten (hel l. full skatt) vid fastställande l. utgörande av årlig ränta inom lappskattens ram; äv. dels om sådan årlig ränta, dels (om förh. efter 1695) om riksdaler specie l. dess värde i annat mynt (räknat efter 1681—1715 gällande relationer) ss. enhet vid fastställande l. utgörande av lappskatt. Lapparnas skatt är först twå Richzdal:r in Specie, huilken the kalla Skatte daler, den måste hwar lapp uthgiöra som skattar een heell Skatt. Landsm. XVII. 1: 60 (1671); jfr HFinLappm. 4: LXXXIV (1915). Förutan denne Skatte dal:r gifwa Lapparna 1. Paar lappskoor i Haxa palcka, dett är Skiepslego eller fracht. Därs. En Skattdahler (är) 1 plåt eller 2 D:r S:rmt. Renbeteskomm. 1907, 2: 12 (1744). NorrbHembSkr. 1: 260 (1928; om ä. förh.). —
-DIFFERENTIERING. (i sht i fackspr.) (åstadkommande l. skapande av) skillnad i skatt(er) l. skattskyldighet (efter skatteförmåga). BtRiksdP 1931, 7: nr 39, s. 6. EkonT 1945, s. 290. —
-DIREKTÖR. [jfr t. steuerdirektor] direktör för skattemyndighet; särsk. (i Finl.) om chef för skattebyrå. SOU 1933, 27: 8 (om chef för föreslagen central myndighet för skattekontroll). SFS 1936, s. 198 (om chef för överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden). FFS 1958, s. 1115 (om chef för skattebyrå). SOU 1967, 22: 208 (om chef för föreslagen, ur länsförvaltningen utbruten skattemyndighet). —
-DRAGANDE, -DRAGARE, se A. —
-EFTERSLÄPNING~1020. (skatt- 1942. skatte- 1943 osv.) (i sht i fackspr.) om förhållandet att skatt debiteras o. utkräves först en längre tid efter det att den inkomst förvärvats som skatten avser. SvBanklex. (1942). —
-EGENDOM~102, äv. ~200. (skatt- 1852. skatte- 1741 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) fast egendom av skattenatur (se d. o. 2). Serenius (1741). Thulin Mant. 2: 78 (1935; om ä. förh.). —
-ENHET~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) om enhet (se d. o. II 2) av ett objekt varpå skatt beräknas l. utgår; äv. om enhet (se d. o. II 5) i skatteavseende. Cannelin (1912). Skatteenheter voro under medeltiden i Svealands centrala delar småenheterna i den gamla ledungsorganisationen, de s. k. hamnorna. 2NF 28: 119 (1918). Skatteenhet är enheten av ett skatteobjekt, t. ex. 100 kr. inkomst el. 1 liter brännvin. SvUppslB (1935). —
-ERSÄTTNING~020. (i fackspr.) ersättning till kommun för bortfall av skatteinkomster (utgående från annan kommun vid ändrad kommunindelning l. från staten vid ändring av kommunala ortsavdrag o. d.). 2NF 36: 1116 (1924). SFS 1957, s. 356. —
-EXEKUTOR. jfr exekutor c; särsk. (om förh. före 1961) om (l. ss. titel för) vid exekutionsverket i Gbg anställd lägre tjänsteman med uppgift att indriva skatt (jfr -assistent). HforsD 1875, nr 4, s. 1 (i Ungern). GbgKommKal. 1960, s. 31. —
-FALL, se A. —
-FIFFEL ~fif2el, n.; best. -fifflet. [senare leden vbalsbst. till fiffla (t. ex. SvD(B) 1946, nr 208, s. 14), gå slugt (o. oärligt) till väga, intrigera, fuska, till fiffa] (vard.) (slugt l. knepigt o.) oärligt förfarande i skatteavseende (vid deklaration); jfr -bedrägeri. SvD(A) 1965, nr 160, s. 4. —
-FIFFLARE, m.||ig. [senare leden vbalsbst. till fiffla (se -fiffel)] (vard.) jfr -fiffel. SvD(A) 1960, nr 47, s. 4. —
-FISK. (skatt- 1544—1880. skatta- 1530. skatte- 1553 osv.) [fsv. skatfisker] (förr) fisk erlagd l. bestämd att erläggas i skatt. HH XI. 1: 42 (1530). —
-FISKE. i sht kam. skattlagt fiske; förr äv. allmännare: (kronan tillhörigt) fiske för vilket skatt erlägges av brukare. AktsamlKungsådreinst. 282 (1750; allmännare). SvFiskelex. (1955). —
-FJÄLL. (skatt- 1802. skatte- 1857 osv.) i fjälltrakt (i Jämtlands län) beläget renbetesområde upplåtet (i ä. tid mot erläggande av skatt) för de nomadiserande lapparnas behov; numera oftast ersatt av: renbetesfjäll; jfr lappskatte-land. NorrlS 1—6: 113 (1802). De marker man (i Tännäs) intresserar sig för (att förvärva av kronan) är Högvålen med omnejd samt Gröndalens skattefjäll. DN(A) 1965, nr 13, s. 2. —
-FJÄLLAPP~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -lapp, sbst.2 Almquist CivLokalförv. 2: 331 (i handl. fr. 1554). —
-FLYKT. [jfr t. steuerflucht] undandragande av skatt, särsk. gm flyttning (l. överförande av inkomst l. förmögenhet) från kommun l. land med hög skatt till sådan(t) med lägre skatt. Almquist VärldH II. 2: 400 (1931). 2SvUppslB (1953).
Ssg: skatteflykts-kommitté. kommitté för utarbetande av förslag till åtgärder för förhindrande av skatteflykt. 1953 års skatteflyktskommitté. BtRiksdP 1954, I. 18, BerRikStyr. s. 145. —
-FLYKTING. [jfr -flykt] (mera tillf.) person som gör sig skyldig till skatteflykt. ST(A) 1964, nr 31, s. 6. —
-FLÄSK. (skatt- 1554—1635. skatta- 1539. skatte- 1534 osv.) (förr) fläsk (äv. fläsksida l. fläskstycke) utgående i skatt. G1R 9: 311 (1534). BtFinlH 2: 129 (1554; i pl.). —
-FOGDE. (om ä. l. utländska förh.) fogde l. ämbetsman med uppgift att förestå skatteuppbörd (i ett område). SvNorStatscal. 1821, s. 290 (i Kristiania) [jfr nor. skattefoged]. Ossiannilsson Ork. 24 (1907; om ä. förh.). —
-FOT. [jfr t. steuerfuss] (i fackspr.) om förhållandet mellan skatt o. (enhet av) skatteobjekt. NF 7: 670 (1883). SvAffärslex. (1948). —
-FRI. (skatt- 1525 osv. skatta- 1543. skatte- 1687 osv.) [fsv. skatfrir] fri från skatt, icke beskattad; med personligt l. sakligt huvudord; äv. ss. adv.; äv. oeg. l. bildl. G1R 2: 81 (1525; om gods). Jtem behöfwess widh Academien (i Uppsala) een Bookförare, Een Tryckare; Twå Bookbindare, som Skatfrij äre Under Academien. Thyselius HdlLärov. 1: 14 (1620). I Redwägs härad i Västergöthland hade en Länsman (år 1600) skatt fritt för sitt omak och gästning 2 Skattehemman (m. m.). Hallenberg Hist. 1: 390 (1790). Thomander 3: 43 (1851; bildl.). För bränvin .. skall efter afdrag af två procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt. SFS 1887, nr 44, s. 4. Skattefritt bryggeri (är) hvarje bryggeri, där, på grund af tillståndsbevis, endast svagdricka må tillverkas. Därs. 1907, nr 63, s. 2. Då skattskyldigs skatteförmåga .. är väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 500 kronor. Därs. 1920, s. 2047. —
-FRIHET~02 l. ~20. (skatt- (i bet. 1) 1620 osv. skatte- (i bet. 1 o. 2) 1680 osv.)
1) [jfr -fri] frihet från skatt; äv. i pl., konkretare, om förmåner bestående i sådan frihet. LReg. 135 (1620). HT 1925, s. 211 (i pl.).
2) [jfr frälse-frihet] (†) om sammanfattningen av de rättigheter o. förmåner som voro förbundna med att äga fast egendom av skattenatur (se d. o. 2); jfr frihet 9 a. Möller (1790). Lindfors (1824). —
-FRÄLSE. (skatt- 1726 (: Skattfrälse-ränta) —1783. skatte- 1644 osv.)
I. sbst.
1) (förr) = frälse, sbst. 5; ngn gg äv. övergående i bet.: frälsebrev. De af Konungarne (under medeltiden) utgifne Frälsebref (gåvo) ingen större frihet än den, som af Herrarne (dvs. drots l. hövitsman o. d.) föruntes, och woro dessa Skattfrälse stundom stälde på brefwisaren, stundom på honom och hans arfwingar. Lagerbring 1Hist. 4: 267 (1783). (Torgils Knutsson lät) kyrkor och kloster erlägga extraskatter, medan fullständigt skattefrälse blott gavs mot rusttjänst. SvFolket 2: 23 (1938).
2) kam. om skattejord l. skattehemman vars ränta kronan överlåtit åt person med frälsefrihet; äv. ss. beteckning för (l. i fråga om) kameral natur hos sådan jord osv.; äv. i uttr. ligga under skattefrälse, vara av sådan jordnatur; jfr frälse, sbst. 7. Odhner SvInreH 388 (i handl. fr. 1644). Den Jorderifning som beswäras wara skedd vti Bohuuslähn förstår Kongl. M:tt icke wara gången öfwer någre Frelsegodz utan allenast öfwer Skatte och Crono eller Skatte-Frälse. Stiernman Riksd. 1559 (1668). Åboerne på Skattefrälse utnämndes ej sällan til knektar. KrigVAH 1834, s. 55. NF (1890; om jordnatur). Frälseräntan af 1/4 mantal skattefrälse Lanna Backgården i Ås socken. PT 1912, nr 36 B, s. 1. BonnierKL 4: 740 (1924: ligga; om ä. förh.).
3) (mera tillf.) oeg., om samhällsklass gynnad av ett lands skattelagstiftning; jfr frälse, sbst. 8. SvD(A) 1963, nr 97, s. 5.
1) (mera tillf.) om samhällsklass o. d.: som åtnjuter skattefrihet. Cederschiöld Maghreb 164 (1918; om krigarkast i Turkiet).
2) kam. som tillhör l. kännetecknar l. har avseende på skattefrälse (i bet. I 2); jfr anm. nedan o. ssgr anm. Abrahamsson 150 (1726; om ränta). Skattefrälse jord. SAOB F 1679 (1926). Anm. Då ordet står predikativt, är det i vissa fall ovisst, om det skall uppfattas ss. sbst. (i bet. I 2) l. adj. (i bet. II 2). De hemman kallas Skatte-Frällse, af hwilka Frällsemannen äger räntan, men ej jorden. Botin Hem. 1: 190 (1755). 2NF 35: 1085 (1923).
Ssgr (till -frälse I 1, 2. Anm. I språkprov från ä. tid, då lederna i ssgr ofta icke hopskrevos, är det i vissa fall ovisst, om en ssg l. en ordfogning (med ordet skatte-frälse i bet. II 2) föreligger; sådana fall ha emellertid nedan i allm. upptagits ss. ssgr): skattefrälse-bonde. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bonde på skattefrälsehemman. Stiernman Riksd. 1762 (1678).
-hemman. kam. hemman av skattefrälse jordnatur. SErikÅb. 1959, s. 102 (1724). BtRiksdP 1911, IV. 1: nr 63, s. 1.
-ränta. kam. ränta (se ränta, sbst.1 1 a) av fast egendom av skattefrälse natur. Abrahamsson 150 (1726). BtRiksdP 1947, 6: nr 7, s. 32.
-FUSK. oärligt förfarande i skatteavseende (vid deklaration); jfr -bedrägeri. NDA(A) 1931, nr 25, s. 4. —
-FYND, se A. —
-FÅGEL. (skatt- 1640. skatta- 1601) (förr) jfr -fisk. HammarkDomb. 3/12 1601. HFinlH17Årh. 250 (1640; koll.). —
-FÖRBÄTTRING. (numera föga br.) skatteökning; jfr förbättring a. Johansson Noraskog 2: 224 (1882; om ä. förh.). —
-FÖRDELNING. [jfr t. steuerverteilung] (i sht i fackspr.) fördelning av skattebörda (på medborgare l. inkomstklasser l. samhällsklasser o. d.). Järta 2: 594 (1833). —
-kommitté. särsk. hist. om 1846—47 verksam kommitté för förenkling av grundskatterna. IllSvH 6: 139 (1881). —
-FÖRMEDLING.
