publicerad: 1986
STAM stam4, sbst.3, r. l. m. l. f. (Schroderus Comenius 107 (1639; m.) osv.) ((†) n. G1R 26: 352 (1556: utaff konungzligit Stam och blodh; möjl. icke att uppfatta ss. n.), Forsius Fosz 427 (1621)); best. stammen; pl. stammar (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. stamme, LMil. 2: 448 (1690: Rustnings-Stammar) osv.) ((†) stammer (RA 3: 380 (1594), LMil. 2: 298 (1689: Rustnings-Stammer)); stemmer PPGothus Und. F 1 a (1590)); förr äv. STAMME, r. l. m.; best. -en; pl. -ar? (se ovan); förr äv. STAMN, sbst.2, r. l. m. l. f.; pl. -or (Mollet Lustg. D 2 b (1651)).
Ordformer
(stam 1556 osv. stamb 1650 (: stamber, pl.)—1695 (: rustningsstamb), 1730 (: StambBok). stambn c. 1690. stamen, sg. best. 1560—1787. stamm 1618—1889. stamma 1622 (ss. obj. o. efter prep.). stamme c. 1565 (ss. subj.)—c. 1602 (ss. obj.), 1604 (efter prep.). stammen, sg. best. 1611 osv. stammer, pl. 1594—1689 (: Rustnings-Stammer). stamn 1651. stamne efter prep. 1560. stemmer, pl. 1590. -stämmig, avledn. 1755 (: högstämmiga, pl.). -stämnad, avledn. 1737 (: Högst ämne, pl.; sannol. felaktigt för Hög stämne l. Högstämne))
Etymologi
[fsv. stam (i ssgn konungsstam), sv. dial. stam, stamme, stamn, m. l. f.; liksom ä. d. stam(me), dan. o. nor. stamme av mlt. stamm(e), motsv. mht. stamm(e) (se STAM, sbst.2); formen stamn beror på formellt inflytande från STAM, sbst.2; formerna med -ä- (-e-) beror sannol. på inflytande från t. (jfr t. stämme, pl., stämmig). — Jfr STAMMA, v.1—2, -STAMMING, STAMMIS, STAMN, sbst.4, STAVNSBUNDEN]
I. om central del av växt samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) om den (från en underjordisk rot utgående) ovan jord stående l. varande (vanl. cylindriska, stundom äv. prismatiska, mot toppen avsmalnande) centrala delen av en växt varifrån grenarna l. kvistarna utgår (i fackspr. äv. kallad: huvudstam l. -axel); särsk. om sådan rakt upprättstående del av ett träd (stundom äv. närmande sig l. övergående i metonymisk anv., om träd); äv. om var o. en av de (jämntjocka) grenar vari vissa (buskartade) träd l. buskar från (l. strax ovan) roten förgrenar sig; äv. (i fackspr., i sht bot.) allmännare, om den ovan- l. underjordiska, på olika sätt utformade (örtartade l. vedartade l. knöllika l. utlöparartade o. d.) huvuddel av en växt som kännetecknas av att den uppbär (l. kan l. kommer att (kunna) uppbära) blad l. ur blad avledda organ o. uppvisar en till denna förmåga knuten specifik anatomisk struktur. Forsius Phys. 198 (1611: stammen eller stielkan). Wid thenna utplanteringen (av mullbärsplantor) bör noga i akt tagas, at alla små trän, hwilka .. dela sig i flera stammar, äro buskiga, eller på annat sätt lämna föga hopp, at blifwa rakstammiga; böra ej sättas i Trädscholan, utan genast flyttas i Häcken. Förkl. 14/3 1759, s. 2. Ä'ke det gudomligt, Fiskartorpet! Hvad? / Gudomligt at beskåda! / Än de stolta Stammar som stå rad i rad, / Med friska blad! Bellman (BellmS) 1: 240 (1790). Stammen i vidsträcktare bemärkelse .. (innefattar även) Grenar, qvistar .. (dvs.) delarne, i hvilka stammen .. är sönderdelad, och som hafva en honom liknande beskaffenhet och bestämmelse. Marklin Illiger 347 (1818). En stam jämte därpå sittande blad kallas ett skott. Skårman Forssell 167 (1898). Stammen kan förekomma såväl under jordytan som ovan densamma. Henning Bot. 12 (1918). Stammen är .. ledande organ, den skall förse kronan med vatten och rötterna med näring. Den är vidare förrådsorgan. SvSkog. 154 (1928). Hängbjörkar, vilkas vita stammar gåvo en svensk anstrykning åt landskapet. Lagergren Minn. 8: 10 (1929). — jfr AL-, ALG-, ALM-, APEL-, APELSIN-, APRIKOS-, ARRE-, ASK-, ASP-, BI-, BJÖRK-, BLOCK-, BLOM-, BOK-, BUSK-, BUXBOMS-, CITRON-, DVÄRG-, ELIT-, EN-, FEJ-, FRÖ-, FURU-, GRAN-, GRUND-, GRÄS-, HALV-, HEL-, HJÄRT-, HUVUD-, HÖG-, JORD-, KNÖL-, KVITTEN-, KÄRN-, LIND-, LUFT-, LÅG-, LÖK-, MEDEL-, MELLAN-, MODER-, MOSS-, NEDER-, OLJE-, ORMBUNKS-, PALM-, PARADIS-, PARADISÄPPEL-, PELAR-, PIL-, PISANG-, PLOMMON-, PROV-, REMTÅNGS-, RÖNN-, SAGOPALMS-, SIDO-, SILVER-, SKEN-, SLINGER-, SLÅN-, SMÅ-, TALL-, TRÄD-, VED-, ÄPPEL-, ÖRT-STAM. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt; jfr h. Sådana Flecker (av malm) äro gemenl. intet långt ifrån sielfwa Streket äfwensom frukten och kwisterna intet falla långt från sielfwa Stammen. Hiärne Berghl. 438 (1687); jfr h; jfr äv.: Äplet faller icke långt från stammen. ÖoL (1852). Stungna äplen fås också på bästa stammar. Kolmodin QvSp. 1: 629 (1732); jfr h β.
b) skogsv. i uttr. indifferent stam, om (stam av) träd som av någon anledning icke tillhör det förhärskande trädskiktet inom det bestånd där det uppträder o. som (tills vidare) saknar nämnvärd betydelse för beståndets utveckling; jfr INDIFFERENT 1. TNCPubl. 43: 100 (1969).
c) trädg. i speciellare l. pregnant anv. (jfr d, e), övergående i bet.: (ungt träd avsett att användas ss.) planta (se PLANTA, sbst.1 1 a). Såsom man ock .. vnga (ek-)Stamnor twå Tummar tiocke vthwälia måste, och sedan them när in til hwarandra plantera, på thet the wäl må wäxa i Högden. Mollet Lustg. D 2 b (1651). Sådana af (äpple- l. päron-)kärnor upwuxna wille (dvs. vilda) stielkar eller stammar hållas altid för de bästa (till plantering). Ahlich 140 (1722). Man upptager från Stam-Skolan på en gång alla de Stammar, som äro bestämda till den tillredda jorden. Lundström Trädg. 1: 132 (1831). — jfr PLANT-, PÄRON-, VILD-STAM.
d) i speciellare l. pregnant anv. (jfr c, e), om ett (stående) träds stam med särskild tanke på viss bestämd del därav (stundom äv. enbart om sådan del), särsk. dels den huvuddel som används (l. är användbar) till att göra en (timmer)stock av, dels den nedre l. nedersta (närmast marken (mellan roten o. grenarna) belägna) delen; stundom äv. om ovannämnda huvuddel sedan den, efter trädets fällning, kapats loss från detta o. kvistats (o. barkats), (timmer)stock; förr äv. liktydigt med dels: rotända på ett träd, dels: stubbe. Hiärne Berghl. 438 (1687); se belägget utfört under a. (Sv.) Stamm på it trä .. (Eng.) a stocke, stump of a tree. Spegel (1712). Stormarnes årstid, / .. från (hem-)färden dem (dvs. grekerna i Troja) afskräckt. / Mest likväl från den tid, de af lönnens timrade stammar / Tornade opp sin (trojanska) häst, orkanerna röto i luften. Adlerbeth Æn. 31 (1804). (Sv.) Afhugga ett träd wid stammen. (Fr.) Couper un arbre par le pied. Nordforss (1805). Då på rot stående stammar skola för massans uträkning eller andra ändamål till dimensionerne mätas, begagnar man dertill serskildt inrättade instrumenter. JernkA 1851, s. 328. Stam .. (dvs.) Nedra delen af ett träd emellan grenarna och roten. Dalin (1854). Man bör vid försäljning av upphugget virke ha uppmärksamheten fäst vid att, om den salubjudna varan ansas och skötes väl .. och tillhandahålles .. utan försök att insmussla undermåliga eller kvalitativt svaga stammar, man kan av en vederhäftig köpare fordra samma reella bemötande. HbSkogstekn. 190 (1922). — jfr ROT-, SORTIMENT-STAM.
e) [eg. specialfall l. utvidgad anv. av d] (i fackspr., särsk. trädg.) speciellare l. pregnant (jfr c, d), i sht i fråga om trädgårds- l. kulturväxter, om rakt upprättstående huvudstam vars nedre del till betydande höjd över marken är (o. hålls) fri från sidogrenar l. stamskott (vilka, tillsammans med blad o. eventuella blommor, föreligger koncentrerade till stammens övre del (särsk. dess topparti) l. kronan); äv. inskränktare, om den del av en sådan stam som sträcker sig från marken upp till det ställe där förgreningen börjar; äv. (företrädesvis i ssgr) närmande sig l. övergående i utvidgad anv., om den växtform (trädformen) som stam av ovan angivet slag ger upphov till; särsk. i (det attributiva l. predikativa) uttr. på stam, angivande växt ss. havande stam (o. växtform) av angivet slag. Rosenfeldt Vitt. 251 (c. 1690). Stammen (hos unga fruktträd) hålles under wäxandet wäl rät, samt kronan skiäres i wacker façon. Lundberg Träg. 68 (1754). Sådana (törnros-)sorter, som drifva i höjden, uppdraga .. (utlänningarna) i stammar och ägta dem i kronan med skilda slag. Lundström Trädg. 2: 62 (1831). Stamrosor äro rosor, som förädlats på långa raka stammar af vildrosor eller (i senare tid) R. rugosa. 2NF 23: 841 (1916). Klängrosor och en del parkrosor kan förekomma på stam. DBästTrädgLex. 528 (1984). I ett hörn av altanen står pelargoner på stam. GbgP 18/10 1985, s. 31.
f) [sannol. (under påverkan av e bildad) ellips till STAM-TRÄD] (mindre br.) trädg. om stamträd (se d. o. I 1); i uttr. från stam, angivande frukt ss. kommande från stamträd (o. icke från dvärgträd l. spaljéträd). De präktigaste exemplar af Maria Frijs- och Moltkepäron dels från stam och dels från spalier. SD(L) 1900, nr 466, s. 2.
g) i vissa numera obrukliga utvidgade anv.
α) [jfr motsv. anv. av t. stiel o. strunk] hos hattsvamp, om den ovan jord o. nedanför hatten (se HATT 3 l) befintliga upprättstående delen av bålen (se BÅL, sbst.1 1 c), fot (se d. o. 4 b β). En del .. swampar äro inwuxne eller wäxande på trän .. Andre åter äro med stammar eller fötter försedde. Fischerström 2: 299 (1780). Brander NatH 43 (1785); se belägget utfört under β.
β) hos ormbunke (av familjen Polypodiaceae), om ovanjordisk del som befinner sig nedanför växtens bladflikbärande partier l. ett visst sådant parti o. uppbär dessa resp. detta; äv. (anträffat bl. med full säkerhet i ssgn BLAD-STAM) med inbegrepp av förlängningen av en sådan del genom det bladfliksbärande partiet; bladskaft; jfr FOT 4 b β. Stammen är af 4 slag .. (bl. a.) 4. Stipes, Fot, är nedersta delen af en Bladstam, (Frons) på Swampar, Ormbunkar och Palmträn, som är förenad med bladet, och ofta med fröredningen. Brander NatH 43 (1785); jfr α, γ. Wid groningen utsända Ormbunkarnes groddkorn först en groddtråd, som sedan utbildar sig till ett grönaktigt fjäll, från hwilket den egentliga stammen .. utbildas. Arrhenius Term. 177 (1843).
γ) hos vissa palmer (särsk. kokospalm), om bladskaft uppbärande samlingen av längs skaftets förlängning sittande blad; äv. (anträffat bl. i ssgn BLAD-STAM) med inbegrepp av förlängningsdelen; jfr FOT 4 b β. Brander NatH 43 (1785); se belägget utfört under β.
δ) hos vissa lavar, mossor o. alger, = BÅL, sbst.1 1 c. Det andra uppkomstsättet genom fortplantning medelst delar tillhörige moderstammen (hos lavar) eger rum på tvenne sätt, antingen genom stamgroddar d. ä. elementar-celler, hvilka stammen eller thallus afsöndrar i de åfvannämnde soredier (osv.). Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 21.
h) (numera i sht i vitter stil) i (mer l. mindre tydligt) utförd bild (jfr a); särsk. i uttr. betecknande ett genealogiskt sammanhang (särsk. använt (i ordlekande syfte) på sådant sätt att äv. bet. II 1 l. 4 l. 12 kan uppfattas ss. föreliggande). (Gud) Har tilsatt, och vphögt vthi sin Faders ställe / .. en öfwerblifwen Quist / Vtaf Hin Stores, ah, then Swea hafwer mist! / Hin Store Gustafs Stam. Stiernhielm Fägn. 117 (1643, 1668); jfr II 1. Är det möjeliget att (herrgården) Stola, som haar warit i all sin dagar en stam till så många wakra Ekegreenar, intet skulle ha någon lust eller Contentement med seig, som då engång kunne diuertera min k(iäre) F(ar)k(iär) från sin ledesamheet och förtreet. Ekeblad Bref 1: 317 (1654; rättat efter hskr.); jfr II 12. Gustaf (I) märkte .. at stammen til Rikets träldom stod ännu qvar, fast grenarne woro afhuggne. Dalin Hist. III. 1: 88 (1761); jfr II 12. Den målarskola, vi nu behandlat, själf en gren på en sydligare stam, har i sin ordning skjutit ett skott. AntT XIV. 1: 184 (1899); jfr II 4. Han har skjutit / ifrån sin stam en växt af bättre grenar. Bring Dante 210 (1913). Han var förr i världen en kraftig karl och gick rak i ryggen, men även en sådan reslig stam börjar luta, när sjuttio år fått skaka den. Hultenberg Zahn Fjällv. 221 (1932). Stoltheten är en styv stam att böja. Bergfors PörtFolk 131 (1933). — jfr DIKTNINGS-STAM. — särsk.
α) (†) i uttr. från sin ungdoms första stam, alltifrån sin första l. tidigaste ungdom. Dän från sin Vngdoms första Stamm, / Har vtwalt sig dän (flicka) han med tiden tänker åga. SmDiktLejonk. 64 (1697).
β) [jfr språkprovet 1732 under a] i uttr. träd av god stam, om person med goda egenskaper l. (jfr II 1) av god härstamning. Omöjeligt är, at et Träd af god Stam kan bära så onda frukter. Tessin Bref 1: 53 (1751).
2) oeg. l. bildl. (jfr 1 h, II), om ngt sakligt (se a) l. levande varelse (se b) som i ett l. annat avseende liknar l. erinrar om l. överensstämmer med en stam (i bet. 1).
a) (numera i sht i vitter stil l. i fackspr.) om (rakt) uppstående central del av ngt; äv. om (central) del av ngt varifrån viss annan del l. vissa andra delar förgrenar sig l. utgår; särsk. dels om den (upprättstående) centrala delen av ett horn på djur varifrån smärre grenar (taggar) utgår, dels om grövre blodåder l. lymfkärl l. nervsträng o. d. varifrån mindre ådror resp. kärl l. strängar förgrenar sig. Aorta är en stoor arteria, som är stammen till the andre, som alle föhra then lijfachtige Andan till alle kråpsens delar. Forsius Phys. 227 (1611). Både Scherer och J. C. Vilde .. hafva ock en gång funnit Vena cava inferior (dvs. nedre hålvenen) delt i två stammar, ända up til lefrens nedre yta. VetAH 1781, s. 289. (En gren) kan .. sjelf vara stam i afseende på sin förgrening. Marklin Illiger 56 (1818). De såkallade lymphatiska kärlen, hwilka på foten förete icke obetydliga stammar. Lovén Anv. 37 (1838). Nedtill delar .. (luftstrupen) sig i tvenne stammar, som genom fem hufvudgrenar inlöpa i lungorna. Nyström Talorg. 3 (1888). (Hjort-)Hornets stam kallas för hornstången, och från denna utgå som grenar de s. k. taggarna, vilka kunna göra hornet till en synnerligen grenrik bildning. Rendahl Brehm 2: 67 (1931). Vid en skada på stammen av ansiktets rörelsenerv är .. även den översta grenen förlamad. Bergmark Nervsj. 26 (1931). — jfr AORTA-, ARTÄR-, HJÄRN-, KÄRL-, LYMF-, NERV-, PULSÅDER-, RODER-, ROT-, SEN-, SKRUV-, VEN-, ÅDER-STAM. — särsk.
α) (numera i sht i fackspr. l. i vitter l. religiös stil) om den (centrala) del av ett kors (se d. o. I 1) varpå dettas tvärträ (bildande korsets armar) är fastsatt; i sht i uttr. korsets stam, äv. närmande sig l. övergående i metonymisk anv., om (Kristi) kors. Här förledhe, / och förskrede, / Trettije try åhr försann, / När medh wilia, / leet sigh skilia / Frå hiorden, thet Påschalamb, / thet allena, / Offret rena, / Offras vppå korsens stam. AndelPs. 184 (1614); jfr: Upp, min tunga, / Att lovsjunga / Hjälten, som på korsets stam / För oss blödde, led och dödde / Som ett menlöst offerlamm. Ps. 1937, 106: 1. Bland dessa gåfvor märkas .. ett större biskopskors ..; korsets så väl stam som arm äro besatta med briljanter. VL 1893, nr 238, s. 2.
β) (i fackspr., i sht konst., o. i vitter stil) om skaftet (se SKAFT, sbst.1 5 b) på en pelare l. kolonn; i vitter stil stundom äv. närmande sig bet.: pelare l. kolonn. Björkegren 1367 (1784; på pelare). Kom (till San Paolokyrkan i Rom), när rosiga dagern flammar / Öfver åttio smärta stammar! Darrar det ej i pelarskog? Wirsén NDikt. 58 (1880). Den ursprungliga grekisk-doriska kolonnen består af rundt skaft (stam) och kapitäl, men saknar särskild bas. 2NF 21: 356 (1914). — jfr PELAR-STAM.
γ) (i fackspr., i sht konst.) om pelarformig del av möbel o. d. som (utgår från en fot o.) uppbär skiva l. behållare o. d.; särsk. om sådan del av dopfunt. 2VittAH 21: 203 (1853, 1857).
ε) (numera bl. tillf.) om den centrala del av en ljuskrona (se d. o. 1) varifrån armar o. d. utgår. Den mindre kronan, hvilken hänger i mellanskeppets östra del, har en grof stam och nederst tie större och deröfver tie mindre armar. Brunius Metr. 280 (1854).
ζ) (numera bl. mera tillf.) om den centrala delen av en fågelfjäder, som utgöres av dels (i sin nedre ända) den styva spolen, dels (i sin övre ända) det elastiska skaftet (varifrån fanet utgår). NF 4: 1402 (1881).
η) (i fackspr., i sht tekn., numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) om det innersta (centrala) stycket av en sammansatt (byggd) mast, kärna. Nordforss (1805).
ι) (i fackspr., i sht fisk.) om den del av en fiskkrok varifrån den skarpa spetsen (med hullingen) utgår, skaft, lägg. Krokens ”stam” omges af bly. 2NF 25: 1416 (1917).
κ) zool. hos djurstock (se d. o. 1), om den centrala del varpå de enskilda individerna sitter fästade, stolon. VetAH 1786, s. 269 (hos sjöpennor). Stammen .. (dvs.) den faste hufvud- och grund-delen af byggningen, i eller på hvilken djuret sitter. Marklin Illiger 342 (1818). 2SvUppslB 24: 1203 (1952; hos rörmaneter). — jfr KORALL-STAM.
λ) (†) hos människa l. djur: bål (se BÅL, sbst.1 3); äv. om bål jämte huvud o. hals. Rosenstein Comp. 10 (1736; jämte huvud o. hals). Djuren bestå mäst alla af tre hufvuddelar Hufvud och Hals, Stam, Lemmar. Retzius Djurr. 116 (1772). Florman Anat. 1: 44 (1823).
μ) (numera föga br.) hos medusa (se d. o. 3), om det från mitten av klockans (se KLOCKA, sbst. 2 e α) konkava insida nedhängande rör (magröret) i vars nedersta ända munöppningen är belägen. VetAH 1791, s. 95.
ν) [jfr motsv. anv. av t. stamm] (†) hos insekt utrustad med sugande (o. stickande) mundelar, om den del av sugapparaten som bildar bas för det rör (motsvarande de bitande insekternas överläpp) genom vilket näringssafter sugs upp från växter o. djur, munsköld. Marklin Illiger 262 (1818).
ξ) [jfr motsv. anv. av t. stamm] (numera knappast br.) hos insekt utrustad med bitande mundelar, om den del av en underkäkshälft som utgår från rotleden (gm vilken käken är fäst vid strupen) o. uppbär palp, haka. Thomson Insect. IV (1862). På stammens insida ha palperna sin plats, vilkas undre och inre delar kallas tuggflikar. Rendahl Brehm 20: 21 (1931).
ο) om (i sht för (ifyllande o.) kontroll o. d. använd) del av en blankett l. ett blankett- l. checkhäfte o. dyl. l. en (antecknings)bok l. ett (antecknings)block med perforerade blad som viss annan (avskiljbar) del (i sht utgörande formulär (för ifyllande) resp. check(er) osv.) utgår från o. som blir kvar (o. behålls av vederbörande) sedan sistnämnda del avskilts, talong. Klint (1906; av kuponghäfte). Växelblanketter .. Perforerade och försedda med stam för kontranotering. KatalÅhlénHolm 37: 215 (1916). Vid inskrivning av resgods användes särskilt formulär, bestående av stam i tre blad och nummerlappar. Engström o. Carlson HlednTrafik 46 (1917). Han glömde skriva opp i stammen, rev ut checken och räckte fram den. Berg ArizCharlP 80 (1927). Stam till prenumerationsblock. Östergren (1945). Vid den till riksräkenskapsverket varje månad insända uppbördsredogörelsen fogas uppbördslängd för tillfällig automobilskatt .. Samtidigt skola .. insändas .. de stammar till förbrukade häften blanketter .. vilka hänföra sig till uppbördslängden. SFS 1951, s. 574. — jfr RYGG-STAM.
π) (numera mindre br.) om den efter en giv återstående korthögen varur köpkort utgår, talong. Gifvaren (i jass) ger 3 kort i sänder, så att han och hans motspelare i 3 kast erhålla hvardera 9 kort. De öfriga 14 korten kallas stam eller talong och läggas på bordet. Lindskog Spelb. 64 (1847). IllSvOrdb. (1964).
ρ) (†) om den del av ett vattendrag (flod o. d.) som (i förh. till av- o. tillflöden) bildar dess huvudåder (se d. o. 2 b), huvudvattendrag. Arboga-ån har .. trenne hufvudgrenar, alla kommande från norr, hvilka nödgas förändra sitt lopp när de möta Käglan, och bilda så Arboga-åns stamm. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 115 (1853).
σ) tekn. om huvudledning (i sht för vatten) varifrån (mindre) grenledningar utgår. Tillfällen finnas .. då på hvar uppgående stamledning i ett hus .. en stoppkran är anbragt, men då blifva .. alla kranar på denna stam utan vattentillgång. TT 1897, Allm. s. 32.
τ) [benämningen i anledning av fältets belägenhet längst ned på skölden (jfr i sammanhanget synonymen SKÖLD-FOT)] herald. om det nedersta fält i en sköld (se SKÖLD, sbst.2 2) som omfattar sköldens hela bredd o. uppåt avgränsas gm en vågrät skura (se SKURA, sbst.4 2) dragen så att höjden av ifrågavarande fält omfattar cirka en tredjedel av sköldens hela höjd, sköldfot (motsatt: sköldhuvud); äv. i utvidgad anv., om det fält som omfattar den översta tredjedelen av skölden (i GINSTAM); förr äv. om den vågräta skura (se SKURA, sbst.4 2) som avgränsar sköldfoten mot bjälken (se BJÄLKE, sbst.1 1 d) på en sköld. Uggla Herald. 51 (1746). Sol; (betyder) uplyst förstånd, wederqwickande, behielpelighet. Sparre; beröm emot fienderne, säkert råd. Spets; Krigs-saker, tropheer. Stam; ära. Stierna; lycka, beröm. Därs. 87. Stam, (dvs.) en linie horisontelt dragen i en Vapensköld, så att den nedra afdelningen utgör en tredjedel av höjden. Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). Drages skuran så långt, att den nedre delen utgör en tredjedel af skölden, så kallas denna del stam eller sköldfot. Schlegel o. Klingspor Herald. 35 (1874). Dahlby SvHeraldUppslB 13 (1964).
b) [jfr a β samt PELARE 1 d] (numera föga br.) om person utgörande en samhällets stöttepelare. Hvar god redelig Man är, i sin natur, en Samhällets principal, en Stam, en Fader. Thorild (SVS) 4: 110 (1794).
II. [eg. specialfall av I 2] dels om person(er) (se A) l. djur (se B) l. växt(er) (se C) som utgör en annan persons (andra personers) osv. upphov l. ursprung o. d., samt i anv. som närmast ansluter sig härtill, dels om föremål (se D) som utgör ett annat (andra) föremåls (första) början l. utgångspunkt o. d., samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.
A. om person(er).
1) [jfr I 1 h] (utom ss. förled i ssgr numera nästan bl. geneal. l. i vitter stil) inom en ätt l. släkt (se SLÄKT, sbst. 1), om räcka av manliga personer som inleds av ättens osv. förste kände förfader på fädernet (stamfadern) o. därefter i rätt nedstigande led fortsättes av dennes äldste son (l. den som ur genealogisk synpunkt för ätten l. släkten vidare), därefter av denne sistnämndes äldste son osv. generationerna igenom intill senaste tid, o. vartill övriga medlemmar inom ätten osv. står i var sitt speciella släktskapsförhållande (särsk. med tanke på l. om sådan räcka ss. stam i ättens osv. stamträd); äv. i utvidgad anv., dels om ätt l. släkt (stundom äv. närmande sig l. övergående i abstraktare bet.: härstamning l. ursprung l. börd (se BÖRD, sbst.1 10)), dels (numera föga br.) om stamfader (o. stammoder). HH 20: 132 (c. 1565). När .. (Kristian II) hadhe dräpet alla Mans Personer .. aff then Edle Rybbinge Slächten, the ther til theras fulmogne Ålder kompne wore, tå lät han strax alla Swenebarn aff samma Stamma, effter Herodis Sätt förgöra. Tegel G1 1: 66 (1622). Wij förspörie, dhett .. (den nye prästen) af en förnäm stamm och godt folck herrörer. VDAkt. 1678, nr 306. Så war ock Darius Hystaspis mycket namnkunnig ibland de Persiske Konungar, och stammen til dem, som en lång tid der efter regerade. Krook Alm. 1709, s. 11. Af din kläder, / Och förfäder, / Blir du ingen Adelsman, / Egen dygd är Adel sann; / Res ey kammen, / Hwem war stammen, / Leta frammen, / Far din plögde, Mor din spann. Runius (SVS) 2: 275 (c. 1711). De gamle Svenske Konungar räknade altid sin stam från Gudarne. Dalin Hist. 1: 33 (1747). Arflåtarens fader står uppenbarligen närmare stammen, än arflåtarens syskon; derföre var det följdriktigt, att arflåtarens föräldrar togo arf framför hans syskon. Nordström Samh. 2: 218 (1840). Stam .. (dvs. bl. a.) ätt .. ursprung. Harlock (1944). — jfr ASA-, BONDE-, DROTTE-, JOTNA-, JÄTTE-, KUNGA-, MANS-, MÄNNISKO-, MÖDERNE-, RAJPUT-, REGENT-, RIDDAR-, SLÄKT-, URSTAM. — särsk. i vissa numera obrukliga (mer l. mindre) pleonastiska förb.
a) i förb. med blod (se d. o. 5 d). Vij ähre (sedan Erik efter arvrikets införande blivit tronföljare) skyldige och plichtige the andre våre elskelige käre barn, hvilke och ähre utaff konungzligit stam och blodh (,) udi like måtte .. att försörge. G1R 26: 352 (1556). (Den kungliga spiran) bleff så vthi then blodh och stamne in til fierde ledh (dvs. i Stenkilska ätten). Svart Ähr. 46 (1560). (Adelsmän som återkrävde gods av kyrkan) skulle först haffua breff och bewiss giffne på ting och stemne, att the wore rette arffwingar (till den som bortskänkt godset), wetandes förtälia sijn slechtz register, att the sanferdelige wore aff samme blodh och stamme. Dens. G1 133 (1561).
b) i förb. med härkomst (o. släkt); jfr 2. Hwilkens (dvs. Drottning Katarinas) Herkomst och stamme man kan finna aff Keyserligh blodh kommen wara. Svart Ähr. 71 (1560). Thetta är ett bewijs til hans stilla och mätiga leffuerne, att han icke haffuer welet pråla medh sinne härkomst, Stamma och Slächt, vthan .. hållit sigh hemliga. PJGothus Hunnius Oxenst. B 7 b (1600). Anlangande thenne Salige Herrens .. Ridderlige Stamm och Härkomst, så är han .. aff godh gammal Ridderligh och Adeligh HerreSlächt. LBenedicti Lijkpr. 54 (1618). Effter monge begäre, såsom ock wäl wärdt är, til at wette, aff hwadh Stamma, Slächt och Härkompst, Konung Gustaff vthsprungen är, så wil man här hoos införa hans Kong. Mays Slächt Linia. Tegel G1 1: 1 (1622).
c) i förb. med börd (se BÖRD, sbst.1 10). Ther någre vtaff .. (de svenska sändebud som skulle stadfästa freden i Systerbäck) för siukdom eller dödzfall icke komme kunne, då skole andre af stamme och bördh lijke gode i deres stadh bliffue förordnede. SUFinlH 2: 158 (1604). Hwadh gagnar edel stam och börd, / Förfädhers mandom dygd och wörd. Girs Edelh. B 5 a (1627).
