SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 2012  
UT, adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 904):
(4) UT-LAKA, -ning; -are (tillf., Kjellberg Ull 359 (1943) osv.). laka ut (ngt) (ur ngt), extrahera (se d. o. 3), urlaka; äv. med obj. betecknande det varur ngt lakas ut (ss. malm l. gödsel l. jord); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om det som laka(t)s ut; äv. bildl., särsk. (numera bl. tillf.) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person: utmattad, orkeslös. NoraskogArk. 4: 228 (1719). Man kan lätt finna, om något salt är odecomponerat qvar, då lämningen i retorten utlakas, filtreras och .. inkokas. Scheffer ChemFörel. 29 (c. 1750). Den erhållna salpeterjorden utlakas med kokande vatten. Berzelius Kemi 1: 614 (1817). Efter kokning och afkylning är .. (vörten) omkring 15%. Utlakningarne bearbetas för sig till dricka. Lindberg Ölbr. 56 (1885). Man träffades igen efter öfverenskommelse, kamraterna skäligen utlakade efter det myckna festandet. NDA 1916, nr 8, s. 6. Markens översta skikt förändras .. på sikt i försurande riktning, vilket medför att näringsämnen utlakas och ersätts av vätejoner. Nihlgård o. Rundgren NatDynam. 59 (1978).
Ssgr (i sht förr): utlaknings-kar. kar avsett för l. använt vid utlakning. Den i utlakningskaren erhållna lösningen ledes genom rännor till de nedanför belägna fällningskaren. JernkA 1872, s. 268.
-vatten. vatten varmed ngt lakas ut. Tincturerne eller solutionen och utlakningswattnet slås tillsammans samt hysa nu järnhallten. Rinman JärnH 797 (1782).
(12) -LAND. [jfr fsv. utland]
1) (†) avlägset l. fjärran beläget land l. landskap l. landområde o. d. Så äre .. wåra vthländer, eller längst vth belägne Landzskap vthi wårt Hemisphærio, myckit wordne beseglade. Sylvius Mornay 133 (1674). Dalin Arg. 2: 369 (1734, 1754).
2) främmande land; särsk. i förb. med (o. motsatt:) inland (jfr inland 2); numera vanl. i sg. best. o. utan klar föreställning om l. syftning på bestämt (enskilt) land. Befinna sig i, komma från, bedriva handel med utlandet. Palmblad Fornk. 1: 4 (1843). (Frihamn) innefattar endast det begrepp, att en hamn .. bestämts skola i afseende på tull- och produktionsafgifter behandlas såsom utland i förhållande till det land, som den tillhör. TT 1893, Allm. s. 2. Att den liberala strömning, som både i utland och inland .. gick med så höga vågor, i Hierta ägde en .. målmedveten förkämpe. Schück o. Warburg 2LittH IV. 1: 109 (1915). Rec. undrar om ej en kvart varje vecka .. kunde anslås till återutsändning .. från något utland. RöstRadio 1941, nr 7, s. 3. Be honom i alla fall att använda heta linjen och ringa kollegorna i utlandet. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 366 (2009).
Ssgr (till -land 2): utlands-avdelning. inom företag l. organisation o. d.: avdelning med ansvar för kontakter o. d. med utlandet. 2NF 28: 1305 (1919).
-etablering. jfr etablera 2 b; i sht i fråga om företag. Som motiv för förslaget framförs, att ett företags utlandsetableringar kan tänkas vara till nackdel för den svenska samhällsekonomin. SvD 21/2 1974, s. 4.
-färd. utlandsresa. Det var vanligt, att de mera ansedda männen företogo en eller annan utlandsfärd. Larsson SvHFolksk. 9 (1898).
-född, p. adj. som är född i utlandet. 2NF 19: 1186 (1913).
-förbindelse. jfr förbindelse 1 d. Hasslöf SvVästkustf. 147 (1949).
-församling. församling (se d. o. 3 a) i utlandet. 2NF 30: 558 (1920). Den svenska S:ta Katarinaförsamlingen .. var en av de största utlandsförsamlingar den svenska kyrkan haft. Olsson Källa 17 (1971).
-institut. i utlandet upprättat institut för kunskapsspridning l. studier rörande det egna landets vetenskap l. kultur o. d. HT 1952, s. 197.
-korrespondent. jfr korrespondent, sbst. II 3. Times .. hade utlandskorrespondenter som ibland presterade underverk. Bjurman 3Statsm. 33 (1935).
-kredit. jfr stats-kredit 1. Det (hade) efter alla märken att döma varit förfelat att skaffa sig ny utlandskredit, utan att samtidigt justera det inhemska prissystemet. SvTidskr. 1931, s. 328.
-lektor. vid utländskt universitet anställd lektor (se d. o. 5) med uppgift att undervisa i sitt modersmål. Tjänstgöring såsom svensk utlandslektor. RiksdP 1948, 1 K, nr 24, s. 4.
-lektorat. jfr lektorat 3 o. -lands-lektor. SAOL (1950).
-lån. av stat i utlandet upptaget lån. SvD(A) 13/10 1933, s. 20.
-marknad. jfr marknad 3. Cassel TeorSocEkon. 609 (1934).
-myndighet. myndighet (se d. o. 5) som i utlandet representerar det egna landet. Utrikesrepresentationen, som utgöres av beskickningar, delegationer och konsulat (utlandsmyndigheter). SFS 1965, s. 2116.
-praktik. praktik (se d. o. 3) förvärvad i utlandet. Swing 1923, nr 4, s. 16.
-propaganda. propaganda-(verksamhet till fördel) för det egna landet vilken vänder sig till utlandet. Allt vad stortävlingar heter är ett led i utlandspropagandan. IdrBl. 20/2 1935, s. 2.
-representation. jfr representation 5 a. Som utrikesminister .. stärkte (han) den svenska utlandsrepresentationen. Spångberg BanbrHövd. 135 (1939).
-resa. resa till l. i utlandet; jfr -lands-färd. Hedenstierna Svenssons 134 (1903).
-resenär. jfr resenär 3. SvD(A) 22/10 1921, s. 10.
-samtal. telefonsamtal till l. från utlandet. Automatisk koppling av utlandssamtal .. införs i takt med att ett land blivit tillräckligt internt automatiserat. DN(A) 20/12 1963, s. 43.
-semester. En utlandssemester på billiga villkor. TSvLärov. 1953, s. 639.
-skola. särsk. om skola i utlandet för undervisning i enlighet med den svenska skolans styrdokument. SFS 1968, s. 851.
-skuld. jfr stats-skuld. UNT 23/6 1934, s. 1.
-studium. studium som bedrivs i utlandet. SvFlH 3: 627 (1945).
-svensk, m.//ig. om i utlandet (permanent) bosatt person med svenskt medborgarskap. PT 1907, nr 173 A, s. 2. Förutom valprogrammen i kanalerna över Sverige sänder Utlandsprogrammet kontinuerlig information till utlandssvenskar. RöstRadioTV 1970, nr 35, s. 19.
-svensk, adj. som tillhör l. utmärker l. är avsedd för utlandssvensk(ar). Utlandssvenska föreningar. SFS 1921, s. 1587.
-telefonist. (förr) Utlandstelefonist .. expedierar samtal med utlandet utanför Skandinavien. SvYrkeslex. nr 593 a, s. 1 (1959).
-telegram. (förr) i sht om tidningstelegram från utlandet. TT mottager i regel 80 à 90 utlandstelegram per dag. Bjurman 3Statsm. 174 (1935).
-tillägg. jfr tillägg 2. Utlandstillägg och barntilllägg utgå .. från och med den dag prästen inträder i utövning av den tjänst, varmed förmånen är förenad. SFS 1954, s. 741.
-tjänst. jfr tjänst 1. Wieselgren Waln LandsflH 120 (1934).
-tjänstgöring. Boheman Vakt 1: 31 (1963).
-valuta. utländsk valuta. Utlandsvalutorna voro oförändrade även på tisdagen. SDS 22/2 1928, s. 11.
-vistelse. 2Saml. 30: 70 (1909).
-år. år varunder ngn vistas i utlandet. 14BästStudNov. 249 (1929).
-ägd, p. adj. ägd av utländskt bolag. De i Sverige utlandsägda oljebolagen. SvD(B) 21/7 1954, s. 4.
(2, 12) -LANDES, äv. -LANDS, adv. (†) i l. till utlandet, utomlands, utrikes; jfr -ländes I. UrkFinlÖ II. 1: 121 (1593). Emedan .. (det) befinnes, huruledes de waror, som inrikes tilwärkas, hwarken hela landet .. fournera kunna, eller af den godhet finnas, som emot de utlands tilwerkade swara och upgå. HC11H 8: 58 (1678). Honom bereddes .. tillfälle till resor utlandes. Afzelius Sag. XI. 2: 176 (1870).
(2) -LANGA, -ning. langa ut (ngt). Björkman (1889). Det är manskapet förbjudet .. att utan särskildt tillstånd utlanga effekter eller utkasta affall genom fartygets kanonportar, ventiler eller å annat än därför afsedt ställe. UFlott. 1: 103 (1903).
(6 c) -LASAD, p. adj. [senare leden avledn. av las, förkortning för: lagen om anställningsskydd] om person: som blivit uppsagd enl. lagen om anställningsskydd. AB 23/12 1992, Bil. s. 6. Första jobbet var ett vikariat på TV2-teatern, men hon blev utlasad efter ett år. GbgP 26/2 1996, s. 14.
(1) -LAST. (†) (fartygs)last destinerad till utlandet. SDS 23/12 1870, s. 3. Efter slutad lossning intager fartyget last för Argentina .. hvarefter det afgår till Göteborg för .. komplettering af utlasten. VL 1908, nr 74, s. 2.
(2) -LASTA, -ning; -are (se d. o.).
1) (†) från fartyg l. järnvägsvagn o. d.: lasta av (ngt), lossa; äv. om fartyg: avlämna (last); äv. med avs. på dels person (särsk. trupp l. krigsfolk): föra i land, landsätta, dels fartyg o. d.: lasta av gods från; särsk. ss. vbalsbst. -ning i uttr. in- och utlastning, lastning o. lossning. Alt thet som inkommer och föres til Stadz .. skal förtullas effter Ordningen, förr än thet i något Hus eller Bod må införas, eller vtur Båt, Wagn eller Släda vthlastas. Stiernman Com. 1: 813 (1622). Twänne skepsladningar Jesuiter från Brasilien blefwo genast, efter ankomsten på Tagoströmmen, satte på andra skepp och öfwerförde til Italien, at där utlastas til Påfwens widare tjenst. SvMerc. 6: 133 (1760). (Stenbock) anlände till örlogsflottan, med hvilken han lyckligt kom till Wittmund den 15 Sept., och började genast utlastningen af tropparna. 1SAH 3: 263 (1790, 1802). Smärre båtars in- och utlastning är mindre kostsam. Porthan 5: 391 (1797). Hela förlusten uppgick till 25 fartyg, hvaraf likvisst de fleste redan voro utlastade. Gyllengranat SvSjökr. 1: 297 (1840). Här börja nu de nyanlagda kajerna, längs hvilka ångare vid ångare in- och utlasta varor till och från verldens alla kanter. UB 7: 536 (1875). Auerbach (1916).
2) från upplag l. magasin l. fabrik o. d.: låta hämta o. (på fordon l. fartyg o. d.) ilasta o. borttransportera (ngt); äv.: utföra (ngt) (med fartyg), utskeppa. BtHforsH 1: 117 (1649). Brädgården har kajer, från hvilka virket utlastas i pråmar, som för detsamma till fartygen. TT 1879, s. 40. Förbinder sig föreningen att .. fortsätta med vården och lagringen samt utlastningen av hos föreningskvarnarna .. inneliggande eftermjöl och kli. SFS 1919, s. 1566. Malmtrafiken på den så kallade Lofotenbanan .. är av vital betydelse för LKAB, som aviserar en ökad utlastning framöver. DN 7/1 1995, s. C2.
Ssg: utlastnings-plats. till -lasta 2: plats på l. från vilken ngt utlastas; förr äv. till -lasta 1: lossningsplats. BrinkmArch. 1: 179 (1713; om lossningsplats). De färdiga varornas transport till utlastningsplatsen. Gårdlund IndSamh. 155 (1942).
-LASTARE. [till -lasta]
1) (†) motsv. -lasta 1: person som utför lossning, lossare; ngn gg äv.: lastpråm (se last-pråm, sbst.2); anträffat bl. i ordböcker. Möller 1: 228 (1782). (Sv.) Utlastare .. (t.) ein Prahm zum Ausladen. Möller (1790). Utlastare, aflastare, lossare, pråmkarl. Jungberg (1873).
2) motsv. -lasta 2: person som ombesörjer utlastning. Äro t. ex. .. justerare och utlastare i brädgården icke flinka i sitt arbete lider naturligtvis det helas fortgång därav. Edberg TräB 303 (1929).
(11 c) -LAT. (†) utomordentligt lat. Linc. R 3 b (1640). Läter sittian i Halmen, Den vthlate Skälmen, / Ty han isz sig ey bocka, Och Armen uthräckia. Bjugg Huussp. A 6 b (1697). Mannen är en starck observator, men en utlat skrifvare. Linné Bref I. 8: 63 (1751).
(6 c) -LE. (†) skratta ut (ngn); håna l. göra till åtlöje; ngn gg äv. med sakobj.; jfr -grina. (De) bespåtta och uthlee .. theras älendigheet som twungna och öfwerwundne äro. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). (Dragonerna) gick oförskräckt löst på ansicktet ock strupan, att en stor del af dem, som oss förr ut begabbadt ock utledt, måste .. förstummade till jorden nederfalla ock i sin egen blod sitt löje förglömma. KKD 2: 33 (1706). Wille du .. utle någon för desz afsky för kattor eller ost .. skulle han .. finna sig stött. Hasselroth Campe 178 (1794).
(11 c) -LED. som känner stor otillfredsställelse l. leda, utomordentligt led (se led, adj. 5); särsk. i uttr. vara l. bli utled på l. vid ngn l. ngt; jfr -ledsen. Jag är .. utled vid sopgubbar och kaffegummor, bondstugor fram och bondstugor bak och bondstugor upp och ned. Scholander 3: 174 (1878). Till slut blev bonden så utled på spökeriet, att han sålde kvarnen. Hagberg DödGäst. 644 (1937). Verlangen hade varit utled sedan fyratiden. Nesser FallG 36 (2003).
(2) -LEDA, -ning; -are (tillf., SvLantmät. 1: 629 (1691) osv.). [fsv. utleþa] leda ut (ngn l. ngt) (ur ngt); föra bort; förr särsk. med avs. på fånge: föra till doms- l. avrättningsplats; äv. dels med saksubj. (särsk. om hav l. sjö l. vattendrag: avleda), dels refl. (jfr slutet β): ta sig ut; äv. mer l. mindre bildl. (se slutet); numera bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Then dagh thå iach toogh th(e)m widh theras ha(n)d, ath vthledha th(e)m vth aff Egipti land. Hebr. 8: 9 (NT 1526; Bib. 1541: vthföra). Fast än tu woro mitt j Dödhen .. och sutto j Dödzens skugga, så skal än tå thet Himmelska liwset .. tigh vthleedha. PPGothus Und. N 1 b (1590). Ett långt snöre i ingången (till en underjordisk gång) anbundet, ther med thee sig vtleeda kun(n)e. Tempeus Messenius 140 (1612). Emedan .. (Kaspiska) Hafwet af de många Floder, som där uti löpa .. alldrig tager någon owahnlig Tilökning, måste det äntligen genom .. (underjordiska) Canaler annorwärtz sitt Wattn uthleda. Rålamb 4: 16 (1690). Afrättningsdagen (hade) kommit och Farensbach utleddes såsom med officerare brukligt war, utan bojor. Fryxell Ber. 6: 64 (1833). I kraftstationen alstras högspänd växelström, vanligen trefasström, som utledes till understationer. TT 1901, Allm. s. 223. särsk. mer l. mindre bildl. särsk. α) (†) sluta sig till (ngt); härleda; äv. med avs. på ord(form) o. d.: avleda (se d. o. II 2). Som Götskan ofelbart är ibland de äldsta huwudspråk, af hwilken många andra kunne utledas, måste (osv.). Hermelin DuFour A 3 b (1683). Alla sina grundsatser utleder han från den enda, att hufvudsumman af hvad menniskan vet eller kan, endast och allenast genom härmning är förvärvad. Hammarsköld KonstH 31 (1817). Ett Germaniskt språk .. (med) dess nästan oändliga förmåga af utledningar, sammansättningar och sammanvecklingar. 2SAH 45: 261 (1869). jfr släkt-utledning. β) (†) refl.: bevisa sig oskyldig; särsk. i förb. med prep. (i)från: fria sig från (beskyllning l. anklagelse o. d.). Hwar (må) swara till sin brott. Kunde dee då vtlede sigh, att dee icke äre wollende till den oreda, så måge the blifwa friade. HSH 19: 292 (1600). Tolleneren .. hafuer mere beslaget samme Skiepere tuå gånger tillförende, N: till Räfuell tuene Ressor med otullet godz der till Skieperen kune sigh eÿ ifrån Vthlede. EkenäsDomb. 1: 106 (1646).
(2) -LEDSAGA. (†) ledsaga (ngn) ut (ur ngt). RA II. 2: 11 (1616). Hwarefter Herrar Öfwerste-Kamar-Junkarne, på lika sätt som wid ankomsten, utledsagades. AdP 1789, s. 5. SAOL (1950).
(11 c) -LEDSEN, äv. (vard.) -LESS. utled (jfr ledsen 2); särsk. (o. i sht) i förb. med prep. (förr äv. vid); förr äv. övergående i bet.: betryckt l. bedrövad l. missmodig (jfr ledsen 3). Emedan .. (fariséerna) woro utledsne wid honom (dvs. Jesus), så at de hwarken wille se eller höra honom nämnas. Borg Luther 2: 644 (1753). Utledsne af nattens kyla och beständigt duggrägn. Linnerhielm 1Br. 152 (1796). I Estland var krigsfolket så utledset vid den långvariga fejden, att det sluteligen på eget bevåg ville göra fred. Geijer SvFolkH 2: 291 (1834). (Katten) gäspade utledset och förstrött. Sjödin StHjärt. 8 (1911). Han kände sig törstig och hungrig och utledsen på alltihop. Martinson KärlekKr. 102 (1947).
(11) -LEDSNA. (†) göra (ngn) utled (på ngt), tråka l. trötta ut; särsk. i förb. med prep. vid; äv. i pass. närmande sig dep.: bli utled. G[ripenberg] utledsnar brigaden genom sitt fjäsk. BrefKrigFinl. 191 (1808). Fredrik den Store .. arbetade sjelf med sådan ifver på regeringsärendena, att han flera gånger utledsnades och tänkte på att nedlägga regeringen. Ekelund NAllmH II. 1: 135 (1838). Allmogen .. förtryckt och utledsnad vid Konung Gustafs tyranniska regemente, skulle snart .. falla honom till. Afzelius Sag. 6: 254 (1851). Jag fruktar att jag utledsnar Dig med allt mitt snack om mig sjelf! Roos ResAmer. 144 (1854). Östergren (1965).
(11) -LEDSNAD. [jfr -ledsna] (numera bl. tillf.) stark leda (vid ngt); ngn gg övergående i bet.: känsla av stor bedrövelse l. stort missmod (jfr ledsnad 2). En dag .. hände det .. att jag, i ett anfall af yttersta utledsnad vid detta traggel (av katekesen) .. smög mig bort och gömde mig i en rågåker. Öman Ungd. 50 (1889). Man frostades ner i själen, blev elak av utledsnad. Rosendahl Lojäg. 15 (1956).
(7) -LEJA, -ning; -are (se avledn.).
1) hyra l. leja ut (ngt l. ngn (till ngn)); utarrendera; förr särsk. med avs. på häst l. vagn o. d.; jfr leja ut 1. G1R 1: 243 (1524). Hwsfädrom, som hws haffua til at vthleya. PErici Musæus 5: 69 a (1582). Utlejande af hästar m. m. till körslor och försel i staden. 2RA 3: 712 (1734). Att .. (egendomen) är utlegd till arrendator eller delbrukare. EkonS 2: 130 (1895). De första schaktsänkningarne (i gruvan) kring 1600-talets mitt .. utlejdes vanligen till privata bergsmän mot visst arvode för famnen. Lindroth Gruvbrytn. 1: 254 (1955).
2) (†) med avs. på trupp l. knekt l. båtsman o. d.: (mot ersättning) tillhandahålla för krigstjänst. HH XIII. 1: 139 (1564). Dee båtzmän, som Borgerschapet i dee förre åhr uthleegt hafwa. RA II. 2: 180 (1617). Tyska småfurstar, hvilka brukade utleja sina trupper till främmande makter för att öka sina inkomster. Odhner G3 2: 351 (1896).
Avledn. (till -leja 1; †): utlejare, m.//ig. (†) person som lejer ut ngt. Linc. Uu 1 b (1640). Att åt utlegaren (egaren eller en generalarrendator) gifva 50% af produkterna. EkonS 2: 132 (1895).
(9 d) -LEKA. särsk. om fisk: leka ut (se leka ut 2); särsk. (o. numera bl.) i p. pf. i adjektivisk anv.: som lekt färdigt (o. därför är mager l. lös i köttet); äv. i bildl. anv. Schroderus Dict. 214 (c. 1635). Så snart som braxen utlekt, wandrar hon ikring, til des hon finner några tjenliga ställen, i sjöbottn. Gyllenborg Insjöfisket 26 (1770). I båten äro tjuffiskare på lax, som passa på under novemberkvällen och stormen att hugga utlekt blanklax med ljuster. Molin FrÅdal 304 (1890). Rödkantade ögon i ett blekt, utlekt ansikte. Nilsson TreTerm. 423 (1943).
-LESS, se -ledsen.
-LETA, -else (†, Lind 1: 17 (1749)), -ning; -are (†, Lundberg Paulson Erasmus 49 (1728: wisdoms utletare)). [fsv. utleta]
1) (numera mindre br.) till 9: leta efter o. finna l. få tag på (ngt l. ngn), leta upp, leta reda på; förr ngn gg äv. (med anslutning till ut, adv. 4) med inbegrepp av avlägsnande av ngt oönskat; förr äv. med indirekt (vanl. refl.) obj. G1R 15: 407 (1543). Man skal straxt .. läggia .. (honungen) uthi ett Såll, och ther uthleta alla döda Bijn och annor orenlighet. IErici Colerus 2: 116 (c. 1645). Professoren Magnus Celsius kunde och uthleta sigh något wist arbete såsom Runastenarnes affrijtning. Schück VittA 3: 142 (cit. fr. c. 1670). Ynglingen hade redan länge setat .. sysselsatt med att ur ett kaotiskt hvimmel af idéer utleta en enda klar och bestämd. Wetterbergh Penning. 124 (1847). En översättning till franskan av en galant spansk novell .. till hvilken jag icke lyckats utleta originalet. Söderhjelm Prof. 320 (1913). SAOL (1986). särsk.
a) med avs. på ngn l. ngt för visst syfte l. ändamål bäst lämpade l. passande o. d.: välja ut, söka fram; jfr leta ut 2. Doch skall man ther till vtlete änkiom wäll kunnige och trogne karler. G1R 15: 183 (1543). Så vida man blott lemnar sitt öde åt mulåsnans säkra fötter, så har det ingen fara, ty hon utletar alltid sjelf de bästa ställena. Gosselman Col. 2: 171 (1828). Östergren (1965).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk.: (söka) ta reda på l. få kunskap om l. klarhet i (ngt); utforska l. utfundera, utröna; äv.: upptäcka; särsk. med avs. på sakförhållande (jfr γ); förr äv. med personobj. (se α). (Blev) beslutid och samtyckt atuj .. latha wtleta och granneliga bespana huilken roten och beginnelszen till sådana obestond warit haffuer. G1R 8: 183 (1533). Galenus och Hippocrates twå förträffelige Medici .. Mången kranckhet hafwa the botat. Många örters kraft vtletat. Scherping Cober 2: 398 (1737). Hvad som .. (i Berlin) sammanhåller och föder så mycket folk är svårt att utleta, då hvarken någon export- eller transitohandel finnes. Snellman Tyskl. 359 (1842). Plato utletar statens väsen ur rättfärdighetens idé, och så deducerar han därur fram sin idealstat. Athena 154 (1917). 3SAH LXIX. 1: 50 (1960). särsk.
α) (†) med avs. på person: (söka) ta reda på uppfattning l. planer hos, utforska; utfråga; äv.: genomskåda. G1R 6: 265 (1529). Enom rijkom tyckes at han är wijs, men en fattigh föstondigh vtletar honom. SalOrdspr. 28: 11 (öv. 1536). Att I drage Doctor Drelingh till eder ådt Wollmar, hvarest I per otium honom dess bettre sondera och utletta kunde. OxBr. 1: 273 (1625). Magga lilla må thet weeta, / hon går eii dermedh i Skall, / Wil dig någon an’ uthleeta / Säg du Tok drag. Lucidor (SVS) 28 (c. 1670; uppl. 1997). Rydberg Frib. 22 (1877).
β) med avs. på åsikt l. tanke l. lynne l. avsikt o. d. KyrkohÅ 1931, s. 247 (1540). Vpäggia och reeta en til någhot taal eller werck, therigenom Hans vpsåth warder vtletadt och bespanadt. Paulinus Gothus ThesCat. 273 (1631). Då munken icke lyckades utleta mina åsikter om reliken .. gaf han mig råd om hur jag bäst skulle kunna se processionen. Siösteen ModBelg. 35 (1906). Werin Ekelund 1: 201 (1960).
γ) (†) i fråga om brott l. rättslig prövning o. d.; särsk. med avs. på sanning: utröna; fastställa. G1R 4: 197 (1527). Likasom en domare bör effter yttersta förmågo .. sanningen vtleta (osv.). Swedberg SabbRo 1530 (1688, 1712). Första ransakningen, der målet skall utredas och verkliga förhållandet utletas utur invecklade, ofta sins emellan stridiga uppgifter .. anförtros (stundom) unga domare. Oscar I Straff 9 (1840). Hellström Storm 398 (1935).
2) (†) till 9 d, 11: gm intensivt letande o. utnyttjande göra slut på (ngt) l. tömma (ngt) på innehåll. I första uppfinningstiden var denna flod förnämsta perlefisket, men nu är mest utletad. Först hon fanns upp, sades, att man knapt kunde komma till botten för snäckor, men nu ej så. Linné Ungd. 2: 164 (1732). Vi genomvandrade carrièrerna och funno till vår stora glädje åtskilliga ganska vackra kristaller, ehuru man sagt, att de nu skulle vara utletade. Berzelius Res. 197 (1819).
(10) -LEVA, -else (se avledn.), -nad (tillf., TurÅ 1975, s. 182, osv.). [fsv. utliva. — Jfr ut-levad]
1) (†) leva längre än (ngn (l. ngt)), överleva. 2SthmTb. 1: 313 (1548). En gammal och tung / Utlefwer en ung. Dalin Vitt. I. 1: 4 (c. 1730). Ek. Den utlefwer i ålder alla andre Trädslag. Alm(Sthm) 1796, s. 42. Jag, som hunnit utlefva .. tre generationer af soldater. Wingård Minn. 11: 14 (1849).
2) (†) vara med om (ngt) under sitt liv, uppleva; särsk. med avs. på tid l. skede o. d.: genomleva, leva till slut; äv. i utvidgad anv., om växt. Jeremias, then Jerusalems förstöring vthleffde. FörsprHab. (Bib. 1541). Serdeles mädhan H. K. M: icke den tijdhen hafver hintt uthleffua, att (osv.). AOxenstierna 1: 574 (1636). Gud hielpe och styre till dett bästa och låte oss wåra mödosamma dagar få utlefwa med ro och fred. ÅgerupArk. Brev 16/12 1742. Svedjade furu- och granskogar, hvilka .. när björkarne utlefvat sin tid, liksom efter en behöflig förberedelse åter intagit sin plats. Agardh o. Ljungberg II. 2: 352 (1856). 2SAH 39: 31 (1864).
