återförvisa | SAOB

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 2021

ÅTER å4ter, adv. ((†) superl. (i bet. 3) -st (1758; möjl. adj.)); förr äv. (i bet. 3) ÅTRE, adj. komp., superl. återst.

Ordformer

(aater (-th-) 1521 (: aatherleffua)–1593 (: Aotherlösare; sannol. fel för Aatherlösare). ater- (-th-) i ssgr 1525 (: ath(e)rlønss)–1539 (: atherbleff). atter 1555 (: att(er) lossn)–1603. oter (-th-) 1523 (: otherstædher)–1625. otter- i ssg 1561 (: otterlösth). åter (åå-, åh-, -th-, -ee-) 1526 osv. återst, superl. (möjl. av adj.) 1758. återsta, superl. best. 1758. åthier 1589. åthir 1589–1597. åtre, komp. 1819. åtter (-tth-) 1523 (: åttherköpenn; enl. senare avskrift), 1544–1779 (: åtter kierleck))

Etymologi

[fsv. apter, ater; motsv. fd. apter (dan., nor. bm. atter), fvn. aptr (nor. nn. att, nyisl. aftur), got. aftra, fsax. aftar, fht. after (t. after-), feng. æfter (eng. after); till den rot som äv. föreligger i EFTER, prep. osv. — Jfr AFTER-, AKTER, adv., ÅTRA]

A. i rumslig bet. l. därav nära avhängig anv.

1) i fråga om verklig l. tänkt förflyttning l. rörelse l. lägesförändring i riktning bakåt l. i motsatt riktning mot tidigare l. tillbaka mot riktmärke l. till mål identiskt med utgångspunkten l. utgångsläget (särsk. i förb. med bestämning betecknande slutpunkten o. bestående av adv. l. prep.-förb. inledd av till); särsk. dels ss. partikel i förb. med verb, dels (o. numera i sht) ss. förled i verbala ssgr (äv. med (därav avledd l. därmed samhörig) substantivisk efterled); särsk. ss. partikel i förb. med dels skynda, förr äv. komma, studsa (se särsk. förb. under resp. verb), dels vara (se VARA ÅTER 2), vända (se VÄNDA ÅTER 1), förr äv. draga sig (se DRAGA ÅTER 1), gå (se GÅ ÅTER 1); äv. i fråga om att föra tillbaka ngn l. ngt till den plats l. åt det håll varifrån denna resp. detta flyttats l. satts i rörelse l. att ombesörja l. åstadkomma l. tillåta sådant tillbakaförande (särsk. ss. partikel i förb. med dels föra, remittera, skjuta, ställa, visa, förr äv. sätta (se särsk. förb. under resp. verb), dels draga (se DRAGA ÅTER 3), förr äv. låta (se LÅTA ÅTER 1), slå (se SLÅ ÅTER 2)) (jfr TILLBAKA 3 b α, ζ); jfr TILLBAKA 1, 3. Alt thet som vtaff iordenne kommer motte åter komma til iord igen, såsom all watn flyta åteer j haffuet igen. (öv. 1536). Ther til medh så warder här vthaf Rijket vthfördt Elgzhuder, och åther in igen andre ringe wahrur, som man til Kläder bruker. (1606). Ty Pluto haar sin wåning / Medh ouplösliga portar igenstengt / Och slepper ingen åter. (1665). — särsk.

a) uttryckligen motsatt: fram, i sådana uttr. som fram och åter, förr äv. åter och fram (se FRAM 3 a); förr äv. i uttr. åter och an, av och an (jfr AN, adv. I 1 a). (1528). (Invånarna i staden) woro aldeles rådwille, och wände sig ifrån hwarannan; nu lupo de til dörren, nu åter och an i husen. (1746).

b) i fråga om att lämna tillbaka ngt (till dess ursprungliga innehavare o. d.) l. att ngn får igen ngt l. återser (ngn l.) ngt l. att ta tillbaka ngt som tidigare varit i ens ägo o. d.; särsk. i fråga om förväntan l. krav l. fordran o. d.; äv. i fråga om att dels föra med sig nyhet l. svar o. d. till ngn, dels ersätta l. gottgöra ngn l. ngt; särsk. ss. partikel i förb. med dels bedja, begära, bekomma, betala, bära, börda, erövra, få, förvärva, hämta, kräva, lösa, ropa, skaffa, skicka, skänka, sända, söka, taga, förr äv. böta, kosta, njuta, rätta (se särsk. förb. under resp. verb), dels giva (se GIVA ÅTER 1), kalla (se KALLA ÅTER 1), förr äv. låta (se LÅTA ÅTER 3); jfr TILLBAKA 3 b β, γ, ε. (Bib. 1541). Inwånarne uti Städerne skola och icke utan lof och minne hugga på andra Skogar, som ligga deromkring innom en och en half mihl, vid 10. Dal. Sm:ts. bot. för hwart Lasz och wärdet åter. (1734).

c) i anv. där verb angivande rörelse l. förflyttning o. d. är utelämnat l. underförstått; särsk. i uttr. välkommen åter (se VÄLKOMMEN 2 c); jfr TILLBAKA 3 a α. Saken blef nu slutligt den: / Movitz gaf hon djefvulen; / Därför han vid harpan åter / Gråter, / Spelar psalmen om igen. (c. 1775, 1790). Ur skuggan vill hon åter öfver spången, / Här hejdas hon af en osynlig hand. (1881). Här välkomnade vi de förjagade Muserna åter. (1905). Till det landskapet längtade han åter livet igenom. (1946).

d) i fråga om återgivande av ljud l. ljus o. d.; äv. med mer l. mindre förbleknad rumslig bet. (jfr 4); särsk. ss. partikel i förb. med dels skalla, förr äv. hägra (se särsk. förb. under resp. verb), dels giva (se GIVA ÅTER 2). (Solen) verldar uppstå låter / Och herrligt strålar Allt / Ur tusen speglar åter / Hans skimrande gestalt. (c. 1820).

2) kvar (se d. o. II 1, 2); dels ss. partikel i förb. med verb, dels (o. numera i sht) ss. förled i (verbala) ssgr; jfr TILLBAKA 4.

a) (†) i fråga om att ngn stannar kvar (medan andra ger sig av) l. blir efter l. ej hinner med, dels ss. partikel i förb. med stå (se STÅ ÅTER I), dels ss. förled i ssgrna ÅTER-LEVA, sbst., v.1, 2

b) i fråga om att hindra l. hejda l. hålla kvar l. undan ngn l. ngt, ss. partikel i förb. med hålla o. i motsv. ssg.

c) i fråga om att ngt finns kvar l. återstår (att göra l. utföra l. betala l. leverera) l. finns ss. en återstående del l. resterar (för ngn), dels ss. partikel i förb. med stå (se STÅ ÅTER II), förr äv. bliva (se BLIVA ÅTER), vara (se VARA ÅTER 1), dels ss. förled i ssgrna ÅTER-BLI, ÅTER-LEVA, sbst., v.2, ÅTER-LÄMNA, ÅTER-STAD, ÅTER-STÅ; jfr TILLBAKA 4 g.

d) i fråga om att vara l. bli eftersatt l. komma i andra hand l. att åsidosätta l. försumma l. bortse l. avstå från ngt, ss. förled i ssgn ÅTER-SÄTTA.

3) (†) bak (se BAK, adv. I 2) l. baktill l. i bakre delen; äv. i adjektivisk (komp.) anv.; jfr TILLBAKA 2. (c. 1640). Columbus .. lät fråga om .. många andra åldrige, som inthet väl höra, skole stå longt åter i kyrkian. (i handl. fr. 1643). Månge Beläten voro kastade tilhoopa i en vrå åther i kyrckian. (c. 1670). Under åtre ändan af lämstockarne (i en björnfälla) bör läggas en stock eller bräde, att de ej nedtryckas i jorden. (1819).

B. med mer l. mindre förbleknad l. försvunnen rumslig bet. av 1.

4) [utvecklat ur 1 d] i fråga om återgivande av bild l. text o. d. (ibland närmande sig 6 b γ), dels ss. partikel i förb. med giva (se GIVA ÅTER 2), förr äv. skriva (se SKRIVA ÅTER), dels ss. förled i ssgrna ÅTER-BERÄTTA, ÅTER-BILDA, ÅTER-FÖRTÄLJA, ÅTER-GE.

5) i fråga om (väsentligen) abstrakt förhållande som avser ömsesidighet l. att en handling återgäldas med en annan (liknande); äv. dels i fråga om motstånd l. bestridande l. avvärjande o. d., dels med anslutning till ÅT, prep. o. adv. II 4 slutet, i fråga om tillrättavisande o. d., i ssgn ÅTER-VARNA; nästan bl. ss. förled i ssgr. Lycklig du som älskar ett ädelt föremål, ja, äfven om du ej är älskad åter. (1856).

6) i tidslig bet. o. därav nära avhängig anv.; särsk. dels ss. partikel i förb. med verb, dels (o. utom i b numera i sht) ss. förled i ssgr.

a) i fråga om återgång till tidigare l. ursprungligare tillstånd o. d.; äv. i fråga om att i tanken återvända till ett tidigare tillstånd l. ngt i det förflutna o. d. (särsk. dels med känsla av saknad, dels med inbegrepp av vilja l. uppmaning o. d.). Ty är nu thetta siälfwe grunden, för huar skul the Rommerske Påwerne, så gärne wele hafwa Nordlanden åter vnder träldomen igen. (1604). Än barndomssagan går, hur glad den grydde, / Den gyllne ålder i de första år. / Förgäfves jorden, skyn och menskan gråter: / En verld i tårar sörjer den ej åter. (1812, 1835). — särsk. i fråga om att upphäva l. avbryta l. upphöra med ngt l. göra ngt ogjort; äv. i fråga om ogiltigförklarande av överenskommelse l. löfte l. köp l. dom o. d., dels ss. partikel i förb. med dels bryta, förr äv. kvitta (se särsk. förb. under resp. verb), dels gå (se GÅ ÅTER 2), kalla (se KALLA ÅTER 2), förr äv. låta (se LÅTA ÅTER 4), vända (se VÄNDA ÅTER 2), dels ss. förled i sådana ssgr som ÅTER-BRYTA, ÅTER-BUD, ÅTER-GÅ, ÅTER-LYSA, ÅTER-LÅTA, ÅTER-LÖSA, ÅTER-LÖSEN, ÅTER-ROPA, ÅTER-TA.

b) på nytt (se NY, adj. 12 b), ännu en gång, igen (se d. o. II 7), ånyo. (1524). Och hon wardt åter haffuandes, och födde en son. (Bib. 1541). Skola wij åter j wilda hafwet af och an kastas? (c. 1669). När skal jag åter få se eder? (1703). Der fick jag underrättelsen, att åter en stor del af Götheborg hade brunnit. (1846). Mot slutet af mars gjorde konseljen åter en stor förlust. (1892). Vid den tidpunkten befann sig Kristina åter i Hamburg. (2006). — särsk.

α) pleonastiskt l. förstärkande i sammanställning med liktydiga ord l. uttr.

α') i uttr. åter igen (se δ α′ o. ÅTER-IGEN); jfr IGEN II 7 a.

β') i uttr. åter på nytt (jfr NY, adj. 12 b β), förr äv. åter å nyo. Nu will thu åther på nytt beskatta them till Sex rundstycker aff hwar karl. (1544). Elliest förnimes at Turkarne ifrån Dulcigno åter å nyo warit Uthe och wijd Ancona borttagit 50. Christne.

γ') (†) i uttr. åter om (se OM, prep. osv. II 6).

β) i uttr. åter en gång, ännu en gång; jfr GÅNG II 1 b (ε). Det hämnande svärdet skal åter en gång hvila; och den som skonas af des nåd, skal ock skyddas af des magt. Åter en gång har han gjort det svåra valet att lämna sin sambo .. för fotbollens skull.

γ) ss. partikel i förb. med verb l. ss. förled i ssgr, i fråga om att ngn på nytt infinner l. inställer sig l. framträder l. på nytt lever upp l. att ngn l. ngt på nytt visar sig l. framställs l. upptäcks o. d.; särsk. dels i förb. med finna, förr äv. kvickna (se särsk. förb. under resp. verb), dels (o. i sht) ss. förled i sådana ssgr som ÅTER-BYGGA, ÅTER-FRAMKALLA, ÅTER-FÖRNYA, ÅTER-KVICKNA, ÅTER-LEVA, v.1, ÅTER-LIVA, ÅTER-SKAPA, ÅTER-SYNAS, ÅTER-UPPBYGGA, ÅTER-UPPFINNA, ÅTER-UPPSTÅ, ÅTER-UPPVÄCKA, ÅTER-VAKNA; jfr 4.

δ) med förstärkande upprepning av åter l. annat ord.

α') i uttr. åter och åter, äv. åter och åter igen (äv. hopskrivet; jfr α α′ o. ÅTER-IGEN 1), för att ange att ngt upprepas (alltför) många ggr. Thensamma allzmächtige och barmhertige Gudh jagh åther och åther igen beder, att han (osv.). (1612). Åter och åter drogo faraonernas härar genom Syrien och tvungo dess folk och furstar att gälda skatt. (1885). Åter och åter igen hade han frågat sig om inte rätten borde grunda sig på vissa etiska principer. (2008).

β') framför ett upprepat ord l. uttryck för att framhäva upprepningen; jfr OCH, konj. I 1 h α slutet. Weh tigh och åter weh. (1562). Tusenden och åter tusenden myllrade ut ur stadens qvalm till lustslotten och till Klampenborg. (1890).

ε) i fråga om ngt som äger rum l. görs i flera efter varandra följande led: vidare (se d. o. I 1 c α); särsk. (o. numera bl.) ss. förled i ssgrna ÅTER-FÖLJA, ÅTER-FÖRSÄLJA, ÅTER-SÄLJA, ÅTER-UTSÄNDA. (Hemmanet) hade min far med gårdens blomstrande dotter / Ärft, och han grånade der, som en sommarafton att påse. / Åter från honom kom det till mig. (1832).

c) i fråga om att syfta l. peka på l. leda l. föra tanken o. d. till ngt som tidigare existerat l. varit känt l. nämnts, äv. åberopa l. hänvisa l. hänföra sig till ngt sådant; särsk. ss. förled i ssgrna ÅTER-FÖRA, ÅTER-GÅ, ÅTER-VISA. Bih. s. 2. Men åter till vårt egentliga ämne! Åter till uteserveringarna och förträdgårdarna.

C. i annan anv.

7) [möjl. utvecklat ur 6 a] (†) i resultativ anv., i fråga om igensättande av öppning l. stängande av dörr l. fönster o. d.: igen (se d. o. II 1); äv. dels i fråga om utfyllande av hål l. spricka o. d. i syfte att täta ett föremål, dels i fråga om igenläggning av åker(jord), ss. förled i ssgrna ÅTER-LAGA-JORD o. ÅTER-LAGNING; särsk. ss. partikel i förb. med tr. verb vars obj. anger det som stängs osv., särsk. låta (se LÅTA ÅTER 2), mura (se MURA ÅTER), slå (se SLÅ ÅTER 1); jfr IGEN II 1 (c). (Bib. 1541). Vaktande drakens gap, det glupande, täppte hon åter / för att den gyllene ull bringa till Hellas igen. (1885).

8) [utvecklat ur 6 b] i fråga om ngt som tillkommer utöver det tidigare: ytterligare, ännu; förr särsk. i uttr. än – än åter (jfr ÄN, adv.); äv. i satsadverbiell anv., för att ange tillägg av nytt sakförhållande l. nytt led i framställning: ss. tillägg till detta l. härutöver l. dessutom o. d. (äv. övergående i bet.: däremot, å andra sidan, i sin tur (särsk. i uttr. ibland (l. nu) – nu åter (se NU, adv. osv. I 4))); äv. (numera bl. ålderdomligt) efterställt det led som anger den l. det som utgör tillägg o. d.; jfr VIDARE I 3. Någhon liten tijdh, och j see migh intit, och åter en liten tijdh, och j fåån see migh. (NT 1526). Så kunde the få wette wår grund och mening, och wij åther theres. (1543). Än förleddes, än skrämdes barn och enfaldiga människor, at bekänna dårskaper om sig och andra; än åter blef det en födkrok och vinst, at updikta orimliga brott. (1778). Hvart Sjelfständigt Folk kallas en Stat. Sjelfständigt är åter hvart Folk, som styres af sin egen Öfverhet, under sina egna lagar. (1802). Jag svarade naturligtvis, att det kom an på Cousin Malte. Han åter, att det tog han sig icke utaf. (1834). (Bland djuren) gingo människor, somliga med spadar och liar, .. andra med jaktbössor och andra åter med fiskhåvar. (1907). Ritter åter, en kammarlärd af hufvudsakligen historisk läggning. (1908).

Sammansättningar.

Anm. Flera av de med åter sammansatta verben kunde i ä. tid skrivas ss. två ord, o. det kan ibland vara osäkert om ssg verkligen föreligger.

(6 a, b) ÅTER-ANPASSA~020, -ning. anpassa (ngn, äv. sig) (till tidigare tillstånd l. liv l. situation o. d.); särsk. (o. i sht) med avs. på kriminell l. socialt utstött person: rehabilitera. Nu konstaterade jag .. att den flitige arktiske upptäcktsresanden ännu icke .. till sitt inre återanpassat sig efter de nordliga köldförhållandena. Straffets syfte som .. ett medel att om möjligt återanpassa den brottslige till samhället. —

(1 b, 6 b) -ANSKAFFA~020, -ning. anskaffa (ngt) på nytt (i sht ss. ersättning för skadad l. förlorad egendom); jfr -förskaffa 2, -skaffa. Svårigheterna att återanskaffa förstörda byggnader, maskiner och råvaror inom rimlig tid kunna icke helt kompenseras genom brandskadeersättningen.

Ssgr: återanskaffnings-kostnad. kostnad för återanskaffande.

-pris. jfr -anskaffnings-värde.

-värde. värde av ny egendom l. vara som återanskaffas; jfr -anskaffnings-pris. Att sätta gränsen för nedskrivning av varulager till 50 procent av återanskaffningsvärdet kan inte vara riktigt. —

(6 a, b) -ANSTÄLLA~020, -ning. anställa (ngn) på nytt. De anställda som avskedades vid konkursen har börjat återanställas. —

(6 b) -ANVÄNDA~020, -ning. använda (ngt) på nytt l. på annat sätt än tidigare; särsk. i fråga om förbrukningsmaterial o. d.; jfr -bruka. Ur teknisk synpunkt är det möjligt att återanvända material som återvunnits ur förpackningar som består av ett enda material under förutsättning att kvaliteten är tillräckligt god. (1988). Än i dag förekommer det att kakelugnar åker ut när hus renoveras. Men nu tas de ner försiktigt och återanvänds. —

(1) -AVOG. [fsv. ateravugher] (†) baklänges (tillbaka); äv. bildl.; jfr avog 1 a. (1561). Efter han bar flux thill at löpa wndan och hade en luntha om halsen, tå lupo knechterna efter honom, finge i lunthan och drogo honom åther åwogh, så at han full skiäcktan diupare in wthj [sigh] och bleff så trygdt med samma luntta. (c. 1585). Then höghe ålderdomen faller åtheraffwugh tilbaka til the förra (dvs. barndomen o. ungdomen) igen. (1639). —

(6 b) -AVTRÄDA~020, -else (†, (1874), (1916)).

1) (†) avgå på nytt; jfr avträda, v.1 I 3 a. Han efterträddes af den förut vid samma Riksdag afsatte Grefve Ekeblad, som efter tre månader återafträdde.

2) (numera bl. tillf.) på nytt lämna ifrån sig l. avstå (landområde o. d.); jfr avträda, v.1 I 4 b γ. (1855). Ett eventuellt återavträdande av Kamerun till Tyskland. —

(6 a, b) -BEFOLKA, -ning. (1800, 1807). De kommande åren ska centrum återbefolkas, genom att nya lägenheter byggs. —

-BEFORDRAN.

1) (numera bl. tillf.) till 1 (b), om befordran (se d. o. 1) l. transport tillbaka (till utgångspunkten l. till ursprunglig innehavare o. d.). Det bör .. ligga i statsmakternas intresse att något af de förlorade statsinkomsterna återvinnes genom .. återbefordran af ångerköpta emigranter. Återbefordran till afsändningsstationen värkställes fraktfritt.

2) (†) till 6 b: förnyad befordran (se d. o. 2). Kejsaren har .. förklarat predikanten å Runö .. berättigad till återbefordran inom Borgå stift. —

(1) -BEGIVA. (†) refl.: bege sig tillbaka; jfr begiva II 8. Jag tänkte .. at återbegifwa mig til Warschau. (1780). —

(6 a, b) -BEGRAVA, -ning. begrava (ngn l. ngt) på nytt. (1818). För de .. tre skeletten (från 1100-talet) gäller att de skall återbegravas i Nödinge kyrka där man lämnat ett utrymme under kyrkgolvet. —

(6 b) -BEGYNNA, -else (se avledn.). (numera mindre br.) börja (ngt) på nytt, återuppta; äv. intr., med saksubj.; jfr -börja. (Det österrikiska) hofvet ådagalade en eftergifvenhet, som vittnade om dess vanmakt att återbegynna kriget mot en öfverlägsen styrka. (c. 1815). Med de före honom bortgångna, har den ädla sysselsättningen redan återbegynt. (1827).

Avledn. (†): återbegynnelse, r. l. f. (Drottning Ulrika Eleonoras död) inföll den 24 Nov. 1741 .. innan stilleståndet, innan fiendtligheternas återbegynnelse. (1797). —

(1 b) -BEGÄRA. begära (att få) (ngt) tillbaka; jfr -kräva o. begära åter. Efter De la Gardies död återbegärde konsistoriet sina hemman. (1909). —

(1 b) -BEKOMMA. (numera bl. tillf.) återfå (ngt); jfr bekomma åter. (1697). Konung Sigismund hoppades .. under sådana oroligheter kunna från Ryssland återbekomma några förlorade landskap. (1831). —

(4) -BERÄTTA, -else (se avledn.), -ning; -are (se avledn.). gm berättande återge (ngt) på samma l. annat sätt l. i annan form än den ursprungliga; i sht förr äv. med indirekt personobj.; jfr berätta I 3 a o. -förtälja, -ge 2 a. Ministern återberättade sin monark hwarje uttryck af förebråelse och wrede, som Konungen af Frankrike mot honom utöst. Ett kvickhuvud hittade på något som återberättades i hela trakten. (1949). Äventyr han hört på krogen återberättade han gärna som sina. (1984).

Avledn.: återberättare, m.//ig. jfr berättare 2 (a) o.

återförtäljare. Hr Bondeson är .. lika mycket återberättare som upptecknare, i det han ofta sammansatt sina förtäljningar efter flere olika uppteckningar.

återberättelse, r. l. f. jfr berättelse 3 b. (1749). Boken .. är en mustig och rikt orkestrerad återberättelse av Odysseus uppbrott från nymfen Kalypso och hans återkomst till Ithaka. —

(6 a, b) -BESKOGA, -ning. förnya l. sätta i stånd ((skogs)mark) gm plantering l. självsådd o. d. (särsk. efter avverkning l. brand). Kanadas väldiga skogsarealer gjorde att avverkningarna i landet länge kunde ske utan tanke på återbeskogning och framtida skogstillgångar. —

(5) -BESVARA. (†) återgälda (känsla med samma l. liknande känsla); jfr besvara 2 b α. Jag blef framför de öfriga den, som både vann hennes kärlek och återbesvarade den med varm tacksamhet. (1852). —

(6 a, b) -BESÄTTA, -ning. på nytt tillsätta (tjänst l. ämbete o. d.); jfr besätta III 6 a o. remplacera 2. (1766). Vad som legat bakom dröjsmålet med återbesättandet av tjänsten, är ej närmare känt. (1950). —

-BESÖK. (1734).

1) till 5: svarsbesök l. svarsvisit; jfr -visit. Dessa män brukade han ofta besöka, men jag såg dem aldrig på återbesök hos honom. (1887).

2) till 6 b: förnyat besök (särsk. hos läkare o. d.); jfr -visit. Ofta kan det efter kort tids användning skava något och protesen justeras då vid återbesök. (1987). —

-BESÖKA, -are (tillf., osv.). (1734).

1) till 5: avlägga l. göra svarsbesök (se d. o. 1) hos (ngn). Ofta återbesöktes han af sina vänner i den högländta och vilda skogstrakten. (1855).

2) till 6 b: besöka (ngn l. ngt) på nytt. En gång har hon tillsammans med sina barn återbesökt sin hemby. —

(1 b) -BETALA, -ning. [fsv. aterbetala] betala tillbaka (ngt, särsk. (del av) skuld o. d.); jfr -bära 1 b, -gälda, -ställa 2, -sätta 1 o. betala åter. (1697). Han lånade öfver allt penningar, dem han aldrig återbetalte. (1764). Tills vidare lämnar folkpartiet öppet hur återbetalningen av studiemedel bör ske. särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (med anslutning till åter 5): återgälda (se d. o. slutet) (ngn l. ngt). (1800). Hofjägmästaren (fick) skoja och skämta med honom, så mycket han ville, och kunde också få grundligt återbetaldt i samma mynt. (1894).