1) (mera tillf.) förmedling (se förmedla I 2) av inbetalning av skatt; jfr -förmedlings-kassa. SOU 1942, 21: 39.
Ssg: skatteförmedlings-undersökning. (förr) till -förmedling 2: undersökning i o. för skatteförmedling. SPF 1833, s. 393. —
-FÖRMEDLINGS-KASSA. (om förh. före 1947) kassa med uppgift att på uppdrag av skattskyldiga ombesörja inbetalning av deras skatter; jfr -förmedling 1 o. -kassa, -sparkassa samt intresse-kontor. SOU 1942, 21: 3. —
-FÖRMÅGA. förmåga att bära (l. erlägga) skatt(er); jfr -förmögenhet, -kraft. Forssell Stud. 1: 223 (1871, 1875; hos jordägare). Minnesskr1734Lag 2: 111 (1934; hos hemman).
Ssg: skatteförmåge-princip. (i sht i fackspr.) beskattningsprincip enl. vilken skattebördan fördelas efter medborgarnas skatteförmåga. BtRiksdP 1919, I. 10: nr 259, Bil. 1—6: 84. —
-FÖRPAKTARE. (förr) arrendator av (en stats) skatteinkomster; jfr förpaktare 2. Heckscher EoH 121 (1922; om ä. förh. i Frankrike). —
-FÖRPAKTNING. [jfr t. steuerverpachtung] (förr) arrende av (en stats) skatteinkomster; jfr förpakta II 2. Heckscher EoH 120 (1922; om ä. förh. i Frankrike). —
-FÖRSNILLNING. (skatt- 1852. skatte- 1893 osv.) jfr försnillning 2 o. -bedrägeri. ÖoL (1852). SFS 1905, nr 37, s. 3 (vid sockerfabrik). —
-FÖRSÄLJA, -ning. (skatt- 1903. skatte- 1836 osv.) (i sht i fackspr.) försälja (kronan tillhörig l. annan därmed likställd fast egendom, numera företrädesvis hemman under stadgad åborätt) med åtföljande kamerala förändring av det försålda till skattenatur (se d. o. 2); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -sälja o. -handel, -salu samt -köp. Consistorium ecclesiasticum .. föreslog, att .. (domkyrkans) gods skatteförsåldes till ett lindrigt pris. Brunius Metr. 374 (1836). SFS 1897, nr 59, s. 3 (i p. pf., om pataställe). 3NF 17: 1061 (1932). —
-FÖRVALTNING. [jfr t. steuerverwaltung] (i sht i fackspr.) förvaltning av l. inom skatteväsen(det). Centerwall Fornk. 521 (1891). —
-GILL, se A. —
-GILLE. (skatt- 1538—1622. skatte- 1539—c. 1630) [fsv. skatgilde, anträffat bl. (i bet. 1) i sg. best. skatgylleth (SthmTb. 1: 125 (1477)); jfr isl. skattgildi, skattskyldighet] (†)
1) ss. sammanfattande beteckning för skattebönder (i riket l. inom ett område), skatteallmoge; särsk. motsatt: frälse (se frälse, sbst. 8). RA I. 1: 228 (1538). Wij .. fornimme, hurulunde wort och Cronennes skattgille öffwer alt Finlandt fast förswagat bliffuer (gm frälsemäns köp av skattejord). G1R 12: 229 (1539). Tesligeste, schole icke heller någre syner, effter thenne dagh, emellom skattegillett ock frelsit, holdne bliffua (utan att konungens ombud äro närvarande). Därs.; jfr Girs G1 173 (c. 1630). Förskrifft .. för Lasse Siggesonn om ett ödeshemmen, som han uptaget haffver och skattegillet i Elffvekarleby vele honom förhindre. Därs. 25: 561 (1555). UpplDomb. 8: 99 (1586).
2) skatte (se skatte, sbst.2 I 1); jfr frälse, sbst. 7 b. Trättyo fem mark iord i Rannakyla som nw är itt fwllsätis hemman skattgille. BtFinlH 6: 52 (c. 1555). —
-GODS. (skatt- 1553. skatte- 1531 osv.) [fsv. skatgods, skatta gods] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr gods 6 o. -egendom. G1R 7: 231 (1531). Rosén E14Nämnd 22 (1955). —
-GRANLAPP. (†) skogslapp med skattskyldighet till kronan; jfr -lapp, sbst.2 Almquist CivLokalförv. 2: 331 (i handl. fr. 1554: skattegränlappar). —
-GRUND.
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) mark(område) av skattenatur (se d. o. 2); jfr grund, sbst.1 II 3. Minnesskr1734Lag 2: 101 (cit. fr. 1683). Ymer 1942, 3—4: 440 (om ä. förh.).
2) om grund (se grund, sbst.1 III 1 d η) för påläggande l. uttagande av skatt(er), beskattningsgrund. Carlson Hist. 4: 92 (1875). —
-GRUPPERING. särsk. (om förh. 1919—1962) om ortsgruppering med hänsyn till storleken av skattefritt ortsavdrag. SocMedd. 1920, s. 858. —
-GRÄVARE, -GRÄVD, -GRÄVERI, -GRÄVNING, se A. —
-GÅRD. (skatt- 1568. skatta- 1525—1617. skatte- 1546 osv.) [fsv. skatta gardher] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr gård, sbst.1 6 b, o. -hemman. G1R 2: 114 (1525). Så köper och mongen adelssman skattegårder och legger sedan under råå och röör. RP 6: 647 (1636). Fatab. 1946, s. 25 (om ä. förh.). —
-GÅVA. (skatt- 1832—1895. skatte- 1881 osv.) [jfr fvn. skattgiǫf] (i skildring av ä. förh.) om skatt tänkt ss. en (urspr.) frivillig gåva; jfr skatt-gäv. Järta 1: 226 (1832; om fornnordiska förh.). Heidenstam Folkung. 1: 271 (1905). —
-GÄRD. (skatt- 1579. skatte- 1839 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = gärd, sbst.1 2; äv. bildl. (jfr gärd, sbst.1 3). UpplDomb. 2: 48 (1579). Hagberg Shaksp. 12: 122 (1851; bildl.). —
-GÖMMA, -GÖMMARE, -GÖMMERI, se A. —
-HAVRE. (skatt- 1687. skatta- 1530. skatte- 1544 osv.) (förr) jfr -spannmål. HFinlKamF 1: 12 (1530). —
-HEM. (skatt- c. 1730. skatta- 1599—1603. skatte- 1605—1773) (†) skattehemman; jfr hem I 1. ÖstkindDomb. 21/8 1599. Barchæus LandthHall. 40 (1773). —
-HEMMAN. (skatt- 1556—c. 1755. skatta- 1530—1616. skatte- 1537 osv.) kam. hemman av skattenatur (se d. o. 2). HH XI. 1: 35 (1530). Monge köpe skattehemmanen under frälset. RA II. 2: 321 (1617). Allthenstund största delen af Allmogen .. omöjeligit är, at med Skatte-bref och skrifne handlingar wisa theras rätt til sine gamle Skatte-hemman ..; Ty (osv.). ResolAllmBesw. 16/3 1739, s. D 2 a. Största delen af de nuvarande skattehemmanen hafva .. tillkommit, genom de tid efter annan tillåtne Skatteköpen. Bonsdorff Kam. 52 (1833). Skattehemmanet nr 5, 1/4dels mantal, i Maglehems by och socken, Skåne. Kulturen 1959, s. 116. jfr infanteri-, mödernes-, rustnings-skattehemman.
Ssgr (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): skattehemmans-ränta. (förr) jfr ränta, sbst.1 1 (a). LMil. 1: 37 (1680).
-ägare. ResolBeswStäd. 19/1 1757, § 32 (: Skattemansägare, sannol. felaktigt för Skattehemansägare). LandtmFörordn. 50 (1765). —
-HERRE. (om ä. förh., mera tillf.) om person som (på grund av förläning o. d.) uppbar ränta av skattehemman. En frälseman var nu Svedjes skatteherre. Moberg Rid 14 (1941). Jfr A. —
-HUMLE. (skatt- 1546. skatta- 1530. skatte- 1544 osv.) (förr) jfr humle, sbst.2 2, o. -spannmål. HH XI. 1: 26 (1530). —
-HUS, sbst.1, se A. —
-HUS, sbst.2 om byggnad inrymmande skattemyndighet(er)s lokaler; ofta i sg. best. använt ss. egennamn. SthmKommKal. 1959, s. 166 (i sg. best.). —
-HUSBONDE. (skatt- 1738, 1749. skatte- 1836) (†) om person (i sht frälseman) som uppbar avrad av ngn. Lind (1738; under zins-herr). Deleen (1836; under zins-herr). —
-HÄNSEENDE~0200. i uttr. i skattehänseende, i fråga om l. med hänsyn till skatt(er). BtRiksdP 1917, I. 12: nr 308, s. 19. —
-HÖ. (skatt- 1543—1954. skatta- 1527. skatte- 1536 osv.) [fsv. skatta hö] (förr) jfr -spannmål. G1R 4: 329 (1527). —
-INCIDENS ~in1sidän2s, r. l. f.; best. -en. [jfr t. steuerinzidenz, eng. incidence of taxation; senare leden ytterst till lat. incidere, falla på m. m. (se incidens-)] (i fackspr.) om (överflyttning från den ene till den andre o. slutlig) fördelning av en skatt på de olika skattdragarna; ofta liktydigt med: skatteövervältring. EkonT 1899, s. 212. SvBanklex. (1942; om skatteövervältring). —
-INDRIVANDE~0200, p. adj. (skatt- 1831. skatte- 1928 osv.) jfr -indrivning o. -indrivare; äv. oeg., om skepp o. d.: som medför skatteindrivare. Höijer Thukyd. 1: 496 (1831; oeg., om skepp). —
-INDRIVARE~0200. (skatt- 1907. skatte- 1876 osv.) person som indriver (l. låter indriva) skatt(er); äv. bildl. NDA 1876, nr 270, s. 2. Bjerne Eld. 9 (1930; bildl.). —
-INKOMST~02 l. ~20. (stats l. kommuns o. d.) inkomst av skatt(er); stundom äv.: skattepliktig inkomst. EkonS 1: 51 (1891). SvD(A) 1933, nr 30, s. 15 (om skattepliktig inkomst). —
-INSPEKTÖR. [jfr t. steuerinspektor] inspektör inom skatteväsendet; särsk. (om förh. 1961—1964) om sådan tjänsteman vid stadsfogdekontor i Gbg. SvD(A) 1932, nr 355, s. 3 (i förslag). GbgKommKal. 1964, s. 37. —
-INTRESSE. intresse gällande skatt(er); särsk. motsv. intresse 3. BtRiksdP 1879, IV. 1: nr 61, s. 7. —
-JORD. (skatt- 1553—1651. skatta- 1527—1642. skatte- 1527 osv.) [fsv. skatta iorþ, skatiordh] kam. jord (se d. o. 5, 5 b) av skattenatur (se d. o. 2); ngn gg äv. (i sg. best.) om skattejordsägarnas klass. Skatte ioord gånge igän e hwrulenge hoon vnder kijrkene vared haffuer. G1R 4: 218 (1527). HFinlKamF 2: 123 (c. 1575; i pl.). Nu kan skattejord utom börd säljas: är thet kronoskatte, hembiude thet kronan .. innan tridie upbud ther å tages. JB 4: 5 (Lag 1734). Det dröjde icke länge, innan äfven (Olof) Wijk (inom riksdagen) sökte främja frid med skattejorden. Wieselgren Bild. 45 (1886, 1889). Sedan grundskatterna avskrivits, saknar .. åtskiljandet av skatte- och frälsejord praktisk betydelse. BonnierKL 6: 193 (1925).
Ssgr (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): skattejords-, äv. skattejord-innehavare. Fennia XVI. 3: 64 (1761).
-ägande, p. adj. som äger skattejord; äv. substantiverat. Abrahamsson 462 (1726; substantiverat). Jakten 31 (1951; om ä. förh.).