3) ge fritt utlopp åt (drifter l. behov l. känslor l. krafter o. d.); jfr leva ut 4 (se leva, v.1 särsk. förb.). Det enda som spontant väcker glädje och gör livet rikare, är det fria utlevandet av de krafter som stiga ur vårt inre. Bjerre Själsläk. 208 (1914). Det är .. uppenbart att Harriets vänskap med Elsa Björkman-Goldschmidt var behäftad med erotisk längtan, dock aldrig utlevd. KvinnLittH 1: 288 (1981).
Avledn. (till -leva 3): utlevelse, r. förhållandet l. handlingen att leva ut. SAOL (1950). Käckt tittar hon ut över publiken men aldrig i dess ögon. Det är inte hennes stil, eftersom hennes fysiska utlevelse är så total. DN 22/1 1988, s. 20.
(11 c) -LEVAD, p. adj. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. utlevad (med passiv bet.) se under ut-leva. [eg. p. pf. av ut-leva o. leva ut] om person (l. djur): som har levt sitt liv färdigt, åldrig; äv.: som (till följd av ett utsvävande liv) förbrukat sina krafter, orkeslös, trött; ofta i förb. med gammal. Han är altide siukligen, ty han är en gammel, vtleffuid man. BtFinlH 3: 44 (1535). Effter som iag gambla, snart utlefwade, men(n)i-skia eij orkar nogon ting med mine händer att göra. VDAkt. 1707, nr 875. De gamla utlefvade hästkrakarne tvungos med häftiga ryckningar att kråma sig onaturligt och stampa och skrapa med hofvarne. Ödman UngdM 1: 49 (1873, 1881). På kuddar eller bolster med .. (höns- l. tuppfjäder) i kan ingen dö, om de äro aldrig så usla, utlevade och i själatåget. Hagberg DödGäst. 95 (1937). Rambergs hertig Teseus är en utlevad roué, inte så demonisk som han själv tror, blek och lätt vinglig på foten. DN 8/10 2000, s. B1. särsk. mer l. mindre bildl.: som gjort sitt, som överlevt sig själv, föråldrad, urmodig. Warburg Ehrensvärd 196 (i handl. fr. 1788). Utlefvade systemer. Tegnér Tal 1: 258 (1834). Eget nog har den Lindblomska katechesen hunnit bli så utlefvad att man talar om henne såsom om en död. Thomander 2: 504 (1860). Den lag som dömer det odugliga och utlevade att lämna rum för det unga och livskraftiga. Segerstedt Händ. 27 (1923, 1926).
(7) -LEVERANS. [jfr -leverera] handlingen l. verksamheten att utleverera ngt; äv. dels konkretare, om enskild omgång l. enskilt tillfälle då ngt utlevereras, dels med särskild tanke på utlevererade varor o. d. Utleveranserna under 1958 har uppgått till ett något högre värde än 1957. DN(B) 14/1 1959, s. 12. Divisionen för Bygg- och Verkstadsmanufaktur vid NJA (har) utvecklat ett speciellt transportsystem för utleverans av stålplåt. NTeknik 1971, nr 39, s. 4. Lagerkapaciteten ändras i takt med utleveranserna. Thoresen AktivBudg. 68 (1981).
(7) -LEVERERA, förr äv. -LEVRERA, -ing. lämna ut l. överlämna (ngt); lämna ifrån sig; äv.: (efter tillverkning l. färdigställande enl. avtal (låta)) skicka iväg; förr äv. dels: ställa till förfogande, dels med personobj. (se c). Jthem ähre Monnga partzeler vthleffuereradhe påå betalningh. ArkliR 1561, avd. 7. Låta i tijd samma spannemål till sine köpmän uthlefwerera. Schück VittA 2: 172 (i handl. fr. 1674). Till upkiörningen .. (av säden) till Bagerie winden .. äro Hästar utlefwererade från Hans Kongl. Maÿts Håffstall. HovförtärSthm 1725, s. 2186. Samtlige gudarne (ogillade) Achilleus´ hårdnackade vägran att utleverera Hektors lik. Palmblad Fornk. 1: 295 (1843). Antalet utlevererade bilar har .. minskat till följd av de långa ledtiderna. UNT 19/1 2010, s. A14. särsk.
a) (†) med avs. på penningmedel l. (i pengar l. in natura utgående) skatt l. avgift l. inkomst o. d. Vthleffrerandis samma peningar årliga års om pingxdaga tijd. G1R 4: 310 (1527). (Kungen fordrade) At den utskyld som Kon. August årligen af dem plägade upbära, skulle för detta och det förra Året med ricktig räkning utlefwereras. Nordberg C12 1: 482 (1740). Westee (1842).
b) (†) med avs. på fartyg l. fästning o. d.: överlämna (till annan stat l. makt o. d.). Humbla Landcr. 369 (1740). Darius .. befallte .. (thasierna) att nedrifva stadsmuren och att utleverera sina skepp til Abdera. Carlstedt Her. 2: 307 (1833). Att .. (norske kungen) ville samtycka till det första (kravet), men ej till fästningarnes utlefvererande. Palmblad Norige 294 (1846).
c) (†) med avs. på person: utlämna (se d. o. 3 slutet); äv. med avs. på straffad brottsling: frisläppa. RARP 3: 116 (1640). Vacktmestaren i Smedjegården utlefwererar Johan de la Vallée efftersom han stått sitt straff på watn och brödh. MeddSlöjdF 1896, s. 111 (1696). Stadgandet (i USA:s grundlag) att personer, som inom en stat voro underkastade skyldighet till tjenst, icke kunde ifrån denna skyldighet befria sig genom att fly till en annan stat, men sådana flyktingar skulle utlefvereras. Svedelius Statsk. 4: 162 (1869).
(9 e) -LIDA. uthärda l. stå ut med (ngt), genomlida; äv. (o. numera bl., i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i p. pf. med aktiv bet. i adjektivisk anv., om person: tärd l. utmärglad. Wi (ser) klarligen, at menniskian af sig intet är mechtig at vtlida, mindre at komma ifrå helwetit, än mindre at komma til himmelsk glädie. Swedberg SabbRo 385 (1688, 1710). Skaror af utlidna människor, som besökte fadern. GHT 1895, nr 208 A, s. 2. Derja, hur är det med dig, du ser så blek och utliden ut? Man kunde tro du börjat springa ute. Spong Kråkn. 101 (1963).
-LIGGA, -ning, -are (se d. o.).
1) till 1: sträcka sig l. skjuta ut- l. framåt (ngnstans ifrån); särsk. (o. numera bl., i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning konkretare, om avstånd l. sträcka varöver ngt skjuter l. kan skjuta ut, stundom liktydigt med: räckvidd, förr äv. om i gymnastik ingående kroppsställning i vågled med handfäste vid stång o. d. Sahlstedt 656 (1773). I hemmet fanns en liten, spinkig svart hund med runda utliggande ögon. Öman Ungd. 85 (1889). Kroppens längdutsträckning (vid räckgymnastik) kan antingen befinna sig i lodplanet med hufvudet riktadt uppåt eller nedåt, eller också i vågplanet med olika sidor vända mot stången (utliggningar). 2NF 24: 34 (1916). Denna kran kommer att bli den största i sitt slag i Nordeuropa och vid en utliggning av 48 meter kommer den att kunna lyfta 200 ton till en höjd av 128 meter. TT 1975, nr 11, s. 59.
2) (†) till 10, om fågel, med avs. på unge l. ägg: ligga ut (se ligga ut 1); äv. mer l. mindre bildl., särsk.: avvakta föreskriven l. tillräcklig o. d. tid för (ngt); äv. utan obj. TbLödöse 52 (1587). Nu hafwa de twänne första Hönorna utlegat, och måste man där på gifwa noga ackt, så at skalen efterhand ränsas utur boen, på det Kycklingarne måge få desz bättre rum. Berghult Kalkon. 30 (1760). Till dagelig dryck tiänar bäst ett tunt, wäl utlegat och ej hetsigt öl. Hof Underr. 180 (1766). Företrädesvis utligga fartyg sin quarantaine på .. (staden Kaffas) redd. SvLitTidn. 1821, sp. 582. Blott honan (av rovfåglarna) utligger äggen. Holmström Ström NatLb. 2: 14 (1852). SAOL (1973).
-LIGGARE. [fsv. utliggiare; till ligga]
1) till 1 l. motsv. -ligga 1, om ngt som sträcker sig ut- l. framåt; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -läggare. Sahlstedt 656 (1773). (Trädesstockens) bägge utliggare .. , så kallar jag de båda vinda Ekskifvorne, taga vid där Billen slutar. PhysSH 183 (1781). Nu är det så lyckligt inrättadt att biografens internationella institution sträcker sina armar rundt hela jordklotet. Den har utliggare i Afrikas urskogar och bland vilda västerns cowboys. Carlsson HelaSthm 264 (1912). Kontakttråd upphänges i regel över isolatorer i tvärs över körbanan anbragta isolerade spänntrådar (fästa i ok eller utliggare). TT 1940, Elektr. s. 159. jfr bogspröts-utliggare. särsk.
a) om på båt l. fartyg förekommande anordning l. utbyggnad o. d.; särsk. (sjöt.) om (del av l. ss. ersättning för l. förlängning av) bogspröt; förr särsk.: klyvarbom. Rålamb 10: 23 (1691). Utliggare eller klyfwertbom sitter wid bogsprötet med en ring omkring at hala ut klyfwerten. Dalman (1765). Den 25 om morgonen hade de förlorat utliggaren och en del av förtacklingen. Tersmeden Mem. 6: 41 (1790). Metspöet är af Bambou-Rör; men för mycket stor fisk har man en utliggare i förstäfven på båten. Landell Bligh 147 (1795). Från Västergötland har museet .. fått en ekstock med utliggare. MeddNordM 1902, s. 15.
b) (förr) om grov stock vilken (fäst vid förtöjning på vattendrags botten) uppbar flottbro. VetAH 1742, s. 118. I (sten)kistorna fästes .. stockar av grovt virke .. s. k. utliggare, vilka lågo mot strömmen i 30, 40, 50 à 60 graders lutning, allt efter vid brostället rådande vattenstånd och vattendjup. Fornv. 1963, s. 31.
c) tekn. på lyftkran: utskjutande sväng- l. lyftarm. Den rätt långa utliggarn eller gaffeln kan .. beqvämt höjas eller sänkas äfven under det kranen lyfter eller svänger. MeddSlöjdF 1895, s. 200.
2) (†) till 12, om fartyg med uppgift att bevaka l. utspana (eget lands) farvatten; äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: kapare (se d. o. 2) l. sjörövarfartyg, dels i bildl. anv., om person utsänd att för annans räkning speja l. spana, spion (jfr 3). SvTr. 4: 69 (1523). Emedan .. (Tiberius) i alla prowinser hade sina utliggare, som togo i akt och berättade honom de minsta händelser. Bælter JesuH 6: 468 (1760). Danske Konungen .. utrustade sjelf fartyg .. (för att bedriva sjöröveri), som kallades Konungens utliggare. Botin Utk. 492 (1764). Ivar Axelsson (fullföljde) gamla traditioner, då hans utliggare med Gotland som bas bedrev kaperier i stor skala. HT 1940, s. 300.
3) (†) till 12, om person som för annans räkning sänds iväg till ngn l. till annan ort o. d. i syfte att utföra visst uppdrag (jfr 2); särsk. om (kringresande) köpman, liggare (se d. o. 10). RA I. 1: 638 (1559). Wele wij .. at alt Landzköp .. skall afskaffes, så wäl hoos borgerskapedh och deres vtliggere såsom hoos Almogen. CalmPriv. 49 (1620). Uti sina härbergen .. skulle (hansa)Städerna hafwa sin egen Fogde .. hwilken hade rättighet at afgöra alla förekommande brotmål emellan Städernas utliggare. Lagerbring 1Hist. 3: 476 (1776). (På Grönl.) finnas en mängd handels-filialer, hvarest s.k. utliggare, närmast motsvarande våra landthandlare, äro verksamma. Fries Grönl. 162 (1872). jfr handels-utliggare.
4) till 12, om ngt (som avskilts l. lösgjort sig o.) som befinner sig på visst avstånd från l. utanför sitt ursprung; jfr strand-utliggare.
a) (förr) ensamt (på visst avstånd från femstenarör) stående sten markerande (riktning av) rågång. Eij måga flere stenar än femb rör heta, med mindre at icke någre äro utanföre lagda, såsom broar eller utliggare, de der strecket utwisa skole. FörarbSvLag 4: 250 (1697). Utliggare skall utsättas på högst 25 meters avstånd från ändpunkt. SFS 1953, s. 1217.
b) geol. (på grund av erosion) från huvuddel av skolla (se skolla, sbst.3 3) isolerad (o. av den blottade berggrunden omgiven) rest. De enstaka kullar eller utliggare, som .. ligga på betydligt afstånd från deras hufvudsträckning, hvarmed de, efter allt utseende, fordom varit förenade. JernkA 1827, Bih. s. 71.
-LINEA, -LINIE, se -linje.
-LINIERA, se -linjera.
(12) -LINJE, förr äv. -LINEA l. -LINIE. särsk. (numera mindre br.) yttre linje som omger ngt, kantlinje, kontur; äv. dels allmännare, om yttre framträdande form hos ngt, dels bildl. MoB 5: 43 (1783). Enligt de nu antagne definitioner, innefattar en Geographisk Carta blott Contourerne, eller så till sägande, utlinierne af de föremål den framställer. Casström PVetA 1817, s. 14. Öarnas dristiga utlinier. Kræmer Orient. 4 (1866). Den platoniskt rena, icke så litet vemodiga kärlekssaga, hvilken skulle blifva för vida kretsar till sina vackra utlinjer bekant genom den första och största af .. (F. Sanders) diktsamlingar. 3SAH 16: 26 (1901). Östergren (1965).
(9) -LINJERA, förr äv. -LINIERA. (numera bl. tillf.) ge kontur åt (ngt); äv. bildl.: skildra l. beskriva i stora drag, skissera (se d. o. 2). Innan jag .. börjar med andra ämnen .. vill jag söka att i få ord utliniera det karakteristiska i just det ögonblick som nu är. Topelius 24: 273 (1862). Där bakom mot en stjärnklar tropisk sammetshimmel stucko pagodernas svarta massa upp, på sina ställen utlinjerade med flämtande tempellampor. Wilhelm SolLys. 61 (1913).
(9 b) -LISTA. (numera bl. tillf.) lista ut (se lista ut 2) (ngt); förr äv. dels: tänka l. fundera ut (ngt), dels med avs. på hemlighet o. d.: gm list locka l. lura av ngn (jfr lista ut 1). At han hade leeft en af sine tienare der quarr efther sigh, som skulle uthliste wår beskeed. HSH 39: 239 (1607). (Hon) satte sin hjerna i rörelse att utlista ett medel att ersätta sitt halsband. AB(A) 13/9 1899, s. 13. Ständigt måste man .. vara på sin vakt mot .. (de vilda djuren) och utlista deras vanor. Trägårdh Djurv. 293 (1927).
(12) -LJUD. särsk. språkv. sista språkljudet i ett ord, slutljud. ASScF V. 1: 4 (1855, 1858).
(12) -LJUDA. språkv. ha l. stå ss. utljud; särsk. (o. numera bl.) i p. pr. i adjektivisk anv.: som står ss. l. i utljud. Utljudande tonägande explosivor förlora tonen i sin senare del, då de ej omedelbart .. efterföljas af vokal eller tonägande konsonant. Landsm. 6: L (1886). Fornisländsk metrik skiljer på halvassonans .. och helassonans .. då stavelserna även ha samma vokal eller utljuda på denna. 3NF 11: 344 (1924).
-LJUSA, se -lysa.
(2) -LOCKA, -an (†, SvTr. 4: 2 (1521)), -ning (†, Björkman (1889)). med personobj.: locka ut (se locka ut 2); äv. i bildl. anv., om ngt som frestar l. förleder (ngn) att bege sig ut; äv. med sakobj.: locka l. dra l. skaffa fram (i sht hemlighet l. kunskap o. d.). SvTr. 4: 2 (1521). Wåra Förfädher (har) vptänckt Medel til at .. vthlocka Swetten genom Swettholen medh Badh. Palmchron SundhSp. 319 (1642). Amalia .. utlåckade snart hemligheten från hans hjerta. Eurén Kotzebue Orth. 3: 149 (1794). Straxt skickas en tropp att framifrån utlocka fienden. Kolmodin TacAnn. 1: 126 (1833). Hela staden utlockades att se på prakten. Adelsköld Dagsv. 1: 80 (1899). Människor i Sydsverige frös (i januari 1850) ihjäl i hundratal, utlockade av det milda väder som rådde på morgonen. DN 28/12 1999, s. A6.
(1) -LOKALISERA, -ing. flytta (verksamhet l. företag l. institution o. d.) i sht från centralort till mer perifert belägen ort; äv. med personobj. Släpp ihop två utlokaliserade ångermanlänningar, och inom fem minuter pratar de Ångermanland och Ådalen. TurÅ 1969, s. 11. Första omgången av de statliga verk som skall utlokaliseras från Stockholm lämnade på tisdagen in sina förslag till tidsplan för utflyttningen. SvD 2/2 1972, s. 16.
-LOPP. [fsv. utlop]
1) (†) till 1, 2: handlingen att (skyndsamt) gå l. fara l. löpa l. bege sig ut (ngnstans ifrån); särsk. (till ut, adv. 2) om oönskat uppbrott från sammankomst l. förrättning o. d.; äv. dels: utvandring (till annan ort l. annat land), dels: utfall (se d. o. 3), räd; äv. bildl.: avvikelse l. utvikning (från egentligt l. givet ämne). Gör han th(e)r medh någhor vthlop till nyttugha lärdomar. Förspr1Kor. (NT 1526). Oppå det, at sådana utlop aff Rijket .. må blifwa afskaffat och förtagit (osv.). Schmedeman Just. 187 (1620). Seden Rollan var vpläsin, giorde Landt M: ett förundring taal till dem som qwarre blefwo, att dhe så illa sig Anstella med dehres jnn och vttlopp. RARP 3: 301 (1643). At han underhölt .. sig .. med röfweri samt blods utgiutelse .. giömandes sig i jordkulor och bergsrefwor, hwarifrån han giorde utlopp. Nordencrantz Arc. 82 (1730). Balck Idr. 1: 132 (1886). särsk.
a) om förhållandet l. handlingen att segla ut (ngnstans ifrån). RARP 1: 21 (1627). Till ingen blokerad hamn får inlopp ske, ej heller utlopp derifrån, utan särskild blokadlicens. Kleen NeutrLag. 2: 315 (1891).
b) om nödlidandes vandring (i avsikt (o. med rätt) att tigga sig fram). Stiernman Riksd. 1009 (1642). Till att hämma det myckna utlåpp af Tiggare ifrån ena orten till den andra (osv.). Stiernman Com. 5: 726 (1698).
c) (med anslutning till ut, adv. 7) om (i lag förbjuden) handel bedriven på landsbygden. PrivSvStäd. 5: 323 (1620). I dessa privilegier stadgades, att som allmogens ”utelöpare” varit städerna till förfång, skulle efter den tiden ingen hafva tillstånd till sådant utlopp, utan skulle de sig i staden nedsätta. Agardh o. Ljungberg 4: 200 (1863).
2) till 1, 2, om förhållandet l. skeendet att ngt löper l. strömmar l. rinner l. mynnar ut (ur l. från ngt), utflöde; äv. i mer l. mindre konkret anv., om plats l. öppning där ngt löper osv. l. kan löpa osv. ut; jfr -löp. UpplDomb. 3: 172 (1602). Som fallet var 8 à 9 alnar högt, och igenom samma Slysar kommo allenast .. farkostar med fällmaster .. så blef utloppet allenast 4 1/2 alnar högt. Polhem Invent. 39 (1729). Hårdsatte, litet Rödbräckte (järn)arter, hwilkas Tackjärn icke .. är benäget, att wid utloppet utur Masugnen gifwa .. Blyertsartadt Glimmer. Rinman JärnH 1062 (1782). Wi stadne nu vid denna gränds utlopp till Kyrkogatan, och hafve då framför oss den gamla storkyrkan. Roos Skolg. 1 (1868). Skummjölken ledes genom rör på hufvens insida .. till utloppen, som sticka ut utanför hufhalsen. LB 3: 206 (1902). Luften i burkarna (har) utvidgat sig och vattenånga bildats och något pressat upp locken, så att luft och ånga fått fritt utlopp. StKokb. 616 (1940). jfr rök-utlopp. särsk.
a) om vattendrags mynning; äv. om vattendrag som avleder insjös o. d. vatten; förr äv. om segelränna. Han moste graffua sigh .. itt vthlop aff enne älff ther han vthi lågh, så at han kom til siöös igen med sin skep. OPetri Kr. 127 (c. 1540). Wid Lyckeby anwände jag någon tid till den forna stadens och fästningens betracktande wid utloppet af Lyckeå. Schück VittA 5: 457 (i handl. fr. 1758). I sydänden av Vättern, vars utlopp, Motalaström, lämnar sjön inom dess norra hälft, hava landbildningar, kärrtorv o. d., nyligen funnits intill 11 m. under vattenytan. Flodström Naturförh. 123 (1918). jfr sjö-utlopp.
b) i fråga om bortledande av (oönskat) vatten, avrinning l. avlopp. Vpkasta diupä diiker, så ath wathnett kann haffua ssitt vtlop. HFinlH 4: 103 (1556). Rännestens vthlop. 3SthmTb. 3: 134 (1600). För rördiken göres utloppet ofta af trä. LB 1: 315 (1901).
c) (numera bl. tillf.) till 2, i fråga om kroppsvätska. Forsius Phys. 220 (1611). Ibland begynnas .. (svimning) aff öfwerflödig hetzig Blodh, hwilcken sitt Vthlop söker. Lindh Huuszapot. 26 (1675). Så snart varet fått ett utlopp, upphör trycket och smärtan gifva efter. Lenhardtson Tandl. 265 (1897).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2, om ngt som tänks l. föreställs ss. ett utlopp, utflöde l. utsläpp; stundom äv. med inbegrepp av resultatet; särsk. i sådana uttr. som få utlopp för l. ge utlopp åt ngt. Wist äro dygderna, så framt the skola gälla, / Ett vthlop af hans nådh. Spegel ÖPar. 44 (1705). Nordbon .. älskar allt, som .. ger utlopp åt hans överflödande kraft. Blanck NordRenäss. 43 (1911). Hans sociala intressen kunde inte skapa sig ett större eller rikare utlopp än de gjorde. Hellström Malmros 33 (1931). Unga demobiliserade män, som irriterades av det civila livets lugna tempo och som fingo ett utmärkt utlopp för sin rastlöshet i upptäcktsresorna. Ymer 1952, s. 41.
4) (†) till 10: tidpunkt l. tillfälle då tidsperiod l. tidsbundet förlopp l. tidsbunden utfästelse o. d. upphör l. avslutas, utgång, upplösning, slut; äv.: fullbordan; ngn gg äv. till ut, adv. 10 c, om tid varunder ngt pågår l. är i kraft. AOxenstierna 1: 515 (c. 1624). Att I efter vällförrettedhe saker ännu för edert lefvernes utlopp måghe see edert och alles vårt käre fäderneslandh. OxBr. 10: 356 (1633). Ähr icke long tidh igien aff alliancens uthlopp. RP 7: 558 (1639). Det bundna Leijonet är Fredrik med sin slächt och afkombst som wid åhretz utlåpp skall lösa sig från banden. KyrkohÅ 1914, s. 444 (1710). Rydberg Urpatr. 32 (1873).
Ssgr (till -lopp 2): utlopps-arm. arm (se arm, sbst. III) genom vilken ngt har l. kan ha sitt utlopp; särsk. till -lopp 2 a: mynningsarm (jfr arm, sbst. III 2 a, o. -lopps-gren). Fryxell Ber. 11: 185 (1843). (En) apparat afsedd endast för duschning och utan utloppsarm för badkar. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 148. Helgeåns båda utloppsarmar. SvGeogrÅb. 1931, s. 48.
-dike. dike i vilket ngt har l. kan ha sitt utlopp. Skall det åligga hwar och en, at noga efterse, det någre dämningar uti Utlopsdiken ej får ega rum och förordsaka skada. ByordnMäl. 221 (1830).
-gren. (†) jfr gren, sbst.1 3 c, o. -lopps-arm. Hela krigshären .. drog sig .. öfver Kymeneelfvens tvenne ostligaste utloppsgrenar till Kymenegård. Malmström Hist. 2: 375 (1863). 2NF 14: 192 (1910).
-hastighet. tekn. TT 1877, s. 83. Utloppshastighet .. (dvs.) kvot av volymflöde och utloppsarea. TNCPubl. 69: 129 (1978).
-hål. jfr hål, sbst. 4. Hvarvid utloppshålet lemnas ständigt öpet, så at den finbokade Malmen kan tillika med det upgrumlade vattnet därigenom utsqvalpas. Rinman 1: 282 (1788).
-kanal. särsk. (i sht i fackspr.) kanal genom vilken ngt har l. kan ha sitt utlopp; jfr -lopps-rör, -lopps-trumma. Rejmers Koln. 22 (1868).
-organ. (†) om maskindel l. instrument o. d. varigenom l. med vars hjälp ngt har l. kan ha sitt utlopp; jfr organ 1. Sådana (ventiler) voro .. använda såsom utloppsorgan å en .. liggande compound-ångmaskin. TT 1902, M. s. 6.
-rör. (i sht i fackspr.) jfr rör, sbst.3 3, o. -lopps-kanal. Rinman 1: 679 (1788).
-trumma. (i sht i fackspr.) jfr trumma, sbst. 1, o. -lopps-kanal. För den blidare årstiden finnes i hvarje utloppstrumma en aërafor, som suger ut (den skämda) luften. TT 1889, s. 116.
-ventil. (i sht i fackspr.) ventil för reglering av ngts utlopp. In- och utloppsventilerna äro icke utsatta för att skadas genom hög temperatur. JernkA 1868, s. 24.
-vik. till -lopp 2 a: mynningsvik. Bristol, nära Avons mynning i Severns utloppsvik. Palmblad LbGeogr. 140 (1835).
-öppning. (numera bl. tillf.) till -lopp 2 d. TT 1884, s. 153.
-LOSSA, -ning; -are (tillf., Holmberg 1: 540 (1795) osv.).
1) (†) till 2 d, med avs. på benskärva o. d.: få att lossna (o. komma ut); äv. med avs. på ben hos djur: lösgöra, ta ut. Anders i Mörhultt hade hugget för:de Per Suenson it hugg i hoffuodet med en Zabell så 7. been wtlossades. VRP 1609, s. 193. Att utlossa benen, utan att skada skinnet. Sjöberg Singstock 31 (1832).
2) till 2 e: urlasta l. lossa (ngt, i sht last från fartyg o. d.); äv. med obj. betecknande farkost l. fartyg o. d.: urlasta varor från l. tömma; jfr lossa ut. Den ena t(un)na(n) gich wp och den anndra nidh, såå lenghie till salltidh war wttlossidh. TbLödöse 199 (1590). (Skeppsfolket skall) wara förplichtade at hielpa lasta, styfwa och uthlossa Skeppet. SthmStadsord. 2: 182 (1705). När så våra 800 ton barlast blivit utlossade kom den stora rengöringen av lastrummet. VFl. 1926, s. 83.