2) [utvidgad anv. av 1] inom mänskligheten (se MÄNSKLIGHET 4), om generationer överspännande räcka av människor som har (anser sig ha) ett gemensamt genealogiskt ursprung (särsk. i form av en urfader l. en urmoder l. urföräldrar l. ett mytiskt l. mytiska urväsen) o. som befolkningen inom ett visst geografiskt område (särsk. en stat) utgör (anser sig utgöra) de yttersta ättlingarna av (äv. med inbegrepp av dessa ättlingar, närmande sig l. övergående i bet.: folk l. folkgrupp l. folkslag, stundom äv.: inhemsk befolkning); äv. om hela mänskligheten från äldsta tid (uppfattad ss.) utgörande en från ett gemensamt ursprung utgående räcka av ovan angivet slag, liktydigt med: släkte (se SLÄKTE, sbst.2 3 a); särsk. om stam (i ovan angivna bet.) med tanke på dess medlemmar ss. bärare av vissa nedärvda (ras)egenskaper (i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: ras (se RAS, sbst.2 1)); förr äv. (jfr 1 b) i (mer l. mindre) pleonastisk förb. med härkomst. Thessa bådhe Stemmer, Levi och Benjamin woro icke än tå räknadhe. PPGothus Und. F 1 a (1590; jfr språkprovet 1917). Hade du (dvs. en babylonisk kung) ey bordt påminna dig, at du ock äst af samma Stamm och Härkomst som andra Menniskior? Ehrenadler Tel. 736 (1723). All din tro till honom (dvs. kungen) sätt, / Du folk af frejdad stam! CVAStrandberg 1: 38 (1844). Efter färgen, ansigtsskapnaden och hufvudskålens form delas menniskoslägtet i flere olika stammar eller raser. Berlin Lrb. 19 (1880; jfr uppl. 1852, s. 14, enbart: i flera olika stammar). Israels tolv stammar. Mat. 19: 28 (Bib. 1917; NT 1526: the tolff Israels slecte; jfr språkprovet 1590); äv. att hänföra till 3. Dalabefolkningen är .. rikare begåvad i estetiskt avseende än kanske någon annan svensk stam. Böök ResSv. 146 (1924). Om man är förståndig och resvan frågar man alltid någon reskamrat av landets egen stam hur mycket man ger en bärare eller vad åkartaxan är. SvD 24/11 1929, Söndagsbil. s. 17. — jfr FOLK-, GÖTA-, HUVUD-, KARIB-, KRIGAR-, MODER-, MÄNNISKO-, NEGER-, POLAR-, PYGMÉ-, RÖVAR-, SLÄKT-STAM m. fl. — särsk.
a) (†) närmande sig l. övergående i bet.: stamfader (se d. o. 2) l. stammoder (se d. o. 2) l. stamföräldrar (se d. o. 2). Kom mina döttrar hit, jag är Ehr Mormor, Eva, / En hufwudkella, stam, för the som någ'nsin lefwa. Hesselius FruentSp. 3 (c. 1710). Hwars mans stamm är wäl bekänd. / Flöt än bloden, Purpur floden, / Ifrån Oden, / Kiällan är doch Adams länd. Runius (SVS) 2: 275 (c. 1711); jfr 1. Nordiska folkslagen hafva i forna tider varit en stam för många andra; de hafva fylt sitt land med inbyggare, och riktat andras med öfverskottet. Chydenius 3 (1765). (Birkarlarna har) gifwit anledning til Westerbottniska Städernas grundläggning, och således blifvit Stammen til deras inwånare. Hülphers Norrl. V. 2: 2 (1797).
b) i uttr. Adams stam, om den stam som utgår från Adam, Adams släkte, människosläktet. Wi hafwe .. betragtat menniskan såsom en telning af Adams syndiga stamm. Hagberg Pred. 1: 10 (1814); jfr I 1 h.
3) [bet.-utveckling ur 2] (kring en hövding l. dyl.) socialt organiserad (av ett gemensamt språk sammanhållen) grupp av kringvandrande l. (mer l. mindre) fast boende människor (som har (l. anser sig ha) ett gemensamt genealogiskt ursprung). Arabiska, Beduinska stammar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den enklaste och ursprungligaste formen för mänskligt samhälle är familjen .. Sluta sig flera besläktade familjer tillsammans, så uppstår en stam. Carlson 2Skolgeogr. 15 (1892). Flera klaner bilda .. byar, stammar, vilka vila på lokalt samboende. Här behöver nämligen ej den gemensamma härstamningen mer vara bestämmande, stammen är den första geografiskt betonade sociala enheten. Numelin PolGeogr. 22 (1927). Den som rider (dvs. inte går till fots) genom en kachinby (i Sydvästkina) förolämpar stammen så djupt att han förverkar sitt liv. Mörne Elef. 204 (1931). (Krilon) var kort .. vilket inte hindrade att han bland .. stammar från Grönland eller i Afrika eller på annat håll, kunde verka över medellängd, ja, till och med lång. Johnson GrKrilon 13 (1941). Författarna levde sitt ensamliv .. träffade inte vanliga människor annat än som upptäcktsresandena träffade vilda stammar. Lo-Johansson Förf. 57 (1957). — jfr BERBER-, HOTTENTOTT-, INDIAN-, KRIGAR-, MÄNNISKO-, PRÄRIE-, PYGMÉ-, SIOUX-, SLÄKT-STAM m. fl.
4) [bet.-utveckling ur 1, 2] (numera i sht i vitter stil) utan (direkt) tanke på genealogiskt ursprung, om grupp av personer som ngn l. ngra tillhör l. utgår l. kommer ifrån; äv. allmännare, om grupp av personer representerande viss gemensam samhällsställning l. visst gemensamt yrke l. synsätt l. viss(a) gemensam(ma) egenskap(er) o. d., släkte (se SLÄKTE, sbst.2 3). Utur Adelens stam hafwa Konungar och Förstar upprunnit. AdP 1789, s. 42. Jag vill äga, njuta, prisa / Vänskap, kärlek, vin och glam: / Hjeltar, Skalder, Rika, Visa! / Jag ej hör till eder Stam. Wallin (SVS) 2: 18 (c. 1808). (B. E. Hildebrand) hörde i ordets bästa mening till den stam, som ett yngre slägte brukar kalla den gamla stammen. Sundberg i 2SAH 62: 79 (1885); jfr 5 b. Bland skolans .. alumner funnos .. flera talrika broderringar. En särdeles kraftig stam utgjorde bröderna Lindhagen. De Geer Minn. 1: 20 (1892); jfr 1. Jag har icke ansett nödigt att belamra mitt arbete med redogörelse för namnen på den talrika stammen af teologie och filosofie adjunkter. Annerstedt UUH II. 2: 91 (1909). Han var av fantasternas stam utan vilken alla gömda skatter skulle förbli evigt dolda. Nilsson HistFärs 105 (1940). — jfr ARBETAR-, ARBETS-, DVÄRG-, HJÄLTE-, SJÖMANS-, SKOGSARBETAR-STAM.
5) [bet.-utveckling ur 1, 2; jfr motsv. anv. av t. stamm] om grupp av personer som representerar ursprunglighet l. kontinuitet l. konstans l. (troget l. orubbligt) fasthållande vid ngn l. ngt o. dyl. l. som bildar l. utgör grunden till l. stommen l. kärnan l. ryggraden i ngt o. d.; numera nästan bl. dels i förb. med attributiv bestämning (utgörande ett adj.-attribut (särsk. fast, i bet. FAST, adj.1 14 b, 19) l. ett prep.-attribut (inlett med av l. ett partitivt attribut)) karakteriserande l. angivande det slags personer som konstituerar ifrågavarande grupp, dels ss. förled i ssgr, betecknande i senare ledet angivna personer ss. en grupp av ovan angivet slag; jfr 6 (d). Detta (dvs. de icke prästvigda munkarna i ett kloster på Chios) är nu stammen så tillsäjandes eller största hopen i detta laget. Eneman Resa 1: 100 (1712). Dessa kapare .. (dvs. Vitaliebröderna) blefvo stammen för de sjöröfvareskaror, som sedan länge oroade Östersjön. Geijer SvFolkH 1: 221 (1832). De tretusen omwända wid Pingsthögtiden bildade Christenhetens stam, ifrån hwilken all widare utbredning utgick. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 31 (1834). Domstolen (dvs. E. XIV:s höga nämnd) utgjordes af en fast stam men tillökades stundom. Hildebrand Statsförf. 288 (1896). (Lunds Weckoblad) hade sin trogna, fasta stam af gamla vänner .. spridda öfver hela Sveriges rike. LundagKron. 2: 191 (1921). Vid 1600-talets mitt fanns .. en stam fasta, rullförda bergslagsdrängar, motsatta de privata ”bergsmansdrängarna”, och de torde ha använts just på gruvskiftsrummen. Lindroth Gruvbrytn. 1: 364 (1955). — jfr KÄRN-STAM. — särsk.
a) om personal(grupp) av i huvudmom. angivet slag inom en (del av en) krigsmakt; särsk. om sådan personal(grupp) som bildar en krigsmakts grundstomme l. kärna l. ryggrad l. elit (förr äv. i uttr. stammen av den l. den krigsmakten); förr äv. dels (äv. i uttr. gammal stam (jfr slutet)) om ursprunglig l. sedan gammalt l. tidigare existerande truppenhet l. truppstyrka, dels övergående i bet.: huvudstyrka l. högkvarter. Desse (turkiska trupper) äro kringdelte i städerne men hafwa sin stamm här (dvs. i Konstantinopel). KKD 5: 267 (1711). Stammen af riksens Krigsmakt suckar och qwider under fiendens wåld och fångenskap. HSH 27: 360 (1713). (Angående att) ej .. någon gammal Stam för en ny Corps uprättande ruineras .. så wil Kongl. Maj:t .. giöra och förordna, hwad som .. pröfwas bäst och nyttigast. ResolKrigsbef. 1720, s. B 2 a. Både upmuntrades .. (regementsöverstarna) af Gref Stenbock at sätta .. (regementena) i godt stånd, och woro de sielfwe dertil benägne, emedan det .. warit skada, om de behållne Stammar blifwit skingrade, då de ännu med någorlunda drägelig kostnad kunde uprättas igen. Loenbom Stenbock 2: 109 (1758). Uti Gallicien skola nu Nationale Regementer uprättas .. hvartil stamen tages af 38 Tyska Regementer, som hvardera lefverera 100 Recruter; de öfrige värfvas efter hand i Landet. GT 1787, nr 83, s. 1. Det var denna stam af skickliga sjöofficerare, som sedermera förde Sveriges flottor till seger. Odhner i 3SAH 6: 184 (1891). — särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. gammal stam (jfr huvudmom. o. b samt 6 a), om den ursprungliga personalen vid en militär enhet. Weste FörslSAOB (c. 1817).
b) i uttr. (den) gamla stammen (jfr a slutet, 6 a), använt (i sådana uttr. som en man av (den) gamla stammen) för att beteckna att en (mans)-person (stundom äv. ett hus o. d., med tanke på där boende personer) är korrekt l. hederlig(t) l. rättfram(t) l. flärdfri(tt) o. dyl. l. är av det (genuina l. äkta l. riktiga) slag som fanns förr i tiden l. håller på det gamla (hederliga) i tankesätt l. seder l. uppträdande o. d.; stundom äv. (i uttr. (den) gamla (i utvidgad anv. äv. äldre) stammen) närmande sig l. övergående i allmännare bet., om den gamla (resp. äldre) generationen (i förh. till en senare tids människor). Den gamla stammens gentlemän talades det mycket om under kvällen. Ni och jag vi ä begge två köpmän, ser ni, och af gamla stammen till, ser ni. Kexél 1: 288 (1790). Själf njöt jag nu ett par dagar mellan mina ströftåg i bygden af en varm gammaldags gästfrihet, sådan som kanske endast ett presthus af gamla stammen kan bjuda på. Aldén Getapul. 23 (1883). Med friherre Knut Åkerhielm har gått bort en man af den gamla stammen, hjärtegod och vänsäll, upplyst och ädel. PT 1895, nr 63 A, s. 3. Bland de mest originella af klubbherrarne må här presenteras: Postmästaren W., en man af gamla stammen, som inte yttrade ett onödigt ord. Adelsköld Dagsv. 1: 96 (1899). (Gårdens) förre ägare .. en kärnkarl af gamla stammen, som ännu med lif och intresse följer gårdens arbeten. MeddLantbrStyr. 1904, 89: 30. Af Stockholmsstiftelser har Borgerskapets stora anstalter .. städse varit föremål för välvilja från den äldre stammens rikemän. SvD(A) 4/2 1915, s. 6. En smed av gamla stammen. Edqvist Musik 212 (1946).
c) ss. förled i ssgr, i vissa anv.
α) i speciellare anv., betecknande i senare ledet angivna personer (angiven person) ss. (en) ofta l. regelbundet l. troget återkommande besökare ngnstädes.
β) i utvidgad anv., betecknande i senare ledet angivna djur ss. bildande en av ursprunglighet l. kontinuitet l. konstans o. d. präglad grupp.
6) [bet.-utveckling ur (delvis specialfall av) 5 a] mil. om välutbildad o. erfaren (stående l. ständig) militär personal inom den ä. svenska krigsmakten bildande (l. avsedd att bilda) en stomme l. kärna l. elit, till vilken (inom ramen för en viss militär enhet (armé l. förband o. d.)) outbildat l. oerfaret (utskrivet l. värnpliktigt) manskap (vars exercerande l. ledning ifrågavarande personal omhänderhade) var anslutet l. kunde anslutas (särsk. motsatt: beväring); i sht (äv. i uttr. indelt resp. värvad stam) dels (o. företrädesvis) om indelt (se INDELA 4 slutet), dels om värvad sådan personal; äv. (numera bl. i kvarlevande ä. språkbruk) i utvidgad anv., om den (år 1901 inrättade) fast anställda militära personal (l. viss del därav) vars uppgift i nutiden består i att utbilda o. leda den (på principen om allmän värnplikt grundade) moderna svenska krigsmakten; i utvidgad anv. äv. om del av krigsmakten (särsk. truppenhet) uppbyggd på l. bestående av militär personal av ovan angivet slag; jfr STAM-TRUPP 2. KrigVAT 1834, s. 500. En .. trupp af väl öfvadt manskap, ämnadt att vara en kärna, omkring hvilken ett större antal icke fullbildadt manskap kan .. samla sig, för att derigenom lättare krigsbildas, kallas stam. Hazelius Förel. 26 (1839). Sjukrulla föres särskildt för stam och särskildt för beväring. TjReglArm. 1889, Bil. s. 80. Kungl. Flottans personal utgöres af: Stam, Reserv och Värnpliktiga. Stammen är den del af personalen, hvilken i fredstid under längre tid tjänstgör vid flottan. UFlott. 1: 11 (1903). Flottans officerskår av stammen. SFS 1920, s. 154. Resultatet av (den 1885 tillsatta) kommitténs arbete blev .. ett förslag till båtsmanshållets avveckling och ersättande med en värvad stam .. Systemet med en värvad stam, där individen antogs för en tid av 10 år .. var ur mobiliseringssynpunkt alldeles otillfredsställande. VFl. 1933, s. 122. Menig tillhörande stammen, benämnes volontär. SoldUndFlygv. 1944, s. 23. 2SvUppslB 13: 1257 (1949: den indelta stammen). Under sina tolv år i stammen hade .. (korpralen) lärt saker till fulländning: att bädda med en vapenrock och en kappa utan att någonsin skrynkla dem (osv.). Olsson Mittåt 192 (1963). — jfr BEFÄLS-, SJÖMANS-STAM. — särsk.
a) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) i uttr. gammal stam (jfr 5 a (slutet), b), om indelt stam; jfr STAM-TRUPP 2 a, GAMMAL 6. Genom Upphandlings-auktion, som förrättas här å Landskontoret .. öfwerlåtes åt den minstbjudande, att tillhandahålla proviant, kokwed och lägerhalm för Kongl. 1:sta och 2:dra Lifgrenadier-Regementernes gamla stam och bewäringsmanskap under innewarande års blifwande öfningsmöten. ÖgCorr. 1854, nr 4, s. 1. Apropos ”gamla stammen”, en vanlig benämning på stamsoldaterna, fast många ungdomar ännu funnos bland dem, borde den senast 1912 vara afvecklad. Reutersvärd Kronobghed 75 (1923).
b) (†) i uttr. första stammen, om den del av indelta stammen som först uttogs (l. var bestämd att först uttas) till krigstjänst, stammen av första uppbådet. Hr Gyllenpamp är .. ej af första stammen, som blifvit commenderad, han undandrager sig ej at gå. Men .. (Ridderskapet o. Adeln borde) hos Hans Maij:t .. anholla, at inga officerare, som ej äro af första stammen, måtte til Pommern commenderas. 2RARP 20: 284 (1760).
c) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) ss. direkt obj. till bilda l. utgöra o. d., i uttr. betecknande att ngra (inom ramen för en viss militär enhet) utgjorde (var avsedda att utgöra) mönstergivande o. ledande fast stam (se d) i förh. till övrig (i ifrågavarande enhet ingående) personal; i angivna anv. äv. i förb. med prep.-attribut inlett med för betecknande sistnämnda (under ifrågavarande fasta stam inordnade) personal; jfr STAM-TRUPP 2 b. K. M. föreslår .. att vissa dels värfvade dels indelta sjötrupper .. utgöra ständig stam, med hvilken manskap af sjöbeväringen förenas. KrigVAT 1848, s. 119. Nils Gyllenstjerna yrkade .. att af hvarje utkommenderadt regemente 200 man måtte lemnas hemma, för att bilda stam vid möjligen skeende senare uppbåd. Oscar II V. 2: 67 (1861, 1892; i fråga om förh. 1712). Sjöartillerikåren förvandlades 1832 till Sjöartilleriregementet å 800 man i 10 kompanier och med ungefär samma tjänstgöring som den förra kåren, hvarjämte regementet skulle utgöra stam för Blekinge läns beväring. 2NF 17: 981 (1912).
d) (i skildring av ä. militära förh.) i uttr. fast stam (jfr 5), om fast anställd (indelt l. värvad l. på annat sätt rekryterad) militär personal; jfr g. Med uttrycket ”fasta stammen” betecknar man vanligen ännu i dag den del af flottans stam, som utgått från skeppsgossekåren och som utgör kärnan af flottans bemanning. TSjöv. 1901, s. 122. Gustav Vasa skaffade landet en ordentlig flotta och lade grunden till den för Sverige säregna arméorganisation, som kallats indelningsverket och som fullbordades av Karl XI (i slutet av 1600-talet). Därigenom fick Sverige en fast stam av soldater. Granfelt Samh. 210 (1937).
e) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) i uttr. så l. så många man (f. d.) stam, så l. så många man ur (före detta) stammen. Med specialvapen, träng och depoter erfordrades 130000 man .. (Av dessa) kunde man ej påräkna mera än 40000 man stam och f. d. stam, hvadan den stora massan komme att utgöras af beväring, vid infanteriet t. ex. 25000 man stam och 70000 man beväring. KrigVAT 1892, s. 293.
f) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) ss. apposition betecknande det gm huvudordet uttryckta ss. hänförande sig till l. gällande för den fasta stammen (se d). Den som vid marinens underofficersskola avlagt examen på styrmanslinjen, stam, och därvid (osv.). SFS 1953, s. 1124.
g) i utvidgad anv.: i Finl. under 1800-talet efter skilsmässan från Sv. existerande motsvarighet till fast stam (se d). (Av det ständiga båtsmanshållet i Åbo skall) stam för ett sjöekipage på indelt fot uppsättas. SPF 1857, s. 631.
h) i utvidgad anv., ss. förled i ssgr betecknande djur, angivande ifrågavarande djur ss. ägt av staten o. använt i fast tjänst inom dennas försvarsmakt; jfr 12 g.
B. om djur (jfr 5 c β, 6 h).
7) [jfr 1] (numera i sht i fackspr., särsk. zool.) om grupp av (samtidigt l. under en viss tidsperiod levande) djur l. generationer överspännande räcka av djur av en bestämd zoologisk art (utgörande avkommor av ett visst l. vissa han- l. hondjur l. vissa han- o. hondjur) kännetecknade av en l. flera (gm förädling utvecklade) gemensamma ärftliga egenskaper (hänförande ifrågavarande djur till en viss ras (se RAS, sbst.2 1 (b)) l. form l. typ o. d.) (jfr 8); äv. övergående i bet.: ras (se ovan) osv., o. i denna anv. äv. pregnant, dels om grupp av (samtidigt osv. levande) djur osv. med väl utpräglade l. goda (ras)egenskaper, dels, ss. förled i ssg, om enskilt (gm senare leden angivet) djur, karakteriserande detta ss. utrustat med (ras)egenskaper av angivet slag; äv. om (avels)djur utgörande (l. avsett (avsedda) att utgöra) ett annat l. andra djurs upphov l. ursprung (numera bl. ss. förled i ssg, om visst (gm senare leden angivet) djur, kännetecknande detta ss. ett (med väl utpräglade l. goda (ras)egenskaper utrustat) avelsdjur). Stammen kallar jag .. (de kalkoner), som skola framalstra denna afwelen, och består uti Tupp och Höna. En Tupp och fem Hönor är en och fullkomlig stamm. HushBibl. 1755, s. 24. Skall Kalfwen tjäna till Stamm för en förbättrad Afwel, bör han få di sin moder, och bindas wid desz klafwa. Alm(Ld) 1787, s. 41. Desza kreatur (dvs. hästar) äro en blandning af Arabisk och Africansk stam. Ödmann MPark 62 (1800). Likså ofantliga, eller än större skeletter (än de av bison) träffas på samma ställen (dvs. i skånska torvmossar) af Uroxen, som varit stammen till vår tamda boskap. Sundevall Zool. 54 (1835). Med stam afses en sådan besättning, inom hvilken de egentliga rasegenskaperna äro synnerligen väl utpräglade. LB V. 1: 6 (1907). Peking-drakar .. af utmärkt stam. SvFjäderfäafvelFT 1918, nr 16, Bil. IV. (Siken) växlar i olika vatten betydligt i fråga om storlek och utseende, och man skiljer på ett stort antal olika stammar eller raser. Hammarström Sportfiske 299 (1925). För att kunna utmärkas såsom avelscentrum skall kreatursbesättning .. vad hondjuren angår, till större delen leda sitt ursprung från samma stam. SFS 1932, s. 767. (Det) finns .. hos vissa stammar av Paramaecium aurelia en ärftligt betingad egenskap, den s. k. ”killer”- eller mördaregenskapen, som yttrar sig däri, att djuren till det omgivande vattnet avger vissa ämnen, som mer eller mindre snabbt dödar individer av vissa andra stammar. DjurVärld 1: 199 (1964). — jfr ARDENNER-, AVELS-, AYRSHIRE-, BOSKAPS-, DJUR-, FÅR-, HÄST-, KREATURS-, MJÖLK-, MJÖLKBOSKAPS-, MODER-, NÖT-, REN-, SILL-, SLÄTLANDS-, UR-STAM.
8) [jfr 1, 7 samt I 1 h] (i fackspr., särsk. zool.) om generationer överspännande räcka av djur med gemensamma egenskaper (hänförande djuren till en bestämd taxonomisk enhet), varur (enligt evolutionsteorien) en l. flera grupper l. generationer överspännande räckor av djur med varierade l. delvis l. helt förändrade egenskaper (hänförande ifrågavarande djur till en annan taxonomisk enhet resp. andra sådana enheter än den i utgångsräckan föreliggande) l. en l. flera grupper osv. av människor utvecklat sig; äv. allmännare, om generationer överspännande räcka av djur l. människor med gemensamt ursprung i djurriket; stundom äv. liktydigt med: släkte (se SLÄKTE, sbst.2 3 a, b). Ibland kända facta finnes .. intet, som på mindsta sätt kan understödja den meningen, att de nya slag jag upptäckt eller ådagalaggt ibland fossilierna .. kunnat vara stammar för någon af våra nu lefvande djur. Stiernstolpe Cuv. 103 (1821). De lefvande och de utdöda varelserna tillhöra samma stammar. 2NF 6: 192 (1906). Just de enklaste varelserna tillhöra jordens äldsta stam och ha oräknade generationer bakom sig. Quennerstedt StrSkr. 1: 330 (1907, 1919). Det är ju genom många skäl otvivelaktigt, att människan med avseende på sin kroppsbyggnad har sina närmaste fränder bland aporna, särskilt hos den stam, vi kalla människolika apor. Rendahl Brehm 1: 39 (1929). Dessa djurs (dvs. primaternas) olika stammar kan man blott till mycket liten del härleda från varandra, men i alla fall konvergera de mot långt tillbaka i tiden förefintliga anor, vilkas samhörighet blir intimare, ju mera vi närma oss deras utgångspunkt. Det rör sig om tre huvudstammar: halvaporna, Gamla världens apor (östaporna) och Nya världens apor (västaporna). Därs. 87. Alla fåglar har .. med största sannolikhet uppstått monofyletiskt, dvs. ur en enda stam. DjurVärld 8: 16 (1960). — jfr DJUR-, HUVUD-, MÄNNISKO-, UR-STAM.
9) [jfr motsv. anv. av t. stamm; eg. specialfall (pregnant anv.) av 8; jfr äv. enhetens nylat. benämning phylum, stam, släkte (se FYLOGENES)] zool. den inom den faunistiska systematiken näst rike (se d. o. 5 d β) o. underrike högsta taxonomiska enheten (manifesterad i var o. en av de ursprungliga stammar (i bet. 8), urstammar, varpå djurrikets samtliga individer fylogenetiskt kan återföras). Arthropoderna (behandlas) .. som en stam (phylum), sammansatt av följande (elva) klasser: Crustacea (osv.). DjurVärld 2: 16 (1961). Nittonde stammen Chordata .. denna sista stam av djurriket, som tillsammans med arthropoderna kan sägas dominera den nutida världsfaunan. Därs. 4: 614 (1963). BraBöckLex. 21: 291 (1981). — jfr UNDER-STAM.
10) [jfr 5] om till ett o. samma område l. en o. samma plats o. d. lokaliserad grupp av djur av viss art l. visst slag, bestånd (i fråga om vilda djur särsk. dels i uttr. fast stam, om grupp av djur med fast uppehållsort ngnstädes, fast bestånd, dels i uttr. god stam, om grupp av djur ngnstädes vars antal är tillfredsställande l. (tämligen) stort, gott bestånd); i fråga om tamdjur stundom äv. liktydigt med: besättning. Så observera vi t. ex. inom Herrgårds-rasen kor, tillhöriga hr Warholm .. vidare en stam, tillhörig kammarherre Carl Trolle på Klågerup. TT 1871, s. 249. Orren håller sig visserligen vid god stam, men har snarare minskats än ökats. TIdr. 1882, s. 142. Arlöfs stam af ren Ostfrisisk ras består af circa 100 st. mjölkkor och circa 80 à 90 st. ungboskap. Nathorst LandtbrSk. 55 (1896). Den nuvarande stammen af kronhjort är tyvärr ej stor, troligen ej mera än omkring ett 100-tal djur. FoFl. 1906, s. 4. Fjällräven .. är numera .. praktiskt taget utrotad så när som på ett fåtal lokala stammar. Selander MarkMänn. 90 (1937). Så länge som det ännu fanns en någorlunda livskraftig stam av valross så nära som kring Beeren Eiland, besöktes nordliga Norges kuster ej sällan av hjordar eller enstaka dylika djur. FoFl. 1940, s. 18. (Vargen) förekommer numera i fast stam endast längs fjällkedjan. Ekman DjurFjäll. 76 (1944). — jfr BOSKAPS-, DJUR-, FASAN-, FISK-, HÄST-, HÖNS-, KREATURS-, LAX-, RAPPHÖNS-, REN-, ROTTWEILER-, ROVDJURS-, ROVVILTS-, RÅDJURS-, RÄV-, SILL-, SKOGSFÅGEL-, SNOK-, UR-, VARG-, VILT-, ÄLG-STAM.