-JORDLÄGENHET~0102 l. ~0200. kam. jordlägenhet av skattenatur (se d. o. 2). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 52, s. 32. —
-JÄMKAD, p. adj. [jfr -jämkning] (†) om grundränta (se d. o. 2): fastställd efter skattejämkning. Falkman Mått 1: 269 (i handl. fr. 1588). —
-JÄMKNING. (skatt- 1555—c. 1830. skatte- c. 1583 osv.) om (ändring o.) avpassning av skatt för åstadkommande av (större) rättvisa l. jämn(are) fördelning av skattebördan o. d. (jfr jämka 3); särsk. dels (i fråga om ä. förh.) om (förrättning för) jämkning (se jämka 3 slutet) av skattläggning av jord, dels (o. i fråga om nutida förh. företrädesvis) om lokal skattemyndighets ändring o. avpassning av preliminär skatt; jfr -jämning. G1R 25: 85 (1555: skatjänckning; i fråga om jord). Ther som skattejemkningen hålles, skall häradshöfdingen, fogden och häradsskrifvaren vara med tillstädes. Thulin Mant. 2: 165 (i handl. fr. c. 1583). Statsskuld var, uti ett nyligen kungjordt förslag (av M. Björnstjerna), framstäld såsom det erforderliga medlet till en skattejemkning emellan svenska medborgare, lefvande under samma tid. Järta 2: 593 (1833). 2SvUppslB (1953; i fråga om preliminär skatt).
Ssg: skattejämknings-kommitté. i sht hist. kommitté för åstadkommande av skattejämkning. BtRStP 1840—41, IV. 1: nr 170, s. 6 (: skattejemnkningsComité; i förslag). SvH 10: 118 (1909; om förh. c. 1880). —
-JÄMNING. (skatt- 1582—1856. skatte- 1831—1856) (†) skattejämkning (i fråga om jordränta); utjämning av olikheter i fråga om beskattning. Stiernman Riksd. 339 (1582; i fråga om jordränta). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 294 (1856). —
-JÄRN. (skatt- 1776. skatta- 1527—1539. skatte- 1525 osv.) [fsv. skatta iärn, skatiärn] (förr) järn erlagt l. bestämt att erläggas i skatt; äv.: skatt utgående i järn l. i pengar ss. avlösning för järn (jfr -järns-avgift, järn-skatt). G1R 2: 202 (1525: skatthæ iærn). Åtskillige hemman (i Norbergs bergslag), som icke bruka någon blåsning, skola ungefär för några och 40 år sedan blifwit med en årlig ränta graverade, under titul af skattejern. Bergv. 2: 382 (1747). SvGeogrÅb. 1956, s. 46 (om ä. förh.). särsk. i uttr. skatte- och osmundsjärn, under jordeboksränta upptagen skatt (urspr.) utgående i järn. NF 14: 1239 (1890).
Ssg (förr): skattejärns-avgift. penningavgift (skatt) utgörande avlösning för skattejärn. BtRiksdP 1869, I. 1: UtlåtTackjSkatt. s. 6. —
-KAMMARE, se A. —
-KAMRER l. -KAMRERARE. särsk. (om förh. 1937—1947) om (l. ss. titel för) kamrer vid överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden resp. (från 1943) skatteverket i Sthm. SFS 1936, s. 198. —
-KAVLE l. -KAVEL. (skatt- 1876. skatte- 1925 osv.) (förr) kavle vari skattebelopp (l. hemmantal) för en rotes o. d. olika hemman voro angivna medelst skåror; jfr -stav. HuvudliggNordMus. nr 13048 (1876). —
-KISTA, se A. —
-KLASS. [jfr t. steuerklasse] (i sht i fackspr.) klass (se d. o. 5 a) av skattesubjekt l. skatteobjekt (inom beskattningssystem). EkonS 2: 319 (1897). DN(A) 1964, nr 10, s. 17 (i fråga om skatt på bilar). —
-KO. (skatt- 1559. skatta- 1530—1601. skatte- 1531 osv.) [fsv. skatta ko] (förr) ko erlagd l. bestämd att erläggas i skatt. HFinlKamF 1: 13 (1530).
Ssg: skatteko-penningar, pl. (förr) om penningskatt utgörande avlösning för skatteko(r). LMil. 2: 86 (1687). —
-KOL. (skatt- 1691—1823. skatte- 1528 osv.) (förr) kol utgående (från skattehemman o. d.) ss. skatt (anslagen till bergverk). Bergv. 1: 31 (1528). Rig 1933, s. 10 (om ä. förh.). —
-KONTROLL. (av myndighet företagen) kontroll av beskattning; äv. konkret, om institution o. d. som utövar sådan kontroll. SvD(A) 1932, nr 355, s. 3. SFS 1950, s. 351 (konkret). —
-KONUNG, se A. —
-KORN. (skatta- 1530—1555. skatte- 1533 osv.) [fsv. skatta korn] (förr) jfr -spannmål. HFinlKamF 1: 10 (1530). —
-KORT. om kort (talong) som medföljer preliminär debetsedel o. innehåller uppgifter angående skattskyldig o. honom påförd skatt. SFS 1953, s. 422. —
-KRAFT. [jfr t. steuerkraft] (i sht i fackspr.) kraft (se d. o. 1 c, d) l. kapacitet i skatteavseende; jfr -förmåga. Rabenius Beskattn. 8 (1862). Thulin Mant. 2: 95 (1935; hos fastighet).
Ssg (i sht i fackspr.): skattekrafts-område. särsk. om vart o. ett av de områden vari riket är indelat med hänsyn till skattekraften. SFS 1965, s. 580. —
-KRAFTIG. [jfr t. steuerkräftig] (i sht i fackspr.) jfr -kraft. EkonT 1899, s. 213 (i pl. best. substantiverat, om personer). —
-KREDIT. [jfr t. steuerkredit] (i sht i fackspr.) kredit (se kredit, sbst.1 2 e) i fråga om skattebetalning. Ekonomen 1952, nr 1, s. 8. —
-KRONA. enhet för beräkning av kommunal utdebitering utgörande 100 skatteören (se -öre 2); jfr bevillnings-krona. Eiserman o. Wolcker FörslLagKommunTax. 610 (1917). SFS 1928, s. 1027. —
-KRONO. (†)
Ssgr (till -krono I; †): skattekrono-hemman. kronoskattehemman. Cederbourg BeskrGbg 127 (1739). PT 1758, nr 41, s. 4.
-KRÄVARE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) = -utkrävare; äv. bildl. Kjellin Stormakt. 2: 166 (1905; om ryska förh.). Andræ i 3SAH 45: 355 (1934; bildl.). —
-KRÄVNING. (skatt- 1886 osv. skatte- 1952 osv.) (i sht i skildring av ä. förh.) utkrävning av skatt. Wieselgren Bild. 300 (1886, 1889; om ä. förh.). —
-KVARN. (skatt- 1848. skatte- 1635 osv.) (förr) kvarn av skattenatur (se d. o. 2). RP 5: 216 (1635). —
-KVITTO. kvitto på erlagd skatt. Lundin NSthm 183 (1888). SFS 1936, s. 1066 (i fråga om motorfordonsskatt). —
-KÖP. (i sht i fackspr.) köp av kronojord l. därmed likställd egendom (i fråga om nutida förh. företrädesvis hemman under stadgad åborätt) med åtföljande kameral förändring av det köpta till skattenatur (se d. o. 2); i fråga om ä. förh. äv. om likartat köp av fast egendom av (i jordebok antecknad) skattenatur från kronan (för erhållande av tryggad äganderätt); jfr -lösen. Bergv. 1: 564 (1707). Af skatte köpet uppkommer jordägande rätt för Köparen. Rabenius Kam. § 194 (1825). Åborna å en del hemman (i Norrl.) togo sig (på 1700-talet) före att för säkerhets skull begära skatteköp å sina i jordeböckerna för skatte antecknade hemman. Dylika skatteköp hava i ett flertal fall beviljats. Kuylenstierna RekognSkog. 44 (1916). Kungl. Maj:t har .. funnit gott upphäva .. förbudet mot skatteköp, utom såvitt angår sådana hemman och lägenheter, som innehavas av bolag och övriga juridiska personer. SFS 1930, s. 385. jfr augments-skatteköp.
Ssgr (i sht i fackspr.): skatteköps-avgift. om den del av skatteköpeskilling som förr var anslagen till Vadstena krigsmanshuskassa; ngn gg äv. om skatteköpeskilling. KrigVAT 1844, s. 254. SPF 1858, s. 244 (om skatteköpeskilling).
-brev, se nedan.
-förordning. (-köpe- 1890—1917. -köps- 1786 osv.) jfr förordning 3. 1723 års Skatteköps-Förordning. PH 13: 479 (1786).
-skilling, se nedan.
-sökande, p. adj. som ansöker om skatteköp; ofta substantiverat. BtRStP 1847—48, IV. 1: nr 242, 1: 6 (i sg. best. substantiverat). —
-KÖPA. (i sht i fackspr.) förvärva (ngt) gm skatteköp; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -lösa. SPF 1817, s. 48. SvLantmät. 1: 442 (1928; i p. pf., om områden). —
-KÖPARE. (skatt- 1621. skatte- 1874 osv.)
-KÖPE-BREV, äv. -KÖPS-BREV. (-köpe- 1727 osv. -köps- 1826—1877) (i sht i fackspr.) skattebrev (se d. o. 2). CivInstr. 525 (1727). —
-KÖPE-SKILLING, äv. -KÖPS-SKILLING l. -KÖP-SKILLING. (-köp- 1818—1836. -köpe- 1734 osv. -köps- 1727—1941) (i sht i fackspr.) köpeskilling vid skatteköp. 2BorgP 3: 278 (1727: skattekjöpzskilling). (Kammarkollegiet skall) fastställa skatteköpeskilling för hemman eller lägenhet, varom Kungl. Maj:ts befallningshavande äger avsluta skatteköp. SFS 1919, s. 2372. —
-LAG, sbst.1 (skatt- 1860. skatte- 1862 osv.) lag (se lag, sbst.1 1) angående skatt(er). Rosenborg JordbeskH 46 (1860). —
-LAG, sbst.2 (skatt- 1843. skatte- 1889 osv.) (förr) grupp av personer som gemensamt erlade (en viss) skatt; jfr lag, sbst.3 14 c. Emanuelsson Plut. 3: 286 (1843). —
-LAGSTIFTNING~020. äv. konkretare. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 1, Inkomstberäkn. s. 25. Wigforss Minn. 2: 234 (1951; konkretare). —
-LAND, sbst.1, se A. —
-LAND, sbst.2 (skatt- 1717—1922. skatte- 1658 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (till lapp l. lappfamilj hörande) renbetesland för vilket i ä. tid skatt erlades, lappskatteland. SOU 1922, 10: 26 (1658). Hvarje by (i Enontekis) hetes väl hafva sin serskildta tract, och hvarje Lappe sitt serskildta skatteland, men intetdera är genom råmärken utmärkt. VetAH 1803, s. 275. Ett vida mindre ansträngande lif (än fjällapparnas) föres af skogslapparne, som ej företaga så vidsträckta flyttningar, utan hålla sig inom sitt skatteland, der de .. hafva sina lägerställen med af trä uppförda kojor. IllSv. 2: XIX (1882). Ymer 1942, 3—4: 416 (om ä. förh.).
Ssg: skattelands-indelning. (nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr indelning 1. SOU 1922, 10: 71 (1898). —
-LANDBO~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) landbo på skattehemman. Abrahamsson 388 (1726). —
-LAPP, sbst.1, se A. —
-LAPP, sbst.2 (skatt- 1559 osv. skatte- 1559 osv.) (förr) lapp med skyldighet att utgöra lappskatt. HFinLappm. 4: 24 (1559). Rig 1947, s. 183 (om ä. förh.). —
-LASS. (skatt- 1556—1768. skatte- 1791 osv.) [fsv. skatlas] (numera bl. i skildring av ä. förh.) lass (hö) erlagt l. bestämt att erläggas i skatt. Teitt Klag. 56 (1556). —
-LEDUNG l. -LEDING. (skatt- 1934. skatte- 1934 osv.) hist. (organisation för) beskattning medelst ledung ss. skatteform. Bolin LedFrälse 61, 109 (1934). —
-LETARE, -LETNING, se A. —
-LIKVID. (i sht i fackspr.) abstr. o. konkret; jfr likvid, sbst. 3 (slutet). Döss o. Lannge 542 (1908; abstr.). SFS 1908, nr 84, s. 8 (konkret). —
-LINDRING. jfr lindra 1 f; äv. konkretare. BtRStP 1847—48, Saml. 1. I. 2: 9. Rig 1957, s. 5 (i pl.).
Ssgr: skattelindrings-bidrag. särsk. (om förh. 1951—1965): till skattetyngd(a) kommun(er) utgående statsbidrag för åstadkommande av skattelindring, sedan 1965 ersatt av: skatteutjämningsbidrag. SFS 1951, s. 557.