(1 b) -LOTSA, -ning. lotsa ut (fartyg). 2RARP 17: 198 (1747). Mästerlotsen .. skulle .. utlotsa skeppet Heldrum från Stavanger. SD(L) 27/8 1896, s. 8. 1,3 landmil ut från Pitsundsbron .. Det utlotsade ekipaget släpps iväg och försvinner in i havsdimman. PiteåT 10/2 2011, s. 20.
(7) -LOTTA, -ning; -are (tillf., Jungberg (1873)). lotta ut (ngt); fördela gm lottning. Serenius Ddd 2 c (1734). Lyckligtvis är ingen af de nu utlottade bokstäfverna särdeles vidlyftig, (H. dock bland de drygare). 3SAH XLVII. 2: 40 (1836). jfr obligations-, premie-utlottning.
Ssg (i sht förr): utlottnings-båt. båt som utgör l. har utgjort vinst i (segelbåts)lotteri. Utlottningsbåten vanns af (osv.). SD 6/7 1892, s. 4.
(7) -LOVA, -else (se avledn.), -ning (†, LejonkDr. 162 (1688)). [fsv. utlova] lova (ngt l. att göra ngt); äv. refl.: förbinda sig l. utfästa sig (att göra ngt); ngn gg äv. med personobj.; särsk. med avs. på ngt ont: hota (att göra ngt) (jfr lova, v.2 1 f); förr särsk. i uttr. utlova löfte, avge löfte l. avlägga ed; förr äv. med indirekt obj.; jfr lova, v.2 1, o. -fästa o. lova ut. Wij wilie holla weth macth Hwath tw paa wore wængna them wtloffwath haffwer. G1R 1: 112 (1523). Samma dagh leffrera Danniell krögier di 40 daler jffronn sigh .. efthir som hans thil förenne vthloffuath lyffthe haff(uer) warith. TbLödöse 133 (1589). Olszon ij Torsåås slår och banner .. förachter öfuerheten vthlofuer dråp, brand och myckit ondt. ÄARäfst 4 (1596). Såsom och uthloffwar sigh wilia giffwa Acad. på sin sijdha försäkringh och bytesbreeff om the godz Academien aff H. Excell. igen bekom(m)it haffwer. UUKonsP 3: 29 (1641). Han har uthlåfwat sin dräng åth dem till båtsman. ConsAcAboP 4: 309 (1676). Där tordes inte Robert utlova någonting säkert. Moberg Utvandr. 515 (1949). särsk.: ställa (ngt) i utsikt, lova (se lova, v.2 5). Den trötta solen har gått ned i guld / Och i de klara spåren af sin eldwagn / Utlofwat oss en herrlig dag i morgon. Hagberg Shaksp. 5: 279 (1848). Denna händelse omintetgjorde den lysande utveckling, som de första årtiondena tycktes utlova. SvGeogrÅb. 1934, s. 89.
Avledn. (numera bl. tillf.): utlovelse, r. l. f. löfte, utfästelse. Helsingius Kk 8 a (1587). Nu kan jag inte låta bli att reagera på dessa återkommande utlovelser om att reavaror sälja ”upp till halva priset”. NerAlleh. 8/6 2005, s. 29.
(7) -LOVEN. (†) löfte, utfästelse; jfr loven 2. War försägling och dagtinge breff som wij .. vtsenth haffue epther then vtloffwen wåre fulmectighe .. giort hadhe på wåre weghna. G1R 6: 102 (1529). BtÅboH I. 5: 49 (1681).
(2, 9) -LUFTA, -ning. lufta ut (ngt), vädra ut; låta luft strömma över l. genom, lufta (se lufta, v.1 1); särsk. med avs. på dels rum l. kärl o. d., dels lukt o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Backman Reuter Lifv. 1: 67 (1870; bildl.). Huru sorgfälligt man än utluftar ett skolrum mellan hvarje lektion, så blir luften dock i allmänhet mindre god mot timmens slut. Verd. 1890, s. 3. En gång dagligen bör .. (hönan) lemna redet, på det äggen må blifva utluftade. TLandtm. 1900, s. 113. Den gamla kroglokalen, varifrån man omsider fått den inbitna öldoften utluftad. Holmberg Tidsstr. 51 (1918). särsk. (numera bl. tillf.) med avs. på jord o. d.: genomlufta (ordentligt). Efter tre eller fyra dagar inlägges jord i bänklådorna och omskottas hvarje dag en eller två gånger för att utluftas. Abelin VTr. 116 (1903).
-LURA, -are (†, Eneman Resa 2: 288 (1712)). särsk.
1) till 2: lura (ngn) att komma ut l. fram. Om vintren utlurar .. (illern) fiskar under isen. Nilsson Fauna 1: 151 (1820).
2) till 9 b: gm list skaffa kännedom om (ngt l. ngn); äv.: lista l. ”klura” ut (ngt). Danske Konungen .. sökte Congressen till ett spelfäktande och att utlura Konungens sinne. Brahe Tb. 21 (c. 1660). Swårligen skall man finna någon, som i Landskapet finare utlurat naturens mångfaldiga behag. JournLTh. 1811, s. 340.
(2) -LUTA, -ning. (i ä. fackspr.) extrahera l. utvinna (ngt) gm utlakning, luta ut; äv. med obj. betecknande det (ss. jord l. malm o. d.) varur ngt lakas ut; jfr luta, v.2 2, o. -laka. Silfwret, då det ännu .. i wärkblyet fördöllies, drifwes i drefVgnen, hwilket görs af uthlutad Aska och någon Beenaska, som kallas Kläär. UHiärne Berghl. 458 (1687). Mestedels kokas och utlutas det (dvs. salpeter) utur sådan mull, som länge undan regn och Solskien under tak legat hafwer. Bromell Berg. 10 (1730). Samma Schiffer, ur hwilken Alun utlutes, begagnas i fyrugnarne. Ahlquist Öl. 1: 421 (1822). Genom utlutning af den råa saltmassan i varmt vatten afskiljas således de lösliga och användbara delarna från de olösliga. UB 4: 464 (1873). Vattnet .. upplöser det råa järn som finns i skärstenen; genom denna utlutning skall under en timme utdragas mer av stenens oart än genom fjorton dagars behandling i elden. Lindroth Gruvbrytn. 2: 302 (1955).
Ssg (†): utlutnings-vatten. (†) utlakningsvatten. EconA 1807, aug. s. 55.
(6 c, 12) -LYCKA. [fsv. utlykkia] (†) stänga ute (ngt l. ngn); äv. (mer l. mindre bildl.): utelämna; utesluta; jfr ute-lycka. (Man skall bygga kring begravningsplatserna) så att svinn och andre oskälige creatur aff samme platzer utestengde och utluchte vare kunne. G1R 27: 92 (1557). Att denne punct .. må uttlyckes. OxBr. 1: 244 (1624). Mångestädes (på kartorna) finnes torp och uthjordar uthlychte, som Academien lijkwäl äger till hemmanen. Annerstedt UUH Bih. 2: 120 (i handl. fr. 1670). HovförtärSthm 1696 A, s. 1949.
(1 c, 2) -LYFTA, förr äv. -LÖFTA, -ning. lyfta ut (ngn l. ngt). Doch ähr han icke vthlöfter vthu Sängen och vppå gålfwet. Gullbg-Domb. 1/3 1659. Med böjande eller roterande rörelser luxeras (lossas) tanden i sin alveol, hvarefter den lossade tanden utlyftes. 2NF 30: 760 (1920). Utlyfta ur gallerier och konsthallar får skulpturerna andra kvaliteter. HbgD 23/7 2011, s. C3.
(6 a) -LYSA, förr äv. -LJUSA, -ning; -are (se avledn.). [fsv. utlysa] särsk.: (gm anslag l. annons o. d.) lämna meddelande om l. tillkännage l. kungöra (ngt); ofta med obj. betecknande sammankomst l. förrättning l. högtid o. d.; förr äv.: lysa (se lysa, v.2 8 b γ); förr äv. närmande sig bet.: påbjuda; jfr lysa, v.2 8, o. lysa ut II. Regeringen vill utlysa nyval. UppsDP 27/3 1596. Konungen lät äfwen för den allmänna säkerheten inrätta, och allmänt utlyssa wissa lands-wägar i denna Provintsen. Celsius G1 2: 183 (1753). Thesse fästehjon, som tänckte ofördrögeligen låta wigslen följa på utlysningen. VDAkt. 1762, nr 279. För att få betalt för vräkningskostnaderna utlystes runtom auktioner på statarnas hoprafsade bohag. Lo-Johansson Stat. 1: 218 (1936). Första steget är att utlysa en arkitekttävling. GbgP 24/2 2011, s. 52.
Avledn.: utlysare, m.//ig. särsk. (i sht förr) om person som utlyser sammankomst l. förrättning. Den större sammankomsten egde rum kanske på börsen, och kallades valmöte, fastän där inga mötte som ej delade åsigt med utlysarne. Lundin NSthm 176 (1888).
(9 b) -LYSSNA. (numera mindre br.) gm att lyssna ta reda på l. utröna (ngt); jfr lyssna ut. Han uppdagar (gm textanalys) Hugo’s sätt att koncipiera och utlyssnar ofta .. hemligheten af hans sångsätt. PT 9/9 1893, s. 4. Östergren (1965).
(7) -LÅN. lån som görs till ngn annan; äv. konkret. Bibliotekets utlån av barnböcker har ökat. Enär de, i stället för Penningars utlåhn, täckes sielfwe bemöda sig om at deras Medel anwända. SedolärMercur. 3: nr 23, s. 6 (1731). Löften om utlån (har) gifvits af så godt som alla hos oss kända innehafvare af tapeter. SD(L) 1902, nr 107, s. 5. (Hotellet) vill ha betalt för utlån av fjärrkontroll. GbgP 20/9 2011, s. 48.
(7) -LÅNA, förr äv. -LÄNA, -ing; -are (se d. o.). [fsv. utläna] låna ut (ngt, i sht dels pengar, dels biblioteksmedier); äv. med avs. på person. Fotbollsspelaren blev utlånad till en annan klubb. The peni(n)ge han wtlant haffde. OPetri Tb. 49 (1525). Bibliothequet hålles .. för Allmänheten tilgängligt, då hvar och en står fritt at läsa och utdrag göra, men icke någon utlåning af böcker tillåtes. CivInstr. 451 (1801). Enligt uppgifter till polisen ska Porschen ha varit utlånad av sin ägare vid brottstillfället. GbgP 20/10 2011, s. 14. jfr bok-, diskont-, penning-utlåning.
Ssgr: utlånings-bibliotek. bibliotek för utlåning av böcker (o. andra medier); äv. med inbegrepp av l. om den lokal där litteraturen förvaras (jfr bibliotek 4). PlanElLärovÅ 1874, s. 16. TT 1895, Byggn. s. 82 (om lokal). Det ”nya” Stadsbiblioteket är den mest besökta kulturinstitutionen i Göteborg och mycket mer än ett utlåningsbibliotek. Expressen 17/11 2008, s. 11.
-bok. (i sht i ä. fackspr.) lånebok (se d. o. 1) (jfr -lånings-journal); ngn gg äv. allmännare, om bok som är till utlåning. Porthan BrCalonius 489 (1798). Äldsta utlåningsboken .. visar, att endast academici lånat (från universitetsbiblioteket). Annerstedt UUH II. 2: 334 (1909).
-departement(et). (förr) benämning på avdelning för utlåning (mot pant) vid Generalassistanskontoret; anträffat bl. i sg. best.; jfr departement 1. SthmStCal. 1793, s. 91.
-disk. jfr disk, sbst.1 II 2 f. På disken finnas olika slags tryckta blanketter, medels hvilkas ifyllande och aflämnande till vederbörande vid utlåningsdisken frågan om utfåendet af en önskad bok framställes. TT 1896, Byggn. s. 27.
-expedition. jfr expedition 3. 2NF 3: 300 (1904).
-fond. jfr fond, sbst.1 II 2; särsk. (om ä. förh.) i uttr. statens utlåningsfonder, om fonder varifrån lån enl. riksdagens beslut utlämnades till olika (sociala) ändamål. FFS 1895, nr 24, s. 24. Länsstyrelsen handlägger .. ärenden angående statens utlåningsfonder samt övriga länsstyrelsen tillhörande ärenden om bidrag eller understöd av statsmedel. SFS 1918, s. 378.
-journal. jfr -lånings-bok. Han förfalskade utlåningsjournalen, det var så enkelt. Han behöll böckerna för sig själv, men fyllde journalen med namn på låntagare. Moberg Sedebetyg 377 (1935).
-politik. jfr politik 4. Bankernas utlåningspolitik. HandInd. 544 (1927).
-reglemente. reglemente (se d. o. 2) för utlåningsverksamhet o. d. Derefter upplästes Betänkandet samt det deruti till fastställande anmälte Utlånings-Reglemente för Riddarehus-Cassan. AdP 1789, s. 977.
-reglering. jur. om åtgärd l. bestämmelse o. d. varigm (banks l. finansinstituts) utlåningsverksamhet regleras; jfr reglera 2 f. Regeringen föreskriver att utlåningsreglering enligt lagen .. om kreditpolitiska medel får tillämpas i fråga om bankaktiebolagen. SFS 1976, s. 1522.
-rum. särsk.: rum (i bibliotek o. d.) där utlåning sker. Reuterdahl Mem. 185 (1858).
-räkning. jfr räkning 1 d. EkonS 1: 303 (1893).
-ränta. jfr ränta, sbst.1 2. Utlåningsräntan blef nedsatt. Agardh o. Ljungberg I. 3: 61 (1853). Skillnaden mellan inlåningsränta och utlåningsränta är bankens intäkt. AB 22/9 2010, s. 64.
-rörelse. jfr rörelse 7. Bankens utlåningsrörelse är af flere slag. Agardh o. Ljungberg I. 3: 108 (1853).
-siffra. särsk.: siffra (se d. o. 6) angivande ett biblioteks (l. en biblioteksverksamhets) utlåning. PedT 1904, s. 101. Fjolårets utlåningssiffra 198 407 är en ökning med 1 200 medier jämfört med år 2000. FaluKurir. 11/4 2002, s. 3.
-station. om station (se d. o. II 1) för utlåning av böcker (o. andra medier) vanl. utan eget bokbestånd o. d. Från hufvudbiblioteket i en amerikansk stad utgår en mångfald ”förgreningar”: stora filialbibliotek, ofta i egna byggnader, utlåningsstationer med eller utan stående bokförråd, vandringsbibl(iotek). 2NF 35: 921 (1923).
-tak. tak (se tak, sbst.3 3 l) l. gräns (se d. o. 2) för en banks eller annat kreditinstituts utlåning. Bestämmelser om utlåningstak för affärsbankerna .. föreslår den kreditpolitiska utredningen som nu överlämnat sitt betänkande till finansminister Gunnar Sträng. SvD 6/2 1974, s. 14.
-tid. särsk.: tid inom vilken återlämning av böcker l. återbetalning av lån skall ske. Enkel intresseräkning kallas den, då i uträkningen intet afseende göres på utlåningstiden (hvilken alltid då anses vara 1 år). Almqvist Räkn. 74 (1832). Fler exemplar innebär även att utlåningstiden (för nya böcker) förlängs. SDS 19/10 2000, s. C5.
-verksamhet. verksamhet (vid bibliotek l. bank o. d.) bestående i bedrivande av utlåning. (Folkskoleinspektören) åligger .. att, särskildt med hänsyn till bokurval och utlåningsverksamhet, inspektera .. befintliga skolbibliotek. SFS 1905, nr 29, s. 10. HandInd. 537 (1927).
(7) -LÅNARE, förr äv. -LÄNARE. [till -låna] långivare. När Vthlänaren lidher skadha, at hans penningar vtfångne äro. Paulinus Gothus ThesCat. 91 (1631). jfr penning-utlånare.
(11 c) -LÅNG. (†) om tidsavsnitt: som är (l. känns) mycket lång. All den vthlånga sommer dag / så hafwer hoon effter eder wäntat. Visb. 2: 400 (c. 1680). Min lifstid flydde bort, min död war alt för snäller. / En utlång ewighet på dessa bägge gäller. Kolmodin QvSp. 2: 441 (1750).
(12) -LÅS. [fsv. utlas] (†) yttre lås(anordning), utvändigt lås; jfr -läse. ArkliR 1563, avd. 14. Oeconomus haf(e)r altidh måst, medh sine egna uthlåsar förwara samma huus. VDAkt. 1696, nr 577.
(12) -LÅSA, förr äv. -LÄSA, v.1 låsa (ngn) ute; äv. bildl.: utestänga l. utesluta; jfr ute-låsa. VgFmT I. 8–9: 117 (1579). Då böör Predicanten .. icke tilstädie them til Herrans Natward .. vthan aldeles vthläsa them vthur then Christeligha församblingen. Carl IX Cat. S 2 a (1604). Så gnisslade nyckeln i sängkammardörren och Herman var utlåst. Siwertz Sel. 1: 154 (1920).
-LÅTA, förr äv. -LÄTA, -else (se d. o.), -ning (†, VDAkt. 1710, nr 319). [fsv. utlata]
1) (†) till 2 (b, d): släppa ut (ngn l. ngt) l. låta (ngn l. ngt) komma ut; lämna l. ge ifrån sig (ngt); särsk. med avs. på dels fånge o. d.: frige, dels kroppsvätska: släppa ut l. avge (se avgiva 4 b); jfr låta ut 1. Tu vthläter tin anda. så warda the skapade, och tu förnyiar iordennes ansicte. Psalt. 104: 30 (öv. 1536). Han som vthlater fångar j rettom tijdh. LPetri Psalt. 68: 7 (1560). Eij må Kyrkiones penningar eller Spanmål så uthlåtas, at .. icke något i förråd finnes, eller wist tillgå. KOF II. 2: 318 (c. 1655). (Salpeter) är .. en förträffelig lisa .. för them, som .. hafwa swårt at kasta sitt Watten, eller droppewis thet vtlåta måste. Aken Reseap. 74 (1746). Jünger Fritz 3: 27 (1799).
2) till 6 a: säga l. yttra (ngt, i sht mening l. åsikt l. beslut); meddela l. tillkännage; offentliggöra; förr särsk. i sådana uttr. som utlåta sin mening, säga sin mening. På de Dantzickers sijdhe ähr uthlaten först den articul om Näringen, hvilken de Dantzicker sigh ville tillholle. AOxenstierna 5: 140 (1630). Begäres nu att the godhe herrar wille uthlåtha sin meningh. RARP 7: 76 (1660). Jag .. får allerödmiukast återsända handlingarne utan at therwid kunna något utlåta. VDAkt. 1790, nr 482. Efter en stund öppnades dörren och Oda utlät att morgonmålet stod på bordet och kallnade. Lindström Österhus 18 (1952). särsk.
a) [jfr t. sich auslassen] refl.: (muntligen l. skriftligen) yttra l. uttala sig (jfr låta ut 2); förklara sig; särsk. dels ss. anföringsverb, dels med bestämning inledd av om, förr äv. särsk. till; förr äv. dels: lova l. utfästa sig (att göra ngt), dels om sjukdom l. svaghet o. d.: (gm symtom o. d.) manifestera (se d. o. 2 a) l. yttra sig. Kongen i Danmark hafver sig i bischopfdömedt Bremen så vijdt uthlathett, att guberneuren i Glückstadh hafver medh dem keijserske i Stadhe, Buxtehudhe och Freyburg accorderat att besettia samme plazer medh Danskt folk. AOxenstierna 7: 77 (1632). Emädan wij icke wijdere twiste, uthan för detta hafwom oss uthlåtitt till een fullkommeligh .. eenigheet. VDAkt. 1667, nr 346. Min sal. kära hustru föll uti en svår melancholie, som ändteligen ock till en hufvudsvaghet sig utlät. Kurck Lefn. 171 (1705). Sedan kunde flickan, ändoch hon war swag, åter läsa, nemna thet namnet Jesus, och vtlät sig i allehanda gudeligit tal. Münchenberg Scriver Får. 268 (1725). Till prænumeration på Herr Capitain Kraks anmärckningar hafwer ingen i Häradet sig utlåtit, utan iag allena. VDAkt. 1735, nr 400. Dock utlät .. (Jesus) sig så: Rör intet wid min kropp, / Ty Jag är intet än til himla faren opp. Kolmodin QvSp. 2: 395 (1750). Det är .. en vansklig sak att utlåta sig om naturens avsikter. Expressen 14/4 2008, s. 2.
b) (†) särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som är (alltför) talför l. frispråkig l. öppenhjärtig; i sht i uttr. vara utlåten om ngt; äv. i överförd anv. Een dierf och vthlåten tunga, torde iblandh wehla tadla ett redeliget och eenfaldigt kynne. VDAkt. 1699, nr 337. Öfverste Sprengporten .. var utlåten om krig i synnerhet om de Battaillier som skedt i slutet af 16:de och i början af 17:de hundradetalet. HA 8: 122 (1820). CGEstlander hos Runeberg 8: 287 (1902; normaluppl.).
c) ss. vbalsbst. -ande vanl. konkret(are): (officiellt, muntligt l. skriftligt) yttrande l. betänkande (se d. o. 3) (över ngt) (grundat på (ofta på särskilt uppdrag genomförd) undersökning o. d.). (Rådmannen förebrår mästaren för att han) comporterat sig mycket oanständigt, i dett han med ett sådant sitt uthlåtande icke allenast sijdwördat honom utan och samptel. Magistraten. Silfverstolpe BokbSthm 31 (i handl. fr. 1706). Han infordrade .. ett fullständigt och på ny undersökning hvilande utlåtande i frågan. Annerstedt Rudbeck Bref LXI (1899). När vi utreder lyssnar vi alltid på vad läkaren säger och tar in läkarintyg eller psykiatriskt utlåtande. GT 29/4 2006, s. 12. jfr besiktnings-, remiss-, röntgen-, sakkunnig-utlåtande m. fl.
3) (†) till 12: utesluta l. utestänga (ngn l. ngt); äv.: utelämna (se d. o. 1); jfr ute-låta 2. Hade varit godt, at de besväringar emot fursten hade blifvit utlåtne. RA I. 3: 976 (1597). Man uthlåter gemenligen een af dee medliudande Bookstäfwerna, när twå komma till samman. Rudbeck d. ä. Atl. 4: 198 (1702). Högvördiga konsistorium skulle utlåta och utrota sådana ur ministerio, som däruti icke värdeligen vandra. KyrkohÅ 1905, s. 38 (1723).
Ssgr (till -låta 2 c): utlåtande-rond. [efter fin. lausuntokierros] (i Finl.) jfr -låtande-runda. Borgåbl. 24/8 1991, s. 3.
-runda. [efter fin. lausuntokierros] (i Finl.) remissomgång. Hufvudstadsbl. 8/4 1988, s. 7.
-LÅTELIG, se -låtlig.
(6 a) -LÅTELSE. [till -låta] särsk. konkret(are): utlåtande l. yttrande; uttalande (jfr -låtenhet); förr äv.: utfästelse l. löfte. Mine höghw. och höghgunstige förmän .. täcktes låtat förblifva vedh den senaste uthlåtelsen. VDAkt. 1688, nr 250. Detta ärende hafve RSt. communicerat med .. cammarcollegio, som inkommit med dess utlåtelse och betänkande. 2RA 2: 382 (1727). Hallenberg ogillade i grund och botten månglande med offentliga tjänster, att döma av en rad skarpa utlåtelser i hans historiska arbeten från samma tid. 3SAH LXV. 2: 75 (1955).
-LÅTENHET. [till -låta] (†)
1) (†) motsv. -låta 2 b: uppriktighet l. frispråkighet. HöghEhrvyrdige H:r DomProsten betackar iagh allertienstligast for sijtt goda suar och uttlåtenhett om Mag:r Jonæ Nicanders Copulation medh min suegerska. VDAkt. 1686, nr 124. Denne Riks-Cancelleren visade med sit efterdöme, at .. en upriktig utlåtenhet, kunna väl stå tilsamman, med en försiktig eftertanka. Celsius ÅmVetA 1747, s. 20.
2) (†) utlåtande (se -låta 2 c). Afwachtar i diupesta ödmiukhet Högv:e Fadrens gunstigaste uthlåtenhet öfwer desse andragne desiderier. VDAkt. 1698, nr 410. (Prosten) ehrhölt samtl Fröderydz Försambl enhälliga utlåtenhet at alldeles wara förnögda med de prester de hafwa. VDAkt. 1737, nr 30.
(6 a) -LÅTIG. [till -låta] (†) som är uppriktig o. välvillig l. frispråkig. Men såssom han altid warit moot mig uthlåtig, då jag honom här om (högre lön) sökt. VDAkt. 1713, nr 170. En högst aktningsvärd liktänkande granne vid bordet .. gycklade ibland med mig .. då jag syntes honom för käck och utlåtig. Wingård Minn. 12: 130 (1850). Hellberg Samtida 11: 48 (1874).
Avledn. (†): utlåtighet, r. l. f. (†) förhållandet att vara uppriktig l. frispråkig. (Han sökte pastorstjänsten) med anledning af biskopens wid hans senast gjorde ödmiuke uppwaktan skedde nådgunstige utlåtighet. Cavallin Herdam. 3: 389 (cit. fr. 1702). Båda blefvo för denna utlåtighet snästa af regeringen. Fryxell Ber. 14: 133 (1846). DN(B) 15/11 1953, s. 4.
(6 a) -LÅTLIG, äv. -LÅTELIG. [till -låta] (†) frispråkig (på ett opassande sätt). (Han) war fuller wijd installationen .. något utlåtelig i Præsence af Herr Probsten, hwilket jag .. åter bemötte och beswarade. Cavallin Herdam. 3: 173 (cit. fr. 1717). Östergren (1965; ang. ss. sällsynt).
(2) -LÄCKA, förr äv. -LÄKA, v.1, -ning. [fsv. utläka] sippra l. rinna l. tränga ut; jfr läcka ut 1. Jtm bleff førskickat .. Renst vin 1 fat huilkit båtzsmennerne sonder sloge och ther aff vtlak Renstwin. VinkällRSthm 1557. Gödsling kan då ske under några år i följd utan nämnvärd risk för utläckning av växtnäring och organisk substans till vattendrag och grundvatten. TT 1971, nr 8, s. 46.
-LÄGG. [till -lägga]
1) motsv. -lägga 1, om handlingen l. (konkretare) sättet att lägga ut ngt, utläggning. (Efter sådd av havre) följa stundom foderrotfrukter och sedan vårsäd med nytt utlägg. LAHT 1902, s. 372. Patiensen har fått sitt namn av utlägget. Cronsjö 100Pat. 15 (1968).
2) motsv. -lägga 2, om utvidgning l. förstoring, äv. övergående i beteckning för avstånd; särsk. dels (sömn.) i fråga om klädesplagg o. d.: utvidgning, förstoring, dels (jäg.) i fråga om hornkrona på hjort o. d., om det största avståndet mellan en tagg på det ena hornet och motsvarande tagg på det andra hornet. Nordforss (1805). Intag och utlägg kunna ej göras (på rundstickningsmaskiner). Varulex. Beklädn. 81 (1945). Kronhjortens utlägg, avståndet mellan hornspetsarna, blir mindre i tät skog än i öppen terräng. Schmitz KampUtrymmet 20 (1979).
3) motsv. -lägga 5, om handlingen att (i förskott) lägga ut (se lägga ut 5) pengar o. d.; äv. konkret(are), om summa som man tillfälligt betalat ut (för egen l. ngn annans räkning). Wettersten Forssa 59 (c. 1750). Så finge vi ett tillfälle att talas vid om aktierna jag skulle få för mina utlägg. Wägner NattS 204 (1926). jfr kapital-, penning-, porto-utlägg.
Ssg (till -lägg 1): utläggs-bord. särsk. (i ä. fackspr.) = -läggningsbord. Utläggsbordet, hvarå papperet har sin plats, kan .. placeras framför eller på andra sidan om pressen. Nordin Boktr. 243 (1881).