C. om växt(er).
11) [jfr 1, 7] (numera i sht i fackspr., särsk. bot.) om grupp av (samtidigt l. under en viss tidsperiod existerande) växter l. generationer överspännande räcka av växter av en bestämd botanisk art kännetecknade av en l. flera (gm förädling utvecklade) gemensamma ärftliga egenskaper (hänförande ifrågavarande växter till en viss ras (se RAS, sbst.2 1 c) l. sort (se d. o. 3 g) l. form l. typ o. d.); äv. övergående i bet.: ras (se ovan) osv.; äv. om växt(er) utgörande en annan växts (andra växters) genetiska upphov l. ursprung (numera bl. ss. förled i ssg, o. i denna anv. äv. pregnant, kännetecknande upphovet osv. ss. besittande väl utpräglade l. goda arvsegenskaper som överförts (väntas bli överförda) på den nya individen l. de nya individerna); äv. i utvidgad anv., om frö(n) l. jordknöl(ar) o. d. från l. av viss stam (i ovan angivna bet.), o. i denna anv. särsk. om frön osv. använda (l. avsedda att användas) ss. bas för produktion av nya frön osv. till utsäde (ss. förled i ssg äv. pregnant, kännetecknande ifrågavarande frön osv. ss. besittande väl utpräglade l. goda arvsegenskaper). Scopoli (har) ansett denna (tratt-)laf såsom en stam för alla Bägarelafvar. Westring SvLafv. I. 2: 235 (1805). Det bör .. vara klart, att då en stam, vare sig af ett visst sädesslag eller af en foderväxt, vid Svalöf blifvit uppdragen och derstädes under ett visst antal år pröfvad, kan odlandet af denna nya stam i stort ej odeladt förordas för hvilken trakt eller å hvilken jordmån som helst. UtsädT 1891, s. 23. (Svensk rödklöver) utvecklas jämförelsevis sent, ehuru en del rätt tidiga stammar också finnas. JordbrL 62 (1912). Rent, grobart (klöver)frö av svensk stam. Östergren (cit. fr. 1916). Detta (dvs. olikheten i avkastning) står sannolikt i samband med att olika rikt afkastande stammar af den gamla Jämtlandspotatisen i de olika fallen kommit att användas. Hellström NorrlJordbr. 413 (1917). Stamfröet (vid rotfruktsfröodling) odlas på särskilda, med hänsyn till storlek, form, torrsubstanshalt, växtsätt m. m. utvalda rötter av en bestämd stam. 2SvUppslB 10: 773 (1949). — jfr CHEVALIER-, DIKOTYLEDON-, FRÖ-, FÖRÄDLINGS-, GRÄS-, PEDIGREE-, POTATIS-, ROV-, RYBS-, RÖDKLÖVER-, UR-STAM. — särsk. (i fackspr.) i vissa uttr.
a) förädlad stam, gm avsiktlig förädling (se FÖRÄDLA b α) uppdragen stam; jfr b. Sortren säd af god förädlad stam är det bästa utsäde. SDS 1896, nr 599, s. 2.
b) renodlad stam, gm renodling (se RENODLA 2) uppdragen o. förädlad stam. UtsädT 1897, s. 114. Numera tillhandahållas också vid Svalöv och Weibullsholm renodlade stammar (av svensk rödklöver), vilkas egenskaper och värde blivit prövade i fleråriga försök och som därför kunna anses pålitliga. JordbrL 544 (1919).
c) ren stam, (gm förädling uppdragen) stam vars individ representerar en o. samma form (se d. o. I 9 slutet); jfr REN, adj. 2. UtsädT 1898, s. 142. Stamfrö (skall härstamma) .. från bästa tillgängliga rena stammar. SFS 1915, s. 906.
d) sortren stam, (gm förädling uppdragen) stam vars individ representerar en o. samma sort (se d. o. 3 g). Allmänna Svenska Utsädes-Aktiebolaget .. rekommenderar .. Shiriff-Hvete, mycket likt Squarehead, men härdigare och af fullt sortren stam, något mindre gifvande. SDS 1895, nr 459, s. 1.
e) urartad stam, stam som utvecklat mindre goda l. dåliga individ. Sorter av korsbefruktande växter, såsom rågen, bliva tämligen snart olikformiga genom uppträdandet av nya, oftast mindre goda former. En sådan s. k. urartad stam av en viss sort gör man i allmänhet klokt i att ersätta med utsäde av en ren stam. JordbrL 365 (1912).
D. om föremål l. företeelse(r) o. d.
12) [jfr 1, 2, 4—9, 11; stundom äv. att uppfatta ss. oeg. l. bildl. anv. av en viss l. vissa av dessa anv.] (numera bl. i vitter stil o. i fackspr.) om ngt som utgör ngts (första) början l. utgångspunkt l. ursprung; äv. om ngt som utgör ngts grund(val) l. stomme l. ”ryggrad” l. ”kärna” o. d.; äv. övergående i bet.: (första) början osv. resp. grund(val) osv. (förr särsk. i uttr. stam(men) för l. till ngt, (första) början l. ursprung(et) till l. utgångspunkt(en) för ngt, grund(en) för ngt); numera i sht i g; jfr 13—15. Riksens Ständer hade .. inlöst den Cronstedtska samlingen (av mynt o. medaljer), hwilken, ehuru ej talrijk, war i god ordning, och tjente til stamm. Här til lades nu de som förut funnos wid archivum. ÄSvBiogr. 1—6: 124 (c. 1777). För min del känner jag ingen bättre stam för en Theologisk Lärobok, än .. Ernesti Theses Theologicæ. Ödmann StrFörs. 4: 360 (1822). I Architekturen består äfven det techniska för sig sjelft, och det æsthetiska inskränker sig till att undangömma, försköna och förädla den techniska stammen. Törneros (SVS) 4: 12 (c. 1823). Hela desz (dvs. det hebreiska folkets) egendomlighet bildar stammen till alla gammaltestamentliga myther. Melin JesuL 1: 45 (1842). En jämförelse med (Rone-)kyrkans långhusportal .. och övriga dekorativa utsmyckningar ger otvetydigt vid handen, att korportalen i åtskilliga avseenden är av annan ”stam” än kyrkan som helhet. Rig 1934, s. 67. — jfr UR-STAM. — särsk.
a) om ord(element) som ligger till grund för uppkomsten av ett visst (annat) l. vissa (andra) ord (o. varur alltså detta resp. dessa historiskt utvecklat sig), särsk. (äv. i uttr. etymologisk stam) liktydigt med: rot (se ROT, sbst.1 10); äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: ursprung; numera bl. ss. förled i ssg; jfr 13. Twänne eller flere ord, som komma af en gemensam stam, men icke det ena af det andra; heta närskylte. Hof Skrifs. 20 (1753). Stammen till flera ord är föga bekant, och till andra alldeles okänd. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 20 (1801). Stammen till det ordet bör sökas i tyskan. Weste FörslSAOB (c. 1817). Huru nya ord efterhand kunnat skapas och utbildas utur den äldsta stammen genom metaforer, härledningar, sammansättningar och lån från främmande språk. Boivie SvSpr. 7 (1820). Rotstafvelsen utgör i finska språket väl icke alltid, men oftast ordets etymologiska stam. Suomi 1845, s. 347.
b) boktr. om den grundform varpå en boktryckstyp av ett visst bestämt typsnitt återgår l. varpå den (gm eliminerande av alla de karakteristika som kännetecknar typsnittet i fråga) kan återföras. En typs hela gravyr kallas tryckyta; den nakna bokstafsformen .. stam. Nordin Boktr. 46 (1881). Bokstavens grundform eller stam. 2SvUppslB 4: 469 (1947).
c) (†) övergående i bet.: rekryteringsbas (för personal), plantskola (se d. o. 2), skola (se SKOLA, sbst.2 2 h); anträffat bl. i mer l. mindre pleonastisk förb. med dels pepinjär, dels skola. Föreslår Hr Nederwud, att K. Lif-Gardiet kunde blifva inrättat .. såsom en stam eller pepiniere, hvarifrån skickelige officerare till de indelte regimenterne kunde flyttas. 2RARP 16: 165 (1747). Här (i Alingsås) är et ansenligt Manufactur-Verk, som med rätta anses för en Stam och Schola för alla öfriga Manufactur-Inrättningar i Riket. Tuneld Geogr. 2: 235 (1793).
d) (†) i uttr. i stammen, i grunden l. i grund o. botten, i själva verket. I stammen var detta (dvs. upprustningen av svenska flottan) ej mindre RiksRådet Flemings verk, än grundläggningen till det skick och den värdighet, som vi i dag finna i hufvudstaden. Nordin i 2SAH 3: 45 (1801).
e) (mera tillf.) om huvuddel av dans(visa) o. d. varifrån viss annan del (vissa andra delar) utgår l. vartill den (de) ansluter sig. ”Simon i Sälle” .. vars egentliga ”stam” går i 2/4 takt, (avslutas) med icke mindre än två ”efterdanser” i 3/4 takt. NordKult. 24: 125 (1933).
f) ss. förled i ssgr (jfr g) betecknande lokal(i-tet) l. dyl. där person(er) l. djur från början uppehållit sig (o. fortsätter att uppehålla sig) l. som utgör hans resp. dess (deras) vanliga l. huvudsakliga l. favoriserade o. d. uppehållsplats l. -ort.
g) [efter mönster av 6 h] ss. förled i ssgr (jfr f) betecknande fordon l. fartyg o. d., angivande ifrågavarande fordon osv. ss. ägt av staten o. använt inom dennas försvarsmakt (där bildande, tillsammans med andra sådana fordon osv., en stomme l. kärna).
13) [eg. specialfall av 12] språkv. om huvudbetydelsen uppbärande (belagd l. normaliserad l. konstruerad) del av ett ord (bestämd ss. den del av ordet som återstår sedan ett visst l. vissa l. samtliga formelement som har avs. på böjning, avledning o. sammansättning avlägsnats) som är gemensam för ett större l. mindre antal (böjda l. avledda l. sammansatta) former av ordet o. som dessa former historiskt (diakroniskt) återgår l. synkroniskt kan föras tillbaka på; i sht om sådan för formerna inom ett böjningsparadigm gemensam del, böjningsstam (särsk. om sådan del inom ett fornspråkligt paradigm på vilket senare l. nutida böjningsformer återgår l. kan återföras); ofta (äv. i uttr. stam av första ordningen l. primär stam) om den (oböjda l. oavledda l. osammansatta) del av ett ord som återstår sedan samtliga formelement som har avs. på böjning, avledning o. sammansättning avlägsnats; jfr ROT, sbst.1 10. Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 19 (1801). Val är rot till väl-ja, men stam i val-de, liksom väl är stam i väl-ja. Rydqvist SSL 1: X (1850). Visa alla böjningsformerna icke blott en — alltid oeftergiflig — semologisk, utan äfven en väsentlig fonologisk öfverensstämmelse med grundformen, så säges paradigmet äga en enda (primär) .. stam eller ett enda tema. Noreen VS 7: 85 (1906). Häst-en, -s, -ar af den primära stammen häst. Därs. 95. HermodSvSpr. 12: 7 (1937: stam av första ordningen). Då vi i de nordiska fornspråkens grammatik tala om olika stammar och på den grunden indela substantiven i olika deklinationer, utgå vi från det utseende stammen haft i urn(ordisk) tid, sålunda före de i formsystemet djupt ingripande förändringarna synkope och omljud. Wessén SvSpråkh. 1: 63 (1941). Så är t. e. ’mi-' stammen i ’min, mitt, mina'. Östergren (1945). — jfr A-, AORIST-, DEMONSTRATIV-, I-, KONSONANT-, N-, NOMINAL-, O-, ORD-, PERFEKT-, POSSESSIV-, PRESENS-, PRONOMINAL-, SIDO-, SINGULAR-, VERB-STAM. — särsk. i uttr. stam av andra l. tredje osv. ordningen l. sekundär l. tertiär osv. stam, om stam som utöver en primär stam består av ett resp. två osv. andra bildningselement (affix l. ssgsled). Böjliga äro icke blott alla grundformer, utan äfven många böjningsformer, hvilka således såsom sekundära och tertiära stammar kunna läggas till grund för nya böjningsformer, t. e. med sekundär stam häst-ar- -na .. tag-a- -s .. tog- -o, med tertiär stam häst-ar- -na- - -s .. tog- -o- - -s. Noreen VS 7: 88 (1906). Sekundär stam (eller stam av andra ordningen) kallas en stam som själv är avledd eller sammansatt. HermodSvSpr. 12: 7 (1937). Primär stam: (1) djur (2) djur (3) tro (4) klag-(.) Avledning eller sammansättning av den primära stammen; sekundär stam: (1) djur/isk (2) o/djur (3) tro/fast (4) å/klag[a](.) Avledning eller böjning av den sekundära stammen: (1) djurisk/het (2) odjur/en (3) trofast/are (4) åklag/are. Därs.; jfr huvudmom.
14) [eg. specialfall av 12] om jordområde l. jordbruksfastighet l. enhet av jordområden osv. som utgör grundval l. utgångspunkt l. stomme o. d. för ngt l. som (i förhållande till ett annat jordområde osv.) föreligger l. uppfattas ss. ursprungligt resp. ursprunglig l. primärt resp. primär o. d.; i fråga om nutida förh. bl. (i fackspr., i sht lantmät.) om jordområde l. jordbruksfastighet utgörande ett ursprungligt avgränsat stycke land varifrån senare avsöndring- (ar) l. avstyckning(ar) gjorts (äv. inskränktare, om återstod av sådant område resp. sådan fastighet sedan avsöndring(ar) osv. ägt rum), särsk. liktydigt med: stamfastighet, stamhemman (i fråga om ä. förh. särsk. om grundläggande enhet vid rusthålls- l. roteindelningen; jfr RUSTHÅLL 2 resp. ROTE, sbst.1 3); särsk. (numera bl. om ä. förh.) om stam (i ovan angivna bet.) ss. förbunden med visst onus som det ålåg vederbörande jord- l. fastighetsägare att prestera; numera i sht i ssgr, särsk. senareledssgr, o. elliptiskt för dessa sistnämnda. Det är .. hwar och en Rusthållare, som mera än et Hemman större eller mindre på gemen Häst innehade, efterlåtit wordet, hwilketdera han sjelf behagade til stam at utwälja och ifrån Kneckte-Indelningen befria. LMil. 1: 641 (1685). Åstunda Rusthållarne, at få lösa til sig Skatterättigheten på Augments hemmanen. Kongl. Maj:t pröfwar rättwist (att äskandet ej bifalles) .. Men skulle någon dehl i skog och marck .. wara .. komne ifrån Stammen under Augmentet, sedan Indelningen skedde, då böra samma egor .. straxt läggas tilbaka til Stammen. Stiernman Riksd. 2491 (1723). Den andra olägenheten, som kom af det förra owisza hemmantalet (före G. I:s tid), war at hemmanen ständigt sönderdeltes i så många små delar, eller blefwo ägorne därifrån efter hand andra hemman underlagde, att Stammen ofta alldeles förlorades, hwarigenom Kronan led i sin inkomst. Botin Hem. 1: 34 (1755). (Genom auktion kommer att försäljas) Mahlforsza Skatte-Qwarn på Stam med 3 par Stenar. PT 1758, nr 20, s. 4. På denna säkra .. grund (dvs. skatteköpets), kan aldrig något Augments-hemman blifva omisteligt för stammen. Modéer SvarVetA 15 (1774). (I jordeböckerna antecknas) i fråga om Rotering: huruwida egendomen är stam med knektetorp på ägorna eller endast strö-, ut- eller hjelprote. SFS 1870, nr 10, s. 8. SvLantmät. 1: 335 (1928; i referat av ä. handl.). — jfr ROTE-, RUST-, RUSTHÅLLS-, RUSTNINGS-, RYTTAR-, SKATTE-STAM.
15) [oeg. l. bildl. anv. av 1 l. 2 l. 7 l. 8 l. 11 (jfr 12)] (numera bl. i vitter stil o. i fackspr.) om grupp l. räcka av föremål l. företeelser o. d. som återgår på l. hänför sig till ngt ursprungligt l. gemensamt (särsk. om grupp av språk som återgår på ett gemensamt moder- l. urspråk). De nämnda språken höra alla till samma stam. EHTegnér i 3SAH 6: 344 (1891). Moderklostret och .. fyra (kloster i Frankrike) voro (cisterciens-)ordens stamkloster. Efter dessa grupperades i fem ”linjer” eller ”stammar” alla senare tillkomna (kloster). TurÅ 1942, s. 138; jfr 1. — jfr SPRÅK-STAM.
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. (ev. i viss bet.) hänföras till stamma, v.2): A: (II 12 a) STAM-A. (†) om a varur visst annat l. vissa andra språkelement historiskt utvecklat sig, ursprungligt a; jfr -vokal 1. Giese Sprachm. 1—3: 458 (1730; jfr t. texten: das ursprüngliche A). —
(II 12) -ACKORD. [jfr t. stammakkord] (†) huvudtyp av tersuppbyggda ackord. Bauck 1Musikl. 1: 98 (1864; i fråga om tre- o. fyrklanger). —
(II 12) -AKTIE. [jfr t. stammaktie] (i fackspr.) om var o. en av de aktier som tillsammans (gm att vara förknippade med dels full rösträtt vid bolagsstämma o. rätt till deltagande i ny- o. fondemission, dels skyldighet att (före preferensaktier) bära förluster gm minskad l. bortfallen utdelning m. m.) på ett primärt sätt representerar aktiebolaget o. dess ekonomiska ställning (urspr.: aktie utgiven för anskaffande av den fond (se fond, sbst.1 II 2) som aktiebolag behövde för att driva avsedd verksamhet); motsatt: preferensaktie. PT 1890, nr 230, s. 1. BraBöckLex. 1: 93 (1983). Anm. Ss. förkortning för d. o. används elliptiskt stam. Med 8 kr. föll Korsnäs stam. SDS 1957, nr 281, s. 18. Korsnäs pref. (dvs. preferensaktie) .. D(it)o stam. Därs. —
(I 1) -ANALYS. skogsv. analys av en trädstam (grundad på räkningar av årsringar samt uppmätningar av diametrarna vid en mängd tvärsnitt av stammen) för belysande av trädets utveckling i höjd, grovlek, virkesmassa m. m. under hela dess levnad. Kinman Guttenberg 74 (1890). —
(I 1) -ANLAG~02 l. ~20. bot. om den del av embryot till en växt varur stammen utvecklar sig, stamämne (se d. o. 1); jfr -grodd 1, -knopp 1, -skott 2. Fries SystBot. 249 (1897). —
(II 6) -ANSTÄLLD~02 l. ~20, p. adj. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.; se dock nedan) anställd vid (den indelta l. värvade) stammen; äv. (o. i denna anv. stundom äv. om nutida förh.) allmännare: fast anställd vid krigsmakten (i ett land); äv. substantiverat; jfr -anställning samt -personal 2 o. stammare, sbst.1 TjReglArm. 1889, s. 260. Alla stamanställda bar stövlar. Olsson Mittåt 189 (1963). En 20-årig stamanställd radiooperatör (vid danska krigsmakten). DN(A) 1964, nr 324, s. 9. Gunvald Larsson hade varit stamanställd i flottan. Sjöwall o. Wahlöö MannBalk. 52 (1967). —
(II 6) -ANSTÄLLNING~020. jfr (äv. med avs. på brukligheten) -anställd. Nordensvan Värnpl. 100 (1887). IllSvOrdb. (1964). —
(II 12) -APOTEK. (numera bl. om ä. förh.) om apotek vartill viss annan apoteksinrättning var ansluten (kunde anslutas) ss. filial o. d. (närmaste nutida motsvarighet: basapotek); motsatt dels: filialapotek, dels: sjukhusapotek. I Riket finnas för närvarande 132 stamapothek samt 14 filialapothek. SundhetscollBer. 1851, s. 366. IllSvOrdb. (1964). —
-ART. art (se d. o. 8) som viss annan art l. varietet l. sort l. form l. hybrid (vissa andra arter osv.) utvecklats ur l. härstammar från; särsk. liktydigt med: ursprungsart.
2) (i fackspr., särsk. bot.) till II 11, om växtart. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 22. Nymphaea mexicana .. (samt Nymphaea) alba och dess röda form äro stamarterna till de praktfulla, storblommiga marliacea-hybriderna, som numera äro vanliga i sydsvenska trädgårdar. VäxtLiv 5: 359 (1940).
3) (†) till II 12: språkstams art l. väsen l. beskaffenhet; jfr art 3 b (slutet), 5. Brunkman SvGr. 21 (1767). —
(II 6) -ARTILLERIST. jfr (äv. med avs. på brukligheten) -befäl. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 183. —
(II 7) -BAGGE. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) avelsbagge (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); jfr -djur 2. Florman Hushållsdj. 52 (1834). —
(I 2) -BANA.
1) järnv. inofficiell (förr officiell) benämning på statsägd huvudbana för järnvägstrafik i Sv. (vartill (mindre) sidobana l. -banor för sådan trafik ansluter sig); äv. inskränktare, om viss del(sträcka) av sådan bana; i sht förr äv. i utvidgad anv., dels om privatägd huvudbana av angivet slag, dels om motsvarighet till stambana (i ovan angivna bet.) i utlandet; jfr -linje 1. Anm. När ordet uppfattas ss. egennamn skrivs det med stor begynnelsebokstav (jfr anm. nedan). PropRiksd. 1853—54, nr 4, s. 3. Ofvanstående bantåg stå i direkt förbindelse med Stambanans nedgående blandade tåg. SvKomm. 1867, profnr s. 2. Vid stambanan Långsele — Öfver Luleå (Boden) hafva arbetena under år 1892 bedrifvits .. å den 112 kilometer långa bansträckan Vännäs — Bastuträsk. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 29. Den europeiska stambanan till Konstantinopel (har) redan fått ett godt stycke af sin naturliga fortsättning på andra sidan Bosporen inåt Mindre Asien. Svensén Världsv. 247 (1908). I planen (på en järnvägsförbindelse mellan Mälaren och Vänern) ingick .. att denna linje skulle utgöra en del af en privat stambana mellan Stockholm och Göteborg. 2NF 13: 427 (1910). Till stambanorna räknas även t. e. Riksgränsbanan, Inlandsbanan, Statsbanan genom Bohuslän och Västkustbanan. Östergren (1945). jfr järn-stambana. särsk.
a) i uttr. norra, södra, västra, nordvästra, östra stambanan samt stambanan genom övre Norrland, benämning l. namn (jfr anm. nedan) på vissa i norra resp. södra Sv. resp. i Västsverige o. norra delen därav resp. i östra Sv. samt i övre Norrland befintliga (vid olika tider på olika sätt avgränsade) statsbanelinjer. De högtidligheter .. med hvilka .. vestra stambanan .. blifvit invigt. SöndN 1862, nr 39, s. 1. Nordvestra stambanan (Laxå — Norska gränsen). NF 7: 1169 (1883). 2NF 19: 1466 (1913: Norra stambanan). År 1864 öppnades såväl västra som södra stambanorna i sin helhet för trafik. Paulsson SvStad 2: 414 (1950). 2SvUppslB 32: 929 (1955: Östra stambanan). Stambanan genom övre Norrland .. (dvs.) Ånge — Vännäs — Boden. BraBöckLex. 21: 290 (1979).
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. stambanan genom Norrland (jfr anm. nedan). För fortsättningen (av Norra stambanan från Storvik) norrut antogs på grund af för byggandet gällande ändrade bestämmelser af bokföringsskäl benämningen Stambanan genom Norrland, omfattande dels hufvudlinjen från Storvik öfver Ånge och Långsele till Sollefteå .., dels tvärbanan från Torpshammar öfver Ånge, Bräcke och Östersund till riksgränsen, 3.8 km v. om Storlien. 2NF 19: 1466 (1913). Anm. till a o. b. När anfört uttr. uppfattas ss. egennamn (vilket numera vanl. sker) skrivs det med stor begynnelsebokstav.
2) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv. av 1, om central o. primär samfärdsled av annat slag än järnvägsled. (Sveriges kanaler och järnvägar) kunna delas i tvenne klasser; Stambanor och Sidobanor. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 268 (1853); jfr 1 (jfr äv.: Utredningen om flygstambanorna (dvs. linjerna Sthm—Malmö, Malmö—norska gränsen) inför avslutandet. UNT 28/5 1931, s. 5.).
(II 6) -BATALJON. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) (stående l. ständig) bataljon ur stammen l. sammansatt av stampersonal (se d. o. 2); förr äv. allmännare: bataljon av fast anställd personal (vid en krigsmakt), stående l. ständig bataljon (motsatt: reservbataljon). Hvarje (ryskt) Infanteri-regemente är sammansatt af 4 fält- och 2 stambataljoner. KrigVAT 1833, nr 9, s. 20. Hos oss (i Sv.) är den starkaste Stam-Bataljon, enligt prima plan, 600 man, på 3 led = 200 rotar = åtta 25 rotars plutoner. Därs. 1840, s. 157. —
(II 5) -BEFOLKNING. (i sht i fackspr. l. vitter stil) om ursprunglig befolkning inom sitt område, urbefolkning. Enckell KlagVindÖ 19 (1937). —
(II 1, 2) -BEFRYNDAD, p. adj. (numera bl. i vitter stil) stambesläktad; jfr befryndad 2 b β. Boëthius HistLäsn. 2: 25 (1898; om del av befolkning). —
(II 6) -BEFÄL. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.; se dock nedan) stamanställt befäl; äv. (o. i denna anv. stundom äv. om nutida förh.) allmännare: fast anställt befäl; jfr -officer, -underbefäl, -underofficer. Johansson SmedBrukspatr. 156 (1933; om förh. på 1880-talet). Jag har under många år haft till uppgift både i och utom tjänsten att försöka lära folk respekt för fjället. Beväringar under klövjeraider, volontärer och stambefäl på draghundsfärder, skolungdom under påskturer. Edström Mossgrönt 1: 49 (1950). —
-BEGREPP.
1) (i fackspr.) till I 1, II 1—11, 13—14: begrepp (se d. o. 5 b) som stam konstituerar l. utgör; särsk. dels till II 2, 3, dels till II 11. En på stambegreppet uppbyggd samhällsform. SvFolket 1: 288 (1938). Stambegreppet används endast i fråga om korsbefruktade växtslag, där det betecknar (osv.). Sonesson BöndB 398 (1955).