Ssgr: återbetalnings-skyldig. skyldig att betala tillbaka. Hon hade förklarat att hon ej af käranden lånat några penningar, för hvilka hon vore återbetalningsskyldig.

-skyldighet. [jfr -betalnings-skyldig] jfr skyldighet 1. Lån utan återbetalningsskyldighet. (1926).

-takt. jfr takt 4.

-termin. (i ä. fackspr.) (bestämd) återbetalningstid; jfr termin 2 a. (1800).

-tid. tid då l. inom vilken återbetalning bör ske; jfr tid, sbst. 12, o. -betalnings-termin. Lån bewiljas .. Emot proprie borgen, på wisz återbetalningstid eller uppsägning. —

(1 d) -BILD. återspegling, reflexion; äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl.; jfr bild, sbst.1 5. (1811, 1816). Att säga att en poesiöversättning endast ger en blek återbild av originalet är en truism. —

-BILDA, -ning.

1) (†) till 4: framställa en bild av (ngt) (särsk.: avbilda (se d. o. 2)); äv.: söka efterlikna l. imitera (ngt); äv. med saksubj. Lugn och oskuld der (i hemmet), i förbund med dygden, / Återbilda sagornas gyllne åldrar. (c. 1810). Det var egentligen i återbildandet af de kroppsliga formernas kraft, rikedom och skönhet .. Grekerna lyfte sig till ett så obestridt mästerskap. (1850). (1887, 1893).

2) (numera bl. tillf.) till 6 a: tillbakabilda (ngt); i sht dels i refl. anv. l. i pass. övergående i dep., dels ss. vbalsbst. -ning. Oftast öfverlefver den sjuke sitt slaganfall. Blödningen i hjärnan upphör; blodlefvern därstädes drager sig samman och återbildas (resorberas). (1901). Utsikterna till, att en inträdd förlamning skall återbilda sig, äro störst inom det första halfåret efter sjukdomens början. (1916). Atrofi, varmed avses en återbildning eller förtvining av en normalt utvecklad vävnad. (1941).

3) till 6 b γ: bilda (se bilda, v.1 4) (ngt) på nytt, återskapa; särsk. med avs. på organ l. kroppsdel o. d. (jfr regenerera 1 a); äv. i refl. anv. l. i pass. närmande sig dep. (1811). Att åt Kronan öfverlemna omsorgen att återbilda ett nytt Kabinett. (1871; refl.). Näsans återbildande på kirurgisk väg. Om betningen upphör, återbildas .. vegetationen inom några få år. (1955). —

-BJUDA, -ning. [fsv. aterbiuþa]

1) (numera bl. tillf.) till 1 b: erbjuda (ngn) att få (ngt) tillbaka l. i gengäld; särsk. med avs. på (fästmans)gåva: erbjuda sig att lämna tillbaka till; förr äv. med avs. på fast egendom: erbjuda till återlösning; äv. dels utan indirekt obj., dels med det indirekta obj. ersatt av prep.-bestämning, särsk. inledd av prep. till; jfr bjuda 8. (1681). Synnerligen, at Hon Gåfworna aldrig har brukat, utan dem strax til Honom återbjudet, när ächtenskapet skulle blifwa om intet. Ville någon afstå sin jord emot betingande af föda, vård och underhåll för lifstiden, skulle ock arfvejorden dessförinnan återbjudas. (1840). Att (spannmåls)köparna .. retirerat från marknaden efter att ha verkställt omfattande inköp, vilka måste väcka till liv farhågan att en del av dessa återbjudas marknaden.

2) till 5: bjuda in (ngn som man tidigare har gästat), bjuda igen (i sht ss. vbalsbst. -ning, särsk. konkretare); förr äv. till 1 (b): bjuda (ngn) att komma tillbaka; jfr bjuda 26. I går var jag hos Riks Drotset kl. 8 och blef mycket väl emottagen, samt återbuden till middagen. (1809). Dessa bjudningar ge .. anledning till åtskilliga återbjudningar. —

-BLI, äv. -BLIVA, -blivning. [fsv. aterbliva]

1) till 2 c: återstå (se d. o. 1); särsk. (o. numera bl., tillf.) i p. pf. -bliven: överbliven; jfr bliva åter. (1539). At om eldswådor öfwergå .. (stenbyggnader), har ägaren likwäl stomen i behåll, när wid träbygnad icke mera återblifwer än tomten. (1747). Viktigast för oss är att fler företag och människor förstår hur enkelt det är att göra något fantastiskt med återbliven mat. s. B7.

2) (†) till 6 a: återgå till att vara (ngt); jfr bliva II 1 b α. (c. 1800). Så var ånyo Wasastammens ek återblifven Svearnes och Göternas frihetsträd. (1826). (1882). —

-BLICK.

1) (numera mindre br.) till 1 c: utsikt bakåt (över ngt) (jfr blick, sbst.1 6, o. tillbaka-blick 1); äv.: blick (se blick, sbst.1 2 a) bakåt. Från höjderna hade vi som oftast tillfälle till vackra återblickar på den älskliga sjön. (1849). För att återtaga tid .. satte vi oss på tåget och togo därifrån en ny snabb återblick på en del af de landsträckor vi genomvandrat. (1914). (1970; angivet ss. sällsynt).

2) till 6 a, i fråga om att blicka l. tänka tillbaka på det förflutna; jfr blick, sbst.1 2 b α, o. -syn 1, -tanke o. tillbaka-blick 2. I ålderdomen skörda wi af en och annan återblick på ungdomen, litet eller intet annat än hopplös sorg. En geografisk och etnografisk skildring med inslag av historiska och personhistoriska återblickar. —

(6 a) -BLICKA. blicka l. tänka tillbaka på det förflutna; äv. bildl.; numera i sht i p. pr.; jfr blicka, v.1 4 b, o. -se 1. Det var denna tid, på hvilken längre fram Gustaf III återblickade med saknad. (1867, 1874). Vad är då nytt på denna sammanfattande och i viss mån återblickande utställning? —

-BLIVA, se -bli. —

(1 d) -BLIXTRA, -ing. (†) blixtrande stråla tillbaka; jfr blixtra 3 o. -stråla. En varm, elysisk ether / Mildt mitt inre genomträngde / Återblixtrande från ögat. (1827). —

(6 a, b) -BLOMMA, -ning. blomstra på nytt; särsk. om växt l. växtskott: remontera; i sht i p. pr.; äv. oeg. l. bildl.; jfr blomma, v. III 1. O, att åter se dig sitta uppe, min mö, full af återblommande lifskraft! (1860). Många återblommande rabattrosor är mycket kortlivade. s. B3. (Rosen) ”Champion of the world” blommar i juli och återblommar på hösten. —

(1 d) -BLÄNKA. (†) stråla tillbaka; jfr blänka, v.1 I 1 b, o. -stråla. (c. 1786). Den fladdrande elden i spiseln .. återblänkte ur de höga speglarne. —

-BOD, se -bud. —

-BRINGA, -ning.

1) till 1: återföra (se d. o. 1) (ngn l. ngt); jfr bringa, v. 1. Emedan Hennes Maj:t intet hade .. warit högre angelägit, än allenast at kunna återbringa uti Senaten all god och förtrolig enighet. (1670). Rymmarne blefwo genast eftersatte med spårhundar, och återbrakte. (1769). Hvad .. (den danske fältmarskalken) vid infallet hade eröfrat, återbragtes, så snart .. Carl Gustaf Wrangel ankom med de Svenska troppar Konungen ditsände. (1790, 1802).

2) till 6 a: återföra (se d. o. 2) (ngn l. ngt till ett tidigare l. ursprungligt läge l. tillstånd o. d.); särsk. i sådana uttr. som återbringa ngn till lydnad; jfr bringa, v. 2. Oxhandelen i Skåne, som .. nu i några förflutna år aldeles .. förfallen war, är ock nu .. til en god redresse och upkomst återbragt worden. (1697). Man kunde .. förmoda, att Konungen, vred öfver Dalkarlarnas företag .. skulle förr eller sednare söka hämnas denna skymf och återbringa de upproriska till lydnad. (1819). Saknas säkra dödstecken, skola tjenliga medel användas att den möjligen skendöde till lifvet återbringa. —

(6 b) -BRUK. [jfr d. genbrug, nor. gjenbruk] om handlingen att använda ngt på nytt l. på annat sätt än tidigare, återanvändning (särsk. i fråga om äldre föremål o. d.); förr äv.: upprepad användning. fläckar, smuts, nedslitning, ett evinnerligt strävsamt reparerande – återbruk – av gamla trasiga ting.

Ssgr: återbruks-central. En återbrukscentral där allmänheten ska kunna lämna saker som de tror att någon annan kan ha glädje av.

-material. återanvänt (byggnads)material. Nästan hela huset är återuppbyggt med återbruksmaterial, bara fönstren är helt nya. s. C7. —

(6 b) -BRUKA, -ning; -are (se avledn). [sannol. till -bruk] återanvända l. återvinna (se d. o. 2) (ngt); i sht i p. pf.; jfr bruka 2 (d). nr 47, s. 8. I USA finns ett stort bokförlag, som trycker alla sina böcker på återbrukat papper.

Avledn.: återbrukare, m.//ig. jfr återvinnare. Äldre tiders små, gärna spröjsade fönster tas tillvara av återbrukaren. —

-BRYTA, -ning. [fsv. aterbryta]

1) (†) till 1 d, med avs. på ljus(stråle) l. ljud(våg) o. d.: reflektera (se d. o. 2); jfr bryta 21 a o. -kasta c. (1773). I min mörka enslighet, der jemrens qväfda skri återbryts från nakna hällar. (c. 1805). En concav spegel, som återbryter strålarna, alla i en brännpunkt, kallas Brännspegel. (1836). s. III.

2) (numera företrädesvis i Finl.) till 6 a slutet, med avs. på dom l. utslag l. beslut o. d.: upphäva, förklara ogiltig; särsk. ss. vbalsbst. -ande, om resning (se resning, sbst.2 10) (särsk. i uttr. återbrytande av dom (jfr dom, sbst.1 2 a)); förr äv. dels i sådana uttr. som återbryta skrock- och ofsocknar, upphäva dom som avkunnats på falska grunder (jfr of-socken, skrock-socken), dels i uttr. återbryta bolag (se bolag, sbst.2 3 b); jfr bryta 26 (a, b) o. bryta åter. (1615). Såsom Sveriges lagh förmår, att Konunger må sanning uthleta och alle skrock- och ofsochner åtherbryta. (1675). Återbrytande af dom är ett rättsmedel, hvarigenom en afgjord sak under åberopande af nya skäl, å nyo drages under domstols prövning. (1898). (Justitieombudsmannen) anhåller .. om att högsta förvaltningsdomstolen återbryter beslutet. —

-BUD, förr äv. -BOD l. -BÅD. [fsv. aterbuþ]

1) (†) till 1 b: hembud (se hem-bud, sbst.2); jfr bud 4. Hem- upp- eller återbudet skulle ske så väl enskildt till arfvingarne, som offenteligen å Tinget. (1840).

2) (†) till 5, om bud som sänds tillbaka (ss. svar). Nar iag fick ett löst bod om fierdedagen skickade iag med sam(m)a budh återbudh, att iagh för min swagheet skulld, intet kunde (osv.). (1790).

3) till 6 a slutet, om bud l. meddelande om att ngt återkallas l. ställs in o. d. (förr särsk. om kontraorder); särsk. (o. i sht) om bud osv. om att man i motsats till vad som tidigare meddelats inte kan komma (till bjudning l. evenemang o. d.); jfr bud 1 b (ε). Lämna, ringa, skicka återbud. (1632). Tidgren den slarfven lofvade komma in i dag, men har gifvit återbod. (1776). (Man fick veta) att alla rykten om fiendens antågande varit falska; dock sändes inga återbud till regementena, som fått befallning att framrycka. (1863). —

(6 b (γ)) -BYGGA. [fsv. aterbyggia] (numera bl. tillf.) återuppbygga (ngt); äv. utan obj.; jfr bygga 9. Den, som eij wil sielfmant åtherbyggia, bör plichta derföre. (1692). (Staden) undergick många öden, stormades, intogs, förstördes och återbygdes. (1891). Förstörd genom eld återbyggdes kyrkan 1554. (1899). —

-BYGGNAD. [till -bygga] (numera bl. tillf.) återuppbyggnad. Bildmaterialet, som bevarats undan förstörelsen, har nu i stor utsträckning kunnat användas vid återbyggnaden av krigshärjade städer. —

(1 b) -BYTA. (numera bl. tillf.) gm byte få l. lämna tillbaka (ngt). Om någon hafwer af Chronan .. erhållit ett godz, och det sedermehra emot annan fast och orörligh egendomb til Chronan åtherbytt, begrijpes det vnder denne bewillning. (1655). Enär vitnet sedermera reste ut til Post-Jagten .. för at återbyta sin Hatt af Jagt-karlen. (1801). —

-BÅD, se -bud. —

-BÄRA, -ing (se d. o.), -ning (se -bäring). [fsv. aterbära]

1) (numera bl. tillf.) till 1: bärande transportera l. flytta (ngt (l. ngn)) tillbaka; äv. (med mer l. mindre försvagad l. försvunnen bet. av bärande) till 1 b: återlämna (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr bära, v. 1, o. -föra 1 o. bära åter. (1604). Att såsom Mag:r Krafft och Joh(an) Hallenius .. ännu intet återburit det de til sig tagit af sal. Hallenstedts saker. (1695). Allt detta jordiska var dock en opåräknad gåfva, den de voro färdige att när som helst återbära. (1818, 1825). Han (föll) svimmande till marken och blef såsom död af sina soldater .. återburen till staden, der han likväl snart hemtade sig. (1843). särsk.

a) (†) med avs. på hälsning l. svar l. order o. d.; äv.: frambära l. framföra (svar o. d. (till ngn som förväntar sig sådant)); jfr bära, v. 2 (c). Adjutanten återbär allenast parolen och ordrerne åt de 3. ordinarie, som hafwa Regements Officerare Indelningar. (1722). (Det var Rålamb) som blef skickad att meddela Drottningen det i vägen komna förhindret och att återbära hennes svar. (1828). Till var och en framförde jag hälsningar från Bror och blev anmodad att till Bror återbära dessa, vilket härmed fullgöres. (1842). (1886).

b) med avs. på pengar l. finansiella medel o. d.: betala tillbaka; särsk. med avs. på dels lån l. skuld o. d., dels felaktig utdelning (se ut-dela 3 c); jfr -betala. (1723). Då egendomshandlaren måste återbära sina lån. (1831). Första processen skall röra sig om återbärandet af det Carnegie med orätt uppburit af herr Hall. (1899). Varder utdelning beslutad och verkställd .. vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga att återbära den. särsk. (†) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. (med anslutning till åter 5): betala tillbaka (med ngt); återgälda (se d. o. slutet). (1724, 1726). (Han) bad Hr Watelet blott om hans vänskap, som han kunde återbära. (1798). Min skuld till dig jag blott i ringa mån / Med ord och skrift förmår att återbära. (1865).

c) (†) om åker l. fält o. d.: (i utbyte mot odlingsinsats o. d.) frambringa viss avkastning l. viss växtlighet o. d.; äv. bildl.; jfr bära, v. 12 b. Det är ej heller odlarens makt och konst som ger växten åt sädeskornet, som tvingar åkern att återbära det tiofaldigt. (1801). Med omsorg häfdade åkrar / Återburo i skörd vildhafra och skadliga ogräs. (1807). (1875; bildl.).

d) (†) med anslutning till åter 1 d, i fråga om eko, i sådana uttr. som återbära ngt i genljud; jfr bära, v. 1 g α. Den skog, som villdjurs rop i genljud återbar, / Ur sina grottors djup ger herdens sånger svar. (1796, 1806). (1852).

2) (†) till 6 a slutet: upphäva (se d. o. 3 b) (ngt); särsk. (o. i sht) med avs. på städsel (se d. o. 1 b). En gång tagen städia må af tienstehion ej återbäras, wid Tio Daler S:mts plikt, och stånde städslen icke desz mindre fast. (1752). (1799). —

-BÄRING, äv. -BÄRNING. [till -bära] (utom i b numera bl. tillf.) motsv. -bära 1, om handlingen l. verksamheten att återlämna ngt (särsk. hemgift l. trolovningsgåva). Alla försök att förmå till återbäring af hwad som måste wara i behåll (av det stulna) gäckades. (1915 års äktenskapslag har) reglerat, huruledes för det fall, att .. trolofningen .. brytes, återbäring bör ske af de gåfvor, som den ene trolofvade gett den andre för äktenskapets skull. (1919). särsk.

a) (†) reduktion (se d. o. 4 (a)). Påståenden om återbärning eller .. i sednare tider så kallad reduction till kronan af bortskänkta, försålda eller .. genom byte kronan afhändade gods. (1854).

b) (fullt br.) motsv. -bära 1 b, i fråga om pengar l. finansiella medel: återbetalning; särsk. dels i fråga om för stort belopp som utbetalats, dels i fråga om utdelning (se β, γ); förr äv. med avs. på lån l. skuld o. d.; jfr restitution 1 b. Åstundas til återbäring på kort tid et Penninge-Lån uti Riksgälds-sedlar. Återbäring af under de sista decennierne för mycket uppburna tullafgifter. Går förslaget (om sänkning av fastighetsskatten) igenom kan hyresgästerna räkna med en återbärning på 360 kronor. jfr skatte-återbäring. särsk.

α) i fråga om återbetalning av viss del av (försäkrings)premie. (1942). För livförsäkring skola grunder upprättas beträffande .. återbäring till försäkringstagarna. jfr premie-återbäring.

β) utdelning på insatt l. satsat belopp, avkastning; jfr -vinst o. ut-dela 3 c. Det krävdes en betydande kapitalinvestering, alltid med ovisst hopp om återbäring, för att bearbeta nya eller ödelämnade malmanledningar. (1955). Många av matcherna (på stryktipset) är vidöppna och den som prickar in 13 rätt kan räkna med bra återbärning.

γ) om (medlems)rabatt på inköpssumma, vanl. utbetald i efterhand. (1927). Jordbrukarnas köp av förnödenheter i de egna föreningarna kan på samma sätt ge återbäring i likhet med den återbäring som konsumentkooperationen kan ge sina medlemmar. (1980). —

(6 b γ, 8) -BÄTTRA. (†) förbättra l. reparera (ngt); jfr bättra I 1. Buldan till at återbättra officer Tältet. —

(1) -BÖJA, -ning. [fsv. aterböghia] (numera bl. tillf.) böja (ngt) bakåt l. tillbaka till sitt utgångsläge; särsk. i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. i ä. språkvetenskaplig terminologi med anslutning till åter 1 d, i fråga om böjningsform: reflexiv (se d. o. 5). (1807). Sig, som är en återböjd Kasus af tredje pers. .. nyttjas när objektet .. utgör samma individ som det verkande Subjektet. (1815). När stången avlastas och börjar återböjas till rak form samt sedan åt andra sidan, följer spänningen och förlängningen först en återgångskurva. —

(1 (b)) -BÖRDA, -ning.

1) (numera bl. tillf.) (i kraft av bördsrätt) återinlösa (ngt, i sht fast egendom); äv. allmännare: återvinna l. återerövra (ngt som tidigare varit i ens ägo); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr 2 o. börda, v.3 1, 2 a, o. börda åter. Efter kröningen .. uprepades äfven och allmänt pålystes, den frihet Adelen ägde, at återbörda sine Gods ifrån de Andelige. (1746). Genom den store Bismarcks genialiska politik har .. Tyskland .. blifvit sammangjutet till ett rike, det har återbördat hvad som under svaghetens dagar gått förloradt. (1895). Vilket gods en längre tid varit frånhänt hans släkt, men nyligen av honom återbördats. (1947).

2) [utvecklat ur 1, sannol. med anslutning till sådana ord som avbörda, på-börda (se , s. 22 ff.)] (låta) förflytta (ngt) tillbaka (till utgångspunkten), återföra; äv.: återlämna (ngt); äv. dels (ngn gg) med saksubj., dels med personobj. (se a); äv. mer l. mindre bildl.; i vissa språkprov svårt att skilja från 1; jfr -förpassa, -förskaffa 1. Den tyske naturforskaren .. återbördar .. åt Asien den ära att vara menniskoslägtets första hem .. som Darwin velat beröfva den. Sjön .. hade .. en gnistrande klar vintermorgon slutit dem i sin famn för att ej återbörda dem förrän vid islossningen. (1914). Den vattenmängd, som årligen återbördades till världshavet, var jämförelsevis ringa. Jag kunde förstås bara ha återbördat den gamla musikmaskinen till sitt mörka hörn i garderoben där jag hämtat den en vecka tidigare. (2009). särsk.

a) med avs. på person: föra tillbaka (till sin ursprungliga plats l. miljö); förr äv.: hämta l. kalla (ngn) tillbaka. Himlen, afundsam, från jorden / Återbördat sin Wallin. (1839). Återbördade till Lund togs de två studenterna i fängsligt förvar. (1953). När det åskar springer barnet skräckslaget in till föräldrarnas sängkammare, men återbördas genast till sitt rum. (2004).

b) (†) med anslutning till åter 5: återgälda (ngt); äv. med indirekt obj.; jfr börda, v.3 2 b. Att han engång skulle bli en duglig man, som återbördade sin fostermor alla hennes uppoffringar. (1887). Tillåt mig återbörda komplimangen! (1891). (1939). —

(6 b) -BÖRJA. (numera bl. ngn gg) börja (ngt) på nytt, återuppta (se d. o. 3); äv. intr., med saksubj.; jfr -begynna. (1783). Så fort Sigismund anländt till sitt residens, återbörjade dessa lustbarheter, med hvilka hans omgifning så gerna sysselsatte sig. (1832). Som de fredsvilkor, han erböd, icke ansågos antagliga, stadfästades man i beslutet att återbörja kriget. (1840). —

(1 d) -DALLRA, -ing. (†) eka; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr dallra 4 o. -ljuda. Där de ljusa skotten sköto upp öfver muren, spelade solen omkring den unga grönskan och gaf den en färg, hvilken återdallrade i målarens sinne med en ton af musik. (1889). Ljudet återdallrar mot de branta klipporna. —

-DRA, äv. -DRAGA, -dragning. [fsv. aterdragha]

1) (†) till 1, refl.: bege sig tillbaka; jfr draga, v. I 3 b. En af dem blef fången, och återstoden af deras folk återdrog sig til Gedinguma. (1800).

2) (numera bl. tillf.) till 1 (b): dra (se draga, v. I 3 a) l. förflytta (ngn l. ngt) tillbaka. (c. 1740). Rånaren körde handen i den fallnes barm och när den återdrogs, medföljde en plånbok. (1845). Högst på dagordningen fanns återdragande av israeliska soldater från palestinskt område. —

-DRAGA, se dra. —

-DRIFT. [till -driva] (†) motsv. -driva 1, om handlingen att driva ngt tillbaka; jfr drift 5 b. (1836). —

-DRIVA, -ning. [fsv. aterdriva]

1) (numera bl. tillf.) till 1: driva (se driva, v.2 8, 18) (ngn l. ngt) tillbaka; jfr -visa 1. (c. 1676). (En båt blev) af en häftig wäderil .. återdrifwen och måste gå tilbaka til Liverpool. Tyskarna hade på nytt tagit Dermancourt, men återdrivits.

2) (†) till 6 a slutet: vederlägga (ngt); jfr driva, v. 31. Brister han i bewiset, som påtagit sig, at med skiähl återdrifwa Eeden; skylle sig sielf. (1732). —

(6 b) -DUBBLA, -ing. särsk. (numera mindre br.) vid bjudning i bridge: redubbla (visst bud); jfr dubbla, v.2 1 b β. En dubblad och återdubblad hjärter eller spader leder till utgång, ifall spelet går hem. —

-DÖPA, -ning (tillf., osv.). till 6 b: döpa (se d. o. 2) (ngn) på nytt; äv. till 6 a: döpa om (ngt till sitt tidigare namn) (jfr döpa 3 c). Samma barn (som undfått nöddop, blev) Consistorio otillspordt offentligen återdöpt i Jönköpings Kyrka. (1803). Efter 77 år återdöptes den forna ryska huvudstaden till det namn den burit i över 200 år: S:t Petersburg. —

(6 b) -DÖPARE. [jfr t. wiedertäufer] (numera bl. ngn gg) anabaptist; jfr döpare 2. (1621, 1627). Cecilia och Daniel är anabaptister eller återdöpare eftersom de anser att dopet ska ske vid vuxen ålder. —

(6 a, b) -ERINRA~020, -an (NDA 28/7 1877, s. 3, osv.), -ing. återkalla (ngt) i minnet; numera nästan bl. dels i liktydig refl. anv., dels ss. vbalsbst. -ing (se slutet); jfr erinra 5. Vi hafva blott en stund suttit i stilla begrundan kring minnet af personer, som i lifvet stodo oss nära, och sökt återerinra oss hvad de värkat och innerst velat. (1899). Jag återerinrade mig scener och episoder ur mina föräldrars liv. (1958). särsk. ss. vbalsbst. -ing, särsk. konkretare: återkallande av minne(n), hågkomst (se d. o. 1 a); särsk. (filos.) i fråga om Platons idévärld: hågkomst av idéer (se idé 1) som själen skådat i en tidigare existens; jfr erinring 4. Vi äger kunskaper, som vi ej förvärvat i detta livet. De måste förklaras som en återerinring (anamnesis) av insikter, som vi vunnit i en föregående existens. (1958). Den över kriaböckerna böjde gråhårsmannens plötsliga återerinring av en minuts kärlekslycka för tjugo år sedan. (1965). —

(1 b) -ERÖVRA~020, -ing; -are (mera tillf., osv.). gm erövring åter sätta sig i besittning av (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. med saksubj.; jfr erövra åter o. -börda 1, -ta 1 a. Staden Breslaus åter-eröfring. De korta supédrägterna stå .. såsom de förherrskande; dock har släpet i viss grad återeröfrat sin rättmätiga plats. Jag kände det som om jag avverkat en viktig etapp i återerövrandet av min ställning som människa och jämlike. (1942).