-LÄGGA, -else (numera bl. tillf., Helsingius Kk 8 a (1587) osv.), -ning; -are (se d. o.), -erska (numera bl. tillf., Linc. Ff 3 d (1640) osv.); jfr -lägg. [fsv. utläggia]
1) till 1, 3: med händerna l. ngt redskap flytta l. lägga ut (se lägga ut 1) (ngt) (ngnstans); äv.: lägga (ngt) så att det ligger utbrett, äv. dels övergående i bet.: breda ut, dels: placera ut (på ett visst sätt), särsk. (med avs. på gata l. (järn)väg l. torgplats o. d.): anlägga (se d. o. III 1 f, g); äv. oeg. l. bildl., särsk. i fråga om utritning på karta o. d. Eth laken m(ed) hwethe, som war vdlagt i solen till att törckies. 3SthmTb. 2: 42 (1596). Bjelkarne utläggas, nerhuggas och inmuras. LBÄ 19–20: 129 (1799). Wid fröets utläggning utställas arbetarne radvis, så att hwarje person lägger frön i twå rader. Arrhenius OdlSockerb. 21 (1870). Hvart .. (resenären) nu från bangården vill styra kosan .. skall han .. finna gator utlagda eller under utläggning, husrader uppförda. Rydberg RomD 136 (1874, 1877). Den gamla världens västkust .. (var) på kartorna någorlunda tillfredsställande utlagd. NordT 1892, s. 507. Sedan (asfalt)massan .. blifvit färdig företages utläggningen. TT 1896, Allm. s. 237. jfr min-, rom-, schema-, skifts-, sliper-utläggning. särsk.
a) med avs. på fälla l. fångstredskap (för fisk l. villebråd): lägga l. sätta ut; äv.: gillra; ofta i bild; jfr lägga ut 1 b. Alla uplyftade med frögd sina händer til Himmelen, at tacka de Odödeliga, som i tid behagat uptäcka de hemliga snaror, som för deras allmänna wälfärd utlagde woro (av landets fiender). Mörk Ad. 1: 353 (1743). Wid .. wite förbjudes alla Fartyg at segla öfwer Not, och .. öfwer utlagt Nät. PH 8: 7348 (1766). Tillsatte någon lifvet af giller och andra försåt, dem man utlagt för djur, så, om man lyst härom inför grannar och soknemän, bötades då som för handlös våda. Nordström Samh. 2: 284 (1840). jfr sköt-utläggning.
b) om fartyg l. farkost: lägga ut (o. förtöja) l. sjösätta. Båtsmennerne (fick) enähr Skepet Gustavus vtlades på watnett .. 1 lest Råstockerööl. HovförtärSthm 1624, s. 19. I slutet af Maj (1809) utlades ryska örlogsflottan tvärs för inloppen norr och söder om Cronstadt, för att spärra tillgången till Petersburg. Mankell Krigsm. 1: 581 (1865). Sedan amiral Eberhard .. tackat sin kunglige gäst för besöket .. återvände sällskapet så till Oscar II, som under tiden utlagt på redden. VFl. 1933, s. 56.
2) till 1 f: göra (ngt) större l. vidare, utvidga; förstora; särsk.: ändra (klädesplagg) så att det blir rymligare l. får större passform (jfr lägga ut 2, 2 b); äv. dels: låta (ngt) tillta i omfång l. utsträckning (jfr lägga ut 3), dels i p. pf. i adjektivisk anv.: som tilltar i omfång osv. (Kaldéerna menar) om .. (Messias) intet föhrer något werldzligit krijg, på hwadh sätt skal tå hans Imperium eller Regemente blifwa vthlagdt och vthwidgadt? Sylvius Mornay 517 (1674). Sofia Albertina var icke längre det spensliga väsendet med kinder, blossande af helsans purpur .. Hennes växt var numera fyllig och utlagd. Crusenstolpe Mor. 2: 21 (1840). Utläggning av söm i ett plagg innebär, att den ersätts av en ny söm med minskad sömsmån .. vilket medför förstoring av vidden på viss del av plagget. Björkman Skräddarlex. 110 (1988).
3) [fsv. utläggia sik] (†) till 6 a γ, refl.: (öppet) bemöda sig l. tala gott för ngn l. ngt l. för ngns räkning; särsk. i uttr. utlägga sig för ngn l. ngt, lägga sig ut (se lägga sig ut) för ngn l. ngt; ngn gg äv. i icke refl. anv. (äv. tr., särsk. med obj. betecknande omsorg o. d.): sträva, arbeta. Hade (aposteln) Andreas så giordt, som the plägha, hwilke alla theras omsorg vthleggia om födhona .. Så kundet haffua skeedt, at han någhot meer hadhe hafft j huset. LPetri 3Post. 3 b (1555). Biskop Mats af Strengnes, hvilken sig för Kon. Christiern alramest utlagt hade. LPetri Kr. 149 (1559). Den nådiga omsorg, med hwilken Kongl. Maj:t sig för Riksens förswar och des undersåtares beskydd och wälfärd, utan anseende til någon fara, möda och widrighet hafwer utlagt. HC11H 14: 133 (1680). Dalin Hist. III. 2: 433 (1762).
4) (†) till 6 c: beskylla (ngn) för (ngt); utpeka (ngn). Herr Lectoren har och utlagt henne någre gånger för Sacramentska Kona. VRP 30/6 1736. At manspersonerne, som blifwit af mödrarne til deras oäkta aflade foster utlagde til barnfädrar, ganska nödigt welat sådant tillstå. 2BorgP 7: Bil. 705 (1741).
5) till 7, betecknande att ngt förs över till en annan plats l. annat tillstånd l. andra ägarförhållanden: lämna från sig (ngt, förr äv. ngn); särsk. (o. numera i sht) dels: (i förskott l. tills vidare för annans räkning) betala l. erlägga (ngt) (jfr lägga ut 5), dels: överlåta arbete l. uppdrag o. d. till annan part; ss. vbalsbst. -ning [fsv. utlägning] dels i uttr. utläggning på entreprenad, överlåtelse av utförandet av (delar av) funktioner som tidigare utförts inom en verksamhet l. ett företag o. d., dels (förr) konkret(are): omkostnad l. betalning l. utgift. Then store wmkosth och wtlægningh Som oss paa hængth hafwer. G1R 1: 100 (1523). Ath the dandemän äro skola sielffue wdtlägge the skalcka och forrädhare som sådantt vplop begynt. G1R 4: 217 (1527). Så skall och ingen bruka Chronones skepp till privat nytto, medh mindre han tillbörlige frachtpenninger utlegger. RP 6: 145 (1636). Skafferie drangen .. har uthlagt för nödigt giorde expenser (motstående belopp). HovförtärSthm 1724, s. 1289. Allt hvad Du utlägger för Hanna, skall jag genast betala, så snart Du uppger beloppet. Lagus Pojk. 133 (cit. fr. 1832). Jobbet är utlagt på ett utomstående dataföretag. GbgP 24/3 1996, s. 37. Det handlar om allt från privatisering av hela sjukhus till nedbrytning av driften i delar och utläggning på entreprenad. SäljSkiten 88 (2009). särsk. med avs. på mark- l. landområde: (befria från stängsel l. dyl. o.) utlämna l. avsätta (se d. o. 27 b) (till bete l. annat bruk inom by o. d.); jfr lägga ut 5 slutet. VgFmT II. 2–3: 90 (1528). Her Anders på backen skall utlegia den inhägnan han hafuer intaget öster i marken. VRP 1642, s. 1054. Af det ängarne aldrig utläggas till boskapen äro de mera blomster fulle. Linné Öl. 320 (1745). Skall i stadsägoboken upptagen fastighet .. enligt stadsplan eller fastställd generalplan utläggas till gata eller dylikt (osv.). SFS 1951, s. 753.
6) till 9 b: i tal l. skrift utveckla (ngt); (ut)tyda l. (ut)tolka l. förklara l. beskriva (jfr lägga ut 4); särsk. med avs. på ord l. mening l. skrift; ss. vbalsbst. -ning äv. dels konkret(are): (om enskild) (ut)tolkning l. redogörelse l. förklaring, dels (teol.): exeges. Hon höll en lång utläggning om det politiska livets avigsidor. (Det) syntes nyttelighit wara ath the (dvs. psalmerna) vthsatta wordo medh en lithen wtlägning, för theres schul som ecke mykit äro förfarne j scrifftenne, ath the och mågha wetha (osv.). OPetri 1: 92 (1526). (Prästerna skall) icke uthläggia Skrifften effter sitt eget sinne eller godhtyckie. KOF II. 2: 19 (c. 1655). Predikan, hwilken med Förtalet och Utläggningen, intet skal wara längre än en Tima. Kyrkol. 2: 5 (1686). Den förres (dvs. den tilltänkte till professorstjänst) gåfwor och lärdom behöfwer jag ey uthläggia. UUKonsP 20: 199 (1692). Jag slår vp Bibelen .. och läser ther tydeliga vtur, och vtlegger klarliga och förståndeliga Gudz ord. Swedberg Dödst. 428 (1711). Hela Kants Kritik är ej annat än en vidlyftig utläggning häraf. Leopold 4: 2 (c. 1820). Dessa korta (text)stycken .. ha .. varit föremål för muntlig kateketisk utläggning och parafrasering. KyrkohÅ 1926, s. 36. jfr bibel-, katekes-, skrift-utläggning.
Ssgr: utläggnings-apparat. till -lägga 1, särsk. (i ä. fackspr.) apparat som lägger ut tryckalster. 2UB 10: 220 (1906).
-bord. (i ä. fackspr.) bord varpå papper läggs ut vid tryckning; jfr -läggs-bord. Nordin Boktr. 382 (1881).
-konst. (i sht i ä. fackspr.) till -lägga 6: hermeneutik; exegetik. Möller 3: 1794 (1790). Vetenskapen om tecknen i allmänhet kallas Teckenlära (Semiotik) och upplöser sig i Beteckningskonst och Utläggningskonst (Hermeneutik). Tuderus Kiesewetter Log. 125 (1806).
-maskin. till -lägga 1. För kabelarbeten finnes akterut på öfre däck en stor utläggningsmaskin och förut på mellandäck tvänne, af hvarandra oberoende, utläggnings- eller upptagningsmaskiner. TT 1899, Allm. s. 93.
-LÄGGARE. [till -lägga] särsk.
1) motsv. -lägga 1: utliggare (se d. o. 1); särsk.: (utliggande) slå (se slå, sbst.2 1) l. bjälke (se bjälke, sbst.1 1) o. d.; äv. (o. numera i sht) om mekanisk anordning o. d. som lägger ut ngt. (Kyrkans inköp) till wthläggiare på kyrckio-hwalffwet, ståck 1 för – 2 öre. BtÅboH I. 1: 90 (1619). Falsmaskinerna hopvika (tidnings)bladet tre gånger och kasta det derefter medelst en utläggare in i en korg. UB 7: 742 (1875). jfr min-utläggare.
2) motsv. -lägga 6, om person som uttyder l. tolkar ngt, i sht en (helig) skrift o. d.; kommentator; bibeltolkare. The andre äro .. Propheternas och apostlarnes Scriffters vthleggiare. PErici Musæus 6: 79 b (1582). Det gafs en tid då naturforskarne voro icke endast läkare utan äfven prester. Äro de det icke i viss mening ännu? De äro ju dock utläggarne af naturlagarne, och hvad äro dessa annat än Guds tankar? Samtiden 1873, s. 77. jfr bibel-utläggare.
-LÄKA, v.1, se -läcka.
(9 d) -LÄKA, v.2, o. -LÄKAS, v. dep., -ning. om sår l. sjukdom o. d.: fullständigt läka l. läkas, gm läkningsprocess gå tillbaka. Hygiea 1896, 2: 356. För att en till kotorna lokaliserad bentuberkulos skall kunna utläkas, fordras ofta en årslång behandling. 2NF 23: 1334 (1916). Jag har haft frakturer i armar och ben tidigare och vet att det tar sin tid innan det blir utläkt. Expressen 26/11 2008, Sport s. 1.
-LÄMNA, -ing; -are (Reuterdahl SKH II. 2: 240 (1850) osv.).
1) (†) till 4: utelämna (ngt); jfr lämna ut 1. HC11H 5: 166 (1686). Genom den sedvana vi .. hafva, att i umgängstalet utlemna eller mildra en eller flera konsonanter, blifver .. (språket) ännu mer lent och lättflytande. 1SAH 2: 11 (1787). TT 1871, s. 231.
2) till 6 c: lämna l. uppge (ngn (l. ngt) åt ngt ont l. icke önskvärt o. d.), prisge l. blottställa; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. i sådana uttr. som vara utlämnad åt l. till ngn l. ngt. Om äfven grundlagsfrågor på detta sätt vore utlämnade åt stortingets envälde. SvH IX. 1: 199 (1909). Sjöfarten måste upprätthållas i orostider, om inte befolkningen skall utlämnas till umbäranden och dess motståndskraft nedsättas. VFl. 1937, s. 69. Ibland känner man sej så ensam, så utlämnad. Fogelström BorgTr. 238 (1957). I väntan på Hjalmar som aldrig kommer är hon utlämnad till skymningens och nattens skuggor. Henschen SkuggBrott 63 (2004).
3) till 7: överlämna (ngt (till ngn)); tillhandahålla; utdela; äv.: lämna l. släppa ifrån sig (ngt) (jfr lämna ut 2); äv. oeg., med personobj. (se slutet); ss. vbalsbst. -ing äv. konkret, ss. senare led i ssgr, om expedition (för ngt). RA II. 2: 312 (1617). Som Allmogen icke är igenom någon Förordning förbunden, at, utan betalning, til Sjudarne utlemna deras Kopparkjetlar til krämplutens afsättande och förwarande; så (osv.). PH 6: 4124 (1756). Brevet har bestått af 2 ark – vid mognare besinnande utlemnar jag ej det första innehållande kolossala dårskaper – utbrott af dåligt lynne o. s. v. Strindberg Brev 1: 34 (1870). Hushållningssällskap, som önskar från ifrågavarande fond erhålla statslån för att därav utlämna täckdikningslån, må (osv.). SFS 1920, s. 768. Mer än 20 nummerbrickor dagligen fick inte utlämnas. Palmborg Westerlund 236 (1939). jfr bagage-, gods-, paket-, resgods-utlämning. särsk. med obj. betecknande person som bryter l. brutit mot norm l. lag o. d.: överlämna (till motpart l. myndighet o. d. (för bestraffning l. tillrättavisning o. d.)); äv. med avs. på (politisk) flykting: (utvisa o.) överlämna (till myndighet i hemlandet). Kolmodin Liv. 3: 135 (1832). Bakunin, hvilken .. utlämnats till Ryssland, där han förvists till Sibirien. De Geer Minn. 1: 243 (1892). För nästan alla svenska politiker kom den våldsamma stormen kring balternas utlämning som en fullständig överraskning. Enquist Legionär. 182 (1968). I torsdags verkade det som om kriget (i Tjetjenien) skulle trappas upp igen – de ryska styrkorna hotade att bomba tre byar om inte gerillamedlemmar utlämnades. Expressen 1/4 1996, s. 2.
Ssgr (till -lämna 3): utlämnings-avtal. till -lämna 3 slutet: avtal mellan länder om utlämning av brottsling l. efterlyst person o. d. Länderna skall sinsemellan i sina utlämningsavtal komma överens om utlämningsförfarandet. SvD 12/1 1971, s. 13.
-dag. Persedelns utlemningsdag utmärkes med siffror för dag, månad samt enhet och tiotal af årtalet. SFS 1893, Bih. nr 46, s. 2.
-disk. jfr disk, sbst.1 II 2 f. Bibliotekets centralpunkt, utlämningsdisken. TT 1896, Byggn. s. 25.
-lag. till -lämna 3 slutet. 2NF 21: 1244 (1914).
-order. särsk. (†) order om utlämning av för krigsmakten avsedd förnödenhet l. materiel o. d. TjReglArm. 1867, 4: 38. Rig 1945, s. 57.
-ställe. ställe avsett för utlämning av ngt. TT 1896, Byggn. s. 26. I Härryda kommun har systembolaget två utlämningsställen. GbgP 18/12 1997, s. 16.
-traktat. till -lämna 3 slutet; jfr traktat 3 o. -avtal. Björkman (1889).
-LÄNA, se -låna.
-LÄNARE, se -lånare.
(12) -LÄNDARE, förr äv. -LÄNDER. [jfr t. ausländer] (numera bl. tillf.) utlänning. Thet Ryske folck och andre vtlender, hwilkom som fritt giffwit är till att handle på then Narffweske siide. SvTr. V. 1: 82 (1595). Utländare ha anbefalt otåliga potatisodlare att sätta frukten om hösten. Strindberg Blomst. 128 (1888).
(12) -LÄNDES. [fsv. utländis] (†)
I. adv. utom det egna landet l. riket, i främmande land, utomlands, utrikes (jfr -landes); särsk. i uttr. dels inländes och utländes (se in-ländes I), dels utländes ifrån, ifrån utlandet. G1R 3: 298 (1526). Emedan the allenast uthländes .. regerat hafva, måste the ock för theras Konungar håldne varda. LPetri Kr. 6 (1559). En annan formsnidare utländes ifrån. Schück VittA 2: 135 (i handl. fr. 1673). Planen är nu så ändrad att jag .. reser utländes Onsdag morgon. Strindberg Brev 3: 298 (1883). Ärfdabalken i 1734 års lag innehåller i kap. 15 bestämmelser om utländes boendes arfsrätt i Sverige. 2NF 11: 381 (1909).
II. adj. som har avseende på l. härrör från l. sker l. är belägen i främmande land, utländsk. Ath ingen vthlendes skep skola liggia j någhon hampn vnder Öland och driffua ther köpslaghan. G1R 8: 129 (1532). Thetta, at Rådet (i Rom) medh stadige Vthländes Krijgh gofwo Borgarne til at syszla. Brask Pufendorf SvHist. 25 (1680). I ett utländes kloster .. lefde den helige Bernward, som mest kallas Bernhard. Afzelius Sag. 2: 125 (1840).
-LÄNDING, se -länning.
-LÄNDISK, se -ländsk.
-LÄNDNING, se -länning.
(12) -LÄNDSK, förr äv. -LÄNDISK. (-landsk 15981627. -lendisch 15571617. -ländisk (-len-) 15601729. -ländsch (-lendzsch) 15941644. -ländsk (-len-, -zsk) 1533 osv. -länsk (-len(n)-) 15211792) [fsv. utländsker] som hör hemma l. sker i l. härrör från l. har avseende på annat land l. tillhör annat folk, utrikisk; äv. i allmännare anv., dels: främmande (o. därför lockande l. tilltalande), dels om importerad vara (motsatt: inhemsk); särsk. i förb. med l. i motsättning till inländsk (jfr in-ländsk, adj.1 1, 2); jfr -hemsk. Utländsk lag, medborgare, militär, valuta. Utländskt inflytande. Beträda utländsk mark. Utländska nyheter, varor. G1R 8: 167 (1533). Alle the som för Krijgzmän brukas, skole til thesse Articlar bundne wara, them at effterkomma .. uthan anseende hwad heller han inländsk eller vthländsk, Adel eller Oadel är. Schmedeman Just. 216 (1621). Den utlänske Järnmalmen är mycket blötare, och gemenl. mera brunaktig. UHiärne Berghl. 447 (1667). Hans betjent, som utländskt skurna vestar / Och rockar ur hans kappsäck lyfter ut. Franzén Skald. 3: 204 (1829). Blott en sed är utländsk, böjer sig svensken för den utan diskussion. Nilsson FestdVard. 37 (1925). I handeln förekommer såväl utländsk som svensk smältost. StKokb. 112 (1940). särsk.
a) om person (jfr c): som hör hemma i l. kommer från annat land; i sht förr äv. i substantivisk anv.: utlänning. Iach skall aldrig göra daktingan med nogen utlenskan herra. G1R 1: 3 (1521). Att dem igienom kiöphandelsordinancen affskuritt ähr med uthlenska .. fritt att handla. RP 8: 18 (1640). Ware .. Konungen obetaget, at uti Militaira Embeten nyttja Utländske Män af sällsynt skicklighet. RF 1809, § 28. När utländska geologer beger sig hit, sker det vanligen för att lära känna något så exotiskt och sällsynt som vår gråsten. Selander LevLandsk. 14 (1955).
b) om språk l. tonfall l. ord o. d. Hof Skrifs. 236 (1753). I utländske ord, som nyttjas i vårt språk, bruka somlige ännu att bibehålla diphtongen, såsom i Cæsar, Mecænas. Kellgren (SVS) 5: 92 (1787). Han läste på kvällarna och nätterna, men brydde sig inte så mycket om .. de utländska språken. Johnson Se 79 (1936).
c) i utvidgad l. överförd anv.: som angår l. är inriktad på l. sysslar med (verksamhet l. förhållande i l. förbindelse med) utlandet. Och therutaf betale all vthlendisch schuld. 2SthmTb. 4: 139 (1571). Alle Tribunerne voro enige. Ingen utländsk skräck, ingen fara hotade. Kolmodin Liv. 1: 318 (1831). Privatsekreterare utländsk stenograf & maskinskriverska. SvD(B) 1943, nr 285, s. 1. Efter en noggrann genomgång av de invecklade affärerna, särskilt de utländska engagemangen, visade det sig (osv.). Siwertz Tråd. 64 (1957).
Avledn.: utländska, om person f., om sak r. l. f.
1) utländsk kvinna. Lind 1: 248 (1749). Tänk om han gifter sig med en utländska! Ahlin GillGång 12 (1958).
2) (numera bl. tillf.) till ut-ländsk b: främmande språk. Nils Skalm hadhe sigh vdi like motte förhollitt .. emott högz:te Kong:e M:tt såsom en skälm .. Och synnerligen fördhe han vtlendskann här in vpå sitt rette fädernislandh. HH XIII. 1: 109 (1563). Så kommer .. nog självförtroende samt förmåga att hålla hela lektionen på utländska att alltmer utvecklas. PedT 1961, s. 147.
utländskhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara utländsk; äv. oeg. Bergman VSmSkr. 74 (1825). Yrhjernor, som afsky Philosophien för hennes utländskhet. Atterbom PhilH 86 (1835). Under sådana stämningar kunde .. utländskheten förefalla som ett straffvärdt föraktande af alt eget. Söderhjelm Tavaststj. 135 (1900).
(1 f) -LÄNGA, -ning. (†) förlänga (ngt); äv. refl. o. i pass. övergående i dep.; jfr länga ut 1. OxBr. 11: 348 (1644). Snytet (hos biet) .. synes merendels endast til hälften, utom då Biet suger Honung, då utlänges det. Fischerström 1: 550 (1779). At Musklarne utlänga sig och tyckas gifva efter. Martin Bensj. 173 (1782). Till Balancens utlängande och axlarnes förändring. VDAkt. 1794, nr 227. Östergren (1965; angivet ss. mindre vanligt).
(1, 2) -LÄNGTAN. (numera bl. tillf.) längtan att komma ut l. bort; särsk. om längtan ut i världen. När man nådde toppen (av berget) var gemenligen det häftigaste af utlängtan och äfventyrstörsten förbrukadt. Levertin Magistr. 57 (1900). Huset var stort, fyllt av sorg och smärta och utlängtan. Johnson Lägg 202 (1951).
(12) -LÄNNING, förr äv. -LÄNDING l. -LÄNDNING l. -LÄNNINGE. [fsv. utländinge] person från främmande land; person med utländskt medborgarskap; särsk. om person som bosatt sig i främmande land utan att vara l. erkännas ss. fullt införlivad med den inhemska befolkningen, särsk. liktydigt med: invandrare; jfr -ländare. At her ær gantzscha mykin wthlenningher kommet j landet. G1R 1: 328 (1524). En Tysk Doctor Juris .. blef antagen til hans (dvs. G. I:s) Canceller. En annan utlänning .. blef hans LifMedicus. Dalin Hist. III. 1: 322 (1761). Det lär finnas en miljon utlänningar bosatta på Costa del Sol. Expressen 14/1 1990, s. 5.
Ssgr: utlännings-kommission(en). (förr) om under åren 1944–1969 verksam statlig kommission (se d. o. 5) för handläggning av frågor rörande utländsk medborgare. SFS 1944, s. 766. Den som vill stanna mer än tre månader måste ha uppehållstillstånd och den som vill ha arbete måste ha arbetstillstånd, i båda fallen av statens utlänningskommission. Elmér SvSocPolit. 135 (1964).
-kontroll. (av polis o. d. företagen) kontroll (se d. o. 2) av utländsk medborgare. SFS 1965, s. 1334.
-lag(en). Elmér SvSocPolit. 135 (1943).
-nämnd. (förr) jfr nämnd 2 b; särsk. dels om i Sv. under åren 1937–1978 verksamt statligt organ för tillvaratagande av utlänningars rättsskydd, dels om i Sv. under åren 1992–2006 till Migrationsverket verksam överinstans. Utlänningsnämnden handlägger de ärenden, som jämlikt utlänningslagen hänskjutas till nämnden för yttrande eller anmälas för nämnden. SFS 1937, s. 2315. Utlänningsnämnden är den nya myndighet som .. skall ta över sådana flyktingärenden som nu överklagas till regeringen. SvD 13/12 1991, s. 11.
(2) -LÄNSA. länsa ut (vatten). Vattnet utlänsades med handburna kärl. Holmberg Nordb. 172 (1852). GHT 30/9 1905, s. 4.
-LÄRA, -ing (se avledn.), -ning.
1) till 5: undervisa om (ngt), lära ut (se lära ut 1). När nw sådant vthläres och forkunnas för them som mykit halla aff sich sielff. OPetri 3: 224 (1530). Härstammande iagh således å fäderna ifrån Geijerar som i Sweriet äro inkallade för Bergswettenskapens utlärande. Geijerstam Lev. 27 (1753). Att den utlärande förmågan hos den enskilde högskoleläraren blivit central. DN 9/7 1970, s. 2.
2) till 9: lära känna (ngt) på djupet, inhämta grundlig (o. tillräcklig) kunskap i (l. för att utföra) (ngt); äv. utan obj. (se b); förr äv.: lära (ngt) utantill; särsk. (o. numera bl.) i p. pf. (ofta i mer l. mindre adjektivisk anv. (se särsk. a)), särsk. i förb. med inf. l. bestämning inledd av prep. l. i. Syr. 24: 28 (öv. 1536). När itt Barn hafwer Troonnes Bekännelse vthlärdt, kan man sedan lära thet the helige tyjo Budorden. Schroderus Modersch. 143 (1642). Den förderfwelige åtrån, at hon wil, det barnen skal blifwa utlärde på alla desse stora fullkomligheter, som tyckas i modrens sinne wara hiertrörige. Kling Spect. Ll 2 a (1735). Hvem är utlärd? Jag har förmärkt, att det är slut med dem, som tro sig vara det. Geijer Minn. 86 (1834). Du är visst icke utlärd i Guds ord, för det du är konfirmerad. Böös Betr. 14 (1903). Sista året hade jag 125 kr. (i lön) men då var jag utlärd att på egen hand sköta ett rätt stort jordbruk. Rallarminn. 127 (1949). särsk.
a) (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i fråga om bedrägligt l. slugt beteende l. knep l. villolära o. d., särsk.: fullfjädrad l. rutinerad; äv.: förslagen l. listig. Then ther oc så wäl vthlärder är til at bedraga folk och bequämligh til at stoor ting vthrätta. Bureus Påw. D 4 b (1604). Then söker synas Klook, aff illist-konst uthlärder. Lucidor (SVS) 292 (1672; uppl. 1997). Uti sådane odygder war han mycket förfaren och utlärd. Lagerström Bunyan 3: 115 (1744). Det är en utlärd man. Han lät dårarna löpa åstad på sin hals; reusserade galenskapen, så var han färdig att profitera därav. Wedberg 1HD 49 (i handl. fr. 1792). Björkman (1889).
b) om hantverkslärling: lära ut (se lära ut 2); äv. med obj. (särsk. om handledande l. undervisande mästare o. d.: förmedla erforderliga kunskaper till (lärling) (så att han blir fullärd)); särsk. (o. numera bl., i skildring av ä. förh.) i p. pf. i adjektivisk anv.: fullärd. Nähr han hafuer sin lära vth lärt, tå skall hans mestare honom för sinna embetz bröder wtuisa. Skråordn. 271 (1589). I widrigt fall, gånge til een annan, som honom vthlärer, dock med hennes (dvs. hantverkaränkans) minne, sampt åldermannens och besittiarnes Samptyckie. Ordn-Handtv. 1/3 1669, 4: 4. Oaktadt utlärd och skicklig, var en gesäll icke derföre berättigad att blifva mästare. Agardh o. Ljungberg II. 2: 119 (1856). Konstnären Jakob Kulle .. som var född i Lund och utlärd guldsmedsgesäll. Kulturen 1992, s. 144.