-nämnd. (om förh. 1951—1965) om en under finansdepartementet sorterande, rådgivande nämnd i ärenden angående skattelindringsbidrag, sedan 1965 ersatt av: skatteutjämningsnämnd; vanl. i sg. best. SvStatskal. 1952, s. 218. —
-LOTSHEMMAN~020. (förr) lotshemman av skattenatur (se d. o. 2). FörordnLotsBåtInrättn. 1820, § 44. —
-LOTT. jur. (vid arvsbeskattning utlagd) lott bestående av å legat belöpande arvsskatt i fall där denna enl. testamente skall gäldas av dödsboet. SFS 1941, s. 773. —
-LÄGENHET~102, äv. ~200. kam. jfr lägenhet 9 o. -hemman. RR 13/3 1691, s. 183 b. Thulin Mant. 2: 53 (1935). —
-LÄGGA, se A. —
-LÄNGD. (skatt- 1807—1956. skatte- c. 1740 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) längd över skattskyldiga (inom ett område); längd tjänande ss. underlag för beskattning (jfr mantals-, skattskrivnings-längd). Broman Glys. 3: 563 (c. 1740). Ymer 1952, s. 101 (om ä. förh.). —
-LÖSA. (i sht i fackspr.) med avs. på fast egendom av krononatur: lösa (se d. o. 5) gm skatteköp; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -köpa. Rabenius Kam. § 188 (1825). Inom Gäfleborgs län (funnos) 1903 ej mindre än 20 bruk med skattelösta rekognitionsskogar. 2NF 19: 1491 (1913). —
-LÖSEN. (i sht i fackspr.) inlösning (av fast egendom av krononatur) gm skatteköp (jfr -lösning); ofta konkretare, om löseskilling vid sådan inlösning, skattelöseskilling. 2RARP 2: 422 (1723; konkretare). (Kungl. förordningar) tillägga bruken företrädet för Åboerne til skattelösen af de för dem nödwändiga kronohemman. Bergv. 2: 393 (1747). LAHT 1913, s. 89 (abstr. o. konkretare). —
-LÖSE-SKILLING. (i sht i fackspr.) löseskilling vid skatteköp; jfr -lösen, -lösnings-skilling. BtRStP 1817—18, 10: 666. ÖgCorr. 1966, nr 289, s. 6. —
-LÖSNING. (numera bl. mera tillf.) inlösning (av fast egendom av krononatur) gm skatteköp, skattelösen. PrestP 1818, 5: 191. —
-MAN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3667). (skatt- (i bet. 1) 1839 osv. skatte- (i bet. 1—3) 1555 osv.) [fsv. skatman, skats man (i bet. 1)]
1) (i skildring av medeltida förh.) man med uppgift att sköta l. förestå skatteuppbörd. Nordström Samh. 1: 152 (1839). Widmark Helsingl. 1: 93 (1860). SvLandskapsl. I. 2: 95 (1933).
2) om skattebonde l. annan ägare av fast egendom av skattenatur (se d. o. 2); utom i ssgn -manna-rätt numera bl. i skildring av ä. förh. BtFinlH 3: 310 (1555). Ingen skatteman är förment att kola på sin egen skog, så mycket han til sit egit behof .. hafwer af nöden. Bergv. 1: 245 (1668). Alle skattemän .. äga öfwer skattehemmanet .. uti alt lika orubbelig ägande och lika fri dispositions-rätt, som frelseman öfwer frelsehemman. PH 14: 290 (1789). Då Bruk eller Bergverk förvärfva skatterättighet å heman, äfven framför åbo, blifver skattemannen Kronan ansvarig för den af hemanet utgående ränta. Rabenius Kam. § 197 (1825). SvLantmät. 1: 474 (1928; om ä. förh.). jfr bergs-skatteman.
3) (numera bl. i skildring av ä. norska förh.) skattskyldig person; skattskyldig familj(efader). Sahlstedt (1773). Friis Finnm. 6 (1872; nor. orig.: ”Skattemænd”).
Ssgr (till -man 2; utom i ssgn -manna-rätt numera bl. i skildring av ä. förh.): skattemanna-arvinge. jfr arvinge 1. RARP 12: 338 (1678).
-börd. (-manna- 1632 osv. -manne- 1649) om skattemannarätt med särskild tanke på dess ärftlighet inom bördsleden; förr särsk. i de mer l. mindre tautologiska uttr. skattemannabörd och -rättighet l. (se -mannarätt) -rätt; jfr skatte-börd. KamKollP 1: 370 (1632: skattemanna bördh och rättighet); möjl. icke ssg. 2BorgP 5: 61 (1734). Fischerström 4: 82 (1792: Skattemanna-börd och rättighet).
-rätt. (i sht i fackspr.) (ägande)rätt som tillkommer ägare av fast egendom av skattenatur (se d. o. 2), skatterätt (se d. o. 1); förr särsk. i de mer l. mindre tautologiska uttr. skattemannarätt och -rättighet l. skattemannabörd och -rätt. KBrev 11/10 1645 (: Skattemanna bördh och rätt); möjl. icke ssg. Petersson KexsundSl. 172 (i handl. fr. 1674: skattemannarätt och Rättighet). Majoren von Steijerns underdåniga anhållan om ewerdelig skattemanna-rätt å twenne under Starby Kungsgård lydande lägenheter. SFS 1830, s. 381. Nordanö och Daloms åboar (ha) instämt Kronan med påstående att .. få invid sitt land och strand nyttja laxfiske under skattemannarätt. 1NJA 1874, s. 469. Under 1700-talet (försiggick) en successiv förstärkning av skattemannarättens vikt och betydelse. Minnesskr1734Lag 1: 113 (1934). SFS 1953, s. 1003.
-rättighet. (-manna- 1651 osv. -manne- 1649) jfr rättighet 1 o. -manna-rätt; förr äv. i de mer l. mindre tautologiska uttr. skattemannabörd l. skattemannarätt och -rättighet, se -manna-börd osv. Stiernman Riksd. 1118 (1649). Begäradhe Hendrich Mårthensson att få niutha ett hemman .. under skattmannarettig(het), efftersom han bördzrätten till sigh handladt haf:r. ConsAcAboP 1: 493 (1651). Nybyggarnes uti Jemtlands Lappmark underdånigste anhållan, at .. them nådigst måtte förunnas Skattemanna-rättighet utan lösen uppå .. Nybyggen. ResolAllmogBeswär 1762, § 23. I 1650 års riksdagsbeslut stadgades, att alla, som njöto skattemannarättigheter, skulle betala herredagspenningar efter förmedladt mantal. 2NF 11: 552 (1909).
-MANTAL~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.)
2) [jfr d. skattemandtal] skattelängd; jfr mantal 4. RARP 9: 386 (1664; om förh. i Skåne, Hall. o. Blek.). Thulin Mant. 2: 39 (1935; om ä. danska förh.). —
-MARK, sbst.1 (skatt- 1692. skatte- 1636 osv.) (numera bl. tillf.) mark (se mark, sbst.1 3 a, b) av skattenatur (se d. o. 2). RP 6: 699 (1636). Abr. Markusson (på finntorpet Flatnan i Söderbärke påstår) sina förfäder vara på Tolsto-bys enskilda skattemark nedkomne. Nordmann FinnMellSv. Bil. IV (i handl. fr. 1726); jfr Därs. 24 (1888). —
-MARK, sbst.2 (skatt- 1531 osv. skatte- 1539 osv. skatts- c. 1575) [fsv. skatmark] (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. måttsenhet för jord i fråga om beskattning (urspr. motsv. 1 marks skatt; jfr mark-land); äv. ss. måttsenhet för lös egendom o. d. i fråga om beskattning; förr äv. i pl., om skatteintäkter erhållna vid beskattning på grundval av sådana måttsenheter. Michill .. soldee .. halff annan skattmarch jordh. BtFinlH 3: 4 (1531). G1R 12: 212 (1539; om skatteintäkter). Vm the ij öre, vtaff huar skatte mark som i ock tillforenne, aff ålder plegede wtgöre (för lös egendom), som är, 2 hester i (dvs. 1) skatte marc, i (dvs. 1) par oxer i (dvs. 1) skatt mark 4 köör i (dvs. 1) skatte mark, 8 vngnött i (dvs. 1) skatte mark, 32 får och getter, i (dvs. 1) skatte mark. Därs. 228. Ty åligger Häradzskrifwaren .. inrätta (jordeboken) således .. At hwart Hemman och Mantahl blifwer infördt .. till sitt Öhretaal, Spanland, Alnetahl, Stänger, Skattar och Skattmarcker, som det i hwarie Landzort warit waant. LReg. 71 (1689). Skattmarken var (i Nyland) ett ytmått åker, som allt efter utsädets storlek och jordens fruktbarhet beräknats hava utgjort från tre till sex tunnland. Almquist CivLokalförv. 2: 441 (1921).
Ssg: skattemark-, förr äv. skattemarke-tal. (-mark- 1556 osv. -marke- 1558) (numera bl. i skildring av ä. förh.) antal skattemark; efter skattemark räknat jordtal. G1R 26: 222 (1556). Därs. 28: 273 (1558: skatmarktaell). —
-MAS, se A. —
-MEDEL.
1) (mera tillf.) betalningsmedel (t. ex. viss vara) vid erläggande av skatt. Beskow Bruksherrg. 12 (1954; om ä. förh.).
-MILITIEHEMMAN~010020. (förr) skattehemman vars ränta var anslagen till det militära indelningsverket. LMil. 1: 423 (1684). —
-MORAL. moral i skatteavseende (i sht med tanke på självdeklaration). Dålig skattemoral. UNT 1934, nr 4, s. 1. —
-MÅL, sbst.2
1) (om förh. i vissa trakter, i fackspr.) om mål (se mål, sbst.3 1 b) ss. enhet vid beskattning av jord l. angivande av kameral storlek l. av areal. 1NJA 1904, s. 261 (i Medelpad). SkogsarbMinn. 198 (1950; om ä. förh. i Medelpad).
2) (†) rymdmått använt vid uppbörd av skatt (i spannmål o. d.); jfr mål, sbst.3 1 c. UrkFinlÖ I. 3: 131 (1590). —
-MÅRD. (skatt- 1557. skatta- 1543. skatte- 1540 osv.) (förr) jfr mård 2 o. -skinn 1. SkinnkamRSthm 1540, s. 18. —
-MÅTT. (i sht i fackspr.) måttsenhet vid beskattning, skatteenhet; äv. dels: måttstock för beskattning, dels: kameral storlek (av jordegendom). Rabenius Beskattn. 14 (1862; om måttstock). Lägenhetens kamerala storlek eller skattemått (mantal) var bestämmande för den omfattning, hvari .. (brännvinstillverkningen) fick bedrifvas. Finland 120 (1893). Marklandet som skattemått blev ej länge bestående i det praktiska livet, men däremot i jordeböckerna. Rig 1937, s. 212. —
-MÄRKE. (skatt- 1885. skatte- 1881 osv.) [jfr t. steuermarke] märke angivande att skatt erlagts; särsk. om sådant märke avsett att anbringas på hunds halsband l. på vara o. d. TT 1881, s. 153 (på ölfat). En stor samling skattemärken med ett helt system af olika beteckningar (påträffades under grävningar vid Skanör slott). Fatab. 1908, s. 180. Skattemärke .. skall å halsband eller på annat lämpligt sätt vara anbragt å hunden. SFS 1923, s. 152. —
-MÄSSIG. som har avseende på l. utövas gm l. är av betydelse för skatt(er) l. beskattning. BtRiksdP 1951, I. 5: nr 33, s. 49 (om vinst). DN(A) 1963, nr 341, s. 23 (om rovdrift). —
-MÄSTARE, se A. —
-MÖLLA. (numera bl. i södra Sv., bygdemålsfärgat, om ä. förh.) jfr -kvarn. Bæijer BeskrYstad 51 (1793). —
-MÖTE. (skatt- c. 1750. skatte- 1843 osv.) (numera bl. tillf.) möte för behandling av ärenden l. frågor rörande skatt; förr särsk. om möte för uppbörd av skatt. Murbeck CatArb. 1: 638 (c. 1750; om uppbördsstämmor). Holmberg Bohusl. 2: 264 (1843; om medeltida förh.). —
-NATUR.
1) om (ngts) natur (se d. o. 2) med hänsyn till beskattning; äv. om karaktär av skatt hos ngt. Lagstiftningen om jords olika skattenatur. EkonS 2: 165 (1895). Onera av skattenatur. HallHist. 1: 339 (1954).