Ssg: återerövrings-försök. jfr försök 2. —

-FALL. [fsv. aterfal; jfr -falla]

1) (numera bl. tillf.) till 1, motsv. -falla 1, om handlingen l. förhållandet att falla l. sjunka tillbaka (jfr fall I 1, III); förr äv. i fråga om vattens tillbakadragande (särsk. i uttr. fram- och återfall) (jfr fall IV). At Watnetz fram- och återfall wid blås-wädren wäl kan skifta sig 6 a 8 resor om dagen. (1730). Att kasta en sten rätt up, som vid sitt lodräta återfall i vattnet åstadkommer ett tvärt och kort ljud. (1856).

2) (†) till 1 b, motsv. -falla 2, i fråga om egendoms l. förlänings o. d. återgång till ursprunglig ägare l. innehavare o. d.; jfr -gång 2. Hvad ursprungligen var gifvet på lifstid, på återfall, på återkallelse .. hade blifvit ärftligt eller sträfvade dertill. (1848).

3) till 6 a, motsv. -falla 3, i fråga om återgång till tidigare läge l. tillstånd l. återupptagande av tidigare pågående verksamhet o. d.; särsk. i fråga om moraliska förhållanden (jfr fall II 9); äv. (numera bl. tillf.): bakslag (se d. o. I 2 b (α)); jfr -gång 3. (1741). Vi tale till alla, som .. i vårt slägtes afvexlande framskridningar och återfall, ej tro sig finna annat än mörker, oreda och slumpens kast. (1813, 1825). Då jag på en dag lemnat hunden åt min lärgosse, så har han strax fått återfall i sina gamla oseder. (1878). Han var rädd för ett återfall till lättsinne och synd. (1924). särsk.

a) (†) motsv. -falla 2 slutet, i sådana uttr. som återfall i ngns händer (jfr hand 5 b α) l. våld (jfr våld 1 c (γ)). Nu gäller det att skörda segrens frukter, / Och skydda landet för ett återfall / I Albrekts händer! (1870). Jerusalems återfall i muhammedanernas våld. (1888).

b) i fråga om brottslighet o. d.; särsk. i uttr. återfall i brott (jfr brott II). (1840). Vad beträffar återfallen i brott, kan man påvisa en väsentlig förbättring under de senare åren. (1918). I samband med avskaffandet av internering återinfördes en tidigare avskaffad möjlighet att döma till särskilt förhöjt straff vid återfall i allvarlig brottslighet. (1987).

c) i fråga om sjukdom l. missbruk o. d.: recidiv. Lehnberg .. hade i hög grad en mensklig ofullkomlighet, den af en svag helsa, som ofta föranledde till återfall i svåra sjukdomar. (1809). Efter en sväng på behandlingshem gjorde jag ett misslyckat försök att ta mig tillbaka. Det kostade mig några återfall och näst intill livet. (2009).

Ssgr (i allm. till -fall 3 b): återfalls-brott. jfr iterations-brott.

-brottsling. jfr -falls-förbrytare. Att de längsta strafftiderna vanligen ådömas återfallsbrottslingarna, vilkas möjligheter att erhålla arbete äro mindre än deras, vilka ådömts straff endast en gång.

-feber. med. till -fall 3 c, om infektionssjukdom med återkommande feberanfall (vanl. orsakad av olika arter av bakteriesläktet Borrelia); jfr feber 1 b o. -falls-tyfus o. rekurrens, sbst.2 1, rekurrens-feber. Vi veta nu, att den europeiska återfallsfebern överföres genom löss, och man känner också till, att fartygen i gamla tider voro svårt hemsökta av ohyra. (1933). Fältsjukan var en elakartad, med gulsot förenad form av återfallsfeber. (1943).

-förbrytare. jfr förbrytare 2 o. -falls-brottsling o. recidivist. Interneringsanstalt för återfallsförbrytare.

-institut. (†) jfr institut 2 slutet. (1910). Med hänsyn till de snäva gränserna för återfallsinstitutet i vår rätt måste denna fråga besvaras nekande.

-kriminalitet. (1913). Personer där misstanken om allvarlig återfallskriminalitet är stark måste ha en lång, regelbunden kontakt med frivården.

-preskription. (†) preskription (se d. o. 2) för återfallsbrott. BtRiksdP 1890, I. 2: nr 21, ProtLagär. s. 11 (1889). (1934).

-risk. till -fall 3 b, c: risk för återfall. Medicinen sägs minska återfallsrisken med 50 procent. Han anser att återfallsrisken i brottslighet av allvarligt slag är starkt kopplat till mannens sjukdom.

-straff. jfr straff 2 c. (En) förutsättning för straffskärpning vid återfall är .. att det tidigare brott, som föranleder återfallsstraffet, skall vara begånget efter fyllda 18 år. (1910).

-tyfus. (numera mindre br.) till -fall 3 c: återfallsfeber. (1981). —

-FALLA, -are (se avledn.). [fsv. aterfalla] (1734).

1) (numera bl. tillf.) till 1: falla l. sjunka bakåt l. tillbaka; jfr falla I 1. Mortlar .. hafva kupig form och afsmalna upptill, så att satsen, som af stamphufvudet kastas upp utefter mortelns väggar, lätt kan återfalla. (1869).

2) till 1 b: återgå (se d. o. 2); särsk. om egendom l. förläning o. d.; jfr igen-falla 4. (1655). Norrköpings riksdagsbeslut .. hade .. ordnat förhållandet med godsen; de skulle ej bortgifvas så, att kronan miste all utsikt till deras återfallande. (1896). (År 1487) bortbyter Lars Olsson .. och hans hustru till Upsala domkyrkas syssloman .. en gård .. mot ”två domkyrkans gatubodar” .. med villkor, att de två bodarna efter makarnas död skulle återfalla till domkyrkan. särsk. (†) i sådana uttr. som återfalla i ngns händer (jfr hand 5 b α) l. våld (jfr våld 1 c (γ)); jfr falla X 2 a. (1791). De sju kanonerna återföllo i Österrikarnes våld. (1836). Farhågan att Kassala nu skulle kunna återfalla i mahdisternas händer framkallade mobiliseringsordern för den egyptiska armén.

3) till 6 a: återgå (se d. o. 3) (till tidigare läge l. tillstånd l. till (att fortsätta) tidigare pågående verksamhet o. d.); vanl. med bestämning inledd av prep. i, äv. till; särsk. i fråga om synd l. missbruk l. sjukdom l. brottslighet o. d., särsk. i uttr. återfalla i brott (jfr brott II); ngn gg äv. med saksubj. (se särsk. slutet); jfr falla II 6, X 2 o. falla tillbaka 4. (1702). Sedan hafwa de återfallit i sina förra synder. (1841). Jag återföll till lättsinne och föredrog att leva en smula oregelbundet. (1939). Risken att återfalla i brott är för dem som uppfostrats i grovt bristfälliga hem .. stor. Benägenheten att återfalla i missbruk efter en avgiftningsperiod .. är hög vid alla former av missbruk. (1993). särsk. (†) i fråga om lära l. tro o. d. Har du till Oden återfallit / för att befläcka Odens lära? (1824). Den förste svenske konung, som blef döpt, anses vara Erik Segersäll .. hvilken dock snart återföll till asaläran. (1891). (1939).

4) (numera mindre br.) till 6 b ε, om sak: återverka (på ngn l. ngt); jfr falla tillbaka 3. (1749). Mannens ära återfaller på hans fosterbygd. (1824). Löjligheten återfaller således på Rec., som icke kan begripa en så simpel mening. (1847). (1937).

Avledn.: återfallare, m.//ig. (vard.) till -falla 3, om person som återfaller l. återfallit. (1936). Med hög röst och vilda gester fördes ordet av en straffarbetsfånge och gammal återfallare. Vi är återfallare båda, har blivit sjuka igen. —

(1) -FARA. [fsv. aterfara] (numera bl. tillf.) fara l. färdas tillbaka; jfr -resa, v.1 (1723). Om aftonen återfor hon från staden med minskadt bekymmer. (1839). —

(1) -FART. (numera bl. tillf.) återfärd; jfr fart 1. (1694). Wid återfarten öfwer elfwen brast den öfwerlastade färjan itu. (1845). —

(6 a, b) -FETTA, -ning. med avs. på hud l. skinn o. d.: återställa fetthalten hos l. tillföra nytt fett till; jfr -fukta. Tvålen innehåller .. återfettande substanser, vilket är precis vad huden behöver efter en heldag på stranden. —

(6 b (γ)) -FINNA, -ing (numera bl. tillf., osv.); -are (tillf., osv.). [fsv. aterfinna]

1) med avs. på ngt l. ngn som man söker l. letar efter l. ngt som är borttappat l. försvunnet o. d.: åter få syn på l. få tag i l. upptäcka; äv.: (återse o.) återknyta kontakt l. vänskapsband med (ngn l. varandra); jfr finna åter, hitta igen, igen-finna, tillrätta-finna. (1723). Ack! hvad förtjusning hjertat har, / Då man en Vän har återfunnit, / Som utaf ödet bortryckt var. (1786). Min käpp skall vara återfunnen .. och aflämnad till Gyllenadler. (1789). Det en gång mellan dem förda kriget har endast gjort att de återfunnit hvarandra liksom två länge skilde bröder. (1873). Den tredje runstenen .. ingick i Riddarholmskyrkans murverk, men har ej kunnat återfinnas. (1947).

2) med avs. på ngt man känner till sedan tidigare l. gm beskrivning: påträffa l. anträffa; i pass. (sannol. med anslutning till finnas, v. dep.) närmande sig bet.: förekomma; äv. närmande sig l. övergående i bet.: känna igen (särsk. i uttr. återfinna ngt i ngt (jfr i, prep. I 4 g, o. -se 2)); jfr -träffa. (1782). Språket i denna öfversättning (av Silverbibeln) innehåller många ord, som, med smärre eller större förändringar, nu återfinnas i Tyskan, Engelskan eller Svenskan. (1810). Ju mer jag betraktar denne yngling, desto tydligare återfinner jag i hans ansigte de oförgätliga dragen af min bortgångna maka. (1859). Efter salutationen följer kollektbönen. Man återfinner den i evangelieboken, närmast under söndagens rubrik. (1939).

3) refl. särsk.

a) på nytt befinna sig (ngnstans); äv.: (åter) bli medveten om l. upptäcka var man befinner sig; jfr finna, v. 11. (1818). Ehuru sjuk och matt jag var .. var jag dock mest yr i hufvudet af glädje att återfinna mig på min fosterjord. (1819). Jag återfann mig på golvet. (1989).

b) återfå fattningen l. besinningen o. d.; särsk. i uttr. återfinna sig själv, äv.: hitta tillbaka till sig själv l. sin ursprungliga personlighet o. d. (jfr finna, v. 1 e); jfr finna, v. 14. Han (är) sig .. alltid lik, känner sig alltid sjelf, återfinner sig alltid och råder både öfver tankan och öfver uttrycket. För ett ögonblick återfann Robespierre sig sjelf, då han svarade: (osv.). (1879). Jag vill försöka komma upp till någon ödslig trakt af Jylland denna sommar och återfinna mig själf. (i handl. fr. 1916).

c) med saksubj.: återkomma (se d. o. 1 slutet). Han pös iväg och jag kände mig nöjd och feststämningen återfann sig. —

(1) -FJÄDRA, -ing. jfr fjädra II 2. Remmens elasticitet kan erhålla ett siffervärde uti den återfjädring, som sker för en viss spänningsskillnad. —

(1) -FLYGA, -ning. flyga tillbaka; numera i sht ss. vbalsbst. -ning. (1806). Den stolta Tiberns örn till Jofur återflög. (1807). När planet var på återflygning från Berlin anfölls det av fyra tyska jaktplan. s. B20. —

-FLYTT. [till -flytta] motsv. -flytta 1. Husen .. (bebos) av äldre människor som varken klarar två flyttar eller en dryg hyra vid en eventuell återflytt. —

(1) -FLYTTA, -ning; -are (tillf., osv.).

1) flytta tillbaka (till tidigare hemvist); jfr flytta, v.1 III 2, o. -vandra 2. (1754). Han återflyttade sedermera från Stockholm till Upsala. (1899). Hyresgästerna har första rätt till återflyttning efter saneringen. särsk. om djur, i sht fågel; jfr flytta, v.1 III 2 d. (1909). Höstflyttningen sker ej så snabbt som återflyttningen på våren, och därför bli strandpiparna under den senare mindre observerade. (1935).

2) (numera bl. tillf.) (för)flytta (ngt (l. ngn)) tillbaka (till en tidigare plats); äv. mer l. mindre bildl., särsk.: återöversätta; jfr flytta, v.1 I 2. Den framflyttade foten återflyttas till utgångsställningen och gardställningen intages. D’Avaux .. drömde sig återflyttad till förmaken i Versailles. (1847). Härvid .. ägde .. en återflyttning rum av en gång från grekiska eller latin till arabiska översatta arbeten. (1924). —

(1) -FLÖDE. förhållandet att vatten (l. annan vätska) flödar l. strömmar l. rinner tillbaka; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om ekonomiska tillgångar; jfr -ström. (1827). Vi veta .. att man emot flodens och ebbens skadliga verkningar kan .. reglera flödet och återflödet på ett för landet helsosamt sätt, såsom det t. ex. sker i Holland. (De) högt uppdrifna obligationskurserna (har) framkallat ett betydande återflöde af svenska obligationer från utlandet. Varje omständighet, som försvårar blodets återflöde till hjärtat .. (är) ägnad att framkalla åderbråck. (1929). jfr sedel-återflöde.

Ssg: återflödes-, äv. återflöds-kylare. (i fackspr.) återloppskylare. En glaskolf, i hvilkens hals man medelst en dubbelt genomborrad kautskukpropp inför .. en återflödeskylare af glas för kondensationen af det i kolfven kokande vattnets ångor. —

-FODRA, se -fordra. —

(1) -FORA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) returfrakt; jfr fora, sbst.1 1, o. -frakt. (1801). Han skulle köra ett lass lin dit, och i återfora passade bra, om jag ville medfölja. (1888). —

(1 b) -FORDRA, förr äv. -FODRA, -an (se avledn.), -ing. fordra att få (ngt l. ngn) tillbaka, återkräva; jfr fordra, v.1 II 1, o. -kalla 2 o. fordra tillbaka 2. At ehwilke Biskopar icke .. återfordra sine Kyrkior eller Församlingar .. the skole hafwa förlorat sin Saak. (1635). (Danskarna) ville på intet vis tillmötesgå de svenska fordringarna utan begärde i stället skadeersättning och återfordrade de av svenskarna gjorda erövringarna.

Avledn.: återfordran, r. l. f. (numera bl. tillf.) återkrav; jfr reklamation 1. Modern .. som för dig gjort och lidit allt, utan annan återfordran än din kärlek. (1827). —

(6 a, b) -FORMERA, -ing. med avseende på trupp o. d. åstadkomma att den återgår till (tidigare) form l. ordning o. d.; äv. mer l. mindre bildl.; äv. med refl. obj.; jfr formera 6. Emot trupper som retirera, eller som söka at återformera sig til nytt anfall, gäller samma regel för rigtning och valet af ammunition. (1817). Vid uppställningssignal skall marschkolonnen ögonblickligen vara återformerad. Inför valet 2018 ska vi återformera oss till ett gemensamt valmanifest. —

(1) -FRAKT. returfrakt; jfr frakt, sbst.1 2, o. -fora, -last. År 1741 erhöllo städerna i Västernorrland, Västerbotten och Österbotten rätt att segla söder om Stockholm med trävirke och taga spannmål såsom återfrakt. (1897). —

(6 b γ) -FRAMKALLA~020, -ning. med avs. på ngt abstrakt, särsk. (inre) bild: på nytt framkalla, återuppväcka; jfr fram-kalla 1 c o. -kalla 1 slutet. (1878). Romaner .. där han sökt återframkalla flydda århundradens brusande tåg av äventyr och öden. (1937). —

(6 b) -FRYSA, -ning. [fsv. aterfrysa]

1) om sjö l. vattendrag o. d.: frysa till på nytt; äv. (o. numera i sht) om vägbana: åter beläggas med is; ss. vbalsbst. -ning äv. (i fackspr.): regelation; jfr frysa, v. 1. (1726). En sådan ihållande regelbunden vexling af upptining och återfrysning af det i jökeln inträngande vattnet kan icke fysikaliskt förklaras på det angifna sättet. Sammanpressar man snö i en stark stålcylinder, bildas en homogen cylinder av is, när trycket upphör. Denna s. k. återfrysning är en av orsakerna till att glaciärerna bilda sammanhängande strömmar av is. (1922). Sockret, som har en segare konsistens än salt, gör att vägbanan inte återfryser lika fort som vid ren saltning.

2) frysa (se frysa, v. 4) (ngt, i sht livsmedel) på nytt. Det går .. bra att återfrysa tinat renkött. —

(6 a, b) -FUKTA, -ning. med avs. på ngt som är torrt l. har torkat (i sht hud l. hår o. d.): återställa fukthalten hos l. tillföra ny fukt till; äv. utan obj.; jfr -fetta. s. 26. I många fall tvingas värmeverken återfukta bränslet genom att blanda in nyavverkade trädrester .. bark eller annan flis med högre fukthalt. Innan du börjar med makeupen är det viktigt att huden är ordentligt rengjord och återfuktad. —

(6 a, b) -FYLLA, -ning. [fsv. aterfylla] fylla (ngt) på nytt; äv. med objektsväxling, med avs. på det som ihälls l. inläggs; förr äv. bildl., med anslutning till åter 7: fylla igen (ngt). Ägtenskapet är intet egenteligen inrättat för nöjets skul, utan för at bota och återfylla de refwor, som döden gjör ibland menniskjo-slägtet. (1755). Bägaren, som han .. återfyllde och bjöd henne. (1846, 1865). Emedan man vid återfyllningen af den uppgräfda jorden oftast icke kan återgifva densamma dess ursprungliga fasthet.

Avledn.: återfyllnad, r. l. m. om handlingen att återfylla ngt; särsk. i konkret(are) anv. Fält-Doctoren .. måste åtminstone en gång hwar månad visitera Regements-Fältkistorna, och til deras återfyllnad utur Fält-Apothequet draga försorg. (1751). —

(6 b) -FYND. om fynd av (flytt)fågel som återkommit till häckningsplats; jfr -fångst 2. De få återfynd man gjort av ringmärkta tranor i Sverige tyder .. på att de flesta av dem övervintrar i Spanien. —

(1 b) -FÅ. [fsv. ater fa]

1) få tillbaka (ngt som förlorats l. lämnats bort o. d.); återvinna; särsk. (numera bl. ngn gg) i uttr. återfå försutten tid l. tid som är försutten (se försitta 2 a); äv. med saksubj.; jfr få, v. 5, 6, o. -bekomma, -fånga 1, -förvärva o. få åter. (1523). När Danske såghe the wore frij, / Aff then nödh the förr hade warit vthi. / .. Begynte the strax practicere ther vppå, / Huru the Skåne skulle återfå. (1558). Supplicerar om et nådigt öga på de böckers återfående, som i förl. sommar ifrån Kgl. Biblioteket afgåt til de kgl. lustslotten. (1776). Var Cronhjelm olagligen afskedad, kunde han anses berättigad att återfå embetet. (1878). Det stora rummet, som nu återfick namnet sal. (1925).

2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (med anslutning till 6 b); jfr -vinna 1 d.

a) (tillf.) på nytt (lyckas) få (ngn) sådan l. sådan l. åstadkomma att (ngn) blir sådan l. sådan; jfr få, v. 11. (1792). Sterner fortsatte .. sina bemödanden att återfå Wilhelmina till sansning. (1839).

b) (†) i fråga om återhämtning (se -hämta 2 slutet), dels i pass. närmande sig dep., dels ss. vbalsbst. -ende: tillfrisknande. Ådran öpnades hänne på foten, ock tog hon derefter in et Laxativ, med den goda värkan, at hon begynte återfås så mycket, at hon om Palm-Söndagen kunde gå til Kyrkan. Natten emellan den 14 och 15 Augusti war redan alt hopp förloradt om hans återfående. (1872).

c) i fråga om känsla l. hälsotillstånd l. jämvikt o. d.; särsk. i uttr. återfå hälsan, tillfriskna; jfr få, v. 7, o. -få 1, -vinna 1 d β. Återfå medvetandet. Capitains återfångne hälsa förminskade .. then beswärlighet wi härtils haft vnder resan. (1740). Någon gång kommer han att sjunka ihop, eller snubbla på en rot, en sten, och inte återfå balansen. (2009).

3) (†) ge (ngn ngt) tillbaka; jfr få, v. 14, o. -ge 1, -lämna 1. Jagh bedher tigh, at såsom tu nu .. eena lilla stundh migh mijn anda åter fångit, at iagh tigh tacka och loffua må. (1590). (1681). —

-FÅNG. [fsv. aterfang; till -få l. -fånga] (†) motsv. -få 1, 2 o. -fånga 1, om handlingen l. förhållandet att återfå ngt, återfående; jfr -fångst 1. (1635). Ett bortstulit Tingz åtherfång och igenbekommande. (1681). Hwaraf ock thet kommer, at man .. tilskrifwer sin hälsos återfång sådana orsaker, som icke giordt thertil. (1722, 1737). (1749). —

-FÅNGA.

1) (†) till 1 b: återfå (ngt); jfr fånga II 1, 2. (1635). (Abboten) förde Krijgh medh the Romare och andre sijne Grannar, til at återfånga sitt Closters Godz och Egendom. (1635). Bladh o. Hornstedt 61 (1799).

2) till 6 b (γ), med avs. på levande djur: fånga (se d. o. I 1 a) på nytt; särsk. (o. numera i sht, i fackspr.) i fråga om återfångst. (1852). Emellertid har vid svenska rödspättamärkningar, exempelvis vid utsättning i Lilla Middelgrundet, på tre år ej återfångats mer än omkring 50 %. —

-FÅNGST. [till -fånga]

1) (†) motsv. -fånga 1, om handlingen l. förhållandet att återfå ngt, återfående; jfr -fång. (1781). En brokot Näsduk efterlyses – Hederlig wedergällning för återfångsten utlofwas. (1905).

2) (i fackspr.) motsv. -fånga 2, om fångst av (ring)märkt djur för inventering av bestånd l. vandringsmönster o. d.; jfr -fynd. Fågelstationernas täta återfångster av nyligen ringmärkta, rastande exemplar. Återfångsterna av de drygt 8 200 1- och 2-åriga märkta laxungar .. som sattes ut våren 1988, är endast 38 kilo per tusen utsatta. —

(1) -FÄRD. [fsv. aterfärþ] om handlingen att färdas l. resa l. bege sig tillbaka; äv. (o. i sht) konkretare, om enskild omgång av sådan handling; jfr färd 1 o. -fart, -gång 1, -resa, sbst., -väg o. bak-färd, tillbaka-färd. (1529). Jag önskar Eder nu, en lyckelig återfärd och förblifwer Eder .. wälbewågen. (1772). Bussens återfärd mot Flen. (2009). —

(1) -FÄRDAS. [fsv. aterfärþas] (numera bl. tillf.) färdas (se d. o. 1 b) tillbaka; jfr -resa, v.1 (1749). Hvarföre den Grekiske Kejsaren icke ville, att de skulle återfärdas på samma vägar, der de voro utsatta för farligheter. (1836). —

(6 b γ) -FÖDA, -else (se avledn.); -erska (tillf., (1914) osv.). [fsv. aterfödha] ge nytt liv åt (ngn l. ngt); pånyttföda l. återuppväcka; ngn gg äv. med saksubj.; äv. (o. numera i sht) i pass. närmande sig l. övergående i dep.: få nytt liv, återuppstå (äv.: födas i ny gestalt); jfr föda, v. II 1, 3, o. re-inkarnera. (1674; uppl. 1997). Rosor, / Dem morgonrodnan återföder. (1815). Då skola .. edert mod och hopp återfödas. (1837). (Buddhisten vill) bli värdig att slippa återfödas till lif och få ingå i det tillstånd, där man intet vill. (1901). I mötet med odjuret dör de pojkar som skall initieras, för att senare återfödas som män.

Avledn.: återfödelse, r. l. f. [fsv. aterfödhilse] förhållandet att ngn l. ngt återföds; pånyttfödelse; äv.: reinkarnation (se d. o. 1); jfr födelse 2 o. återuppväckelse. (1807). En skål för Greklands återfödelse. (1818). För pythagoréerna liksom för indierna är kunskapens väg en väg till själens frälsning från återfödelsernas kretslopp. (1958). Föreställningen om dopet som en återfödelse, en födelse i anden. —

-FÖLJA.