Avledn. (till -lära 2 b; †): utläring, m.//ig. (†) utlärling. VDAkt. 1773, nr 348. Det tillfället, då åltgesällen öfverlemnar gesällkäppen i utläringens hand. Lundin o. Strindberg GSthm 360 (1881). Cannelin (1939).
-LÄRLING. [till -lära] (†) motsv. -lära 2 b: utlärd lärling (som är färdig att antas ss. gesäll); jfr -läring o. halv-gesäll. BoupptVäxjö 1797. Får jag härmed anmoda, det min utlärling Pehr Ytlander, som varit hos mig fem år i läran och under samma tid visat både skicklighet såväl för professionen som i uppförandet, må vid infallande kvartal utskriven varda. Löfgren TenngjH I. 3: 50 (i handl. fr. 1804). Åtta utlärlingar blefvo antagna som gesäller, samtliga utbildade i yrket hos medlemmar i föreningen. SDS 1918, nr 304, s. 6. Rig 1952, s. 54. jfr sidenvävar-, smed-utlärling.
Ssgr (†): utlärlings-betyg. jfr betyg 2 o. -lärlings-bevis. De ynglingar, hvilka .. hos Föreningen kunna förete hedrande prest- och utlärlingsbetyg, erhålla .. gesällbref. LdVbl. 1885, nr 130, s. 1.
-bevis. intyg utfärdat efter godkänt ”utlärlingsprov”; jfr -lärlings-betyg o. gesäll-brev. Arbetsprofvet .. erhöll af syningsmännen sådant vitsord att det beslöts inför föreningen föreslå, att föreningen måtte för sökanden utfärda utlärlingsbevis. LD 4/5 1912, s. 3. HantvB I. 4: 454 (1936).
-prov. av ”utlärling” avlagt prov; jfr gesäll-prov. TT 1896, Allm. s. 137. 2NF 17: 223 (1912).
-LÄSA, v.1, se -låsa.
(4) -LÄSA, v.2 [fsv. utläsa] (†) välja l. ta ut (ngn) (för viss uppgift); jfr läsa, v.2 Thet beste och vtleste krigzfolck. G1R 10: 146 (1535). (Man skulle skicka några män) att beställe och anamme .. een hoop dugelige och uthlässede ryttere udi vår eedh och tiänist. G1R 29: 6 (1559).
-LÄSA, v.3, -ning; -are (tillf., Almqvist GrSpr. 237 (1837) osv.).
1) (†) till 6: (för åhörare) läsa upp (ngt) (i dess helhet); jfr läsa ut 3. Tå allt uthläsit var, släptes uth the fångar, som H. N. löös gifvit hade. HH 20: 140 (c. 1565). Som han föll på Knä och utlas fader vår, släfte iag hannan neder. HFinlÖ 403 (1730). Björkman (1889).
2) till 6: uttala (ett språkljud l. ord o. d.); jfr läsa ut 2. Österling Prononc. 3 (1700). De stafwelser, hwilkas vokaler hafwa accenter öfwer sig, skola wäl alltid utläsas med tonwigt. Almqvist GrSpr. 11 (1837). Scandinauia .. inte alls Scandinavia, som är felskrivning .. och felläsning – ett u orätt utläst som v. Nordenstreng EurMänRas. 80 (1917).
3) till 9 b: läsa ut (se läsa ut 4) (ngt) (ur ngt); äv. oeg. l. bildl.: (gm studium l. observation) sluta sig till (ngt); tolka (se tolka, v.2 2). Topelius Vint. II. 1: 20 (1850, 1881). Det är helt säkert ett misstag, då man velat utläsa någon byronsk satanism ur hans diktning. 2Saml. 36: 88 (1915). (Topelius) hade ingen misstanke haft. Han hade ingenting kunnat utläsa ur blickar och miner. Lagerlöf Top. 282 (1920). I den mån statsministerns uttalande kan utläsas på annat sätt, måste det stå för hans egen räkning. SvD(B) 1927, nr 185, s. 8. En del säger att man kan utläsa hela personligheten och hela ens liv bara genom att studera handflatan. Larsson MimersBr. 93 (1996).
4) till 9 d: läsa (ngt) till slutet, läsa färdigt; numera i sht i p. pf.; jfr läsa ut 1. När tu haffuer vthläset bokena, så (osv.). Jer. 51: 63 (Bib. 1541). Jag tackar .. för Baron Hollbergs Comedier; af dem har jag nu utläst Kannstöparen. Posten 1768, s. 78. Jag sjönk ner bakom en utläst Fantomen och slog upp en kopp kaffe. Karnstedt Slamf. 310 (1977).
(12) -LÄSE. [fsv. utläse] (†) = -lås. 1LinkBiblH 1: 87 (1578). Tå honn kom till stugun, funnit stängtt fahrstugu dörren .. Men bodadören medh itt nytt Vttläse bewaratt. GullbgDomb. 12/5 1651.
-LÄTA, se -låta.
-LÖFTA, se -lyfta.
(1, 2) -LÖP, äv. -LÖPE. [fsv. utlöp] (†) utlopp (se d. o. 2). Stänngt igenn en rännesteenn så att hann inthet vthlöp hafuer medh wathnn. 3SthmTb. 2: 387 (1599). The (fiskar) som wistas i Sött watn, såsom i friska Strömar, Siör, och Becker, som in och vthlöpe hafwa, wördas stort. Palmchron SundhSp. 104 (1642).
-LÖPA, -ning; -are (se d. o.). [fsv. utlöpa]
1) till 1, 2: löpa l. gå l. rinna l. tränga ut o. d. (från l. ur ngt); äv. dels: sträcka sig l. skjuta l. leda ut, dels: förflyttas l. förpassas l. tömmas ut (ur rum l. kärl l. behållare o. d.); äv. i mer l. mindre bildl. anv. Att iag ofördrögelige(n) nu med thenne vthlöpande Post, wille thet Ehrewyrdiga Capitelet insinuera. VDAkt. 1665, nr 441. Då krutet är utlupit, förer papperet in. Alm VapenH 82 (cit. fr. 1680). Jämte Rågången beskrifwes .. wägar som utlöpa til nästa Gästgifware Gård och Stad. LandtmFörordn. 69 (1697). Den som wil bränna swedjeland, han bör afrödja den Skog, som står närmast deromkring, samt gräfwa upp jorden at hindra Eldens utlöpande. LandtmFörordn. 147 (1734). På bordet låg .. det utmerglade liket af en medelålders qvinna, hvars hufvudskål var söndersargad, och hjernan utlupen på ett stort stenfat. Scholander I. 2: 63 (c. 1870). Från andra sidan av huset kommo små vagnar utlöpande, som voro fullastade med vita plankor. Lagerlöf Holg. 2: 293 (1907). Protesterna mot den kinesiska hegemonin i bergslandet Tibet utlöper från en varböld som ännu en gång spruckit. GbgP 7/3 1989, s. 2. särsk.
a) (†) om säd l. malt o. d.: bilda grodd(ar). 2BorgP 3: 109 (1726). När man .. märker kornet börjar munnas och jämt wilja utlöpa, så twättas det på golfwet der det ligger. Warg 643 (1755).
b) (†) om vatten l. vattendrag: rinna l. strömma l. flyta ut (ur l. från källa l. sjö o. d.); äv.: rinna osv. (i hav l. sjö o. d.), mynna; jfr löpa ut 11. (Man skall) merkia at Hemoldus i then Vendeska Crönekan talar om en stadh som skulle haffua leghat widh östrasiöön, på then Pomerska sidhonne, ther Oderen vthlöper, som heet Vinet. OPetri Kr. 34 (c. 1540). Där vattnet utlöper är hela gafveln yppen och visar Bergets tvärbrant hvar utur vatnet har sin Åder. CAEhrensvärd Brev 2: 277 (1799). En kokhet källa, ur hvilken en bäck utlöper. 2SAH 50: 264 (1874).
c) (†) om vätska (annan än vatten; jfr b) l. flytande ämne l. massa o. d.: rinna l. sippra l. flöda ut; särsk. om blod l. annan kroppsvätska. VarRerV 8 (1538). Biörckelagh som om Wåren är vthlopet aff trädh. BOlavi 194 b (1578). (De har) slagett up hans källare och sompt af öölett uthdrucket, sompt låtett uthlöpa. HärnösDP 1663, s. 38. Riddaren höll en knif i handen, mot hvilken hans hustru oförvarande kom att stöta sin hand, medan hon kastade tärningarne, så att blod utlopp. Bäckström Folkb. 1: 53 (1845).
d) (numera bl. tillf.) om fartyg l. flotta (förr äv. oeg., om dess befälhavare o. d.): löpa ut (se löpa ut 7). Förre æn skippen wtlöpa till stædherna. G1R 3: 325 (1526). Om våren utlop Jacob Bagge, som var kong Erichs skips amiral. HH 20: 216 (c. 1595). Örlogs-hamnar böra vara rymliga och så beskaffade at man med de flesta vindar kan ut- och inlöpa. Lefrén Förel. 3: 199 (1817).
e) om lina l. tåg l. tross o. d.: löpa ut (se löpa ut 4 b). Derefter lät han djuret dyka; men den korta linan, som var fästad vid harpunen, var snart utlupen – och nu började en väldig strid. Carlén Rosen 150 (1842). Det inträffade .. ej sällan att vid ankartågets utlöpning tjäran i tåget fattade eld till följd av den uppståndna friktionen. SvFlH 2: 280 (1943).
f) (†) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., om sedel l. mynt o. d.: som utgivits för l. är i cirkulation. De utlöpande koppar-ören eller runstycken nedslogos med ens till halfva värdet. Geijer SvFolkH 3: 306 (1836). Summan af utlöpande sedlar (i banken) utgjorde 46 millioner mark. Finland 136 (1893).
g) tekn. ss. vbalsbst. -ning, om form av värmebehandling av ämne l. material; särsk. om (oönskad) process varvid härdning går förlorad, okontrollerad anlöpning. Eggverktyg anlöpas ofta sålunda, att blott en del af föremålet (spetsen) härdas, hvarefter det värme, som återstår i den ej afkylda delen, återupphettar den härdade delen (utlöpning). 2UB 6: 95 (1904). Den maximala behandlingstemperaturen är relativt hög vid varmdoppningsmetoden och kan förorsaka utlöpning av härdade föremål. HbVerkstTekn. 1: 343 (1944). Utlöpning (dvs.) stabilisering av fiberstruktur genom att tvärbindningar bryts med hjälp av värme .. så att bättre termodynamisk jämvikt erhålls i fibern. TNCPubl. 76: 189 (1981).
2) till 2, om person l. djur: (löpande) bege sig ut (ur rum l. byggnad l. från plats o. d.), springa ut (jfr löpa ut 1); särsk.: smita iväg (för att slippa undan plikt l. uppgift o. d.); äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk.: fara ut (se fara ut 3) (mot ngn). Mössenar äro vthlopne vthu theras hohl. Judit 14: 13 (Bib. 1541). Thet som j här til hafwa hoos honom ansedt för Dygd och Mandom .. är blott hans Dårskap, när han i förstonne ther medh rasat och vthlupit hafwer, så slaknar han aff och doger intet mehr. Sylvius Curtius 345 (1682). Såsom Gudmund Olson continuerar i sitt fyllerij alt stendigt, utlöper ofta mitt i sina arbetzstunder på sina krogar. 3SAH 43: 226 (c. 1690). När wij .. enteligen kommo igenom skogen, funno wij små byar och städer för oss, hwaruthur likwähl alt folket war uthlupit. KKD 8: 63 (c. 1710). Den trasiga barnskaran kom utlöpandes, och snart var modern så omhvärfd, att hon knappt kunde stå på benen. Almqvist Kap. 41 (1838).
3) (†) till 9 d: tillryggalägga l. fullborda (bana l. kretslopp o. d.); särsk. i uttr. utlöpa fodringen (se fodring, sbst.1 2); äv. mer l. mindre bildl. (särsk. i uttr. ngns sfär är utlupen (se sfär 2 a δ slutet); jfr löpa ut 6. G1R 4: 51 (1527). Stjernorna re’n utlupit en hälft af sin bana. Adlerbeth Æn. 97 (1804). Han insåg .. att impressionismens bana var utlupen. NoK 56: 77 (1926). 4) till 10, om tid l. tidsperiod l. tidsbundet förlopp l. tidsbunden fråga l. utfästelse o. d.: gå till ända l. nå sitt slut; särsk. om avtal l. överenskommelse: upphöra att gälla. RA II. 2: 6 (1616). När Jord-Gumman kommer till en Hustru som klagar sig ondt .. Skal hon fråga henne om hennes Räkning är utluppin. Hoorn Jordg. 1: 99 (1697). Utom bemälte skrifter hade ock til Sällskapet, men efter utlupen täflingstid, et tredje försök inkommit. Kellgren (SVS) 5: 144 (1787). Det utlupna förbundet mellan Danmark och England .. förnyades på 3 år. Malmström Hist. 2: 195 (1863). Århundradet, det sjette, hade icke utlupit, innan .. västgoterna inträdt i den katolska kyrkan. Rydberg KultFörel. 4: 73 (1887). Därest vikariatslöneförordnande utlöper och behov föreligger av förlängning av förordnandet, äger (osv.). SFS 1948, s. 1306. 5) till 11: ta slut l. upphöra (att finnas till l. fungera) l. försvinna (ur ngns åsyn); förr särsk. dels om sjö l. flod l. källa o. d.: sina, torka ut, dels om vatten(samling): sjunka undan. Såsom en beck wthlöper och förtorkas, så är een menniskia tå hon leggs nedh, och warder intet vpståndandes. Job 14: 11 (Bib. 1541). Watuflodher giorde mycken skadha vppå Folck, Fää och Diwr, hwilka stoor stanck goffuo ifrå sigh sedhan watnet war vthlupet. Paulinus Gothus Com. 97 (1613). Floderne hafva så hunnit utlöpa, at man vadar igenom, och Broar stå mångastädes ännu qvar. VetAH 34: 202 (1773). Samtalet tystnade som en utlupen grammofonskiva. Bergman VälBek. 108 (1918). särsk.
a) (†) i p. pf., om timglas o. d.: tömd, utrunnen; jfr löpa ut 12 b. PPGothus Und. K 3 a (1590). Gud gifve oss den evige glädjen i Guds rike, när vårt glas utlupit är. Ekeblad Bref 2: 440 (1662). Scherping Cober 311 (1737).
b) (†) om ur l. urverk: upphöra att gå, stanna; äv. mer l. mindre bildl.; jfr löpa ut 5. At werldenes segerwärck är nw på staan vtluppit. Schück Wivallius 1: 209 (i handl. fr. 1637). (Kronometern) behöfver längre tid att hemta sig efter en .. rubbning, än då hon utlupen och stannad åter sättes i gång. VetAH 1811, s. 263. Björkman 1238 (1889: utlupen).
c) om skeende l. förnimmelse l. inställning o. d.: avlöpa l. tilländalöpa l. sluta (ofta med särskild tanke på följd l. resultat); särsk. med bestämning inledd av prep. i (förr äv. till): uppgå i l. förvandlas till; jfr löpa ut 14 b. Stiernhielm (SVS) III. 1: 219 (c. 1660). Wår devotion och Gudeligheet vthlöper til allehanda inbilningar och fåfänga tanckar. Sylvius Mornay 272 (1674). Efter intet vidare fans nödigt at påminna företogs Inventering, värdering och delning hvilket utlopp som följer: Inventarium (osv.). Västerb. 1934, s. 54 (1781). Katastrofens utlöpande i det egentliga yttre slutet. Ljunggren Est. 2: 344 (1883).
-LÖPARE, i bet. 1 m.//ig., i bet. 2 r. l. m. [till -löpa] Möller 1: 229 (1782).
1) (†) motsv. -löpa 2, dels om ngn som (av överordnad l. organisation o. d.) sänds ut i visst syfte, dels om ngn som olovligen avviker l. håller sig borta (från uppdrag l. lära o. d.); äv. mer l. mindre bildl.; jfr ute-löpare, sbst.1 AOxenstierna 4: 126 (1628). Dito Borgarna som idka småhandell (är) förbudne .. att antaga några uthlöpare af Pijgor och drängar. VRP 1699, s. 418. (Han) misshandlade .. historien på ett sätt, som nog var typiskt för hegelianismens utlöpare. KyrkohÅ 1904, s. 26. Den artificiella agitation, som av en liten flock äktfinska utlöpare satts i gång för att fastslå finsk undervisning i Tornedalen. SvD(A) 29/10 1929, s. 5.
2) motsv. -löpa 1, om ngt som sträcker sig l. skjuter l. leder ut (från l. ur ngt varav det utgör en del); stundom liktydigt med: förgrening; särsk. i fråga om geografiska l. topografiska förh., särsk. om utlöpande (nedåt sluttande) del av ås l. berg o. d.; jfr ute-löpare, sbst.2 (Högslätten) erbjuder en ypperlig position för en mindre armée; trenne utlöpare åt vester, hvaraf den närmast staden är högst och den sydligaste lägst. Mankell Fältsl. 281 (1858). (Eldslandet) bildar den bebodda verldens yttersta utlöpare mot det stora, obebodda och okända antarktiska polarområdet. AB(L) 1895, nr 276, s. 2. Den mellersta gördelbågen siras af en vanlig vågformad slinga med utlöpare. Rydbeck Kalkmåln. 125 (1904). Färden gick till .. Nuschki, där jag kom i beröring med den västligaste utlöparen af det indiska järnvägsnätet. Hedin Transhim. 1: 6 (1909). Väster, söder och öster om den enköpingsåsens utlöpare, på vilken den äldsta staden låg, var det säkerligen för sankt (för att bygga en kyrka). Ljung EnköpH 18 (1963).
a) hos växt: stolon (se d. o. a); jfr reva, sbst.3 Utlöpare .. (dvs.) sådane stjelkar, som äro nedslagne och rottagande. Marklin Illiger 359 (1818). Ta vara på nya utlöpare (hos ampelliljan), små plantor, som hänger ut från moderplantan. ICAKurir. 1996, nr 8, s. 16. jfr sido-utlöpare.
b) (numera mindre br.) från cell utlöpande fin tråd; särsk. om sådan tråd hos nervcell vilken i sin förlängning bildar en nervtråd. Hygiea 22: 683 (1860). Hvarje nervtråd uppstår som utlöpare af en nervcell. PedT 1897, s. 3. (Centrala nervsystemet) har utlöpare, nervstammar och nervtrådar, till kroppens alla huvuddelar och till alla dess minsta smådelar. Jundell Barn. 1: 189 (1927). jfr nerv-utlöpare.
c) mer l. mindre bildl., om ngt som tänks l. föreställs ss. (i förändrad l. försvagad form) utgående l. härrörande från ngt större helt; särsk. om åskådning l. lära l. riktning o. d. Ehuru tillkommen midt under det stora protestantiska verldskriget, är .. (Tyresö kyrka) dock att i det hela betrakta som en utlöpare af den katolska medeltidens gotik. TT 1893, Byggn. s. 35. Stockholms gator skalv ännu av upploppen i mars, vilka var utlöpare av revolutionsvågen i Europa. Lagercrantz Strindberg 11 (1979). Uppfattningen att nazismen var en politisk utlöpare av den tyska romantiken. Östling NazSensm. 89 (2008).
Ssgr (till -löpare 2 a, numera bl. tillf.): utlöpar-, äv. utlöpare-bildning. jfr bildning 4; särsk. konkretare. Redan nu hade riklig utlöparbildning inträdt. Sylvén SvDikotyl. 1: 13 (1906).
-knopp. jfr knopp 4. Sylvén SvDikotyl. 1: 31 (1906).
-LÖPE, se -löp.
-LÖSA, -en (se d. o.), -ning; -are (se d. o.), -arinna (tillf., Lidman Vällust 36 (1957) osv.). [fsv. utlösa] GlTer. 6 (c. 1550).
1) till 4, med avs. på ämne l. substans l. beståndsdel o. d.: lösa ut (se lösa ut 2 a). Massan kokas med vatten, som utlöser vanadinsyrade salter af kali och natron. Almroth Kem. 706 (1834). Humussyror, bildade vid växternas upplösning, utlösa all kalk, såvida denna ej anhopats i mycket stor mängd. Fennia XV. 3: 142 (1898). Utlöst aluminium kan indirekt bidra till skogsdöd. GbgP 21/6 1988, s. 4. jfr solanin-utlösning.
2) till 4: ta l. släppa l. riva loss (ngt) (från sitt fäste l. från ngt varav det utgör en del o. d.), lös- l. frigöra; avlägsna; särsk. (o. numera bl., språkv.) med avs. på ordled l. morfem o. d.: bryta ut (ur ord l. sats); förr äv. dels med personobj., dels refl. Linc. Sss 5 a (1640). Nhär byfogden hafuer haft fångerne vtlöste aff blacken. VRP 1648, s. 331. (Jorden har) varit en glödande droppe, som .. utlöst sig från solens ekvatorialgördel. Rydberg FilosFörel. 1: 204 (1876). Elliptiska äro säkert bildningarna (av sjönamnen) Kvidden, Sarfven och Ålen, hvilka utlösts ur sammansättningar med sjö. Landsm. XX. 2: 6 (1906). Stockvagnarna (måste) vara lätthanterliga och bekväma, enär endast en kort tid får disponeras för stockens fastspänning, inriktning och utlösning. SvSkog. 953 (1928). jfr regn-utlösning.
3) till 6: framkalla l. sätta igång l. förorsaka l. ge upphov till (ngt); ofta med sakligt subj.; i sht förr äv. refl., särsk. i sådana uttr. som utlösa sig i ngt, få sitt uttryck i ngt; särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl. Quennerstedt Agnost. 10 (1888). Den svenska högromantiken utlöser sig i stora skapelser sådana som Frithiofs saga och Lycksalighetens ö. Marcus GeijerL 274 (1909). Genom yttre agentier har man lyckats utlösa mutationer eller i hvarje fall förstärka en redan förefintlig mutationsfrekvens. 2NF 37: 646 (1925). Förglömmas skall ej Sven Johnssons elegant turnerade tacktal, som utlöste ovationer. LundagKron. 3: 312 (1955). Fastän liknande tendenser fanns i omkringliggande länder hade krig, revolution och nationell förnedring utlöst den latenta extremismen i Tyskland. Östling NazSensm. 94 (2008). särsk.
a) med avs. på mekanism l. apparat l. anordning o. d.: lösa ut (se lösa ut 1 a); särsk. ss. vbalsbst. -ning konkret, om maskindel l. inrättning med utlösande funktion, särsk. (om ä. förh.) i fråga om ur (jfr avfall 12 a, echappemang). HusgKamRSthm 1750, s. 571. Utlösningen kallas den häfinrättning, genom hvilken gångverket häfver ifallaren, så att slagverket börjar löpa. Ericsson Ur. 113 (1897). Fallskärmen utlöses genom ett kraftigt ryck i utlösningshandtaget. Söderberg PrFlygl. 1: 193 (1935). Tjuvarna har använt kommunikationsradio och lyckats bryta sig in i lokalen utan att utlösa larmet. SDS 10/9 1996, s. C1. jfr moment-, nollspännings-, radio-, själv-, spännings-utlösning o. själv-utlösande.
b) med avs. på rörelse l. motorisk impuls o. d. hos levande varelse: framkalla, alstra, åstadkomma; särsk. (med anslutning till ut, adv. 2) ss. vbalsbst. -ning särsk. konkretare, om sädesuttömning, ejakulation. Reflexrörelser, d. v. s. att centripetalt ledda retningar i de vegetativa nervcentra utlösa motoriska impulser. Rein Psyk. 1: 415 (1876). Det är bl. a. de osmältbara delarna i födan som .. utlösa de s. k. peristaltiska rörelserna i tarmväggen. Bolin VFöda 74 (1933). Biverkningar .. minskad eller ökad sexuell lust, fördröjd eller förhindrad sexuell utlösning. PatFass 19901991, s. 589. jfr sexual-utlösning.
c) med avs. på sjukdom(ssymtom) l. smärta o. d.: alstra, få att uppkomma, vålla. Helsov. 1893, s. 95. Flertalet rörelser utlösa ej .. några smärtor, därest deras utförande sker med vederbörlig försiktighet. LbInternMed. 2: 282 (1916). Ett tag trodde jag fullt och fast att min resa bort hade utlöst hennes akuta sjukdom. Anderson Brev. 575 (2004).
d) med avs. på naturfenomen l. naturtilldragelse o. d.: framkalla l. förorsaka. Ymer 1900, s. 163. Vinden är den primära orsaken till vågor och strömmar, vilka utlöser förändringarna (av strandlinjen). SvGeogrÅb. 1938, s. 53. Skredet utlöstes av den senaste tidens häftiga regn. DN 14/8 1987, s. 10.
e) med avs. på stämning l. sinnestillstånd l. förnimmelse l. föreställning o. d. (hos ngn): uppväcka l. framlocka l. ge utlopp för. Icke blott smakförnimmelserna utan äfven lukt- och vissa känselförnimmelser utlösas normalt genom kemiska retmedel. Öhrvall Smaks. 25 (1889). Doften af blommorna i rummet hade utlöst bilden af hela situationen i hans minne. Herrlin Minnet 190 (1909). Det var en ren slump att just han hade råkat utlösa hennes inre förvirring. Stormbom Linna SaarijärvMoar 362 (1959).
4) till 7, med personobj.: gm ersättning l. vederlag l. gottgörelse o. d. lösa (från förpliktelse l. förbindelse o. d.); särsk. (om ä. förh.): lösa ut (se lösa ut 4 b α); äv. (om ä. förh.): gm ersättning osv. befria (från fångenskap l. straff o. d.) (jfr lösa 4 a); förr äv. refl.: göra sig kvitt skuld; äv. mer l. mindre bildl. G1R 25: 142 (1555). (De) komma sig .. i sådana skull, att the sig aldrigh kunna uthlösa. RA I. 1: 642 (1559). När någon dör, skall den af arfwingarne, som Hemmanet tilträder, wara förbunden de andra arfwingarne utlösa. PH 8: 5805 (1759). Den ur fångenskapen utlöste Torstensson. Fryxell Ber. 7: 44 (1838). Myrten .. som var helgadt underjordens gudinna, allt sedan Dionysos med en gåfva af denna växt utlöst sin moder Semeles själ ur Hades. Rydberg RomD 126 (1877). Sylvan var kompanjon med Carl Qvibelius, men jag kan ej minnas, att jag någonsin såg den senare i affären. Sannolikt blev han utlöst. Henning HbgMinn. 1: 62 (1950).