2) kam. om sådan (i jordebok angiven) kameral egenskap hos hemman l. fastighet l. jord l. fiske o. d. som bestod i att hemmanet osv. med äganderätt tillhörde åbon l. annan privat ägare mot skyldighet för denne att därför erlägga (grund)skatt (motsatt dels: frälsenatur, dels: krononatur); i fråga om förh. efter grundskatternas avskaffande använt ss. kameral beteckning för att ange egenskapen hos ett hemman osv. att förr ha haft ovan angivna jordnatur l. att ha övergått (gm köp) från kronan l. kyrkan i enskild ägo. Salander Gårdzf. 200 (1727). Den jord, som är af Skatte-natur, kan indelas i Vanliga och Recognitionshemman, samt Säterier. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 168 (1859). SFS 1926, s. 622. —
-NIHILIST. (numera bl. tillf.) person som ställer sig avvisande mot allt som rör skatteväsen. Andersson GrDram. 301 (1885, 1910). —
-NORM. (i sht i fackspr.) norm efter vilken skatt pålägges l. utgår. Davidson BeskattnInkomstsk. 56 (1889). —
-NYBYGGE~020. kam. nybygge av skattenatur (se d. o. 2). JustRevR 25/4 1816. PT 1915, nr 126 A, s. 4. —
-NÄMND. nämnd för handläggning av skatteärenden. Cannelin (1921). jfr FFS 1919, nr 86, s. 6 (: förmögenhetsskattenämnd). jfr riks-skatte-nämnd. —
-OBJEKT. [jfr t. steuerobjekt] (i sht i fackspr.) om ngt (t. ex. inkomst l. fastighet l. vara o. d.) som är l. göres till föremål för beskattning; äv. om person som beskattas. Rabenius Beskattn. 8 (1862). HT 1925, s. 383 (om person). —
-OK. (i sht i vitter stil) jfr ok, sbst. 1 b. Under skatteoket folket dignar. Jensen NDikt. 67 (1895). —
-OMFÖRA~020. [jfr -omföring] kam. (utan skattelösen) omföra (hemman l. jord) från krononatur till skattenatur (se d. o. 2). EkonT 1900, s. 213 (i pass.). —
-OMFÖRING ~020. kam. om omföring (utan skattelösen) av hemman l. jord o. d. från krononatur till skattenatur (se d. o. 2). SFS 1870, nr 68, s. 2. Därs. 1919, s. 849. —
-OMRÅDE~020.
2) område (se d. o. 3) som rör l. har avseende på skatt(er); område av beskattningsväsendet. Oscar II Mem. 1: 31 (1874). Wigforss Minn. 2: 146 (1951). —
-OXE. (skatt- 1645— c. 1670. skatta- 1574. skatte- 1605 osv.) (förr) oxe erlagd l. bestämd att erläggas i skatt; äv. om skattgill oxe. HFinlKamF 4: 52 (1574). Stiernman Com. 2: 399 (1645; om skattgilla oxar). —
-PAKET. (vard.) bildl., om sådan samling förslag l. bestämmelser på beskattningens område som betraktas ss. en helhet o. som presenteras (o. genomföres) i ett sammanhang. SvD(A) 1962, nr 73, s. 19. —
-PARK. (†) jordstycke av skattenatur (se d. o. 2); jfr park, sbst.2 1 a α. AktsamlKungsådreinst. 374 (1774). —
-PENNING. (skatt- 1526 osv. skatta- 1529—1530. skatte- 1539 osv.) [fsv. skatpänninger]
1) mynt erlagt l. bestämt att erläggas i skatt (särsk. om denar); äv. bildl.; numera bl. (företrädesvis i formen skatte-) med ålderdomlig prägel, utom i bildl. anv. bl. i skildring av ä. förh.; jfr penning I 1, 3, 4 b. Läter mich see myntet (dvs. prägeln) på skatpeningen. Mat. 22: 19 (NT 1526; Bib. 1917: Låten mig se skattepenningen); jfr mynt 3. Augustus bödh vppå at alle the som wore j hans rike skulle giffua honom en skatpäning. OPetri 3: 38 (1530); jfr 3. Sjelfwa Skattpenningen war (i Engl. vid erläggande av peterspenning) nästan så stor, som et Swenskt Sexörsstycke. Lagerbring 1Hist. 2: 402 (1773). Om Oden förmäles, att männen öfver allt Svithiod gåfvo honom en skattpening för hvar näsa. Nordström Samh. 38 (1839). (Amazonfloden) uppbär sin skattepenning i vatten från berg och skogar. Hedin Pol 2: 402 (1911); jfr 3. särsk. (†) i det bildl. uttr. se myntet på skattepenningen, betecknande att ngn frestas med mutor l. dyl. (Tatarkanens broder) kunde .. förändra sin ifwer (för krig mot Ryssl.) uti förräderi när han för mycket fick se myntet på skattpenningen. HC12H 4: 350 (1713).
2) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. i formen -pengar) i pl.: pengar (se penning I 5) som erläggas l. erlagts l. äro bestämda l. avsedda att erläggas i skatt. Item .. annamade iach aff Torsten Salmonssen foghte på Tauastahws skattapen(ingar). xxcxlj m(ar)ch vij den(ingar). HFinlKamF 1: 4 (1529). Och skattes aff hwardtt Sieland skatte peningar enn ortigh. NorrlS 1—6: 184 (1550). (På Öland) hafwa the sin medel och skattpänningar uthaf then släte steen som the sälia på annor landh. Bolinus Dagb. 66 (1679). Hon återkom gång på gång till frågan, vem man skulle misstänka för stölden av skattpengarna, och i dag hade hon haft den idén, att det kunde vara ”dansösen”, som varit inne och tagit kuvertet. Botwid Wennb. 100 (1939).
3) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i sg. koll., om penningbelopp som erlägges l. erlagts l. är bestämt att erläggas i skatt; jfr penning I 7 b β. Helsingius Dd 7 a (1587). (Åverkan på skog är vanlig.) Det synes .. högst billigt vara, at Jordegaren för dess skattpenning finge njuta publikens hägn å hvad han icke sjelf mägtade inom lås och säker stängsel förvara. LBÄ 11—13: 53 (1798). Lönnroth StatsmStatsfin. 71 (1940; om medeltida förh.).
4) om enhet utgörande mått vid beskattning (för penningskatt); numera bl. (i skildring av ä. förh.) i fråga om taxering av skattskyldiga i städer (jfr -skilling 2), förr äv. i fråga om kameral storlek av jord(egendom); jfr penning I 1 b δ. Oluff larsson i Tybron opbiuder trjdie gången. — 1. sel(and) 3 1/2. f(iärdin)gh och — 2 1/2. schatpeningh Jord. ÅngermDomb. 3/7 1645, fol. 20. Skattpenningen i Falkenberg motsvarade (i ä. tid) dels fyra tunnland, dels en tomt, dels en andel i stadens laxfiske, dels borgerlig rörelse av viss storlek. Herlitz Stadsförv. 1830 275 (1924). —
-PERSEDEL. (skatt- 1860. skatta- 1599. skatte- 1682 osv.) (förr) jfr persedel 3 o. jordeboks-persedel. LösingDomb. 10/5 1599. SvGeogrÅb. 1958, s. 103 (om ä. förh.). —
-PLIKT. (skatt- 1635. skatte- 1902 osv.) [jfr t. steuerpflicht] plikt att erlägga skatt (jfr skatt-skyldighet); förr äv. konkret, om vad ngn har att erlägga i skatt (jfr plikt, sbst.1 5). Schroderus Os. III. 2: 50 (1635; konkret). SFS 1922, s. 627 (för automobil). —
-PLIKTIG. (skatt- 1541 osv. skatte- 1883 osv.) [fsv. skatpliktogher; jfr t. schatzpflichtig, steuerpflichtig] om person l. land o. d.: som har skatteplikt, skattskyldig; ofta om vara l. inkomst l. fastighet l. fabriksanläggning l. verksamhet o. d.: för vilken skatteplikt föreligger; äv. bildl. 2Krön. 8: 8 (Bib. 1541; om personer). SFS 1905, nr 32, s. 5 (om bryggeri). Ossiannilsson Hav. 274 (1910; bildl.). 2SvUppslB 11: 101 (1949; om försäljning). Skattepliktig inkomst. SFS 1956, s. 189. —
-POLITIK. (stats l. företags o. d.) politik (se politik, sbst. 3, 4) rörande skatt(er). BtRiksdP 1885, I. 1: nr 16, s. 11. Västhagen Affärsbokf. 43 (1945). —
-POSTANVISNING ~1020. postanvisning för erläggande av utskylder (ofta kombinerad med debetsedel), sedan 1947 ersatt av: skatteanvisning; jfr -inbetalnings-kort. PT 1908, nr 67 A, s. 2. —
-POSTFÖRSKOTT~102, äv. ~200. postförskott varigm skatt (t. ex. motorfordonsskatt) upptages. SvUppslB (1935). jfr GenPoststCirk. 1925, s. 5 (: automobilskattepostförskott). —
-PROGRESSION. (i sht i fackspr.) om skatteökning efter en stigande skala för större inkomster l. värden; jfr -degression. EkonS 2: 641 (1902). —
-PUCKEL. (i vard. fackspr.) bildl., om förhållandet att skattesatserna vid vissa inkomstlägen visa en tvärare stegring än vid andra. SvD(A) 1964, nr 26, s. 16. —
-PUND. (†) om viktenhet om 1.25 lispund, räknad ss. svarande mot 1 lispund vid uppvägning av skattefisk (med tanke på fiskens viktminskning vid torkning). Landsm. XVII. 1: 60 (1671). —
-PUNDLAND~02 l. ~20. (om ä. förh. i Finl.) (för svedjemark använd) kameral måttsenhet (skatteenhet) utgörande ett pundland (som kunde besås med i tur o. ordning ett pund råg, ett pund korn o. ett pund havre o. därefter under några år användas ss. äng), arviopundland. HFinlH 3: 277 (1555). —
-PÅBUD~02 l. ~20. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) påbud om skatt. Reuterdahl SKH III. 1: 229 (1863; om ä. förh.). —
-RANNSAKNING~020. (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) undersökning rörande fullgörande av skatteplikt. HammarkDomb. 9/6 1625. Fryxell Ber. 8: 247 (1838). —
-REGLERING. abstr. o. konkretare: reglering av skatt(er) l. skatteväsen. NF 12: 466 (1888: konkretare). SFS 1913, nr 45, s. 59 (abstr.).
Ssgr: skattereglerings-fond. (i fackspr.) fond för reglering av utgifter för skatter o. d.; numera vanl. om kommunal fond för reglering av utdebiteringen. SOU 1924, 53: 61. SFS 1946, s. 1468.
-kommitté. kommitté för utredning (o. framläggande av förslag) rörande reglering av skatteväsen; särsk. om en 1880—82 verksam kommitté. BtRStP 1847—48, Saml. 1. I. 1: nr 66, s. 8. 2NF 25: 927 (1917). —
Ssg (i sht i fackspr.): skattereklamations-konto(t). om kontot för sådana till skattemyndigheter insända skattepengar som på grund av bristfälliga uppgifter icke kunnat tillgodoföras de skattskyldiga (o. rörande vilka reklamationer kunna göras); jfr -sump(en). Postgirofört. 1950, s. 253. —
-REKOGNITIONSHEMMAN~010020. (förr) rekognitionshemman av skattenatur (se d. o. 2). (Lindberg o.) Johansson Karlskoga 170 (1897). —
-RESERV. (i fackspr.) penningreserv för täckande av (känd l. beräknad) skatteskuld; jfr -fond. SOS EnskFörsäkr. 1920, 1: 7. —
-RIK, se A. —
-ROTE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) rote (se rote, sbst.1 3) av skattehemman; äv. i uttr. skatte- och kronorote l. krono- och skatterote, särsk.: rote av skatte- o. kronohemman. LMil. 1: 89 (1681: Krone- och Skatte-Rota). Frosterus Krigslagf. 67 (1765: Krono- och Skatte-rota; om ä. förh.). —
-RUBEL. (i Finl., förr) arviorubel. ASScF 10: Minnestal 4: 8 (1875).