1) (utom i slutet numera bl. tillf.) till 1: följa med l. ledsaga (ngn l. ngt) tillbaka (vanl. utan särskild tanke på riktning tillbaka); särsk. med saksubj. (se slutet); jfr följa, v. 2. Änkan blef sedermera gift med Professor Kalm i Åbo .. och återföljde honom til Swerige. (1784). Vid besöket i England kommer Chaplin att återföljas av sin nyaste fru och sina två pojkar. särsk. (fullt br.) med saksubj., särsk. om brev l. dokument o. d.: (i retur) följa med l. vara bifogad (ngt som sänds o. d.); äv.: uppträda l. förefinnas tillsammans med (ngt); äv. utan obj.; förr äv. med adverbiell bestämning inledd av härhos l. härjämte (jfr följa, v. 2 f β). (1720). Ecclesiastique statens .. inlagde och nu återföljande kiäromål. Brinkmans bref återföljer härjemte, med många tacksägelser. (1821). Warells till mig remitterade och härhos återföljande skrifvelse. Befintlighet af en svafvellukt, som återföljer norrskenet .. torde ha iakttagits vid norrsken mycket nära marken. Om båtmotorn återföljs av en garanti blir förhållandet säljare och köpare annorlunda.

2) till 6 b ε, om sak: (i tiden) följa efter l. på (ngt); numera i sht dels i pass., dels i p. pr. (särsk. (numera bl. ngn gg) i uttr. ty återföljande, därav l. därmed följande (jfr ty, pron. osv. I slutet α)); äv. närmande sig l. övergående i bet.: följa (se följa, v. 15) l. ta vid efter. Härom dagen samlades i Chicago ett 70-tal svenskar .. till en s. k. reunion med ty återföljande sexa. Varje dag återföljs ju som bekant av en ny natt. En harkling och återföljande vänlig röst bryter den monumentala tystnaden. —

-FÖRA, -else (numera bl. tillf., (1664) osv.), -ing, -ning (numera bl. tillf., (1796) osv.), -sel (se avledn.); -are (tillf., osv.). [fsv. aterföra]

1) till 1: föra l. transportera l. leda (ngn l. ngt) tillbaka (till ursprunglig plats); äv.: hemföra (se d. o. 2); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -bringa 1, -bära 1, -börda 2, -leda, -ställa 1, -ta 1 b o. föra åter. (c. 1609). At Stapel-Städerne måge med egne Swenske fartyg ifrån Hålland .. få afhämta eller tilbakars återföra half last Salt. (1734). Än återfördes de upproriske til sina plikter igenom mildhet, än .. hämmades deras tiltagsenhet med vederbörlig alfvarsamhet. (1778). Då halfmogna ynglingar från besök i främmande länder stundom icke återföra annat, än minnen af förströelser och nöjen. (1837). särsk.

a) med avs. på person l. grupp av personer. Julii 1. Skedde Capitulationen vid Dniper-strömmen, hvarigenom vi blefvo krigsfångar och återfördes till Pultawa. (i handl. fr. 1709). Bo återförde henne till hennes plats (efter dansens slut). (1943).

b) (†) till 1 b, med avs. på bud l. svar l. hälsning o. d.; jfr föra 1 d α. (1801). Hvad svar skall jag då återföra? (1821). Prof. Berlin besöktes i dag, helsningarne framfördes; han bad mig återföra vördnadsfulla complimenter. (1861).

c) med anslutning till 6 a, b γ, med abstrakt obj., närmande sig l. övergående i bet.: återinföra (se d. o. 2) l. åter bringa till stånd; jfr föra 1 d. (1674). At återföra glädjen i hans hjärta! (1761). Så ägde konungen att .. med wäpnad makt förswara eller återföra friden. (1843).

d) (numera mindre br.) med anslutning till 6 b γ: framkalla (ngt (l. ngn)) ur minnet l. ngns minne, återkalla (se d. o. 1 slutet α); äv.: tänka tillbaka på (ngt (l. ngn)); särsk. i sådana uttr. som återföra ngt l. ngn i minnet, återföra ngns tanke till ngt; ngn gg äv. med subjektsväxling, om minne. Min förra barndoms tid mitt minne återför. (1771). Han återläste Roms förträffliga skribenter och återförde i sitt minne ungdomens lyckliga dagar. (1800). Den gröna granen, klädd i ljus och glitter, / till sommarns ö min tanke återför. (1902). Mödrar, som vid sina döttrars avslutningar gladde sig åt att höra den gamla biskopens ord återföra i minnet högtidsstunder från deras egen barndom och ungdom. (1934).

e) [jfr eng. feedback] (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ing, med anslutning till åter 5: återkoppling (se -koppla 1). Kommunikation utan någon som helst återföring (spontan eller framkallad, verklig eller inbillad) är över huvud taget svår att föreställa sig. (1966). Ju oftare som hushållen får detaljerad återföring på sin energihushållning desto mer energi sparas. (1990).

2) till 6 a, i fråga om att åstadkomma att ngn l. ngt kommer tillbaka till ett tidigare l. ursprungligt läge l. tillstånd o. d. (jfr föra 9 o. -bringa 2) (särsk. i uttr. återföra ngn till livet, rädda ngns liv l. rädda ngn från att dö); leda (ngn) tillbaka till ett visst levnadssätt o. d. (jfr föra 4 f); förr äv. utan obj. (1784). Försöket att lossa alla Religiositetens band, har återfört till öfvertygelsen, att de äro folkens säkraste ledare. (1812). Sedan man smakat på kunskapens träd, är man svår att återföra till oskyldighetens tillstånd. (1836). Då nu Gustaf III .. återförde riksdagen till hvad den var på Gustaf Adolfs tid. (1885). Han återfördes till verkligheten genom att Hennan harklade sig. (2003). Den avskalade naturen såg blek och avmagrad ut, som en svårt sjuk patient nyss återförd till livet. (2004).

3) till 6 c: hänföra (ngt till ngt); härleda (ngt ur ngt); särsk. i uttr. återföra ngt på ngt l. ngn (se på I 16 c ν α'), återföra ngt l. ngn på en formel l. formler (se på I 16 c ν β'); jfr föra 8. Alle försvarare af etymologiska grunder älska att, så långt möjligt är, återföra orden i stafningen till deras förmenta rätta upprinnelse. (1801). (Slutledningar) låta .. alltid återföra sig till den ursprungliga formen, sådan den i Logiken afhandlas. (1836). Visserligen är det blott en ringa del af (kil)tecknen, som vi förmå återföra till sin ursprungliga bildform. (1875).

Avledn. (till -föra 1–3): återförbar, adj. som är möjlig att återföra. (1875).

återförsel, förr äv.

återförsla, r. l. f. (numera bl. tillf.) återförande; särsk. till -föra 1, särsk.: transport tillbaka (jfr tillbaka-försel). Han underrättade sig om Landsorten hwarest hwart och et Fartyg skulle drifwa handel, hwad för waror de skulle föra bort, och hwad de skulle taga med sig til återförsell. (1723). Utveckling var att mala ner industrilagad mat till pulver, sälja pulvret i behändiga förpackningar varvid det genom återförsel av vätska i hemmet kunde anta sin ursprungliga volym och matlikhet. —

(6 a) -FÖRENA, -ing. förena (se d. o. 5, 7) (ngn l. ngt) på nytt; särsk. med bestämning inledd av prep. med, betecknande den l. det som ngn l. ngt l. ngra förenas med; i sht dels i pass. närmande sig dep., dels ss. vbalsbst. -ing; äv. refl.; jfr -knyta, -samla. Han kunde till slut återförenas med sina barn. (1734). Det är Christendomens föremål att återförena den fallna menniskan med Gud. (1814). Innan vi återförenade oss med det öfriga sällskapet .. stannade vi ett ögonblick. (1847, 1892). Hvarpå han lemnade oss att ostörda njuta återföreningens glädje. (1862, 1880). Vi tyskar längtar efter en europeisk enighet under ett gemensamt ansvar såsom förutsättning för en tysk återförening i fred och frihet. —

(1) -FÖRHJÄLPA. (†) hjälpa (ngn) tillbaka; äv. bildl.; jfr förhjälpa 1 a. Österrike och Spanien hade .. nu i flere år lofvat att återförhjelpa honom (dvs. Sigismund) till Sverges krona. (1833). —

(6 b γ) -FÖRNYA. (numera bl. tillf.) med avs. på ngt abstrakt: återuppliva (jfr förnya 4); förr äv.: väcka (ngn) till nytt liv. (1818). När jag .. återförnyade bekantskapen med Julius af Lindfors, hade han (osv.). (1904). —

(1) -FÖRPASSA, -ning. förpassa (ngn l. ngt) tillbaka (till ursprunglig plats), återbörda (se d. o. 2); jfr förpassa 2. De återförpassades till fängelset i Karlstad. Alla hemmets julprydnader är .. återförpassade till det lilla överskåp där julen bor när det inte är jul längre. —

-FÖRSKAFFA.

1) (†) till 1: återförpassa (ngn l. ngt); jfr förskaffa 2. (Lagmannen) vinkade till rättstjenarne att återförskaffa flickan till häktet. (1857). (1879).

2) till 1 b: återskaffa (ngt); äv. med indirekt (person)obj.; äv. bildl.; jfr förskaffa 3. Till prinsen .. skref Kristina och beklagade hans olyckor samt yttrade sin öfvertygelse om omöjligheten att återförskaffa honom kronan. (1842). Banérs snille och lycka återförskaffade svenska vapnen deras förlorade glans. (1853). Efter kriget kommer det icke att vålla den allra ringaste svårighet att återförskaffa allt guld, som vi under mellantiden gjort oss af med. (1917). —

(6 b) -FÖRSLUTA, -ning. försluta (ngt) på nytt. Konsumenten vill ha förpackningar som är .. lätta att öppna och återförsluta. (1988). —

(6 b) -FÖRSONA, v., l. -FÖRSONAS, v. dep., -ing. på nytt försona (ngn l. sig med ngn l. ngra l. med varandra); äv. ss. dep.; jfr försona 5, försoning 3. (1738). Emilia såg ej en gång på Algernon, som tycktes oändeligen längta efter en återförsoning. (1831; uppl. 2000). Tre dysfunktionella bröder som försöker återförsonas ett år efter pappans död. —

(5) -FÖRSÄKRA, -ing (se d. o.); -are (se avledn.). försäkr. om försäkringsbolag o. d.: teckna återförsäkring för (ngt); jfr försäkra 2 o. re-assurera. Detta bolag (blir) ej ensamt ansvarigt för de återförsäkringar det beviljar sina delägare, utan bolaget återförsäkrar i sin tur sina risker. (1946).

Avledn.: återförsäkrare. försäkr. om försäkringsbolag som ger återförsäkring åt andra försäkringsbolag; jfr re-assuradör. —

-FÖRSÄKRING. [till -försäkra] i sht försäkr. om försäkring (se d. o. 2) tecknad av försäkringsbolag (i annat försäkringsbolag) för att täcka eventuell förlust vid givna försäkringar; äv. bildl., om ngt att falla tillbaka på vid eventuellt misslyckande o. d.; jfr re-assurans. (1750). Återförsäkringen möjliggör för försäkringsgivaren att övertaga även mycket stora risker, i det han genom särskilda avtal med andra försäkringsbolag gör dessa meddelaktiga i de övertagna riskerna. (1926). Denna gång hade .. (drottning Kristina, då hon avsåg att avsäga sig kronan) sin europeiska återförsäkring klar. (2006). —

(6 b (ε)) -FÖRSÄLJA, -ning; -are (se avledn.), -erska (tillf., osv.). sälja (ngt) vidare l. på nytt l. i andra hand; särsk.: sälja (vara som köpts av tillverkare l. grossist) ss. detaljist; jfr -sälja. (1773). Ej må den som yrkesmässigt bedriver återförsäljning av kaffesurrogat .. här i riket saluhålla varan annat än i den förpackning, i vilken tillverkaren tillhandahållit varan. Vid import av utomlands inköpta butikshandelsvaror .. åligger det varuhavaren att .. avlämna .. skriftlig försäkran, att varan är avsedd att återförsäljas.

Avledn.: återförsäljare. [till -försälja] om person som återförsäljer varor; detaljhandlare; äv. om butik l. företag. Ett större urval Barnleksaker, derå vid handel af större partier lemnas en för återförsäljare förmånlig rabatt. Lösnummerköpare expedieras genom återförsäljare, främst tobaksaffärer och andra butiker, kiosker och kolportörer. (1959). —

(4) -FÖRTÄLJA, -ning; -are (se avledn.). (numera bl. tillf.) återberätta (ngt); särsk. ss. vbalsbst. i konkretare anv.; jfr förtälja 2 o. förtälja igen. Påtagligt är .. att åtskilliga af berättelserna äro fria återförtäljningar af sagor och äfventyr.

Avledn. (numera bl. tillf.): återförtäljare, m.//ig. återberättare. Det är .. icke blott som en återförtäljare af de romerska sägnerna som Rydberg .. uppträder. (1900). —

(6 a) -FÖRVANDLA, -ing. förändra (ngt) till ett tidigare l. ursprungligt tillstånd o. d.; äv. i pass. närmande sig l. övergående i dep.; jfr förvandla 1, förvandling 1. (Kalium o. natrium) äro svåra att förvara för den lätthet hvarmed de syrsättas och återförvandlas i alkali. (1811). (Snön) tycktes vilja återförvandla Stockholm till en vildmark. (1935). —

(1) -FÖRVISA, -ning. förvisa l. skicka tillbaka (ngt l. ngn); äv. tillbakavisa l. avvisa; särsk. (o. numera i sht, i fackspr.) med avs. på ärende l. mål o. d.: hänskjuta tillbaka (till lägre instans för förnyad handläggning) (jfr förvisa, v.1 1 c) (ss. vbalsbst. -ning ungefär liktydigt med: remiss (se remiss, sbst.3 2)); jfr -remittera 1, -visa 1 o. hem-visa 3, remittera 3. (1741). Ther någor ifrån schola eller gymnasio i otid till academien ankommer .. så återförwises en sådan till gymnasium eller scholan. Skolordn. 1778, s. XII. Blifwer något mål af Hof-Rätten återförwist; skola handlingarne i målet jemte afskrift af utslaget genast tillsändas Underrätt. Överrätterna .. begagnade sig .. av den möjlighet till återförvisning av målet, som i allmänhet medgavs för det fall, att ett mål ej befanns vederbörligen utredt. (1928). —

(1 b) -FÖRVÄNTA. (numera mindre br.) vänta (ngn l. ngt) tillbaka; jfr förvänta I 2 o. -vänta. Med honom återförwäntar jag hijt de Riksdagshandlingar, som effter min afresa från trycket blifwit utgifne. (1766). (Han) reste dagen derpå til landet, hvarifrån han återförväntas om måndag. (1783). —

(1 b) -FÖRVÄRV. [jfr -förvärva] jfr förvärv 3 a. Han kunde icke ens tänka på ett återförvärv av samlingen, hur gärna han än ville. (1941). —

(1 b) -FÖRVÄRVA. återskaffa (l. återfå) (ngt); äv. med bestämning inledd av prep. åt (ngn gg äv. med indirekt, särsk. refl., obj.), betecknande den för vars räkning ngt återskaffas; jfr förvärva 3 o. förvärva åter. Intet kreatur i himmelen eller på jorden .. har kunnat återförwärfwa åt fallna människor deras bortmistade lycksalighet. (c. 1765). Sam hade knappast hunnit att återförvärfva sig det vanliga lugna uttrycket i sitt ansigte .. förr än mr Pickwick kom och tilltalade honom. (1871). Detta meddelande .. fyllde mig med glädje att den förtjusande egendomen återförvärfvats i familjens ägo. (1900). —

-GE, äv. -GIVA, -givelse (se avledn.), -givning; -givare (se avledn.), -givarinna (†, s. 8), -giverska (tillf., osv.). [fsv. atergiva]

1) till 1 b: återlämna (ngt, särsk. landområde o. d.); ge tillbaka; särsk. dels med indirekt obj., dels med det indirekta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av särsk. till; äv. mer l. mindre bildl. (i sht förr särsk. i sådana uttr. som återgiva naturens lån (se lån 1 b δ β'), återgiva naturen sitt lån (se natur 8 a), dö) (jfr -gälda slutet); äv. med saksubj. (se a); jfr giva, v. I 1, o. -få 1, -skänka. Han skulle åthergiffwe / Thet hans Frijbytere hade rappet. (1605). (Kejsarinnan) will återgifwa til Porten hela eröfrade Provinser. Du kan återge din nästa den egendom du honom fråntagit. (1845). Svenskarne återgåfvo Novgorod men behöllo hvad de i öfrigt tagit. (1894). Det första man måste inrikta sig på är att försöka återge dessa olyckliga varelser känslan av deras eget människovärde. (1955). särsk.

a) (numera bl. tillf.) till 1 d, med saksubj., särsk. med avs. på (ljus)stråle l. sken l. ljud(vågor) o. d.: reflektera (se d. o. 2), återspegla; jfr -kasta c. (1835). Ett aflägset eko återgifver vallhornets toner. (1843). Den lugna vattenspegeln, som återgaf skenet från de eldar, man gjort upp på stränderna. (1883).

b) (†) i mer l. mindre bildl. anv., med anslutning till 5: besvara (se d. o. 2 a α), återgälda. För första gången återgaf hon honom ej hans ömma handtryckning. (1847). (Vi saluterade med) 21 skott, som återgåfvos från ett landbatteri. (1854).

2) till 4, 6 b (γ): (i tal l. skrift l. bild l. ljud o. d.) göra l. ge en (noggrann l. naturtrogen o. d.) framställning l. skildring av (ngt, i sht ngt som tidigare framställts l. skildrats); särsk.: (i konstnärlig form) framställa (händelse l. minne l. detalj o. d.); äv.: avbilda (ngn l. ngt); äv. med saksubj.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr giva, v. I 10 (a), o. -spegla slutet o. giva åter 2, reproducera 3. (c. 1800). Bäst bland hans utställda nummer äro .. hans etsningar, genialiska återgifningar af lefvande personer med så få streck af radernålen som möjligt. (För) ljudfilm och andra liknande anordningar för återgivande av ljud må tullfrihet åtnjutas. Televisionens uppgift är att momentant överföra och återge rörliga bilder på stort avstånd. (1952). Naturalistiskt återgivna detaljer. (2009). jfr natur-återgivande o. natur-, verklighets-återgivning. särsk.

a) återberätta (ngn annans berättelse l. ord o. dyl. l. innehållet i en skrift l. ett tal o. d.), referera (se d. o. 5) (jfr giva, v. I 10 c); särsk.: tolka l. översätta (ngt) (jfr giva, v. I 10 d, o. giva igen 5). Hvarföre .. lära vi oss tyska, om icke derföre, att tyskarne hafva en Goethe, som aldrig har kunnat återgifvas på svenska? (1842). Jag återger hans tankar ord för ord. (1951). Han återger i sitt verk min berättelse om sköldpaddans död. (1993).

b) med avs. på teaterstycke, dels: framföra l. uppföra (jfr giva, v. I 10 f), dels: framföra på nytt, reprisera; äv. (o. numera bl.) med avs. på musikstycke o. d.: spela l. tolka (se tolka, v.2 2 d) (jfr giva, v. I 10 g). Det enda jag vet är, att Mor Bobis bröllop, som blifvit återgifvet, haft äfven så stor succès, som den hade liten första gången. (1788). Hr Bervald återgaf Viottis toner med hållning och karakter, och förenade det energiska med tonens renhet och sång. Det (blev) mig förunnadt att bevittna både hans och hans omgifnings ovanligt välstämda återgifvande af Ett ungkarlshem.

c) i fråga om tryckalster o. d.: reproducera (se d. o. 3 a) l. avbilda. (1869). De inhemske medeltidsurkundernes återgifvande i tryck. (1889). Vid framställningen av kopiorna har eftersträvats en så korrekt återgivning av den fotografiska tonen som möjligt.

Avledn. (till -ge 2): återgivare, m.//ig. om person som återger ngt; skildrare; förr äv. oeg., särsk. om pensel. Underverk .. hvilka ingen pensel, denna de menskliga hågkomsternes stora återgifvare, skulle kunna på duken afskildra. (Konstnären) är en skicklig återgivare av verkligheten men naggar den i kanten med speglingar och tekniska finurligheter.

återgivelse, r. l. f. [fsv. atergivilse] om förhållandet l. handlingen att återge ngt; äv. konkretare. Tingsrätten har bedömt att vittnets återgivelse av händelseförloppet är både detaljerad och sammanhängande.

återgivlig, adj. som är möjlig att återge; numera bl. ss. efterled i ssgn o-återgivlig. Originalets latinska, på vårt språk ej alltid så lätt återgifliga text. —

-GIFT. [fsv. atergipt; jfr -ge] (numera mindre br.) motsv. -ge 1: återlämnande l. återbetalning; ngn gg äv.: eftergift (se d. o. 3 a). (1655). De gåfwors återgift, som han wäl wetat sig ej kunna behålla ewärdeligen. (1744). Det är .. inte utan tvekan som (regeringen i) Bonn gått med på att uppskjuta de fria valen som en återgift åt de ryska önskemålen.

Ssg (numera mindre br.): återgifts-avtal. jfr avtal 1 a. (1847). —

-GIVA, se -ge. —

(1 d) -GLANS. återsken, reflex (jfr glans 1); äv. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om ära l. berömmelse l. storhet o. d. (jfr glans 3); jfr gen-glans. (1640). Månens milda / Klot ses bilda / I hans (dvs. strömmens) våg sin återglans. (1821). Värendsstiftet fick nu en biskop vars omfattande verksamhet skulle komma att kasta en återglans över S:t Sigfrids oansenliga domkyrka. (1941). —

(1 b) -GLAS. om glasförpackning som samlas in o. återgår till glasbruk för omsmältning; returglas; jfr glas 2 b. Drygt 60 procent av allt återglas kommer igen som nya glasförpackningar. —

(1 d) -GLIMMA. (†) ge återsken; äv. tr.: återspegla l. reflektera (ngt); äv. bildl.; jfr glimma 2 o. -glänsa. Spaniens skalder .. se det Oändligas förhållande till lifvet mera såsom ett praktfullt färgskimmer, gjutet öfver alla föremål, än såsom själens eget klara urljus, återglimmande jemväl ur skumma speglar. s. XLIX. En morgonbild, hvars färgor återglimma / Den strand, der kaprifolii-hyddan står. Atterbom LÖ 1: Dedik. 2 (1854). —

(1 d) -GLIMMER. (†) återsken; jfr glimmer, sbst.1, o. reflex, sbst. 1 c. I solens sken, i stjernans silfverglimmer, / .. Du ser min bild, mitt lif, mitt återglimmer / Och känner der min andes höga magt. (c. 1840). —

(1 d) -GLÄNSA. (numera mindre br.) kasta återglans, ge återsken; förr äv. tr.: återspegla l. reflektera (ngt); äv. bildl.; jfr -glimma. (c. 1786). Sällan dock hans anlet mera strålklart / Återglänste friden i hans sinne, / Än när han .. / Fick med Er, o Blommor, hålla samqväm. (1811, 1837). (Solens) skimmer återglänste från de små slottsfönstren i sin pragtfullaste dallring. (1856). (1973). —

(1) -GODS. (†) om gods som fartyg l. fordon medför på sin återfärd; jfr -last. Svårigheten at i et vidsträckt och obebodt Land föryttra egne Producter, samt at förskaffa sig nödigt återgods. (1885). —

(6 b) -GRANSKNING. (numera bl. tillf.) förnyad granskning; äv. konkretare. (1756). Vid inspektionerna granskades 25 ärenden (tolv utredningar, fem placeringar utanför hemmet och åtta återgranskningar av ärenden som Socialstyrelsen tidigare kritiserat). —

-GÅ, förr äv. -GÅNGA, v., l. -GÅS, v. dep., -gångare (se avledn.). [fsv. aterganga]

1) till 1: gå tillbaka, återvända (se d. o. 2); äv.: dra sig tillbaka l. retirera; äv. dels med saksubj., dels mer l. mindre oeg. l. bildl. (1785). Jag kan icke återgå dit upp till landsvägen. (1835). De våldsamma åtgärder, hvarmed man sökte förmå dem att återgå till kyrkan. (1860). Ett tidningsplan går direkt till Nordmaling och återgår med passagerare direkt till Stockholm. De som trodde på Rikets makt eller på sin lycka följde de återgående häravdelningarna mot nordöst. (1977). särsk. till 1 a, särsk. dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ende. Så att de upstående skarpa trekantiga ryggar (på filen) kunna, så wäl i fram- som återgåendet, skära eller fila Järnet. (1782). Då maskinen sättes i gång erhåller spindeln icke blott en roterande utan äfven en i axelriktningen fram- och åter-gående rörelse. Ångpannan .. förses med .. återgående tuber.

2) till 1 b, med saksubj., särsk. egendom l. förläning l. landområde o. d.: gå tillbaka (till den ursprunglige ägaren l. innehavaren o. d.); förr äv. ss. dep.; jfr -falla 2. Att then lage tÿdh, innen huilken jungfrws eller öffuermages jordh hade kunnet åthergås .. war .. länge seden förlupen. (1573). Desze sålunda förlänte Egendomar, kunna till Kronans besittning återgå, enär Wi .. i Nåder för godt finne att så förordna.