5) till 7, med sakligt obj.: lösa ut (se lösa ut 4); särsk. med avs. på pant l. skuldförbindelse o. d. (jfr lösa ut 4 a α); förr äv. med avs. på dels handelsvara l. biljett o. d.: betala för, köpa, dels officiell handling l. postförsändelse o. d. (jfr lösa ut 4 a β). Slötz att Kongl. commissorial dom(m)en emillan professores och borgmestarne skall uthlösas af secreteraren Vendler för 5 docater. UUKonsP 7: 98 (1664). Bref .. at utlösas af Brefägaren med wanligit Porto. PH 2: 1249 (1735). (Han) var .. nära att återvända till fäderneslandet utan det yttre tecknet till Medicinsk lärdom .. nemligen Doctorshatten, emedan han saknade medel till dess utlösning. Franzén Minnest. 1: 130 (1814). Din gamla, utlösta skuldsedel återsänder jag härjämte. FoU 20: 141 (1844). Vid en subskriberad bal utfärdas det herr- och dambiljetter, men mannen utlöser båda. Strindberg Giftas 2: 16 (1886). Den avsatte konungens apanage användes för utlösning av nödlidande arbetares pantsatta persedlar. Almquist VärldH 8: 11 (1938). jfr o-utlöst.
Ssgr: utlösnings-mekanism. till -lösa 3: mekanism som har till uppgift att utlösa viss verksamhet; särsk. i anv. motsv. dels mekanism 1, dels mekanism 4; jfr ut-lösare. Utlösningsmekanism för att ögonblickligen kunna .. stanna samtliga arbetsmaskiner inom en industriel inrättning. TT 1885, s. 134. Till varje instinkthandling hör en medfödd utlösningsmekanism i fiskhjärnan. Sportfiskeb. 86 (1984).
-rätt. till -lösa 4: jur. (delägares l. parts o. d.) rätt att lösa ut annan intressent l. bolagsman o. d.; särsk. i fråga om borgenärs rätt vid exekutiv försäljning. Dalin FrSvLex. 1: 329 (1842). Till skydd för andra sakägare än exekutionssökanden finns regler om utlösningsrätt. NorstedtJurHb. 861 (1987).
-summa. (numera bl. tillf.) till -lösa 4, 5: summa som erläggs l. skall erläggas vid utlösning av ngn l. ngt. PT 1758, nr 29, s. 1.
-LÖSARE. [till -lösa] motsv. -lösa 3: utlösningsmekanism; särsk. motsv. -lösa 3 a, om (del av) instrument l. anordning o. d. Utlösaren (i en pianomekanik) är medelst en pergamentsremsa fastlimmad vid sin list, och en ståltrådsfjäder nedtrycker henne alltid inåt till anslagslisten. UB 2: 501 (1873). En genial idé behöver som oftast en utlösare. Bergman LBrenn. 233 (1928). (Jag) sätter kamerans batteri på laddning .. Vilar pekfingret på utlösaren ett par sekunder och längtar efter att mjukt trycka ner den halvvägs med huvudmotivet i mitten. Bredow BaraInte 22 (2009). jfr ringnings-, röntgen-, själv-, spärr-utlösare m. fl. —
-LÖSBAR~02. [till -lösa] motsv. -lösa 1, 3 a: som kan utlösas; jfr -löslig. TT 1885, s. 92. Utlösbar drifanordning för flera i rad placerade stickmaskiner. PT 1895, nr 123, s. 1. Brytningens betydelse ligger däri att cellväggarna i bladens celler spräckas upp, varigenom cellinnehållet (i tebladen) blir utlösbart av vatten. Bolin VFöda 331 (1934).
-LÖSEN. [till -lösa]
1) motsv. -lösa 4: fri- l. lösköpande; särsk. (i sht om ä. förh.) i fråga om ärvd jordegendom o. d.; förr särsk.: frigivning (jfr lösen I 1 b). (Jag skall) göra min flijt att anförskaffa penningarne till fångarnes uthlösen med thet allrasnareste. HTSkån. 1: 219 (1659). Hwad Lagen .. stadgadt, til at slita twister emillan arfwingarna, upwäcker stundom flera stridigheter om utlösen. Nehrman Ärfdab. 162 (1752). Bellman förskingrade den penningesumma, som af svenska regeringen sändts till utlösen af svenskt sjöfolk. 2Saml. 3: 77 (1882). (Han) köpte .. in de båda gula kråkslotten .. för sammanlagt ca 4,5 miljoner (inköp och utlösen av sin mor några år senare). Expressen 29/4 1994, s. 22.
2) motsv. -lösa 5: utlösande l. utfående (se ut-få 2); jfr lösen I 1 c. Emädan han inthet opfördt till dommens uthlösen (osv.). AktsamlKungsådreinst. 166 (1685). Ej heller äger jag någon så bekant i Wexiö, som jag kan anmoda om deras (dvs. några dokuments) utlösen utur archivo. VDAkt. 1789, nr 15. De erhållna pengarna hade hon användt till utlösen af pantsatta saker. SD 1899, nr 411, s. 4.
3) (†) konkret(are), om penningbelopp (l. annan ersättning) som erlägges för utlösande av ngn l. ngt. Palmquist Räkn. 246 (1750). Hafwer sökanden at undfå tryckt tilståndsbref .. emot .. twå daler samma (silver)mynt i utlösen. Bergv. 2: 661 (1754). I Dalarne taga sällan någon Bondes barn utlösen, hemmanen delas der utan uphör. Fischerström 2: 317 (1780). Äldsta bror .. skulle öfvertaga .. (de ärvda egendomarna) emot att lemna syskonen någon lämplig utlösen. Ramsay Barnaår 4: 4 (1905). Östergren (1965). jfr doms-utlösen.
-LÖSLIG. [till -lösa] (numera bl. tillf.) som kan utlösas. Lind 1: 251 (1749).
(12) -LÖT. (†) om avskilt belägen (o. till viss by l. stad o. d. hörande gemensam (inhägnad)) betesmark; jfr löt, sbst.2 Hwarföre wij och här med giffue them, som vdj för:ne stadh bygge och boendes blifue, tillstond igen taghe alle the äger, som nu äre inh[eg]nede och bewijsligit är hafue warit landzens allmänning, och bruke them anten till tompter eller stadzens vtlött. PrivSvStäd. 3: 421 (1582). Broman Glys. 3: 874 (1747).
(11 c) -MAGER. (†)
1) (†) om person l. djur: mycket mager (se d. o. 1); utmagrad, utmärglad. G1R 15: 496 (1543; om oxar). (Arbetarnas) hustrur och barn äro blek, utmagre .. och elendige. Swedberg Dödst. 425 (1711). Östergren (1965).
2) (†) om jordmån o. d.: som är av ringa bördighet; föga fruktbar; jfr mager 3 a α. En swag och utmager jordmån. Stridsberg Åkerbr. 53 (1727). Är .. åkern mycket kärf eller utmager, måste then förut, med tunt giödande uphiälpas. Broman Glys. 3: 74 (c. 1730). Östergren (1965).
(11) -MAGRA, -ing. göra (ngn) mager; äv. med avs. på (åker)jord o. d.: magra ut; äv. med saksubj.; förr äv. i pass. övergående i dep.: bli mager l. magrare (jfr magra ut 2); numera bl. i p. pf. (jfr -mager). Uprögd åker, som genom träget brukande är uthmagrat. KOF II. 2: 350 (c. 1655). Then som icke hafwer råd til annat, än groft hö, må icke skaffa sig dragoxar, som äro upfödde med godt grant hö; ty tå vtmagras och förswagas the af thet grofwa höet. Broocman Hush. 3: 4 (1736). Potentilla, Gås-ört .. utmagrar ängar och åkrar. Aspelin Fl. 32 (1749). Hon gick åter med käpp men hostade inte så mycket, hon var rödblommig som förr men utmagrad. Erkelius SåsomEld 264 (1989).
(2, 3) -MAKA. (†) långsamt l. lite i taget flytta på (ngt, äv. ngn); sprida ut; jfr maka ut 2. Uhr Koln. 40 (1814). Detta egg (av göken) rufwa småfoglarne som sitt eget, tills ungen utkläckes, hwilken då utmakar de andra ungarna ur boet. Hartman Naturk. 200 (1836). Under skifskärningsmaskinen placerades en frukttunna .. som, när den blifvit fylld, bars in och stjälptes ur på spjälgolfvet i torkrummet, där äppleskifvorna utmakades med en kratta. LAHT 1912, s. 249.
(11 a) -MAKTA. (†) göra (ngn) försvagad l. utmattad l. kraftlös; äv. med sakobj.; jfr -matta. Kråppen blifuer wthmachtat. Forsius Phys. 349 (1611). Jagh blifr så uthmachtadt och bryllatt uthaff detta owäsendet .. så att iagh weet intz huru iagh skall migh åthbära. ManhaftLöjtn. 10 (1666; enl. hskr.). The rötter (på humleplantor), som växa nedföre, böra intet röras, vtan the allenast, som rangla vt på sidorna, och vtmackta jorden. Broocman Hush. 2: 182 (1736).
-MALA, -ing (†, HFinlH 4: 362 (1558: Vtmalingz miöll)), -ning.
1) (†) till 2: pumpa ut (vatten) från sankmark med hjälp av väderkvarn; jfr mala ut 1 b. Dy hafwer och grafwens vthmahlningh widh dhe fästningarne, som maritime .. äre, warit .. swår och långsam. HSH 35: 396 (1671). Frey 1850, s. 154.
2) till 4, 9: framställa (mjöl o. d.) gm malning av sädeskorn; särsk. (i sht fackspr.) i fråga om hur stor del av kornet som ingår i mjölet, särsk. i förb. med högt (jfr hög, adj. 12); förr äv. med avs. på sädeskorn: mala (till mjöl), särsk. ss. vbalsbst. -ning konkret(are), om (det uppmätta) resultatet. Utmalninghenn .. efftther 2 tunnor rogh .. roghmiöll 2 tunnor 2 1/2 fjerding. G1R 26: 24 (1556). En tunna hvete kan utmalas till så och så mycket mjöl. Dalin (1855). I fråga om spannmål (dvs. dess kalorivärde under 1500-talet) har utmalningsprocenten för råg omedelbart före världskriget lagts till grund, och då spannmålen säkerligen utmaldes mycket högre i äldre tider, har .. ingen hänsyn tagits till det icke föraktliga näringsvärde som låg i det i mjölet ingående kliet. Heckscher SvEkonH 1: 93 (1935). Matbrödsmjöl av vete är ett extra högt utmalt vetemjöl. ModStKokb. 133 (1983).
-MANA, -else (†, Lind 1: 241 (1749)), -ing; -are (se d. o.), -erska (IdrBl. 1935, nr 13, s. 6, osv.). [fsv. utmana] särsk.
1) (†) till 2: uppfordra (ngn) att gå ut; äv. i bildl. anv.: gm maning l. besvärjelse driva ut (ngn l. ngt); jfr mana ut 2. Then besvärilse, som sker hos döpelsen, ther satanas varder uthmant af menlöse barn. RA I. 3: 92 (1593). Då .. (klockaren) icke fick vara i stugan dher barnet christnades, att stå fadder, uthan blef uthmanter af Pastore. VDAkt. 1686, nr 120 (1685). UUKonsP 18: 372 (1687).
2) till 6 d: uppfordra (se d. o. 4) (ngn, äv. ngt) (till strid l. tävlan o. d.) (jfr mana ut 3); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: uppfordring till strid osv. (En) Dansk adelsman .. vthmaante en af Sweriges Adel til besynnerlig kamp och strijdh. Tempeus Messenius 174 (1612). General Custine har från Preussiske kammarherren von Buttlar erhållit en utmaning (med pistoler). SP 1792, nr 280, s. 3. Karl XII ställde sig .. på den ståndpunkten, att han icke lät utmana sig till någon krigsförklaring. Hjärne K12 151 (1902). En smed .. utmanade två andra mästersmeder .. till tävlan i spiksmide. Utmaningen blev antagen. Lagerlöf Holg. 2: 398 (1907). särsk. i oeg. l. utvidgad l. bildl. anv.: uppträda l. handla irriterande l. fräckt l. trotsigt o. d. mot (ngn), provocera; fresta; äv. (med positiv bet.) (i fråga) om ngt sakligt: inspirera l. sporra o. d. (till ökad ansträngning o. d.); särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels: provocerande l. fräck l. djärv o. d., dels: stimulerande; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, dels: irriterande osv. handling, dels: inspiration l. sporre o. d. Vågar du utmana ödet? Klä dig inte alltför utmanande. Wåra fäders efterdöme, som .. utmanar wår tacksamhet i min och tillkommande tider. AdP 1789, 1: 260. Tillfrågad om han erkände .. att han med utmanande miner och åtbörder sökt inleda gräl, nekade han dertill. ÅbSvUndH 62: 122 (1848). Då och då kastade .. (värdshusflickan) en blick på Anna, som om hon utmanade henne. Strindberg Utop. 129 (1885). Att lägga en sulfatfabrik mitt i ett av våra viktigaste rekreationsområden på Västkusten måste av många betraktas som en utmaning. DN(A) 26/11 1964, s. 2. Vi erbjuder stora möjligheter till personlig utveckling, inte bara genom utmanande arbetsuppgifter utan även genom omfattande utbildning och internt erfarenhetsutbyte. SvD 28/2 1977, s. 23. Hennes senaste utmaning är klättring – trots att hon lider av svindel! FeminaMånMag. 2003, nr 6, s. 170. jfr pensel-utmanande.
3) (†) till 7: utkräva (ngt); jfr mana ut 1. Att then menige hielpe Skatt, som utgå schall, samfeldt medt min medstalbroder, troligen hielpa och utmana, upbära och uti thet kon[ungslige] cammer öfverantvorde. RA I. 1: 286 (1540). BoupptSthm 1688, s. 43 b.
Ssgr (till -mana 2): utmanings-brev. särsk. (†) kartell (se d. o. 1). Et utmaningsbref som den ene skickar til den andra. Möller 1: 259 (1745). Sundström Hjält. 104 (1931).
-handske. (†) jfr handske 1 c. Hafwa wi icke också kastat wår utmaningshandske åt hela det wittra och korrekta Swerige! Polyfem II. 22: 4 (1810). Den ryska traktaten .. (har) ansetts som en utmaningshandske åt Frankrike. Topelius Fält. 4: 308 (1864). PedT 1890, s. 458.
-tecken. (†) om stridstecken. Fréville Söderh. 1: 151 (1776). Inom riddarståndet var handskens kastande ett utmaningstecken. 3NF 9: 481 (1928).
-MANARE. [till -mana] motsv. -mana 2: person som utmanar ngn l. ngt; äv. oeg. l. bildl. Linc. Ooo 5 a (1640). En hop Musikanter komma fram på torget för at anställa en Serenade. Lorden tror at det är hans utmanare, och spänner strax sin pistol. Kellgren (SVS) 5: 295 (1790). En ny utmanare i den göteborgska färjebranschen är på gång. Snabbfärja mellan Brunnsparken och Lundbystrand på Hisingen. GbgP 18/6 1993, s. 21.
(1) -MANÖVRERA, -ing. manövrera ut (ngn); äv. bildl. Kan man ej eller vill man ej utmanövrera sin motståndare .. så måste man med våld drifva honom derifrån. KrigVAH 1883, s. 170. Nya Teatern .. byggdes av den gamle vitale Stjernström, som blivit utmanövrerad från ”Dramaten”, och den övertogs av den likaledes från Kungl. Teatern utmanövrerade Ludvig Josephson. SvFolket 12: 342 (1940).
(12) -MARK. [fsv. utmark] mark l. landområde belägen utanför l. långt borta från gård l. bebyggelse o. d.; särsk. (i sht om ä. förh.) om (obrukbar) mark belägen utanför inäga o. använd (gemensamt av bybor) till bete o. d., utäga; äv. mer l. mindre bildl.; jfr mark, sbst.1 2. Att taga något Godz, VthJorder, Engestycker, Vthmarker, fiskiewatn .. som vhrminnes fastom åkommen ähr, vndan DomKyrkiorna. G1R 5: 88 (1528). De crono- eller cronoskattehemmans åboer i Väster-Norrland, som til landets upodling något nybruk af den oskipte utmarken uptaga vilja, måge. 2RARP 8: 286 (1734). Amerika med sina ofantliga utmarker och sitt stora andrum i Wester. Bremer Brev 3: 250 (1852). Norr om .. Vänern, har vi en utmark, som är så full av tuvor och småsten, att vi inte har någon nytta av den. Lagerlöf Holg. 2: 405 (1907). Konst- och antikvitetsförfalskningar är inte något speciellt nytt, det finns en rik och på sitt sätt spännande litteratur om dessa konstens eller konsthantverkets utmarker. DN(A) 25/11 1963, s. 18.
Ssgr (i sht förr): utmarks-bete. jfr bete, sbst.1 2. Samtiden 1873, s. 435.
-jord. jfr jord 5 b. BtRiksdP 1881, I. 1: nr 12, s. 3.
-lott. jfr lott, sbst.2 3. Ölands allmoge arbetar nu ifrigt, att infreda de nya utmarks-lotterne (som erhållits av kungen). SC 1: 702 (1820).
-skifte. jfr skifte 15 a. Calonius 5: 25 (1798). (Bohuslänningarna kunde) som ersättning få rättighet att helt avröja skogen på den mark de förut innehaft eller tillsammans med en lyckligare lottad granne avverka under vissa år på dennes utmarksskifte. TurÅ 1964, s. 294.
(9) -MARKERA, -ing. märka ut (ngt); förr äv. dels: märka (se d. o. 2), dels i bildl. anv., i p. pf.: som lämnar spår l. märken efter sig. (Gm brevutgivningen) blefvo Han utmarqverad, hans minne beständigt och Vettenskapen af hans åtgärd understödd. Linné Bref I. 2: 211 (1757). Den vinterväg, som är röjd och utmarkerad till riksgränsla riktning mot Saltenfjord. IllSv. 2: 129 (1882). HandInd. 936 (1927; med avs. på vara).
(1, 2) -MARSCH. särsk. om soldaters marsch ut ur stad l. fästning o. d.; äv. oeg., om marsch ut i krig. En volant armee i Westpfahlen att hindra Hatzfelds uthmarsche uthur Cölen. RP 9: 314 (1642). Såssom gienom de svåra uthmarcher, hvilcka Stor-förstendömmet Finland i detta och förledit åhr måst giöra in till 18 a 1900 (sannol. fel för 19000) Man (osv.). HFinlÖ 16 (1701). Vid inmarsch uti och utmarsch ifrån fästning eller ort, där trupp eljest är förlagd, skall truppen, därest ej annorlunda befalles, vara formerad till parad och spelet röras. TjReglArm. 1889, s. 309.
(1, 2) -MARSCHERA, -ing (†, LMil. 4: 910 (1696), Björkman (1889)). marschera ut. Ifrån Dansik haver jagh en icke kunnatt förstå någått fålk vara utmarsieratt. OxBr. 6: 41 (1629). Vid ankomsten dit utmarschera batterierna till Qviberg. GHT 1895, nr 219, s. 2. Att det inte var någon resultatlös verksamhet kunde man avläsa på den skolklass som just kom utmarscherande. Olsson Fröding 286 (1950).
(11 a) -MARTLA. (†) pina l. plåga (ngn l. ngns kropp l. sig) så att krafterna tar slut. Thenna .. vthmartlade kroppen .. (hänger) näppeligen tilhopa. Schroderus Sleid. 198 (1610). Nu .. vthmartlas en Discipel vthi almennelige Scholor medh så monga timmor om dagen, och hafwer stoort förtret ther af. Schroderus Ratich. C 5 b (1614). Ty hvarföre skulle han så qvällia och uthmartla sigh för henne, som honom icke een gång gatt ansee? UHiärne Strat. 33 (1668). KKD 12: 209 (1703).
(2) -MATA, -ning; -are (se d. o.). (i sht i fackspr.) särsk. om maskin, särsk. såningsmaskin: jämnt l. gm regelbundet upprepade rörelser släppa ut (ngt, särsk. utsäde); ss. vbalsbst. -ning äv. konkret. Att de ofta något fuktiga gödningsämnena klimpade sig och fastnade i utmatningen. VL 1896, nr 161, s. 3. (Radsåningsmaskinens) konstruktion fordrar ett ytterst noggrannt utförande, för att alla matarhusen skola sins emellan utmata samma kvantiteter utsäde. TT 1900, Allm. s. 245. Virket utmatas från sågverket till sorteringsplatån å rullbanor eller remtransportörer. SvSkog. 959 (1928). jfr sked-utmatning.
Ssgr (i sht i fackspr.): utmatnings-anordning. LB 4: 282 (1905).
-system. jfr system, sbst.1 2 a. TT 1899, M. s. 53.
-vals. roterande vals för utmatning. Utmatningsvalsarne för säd .. äro cylindriska valsar. TT 1899, M. s. 54.
(2) -MATARE. [till -mata] (del av) maskin o. d. som matar ut ngt. Auerbach (1916). Roffe tog mig med i fabriken, visade mig ledningar, ventiler, spjäll, utmatare, blåsmaskiner och pumpar som jag skulle kunna sköta. Karnstedt Slamf. 233 (1977).
(11 a) -MATKA. [senare leden sannol. uppkommen gm metates av -makta] (†) göra (ngn, äv. sig) fullständigt matt l. orkeslös; äv. i pass. övergående i dep.; jfr -matta. Så att Cronones bönder alldehles vttmatkas och af sig komma. RARP 3: 124 (1640). Då förmåtte han neppl. röra s[am]ma Steen åstadh, hwar öfwer blef han så ifrigh och uthmattkadh, Så a[t] han måtte låta föra sigh på een Oxedrögh der ifrån. RannsaknAntikv. II. 1: 280 (1667). Att .. (kyrkoherden utan kaplan) skall sigh med Predikande uthmatka. VDAkt. 1688, nr 355. VDAkt. 1720, nr 122.
(11 c) -MATT. (†) utmattad; jfr matt, adj.2 1. Dryselius Måne 282 (1694). Trötte ock utmatte woro wi, dock torde wi icke begifwa oss till någon säker .. sömn, emedan wi osäkre woro, att fienden oss aldeles beröfwa skulle wåra ringa kläder. KKD 2: 76 (1709). Ekblad 110 (1764).
(11 (a)) -MATTA, -ning.
1) göra (ngn) matt l. trött l. kraftlös; försvaga l. ta kraften ur (ngn l. ngt); förr särsk. med avs. på jord (jfr matta, v. 4 a); förr äv. dels med refl. obj., dels i pass. övergående i dep.; jfr -makta, -matka, -mäkta. Stiernman Riksd. 225 (1560). Hon haar och så wtmattat seig att hon heelt siuk är bleffuin. Ekeblad Bref 2: 171 (1660; rättat efter hskr.). Så är det som en försigtig Trägårdsmästare .. plockar bort blomstren på de unga träden, at de ej må utmattas af förtidiga frukter. Kellgren (SVS) 5: 270 (1788). (Gm holsteinska kriget) utmattades alla tre rikena, i synnerhet Sverige och Norge. Fryxell Ber. 2: 131 (1826). Två risskördar utmatta naturligtvis jorden dubbelt så mycket som en. Samtiden 1873, s. 149. Jag var fullkomligt utmattad när jag kom hem på kvällen. Trenter SkönJuv. 93 (1991). särsk. ss. vbalsbst. -ning, om (sjukdoms)tillstånd (orsakat av stress o. d.). At all Krankhet är intet annat än en ytterlig Utmattning, antingen af Förlitet i Quantitet, eller af Förmycket i Qualitet. Thorild (SVS) 4: 180 (1795). Utmattningen beskrivs som en nedåtgående spiral. Först plågsam sömnlöshet med ångest och hjärtklappning. Efterhand koncentrationsproblem och oförmåga till tankearbete. Johannisson MelankRum 222 (2009).
2) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning, om försvagning o. d. av material som uppkommer gm upprepad belastning (o. som kan leda till sprickbildning o. brott). (Man vet inte) hvarför konstruktionens svagaste del alltjämt hålles i fortsatt öfveransträngning, förorsakande en utmattning hos metallen i förtid. JernkA 1898, s. 20.
Ssgr (i sht i fackspr.): utmattnings-brott. till -matta 2; jfr brott I 2. BonnierKL (1928). Utmattningsbrottet börjar med mikroskopiskt små sprickor, som inte kan mätas. DN 4/12 1975, s. 7.
-depression. till -matta 1 slutet; jfr depression 2 a o. utbrändhet. DN 29/7 2000, s. B15. Om inte förr blir man tvungen att stanna upp när man lämnar läkaren med diagnosen utbrändhet eller utmattningsdepression. FeminaMånMag. 2003, nr 6, s. 167.
-gräns. till -matta 2: gräns (se d. o. 2) vid vilken utmattningsbrott inträffar l. kan inträffa. 3NF 11: 173 (1929).
-hållfasthet. till -matta 2; jfr hållfasthet a α. HbVerkstTekn. 1: 88 (1944).
-krig. till -matta 1: krig fört gm att (försöka) utmatta fienden; äv. oeg. ST 31/10 1899, s. 2. Både demonstranter och politiker försöker vinna ett utmattningskrig. DN 2/12 2008, s. A17.
-prov. till -matta 2. Konstruktionsstålen följas sålunda med mekaniska prov, såsom dragprov, slagprov och utmattningsprov. Dædalus 1933, s. 61.
-strategi. till -matta 1; särsk. i fråga om krigföring; jfr strategi 1. KrigVAT 1921, s. 113.
-symtom. till -matta 1 slutet: symtom (se d. o. 2) på utmattning. TurÅ 1956, s. 231. Forskningen visar att det finns ett samband mellan utmattningssymptom och krav på att ständigt vara tillgänglig. Sydsv. 18/7 2008, s. A5.
-MED40 l. 04 (se för övr. anm. 3:o sp. 904). (förr äv. skrivet ss. två ord; jfr med, prep. o. adv. I 8 a) [fsv. ut mädh]
1) till 1, betecknande utsträckning i förh. till ngt långsträckt: utefter, längs med; jfr med, prep. o. adv. I 8. Vi gick utmed stranden. Utmed muren växte det bra. Th(e)n to(m)pt som belægh(e)n ær wtm(edh) begg(es) ther(es) huss. OPetri Tb. 61 (1525). The Christne hafwa här i America intagit landet vtmed siösidon. Swedberg Amer. 54 (1732). Utmed väggarne satt tant vid tant / i gult och gredelint och annat grannt. Fröding NDikt. 4 (1894). jfr här-, längs-utmed.
2) (†) till 12, betecknande läge l. befintlighet: (tätt) bredvid l. intill; vid; ngn gg äv. i absolut l. adverbiell anv. Jesus (gick) vth aff hwset, och sat vth medh haffuet. Mat. 13: 1 (NT 1526). Hos hertiginnan i huset utmed. Tersmeden Mem. 1: 251 (c. 1790). När jag, rädd och rodnande, satt utmed henne, upplöste sig småningom töcknet på hennes kinder. Elgström o. Ingelgren 186 (c. 1809). Der stod ett berg utmed, hvars topp förfärlig / Sköt eld och rök. JGOxenstierna 4: 28 (1815). Östergren (1965).
-MEJSLA, -ing; -are (tillf., Warburg Snoilsky 216 (1905) osv.).
1) (numera bl. tillf.) till 4: avlägsna (ngt) gm bearbetning medelst mejsel; jfr mejsla ut 2. Tholander Ordl. (1872). Kunna tänderna icke på detta sätt uttagas, är man hänvisad till att slutföra operationen genom ett kirurgiskt ingrepp, s. k. utmejsling. Hylin Munn. 2: 260 (1933).
2) till 9: utforma (ngt) gm mejsling (så att det ser utarbetat l. fint l. ädelt ut); i sht i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; jfr mejsla ut 1. Cavallin o. Lysander 1: 100 (1861). I motsats till de energiskt utmejslade tvärdalar vi hittills passerat, vidgar sig Kara-murans dal uppåt. Hedin GmAs. 2: 259 (1898). Rikt sirad med utmejslade, delvis förgyllda ornament. Munthe IslamK 184 (1929). Centern har som bekant varit med och utmejslat den senaste varianten av rödgrön bostadspolitik. SvD 26/2 1997, s. 2.
(3, 7) -MINUTERA, -ing; -are. sälja l. lämna ut (ngt, i sht spritdryck) i minut (se minut, sbst.3) l. i småpartier; äv.: portionera ut, äv. bildl.; jfr för-partera 3, stycka ut. Bergv. 2: 381 (1747; med avs. på spannmål). Kungörelse, angående Utminuteringen af Distillerade Bränwiner, som Bryggare-Embetet här i Staden genom Contract under Arrende uplåten är. IT 1791, nr 72, s. 2. Hvilken anstörtning på några få timmar! Hon hade derunder genomlefvat så mycken salighet och smärta, som kunnat utminuteras på ett helt lif. Carlén Rosen 725 (1842). Bergsskogarnas förmåga, att under en längre tidsföljd utminutera det från luften hemtade vattnet (osv.). NordT 1892, s. 128. Ljummet irländskt öl som utminuteras av bleka flygvärdinnor. DN 4/8 2008, s. A23.
Ssgr (förr): utminuterings-rättighet. (förr) jfr rättighet 1 e. Björkman (1889).
-ställe. (förr) ställe där rusdrycker utminuterades; jfr bolag, sbst.2 4, utlämnings-ställe. NPress. 1894, nr 3, s. 1. Vid utminutering må ej tillåtas, att något av det sålda förtäres på utminuteringsstället. SFS 1917, s. 803.
-MJÖLKA, förr äv. -MOLKA, -ning.
1) till 2 d; jfr mjölka ut 1, 2; förr äv. oeg., med avs. på vatten. Wthsugha eller wthmålcka thet öfuerflödhigha watnet ifrå blodhet och föhrat till Niurarna. Forsius Phys. 228 (1611). Förr än man tillåter Lamben at dij Modren, är nödigt at man först utmolckar rå-Miölken. Alströmer Får. 17 (1727). Om Koen är svårmjölkt och icke blifwer mer än till hälften utmjölkad, så blifwer mjölken tunn. Florman Hushållsdj. 231 (1834). Lundberg HusdjSj. 379 (1868; med avs. på juver). RöstRadio 1953, nr 18, s. 10 (bildl.).
2) (†) till 11, i pass. övergående i dep., om sädeskorn: urlakas. Så se vi, at utsådd säd utmjölkas och ej kan gro, när på den kommer träget rägn. VetAH 1760, s. 163. Darelli Alm. 1807, s. 43.
(6 c) -MOBBAD, p. adj. (vard.) utstött ur gemenskap l. grupp o. d.; jfr mobb. Föräldrar och elever protesterar högljutt och den nya läraren blir kanske utmobbad. SvD 23/8 1990, 1: 16. Titta .. över din flock och kontrollera om någon blir utmobbad av de andra katterna. Hellman Holmström KattBet. 91 (2009).
(2 a) -MOCKA, förr äv. -MOKA l. -MÅKA, -ning. mocka ut (gödsel o. d.); äv. med avs. på stall l. box o. d. (G. I) såsom en oförfärat och arbetsam Hercules begynte vthmåka .. Augiæ oxastall. Phrygius Föret. 22 (1620). (Svinens) hus hålles renligit och dyngan vtmåckas dageligen. Dahlman Reddej. 98 (1743).
(4, 9) -MODELLERA, -ing. modellera ut (se modellera ut 1, 2) (ngt); jfr -skulptera. I en plastisk utmodellering skall hvarje gestalt stå och svara för sig sjelf. Estlander KonstH 52 (1867). Floddalarne i allmänhet äro utmodellerade genom det i dem framrinnande vattnets eroderande verksamhet. Ymer 1895, s. 195. Genom att allt löst och av sprickor genomvävt ”poröst” material vid en begynnande glaciation först rensats bort .. kommer utmodelleringen av hällar att ske i homogenare material. SvGeogrÅb. 1955, s. 58.
(9 d) -MOGNA, -nad (EkonT 1923, s. 145, osv.). mogna helt l. fullt ut; äv. bildl. Schück VittA 4: 391 (i handl. fr. 1745). Regniga, kyliga somrar, som gav missväxt eller dåligt utmognad säd. GbgP 5/1 1986, s. 22.
-MOKA, se -mocka.
-MOLKA, se -mjölka.
-MONSTRA, se -mönstra, v.2
(9 a) -MONTERA l. -MUNTERA, -ing, -ning. (†) = montera ut; jfr -mundera. KlädkamRSthm 156769 L, s. 16 a. (Adeln har) kiänt stora besvär af de svåra och kostbara recreuteringar sampt dragouners och tråttzdrängars præsterande och uthmuntering. RARP 17: 197 (1710).
(1, 2) -MOTA, -ning. mota ut (ngn). Dalin (1855). Man måste ha biljett för att få sitta där (i väntsalen), annars blev man utmotad. Martinson BakSvenskv. 29 (1944).
(9 a) -MUNDERA, -ing. (†) utrusta (ngn, äv. sig); jfr mundera, v.1, o. -montera. Jag weet änu inte annart än att dätt går fort innan 12 dagar, ehuruwäl wij änu inte ha fått dät som osz låffuat wardt till att wtmundera osz med. Ekeblad Bref 1: 360 (1654; rättat efter hskr.). Lindfors (1824).
-MUNSTRA, se -mönstra, v.2
(1) -MUNT l. -MYNT. (†) som har utstående tänder l. mun. (Lat.) Bronchus, (sv.) vtmyndter, ther som mwn och tänder stå longt vth. VarRerV 9 (1538). Somlige människor äro utmunte; det är, at munnen skjuter ut. Dalin Vitt. 5: 418 (c. 1753). Möller (1807).
-MUNTERA, se -montera.
(12) -MUR. (†) utvändig mur, yttermur; särsk. om sådan mur i masugn. Bruks-Patroner och Bergs-Män skola niuta .. 10. frihets-dygn, när deras Masugnar så aldeles utbäras, at icke mer öfrigt blifwer, än sielfwa Bohlwärket eller utmuren, med foten och Krantzen. PH 2: 1406 (1739). Fröding ESkr. 2: 217 (1895).
-MURA, -ning. [fsv. utmura] (numera bl. tillf.)
1) till 1: gm murning uppföra (ngt) med sträckning ut(åt) (från ngt); ss. vbalsbst. -ning förr äv. konkret, om sådant murat parti. OxBr. 12: 75 (1638; konkret). En af sten i wattnet utmurad bro, derwid slupar och båtar lägga iland. SvMerc. 6: 65 (1760). Den utmurade och dragna listen förblir alltid ett af de mest använda dekoreringssätten. TT 1900, Byggn. s. 25.
2) till 9: förse (ngt) med utfyllande l. skyddande o. d. murverk. Fästningen war en regulier Fyr-eck, med .. diupa utmurada grafwar. Nordberg C12 1: 689 (1740). För att ej bli glödande, utmuras kaminen invändigt med eldfast material. Almquist Häls. 298 (1895). Marken består hufvudsakligen af morängrus, hvarför hela tunneln har måst utmuras. TT 1900, Byggn. s. 131.
-MUSTRA, se -mönstra, v.2
(1, 2) -MYNNA, -ing. mynna ut (se mynna ut 13) (i ngt). Rydberg Frib. 306 (1857). Flodens utmynning. Finn 1903, s. 5. SFS 1932, s. 301 (om utluftningskanal). Vägen utmynnade i ett litet torg, avlångt med plantering i mitten. Wijkmark Dacapo 239 (1994). särsk. oeg. l. bildl. i uttr. utmynna i ngt, sluta med l. resultera i ngt; övergå i; jfr mynna ut 4. Wikner Lifsfr. 1: 319 (1868). Ouverturen .. får intet slut, utan utmynnar direkt i den första scenen. Wegelius MusH 279 (1892). Den utredning av 1953, som utmynnade i ett förslag om att bilda ett universitet i Stockholm genom omorganisation av det nuvarande rektorskonventet. TSvLärov. 1954, s. 644.
-MYNT, se -munt.
(9) -MYNTA, -ning; -are (†, Heckscher Sv-EkonH 1: 619 (1936)). mynta ut (metall); äv. med mynt ss. obj.; äv. bildl.: omsätta (ngt) i pengar (jfr mynta ut 2). Skall .. af Inspectoren (vid myntverket) till Räkning föras, alt hwad uthmyntningen mera draga kan, än Tretton Dal. Trettijo öre, som Lefweranten hafwer att undfå, emot hwar marck fijnt. Stiernman Com. 3: 250 (1664). När man .. år 1497 ville låta utmynta åtta lod fint Silfver till hela örtugar (osv.). Botin PVetA 1771, s. 24. Tre slags guldmynt utmyntas, på 5, 10 och 20 kr. 2NF 27: 1167 (1918). Industrimannen skall göra sin insats genom att stödja konstnären, i organiserad fabrikation utmynta hans idéer och föra dem fram till kamp mot tarfliga godtköpsvaror och smaklösa lyxartiklar. SvSlöjdFT 1918, s. 105. jfr guld-, silver-utmyntning.
Ssgr (i skildring av ä. förh.): utmyntnings-grund. om grund (se grund, sbst.1 III 1 d) för mynts vikt l. halt o. d. vid myntning. Den jemkning i utmyntningsgrunden för guld, att af ett skålpund viktualievigt fint skulle hädanefter myntas 125 enkla dukater. Skogman Bank 2: 34 (1846).
-rätt. mynträtt (se d. o. 1). Utmyntningsrätt för det vunna silfret. JernkA 1896, s. 270.
-MÅKA, se -mocka.
-MÅL.
1) (†) till 7, 9: mätning vid utlämnande av ngt; motsatt: ”inmål”; jfr mål, sbst.3 1. År 1582 påbjöds att tunnan för inmål skulle wara 52 och för utmål 50 kannor. Widmark Helsingl. 1: 154 (1860). Auerbach (1916).
2) (i fackspr.) till 9, om (av bergmästare l. myndighet) uppmätt l. inmutat område med mineralfyndighet inom vilket gruvdrift får bedrivas; äv. oeg.; jfr mål, sbst.3 2 b α, o. in-mutning. NoraskogArk. 4: 70 (1673). (Det har) i Bergshushållningen god nytta med sig, at et wist fält och utmål föreskrifwes .. inom hwilket hwar och en som fått tilstånd må fortsätta arbetet, och utom hwilket andre icke måge hindras at göra skärpningar. Berch Hush. 207 (1747). Tvisten har sin bakgrund i den avyttring som verkställdes åren 1910–1920 inom Vilhelmina och gäller främst ersättning för fallhöjd utanför det s k utmål som utstakades, samt ersättning för utmålen. DN 16/11 1966, s. 7. Det finns omkring 5 000 utmål i Sverige fördelade på 150 olika företag och personer. Bara 10 procent av utmålen är föremål för brytning. DN 12/2 1970, s. 9. jfr gruv-, odal-utmål.
Ssgr (till -mål 2; i fackspr.): utmåls-förrättning. jfr förrättning 1 b α. Utmålsförrättningen skall, på grufägarens bekostnad, af förrättningsmannen werkställas. SFS 1855, nr 9, s. 12.
-gräns. jfr gräns 1 o. -måls-skillnad. Rinman 1: 685 (1788).
-karta. jfr karta, sbst.2 V. JernkA 1870, s. 315.
-lägga. indela (område) i utmål; i sht i p. pf. På fältet finnas f. n. 16 utmål och 17 ej utmålslagda mutområden. Svenonius NorrbGruffält. 15 (1897).
-läggning. [vbalsbst. till -måls-lägga] indelning av område i utmål. SPF 1857, s. 495. Beslut om utmålsläggning skall innehålla en sammanfattning av föreliggande undersökningsresultat och förrättningsmännens bedömning av resultaten. SFS 1982, s. 1164.
-skillnad. (†) utmålsgräns; jfr skillnad 2 a. Johansson Noraskog 1: 236 (i handl. fr. 1658).
(9) -MÅLA, v.1, -ning.
1) (numera mindre br.) förse (ngn l. ngt) med (prydande) målning; äv.: gm målning framställa (ngt). SalWijsh. 14: 17 (öv. 1536). Här är een så skön roosz uthmålat, at näpeligen fansz hännesz lijke. Bolinus Dagb. 16 (1666). Hela draken .. (är) grant utmålad. SvLekar(GAAkad.) 1: 195 (c. 1860). Varenda en är utmålad med kläder och allt, precis som en fotografi, fast vackrare. Edqvist Kamr. 88 (1932).
2) måla ut (se måla ut 2 (se måla, v.2 särsk. förb.)) (ngn l. ngt); särsk. i uttr. utmåla ngt för ngn l. sig; äv. med sakligt subj.; äv. med kvardröjande bet. av 1. FörsprKol. (NT 1526). Pessimister – detta slags varelser, som se och utmåla allt i svart. Livijn 2: 270 (1834). Hans fantasi utmålade präktigt för honom, hur han skulle inträda i det anspråkslösa huset vid Flädergatan. Cederschiöld Riehl 1: 47 (1876). Få människor äro så dåliga som de utmålas, om också några äro långt värre. Krusenstjerna Pahlen 6: 333 (1935). Jag tänkte på hela den där scenen jag utmålat för mig själv. Stensdotter ArnesKiosk 130 (2004).
-MÅLA, v.2, -ning. (†)
1) (†) till 7, 9: mäta upp (ngt) i samband med utlämnandet; jfr måla ut (se måla, v.3 särsk. förb.). Samma thidh bleff förnemdhe Kierich hållendir förbudith .. att wttmålla nokioth sallth wr sith skip. TbLödöse 152 (1589). Samma dagh bleff all Tijenden ther uthmålt. Gyllenius Diar. 355 (c. 1670). VDAkt. 1689, nr 1131.
2) (†) till 9: mäta ut l. avskilja (område o. d. (ss. utmål)). Wåre gode män .. skole .. lathe vthmåle, så och vthstake plattzen, ther som staden skall på bygdh bliffue. HB 2: 149 (1571). (Jag) fik tilfälle at få reglera flera hushåldnings måhl, utmåla Grufwor (osv.). Geijerstam Lev. 55 (1753). EtnolKällskr. 2: 9 (1801).
(7) -MÅNGA. [fsv. utmanga] (†) mångla ut (ngt); äv. med indirekt personobj.; jfr -mångla. Ath the skola thet som the så köpa icke vthmonga the fattighe j hender som med them j byy boo. G1R 8: 33 (1532). PErici Musæus 2: 179 b (1582).
(7) -MÅNGLA, -ing; -are (tillf., Celsius G1 1: 285 (1746) osv.), -erska (†, Schulthess (1885)). (numera bl. tillf.) försälja l. bjuda ut (ngt), mångla ut; äv. i bildl. anv.; jfr -många. G1R 18: 84 (1546). Det är knapt något Caffe-hus i staden som icke har sina Oratores, hwilka utmångla deras Politiska anmärkningar. SedolärMercur. 1: nr 8, s. 3 (1730). Dominicanermunken Tegel (kom) till Sachsen och i öppen bod utmånglade aflösning för alla synder och öfverträdelser. Strinnholm Vas. 2: 390 (1820).
(11 (a)) -MÄKTA. (†) utmatta (ngn l. ngt). (E. XIV har) hafft i sinnet at uthmechte, förarme och slätt j röter förderffue Sweriges Rijkes gode Män och Adel. Stiernman Riksd. 291 (1569). Then största skada är sket på wåre ryttarehestar som af siön och thenn sandh wij nu liggia uppå så uthmächtas, att innan kort wij rytterlösa wara skole. Gustaf II Adolf 488 (1621). Een matt eller vthmächtat Åker skal äntå wel draga, om een godh Uthsädh lägges i Dyngo- i gödzle-wattn hwar Sädh effter sin Art, och ther på vthsåås. Risingh LandB 23 (1671). Serenius (1741).
(9) -MÄLA, -ing, -ning. [fsv. utmäla] (†) mäta ut (se mäta ut 3) (område l. varumängd o. d.); äv.: mäta (ngt) vid utlämnande o. d. (motsatt: ”inmäla”); jfr mäla, v.1, o. -mäta 1. G1R 7: 121 (1530). Item tienndenn ähr inmält med råkenn tunne och spann och vtthmältt med strukenn tunne och spann, och haffwer (fogden) så stuledtt öffwermälningenn bortt. HH XIII. 1: 287 (1567). Löper fyrkantig Åker eller Äng vp i ens annars bohlstad, den skal med fyra Laga Rå vtmäld wara. Arnell Stadsl. 406 (1730).
(6 a) -MÄLE. (†)
1) (†) röst l. talförmåga o. d. (jfr mäle, sbst.2 1); äv.: tal l. uttal. Carlquist Herdam. II. 2: 126 (i handl. fr. 1703). At L. ock D. .. äro uteslutne, A uti E förbytt, samt således för thess lättare utmäle blefwen kallad Harrestad i stället för Haralds Stad. Œdman Bahusl. 157 (1746). Sinrika och skämtsama ord, som ej förlorade sin vigt, genom et spädare utmäle, än hans resliga växt och manliga utseende eljest lofvade. 1VittAH 4: 475 (1783). SC 1: 845 (1821).
2) (†) yttrande l. meddelande l. tillkännagivande o. d.; jfr mäle, sbst.2 4. Wid detta utmähle, förbehåller sig Landzfiscalen .. at bewisa genom ojäfwuge witnen, det denne Truls Nilsson brukat en helt annan utlåtelse, om denne affaire. VRP 25/4 1733. VDAkt. 1756, nr 176.
(9) -MÄLTA, -ning. (†) mälta (se mälta, v.1 1) (säd l. malt o. d.). Rålamb 13: 79 (1690). Man kan .. så temperera värman uti mälthuset, at mältorne gro mycket jämnare och följakteligen gifva större utmältning, än i .. vanliga mälthus. VetAH 1766, s. 31.
(9, 11) -MÄRGA. (†) utmärgla (ngn l. ngt); jfr märga 2. AAAngermannus VtlDan. 520 (1592). War nu ingen annar utwäg för mig fattige dräng, än at begifwa mig til fattig bonda, ut å then fattiga och utmärgada Landsbygden. Broman Glys. 3: 835 (1747). Schultze Ordb. 2916 (c. 1755).
(9, 11) -MÄRGLA, -else (†, RA I. 3: 922 (1597)), -ing. suga ut kraften ur (ngn l. ngt); numera nästan bl. i p. pf. i adjektivisk anv., i sht om person l. kropp l. kroppsdel o. d.: ytterligt mager l. tärd l. härjad; jfr märgla, v.2 1, o. -märga. HB 2: 305 (1597). At, sående af en och samma säd utmärglar och förswagar jorden. Stridsberg Åkerbr. 21 (1727). De utmärglade dragen, kantiga och skarpa, påminde om ett skelett. Lagergren Minn. 6: 283 (1927).
(9) -MÄRKA, -else (se d. o.), -ning. [fsv. utmärkia. — Jfr -märkt]
1) märka ut (ngt), markera (se d. o. 2); äv.: förse (ngt) med märke(n) l. tecken för igenkänning l. identifiering; äv. med subj. betecknande märke osv.; jfr -pricka 1, 2, -påla, -ruska, -staka 1 o. upp-märka 3. Ath strax isen ær åff gången .. latha arliga vthmerkia och betekna retta ledhen oc segladzet fram om stregnes. G1R 4: 267 (1527). (De pestsmittade gårdarna skall) med ett hwit Korsz .. blifwa uthmärckte. SthmStadsord. 2: 218 (1710). (En stor) takbjälke utmärkte gränsen mellan den ringare och den förnämligare delen af stugan. Rydberg Vap. 39 (1891). Arbetet med utmärkning av de träd, som inom den närmaste tiden skola avverkas, kallas stämpling. SvSkog. 712 (1928). Under en eller ett par dagar hinner du se stora delar av nationalparken genom att vandra på väl utmärkta stigar. ICAKurir. 1995, nr 21, s. 9. särsk. (i sht i ä. fackspr.) i fråga om (tryck)stil o. d., i sht i p. pr. i adjektivisk anv. Nordin Boktr. 111 (1881). I vanlig textsättning bör icke användas alltför grov stil vid markering av enstaka ord. Till utmärkande stil användes helst mager kursiv eller spärrning. Elge BoktrK 107 (1915).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1. särsk.
a) utpeka (ngn l. ngt); särsk. om gärning l. egenskap o. d.: skilja ut l. särskilja (ngn l. ngt) (från annan l. annat av samma l. liknande slag). Weet thet, att höghferd och öffuermoodh är ett wist kennemärke, medh hwilko Dieffuulen them vthmärkt haffuer, som honom tilhöra och Herren Gudh hatar, ifrån the ödmiuka. PJGothus UndLära C 2 a (1592). Jag tager här .. de skickelige och fullduktige undan, hwilka redan sielfwe utmärkt klåpare ibland sig. Dalin Arg. 2: 187 (1734, 1754). Jag utmärker blott hufvudpunkterna af denna undersökning. Leopold 6: 127 (1806). Inga märkliga gärningar, inga framstående egenskaper utmärkte dem från hopen. Rydberg KultFörel. 4: 182 (1887). särsk.
α) (gm ord l. handling) uppmärksamma (ngn l. ngt); särsk.: (med beröm l. ss. förebild) hedra l. ära l. prisa; äv. dels i fråga om att belöna l. ge utmärkelse till ngn, dels: visa (ngn) sin gunst l. favorisera (ngn); äv. med saksubj.; förr äv. i uttr. göra sig utmärkt för ngt, göra sig känd för ngt. 2RA 3: 533 (1734). I det säkra hopp, at Eders Faderliga Högwördigheter .. icke ärner at med någodt mishag utmerka min ringa person. VDAkt. 1784, nr 337. (Greven,) hvilken .. gjorde sig utmärkt för en oerhörd tilltagsenhet. Hallenberg Hist. 2: 687 (1790). Till och med den yttre utmärkning, som borde bewittna lärdom, att blifwa Thelogiæ Doctor, har fallit honom .. till del. SvLittFT 1837, sp. 593. När han utmärkte henne vid midsommardansen .. då klappade den unga flickans hjärta högt af glädje. OoB 1896, s. 294. Ett par tre-stjärniga krogar har utmärkts av Guide Michelin. SvD 27/8 1995, s. 64.
β) refl.: (gm handling l. bedrift o. d.) göra sig (särskilt) bemärkt (se bemärka 2 c α) l. känd o. d., ofta med positiv innebörd: visa sin duglighet l. förmåga o. d.; särsk. med bestämning inledd av prep. för l. genom, förr äv. med; äv. med saksubj. 2RARP 20: Bil. 117 (1761). Dessa välmenta påminnelser göras icke, för at afskräcka en yngling, som utmärker sig med arbetsamhet och god villja, utan endast til förbättring och rättelse. JournSvL 1799, s. 114. Det dröjde ej heller länge, innan Elisabeth utmärkte sig genom stor språkkunskap. Idun 1888, s. 151. Om .. (domprosten) år 1426 gjorde någon positiv insats kunna vi ej av det ringa materialet se. Han måste dock på ett eller annat sätt utmärkt sig och visat sig vara en dugande kraft, som konungen kunde ha nytta av. KyrkohÅ 1937, s. 207. Bland nazismens egenskaper utmärkte sig nationalismen. Östling NazSensm. 91 (2008).
γ) (i ä. fackspr.) i fråga om pronomen, i sht i p. pr. i adjektivisk anv.; jfr -peka slutet. Enberg SvSpr. 123 (1836). Demonstrativa (utmärkande) pronomen beteckna något såsom närmare eller aflägsnare (i rummet eller tanken). Löfgren TySpr. 48 (1880). Dessa pronomen böjas endast för att utmärka numerus. Gabrielson Elfstrand 118 (1945).
b) (†) lägga märke till l. upptäcka l. iaktta (ngt); jfr märka 11. Verelius Run. 17 (1675). Järnet måste .. uti samma hetta och på samma tid lida lika förändring (som stål), fast det ej alltid uti brottet så tydeligen kan utmärkas. Rinman JärnH 269 (1782). Tidigt fästad vid Akademien i Upsala såsom Lärare, utmärktes hos honom en särdeles gåfva, att, i framställningen, gifva ämnet det ljus, som bidrog till en lätt fattning .. hos åhöraren. 2SAH 6: 174 (1811).
c) (†) visa l. röja l. uppenbara (ngt); med avs. på sinnesstämning l. känsloyttring l. egenskap o. d. äv.: ge uttryck åt; äv. med saksubj.; jfr markera 7 a, b. Och medhan sådana Tekn vthmerckia och förkunna, hwadh för Plåghor som på Jordenne komma skola .. Wil iagh (osv.). PPGothus Und. X 8 b (1590). Jones och han sågo helt upmärksamt på hwarandra. Bägge utmärkte på en gång häpnad och förundran. Ekelund Fielding 418 (1765). Cannelin (1939).
d) (†) ange l. beteckna (se d. o. 2) (ngt), särsk. i fråga om grafisk symbol l. språkligt uttryck o. d. (jfr beteckna 2 d, e). Bäckström FrSpr. 9 (1729). Intet folkslag är så vildt, som icke erkänner en Gud, och intet språk så fattigt, som icke äger ord thensamma att utmärka. Ihre Föret. VII (1779). Kanske utmärkte en del af dessa afwikelser lägre grader i orden, under det de högre woro twungne, att strängare widhålla Ordensreglorna. TheolQ 1842, 1: 22. Lindelöf AnGeom. 46 (1864).
3) vara typisk för l. karakterisera l. känneteckna (ngn l. ngt); särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., särsk. om drag (se d. o. I 28) l. egenskap o. d.; jfr märka 4. Block Progn. Dedik. 6 (1708). Hvad man i allmänhet bör tänka om den vitterhet, som är på modet, derom är icke någon fara att irra sig, då det visserligen icke är ett utmärkande drag hos de flesta af dessa hjältar, att behöfva någon slags utläggning. 2Saml. 24: 90 (1835). Den flärd och lättsinnighet, som utmärker vår tid. Tegnér (WB) 8: 290 (1838). Det som mest utmärker foglarna och gör dem genast igenkänneliga, är deras fjäderklädnad. Sundevall Zool. 66 (1864). Om metalloiderna kan man kanske enklast säga, att de sakna de för metallerna utmärkande egenskaperna. Bolin VFöda 35 (1933). Italienskt lin utmärkes av vacker, sidenartad glans. Varulex. Beklädn. 19 (1945). särsk. refl. α) äga l. utvisa (typiska) kännemärke(n) l. karakteristika (i form av ngt), i förb. med prep.-uttr. inlett av för l. genom, förr äv. av l. med. Sällskapet Aurora .. utmärker sig af qvicka .. skalder. Lagus Kellgren 83 (i handl. fr. 1775). Den allmänna bestörtningen i Stockholm utmärkte sig om aftonen och följande natten genom en bedröflig tystnad, en ödslig stillhet. Adlerbeth Ant. 1: 96 (c. 1792). De gamla herrgårdsbyggnaderna utmärkte sig med sina höga tak i afsatser, jernskorstenar och låga, nära qvadratiska fönster. HLilljebjörn Hågk. 1: 5 (1865). (Kyrkoherdens) predikningar utmärkte sig för stort tankedjup. MinnGPrästh. 1: 57 (1924). β) (numera mindre br.) i ett l. annat avseende skilja sig l. avvika (från ngn l. ngt); vara annorlunda beskaffad. FinKyrkohSP 4: 250 (1774). (Vi) sträfva .. att utmärka oss ifrån dem, hvilka, genom åtskilda lefnadsöden, vandra till samma mål med oss, till en död, som (osv.). Rosenstein 1: 119 (1787). Sist (besökte vi) en Brasiliansk fregatt, som, icke förmånligt, utmärkte sig från de redan besökta skeppen både till utseende och hållning. Gosselman SAmer. 1: 82 (1842).
-MÄRKELSE. [fsv. utmärkilse; till -märka]
1) (†) motsv. -märka 1, 2 a: förhållandet l. handlingen att markera l. framhäva ngt, markering. (Lat.) Determinatio .. (sv.) Aff- eller vthmärkelse. Linc. Z 4 a (1640). Kyrkogården, där hvarje graf utgjorde en .. blomsterbädd, som genom utmärkelsen af sitt .. kors skiljdes från prydnaderna i en profan trädgård. Mellin Nov. 3: 348 (1848, 1867). Schlyter BibelkommÖfv. 14 (1878). jfr siffer-utmärkelse.
2) motsv. -märka 2 a β: (yttring av l. bevis på) välvilligt intresse; särsk. hedersbevisning l. belöning (se d. o. 1) o. d. Tvenne utmärkelser vederforos för första gången denna man: förlängande af öfverbefälet .. och triumf, sedan han afträdt från ämbetet. Kolmodin Liv. 3: 76 (1832). Föreningen har låtit prägla en plakett upptagande föreningens märke .. avsedd att utdelas som en utmärkelse och ett tack till personer .. vilka .. bidragit till föreningens verksamhet. SvFl. 1941, s. 164. Personlig fåfänga var honom helt främmande och för yttre utmärkelser var han skäligen likgiltig. Petrén LundMed. 53 (1943). jfr ordens-utmärkelse.
3) (†) motsv. -märka 2 a β: förhållandet att ngn är l. visar sig särskilt duglig l. framstående o. d., särsk. konkretare; särsk. i uttr. med utmärkelse, på ett framgångsrikt l. utmärkt sätt. Ritterberg Sall. 5 (1832). Han hade med utmärkelse deltagit i fälttågen mot Khiva och Khokand. KrigVAT 1892, nr 15/16, s. 389. För den utmärkelse .. (han) under hela detta krig ådagalagt utnämdes han 1878 till riddare af S:t Georgs ordens 3:e klass. FinBiogrHb. 794 (1897). Cannelin (1939). särsk. (†) betydelse (se d. o. 5); särsk. i fråga om person: anseende o. d. Wieselgren SvSkL 2: 1 (1834). Dertill kommer att lärare af någon utmärkelse i allmänhet hellre fästa sig vid en större läroanstalt än vid en mindre. Samtiden 1874, s. 198.
4) (†) motsv. -märka 3: utmärkande kännetecken. CFDahlgren 4: 217 (1831). (Rhynchosaurus hade) en bakåt riktad bakklo, en utmärkelse, hvari vi igenkänna ett närmande till den närmast högre klassen bland de vertebrerade djuren. Hammargren Jordkl. 57 (1854).
Ssg: utmärkelse-tecken. till -märkelse 1, 2; jfr tecken 3 b; särsk. till -märkelse 2, om medalj l. orden o. d. (jfr distinktions-tecken 3, heders-tecken). SPF 1830, s. 117. Båkar, stänger och kummel .. hafva olika utmärkelsetecken för att ej förväxlas med hvarandra. Hägg PraktNov. 82 (1900). I hans knapphål blänkte något utmärkelsetecken. BonnierLM 1954, s. 532.
-MÄRKT, p. adj. o. adv. Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av p. pf. utmärkt se -märka. [p. pf. av märka ut o. -märka]
I. adj.: som är av (stor) vikt l. betydelse, betydande (se d. o. 3 a); särsk. (o. numera nästan bl.): som utmärker sig gm ovanligt l. synnerligen goda egenskaper, utomordentligt god l. värdefull o. d.; äv.: tydlig l. uppenbar l. påtaglig o. d. Fennia XVI. 2: 72 (1746). De åtskilliga tider, på hwilka Gud på något utmärkt sätt kallat människorna till sin Kyrka. Nohrborg 551 (1771). Bland de få poeter af någon utmärktare betydelse, dem den yngsta svenska vitterheten imedlertid kan ställa fram, tillkommer måhända första platsen Runeberg. Sturzen-Becker SvSkönl. 186 (1845). Erik Blomberg nämner i en utmärkt uppsats som exempel Sjolochovs roman ”Nyplöjd mark”. Ruin SjunknH 67 (1956). särsk.
a) om person: framstående l. skicklig o. d.; i sht förr äv.: berömd l. känd o. d. Adlerbeth Ant. 1: 49 (c. 1792). Högt utmärkte medborgare hafva sammangaddat sig att försätta fäderneslandet uti eld och låga. Ritterberg Sall. 74 (1832). Båda Thurnarna, fader och son, voro bland de utmärktaste främlingar i Gustaf Adolfs tjenst. Fryxell Ber. 6: 181 (1833). En stelnad, tillstängd människa kan vara en utmärkt kemist, kirurg eller entomolog men aldrig en verkligt god etnograf. BonnierLM 1954, s. 62.
b) (†) i uttr. intaga ett utmärkt rum (jfr rum, sbst.3 17 e), spela en viktig roll. Hammarsköld SvVitt. 1: 159 (1818). Bland de offentliga förlustelserna intog i synnerhet teatern ett utmärkt rum. Samtiden 1874, s. 523.
c) i fråga om avslutningsformel i brev o. d., i sådana uttr. som med utmärkt högaktning (jfr hög-aktning). Jag .. framhärdar med utmärkt högaktning. Tegnér Brev 1: 288 (1811).
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om betygsgrad, särsk. i uttr. med utmärkt beröm godkänd (se beröm 3 c); äv. ss. adv. (jfr II). Betyg: för utmärkt godt, godt och mindre godt uppförande. BerRevElLärov. 1832, s. 34. TIdr. 1886, s. 134.
II. adv. (jfr I d): (mycket) bra (se d. o. II 3); i sht förr äv. ss. bestämning till adj.: mycket l. i hög grad o. d., särdeles. Tiden passade honom utmärkt. I dag mår jag utmärkt. VDAkt. 1771, nr 321. (Pelikanen) är en utmärkt ful och klumpig fogel. Skogman Eug. 1: 162 (1854). Wi hade utmärkt trefligt i Leksand. Boëthius Levn. 125 (1856). Birma är .. hennes hem, och hon och hennes man trifvas där utmärkt. PT 1902, nr 155, s. 3. särsk. närmande sig interjektionell anv. ss. uttryck för bifall l. godkännande o. d.: bra (se d. o. II 4) l. ”toppen”. Schulthess (1885). De ärade motståndarne, fredsmännen quand même, svara: ”menniskorna måste ändras!” Utmärkt! Gör det! Thyrén TalGAFör. 10 (1914). Utmärkt, då säger vi så. Guillou TjuvMarkn. 334 (2004).
Avledn. (till -märkt I): utmärkthet, r. l. f. egenskapen att vara utmärkt, förträfflighet; jfr ryktbarhet 2. Atterbom PoesH 1: 80 (1848). särsk. (†) konkret: berömdhet, celebritet. Då .. ett närmare umgänge med en så beskaffad utmärkthet blottstälde en främling för att komma under polisens inseende (osv.). Rydqvist Resa 267 (1838). Dahlgren 1Ransäter 38 (1905).
(9) -MÄTA, -ning; -are (Helsingius Kk 8 b (1587) osv.). [fsv. utmäta]
1) mäta ut (se mäta ut 3) (område l. varumängd o. d.); äv. oeg. l. bildl.: ge l. tilldela l. fastställa o. d.; förr äv.: mäta (ngt) vid utlämnande o. d. (jfr mäta ut 4); jfr -mäla. G1R 1: 296 (1523). Att spannemålen, som gick inrikes städer emellan, skulle af edsvurne mätare in- och utmätas och den, som spannemålen gaf, derför mätarelön gifva. Falkman Mått. 2: 11 (i handl. fr. 1631). Kong Eric XIII Fogde på Åbo Slott, hvilcken denna Konung lät utmeta til Nybyggarena, så mycket af Cronans almänningar, som nämnden funnit skäligt. BtVLand 5: 148 (c. 1770). De krigiska tankarne hade .. haft till förutsättning, att Frankrikes bistånd skulle .. utmätas i tillräckligt mått. 2SAH 55: 333 (1878). Nog var staden något av en idyll, där den låg ute på Upplandsslätten, omgiven av all denna råg vari professorernas löner utmättes. 3SAH LXIX. 2: 23 (1960). jfr o-utmätt. särsk. med avs. på dels straff o. d., dels (i sht i p. pf.) tid (jfr tid, sbst. 3). Hans tid är utmätt. Bör oss .. weta, at vthi Gudz Rijke bliffuer icke någhon vthmäten åthskilleligh och Skriffteligh tijdh, hwarken dagh eller natt, Winter eller Sommar, Höst eller Wåår, hundrade eller tusende åår. Phrygius HimLif. 53 (1615). (I förordningen) är 1000 Daler Sm:ts plickt utsatt för hwar stig Kål, som olåfligen kiöpes undan Sala Silfwer-wärk, hwilket wite .. förnimmes ännu icke hafwa blifwit af någon utmätt. PH 3: 1788 (1741). För det osanna intygandet och bokföringsbrottet har Svensson förskyllt det av domstolarna utmätta straffet. 1NJA 1953, s. 24.
2) lägga beslag på (ngt som tillhör gäldenär) för att säkerställa fordran, mäta ut (se mäta ut 5); jfr -panta, -söka o. indriva I 7. Och äpter same Oleff jngen lössöre hade, ther han sin sak med bittale kunne, worth tho hans jord ther fföre vtmäten. BtFinlH 3: 40 (1534). Samma dag blef vthmätt ifrå Andhrs Skomare the 6 dlr och 71 öre saak pngr, som han hade gått j löfte för sin son före. BtSödKultH 12: 62 (1596). Utmätt gods får .. regelmässigt ej säljas förrän domen vunnit laga kraft. Minnesskr1734Lag 1: 354 (1934). särsk. ss. vbalsbst. -ning. Kronofogden gjorde utmätning hos företagaren. Kommer ther til at utmätning öfwer then sakfältes Egendom gå måste, tå äge Wåre Befallningshafwande then efter Lag förrätta. Schmedeman Just. 595 (1669). Dom får icke verkställas så att gäldenären skulle blottställas och prisgivas åt fattigvårdens försörjning. Från utmätning är undantaget egendom för visst existensminimum. Hernberg Rättsh. 528 (1922). jfr skatte-utmätning.
3) (numera mindre br.) allmännare: mäta (upp) (ngt); jfr mäta ut 1. (Källan) är lika som hon vore svarfvad uti hällen, och bred som ett kar, hvilkens botten man icke ännu hafver kunnat utmäta, så djup är samma källa. Fennia XIV. 6: 22 (1650). Dahlgren o. Richter SvSjökart. 253 (1944).
Ssgr (i allm. till -mäta 2): utmätnings-auktion. (numera bl. tillf.) exekutiv auktion. SFS 1829, s. 45.
-bevis. bevis (se d. o. 3) rörande beslutad utmätning. När hos personer, hwilka till äfwentyrs blifwit ålagde att sådana (rese)kostnader ersätta, tillgång dertill icke funnits; bör sådant med utmätnings-bewis styrkas. SPF 1839, s. 224.
-fri. om inkomst l. tillgång o. d.: skyddad l. befriad från utmätning. Stadgeenlig pension från (pensions)kassan är enligt k. resol. utmätningsfri. 2NF 27: 1274 (1918).
-förrättning. jfr förrättning 1 b α. 1NJA 1874, s. 523.
-gill, förr äv. -gild. (numera bl. tillf.) som kan utmätas, utmätningsbar. Wallmark Res. 105 (1819).
-man. till -mäta 1, 2: tjänsteman som verkställer utmätning. EkenäsDomb. 1: 24 (1632). Under denna benämning (dvs. exekutor) innefattas såväl öfverexekutor .. som ock utmätningsman, d. v. s. den person, hvilken fullgör hvad öfverexekutor förordnar, och som utför sjelfva verkställighetsåtgärderna. NF 4: 874 (1881). Ej vore utmätningsman pligtig att verkställa utmätning å dom .. som ej vunnit laga kraft. SFS 1901, nr 38, s. 41. Den mjuka persiska mattan, som kanske kunde .. ryckas undan av utmätningsmannens svettiga hantlangare. Beijer BritaGrossh. 152 (1940).
-mål. jur. vid myndighet anhängiggjort mål (se mål, sbst.2 1) gällande utmätning. FörarbSvLag 6: 541 (1734).
-tvång. (†) hot om l. fara l. risk för utmätning; jfr tvång 3. KrigVAH 181821, s. 197. G. B. och C. B. förpligtades vid utmätningstvång att .. till L. mot qvitto utgifva .. skadeersättning. 1NJA 1874, s. 31.
-vis, adv. (numera bl. tillf.) gm utmätning; äv.: gm exekutiv auktion, i sådana uttr. som sälja utmätningsvis. Calonius 3: 281 (1794). Är någon missnöjd med förslag till fördelning af Köpeskilling för utmätningsvis såld egendom .. ingifve sin klagoskrift till öfverexekutor. SFS 1877, nr 31, s. 44.
-MÄTNINGSBAR. [till -mäta] motsv. -mäta 2: som kan utmätas; jfr -mätnings-gill. Om någon skattskyldig saknar utmätningsbara tillgångar, men det oaktadt anses kunna med lönemedel eller annorledes gälda skattebeloppet, denne måtte begäras i konkurstillstånd. LdVBl. 4/11 1890, s. 2.
(9) -MÖNSTRA, v.1 (†) förse (ngt) med mönster; jfr mönstra, v.1 Högferd hade så tagit öfwerhanden, at .. (de kristna i Jerusalem efter korstågen) aldrig kunde giöra sigh sielfwa tilfyllest vthi sina kläders vthmönstrande efter allehanda maneer. Isogæus Segersk. 88 (c. 1700). Ymer 1921, s. 36.
-MÖNSTRA, v.2, förr äv. -MONSTRA l. -MUNSTRA l. -MUSTRA, -ing; -are (†, Wikforss (1804), Heinrich (1814)). [fsv. utmönstra]
1) (†) till 4: (vid mönstring) välja ut (ngn); jfr mönstra ut 1. Viliom wij teslikis athij lathe vthmönsthra the beste karle som wij kwnnom vara med belathne vtaff vorth foothfolk. G1R 3: 316 (1526). Hagberg Shaksp. 4: 217 (1848).
2) till 6 c.
a) (†) entlediga l. avskeda (ngn, i sht krigsman) (jfr mönstra ut 3); äv. i fråga om patient o. d.: skriva ut. G1R 3: 128 (1526). Då utskrifne skola från garnisons sjukhus afhämtas .. sker detta genom veckhafvande underofficern, som af veckhafvande kaptenen erhåller förteckning på de utmönstrade. TjReglArm. 1858, 2: 99.
b) sortera ut l. rensa bort l. avskaffa (ngt (onödigt l. överflödigt o. d.)), mönstra ut (se mönstra ut 5); äv. dels: utdöma (se d. o. 2), dels: utesluta; förr äv. med personobj. (jfr mönstra ut 4). G1R 12: 118 (1538). Ther om är ingen twiffuel, hoo som helst til thetta (konungsmannens) bröllopet kommer, illa pyntat och medh besmittat klädher, han skal warda vthmönstrat, bunden och kastat bort j thet ytersta mörkret. LPetri 2Post. 279 b (1555). (Henrik VIII) hade vthmönstrat vthur sitt Rijke heela then Romerske Påfwens Anseende och Myndigheet. Schroderus Os. III. 1: 284 (1635). Tegels berättelse om disputationen i Upsala 1524 är af Reuterdahl betviflad, men tvifvelsmålen äro icke så afgörande, att man kan utmönstra berättelsen såsom icke varande trovärdig. 2SAH 49: 46 (1873). Tryckmanuskriptet innehåller i sitt titelregister inte mindre än åtta dikter som utmönstrats före tryckningen. SvLittTidskr. 1961, s. 166.
3) (†) till 9: mönstra (se mönstra, v.2 1) l. inspektera (trupp l. besättning o. d.). G1R 16: 574 (1544). Må .. det göra tillfyllest för (permitterade underofficerare) .. at de i vederbörande Sjömanshus, hwarest alle besättningar och passagerare skola utmönstras, tilkänna gifwa, med hwad fartyg och Skeppare de ärna afresa. PH 12: 197 (1781). Brista eller kasseras någre (klädes)persedlar wid truppens utmönstring, anskaffas nya af Beklädnadsdirektionen. SPF 1858, s. 174.
Ssg: utmönstrings-rulla. (†) till -mönstra 2 a; jfr rulla, sbst.1 1 b. Wid uppfordringens slut när manskapet uttjenat sin tur, upprättar regementsskrifwaren .. utmönstringsrulla. SFS 1874, nr 116, s. 19.
(1) -NAJA, -ning. (numera mindre br.) med avs. på tåg (se tåg, sbst.3) l. tågbukt: föra ut o. fästa (på rånock). Til Gjölingar nyttjas Bramfallen, hvars Bugt utnayas på Råen. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 162 (1796). SAOL (1973).
(2 b) -NIMMA. [av t. ausnehmen] (†) bildl.: rädda l. frälsa (ngn). Såsom Adam medh sitt fall, / Haffuer oss vnder dödhen kommet, / Så haffuer Jesus Christus oss all, / Medh sin dödh ther vthnommet. Ps. 1562, s. L 3 b. Hof Förkl. 193 (1765).
(9 (d)) -NYTTA, -ning. utnyttja (ngt). TT 1895, Allm. s. 148. Bättre utnyttning av undervattenstelefonkablar. TT 1959, nr 89, s. 543.
(9 (d)) -NYTTJA, -ning; -are (Schück o. Warburg 2LittH IV. 2: 254 (1916) osv.). använda l. nyttja (ngt) (till slut l. fullt ut), dra nytta av (jfr -nytta); särsk. med avs. på gynnsam omständighet l. möjlighet o. d.; äv. med personobj., särsk. med negativ innebörd: på otillbörligt l. hänsynslöst sätt dra fördel av; äv. refl., i uttr. utnyttja sig av ngt, använda l. begagna sig av ngt, utnyttja ngt. Utnyttja tiden, sitt försprång. Sexuellt utnyttjad. SynodA 1: 645 (1797). Att utnyttja vattenkraften i fallet för industriela och tekniska ändamål. AB(L) 1895, nr 260, s. 3. Har man så litet område som jag, så måste man taga .. (symmetrin) till regel, om man skall kunna utnyttja hvarje fläck på bästa vis. LfF 1902, s. 190. Bergström har i regeln utnyttjat sig af denna omständighet (att inte vara iakttagen) för att lura kamraten. GHT 1907, nr 251, s. 11. Han har ljugit för dig, hörde hon ekot av Paul Martins röst. Han kommer att utnyttja dig. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 19 (1979). jfr o-utnyttjad.
Ssg: utnyttjande-grad. jfr grad, sbst.1 2. Ombyggnader .. där man ökat utnyttjandegraden genom att förvandla vinden till kontorslandskap. DN 16/10 1968, s. 2.
-NÄMNA, -else (VStyckUplKantPhilos. 10 (1798) osv.), -ing; -are (numera bl. tillf., GbgMag. 1759, s. 312, osv.). [fsv. utnämna]
1) till 4: välja ut (ngn) att utföra visst uppdrag l. inneha viss befattning o. d. (o. därvid offentligt namnge (se d. o. 2) denna person), utse, förordna, kalla; i sht om myndighet l. samhällsorgan o. d., ofta i fråga om tillsättning av högre ämbete l. tjänst o. d.; förr särsk. i fråga om uttagning till krigstjänst (jfr skriva ut 15); äv. (o. numera i sht) dels med bestämning inledd av prep. till, angivande uppdraget osv., dels med obj. betecknande befattning l. innehavare av uppdrag o. d. (jfr tillsätta 6 b); äv. med avs. på kandidat till uppdrag osv.: nominera; jfr nämna ut 3. Han utnämnde själv sin efterträdare. Vtnempnas (på rådsmötet) the godemen som til lubec skola fara epter dagtingens ludilse. G1R 1: 257 (1524). (Fogden tog) i mutor .. aff Henrich .. en koo för thet han fick behålle sin son hemme, som vtnämbder war. BtFinlH 2: 376 (c. 1555). Emedan Wi .. bewiljat .. at låta .. (ständerna) utnämna och Osz föreslå de personer, som de kunde skatta beqwäme och tjenlige .. hafwa Wi (osv.). HC11H 10: 121 (1675). Landtmarskalk och Talemän för Borgare- och Bonde-Stånden .. utnämne Konungen. RF 1809, § 52. Han skulle utnämnas till kardinal. Englund Silverm. 118 (2006). jfr ny-, själv-utnämnd o. biskops-, professors-, riddar-utnämning m. fl.
2) (†) till 4: bestämma (o. tillkännage) (tidpunkt l. plats (för viss händelse l. verksamhet o. d.)), utsätta; jfr nämna 10. (Biskopen) begärar .. at .. (kejsarna) wille vthnemna någon ort .. ther Cóncilium kunde hållas. Schroderus Sleid. 99 (1610). Haden I icke utnämt dagen til Bröllopet? Lagerström Molière Tart. 22 (1730). Heinrich (1828).
3) (†) till 4, 6 a: gm att namnge (se d. o. 2) peka ut (ngn); ange; i sht med avs. på (misstänkt) gärningsman o. d.; jfr nämna 4, 7. 3SthmTb. 13: 410 (1622). Att der han intet will utnämna sina cam(m)erader, så måste han så länge gå i arrest. UUKonsP 21: 256 (1696). Björn FörfYngl. 3 (1792).
4) (†) till 6 a, särsk. i sådana uttr. som utnämna ngn l. ngt så l. så l. med det l. det namnet l. ordet o. d., benämna l. kalla (ngn l. ngt så l. så) l. tilldela (ngn l. ngt ett namn); jfr nämna 1, 2. Linc. Y 5 a (1640). Een tiggiare dotter och hwad hon eliest kunde medh sin skamlösa mun migh vthnämna. BrevStiernhielm 119 (1641). Om thenne thet är, eller ei? kan jag icke weta, emedan Anders Walström ei vtnemnes med sins Faders .. namn. VDAkt. 1725, nr 134. Sedan, uttnämnes i Tyskan med .. Seit; när det är en Præpositio. Heldmann TySpr. 91 (1726). Renbeteskomm. 1907, 2: 8 (1744).
5) (†) till 6 a: utsäga l. uttala l. utläsa (ngt); äv. (utan (särskild) tanke på att ngt yttras muntligt): ange l. uppge (ngt); jfr nämna 8. PrivSvStäd. 4: 60 (1594). Jagh wil gerna wetta hwru thenne summe wthnempnas skall: 1234567890. Rizanesander Räkn. 4 b (1601). (Han) bekräfftade .. öfwerliudt the Förbannelser, som vtaff the andre Biskoperna vthnämde woro. Schroderus Os. 1: 493 (1635). Sedan skall man och achta, att icke någhra bookstäffwer skarpt eller strängt; såsom uthi thett Tyska språåket, uthnämpnasz. Pourel de Hatrize 7 a (1650). At jag icke uthnämdt, huru mycket man borde taga af hwarthera slags Medicamentet til Smittans bothande. Lindestolpe Frans. 115 (1713). ExFältartill. 1893, 1: 96.
Ssgr (till -nämna 1): utnämnings-brev. fullmakt (se d. o. 4); jfr brev 2. 2SAH 34: 233 (1861). Den andre stiftschefen i Mariestad, Matthias Marci, vars utnämningsbrev finnes i behåll. Askmark SvPrästutb. 124 (1943).
-dag. (numera bl. tillf.) PoetK 1819, 2: 141.
-datum. (numera bl. tillf.) jfr datum, sbst.1 2. WoJ (1891).
-rätt. om myndighets o. d. rätt att utnämna ngn till innehavare av visst ämbete l. viss tjänst. ÅbSvUndH 58: 174 (1817). Enligt Västerås ordinantia hade konungen utnämningsrätten till alla lediga befattningar inom ett kapitel. Cederlöf FinlPrästEkon. 330 (1934).
(1, 12) -NÄS. [fsv. utnäs] (†) (långt ut liggande) udde l. näs. Huru wijsligen wåre gamble Swänske hafwa .. Sijne Slott och fästen .. funderat på hårda bergen och hälleklinter, j forsar, måsar på uthnäs (osv.). Schück VittA 1: 257 (i handl. fr. 1665). Björkman (1889).
(11) -NÖTA, -else (†, Lind 1: 63 (1749)), -ning. [fsv. utnöta]
1) (†) med avs. på förnödenheter o. d.: förbruka, använda upp; jfr nöta, v.2 1. Skeep, skyt, krudh och loodh, som skulle hålles till rijksens forsuar, warder utnött och forskingrat. RA I. 4: 616 (1598). ÅngermDomb. 31/10 1636, fol. 118.
2) gm nötning förbruka (ngt), slita ut; i sht i p. pf. i adjektivisk anv., särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl., ofta om språkligt uttr. l. talesätt l. fras o. d., äv. om person: (fullständigt) sliten (se slita 7 g ε); ibland äv. i fråga om att ngt gm nötning försvinner l. förloras o. d., liktydigt med: nöta bort (se nöta bort 2), särsk. med avs. på text l. inskription l. (målad) bild o. d. (jfr -plåna); jfr nöta, v.2 3. Utnötta kläder, skor. ArkliR 1559, avd. 3. Skrifften der oppå (de uppresta stenarna) synes wara vthnöt, så at hon intet kan fattas. RannsaknAntikv. II. 1: 201 (1668). Sedan de vanliga Riszel och Såll äro utnötte, som i et hushåll, af det wårdslösa tjenste-folket snart uträttas, så (osv.). Brauner Åker 157 (1752). Jag är en utnött stackars gubbe; snart begrafven, snart glömd. Almqvist Törnr. 3: 146 (1850). Det är en klyscha att säga att i krig finns inga vinnare. Den här gången innehåller den utnötta frasen mycket mer än ett korn av sanning. GbgP 19/11 2009, s. 14.
Ssg (till -nöta 2): utnötnings-krig. jfr nötnings-krig. Athena 27 (1917).
-OCH-IN-VÄND, p. adj. (äv. skrivet utan bindestreck mellan leden l. ss. tre ord) [till uttr. ut och in (se ut, adv. 1 d)] vänd ut o. in (jfr ut, adv. 1 d); äv. bildl. Wetterbergh Altart. 168 (1848). Fastän det är illa bewändt med mig, så hoppas jag likwäl att icke helt och hållet bli ut-och-inwänd. Hagberg Shaksp. 8: 372 (1849). Böcker med ut-och-invända omslag eller med vitt papper omkring – liksom för att dölja titlarna. Anderson Brev. 55 (2004).
(7) -OCKRA. (†) gm ockrande tillskansa sig l. förvärva (ngt), ”ockra sig till”; äv. (till ut, adv. 11) med avs. på person: utarma gm ocker; jfr ockra, v. 2 c β, γ. Tagandis alleneste vdj theris tröskare lönn, spannemåle och icke penninger, ther egenom the en stor dell aff Bondans sädh vthåkra, Så att vm Wåren när bonden skall så sin åker, finnes vndertijden mere spannemåle hoss Tröskaren än hoss sielffue Bonden. G1R 18: 37 (1546). Alla Ockrare, som then fattiga Lazarum vthockra. PErici Musæus 2: 145 b (1582).
(9 d) -OFFRA. (†) genomföra l. fullborda offrande av (ngt); jfr offra 1. Apg. 21: 26 (NT 1526). Tå Dauid hadhe vthoffrat bre(n)neoffer och tackoffer, welsignadhe han folcket. 2Sam. 6: 18 (Bib. 1541). Swedberg Ordab. (1725).
Spoiler title