-RUSTHÅLL~02 l. ~20. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) rusthåll (se d. o. 2) av skattenatur (se d. o. 2). LMil. 2: 500 (1691). —
-RUSTHÅLLARE~0200. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) rusthållare för skatterusthåll. LMil. 1: 653 (1685). —
-RUSTHÅLLS-HEMMAN. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -rusthåll. Abrahamsson 61 (1726). —
-RUSTNINGSHEMMAN~1020. (skatt- 1685. skatte- 1680 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -rusthåll. Botin Hem. 1: 171 (i handl. fr. 1680). —
-RUSTNINGSSTAM~102, äv. ~200. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -rusthåll. LMil. 2: 439 (1690). —
-RUSTTJÄNST~02 l. ~20. (förr) om rusttjänst som var o. en kunde påta sig mot erhållande av skattelindring l. skattefrihet på sin(a) gård(ar); jfr frälse, sbst. 7 b β α'. (Nordensvan o.) Krusenstjerna 1: 17 (1879; om ä. förh.). —
-RÄNTA. (skatt- 1685. skatte- 1689 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr ränta, sbst.1 1 (a). LMil. 1: 582 (1685). Mankell Krigsm. 320 (1865; om ä. förh.). —
-RÄTT. (skatt- 1685 osv. skatte- 1620 osv.)
1) (i sht i fackspr.) skattemannarätt; äv. övergående att beteckna hemman o. d. brukat under skattemannarätt, stundom särsk. ss. kameral beteckning för jord av skattenatur (se d. o. 2); jfr -rättighet 1 o. skatt 4 a. Ther så wore, at osz någon (som bedrivit olaga älgjakt) .. medh lijfwet täcktes at benåde: Så skal doch alt thet han ägher och i possess hafwer, så wäl hans Skatte- eller bördzrätt (om han Skattebonde är) som annat, under osz och Cronan wederkännas. Schmedeman Just. 190 (1620). (Seved Bååt hade) enligt fastebref .. tillhandlat sig skatträtt på hemmanet Skinnartorp. 2RA 1: 502 (1723). Af Cronones räkenskaper finnas Skatt-rätter ifrån år 1640 wara til ewärdelig Skatte försålde. SvSaml. 3—6: 175 (1764). Med Börds-Rätts-Hemman förstås Skatte-Hemman, och är Börds- eller äganderätt detsamma som Skatte-rätt. Lundequist 3SmndrKammarv. 283 (1821). Fastigheten 18 öre 22 2/5 pgr skatt i Ärtekjern utgör tillsammans med annan i sambruk liggande skatträtt i hemmanet en egendom om 56 öre 19 1/5 pgr. PT 1907, nr 209 B, s. 3. Ägolotten litt. A eller 537 öre 23 penningar skatträtt av indragne regementskvartermästarebostället 1 mantal Näs n:o 1. Därs. 1913, nr 218 A, s. 4. Genom skatteköp (förvandlades under tiden 1720—1850) flertalet av rikets kronohemman till skattehemman, i regel så att åbon till lågt pris förvärvade skatterätt. Carlsson (o. Rosén) SvH 2: 77 (1961).
2) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om rätt att beskatta ngn l. ngt l. att uppbära skatt av ngn l. ngt; i fråga om ä. förh. särsk. om (i sht av adelsman gm köp o. d. förvärvad) rätt att i kronans ställe uppbära jordränta av skattehemman o. d.; jfr -rättighet 2. Weste (1807; i fråga om jordränta). Fogdarne (tvungo) distriktens Lappar att lemna skatt först till ena, sedan till andra riket; var skatterätten tvistig, så (osv.). Düben Lappl. 434 (1873). Det frejdade klostret Solovetsk .., som förvärfvade stora rikedomar genom sin skatterätt öfver till största delen finske jägare och fiskare. Hjärne K12 23 (1902).
3) (i fackspr.) om den del av rätten (se rätt, sbst.2 2) som gäller skatteväsendet. Welinder SkattVärd. 9 (1949).
Ssgr (till -rätt 1; i sht i fackspr.): skatterätts-fordran. (förr) vid jordbyte mellan kronan o. enskild(a) hos endera parten uppkommen fordran för jord under skatterätt l. (vanl.), allmännare, för jord (ngn gg äv. för ränta av jord). InrCivExpR 1781, s. 148. Bonsdorff Kam. 75 (1833; äv. om fordran för ränta; om ä. förh.). 3NF 4: 375 (1925; om ä. förh.).
-havare. innehavare av (gm skatteköp förvärvad) skatterätt; jfr -rättsägare. Minnesskr1734Lag 1: 113 (1934; om ä. förh.).
-medel. i pl., om statsmedel utgörande köpeskillingar erlagda vid skatteköp. KlädkamRSthm 1716 C, s. 3. 3NF (1932).
-RÄTTIGHET~102, äv. ~200. (skatt- 1620 osv. skatts- 1630. skatte- 1642 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.)
1) jfr rättighet 1 o. -rätt 1; förr äv. i det mer l. mindre tautologiska uttr. skattebörd och -rättighet, se -börd. LReg. 135 (1620). Kongl. Maj:t förnimmer, at en del Officerare .. sig hafwa några Skatträttigheter tilhandlat och därpå sedan byggdt, efter som de härtils inga andra wisza Boställen haft (osv.). LMil. 1: 546 (1685). De Skattehemman, af hwilka Ridderskapet och Adelen äga frälse-rätten och räntan, (skola) anses för fullkomligit Frälse, när Frälsemannen förwärfwar sig Skatterättigheten deraf. PrivSvAdel 1723, s. B 2 b. De jordägare, hvilka werkeligen haft skog under skatterättighet, förr än den, igenom SkogsCommissionens utslag, blifwit dem fråndömd, måge (osv.). PH 6: 4123 (1756). (Till de rikedomar som adeln erhöll gm reformationen) lades senare nya förvärf, i det att kronan .. till adeln försålde en mängd kronogods och jämväl skatterättigheter. Fahlbeck Förf. 26 (1904). Redan år 1762 överlät tydligen Ruuth egendomen åt Adelcrantz, ty det året upptas denne i jordeboken som innehavare av skatträttigheten till gården. Selling SvHerrg. 283 (1937).
2) (numera bl. mera tillf.) jfr rättighet 1 o. -rätt 2. Dähnert (1784). Skatträttighet (dvs.) .. Rättighet att uppbära skatten el. rentan af ett hemman. Weste FörslSAOB (c. 1815). De kyrkliga förläningarna företrädde .. en särskild beskattningsorganisation, som ägde specifik betydelse för städerna, i den mån som just domkyrkorna brukade vara mest rikligt tillgodosedda med sådana skatterättigheter visavi allmogen. SträngnHist. 384 (1959).
Ssgr (till -rättighet 1; numera bl. tillf.): skatterättighets-brev. skattebrev (se d. o. 2). LMil. 4: 866 (1696).
-RÄTTSLIG. som har avseende på l. samband med l. är utmärkande för den del av rätten som gäller skatter o. beskattning. SvSkatteT 1934, s. 1 (om spörsmål). —
-SAMLARE, se A. —
-SATS. (skatt- 1912, 1921. skatte- 1883 osv.) [jfr t. steuersatz] (i sht i fackspr.) jfr sats 7. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 7, s. 30. Gällande skattesatser .. på vin och sprit. SvD(A) 1962, nr 124, s. 3. —
-SCHWEIZARE. (vard.) om person som för att undgå beskattning i hemlandet (bosätter l.) bosatt sig i Schweiz; jfr -flykting. GHT 1963, nr 14, s. 13. —
-SEDEL, se A. —
-SILVER. [fsv. skatta silf] (förr) silver erlagt l. bestämt att erläggas i skatt. Almquist CivLokalförv. 3: 180 (i handl. fr. 1544: skatte sölf). —
-SKALA. (skatt- 1934. skatte- 1879 osv.) (i sht i fackspr.) skala angivande skattesatser. Westman Inkomstsk. 28 (1879). —
-SKILLING. (skatt- 1845 osv. skatte- 1727 osv.)
Ssgr (till -skilling 2; förr): skatteskillings-, äv. skatteskilling-längd. = skillingtals-längd. YstadH 1: 184 (1956).
-SKINN. (skatt- (numera i sht i bet. 2) 1530 (i bet. 1), 1565 (i bet. 2) osv. skatta- 1530—1543. skatte- 1543 osv.) (förr)
2) (om förh. i Finl.) (för svedjemark använd) kameral måttsenhet (skatteenhet) varav urspr. ett ekorrskinn utgjordes i skatt (o. som motsvarade ett l. i vissa fall ett tredjedels arviopundland; jfr -pundland). När som .. svedjor äro upptagna, skickas där synemän till, som dem värdera och skatta skola vid deras ed, huru många skatteskinn jord sådana svedjor kunna gälla och göra skäl för. Almquist CivLokalförv. 2: 506 (i handl. fr. 1543). HFinlH 3: 277 (1555; angivet ss. motsvarande ett l. i senare tid ett tredjedels arviopundland). Vij kunne .. icke täncke, att thet är rätt, effter som skatten ther nu uttgor, i thet att then, som haffver ett skatt skin, skall uttgöre licke myckit, som then ther haffver fäm skatteskin. G1R 26: 350 (1556). KulturhistLex. 1: 268 (1956).
Ssg: skatteskinns-, äv. skatteskinn- l. skatteskinne-tal. (om ä. förh., i sht i Finl.) till -skinn 1, 2. Almquist CivLokalförv. 2: 506 (cit. fr. c. 1550). Rosenborg JordbeskH 101 (1860; om ä. förh.). —
-SKOG. kam. skog av skattenatur (se d. o. 2). OxBr. 11: 146 (c. 1636). 14 snesland 4,8 bandland red(ucerad) jord med åbelöpande skatteskog. PT 1914, nr 48 B, s. 1. —
-SKRIN, -SKRIVA, -SKRIVARE, -SKRIVNING, se A. —
-SKRUV. [jfr t. steuerschraube] (vard.) i bildl. uttr. angivande (ökning l. minskning av) skattetryck. Dra åt l. lossa på skatteskruven, öka resp. minska på skattetrycket. Auerbach (1913). Att kapitalet genom sin återströmning kommer att beskattas, utgör säkerligen intet hinder, om skatteskruven icke behöver åtdragas allt för hårt. SvTidskr. 1924, s. 108. Skatteskruven har stannat i sin nedgående rörelse. DN(B) 1930, nr 111, s. 4. Nu ligger .. (herrgårdslivet) i farozonen, hotat och klämt av skatteskruv och arbetsmarknad. TurÅ 1950, s. 297. —
-SKYLDIG, -SKYLDIGHET, se A. —
-SKYLT. skylt angivande att skatt erlagts; särsk. om sådan skylt för saluvagn (se d. o. 2), sedan 1952 officiellt ersatt av: saluvagnsskylt. SOU 1928, 11: 25. —
-SKÅP, se A. —
-SKÄR. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (fiske)skär av skattenatur (se d. o. 2). PrivSvStäd. 4: 263 (1600). —
-SMIDE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (mängd producerat) stångjärnssmide för vilket skatt erlades. Johansson Noraskog 1: 179 (i handl. fr. 1785). —
-SMÖR. (skatt- 1548—1687 (: Skatt Smörs penningar). skatta- 1525—1541. skatte- 1544 osv.) [fsv. skatta smör] (förr) smör erlagt l. bestämt att erläggas i skatt. G1R 2: 177 (1525).