3) till 6 a, b, i fråga om att gå tillbaka till tidigare läge l. tillstånd l. återuppta tidigare pågående verksamhet o. d.; särsk. i uttr. återgå till ordningen, återgå till näringarna (se näring, sbst.2 3 a), förr äv. återgå till fredsfot (se freds-fot 2); jfr -falla 3, -komma 2, -sjunka, -träda 1, -vända 3. (1751). Om hon stundom hastigt tog intryck, äfven kunde förifras, så återgick hon snart till sin mildhet och vänlighet. (1818). Han återgick till sina räkenskaper. (1901). Nu måste allt återgå till ordningen. (2009). Inte förrän 1918, efter tjugo år, är han i stånd att återgå i tjänst. (2009). särsk.

a) i fråga om att återuppta tidigare avhandlat ämne o. dyl. l. åter bringa ngt på tal l. tänka på ngt; jfr -komma 2 slutet. (1771). Det är tid at vi återgå till vårt ämne. (1790). Till flydda tider återgår / Min tanke än så gärna. (1848). För att så återgå till frågan om originalitet. (1981).

b) till 6 a slutet, om överenskommelse l. löfte l. köp l. dom o. d.: upphävas l. förklaras ogiltig; förr särsk. i förb. med stå (jfr stå, v. II 26 b α); förr äv. om brott o. d.: göras ogjord; jfr -vända 5 o. gå åter 2, studsa, v.1 II 3 c. (1600). Lagligit stånde, olagligit återgånge. (Lag 1734). Du känner dina brott – de återgå ej mer… / Sök, at utplåna dem. (1792). Han bad nu att få låta köpet återgå, vilket jag naturligtvis gick med på. (1937).

4) († utom i avledn. återgångare) till 6 b γ: framträda l. visa sig på nytt; återkomma (se d. o. 1 slutet). Frågan var gammal, skulle mer än en gång återgå. (1845). (Händelsen) gaf upphof till en sägentradition, som återgår i Walter Scotts ”Bruden af Lammermoor”. (1906).

5) (i sht i fackspr.) till 6 c, med bestämning inledd av prep. på, äv. till: leda sitt ursprung (till ngt) l. härleda sig (från ngt); jfr på I 16 c ν α′. (1888). Ehuru dessa folkvisor säkerligen återgå till äldre dikter, hafva de med all sannolikhet först i senare tid införts i vårt land. (1895). Vår Magna Charta, regeringsformens paragraf 16, återgår på den gamla svenska landslagens konungaed. Bilden återgår på original av van Dyck. särsk. (†) syfta tillbaka (på satsens subj.); i sht om pron. Reflexiva (återgående) Pronomen. (1832). Med reflexivt verb menar man ett sådant verb, hvars handling återgår på subjektet (såsom objekt). (1889).

Avledn. (till -gå 4): återgångare. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): gengångare. Myrdingen, såsom alla återgångare, är ett grymt väsen och farligt att råka vid. (1864). —

-GÅNG. [fsv. aterganger; till -gå l. gå åter]

1) (numera bl. tillf.) motsv. -gå 1, om handlingen att gå tillbaka (jfr -steg); återfärd; äv.: återtåg l. reträtt. (1631). Wid återgången (från domkyrkan) til Ärke-biskops-huset utströddes krönings-penningar. (1761). Sachsarne vilja förbjuda honom återgången öfver Elben. (1814). särsk. bildl., i sådana uttr. som vara l. befinna sig på (förr äv. i) återgång, vara på tillbakagång l. i avtagande. (1846). Linodling och linberedning hafva i vårt land länge varit i återgång. Dessa förutsättningar .. befunno sig på återgång. (1922).

2) motsv. -gå 2, i fråga om egendoms l. landområdes o. d. återgående till den ursprunglige ägaren l. innehavaren o. d.; jfr -fall 2. Att den erlagda städjan 333 r(iks)d(ale)r 16 skill(ing) b(an)ko skulle vid jordens återgång till hemmanet återgäldas. På Versailles kreditsida stod det återuppståndna fria Polen .. samt Elsass-Lothringens återgång till Frankrike. (1929).

3) motsv. -gå 3, om handlingen att återgå till tidigare läge l. tillstånd l. att återuppta tidigare avhandlat ämne l. tidigare pågående verksamhet o. d.; äv. (o. numera bl. tillf.): bakslag (se d. o. I 2 b (α)); jfr -fall 3, -marsch, -reduktion, -slag 3 a, -steg, -tåg slutet. Vid återgången til hufvudämnet har Hr. W. icke bättre lyckats at göra et fullkomligt sammanhang, än då han nyss förut öfvergaf det. (Mänsklighetens) ekonomiska historia visar en fortgående utveckling, som, i trots af en mängd afsteg och återgångar, i det hela rör sig från det lägre till det högre. (1891). En återgång till tidigare århundradens potatisfria kost skulle säkert förefalla de flesta svenskar som en absolut omöjlig sak. (1934). Har ledigheten varat mer än ett år, har arbetsgivaren rätt att kräva en månads varsel före återgången i arbetet. (1990). särsk. motsv. -gå 3 b, i fråga om överenskommelse l. avtal l. löfte o. d.: upphävande l. ogiltigförklarande; i skildring av ä. l. utländska förh. särsk. i fråga om äktenskap; jfr -steg. (1694). Återgång av äktenskap förekommer med ökade möjligheter att ernå äktenskapsskillnad allt mera sällan. (1918). I köpebrev uppställdes förbehåll om köpets återgång, ifall köpeskillingen ej erlades inom utsatt förfallotid. (1934). Brita Holmström yrkade återgång av det mellan styrelsen och Isak Holmström träffade avtalet.

Ssgr (i allm. till -gång 3 slutet): återgångs-byte. (†) om byte (se d. o. 3) (av egendom o. d.) som återgår l. upphävs. (1790). (Han hade) ännu en gång förändrat afhandlingen från detta ”återgångsbyte” till ”rent köp”. (1939).

-ed. [fsv. atergangs eþer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) ed som förklaras ogiltig; anträffat bl. i ordböcker. (1790). (1968).

-fel. (†) i fråga om (häst)handel: fel (se d. o. I 2 a) som leder till återgång av köp. Sverige är lyckligt nog att ej hafva några särskilda lagar om återgångsfel vid hästhandel. (1859).

-form. särsk. (numera mindre br.) till -gång 3, om form (se d. o. I 9 slutet) l. varietet av växtart som återgått till ett tidigare l. ursprungligare tillstånd l. en tidigare utvecklingsfas. Dessa formserier invecklas ytterligare därigenom, att s. k. återgångsformer bildas. (1896).

-krav. krav (se d. o. 2) på återgång; särsk. i fråga om växel; jfr -gångs-talan o. regress 3, regress-krav. Erlägges ej betalning å förfallotid, äge växelinnehavare väcka återgångskrav mot överlåtare, utställaren och andra växelgäldenärer.

-köp. (numera bl. tillf.) återgång av köp l. köpeavtal; jfr ryggköp. (1574). Fins i sielfwa waran et så förborgat fehl, at hwarken kiöparen eller sälljaren kunde thet föruth warseblifwa .. ware thet återgångs-kiöp, och tage hwar sitt igen. (1727).

-ljud. särsk. (†) till -gång 3: = åter-omljud; jfr ljud, sbst.1 4. (1850). Ett ord (sägs) hafva återgångsljud, då dess ursprungliga vokal – när den yttre inverkan (nemligen det påföljande i eller u) försvinner – återkommer efter att hafva varit utbytt. (1855). (1927).

-talan. särsk. om talan (se d. o. 5) rörande återgång som innehavare av växel o. d. för l. kan föra (vid utebliven betalning l. uteblivet godkännande); jfr -gångs-krav o. regress 3, regress-talan.

-tull. (†) tullrestitution. (1873). Somliga önska skydda oss genom skärpning av nu i Sverige tillämpade system, vilket även skett genom .. principen om återgångstullar m. m. (1973).

-vittne. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om vittne vars vittnesmål av domstol förklarats ogiltigt (på grund av jäv). (1749). —

(1 b, 5) -GÄLD. [fsv. atergiäld; jfr -gälda] (numera bl. tillf.) gengäld; vanl. i uttr. i l. till återgäld, ss. vedergällning l. ersättning. Jag tackar, ädla riddare och fruar / För eder välkomst, och till återgäld / Jag dricker edert väl och Sverges rikes. (1870). Det finns inga bidrag som inte villkoras: Ger vi er av skatteslantar, får ni ge följsamhet i återgäld. —

(1 b) -GÄLDA, förr äv. -GÄLLA, -ning; -are (†, (1734)). [fsv. atergiälda] betala tillbaka (ngt) (jfr -betala); ersätta (se d. o. 5); ibland äv. med indirekt obj.; äv. mer l. mindre bildl. (se slutet); jfr gälda, v.1 1, o. -rätta o. gälda åter. (1528; med indirekt obj.). Skeer skada af .. (klockarens) försumelse, eller Kyrkio blifwer stulin för oläsne dörar och wangömsle skull, tå återgelde skadan. (c. 1655). Brudparet mottog pengarna som ett lån, som i sinom tid skulle återgäldas, när givaren i sin tur gifte sig. särsk. mer l. mindre bildl., med anslutning till åter 5; särsk. dels: besvara (en handling l. känsla o. d. med samma l. liknande handling osv.), dels: ersätta (ngn) (för ngt); förr äv. i uttr. återgälda naturens lån (se natur 8 a), dö; jfr -besvara, -betala slutet, -bära 1 b slutet, -börda 2 b, -ge 1. Utöfver tidens gräns skall du fullkomligt återgäldas för dina missöden. (1802). Veckan derpå återgäldade majoren och hans familj vårt besök. (1880, 1892). För första gången i sitt liv sträckte han ut handen och återgäldade en smekning från sin hustru. (1949). Jag måste få återgälda dig på något vis. (2003). —

(1 b) -GÄNGLIG. [jfr -gå] (†) som kan återgå (se d. o. 2); ss. senare led i ssgn o-återgänglig. —

(6 a slutet) -GÖRA. [fsv. atergöra] (†) göra (ngt) ogjort; äv.: vederlägga l. motbevisa (ngn). Thå till spordes förbe:tte Grels Gustaffsonn, om hann hade några skiäll att inläggia där medh han kunne återgiöra Peer Finnes hustro. (1622). Hvad som är gjordt kan ej återgöras. —

(1) -HJÄLPA. (numera bl. tillf.) hjälpa (se hjälpa, v. 3 c) (ngn) tillbaka. Biskop Ketil tycktes hafva återhulpit Konungen på Thronen, endast i afsigt at få dela väldet med Honom. —

-HÅLL. [fsv. aterhald; till -hålla] (numera knappast br.) om handlingen att hålla ngt (l. ngn) tillbaka, tillbakahållande, återhållande; äv. dels: avbrott l. uppehåll, dels: återhållsamhet, måtta (se måtta, sbst.2 7) l. måttfullhet (särsk. i uttr. (för)utan återhåll, dels: utan avbrott, hela tiden, dels: utan måtta l. besinning); jfr håll, sbst.1 I 2. Temperantia, thet är, Återhåld eller måtteligheet. (1561). Ty allthenstund han förvthan alt Mått och Återhåld framgent syndar, så finner Gudh vthi honom ingen Bättringz Boot. (1638). Huru förskräckeligen the vpwältande .. wågor, som öfwer skeppet, vtan återhåll, på thet aldraförskräckeligaste sättet brusade och gingo. (1740). Urinens återhåll. (1788). Skoftals tystnade .. (hunden) alldeles, likasom sprang han bort till sin herre med rapporter eller varningar. Efter ett längre återhåll kom han ånyo tillbaka. (1845). Riksdagen 1751 företer en karakter af måtta och återhåll. (1885). (1986). särsk. (†) avhållsamhet; särsk. i sådana uttr. som ha återhåll av l. med ngt, äv. ngn, avhålla sig ifrån ngt (ngn gg äv. med personobj.), äv.: hålla igen med ngt. Ath man scriffuar til th(e)m, ath the hafua återhåldh åff affgudhars besmittilsze. (NT 1526). Epiphanius förmäler om Nicolao, thet han skal i förstonne hafwa föresatt sig, at hafwa aldeles Återhåld medh sijn däyelighe Hustro. (1635). Den Ceremonialiska lagen .. handlade om .. hwarjehanda offer samt återhåll ifrån åtskillig mat. (1755). (1913).

Ssgr (†. Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till -hålla): återhålls-gåva. förmåga till återhållsamhet l. avhållsamhet; jfr gåva, sbst. 2 b. Christus hafwer lärdt .. at icke alle hafwa återhåldz gåfwan vth om Ächtenskapet. (1635). At många blifvit olyckelige derföre, at de icke ägt återhållsgåfvan i deras tahl och omdömmen. (c. 1752). (1807).

-kraft. återhållande kraft (se d. o. 1 (d)). (1835). Den nya centern .. som för ögonblicket utgör den enda verksamma återhållskraft på den reaktionära bana regeringen beträdt. —

(2 b) -HÅLLA, -ning (numera bl. tillf., (1800, 1805) osv.). [fsv. aterhalda] hålla kvar l. tillbaka (ngn l. ngt); hindra l. hejda; förr särsk. i uttr. återhålla andedräkten (se andedräkt 1 b slutet), återhålla ngns arm (se arm, sbst. I 1 i γ); äv. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på känsloyttring o. d., särsk.: hålla igen l. undertrycka; äv. med saksubj. (se särsk. c); förr äv. dels abs. (se b), dels refl. (se d); ss. vbalsbst. -ning äv.: återhållsamhet; jfr hålla, v.1 6 (b), o. hålla åter. (NT 1526). (Att brevet) icke återhållit vidare utgifning af förtroliga bref är ett .. bewis på tidens lynne. (1834). Då han yttrade några ord till mig kunde jag icke återhålla mina tårar. (1880). Viktor Rydberg själv kan icke återhålla en motvillig beundran för kyrkofadern Athanasios. (1959). (Under julen) ska frossas i mat och dryck och köpmännen gör allt för att elda på. Egentligen borde det vara tvärtom. Sparsamhet och återhållning. särsk.

a) (†) hålla in (häst l. tygel o. d.). Så snart du återhållit honom, så gif handen efter .. (annars) bringar du hästen at än mera rygga. (1752). (1836).

b) (†) abs. l. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med. (1671). (Om ngn för oväsen i kyrkan) och uppå Predikantens .. åtwarning, icke straxt rättar sig och återhåller, så straffes han. På stunden hopen all med sången åtherhöll, / I wåpug ährbarhet uppå discourser föll. (1722).

c) (numera bl. tillf.) med bestämning inledd av prep. (i)från; i sht med saksubj. (Jag) försäkrar nu att ingen ting är capabelt att återhålla mig ifrån all möijelig flijt till befordran af en så rättwijs saak. (1700). En viss känsla återhöll honom ifrån att läsa andras dokumenter. (1842).

d) (†) refl., dels: avhålla sig (från ngt l. att göra ngt o. d.) (jfr hålla, v.1 7 b), dels: behärska sig (jfr hålla, v.1 7 c). (1738). En flod af tårar störtade utför Seraphines kinder; hon var icke mäktig att återhålla sig. (1842). Blott med möda återhåller jag mig från utsättandet af namn. (1842). Jag kunde ej återhålla mig från skratt. (1939).

e) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som håller tillbaka, dämpande; särsk. om kraft. (1682). Man har såsom återhållande kraft ansett lagstiftande församlingens delning i tvenne kamrar. (1842). Adel och präster hade genomgående varit frikostigare (med försvarsanslagen) men borgare och bönder återhållande. SvH IX. 1: 329 (1910).

f) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels: undertryckt l. behärskad l. kontrollerad, dels: måttfull. Rösten darrade av återhållen vrede. (1681). Han har i all sin tid fört en ganska nykter och återhållen lefnad. Hans blick är blank af återhållna tårar. (1887). jfr o-återhållen. Ssgr, se -håll ssgr.

Avledn.: återhållbar, adj. (†) som kan hållas tillbaka; jfr återhållelig. Snakenborg tillkännagaf allt emellanåt ett knappt återhållbart begär att slåss. (1847). jfr o-återhållbar.

återhållelig, adj. [jfr fsv. aterhaldelika, adv.] (†) som kan hållas tillbaka; jfr återhållbar. (c. 1823). jfr o-återhållelig.

återhållenhet, r. l. f. till -hålla e: förhållandet l. tillståndet att vara återhållsam; återhållsamhet. (Försyntheten) hörde till hennes karakter, hvars hufvuddrag var återhållenhet. (1818). (Musiken) utvecklar en mot tidens hastiga tempo medveten återhållenhet. s. B1.

återhållig,

återhållsam,

återhälle, se d. o. —

-HÅLLIG. [fsv. aterhaldogher; till -hålla] (†) återhållsam. En Biskop skall wara .. sedigh, återhålligh. (1591). At ungdomen uti dessa samqwäm blef .. wand til ett anständigt och återhålligt lefwerne är ofelbart. (1748). (1855).

Avledn.: återhållighet, r. l. f. (†) återhållsamhet. Återhållighet i mat och dryck. (1734). Kyskhet, eller återhållighet, är en förmåga att kunna afhålla sig ifrån det som strider emot Guds bud. (1819). (1855). —

-HÅLLSAM~02 l. ~20. [till -hålla] som håller tillbaka; måttfull l. försiktig l. reserverad; äv. med mer l. mindre abstrakt huvudord; jfr -hållig o. avhållsam, återhållelig. (1749). Om det är en Dygd, at vara återhållsam i tal om Medmänniskjor, och at förtiga sådana deras hemligheter, som möjeligen kunde tilfoga dem skada. (1797). Jag hade det intrycket att hon .. var mycket återhållsam i fråga om både alkohol och tobak. (1950). Boberg var en skicklig dekoratör, som här arbetade i återhållsam Jugendstil med inslag av rokoko och klassicism. jfr o-återhållsam.

Avledn.: återhållsamhet, r. l. f. handlingen l. förhållandet att vara återhållsam; jfr åter-håll, återhållenhet, återhållighet, åter-hälle. (1749). Med en viss återhållsamhet, hvilken jag då trodde vara köld, men som endast förrådde hennes större och sorgligare bekantskap med verlden, frågade hon hvem jag var. (1817). (Det) bör inskärpas .. att sexuell återhållsamhet bör iakttagas, till dess individen är i stånd att bilda hem. Plädera för stark återhållsamhet i lönerörelsen. (1967). jfr o-återhållsamhet. —

-HÄLLE, äv. -HÄLDE. [fsv. aterhälde; till -hålla] (†) återhållsamhet; särsk. i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt. (1604). En konung .. Arbetande med flit och utan återhälle, / At göra landsens folk båd’ gode, vis’ och sälle. (1727). De, som hafva däraf minsta dosis, har jag just noga märkt .. upfylla Ordspråket: När Paddan kommer til välde, vet hon ej återhälle. (1772). —

-HÄLSA, -ning. [fsv. aterhelsa]

1) (numera bl. tillf.) till 1 c: hälsa l. välkomna (ngn) åter l. tillbaka; äv. till 5: återgälda l. besvara (ngns) hälsning, hälsa tillbaka till; jfr hälsa, v. 1, 4. (1734). (Jag anlände till) Disken, hwarest jag broderligt hälsade och återhälsades af min intima wän Källarmästaren. (1810). Jag var så hemmastadd på både de stora och små fisklägena, att jag hvar gång återhelsades som en gammal kär vän. (1865). Ni har hälsat mig från åtskilliga personer i Danmark, var god framför till dem min tacksamma återhälsning. (1951).

2) (†) till 6 b: på nytt besöka (ngt), återse. Så smickrar han sig att hafva återhelsat Sångens och Sagans uråldriga stambygd med oförvilladt sinne. (1828). (1849). —

-HÄMTA, -ning. [fsv. aterhämta]

1) (utom i c numera bl. tillf.) till 1 b: hämta tillbaka (ngn l. ngt); äv.: återvända med (ngt); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se a–c); jfr -ta 1 o. hämta åter. (1641). Orphei nederstigande til Plutonis Rijke at derifrån återhemta sin kiära Euridice. (1723). Sände tidigt drängen til Staden .. at återhämta saltvaror. (1817). Nils var en höstdag ute i markerna för att återhämta en flock renar som tagit sig ur den stora samlade hjorden vid skiljningsplatsen. (1936). särsk.

a) oeg. l. mer l. mindre bildl., i fråga om ngt man förlorat l. gått miste om l. försummat l. måst försaka o. d. (1635). Flera sinrika och begripliga ord kunde .. någon gång återhämtas från gamla grundspråket. (1807). Föga tid dig återstår nu mera / Att återhemta, hvad du har försummat. (1851). Jordbruket har mycket att återhämta för att det skall kunna komma i nivå med andra näringsgrenar.

b) [jfr t. wiederholen] (†) i mer l. mindre bildl. anv., med anslutning till åter 6 b: återupprepa l. repetera l. rekapitulera (ngt). At förekomma .. all befarande olycka .. tå vpreppe och återhempte wij här medh .. wåre förre giorde lyfften. (1634). (Jag kan ej) undgå, at, för sammanhanget skull återhämta et och annat, som redan är afhandladt. (1781). (1983).

c) (fullt br.) oeg. l. mer l. mindre bildl., med anslutning till åter 6 a (jfr 2), i fråga om att återfå kraft l. hälsa o. d.; särsk. i sådana uttr. som återhämta andan, återhämta krafterna l. sina krafter; jfr hämta, v. 4, o. -repa 1, -vinna 1 d β. (1785). Det s. k. Kräftriket, der jag kastade mig ned vid kanten af landsvägen, med möda återhemtande andan efter mitt första steg ut i verlden. (1864). Sedan jag hos Young återhämtat mina krafter .. anträdde jag ånyo mina strövtåg. (1929).

2) till 6 a, refl., om person: (gm att vila sig l. hämta sig l. ta igen sig) återfå normala krafter l. återvinna hälsan; förr äv.: kvickna till; äv.: repa sig l. komma sig upp igen (ur ekonomiskt trångmål o. d.); äv. om ngt sakligt, särsk. land l. organisation o. d.; jfr 1 o. hämta, v. 5, o. -repa 1, -ta 2 b. Knapt har sömnen gått ur ögonen och han återhämtat sig, förrän han (osv.). (1789). Fru Tessin .. stadnade ett par minuter i förstugan för att återhemta sig. (1847). Då efter det spanska krigets stormar landet begynte återhämta sig. (1902). Han hade aldrig sett en barnsängskvinna, som varit så rask och återhämtad en timme efter förlossningen. (1956). Trots att Stockholmsbörsen återhämtade sig på fredagen börjar den globala finanskrisen få kännbara effekter på den svenska ekonomin. särsk. ss. vbalsbst. -ning, ngn gg äv. -ande, om handlingen l. förhållandet att återhämta sig; äv. konkret(are); jfr -få 2 b. Jag har på liten tid .. måst kiänna mig uti den dödshotande kropssmärta .. (varefter) jag under mit återhämtande fått förnimma, at (osv.). (1747). För återhemtning fordras tid och hvila. (1885). Emellertid inträdde en återhämtning i exporten av skogs- och skogsindustriprodukter.

Ssg (till -hämta 2 slutet): återhämtnings-period. jfr period 3. Jag (var) mitt inne i en återhämtningsperiod efter säsongen och löpte bara cirka 10 mil i veckan. —

(6 a) -HÄRSTÄLLA. (†) återupprätta (ngt); jfr härställa 1. At ryska plenipotentiairerne ville inryckia de licentierade Herrar Riksens Råds återhärställande uti en articul af åboska fredstractaten. (1746). —

-HÖRA.

1) (†) till 1 d, i (omskriven) pass.: återljuda, eka; jfr höra 2 d. Et skri förfärligt hofs ur hafvets djupa bölja. / Des hiskeliga gny mot berg och skogar fördt, / Blef, jämrens suckar likt, i genskall återhördt. (1797). Trastens sång i eko återhördes.

2) till 6 b: höra (se d. o. 2) (ngn l. ngt) på nytt l. vid ett annat (senare) tillfälle; särsk. i uttr. på återhörande!, i sht ss. avskedsfras (i radioutsändning). (1798). Det var mig godt att få återhöra toner, som jag ej hört på länge! (1826). (Programledaren) lovade att komma igen varannan lördag. På återhörande! Manhattan Broadcast känns verkligen inte som en onödig upprepning utan ett kärt återhörande. —

-IGEN. [fsv. ater i gen]

1) till 6 b: på nytt, ånyo, igen, om igen; än en gång; särsk. i uttr. åter och återigen (se åter 6 b δ α'); jfr igen II 7 a. Ath .. (bösskyttar o. båtsmän) begynne åter igen på theris gamble sedwaner, pucke ock göre myterij. (1538). Skratten ekar återigen i det trånga vardagsrummet. (2016).