2) (†) till II 12: grundläggande begrepp (se d. o. 5 b) l. kategori (se d. o. 1, 2), grundbegrepp. Lutteman Schulze KantCrit. 193 (1799). Det gifves intet enda af våra Stam-begrepp, som kan uttrycka sättet af en främmande krafts inflytelse på en fri villja. LBÄ 42—43: 81 (1800). Borelius Metaf. 7 (1883). —
(II 6) -BEMANNING. sjöt. bemanning (av fartyg l. flotta o. d.) med stampersonal (se d. o. 2); äv. konkret, om bemannande stampersonal. VFl. 1912, s. 1 (abstr.). SvFlH 3: 607 (1945; konkret). —
(II 7) -BESKÄLLARE. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) vid stuteri hållen beskällare l. avelshingst (med väl utvecklade l. goda (ras)-egenskaper); jfr -hingst o. -djur 2. KrigVAT 1845, s. 81. TLandtm. 1900, s. 301. —
(II 1, 2) -BESLÄKTAD, p. adj. om person l. släkt l. släkte l. folkstam l. folkgrupp l. folk(slag) o. d.: besläktad (med viss annan person osv.) gm att vara av l. kunna återföras på samma (ursprungliga l. primära) stam (som vederbörande); stundom äv. i överförd anv., om land l. stat o. d. med tanke på dess folk; jfr besläktad 1 b samt -befryndad, -förvant, adj. 1, -släktad 1. Svedelius Statsk. 2: 4 (1868; om folkslag). SvD(A) 30/6 1924, s. 10 (i överförd anv., om land). —
(II 12) -BET. (numera föga br.) om bet (se bet, sbst.7 2) som görs i början av ett spel, första l. grundläggande bet, ålning, gödsling. Lindskog Spelb. 26 (1847; i lomber). Hagdahl Fråga 295 (1882; i vira). —
(II 11) -BETA. (i fackspr., särsk. lant.) (viss (förädlad) stam tillhörande) beta (se beta, sbst.3 1) som (tillsammans med andra sådana) används (avses att användas) till produktion av frön till utsäde. TLandtm. 1902, s. 629. —
(II 12) -BIBLIOTEK. (numera knappast br.) om bibliotek vartill vissa andra l. visst annat bibliotek är anslutet (kan anslutas) ss. filial o. d., huvudbibliotek. LfF 1907, s. 197. —
(I 1, II 1—4, 6—8, 11) -BILDNING. (i sht i fackspr.) abstr. o. konkret (jfr bildning 3, 4); särsk. [jfr t. stammbildung] i sht bot. till I 1, om stams (stammars) bildande; stundom äv. konkretare, om art l. slag av stambildning (i ovan angiven bet.) kännetecknande viss(a) växt(er); äv. konkret, dels om bildad stam (bildade stammar), dels om bildning på l. hos stam l. som utgör (en del av) en stam. Observationer öfver stambildningen hos en mängd lianer hörande till olika och vidt skiljda familjer. BotN 1842, LitBih. s. 21. Löken (hos t. ex. cyklamen) sjelf hör .. till Liljornas stambildning, endast de enkla fibrer, som finnas vid lökens bas, äro dess rötter. Fries BotUtfl. 1: 255 (1843). De underjordiska, knöligt uppsvälda och såsom födoämne allmänt bekanta stambildningarna af potatesväxten. Areschoug VäxtBygn. 71 (1875). God furuplywood erhålles ur äldre från början tätvuxna furubestånd, vilkas stambildning utmärkes för rakhet. De Geer SvNatRiked. 1: 51 (1946). Klängen, (dvs.) stam- el. bladbildningar, med vilkas hjälp svaga stammar håller sig upprätta. Weimarck SkånFl. XVII (1963). —
(I 1) -BLAD. [jfr t. stammblatt] (numera föga br.) hos vissa växter: från en underjordisk stam utgående blad; förr äv. om bål (se bål, sbst.1 1 c), thallus. VetAH 1794, s. 86 (om bål hos lav). Hartman Fl. 367 (1820; hos stensöta). Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 40 (om bål hos levermossa). Forssell InlBot. 134 (1888; hos ormbunke). 2SvUppslB 18: 1030 (1951; hos låsbräken). —
(II 2, 3, 7, 11) -BLANDNING. blandning (i abstr. l. mer l. mindre konkret bet.) av stammar; särsk. till II 2. Nilsson Ur. I. 2: 5 (1838). —
(II 12 f) -BO, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10871). (numera bl. i fackspr., mera tillf., l. i vitter stil) bo (se bo, sbst.1 8) där djur från början uppehållit sig (o. fortsätter att uppehålla sig) l. som utgör dess vanliga l. huvudsakliga uppehållsort; jfr -rede. Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 19 (1886). —
(II 5 c α) -BO, v. [sannol. kontaminationsbildning (jfr dels -gästa, dels uttr. bo (så)-som stamgäst)] (i vissa, i sht journalistiska, kretsar) ss. stamgäst bo (ngnstädes). (Bedragaren) har rest över hela världen och ständigt haft sviter och stambott på de flottaste hotellen. GbgP 14/5 1985, s. 30. —
-BOK. (stam- 1605 osv. stamme- 1665) [jfr t. stammbuch (i bet. I 1, 5, II)]
I. till II 1: bok med uppgifter om person(er)s härstamning, samt i utvidgade anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) (numera i sht i fackspr., särsk. geneal.) bok vari uppgifter av genealogisk (o. biografisk) art om (medlemmar av) en viss ätt l. släkt l. vissa ätter osv. (avses att) registreras l. finns registrerade; särsk. dels om sådan bok innehållande l. utgörande släktregister l. stamtavla, dels (o. i sht) om sådan bok (förd l. avsedd att föras successivt) över (medlemmar av) en släkt med noterande av födslar, dop, förlovningar, giftermål, dödsfall, begravningar o. d.; släktbok; jfr -register 1. Stambook afskrijfwen. BoupptSthm 26/5 1658; möjl. till 5. Stambok .. (dvs.) Förteckning på en slägt. Schultze Ordb. 4886 (c. 1755). Stambok .. (dvs.) Bok, som innehåller ett slägtregister. Dalin (1854). Stamboken (består) i regel af uppgifter rörande .. (vissa släktmedlemmar), deras födelse, dop, förlofning, giftermål, död och begrafning, tillkomna och antecknade allt efter som de särskilda tilldragelserna inträffat. Wretman Släktforskn. 80 (1916). Stambok för Bengt Hansson Rehnfäldt och hans efterkommande, en vacker liten 1600-talskvart i svart läderband med guldpressningar och guldsnitt. Östergren (1945).
2) [jfr stam, sbst.3 II 4] (†) bok l. matrikel där borgarna i en stad registrerades, borgarbok, borgarmatrikel. Schroderus Comenius 650 (1639; t. texten: Namenbuch).
3) [jfr stam, sbst.3 II 4] (†) inom riddarorden förd bok l. matrikel över riddarna med registrering av biografiska data om dessa. FörordnRiddO 1748, s. D 3 a (inom serafimerorden).
4) (†) av vandrande gesäll medförd bok vari de mästare hos vilka gesällen arbetade skrev sina namn o. gjorde anteckningar om gesällens arbete o. uppförande, o. som denne (vid sökande av arbete ss. mästare efter gesällvandringen) uppvisade för att styrka var o. hur han vandrat o. arbetat, gesällbok. Silfverstolpe BokbSthm 222 (i handl. fr. 1630).
5) (numera bl. i skildring av ä. förh.) bok vari vänner l. bekanta l. berömda personligheter o. d. ombads (skriva en vers l. ett tänkespråk l. några minnesord l. göra en teckning l. dyl. o. i anslutning därtill) skriva sitt namn; liktydigt med: minnesbok (se d. o. 3) l. poesialbum l. autografbok l. resealbum (se d. o. 1). 3SthmTb. 6: 385 (1605). En stammbok med Ritningar. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). Jag har fått påminnelser från dig rörande några verser i Hilmas Stambok. Tegnér (WB) 7: 492 (1834). I en stambok, som ännu förvaras i släkten, samlade .. (J. Ekman) under sina resor minnen från namnkunnige män. Rosman BjärkSäb. 3: 203 (1927). Från 1500-talets mitt till in på 1800-talet florerade seden att föra stamböcker. Östergren (1945). jfr rese-stambok. särsk. stambok som gymnasist i avgångsklass l. student höll sig med o. vari vederbörandes lärare l. gynnare o. dyl. l. kamrater ombads skriva (o. teckna l. dyl.). ConsAcAboP 1: 96 (1643). ÄSvBiogr. 1—6: 119 (c. 1777).
II. [jfr I 1] (i fackspr. särsk. lant. o. veter.) till II 7: (tryckt) förteckning (i bokform) innehållande (av myndighet l. organisation av visst slag) systematiskt förda anteckningar om avelsdjurs o. avkommas egenskaper, prestationer, parning m. m.; jfr -register 2, -rulla 1. SFS 1872, nr 74, s. 5 (över hästar). LAHT 1901, s. 260 (över nötboskap). SFS 1952, s. 1403 (över svin). För hundar gäller, att Kennelklubben för alla tävlingsresultat, således även på bruks- och jaktprov, i en stambok för varje ras. SAOBArkSakkSvar (1982). jfr familje-, häst-, nötkreaturs-, ras-, riks-stambok.
III. [jfr I 1, II] (i fackspr., särsk. lant.) till II 11: bok l. förteckning vari uppgifter om kultur- l. gagnväxters genetiska ursprung, egenskaper, kvalitet, korsningar m. m. registreras. UtsädT 1899, s. 12.
IV. [jfr I 4, 5] till II 12.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) vid insamling av frivilliga gåvor (till allmännyttigt företag l. till hjälpbehövande) använd (av myndighet auktoriserad) bok l. lista l. längd vari givare skrev sitt namn o. antecknade gåva l. vari namn l. gåva antecknades av vederbörande insamlare (särsk. liktydigt med: insamlingslista); äv. kollektivt, om samtliga böcker osv. av angivet slag som för ett o. samma ändamål cirkulerade (avsågs att cirkulera) ngnstädes; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: medel insamlade med hjälp av stambok (i ovan angivna bet.). ConsAcAboP 2: 276 (1661). Igenom En af mig inrättat Stambok, har iag af privat till mig ankompne Gäster, desze åren bortåt tämel(ige)n understödt detta wärketz (dvs. kyrkklockans omgjutning) fortsättjande. OfferdalKArk. N I 1, s. 36 (1696). Imedlertid wil Kongl. Maj:t .. hafwa bewilliat .. desze .. af fienden förstörde .. Kyrckior hwar sin Collect öfwer hela Riket, samt .. at de genom Stamböcker Christmilde menniskior om hielp och undsättning måge besöka och anlijta. ResolPrästBeswär 14/6 1720, s. B 1 a. Härtill (dvs. till föreslagna medel till bestridande av kostnaderna för en allmän skola) lägger han vidare stamböcker, de förmögnares gåfvor, sammanskott m. m. Leopold 6: 221 (1792, 1883). Öppna bref om tillstånd att genom kollekt och stambok öfver hela riket insamla bidrag till byggande eller reparation af kyrka hafva utfärdats för Kungshamns, Häfverö och Spekeröds församlingar. SFS 1906, Bih. nr 2, s. 63. Ymer 1952, s. 100 (i pl., i fråga om förh. 1763—64).
2) (†) viss åsikt l. visst önskemål o. d. företrädande bok l. lista vari resp. varpå personer som har ifrågavarande åsikt osv. erbjuds skriva l. har skrivit sina namn, namnlista l. -förteckning. Hr Prof. Roberg mente, man skulle låta gå omkring en Stambok, at alla däri kunna annotera sina Namn, som ordentel: wilja hafwa och behålla dessa Acta Literaria. BokvGP 25 (1720).
Ssgr: stamboks-, äv. (i -föra, -förare, -föring, -förning dock nästan bl.) stambok-berättigad, p. adj. lant. till -bok II, om djur: berättigad till registrering i stambok. LB V. 1: 44 (1907).
-bärare. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -bok IV 1: person som bar omkring stambok o. insamlade gåvor. FörklGästgifw. 1766, § 5.
-föra. lant. 1) till -bok II: införa o. registrera (djur) i stambok. TLandtm. 1897, s. 396. 2) till -bok III: införa o. registrera (växtsort o. d.) i stambok. UtsädT 1904, s. 178.
-förare. [delvis till -bok-föra] (förr) till -bok II: (yrkestitel för) person anställd o. avlönad för skötande av stambokföring. LAHT 1896, s. 286.
-föring. [delvis till -bok-föra] lant. 1) till -bok II: införing o. registrering (av djur) i stambok; jfr -bokförning. LAHT 1901, s. 261. 2) till -bok III: införing o. registrering (av växtsort o. d.) i stambok. UtsädT 1896, s. 10.
-insamling. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -bok IV 1: insamling (av gåvor) gm stambok. UrFinlH 700 (1713).
-konsulent. (numera bl. i Finl.) till -bok II: konsulent som (vid sidan av sin rådgivande verksamhet) sköter stambokföring, husdjurskonsulent. FFS 1918, nr 62, s. 10 (i Finl.). LAHT 1931, s. 315 (i Sv.).
-medel. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -bok IV 1: medelst stambok insamlade medel; jfr -boks-penningar. Schotte NyköpElLärovH 2: 64 (cit. fr. 1723).
-nummer. lant. 1) till -bok II: nummer som djur åsättes vid registrering i stambok. LAHT 1896, s. 299. 2) till -bok III: nummer som växtsort o. d. åsättes vid registrering i stambok. UtsädT 1904, s. 68.
-penningar l. (o. numera vanl.)
-pengar, pl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -bok IV 1: medelst stambok insamlade pengar; jfr -boks-medel. LReg. 475 (1752).
-sort. (numera bl. i skildring av ä. förh. l. tillf.) till -bok III: i stambok registrerad växtsort. UtsädT 1904, s. 68.
-vers. (numera bl. i skildring av ä. förh.) till -bok I 5: i l. för stambok skriven vers. Lenngren (SVS) 1: 389 (1789). (Det) är .. tydligt att en annan profil i den finländska fysikern Johan Jacob Nervanders album har ritats av samma hand. Den är försedd med en egenhändig stamboksvers av Nicander. SvLittTidskr. 1963, s. 14. —
(II 13) -BOKSTAV~02 l. ~20. [jfr t. stammbuchstabe] (numera bl. tillf.) om bokstav (förr äv. om ljud) tillhörande ett ords stam; jfr bokstav, sbst.2 1, 2, o. -ords-bokstav samt radikal-bokstav, rot-bokstav. Scherping Nyck. 33 (1730; i semitiska spr.). Hebreiska språkets stambokstäfver äro konsonanter, och vokalerna äro endast tecken, som skrifvas öfver eller under konsonanterna. NF 7: 1098 (1883). —
(II 12 f) -BORD, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 10871 resp. 10935). [jfr t. stammtisch] av stamgäst (från början l. sedan länge) nyttjat o. för denne (vid vissa tider) reserverat bord i värdshus l. restaurang l. kafé o. d.; jfr -soffa. Samzelius Fänr. 26 (1899; på kafé). —
(II 1) -BORG. [jfr t. stammburg] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) borg (se borg, sbst.1 1) till vilken viss släkt l. ätt (sedan generationer) varit l. är knuten. PoetK 1816, 2: 47. —
(II 12) -BRÅK. [jfr t. stammbruch; talet 1 utgör grundläggande element för bestämning av övriga positiva tal] (numera bl. i skildring av ä. förh., mat.) bråk (se bråk, sbst.1 2) med täljaren lika med 1. NF 10: 1082 (1886). 2SvUppslB (1953). —
(I 1) -BÄR. (numera bl. i skildring av ä. morfologisk uppfattning) om bär utvecklat ur fruktämne (s. k. undersittande fruktämne) som till större delen ansågs utgöra en stamdel (se d. o. I 1); motsatt: bladbär (dvs. bär utvecklat ur fruktämne som ansågs utgöra en mer l. mindre ren bladbildning). Stambär äro bl. a. gurkor, meloner, krusbär, vinbär, blåbär, lingon m. fl.; bladbär äro potatesfrukten (”potatesknoppen”), vindrufvor, liljekonvaljens frukter m. fl. NF 2: 1446 (1878). —
(II 2, 3) -CHEF. (numera bl. tillf.) jfr -hövding o. chef 5 samt släkt-chef. Castrén Res. 1: 300 (1852). —
-DEL.
I. (i sht i fackspr.) till I.
2) till I 2 a, om del som bildar ngts stam; särsk. om sådan del av dels hjärna, dels horn på djur. Müller LbAnat. 229 (1905; av hjärna). 2NF 33: 1200 (1922; av älghorn).
II. (†) till II 12, om grundbeståndsdel av ngt, grundelement; jfr -partikel. Klingenstierna Musschenbroek 30 (1747; i pl. best.; lat. orig.: ultima solida). Lindfors (1824). —
(I 2 a) -DIKE. (i fackspr.) om större dike vari mindre diken (grendiken) utmynnar. Arrhenius Jordbr. 1: 67 (1862; i täckdikningssystem). —
-DJUR.
1) (i fackspr., mera tillf.) till II 5 c β, om djur tillhörande en lantgårds fasta, för gårdens löpande produktion nödvändiga, besättning; motsatt: djur som omsätts (se omsätta, v.1 4) på en lantgård, omsättningsdjur; jfr inventarie-boskap. De stora gränsdragningssvårigheter som uppkommer på grund av den föreslagna uppdelningen mellan stamdjur och omsättningsdjur. RiksdP 1970, 1 K nr 31, s. 96.
2) i sht lant. o. veter. till II 7: djur med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper, särsk. liktydigt med: rasdjur; äv.: avelsdjur (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); äv. (delvis (med anslutning) till stam, sbst.3 II 8) om handjur (o. hondjur) l. (utan tanke på kön) djur l. djurart o. d. som annat (andra) djur resp. annan djurart o. d. utgör avkomma (avkommor) av l. härstammar från. Då fråga var om förbättrandet af svenska stuterierna, erhöll (A. H. Florman) det svåra uppdraget att i Polen och Lithauen göra uppköp af passande stamdjur. Retzius BlSkr. 139 (1839). Muflon, som antages vara stamdjuret till vårt tama får, (påträffas) på Sardinien. 2NF 7: 1087 (1907). Stamdjur, .. (dvs.) djur av god stam, rasdjur. IllSvOrdb. (1955). —
(II 13) -E. språkv. om e som ingår i (särsk.: avslutar) stam; jfr -vokal 2. HermodLatElem. 4: 4 (1943). —
(II 1—3, 6—11) -EGEN. (i vitter stil l. i fackspr.) för (ifrågavarande) stam egen l. specifik; särsk. till II 11. UtsädT 1902, s. 144 (om säde). —
(I 1 e) -EN. (mera tillf.) om högväxt en (se en, sbst. 1) med utpräglad huvudstam. SvNat. 1922, s. 179. —
-FADER, äv. (i ledigare spr.) -FAR. [jfr t. stammvater]
1) till II 1, om manlig person (särsk. utgörande förste kände förfader på fädernet) som viss familj l. ätt l. släkt räknar sitt ursprung l. sin utgångspunkt från; jfr -moder 1. Stamfader för en familj l. släkt l. ätt. Ynglingaättens stamfader. Schück VittA 4: 149 (i handl. fr. 1703). särsk.
a) (†) i uttr. vara av närmare stamfader med den döda, i fråga om att genealogiskt sett stå närmare den dödes stamfader (än viss annan person), liktydigt med: vara närmare befryndad l. släkt med den avlidne. ÄB 3: 11 (Lag 1734).
b) pregnant, om (avbildning av) konung Karl XIV Johan (stamfader för konungaätten Bernadotte); äv. i uttr. den frejdade stamfadern. Alving FamS 280 (1919; om staty av K. XIV J.). Holm BevO (1960: Den frejdade stamfadern).
2) [delvis äv. att uppfatta ss. utvidgad l. överförd anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 8)] till II 2, om manlig person i ett tidigare släktled l. tidsskede (stundom äv. om urtidsmänniska l. djur, äv. växt, o. i dessa anv. utan tanke på kön) som ngn l. ngra l. en folkstam l. ett folk l. dyl. l. människosläktet (i rätt nedstigande led) utgör (anser sig utgöra) avkomma resp. avkommor av l. räknar sitt ursprung l. sin utgångspunkt från (särsk. liktydigt med: förfader (se d. o. 2), urfader, o. i denna anv. särsk. om den (enligt Bibelns skapelseberättelse) första människan: mannen Adam); ofta i pl., o. i denna anv. i sht (med inbegrepp av kvinnliga personer) dels liktydigt med: förfäder, dels om folk l. folkstam o. d. varur annat folk osv. utvecklat sig l. framgått (stundom äv. om urinvånarna i ett land o. d.); jfr -moder 2. Wassenius Alm. 1745, s. 28 (i pl.). Jag var öfvertygad, att thetta Folkslaget (dvs. samerna) var Scandinaviens Stamfäder och vårt Fäderneslands förste inbyggare. Ihre Föret. III (1779). Fördömda Last (dvs. nyfikenheten)! mot dig min vrede häftigt lågar; / Du, som från dukadt bord min första Stamfar slet, / När Eva förd af dig uti deserten bet. Lidner 2: 80 (c. 1790). Menniskoslägtets stamfäder, Adam och Ewa. Rydqvist SSL 2: 128 (1857). Ehuru det ännu ej blifvit afgjordt, huruvida en nyligen beskrifven miocenapa (Sivapithecus) kan uppfattas som en af människans stamfäder eller ej, anses det (osv.). 2NF 37: 662 (1925). Neanderthalaren .. är ej stamfader till oss utan utrotades eller försvann i varje fall mot slutet av den sista europeiska isperioden. Trägårdh Djurv. 51 (1927). Min far hade av sina småländska stamfäder ärvt ett realistiskt och praktiskt sinne. Ström UngdStrid. 15 (1940). särsk. i pl., om träden Askr o. Embla i den fornnordiska mytologien (motsv. bibelns Adam resp. Eva). Sedan allting war skapadt, funno .. (asarna) på stranden twänne träd, Ask och Emla, människoslägtets stamfäder. Ekelund 1FädH 1: 7 (1829).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 (jfr 4, 5), om manlig grundläggare l. främjare l. stiftare av l. föregångare inom en vetenskap l. konst l. religion o. d.; jfr -moder 3. Shaftsbury är stamfadren til Deisterna i Ängland. SvMerc. IV. 3: 165 (1759). Adam war hela menniskoslägtets naturlige stamfader .. Christus åter är samma slägtes andelige stamfader. Melin Pred. 2: 54 (1847); jfr 2. Galilei (var) En av astronomiens och fysikens stamfäder. SvD(B) 10/1 1943, s. 1.
4) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8, o. (i b) 11)] (numera i sht i fackspr.) i fråga om släktskap mellan djur (se a) l. växter (se b).
a) om handjur som (i ett tidigare l. senaste släktled) utgör ett annat (andra) djurs biologiska upphov; äv. (äv. i pl.) allmännare, om djurart l. dyl. (jfr anm. nedan) varur viss annan djurart l. dyl. efter en lång (vanl. många generationer överspännande) tidsperiod utvecklats l. framgått; jfr -moder 4 a. EconA 1807, juni s. 111 (i pl., om tjurar). Många forskare hålla före, att dinosaurierna voro foglarnes stamfäder. Nathorst JordH 786 (1893). Såsom stamfader för hästen anses Europas vilda diluvialhäst. LfF 1901, s. 313. Korna, gråsvarta med puckel som stamfadern buffeln, låg som flodhästar i lervällingen (vid Nilens strand), med endast nos och ögon över vattnet. Ruin SjunknH 141 (1956). Anm. till 4 a. För ordets allmännare anv. gäller att djurart l. dyl. som betecknas därmed har ss. grammatiskt genus m. (l. r.); jfr anm. under -moder 4 a sp. 10917. b) om planta (l. växtart o. d.) som viss annan planta (l. viss annan växtart osv.) har sitt ursprung från l. utvecklats ur (särsk. gm förädling); i fackspr. äv. pregnantare, om planta som vid korsning l. ympning fungerar ss. ”fader”; jfr -moder 4 b. JGOxenstierna 2: 151 (1796, 1806; om ympat fruktträd). Dessa (nämnda) förhållanden har föranledt Linné, att i dem misstänka hybrida former, emellan en moderplanta, hvilken hade samma fructificationsdelar, och en stamfader, som hade öfverensstämmande blad och yttre delar. Agardh LinnéArt. 9 (1885). Frågan (är) alltjemt öppen, om alla arter inkommit på en gång (efter istiden) eller i flera olika afdelningar, eller t. o. m. om ej en och annan art utvecklats af andra, sedan dess stamfäder redan voro här. MosskT 1890, s. 3.
5) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2; jfr äv. 3, 4] om förebild l. föregångare o. d. till ngt sakligt; jfr -moder 5. Redan i aldraäldsta tiderna omtalas huru Qwinnor, som, fingo sorg, wefwade hwita Dukar om hufwudet .. stamfäder til wåra nu brukeliga snibbota Sorgehufwor. CRBerch i 1Saml. 3: 314 (1773). Vår tid ville ock ha en historia, ville sjelf vara stamfar för en ny tid. Wieselgren Bild. 429 (1876, 1889). Den moderna cykeln har icke mycken likhet med sin stamfader, som var av trä med träekrar på de järnbeslagna hjulen. Lewenhaupt MinnV 195 (1936). —
(II 14) -FASTIGHET~002. (i fackspr., i sht lantmät.) om jordbruksfastighet utgörande ett ursprungligt avgränsat stycke land varifrån senare avsöndring(ar) l. avstyckning(ar) gjorts l. planeras, styckningsfastighet (i Finl. äv. benämnd: stamlägenhet); äv. (o. i fråga om nutida sv. förh. bl.) inskränktare, om återstod av sådan jordbruksfastighet sedan avsöndring(ar) osv. ägt rum (i Finl. benämnd: stomfastighet l. stomlägenhet); jfr -gård 3, -hemman, -lägenhet 2. SFS 1908, nr 74, s. 2. Inlöst kolonat skall genom statens försorg avskiljas från stamfastigheten genom jordavsöndring. Därs. 1925, s. 594. De undantag, som medgifvits från förbudet mot afsöndring, bestyrka, att anledningen dertill hufvudsakligen varit, att kronan lede märkligt men i dess skatt och rättighet, enär stamfastigheten, som behölle fulla skatten, i längden ej kunde betala utlagorna. Thulin Mant. 2: 126 (1935). SAOBArkSakkSvar 1986 (om förh. i Finl.). —
(II 2, 3) -FEJD. (numera i sht i vitter stil) fejd inom stam l. mellan stammar. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 378 (1868). —
(II 7) -FISK. (i fackspr., särsk. fisk.) avelsfisk (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); jfr -lax o. -djur 2. EkonS 2: 231 (1895). —
(II 6) -FLYGFÖRARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. flygmilitära förh.) under några år i slutet av 1940-talet använd officiell benämning på l. yrkestitel för flygförare anställd på kontrakt vid det svenska flygvapnet, därefter (år 1950) ersatt av: fältflygare (vars sista representant avses lämna sin tjänst under 1986 i samband med att all kontraktanställning av personal vid det svenska flygvapnet då skall upphöra). BtRiksdP 1946, I. 7: nr 120, s. 10. Flygvapenschefen föreslår att benämningen ”stamflygförare” skall ändras till ”fältflygare”. Upsala(A) 25/7 1950, s. 1. —
(II 3) -FLYTTARE. (†) i pl., om (medlemmar av) nomadiserande stammar; jfr flyttare slutet. VetAH 1773, s. 212 (om ryska förh.). —
-FOLK.
1) [jfr t. stammvolk] (numera i sht i vitter stil) till II 2, om folk varur visst annat (vissa andra) folk l. viss befolkning i ett land o. d. uppkommit l. framgått; äv. o. numera företrädesvis [med viss anslutning till stam, sbst.3 II 4, 5] övergående i anv. om urinvånarna i ett land, särsk. liktydigt med: urbefolkning. Det är naturligt, at Språk bibehållas renare hos Stam-folk, än i Nybyggen. Brunkman SvGr. 97 (1767). (Bilden) föreställer ett cranium af Kamtschatkas stamfolk, med platt ansigte och utstående kindben. Nilsson ÅrsbVetA 1829, s. 3. Åländingen .. är .. den af de tre (dvs. ålänningen, österbottningen och nylänningen), som mest liknar det svenska stamfolket. Topelius Lb. 2: 193 (1875). (Sv.) stamfolk, (fr.) aborigènes .. habitants .. primitifs (d'un pays). Schulthess (1885).
2) till II 2, om vart o. ett av de folk som framgått ur en gemensam stam; äv. o. (utom i vitter stil) numera bl. till II 3, om (primitivt) folk som utgör en stam l. som består av l. lever i stammar. Dessa (karolingiska) Hertigar, i synnerhet de Germaniska stamfolkens, Bäjrarnes, Alemannernas, Frisernas, Thüringarnes, Sachsarnes, hade (osv.). Strinnholm Hist. 3: 529 (1848). Myten eller ett stamfolks äldsta iakttagelser, forskning och tro har enligt .. (P. Wieselgren) tre källor. Rig 1962, s. 4. Beduiners och andra stamfolks vana att (osv.). Balderson Harps. 103 (1969). —
(II 12 g) -FORDON. mil. av försvarsmakten i Sv. ägt (i motsats till: förhyrt l. rekvirerat) fordon (som tillsammans med andra sådana fordon bildar stommen l. kärnan i den disponibla fordonsparken). BraBöckLex. (1979).
Ssg (mil.): stamfordons-register. (sektion l. dyl. l. utrymme l. lokalitet inom militär förvaltning för förande av) register över stamfordon. SvD 1970, nr 96, s. 27. —
-FORM. [jfr t. stammform (i bet. 1, 4)]
1) till I 1: stams form (se d. o. I 1); äv. (i fackspr., särsk. trädg.) till I 1 e, speciellare l. pregnant, om formen hos en rakt upprättstående huvudstam vars nedre del till betydande höjd över marken är fri från sidogrenar l. stamskott (äv. övergående i att beteckna: av sådan stamform betingad växtform hos växt); i speciellare osv. anv. särsk. i (det attributiva l. predikativa) uttr. i stamform, angivande växt ss. havande stam (o. växtform) av angivet slag; jfr -formad, -formig. (Förhållandet är sådant,) att (valnöts-)träden icke behöfva skäras, sedan telningen väl en gång blifvit uppqvistad och bildad i stamform. Eneroth Pom. 2: 351 (1866). Vid elliptisk eller oval stamform mätes den största och minsta diametern, och aritmetiska mediet tages (för beräkning av kubikinnehåll hos virke). Kinman Guttenberg 13 (1890). Något som jag aldrig har sett i något annat drivhus än mitt. Det är ett lågt guldregn i stamform. Diedrichs Nichols Trädg. 204 (1934). Man kan genom lämplig uppbindning och beskärning av skotten få (Bougainvillea)-plantan att bilda buskform eller stamform. Ekbrant VVRumsv. 96 (1955).
2) (i sht i fackspr.) till II 1, 7, 8, 11, om människo- l. djur- l. växtform varur en annan sådan form l. andra sådana former utvecklat sig l. framgått, ursprungsform, utgångsform; jfr form I 9 slutet. Hartman Fl. XVIII (1832; om växtform). Grågåsen är stamform för den tama gåsen. 2NF 1: 966 (1903). Vid omnämnandet av denna form (dvs. Australopithecus africanus) vill jag på intet sätt göra gällande, att vi här lärt känna en stamform till människan. JGAndersson i OoB 1933, s. 342.