Ssg: skattesmörs-penningar, pl. (förr) om penningskatt utgörande avlösning för skattesmör. LMil. 2: 90 (1687: Skatt Smörs penningar). —
-SOCKEN. (om ä. förh. i Finl.) skattedistrikt omfattande ett större l. mindre antal bol (se d. o. 7) o. utgörande underavdelning (ofta mer l. mindre överensstämmande med en kyrksocken) av härad; jfr jordeboks-socken. Almquist CivLokalförv. 2: 386 (1921; om förh. på 1500-talet). —
-SPANNLAND~02 l. ~20. (om ä. förh. i Finl.) (för svedjemark använd) kameral måttsenhet (skatteenhet) utgörande ett sjättedels arviopundland (jfr -pundland), arviospannland. HFinlH 3: 278 (1555: skatthe spanne landh). —
-SPANNMÅL~02 l. ~20. (skatt- 1675—1726. skatte- 1552 osv.) (förr) spannmål erlagd l. bestämd att erläggas i skatt. HFinlH 3: 189 (1552: skatte spannemole). —
-SPARBANKSBOK~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) sparbanksbok för insättning av pengar till skattebetalning. Östergren (cit. fr. 1935). —
-SPARKASSA~020. (förr) sparkassa för sparande av pengar till skattebetalning; jfr -förmedlings-kassa. ST 1929, nr 258, s. 6. —
-SPÄRR. (i fackspr.) om maximering av totalt skattebelopp (mätt i procent av den taxerade inkomsten). SvBanklex. (1942). —
-STAM. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) rusthållsstam av skattenatur (se d. o. 2). LMil. 2: 469 (1691). —
-STATISTIK. (i sht i fackspr.) statistik rörande skatter o. beskattningsförhållanden. Ymer 1915, s. 222. —
-STRECK. (i sht om ä. l. utländska förh.) rösträttsstreck grundande sig på inbetalda utskylder l. (allmännare) skatteplikt; jfr utskylds-streck. Kommunalt, politiskt skattestreck. NDA 1876, nr 268, s. 2. 2SvUppslB 30: 734 (1954; allmännare). —
-STRÖM. (skatta- 1612. skatte- c. 1636 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om strömdrag l. fors o. d. av skattenatur (se d. o. 2). HammarkDomb. 11/5 1612. —
-STÄMPEL. (skatt- 1866. skatte- 1906 osv.) jfr -märke. Hodell Andersson 103 (1866; i fråga om hundskatt). —
-SUBJEKT. [jfr t. steuersubjekt] (i fackspr.) om fysisk l. juridisk person som enl. lag skall erlägga skatt, skattskyldig person. Davidson BeskattnInkomstsk. 18 (1889). —
-SYNPUNKT ~02 l. ~20. synpunkt som gäller skatt(er) l. beskattning; särsk. i uttr. från l. ur skattesynpunkt. SkogsvT 1905, s. 359 (: ur). —
-SÄCK. (skatta- 1564. skatte- 1556 osv.) (förr) säck erlagd l. bestämd att erläggas i skatt. GripshR 1556. —
-SÄDESLAND ~102, äv. ~200. (skatt- 1646. skatte- 1559 osv.) (förr) om sädesland ss. kameral måttsenhet (skatteenhet). Thulin Mant. 1: 87 (cit. fr. 1559). —
-SÄMJEGODS~102, äv. ~200. (förr) sämjegods av skattenatur (se d. o. 2). Kuylenstierna RekognSkog. 172 (cit. fr. 1543). —
-SÄTERI. kam. säteri av skattenatur (se d. o. 2), skatteköpt säteri. PH 11: 698 (1779). PT 1919, nr 285 A, s. 3. —
-SÄTTA, -SÖKANDE, -SÖKARE, -SÖKERI, -SÖKNING, se A. —
-TABELL. tabell rörande skatt(er); särsk. om tabell utvisande storlek av skatt för olika skatteklasser (t. ex. inkomstklasser). SFS 1945, s. 1953. —
-TAL. (skatt- 1552—1828. skatta- 1588. skatte- 1612 osv.)
1) [jfr t. zinszahl; se vidare den etymologiska avdelningen under indiktion] kronol. tal angivande ett års ordningsnummer inom indiktionscykel; särsk. i uttr. romerskt skattetal (jfr romersk 2 j o. römerskattetal); jfr skottal. GOlai Cal. F 3 a (1588). (Sv.) Skatt-talet .. (t.) die Zinszahl der Römer. Lind (1749). 2NF 12: 561 (1909).
2) kam. (gm skattläggning fastställt) antal enheter (av skiftande slag, t. ex. mantal, öresland, seland) ss. kameralt mått i fråga om jord för utgörande av skatt (efter grundskatternas avskaffande utan praktisk betydelse utom i fråga om nyttjanderätt till samfällighet o. d.); äv. dels om jordområde mätt med sådant mått, dels: kameral måttsenhet (skatteenhet) i fråga om jord, dels (i skildring av ä. förh.) om antal besuttna bönder ss. grund för utgörande av skatt, bondetal, mantal. Thesligis wttgörs aff forde 6 sochner (i Karelen) en Tiende effthr skattaall, thz är effter Jordataall så att aff hele skatt wttgörs p(e)ng(a)r i (dvs. 1) öre. KulturhistLex. 8: 388 (cit. fr. 1552); jfr skatt 4 b. Om .. hemman för ägornes skryn- och magerhetz skull äre genom förmedlingen til Skatte- och Hemmantalet allenast giorde något mindre än the fordom warit .. bör (osv.). Schmedeman Just. 1242 (1689). (Skattläggningens) ändamål är, att bestämma Lägenheternes grundränta och dermed förenade skattetal. SPF 1828, s. 263. Österlandet, Finland, säges .. (år 1414) hafva erhållit en stadgad skatt, hvilken skulle rätta sig efter skattetalen krok, rök, och bol. Rosenborg JordbeskH 26 (1860). Därs. 90 (om bondetal på 1500-talet). Att en .. ansökning om lagfart .. å 10 öre skatt i hemmanet Hjerpliden .. förklarats hvilande i följd deraf att förre egarnes åtkomst till nämnda skattetal ej kunnat styrkas, det varder .. härigenom kungjordt. PT 1892, nr 288, s. 1. 1NJA 1951, s. 671.
3) (mera tillf.) om tal angivande storleken av ngns skatt (särsk. ss. grund för beräkning av röstetal i ä. tid). SvRiksd. 8: 111 (1934; om ä. förh.).
-TAXERA. [jfr -taxering] taxera (ngn l. ngt) för beskattning. Upsala(A) 1920, nr 284, s. 4 (i fråga om taxering till annan skatt än bevillning; jfr bevillnings-taxering). —
-TAXERING. (skatt- 1956. skatte- 1694 osv.) taxering för beskattning. YstadH 1: 185 (i handl. fr. 1694: Skatte Taxeringen; rättat efter hskr.). —
-TEKNISK. (i sht i fackspr.) som rör l. har avseende på beskattningens tekniska sida. BtRiksdP 1919, VII. 2: nr 1, s. 6 (om betänkligheter). —
-TID. (skatta- 1526. skatte- 1951 osv.) (numera bl. tillf.) tid för skattebetalning; äv. (särsk. i pl.) om tid betraktad från skattesynpunkt. G1R 3: 325 (1526). (Han) påpekade vikten av att vårt samhälle i dessa bistra skattetider inte urartar till att bli ett ”Smussel-Sverige”. GHT 1951, nr 273, s. 10. —
-TIDNING. Svensk Skattetidning(.) Organ för rättvis beskattning och kunskap om skattelagstiftningen. (1934; titel). —
-TING. (skatt- 1907 (: skattingsdomar). skatte- 1897 osv.) [fsv. skatthing; jfr fvn. skattþing] (förr) ting vid vilket (utom vanliga tingsförhandlingar äv.) skatteuppbörd förekom. JmtFmT 2: 83 (1897; om medeltida förh.).
-TIONDE. (skatt- 1889. skatte- 1790 osv.) (om ä. förh., numera bl. tillf.) ss. skatt utgående (sädes)tionde; jfr krono-tionde. Möller (1790). —
-TITEL. (skatt- 1889. skatte- 1847 osv.) (i sht i fackspr.)
1) (titel l. beteckning angivande) slag av skatt; äv.: (titel l. beteckning i jordebok o. d. angivande) slag av kameral jordnatur, ngn gg äv. av kameral måttsenhet (skatteenhet) för jord. BtRStP 1847—48, Saml. 1. I. 2: 13. Förteckning å alla de skattetitlar, af hvilka jordeboks- och hemmantalsräntorna .. utgöras. SvT 1852, nr 156, s. 2. Vid Finlands förening med Ryssland beräknades .. (jordeboksräntan) efter tio olika skattetitlar (hemman, mantal, skattören (osv.)). FinBiogrHb. 232 (1896). Ingen ny pålaga under annan titel och icke heller någon höjd sådan under redan befintlig skattetitel kommer att erfordras. SFS 1902, Bih. nr 8, s. 1. År 1725 .. (inskränktes) skattetitlarnas antal .. till tre, skatte, krono och frälse. SvLantmät. 2: 243 (1928). Denna skattetitel (dvs. accisavgiften) förlorade efter hand sin betydelse och försvann slutligen helt och hållet. SvRiksd. 12: 34 (1934).
2) titel l. beteckning (i jordebok o. d.) angivande hemman l. annan fast egendom ss. varande av skattenatur (se d. o. 2). SFS 1879, nr 46, s. 1. Trots att Käringön .. förklarats ha återgått till kronan kvarblev den i jordeböckerna under skattetitel. Hasslöf SvVästkustf. 514 (1949). —
-TJÄRA. (skatt- 1776. skatte- 1834 osv.) (förr) tjära erlagd l. bestämd att erläggas i skatt. Wallin GothlSaml. 2: 195 (1776). —
-TOMT. [fsv. skatta tomt] (numera bl. i skildring av ä. förh.) tomt av skattenatur (se d. o. 2). VgFmT II. 1: 29 (i handl. fr. 1534). —
-TOMTÖRES-MAN. (†) man (skattetorpare) som betalar tomtören i skatt. Forssell Hist. 1: Bil. 29 (cit. fr. 1560). —
-TORPARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) torpare på skattetorp. Johansson Noraskog 2: 222 (i handl. fr. 1547). —
-TRYCK. [jfr t. steuerdruck] bildl., om skattebördas tryck. Elmblad SDikt. 177 (1887). Kommun äger att .. avsätta medel till .. allmän fond för utjämning av skattetrycket mellan olika år. SFS 1936, s. 459. —
-TYNGD, p. adj. (skatt- 1892—1939. skatte- 1894 osv.) tyngd av skatt(er), betungad i skattehänseende. Kjellberg 50Styck. 100 (1892; om person). SFS 1945, s. 2000 (om kommuner). —
-TÄNKANDE. särsk. om tänkande (i fråga om ekonomisk planering o. d.) som är påverkat av rådande skatteförhållanden (i sht hårt skattetryck). SvSkatteT 1948, 2—3: 10. —
-UNDERLAG~102, äv. ~200. (i sht i fackspr.) underlag (i fråga om inkomster o. d.) för beskattning (t. ex. inom en kommun). Wigforss Riksbudg. 58 (1927). Skatteunderlaget i städerna har ökat med i genomsnitt 25 proc. ST(A) 1952, nr 349, s. 4. —
-UNDERVISNING~1020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) redogörelse för (art o. mängd av) utgående skatter (inom ett område); jfr ränte-undervisning. Rosenborg JordbeskH 59 (1860). —
-UPPBÄRARE~0200. (skatt- 1933—1939. skatte- 1939 osv.) (mera tillf.) skatteuppbördsman. Hildén Michailovič När 72 (1933; om ryska förh.). —
-UPPBÖRD~02 l. ~20. (skatt- 1792—1939. skatte- 1840 osv.) abstr. o. konkret. SP 1792, nr 266, s. 2 (abstr.). 2NF 17: 206 (1912; konkret). —
-UPPBÖRDS-MAN. (skatt- 1851, 1872. skatte- 1852 osv.) befattningshavare med uppgift att handha skatteuppbörd. SvTyHlex. (1851). UNT 1937, nr 22, s. 3. —
-UTJORD~02 l. ~20. (skatta- 1616. skatte- 1555 osv.) kam. utjord av skattenatur (se d. o. 2). G1R 25: 80 (1555). PT 1915, nr 118 A, s. 4. —
-UTJÄMNING~020. (i sht i fackspr.) utjämning av olikheter i beskattning (särsk. mellan olika kommuner); äv. konkret, om bidrag (till skattetyngd(a) kommun(er) från stat l. landsting) i syfte att åstadkomma sådan utjämning. RiksdP 1908, 1 K nr 33, s. 31. NDA(A) 1934, nr 9, s. 3 (konkret).
Ssgr (i sht i fackspr.): skatteutjämnings-bidrag. om (stats)bidrag till skattetyngd(a) kommun(er) för åstadkommande av skatteutjämning; jfr skatte-lindrings-bidrag. BtRiksdP 1938, 6: nr 6, s. 19. SFS 1965, s. 579.
-kommitté. kommitté för utredning (o. framläggande av förslag) rörande skatteutjämning. BetStatsundLandskomm. 1917, s. 87 (1916).