2) till 8: däremot; äv. (o. numera bl.): i sin tur; jfr igen II 8. (1640). Hjälstaviken, som är den innersta delen av Ekolsundsviken, som återigen är en utvikning av Norra Björköfjärden. (1907). El Greco återigen var ingen spanjor alls, utan en invandrare. (1956). —

(1) -INFLYTTA~020, -ning. jfr inflytta 3 (c) o. -invandra. Den från London till Sverige återinflyttade grosshandlaren Gustaf Enebom. —

-INFÖRA~020, -ing, -sel (se avledn.); -are (tillf., osv.).

1) (utom i avledn. numera bl. tillf.) till 1: (låta) förflytta (ngt) tillbaka in (i l. till ngt); särsk. i fråga om import (jfr re-importera); jfr införa 1 (c). (1873). Huru förfares med varor, som utföras till utlandet och därefter återinföras? (1897). Bävrarnas återinförande i Upland.

2) till 6 a, b γ, på nytt införa (se d. o. 3) (ngt som tidigare varit gällande); jfr -föra 1 c, -ställa 3 b, -sätta 3, -upprätta 1. (1622). Den ledande tanken i alla ständernas beslut var fruktan, att det kungliga enväldet skulle kunna återinföras. (1855).

Avledn. (till -införa 1): återinförsel, r. l. f. jfr införsel 2. Tullfri återinförsel af åtskilliga hästar. —

(6 b) -INKALLA~020. jfr inkalla 2, 3. Att Ulrik Scheffer skulle blifva återinkallad i rådet, då konungen fick makten, det var en på förhand gifven sak. (1891). Den återinkallade (parti)kongressen ska enbart ta ställning till vilken rekommendation partiet ska ge till väljarna inför folkomröstningen. —

(1 b) -INLÖSA~020, -ning. gm inlösning återfå (egendom o. d.); äv.: återlämna (ngt) o. därigm få erlagda pengar tillbaka; jfr -börda 1, -köpa, -lösa 1. (1827). Enligt planerna ska 80 % av jordbruksmarken privatiseras och de forna ägarna och deras arvingar ges möjlighet att återinlösa egendomarna. (1996). Inköpta biljetter kan återinlösas på ordinarie inköpsställen. —

(1 b) -INLÖSEN~020. [jfr -inlösa] handlingen att återinlösa ngt; äv. bildl.; jfr -köp, -lösen 1. Förseelser, begångna under fängelsetiden, må .. bestraffas genom .. förlusten af hvad fången redan kunnat förvärfva till återinlösen af sin frihet. för återinlösen till kronan af omförmälde kronokalkugn. Bil. 6, s. 62. SL (förlorar) 15 miljoner kronor på återinlösen av biljetter. —

(6 a, b γ) -INPLANTERA, -ing. (i sht i fackspr.) särsk. med avs. på djur; jfr in-plantera 2. Den första återinplanteringen av bäver i vårt land skedde 1922 i Bjurälvdalen i nordvästra Jämtland. —

(6 a, b) -INRÄTTA~020, -ning. jfr inrätta, v.2 1. Vid communitetets åter inrättande (vid Uppsala universitet) förete sig .. åtskilliga svårigheter. (i handl. fr. 1768). —

(1) -INSKEPPA~020, -ning. (numera mindre br.) dra tillbaka (trupp l. armé o. d.) gm inskeppning på fartyg (jfr in-skeppa 1); äv. refl.: gm inskeppning retirera (jfr in-skeppa 2). För att i händelse af ett tvunget återtåg och återinskeppning tjena arméen till stödjepunkt. (1855). Ryssarna (erhöll) så betydlig förstärkning, att v. Vegesack med sin trupp nödgades återinskeppa sig på fartygen. (1889). (1973). —

(6 b) -INSTÄLLA~020, -else ( osv.), -ning. särsk.

1) på nytt installera (ngn) (i ämbete l. befattning o. d.); jfr inställa 1 e ε o. -insätta. Brabantske Ständerne, hwilka beklagat sig öfwer återinställningen af de Ämbetsmän som hade förblifwit Hofwet trogne och under Revolutionen blefwo afsatte. Putin (hann) avhandla allt från lokala problem till jordens undergång när han i går höll sin första stora presskonferens sedan han återinställdes som president i maj. s. A14.

2) refl.: inställa sig (ngnstans) på nytt (jfr inställa 8). Att österrikiska regeringen .. af sundhetsafseenden ämnar hemförlofva reserverna, med förbehåll af återinställelse inom 8 till 14 dagar. Nio af .. (demonstranterna) lössläpptes mot borgen för att återinställa sig om två månader. —

(6 b) -INSÄTTA~020, -ning. sätta in (ngn l. ngt) på nytt; med avs. på person äv. i fråga om förnyat förordnande till ämbete o. d.: insätta (se d. o. 7 d) (jfr -inställa 1) (äv.: låta (ngn) komma i åtnjutande (av ngt) (jfr insätta 7 e)). (Brabantska ständernas) petition, angående de 5 Rådsherrarnes återinsättande uti sina Ämbeten, (synes) icke vara obillig. fick .. (Armfelt) tillåtelse att återvända till Sverige och återinsattes i sina förra värdigheter. (1889). Ett krav .. är ett återinsättande av trådbussarna på de linjer som utbyttes den 5 april med bensinbussar. —

(6 a, b) -INTRÄDA~020. jfr inträda, v.1 I 2, o. -träda 1. Visst är, att Schröderheims återinträdande i konungens nåd ej kan förenas med bibehållande af de nuvarande favoriterna. (1789). Sedan normala förhållanden återinträtt efter kriget, beräknas priserna .. gå tillbaka. (1945). —

-INTRÄDE~020. [jfr -inträda] om förhållandet att ngn l. ngt återinträder; återkomst; jfr inträde 4 o. -träde. BondP 12: 339 (1772). Afsigten synes hafva varit .. (att) komma i tillfälle att förbereda katolska lärans återinträde. (1841). Vid mitt återinträde i konseljen bodde jag i en hyrd våning vid Drottninggatan. (1892). Många uppskjutningar av raketer och satelliter och deras återinträde i atmosfären har lett till ufo-rapporter. —

(1) -INVANDRA~020, -ing; -are (se avledn.). om emigrant: flytta tillbaka (till sitt tidigare hemland) (särsk. i p. pf. i substantiverad anv.); äv. allmännare: återvända; äv. speciellare, om djur: återvandra (se d. o. 2 slutet); jfr invandra 2 o. -inflytta, -vandra 2. Denna väldiga folkvandring innebär en förlust för vårt land till Nordamerika av en miljon människor, och dock ha därvid de återinvandrade till Sverige frånräknats summan av de utvandrade. Först sedan björn och varg blivit utrotade, vilket lär ha skett på 1850-talet, återinvandrade (älgen). (1951).

Avledn.: återinvandrare, m.//ig. om person som återinvandrar; jfr återvandrare, återvändare. Författaren .. visar .. att en överraskande stor del av återinvandrarna hade en mycket kort amerikatid bakom sig. —

(6 b) -INVIGA~020, -ning. inviga (se d. o. 2) (ngt) på nytt; äv. bildl. Ärkebiskopen for dit för att återinviga den underbart vackra, nyrestaurerade kyrkan. (1933). —

(1) -JAGA. (numera mindre br.) jaga (se d. o. 6) (ngn l. ngt) tillbaka; äv. oeg. l. bildl. (1789). Denna anmärkning återjagade Adolfs tankar till ett ämne, hvilket han för en stund nästan bortglömt. (1835). Det turkiska rikets förfall .. syntes erbjuda ryska zaren ett tjenligt tillfälle att .. återjaga hedningarne till den verldsdel, hvarifrån de kommit. (1859). —

(1 b) -KALLA, -an ( (1731) osv.), -else (se d. o.), -ning (numera bl. tillf., (1659) osv.). [fsv. aterkalla]

1) kalla (se kalla, v. I 1, 2) (ngn l. ngt) tillbaka; uppmana (ngn) att komma tillbaka; förr äv. övergående i bet.: avsätta (ngn) (från tjänst l. ämbete o. d.) (jfr kalla, v. I 3); äv. med saksubj.; äv. oeg. l. bildl., särsk. i uttr. återkalla ngn till ordningen (se ordning 8 e α); jfr -ropa 1. (1659). Att Evangelium .. återkallar menniskjor till sina plikter. (1803). Man vore frestad att förundra sig deröfver, att konung Erik icke återkallade från embetet en tjenare, med hvilken han .. ej var mycket belåten. (1875). Om båt eller någon del av dess skrov befinner sig på eller över startlinjen, när startsignalen gives, återkallas densamma med ropare. Indien har vägrat att återkalla sina trupper till dess att terrorattacker från grupper i Pakistan upphör. särsk. med anslutning till 6 b γ, med abstrakt obj.; särsk. med avs. på känsla l. förnuft o. d.: framkalla (se d. o. 1 c (β, γ)) l. frammana; jfr -framkalla. (1722). Återkalla alt edert mod. (1723). Tante Agatha, som .. ett par sekunder sett något obelåten ut, återkallade sin fryntliga min medelst en pris ur sin fyrkantiga silfverdosa. (1866). särsk.

α) framkalla (ngt l. ngn) ur minnet l. ngns minne; äv.: tänka tillbaka på l. erinra om (ngt l. ngn); äv. i sådana uttr. som återkalla ngt l. ngn i minnet, återkalla minnet av ngt l. ngn; jfr -erinra, -framkalla, -föra 1 d. Will du ha en nöjsam stund, så återkalla den gyllende åldren i din inbillning. (1733, 1754). Hvad ädlare tidsfördrif för statsmän, än omsorgen att ständigt återkalla minnet af fäderneslandets välgörare? (1786). Ett stort smörgåsbord, av vilket jag återkallat i minnet de höga pyramiderna av skalade kräftstjärtar. (1922). Jag la handen mot henne och jag kan fortfarande återkalla känslan av värme. (2016).

β) med saksubj.; förr äv. med indirekt personobj. Tessin Bref 1: Dedik. 2 b (1756). Jag fant mera nöje i att vara hemma i min kammare, där hvarje ställe återkallade mig afbilden af den vördnadsvärda vän, som jag sörjer. (1771). Fantasien (kan) lätt återkalla bilder af den romantiska tid, då (osv.). (1899).

2) kräva l. begära (att få) (ngt) tillbaka; dra tillbaka; särsk. med avs. på vara l. gods l. egendom o. d. (särsk. i fråga om reduktion (jfr d. o. 4)); jfr kalla, v. I 7, o. -fordra, -kräva. Korven måste återkallas på grund av felmärkning. At alt hwad som (av abbotarna) bortsäljes föruthan Biskopens Wetskap och Wilje, thet skal återkallas vnder Biskopens Wåld. (1635). De till lön anslagne förläningar återkallades när Konungen ej längre kunde vara dem förutan. (1790). Det är icke med nyheter af detta slag, som med andra, hvilka utan förtörnelse tryckas och återkallas. (1799). Goodyear har beslutat att återkalla ett antal vinterdäck. Däcken kommer att bytas ut kostnadsfritt. särsk. med avs. på tillstånd l. rättighet o. d.: dra in (jfr indraga I 5 e); äv. med anslutning till åter 6 a slutet, med avs. på påstående l. utfästelse l. försäkran l. löfte l. rättshandling (särsk. testamente) o. d.: ta tillbaka l. upphäva (jfr -ropa 3, -säga 1); jfr -ta 3. (1555). (Gustav Vasa lät) fasttaga alle Lybske handlande .. och återkalla deras ofanteliga Privilegier. (1761). Den som fått sitt körkort återkallat men trots detta kör, gör sig skyldig till grov olovlig körning. (1976). Tvingar man någon att .. återkalla ett testamente som är till ens nackdel, så har man förverkat rätten att ärva denna person. jfr o-återkallad.

Avledn. (till -kalla 1, 2): återkallelig, adj. [fsv. aterkalleliker] som kan återkallas; särsk. till -kalla 2 slutet, dels om tillstånd l. rättshandling o. d.: som kan dras in l. upphävas, dels om förändring o. d.: som kan göras ogjord. Häraf (kan) intet annat slutas, än at, såsom Arfwe-Godsen den tiden woro återkallelige .. så kunna de (osv.). (1693). Om någon vill bestämma en person, som efter hans död skall taga dess qvarlåtenskap, så lär han hellre göra detta genom ett återkalleligt testamente, än genom en arfsförening, hvaraf han är för alltid bunden. (1849). Det fiffiga med den förestående tillgänglighetsanpassningen (av byggnaden) är att alla förändringar blir återkalleliga. – Allt görs på ett sådant sätt att det kan återställas. s. A5. jfr o-återkallelig. —

-KALLELSE. [fsv. aterkallilse; till -kalla] (c. 1635; utan närmare angiven bet.).

1) (numera bl. tillf.) motsv. -kalla 1, om handlingen att kalla tillbaka ngn l. ngt. (1723). Konungen blef vunnen genom återkallelsen af fröken Taube, hvilken han, af fruktan för de nu samlade ständerna, på någon tid aflägsnat. (1838). Tvenne avståndsflaggor angiva återkallelse av samtliga båtar (vid kappsegling).

2) motsv. -kalla 2, om handlingen att kräva l. dra tillbaka ngt. Förbemälte Sätegårdz återkallelse til Cronan. (1710). En återkallelse av så många bilar tär naturligtvis på företagets trovärdighet. särsk. motsv. -kalla 2 slutet, i fråga om tillstånd l. rättighet l. rättshandling o. d. (1793). Återkallelse af meddeladt tillstånd samt förbud mot utskänkning .. skola delgifvas rörelsens innehafvare. Vid fortkörning som leder till återkallelse av körkort gäller normalt att körkortet dras in under två månader.

Ssgr: återkallelse-, förr äv. återkallelses-brev. 1) (†) till -kallelse 1; särsk.: rappellbrev; äv.: avokatorium (se d. o. 1). (Det är brukligt) at när ett Rike råkar i vppenbart Wapn-skiffte medh andra, så pläga Avocatoria, öpne återkallelse-bref, vthgåå til alla them, som tiena hos the fremmande, at the sigh hem förfoga. (c. 1700). Vice-amiralen van Dockum öfverlemnade den 21 sitt återkallelsebref såsom danskt sändebud i London. 2) (numera bl. tillf.) till -kallelse 2 slutet, om skriftlig handling utgörande återkallelse av tillstånd l. rättighet o. d. (1807). Att när Transportstyrelsen drar in en persons taxilegitimation, skickas återkallelsebrevet enbart till den berörda taxiföraren.

-signal. till -kallelse 1, om (optisk) signal för återkallelse; särsk. i fråga om kappsegling, för att återkalla tävlande som startat för tidigt; förr äv. om signal som hissas på moderfartyg för återkallelse av mindre båt. Då man är .. långs sidan på ett annat fartyg, skall man hålla noga utkik på sitt eget .. Man upptäcker på detta sätt den återkallelsesignal, som möjligen kan blifva hissad. (1836). Litet för glupsk var .. ”Omega”, som nosade på linjen för tidigt, med påföljd att hon fick återkallelsesignal med ty åtföljande omstart.

-skrift. (-kallelse- 1783 osv. -kallelses- 1635) (i fackspr.) till -kallelse 2, om skrivelse vari ngn tar tillbaka ngt denne tidigare skrivit l. sagt (inför domstol); jfr skrift, sbst.1 8 b. (1635). Då fröken Backman vidhöll sin ståndpunkt, uppsattes återkallelseskriften. —

-KAST. [till -kasta] om handlingen att återkasta ngt l. verksamheten att ngt återkastas (jfr mot-kast 2); äv. bildl. (se slutet); förr äv. motsv. -kasta c, i fråga om ljusstråle o. d.: reflexion; jfr -slag 1. (Sv.) Strålars återkast, (lat.) Radiorum reflexio. (1773). Skaderisk .. vid klyvning (med stationär byggsåg) .. att man inte använder påskjutare samt att klyvkniven är fel monterad så att man får återkast. särsk. bildl., förr särsk. motsv. -kasta b, om förhållandet att (plötsligt) anta annan l. motsatt mening o. dyl. l. att ngt (plötsligt) blir annorlunda l. får en motsatt l. tidigare rådande beskaffenhet o. d.; särsk. i uttr. lyckans återkast (jfr lycka, sbst.3 3 b); jfr kast, sbst.4 V. (c. 1602). Beslötz .. om trolofningar, at ingen må tilstädias återkast i echtenskapet. (1660). Han fruktar lyckones återkast. (1713). Lät se at du står fast, / Lät ingen skrämma dig till snöpligt återkast. (c. 1756). (1807). —

-KASTA. -ning. [fsv. aterkasta] (utom i c numera bl. tillf.) till 1: kasta (se kasta, v. I 1) l. slunga (ngt) tillbaka (jfr -slunga); i sht förr äv.: driva l. vräka (ngn l. ngt) tillbaka (särsk. med avs. på fientlig trupp o. d.) (jfr kasta, v. III 1, o. -slå 1); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (se särsk. a, b). (1764). Tiberns gula bölja, våldsamt / Från den Tyrrhenska stranden återkastad. (1791). Nu kastades bollen till den motstående troppen .. sedermera återkastades den, hvarmed fortfors, till dess endera partiet jagat det andra bakom linien. (1843). I midten af juli (1788) hade .. G. M. Armfelts lilla kår .. gått öfver floden och efter att ha återkastat de ryska posteringarna trängt fram till Summa. (1904). särsk.

a) (†) oeg. l. bildl., med avs. på blick l. öga o. d., särsk. i fråga om att se sig om l. tillbaka; jfr kasta, v. IV 1 e. Från lifvets middagsstund .. visar sig ju för det återkastade ögat en hel kedja af njuten och förlorad sällhet. (c. 1800). Vi nedrullade på vägen åt Skara och återkastade några afskedsblickar på den märkvärdiga tempelbyggnaden. (1839). (1889).

b) (†) bildl.: avvisa l. visa ifrån sig (ngt), förkasta; särsk. med avs. på beskyllning l. klagomål o. d.: tillbakavisa, vederlägga. Älskare utan like! hvem har lärt dig .. detta Själen uprörande sättet at återkasta mina ömheter? (1781). På detta sätt trodde sig konung Johan kunna återkasta de klagomål, som Rådet hade fört emot honom. (1870). (1898).

c) (fullt br.) till 1 d, med avs. på ljus(stråle) l. sken l. ljud(vågor) o. d.: reflektera (se d. o. 2); jfr kasta, v. I 3 b, o. -bryta 1, -ge 1 a, -slunga, -slå 1, -spegla, -stråla. De strålar, som anlända till sjelfva jordskårpan återkastas till en stor del. (1766). Nu hördes endast den mer och mer sig aflägsnande sången, hvilken, i allt svagare och mattare echo återkastad emellan de höga bergen, slutligen alldeles dog bort. (1828). —

(1 d) -KLANG. eko; genklang; äv. (o. numera nästan bl.) mer l. mindre bildl., särsk. dels i uttr. väcka l. finna återklang hos l. i ngn, dels med anslutning till åter 6 a, om ngt som påminner om en äldre tid; jfr klang, sbst. I 1, o. -ljud. Ljuft svarar återklang från berg och dalar. När .. (sångerna) finna återklang i det folks bröst, för hvilket skalden sjunger. (1823). I Riddarhuset i Stockholm möta vi en återklang af dessa byggnaders klassicistiska stil. (1902). Ett uttryck, som väcker återklang hos åhöraren eller läsaren. (1909). Claes kan förnimma en iver i kroppen, men den bär inte ända fram för att ge återklang i rösten. (2004). —

(1 d) -KLINGA. ge återklang, genljuda; eka; äv. (o. numera i sht) mer l. mindre bildl., särsk. med anslutning till åter 6 a; förr äv. tr. (se slutet); jfr -ljuda. Då en sång, ljudet af en klarinett eller fiol återklingar i bergen. (1842). En längre episk folklifsskildring .. som återklingar af reminiscenser från Runeberg. (1902). Ett silverackord (från en harpa) inramar operan och återklingar här och var naturligt. särsk. (†) tr.: genljuda av (ngt) l. ge genljud åt (ngt). (1811, 1837). Troubadourernas sånger, som .. återklinga en lekande kärleks föreställningar, fröjder och smärtor. (1848). De stundom grofva uttrycken (i Frödings poesi), som synas återklinga Strindbergska okvädinsord könen emellan. (1916). —

(6 a, b) -KNYTA, -ning. knyta ihop (ngt) på nytt; äv. (o. numera i sht) mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på bekantskap l. förbindelse l. kontakt o. d.: återuppta (se d. o. 3) l. förnya (jfr knyta, v. 7 b); äv. intr. (se a, b); jfr -förena. Der återknyts ock vår förbrödrings band. (1809, 1837). Turkiet, med hvilket Sverige återknutit sina förbindelser. (1870). Att återknyta afslitna trådar i inslag eller varp. särsk.

a) intr., i uttr. återknyta med l. till ngn l. ngt, återuppta kontakten med ngn l. ngt. Lidforss rapporterar från Berlin, att Aspasia återknutit med Munch! (1894). Det här är ett sätt att återknyta med naturen och krafterna där. (Filmen) är ett perfekt sätt att återknyta till eller återupptäcka (Agnès) Varda som påverkat generationer av filmskapare.

b) intr., i förb. med prep. till (förr äv. vid), i fråga om muntlig l. skriftlig framställning, dels: återuppta (tidigare avhandlat ämne o. d.), dels: (på nytt) anknyta (se d. o. 3 a α α') (till ngt). Arkitekturen slutligen, för att .. här återknyta vid vår föregående öfversigt, visar (osv.). (1881). Vad som i verkligheten skett är ett återknytande till den stora europeiska utvecklingslinje, som (osv.). (Han) återknyter .. än en gång till sin ungdoms historiska studier. —

(1) -KOLA, -ning. (förr) återföra kol till (smälta l. smidesjärn). Önskas högre kolhalter på metallen, återkolas densamma genom att i skänken äfven tillsätta afpassade mängder rent kokspulver. —

-KOMMA, -else (se avledn.). [fsv. ater koma]

1) till 1: komma tillbaka, återvända; äv. övergående i bet.: (låta) höra av sig igen; äv. med saksubj. (se särsk. slutet); särsk. i uttr. riktigt återkommen (se riktig II 1 b); jfr -lända o. komma åter. At wår son är borto, intet åter kommer han. (1550). (Nattvarden) skal slutas med bönen för altaret .. Dock må icke presten henne upsiunga eller läsa, för än alla, som till Gudz bord warit hafwa, äro wäl återkomne i sina bänkiar. (c. 1655). Den tingsnotarie som till slut säger att jag har kommit till rätt person ber att få återkomma. (2015). särsk. med saksubj., särsk. dels med anslutning till åter 6 b γ: framträda l. visa sig l. förnimmas på nytt (jfr -finna 3 c, -gå 4, -träda 2), dels med anslutning till åter 6 b, om ngt som (ständigt) upprepas; äv. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk.: upprepad l. regelbundet förekommande; jfr -vända 2 slutet. Om wåren, när then liufwe warmen åter kommer, komma .. (svalorna) med lif, lust och song tilbaka igen. (1691, 1712). Bland ortsbefolkningen utgjorde denna händelse ett ständigt återkommande samtalsämne. (1923). Herrhatten är en modell som med små variationer återkommer varje säsong. (1945).

2) (utom i slutet numera bl. tillf.) till 6 a, b, i fråga om återgång till tidigare läge l. tillstånd l. återupptagande av tidigare pågående verksamhet o. d.; äv. i fråga om att undslippa l. hämta sig från en viss belägenhet l. ett visst tillstånd o. d.; särsk. i sådana uttr. som återkomma till sans, återkomma till sig själv; jfr komma, v. I 11 a α, o. -gå 3, -vända 3. At han lät folcket åter komma til een rett Ordning igen. (Bib. 1541); möjl. ej ssg. Jag är nu som knappast återkommen ifrån den mycket kära surprise, som mig hände. (1758). Han syntes nu hafva återkommit till sig sjelf igen. (1835). När han återkom till sans, fann han sig på en ödslig gata långt från fängelset. (1874). särsk. i fråga om att återuppta tidigare avhandlat ämne o. dyl. l. åter bringa ngt på tal l. tänka på ngt; jfr -gå 3 a, -koppla 1 slutet. Nw wil iach åther komma til Pauli helie oordh jgen. (1527). Till detta intressanta förhållande skola vi senare återkomma. (1933).

Avledn.: återkommelse, r. l. f. (numera bl. tillf.) till -komma 1: återkomst. (1555). I den ungdomsgudstjänst som på söndagen (i tv) sändes från Immanuelskyrkan talade .. (pastorn) om Kristi återkommelse.

återkomst, r. l. m. l. f. till -komma 1, om handlingen l. förhållandet att ngn l. ngt återkommer (jfr återkommelse); äv. till -komma 2, i fråga om återgång till tidigare läge l. tillstånd o. d. (jfr åter-inträde, åter-tåg slutet). (1632). Lemna ifrån sig allt jordiskt bestyr, och derwid wåga, att wid återkomsten till helsan få se mycket wara bragt i oreda. (1794). Det faktum att församlingen förutspått Jesu återkomst vid inte mindre än fjorton tillfällen mellan 1799 och 1980. (2009). —

(1 b) -KOMMENDERA, -ing. (numera mindre br.) jfr kommendera II 2 a. (1807). Soldaten blev återkommenderad till sitt fjärran fädernesland. (1934). —

-KOPPLA, -ing; -are (tillf., osv.)