3) språkv. till II 12 a, med historisk-etymologisk aspekt, om (belagd l. normaliserad l. konstruerad) ordform varur viss annan ordform l. vissa andra ordformer (antas ha) utvecklats l. framgått, ursprungsform, grundform (se d. o. 2 a); äv. med (synkronisk)-deskriptiv aspekt, till II 13, dels om (belagd osv.) språklig form som utgör l. betraktas ss. stam, i sht stam inom ett paradigm (dels om form som icke kan uppträda självständigt i satsen, dels om form som äger denna förmåga, o. i denna anv. liktydigt med: grundform (se d. o. 2 b) l. utgångsform, stundom äv. närmande sig bet.: lexikalisk form, uppslagsform), dels om (belagd osv.) form som stam har. Anm. Det är i det enskilda språkprovet stundom svårt l. omöjligt att avgöra vilken aspekt som föreligger. Grammatiska böjningars likstafvighet med stamformen, t. ex. i gladt, neutrum av glad (omöjliggör ev. förväxlingar med homonymer). Leopold (c. 1807) i 2SAH 17: 116. (Sv.) stamform .. (eng.) primitive (.. original, primary) form; etymon. Björkman (1889). Då hufvudordet har växlande stamformer, ss. bambu, bambo l. ss. barberare, balberare, o. dessa stamformer uppträda äfv. i ssgr, bör materialet samlas under det enkla ordet. HbSAOB 30 (1904). Ett paradigm består .. af minst två, vanligen flere olika morfemer. Bland dessa kallas en, godtyckligt vald, men vanligen den kortaste af dem, för grundform eller ”oböjd form” (understundom äfven ”utgångsform” eller ”stamform”), vanligen, men icke alltid, använd såsom ordböckernas ”uppslagsform”, äfven stundom kallad ”den lexikaliska formen”. Noreen VS 7: 85 (1906). (Sv.) Stamform .. (eng.) primitive (ground-)form. Harlock (1944). jfr sido-stamform. särsk. om var o. en av de verbformer (för svenskans del: infinitiv, preteritum o. supinum) som ingår i ett verbs tema o. utgör grundformer för verbets alla övriga böjningsformer (som alltså kan bildas till dessa). Beckman SvSpr. 140 (1904). —
(I 1) -FORMAD, p. adj. som har stamform (se d. o. 1); i sht (i fackspr., särsk. trädg.) till I 1 e, speciellare l. pregnant, särsk. liktydigt med: som har (sådan växtform som kännetecknas av) rakt upprättstående huvudstam utan sidogrenar l. stamskott till betydande höjd över marken; stamformig. Stamformade exemplar af krusbärssorter. 2NF 10: 425 (1908). SkogsvT 1909, s. 51 (om gren). GbgTrädgFPrisuppg. 1922, s. 3 (om vinbär). —
(I 1) -FORMIG. = -formad; i sht (i fackspr., särsk. trädg.) till I 1 e, speciellare l. pregnant. PriskurBergTrädg. 1891, s. 6 (om plantor av hästkastanj). Lind EgnTrädg. 72 (1918; om fruktträd). —
-FRÄNDE. [jfr t. stammfreund] (numera i sht i vitter stil)
1) till II 1, om medlem av en viss släkt l. ätt i relation till varje annan av dess medlemmar (eg.: frände (med viss annan person) gm att tillhöra samma stam (som vederbörande)); frände (se d. o. 1), släkting (se d. o. 1); jfr -förvant, sbst. 1. Strinnholm Hist. 4: 301 (1852).
2) till II 2, om person av en viss folkstam l. folkgrupp l. ett visst folk(slag) i förhållande till person av en viss annan stambesläktad folkstam osv. resp. visst annat stambesläktat folk(slag); äv. (o. i denna anv. äv. till II 3) om person i förh. till viss annan person av samma stam; äv. (i pl.) om stambesläktade personer l. folkstammar osv. i förh. till varandra; äv. i utvidgad anv. (jfr 3), om djur som står (anses stå) i nära släktskapsförhållande till människan; i sht i pl.; jfr -förvant, sbst. 2, -släkting 1, samt -frändskap. Wåra (dvs. svenskarnas) Danska stamfränder. SKN 1843, s. 164. De gamla stamfränderna på andra sidan Bottenhafvet (dvs. finlandssvenskarna). PedT 1897, s. 264. De indiska och iranska stamfränderna. IllRelH 225 (1924). Tyskarna voro .. våra (dvs. svenskarnas) stamfränder. Höglund Branting 2: 31 (1929). Våra (dvs. svenskarnas) stamfränder på andra sidan Atlanten (dvs. i Amerika). VFl. 1937, s. 5. Knivstrider stamfränder emellan utgöra .. för tattaren en inre stamangelägenhet. Etzler Zig. 171 (1944). Gammaldags som han var, vägrade han absolut att i aporna se sina stamfränder. Östergren (1945).
3) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8, 12, 13)] om djur l. djurart o. d. (jfr 2) l. om språk l. ord o. d. i relation till annat djur resp. annan djurart osv. resp. annat språk osv. när det mellan dessa djur osv. föreligger ett släktskapsförhållande; släkting (se d. o. 2); jfr -förvant, sbst. 3. Ordet ”bracka” .. har en stamfrände i det gammalsvenska brok. NF 19: 1068 (1896). (Den svarta råttan) som var allmän ända in i början af 1800-talet, har nu alldeles utrotats, ej af människorna, men af sin stamfrände den bruna råttan. Uppl. 1: 130 (1901). Så länge det är glest mellan .. (lämlarna) kan dessa skenbart friska (streptokock-)bacillbärare inte smitta ned sina stamfränder. Selander LevLandsk. 103 (1955). —
(II 2, 3) -FRÄNDSKAP~02 l. ~20. [jfr -frände] (numera bl. i vitter stil) om relationen mellan l. förhållandet att vara stamfränder (se -frände 2); äv. om (känsla av) samhörighet l. gemenskap (av det slag som föreligger) mellan stamfränder; jfr -förvantskap 2. Både stamfrändskapen och den politiska föreningen måste gifva de inrättningar, hvilka Norrska folket anser sig hafva att tacka för sin lycka, ett serskildt intresse för oss (svenskar). BtRStP 1840—41, 3: nr 38, s. 17. Mellan .. (uppländska häraden) är en åtskilnad, som måste grunda sig på närmare eller fjärmare stamfrändskap. Hildebrand Hedn. 120 (1866). Det är icke gemensamhet i fred utan gemensamhet i krig, som skapar den andliga stamfrändskap, hvaraf det psykiska underlaget för ett folk bildas. Fahlbeck Förf. 222 (1904). —
(II 11) -FRÖ. (i fackspr., särsk. lant.) nästan bl. koll. l. i pl., om frön av en viss stam med typiska egenskaper, tjänande ss. bas för produktion av bruksfrö av stammen i fråga. LB 2: 455 (1901; koll., om morotsfrön). —
(I 1 e) -FUCHSIA. (i fackspr., i sht trädg.) fuchsia på stam l. i stamform (se d. o. 1), stamformad fuchsia. GbgTrädgFPrisuppg. 1920, s. 14. —
(II 6) -FURIR. (i skildring av ä. militära förh.; se dock nedan) stamanställd furir; äv. (o. i denna anv. stundom äv. om nutida förh.) allmännare: fast anställd furir. SAOL (1950). Han var stamfurir vid regementet. Cedell Manöv. 133 (1965). —
(II (2,) 3) -FÖRBINDELSE. förbindelse etablerad l. uppehållen mellan olika stammar. 2VittAH 12: 22 (1822, 1826). —
-FÖRHÅLLANDE. (i fackspr. l. vitter stil)
1) till II 1, 2: förhållande (se d. o. 4) l. omständighet som berör ngns l. ngras stam l. härstamning l. ursprung; äv. (o. numera företrädesvis) till II (2,) 3: förhållande osv. som gäller stam l. stammar l. bildning l. förekomst av stammar (ngnstädes) l. stamtillhörighet o. d.; i sht i pl. Då sådana nationela olikheter i bildningen (av käkarna) förekomma, måste de .. utvisa en djupt grundad olikhet i stamförhållanden. Retzius EthnolSkr. 3 (1842). Norden har .. varit bebodd af tvenne till stamförhållanden och bildning skarpt åtskiljda folk. Holmberg Nordb. 4 (1852). I stamförhållandena .. ligger förklaringen till alla dessa väldiga folkrörelser utåt, hvilkas efterdyningar ännu århundraden sednare frambryta i Vikinga-tågen. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 59 (1863).
2) till II 1, 2: (art l. slag av) mellan personer l. folkstammar l. folk bestående förhållande (se d. o. 5) bestämt av relationen till en gemensam stam l. ett gemensamt ursprung, släkt(skaps)förhållande (jfr 1); särsk. till II 2. Det återstår .. att visa i hvad stamförhållande Lapparna .. stå .. till Hunnerna, hvilka bevisligen, äfven som Lapparna, tillhörde Mongoliska racen. Nilsson Ur. I. 2: 16 (1838). —
-FÖRVANT, m.//ig. [jfr -förvant, adj., o. t. stammesverwandte, stammverwandter] (numera i sht i vitter stil)
2) till II 2, 3, = -frände 2. PoetK 1816, s. VIII. Romare och germaner, till ursprunget stamförvandter, förete (osv.). NF 13: 1388 (1889). Den akademiska ungdomen i vårt land följer den kamp för svenskt språk och svensk kultur, som är våra stamförvanter på andra sidan Bottniska viken påtvungen. Segerstedt Spalt. 76 (1928, 1933). särsk. i förb. med prep.-attribut inlett med till (stundom äv. med), i uttr. angivande ngn ss. ngns stamförvant; jfr anm. nedan. Schück VittA 7: 445 (i handl. fr. 1822: med). Grimberg VärldH 10: 620 (1941: till).
3) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8, 12, 13)] om djur l. djurart o. dyl. l. språk l. ord o. d., = -frände 3; jfr anm. nedan. I Huxleys (systematik) .. ligger uttrykt, att fåglarna hafva sina närmaste stamförvandter bland kräldjuren. Smitt Ryggradsdj. 8 (1882). Kiplings dröm om den vita sälen som lett sina stamförvanter till en skyddad plats. SvNat. 1934, s. 157. Anm. till 2 slutet, 3. I förb. med prep.-attribut inlett med med sammanfaller d. o. i sg. obest. understundom med -förvant, adj., så att det i det enskilda språkprovet inte går att avgöra vilketdera ordet som föreligger (jfr -förvant, adj. 1 slutet, 2, o. där redovisade språkprov samt anm. därstädes). —
(II 1, 2) -FÖRVANT, adj. [jfr t. stammverwandt] (numera föga br.)
1) motsv. -förvant, sbst. 2, om (grupp av) personer l. folk- (slag) l. om land l. stat o. d. med tanke på dess folk, = -besläktad. Näst Ionien tyckes ingenstädes i Grekland qvinnan lefvat mera instängd och bevakad än i det stamförvandta Attika. Palmblad Fornk. 1: 241 (1843). Spångberg Hedin 87 (1925; om folk). särsk. i förb. med prep.-adverbial inlett med med (jfr anm. under 2 nedan), varigm anges att ngn (ngra) är stambesläktad(e) med ngn l. ngra. Irländaren, stamförvandt med Högskotten. Arfwidsson Oisian 1: 4 (1842). Jag känner förslagets stamfar, ty han är stamförvandt med mig, han är vestgöthe. Hellberg Samtida 12: 139 (1874; i referat av handl. fr. 1865). Vallonerna .. äro stamförvandta med fransmännen. NF 2: 157 (1876).
2) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 12, 13)] motsv. -förvant, sbst. 3, om språk l. ord o. d.: besläktad (med ett annat språk osv. gm att ha samma ursprung som detta); anträffat bl. om ord, o. i förb. med prep.-adverbial inlett med med (jfr anm. nedan), varigm anges att ordet i fråga är besläktat med visst annat ord. Fries BotUtfl. 1: 125 (1843). Anm. till 1 slutet, 2. I de i dessa moment anförda språkproven är det, i de fall där ordet uppträder i grundform, äv. möjligt att uppfatta denna form ss. sg. obest. av -förvant, sbst. (jfr d. o. 2 slutet, 3, samt anm. till dessa mom.). —
-FÖRVANTSKAP~020 l. ~002. [jfr -förvant, sbst. o. adj., samt t. stamm(es)verwandtschaft] (numera föga br.)
1) till II 1: släktskap (se d. o. 1); jfr -förvant, sbst. 1, o. -släktskap 1. Westee (1842). WoH (1904).
2) till II 2, 3, om relationen mellan l. förhållandet att vara stamförvanter (se -förvant, sbst. 2); äv. om (känsla av) samhörighet l. gemenskap (av det slag som föreligger) mellan stamförvanter; äv. konkret(are), om gemenskap av människor präglad av stamförvantskap (i ovan angivna bet.); stamfrändskap; jfr -släktskap 1. (Ett folks) slägtskap och stamförvandtskap med andra folkslag. Svea 2: 5 (1819). Det som sammanhåller statsmedlemmar är i första rummet .. känsla av heder och solidaritet .. Om stamförvantskap också finnes, är det synnerligen mycket bättre. Larsson Id. 113 (1908). Byn hade snarast karaktären av en stamförvantskap. TurÅ 1923, s. 211. HT 1938, s. 301. särsk. (numera knappast br.) i uttr. stå i stamförvantskap med ngra, stå i släktskapsförhållande till ngra, vara besläktad med ngra. Almqvist MennSaga 112 (1839; om japanerna i förhållande till kineserna).
3) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 2 (med anslutning till stam, sbst.1 II 12, 13)] motsv. -förvant, adj. 2, om släktskap (se d. o. 2) mellan språk l. ord l. företeelser o. d.; jfr -släktskap 2. Järta 2: 558 (1846; mellan tyska o. svenska språket). (Det) finnes emellan dem båda (dvs. de båda uttrycken för levnadsvisdom) en omisskännlig stamförvandtskap. Manderström i 2SAH 27: 46 (1853). WoH (1904; mellan språk). —
-FÖRÄLDRAR, pl. [jfr t. stammeltern] (numera bl. tillf.)
1) till II 1, om man o. kvinna (utgörande första kända förfäder) som viss släkt l. ätt räknar sitt ursprung l. sin utgångspunkt från; jfr -fader 1, -moder 1. Broman Glys. 2: 250 (c. 1750).
2) [äv. att uppfatta ss. utvidgad anv. av 1] till II 2, om man o. kvinna i ett tidigare släktled l. tidsskede som ngn l. ngra l. en folkstam l. ett folk l. släkte o. d. (i rätt nedstigande led) utgör (anser sig utgöra) avkomma resp. avkommor av l. räknar sitt ursprung l. sin härstamning från (särsk. liktydigt med: urföräldrar l. urförfäder l. (allmännare) förfäder); särsk. om det enl. Bibeln äldsta människoparet Adam o. Eva; jfr -fader 2, -moder 2. Om flera menniskor, eller endast twenne äro stamföräldrar för hela mennisko-slägtet, det är en fråga, som förnuftet ej kan afgjöra. Wåhlin Bastholm 188 (1791). Stamföräldrarnas syndafall. 2NF 1: 1427 (1904).
3) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8, o. (i b) 11)] i fråga om släktskap mellan djur (se a) l. växter (se b).
a) jfr -fader 4 a, -moder 4 a. Af storlagde, raska och modiga stam-föräldrar .. kan utan twifwel förwäntas en god och stark (nötboskaps-)afwel. Fischerström 2: 433 (1780). IllSvOrdb. (1955).
b) jfr -fader 4 b, -moder 4 b. Fries BotUtfl. 2: 289 (1852). C. F. Gärtner uppmärksammade, att bastarder (hos bl. a. nejlikor) jämfört med de rena stamföräldrarna hade en påfallande förmåga att bilda ”tomma” frukter. VäxtLiv 4: 251 (1938). —
(II 12) -GARN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10871). [levantiskt silke importerades förr i ursprungligt skick i form av oberedda kokongtrådar] (†) om levantiskt silke(sgarn)? PH 6: 3992 (1756). SvMerc. V. 4: 144 (1760). —
(II 3) -GEMENSKAP~020 l. ~002. om (känsla av) gemenskap (se d. o. 3) inom en stam l. mellan stammar; äv. konkretare, om gemenskap (se d. o. 4) som en stam bildar. Flodström SvFolk 77 (1918; konkretare). IllSvOrdb. (1955). —
(II 7) -GILL. (†) om djur: som är av fullgod stam; jfr gill, adj.1 2. Liljestråle Fid. P 4 b (1797; om häst; lat. orig.: nobilis). —
(II 1) -GODS. [jfr t. stammgut] gods (se d. o. 6) som (från äldsta tid) gått (o. fortsättningsvis skall gå) i arv inom en (adlig l. furstlig) familj l. släkt l. ätt (särsk. om sådan egendom utgörande fideikommissegendom); äv. (o. numera företrädesvis) om gods där ngn (i sht en adlig l. furstlig person) l. en (adlig l. furstlig) familj l. släkt l. ätt har sitt ursprung l. som vederbörande stammar från l. som (sedan äldsta l. i lång tid) varit (o. fortfarande är) i en viss (adlig osv.) familjs osv. ägo, o. i denna anv. särsk. liktydigt med: fäderneärvt gods l. arvgods l. familjegods; jfr -gård 2, -hus 1, -slott, -säte. RP 16: 196 (1655). Föredrogs till remitterande Herr Stråles .. på bordet lagde Motion, angående frihet till inrättande af stamgods för Svenska Introducerade Grefliga, Friherrliga och Adliga Ätter. AdP 1828—30, 8: 70. Herman Klasson Fleming föddes 1619 å ättens stamgods Villnäs gård i Lemo socken nordvest från Åbo. Schybergson FinlH 1: 508 (1887). Hiärne (reste) över Stralsund till Berlin .. sedan över Halle till den lilla bergsorten Helfte .. där översten (A. F. v. Pfuhl) hade sitt ärvda stamgods. Lindroth Gruvbrytn. 2: 286 (1955). —
(I 1) -GRODD.
1) (numera föga br.) om den del av embryot till en växt varur vid groningen en bladbärande stam utvecklar sig, grodds stamanlag; anträffat bl. närmande sig l. övergående i bet.: groddplanta; jfr -anlag, -knopp 1, -skott 2, -ämne 1. Ström Skogsh. 254 (1830). Emellan hjertbladen uppskjuter .. stamgrodden (hos bok), som i god jord inom hösten får 10—12 blad, och lika många tums höjd. Arrhenius Jordbr. 3: 240 (1861).
2) (†) till I 1 g δ, om del av bålen hos vissa lavar varur ett nytt individ vegetativt utvecklas. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 21. —
(II (2,) 3) -GUD. (om ä. l. primitiva förh.) om gud som en stam ägnar sin dyrkan. Strinnholm Hist. 3: 2 (1848; hos svearna). —
-GÅRD.
1) [sannol. ordlekande bildn. (jfr -tavla o. örta-gård); möjl. dock att uppfatta ss. bildl. anv. av 2] (†) till II 1, om stamtavla; äv. i det pleonastiska uttr. ätt- och (l. eller) stamgård. Johan Peringsskiöld hafwer .. Jnrättat en ätt och Stamgård af 530 Örtesängar, uthi hwilka wårt allernådigste Swea och Göthiska Konungahuus beskådar sina höglofl. förfäders uprinnelse och afgång effter åhr och Datum. Schück VittA 4: 60 (i handl. fr. 1695). Hans (dvs. Kristi) Stamgård el(le)r stora Trä. Broman Glys. 2: 15 (c. 1745). Schück VittA 8: 59 (i handl. fr. 1834: Ätt- eller Stamgård; om den av Peringskiöld upprättade o. i handl. fr. 1695 omtalade stamtavlan).
2) [jfr t. stammhof] till II 1, om gård (se gård, sbst.1 6 b) där ngn l. en familj l. en släkt l. ätt har sitt ursprung l. som vederbörande stammar från l. som (sedan äldsta l. i lång tid) varit (o. fortfarande är) i en viss familjs osv. ägo, särsk. liktydigt med: fäderneärvd gård l. arvgård l. fädernegård; förr äv. speciellare, om gård utgörande fideikommissegendom; jfr -gods 1, -hus 1, -säte. Peringskiöld MonUpl. 208 (1710). (Sv.) Stamgård .. (Fr.) Fidéi-commis. Nordforss (1805). På hans (dvs. en viss hembygdsforskare) mödernesläkts stamgård Lind brukade folket varje julafton sätta ut ett fat julgröt. Celander NordJul 1: 214 (1928). På 1600-talet var .. (Tuna sätesgård) stamgård för ätten Mörner av Tuna. Rig 1936, s. 148.
3) (numera i sht i vitter stil) till II 12, 14, om gård (se gård, sbst.1 6 a) ss. varande den ursprungliga l. äldsta på en plats o. den varifrån människor flyttat ut o. grundat ny bebyggelse på platsen l. i dess omgivning; förr äv. (till II 14) liktydigt med: stamfastighet (jfr gård, sbst.1 6 b, o. -hemman). Bonden förlorade föga eller intet .. (om obrukad utjord gåves åt en son l. måg) ty .. åboen på utjorden borde vara liksom Torpare under Stamgården. VetAH 1767, s. 151. Vid gamla Vilunda, stamgård till de utbrutna gårdarne med samma namn, ligger .. byns grafplats. Hildebrand Medelt. 1: 39 (1879). (Namnet) anger både, att en utflyttning skett ifrån (den plats som namnet betecknar) .. ock att flyttningen skett till en plats nordligare belägen än stamgården. Modin HärjedOrtn. 11 (1902). Den nya gården, Bränn .. bygges invid stamgården, men råkar upprepade gånger på grund av mansbrist i skattvrak. Smeds Malaxb. 118 (1935).
Ssgr (till -gård 1; †): stamgårds-bok. bok med stamtavla l. -tavlor; anträffat bl. i det pleonastiska uttr. ätt- och stamgårdsbok. Broman Glys. 2: 285 (c. 1749).
-tavla. stamtavla; anträffat bl. i det pleonastiska uttr. ätt- och stamgårdstavla. Schück VittA 4: 62 (i handl. fr. 1695). —
(II 5 c α) -GÄST. [jfr t. stammgast] om person som är en ofta l. regelbundet återkommande l. trogen gäst ngnstädes (i sht på ett näringsställe, särsk. krog l. kafé o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Nyblom Bild. 117 (1864). Strömborg Runebg 1: 88 (1880; bildl., om talgoxar).
Avledn.: stamgästa, v. (i vissa, i sht journalistiska, kretsar) ss. stamgäst gästa (ngn l. ngt); jfr -bo, v. Stamgästat Slagnäs i 25 år. PiteåT 26/7 1985, s. 1 (rubrik). —
(I 1 e) -HAGTORN~02, äv. ~20. hagtorn (se hagtorn, sbst.1 a) i stamform, stamformad hagtorn. Viola 1923, nr 38, s. 2. —
(II 1, 2) -HEM. (numera bl. i vitter stil) ort l. trakt där ngn l. ngra l. ngns osv. förfäder har l. haft sitt ursprung l. sin utgångspunkt l. uppehållsort (särsk. liktydigt med: urhem); jfr hem I 4. Livijn 1: 192 (1817). —
(II 14) -HEMMAN. hemman (se hemman, sbst. 2) som utgör stam; särsk. (o. i fråga om nutida förh. bl., i kvarlevande ä. fackspr. o. i lantbrukskretsar l. dyl.) dels om hemman utgörande ett ursprungligt avgränsat stycke land varifrån senare avsöndring(ar) l. avstyckning- (ar) gjorts l. planeras, dels inskränktare, om återstod av sådant hemman sedan avsöndring- (ar) osv. ägt rum (i dessa anv. i nutida fackspr., i sht lantmät., ersatt med: styckningsfastighet resp. stamfastighet); i fråga om ä. förh. särsk. om rusthållsstamhemman (i motsats till: augmentshemman); jfr gård 3. Schmedeman Just. 1375 (1694; om rusthållsstamhemman). Erik i Aggebo, ägaren av Jaenstorp, en från Gnottnehult afsöndrad del, en elak man som ständigt gjorde åverkan på stamhemmanets område och grälade om ägoskillnaden. Rääf Ydre 1: 74 (1856). Stamhemman i motsats mot därifrån gjord avsöndring. Östergren Ant. (cit. fr. 1926). De gamla stamhemmanen var Norrgården och Södergården, medan de nya delarna hette Storstugan, Uppstugan och Nystugan. Rig. 1971, s. 1. —
(II 2, 3) -HEROS. [anslutande till gr. ἣρως ἐπώνυμος, person (halvgud) som ger sitt namn åt en annan] hist. i det antika Grekl.: heros (se d. o. 1) som utgjorde stamfader för l. grundläggare av en stam l. ett folk o. från vilken stammen osv. hade sitt namn; jfr -hjälte. Palmblad Fornk. 2: 205 (1844). —
-HERRE.
1) [jfr t. stammherr, d. stamherre] (†) till II 1, om (förnäm) stamfader (se d. o. 1; jfr herre 2); äv. i överförd l. oeg. l. bildl. anv. [med anslutning till stam, sbst.3 II 2 (7, 8)], = -fader 2 (anträffat bl. i pl., om apor). Bæijer BeskrYstad 35 (1793). Midt uti (rummet med familjeporträtten) thronade den stränga stamherren och hans ärbara maka. PoetK 1812, Suppl. s. 46. Lundegård LaMouche 163 (1891; i pl., om apor).
(II 2, 3) -HERTIG. hist. i fråga om medeltida förh. i Tyskl.: hertig (se d. o. 2) i stamhertigdöme. Boëthius HistLäsn. 2: 245 (1898). —
(II 2, 3) -HERTIGDÖME~0020. hist. i fråga om medeltida förh. i Tyskl.: hertigdöme där (majoriteten av) invånarna tillhörde en o. samma stam. Boëthius HistLäsn. 2: 245 (1898). —
(II 7) -HINGST. [jfr t. stammhengst] (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) avelshingst (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); jfr -beskällare o. -djur 2. Wrangel HbHästv. 1346 (1887). De Vylder Torned. 81 (1904). —
(II 7) -HJORD. [jfr t. stammherde] (i fackspr., numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) till avel nyttjad l. ämnad hjord av djur (med väl utvecklade l. goda (ras)-egenskaper); jfr -djur 2 o. -schäferi. QLm. 5: 21 (1835). —
-HJÄLTE. särsk. (numera föga br.) till II 2, 3, = -heros. Rydberg Ath. 184 (1859). 2NF 22: 426 (1915). —
(II 7) -HOLLÄNDERI. (numera bl. om ä. förh.) holländeri (se d. o. 1) där stamhjord av (importerade) nötkreatur för avel o. förädling hölls; äv. i utvidgad anv., om stamhjord hållen (l. avsedd att hållas) vid sådant holländeri. AdP 1840—41, 13: 651. Uppl. 2: 49 (1903; om stamhjord). jfr ayrshire-stamholländeri. —
-HUND.
1) mil. till II 6 h: av staten ägd o. i fast tjänst inom dess försvarsmakt använd hund; jfr -häst. 2SvUppslB 2: 339 (1947).
2) (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) till II 7: till avel nyttjad l. ämnad hanhund (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper), täckhund; jfr -djur 2. Sandström Jester 5 (1829). —
-HUS.
1) [jfr t. stammhaus, fäderneärvt hus, hus från vilket en släkt stammar, dan. o. nor. stamhus, fideikommiss (i d. äv.: (furstlig) släkt)] till II 1, om hus där ngn (i sht en adlig l. furstlig person l. en (adlig l. furstlig) familj l. släkt l. ätt) har sitt ursprung l. som vederbörande stammar från l. som (sedan äldsta l. under lång tid) varit (o. fortfarande är) i en viss (adlig osv.) familjs osv. ägo, stamgård (se d. o. 2), stamgods; äv. o. numera bl. (i skildring av ä. danska l. norska förhållanden) speciellare, om jordegendom med tillhörande byggnader (gods) med avs. på vilken fideikommissvillkor l. majorat gäller; förr äv. (jfr hus 8 c) närmande sig l. övergående i anv. om (huvudgren l. -linje av en) familj l. släkt l. ätt; jfr -gods 1. RARP 2: 182 (1635). Såsom salige Frumor berättar i testamentett att Torpa skall altidh blifva vedh dän älsta broderen som ett stamhus. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 71 (1705). Stamhuset Wasa, som gifvit denna berömliga Släkten sitt namn, ligger i Upland. Dalin Hist. III. 1: 2 (1761). Ätten (Rehbinder) härstammar från Westphalen och hade nära 500 år haft sitt stamhus i Curland och Polen. BL 12: 46 (1845). Stamhus .. (dvs.) En ätts hufvudlinje. Dalin (1855; angivet ss. föga brukl.). Norges Grundlov bjöd .. redan från början, att för framtiden .. inga grefskap, baronier, stamhus (dvs. till majorat förvandlade sätesgårdar) och fideikommiss (må) upprättas. NF 1: 127 (1875). I Danmark utfärdades 1919 lag om stamhusens aflösning. 2NF Suppl. (1926). särsk. (†) i vissa bildl. anv.
a) om (det enl. Bibeln från Adam stammande) människosläktet; jfr stam, sbst.3 II 2 b. Rydelius Sed. 29 (1731).
b) om ort som utgör utgångspunkten för viss annan orts uppkomst l. grundande. Kan jag eller knapt någon icke finna, att nuwarande Östhammar för någon Öregrunds stadz stamhus eller rätta uhrsprung kan skäligt anses. 2BorgP 3: 97 (1726).
c) om polypkoloni. De underste Strålar (hos sjöpennan) äro äfven små, emedan de utgöra slutet och uphällningen på hela detta Stamhus. VetAH 1786, s. 274.
2) (numera föga br.) till II 12, om hus som (i förh. till visst annat l. vissa andra hus l. viss annan bebyggelse o. d.) utgör ngt ursprungligt l. primärt l. huvudsakligt l. en grund l. kärna l. stomme o. d.; särsk. dels om (hus inrymmande) huvud- l. moderaffär i förh. till (hus inrymmande) filial, dels om hus med ursprunglig l. central status inom ett kloster l. en klosterorden (förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: moder- l. huvudkloster). Reuterdahl SKH III. 2: 188 (1863; om cisterciensordens moderkloster i Citeaux). Stamhus .. i motsats mot filialhus. Jungberg (1873). Av de kloster, som hade sina stamhus inom Västergötland, hade endast Varnhem och Gudhem några större jordbesittningar. Almquist CivLokalförv. 2: 204 (1919). (T.) Stammhaus .. (sv.) stamhus, moderfirma. TySvOrdb. 2239 (1932).
3) (numera i sht i vissa kretsar) till II 12 f, om hus där medlemmarna i en viss sammanslutning l. församling o. d. vanligen samlas l. har sin huvuduppehållsort l. sitt centrum l. högkvarter o. d.; förr äv. om hus där truppstyrka hade sin förläggning. RARP 4: 568 (1651). Det invalida Gräns-manskapet (vid österrikisk-ungerska militärgränsen) måste underhålla Stamhusen. KrigVAT 1836, s. 492. Ordens stamhus är Frimurarhuset på Blasieholmen i Stockholm. BraBöckLex. 8: 281 (1977). —
(II 12 f) -HÅLL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10872). (numera i sht i vitter stil) om plats l. ställe l. lokal l. ort l. trakt o. d. där ngn ofta l. regelbundet l. huvudsakligen l. helst uppehåller sig l. där ngn är stamgäst, stamtillhåll, favorittillhåll (stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: boplats l. hemvist); äv. om plats l. trakt o. d. där djur gärna l. helst uppehåller sig l. dit det (de) regelbundet återvänder o. d.; äv. oeg. l. bildl. VDAkt. 1693, nr 445. Österlandet är kvietismens sanna stamhåll. Anholm Gog. 330 (1895). (Teatergruppen) hade sitt stamhåll .. i Göteborg, men företog .. äfven utflykter till de skånska städerna. GHT 1896, nr 247 A, s. 2. Vid de grunda vikarna eller ”fladorna” ha skärets vadare sitt stamhåll. SvNat. 1916, s. 110. Casa Baldi, väl känt stamhåll för målare, som bott och omhuldats där i flera generationer. Lagergren Minn. 6: 194 (1927). särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. taga (sitt) stamhåll, om soldater l. dyl.: upprätta (sitt) basläger l. (sin) operationsbas. De Svenske togo .. sitt stamhåll i Ålhem, hvarifrån de ofredade de Danske kring Calmar. Hallenberg Hist. 2: 433 (1790). I de af inre strider söndrade slaviska och finska länderna samt Friesland, Frankrike, England, Irland och Skottland togo .. (vikingarna) snart stamhåll och spelade mästare. 2NF 32: 397 (1921).
b) (†) bildl., övergående i bet.: hållpunkt l. utgångspunkt l. bas. (Berzelius o.) Palmstedt Brevväxl. 1: 58 (1818). —
(II 12) -HÄRD. (numera i sht i vitter stil) ursprunglig l. primär l. central härd (se härd, sbst.1 4). Wetterbergh Sign. 2 (1843). —
(II 6 h) -HÄST. (numera bl. om ä. militära förh.) jfr -hund 1 o. nummer-häst. Spak HbFältartill. 12 (1873; i Sv.). 2NF 19: 1415 (1913; i Norge). BonnierLex. (1966). —
(I 1) -HÖJD. stams höjd; särsk. (i fackspr., särsk. trädg.) till I 1 d, e, speciellare l. pregnant, om stams höjd från marken upp till det ställe där förgreningen börjar. Lundström Trädg. 182 (1852; hos päronträd). I trädgårdar .. böra (de planterade) stamträden ha en stamhöjd av omkring 1.5 meter. Annars kommer man ej fram med hästen, när träden bliva äldre. Lind EgnTrädg. 71 (1918). Teckningen visar hur stamhöjden och rotutvecklingen varierar alltefter nederbörden. BokNat. Liv. 106 (1951). —
(II 7) -HÖNS, pl. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) avelshöns (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); jfr -djur 2. Hellström NorrlJordbr. 600 (1917). —
(II 7) -HÖNSERI. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) hönseri för uppfödning av stamhöns. SD 1899, nr 211, s. 3. —
(II 12) -IS. (†) om (i sht i polartrakter befintlig) is som aldrig smälter bort, ständig l. evig is. Möller (1790). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(I 1) -KLYKA. mellan tvenne stamdelar l. mellan stam o. gren bildad klyka (se d. o. 1) på ett träd l. en buske. Rosenius Naturst. 45 (1897; på ask). —
(II 12 f) -KNEJP. [jfr t. stammkneipe] (i sht i fråga om utländska, särsk. tyska förh.) jfr -lokus o. knejp. Aho Soldan 84 (1901; i Leipzig). —
(I 1) -KNOPP. bot.
1) [jfr t. stammknospe] om den översta (mellan hjärtbladen sittande) knoppformiga delen av en groddplanta som tillsammans med hypokotylen ger upphov till växtens överjordiska delar stam o. blad, plumula; äv. allmännare, med inbegrepp av hypokotyl, stamämne (se d. o. 1); jfr -anlag, -grodd 1, -skott 2. Arrhenius Bot. 219 (1845). Grodden utgör ämnet till en ny planta och består af lillrot, stamämne med stamknopp och ett eller två hjertblad. Holmström Naturl. 87 (1888). 3NF 6: 742 (1927; allmännare).
2) [sannol. utvidgad anv. av 1 (från groddknopp och förökningsskott skjuter en stam)] (tillf.) groddknopp; äv. i utvidgad anv., dels om förökningsskott, dels om (ur ett i spetsen uppsvällt förökningsskott utvecklad) knölstam l. stamknöl. Blomställningen (hos Saxifraga granulata) är på hösten anlagd och ganska långt utvecklad i bladrosettens stamknopp. BihVetAH XXVIII. 3: nr 2, s. 67 (1901). Potatisen .. lefver äfven i små underjordiska stamknölar, den egentliga potatisen, som i sina s. k. ögon eller stamknoppar äga möjlighet till uppkomsten af nya plantor. Jönsson Gagnv. 173 (1910). Ofta räknas till rotfrukter äfven potatis, hvars knölar dock äro stamknoppar. 2NF 23: 990 (1915). —
(I 1) -KNOTA. (föga br.) om knölig utväxt på stam; jfr knota, sbst. 2. Högdahl Fleuron Jäg. 139 (1919). —
(I 1) -KNÖL. om knöl l. knölformig bildning på stam(del); särsk. dels o. i sht (med fackspråklig prägel) om knölformigt uppsvälld (del av en) jordstam som magasinerar upplagsnäring (liktydigt med: knölstam), o. i denna anv. vanl. inskränktare, om den del l. var o. en av de delar av jordstammen som bildar knölen resp. knölarna (särsk. om potatisknöl), dels (numera bl. tillf.) om knölformig gallbildning på ek (dess rot l. stam l. blad). Av masurbjörkens stamknölar tillverkas vackra träkärl. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 23 (i pl., om gallbildningar). Stamknöl (dvs.) .. knölstam. Forssell InlBot. 155 (1888). (F.) Torbitt utgick från den åsikten, att lifskraften försvagades, ju längre man fortsatte att odla potatis förmedelst stamknölarna. UtsädT 1895, s. 144. Lindman NordFl. 66 (1902; hos knölsyska). KommentSvFarm. 1007 (1905; hos tidlösa). NorstedtUppslB 1259 (1927; hos rädisa). —
(II 7) -KO. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) avelsko (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); jfr -tjur o. -djur 2. Fischerström 2: 424 (1780). —
(II 6) -KOMPANI~002. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) jfr -bataljon (särsk. motsatt: beväringskompani). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 117. SvFlH 3: 463 (1945; om förh. c. 1880). —
(II 12) -KOMPOSITION. [typen uppfattas ss. primär l. egentlig] (numera föga br.) språkv. om (typ av) sammansättning som föreligger i ett sammansatt ord, då dess delar (led) icke utan väsentlig förändring av ljud l. ordningsföljd kan bringas i överensstämmelse med ifrågavarande språks regler för ordfogning; jfr komposition 1. Noreen VS 7: 20 (1906). —
(II 3) -KONUNG. (numera bl. i skildring av ä. l. primitiva förh.) konung över en stam. Boëthius HistLäsn. 1: 78 (1895; om ä. förh. i Indien). —
(II 6) -KORPRAL. mil. jfr (äv. med avs. på brukligheten) -befäl. PT 1910, nr 165A, s 2. Ett fåtal .. studentfurirer som begärde sig kvar frivilligt (i Flakaträsk) .. hade köpt egna stövlar av någon muckande stamkorpral. Olsson Mittåt 170 (1963). —
(II 12) -KORT.
1) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) om primärt l. ursprungligt registreringskort som vid militär inskrivningsförrättning utskrevs för varje värnpliktig o. varpå data rörande vederbörandes militära tjänstgöring successivt infördes under värnpliktstiden (särsk. motsatt: dublettkort); jfr -rulla 2 b. SFS 1918, s. 2141. Därs. 1965, s. 304.
2) om den del av ett färdbevis för resor med ett kollektivt (kollektiva) trafikmedel som består av ett kort med fotografi o. identitetsuppgifter om den resande samt dennes egenhändiga namnteckning, varpå (på därför avsedd plats) ett speciellt märke (kan) anbringas, berättigande till resor under en viss månad l. dyl. Kortet (dvs. Malmö lokaltrafiks busskort) består .. av ett stamkort och ett månadsmärke. SDS 20/3 1986, s. 31.
3) kortsp. om spelkort som kortspelare erhåller vid spelets inledning, grundkort. Cronsjö 100Pat. 140 (1968). —
(I 1 e) -KRUSBÄR~20, äv. ~02. trädg. krusbär (se d. o. 2) på stam l. i stamform (se d. o. 1), stamformad krusbärsbuske. LAHT 1907, s. 67. —
(II 5 c α) -KUND. jfr -gäst o. kund, sbst. 2 (särsk. motsatt: strökund); äv. oeg. l. bildl. Berndtsson (1880). Gör strökunden till stamkund. SvD(A) 6/11 1928, s. 6 (i annons). Rosenius SvFågl. 4: 292 (1935; oeg. l. bildl., om fågel). —
(I 1 e) -KVISTA. (i fackspr., särsk. skogsv.) med avs. på träd (l. skog med tanke på där växande träd): kvista så att stammen (stammarna) blir (längre o.) kvistren(a). BonnierLex. (1966; med avs. på träd). —
-LAND. (numera bl. mera tillf.)
1) [jfr t. stammland] till II 1, 2, om land (se d. o. 2 b, 3) l. bygd l. trakt där ngn l. ngns familj l. förfäder har l. haft sitt ursprung l. sin utgångspunkt l. som vederbörande stammar från; äv. i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv., dels i fråga om djur, dels i fråga om ngt sakligt; särsk. liktydigt med: hemland (se d. o. 2); jfr -ort 1. (Germanerna) voro i en sednare och närmare vår tideräkning liggande tidpunkt, ifrån sitt Asiatiska stamland .. utvandrade. 2VittAH 12: 35 (1822, 1826). Palmblad HbGeogr. 1: 38 (1826; hästens). (Vinrankans) stammland är obekant. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 257 (1857). England var för .. (Tegnér) egennyttans och krämarpolitikens lumpna stamland. Ljunggren SVH 3: 575 (1881). Sverkerska ättens stamland (var) med visshet .. Östergötland, medan Erik den helige kom från Svealand. KyrkohÅ 1938, s. 141.
2) till II 2, 3, om land l. trakt där en stam l. ett stamfolk (se d. o. 2) urspr. haft (o. fortfarande har) sitt hemvist. 3NF 7: 938 (1927; om Franken i Tyskl.).
3) till II 12, om landsdel l. provins som utgör ursprunget l. grunden för l. bildar kärnan i ett land (se d. o. 3); äv. om (en kolonis l. dyl.) moderland (se d. o. 1). Provincen Persis var stamlandet för hela Persia (riket Persien). Palmblad LbGeogr. 327 (1835). Särskilt Angola är av betydande ekonomisk vikt för stamlandet (Portugal). FinT 1955, s. 278. —
-LED.
I. till I.
1) (numera mindre br.) bot. till I 1, om stamdel som befinner sig mellan tvenne leder (se led, sbst.1 5), mellanled (se d. o. 2), internodium (särsk. om sådan del använd ss. stickling, o. då äv. allmännare, med inbegrepp av parti(er) med knoppar); äv. i utvidgad l. oeg. anv., om stamdel mellan tvenne på varandra följande insnörningar som morfologiskt sett icke utgör leder (särsk. om sådan del hos kaktusväxt). Areschoug BotEl. 195 (1883). Förökning av sockerrör sker medelst knoppbärande stamled. Sörlin Växtv. 70 (1927). Ekbrant VVRumsv. 203 (1955; hos kaktusväxten Cereus Silvestrii).
2) (bot., föga br.) till I 1, om led (se led, sbst.1 5) på stam(del), knut (se knut, sbst.1 2 e α) l. nod (se nod, sbst.1 1). VäxtLiv 1: 11 (1932).
3) (zool.) till I 2, hos tagghuding av klassen Crinoidea (sjölilja), om ledstycke på stjälk (dvs. den stjälk- l. stamliknande bildning som uppbär djurets kropp (kalk) o. som i sitt ändparti ibland är utrustad med rotlika bildningar). Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 300.
II. (tillf.) till II 1, 2, om (följd av) led (se led, sbst.1 10 a) som ingår i (o. utgör) en stam; särsk. liktydigt med: släktföljd (jfr -ledning 2). Dubois insatte pithecanthropus direkt i människans stamled. Ymer 1906, s. 136. —
-LEDNING.
1) i sht tekn. till I 2, om central ledning (se ledning, sbst.2 2 a, b) l. huvudledning varifrån (mindre) gren- l. sidoledning(ar) utgår; jfr -linje 1. TT 1897, Allm. s. 32 (om vattenledning). SvGeogrÅb. 1943, s. 137 (om elektrisk ledning).
2) (numera föga br.) till II 1, om (härledning l. utredning av en) släktföljd l. stamtavla, släktledning; jfr ledning, sbst.2 4. Strindberg Brev 7: 237 (1889). —
-LINJE. (i fackspr.)
1) i sht tekn. till I 2, om central linje (se d. o. 9) l. huvudlinje varifrån (mindre) gren- l. sidolinje(r) utgår; särsk. liktydigt med: stamledning (se d. o. 1), stundom äv.: stambana. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 295 (1853; i pl., om järnvägslinjer). TT 1891, s. 27 (i pl., om telelinjer). TurÅ 1933, s. 161 (i pl., om elektriska ledningar).
2) [jfr t. stammlinie] i sht geneal. till II 1, om (huvud)linje inom en stam (liktydigt med: släktlinje (se d. o. 2) l. ättlinje); i sht förr äv. med särskild tanke på l. enbart om manslinje. Widekindi KrijgH Eeeeee 1 b (1641). När mannen är kommen til 40 års ålder (i Kina), och äger inga barn, så får han skaffa sig flera hustrur .. at förekomma stam-liniens utgång. Osbeck Resa 181 (1751, 1757). 2NF 32: 1119 (1921).
3) [utvidgad anv. av 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8)] (mindre br.) i fråga om djur: (från visst handjur utgående) släktlinje (se d. o. 2). LAHT 1925, s. 651 (i fråga om hingstar). —
-LJUD, sbst.1 (†) till II 12 a, om språkljud varur visst annat l. vissa andra språkljud historiskt utvecklats, ursprungligt språkljud (jfr stamaktig); äv. till II 13, om i stammen av ett ord ingående (o. dennas stomme l. kärna utgörande) vokalljud (jfr -ljudare). Äfven då stamljuden höras dagligen i språket bredvid afvikelserna, synes dock, sådant oaktadt, ingen förändring af de sistnämda böra tillåtas. Leopold i 2SAH 1: 19 (1801). Naturligtvis måste .. de första Grammatici råkat i stor förlägenhet öfver den myckenhet af Tempora, som i anseende til bemärkelsen och stamljudet tycktes höra till ett och samma Verbum (i grekiskan). Trendelenburg GrSpr. 4 (1801). Primitiva (Stamord), som innehålla stamljuden (eller roten) till andra. Boivie SvSpr. 20 (1820). —
(I 1) -LJUD, sbst.2 skogsv. ljud (se ljud, sbst.2) l. lyra (se lyra, sbst.2) i stam. Sonesson BöndB 1192 (1955). —
(II 12 f) -LOKUS. (ngt vard.) om lokalitet (i sht näringsställe, särsk. krog l. restaurang l. kafé o. d.) där ngn ofta l. regelbundet l. helst uppehåller sig (på sin fritid) l. där ngn är stamgäst; jfr -hotell, -kafé, -knejp, -krog, -lokal. Dagen 4/8 1897, s. 1. —
-LÄGENHET~002, äv. ~200.
1) (tillf., i vissa kretsar) till II 12, om lägenhet (se d. o. 10) i förh. till ett l. flera till lägenheten knutna separata uthyrningsrum. ÖgCorr. 1966, nr 24, s. 6.
2) till II 14: lägenhet (se d. o. 9) som utgör stam; särsk. (o. numera bl., i Finl.): stamfastighet, o. i denna anv. numera nästan bl. (i fackspr., i sht lantmät.) i den vidare bet.: styckningsfastighet; förr äv. om rustningslägenhet. Härads-Rätten, i anledning af uppskattningen, må pröfva, uti huru många delar rusthållet med sine stamlägenheter kan klyfvas. Calonius 5: 269 (1800). Dessa afgälder (från för alltid avsöndrade lägenheter), som väl egentligen äro afsedda att motsvara hvad afhela stamhemmanets eller stamlägenhetens räntor och öfriga allmänna utskylder .. å den afsöndrade jorden belöper, åsättas (osv.). Motion i 2 kam. 1896, nr 109, s. 1. Legotagaren måste i vissa fall åtnöjas med annat område, än det han tidigare brukat, t. ex. i händelse att stamlägenheten eljest får en oförmånlig konfiguration. 2NF 35: 804 (1923). (Fin.) Emätalo .. (sv.) stamlägenhet. FinSvStorordb. 55 (1968). SAOBArkSakkSvar (1986; om styckningsfastighet). —
(II 6) -MANSKAP~02 l. ~20. (numera bl. om ä. militära förh.) stamanställt manskap; jfr -personal 2. KrigVAT 1840, s. 162. SAOL (1973). —
-MODER, äv. (i ledigare spr.) -MOR. [jfr t. stammutter]
1) till II 1, om kvinnlig person (utgörande stamfaders hustru) som viss familj l. släkt l. ätt räknar sitt ursprung från; jfr -fader 1. Brenner Dikt. 1: 154 (1701, 1713).
2) [delvis äv. att uppfatta ss. utvidgad anv. av 1] till II 2, om kvinnlig person i ett tidigare släktled l. tidsskede som ngn l. ngra l. ett folk l. ett släkte o. d. (i rätt nedstigande led) utgör avkomma resp. avkommor av l. räknar sitt ursprung från; särsk. liktydigt med: urmoder, o. i denna anv. särsk. om den (enligt Bibelns skapelseberättelse) första kvinnan Eva; jfr -fader 2. Allas vår stammoder Eva. Weste FörslSAOB (c. 1817). Redan såg .. (den förälskade flickan) sig som stammoder för ett nytt och lyckligt släkte. Krusenstjerna Pahlen 1: 233 (1930).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1, 2, om kvinnlig grundläggare l. främjare l. stiftare av l. föregångare inom en vetenskap l. konst l. religion o. d.; jfr -fader 3. Drottning Christina (var) .. en Stam-Moder för Wetenskaper och Konster. Tessin Bref 1: 317 (1753).
4) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8, o. (i b) 11)] (numera i sht i fackspr.) i fråga om släktskap mellan djur (se a) l. växter (se b).
a) om hondjur som (i ett tidigare l. senaste släktled) utgör ett annat (andra) djurs biologiska upphov; äv. allmännare, om djurart l. dyl. (jfr anm. nedan) varur viss annan djurart l. dyl. efter en lång (vanl. många generationer överspännande) tidsperiod utvecklats l. framgått; stundom äv. [möjl. med viss obestämd anslutning till stam, sbst.3 II 10] speciellare, om hona av ett vilt djur som ger (l. väntas ge) upphov till en mycket talrik avkomma (förr äv. om moder till kull (se kull, sbst.1 1)); jfr -fader 4 a. Det war .. et .. Räf-Bo i Skogen, som såg en Turtur-Dufwa i et Träd .. de wiste intet huru de skulle få plåcka henne, emedan hon satt för högt; men efter många råd-plägningar sade Stammodren: Jag wet råd. DA 1771, nr 39, s. 2. Geten har, liksom de flesta af våra husdjur, sitt hemland i mellersta Asien, hvarest ännu stammodern, Berzour-geten, lefver vild. Möller Jordbr. 33 (1881). (Gräsanden) är stammoder för vår tama anka. Ericson Fågelkås. 1: 169 (1906). 1873 anhöll .. (C. Ekman) från Ultuna om faderns hjälp för inköp af ett par hannoveranska föl .. lämpade att .. bliva stammödrar till en god häststam på Säby. Rosman BjärkSäb. 3: 260 (1927). En enda fluga kan under gynnsamma förhållanden bli stammoder till flera millioner avkomlingar. Wirgin Häls. 3: 114 (1933). Såväl stamfadern som stammodern tillhörde en berömd kennel. Östergren (1945). Anm. till 4 a. För ordets allmännare anv. gäller att djurart l. dyl. som betecknas därmed har ss. grammatiskt genus f. (l. r.); jfr anm. under -fader 4 a sp. 10901. särsk. (zool.) om insektshona (i sht övervintrande (befruktad) hona av humla l. geting l. bladlus) som ger (l. väntas ge) upphov till en talrik i koloni levande avkomma. Dahlbom Insekt. 281 (1837; hos humlor o. getingar). 2NF 19: 105 (1913; hos myror). Därs. 33: 488 (1922; hos bladlöss).
b) om växt l. växtart l. -sort o. d. som viss annan växt osv. har sitt ursprung från l. utvecklats ur (särsk. gm förädling); särsk. liktydigt med: moderplanta, moderväxt; jfr -fader 4 b. VetAH 1755, s. 125 (i fråga om krapp). Det odlade plommonträdets många varieteter anses hafva flera olika vilda stammödrar eller moderarter. Eneroth Pom. 1: 161 (1864). En ur densamma (dvs. en försöksodling av ett kornslag) uttagen pedigreeplanta blef Perlkornets stammoder. UtsädT 1907, s. 56.
5) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 2 (med anslutning till stam, sbst.3 II 12); jfr äv. 3, 4] om ursprung l. urhem l. urtyp o. d. för l. föregångare o. d. till ngt sakligt; särsk. om moderspråk l. urspråk; jfr -fader 5. Triewald Förel. 1: 3 (1728, 1735; om vetenskapssocietet). (Svenska historie)-Författares hela diktan och traktan gick i synnerhet derpå ut, at kunna få Sverige .. til en .. Stammoder för alla de gamla folkslag. 1VittAH 4: 42 (1783). Grekiska litteraturen, stammoder för hela forntidens bildning. Tegnér (WB) 7: 175 (1835). Det språk vari .. (de äldsta runinskrifterna) äro avfattade är .. de nuvarande nordiska språkens gemensamma stammoder och kallas därför urnordiska. Flodström SvFolk 189 (1918). I grönt eldfast gods finns en gryta, som kanske kan bli stammor åt en bra svensk serie, man skulle önska den även i klarblått. Form 1940, s. 109.
Avledn. (till -moder 1; i sht i vitter stil): stammoderlig, adj. som tillhör l. anstår l. är typisk för o. d. en stammoder. Erikson SvSol. 47 (1955; om tjänarinneskap). —
-MÄRKE.
1) (numera bl. mera tillf.) till II 1: lapskt märke (se märke, sbst.1 2 e β) angivande tillhörighet till viss stam, släktmärke; i sht om sådant (ss. ren(ägar)märke nyttjat) märke som oförändrat ärvs genom generationerna av son (hos skoltlapparna: yngste sonen) med speciell arvsrätt. Västerb. 1940, s. 10 (i handl. fr. c. 1880).
2) till II 2, 3: märke (se märke, sbst.1 2 e α) som betecknar tillhörighet till viss stam (särsk. om sådant märke som gm tatuering anbringats på människas kropp); äv. bildl., om märke (se märke, sbst.1 2 g) som kännetecknar (person av) viss stam l. avslöjar tillhörighet till viss stam, kännemärke l. kännetecken på stamtillhörighet. Svensén Jord. 110 (1884; bildl.). Fågelbilden på skölden är (indian-)hövdingens stammärke. SvFolkH I. 1: 66 (1914). Gripenberg Fleming BrasilÄv. 107 (1935; tatuerat). —
-NAMN.
2) till II 2, 3: namn på stam. (Kleisthenes) afskaffade stam-namnen efter Jons söner, Geleon, och Ægicoreus. Carlstedt Her. 2: 217 (1833). Det germaniska stamnamnet gother. Rydberg Myt. 2: 374 (1889). Det gotiska stamnamnet tervingi. SagSed 1963, s. 39.
3) (utom i skildring av ä. förh. numera bl. tillf.) till II 11: namn l. benämning på en stam (sedan 1 juli 1961 officiellt ersatt med: sortnamn). SFS 1925, s. 1006. —
(II 6) -OFFICER. jfr (äv. med avs. på brukligheten) -befäl. BtRiksdP 1900, 5Hufvudtit. s. 9. SAOL (1973). —
(I 1) -OMKRETS~02 l. ~20. i sht skogsv. om en stams (särsk. vid brösthöjd uppmätta) omkrets. Uppl. 1: 97 (1901). —
-ORD. [jfr t. stammwort] språkv.
1) till II 12: ord i ett språk som icke låter sig härledas ur något annat ord i språket o. som icke utgör lån från ett annat språk, ursprungligt ord (förr äv.: från gammal l. äldsta tid nedärvt ord i ett språk, arvord); äv. till II 13, om enkelt (fristående l. i ssg ingående) ord i dess egenskap av att innehålla en, o. bl. en, primär stam, särsk. om sådant ord som (i oböjd form, sin grundform) syntagmatiskt sammanfaller med ordstammen (o. ordroten) för ordet i fråga, grundord, rotord; jfr primitiv, sbst. Synalœphe eller Apostrophus gäller allenast vthi flerestafwelige Stamm-Ord. Arvidi 117 (1651). Thetta Pronomen (dvs. derselbe) warder .. i sina bägge Stamm-Ord declinerat. Giese Sprachm. 1—3: 176 (1730). Den myckenhet af sköna och betydeliga stamord, nätta och artiga talesät, som ligger förgäten i gamla språket. Liljestråle PVetA 1784, s. 28. (Sanskrit) har endast ett par hundrade enstafviga stamord. Svea 2: 8 (1819). Många afledningsändelser äro ursprungligen stamord, hvilkas betydelse mer eller mindre gått förlorad för språkmedvetandet. Calwagen TySpr. 109 (1883). Stamord kallas de ord, som icke kunna härledas från något annat ord i det nu lefvande språket (utan äro bildade af språkets äldsta beståndsdelar, s. k. rötter), t. ex. man, ung, bo, ut. Sundén SvSpr. 7 (1890). Till stamorden i vårt språk räknar man av praktiska skäl även sådana låneord som inte kunna härledas från andra i svenskan begagnade ord, men som i det språk varifrån de lånats, äro avledningar eller sammansättningar. Ex. adjunkt, copyright (m. fl.). HermodSvSpr. XII. 1: 5 (1937). särsk. (†) i utvidgad anv., övergående i allmännare bet.: grundläggande l. elementärt l. ursprungligt l. fundamentalt l. väsentligt ord. Genom Guds ande förwandlas ungdomens tungomål, som är lättsinnighet och sjelfklokhet, till allwar och ödmjukhet, och mannaålderns språk, med sina twenne stamord — mynt och ära, förädlas och utwidgas, så att det ock kan uttrycka begreppet om rikedom på goda gerningar .. och om Guds bifall. Rogberg Pred. 1: 344 (1825). (I Strängnäs) återfann jag mina äldsta vänner .. inga sqvallernyheter .. öfverröstade här det slags förtroliga idiotikon, hvars stamord äro rotfästade djupt ned i ungdom och barndom. Törneros (SVS) 2: 370 (1829).