-nämnd. nämnd för handläggning av ärenden rörande skatteutjämning; särsk. om den under finansdepartementet sorterande, rådgivande nämnden i ärenden rörande skatteutjämningsbidrag; vanl. i sg. best.; jfr skattelindrings-nämnd. BtRiksdP 1951, 1: nr 44, s. 75 (i förslag). SvStatskal. 1966, s. 180. —
-UTLAGA~020. (skatt- 1757. skatte- 1913 osv.) utlaga utgörande skatt; i sht i pl. PH 6: 4830 (1757; i pl.). —
-UTMÄTNING~020. utmätning av ogulden skatt. Det börjar bra, sa han, som fick skatteutmätning på nyårsafton. Ström SvOrdst. 221 (1929). —
-UTPRESSNING~020. (i sht i skildring av ä. förh.) utpressning av skatt(er). Hjärne K12 202 (1902). —
-VAKTANDE, -VALV, se A. —
-VARA. (skatt- 1798. skatte- 1926 osv.) (förr) vara erlagd l. bestämd att erläggas i skatt; jfr -persedel. Hallenberg Mynt 211 (1798; om förh. 1538). —
-VATTEN. (skatt- 1648—1664. skatte- 1545 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -fiske. G1R 17: 128 (1545). —
-VED. (skatt- 1954. skatte- 1541 osv.) [fsv. skatta vidher] (förr) ved erlagd l. bestämd att erläggas i skatt. G1R 13: 211 (1541).
Ssgr (förr): skatteveds-ränta. ränta (se ränta, sbst.1 1) utgående i skatteved. Bergv. 2: 35 (1737).
-VERK(ET). (1943—1947 officiell benämning på) överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden (1948—1967 kallad överståthållarämbetets skatteavdelning); i fråga om nutida sv. förh. bl. (mera tillf.) allmännare, ss. sammanfattande benämning på de samhällsorgan som omhänderha beskattning. SthmKommKal. 1943, s. 7. Holm AlltFläck. 63 (1946; allmännare). —
-VIKT.
1) (förr) viktmått l. viktsystem använt vid uppbörd av skattevaror. UrkFinlÖ I. 3: 131 (1590). Forssell Hist. II. 2: 102 (1872, 1875; om ä. förh.).
-VRAK. (skatt- 1602—1935. skatte- 1613 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om förhållandet l. tillståndet att hemman l. annan fast egendom går resp. gått förlorat (förlorad) för skatterättsägaren på grund av att stadgad skatt (under tre år) icke gäldats; vanhävd medförande oförmåga att gälda skatt (o. därav följande mistning av hemmanet osv.); ofta konkret, om hemman osv. som på detta sätt gått förlorat för skatterättsägaren (o. hemfallit åt kronan); äv. bildl.; jfr skatt-fall. UpplFmT 5: 155 (1602). Bemälte Skattebönder .. kunna betyga att dhe till knechter blifwa vthnembde för den orsaak att Skattebonden må twingas hemmanet til Frelsemannen afträda, eller att det må blifwa öde och Frelsemannen såsom Skattewrak hemfalla. Stiernman Riksd. 1039 (1643). Om Allmogen .. kan wisa .., at de äro rätte Skatte-ägare, utan at igenom Skatte-wrak eller andre tilfällen hafwa mist Skattemanna-rätten, måge de (osv.). PH 1: 379 (1723). Som Jöran Larson .. kommit medelst sin wårdslöshet hemmanet i skattwrak .., ty finner Consistorium Acad:m skiäligt at afseja honom .. hemmanet. ConsAcAboP 11: 587 (1726). (Efter 1710 års pest) föll en stor del (av skattehemmanen) i brist af åboer til ödesmål och Skattewrak, och således blefwo Kongl. Maj:t och Cronan åter behållne. Åhstrand Öl. 29 (1768). Äfven de hemman, som enligt Författningarne bort förfalla i skattevrak, hembödos arfvingarne om de för dem ville betala de innestående utlagor. Hallenberg Hist. 5: 145 (1796). Topelius Vint. I. 2: 377 (1860, 1880; bildl.). Gården .. råkar upprepade gånger (under 1600-talet) på grund av mansbrist i skattvrak. Smeds Malaxb. 118 (1935).
-VÄG. bildl., om tillvägagångssätt o. d. innebärande beskattning; äv. dels i sg. best. i adverbiell anv.: gm skatt(er) l. beskattning, dels i uttr. i skatteväg, i fråga om l. gm l. ss. skatt(er), på (i sht förr äv. i) skattevägen, gm skatt(er) l. beskattning. (Kristina) beviljade .. att grefve- och friherrskapen skulle i skatteväg hafva samma friheter, som frälsehemman. Fryxell Ber. 9: 105 (1841). Bestämmandet ”öfver det, enhvar eger att erlägga” i skatteväg. Bolin Statsl. 2: 290 (1871). Det visade sig .., att man näppeligen skulle kunna i skattevägen öka kronans inkomster. Odhner G3 2: 136 (1896). EkonT 1939, s. 48 (: på). Skattevägen ansåg tal(aren) här (dvs. när det gällde större familjers försörjning) vara den enda framkomliga. TSvLärov. 1942, s. 142. Det är inte något intresse att skattevägen klämma åt företag, som redovisar låga vinster, hävdade (N. N.). SvD(A) 1962, nr 99, s. 6. —
-VÄGEN, p. adj. (skatt- 1558—1594. skatte- 1587) (†) (upp)vägd med skattebesman l. efter skattevikt (se d. o. 1). G1R 28: 400 (1558; om smör). (Gården) ränter .. åhrligan 4 skattvägen pund smör. Rääf Ydre 3: 407 (i handl. fr. 1594). —
-VÄGRAN. [jfr t. steuerverweigerung] om folkrepresentations vägran att bevilja (av regeringen begärda) skatter; äv. allmännare: vägran att erlägga skatt; jfr -strejk. AB 1848, nr 274, s. 1. Furuhjelm StigOron 336 (1935; allmännare). —
-VÄKTARE, se A. —
-VÄRDE. [jfr t. steuerwert] (i sht i fackspr.) om det värde hos ett förmögenhetsobjekt som lägges till grund för beskattning. SOU 1924, 53: 9 (i lagförslag). SFS 1954, s. 506. —
-VÄRDERING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) värdering av hemman (l. annan fast egendom) för skattläggning l. skattelösen (jfr skattläggnings-värdering); äv. konkret, om skriftlig handling rörande sådan värdering. 2RARP 14: 458 (1743). Skattewärderingar böra upläsas på Häradstinget. Flintberg Lagf. 4: 66 (1801).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): skattevärderings-instrument. jfr instrument 4. Calonius 4: 321 (1797).
-VÄSEN(DE). [jfr t. steuerwesen] sammanfattande, om allt som har med organisation o. utövande av beskattning (i ett land) att göra. Nordström Samh. 1: 92 (1839). —
-ÅBO~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (ägde o.) bebodde skattejord. DA 1771, nr 195, s. 3. —
-ÅKER. (skatt- 1749— c. 1770. skatte- c. 1770 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) åker av skattenatur (se d. o. 2); förr äv. om utarrenderad åker. (T.) Lehen-Acker .. (sv.) skatt-åker. Lind 1: 1088 (1749). NorrlS 1—6: 40 (c. 1770). —
-ÅR. år (räknat från visst datum) betraktat ss. period för vilken skatt skall erläggas l. beräknas. Rabenius Kam. § 437 (1825). —
-ÅTTING. (skatta- 1612. skatte- 1608 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) åtting (åttondels hemman l. mantal) av skattenatur (se d. o. 2). HammarkDomb. 7/9 1608. —
-ÄGA. (skatt- 1558—1685. skatte- 1544 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jordäga av skattenatur (se d. o. 2); i sht i pl. G1R 16: 139 (1544). Uppl. 2: 225 (1906; om ä. förh.). —
-ÄGANDE. (skatt- 1681—1726. skatte- 1546 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -ägare. G1R 18: 158 (1546). LMil. 1: 110 (1681; om ränteägare). —
-ÄGARE. (skatt- 1685—1927. skatte- 1687 osv.) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ägare av skattehemman l. annan fast egendom av skattenatur (se d. o. 2); förr äv. om ränteägare. LMil. 1: 582 (1685). VDAkt. 1760, nr 174 (om ränteägare). —
-ÄNG. (skatt- 1935. skatte- 1584 osv.) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -jord. UpplDomb. 5: 108 (1584). PT 1902, nr 88 A, s. 1. —
-ÄRENDE. ärende rörande skatt(er). SFS 1936, s. 197. — -ö. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ö. av skattenatur (se d. o. 2). Thulin Mant. 1: 87 (cit. fr. 1559). —
-ÖDEBOLSTAD ~1020, äv. -ÖDESBOLSTAD~1020. (förr) jfr bolstad 4 o. -ödegård. Johansson Noraskog 2: 222 (cit. fr. 1547: Scatte ödisbolstädir; rättat efter hskr.). —
-ÖDEGÅRD~102, äv. ~200, äv. -ÖDESGÅRD~102, äv. ~200. (förr) skattegård som råkat i ödesmål o. icke var bebodd men brukades av person på annan gård; jfr -ödebolstad. Johansson Noraskog 2: 221 (cit. fr. 1547: Skatte ödisgårdh(e)r; rättat efter hskr.). —
-ÖDEJORD~102, äv. ~200, äv. -ÖDESJORD~102, äv. ~200. (förr) jfr -ödegård. G1R 28: 574 (1558: skatte ödhes jord). —
-ÖKNING. ökning av skatt(e-börda); jfr -förbättring, -förökning o. skatt-förökelse. BtRiksdP 1919, I. 10: nr 259, Bil. 6, s. 155. —
-ÖRE. (skatt- 1654 osv.; jfr anm. nedan. skatte- 1890 osv.) Anm. Formen skatt-öre användes numera nästan bl. i Finl. (o. är där fullt br.).
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) ss. kameral måttsenhet för jord i fråga om utgörande av grundskatt (motsvarande 1 öres skatt i ränta l. knektstädsel o. d.), särsk. i uttr. angivande en fastighets o. d. kamerala storlek; äv.: tal angivande sådana måttsenheter, skattetal angivet med sådant mått. Pålades Hans Nielszon, Jacob Mårtenson .. (m. fl.) Skipta och deela Skären, effter hwars och eens Skattöre och Ortogh. ÖsterbDomb. 1654, s. 369; jfr Smeds Malaxb. 142 (1935). (Det) befinnes att Noucka och Pucka Academiæ hemmanen finnes reda 1656 uti Cronones jordeböcker med samma skattören, mantal och hemmantal observerade som de nu opföres. ConsAcAboP 12: 394 (1729). Finnes i Byamål gamla skattören, eller jordemarker, så böra de såsom grunder til sielfwa Jordeboksräntan onekeligen följas. PH 10: 463 (1775). Genom exekutiv auktion .. kommer att till försäljning utbjudas .. (fastigheten) under N° 14 Litt. M inom Backgårdens, Kaspersbo och Rönningens skifteslag, räntande 6,25 skatteören. PT 1901, nr 19 A, s. 1.
2) (i sht i fackspr.) om enhet för beräkning av kommunal utdebitering; dels (förr) om sådan enhet ingående i tal som (av taxeringsmän) fastställdes för varje skattskyldig (särsk. i stad) ss. grund för kommunal beskattning (jfr -skilling 2), dels o. i fråga om nutida förh. (utom i Finl.) bl. om sådan enhet fastställd ss. 1 öre för varje krona beskattningsbar inkomst (i fråga om ä. förh. äv. ss. viss del, särsk. en femtedel, av det belopp som påfördes för varje hundratal kronor av taxeringsvärdet för en fastighet), dels (om förh. i Finl.) om större sådan enhet, närmast motsv. bevillningskrona l. (i fråga om nutida förh.) skattekrona. Samtel. borgerskapet (må vid val av riksdagsmän) votera, då borgerskapets stämmor kunna uträcknas effter deras skattören. 2BorgP 4: 379 (1731). Skattören funnos (i Ekenäs) 1894 4,460 à 200 mark. NF 20: 606 (1897). Allmän kommunalskatt .. skall utgöras i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påföres en var skattskyldig. SFS 1928, s. 1027. Ahlbäck SvFinl. 62 (1956).
Ssgr (till -öre 2; om förh. i Finl.): skatteöres-, äv. skatteöre-längd. jfr längd 8 a. FFS 1896, nr 36, s. 5 (: skattörelängden).
-ÖVERFLYTTNING~1020. (i sht i fackspr.) överflyttning av skatt (från en skattdragare l. grupp av skattdragare till en annan); jfr -incidens. EkonT 1899, s. 322. —
-ÖVERVÄLTNING~1020. [jfr t. steuerüberwälzung] (i fackspr.) = -övervältring. SvUppslB 24: 1126 (1935).
-ÖVERVÄLTRING~1020. (i fackspr.) övervältring av skatt på annan l. andra från skattesubjekt som formellt står ss. skattebetalare; jfr -incidens, -övervältning. BonnierKL (1927).
D (†): SKATTS-MARK, se C. —
-MÄSTARE, se A. —
-RÄTTIGHET, se C.
Spoiler title
Spoiler content