1) (i fackspr.; jfr dock slutet) till 6 a: återföra (ngt, i sht signal l. information o. d.) till ett tidigare stadium i en process l. ett system o. d. (för att påverka denna resp. detta); i sht förr särsk. med avs. på (elektronrör o. d. i) radiomottagare (i sht ss. vbalsbst. -ing: regenerativ koppling (se regenerativ d) (jfr koppla 1 f); äv. allmännare (se slutet). Regenerativ koppling eller återkoppling är en anordning för extra förstärkning vid lampmottagning. (1923). Återkopplade mottagare karakteriseras därav, att en del av den mottagna signalspänningen, som tillföres ett rörs gallerkrets och förstärkes, därefter åter påtryckes gallerkretsen. (1939). Självreglering genom negativ återkoppling är vanlig i naturen. En händelse utlöser en effekt som försvagar händelsen. särsk. i allmännare anv. (med anslutning till åter 5), i fråga om att lämna gensvar på ngt, ge feedback; särsk. intr., i uttr. återkoppla till ngn l. ngt, särsk. i fråga om att ge (positivt) gensvar på idé l. prestation o. d., äv. närmande sig bet.: återkomma (se d. o. 2 slutet) till ngn l. ngt; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: feedback (jfr -föra 1 e). Med återkopplad pedagogik ställer Rosell kravet på att kommunikationen mellan läraren och eleven skall .. bygga på elevernas spontana aktivitet. Vårt arbete följer den vanliga vetenskapliga vägen. .. Denna väg är hela tiden kantad av återkopplingar. Han (gör) det enda möjliga för att bevara det kritiska sinnets skärpa: han återkopplar till tidigare belagt material. Genom att regelbundet bedöma och återkoppla till studenter utifrån tydligt avgränsade aktiviteter får både student och handledare tidigt möjlighet att identifiera svagheter och förbättringspotential. 2) (†) till 6 a, b: koppla samman (ngt med ngt annat, i sht i fråga om tåg) på nytt; äv. intr.; jfr koppla 1 (c). (Tåg) A går in och återkopplas till (tåg) B. Det nya lokomotivet förde tåget till Laxå, derifrån det återkopplade i ett godståg. —

(1 b) -KRAV. förhållandet l. handlingen att återkräva l. återfordra ngt som man tidigare mist l. lämnat ifrån sig o. d.; särsk. (o. numera i sht) krav på återbetalning (av (felaktigt utbetalt) bidrag o. d.); jfr återfordran. (i handl. fr. 1804). Återkrafvet af de förlorade Svenska besittningarna. (1884). Nästan vart femte hushåll som fick bostadsbidrag får någon form av återkrav efter granskningen. —

(1 b) -KRÄVA, förr äv. -KRAVA, -ning; -krävare (tillf., (1888) osv.). [fsv. aterkräfia] kräva (se kräva, v. 2 a) (att få) (ngt) tillbaka; särsk. med avs. på dels egendom o. d., dels (o. numera i sht) (felaktigt utbetalt) bidrag o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr -begära, -fordra, -kalla 2 o. kräva åter. (1709, 1713). Såsom 1655 års reduktion hade varit inskränkt till de gods, som adeln hade erhållit efter Gustaf Adolfs död, men .. år 1680 återkräfdes godsen äfven om de varit i adelns hand sedan äldre tider. (1868). Icke heller för honom kunde den stund, då jorden skulle återkräva sitt lån, vara långt avlägsen. (1932). Ytterligare pengar återstår att återkräva i form av felaktigt utbetalade bidrag och obetald skatt. —

(6 a, b γ) -KVICKNA. [fsv. aterqvikna] (†) vakna till liv igen, hämta sig, repa sig; jfr kvickna 1 o. kvickna åter. (1681). Uti alla de händelser då tecken till (en skendöds) återqwicknande wisa sig, bör Läkare tillkallas. —

-KÄNNA, -ing. [fsv. ater känna]

1) (†) till 1 b: på nytt tillerkänna (ngn ngt, i sht egendom); äv. med det indirekta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av till l. under; jfr känna 16 a. CammerRådet (skall), först låta vprätta een Jordebook öfwer alle de godz som äre bortgifne vndan Cronan .. och sedan hafwe der god acht på, när de Casus förefalla som i Donationerne äre förmälte, att de åter kännas vnder Cronan. (1618); möjl. ej ssg. Uti Kexholms Lähn blifwe och alle Grefwe- och Frijherreskapen vnder K. M. och Cronan åtherkiände. (1680). Torups gods i Skåne, hvilket .. skall uppå ofulkomlig grund blifvit til Cronan indragit, men sedermera åhr 1704 .. blifvit arfvingarne återkiändt. (1727). År 1681, återkändes det (dvs. godset) til Kronan. (1773). (1885).

2) (numera bl. tillf.) till 6 b: känna igen (ngn l. ngt); äv. närmande sig bet.: återse; jfr känna 6. (1706). Der, lyckligt återförd bland dina södra vänner, / Du dina skönsta barn med fägnad återkänner. (1796, 1806). (Kören) ställde upp ideellt med ett sång- och musikprogram i återkännandets tecken. s. A21. —

-KÄNSLA. (numera bl. ngn gg) till 6 a, b: känsla av igenkänning; förr äv. till 5: känsla av tacksamhet o. d. som framkallas av visad välvilja, erkänsla. (1784). Vi tvifla på att den djupa bugning som den tyske kejsaren här i hela världens åsyn gör för tsaren, i Ryssland kommer att uppväcka en återkänsla, hvaraf vi kunna vänta oss några politiska fördelar. En återkänsla från barndomens bakgårdar i Västerås. —

(5) -KÄRA. (†) i uttr. återkära till ngn, framställa motanklagelse mot ngn; jfr kära, v.3 3. Parterne, af hwilka käranden .. uttagit stämning å Elsa Christersdotter .. hwilken sidstnämbde äfwen åter kärat til Nils Jonasson. —

(5) -KÄRLEK. (†) kärlek varmed annans kärlek besvaras, genkärlek. (1732). Hon lät mig .. hoppas, att jag skulle erfara återkärlekens sällhet. (1817). (1939). —

(1 b) -KÖP. [fsv. aterköp; jfr -köpa] handlingen att köpa tillbaka ngt l. upphäva köp l. köpeavtal; jfr -inlösen, -lösen 1. (1591). En art försäljning med förbehåll af rättighet till återköp inom viss tid. (1840). Vid återköp och returer krediteras i första hand kontot/lånet, i andra hand sker kontant utbetalning enligt erlagd kontantinsats.

Ssgr: återköps-avtal. jfr avtal 1 a. (1857).

-rätt. jur. om rätt för säljare att återköpa ngt (i sht egendom) som denne sålt; jfr återlösnings-rätt. (1840).

-värde. särsk. försäkr. om belopp som betalas ut till försäkringstagare om denne väljer att säga upp sin försäkring i förtid. Med kapitalförsäkrings skattevärde förstås i denna förordning försäkringens återköpsvärde den 31 december det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret. —

(1 b) -KÖPA, -ning (numera bl. tillf., (1700) osv.); -are ( osv.). [fsv. ater köpa] köpa tillbaka (ngt, äv. ngn); jfr -inlösa, -lösa 1. Aff huilko kommer thå thett åttherköpenn, som nuu ähr. (1523; möjl. fel för -köpande). Till Danmark afträddes ej något Land; men Wismar återköptes. (1810). En berättelse .. där kvinnorna bara är ett krigsbyte bland alla andra. De kan förloras, säljas och återköpas. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. (o. numera i sht) i religiöst spr., med anslutning till åter 6 a slutet: återlösa (se d. o. 2) (ngn). (1686). Det andra Petri Bref .. beskrifwer de menniskor, som förneka Herran, som dem återköpt hafwer. (1799). Hvarje timma är dyrbar, och kan ej återköpas. (1836). (Jesus) kommer för att ge oss lösen för vår själ, ett återköpande han själv betalt. —

(7) -LAGA-JORD l. -LAGU-JORD. (-laga- 1713–1773. -lagu- 1726. -lägga- 1715) [fsv. aterlagu iorþ, aterläghu iorþ; andra ledet i ssgn är laga, sbst.1, l. lega, sbst.1; i formen -lägga- med anslutning till -lägga] (†) om jord l. åker som är igenlagd l. har lämnats obrukad. Hwilken som sår å annars åkerskipte, återlaga iord eller lindo; införe ey til sig hwad sådt är. (1713). (1773). —

-LAGNING. särsk. [sannol. utvecklat ur -laga-jord] (†) till 7: igenläggning (av åker). Åkers och engesis aather lagning och anner vanrykt. (1527). —

-LAGU-JORD, se -laga-jord. —

(1) -LAST. om last (se last, sbst.2 1) som fartyg l. fordon medför på sin återfärd; jfr -frakt, -gods. (i handl. fr. 1718). Från Stockholm utlovades .. återlast av skördemaskiner, separatorer och liestål. —

(1) -LEDA, -ning (se d. o.). [fsv. aterledha] leda l. föra l. transportera (ngt l. ngn) tillbaka (till ursprunglig plats); särsk. med avs. på vatten l. elektricitet o. d.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr leda, v.2 1, 2, o. -föra 1. (1748). (Nöjena) återleda henne (dvs. människan) snart til den ledsnad, från hvilken hon flydde til dessa njutningar. (1797). Strömmen (för metron) återledes genom farskenorna, som för detta ändamål äro vid fogarna förenade genom grofva koppartrådar. (1905). —

(1) -LEDARE. [fsv. aterledhare; jfr -leda] (i fackspr.) om föremål som leder ngt (i sht elektricitet) tillbaka l. bakåt; jfr ledare 12. Han tänkte först begagna skenorna på en jernväg till återledare för strömmen, men upptäckte under utförandet af denna plan, att strömmen mycket lätt öfvergick i jorden. (1883). —

(1) -LEDNING. [jfr -leda] förhållandet att ngt (särsk. vatten l. elektricitet o. d.) leds l. förs l. transporteras tillbaka (till ursprunglig plats); särsk. (o. i sht) konkret, om rör l. (strömförande) tråd o. d.; äv. bildl.; jfr ledning, sbst.2 2, o. retur-ledning. (i handl. fr. 1809; bildl.). (Telegraf)Ledningen kommer att blifva inemot fem svenska mil lång, men består endast af en tråd, emedan vattnet tjenar till elektricitetens återledning. Återledningar, som leda vattnet från värmarne åter till pannan. (1921). Det farliga med återledningen är att den inte alltid är strömförande. Den leder bara ström när det kommer tåg. s. A4. —

(2 a, c) -LEVA, sbst. [fsv. aterleva] (†) kvarleva l. återstod; äv. bildl., i pl.: följder; äv. om person som lever kvar l. har överlevt ngn (särsk.: änka); jfr leva, sbst.1 2, o. åt-leva. (NT 1526). At ingen aff Juda återleeffuor skal vndkom(m)a eller igen bliffua. (Bib. 1541). Jag har .. corresponderat med Magister Eneman .. om wåre gamble götiske återlefvor och monumenter. (1711). De swåra åtherlefwor den siukdom, af hwilken iag förleden som(m)ars .. beswärades, i förut nog förswagade lemmar lämnat. Hustru Gretha, Hans von Askes återlefva. (1785). (1885). jfr oordnings-återleva. —

-LEVA, v.1, -are (†, (1597: åtherlefwer)). [fsv. aterliva]

1) (numera mindre br.) till 2 a: leva kvar l. vara kvar i livet (efter att ngn dött), i p. pr. särsk. i substantivisk anv.; äv. bildl.; jfr leva, v.1 1. (1521). När .. (prästens hustru) döör, och Prästen åter leffuer, tå må han ey tagha en annan igen. (1615). Min tröst .. är att en gång, när jag ej mera finnes till, skall jag genom mina handlingar återlefva i mina vänners minne. Dessa återlevande ha mycket litet gemensamt med sina vilda förfäder, annat än (osv.). (1930).

2) till 6 a, b (γ): återuppleva (ngt); förr äv. intr., dels: återuppstå, dels: leva (se leva, v.1 3) (med ngn) på nytt; jfr leva, v.1 7. Genom minnet likasom återlefva vi med dem vi hafva förlorat. (1804). Så dör Han (dvs. Jesus), men snart återlefver: döden / Ej öfver Honom äger länge välde. (1815). Jag ströfvade omkring i huset som en sömngångare och mångfaldiga minnen läto mig återlefva min första ungdom. —

(2 a, c) -LEVA, v.2 [fsv. aterleva] (†) lämna kvar ((ngn l.) ngt); äv. med indirekt personobj.; jfr leva, v.2 1, 2, o. -lämna 2. Item wele wij och biude, att wåre åldersmän .. granneligen ransaka om the återlefda kyrkones clenodier, att the icke ifrån kyrkione borttagas. (1540). Thet han .. motte komme till thenn ärffwedeel, som hans Fader honom återlefft haffwer. (1544). Af första kullens fem Syskon hwilke 1657 döde blefwo, då till föll Fadren een Halfpart och den ena åther lefde Sohnen een Halfpart af deras Fasta. —

(1 b) -LEVERERA, -ing. återlämna (ngt); förr äv. med avs. på person, övergående i bet.: utlämna (se d. o. 3 slutet). (c. 1620). At icke någor vpsåtelig Mandråpare .. skulle, i theras Land, lidas; men, på thes egen Öfwerhets anmodan, återlefwereras, och til sitt förtienta straff befordras. (1720). Att .. till generalpoststyrelsen återleverera samtliga osålda jubileumsmärken. —

(7) -LIMMA. (†) limma ihop (ngt). Then en dåra lärer, han återlimar een söndrigh kruko. (Bib. 1541). —

(6 b γ) -LIVA, -ning; -are ( (1811) osv.). (numera bl. tillf.) återuppliva l. återuppväcka (ngn l. ngt); äv. mer l. mindre bildl., med avs. på känsla l. minne o. d.; jfr liva, v.2 1, 2. En Riddare, som på allt sätt återlifvat minnet af forntidens ridderliga dygder. (1788). Konung Johan Kasimir red sjelf omkring och sökte återlifva tropparnas mod. (1843). De, som lefvat, / återlifvas / att häfda sitt rum / i härarnas led. (1891). —

(1 d) -LJUD. (numera bl. tillf.) genljud; eko; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -klang, -skall. At Klippor, Stock och Steen, dhe gee ett Åther-Liud. (1684). Återljudet af de samtida händelserna i Polen manade till vaksamhet. (1877). —

(1 d) -LJUDA. (numera bl. tillf.) ge återljud, genljuda; eka; förr äv. tr.: ge återljud åt l. eka av (ngt); äv. bildl.; jfr -dallra, -höra 1, -klinga, -skalla, -tona. (1700). Är det icke efter en seger som efter en feber? .. Leendet blandas med tårar, och Triumfen återljuder af suckar. (1797). (Slottets) salar återljödo hjeltars gång, / Der rördes fanorna, der hördes sång. (1825). Hela naturen är ju en Guds lofsång .. der allt skönt, som blomstrar på marken .. sammanstämmande återljuder: Herran vare tack och lof! (1837). Störd endast af egna eller några turisters steg, återljudande under de toma, höga hvalfven. (1905). —

(1) -LOPP. (utom i ssgn återlopps-kylare numera bl. tillf.) förhållandet att ngt rör sig bakåt l. tillbaka; jfr lopp 3. (1673; uppl. 1997). Skyllror kallas .. vid trådragerier tvenne starka lister på trådbänken, hvaremellan Trådtången på dess Sahl har sitt fram- och återlopp. (1789). Som en myckenhet skepp drabbade tillsammans på en obetydlig rymd .. så skedde blott få ordentliga anfall från fören, emedan tillfälle ej gafs till återlopp och genombrytningar. (1832).

Ssg: återlopps-kylare. (i fackspr.) om kylare (se d. o. a) i destilleringsapparat avsedd för kondensering av (vatten)ånga, deflegmator; jfr -flödes-kylare. (1888). Genom värmning med bränd kalk under återloppskylare framställes på laboratoriet absolut, d. v. s. nära nog vattenfri alkohol. (1938). —

(1) -LUFT. (i fackspr.) frånluft som via ventilationsanläggning återförs ss. tilluft till ett utrymme. (1972). Om återluft används måste anläggningen injusteras noga .. och kanalsystemen rengöras återkommande. (1991). —

-LYFTA, -ning. (numera bl. tillf.) till 1: lyfta (ngt (l. ngn)) tillbaka (till utgångsläget); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. till 1 b, med avs. på penningmedel, särsk. deposition o. d.: ta ut (jfr lyfta, v.1 3). Som denna deposition är öfver 10 år gammal, alltså .. varder densamma härmed till återlyftning uppsagd. Den urspårade (tåg)vagnen .. var redan på aftonen återlyft på rälsen och inkörd i stallarna. Mer än en göteborgare kände sig på söndagen återlyft till gamla tider, då Trägårn genljöd av marschmusik. —

(6 a slutet) -LYSA, -ning. (numera mindre br.) särsk. med avs. på auktion o. d.: avlysa (se d. o. I 2); jfr lysa, v.2 8 a. Förgäfves sökte vi .. förmå länsmannen att återlysa auktionen. —

(6 a slutet) -LÅTA. [fsv. aterlata] (†) avstå från (ngt); äv. abs.: upphöra; jfr låta åter 4. Såsom han war een tyran emodt sin förriga S. hustru, så hafuer han nu inthet åter låtit för huilken orsaak schuld begaff .. (den nya hustrun) sigh ifrån hono(m) i wårass tu åhrs sedan. —

-LÄGGA, -ning. [fsv. ater läggia]

1) (numera bl. tillf.) till 1: lägga tillbaka (ngt); äv. till 1 b: återlämna (egendom o. d.) (förr äv.: låta (jord l. land o. d.) gå tillbaka (under visst område) (jfr lägga, v. I 24)). (1687). Han hade allenast låtit göra en afskrift af ett original .. och sedan låtit återlägga dokumenterna på sitt rum igen. (1840). Det fanns ingen annan räddning än att återtaga och till kronan återlägga de sedan Gustaf I:s tid afhända kronogodsen. (1856). Att den gård .. som K. M:t förlänat Ivar Månsson, blifvit vederkänd och återlagd under sin förre ägare. (1912).

2) (†) till 6 a slutet, 7: upphöra med driften vid (gruva o. d.); jfr lägga igen 2 d. (1551). —

-LÄGGA-JORD, se -laga-jord. —

-LÄMNA, -ing.

1) till 1 b: lämna tillbaka (ngt (l. ngn)); jfr -bära 1, -börda 2, -få 3, -ge 1, -leverera, -lägga 1, -skänka, -ställa 2, -sätta 1. (1773). Han var i besittning av ett rätt vackert bibliotek samlat genom att i princip aldrig återlämna lånade böcker. (1936). Holme skulle dödas och hans hustru och dotter återlämnas som trälar till henne. (1949).

2) (†) till 2 a, c: lämna kvar (ngn l. ngt); jfr -leva, v.2 Thet yppersta och bästa är förkommit, och slagget åther lemnat. (1672). Den i Sorgh och Elendheet åtherlemnade Enkian. —

(1) -LÄNDA. (†) återkomma l. återvända; jfr lända II 2. (1674). Är thet så, at wi nu thenna gången kunna undkomma, hoppas iag aldrig mera här efter hit til Norge åtherlända. (1697). När ni nu återländer från er broder, så glöm icke att helsa på. —

(6 a) -LÄNGTA. (numera bl. tillf.) längta tillbaka. Jag har alldrig sedt någon så återlängta som hon. (1799). —

(6 a) -LÄNGTAN. [jfr -längta] (numera bl. tillf.) längtan (att komma) tillbaka. (1821). Hans återlängtan till Italien blir .. för alltid knuten till denna strand, där han ”älskat och drömt”. (1956). —

-LÄSA, -ning.

1) till 1 b: (gm undervisning) kompensera för (förlorad lästid). Lärarne behöfva icke återläsa tiden. Myndighet, som medgivit inställande av undervisning, äger bestämma i vad mån sålunda förlorad lästid skall återläsas.

2) till 6 b: på nytt läsa (bok l. brev o. d.), läsa om; i sht ss. vbalsbst. -ning. (1773). Werner såg upplifvad ut efter återläsningen af ett dagen förut erhållet bref från sin tant. (1874). Återläsning av PC Jersilds bok ”Babels hus” .. rekommenderas.

Ssg (till -läsa 1): återläsnings-skyldighet. I anledning af folkskolans Femtio-års-jubileum inställes läsningen i alla folk- och småskolor inom Karlskoga distrikt lördagen den 18 dennes utan återläsningsskyldighet. —

-LÖSA, -ning; -are (se avledn.), -arinna (tillf., osv.), -erska (tillf., (1890) osv.). [fsv. aterlösa, aterlösning]

1) till 1 b: gm inlösning återfå (egendom o. d.); lösa ut (pant o. d.); äv.: återlämna (ngt) o. därigm få erlagda pengar tillbaka; ss. vbalsbst. -ning förr äv. övergående i bet.: betalning; förr äv. med avs. på person, särsk.: friköpa (jfr lösa 4); äv. bildl.; jfr lösa 5 o. -inlösa, -köpa o. lösa åter. At Dominus kunde få aff honom värior .. for en redelig återlöszning. (1535). Beswären icke då den Dödas mull med tårar! / Man ju med suckar ej nå’n återlösa kan. (1717, 1726). I staden må ägaren panten återlösa, inom tolf wekor ifrån tridie upbudet. (Lag 1734). En fred i hvilken Sverige återlöste Elfsborg med 150,000 R:dr. (1834). En träl kunde vinna friheten .. (t. ex.) då trälen af sina fränder återlöstes ur träldomen. (1839). Spelningen .. skulle ha skett den 25 april. Alla köpta biljetter återlöses på respektive inköpsställe.

2) (i religiöst spr.) till 6 a slutet, om Kristus: befria (ngn) (från syndens l. det ondas välde), frälsa; jfr lösa 3 o. -köpa slutet o. förlösa 1 a. (1530). (Guds son) hafwer osz återlöst och förloszat ifrån alla Synder, ifrån Döden och Diefwulens Wåld. (1689). särsk. ss. vbalsbst. -ning; jfr förlossning 1 a α. (NT 1526). Gud älskade alle, för hwilkas återlösning han utgaf sin Son i döden. (c. 1690). I korsfästelsemotivets framställning vill man ge en åskådlig bild av hela återlösningens och försoningens mysterium. (1950).

Ssgr: återlösnings-kraft. (†) till -lösa 2 slutet; jfr kraft 5 b β. (Jesu blod) behåller .. altid sit dyrbara anseende och fulkomliga återlösnings kraft. (1760). (1858).

-rätt. (numera bl. tillf.) till -lösa 1: rätt att återlösa egendom o. d.; jfr återköps-rätt. (1838).

-verk. (numera bl. ngn gg, i religiöst spr.) till -lösa 2 slutet, i fråga om Kristi lidande o. död för människornas synder; jfr verk, sbst.1 1 b. Efter tin elskelige käre Son .. fulbordade wårt återlösningz wärck på korszens galge. (1602).

Avledn. (till -lösa 2): återlösare. [fsv. aterlösare] särsk. (i religiöst spr.) om Kristus som den som återlöser människorna (jfr frälsare 2, förlossare 1 a); förr äv. allmännare, om ngn som befriar ngn l. ngt. Christus Jesus wor frälsare och åtherlösare. (1526). Lönnrot är att anses såsom Finska språkets och nationalitetens återlösare. (1841). —

-LÖSEN, förr äv. -LÖSN. [fsv. aterlösn]

1) till 1 b, om handlingen att återlösa ngt, återlösning; äv. i fråga om pant; förr äv.: befrielse från fångenskap o. d.; jfr lösen I 1 c o. -inlösen, -köp. Til ath(e)rlønss inna(n) en arss dagh. (1525; sannol. fel för åtherløssn). Doch schall för(nemp)de pantt icke sälies vth(e)n sätties vth för 100 daler till åtherlösn. (1581). (Påven) anwände en stoor summa Penningar fattighe Fångar til återlösn. (1635). Att ingen skulle få gifwa sin arfwejord till Kyrkor eller Kloster, utan arfwingarnas bifall eller rättighet til återlösen. (1756). För byte eller återlösen av biljett kontakta biljettkassan. s. B5.