2) (numera bl. mera tillf.; jfr dock slutet) till II 12 a: ord som etymologiskt ligger till grund för ett annat (andra) ord, grundord; förr äv. i uttr. vara av ett stamord, om två l. flera ord: återgå på ett o. samma grundord. Om Ordens skrifning med sina rätta Bokstäfver efter Stamorden. Salberg Gr. 19 (1696). (Se) Stiernh. Glossar p. 73. ther han menar glisa, glysa (rättat efter källan), glindra, glora, glansa .. wara alt it och af it stam-ord. Spegel 152 (1712). (Det fornisländska ordet) brader är .. ingenting annat än stamordet till wårt gamla swenska bråd (snar, hastig). JournLTh. 1812, nr 133, s. 3. Städa (är) stamord till städning och städerska samt dessa båda sistnämnda ord i sin ordning stamord till (student)-slangens ultramoderna städ i dess abstrakta betydelse .. resp. i dess konkreta. Noreen VS 7: 95 (1906). En del prefixavledda ord ha ej låtit prefixet förändra stamordets acc. 2. Danell SvLjudl. 49 (1911). särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl., om språk l. ngt i språk uttryckt, betecknande detta ss. upprinnelse l. ursprung l. upphov o. d. (till ngt) l. utgångspunkt l. bas l. grund o. d. (för ngt). Jag medgifver .. att jag betraktar Latin såsom det närmaste stamordet icke blott till flera af Europas skönaste språk utan äfven för en väsendtlig del till dess bildning. Tegnér (WB) 6: 189 (1828). Så segrar prosan över lyriken också vid läsandet, prosan som har sitt stamord i latinets oratio proversa och som betyder framåtvänt tal och vid vars bokstavsbetydelse man håller fast. Ruin SjunknH 243 (1956).
Ssg (till -ord 2; †): stamords-bokstav. om (typ av) bokstav använd vid stavning av ett stamord; jfr stam-bokstav. Fichtelius Wegw. 6 (1717). —
-ORT.
1) [jfr t. stammort] (numera i sht i vitter stil) till II 1, 2, om ort l. trakt o. d. där ngn l. ngns familj l. förfäder har l. haft sitt ursprung l. sin utgångspunkt l. som vederbörande stammar från; äv. i utvidgad anv., om ort osv. varifrån ett djur l. en växt (med hänsyn till sitt biologiska ursprung) härstammar; äv. (o. numera i sht) oeg. l. bildl. (o. i denna anv. äv. i fråga om ngt sakligt konkret l. abstr.), särsk. dels om hemort l. hemvist för ngra (särsk. representanter för viss politisk l. religiös riktning o. d.), dels om ursprungsort l. utgångspunkt för ngt (särsk. viss politisk l. religiös riktning o. d.); jfr -land 1. Brunkman SvGr. 59 (1767; oeg. l. bildl., i fråga om ngt sakligt abstr.). Greker så wäl som Romare trodde Creta wara Cypressens stamort. Retzius FlVirg. 39 (1809). Frihetens stamort på jorden (dvs. Sverige). Berger Sång. 3 (1848). Nils Turesson hade med all säkerhet omfattande domäner, som ej endast voro samlade omkring släktens stamort i Småland. Rosman BjärkSäb. 1: 121 (1923). Venezia, glasets stamort. 2NF 35: 1306 (1923). Bort till främre Orienten för oss också sökandet efter de första nordiska husdjurens stamort. SvFolket 1: 47 (1938). Ramsjö i de nordvästliga hälsingeskogarna har länge varit en kommunistisk stamort. DN(A) 1964, nr 314, s. 19.
2) (†) till II 12, om ort l. stad o. d. varur viss annan ort osv. avskilts l. utvecklats o. d. (o. som i förh. till denna sistnämnda utgör ngt primärt l. ursprungligt). Eberhardt AllmH 2: 4 (1768). Ritterberg Sall. 118 (1832).
3) till II 12 f: (ort där ngn l. ngra har sitt) stamtillhåll. Nordforss (1805). Under denna färd (1914) var det som Hospitz Elim, Mäster Samuelsgatan 68, invigdes som våra aktivisters (tillhörande den finländska jägarrörelsen) stamort i Stockholm. Estlander 11Årt. 4: 163 (1927). —
(II 12) -PARTIKEL. (†) = -del II; jfr partikel 2. Klingenstierna Musschenbroek 20 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(II 7) -PEDIGREE. (i fackspr.) i fråga om hönsavel, om pedigree (dvs. avel(smetod) syftande till bedömning av avkomman efter ett visst bestämt handjur (o. ett visst bestämt hondjur) o. utgallring, på grundval av denna bedömning, av sådana avelsdjur som icke uppnår ett visst produktionsindex; jfr pedigree 1) vid vilken blott kycklingarnas härstamning i relation till fadern registreras (tillgående så att alla avelsägg efter en viss tupp o. de ur dessa ägg framkläckta kycklingarna märks med ett för ifrågavarande tupp eget nummer); motsatt: fullständig pedigree (vid vilken kycklingarnas härstamning registreras i förh. till både fadern o. modern). Sonesson BöndB 784 (1955). —
-PERSONAL.
1) till II 5: (fast anställd) personal som representerar kontinuitet l. konstans l. rutin på en arbetsplats l. inom en sektor av arbetslivet o. dyl. l. som bildar l. utgör grundvalen l. förutsättningen för den organiserade verksamheten därstädes. NordBoktrK 1916, s. 22 (vid tryckeri). SvD(A) 1968, nr 311, s. 5 (inom sjukvården).
2) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.; se dock nedan) till II 6: stamanställd personal; äv. (o. i denna anv. stundom äv. om nutida förh.) allmännare: fast anställd militär personal; jfr -befäl, -manskap. KrigVAH 1887, s. 156 (vid armén o. flottan). IllMilRevy 1901, s. 82 (vid Kalmar regemente). TSvLärov. 1942, s. 316 (vid flottan o. flygvapnet). Stampersonal utgörs av personal på aktiv stat, på reservstat (osv.). SvSold. 1975, s. 71. —
(II 11) -PLANTA. (i fackspr.) planta (med väl utvecklade l. goda arvsegenskaper) l. var o. en av de plantor (av angivet slag) som utgör det genetiska ursprunget för viss annan planta l. vissa andra plantor; stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: stamform (se d. o. 2); jfr -växt 5. BotN 1850, s. 4. KommentSvFarm. 918 (1905; allmännare). —
(II 12) -RAS. (i fackspr., särsk. genet.) om ras (se ras, sbst.2 1) varur viss annan ras l. vissa andra raser utvecklat sig l. framgått, primär ras. Palmblad HbGeogr. 1: 62 (1826). —
(II 12 f) -REDE. (numera bl. i fackspr. l. vitter stil) = -bo, sbst.2 Reuter LägrDjSjälsl. I. 2: 19 (1886; i fråga om termitbo). —
-REGISTER. (numera mindre br.)
1) [jfr t. stammregister] till II 1, om släktregister l. stamtavla; jfr -bok 1. Heinrich (1814; utan närmare angiven bet.); möjl. till 2. Dalin (1854; med hänv. till: Slägtregister). Björkman (1889; med hänv. till: slägtregister).
2) till II 7: på gård över där befintlig kreatursbesättning fört register (se d. o. I 1) vari uppgifter om djurens härstamning, avkomma, produktion m. m. införs, stamrulla (se d. o. 1); äv. liktydigt med: stambok (se d. o. II). QLm. 5: 29 (1835; vid schäferi). Det kan med stamregistret ((eng.) Stud-Book) på ett ovedersägligt sätt bevisas, att det .. icke finnes en enda (engelsk) fullblodshäst, hvars stamträd både på fädernet och mödernet skulle kunna föras tillbaka till orientaliskt blod. Wrangel HbHästv. 1004 (1886). —
(II 6) -REKRYT. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) stamanställd rekryt (se d. o. 3); motsatt: beväringsrekryt l. värnpliktig rekryt; jfr -soldat. BtRiksdP 1883, I. 1: nr 3, Bil. s. 5. —
(I 1 e) -ROS. [jfr t. stammrose] (i fackspr., i sht trädg.) på hög o. rak grundstam (se d. o. 2) förädlad ros, ros på stam, stamformig ros. HbTrädg. 8: 23 (1884). —
(II 12, 14) -ROTE.
1) (numera bl. om ä. militära l. kamerala förh.) om den största l. förnämsta gården i en rote (inom vars område den indelte soldatens torp var beläget); särsk. motsatt: hjälprote; jfr rote, sbst.1 3. Linde Kam. 366 (1867). Därest i rusthållet eller roten deltager mer än en fastighetsägare, skall uppgift infordras från den eller de rust- eller rotehållare, som länsstyrelsen med hänsyn till .. (bl. a.) fastighets karaktär av stamrote eller utrote .. prövar lämpligt. SFS 1922, s. 51.
2) (i vissa kyrkliga kretsar) husförhörsrote omfattande (människorna inom området för) en gammal stamrote (i bet. 1); jfr rote, sbst.1 2. SmålP 15/11 1974, s. 23 (i annons). —
-RULLA.
1) (i fackspr., särsk. veter.) till II 7: rulla (se rulla, sbst.1 1) vari avelsdjurs härstamning, avkomma, produktion m. m. registreras (av avelsdjurets innehavare); jfr -bok II, -register 2. SFS 1913, s. 429.
2) (numera bl. om ä. förh.) till II 12: av myndighet förd primär l. central rulla över personer, äv. (jfr 1) djur.
a) vid straff- l. arbetsinrättning förd sådan rulla (se rulla, sbst.1 1 a) över intagna personer. FångvFörf. 253 (1892; enl. cirkul. 1848).
b) [jfr t. stammrolle] av militär myndighet förd sådan rulla (se rulla, sbst.1 1 b) över personal, äv. tjänstedjur; särsk. om sådan (av en samling stamkort (se d. o. 1) bestående) rulla förd vid förband l. av rullföringsmyndighet över samtlig militär personal. Calonius 3: 195 (1793). SFS 1842, nr 37, s. 15 (vid kronoarbetskåren). Följande journaler och rullor föras vid kompaniexpeditionen: a) en handrulla (äfven kallad stamrulla), i hvilken upptages kompaniets hela personal (vid kavaleriet och artilleriet äfven hästarna) .. b) .. senaste generalmönsterrulla; c) en journal (osv.). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 341 (1879). Stamrullan bildas av stamkorten. SFS 1925, s. 1162. Därs. 1934, s. 918. jfr fält-stamrulla. —
(I 2, II 12) -RYGG. (numera mindre br.) om rygg (se d. o. 3 l) som bildar en central del av ngt l. en huvudsträckning o. d. Finland 10 (1893). —
(I 1) -RÖTA. om (växtsjukdom som yttrar sig i) röta (se röta, sbst.1 1 a) i en levande växts stam; särsk. om sådan sjukdom resp. röta hos gran l. tall framkallad av bl. a. gran- resp. tallticka. Wikström ÅrsbVetA 1835, s. 158. SvSkog. 322 (1928; förorsakad av gran- o. tallticka). —
(II 2, 3) -SAGA. (numera i sht i vitter stil) om saga (se d. o. 3 a) som hör samman med l. traderats inom en viss stam l. vissa stammar. 2VittAH 12: 56 (1822, 1826). Om den gotiska stamsagans (dvs. Jordanes' Getica) uppgift är riktig, bör utvandringen från Skandia ha ägt rum under århundradet närmast f. Kr. Fornv. 1969, s. 22. —
(II 7) -SCHÄFERI. [jfr t. stammschäferei] (i fackspr., numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) schäferi (se d. o. 2) där stamhjord av (importerade) får hålls för avel o. förädling; närmande sig l. övergående i överförd anv., om stamhjord hållen (l. avsedd att hållas) vid sådant schäferi. BrefSchäff. 28/1 1757, s. 3. (Merinofårens) förbättring genom ett Normal- eller StamSchäferi af inom landet befintelig ren fullblods-race. QLm. 5: 3 (1835). Avelsdjur som utbjöds från stamschäferierna rönte obetydlig efterfrågan. Sonesson BöndB 746 (1955). —
-SKOLA.
2) (numera bl. om ä. militära förh.) till II 6: skola för utbildning av stampersonal (se d. o. 2) till försvarsmakten. SFS 1943, s. 413. De nyutnämnda underlöjtnanterna placerades vid stamskolor. Ehrensvärd RikTj. 19 (1965).
3) (†) till II 12, sammanfattande benämning på folkskola o. elementarläroverk. ÅbSvUndH 32: 58 (i handl. fr. 1869).
4) [bildl. anv. av 1 (möjl. med (viss) anslutning till stam, sbst.3 12); jfr plant-skola 2] (†) om ngt (inrättning l. anläggning l. land) som fungerar l. uppfattas ss. grundläggande utbildningsanstalt l. ss. ngts ursprung l. upphov l. utgångspunkt l. ”vagga” o. d., liktydigt med: plantskola (se d. o. 2). Egypten, alla wetenskapers och konsters Stamskola. SvMerc. 1: 525 (1756). Än besörjer .. (Scheffer) inrättningen af Lazarettet i Stockholm .. så att den på en gång måtte tjäna til uslingars räddning .. och til en stam-schola för Läkare. Schönberg ÅmVetA 1788, s. 42. Alströmers tanke, att .. (Alingsås) manufakturverk skulle bli en stamskola för andra dylika inrättningar i riket, gick aldrig i fullbordan. NF 1: 454 (1875). —
(I 1) -SKOTT.
1) från stam(del) hos växt utvecklat skott (se skott, sbst.2 23 a β). Nordforss (1805). Hartman Fl. CII (1832; från underjordisk stam hos sparris). På björkarna .. har stamskott skjutit fram. TurÅ 1957, s. 144.
2) (numera föga br.) skott (se skott, sbst.2 23 a β) varur en växts huvudstam utvecklas; dels: ur stamknopp (se d. o. 1) utvecklat skott (jfr -grodd 1), dels: skott på ympkvist utvalt att bli växtens huvudstam; jfr 3 o. -anlag, -knopp 1, -ämne 1. Växtämnet i ett frö innehåller en stamknopp och ur fröet framkommer endast ett stamskott. LB 2: 50 (1899). LBl. 1904, nr 12, s. 3 (om skott på ympkvist).
3) [eg. specialfall av 2] (föga br.) toppskott varigm en växt förlänger sin huvudstam. Geete o. Grinndal 37 (1923). —
(II 6) -SKVADRON. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) jfr -bataljon o. -kompani. KrigVAT 1843, s. 237. —
-SLÄKT. (numera bl. tillf.)
1) till II 1, 2: släkt l. släkte l. folk(stam) l. folkgrupp l. folkslag som bildar gemensam stam för vissa andra yngre släkter osv. Kärleken till det folk (dvs. det norska), som med oss är af samma stamslägt. Atterbom Minnest. 1: 292 (1844). Äfven de äldsta bland Rigvedas hymner hänvisa (i fråga om författarskapet) .. på äldre stamsläkter, nämligen Trtsu- och Kuçika-släkterna. NordT 1892, s. 322. Östergren (1945).
2) till II 12.
a) om huvudgrenen av en släkt (se släkt, sbst. 1), en släkts huvudlinje. Stamsläkten (Oljelund) är gammal i Sibbo och på sin ort väl känd. Ansikten 122 (1932).
b) sammanfattande, om alla medlemmar av en släkt (se släkt, sbst. 1) som bär l. burit stamsläktnamnet. Sjöstedt Släktutredn. 1 (1961). —
-SLÄKTAD, p. adj. (†)
1) till II 1, 2, = -besläktad. Palmblad Fornk. 2: 14 (1844; i överförd anv., om stater). Vid denna (i början av vår tideräkning) påbörjande stora rörelse hos folken, fördes ur det sydöstra Europas innandömen åtskilliga nya stammar .. till Skandinavien, der de före sig funno en stamslägtad befolkning. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 58 (1863). FinBiogrHb. 70 (1895; om ätt).
2) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 12)] om ord: besläktad (med ett annat ord) gm att utgå från samma urspråk l. ha samma ursprung (som detta). Hyltén-Cavallius Lif 66 (1880; om grekiska o. svenska ord). —
(II 12) -SLÄKTE. (†) växtsläkte varur visst annat (vissa andra) växtsläkte(n) utvecklats? Det förtjente .. anmärkas, att cryptogamiske vexters familjer (de tropiske palmlike ormbunkarne ensamt undantagne) gemensamt tillhöra alla jordens zoner; men ännu mer att alla stam-slägten (typi generum) och ganska ofta enskilta arter göra detsamma. VetAH 1820, s. 38. —
-SLÄKTING. (numera bl. i vitter stil)
1) till II 2 (, 3), = -frände 2; i sht i pl.; jfr släkting 1 slutet. PoetK 1816, s. I. (Profeten Mohammeds första predikan) var en varm och ingående uppmaning till hans stamsläktingar att afstå från afgudatjänsten och tro på den ende Guden. Lindberg Moham. 72 (1897). Ensamma bland alla sina stamsläktingar lyckades .. (magyarerna) upprätta ett rike beståndande genom seklen. Langlet Ung. 177 (1934).
2) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7, 8, 11)] om (individ av) viss djur- l. växtart o. d. i förh. till (individ av) viss annan djur- l. växtart o. d. tillhörande samma släkte l. familj o. d. Dock äro dessa växter (dvs. vilt växande krokus, svärdsliljor, hyacinter m. m.) på långt när ej så praktfulla som deras odlade stamsläktingar. Verd. 1892, s. 269. Dubbelbeckasinen har ett betydligt mera inskränkt hemområde än någon av stamsläktingarna. Rosenius SvFågl. 4: 149 (1933). —
(II 12) -SLÄKT-NAMN. (tillf.) efternamn buret av medlemmar av viss stamsläkt (se d. o. 2 b), ursprungligt l. primärt (av stamfader l. -moder buret) släktnamn; släktnamn. Sjöstedt Släktutredn. 1 (1961). —
-SLÄKTSKAP~02 l. ~20.
1) (numera bl. i vitter stil) till II 1, 2: gm relationen till en gemensam (ursprunglig l. primär) stam etablerad släktskap mellan personer l. släkter l. släkten l. folkstammar l. folkgrupper l. folk(slag) o. d. (i överförd anv. äv. mellan länder l. stater o. d. med tanke på deras folk), stambesläktade personers osv. släktskap; äv. (o. i denna anv. äv. till II 3): släktskap mellan stammar. (Kalmarunionen) var sprungen utur folkens vaknade medvetande om stamslägtskap. Frey 1850, s. 52. Professor Holmgren från Sverige talade om stamslägtskapen med Tyskland. AB 1890, nr 183, s. 3. Det är .. att märka, att denna språksläktskap (mellan de indoeuropeiska språken) ingalunda betyder det samma som fullständig stam- eller rassläktskap. Flodström SvFolk 73 (1918).
2) [utvidgad anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 12)] (numera föga br.) om släktskap mellan språk; jfr -förvantskap 3. Palmblad HbGeogr. 1: 71 (1826). —
(II 6) -SOLDAT. [jfr t. stammsoldat] (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) stamanställd soldat; jfr -rekryt. BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 221. ByggnArbMinn. 178 (1950: värvad stamsoldat; om ä. förh.). —
-SORT. (numera föga br.)
1) till II 11, om växtsort som viss annan växtsort o. d. utgör avkomma av l. härstammar från. UtsädT 1906, s. 72.
2) till II 12, om sort (av ngt) som är grundläggande l. primär l. av förnämsta slag o. d., huvudsort l. -slag. Alm(Sthm) 1767, s. 39 (av jord). —
(I 1) -SPETS. [jfr t. stammspitze] (i sht i fackspr., särsk. bot.) om (den av skyddande växtdelar omgivna) spetsen av en (luft- l. jord)stam från vars yttersta del (vegetations- l. växtpunkten) stammens längdtillväxt sker (äv. med särskild tanke på l. enbart om den yttersta delen); i sht om (yttersta delen av) en sådan spets som utgör (toppen av) ett (outvecklat) toppskott på en luftstam; stundom äv. speciellare, om stamspets (i ovan angivna bet.) ss. fröanlag. BotN 1873, s. 54. Stamspetsen med omgifvande, ännu icke utvecklade blad är en knopp; denna är alltså ett ännu icke utveckladt skott eller toppen af ett skott. Lundström Warming 108 (1882). Själfva växtpunkten eller stamspetsen .. är kägelformad. Rosendahl Farm. 492 (1897). Sommarväxter .. äro sådana, hvilkas unga alstringskraftiga stamspetsar endast i form af frön öfverlefva den ogynnsamma årstiden. Ymer 1908, s. 423. Arkegon och anteridier (dvs. honliga resp. hanliga könsorgan hos mossor o. ormbunkar) sitta i stamspetsarna och bilda med omgivande högblad den s. k. mossblomman. VäxtLiv 5: 277 (1940). —
-SPRÅK. [jfr t. stammsprache (i bet. 1 o. 2)]
1) till II 3: en stams språk. Backman MännRas. 322 (1935). Somliga (av negrerna) talade bara sitt stamspråk. Edqvist Skugg. 118 (1958).
2) (numera i sht i vitter stil) till II 12, om språk som utgör ett annat (andra) språks ursprung l. varur ett annat (andra) språk utvecklat sig l. framgått, moderspråk, urspråk. Hof Skrifs. 242 (1753). —
-STAVELSE. [jfr t. stammsilbe] språkv. till II 12: stavelse bildad av den centrala del av ett ord som uppbär ordets huvudton l. huvudtryck (o. vartill svagtoniga l. svagtryckiga stavelser, utgörande ändelser, fogas), huvudstavelse (jfr grund-stavelse); äv. (o. numera företrädesvis) till II 13, liktydigt med: stavelse som ingår i (särsk.: syntagmatiskt sammanfaller med) ett ords stam. Man ser .. att så väl verber som alla andra talets delar, hafva i alla deras böjelser vissa stadgade språkändelser, som .. utgöra stafvelser för sig sjelfva, och skilja sig således lätteligen ifrån sjelfva hufvudordet, eller rättare sagdt, sjelfva stamstafvelsen. Leopold i 2SAH 1: 75 (1801). Grundstafvelse (naturlig stafvelse, stam- eller hufvudstafvelse) kallas den, som tydligast uttrycker ett enkelt ords grundljud (väsendtliga, hufvudsakliga ljud), vid det rätta uttalet. Moberg Gr. 15 (1815). Stamstafvelse kallas den stafvelse, som återstår af ett ord, då dess förstafvelser och ändelser blifvit derifrån skilda. Löfgren TySpr. 5 (1885). IllSvOrdb. (1955). —
(II 12 g) -STRIDSFARTYG~002, äv. ~200. sjömil. om stridsfartyg tillhörande kategorien statsägda (o. följaktligen icke förhyrda l. rekvirerade) fartyg (som tillsammans med andra sådana fartyg bildar stommen l. kärnan i det disponibla tonnaget). SFS 1966, s. 956. —
(II 7) -STUTERI. (i fackspr., numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) (av staten ägt o. drivet) stuteri med inriktning på förädling av den inhemska häststammen. Gadd Landtsk. 2: 210 (1775). —
(II 12) -SÅNG. om ursprunglig l. från äldsta tid stammande sång; äv. (o. numera företrädesvis, i sht med fackspråklig prägel) om sång som (tillsammans med andra sånger) utgör l. bildar en fast grundval l. en kärna l. stomme bland ett lands l. en landsändas o. d. (traderade) sånger (särsk. om var o. en av de, ett tjugotal utgörande, specialförtecknade sånger som varje skolelev i Sv. mellan åren 1943 o. 1968 hade att lära sig). Collan Kalev. 1: 1 (1864). Några av de s. k. stamsångerna finns .. med (i en lärobok): Vintern ra', Uti vår hage, Du gamla, du fria. GbgP 1/8 1984, s. 2. —
(II 1) -SÄTE. herresäte l. större gård som (från äldsta tid) gått (o. fortsättningsvis skall gå) i arv inom en (adlig l. furstlig) familj l. släkt l. ätt (särsk. liktydigt med: stamgods (se d. o. 1) l. stamgård (se d. o. 2) l. stamslott); äv. (o. numera företrädesvis, i sht i vitter stil) om lokalitet (ort l. trakt l. land o. d.) där ngn (ngra) ursprungligen l. sedan äldsta l. i lång tid haft (o. fortfarande har) sitt säte (sina säten) l. sin(a) boplats(er) l. sitt uppehåll o. d. (i sht oeg. l. bildl., särsk. liktydigt med: lokalitet där ngt ursprungligen hör hemma l. företrädesvis bedrivs l. tillverkas o. d.). O! Fädernesland! Du som i alla tider warit Ärans Stamsäte. Posten 1769, s. 474. Någre tillägga ännu en tredje inflyttning (av Sveriges urbefolkning), nemligen den af Finnar och Lappar ifrån deras första stamsäten. Leopold 6: 79 (1803). Godset Königsmark i Altmark skall vara dess (dvs. ätten Königsmarks) stamsäte. Geijer I. 2: 300 (1845). Nätra, stamsätet för den fina linneväfnaden. Agardh BlSkr. 2: 165 (1853). Man .. har sig bekant .. att Kamas flodområde af ålder varit .. (permernas) stamsäte. NF 2: 600 (1877). Denna rika och blomstrande bygd (dvs. Tornabygden) är tillika stamsätet för en odling med uråldriga anor. Flensburg o. Collin 102 (1910, 1915). —
(II 1) -TAL. (†) om antal släkter (på fäderne- l. mödernesidan) som är involverade i ett släktskapsförhållande mellan halvsyskon. FörarbSvLag 4: 83 (1690). —
-TAVLA.
1) [jfr t. stammtafel] i sht geneal. till II 1: tabellariskt l. schematiskt (vanl. i grafisk (se d. o. 2) form, särsk. trädform (jfr -träd II 1)) uppställd släkttavla över en stamfaders (l. stammoders l. bådaderas) avkomlingar (l. vissa av dessa) intill senaste tid (särsk. om sådan släkttavla åskådliggörande släktskapsförhållandena inom en viss släkt l. ätt), motsatt: antavla (dvs. en bakåt i tiden gående släkttavla över en persons anor); äv. (numera icke geneal.) allmännare o. obestämdare: förteckning över en persons släkt l. härstamning (o. i denna anv. äv. med inbegrepp av l. om antavla), särsk. liktydigt med: släkttavla; äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i (konkretare) bet.: släkt(kedja), dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härstamning l. ursprung. Agnatisk stamtavla, stamtavla innehållande uppgifter om personer som härstammar gm män. Kognatisk stamtavla, stamtavla förtecknande alla ättlingar (äv. döttrars). Bolinus Dagb. 27 (1667; konungasläkts). Nu till adelige ahnor .. Men, hiertans Bror, hwilken commission att upleta en förlorad adelig famille? .. Jag har sedt på stamtaflan, men oss emellan sagt, twiflar jag mycket på att slægten ær adelig. Lidén FörtrBr. 196 (1774). Enligt Fjellner räknade .. Lappen helst sitt slägt-register eller sin stam-tafla efter mödrarna. Düben Lappl. 194 (1873). Titta på stamtavlan .. i vilken du står i den 10: nde generationen. Lidman Blodsarv 112 (i handl. fr. c. 1896). Den andra genealogiska huvudmetoden är att upprätta en stamtavla (ett stamträd) över en persons (ett föräldrapars) avkomlingar. Hofsten Ärftl. 2: 41 (1931). Sven Adolf Hedin tillhörde på fädernet en gammal närkisk bondesläkt, vars stamtavla kan följas åtskilliga sekler tillbaka. 3SAH LVIII. 2: 16 (1947). Av de släkter som strålat samman i min existens .. är farmors den enda, över vilken jag har en fullständig stamtavla. Urfadern är en bonde (1600—1690) som kallade sig Hedberg. Malmberg StyckVäg 7 (1950). Sjöstedt Släktutredn. 2 (1961; om släkttavla; klandrat). Av släkttavlor finns två huvudtyper, antavla och stamtavla. Furtenbach Släktforskn. 18 (1976). särsk. pregnant: släkttavla som blott upptar de ättlingar av stamfadern som tillhör dennes egen ätt (dvs. som bär hans namn), agnatisk stamtavla, ättartavla. 2NF (1917).
2) [utvidgad l. överförd anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 2, 8)] (numera bl. mera tillf.) tabellarisk l. schematisk (särsk. i trädform (jfr -träd II 2) upprättad) förteckning l. översikt över människor(na)s l. djur(ens) l. människor(na)s o. djur(en)s inbördes släktskapsförhållanden; äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i (konkretare) bet.: släktkedja, dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härstamning l. ursprung. Stamtavla över djurriket. Efter dessa anmärkningar skrida vi till uppställandet af folkslagens Stamtafla. Palmblad HbGeogr. 1: 67 (1826).
3) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7)] (i sht i fackspr., särsk. lant. o. hund.) i fråga om husdjursavel: med utgångspunkt från ett visst handjur (l. hondjur l. bådadera) upprättad förteckning över dettas (dessas) avkomlingar; äv.: förteckning (särsk. i trädform (jfr -träd II 3)) över ett husdjurs (i sht hästs l. hunds) förfäder (ett visst antal generationer tillbaka), antavla; äv. om förteckning där, utöver ovan angivna data, äv. uppgifter om ett djurs prestanda i ett l. annat avseende registreras; äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i bet.: kedja av besläktade djur (som stamtavla (i ovan angivna bet.) redovisar), dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härstamning l. ursprung; särsk. i uttr. med l. utan stamtavla, använt för att beteckna att ett djur har resp. saknar stamtavla (i ovan angivna bet.), ofta övergående i pregnantare anv., betecknande ifrågavarande djur ss. renrasigt resp. icke renrasigt. Hvarje köpare af baggar eller tackor (från stamschäferi) skulle erhålla djurets stamtafla eller slägtregister, i hvilket, om djuret vore en tacka, skulle vara utmärkt huru många lam hon har födt, och ullprof tagna af hennes fäll (osv.). QLm. 5: 28 (1835). Vi visa i regel ett absolut överseende med hans (dvs. hundens) suddiga stamtavla. Holmström LändStränd. 2: 79 (1919). Det oegentliga, men ännu rätt nyligen allmänt brukliga uttrycket ”stamtavla” har på den sista tiden åtminstone i nötkreatursaveln börjat ersättas med det riktiga ”antavla”. Hofsten Ärftl. 1: 302 (1927). Schäfervalpar, varggrå, fin stamtavla. UNT 22/9 1933, s. 12 (i annons). Min fru hade köpt sig en ny leksak, en fransk bulldogg med stamtavla. Claëson Lockhart PolAgent 86 (1933). Antavlan (kallas) i praktiken ofta stamtavla (härstamningsbevis). .. En stamtavla i detta ords egentliga betydelse utvisar samtliga avkomlingar från två stamfäder. Hansson o. Nanneson Husdj. 1: 130 (1934). Usla tjurar utan stamtavla. Lagercrantz Stone Sjöman 261 (1939). (Hertigen) hasade sig omkring och klappade de silkesglänsande rasdjuren och visade på stamtavlorna över spiltorna. Asplund LivSmultr. 180 (1945).
4) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 3 (med anslutning till stam, sbst.3 II 11)] (i sht i fackspr.) schematisk (särsk. i trädform (jfr -träd II 4) upprättad) förteckning l. översikt över en viss växts l. växtarts l. dyl. släktskapsförhållanden (i sht om sådan förteckning osv. åskådliggörande växtens osv. härstamning ett visst antal generationer tillbaka, antavla); äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i (konkretare) bet.: kedja av besläktade växter (som stamtavla (i ovan angivna bet.) redovisar), dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härstamning l. ursprung. De yppersta rosorna ha en blandad eller mycket oklar stamtavla. Karlfeldt Tank. 79 (1930). Stamtavla för Eroicahöstvete. SvVäxtförädl. 1: 113 (1951). Stamtavla för stråsädessorter. SAOBArkSakkSvar (1986).
5) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1, 3, 4 (med anslutning till stam, sbst.3 II 12)] (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) schematisk (särsk. i trädform (jfr -träd II 5) upprättad) förteckning l. plan över sakliga tings l. företeelsers inbördes (viss form av släktskap l. samhörighet l. utveckling o. d. angivande) relationer; särsk. om schema l. plan som ådagalägger olika avskrifters (se avskrift 2 a) förhållande till varandra o. till ett (förlorat) original, stemma; äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i bet.: utvecklingskedja l. -historia, dels i (abstr.) bet.: härstamning l. ursprung. Ni (dvs. en kritiker) säger at man kallat Addison och Plato för urmodiske Auctorer, då man endast sagt det deras påfinning at gjöra Stamtaflor öfver dygder och laster, som i deras tid kunde vara rätt qvick, nu mera är urmodig. Kellgren (SVS) 4: 110 (1780). Collin o. Schlyter Vgl. XXXVII (1827; om stemma). Der orsaken är gifwen, der kan werkan icke uteblifwa: har orsaken redan infunnit sig, så kan den som känner hennes stamtafla lätteligen förutsäga hwem som skall följa henne efter. Thomander Pred. 1: 90 (1849). En viss motsvarighet till dessa allmänna och omedelbart vissa satser bildar den egendomliga stamtavla av vissa allmänna begrepp eller kategorier, som Aristoteles i en särskild däråt ägnad skrift uppställt. Ahlberg FilH 2: 96 (1926). —
(II 12 f) -TILLHÅLL~02 l. ~20. om plats l. ställe l. lokal l. ort l. trakt o. d. där ngn ofta l. regelbundet l. huvudsakligen l. helst uppehåller sig l. där ngn är stamgäst, huvudtillhåll l. favorittillhåll; äv. i utvidgad anv., dels om plats l. trakt o. d. där djur gärna l. helst uppehåller sig l. dit det (de) regelbundet återvänder o. d., dels om ställe l. trakt l. land o. d. där växt(er) trivs l. utvecklas bäst l. har lättast för att finna sig tillrätta; jfr -håll, sbst.2 Fries Växtr. 176 (1884; akacieväxters). Flera kaféer voro här (i Berlin) stamtillhåll för glädjegossar. Koch GudVV 1: 371 (1916). Hotell Afrika blev mitt stamtillhåll, då jag under mina resor hamnade i Helsingfors. Schulze BöndSvFinl. 74 (1935). —
(II 7) -TJUR. (numera företrädesvis i skildring av ä. förh.) avelstjur (med väl utvecklade l. goda (ras)egenskaper); jfr -ko o. -djur 2. Landell Bligh 197 (1795). —
(II 12) -TON. mus. om var o. en av den grundläggande C-durskalans sju toner (C D E F G A H) som i notskrift tecknas utan förtecken. Bauck 1Musikl. 1: 7 (1864). —
(I 1) -TORN. bot. till torn l. tagg ombildad stamdel (se d. o. I 1). NF 2: 648 (1877; på slånbuske). —
-TRUPP.
1) [delvis sannol. oeg. l. bildl. anv. av 2] till II 5, om grupp (särsk. trupp) av personer bildande en (ursprunglig l. rutinerad l. välutbildad, stundom äv. ständig l. trogen l. pålitlig) stomme l. kärna l. elit (bland ngra); särsk. liktydigt med: kärntrupp (stundom äv. elittrupp). De uppträdande utgöras af en liten stamtrupp teateramatörer. SmålAlleh. 1883, nr 4, s. 2. Stamtruppen (på B. E. Malmströms föreläsningar) utgjordes av tre personer. 3SAH 51: 253 (1940). Detta oberäkneliga, helt proletära element (dvs. pöbeln), stamtruppen vid alla revolutioner och kravaller, måste inlemmas i samhället genom vidsträckta sociala reformer. Björck HeidenstSek. 219 (1946). Varje parti förfogar över pålitliga stamtrupper, vilkas röster med stor visshet kunna påräknas från val till val. GHT 1946, nr 211, s. 12.
2) (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) till II 6: (stående l. ständig) trupp ur stammen l. sammansatt av stampersonal (se d. o. 2); äv. allmännare, liktydigt med: stam (se stam, sbst.3 II 6); särsk. i uttr. värvad, indelt stamtrupp, (trupp ur) värvad resp. indelt stam. All Beväring borde med Stam-trupp införlifvas. KrigVAT 1840, s. 162. KrigVAH 1880, s. 127 (: Vår indelta stamtrupp). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 49 (1879: en värfvad stamtrupp). I sistnämnda fall (dvs. i fråga om ett förslag till vakanssättning av vissa styrkor i indelningsverket 1892) skulle vakansavgifterna användas till uppsättande av ytterligare stamtrupper i övre Norrland. Carlsson LantmPol. 96 (1953). särsk. i vissa uttr.
b) bilda l. utgöra o. d. stamtrupp, bilda resp. utgöra osv. stam (se stam, sbst.3 II 6). Stamtrupp för flottan utgör Marinregementet. Gynther Förf. 7: 664 (1861). —
-TRÄD, äv. (numera bl. vard., i bet. I o. i pl. -trän) -TRÄ.
I. om träd (i eg. bet.).
1) (i fackspr., särsk. trädg.) till I 1 e: träd i stamform (se d. o. 1), stamformigt träd; särsk. (jfr stam, sbst.3 I 1 f) motsatt dels: dvärgträd, dels: spaljéträd. Linné Vg. 66 (1747). Å etiketterna angifves, om frukten är vuxen på dvärg-, stam- eller espalierträd. AB 1900, nr 226, s. 4.
2) (i fackspr., särsk. skogsv.) till II 11, om träd (av (förädlad) god stam) som (gm frö l. på vegetativt sätt) givit (l. väntas ge) upphov till ett nytt (nya) träd (med väl utvecklade l. goda egenskaper); särsk. liktydigt med: moderträd l. fröträd; stundom äv. (i vitter stil) mer l. mindre bildl. (särsk. använt för att beteckna ngt som fått talrika efterföljare). I Svedje-landet qvarlemnas altid och omdikas vissa Stam-trän af alla slags Skog til nödig Frösåning. Gadd SvarVetA 9 (1767). Af uråldriga cederträd qvarstodo (på Libanon) endast omkring tolf och man vill påstå att dessa växte der äfven under Salomos tid. Rundtomkring dessa åldriga stamträd stå nu ungefär 400 yngre, af hvilka dock många påstås vara omkring trehundra år gamla. Beskow Res. 403 (1861). ”Tidningar, utgifna af ett sällskap (dvs. Aurora) i Åbo” — stamträdet för en blifvande talrik afkomma. Topelius Fält. 5: 92 (1867). Äldst i bruk .. är att förädla de odlade varieteterna på motsvarande vilda (ursprungliga) arter. De träd, som då uppkomma, kallas för stamträd. Abelin Frukt 56 (1902).
II. [jfr t. stammbaum (i bet. 1, 2)] om ngt som avbildats i form av ett träd, samt i anv. anslutande sig härtill.
1) i sht geneal. till II 1 (äv. i uttr. genealogiskt stamträd): grafiskt (se grafisk 2) framställd stamtavla (se d. o. 1), särsk. ättartavla (dvs. stamtavla som blott upptar de ättlingar av en viss stamfader som tillhör dennes ätt, dvs. bär hans namn), i form av ett (stiliserat) träd vid vars rot stamfaderns (o. stammoderns) namn (l. vapen l. både namn o. vapen) är anbragt(a) o. vars stam delar sig i lika många (med vederbörandes namn osv. betecknade) huvudgrenar som stamfadern har barn, o. vilka huvudgrenar i sin tur delar sig i lika många (med namn osv. betecknade) mindre grenar som dessa sistnämnda har barn osv. (motsatt: anträd), släktträd (se d. o. 2); äv. (numera icke geneal.) allmännare o. obestämdare, dels med inbegrepp av l. om anträd (särsk. liktydigt med: släkttavla i form av ett träd), dels om släktförteckning utan tanke på den form vari den föreligger (särsk. liktydigt med: stamtavla (se d. o. 1 i motsv. anv.) l. släkttavla); äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i bet.: släkt(kedja), dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härkomst l. ursprung; äv. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl. (särsk. i bild med (ordlekande) anspelning på ett verkligt träd); i utvidgad anv. äv. (se a, b) om i annan framställningsform än den grafiska åskådliggjorda släktskapsförhållanden mellan personer. Schück VittA 3: 38 (i handl. fr. 1690: Stamträ). Rijtaren Jacob Wendelius aftager och reenrijtar med färgor vthi wederbörlig storlek det af min Sal. Fader (dvs. Joh. Peringskiöld) anlagde Genealogiska Stammträet för Hans Maij:t vår allernådigste Konung och dess Höglofl. Förfäder. Därs. 4: 221 (i handl. fr. 1725). Slutar farcen sig med at Flickan får barn — oförlikneligt! jag dricker då på mit stamträds förökelse en bouteille Mallaga mera. Levin Schiller Cab. 21 (1800). Ännu dock lefva / De gamle Grefvar / Med långa stamträd. Liljecrona RiksdKul. 342 (1840). Alltså bör .. han .. / Lummigt stamträd sig plantera, / .. Bör .. åt stat som kyrka / Skänka barn, som honom likna. Oscar II I. 2: 36 (1859, 1886). (Lovisa Ulrika till greve C. G. Tessin) Ni .. med knappt två anor i ert nybakade stamträd. Topelius Fält. 4: 434 (1864). Sedan jag granskat Bremerska stamträdet i Svenska adelns ättartaflor, fruktar jag (osv.). FBremer (1864) hos Hallner PysGubb. 266. Högberg Vred. 3: 173 (1906; om anträd snidat i furu). 2NF 26: 969 (1917; om på bild återgiven ättartavla i form av ett träd). Det här avbildade stamträdet är upprättat över en borgerlig släkt .. För adliga släkter upprättas det ofta med avbildande av vederbörandes vapen. Heckscher Släktforskn. 28 (1939). (Man) skiljer .. på s. k. antavlor el(ler) anträd .. och stamträd el(ler) stamtavlor. Med fullständiga stamträd — ofta prydligt tecknade — menas vanl. samtliga avkomlingar från vissa stamföräldrar på mans- och kvinnosidan, medan stamtavlor i regel hålla sig till endera linjen. 2SvUppslB 11: 448 (1949). Ett av de äldsta exemplen på svensk borgerlig genealogi är det Törnerska stamträdet, daterat 1758, som visar ättlingarna till rådmannen Lars Andersson Törner (d. 1693). Furtenbach Släktforskn. 16, Pl. (1976). särsk.
a) sammanfattande, om de vaxbilder av (berömda) förfäder o. de kransar l. girlander varmed dessa bilder förbands (därvid åskådliggörande släktled o. släktgrenar), som antikens romare hade uppställda i sina atrier. Cavallin (1876).
b) (mera tillf.) oeg., om (grafisk l. plastisk) framställning av efter varandra följande generationer av härskare l. ämbetsutövare. (De i Benin 1897 funna bronsstavarna) äro .. till sin form trädliknande och byggda av över varandra stående kungafigurer, vilket tyder på, att man här verkligen har att göra med stamträd med efter varandra följande generationer av härskare. Ymer 1921, s. 43.
c) (om ä. förh., numera knappast br.) i utvidgad anv., om anvapen (dvs. en i en avliden adelsmans liktåg medburen o. i begravningskyrkan sedan uppsatt (vanl. på trä l. plåt målad l. av snidat o. målat trä tillverkad) figur utgörande en sammanställning i trädform av vapnen för de släkter som den avlidnes anor tillhört), begravningsvapen; jfr huvud-baner 2. De å väggarna (i Kungsholms kyrka) anbragta skulpterade sköldemärkena och stamträden utgöra en lika sällsynt som vacker dekoration. Sthm 2: 110 (1897).
d) (i vitter stil) i vissa bildl. anv.
α) i uttr. angivande ngns l. ngras andliga l. själsliga ursprung l. släktskap l. samhörighet o. d. (Millet ägde) ett sinne, som inom arbetarens grofva yta var i stånd att skönja ädlingen med stamträd från den religiösa trons paradis. Rydberg 9: 335 (1895). Voltaire, från vilken Anatole France närmast leder sitt andliga stamträd, hade (osv.). Söderberg SistB 103 (1942).
β) i uttr. ngts stamträd växer ovan tiden, angivande ngt (egenskap l. dyl.) ss. varande tidlöst l. av evigheten. Väl är skönheten fri och allmännelig; hon bindes ej vid någon rymd inom tankar eller verkligheten; hennes stamträd växer ofvan tiden. Rydqvist i 2SAH 12: 293 (1827).
2) [utvidgad l. överförd anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 2, 8)] (i sht i fackspr., särsk. zool.) (i form av ett (stiliserat) träd upprättad) schematisk förteckning som med utgångspunkt från ett gemensamt ursprung (angivet vid trädets rot l. längst ned på schemat) redovisar människor- (na)s l. djur(en)s l. människor(na)s o. djur(en)s inbördes släktskapsförhållanden (åskådliggjorda gm trädets huvud- o. sidogrenar l. gm förbindelselinjer o. placering i schemat); stundom äv. om schematisk förteckning (i trädform) som med utgångspunkt från ett visst folk(slag) l. dyl. (angivet vid trädets rot) redovisar folk(slag)ets osv. förfäder upp till en bestämd (mytisk) stamfader l. stammoder l. bestämda (mytiska) stamföräldrar (angiven resp. angivna i trädets topp); äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i bet.: släktkedja, dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härstamning l. ursprung; äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i bild med (ordlekande) anspelning på ett verkligt träd); i sht förr äv. i uttr. genealogiskt stamträd; jfr -tavla 2. Jag vågar tro, att ett .. genealogiskt Stam-träd öfver vårt slägte (dvs. människosläktet) icke är omöjligt att uppställa. Palmblad HbGeogr. 1: 64 (1826). (Man vet,) att det menskliga icke kan sägas vara räddadt för evigheten förr, än på dess stamträd vuxit en gren, som kunde räcka ända upp i härlighetens himmel. Wikner Pred. 162 (1877, 1889). (Gaudrys arbete) är .. det första på egna jemförelser grundade försöket att åtminstone i hufvuddragen upprita den nulefvande däggdjursklassens stamträd. TKristlTro 1886, s. 217 (1880). (Svenskarnas) stamträd ledde .. (Joh. Magni) upp till Noak. Schück VittA 1: 26 (1932). Ett modernt stamträd av människa skulle, föreställer jag mig, utgå från Dryopitecus' raskrets, därifrån skulle åtminstone tvenne raskretsar av Australopitecus föra, den ena differentierad inom Afrika, den andra inom Asien. Backman MännRas. 308 (1935). Stamträd för djurriket. BraBöckLex. 24: 123 (1982; text till bild). särsk. (i vitter stil) bildl., i uttr. moraliskt stamträd, om ett folk(slag)s förfäder med tanke på deras moraliska beskaffenhet. Ett folk (dvs. zigenarna) af slikt moraliskt stamträd och af så vitsordadt (dåligt) uppförande. (Cavallin o.) Lysander 249 (1875).
3) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1 (med anslutning till stam, sbst.3 II 7)] (numera bl. mera tillf.) i fråga om husdjursavel: (i form av ett (stiliserat) träd (jfr 1, 2) upprättad) stamtavla (se d. o. 3); äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i (konkretare) bet.: kedja av besläktade djur (som stamträd (i ovan angiven bet.) redovisar), dels i (abstr.) bet.: släktskapsförhållande(n) l. härstamning l. ursprung. Hvarje .. (brev-)dufva har sitt stamträd och sitt namn. KrigVAT 1891, s. 575. En rashäst med rent stamträd. Östergren (1945).
4) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1—3 (med anslutning till stam, sbst.3 II 11)] (i sht i fackspr., särsk. lant. o. trädg.) med utgångspunkt från en viss stamfader (se d. o. 4 b) l. stammoder (se d. o. 4 b) (o. i form av ett (stiliserat) träd (jfr 1, 2)) upprättad schematisk förteckning över växter- (na)s inbördes släktskapsförhållanden; äv. (o. i fråga om växtförädling numera bl.): med utgångspunkt från en viss växt l. växtart l. dyl. upprättad schematisk förteckning (i trädform) över dennas härstamning (ett visst antal generationer tillbaka), antavla (i trädform); äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i (konkretare) bet.: kedja av besläktade växter (som stamträd (i ovan angivna bet.) redovisar), dels i (abstr.) bet.: härstamning l. ursprung; jfr -tavla 4. (Författaren) har till en utgifven afhandling om de smärre svamparne, för att lätta öfversigten af desamma, bifogat en tafla, föreställande ett stamträd, hvarifrån Svampslägtena utgå såsom utgreningar från en gemensam stam. ÅrsbVetA 1821, 1: 307. På grund av ofvanstående synes mig grundriktningen till Carex-slägtets stamträd med rätt stor säkerhet kunna uppdragas. BotN 1884, s. 119. (Vi) känna .. (vete-)sorter, från hvilkas stamträd anmärkningsvärdt ofta nya värdefulla och härdiga former utgrenats. UtsädT 1901, s. 176. Vetearternas stamträd enligt Percival. Osvald ÅkernsNyttov. 71 (1959; text till bild). BraBöckLex. 21: 292 (1981; om antavla).
5) [överförd l. oeg. l. bildl. anv. av 1—4 (med anslutning till stam, sbst.3 II 12)] (i sht i fackspr. l. i vitter stil) schematisk (i form av ett (stiliserat) träd (jfr 1, 2) upprättad) förteckning l. plan över sakliga tings l. företeelsers inbördes (viss form av släktskap l. samhörighet l. utveckling o. d. angivande) relationer; särsk. dels om schema l. plan som ådagalägger olika avskrifters (se avskrift 2 a) förhållande till varandra o. till ett (förlorat) original, stemma, dels (tillf.) om (plan över) ett lands järnvägsnät; äv. i utvidgad anv., närmande sig l. övergående dels i bet.: utvecklingskedja l. -historia, dels i (abstr.) bet.: härstamning l. ursprung; jfr -tavla 5. I dem (dvs. de rörelsekategorier på vilka Kants naturfilosofi baserades) var ett stamträd uppgjordt för de sinnliga erfarenheternes classification i särskildta vetenskaps-grenar. Ehrenheim Phys. 1: 234 (1822). Järnvägarnas stamträd. Finland 162 (1893). Satiren och humorn äro bröder, att utreda deras stamträd skulle föra oss in på alltför djupsinniga psykologiska forskningar. NordRevy 1895, s. 270. Allmogevävnadernas stamträd kan följas ända bort till österländsk textilkonst från äldre tid. Nilsson FestdVard. 20 (1925). SvD 13/7 1978, s. 8 (om stemma). —
(II 11) -UTSÄDE~020. lant. utsäde avsett för l. använt till utsädesproduktion, grundutsäde; äv. (o. numera i sht) speciellare: av förädlare utvalt utsäde avsett för l. använt till uppförökning av en ny l. tidigare marknadsförd (elit av en) sort. GHT 1892, nr 167 B, s. 4. Statsplombering får ske endast av .. stamutsäde av sådan ny växtförädlingsprodukt som har prövats lämplig att föröka här i landet. SFS 1980, s. 744. —
-VAPEN. herald.
1) [jfr t. stammwappen] till II 1, om (adlig) familjs l. släkts l. ätts heraldiska vapen, familje- l. släkt- l. ättevapen. HSH 3: 153 (1693).
2) till II 12, om (vapenbild representerande) ursprungligt heraldiskt vapen (i motsats till (vapenbild representerande) ett i efterhand på ett l. annat sätt kompletterat vapen). Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(I 1) -VED. i sht skogsv. ved l. virke i l. från en växts (i sht ett träds) stam; jfr -virke. Ström Skogsh. 55 (1830). —
-VIS, adv. o. adj.
I. adv.: på sätt som har avseende på l. berör l. gäller o. d. en (hel) stam l. (hela) stammen l. stammar(na) l. som kännetecknas av att en stam finns här, en annan där l. att först en stam kommer i fråga, därefter en annan o. d.; särsk. liktydigt med: i stammar l. stam för stam l. en stam i sänder o. d.
2) till II (2,) 3. (Thesevs) gick omkring och öfvertalte .. (Attikas invånare) härtill (dvs. att sammansluta sig) byvis och stamvis. Emanuelsson Plut. 1: 176 (1842). Dessa (människoätande) infödingar — australnegrer — lågo stamvis i fejd med varandra. Laurin BarnLivKonst 25 (1938).
II. (i sht i fackspr.) adj.: som görs l. försiggår l. föreligger o. d. stamvis (i bet. I).
1) i sht skogsv. till I 1; särsk. i uttr. stamvis blädning, se bläda I 2. Cnattingius (1878, 1894; om okulär uppskattning vid skogstaxering). Vid samtidig kultur växer .. tallen där dessa trädslag (dvs. gran och tall) uppdragits i stamvis eller radvis blandning .. så fort, att den får ett betydligt försprång framför granen. Haller o. Julius 172 (1908).
2) till II (2,) 3. Stamvis invandring till ett land. —
-VOKAL.
1) (†) till II 12 a, om vokal varur visst annat (vissa andra) vokalljud utvecklat sig, ursprunglig vokal; jfr -a 1. Leopold i 2SAH 1: 106 (1801). Rabe GrElGr. 153 (1857).
1) (i fackspr., i sht skogsv.) till I 1: en stams l. stammars (till)-växt l. växtform l. växtsätt. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 92.
2) [jfr t. stammpflanzen, pl., nylat. (av gr. κορμός, stam, o. φυτόν, växt, bildat) cormophyta, pl.] (numera bl. tillf.) bot. till I 1, i pl., om den ena av de båda huvudavdelningar vari växtriket (enl. den österrikiske botanikern SLEndlicher i det 1836—50 publicerade arbetet Genera plantarum) indelas o. som omfattar alla med stam utrustade växter (motsatt: bålväxter l. tallofyter), kormofyter. Areschoug LbBot. 85 (1863). Ursing SvVäxt. Krypt. 16 (1949).
3) (†) till I 1: växt med stam av det slag som förekommer hos träd, trädstammig växt. Fries BotUtfl. 2: 171 (1852).
4) [sannol. bildat ss. motsättning till: rotväxt (se rot-växt, sbst. 3)] (†) till I 1: växt med ätlig stam. Fries BotUtfl. 1: 311 (1843).
(II 12) -VÖRT. [jfr t. stammwürze] brygg. om den vid tillverkning av maltdrycker ur mäsk vid dennas filtrering först utdragna starkaste vörten (som utgör grundläggande substans vid tillverkningsprocessen), starkvört; äv. (o. numera i sht) dels speciellare, om sådan vört i jäskällare omedelbart före jästningen, dels i utvidgad anv., närmande sig l. övergående i bet.: stamvörtsstyrka. PT 1892, nr 244, s. 3. (Professorn) fann det beklagligt, att icke här (i Sv.) liksom i Danmark ett skattefritt svagdricka kunde få framställas med låg alkoholhalt men hög stamvört. KemT 1907, s. 158. Stamvört .. (dvs.) vörten i jäskällaren omedelbart före jästningen i betydelsen modersubstans för ölet. TNCPubl. 47: 98 (1971).
Ssg (brygg.): stamvört- l. stamvörts-styrka. om halten (styrkan) av extrakt (se d. o. 2) i stamvört omedelbart före det moment i tillverkningsprocessen då jäst tillsättes. KemT 1910, s. 68. —
(I 2) -ÅDER l. -ÅDRA. (†) om större blodåder (i motsats till förgrening därav), huvudåder (se d. o. 2 a); särsk. i uttr. den stora stamådran, stora kroppspulsådern. Triewald Förel. 2: 41 (1736: den stora stamådran). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 137. —
-ÄMNE.
1) bot. till I 1, i grodd(planta): stamanlag; särsk. om stamanlag på ett mer utvecklat stadium i form av en mellan hjärtbladen sittande knopp (jfr -knopp 1) o. en denna uppbärande hypokotyl; jfr -grodd 1, -skott 2. Hartman Fl. LV (1838). De skallösa (sädes-)arternas stamämne utgår omedelbart vid kornets bas. MosskT 1892, s. 246. Vid frömognaden består embryot, även kallat grodd el. växtämne, av en rot (rotämne, lillrot), en stamknopp (stamämne) och ett el. flera hjärtblad. 3NF 6: 742 (1927). Stamanlaget kallas stamämne och bär i sin spets en liten knopp samt fortsättes nedåt av rotanlaget, rotämnet, som sedermera blir växtens huvudrot. VäxtLiv 1: 47 (1932).
2) (†) till II 12, om elementärt (l. ss. elementärt (se elementär 1 a) uppfattat) ämne i naturen, grundelement. Wallerius Åkerbr. 125 (1761; om vatten). VetAH 1789, s. 29 (om tänkt ämne i luft). —
(II 1, 12) -ÄTT. (numera föga br.) ätt varur annan ätt l. andra ätter l. ättegrenar utvecklat sig l. framgått l. som (i förh. till en annan ätt osv.) är den ursprungligare l. ursprungligaste. Porthan BrSamt. 109 (1784). Den adliga stamätten Ruuth uppges varit af danskt ursprung. FinBiogrHb. 1869 (1902).
B: STAMME-BOK, se A.
Avledn.: STAMAKTIG, adj.1 (tillf.) till I 1, 2 a, II 2, 3, 13; jfr -aktig (b); särsk. (†) till II 13, om språkljud: som utgör ”stamljud”. Tullberg SvRättskr. 76 (1862). —
STAMLIG, adj. (tillf.) till II 2, 3: som tillhör l. utmärker l. kännetecknar o. d. en stam l. stammen l. stammar. Ekhammar ForntÖstersv. 100 (1944; om sammanhållning). —
STAMMA, v.1—2, se d. o. —
-STAMMAD, p. adj.2 (-stammad 1747 osv. -stämmad 1737 (: Högst ämne, pl.)) till I 1, = -stammig, adj.2; i ssgn hög-stammad m. fl. —
STAMMARE, sbst.1, m. [sv. militär slang stammare] (slangfärgat l. vard., numera i sht i skildring av ä. militära förh.) till II 6: vid (den svenska) krigsmakten fast anställd militärperson, stamanställd; jfr stam-befäl. NysvSt. 1924, s. 74. Flottan inkallar f. d. ”stammare” .. Mot arbetslösheten. STSD(A) 1934, nr 12, s. 13. (Han hade påmint) major Boncker om att de två för så där en tretti år sen hade tjänstgjort på A 1 vid samma batteri. Jaa, Majoren som officersaspirant då, förstås, och han själv som stammare, som kanin. Gustaf-Jansson Oskuld. 214 (1968). —
STAMMIG, adj. [sannol. delvis utlöst ur ssgr med -stammig, adj.2] (numera bl. i vitter stil) som har l. kännetecknas av (en utpräglad l. framträdande o. d.) stam.
-STAMMIG, adj.2 (-stammig 1734 (: nederstammiga, pl.) osv. -stämmig 1755) [jfr t. -stämmig] till I 1, II 1, 12 (a), 13: som har l. kännetecknas av stam l. stammar (av det slag l. antal som förleden anger); i ssgrna dvärg-, en-, fler-, grov-, halv-, kal-, kort-, krok-, ljus-, låg-, lång-, mång-, neder-, pelar-, rak-, ren-, rund-, rät-, sam-, silver-, slät-, smal-, smärt-stammig m. fl.
Spoiler title
Spoiler content