2) (†) till 6 a slutet: återlösning, frälsning; jfr lösen I 1 a. (1526). Christus Jesus, hwilken sigh sielff giffuit haffuer för alla til återlösn. (Bib. 1541). (1720). —

(1) -MARSCH. återtåg; särsk. i fråga om militära förh.; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i uttr. vara på återmarsch (jfr -gång 1 slutet, -tåg slutet); jfr reträtt-marsch. (1686). Att en rysk kår var stadd på återmarsch från polska gränsen till Petersburg. (1885). Återmarschen genom Staddavagge skedde i det ursinniga ösregn som man aldrig helt slipper ifrån i fjällen. (1948). Den årliga rapporten från Havsmiljöinstitutet .. visar bland annat .. att bottendjuret vitmärlan är på återmarsch i Bottenhavet. —

(6 b) -MÖTE. (numera bl. tillf.) förnyat möte; jfr -seende, -träff. Ensamhet är ofta bästa sällskap, / Och skiljas kort, ger ljufligt återmöte. (1815). —

(6 a) -OMLJUD. [efter t. rückumlaut] (†) om förhållandet att omljudd vokal återgår till den ursprungliga vokalen; jfr -gångs-ljud. (1855). (1886). —

(6 a, b) -OMVÄNDELSE. (numera bl. tillf.) i fråga om att ngn återgår l. på nytt omvänds till viss konfession o. d.; jfr omvändelse 2 a. (Missionärerna började) at ofta hålla alfwarliga och skarpa förmaningar för folket, för at upwäcka de tröge och at beweka de otrogne til återomwändelse. (1788). Den efter en svår sjukdom tillfrisknade diktaren (skildrar) sin återomvändelse till katolska tron. (1906). —

(6 a, b) -PLANTERA, -ing. plantera (växt l. skog o. d.) på plats där sådan tidigare funnits. (i handl. fr. 1709). Att adelsman såväl som skattebonde ålades att i stället för hvarje ek, som .. fäldes, återplantera två andra. (1873, 1894). I Kina har man återplanterat mellan 10 000 och 30 000 km2 skog per år sedan 1965. (1995). —

(6 a) -REDUCERA, -ing. särsk. (i ä. fackspr.) gm reducering (se reducera 8 a) återställa (ämne) (i ursprunglig form). Denna fosforsyrans återreducering befordras i en synnerligen hög grad genom närvaro af fritt kol. För att återreducera (koppar)oxidulen till koppar brukar man omröra i smältan med björkstänger, vilka vid upphettningen .. utveckla reducerande gaser. (1914). —

(6 a) -REDUKTION. särsk. (numera bl. tillf.) återgång (se d. o. 3) (till tidigare läge l. tillstånd o. d.); jfr reduktion 3. (1910). —

(1) -REMISS. handlingen att återremittera ärende l. mål o. d.; jfr remiss, sbst.3 2, 3 b α. Flera yrkanden gjordes om återremiss av utskottsbetänkandet, emedan utskottets behandling av motionen ansågs ha varit bristfällig. (1939). —

(1) -REMITTERA, -ing.

1) återsända l. återförvisa (ärende l. mål o. d.) (till ngn l. ngt (i sht lägre instans) för förnyad handläggning); äv. utan obj.; jfr remittera 3, 4 b o. -visa 1 o. remittera åter. Återförwiser något Riks-Stånd ett redan beredt mål till wederbörande Utskotts ytterligare utlåtande, åligge Utskottet att dermed inkomma till det Stånd, som åter-remitterat. Resultatet av debatterna blev, att utlåtandet återremitterades för ny utredning. (1939).

2) (†) efter remittering (se remittera 5) i remissvist: överlämna att bestämma trumf åt medspelare som strax förut remitterat; jfr remittera tillbaka 2. (1838). Har medspelaren ej eller anledning, at sätta färg återremitterar han til förhanden, att sjelf sätta trumf. (1838). —

-REPA.

1) (†) till 1 b, med avs. på kraft l. hälsa o. d.: återfå (jfr repa, v.2 IV b, o. -hämta 1 c); äv. till 6 a, refl.: repa sig på nytt (jfr repa, v.2 IV a, o. -hämta 2). Hans goda namn och rychte, hälsa och sundhet .. (var) förlorat, thet aldrig stodo at återrepa. (c. 1700). Blir en ung man .. improberad af en enda Professor .. så är hela hans embetsmannabana för alltid tillstängd och han utan möjlighet att återrepa sig ifrån sitt missöde. (1836). Från förra seklets början förföll .. (Landskrona) alltmer och mer till en obetydlig stad, hvarifrån den mellan 1770 och 90 höll på att återrepa sig.

2) (numera mindre br.) till 6 b: upprepa (ngt); jfr repa, v.2 III 4, o. -upprepa. (c. 1720). En Naturkunnig måste ofta återrepa samma försök. —

(1) -RESA, r. l. f. återfärd; särsk. till 1 a, i uttr. fram- och återresa (jfr fram-resa, sbst.); jfr resa, sbst. I 2. Huilket schip seden på åtherresen blef bortte in vnd(er) Ölandh. (1582). Återresan var mera angenäm, än jag förmodat. (1810). Du måste .. ha gjort en tidsvinst på minst två timmar per dag för fram- och återresan, jämfört med om du åkt kollektivt (för att få göra avdrag i deklarationen). (2015). —

(1) -RESA, v.1 (numera bl. tillf.) bege sig l. färdas tillbaka; jfr resa, v.1 1, o. -fara, -färdas. (1726). Jag fick tillfälle att bese och besöka de vackra ställena Billingsholm och Baldersnäs, innan jag återreste till Göteborg. (1887). —

(6 b) -RESA, v.2 (†) resa (se resa, v.2 I 1 b) (ngt) på nytt; äv. intr., i uttr. återresa i gard, på nytt resa sig (upp) i gardställning (efter utfall o. d.) (jfr resa, v.2 II 1 a α). Att Konung Carl .. hade kunnat återresa sitt segrande baner öfverst på det högsta Nordiska fjellet. (c. 1800). Repost (efterhugg, efterstöt) verkställes då den angripande återreser i gard efter utfall. —

-ROP. [till -ropa o. ropa åter] motsv. -ropa 1, om auktionsbud som innebär att utbjuden vara går tillbaka till säljaren (jfr rop 6); förr äv. motsv. -ropa 3, om handlingen att återkalla utsaga l. yttrande o. d. (1717). (Ägaren) hade satt ett minimipris på .. stoet som han gillade så skarpt när hon skulle säljas på auktion. Men ingen ville betala så mycket så det blev ett återrop. s. B25. —

-ROPA.

1) till 1 b: ropande kalla (ngn) tillbaka (jfr ropa 6 o. -kalla 1 o. ropa åter); äv. (o. numera bl.) i fråga om auktion: gm återrop återfå (utbjuden vara) (jfr ropa 2 c). Fåfängt att i land dem (dvs. utvandrarna) återropa! (1883). Det (dvs. manuskriptet) återropades av antikvariatet och gick för andra gången under klubban den 2 maj 1925.

2) (†) till 5: ropa (ngt) ss. svar på ngt; jfr ropa tillbaka 1. Någon gång ropar man: gif mig en Författare. Likså ofta kan återropas: gif mig en Läsare! (c. 1783).

3) (†) till 6 a slutet, med avs. på utsaga l. yttrande o. d.: ta tillbaka l. återkalla (se d. o. 2 slutet). (1647). (Den för trolldom dömda hade) icke allenast tilstått dhet hon först bekändhe och sedan återroopadhe .. uthan ock sijn förre bekännelse .. förökat. (1667). —

(6 a slutet) -RÅDA. (†) avråda (ngn från ngt); jfr råda, v.1 25. Ehuru mycket ock så Konung Philippus aff Spanien, och andre .. honom ther ifrån återrådde, ryckte han persohnligen in vthi Africa medh en stoor, .. vthi Krijgh oförfahren Häär. (1680). —

(1 b) -RÄTTA, -else. (†) med avs. på skada o. d.: ersätta l. gottgöra; jfr rätta, v.2 14, o. -gälda o. rätta åter. (1685). (1764). —

(6 a, b) -SAMLA, v., l. -SAMLAS, v. dep., -ing. samla (se d. o. 1, 2) (ngra l. ngt) på nytt; äv. (o. numera i sht) ss. dep., ngn gg äv. refl., om (grupp av) personer: åter komma samman l. samlas; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare; jfr -förena. Af kopparstick återsamlar du hädaneffter för mig allenast de i Swerige och öfwer Swenske utkommande. (1770). Nu ankom en enda kanon. Vid dess åsyn återsamlade sig dragonerne. (1839). Tack vare att Arenstorff icke omedelbart högg in efter de flyende utan först återsamlade sina truppförband, lyckades det att rädda resterna av den svenska vänstra flygeln. Återsamling klockan fyra, blir det bra? (2003). Klassen har lyckats hålla ihop, och de senaste åren har man återsamlats vart femte år.

Ssgr: återsamlings-plats. jfr -samlings-punkt. (1905). Tid efter annan bestämmas återsamlingsplatser, dit spaningstruppen samlas, om den skulle bli skingrad. (1942).

-punkt. jfr punkt 7 o. -samlings-plats. När brandlarmet ljuder går alla barnen direkt till återsamlingspunkten utanför sin förskola. —

-SE, v., äv. -SES, v. dep. [fsv. atersea]

1) (†) till 6 a, i uttr. återse på ngt, se l. tänka tillbaka på ngt (i det förflutna); jfr se I 2 o. -blicka. (1827). Detta ger mig .. en inre tillfredsställelse, som mången annan torde sakna, då han återser på sina lefnadsminnen. (1846).

2) till 6 b: se (se d. o. I 1) (ngn l. ngt) l. träffa (ngn) på nytt; äv. ss. dep. i reciprok anv.; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: känna igen, särsk. i uttr. återse ngt i ngn l. ngt (jfr -finna 2); jfr -hälsa 2, -känna 2, -skåda, -träffa o. se åter. Om jagh intet hade det hoppet at snarligen åter se eder, så hade jagh ingen tröst. (1703). Kotzebues Grefvarne af Klingsberg gafs, ett smaklöst och anständigheten sårande stycke. .. jag återser aldrig den pjesen. (i handl. fr. 1805). I er återsåg jag något av mitt eget lynne, men starkare utvecklat i kampen för tillvaron. (1884). Den enda möjligheten att åtminstone rädda minnet av det (som hänt), var att vi aldrig mer återsågs. (1989). —

-SEENDE. [till -se l. se åter] motsv. -se 2, om förhållandet l. handlingen att återse ngn l. ngt; särsk. använt i avskedshälsning för att uttrycka förhoppning om att (snart) ses igen, i sådana uttr. som på (snart) återseende (se på I 36 o), förr äv. till återseende; jfr -möte, -syn 2. Och till vänligt återseende! (1906). I går blev det ett kärt återseende när ett antal studenter återsamlades för att minnas en nostalgisk skoltid. —

(1) -SEGLA, -ing. (numera bl. tillf.) segla tillbaka. Några dagar efter striden vid Lund återseglade .. (den danske kungen) från Landskrona till Köpenhamn. (1848). —

-SES, se -se. —

(5) -SIGNAL. (tillf.) svarssignal; jfr signal 3 (e). (1842). SGU har sedan 1960 hållit på med att .. mäta markytans och jordskorpans geofysiska förhållanden i landet. Det gäller exempelvis magnetfält och återsignalerna från mycket lågfrekventa radiosignaler som går djupt ner i marken. —

(1) -SJUNKA, -ning. (numera bl. tillf.) sjunka tillbaka (se sjunka tillbaka 1); äv. bildl., särsk. med anslutning till åter 6 a: sjunkande återgå (till ett tidigare tillstånd) (jfr sjunka 8 f). (1815). Mycket .. af den ekonomiska och civilförvaltningen återsjönk snart i sin gamla villervalla. (1846). —

(1 b) -SKAFFA, -ning. skaffa tillbaka (ngt); ngn gg äv. med indirekt personobj.; äv. bildl.; jfr skaffa 3 o. -anskaffa, -förskaffa 2, -förvärva o. skaffa åter. Rudbeck d. ä. Bref 1: 70 (1670). (Kristus) hafwer med sin död återskaffat osz thet andeliga lifwet här i werlden. (1711). (Strindbergs brev) gällde manuskriptet till Fröken Julie, som han saknade och bad Thyselius hjälpa honom att återskaffa. (1939). —

(1 d) -SKALL. (numera bl. tillf.) genljud; äv. mer l. mindre bildl.; jfr skall, sbst.3 2, o. -ljud. (c. 1690). (Pisksmällarna) framkallade smattrande återskall under ekar och bokar. (1835). Som ett återskall från grekernas grå forntid ljuder Herodotos’ skildring av kungssorg i Sparta på 400-talet. (1931). —

(1 d) -SKALLA. (numera bl. tillf.) ge återskall, genljuda, eka; äv. tr., med obj. betecknande ljud o. d.: ge återskall åt; jfr skalla, v.1 2, o. -ljuda o. skalla åter. Derföre krönte Afwunden honom hastigt til Qwacksalware och hela Staden gaf et återskallande bifall. (1733, 1754). En liflighet, som förnöjer, utan at medföra det buller Stadens höga hus återskalla från den stenlagda gatan. (1787, 1797). En kvinna (skrek) någonstans inne i huset och skriket återskallade ute på gården. (1950). —

(6 b γ) -SKAPA, -else (tillf., osv.); -are ( osv.). skapa (ngt) på nytt; jfr skapa 2 o. -bilda 3, -ge 2, -ställa 3 b, -sätta 3. Atmosfären återskapas med hjälp av samtida dokument. (1946). SL tillförs ny kompetens som är nödvändig för att återskapa förtroendet för tunnelbanan. s. A1. —

(1 d) -SKEN. om återkastat sken (se sken, sbst.1 1) från (blankt) belyst föremål o. d., återspegling; äv. mer l. mindre bildl. (jfr reflex, sbst. 1 c); jfr -glans, -glimmer, -skimmer, -skär. (1734, 1754). Återskenet af förfädernas ära hvilade ännu öfver Stureslägten. (1830). Hennes glädje gaf återsken i den unge mannens ansigte. (1885). Det enda man såg av .. (solen) var det brandgula återskenet på himlen i sydväst, när den gick ner. (1935). —

(1 b) -SKICKA, -ning (tillf., (1852) osv.). återsända l. returnera (ngn l. ngt); jfr skicka åter. (1738). En kvittens på återskickade tombuteljer. (1904). I takt med att .. Dublinförordningen fungerar bättre blir .. fler asylsökande återskickade till det första EU-land de sökt asyl i. —

(1 d) -SKIMMER. (numera bl. tillf.) återsken; äv. bildl.; jfr skimmer 1. Ett svagt återskimmer af fostbrödralagen äro våra s. k. brorskålar. (1881). På väggen ett litet återskimmer av dagens ljus. —

(1 d) -SKINA. [jfr fsv. aterskinande, p. adj.] (numera bl. tillf.) ge återsken, återstråla; äv. (o. i sht) bildl. (1784). Såsom Paulus säger, äro kreaturen liksom en spegel, hvaruti Gud återskiner. (1831). Kristus ser också en annan syn, hör en annan röst, som ej är förkroppsligad men som återskiner från hans drag. —

(1) -SKJUTS. (numera mindre br.) skjuts tillbaka l. hem. (1798). Enhvar, som vill tinga hyrvagn, bör .. beställa sådan å hyrkuskkontoret .. och har han äfven på tillsägelse rättighet att erhålla återskjuts. (1897). —

(1) -SKRIDA, -ning. [fsv. aterskridha] (numera bl. tillf.) skridande gå l. sakta förflytta sig tillbaka (jfr skrida 1 a); äv. bildl., förr särsk. med anslutning till åter 6 a: gå tillbaka i utvecklingen (till ngt sämre) (jfr skrida 5). Reformationen medförde verkligen i hela norden ett tills vidare återskridande i kunskaper och odling. (1846). Domprosten .. förrättade bön (vid doktorspromoveringen) .. varpå processionen kunde återskrida till gården utanför tandläkarhögskolans huvudentré. —

(1) -SKYNDA.

1) (†) (söka) förmå (ngn) att (snabbt l. utan dröjsmål) vända tillbaka; jfr skynda I 1 a o. -sända 1. Ty ginge Commissarierne til thet betänckiande, at man thet förre sändebodet borde til Nougården återskynda. (1671). SvLittFT 1836, sp. 19 (1835).

2) (numera bl. tillf.) skynda tillbaka; jfr skynda IV 1 o. skynda åter 2. När de fingo höra omtalas Danskarnas framtåg, återskyndade de till Hedemora och församlade 5000 Dalkarlar. (1828). (1857). —

(6 b) -SKÅDA, -ning. (numera bl. tillf.) skåda (ngt) på nytt, återse. (1690). Månn jag förundrad en dag skall återskåda min hembygd, / Skåda på nytt det fattiga tjäll som höljes af torfven. (1807). —

(5) -SKÄNK. (numera knappast br.) gengåva; jfr skänk, sbst.2 2. Til en återskänk mot de wackra versarne af Probsten Kolmodin .. skickar jag härmed en Fable, som jag gaf Prins Gustaf i går. (1751; uppl. 2013). Du hade ingenting att ge / åt kärleken som återskänk. (1940). (1970; angivet ss. sällsynt). —

(1 b) -SKÄNKA. ge (ngt) tillbaka (ss. skänk l. gåva) till (ngn (l. ngt)) (jfr skänka, v. 2); äv. dels med saksubj., dels med det indirekta obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av till l. åt, dels utan indirekt obj.; äv. (o. numera i sht) oeg. l. mer l. mindre bildl., i sht med avs. på ngt abstrakt (jfr skänka, v. 3); jfr -ge 1, -lämna 1 o. skänka åter. (c. 1755). Konung Gustaf Adolph hade .. återskänkt förvärkade arfvegods til de brottsliges eller olyckeliges Syskon och andra anhöriga. (1778). Gymnastiken hade ej blott återskänkt honom hälsa utan också (osv.). (1928). Solen lyser och livet kallar därute, det stora sköna livet, åt vilket han återskänkts. (1934). Innanför väggarna döljer sig nyheter som ägaren hoppas ska återskänka hotellet dess forna glans och popularitet. —

(1 d) -SKÄR. (†) återsken; jfr skär, sbst.1 Sjön är stilla som en spegel. Bortåt Genèvesidan bibehåller den ännu ett återskär af solnedgången. (1885). —

-SLAG. [fsv. aterslagh]

1) (numera bl. tillf.) till 1: slag (se slag, sbst.1 3) l. kast tillbaka (jfr -stöt o. bakslag I 1); äv. om föremål o. d. som kastas tillbaka; äv. till 1 d, i fråga om ljud l. ljus o. d.; jfr -kast. (1611). (Lågt belägna platser) vndfå Solennes Strålars reflection eller Återslagh fast starckare (än högt belägna). (1642). Jag har en skrakvätte förtöjd utanför min bärghäll. Därutanför går litet sjöskvalp, och min skrak gungar i återslaget från hällen. (1905). Återslag .. (dvs.) material som under betongsprutning studsar tillbaka från den sprutade ytan. (1979).

2) (†) till 5: slag (se slag, sbst.1 1, 4) framkallat av l. givet i gengäld för tidigare slag; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: avvisande l. nekande svar, avslag (se d. o. 3 c). Aldenstund the protesterande Ständer på nytt igen anhöllo, at Religionens Frijställande motte tillåtin warda .. Och fingo på nytt igen på sin Begäran Återslagh. (1635). Som .. (läraren) intet unseende haft mig, sin förman, med återslag att violera. (i handl. fr. c. 1700). Armén förstärktes .. så mycket, att ett jemnvigtsförhållande inträdde, genom hvilket man sattes i stånd att göra ett återslag, som beröfvade fienden de hittills vunna fördelarne. (1859).

3) till 6 a.

a) (numera bl. tillf.) återgång (se d. o. 3) (till tidigare belägenhet l. tillstånd o. d.); äv.: bakslag (se d. o. I 2 b α) (förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: skada l. men (särsk. i uttr. lida återslag (jfr lida, v.2 1 a)). (1614). Mentionerades om dee orsaker, hvarföre compagniet någott åtherslagh der uthi liditt haffver. (1640). Hwadh Fredz-tractaten wedkommer, lath inted turbera dig, at han löper longsampt, så och fåår ofta slag och nya Inkast, och kanskee på lyktone et återslag. (1647). Uppgången (för USA-räntan) har gått alltför snabbt och kortsiktigt förväntas ett återslag till den långsiktigt stigande trenden. särsk. (†) i fråga om atavism; jfr bakslag I 2 b β. Det har förut nämts, att en och annan af rotförgreningarne gjorde ett återslag i sin utveckling sålunda, att de återtogo den för luftrötter vanliga radiärt bygda formen. (1951). b) (†) avdrag på pris, nedsättning l. rabatt; jfr avslag 5 a β. (1544). Effter som och allaredo här rogen i landet een stoor summa ähr affslagen och förmodes att fåå ännu större återslagh, när kiöpet sigh sättier. (1630). Det blef et stort återslag på varan. (1780).

4) (†) till 6 b: upprepad omtagning av ton, reperkussion (se d. o. 2). (1802). (Pianisten) gick på oförskräckt, genom ”motsatsen” och ”återslaget”; och dux eller temat kom igen, gick ibland framlänges, ibland baklänges. (1888). —

(1) -SLUNGA. (numera bl. tillf.) slunga tillbaka (ngt) (jfr -kasta); särsk. till 1 d: reflektera (ngt) (jfr -kasta c). När morgonsolen fästningen förgyller / Blir Paschan ur sin opie-slummer väckt, / Då Turkens kulor, stridens bästa byte, / Vi återslunga mot hans egen barm. (1823, 1831). Ekot av mänskliga röster och boskaps råmande återslungades från grottans väggar. (1921). —

-SLÅ, -slagning. [fsv. ater sla] (†) särsk.

1) till 1: slå l. driva (ngn) tillbaka (jfr -kasta); särsk. till 1 d: reflektera (ngt) (jfr -kasta c); jfr slå, v. I 11 b, o. slå åter 2. (1700; i fråga om att reflektera). (Judarna) gjorde .. ett häftigt utfall, men blefvo återslagne. (1823).

2) till 5, med avs. på ngn annans vilja: vägra att tillmötesgå l. tillfredsställa, avslå. Åg nu hwi skulle Iag din willia återslå? (1688).

3) till 6 b: på nytt slå an (sträng o. d.); särsk. i bildl. anv.; jfr slå, v. I 1 k γ α′. Dessa regelmässiga anslåenden och återslåenden af samma tanke- och känslosträng. (1841). (1848).

4) till 7: stänga (ngt som tidigare har varit öppet); jfr slå, v. I 1 c ε, o. slå igen 6, slå åter 1. (Pigan) menthe .. att th(et) lille barnett hade .. waritt vpstånditt, effther thesz sengebenck war åtherslagin. (1587). —

(1 d) -SPEGLA, -ing. avspegla l. reflektera (ngt); äv. refl. l. i pass. övergående i dep. (se särsk. β); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare (jfr -bild, -sken); jfr -ge 1 a, -glimma, -glänsa, -kasta c, -stråla. Långs Floden, i midten af hvilken en liten täck Ö, med sina platan-planteringar .. återspeglar sig på den jemna lugna vattenytan. (1828). Återspeglingarna från ljuset .. hoppade som solkatter omkring i rummet. (1929). Jag betraktade hennes ansikte i skenet från ljusen och brasan, glansen i de stora ögonen som återspeglade elden. (1977). De starka lysrören återspeglas i den blanka plastmattan. (2015). särsk. i bildl. anv.

α) ge l. vara en spegelbild (se d. o. 2 b) av (ngt); förr äv. med personsubj. (äv.: se (ngt) ss. i en spegel (jfr spegla 6 a)); jfr spegla 1 c. (1809). Detta rena, öppna, glada anlete, som alldeles återspeglade en själ och ett hjerta, lika öppna, rena och goda. (1843). Hedvig Sophia, återspeglande sin egen modersfröjd i Sophie Wredes, lyckönskade henne att ha fått en son. (1849). Att de finska forndikterna återspegla den avlägsna tid, då finnarna togo i besittning sitt nuvarande hemland. Som bekant vill Skansen .. ge en återspegling i smått av hela vårt land med dess olika landskap.

β) refl. l. i pass. övergående i dep.: uppenbara l. visa sig; finna ett (levande l. troget) uttryck (i ngt); jfr reflektera 3. (I epitafierna) återspeglar sig denne Snillrike Herres melancholiska fantasi. (1818). I menniskors olika åsigter återspeglas personernas olika karakterer. (1868). Aristoteles är mycket mera empiriker än Sokrates och Platon och detta drag återspeglas icke minst i hans etik. (1926). —

(2 c) -STAD l. -STADA l. -STED l. -STÄD l. -STÄDJA. [fsv. aterstaþa, aterstadher; formen -städja är en ombildning av -stad, möjl. i anslutning till städja, sbst.2] (†) återstod l. rest; särsk.: resterande utskyld; jfr stad, sbst.1 2, stada, sbst.2 1. (1521). The återstädhe ssom hann skyllogh bleff senast han rekenscap giorde. (i handl. fr. c. 1529). Månge (fogdar) stå .. tilbake medh theris återstäder och skulth, som them hade borth leffverere för thätt åhr 57. (1558). (Han) var bleven till tolv års rest och återstadu. (1606). —

-STEG. (numera bl. ngn gg) till 1, 6 a: återgång (se d. o. 1, 3) l. bakslag; förr äv. till 6 a α: upphävande l. ogiltigförklarande (av avtal l. löfte o. d.) (jfr -gång 3 slutet); jfr steg, sbst.1 5. I dätta återsteeg (dvs. att ni åter vill bryta en ingången trolovning), är för ingen thera eder, nogon Excusation. Den visst ej allmänna, men rådande opinionen i landet .. anser att landet .. i alla afseenden gjort betydliga framsteg; visst ej utan partiella afbrott, eller till och med återsteg.

SAOB

Alfabetisk lista

åtbörd subst.
åt (åt-dra...)
åte
å (å-teckna...)
åtel subst.
åter (åter-anpassa...)
återstod subst.
åter (åter-stråla...)
återvända
åter (åter-vända...)
återvändo subst.

Till alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång