publicerad: 2004
TID ti4d, r. l. f. l. m. (G1R 1: 27 (1521) osv.) ((†) n. 2SthmTb 1: 88 (1545), ÅngermDomb. 1647, s. 4); best. -en (ss. n. -et); pl. -er (2Tim. 3: 1 (NT 1526) osv.) ((†) -ar Chesnecopherus Skäl Tt 2 b (1607), Schück VittA 1: 240 (i handl. fr. 1666)); pl. best. -erna (1Tim 4: 1 (NT 1526) osv.) ((†) -ren Lucidor (SVS) 332 (1673; uppl. 1997), Swedenborg RebNat. 1: 27 (1719), -rena Bergius Småsak. 7: 22 (1757)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) TIDER ti4der, äv. ti3der2, r. l. m. (PJGothus Savonarola SyndSp. H 2 a (1593) osv.). Anm. 1:o I ä. språkbruk förekommer i gen. sg. best. formen tidsens. Mat. 16: 3 (NT 1526). Wallin Rel. 4: 355 (1838). 2:o I vissa prep.-uttr. förekommer (numera bl. bygdemålsfärgat) formen tide (eg. dat. sg. m.) (se särsk. 11 e) (RA I. 1: 400 (1544: i tide) osv.), förr äv. tida (i anslutning till andra uttr. på -a, t.ex. med rätta, till känna; se särsk. 1 g α, 11 e, h) (VarRerV 64 a (1579: til tijda), VDAkt. 1799, nr 305 (: i tida)). Undantagsvis har i annan anv. påträffats tide (Svart Gensw. I 6 a (1558: alle tijde; i vers), TbLödöse 62 (1587: Sam(m)e tiide)) o. (särsk. i rimställning, eg. pl.) tida (Ståhle VersVasat. 89 (i handl. fr. 1536: j alla tijdha), Ps. 1695, 310: 2 (: i alla tida)). 3:o Formen tider är i vissa uttr. (se särsk. 2 b γ, 11 b, d, e) eg. nom. sg. m. men uppfattas numera som pl.; ändelsen -er är analogiskt tillagd efter mönster av sådana former som dager o. kväller (se BHesselman i NysvSt. 1931, s. 233).
Ordformer
(ti (th-, -ij) 1561 (: tijkörtning) osv. tid (th-, -ii-, -ij-, -j-, -dh) 1521 osv. tider (-ij-, -dh-), sg. 1593 osv. tidt (-ii-,-ij-, -dtt, -t) 1523—1603 (: middagztijdt). tyd (-ÿ-, -dh) 1526—1713. tyen, sg. best. 1711)
Etymologi
[fsv. tiþ, f. o. m.; motsv. fd. tith, f. (d. tid), fvn. tíð, f., fsax. tīd (mlt. tīt), mnl. tijt (nl. tijd), ffris. tīd, fht. zīt, f. o. n. (t. zeit, f.), feng. tīd (eng. tide, numera nästan bl.: tidvatten); nära besläktat med TIMME; sannol. till den rot (med bet.: (sönder)dela) som äv. föreligger i armen. ti, ålder, år, tid, o. (med annat avljudsstadium) i gr. δαίεσϑαι, dela, fördela, sanskr. dyáti, skär, delar, dáyate, (ut)delar; ordets grundbet. torde vara: ngt avdelat, (tids)avsnitt; jfr dock Bjorvand o. Lindemann Arveord 935 (2000). — Jfr TID, adj., TIDD, TIDIG, adj.1, 2, TIDLIG, TIDNING]
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. om tidsavsnitt o. i anv. som ansluter sig härtill. 1) (mer l. mindre obestämt) tidsavsnitt. Härunder: hela tiden (a), till en tid (d), under tiden (g), över tid (h). 2) nödvändig l. tillräcklig l. tillgänglig tid. Härunder: tid är pengar (a), ha l. få tid (b α), spara l. vinna l. spilla tid (b β), ge l. göra l. ta sig tid (b γ), ta tid på sig (b δ). 3) livstid l. period i livet. Härunder: i all sin (levandes) tid (a), på sin tid (b), ngns tid är ute (c), ngns tid kommer (c α), ha tiden för sig (c β), leva på lånad tid (d). 4) i ngt avseende enhetlig period l. tidsålder; särsk.: historisk period (a), samtid l. nutid (b), totalitet av perioder (f). Härunder: före l. efter sin tid, följa med sin tid, (ligga l. vara) i tiden (b α), tidens melodi (b β), nu för tiden (c), en tid i världen (d), en gång i tiden (e), i alla tider (f α), alla tiders (f α α'), aldrig på tiden (f γ). 5) tidsperiod med tanke på förhållanden som människor lever under. Härunder: dyr tid, god tid (c). 6) bestämd l. fastställd period. Härunder: tidens enhet (e). 7) periodiskt återkommande tid. Härunder: årets tider (a). 8) regelbundet återkommande företeelse: tidvatten (a), bönestund (b), menstruation (c). 9) mätbart l. uppmätt tidsavsnitt, tidsåtgång. Härunder: ta tid (på ngn l. ngt) (a), (göra ngt) på tid (b).
B. om tidpunkt o. i anv. som ansluter sig härtill. 10) tidpunkt; gång. Härunder: på annan tid (a), vid samma tid (c), vid l. från l. sedan den tiden (d), så tid års (e), från tid till annan (g), någon tid (h). 11) rätt l. lämplig l. passande tid. Härunder: det är tid att (a), när l. medan tid(er) är (b), det är på tiden att (c), i tid(e) (e), i tid och timma (f), i rättan tid (j), allt har sin tid (l). 12) bestämd tidpunkt vid vilken ngt skall ske; särsk. ödesstund (a). 13) registrerad l. registrerbar tidpunkt; tidsangivelse; klockslag.
C. i fråga om tid ss. storhet o. i anv. som ansluter sig härtill. 14) om opåverkbart förlopp av händelser osv. i sinnevärlden; särsk. med tanke på ngt som sker efterhand (a), med tanke på att ngn är delaktig i l. utanför förloppet (b), om förloppet vid l. i förhållande till nuet (c), med tanke på att tiden upplevs ha varierande hastighet (d), i fackspr. (e). Härunder: med tiden (a β), gå ur tiden (b slutet), förfluten, kommande, närvarande tid (c), tid och rum (e α). 15) i fråga om princip för angivelse l. beräkning av tid. Härunder: borgerlig tid.
A. om avsnitt av tid (i bet. 14) av viss utsträckning l. varaktighet, tidsavsnitt, o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
1) med tanke på viss varaktighet l. utsträckning, om avsnitt l. del i det kontinuerliga förloppet av skiftande tillstånd l. förändringar l. händelser i sinnevärlden, särsk. om mer l. mindre obestämt sådant avsnitt osv. mellan skilda händelser l. före l. efter det att en händelse l. förändring inträffar l. har inträffat l. medan ngt tillstånd råder l. ngt pågår; ofta liktydigt med: tidsavsnitt l. tidrymd l. period (se d. o. 3); förr äv.: stund (se STUND, sbst.1 2). En tid bortåt, se BORTÅT I 5. Jag har inte sett honom på en tid. Det dröjer ännu någon tid. Under den tiden var hon bortrest. G1R 1: 27 (1521). Någhon tijdh ther effter bleff Konungen j Egypten dödh. 2Mos. 2: 23 (Bib. 1541). (Adalgarius) Bekom stijktet igen medh nödh / En ringa tidher för sin dödh. Messenius Christm. 225 (c. 1630). Då frågade den gamle Redlig: hafwen I icke för en tid sedan känt en Pelegrim som kallades Herr Ängslig. Lagerström Bunyan 2: 167 (1727). Då han sutit en tid vid sitt stop .. / .. framflöda de sparade orden. Runeberg (SVS) 3: 98 (1832). (Jag) fick vara någon tid med min familj i Skåne. De Geer Minn. 1: 205 (1892). En tid samlade jag vykort från alla städer. Lo-Johansson Förf. 11 (1957). — jfr BESTÅNDS-, FÄGRINGS-, GEMENSAMHETS-, KUR-, LUGN-, LÄNGTANS-, MELLAN-, SKILLNADS-, SOLSKENS-, STILLHETS-TID m. fl. — särsk.
a) i förb. med hel (jfr HEL, adj. 4); särsk. i sådana uttr. som hela tiden, förr äv. hela tiderna, i sht förr äv. i (det mer l. mindre pleonastiska) uttr. hela långa tiden (jfr b), ifrågavarande tid(savsnitt) i dess helhet l. dess hela utsträckning, ifrågavarande tid(savsnitt) igenom; särsk. för att beteckna att ngn gör ngt l. att ngt sker l. pågår l. varar så länge som ngt annat (som framgår l. antyds av sammanhanget) sker osv., ungefär liktydigt med dels: utan avbrott, från början till slut o. d., dels: ständigt, jämt; äv. övergående i konjunktionell anv.: under tiden som, medan. Det regnade hela tiden. Samtalet fördes hela tiden på franska. Den schadan som han heele denne tiden uttöfver (haf)ver hafft på sitt been. OxBr. 5: 270 (1624). Jagh hafver nu hela långa tiden varit frånstängdh. Carl XII Bref 67 (1705). Här sitter jag hela tiden allena, fast du wet, at din närwarelse är mitt halfwa lif. Dalin Arg. 1: 112 (1733, 1754). Krafterna aftynade dag från dag, oaktadt han hela tiderne var fri från värk. BL 4: 77 (1838). Hela tiden .. (hönan) ruvade äggen, fröjdade hon sig vid tanken på hur glad matmodern skulle bli åt kycklingarna. Lagerlöf Holg. 1: 184 (1906). Medan hon åt, pratade hon hela tiden, forcerat och sammanhangslöst. Wändahl Stud. 103 (1929). Sitter man hela tiden och stirrar på sin egen navel, så är det klart att man till slut måste bli rätt missmodig. Lo-Johansson Förf. 25 (1957).
b) i förb. med liten, se LITEN 2, l. kort, se KORT, adj. 2 a, l. lång (jfr a, 2 b δ, ε), om tidsavsnitt som är av (jämförelsevis) liten resp. stor utsträckning l. längd. En lång (kort, liten) tid därefter. För kortare eller längre tid. Sedan lång tid tillbaka. En lång tid bortåt, förr äv. långa tiden bortåt, se LÅNG 7 a. Så bliffuo the ther j longan tijdh, och handladhe stadeligha j herrano(m). Apg. 14: 3 (NT 1526). Jag hoppas att fåå see min Engell sist i Novembre och sen aldrig skiljas för een så lång thij mer. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 74 (1693). På lång tid hade från honom inga tidningar ingått. Ödmann MPark 2 (1800). Drömmen om en enhetlig karta över världen kommer utan tvivel att taga lång tid att förverkliga. Globen 1922, s. 19. Oljepriset föll tillbaka på måndagen efter att ha stigit under en längre tid. DN 13 ⁄ 1 2004, s. C10. — särsk.
α) (†) i det adverbiella uttr. långa tiden l. tiderna, under lång tid, länge. Jagh hafwer fuller ofta påmint honom, att Chronones arbete borde flijtigare drifwas och icke så platt långa tijden nidläggias. Schück VittA 2: 384 (i handl. fr. 1672). De kunna långa tiderna gå korrs om hvarann på gålfvet. Törneros (SVS) 3: 105 (1833). Ehuru långa tiden re’n belägrade / Med gudars hjelp vi kriget lyckligt mest ju fört. Alexanderson Sept. 5 (1868).
β) (numera föga br.) i det adverbiella uttr. en tid lång (förr äv. sammanskrivet), förr äv. långt, se LÅNG 7 a α ζ'. Wij woro(m) och en tijdhlång owijse, ohörughe. Tit. 3: 3 (NT 1526). När Eder Kong:e M:tt honom en tijdlång brwkedt haffuer (osv.). HH XXXIII. 1: 157 (1561).
d) i uttr. till en l. någon tid, under en viss, inte närmare angiven, period av obestämd längd. (Vattnet) haver .. giort os temligh skada .. her och der upå den gambla vallen, så att vij till en tid nock hava att lappa. OxBr. 6: 26 (1628). Ännu till någon tid förmildrades och tillbakahöllos desza onda böjelser. Fryxell Ber. 2: 240 (1826). Somliga av .. (de importerade tyska julsederna) ha trängt ned till folket och hos det levt kvar till en tid. Nilsson FestdVard. 127 (1925). Det gick bra till en tid. SvHandordb. (1966).
e) (numera mindre br.) i sådana uttr. som till (sina) tider l. till sin tid, under vissa, inte närmare angivna perioder, periodvis; stundom, ibland. Vi hade en kammare, som stod ledig, när min man, till sina tider, ej hade någon gesäll. Wigström Folkd. 1: 181 (1880). Hon såg tacksamt på skogen .. mörk och vild såg den ut ibland, men så vacker också till sin tid! Hallström Brilj. 53 (1896). Lagerkvist Gen. 7 (1937: till tider).
f) (†) i uttr. under varande tid, under denna l. samma l. innevarande period; äv. i konjunktionell anv.: under tiden som, medan (jfr g γ). Under wahrande tijd Kongl. M:t wid Grubin camperade, lätt Kongl. M:t sig wara angelegit, at försäkra sig om staden .. wid Libau. KKD 9: 7 (c. 1702). Under warande tid samlade sig alla Nympherne omkring Mentor. Ehrenadler Tel. 238 (1723).
g) [delvis efter mlt. undertiīden; jfr äv. d. undertiden] med anslutning till 10, i uttr. under tiden (äv. sammanskrivet), förr äv. (i bet. α) undertid l. undertida l. undertids.
α) (†) ss. adv. (jfr β), under vissa tider (i motsats till andra tider under vilka annat förhållande råder), tidvis; (under)stundom; ibland; emellanåt. Regimentit på iordenne står j gudz hand, han giffuer henne vnder tijden en dughelig regente. Syr. 10: 4 (öv. 1536). Wij menniskior (har) att achta .. huru .. (Gud) undertijda stadgar exempel såwäl på höga som låga. Gustaf II Adolf 76 (c. 1620). På det man måste .. få fortare framfara med predikan, må vndertijdz messan läsas och icke siungas. ConsEcclAboP 388 (1660). Träden finnas här stadigt gröna, fast än the undertijden fälla sina Blaad. Amer. 6 (1675). Tå han sielfmant fram sig tedde vndertid, / Så kunde jag äntå ei honom komma wid. Kolmodin QvSp. 1: 510 (1732). Blomståndarne woro merendels 5, undertiden flere. Linné Öl. 17 (1745). SvBL 1: 152 (1858). — särsk. i åtskiljande anv., upprepat l. i kombination med annat liktydigt adv., i uttr. med bet.: vid vissa tider l. tillfällen .. vid andra tider osv., ibland .. ibland, än .. än; jfr STUNDOM 1 b. HH XIII. 1: 106 (1563). Han låter undertijden titulera sigh Hennes Kongl. May:tz resident, under tijden agent. OxBr. 8: 428 (1644). Stundom söng en enda person, under tiden hela menigheten. Hülphers Mus. 124 (1773). Vid .. (blombladets) basis .. är det ibland försedt med något, som egenteligen kunde förtjena namn af Honingshus .. undertiden aldeles tomt, ibland med någon saft ifyllt. VetAH 1800, s. 125. — jfr STUNDOM-TID.
β) ss. adv. (jfr α), under ifrågavarande tid(savsnitt); särsk. för att ange samtidighet av ett skeende l. en handling av viss varaktighet o. en annan handling l. ett annat skeende, ibland liktydigt med: under samma tid l. samtidigt. Till thet Tredie, så motte man och vndertiden haffue akt opå Textens Coherentier, thet är, huru thet hänger tillsamens. Hansson Norman 9 (c. 1550). Oansedt vij der dertill styrkt haffue, att H. M:tt skulle undertijden resa uth till Svartsiö .. så haffuer H. M:tt det ingalunda velet göra. OxBr. 3: 120 (1627). Nils Brahe uthärdade .. det häftiga anfallet, till dess hans folk undertiden hunnit förskansa sig. Fryxell Ber. 6: 80 (1833). Koka under tiden pastan enligt anvisning på paketet. Expressen 18 ⁄ 1 2004, s. 38.
γ) ss. temporal konj., äv. i förb. med efterföljande som: medan (se d. o. II 1); jfr f. Under tiden man förtär en äppeltårta, expediera dessa herrar .. hvilken filosofisk fråga som helst utan att låta sig däraf bekomma. FoU 17: 69 (1846). Jag stannar vid gärsgå’rn, under tiden du går ned till båten. Fastbom LivLek. 62 (1916). Under tiden som finansministern .. då och då tvingats leverera ett och annat krispaket, har prognoserna ständigt försämrats. SvD 5 ⁄ 12 1990, s. 2.
h) [efter eng. over time] i uttr. över tid, äv. tiden, under en (längre) oavbruten tidsperiod; äv. närmande sig bet.: så småningom, efter hand. HT 1975, s. 319 (: tiden). Finessen med att se att de stora problemen är framodlade av människor över tid är naturligtvis att man inser att de också kan lösas av människor. SvD 2 ⁄ 4 1996, s. 2. Kronan har blivit svagare över tid. Svensken har blivit fattigare. Expressen 22 ⁄ 8 2003, s. 2.
2) i fråga om tid till förfogande l. (för viss handling l. visst skeende o. d.) nödvändig l. tillrådlig l. tillräcklig l. tillgänglig tidrymd l. tidsperiod; äv. mer l. mindre pregnant, om (förhållandevis) lång sådan tidrymd osv. Det är ett arbete som kräver tid. Hushålla med tiden. Ha ont l. gott om tid. Vara herre över sin tid. Tiden räcker inte till. Tidhen worde mich förstackot när iach förtelia skulle om .. Propheterna. Hebr. 11: 32 (NT 1526). Som läkiedommar icke strax af begynnelssen så krafftige ähre, att the helssan altidh kunna fullkomligen och in momento restituera, uthan fordras der till tijdh och rådrum. RARP 8: 166 (1660). Ehuru .. (mannen som är skyldig pengar) faller neder och beder om tid, så är ingen skonsmål. Swedberg Dödst. 344 (1711). Det låg ett berättigande uti att vara på sin vakt mot honom .. (eftersom) man behöfde tid för att genomskåda konseqvenserna vid den nya bana, på hvilken han ville inleda. 3SAH 2: 17 (1887). Selma var road av att hålla sällskap med oss, då tiden så tillät. HågkLivsintr. 22: 131 (1941). Det går åt en massa tid till att svara på mejl. DN 30 ⁄ 8 2003, s. 2. — jfr BETÄNKE-, FÖRYNGRINGS-, KONVALESCENS-, LADDNINGS-, LÄKNINGS-, MINIMI-, MOGNADS-, PRÖVNINGS-, ROSTNINGS-, SMÄLTNINGS-, SPAR-, SPILL-, STEK-, SYRNINGS-TID m. fl. — särsk.
a) om tiden ss. värdefull tillgång, särsk. i ordspr. l. ordspråksliknande uttr.; särsk. [efter eng. time is money] i uttr. tid är pengar. Tiden, såsom den för det kostbareste aff Werlden skattas hoos hwar och en, hwilken låter sig aff ett sundt Förnufft regeras. Porath Pal. Dedik. 1 (1693). En dyrbar, oersättlig tid var förspilld. Carlson Hist. 1: 111 (1855). Tid är pengar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Om man bar sig så vårdslöst åt med tiden, som är det dyra, som aldrig kommer tillbaka, så kunde man få dåligt namn om sig. Lagerlöf Troll 2: 77 (1921). I dag betalar vi med tid när vi sitter i köer under vissa tider på dygnet. Och tiden är alltmer dyrbar. DN 23 ⁄ 6 2003, s. A10.
b) i vissa mer l. mindre stående förb. med verb; särsk.
α) i sådana uttr. som ha l. få tid, ha resp. få (l. vilja ta sig) ngn stund (för viss sysselsättning o. d.), äv. närmande sig l. övergående i 11: ha resp. få tillfälle (se d. o. 5) l. möjlighet, ngn gg äv.: ha resp. få lust; särsk. i frågor som har du tid (ett ögonblick)?, särsk. ss. artig uppmaning att lägga ifrån sig det man sysslar med o. göra ngt annat (komma l. lyssna o. d.). Om du får tid över kan du väl komma. Folkit försambladhe sich åther, så ath the icke tijdh haffde till ath äta. Mark. 3: 20 (Bib. 1526). Effter thet the studenter, som här uthskickas af riket i fremande land, icke hafva tidh och tilfelle til at lenge blifva uthe. RA I. 1: 461 (1546). Jag har ej timmar nog för mina sysslors mängd, / Än mindre någon tid att mina nöjen gifva. JGOxenstierna Dagb. 148 (1771). Så länge Terminen varar får jag .. ingen tid att tänka derpå. Tegnér Brev 2: 159 (1820). Nej, nu har jag inte tid med dig längre. Lindqvist Dagsl. 1: 116 (1898). Har Ludvig tid att komma in ett ögonblick? Fogelström BorgTr. 321 (1957). ”Nej, jag har inte tid”, var hennes eviga ursäkt. Tunström Tjuv. 142 (1986).
β) i vissa uttr. betecknande bruk l. missbruk av tid; särsk. i sådana uttr. som döda tiden, se DÖDA 2 b, fördriva tiden, se FÖRDRIVA 2 d, slå ihjäl tiden, se SLÅ, v. I 24 a γ γ', ta tiden i akt, se AKT, sbst.2 2 c γ (jfr 11), förlora tid(en), se FÖRLORA 8 d, spara l. vinna tid (förr äv. tiden), förr äv. hinna tiden, se HINNA v.2 10. Prata bort tiden. Spilla en massa tid på strunt. Lägg inte ner för mycket tid på den saken. För att spara tid och pengar delade de på resurserna. Kära barn, bruka tijdhen. Syr. 4: 20 (Bib. 1541). Om vij skole troo, att dhe göra dhet allenast till att vinna någon kort tijdh. AOxenstierna 2: 669 (1624). Kunde man thet allaredan af .. (spådomens) illaka sammanhang klarligen utmärkja, om man icke wille bespara Paperet och Tiden, som är alt för ädel at spilla .. uppå slika .. Griller. Block Progn. 67 (1708). Lät oss använda den tid, andra förslösa på giästabod, spel, dryck och prat, at (osv.). Linné PVetA 1739, s. 17. Han tog vara på tiden; derföre var han aldrig utan tid. 2SAH 25: 32 (1849). Han tog flyget för att vinna tid. Östergren 8: 189 (1956).
γ) i sådana uttr. som ge sig tid (förr äv. tider) l. göra sig l. ta sig tid (med ngt l. ngn l. att göra ngt o. d.), avsätta viss (nödvändig l. tillräcklig) tidrymd (åt ngt l. ngn); äv. ge ngn tid, se till l. tillåta l. föranleda att ngn får viss (nödvändig l. tillräcklig) tidrymd (för ngt); äv. med adjektivisk bestämning, i sht god, se GOD 7 d β. Han gav henne god tid att svara. Thetta .. arbete, låg .. (honom) så häfftigt på hiertat, at han näpligen kunde giffwa sigh tijder eller stunder til een godh dagh eller glad affton. Svart Ähr. 77 (1560). Petrus giör sig intet tid at wenta tils båten kom i land. Swedberg SabbRo 1370 (1687, 1712). 20:de (maj) .. tog iag mig första gången dhen tijden, att besee Turkarnas gudztienst. KKD 5: 104 (1710). Därpå försvann han .. och gav oss sålunda tid att genombläddra de första sidorna i de kvarlämnade böckerna. Lagergren Minn. 8: 9 (1929). När .. (fatet) var tomt gav han sig inte tid att slicka det rent utan slank ut. Ekman Hunden 101 (1986).
δ) i sådana uttr. som ta god l. lång tid på sig (med ngt l. för att göra ngt o. d.), ägna lång tidsperiod (åt ngt), inte göra sig ngn brådska, ta lång l. mycket tid, avsätta l. använda l. kräva lång (av kortare l. längre tidsavsnitt bestående) sammantagen tid, (få) ta den tid det tar, (få) ta så lång tid som behövs; särsk. pregnant (l. (i förb. med liten) litotetiskt), i uttr. ta (litet) tid l. ta sin (lilla) tid, kräva lång tid, ta tid på sig (med ngt), ägna lång tid (åt ngt); jfr TAGA, v. I 3 h τ slutet, χ ο '. Det tog litet tid innan det blev färdigt. Det tog (mycket, lång) tid och tålamod. Han tog lång tid på sig. Allting tar sin lilla tid. Ty iach scal tagha en wiss tijd / och döma rett. Psalt. 75: 3 (öv. 1536). Karl Johans namnteckning .. tog mycken tid i anseende till hans tunga hand och åtskilliga slängar och puncter. De Geer Minn. 1: 61 (1892). Denna gång tog han tid på sig, så att han fick råka Greta. Lagerlöf Top. 176 (1920). Det tar ju alltid litet tid, innan den svenska värdigheten går upp i limningen. HZetterström hos Östergren 8: 189 (c. 1930). Lidén tog god tid på sig för sina själsliga omvälvningar. Siwertz Tråd. 29 (1957). Det får ta den tid det tar. SvD 13 ⁄ 2 1995, s. 2.
ε) i vissa uttr. med bet.: dröja (länge) l. fördröja l. förhala ngt, särsk. dra ut på tiden, se DRAGA UT 6 a, förr äv. i sådana uttr. som draga ut tiden, se DRAGA UT 6 b, draga ngt på tiden, se DRAGA, v. I 24 a, tiden går långt ut l. det går (långt) ut på tiden, se GÅ UT 18, ankomma på tiden, se ANKOMMA II 1 e.
3) om människas liv l. livslängd, livstid; ofta i förb. med genitivbestämning l. poss. pron. angivande den vars levnadsålder l. livslängd o. d. som avses, särsk. i uttr. ngns tid är ute (jfr c), ngns livstid är (snart) slut; äv. om period i livet, särsk. om sådan period som karakteriseras av aktivitet l. verksamhet l. att ngn står på höjden av sin karriär l. är vid makten o. d. (äv. i utvidgad anv., i fråga om ngt sakligt, se b, c). Vår tid är kort. Genom trona fick och Sara crafft j sädhenes afling, ath hon wort medh barn emoot hennes ållers tijdh. Hebr. 11: 11 (NT 1526). Carl IX var .. ledsen vid världen och spådde sin tid snart vara ute. Hallenberg Hist. 1: 60 (1790). Menniskan wet ju icke sin tid, och du, som fördröjer din omwändelse .. har du räknat dina återstående timmar? Hagberg Pred. 2: 36 (1815). Han mottog mig i sitt ämbetsrum, som om vi varit bekanta all vår tid. HågkLivsintr. 15: 340 (1934). Vem tippar tid som förestår: / Kanhända blir jag hundra år! Ferlin KejsPap. 89 (1951). — jfr BARNDOMS-, BILDNINGS-, DANINGS-, FLICK-, FÄSTNINGS-, FÖRNEDRINGS-, GESÄLL-, GYMNASIE-, LEVNADS-, LIDANDES-, LIVS-, MANNA-, MEDGÅNGS-, MOGENHETS-, NOVIS-, OSKULDS-, POJK-, REKRYT-, SKAPANDE-, SMEKMÅNADS-, STUDENT-TID m. fl. — särsk.
a) i emfatisk anv., för att uttrycka förvåning, förargelse o. d., i sht med förstärkande bestämning; särsk. i förb. med all l. aldrig o. genitivbestämning l. poss. pron.; jfr 4 f γ, δ, ε, 5 b o. DAG I 5 g. Svär på det, Elin, att du aldrig, nej aldrig i din tid kommer in i det röfvarnästet. Knorring Torp. 1: 217 (1843). ”Men du min tid! .. ” utbrast jungfrun med förfäran. Benedictsson FruM 148 (1887). En sådan jättetjur hade han i all sin lefvandes tid ej sett bland älgar. Knöppel SvRidd. 71 (1912). Hur i all sin tid skall nu Mesch bära sig åt? sade Hamilton. Elgström BorgMeschÄv. 30 (1929). Nä, allri i livets tider! sa Tora och reste sig. Hon var rasande. Ekman Häxring. 153 (1974).
b) i uttr. i l. på sin (l. min o. d.) tid, om period när ngn lever l. (i anv. som motsvarar c) om period i livet när ngn är verksam l. aktiv o. d.; äv. i utvidgad anv., om period när ngt existerar l. fungerar l. är i bruk o. d. Noah war en from man .. och förde itt gudhelighit leffuerne j sin tijdh, och födde tree söner. 1Mos. 6: 9 (Bib. 1541). I min tid (var) i Cabak twänne Rådsherrar utan hufwud. Roman Holbg 132 (1746). Den .. från 1736 gällande lagen var .. förträfflig på sin tid. Oscar I Straff 25 (1840). Jag var icke ens bland dem, hvilka i sin tid drogo i Stockholm Maria Taglionis vagn från kongl. teaterhuset. Sturzen-Becker 2: 86 (1861). Kanske blir det icke i min tid, men (osv.). FinT 1920, 1: 502. Nodermann & Wulff företogo på sin tid en nästan omärklig ändring i täxten. Nodermann o. Wulff FörsamlKSångb. 30 (1922). Jag var på min tid en god simmare. SvHandordb. (1966).
c) om period i livet som karakteriseras av att ngn står på höjden av sin karriär l. är vid makten o. d.; äv. i utvidgad anv., i fråga om ngt sakligt, med tanke på god funktion l. blomstringstid o. d. (jfr b); särsk. i uttr. för att beteckna att ngn l. ngt inte längre är att räkna med (särsk. i uttr. ngns tid är ute (jfr huvudmom.)). Skrivmaskinen har sett sin bästa tid, se BÄTTRE 3 c. Hans tid är förbi. Björkegren 2645 (1786). (Armfelt) ansåg, att hans tid i Sverige vore ute. Tegnér Armfelt 2: 39 (1884). Bonit är icke kraftlös — klarbuljong — hvilken senare såsom näringsämne sett sin tid. SDS 1897, nr 587, s. 4. Han har haft sin tid. WoH (1904). Snödropparna har redan haft sin tid och även krokus och scilla. Siwertz Förtr. 232 (1945). — särsk.
α) om väntad l. önskad period för ngn (vid makten l. i ljuset o. d.); stundom närmande sig bet.: tur, särsk. i sådana uttr. som ngns tid kommer, nu är ngns tid; stundom svårt att skilja från 11, 12 a. Tå sade Konungen. Thet är nu .. (Leksandskarlarnas) tijdh, wi wilie nu låta them swärma. Svart G1 157 (1561). (Sv.) Min tid kommer, (fr.) j’aurai mon tour. Weste 1980 (1807). Nu är min tid, (dvs.) min tur. Dalin (1854). Någon gång blir det väl min tid, och då ska ni få se! Östergren 8: 192 (1956).
β) i uttr. ha tiden för sig, i fråga om att ngn l. ngt (i början av sin utveckling l. karriär o. d.) har goda utsikter (att uppnå önskat mål resp. önskad effekt o. d.) längre fram. Det svenska vinet har tiden för sig. Hr Martin Landahl har ingen anledning att (som diktare) hänga sin lyra på väggen, om, såsom vi förutsätta, han ännu har tiden för sig och verkligen vill lyckas. NordRevy 1895, s. 488. De hade tiden för sig. Beijer BritaGrossh. 244 (1940). Du är ju bara barnet, du har tiden för dig! Östergren 8: 188 (1956).
d) [jfr eng. borrowed time] i uttr. leva på lånad tid, i fråga om att ngn l. ngt lever l. existerar l. är verksam(t) o. d. längre än väntat (o. när som helst kan avlida l. sluta fungera l. upphöra o. d.); äv. närmande sig bet.: leva över sina tillgångar. Vi har levt på lånad tid, svenska folket har inte fattat att det ätit för mycket, sovit för länge och jobbat för litet. DN 24 ⁄ 10 1990, s. B1. Läkarna sa att efter jag fyllt 20 år så lever jag på lånad tid. Expressen 28 ⁄ 7 1993, s. 14. Många tror att SAS styrelse lever på lånad tid och att aktieägarna snart har fått nog. Expressen 10 ⁄ 8 2001, s. 6.
4) om i något avseende enhetlig period l. era l. tidsålder o. d.; särsk. (vanl. i pl.) i fråga om (förlopp av) växlande, mer l. mindre givna l. avgränsade (på varandra följande) perioder; äv. med mer l. mindre tydlig anknytning till 14. Tiderna förändras och vi med dem [efter lat. tempora mutantur, et nos mutamur in illis]. Nya tider, nya seder. Konsten genom tiderna. I gamla (l. äldre) tider. Forna tiders kvinnor. Förr i tiden, se FÖRR, adv. 1 a; förr äv. i förra tider, se FÖRRE, adj., räkneord o. pron. 2 c α. Än dogh gudh haffuer öffuerseet här till dags sådana fååwitsheetz tijdh, förkunnar han dogh nw menniskiome(n) ath alle j hwar stadh skola bätra sigh. Apg. 17: 30 (NT 1526). Tijderne, som ähro i werlden föranderlige. AOxenstierna Bref 4: 369 (1647). Den ena tijden är den andras Mästare. Celsius Ordspr. 1: 527 (1708). Ges ett behag, som tillhör tiderna? Ges ett annat, som blott är tidens, och med den förgås? Wallin (SVS) 1: 391 (1806). Ett barn af längesedan döda tider, / en senfödd son af sekel som förgått. Gripenberg SvSon. 34 (1908). Det man ska konstatera är att (höjdhopparen) Patrik Sjöberg var extremt bra, och inte bara för sin tid utan för alla tider. Expressen 18 ⁄ 8 2003, s. 18. — jfr DVÄRG-, FABEL-, FORN-, HEDNA-, PATRIARK-, SKALDE-TID m. fl. — särsk.
a) om viss (gm attributiv bestämning till person l. årtal o. d. avgränsad) period i världens l. mänsklighetens historia. På dinosauriernas tid. Monge spethälsche woro j Israel j Helisei prophete tijdh. Luk. 4: 27 (NT 1526). I gamle Konung Göstafs tijdh. HT 1954, s. 35 (1628). Likwäl har Swenska Folket .. ingen tid så kär som ”den gamla Karolinska tiden”. Afzelius Sag. XI. 1: 9 (1868). En bergskedja, hopveckad under relativt ung geologisk tid. SvGeogrÅb. 1927, s. 184. Solen är sedan gammalkristen tid en symbol för Kristus. Backman RelDans. 98 (1945). — jfr APOSTLA-, ASA-, BAROCK-, BRONS-, DANSK-, DÖS-, FOLKVANDRINGS-, FRIHETS-, GLACIAL-, HÄLLKISTE-, IS-, JÄRN-, KAROLINGER-, KLOCKBÄGAR-, KRIT-, LITORINA-, MAMMUT-, MOGUL-, PALEOCEN-, REFORMATIONS-, RENÄSSANS-, RIDDAR-, ROKOKO-, SILUR-, SNAPPHANE-, STALIN-, SVENSK-TID m. fl.
b) om innevarande tidsperiod l. om tidsperiod som sammanfaller med ngns levnads- l. verksamhetstid, samtid; nutid; särsk. (jfr 3) i sådana uttr. som vår l. sin tid; stundom närmande sig l. övergående i 5. Hon är insatt i tidens frågor. Han är ett barn av sin tid. Psalt. 49: 2 (öv. 1536). Huru fördärfvad är icke vår tid, vår ungdom; denna bullersamma stad förstår så väl att gynna oordningar. Björn FörfYngl. 7 (1792). Tidens anda uppfostrar tidens barn, medan åter denna anda bestämmes utaf dem. 2SAH 40: 512 (1865). Som krönikör skall man lefva i och med sin tid. Hedenstierna Kaleid. 9 (1884). Tiden var ännu ej mogen för en systematisk behandling af ett dylikt ämne. Annerstedt Rudbeck Bref CXXVI (1899). Tiden var full av idéer om .. ett nytt slags kärlek. Lo-Johansson Förf. 55 (1957). (Sångaren) Di Leva är en Hamlet för vår tid. Om det nu inte var så att Hamlet var sin tids Di Leva. DN 2 ⁄ 1 1990, s. 1. — jfr NU-, NY-, SAM-TID. — särsk.
α) i fråga om att (inte) vara aktuell l. i överensstämmelse med för samtiden rådande föreställningar l. värderingar o. d., i sådana uttr. som (vara) före l. efter sin tid, följa med sin tid (l. tiden), låta tiden gå sig förbi, (ligga l. vara) i tiden l. (så l. så) rätt i tiden, vara ur tiden. Idén var helt rätt i tiden. Jag var blefven lärare i filosofien, och man måste, såsom sådan, väl följa med sin tid. Leopold 4: 289 (c. 1820). En .. mening bestridde all tullförhöjning: den förfäktades af Per Sparre, hvilken i dessa frågor var långt framom sin tid. Carlson Hist. 4: 95 (1875). Fredrik II brukade säga, att Sverige var hundra år efter sin tid. Tegnér Armfelt 3: 368 (1887). Föråldrade metoder .. som gjort skolan till en liten idyll för lärarinnorna, av vilka de flesta låtit tiden gå sig förbi. Widegren Johanssons 61 (1939). Även folk som tycker att de kungliga är ”ur tiden” .. tycks vara inställda på att till fullo utnyttja fester och extra fridagar. SvD 5 ⁄ 6 1977, s. 6. Nationalismen och militarismen låg i tiden. KvinnLittH 1: 225 (1981).
β) i uttr. tidens melodi, eg. om musik; särsk. i utvidgad anv., dels om ngt sakligt l. ngt förhållande o. d. som är (nytt o.) populärt l. (i positiv l. negativ bemärkelse) kännetecknande l. utmärkande för ifrågavarande tid(sålder), dels om allmän l. tidstypisk åsikt l. inställning o. d.; stundom närmande sig bet.: trend. Swing it, magistern, swing it! / Ja det är tidens melodi. SwingIt 18 (1941). De mäktiga herrarna .. påverkades av tidens melodi och såg till att freskerna (i Eds kyrka) hamnade under ett lager vit kalk. DN 14 ⁄ 5 1987, Runt stan (Sollentuna) s. 19. Lågkonjunktur råder .. En bransch som dock inte infattats av tidens melodi är auktionshusen. DN 25 ⁄ 4 2003, s. 26.
γ) i det bildl. uttr. tidens ansikte l. vår tids ansikte, i fråga om ngt l. ngn som (i sht gm utseende l. klädsel o. d.) är karaktäristisk(t) l. representativ(t) för ifrågavarande tid(sålder). (Annonssidorna) speglar tidens ansikte. SvD(A) 6 ⁄ 2 1939, s. 10. Det är det hemtrevliga i Brommas äldre områden .. (byggherren) vill ta tillbaka. Fast det är klart, nu är det 90-tal och vår tids ansikte bjuder på mindre idyll. Det finns krav på storskaligare bebyggelse. DN 9 ⁄ 2 1994, s. D1. Dessa dokumentära fotografier skildrar inte bara ”tidens ansikte”, de förmedlar illusioner och övermod. Expressen 13 ⁄ 10 2003, s. 6.
c) i sådana uttr. som nu för tiden, äv. sammanskrivet nuförtiden, se NU, adv. o. konj. I 1 a γ; förr äv. ännu för tiden, nu vid tiden, för denna tiden; äv. i uttr. då för tiden, äv. sammanskrivet dåförtiden, se DÅ, adv. o. konj. I 1 a; äv. (numera bl. i Finl.) för tiden, se FÖR, prep., adv.1 o. konj. I 33 a α. Att Wåre undersåtare ej äre nu wid tiden, med så månge skepp .. försedde, som (osv.). Stiernman Com 4: 590 (1684). Fördenskull .. lätteligen är at sluta, at icke synnerligen månge slike Arfwe-Gods skola för denna tiden finnas i privatorum händer. HC11H 13: 185 (1693). (Jullyktan) förfärdigades av rött eller grönt papper samt hissades medelst lina upp på samma stång som julkorset. (Brukligt ännu för tiden). Hembygden(Hfors) 1910, s. 181.
d) i uttr. en tid på l. i världen, under en tidigare period, förr i världen. Kalle Blomqvist var en tid på verlden en glad själ, som tog lifvet okonstladt. Johnson NSkämth. 89 (1892). En tid i världen var jag cyklande springpojke i staden. Lo-Johansson StädAnsikt. 178 (1930). (Att pingvinkött smakar illa) upptäckte de sjömän som gick i land och jagade pingviner en tid på världen. DN 16 ⁄ 5 1997, s. A24.
e) med anslutning till 14, i uttr. en gång i tiden, se GÅNG II 3 a; äv. (utom i Finl. numera föga br.) i tiden l. tiderna, en gång (i tiden), på sin tid, förr. (Jag) reste Anáfloden uppföre till en närbelägen stepp, der Engelska missionärer i tiden uppfört en byggnad, hvarest man åtminstone är skyddad för lifsfara. Castrén Res. 2: 414 (1848). Pehr Sveholm, i tiderna bandymålvakt i föreningens mästerskapsserielag. BorgåBl. 4 ⁄ 3 1978, s. 10. Trots att hon i tiden utbildade sig till teckningslärare .. har Martha Lille i huvudsak arbetat som journalist. Hufvudstadsbl. 20 ⁄ 1 1983, s. 6.
f) om totaliteten av alla ifrågavarande perioder; äv. om (mycket) lång tidsperiod; i sht i pl. Så will jag E. K. Maj.t .. försäkra, at det skal lända til E. K. Maj.tz tijders beröm. Stiernhielm (SVS) III. 1: 201 (1659). Så var det ock tider sedan han senast var på landet. Allardt Byber. 2: 152 (1886). Det vidsträckta ostfinska landskapet innesluter flere välkända och sen tider tillbaka uppmärksammade mål för turistfärder. Ramsay VägvFinl. 237 (1895). En så ljuvlig sistaaprildag som denna ha vi väl inte haft på tider i Uppsala. ActaOstrog. 3: 70 (1935). — särsk.
α) med anslutning till 14, i förb. med all, i sådana uttr. som (i) alla tider (jfr ε), äv. (numera mindre br.) i uttr. (i) allan tid (förr äv. all l. allom tid l. alla tida l. alle tide), (under) alla (möjliga) skeden (i det förgångna l. framtiden) (jfr ALL II a γ α'); äv. sammanskrivet alltid, se ALLTID 1; äv. i gen. i uttr. alla tiders, bestämmande led bestående av ett huvudord, ofta föregånget av adjektivbestämning i superl. Filmen är en av alla tiders största succéer. Men honom som alstinges förmå ath göra .. ware prijs .. genom Christum Jesum, j allan tijdh, frå ewogheet till ewogheet. Ef. 3: 21 (NT 1526). Nw bidie wij then helga and, / .. at han for oss rådher j alla tijdha, / helst vti thet ytersta wij skolom hädan lijdha. Ståhle VersVasat. 89 (i handl. fr. 1536). Här synes ock huad ther ligger fördylt / Uthi Danskes hierte rätt alle tijde. Svart Gensw. I 6 a (1558). The skola i all tijd / Sielf föra helig strijd. Ps. 1695, 111: 4. Kär och törstig alla tider, / Jag mig altid lycklig ser. Kellgren (SVS) 1: 196 (1777). Den dag, då minnet firas af det fattiga barns födelse, som genom godhet och oskuld är vordet alla tiders konung. Rydberg Vigg. 18 (1875). Lyttkens BlSällsk. 173 (1981: i allan tid). — särsk.
α') (vard.) i uttr. alla tiders, för att beteckna att ngn l. ngt är av bästa slag, utomordentlig(t), enastående, förträfflig(t) o. d. (jfr β); äv. närmande sig l. övergående i interjektionell anv. En alla tiders fotbollsmatch. Alla tiders! STSD(A) 7 ⁄ 8 1935, s. 1. (Den nya kappan) var alla tiders. Hedberg Vild 155 (1949). Syster Ellen, vår riktiga sjuksköterska som helt enkelt var alla tiders människa. Siwertz Androm. 34 (1964).
Anm. till 4 f α α'. I ä. slang(artat språk) förekommer formen tajders taj3der2s. Alla tajders match. SvD(A) 22 ⁄ 4 1937, s. 13. Alla tajders! Östergren 8: 190 (1956; angivet ss. skämts.).
β) (vard.) i gen. pl. best. ss. bestämning till efterföljande sbst., för att ange att ngn l. ngt är av högsta l. förnämsta klass l. verkligt bra o. d. (jfr α α'). Han förklarar .. att det är tidernas tjänst att vara ambassadör vid påvestolen. GbgP 21 ⁄ 5 1989, s. 8. Tidernas TV-serie. DN 26 ⁄ 6 1991, s. B1.
γ) i uttr. aldrig i tider (jfr ε, 3 a), aldrig någonsin; äv. (o. numera nästan bl.) med anslutning till 14, i uttr. aldrig i l. på tiden, aldrig någonsin, absolut inte o. d. Då en person i Torsdags frågade en annan ”när tror Du denna roman skall hinna blifva komplett?” — erhöll han till svar: Alldrig i Tiden! SthmFig. 1847, s. 295. Jag tror du lider / Af afund, min gubbe! Nej aldrig i tider / Den blir en daler som slogs till slant. Strindberg MOlof 26 (1878). — Men ni slår henne ju! sa Jan .. — Slår henne? Jag! Nej, aldrig på tiden, försäkrade Frasse indignerad. Gustaf-Janson KungVank. 84 (1963).
δ) (numera mindre br.) i sådana emfatiska uttr. som tiders l. tidernas tid l. tider, om mycket lång tidsperiod; särsk. dels i uttr. i alla tiders tider, i all evighet, mycket länge, dels i uttr. aldrig i tiders tid, aldrig någonsin (jfr ε, 3 a). War försäkrad, at .. (friheten) står fast i alla tiders tider. Oelreich 19 (1755). De stora förgyllda kannorna .. hade väl stått där oåtkomliga i tidernas tider. Topelius 24: 171 (1857). Men jag vill sofva i tidernas tid. Levertin II. 1: 16 (1901). Aldrig i tiders tid den kärleksflamman skall slockna. Olson VDikt. 67 (1947).
ε) i uttr. världens tider, särsk. i sådana emfatiska uttr. som i (förr äv. uti) alla världens tider (jfr α), i all evighet, mycket länge, aldrig i världens tider (jfr γ), aldrig någonsin (jfr δ, 3 a). Dernäst är och blifwer wår allernådigste Drottningz Konungzlige nampn odödeligitt uthi alle Wärldennes tijder. RARP 4: 229 (1649). ”Du får en tia, då du kommer hit med .. (breven).” .. ”Nej då, patron!” .. ”En femtilapp då?” .. ”Aldrig i världens tider, patron!” Högberg Frib. 72 (1910).
ζ) med anslutning till 14, i förb. med evig, se EVIG 1 b, evärdlig, se EVÄRDLIG 1 a, evinnerlig, ss. uttr. för evigheten l. all framtid l. en (mycket) lång tidsperiod. Sjunk .. tillbaka i ogenomtränglig tystnad .. och det för evinnerliga tider! Nyblom Twain 1: 145 (1873). I evinnerlig tid har Waxholmsbolaget skött vintertrafiken i Stockholms skärgård. Expressen 10 ⁄ 2 1996, s. 2.
g) om den tidrymd som omfattar mänsklighetens historia, i sht om (den bibliska) perioden från skapelsen till domedagen; särsk. dels (ofta i pl.) i fråga om denna periods första l. sista skede, dels i uttr. i l. för tid och evighet, för alltid (jfr EVIGHET 2); äv. bildl. En gång i tidernas morgon. I tidernas fullbordan. Vthi yttersta tidherna. 1Tim. 4: 1 (NT 1526). I tid och i ewighet. PlacatBöned. 11 ⁄ 1 1773, s. 1 b. Menskan lofwar Dig ännu, / Då jord och haf / Och werld och tid förswunnit. Choræus o. Wallin Kyrkops. 194 (1812). Nu började det regna etter värre och dito åska, som på verldens sista tid. Gullberg SprittvTok. 61 (1895). Kommande släkten får till tidens slut skörda frukten av hans arbete. Göth Bondeh. 36 (1923). Vi spelande syrsor på tidens ö / i evigheternas hav. Goldkuhl Skuggsp. 38 (1930). Filmen som höll på att göra Flynn till pirathövding för tid och evighet. Expressen 20 ⁄ 3 2002, s. 86.
h) med anslutning till 14 e, om den föreställda tidrymd utan slut som uppfattas ss. kännetecknande för evigheten (se d. o. 2). O Ewighet! hwart will din omfart lända? / Är dock din tid, en tid förutan ända. Frese AndelD 60 (1724, 1726). Mot evighetens tid, hvaraf allt älskande samlif innebär försmaken eller fastmera begynnelsen, hvad äro några jordiska årslängder af saknad? Atterbom Minnest. 2: 261 (1842). En gång skall inga stängsel behövas, och ingen teologi heller att träta om .. Detta är Guds gärning. Det tillhör tiden bortom all tid. Hartman NattLys. 25 (1951).
5) om tidsperiod som kännetecknas av vissa omständigheter l. tillstånd, ofta med karaktäriserande bestämning; särsk. dels om sådan period i ngns liv, dels (ofta i pl.) om sådan period med tanke på de (skiftande) förhållanden l. omständigheter som människor lever under; stundom närmande sig l. övergående i bet.: konjunktur; förr särsk. i uttr. (efter) sin tids l. tidens lägenhet, se LÄGENHET 2 b; jfr 4 b. Det var goda, gyllene, besvärliga, svåra tider. Den gamla goda tiden. Det var en sorgens tid. Thetta skall tu weta ath vthi yttersta daghanar tilstundar farlighe tijdher. 2Tim. 3: 1 (NT 1526). Vthi minne nödz tidh, kallar iagh på tigh, ty tu hörer migh. Liturg. 5 b (1576). Sosom tiderna nu äro, så lära väl åtskilliga sökia effter tiänsten. Rudbeck D. Ä. Bref 39 (1666). En god Konung .. förmår skapa ljufwa tider, och göra lycksaligt folk. Tessin Bref 1: Dedik. 3 a (1756). Usla tider! / Hvad det lider, / Mit Benrangel faller ner, / Men min munn åt glaset ler. Bellman (BellmS) 1: 66 (c. 1768, 1790). Tiderna voro sådana, att de på samma gång gjorde förbättringar nödvändiga och försvårade deras genomförande. 2SAH 62: 202 (1885). Ja, det var andra tider. Bonde HitDit 93 (1941). — jfr BARK-, BELÄGRINGS-, BLODS-, BLOMSTRINGS-, BRYTNINGS-, DYR-, ELÄNDES-, FREDS-, HUNGERS-, JUBEL-, JÄMMER-, KRIGS-, KRIS-, OCKUPATIONS-, OFÄRDS-, OROS-, PLÅGO-, RANSONERINGS-, ROFFAR-, SNÅL-, SPEKULATIONS-, STORM-, STRIDS-, SVÄLT-, SVÄRDS-TID m. fl. — särsk.
a) i vissa ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Skicker idher effter tijdhen. Rom. 12: 11 (NT 1526). Tagha tijdhen som han kommer .. (dvs.) Läta sigh åtnöyia. Helsingius Hh 3 a (1587). Man skal så leffua som j landet är tijdher. SvOrds. B 6 a (1604). Man måste skicka sigh i tijden .. (dvs.) Taga lägenheten som hon faller. Grubb 412 (1665). Man får rätta sig efter tiden; han rättar sig inte efter oss. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i emfatisk anv., för att uttrycka förvåning, förskräckelse o. d.; jfr 3 a. Gode tid! Men, du tid, sådant väder det var begrafningsdagen! Wigström Folkd. 2: 236 (1881). Men du milde tid, var har du fått all fläskmaten ifrån? Cronstedt Körmendi Äv. 47 (1936). Store tid, utbrast han alldeles utom sig. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 206 (1979).
c) (†) i utvidgad anv., om tidsperiod med tanke på tillgång på (nödvändighets)varor, i sht säd; äv. övergående i bet.: prisläge (på (nödvändighets)varor osv.); ofta med bestämning inledd av prep på l. till; särsk. i förb. med karakteriserande adj., särsk. god, dyr, se DYR, adj. I 4 (jfr DYRTID), hård, se HÅRD 6 b slutet, rund, se RUND, adj. I 6 d. Haffuer vort folk ther (på Gotland) ganske dyr tiid besynnerlige til heste korn. G1R 1: 231 (1524). Så att thu och skalt oss förstå lathe, hvadh tijdh ther nu på spannemåle i thenne höst ther uthe varidt haffver. G1R 21: 359 (1550). Så hoppes man innan få dagar att få ny åhrsvext .. och .. att få en bettre tijdh på ööl och brödh. AOxenstierna 5: 447 (1630). Uti Swerige är tijden så förändrat, att 1 tunna råg icke kostar mehr änn 2 Dl:r s(ilver)m(yn)t, som lijkwäll förledet åhr kåstade 4. KKD 5: 301 (1712). I Engeland war .. så god tid på spannemål, at .. kunde köpas för en skilling så mycken Säd, som et hundrade personer en dag behöfde til bröd. Dalin Hist. 2: 73 (1750). (Sv.) Tid, om lifsmedel .. (lat.) annona. Lindfors (1824). — jfr SPANNMÅLS-TID.
6) i fråga om bestämd l. fastställd tidsperiod av viss längd; särsk. om tidsperiod under vilken avtal, förordning o. d. gäller l. skall gälla; äv. om (enl. naturens ordning) förväntad tidsperiod l. period av väntan på ngt visst (se f); jfr 12. Tiden är förfallen. Inom föreskriven tid. Nogh(e)n tijdh th(e)r ept(er) wart tidh(e)n forlængd til jtt åår. OPetri Tb. 92 (1525). Tijdherne och terminerne falla .. mig för korte och stackote, att sambla peninger och lefverera dhem. AOxenstierna 6: 303 (1631). Consistorium .. (må) påläggia Parten, wid Saksens förlust, innom en wisz tijd, directe at swara. FörordnRättegDomcap. 1687, § 4. Han (vann) i så hög grad kollegernes bifall, att tiden af denna hans tjenstbefattning fördubblades, på deras enhälliga åstundan. Atterbom Minnest. 1: 34 (1847). Anslag ang. de tider, då fast postanstalt hålles öppen för allmänheten. Döss o. Lannge 731 (1908). Butik må hållas öppen för allmänheten endast under tid, då det enligt .. lag är medgivet. SFS 1945, nr 422, s. 791. Barnsäkra tider, då föräldrar ska kunna sätta sina små barn framför TV-rutan utan att känna oro för våld och andra farligheter. DN 10 ⁄ 12 1994, s. B4. — jfr ANMÄLNINGS-, ARRENDE-, BESVÄRS-, BIBLIOTEKS-, FATALIE-, FRIDLYSNINGS-, FÄNGELSE-, GILTIGHETS-, HYRES-, KALLELSE-, KARANTÄNS-, KARENS-, KLAGO-, KONTORS-, KREDIT-, LAGFARTS-, LEKTIONS-, MANDAT-, MOTIONS-, PLIKT-, PRENUMERATIONS-, PRESKRIPTIONS-, REMISS-, SCHEMA-, SEMESTER-TID m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. på tid, i fråga om försäljning med kredit under viss period, på kredit. At thet Godz som man hafwer sändt vthi commission, är försåldt 1/2 contant, och Rästen på Tijdh. Hortulanus Räkneb. L 5 b (1646). Handel på kredit eller, som man stundom säger, på tid, förekommer numera i synnerligen stor utsträckning. Fliesberg HbKöpm. I. 1: 51 (1897). Auerbach (1915).
c) sport. om för viss typ av tävling l. match fastställd tidsperiod; särsk. (med inbegrepp av 12) i uttr. full tid, se FULL, adj. 6 q; förr särsk. i uttr. halv tid, se HALV 1 h. När tiden var slut, 60 minuter, hade ingendera sidan gjort mål (i fotbollsmatchen). NordIdrL 1900, s. 292. Endast då det är fråga om straffspark får tiden öfverskridas. ReglFotb. 1903, s. 31. Svenskarna dominerade under förlängda tiden. SDS 1924, nr 156, s. 9. — särsk. (numera mindre br.) pregnant: full tid. NordIdrL 1900, s. 252. Slutligen, 7 min. före tid, slank bollen in i ena hörnet af Djurgårdens mål. NordIdrL 1901, s. 312. Tid och half tid skall signaleras på det punktligaste, antingen bollen är i spel eller ej. ReglFotb. 1903, s. 31. NordIdrL 1905, s. 320.
d) (†) om taktdel. Envallsson 320 (1802). Sista noten inträffar på nedslaget, sålunda på den starka tiden. Mankell Lb. 74 (1835). Marschtakt äller rodd .. består av två jämna och likstora momenter, två ”lika tider”, alltså av två taktslag .. och av två pauser. Wulff Värsb. 17 (1896).
e) litt.-vet. i uttr. tidens enhet, enhet (se d. o. II 4 slutet) med avs. på tiden för handlingen i ett efter klassicistiska regler skrivet drama; jfr TIDS-ENHET 2. Tidens enhet är icke förnuftigare (än rummets), isynnerhet om man håller lika strängt på densamma som på rummets enhet. ASScF 16: 158 (1888). Det fransk-klassiska dramats krav på handlingens, rummets och tidens enhet. Östergren 8: 189 (1956).
f) om (enl. naturens ordning) bestämd l. förväntad l. normal tidsperiod för ngt (jfr 12 b); förr särsk. om graviditetstid; äv. i uttr. väntans tid(er), dels (eufemistiskt) om graviditetstid, dels (allmännare, med inbegrepp av 5) om period av (spänd l. orolig) väntan på ngt visst l. förutbestämt, i sht (ngns) förlossning. (Den nyblivne änkemannen) trolåffuade enn pijga, och befandz att hon Haffuer födt barnn .. (och) fattas ij hennes tijdh 4 1/2 vijkw. UpplDomb. 5: 181 (1597). I det denne Kirstin hade förhäfued sigh på rogsäkerna, föde hon barnet tree weker för en hennes tidh vte war. VRP 1622, s. 471. Elliest veth huar ehrligh daneqvinna att medh så unga qvinnesspersoner är inthet så aldeless vist om tijden. VDAkt. 1667, nr 361. (En gravid kvinna bör) akta sig för att under sin väntans tid stoppa något .. i barmen för att gömma, ty döljer hon något der, blir barnet tjufaktigt. Wigström Folkd. 2: 275 (1881). Borås djurpark går i väntans tider. Snart föds Sveriges första elefantkalv. GT 4 ⁄ 7 2001, s. 10. — jfr BRUNST-, BÄRNINGS-, DIGESTIONS-, DRÄKT-, FOSTER-, HÄCKNINGS-, INKUBATIONS-, LÖP-, ROMLÄGGNINGS-, RUGGNINGS-, SPEL-, SPRÅNG-, TAG-TID m. fl.
7) om periodiskt återkommande (jfr 8) tidsavsnitt l. period l. (med inbegrepp av 10) tidpunkt; särsk. om sådant tidsavsnitt osv. bestämt enligt naturens gång l. enligt kulturella l. religiösa mönster l. bruk l. regler o. d. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). (Räkenskap) om St. Birgitta tid A:o 1530 för itt år sedan. HH XI. 1: 20 (1530). (Begravningen av J. III föreslås till kyndelsmässotiden) efther then tidh gemenligen pläger vare bäste åkeföre. RA I. 3: 167 (1593). Jag blef rätt wäl tracterad (i klostren); det wärsta war at det war i fastlagen, dock weta de moyen att fördrifwa den tidszens bitterhet. SvBrIt. 2: 33 (1734). I en (tatarisk) saga berättas om en .. Ulu-kan (dvs. kinesisk kejsare), att han föddes, då ljuset föddes .. och att hans ålder vexlade, såsom månens tider. Castrén Res. 2: 308 (1847). Med västmonsunen kommer den våta tiden (på Java). SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 189. — jfr ADVENTS-, ALLHELGONA-, AX-, BLOMNINGS-, BÄR-, DISTINGS-, FASTLAGS-, FRUKT-, FULLMÅNS-, HÖBÄRGNINGS-, JUL-, KARNEVALS-, KYNDELSMÄSSO-, LARSMÄSSE-, LUCIA-, LÖVSPRICKNINGS-, MARKNADS-, MIDSOMMAR-, NYÅRS-, PASSIONS-, PINGST-, PLÖJNINGS-, PÅSK-, REGN-, SABBATS-, SAFT-, SAVNINGS-, SKÖRDE-, SLASK-, SLÅTTER-, SMULTRON-, SNÖSMÄLTNINGS-, SYLTNINGS-, SÅNINGS-TID m. fl. — särsk.
a) om del av året; särsk. dels om var o. en av de fyra årstiderna, dels i sådana uttr. som årets tider, årstiderna, dels om månad, förr äv. med månadens namn ss. gen.-attribut. September är årets härligaste tid. Ps. 1549, Kal. s. 5 a. (Gårdsfogdarna skall) vm Februarij tijdh giffwe hans Kong:e M:tt tilkenne, hwad förrådh som widh hwart Slott och hwar Gård är vdi Spannemål. LReg. 10 (1563). Then Första Tijdh kallas Wåår. Bondepract. E 4 a (1662). Den årsens tid, på hwilken landmannens möda blir belönad. Wexell Rol. 74 (1755). Ehuru de tidskiften, som historien beskrifver, ej såsom årets tider återkomma, ej löpa i en cirkel, utan i en ändlös linie; företer hon (osv.). Franzén Minnest. 3: 422 (1840). Han hade alltid ansett hösten som den vackraste av årets tider. Östergren 8: 193 (1956). — jfr HÖGSOMMAR-, HÖST-, MAJ-, SENHÖST-, SOMMAR-, VINTER-TID m. fl.
b) om del l. avsnitt av dygn; förr särsk. om timme. Det var den varmaste tiden på dagen. Jag sjunger dygnets fyra tider / Och solens oombytta lopp. JGOxenstierna 1: 7 (1805). Tvenne tider af dagen förgått, se’n från middagshöjden / Solen med glödande blick såg på sitt eviga Rom. Atterbom Minn. 461 (1818). Kvällen var nog den tid han mest kunde räkna med att få arbeta i fred. Östergren 8: 193 (1956). — jfr AFTON-, DAGS-, KVÄLLS-, MIDNATTS-, MORGON-, NATTE-, OTTE-, RUSNINGS-, SKYMNINGS-TID m. fl.
8) [eg. i vissa mer självständiga, utvidgade anv. av 7] om företeelse som äger rum med regelbundet återkommande intervall. särsk.
a) [jfr d. tid, tidvatten; sannol. efter mlt. (ge)tīde; jfr äv. eng. tide; möjl. delvis utlöst ur ssgn TID-VATTEN] (numera mindre br. utom i ssgrna TID-KANTRING o. TIDS-VÅG) om tidvatten, ebb o. flod; särsk. [jfr ä. fr. morte marée] i uttr. död tid, om period mellan ebb o. flod med ingen l. ringa ström, stillvatten (se d. o. 2) l. stillvattenperiod. Man förtöijer intet på det maneret i Wästersiön, om icke är, at stytta någon ström eller tijd. Rosenfeldt Tourville 55 (1698). Morte marée, det är, när Siön utan ström som skier fyra gånger om Dyngnet med högst och lägst Watn. Kallas och död tijd. Rosenfeldt Tourville 113 (1698). (Man) bör .. alltid i strömvatten tillse, att man vid ankringen bäst kan stoppa tiden och skära skeppet så, att det vid tidskiftet svajar klart. Roswall Skeppsm. 1: 144 (1803). Följande dagen .. lättade vi kl. 8 f.m., men ankrade åter kl. 1/4 10, då tiden började sätta emot. Skogman Eug. 1: 145 (1854). För att .. få klart för sig, huru tiden sätter efter engelska kusten, bör man hafva en tidevattensatlas till hands. Stenfelt Skepp. 6 (1903). Här .. (på Pärlfloden) märker man den ”döda” tiden. Gehlin Krarup Nielsen ÅtersÖst. 158 (1948). — jfr HAVS-, NIP-TID. — särsk. (†) i uttr. segla tiden död, se SEGLA 1 g.
b) [jfr mlat. horae canonicae, kanoniska bönetider] teol. dels i fråga om förh. i romersk-katolska kyrkan o. i protestantiska kyrkor närmast efter reformationen, dels i fråga om nutida förh. i sv. kyrkan: om regelbunden, daglig bönestund l. andaktsstund l. gudstjänst; äv. om den bön (se BÖN, sbst.1 2) l. psalm o. d. som ingår i bönestund osv., i sht förr särsk. (i sht i pl.) i sådana uttr. som sjunga l. läsa (sina) tider. Teslikes är och menniskios dicht och stadgar at .. läsa och siwnga siw kyrkiones tijdher. OPetri 1: 557 (1528). Att almoghen skall alsammans vara inne i kyrkian medan Gudz tidher hollas. RA I. 1: 390 (1544). Therföre wij .. på wår tijd .. skola förmana Folcket .. at the töffua i kyrkionne heela Tijderna vth. KOF 1: 321 (1575). Lyda flera Kyrkior till itt Prästegield, må Prästen hålla tiderna ymsom widh then ena, och ymsom then andra. KOF II. 2: 215 (c. 1655). Av de i tidegärden ingående gudstjänsttiderna bevarade de ”små” tiderna (prim, ters, sext, non — till vilka kom completorium) de romerska timmarnas namn utan att vara noga fixerade till dessa timmar. Brilioth SvKyrkKunsk. 210 (1933). — jfr HELGEANDS-, MUNK-, PRÄSTE-TID.
c) (†) om menstruation; äv. i pl. liktydigt med sg.; jfr MÅNADS-TID 1, PERIOD 2 slutet, REGEL, sbst.1 II 4, RENINGS-TID 2. Att hon war förstoppett i sitt liff och hade icke sin tÿdh. 2SthmTb. 8: 295 (1591). Qwinnors öfwerflödige tijd stoppar thet (dvs. vattnet från Medevi brunn). UHiärne Suurbr. 25 (1679). Hustru Maria swaradhe när iag war pijga och iag låg siuk i hufwudsiukan hadhe iag min tijdh icke på ett halfft åhr. VRP 1695, s. 126. Ack, det är ju hennes tider nu, och då är hon ju alltid så der konstig. Strindberg Julie 11 (1888). En man ville icke sofva under ett och samma täcke som sin hustru, när hon hade sin tid. PopEtnolSkr. 8: 90 (1912). jfr: Collinder SvOrdhjälp 173 (1968: tider, pl.).
9) [eg. specialfall av 1—7] om enl. ngn princip l. ngt system för att mäta l. registrera tid (jfr 15) mätbart l. uppmätt tidsavsnitt l. intervall, ofta liktydigt med: tidsåtgång; särsk. om tidsavsnitt angivet l. uppmätt enl. klocka l. kalender o. d., särsk. med mått o. d. angivet i gen. (särsk. i uttr. så l. så många års tid, förr äv. tider); jfr 13. Hur lång tid tog resan? Under en tid av fem år. (Lat.) Seculum (sv.) hundrade åårs tijd. VarRerV 4 (1538). Tijdhen mädhan wij drogho jfrå Kades Barnea, in til tess wij komo offuer then becken Sared, war otta och tretiyo åår. 5Mos. 2: 14 (Bib. 1541). Hwilcken .. uthi ehrmälte församblingh öf(we)r 12 åhrs tÿdher troligen och flittigt upwachtatt. VDAkt. 1688, nr 2044. Hvarföre Hastigheten uti jemn rörelse föreställes genom quoten, som upkommer, när vägens längd divideras med tiden. Duræus Naturk. 14 (1759). Tiden för en kort stafvelse är ganska ringa. Man kan mäta den genom att uttala vers efter klocka, eller efter takten af en pendel. VetAH 1855—56, s. 77. Det undersökta materialet (av svepta träkärl) omfattar en tid av inemot fyrahundra år. Granlund Träkärl 15 (1940). I en månads tid hade jag gått omkring i Ravenna utan att lära känna en enda mänsklig varelse. Tunström Tjuven 270 (1986). — jfr BRINNINGS-, FALL-, GÅNG-, HALVERINGS-, LJUS-, REAKTIONS-, SEKUND-TID m. fl. — särsk.
a) i uttr. ta tid l. tiden (på ngn l. ngt), undersöka l. mäta hur lång tid som går (medan ngn l. ngt gör ngt l. ngt sker); särsk. (sport.): mäta antalet sekunder, minuter osv. (i idrottstävling); jfr TAGA, v. I 3 h φ. Lugnt tog han tiden på hållet. Klinckowström Örnsjötj. 39 (1906). Konkurrentföreningarnas ledare stå .. och ”tjuvtaga” tider för att kunna bilda sig ett omdöme om arten av den kommande konkurrensen. IdrBl. 9 ⁄ 5 1924, s. 5. När han kom ut, stod mamman där med en annan dam i sällskap, bägge två för att ta tid på honom. Bonde BerJan 307 (1943). Vi tog tiden med stoppur. Expressen 12 ⁄ 6 1997, s. 29.
b) i uttr. (göra ngt) på tid, (göra ngt) under det att tiden mäts. Björkman (1889). En eller ett par gånger i veckan bör man åka hela distansen på tid (för hastighetsträning på skridsko). Idrottsbok. 241 (1914). Simma på tid. SvOrdb. (1986). — särsk. fotogr. i uttr. fotografera l. ta ngt på tid, fotografera ngt med jämförelsevis lång exponering; äv. utan obj. Att fotografera på tid från båten gick ej .. bra, då Mörten visade sig äga en bestämd motvilja mot att ligga stilla. TurÅ 1898, s. 4. Dessutom hade han icke ändrat bländaren och glömt att den skumma kyrksalen måste tas på tid. Engström Häckl. 269 (1913). Bilden togs .. på tid. Linder Tid. 38 (1924).
c) i sht sport. om för viss prestation o. d. uppmätt tid; stundom närmande sig bet.: rekord. Vad har du för tid på 100 meter? För dagen ämna vi endast nämna några ord om de nya ”tider”, hvarpå utlandets velocipedbanor i år .. öfverflödat. TIdr. 1886, s. 186. På 1 eng. mils .. sommarbana har den 9:årige fuxhingsten Pujo år 1886 presterat den bästa ”tiden” — 2 m. 45 s. Wrangel HbHästv. 1297 (1887). Till allmän överraskning visade det sig att han slog den ilsket löpande Fröjd i tid. IdrBl. 12 ⁄ 5 1924, s. 3. Individuella tider å 5 km (i skidtävlingen). ÖstersundP 26 ⁄ 2 1925, s. 5. Det har väl gjorts fina tider (i löpning) på Slottsskogsvallen förr. IdrBl. 1942, nr 105, s. 4. (I sin bok) skriver Gunder (Hägg) att hans första 1500-meterslopp .. klockades till 4,50 minuter. Senare erkände pappan att tiden egentligen var en minut sämre. Expressen 31 ⁄ 8 1997, s. 10. — jfr IDEAL-, MELLAN-, REKORD-, SCRATCH-, SEGER-, SEGRAR-, SKRINNAR-, SLUT-, SPRINTER-, STAFETT-, STOR-TID m. fl.
B. om del av tid (i bet. 14) utan väsentlig utsträckning l. varaktighet, tidpunkt, o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
10) utan tanke på väsentlig varaktighet l. utsträckning, om punkt l. kortare del i det kontinuerliga förloppet av skiftande tillstånd l. förändringar l. företeelser l. händelser i sinnevärlden, särsk. när ngn händelse l. förändring inträffar l. har inträffat l. när ngt sker, tidpunkt; i sht förr äv. närmande sig bet.: tillfälle, gång. Innan then tiidt och paa nogon then stadt som benempdt war. G1R 2: 12 (1525). Den tijden som Wastena libri fördes till Vpsala. Schück VittA 1: 83 (i handl fr. 1621). Jag har en ovilkorlig rättighet at sjelf fastställa sättet, tiden och föremålen för mina välgerningar. Höijer 4: 141 (1795). (Barnet som föll från ett fönster) swarade: ”trädgårdsmästaren stod dernere och tog emot mig uti sitt hwita förkläde.” Men trädgårdsmästaren war denna tiden icke i trädgården. Afzelius Sag. VIII. 2: 249 (1857). Fröken är alltid välkommen, vid vilken tid som helst på dygnet. Karlzén BlåNov. 113 (1951). — jfr ANKOMST-, GENOMBROTTS-, GRUNDLÄGGNINGS-, ORDER-, PRÄGLINGS-, SKAPELSE-, SLUT-, STIFTNINGS-TID m. fl. — särsk.
a) (†) i sådana uttr. som en tid (äv. sammanskrivet), en gång, äv.: så småningom, än en tid, än en gång, en annan tid, på annan tid, en annan gång, icke en tid, inte en (enda) gång, inte ens, icke en tid, utan ofta, vid upprepade tillfällen (jfr g). Så som wij nu sadhom, så säyom wij än en tijdh. Gal. 1: 9 (NT 1526). Ath Christus Jesus .. rådde och förmanadhe, icke en tijdh, vtan offta, ath wij skulle bidhia. OPetri 1: 51 (1526). (Hon) haffuer ståndet sedhan j morghons in til nu, och haffuer icke en tijdh gångit heem. Rut 2: 7 (Bib. 1541). (Vi) såge gärne, att j wele alffwarligen tage eder före medt (byggandet av slottet) .. Så att hon entidt motte komme till en godt och beständig ände. G1R 16: 483 (1544). Bleff Pethir thil sagdt, att hann och hanns hustru skal förnögie Markus, somptt nu och nokiotth en annen thidh. TbLödöse 148 (1589). Jag skal them sättia för en sådan gåteknut, / At the på annan tid må kunna weta hut. Kolmodin QvSp. 1: 292 (1732). Geijer Skald. 1 (1811, 1835). — särsk. i uttr. på en tid, på en och samma gång, samtidigt. Sedhan wart .. (Kristus) seedder aff meer en femhundrat brödher på en tijdh. 1Kor. 15: 6 (NT 1526). Twenne Purgerningar på en tijdh äre fahrlighe. Berchelt PestOrs. E 8 a (1589). Så fann man klagande .. / Den möö af Nordan-skog; i det just på een tijd / Sågs fyra raske Männ .. / .. I Saalen där hon satt inträda all’ i Sänner. Dahlstierna (SVS) 88 (1698).
b) i sg. best. med efterföljande bestämning inledd av prep. för, förr äv. av, med huvudord betecknande händelse l. tilldragelse o. d. Huset var tomt vid tiden för inbrottet. Tiden af min kröning .. är ännu oafgjord. Gustaf III 1: 79 (1771). Tiden för flyttfoglarnes afresa om hösten är för hvarje art temligen noga bestämd. LbFolksk. 89 (1868). Vid tiden af Alexander III frånfälle. Tavaststjerna FinVikHeml. 59 (1895).
c) i tidsuttr. som hänvisar till o. betecknar identitet med en tidpunkt som angivits i det föregående, särsk. i uttr. vid, i sht förr äv. på, samma tid (jfr f β), förr äv. tiden; förr äv. utan prep., i sådana uttr. som samma tid l. tiden l. samma tids, se SAMME II 1 a. Samma tidhen wort Moses född. Apg. 7: 20 (NT 1526). Sam(m)e tiide komme för rätte någre aff Erich Abramsons lanbönder. TbLödöse 62 (1587). Ehrenadler Tel. 114 (1723: Wijd samma tid). På samma tid. Schulthess (1885).
d) efter pronomenet den (jfr f α) l. denna, syftande på en viss (vanl. tidigare omnämnd) tidpunkt (för viss händelse l. skeende o. d.), särsk. efter prep. i sådana uttr. som vid (förr äv. i l. på) den tiden l. denna tid, vid ifrågavarande tidpunkt, se I, prep. I 7 b, PÅ I 36 d α, från l. sedan den tiden, från ifrågavarande tidpunkt, sedan dess (jfr FRÅN I 12 a, SEDAN II 2), till den tiden, till ifrågavarande tidpunkt, innan dess (jfr TILL I 6). Frå th(e)n tijdh(e)n tredde månge aff .. (Jesu) läriu(n)gar til ryggia, och gingo intit länger medh hono(m). Joh. 6: 66 (NT 1526). Här medh ware nw noogh sagdt j thenne tijdh. OPetri 1: 558 (1528). Flere nye tijend(e)r .. weet iagh E.K.M. vpå thenne tijd icke tilkenne giffue. HH XXXIII. 1: 110 (1561). Men nu kommer jag til at tala om wår Häst i sin rätta glans: man hade til den tiden intet så stort wetat af honom at säja. Dalin Vitt. II. 6: 109 (1740). Sedan den tiden. Cannelin (1921). Vid den tiden uppträdde Johannes döparen i Judeens öken och förkunnade: ”Omvänd er. Himmelriket är nära.” Matt. 3: 1 (Bib. 1999).
e) (†) i uttr. så tid års l. på året, (vid) den tiden på året; jfr SÅ, adv. I 4 k ν. Hurvlunde thet kan ware oss mögeligit .. ath skicke någett Reszetiigh jn i then Landzenda, szå tiidh årss. G1R 11: 79 (1536). Nu ähr så tidh på åhret att bonden skall såå sin sädh. Lagförsl. 366 (c. 1606).
f) (†) i konjunktionell anv.
α) i uttr. den tid(en) (jfr d), när, då. Th(e)n thiid mj h(er)r(es) nade for til Telge. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Dhän tijden Olof Trygwason och Gref Sigurd giorde stallbröderskap, rådde öfwer Saxland och Frijsland Keyser Otto. Reenhielm OTryggw. 49 (1691). Mentor war en af Homeri Wänner, som giort honom stor tjenst den tid han kom tilbaka ifrån Hispanien til Ithaca. Ehrenadler Tel. 4 (1723). Hedborn Ps. 2: 42 (1813).
β) i sådana uttr. som på samma tid (jfr c), samtidigt som, i samma stund som, så snart som, första tid, vid första tillfälle som, så snart som. På samme thidh hustru Giessa war hem komme, sende hun budh wth thil sinn mann. TbLödöse 121 (1589). Första tid konungen icke var tillstädes, gjorde .. (styvsystrarna) henne all den harm och orätt de någonsin kunde. SvFolks. 1: 291 (1849).
g) med anslutning till 1, i fråga om upprepning l. fortsättning (av handling l. händelse o. d.) vid olika tidsmoment (jfr a), i sådana uttr. som tid efter annan, se ANNAN II 4 c α α', från tid till annan, förr äv. tid efter tid, tid (i)från tid, (i)från tid till tid, (en) tid och annan, i tid och timme (jfr 11 f), tid och stund, se STUND, sbst.1 2 b ι. Then öffuerste presten fråghade them säya(n)des, Haffuo(m) wij icke en tijdh och annan budhit idher ath j icke skullen lära j thetta nampnet? Apg. 5: 28 (NT 1526). (Han har) försumedt .. Kong:e M:ttz budh och befalningh .. oanseendis att honnom är worditt i tijdh och tijme .. ther um tilschriffwitt, förmanth och befalett. HH XIII. 1: 146 (1564). Kärde Borgmestare och rådh sampt Gemene mann, till Joseph Hindrichson, för dett han tÿdh effter tÿdh drager sigh wndan. EkenäsDomb. 1: 205 (1656). Wiljande jag i sådan händelse .. icke underlåta .. at hafwa all mögelig tilsyn öfwer wärckställigheten och därom ifrån tid till tid min ödmiuka berättelse afgifva. Wollin Stilgjut. 64 (i handl. fr. c. 1760). Otålsamhet är det, som tid från tid anfaller menniskan, och då behagar hon att finna sig olycklig. SKN 1845, s. 258. Från tid till annan antyder .. (finansministern) att boskatterna måste förbli höga för att vi ska klara ”välfärden”. DN 25 ⁄ 7 2003, s. 2.
h) (†) i uttr. någon tid (äv. tids), någon gång, någonsin, se NÅGONTID. (Bönderna har klagat över) att them blifuer .. twingett till att vtgiöre åhrligen .. (mer) Skatthöö, ähn the någon tidz tillförende hafue waridt wane att vtgiöre. SUFinlH 4: 166 (1613). (Jag lägger bekännelsen i lönnlådan,) låtande härmed på Guds skickelse bero, om denna bekännelse någon tid skall i dagen komma. Topelius Vint. I. 1: 234 (1859, 1880).
11) om (för viss handling l. sysselsättning o. d.) rätt l. lämplig(t) l. passande tidpunkt l. tillfälle l. stund l. (med anslutning till 2) större tidsavsnitt (se särsk. l); äv. om ögonblick innan det är för sent l. i senaste laget (för viss handling osv.); äv. med karakteriserande attribut (se särsk. f, j); stundom med anslutning till 14 (se särsk. m); särsk. i uttr. ngns tid är kommen (jfr 3 c α, 12 a); jfr OTID 1. I grevens tid, se GREVE a β. Min tijdh är icke än nw kommen. Joh. 2: 4 (NT 1526). Dhen som kan achta tijdh och rum til at skiämpta, han är wettigh nogh. Grubb 563 (1665). Så var det tysta svar jag tänkt till tider spara. Bergklint Vitt. 38 (1772). Taga tiden i akt, (dvs.) passa på tillfället. Dalin (1854); jfr 2 b β. Sedan rationellare representationssätt med fördel antagits af hela det öfriga Europa .. synes tiden vara inne att företaga reformen äfven i Sverige. De Geer Minn. 1: 223 (1892). Konungen bidade ännu sin tid. Grimberg VärldH 3: 176 (1928). — jfr AVVERKNINGS-, FISKE-, FRUKOST-, LEK-, LUNCH-, MET-, PROMENAD-, SAMLINGS-, SKATTNINGS-, SLAKT-, STÖK-, SUPÉ-TID m. fl. — särsk.
a) i sådana opers. uttr. som det är l. blir tid med efterföljande att-sats l. inf.-förb. (förr äv. utan inf.-märke), det är resp. blir lämpligt l. dags att, det är resp. blir lämplig l. rätt tidpunkt att. Thet är än nu bittijdha dags, och är icke än nu tijdh drijffua booscapen hem. 1Mos. 29: 7 (Bib. 1541). Jag meenar nu är tijd, at man står vp af sänge. Stiernhielm Fägn. 2 (1643, 1668). Det börjar bli tid, att den verkliga sanningen .. får ett ord fram. Leopold 5: 333 (c. 1804). Det var tid att bryta upp. Siwertz Tråd. 81 (1957).
b) i (i sht temporal) bisats i sådana uttr. som när tid l. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) tider är l. blir, när rätt l. lämplig tidpunkt är inne, vid lämpligt tillfälle, medan tid l. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr.) tider är, medan tillfälle (ännu) ges, innan det är för sent. Mat. 8: 29 (NT 1526). Är vår vilie, att thu lather samme vår jernnskatt komme till Elffzborg, när tijd är. G1R 21: 137 (1550). Besinnen doch att j vthööden edhart Lijf förr än tijder är, och dräpen edhra Siäl. PJGothus Savonarola SyndSp. H 2 a (1593). Wendh. Men om han får veta’t? Carl. Hahaha! Det säger jag honom sjelf, när tider blir. Altén Schachm. 57 (1798). Borlangius .. Låt oss fly. Alla. Om tider ännu är — ja! låt oss fly! Ridderstad SDikt. 3: 150 (1847, 1862). Skulle inte Alma lära sig ett yrke också .. medan tider är? Nyblom HjärtUngt 182 (1946).
c) i sådana opers. uttr. som det är (l. synes) på tiden att, förr äv. på tid att, se PÅ I 36 d ζ.
d) (†) i uttr. det är l. blir tid l. tider på, det är resp. blir lämplig l. rätt tidpunkt l. inte (ett ögonblick) för tidigt. Posten 1769, s. 404 (: blir tid på). Du går til dit lilla hushåll, til din hustru, dina barn, och det är tider på vid dina år. Schröderheim Opt. 103 (1794). — Ämnar ni resa? — Ja, det börjar bli tid på. Aho PrästDotter 126 (1893).
e) i uttr. i (i sht förr äv. uti) tid l. (numera bl. bygdemålsfärgat, i södra Sv.) tide, förr äv. tida l. tider, i rätt l. lämplig tid, vid rätt osv. tidpunkt l. innan det är för sent; äv. pregnant: i god tid (jfr j). Försök att komma i tid till middagen. Vil eder nad j tid falla til edert sit fædernes rike. G1R 1: 33 (1521). Att kunna i tijd satyrisera är roligt och tekn af förstånd. KKD 6: 13 (1707). Säkrast är, at i tida hålla sådane otrogne Ämbetsmän i tygelen, at de icke så skena öfwer Lagens råmärken. Oelreich 781 (1755). Det är troligen min äldsta syster, ty hon är alltid ute i tid. Knorring Ståndsp. 2: 101 (1838). Uppå landet som här du torde det lämpligast finna / klokt att .. rusta ditt jakttyg i tider! Klinckowström Örnsjötj. 23 (1906). Måtte vi bara hinna fram i tide. Ossiannilsson VärldSjönk 77 (1947). — särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. God krok skall krökas i tid o. d., se KROK 1 a. Thet rådh är best som tages j tijdh. Svart Gensw. K 7 a (1560). Kiöp i tijdh så haar du i nöden. Grubb 416 (1665). Det måste krökas i tid, som krokigt skall bli. Rhodin Ordspr. 37 (1807). Den som inte kommer i tid, går sin måltid förbi. Landsm. XI. 2: 19 (1896).
f) [fsv. i tidh ok tima] (†) i uttr. i tid och timma l. timme (jfr 10 g), vid rätt l. lämplig tidpunkt, innan det är för sent; äv. i rätt(an) tid och timma, vid (precis) rätt tidpunkt; jfr j. Ther före kære wæner tager weth raad i tiidh ok tima. G1R 1: 49 (1523). Brahe Oec. 74 (c. 1580; uppl. 1971: i Tijdh och Timme). Flyttia sitt boo i tijdh och timma kostar een koo, flyttia i otijdh kostar wäll twå. VDAkt. 1691, nr 365. At noga märcka thet .. god och tilräckelig Jäst i rättan tjd och tjma tjtlägges. Broman Glys. 3: 123 (c. 1730).
h) (†) i uttr. (komma) till tid l. tida (äv. sammanskrivet tilltida) l. tids, (komma) i rätt l. lämplig stund l. innan det är för sent. Tiltijda. VarRerV 64 a (1579). Huar någen anten af siukdom eller eliest icke kunde komma till tijdh fram, skole de (osv.). OxBr. 1: 121 (1619). Här arbetas nu på .. att senda een stoor deell tåff vår armée .. ått Tyskland. Gudh giffve then kunde komma till tida. OxBr. 3: 496 (1635). Dher än skiönt H(er)r Iacob rest dhen dagen till Ryssby .. hade han omöjeligen kunnat komma till tidz för den diupa snöen. VDAkt. 1717, nr 63.
j) med karakteriserande attribut; särsk. i förb. med adj. med bet.: läglig, lämplig o. d.; förr särsk. i förb. med behaglig, se BEHAGLIG 4 a α, belägen (jfr BELÄGEN 4). I god tid, se GOD 7 d β, (det är) hög tid, se HÖG, adj. 9 a γ, i l. på rätt l. rättan o. d. tid, se RÄTT, adj.2 1 e β. Ther effter skal han åter på beleghen tijdh, dragha emoot Södherlanden. Dan. 11: 29 (Bib. 1541). Att thett måtte ske framdelis, när lägligere tidh der till gifves kan, än som nu är. RA I. 3: 2 (1592). Giöra en sak i läglig tid. Serenius (1741).
l) med anslutning till 2, i uttr. ha l. veta sin tid, ha l. veta sin rätta l. lämpliga tid(punkt); särsk. i uttr. allt l. allting har sin tid. Allting haffua sin tijdh, och alt thet man företagher vnder himmelen haffuer sina stund. Pred. 3: 1 (Bib. 1541). Skämta har sin tid. Björn Okände 67 (1791). Skratta har sin tid och gråta har sin. Nordforss (1805). En trollkarl wet sin tid. Djup natt, swart natt och dyster midnatts timma. Hagberg Shaksp. 4: 279 (1848). Allt har sin tid, (dvs.) bör göras på rätt tid. Dalin (1854). Allting har sin tid. SvHandorb. (1966). Skratt ska vara ransonerat. Det ska veta sin tid och sin plats. Expressen 23 ⁄ 5 1995, s. 5.
12) om viss, bestämd l. fastställd tidpunkt vid vilken ngt enl. löfte l. avtal l. förordning l. tidtabell o. d. skall ske; särsk. i fråga om punktlighet (jfr 11), i förb. med hålla (jfr HÅLLA, v.1 23 b) o. passa, se PASSA, v.1 I 2; äv. om (enl. naturens ordning) förväntad tidpunkt (se b); jfr 6. Vilken tid ska du vara hos tandläkaren? Jag har bokat tid hos Bilprovningen. Han är dålig på att hålla tider. Ängelen steegh nidh j becken vppå en wiss tijdh, och rördhe watneth. Joh. 5: 4 (NT 1526). Wilien j leggia Herranom tijdh och dagh före, effter idhart sinne när han hielpa skal. Judit 8: 11 (Bib. 1541). Tijderne, som för Ungdomen wahnlige äre, till at samlas i Scholan, skole .. i acht tagas. Skolordn. 1693, s. B 1 A. Det är ingen, som drager i twifwelsmål, at ju några wisza tider böra utses och fastställas til Guds offenteliga dyrkan. Bælter Cerem. 206 (1762). Äro vi inte efter tiden, konduktör? Hedenstierna Fideik. 139 (1895). Försök komma minst en halvtimme i förväg, så får vi på flyget lite större chans att gå på tid. DN 18 ⁄ 12 1984, s. 6. EU:s toppmöte klarade av sin dagordning utan att dra över tiden. DN 14 ⁄ 12 2002, s. A2. — jfr AFTONSÅNGS-, ANKOMST-, AUKTIONS-, AVGÅNGS-, BÖRS-, FLYTT-, FLYTTNINGS-, FÖRFALLO-, LEVERANS-, START-, STÄDSEL-TID m. fl. — särsk.
a) om enl. gudomlig ordning l. av ödet o. d. förutbestämd tidpunkt för ngt, i sht för ngns död (övergående i bet.: dödsstund); ödesstund; särsk. i uttr. ngns tid är kommen; jfr 3 c α, 11. Min tijdh är hart när. Mat. 26: 18 (NT 1526; Bib. 1999: stund). Är wår tijdh kommen, så wilie wij ärligha döö för wåra brödher skul. 1Mack. 9: 10 (Bib. 1541). Min tijd och stund är när Gudh wil, / Och han behagar säija til. Ps. 1695, 384: 2. (Sv.) Dö före tiden .. (lat.) acerbe mori; ante diem intercipi. Lindfors (1824). Medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden för oss ogudaktiga. Rom. 5: 6 (Bib. 1917). — jfr DÖDS-TID.
b) om (enl. naturens ordning) förväntad, normal tidpunkt l. stund för ngt (jfr 6 f); särsk. dels om tidpunkt för förlossning, dels i det numera obr. uttr. för tiden l. sin tid, i förtid. Hon har gått två veckor över tiden. Luk. 1: 57 (NT 1526). Tu west om allt hoosz en ey som han will till ståår, / At hans illwillia will för tidhen få grått Håår. Lucidor (SVS) 292 (1672). (Sv.) Komma för sin tid i barnsäng (lat.) Ante diem parere. Sahlstedt (1773). Fruckt som är mogen för sin tid. Widegren (1788). När hennes tid kom blev det den stormigaste förlossning man upplevt. Jersild CalvVärld. 12 (1965). — jfr BÖRDS-, DENTITIONS-, FÖDELSE-, FÖRLOSSNINGS-, KALVNINGS-, KLÄCKNINGS-, PUPPNINGS-TID m. fl.
13) [eg. specialfall av 10—12] om enl. ngn princip l. ngt system för att ange l. mäta tid (jfr 15) registrerad l. registrerbar tidpunkt; äv. konkret: tidsangivelse; särsk.: klockslag; i sg. best., ss. senare led i ssgr äv. om ungefärligt klockslag: -snåret (se SNÅR, sbst.2); jfr 9. Han antecknade tiden för olyckan. Vid alla Astronomiska observationer är högst angeläget, at i det nogaste veta tiden, eller som vi gemenligen tala, hvad klåckan rätteligen är. VetAH 1746, s. 94. Hvad tid på dagen är det? Widegren (1788). Elbers tog upp sin klocka och såg på tiden. Almqvist AmH 2: 208 (1840). En tidpunkt bestämmes genom den tid som förflutit efter en förut bestämd tidpunkt .. När missförstånd ej kan uppstå, använda vi ordet tid såväl i betydelsen av tidpunkt som i betydelsen tidsintervall. Ekman Mek. 5 (1919). Vill du höra efter, när de ger tiden (i radio)? Östergren 8: 194 (1956). (Hon) vet inte den exakta tiden. Expressen 16 ⁄ 9 2001, s. 8. — jfr NITTON-, SJU-TID(EN) m. fl.
C. i fråga om den icke rumsliga, mätbara, storhet som omfattar det förflutna, nuet o. det kommande o. i anv. som (närmast) ansluter sig härtill.
14) om opåverkbart förlopp l. flöde l. oavbruten följd av växlande, på varandra följande tillstånd l. förändringar l. företeelser l. händelser o. d. i sinnevärlden (ofta tänkt som en oavbruten rörelse framåt l. som en obruten sträcka l. linje, där nuet utgör det ögonblick man för tillfället befinner sig i o. där man har det förgångna bakom sig o. det kommande framför sig); i vetenskapligt fackspr. (i sht fys., filos. o. psykol.) äv. definierat på annat sätt (se e); särskilt motsatt: rum (se RUM, sbst.3 13); stundom med kvardröjande bet. av 4; äv. bildl. (ofta mer l. mindre personifierat); utom i c slutet bl. i sg., i sht sg. best.; jfr 4, 11. Tiden lider. Allt eftersom tiden gick växte hennes självförtroende. 1Sam. 7: 2 (Bib. 1541). (Härmed är bevisat) at man bör intet öfwergifwa den räkning, som wisar tidens lopp genom Ättlederna. Lagerbring 1Hist. 1: 18 (1769). Tyst lägger tiden stund till stund. Geijer Skald. 12 (1811, 1835). Och tidens flod / Har ond och god / Med sig i farten dragit. Ps. 1819, 415: 1. Ingen kan förneka, att tidens mäktiga ström oemotståndligt verkat .. upplösande på Stånden. AdP 1865, s. 3. Similistilen är också en stil .. Vad som behövs för att uppfatta den som sådan, är blott ett visst avstånd i tiden. Hedberg VackrTänd. 25 (1943). Begynnelsehonoraret en gång på 1000 kr för 2000 ex. tycks inte ha höjts trots att tiden gick. KvinnLittH 1: 208 (1981). — särsk.
a) med tanke på ngt som (regelmässigt) sker efterhand l. så småningom under sådant opåverkbart förlopp osv.; särsk. om tiden ss. nedbrytande l. helande l. försonande l. avslöjande kraft o. d.; särsk. i mer l. mindre personifierad anv. Tiden läker alla sår. Tijdh stillar wreede. Grubb 653 (1665). Ert gull skal ju af tidsens rost förtäras. Lybecker 88 (c. 1715). Änskiönt färgorna, af tidsens längd .. sågo något förändrade vt, så war doch sielfwa målningen ingen skada tilfogad. Humbla Landcr. 553 (1740). Jag fann för .. (melankolin) ingen annan läkare, än Tiden. 3SAH XLVI. 2: 41 (1825). Tiden är alltid samme gamle outtröttlige läromästare. Carlén Köpm. 1: 34 (1860). Tiden hade nästan utplånat inskriften. Östergren 8: 188 (1956). — särsk.
β) i uttr. med tiden, förr äv. med tid, omsider, efterhand, så småningom; förr äv.: i l. för framtiden. Tet ær inthe saa hemelegeth tet bliffwer jw med tiden wppenbarth. G1R 1: 118 (1523). Thetta må .. (du) altsammans fritt bekänna för Hans Kongl. Mayst. på thet at wij må medh tijden wara vthan Orsaak och änskyllade. Widekindi G2A 186 (c. 1676). Jag hoppas at hon med tiden skal älska mig tilbaka. Björn DygdYngl. 26 (1794). Med tiden växer hårdvallshö, sa’ Rutqvist, när han slog kärret. Granlund Ordspr. (c. 1880). En maskin kan inte åldras med behag .. utan den blir med tiden enbart skamfilad, omodern och uttjänt. Selander Modernt 11 (1932).
γ) med kvardröjande bet. av 4, i vissa uttr. som betecknar att ngt skall uppenbaras så småningom l. att ngt lämnas åt framtiden l. utvecklingen l. skjuts upp till senare tillfälle, särsk. tiden får l. skall (ut)visa ngt; förr särsk. dels i uttr. lämna ngt på tiden l. till sin tid, hänskjuta ngt till en senare tid, skjuta upp ngt (jfr LÄMNA, v.2 II 9), dels i uttr. ngt står till tiden, ngt är avhängigt av utvecklingen med tiden, se STÅ, v. II 33 c β β'. Kommer tid, kommer råd, se RÅD, sbst.3 21 e α. (Att en präst kallar sin son till präst, håller) Consistorium icke .. oskiäligt, utan lemnar til sin tijd. HärnösDP 1696, s. 514. VDAkt. 1712, nr 145 (: lämbnas .. på tijden). Om affairerna vinna på baron Sparre eller han på dem, det blir en sak, som tiden får utvisa. GJEhrensvärd Dagb. 1: 39 (1776). (Sv.) Tiden skall utvisa det, (fr.) qui vivra verra. Berndtson (1880). Tiden får visa vem som har rätt. Östergren 8: 188 (1956). — särsk. (†) i uttr. tiden giver ngt, för att beteckna att ngt uppenbaras så småningom (jfr GIVA, v. I 9 k γ). Hvad her aff videre bliffve kann, varder tiden giffvendes. G1R 29: 386 (1560). Om dädh så är i sanning, gifver oss tijden. OxBr. 10: 353 (1633). Din tid .. / Är snart förliden; / Ty wil jag fästa dig; / Men hwem sen fäster mig, / Det ger nu tiden. Dalin Vitt. 5: 393 (c. 1753).
b) med tanke på att ngn (l. ngt) är delaktig(t) i l. kan stå l. hamna utanför sådant opåverkbart förlopp osv., i sg. best., i vissa uttr.; särsk. (i högre stil) om den jordiska o. tidsbundna tillvaron (i motsats till himmelen l. evigheten l. förhållanden efter döden), särsk. i uttr. (här) i tiden, (här) i världen. Så twiflar jag likwäl icke, at de ju i Tiden månge milda och fromma Människior möta lära. Frese VerldslD L 4 b (1724, 1726). Man sof den sömn, som mer ej störs i tiden. Runeberg (SVS) V. 3: 37 (1860). Ack, hjälp mig i min sista strid, / Att jag må somna in i frid, / Förlöst ur tidens våda! NPs. 1921, 558: 5. I dag är man ensam och utanför tiden. Johnson Se 96 (1936). Döm mitt hjärta här i tiden, / Innan världen döms av dig. Ps. 1937, 286: 5. — särsk. i uttr. som betecknar att ngn dör l. dött; särsk. i uttr. gå ur tiden, se GÅ VI 1 c, äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: upphöra att existera l. vara i bruk o. d. De fleste voro utur tiden, som i de föregående Besluten hade deltagit. Schönberg Bref 3: 84 (1778). Min gamle vän Lilljecronas bedröfliga bortgång ur tiden har förorsakat mig stor sorg. AnderssonBrevväxl. 1: 71 (1856). Framstående skolman ur tiden. Upsala 27 ⁄ 12 1918, s. 5. Med ”Carlsholm” .. som .. grundstötte vid V. Finngrundet .. går ett av svenska handelsflottans mest kända fartyg ur tiden. VFl. 1935, s. 8. Tiotusentals ord som definitivt gått ur tiden. DN 20 ⁄ 12 2003, s. B24.
c) med anslutning till 4 o. 10, om sådant opåverkbart förlopp osv. vid l. i förhållande till nuet (l. viss annan tidpunkt); särsk. i sådana uttr. som förfluten tid, kommande tid, närvarande tid, se NÄRVARANDE, p. adj. 4. Apg. 14: 16 (NT 1526). Såsom thet närwarande tidzens ögnablick är ganska kort och stackot, och bortlöper mädan wi nu tala. Block Progn. Förspr. (1708). Berättelsen om Britas plantering och .. hennes ek .. som ingaf henne det glada hoppet, att andra människor långt fram i tiden skulle få njuta af den ekens skugga. LbFolksk. 196 (1890). Närvarande tid och förfluten tid / är kanske båda närvarande i kommande tid / och kommande tid inrymd i förfluten tid. Eliot FyraKvart. 21 (1948). — jfr DÅ-, EFTER-, FORDOM-, FRAM-, FÖR-, FÖRE-, FÖRR-, NU-, NY-, NÄR-TID m. fl. — särsk. (†) i fråga om tempus. Kullin EngGr. 34 (1744). Genom Pronominer uttryckas de olika Personerna, genom Hjelpverber (har, skall, må) de särskilta tiderna och sätten. Broocman SvSpr. 8 (1810). De olika Tider, som Kraft-orden uttrycka. Almqvist AllmSpr. 42 (1829). Hufvudformer af samma verb äro i inre hänseende olika med afseende på sägesätt, tid eller satsställning. Nordvall Modersm. 66 (1863).
d) med tanke på att sådant opåverkbart förlopp osv. av människan upplevs pågå (l. röra sig) med varierande hastighet l. variera i utsträckning l. längd, särsk. vid skilda tillfällen l. i olika situationer l. under olika förhållanden o. d. Tiden går fort när man har roligt. Tiden tycks gå fortare ju äldre man blir. Snart löper tijdhen mädan måltidh görs. SvOrds. C 2 a (1604). Gudrun tyckte, att tiden stod stilla. Wägner Silv. 216 (1924). Sen gick jag och tvättade håret för att få tiden att gå. Siwertz Tråd. 76 (1957). Tiden är lång för den som väntar. Holm Ordspr. 328 (1964). 181 dagar kvar men tiden går allt snabbare numera, det vet alla. Expressen 13 ⁄ 12 1999, s. 30.
e) (i sht i fackspr., särsk. fys., filos. o. psykol.) med tanke på egenskaper l. natur hos tiden ss. det begrepp som inordnar den yttre o. inre verkligheten i en (evig) serie av gångna o. kommande händelser, förändringar, tillstånd o. d.; i den vetenskapliga forskningen äv. uppfattad o. definierad på annat sätt (äv. med anslutning till 15); jfr 9. Höpken 1: 217 (1745). Biskopen wisar, at det kan .. wara tilräckeligit, när wi wete, at tiden intet annat är, än de skapade tingens ändeliga .. och omskifteliga warande. SvMerc. 3: 1001 (1758). Formen för yttre syner kallas Rymd och formen för inre syner tid. VStyckUplKantPhilos. 33 (1798). Genom denna ändlösa delbarhet emellan productivitet och produkt uppkommer caussalitet, den ena punktens förhållande till den andra. Sjelfva öfvergången ifrån en punkt till en annan är Tid. Ehrenheim Phys. 1: 281 (1822). Funnes icke ändliga, förnimmande väsen, så funnes ej heller någon tid. Rydberg FilosFörel. 1: 9 (1876). Tiden är den form eller det förhållande, hvari all vexling, all förändring och all verksamhet tänkas tillsammans såsom utgörande ett helt. Sahlin VerldRelat. 23 (1889). Tiden kan betraktas som dels något absolut som omfattar alla skeenden (Newton), dels skeendenas resultat (Leibnitz), dels även en åskådningsform (Kant). BraBöckLex. (1980). Psykologiskt upplevs tid som ett förlopp där det förgångna, nuet och det kommande griper in i varandra. PsykLex. 544 (1994). Tid som mätbar fysikalisk storhet definieras genom den grundläggande tidsenheten, sekunden. NE (1995). — särsk.
α) i relation till rum (se RUM, sbst.3 13). En värld bortom tid och rum. Alle rum äro för .. (Gud) itt rum, alle tijder äro för honom en tijdh. Muræus Arndt 2: 267 (1648). Menniskans själ är bunden vid en kropp, som är bestämd i anseende till rum (utsträckning), tid (förändring) och tal (mångfald). Modin Pascal 15 (1890). Kant säger att rum och tid är sinnlighetens eller åskådningens former. Marc-Wogau FilDiskuss. 59 (1955). Tiden byter verkligen hälsningar med rummet. Det visade Albert Einstein genom sitt djärva grepp att beskriva tiden som en dimension, i princip inte annorlunda än rummets tre välkända dimensioner framåt — bakåt, uppåt — nedåt, höger — vänster. DN 24 ⁄ 4 1989, s. 32.
β) (i fackspr.) betecknande en av fyra dimensioner (i det fyrdimensionella rummet vars punkter är händelser), ss. senare led i ssgrna RUMS-, RYMD-TID.
15) i fråga om princip l. system för angivelse l. beräkning av tidpunkt l. intervall i tiden (i bet. 14; jfr 9, 13); särsk. i uttr. borgerlig tid, gemensam tid för ett större område, definierad som medelsoltiden för en centralt belägen meridian inom området, normaltid (jfr BORGERLIG 3 e). Planet anlände kl. 9.30 lokal tid. Den tiden som här omtalas kallas af Astronomerna mellan-tid .. hvars förhållande till hvad de förstå med den sanne tiden .. genom Astronomiska tabeller är bekant. De Rogier Euler 3: 42 (1787). Aurén Tidr. 62 (1800: borgerlig tid). I stället för de många olika lokaltiderna använder man .. uti ett flertal af de europeiska staterna tider, som äro gemensamma för vissa grupper af länder. Tingsten o. Hasselrot 90 (1902). För alla orter, belägna på samma meridian, är tiden densamma. SvUppslB (1936). Astronomisk och borgerlig tid. SvOrdb. (1986). GT talade med .. (Sveriges generalkonsul i Hongkong) i morse, kinesisk tid. GT 3 ⁄ 4 2003, s. 8. — jfr JÄRNVÄGS-, LOKAL-, NORMAL-, SKEPPS-, SOL-, SOMMAR-, STANDARD-, STJÄRN-TID m. fl.
Ssgr: A: (6) TID-ACKORD. ekon. om ackord (se d. o. 1 c slutet) som grundas på fastställd normaltid för visst arbetes utförande. IngHb. 7: 306 (1951). —
-AFFÄR, -ANDA, -ANGIVNING, -ARBETE, se D. —
(6) -AVLÖNING~020. (tid- 1875 (: tidaflönings-systemet)—1878. tids- 1891) (numera bl. tillf.) tidlön. TT 1878, s. 51. EkonS 1: 233 (1891).
-AXEL, -BEFRAKTNING, -BERÄKNING, -BESPARANDE, -BESPARING, -BESTÄMMA, -BESTÄMNING, se D. —
(9, 12) -BOK, sbst.1 (sbst.2 se C). (tid- 1927 osv. tids- 1991) bok avsedd för l. innehållande anteckning om arbetad tid l. tidpunkt för möte l. besök o. d. HandInd. 818 (1927). En aktiemäklare kommer i kavaj och slips och med sin tidbok i handen och vill ha ett samtal. DN 31 ⁄ 5 2002, s. B14. —
-BOKNING, se D. —
(12) -BRICKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bricka (se bricka, sbst.3 1 b) utvisande tid för tömning o. anbringad l. avsedd att anbringas på brevlåda. Döss o. Lannge 581 (1908). —
-BUNDEN, -DEL, se D. —
(14) -DELNING, sbst.1 (sbst.2 se D). (tid- c. 1711—c. 1790. tide- 1729) (†) om indelning av tid i kortare l. längre avsnitt; särsk. konkretare, om gm indelning fastställd tidsperiod, tidsskede. Så som practicen utvist att den säkraste tijddelningen består i pendlarnas vibrationes. Polhem ESkr. 3: 102 (c. 1711). The tre märckelige omwäxlingar, som förelupit vthi Swenska Lagwäsendet och innefattar hela historiam juris patrii vthi fyra tidedehlningar. Nehrman InlJurCiv. 46 (1729). Botin Hist. 2: 4 (c. 1790). —
-EKVATION, -ENHET, se D. —
(6) -ERSÄTTNING~020. (i fackspr.) om (belopp utgörande) ersättning för visst arbete beräknad efter tidsåtgång; särsk. om sådan ersättning enligt fastställd taxa för lantmäteriförrättning o. d. SFS 1950, s. 693. —
-EXPONERING, -FAKTOR, -FEL, -FORDRANDE, -FORM, -FRIST, se D. —
(9, 13) -FÄSTA, -ning. (tid- c. 1878 osv. tids- 1933 osv.) fastställa tid för (ngt), datera (se d. o. 2); särsk. dels med avs. på historisk händelse l. ngt i fråga om dess förekomst l. tillkomst l. uppkomst i det förflutna, dels äv. (ngn gång) med avs. på person; ss. vbalsbst. -ning särsk. konkretare, om för viss historisk händelse osv. fastställd tid; jfr -sätta 2 o. tids-bestämma 3. Runeberg AntRunebg 45 (c. 1878). Tyvärr är det omöjligt att säkert tidfästa alla de olika dikterna i var och en av samlingarna. Nordenstreng Gripenbg 66 (1921). Konung Yngve är .. tidfäst till omkr. mitten av 400-talet. Gymn 1930, nr 2, s. 13. Genom namntyper, som man någorlunda kunnat tidfästa, kan man .. vinna en relativt säker kronologi för odlingshistorien. SvFolket 2: 282 (1938). I den mån våra torvmossars lagerväxling blir tidfäst, kan man härur hämta åldersbestämningarna för .. minnen från vår forntid. TurÅ 1946, s. 65. Det finns emellertid en annan invändning mot tidfästningen av translationen till den 28 juli 1273. HT 1951, s. 180. —
-FÖLJD, -FÖRDELNING, se D. —
-FÖRDRIVANDE, -FÖRDRIVARE, se D. —
(1, 2) -FÖRDRIVNING. (†) om ngt som tjänar till att fördriva tiden, tidsfördriv; jfr tids-fördrivande. Och kunne thesligiste wäll lijdhe, atti någen annen lyst och tijdtfördriffning haffwe motte. G1R 18: 540 (1547). Sigfridi b 2 b (1619). —
-FÖRDRÖJNING, -FÖRDÄRV, -FÖRHÅLLANDE, -FÖRLOPP, -FÖRSKJUTNING, -FÖRSPILLAN, -FÖRSPILLANDE, se D. —
(13) -GIVNING. om handlingen att ange tid; äv. konkret(are): tidsangivelse, särsk.: (medelst telefonsvarare o. d. förmedlat) meddelande om officiell klocktid. Rikstelefons förmedlingsbyrå för Stockholms stad mottager följande uppdrag .. Väckning och tidgivning. RTKatal. 1918, 4: V. Frånsett sådana extra långsamtal, telegram och tidgivningar, som berör henne ensam. Bäckström ClarySkilj. 97 (1932). IllSvOrdb. (1955). —
-GRÄNS, se D. —
-GÄRD, se C. —
(12) -HANDGRANAT~002, äv. ~200. (tid- 1923 osv. tids- 1920) mil. tidsinställd handgranat. Wikner InfTakt. 13 (1920). —
(12) -HÅLLNING. om handlingen att hålla fastställd l. avtalad o. d. tid. SvD(A) 4 ⁄ 5 1968, s. 13. Ett samarbete mellan SL:s banbolag och tågbolag innebär att tidhållningen på Roslagsbanan förbättrats avsevärt. DN 24 ⁄ 3 1997, s. C2. —
-INDELNING, se D. —
(7) -JORD. (i fackspr.) om regelbundet upprepade höjningar o. sänkningar av jordskorpan orsakade av månens l. solens dragningskraft; jfr -vatten. ForsknFramst. 1987, nr 4, s. 40. —
-JÄMKNING, se D. —
(8 a) -KANTRING. sjöt. om skifte från ebb till flod l. från flod till ebb; äv. om vändning i riktning hos tidvattenström, stillvatten (se d. o. 2); jfr kantra, v.2 II 3 a β, o. tids-skifte 3. Roswall Skeppsm. 1: 152 (1803). SohlmanSjölex. (1955). —
-KONSTANT, -KONTROLL, -KONTROLLANT, se D. —
(12, 13) -KORT, n. kort för notering av anställds ingångs- l. utgångstid, särsk. om sådant kort för stämpling i stämpelur; äv. allmännare, om kort för l. med notering om (avtalad) tidpunkt för ngt. Vid ankomsten till verkstaden går arbetaren .. till sin arbetssal, vid hvars ingång han själf å sitt tidkort afstämplar tiden för sin ankomst. TT 1902, M. s. 86. SvOrdb. (1986). —
(1, 14 d) -KORTELIG. (†) = -kortig. Ruus heeter han; är en lustigh i laag, tijd-korteligh Hansze. Stiernhielm Herc. 47 (1658, 1668). —
(1, 14 d) -KORTIG l. -KÖRTIG. (-kortigh 1640. -körtigh 1587—1628) [jfr -kortning] (†) som gör att tiden upplevs kort (för ngn), roande, nöjsam; jfr kortig o. -kortelig. (Sv.) Skämtigh, Tijdhkörtigh (lat.) Ludicer. Helsingius Ee 2 b (1587). Tidhkörtighe Historier. Paulinus Gothus MonPac. 271 (1628). Linc. Hhh 2 a (1640). —
(1, 14 d) -KORTNING l. -KÖRTING l. -KÖRTNING. (-kortning (-tt-, -gh) 1603—1716. -körting 1555—1561. -körtning 1555—1632) [fsv. tidhkortning, tidhkörting; av mlt. tītkortinge, tidsfördriv; jfr mlt. körtinge, avkortning, förkortning] (†) förströelse, tidsfördriv; jfr daga-kortning. Man skal .. finna .. (de ogudaktiga) igen j dryckehws, ther the haffua sijn lust och tijdhkörting. LPetri 4Post. 56 b (1555). Swedberg Schibb. 389 (1716). —
-KOSTNAD, se D. —
-KRETS. (tid- 1873 osv. tids- 1839—1889)
1) (†) till 4, 7, om avgränsad tidsperiod under vilken likartade l. samhörande förhållanden råder; särsk. dels om sådan period bestämd gm astronomiska iakttagelser, dels om (del av) kyrkoåret. Babylonierna .. inledde sin historia, likt egypterna, med tidkretsar, hemtade ur stjernkunskapen. Rydberg Urpatr. 6 (1873). Den tids-krets, som benämnes kyrkoåret, grupperar sig omkring tre stora högtider: Jul-, Påsk- och Pingst-högtiden. LfF 1889, s. 241. Öfverensstämmelsen mellan de naturliga årstiderna och de tre tidkretsarne inom kyrkoåret. VL 8 ⁄ 3 1901, s. 2.
2) el.-tekn. till 1, 9; jfr krets 2 b β. Tidkrets, (dvs.) elektronisk krets som används för att åstadkomma en tidsfördröjning. NE (1995). —
-KRÄVANDE, se D. —
(13) -KULA. (tid- 1851 osv. tids- 1900) (förr) om (i sht i hamnstad befintlig) anordning för tidgivning bestående av en på en mast upphissad kula, vilken vid bestämd tidpunkt bringades att falla nedåt. På navigationsskolebyggnadens plattform står en stång med en så kallad Tidkula, hvars ändamål är att dagligen .. signalera medeltiden i Stockholm. SKL 4: 56 (1851). Denna tidkula var en form av optisk tidssignal. NE 18: 259 (1995). —
-KÖP, -KÖRNING, se D. —
(9) -LISTA. (tid- 1895 osv. tide- 1931) lista upprättad över i visst sammanhang använd tid; särsk. om sammanställning över arbetad tid l. tid som krävs för viss arbetsuppgift. TIdr. 1895, s. 58. (Byggnadsarbetareförbundet vill) ha en tidlista, där olika arbetsmoment är tidssatta för att man skall kunna beräkna ackorden rätt. DN 1 ⁄ 3 1997, s. A14. —
-LIV, -LOPP, -LUCKA, -LYNNE, se D. —
(6, 12) -LÅN. bankv. om penninglån som skall återbetalas senast vid en vid långivandet fastställd tidpunkt. SvBanklex. (1942). —
-LÅNG, se tid 1 b β. —
-LÄNGD, se D. —
(6) -LÖN. (tid- 1876 osv. tids- 1913) lön (se lön, sbst.1 2 b) avtalad l. utgående för bestämd tid (ss. timme l. dag l. vecka l. år); jfr -avlöning. NF 1: 967 (1876).
(9 b) -LÖPNING. (†) om kapplöpning (till fots l. på skidor l. mellan hästar) på tid. TIdr. 1885, s. 40. IdrBl. 9 ⁄ 5 1924, s. 5. —
-LÖS. (tid- 1812 osv. tide- 1644—1787)
1) till 4 (b): som inte är bunden till viss tid, som är ständigt aktuell; äv.: som är oberoende av tidens värderingar l. modets växlingar o. d. FoF 1915, s. 7. Den kultur, som brukar betraktas såsom mer eller mindre tidlös i motsats till de historiska epokernas .. tidspräglade komplex av företeelser och åskådningar. HT 1934, s. 305. Hon bar .. en tidlös kjol i järngrå drapé. Brunner SvVill. 257 (1987).
2) (numera bl. tillf.) till 9, 13: som är oberoende av klockslag l. uppmätt tid o. d. På klockor bör man aldrig se .. Man bör arbeta tidlöst i Berget. Då går tiden fortast. Martinson VägKlockrike 112 (1948). SvD 9 ⁄ 12 1981, s. 27.
3) till 14: som (till synes) saknar avgränsning i tid(en) l. står utanför l. bortom tiden; särsk. om tanke l. idé l. stämning o. d.: som (gm att vara oberoende av tidens gång) förmedlar en känsla av l. föreställning om ngt evigt l. oföränderligt. Bureus Runa A 6 b (1644). (Vid sitt mål skall tiden) njuta hvila i evighetens sköte .. när de verldar, som nu räkna hans .. rörelser .. brådstörta i en tidelös natt .. hvarifrån de tagit sin början. Lantingshausen Young 1: 38 (1787). Äfwen i denna mening är i Gud ingen orsak och werkan .. emedan hans wäsen är ewigt, det är: öfwer tiden eller tidlöst. JournLTh. 1812, nr 218, s. 4. (När modern) kände barnets mun suga .. kom det en underlig, vek trygghet över henne, något av tidlös ro. Johansson RödaHuv. 1: 131 (1917). Den religiösa poesien .. skall vara tidlös och evig, upphöjd över tiden och dess förvandlande makt. OoB 1936, s. 45.
Avledn.: tidlöshet, r.
1) till -lös 1: egenskapen l. förhållandet att vara ständigt aktuell l. oberoende av tidens värderingar o. d. SvLittH 2: 360 (1919). Den stora konstens tidlöshet. PedT 1956, s. 46.
2) till -lös 3: egenskapen l. förhållandet att vara tidlös; äv. konkretare, om företeelse l. förhållande som alltid funnits l. finns l. som är oberoende av tid. Törneros (SVS) 1: 301 (1825). Tanken på evigheten, den ofattbara tidlösheten, nästan förskräckte honom. Bergfors Norr. 76 (1936). Det som denna medeltidssaga handlar om är tidlösheter: kontrasten manligt–kvinnligt, relationen föräldrar–barn. GbgP 27 ⁄ 3 1990, s. 4. —
(7) -LÖSA. (tid- 1638 osv. tida- 1640. tide- 1640) [av mlt. tīdelōse; motsv. d. tidløs, mnl. tidelose (nl. tijloos), fht. zītelōsa, mht. zīt(e)lōs(e) (t. zeitlose), samtliga om mycket tidigt blommande växter ss. krokus o. narciss]
1) (†) ss. benämning på olika växter som blommar (mycket) tidigt på året. Linc. K 1 b (1640). (Sv.) Tid-lösor .. (t.) Zeitlosen, Maszlieben. Lind 2: 918 (1749). särsk. om arten Bulbocodium vernum Lin., ljusblomma. Purpurlet tidlösa, om wåren blommande. Rudbeck D. Ä. HortBot. 32 (1685).
2) om växt av släktet Colchicum Lin.; i pl. äv. allmännare, om släktet; särsk. om arten C. autumnale Lin., nakna jungfrun (med sen blomning på hösten o. frukten synlig ovan markytan först på våren); förr äv. om av frön (l. rot) från C. autumnale Lin. berett preparat använt ss. botemedel i sht mot gikt (jfr gikt-blomma). Franckenius Spec. B 3 a (1638). Blommorna från marken flytt; / Tidlösan endast oss bebådar / Att vintren helsar oss på nytt. Widström Vitt. 97 (1840). Av medikament är .. att nämna det gamla beprövade giktmedlet Colchicum autumnale, på svenska Tidlösan eller ”Nakna jungfrun”. Ljungdahl ÄmnSj. 126 (1930). NE (1995; i pl.). jfr höst-tidlösa.
Ssgr (till -lösa 2): tidlösa-, äv. tidlöse-droppar, pl. (i sht förr) jfr droppe 2. SvFarm. 326 (1901).
-MASKIN, se D. —
(10) -MELLAN, adv. (†) alltemellanåt. Malört-knoppar, Ister .. smakar .. (fåren) wäl, och lägges i Hoen åt dem tidmellan. Brauner Bosk. 11 (1756). —
-MELLANRUM, -MOMENT, se D. —
(10) -MÅL. (tid- 1738. tida- 1698) (†) (avgörande) tidpunkt; jfr mål, sbst.5 7. Dahlstierna (SVS) 109 (1698). Richardson Krigsv. 1: 18 (1738). —
-MÅTT, -MÄRKE, se D. —
(9) -MÄTARE. (tid- 1784 osv. tide- 1941. tids- 1822 osv.) instrument l. verktyg l. ngt som kan tjäna som instrument o. d. för (mer l. mindre exakt) mätning l. avläsning av tid; jfr klocka, sbst. 3, o. -mätnings-instrument, -visare. Björkegren 462 (1784). Hans mage hade .. blivit en god och omutlig tidmätare, som med mycken precision tillkännagav måltidstimmens annalkande. Allardt Livsuppg. 25 (1915). Under den ljusa årstiden stod man upp med solen och gick till sängs med solen .. Under mulna dagar redde man sig .. utan solen. Ty solen var den egentliga tidmätaren. SvKulturb. 5—6: 54 (1930). —
(9) -MÄTNING. (tid- 1718 osv. tide- 1898—1926. tids- 1811 osv.) om handlingen l. sättet att mäta l. beräkna l. registrera tid l. tidsintervall. Swedenborg RebNat. 3: 316 (1718). Tidmätningen skedde med stoppur. PedT 1958, s. 139.
Ssg: tidmätnings-instrument. instrument (se d. o. 1 a) för mätning av tid l. tidsintervall, tidmätare. KrigVAH 1855, s. 104. Kulturen 1955, s. 199. —
(12) -NOGA, adj. (†) om person: som noga passar (se passa, v.1 I 2) tiden, punktlig. En Konung bör wara ordentlig och tidnoga. Tessin Bref 2: 78 (1754). SP 1792, nr 104, s. 1. —
-ORD, -ORDNING, -PERIOD, -PLAN, -PLANERING, se D. —
(1, 4, 14) -PUNKT. (tid- 1780 osv. tida- 1542. tide- c. 1765—1868. tids- 1562 osv.)
1) (utan tanke på varaktighet l. utsträckning) om kortare del l. (mer l. mindre exakt angiven) punkt i tiden(s förlopp); ögonblick; stund; äv.: (rätt l. lämpligt) tillfälle; särsk. i förb. med prep., i sht vid, (i)från, (in)till (förr äv. (ut)i); jfr punkt 11, tid 10—13. Då återstår tre veckor till den tidpunkt när avgörandet måste ske. Än tå at thesse offer kunna daghligha skee, Likuel kunna the icke så iemligha eller vthi alla tijdhapunctar skee. LPetri DialMess. 120 b (1542). Ifrån denna tidepunkt (dvs. 31 mars 1803) skall man säkerligen räkna skånska åkerbrukets upkomst och förkofran. HTSkån. 3: 298 (1805). Den kritiska tidepunkten gaf et ökadt värde åt en klok mans råd. Palmstjerna Snapph. 2: 187 (1831). Ålderdomen är inte något, som väntar en vid en viss tidpunkt av livet. Krusenstjerna Pahlen 2: 249 (1930). Själv råkade jag födas vid en tidpunkt, som satte mig i stånd att .. slukas upp av inte mindre än tre olika så kallade livsinställningar. Hellström Malmros 147 (1931). Tidpunkten för att göra andra folk medgivanden är när de äro svaga och inte när de äro starka. Claëson Lockhart Farväl 206 (1934). Kamelen fäller dessa hår vid olika tidpunkter. Varulex. Beklädn. 35 (1945).
2) (numera föga br.) med föreställning om viss varaktighet, om i ngt avseende enhetlig del av tidens förlopp, period (se d. o. 3), tidrymd; särsk. om i ngt avseende anmärkningsvärd l. avgörande period; jfr tid 4. Lagerbring 1Hist. 2: 682 (1773). Jag yppade för Eder .. allt hvad sig tilldragit under den vigtiga tidpunkt af dessa sednare månader. Gustaf III 1: 131 (1789). Gust. Göthes år 1929 utgivna doktorsavhandling, ”Om Umeå lappmarks svenska kolonisation”, som behandlar tidpunkten ”Från mitten av 1500-talet till omkring 1750”. Västerb. 1929, s. 41. —
(9, 13) -RAPPORT. (tid- 1906 osv. tids- 1935) rapport som innehåller uppgift om tidpunkt(er) l. varaktighet för ngt. SJ 4: 480 (1906). De dagmammor .. som vägrar att lämna in tidrapporter, om när varje barn kommer på morgonen och går hem på kvällen riskerar att förlora 1 400 kronor i månaden. GbgP 29 ⁄ 11 1985, s. 34. —
-REDOVISNING, se D. —
(13) -REGISTER. (numera bl. mera tillf.) register i tidsföljd över (yttre) händelser. Dähnert 362 (1746). Möller 1: 346 (1755). —
-REGISTRERING, se D. —
(12) -RELÄ. el.-tekn. relä (se d. o. 3) som sluter l. bryter strömkrets vid viss bestämd tidpunkt. Dahl Jiggar 1: 164 (1939). —
-RUM, se D. —
(1, 14) -RYMD. (tid- 1790 osv. tide- 1790—1955. tids- 1807 osv.)
1) om sammanhängande (vanl. längre) del av tidens förlopp; särsk. dels om mer l. mindre obestämd sådan del, dels om bestämd sådan del l. sådan del av viss längd, tidsavsnitt, period; jfr rymd 7, tid 1, 2, 6, 9 o. tids-rum 1. Kellgren (SVS) 5: 461 (1790). För en tiderymd af omkring fyra tusend år gör Bibeln på et genealogiskt wis besked. Wulf Köppen 1: 51 (1799). Utskotten .. hade att fastställa en tiderymd, inom hvilken det ena skulle följa på det andra. ObjGästen 1829, nr 26, s. 1. Fem år är en oändlig tidrymd i barndomen. Moberg DinStund 63 (1963). särsk. övergående i bet.: tidsintervall. Nordforss (1805). Under dessa aderton månader blev tidrymden mellan breven längre. 3SAH LVIII. 2: 437 (1947).
2) om (enhetlig) period i världens l. mänsklighetens historia l. utveckling; jfr tid 4, tids-följd 2. Se här .. en sträcka af tidrymder som föregått den närvarande, hvars följd den ena på den andra låter med full visshet bekräfta sig. Stiernstolpe Cuv. 20 (1821). Huru werlden gestaltat sig under den andra stora tiderymden af desz utweckling, säger osz Paulus. Rudin 1Evigh. 1: 603 (1868, 1878). särsk. (numera mindre br.) i pl., om mycket lång tid (omfattande flera tidsperioder); jfr tid 4 f. Wulff Petrarcab. 445 (1907). SvNaturskyddSmåskr. 2: 18 (1926). —
(4) -RÄCKA. (tid- 1873—1889. tids- 1940) (†) räcka (se räcka, sbst.1 II 4 b) av tidsperioder. Rydberg Urpatr. 18 (1873). Tingens dagar och nätter ha bildat stora tidsräckor i svenska folkets liv. SvFolket 13: 224 (1940). —
(9) -RÄKNA. (tid- 1875. tide- 1729) särsk. (†) i p. pr. i adjektivisk anv.: som beräknar l. indelar tid l. indelar historien i perioder. Thenna tideräcknande Lagfarenheten wisar .. huru Lagen i hwart och et ärende tid effter annan är worden ändrad. Nehrman InlJurCiv. 7 (1729). Dahlin MatVetH 6 (1875). —
(9) -RÄKNARE. (tid- 1749 osv. tida- 1708. tide- 1644—1885)
1) (†) person som beräknar l. indelar tiden, kronolog; äv. oeg., om månen (jfr tid 7). Bureus NordlL 70 (1644). (Månårets) skilnad ifrån ett Solår, som är ungefär 11 dagar, kalla Tidräknare Epacter. Duræus Naturk. 155 (1759). I Alvismal i Eddan nämnes ”tidräknarn” som namn på månen. Rig 1944, s. 143.
2) (†) funktionär vid tävlingslopp med uppgift att mäta l. jämföra l. sammanställa o. d. tävlandes tid(er), tidtagare. Alla skidledare och tidräknare ha i .. (tidberäkningsapparaten) en god hjälp. ÖstersundP 25 ⁄ 2 1925, s. 6. Motorför. 1929, nr 12, s. 17.
3) (del av) redskap l. apparat l. instrument för beräkning l. mätning l. registrering av använd tid. Ancker Haslund Zaj. 356 (1934). —
-RÄKNING, se C. —
(8 a) -RÄTT, adv. (†) i fråga om fartygs läge: rätt (se rätt, adv. 1) i förhållande till tidvattenströmmen. Då skeppet vid strömkantringen och i början af lovarts tiden ligger mera vindrätt än tidrätt. Roswall Skeppsm. 1: 166 (1803). —
(12) -RÖR. (tid- 1873 osv. tids- 1865—1871) artill. tändrör med tidsinställning. Hazelius Artill. 101 (1865). Tidrör .. har ett urverk .. som igångsättes respektive antändes vid skottlossningen. SoldILuftv. 1946, s. 34. —
-SERIE, -SIGNAL, -SINNE, -SJUKA, -SKALA, -SKEDE, -SKIFTE, -SKIFTNING, -SKILDRING, -SKILLNAD, se D. —
-SKRIFT, se d. o. —
-SKRIVARE. (tid- 1773 osv. tide- 1754—1758. tids- 1968 osv.)
1) (†) till 4: upptecknare av historiska händelser l. sägner. Tide-skrifwares lönliga berättelser, eller så kallade Anecdoter. Tessin Bref 2: 244 (1754). Lagerbring 1Hist. 2: 815 (1773).
2) till 9, 13: person som yrkesmässigt registrerar tidsåtgång l. tidpunkt(er) för (påbörjande l. avslutande av) specifika arbetsmoment; jfr -skriverska. Dagen 17 ⁄ 9 1898, s. 4. Arbetskortet (översändes) till tidskivaren .. som äger fullständiga kortregister över olika arbetsoperationers utförande. Engblom IndOrg. 76 (1922). —
(9, 13) -SKRIVERSKA. jfr -skrivare 2. DN(A) 23 ⁄ 6 1964, s. 33. Jag arbetade .. som tidskriverska på en bilfirma. DN 8 ⁄ 6 1975, s. 9. —
-SKÄL, -SPANN, se D. —
(1, 2) -SPILL. (tid- 1651 osv. tida- c. 1684. tids- 1960 osv.) tidsspillan; jfr spill, sbst.3 2, o. -spilla, -spjäll. Huad vnfå wij tå sidst til lön? / Hälsz’ och Tijd-spill, Refne Kläder. Stiernhielm Parn. 1: 9 (1651, 1668). 1913 introducerade Ford .. det löpande bandet .. Jobbet kom glidande till arbetaren, inget tidsspill på att hämta delar eller verktyg. DN 6 ⁄ 2 1999, s. A2. —
(1, 2) -SPILLA. (tid- 1660—1797. tide- c. 1680. tids- 1660—1855) (†) tidsspillan; jfr spilla, sbst.2, o. -spill. RARP 7: 2 (1660). Påminnelse .. at om Kneckten .. skulle hwar tionde dag emottaga sin Spanmål, torde därigenom förorsakas stort hinder och tidspillo wid Fortifications-arbetet. LMil. 1: 411 (1684). Den kostsamma resa och tijdspilla som till Ölmstad fåfängt giordes. VDAkt. 1708, nr 193. Bör ingen hålla en flitig repetition för någon tidspille eller fruchtlöst arbete, emedan af förfarenheten är nogsamt bekant, at then ofta mera uträttar än månge läxor. Skolordn. 1724, s. 26. UrKorrCronholm 125 (1855). —
-SPILLAN, -SPILLANDE, se D. —
(1, 2) -SPILLARE. (†) person som spiller (se spilla, v.1 3) tid; jfr spillare 3. SedolärMercur. 1: nr 8, s. 8 (1730). Heinrich (1814). —
-SPILLNING, se D. —
(1, 2) -SPJÄLL. [med avs. på senare leden se spjäll, sbst.1] (†) tidspill. (Jag) Hafver .. then gunstige Läsarenom til lijsa och mindre tijdhspiäld .. vtsmyckiat samma möfoster .. medh föliande Register och tarftige längder. Bureus KonStyr. A 5 b (1630). —
-SPRÅNG, -STIL, -STRÄCKA, se D. —
-STRÖM. (tid- 1798 osv. tide- 1698. tids- 1820 osv.)
1) (numera mindre br.) till 8 a, om ström i hav l. vattendrag som åtföljer ebb l. flod, tidvattenström; förr äv. om ebb l. flod; jfr ström, sbst. 2 c. Ebb och Flood äre Tijde-Strömmar uti Oceanen, som göra lågt och högt Watn. Rosenfeldt Tourville 113 (1698). Vattnets höjning och sänkning åtföljas av strömningar, kalllade tidsströmmar. 3NF 6: 251 (1926). 2SvUppslB 29: 334 (1954).
2) (numera föga br.) till 4, 14, mer l. mindre bildl., dels om längre avgränsad tidsperiod, dels om strömning (se strömma I 6 c) sammanhörande med l. präglande viss tidsperiod; jfr ström, sbst. 8 c, o. tids-strömning. Att en lång .. tidsström förrunnit mellan den period, då solens strålar på Skånes höjder framlockade en tropisk vegetation, och den närvarande .. tycks man hafva rätt att antaga. VetAH 1820, s. 284. Liksom Ellen Key .. förklarar sig vara född för tron, ehuru av tidsströmmen döpt åt tvivlet, konstaterar (osv.). Wittrock EKeyVäg 99 (1953). —
-STRÖMNING, -STUDERA, -STUDIE, se D. —
(2, 9) -STUDIUM. (tid- 1940 osv. tids- 1939) (i fackspr.) mätning av den tid som åtgår för ett visst arbetes l. arbetsmoments utförande; äv. om bearbetning l. utvärdering av resultat från sådan mätning; jfr tids-studie. Sällfors ArbStInd. 381 (1939). SvTeknOrdb. 273 (1946). —
-STYRNING. (tid- 1968 osv. tids- 1968 osv.)
2) till 12, om styrning av start- o. stopptid(er) för ngt; särsk. konkret, om utrustning för sådan styrning. ÄgaSmåh. 33 (1988). —
(13) -STÄMPEL. (tid- 1920 osv. tids- 1882—1956) stämpel (se stämpel, sbst.1 3) som utvisar tid l. datum; särsk. bildl.; äv. om apparat l. verktyg l. redskap för anbringande av sådan stämpel; särsk.: stämpelur. Renässansen var på väg att öfvergå i barock; människorna såväl som konstens och vetenskapens verk började bära dess tidsstämpel. Weibull LundLundag. 7 (1882). Tidstämplar .. (dvs.) stämplingsapparater med urverk. VaruhbTulltaxa 1: 547 (1931). IllSvOrdb. (1964). —
-SYNPUNKT, se D. —
-SÄTTA, -ning. (tid- 1930 osv. tids- 1919 osv.)
1) till 2, 6: fastställa l. planera l. uppskatta tidsåtgång för (ngt). (Byggnadsarbetareförbundet vill) ha en tidlista, där olika arbetsmoment är tidssatta för att man skall kunna beräkna ackorden rätt. DN 1 ⁄ 3 1997, s. A14. De utvecklingssamtal .. (läraren) håller tidsätter hon till 21 timmar per läsår. Skolvärld. 2003, nr 2, s. 28.
2) till 13: tidfästa (ngt), datera (se d. o. 2). Rig 1919, s. 159. Ej blott julibrevet utan även septemberbreven tidsattes till 1172. KyrkohÅ 1938, s. 156. —
(6, 12) -TABELL. (tid- 1865 osv. tids- 1841—1858) tabell (se d. o. 2) över tider för start l. genomförande av ngt l. över tidsåtgång för ngt, i sht för i viss verksamhet o. d. ingående moment (stundom närmande sig bet.: tidsplan (se tids-plan, sbst.2)); särsk.: tabell med ankomst- o. avgångstid(er) för allmänt kommunikationsmedel o. d.; äv. om bok l. häfte o. d. som innehåller sådan(a) tabell(er). KrigVAH 1841, s. 139. Får ingen föra lokomotiv eller tåg på banan .. utan att vara försedd med tidstabellen. ReglTjSJ 1858, s. 13. Lärarekollegiet åligger .. att uppgöra förslag till läroplaner och tidtabeller för undervisning. SFS 1901, nr 56, s. 16. Malmsten DagKastanj. 150 (1994).
Ssgr: tidtabells-byrå. (förr) avdelning inom järnvägsstyrelsen. SFS 1907, nr 148, s. 12. SAOL (1950).
(9) -TAGARE.
1) (numera i sht sport.) person som mäter l. avläser tid under vilken viss aktivitet pågår. TIdr. 1882, s. 88. Varje skift och gruva har en tidtagare. Denna besöker varje arbetsplats både före och efter rasten och är närvarande, när arbetarna gå till och från skiftet. JernkA 1915, Bih. s. 201. Startern sköt tidtagaren i benet. UNT 12 ⁄ 8 1941, s. 5.
2) instrument för mätning av tid under vilken viss aktivitet pågår; särsk. allmännare, om klocka (se klocka, sbst. 3). En elektronisk tidtagare med kvartskristallstyrt verk och digital visning. BraBöckLex. 23: 97 (1980). Schweiz är klockor, som i La Chaux-de-Fonds, där man tillverkat .. tidtagare i århundraden. DN 2 ⁄ 3 2002, s. 17.
Ssg (till -tagare 1): tidtagar-, äv. tidtagare-ur. i sht sport. instrument för mätning av (kortare) tidsavsnitt; jfr stopp-ur. SvD 8 ⁄ 2 1913, s. 4. —
(9) -TAGNING. i sht sport. mätning l. avläsning av tid under vilken viss aktivitet pågår. TT 1897, Allm. s. 357. Tidtagningen är af största betydelse (vid travtävlingar), ty hästarnas kapacitet värdesättes efter deras rekord, d. v. s. deras största snabbhet på 1 km. 2NF 29: 549 (1919). För tidtagning uppdelas arbetet i sina tempon och tid tages för varje tempo. IngHb. 6: 107 (1954). —
(1, 7, 10) -TALS, adv. (tid- 1773 osv. tide- 1755—1797) periodvis, vid vissa ((mer l. mindre regelbundet) återkommande) tillfällen, då o. då; stundom övergående i adjektivisk anv.; jfr -vis. 2RARP 19: Bil. 98 (1755). Efter tidtals curs. Ekelund 1FädH II. 2: 102 (1831). Under detta .. arbete, led hon tidtals af våldsam, nervös hufvudvärk. Idun 1890, s. 354. —
-TARIFF, -TAXA, -TILLÄGG, -TJUV, -TROTSANDE, se D. —
(12) -TÄNDARE. (i sht i fackspr.) mekanism som antänder sprängladdning l. dyl. efter fördröjning l. vid viss (i förväg) bestämd tidpunkt. IngHb. 5: 1191 (1948). (Vid husrannsakning) påträffades s. k. tidtändare, en anordning som används för att bringa en sprängladdning att explodera vid inställd tid. SvD 9 ⁄ 9 1971, s. 1. —
(9, 12, 13) -UR. (tid- 1920 osv. tids- 1881 osv.) ur (l. med urverk försedd apparat l. anordning) för mätning l. registrering av (viss) tid; särsk. dels: ur som ställs in för att ge signal l. sluta l. bryta strömkrets vid viss(a) i förväg bestämd(a) tidpunkt(er), dels: stämpelur; äv. mer l. mindre bildl. Arkeologen måste .. (när det gäller Sveriges förmedeltida historia) ställa tidsuret, fastän å dess siffertafla minuterna beteckna – sekler. Möller Jordbr. 3 (1881). Omkring 5,000 präster och lekmän i de centrala ämbetsverken i Vatikanstaden måste .. stämpla i ett tidur då de börjar arbetet och då de går därifrån. Östergren (cit. fr. 1951). Den nyaste elspisen har två tidur, det ena ger signal då den tid gått för hvilken det är inställt, och det andra kopplar automatiskt in ugnen vid önskad tidpunkt. SDS 27 ⁄ 10 1957, s. 11. —
(7) -VATTEN. (tid- 1787 osv. tide- 1788—1936) [efter mlt. (ge)tide l. eng. tide-water; jfr Ekbo SupplHellquistOtr. (c. 1990)] om periodiskt återkommande höjning o. sänkning av havets o. däri mynnande floders nivå orsakad av månens o. solens dragningskraft; äv. konkret, om i sådan rörelse ingående vattenmassa, särsk. om flod; äv. bildl.; jfr -jord o. tid 8 a. I Downs löper tidvatnet gemenligen 7 timmar 15´ Nordvart och 5 t(imma)r 15´, Sydvart. Montan Segl. 30 (1787). Landet låg under ytan af de dagliga tidvattnen, så att ingen småskog fans och marken var bar. Lindström Bates 67 (1872). Sedan styrde vi med det stigande tidvattnet väster ut förbi Hiltons Point. Renner Roberts Nordv. 61 (1938). Där tidvattnet gurglande gick ut och in mellan tångtuvornas bruna och gula medusahuvuden. Mörne VädSagol. 103 (1938). Salkvist hade varit med om ekonomisk ebb och flod .. så många gånger att han ansåg ekonomiskt tidvatten tillhöra naturlagarna. Hedberg Bekänna 6 (1947). Tidvattnet bröt igenom på nytt i Holland. UNT 13 ⁄ 4 1953, s. 1.
Ssgr: tidvatten- l. tidvattens-bassäng. hamnbassäng vars vattenstånd regleras av tidvattnet. 2NF 11: 13 (1909). SAOL (1973).
-fenomen. 1) om tidvatten ss. fenomen l. naturföreteelse; i sht i sg. best. SFS 1890, nr 44, s. 5. 2) fenomen l. företeelse som orsakas av l. sammanhänger med tidvatten(sfenomenet (i bet. 1)). VFl. 1906, s. 2. Den oceaniska cirkulationen är ett tidvattensfenomen. Ymer 1931, s. 229.
-kraft-verk. kraftverk som utnyttjar tidvattenrörelser för elproduktion. Det första tidvattenkraftverket .. 1966 invigdes i Bretagne världens första kraftverk som utnyttjar tidvattnet som drivkraft. NärVarHur 1968, s. 231.
-rörelse. periodiskt återkommande rörelse i havsvatten förorsakad av månens o. solens dragningskraft; äv. oeg., om sådan rörelse i jordskorpan (jfr tid-jord). 2NF 21: 726 (1914). Tidvattenrörelser i jordskorpan. BraBöckLex. 23: 98 (1980).
-ström. ström (se ström, sbst. 2 c) som orsakas av l. utgöres av tidvatten; i sht förr äv. om malström; jfr tid-ström. Nordenskiöld Vega 1: 426 (1880). Tidvattensströmmar är Scylla och Charybdis i Messinasundet. 2NF 17: 1394 (1912).
-tabell. sjöt. tabell innehållande uppgifter nödvändiga för beräkning av tidvattenrörelser i viss hamn. Auerbach (1915).
-våg. havsvåg som orsakas av l. utgöres av tidvatten; äv. oeg., om hastigt framträngande upptornad vattenmassa; äv. bildl., om ngt som väller l. sveper fram som en våg; jfr tids-våg 2. Callerholm Stowe 510 (1852; bildl.). Tvenne olika system av tidvattenvågor .. vilka .. där .. den ena tidvattensvågen giver flod, när den andra åstadkommer ebb, de försvaga varandra. Pettersson Oceanogr. 193 (1939). Den ”heliga ön” Rameswaram .. där över 500 människor tros ha omkommit då en enorm tidvattenvåg slog in över ön under natten. DN(A) 27 ⁄ 12 1964, s. 9.
(9) -VINKEL. (tid- 1782—1918. tids- 1795) (†) den vinkel som en himlakropps deklinationscirkel (se d. o. 1) bildar med meridianen, timvinkel. Melanderhjelm PVetA 1782, s. 23. Smith 386 (1918). —
(2) -VINNANDE, p. adj. (tid- 1950 osv. tids- 1852 osv.) som vinner tid, tidsbesparande. SvT 20 ⁄ 1 1852, s. 2. Forsbåt, ett bekvämt och tidsvinnande fortskaffningsmedel. SvD(A) 1960, nr 169, s. 4. —
(2) -VINNING. (tid- 1625—1872. tids- 1630—1652) (†) vinnande av tid; särsk.: rådrum. Så wijdt att .. görlighen märkes, thet intet alfwar hoos the Poler är på färde, men alt till tidhwinning wändt och dirigerat. Stiernman Riksd. 782 (1625). Tholander Ordl. (1872). —
-VINST, se D. —
(1, 7, 10) -VIS, adv. (tid- 1876 osv. tide- 1759. tids- 1891 osv.) under vissa tider (i motsats till andra tider under vilka annat förhållande råder); stundom övergående i adjektivisk anv.; jfr -tals. SvMerc. V. 1: 265 (1759). Han har tidvis varit bosatt vid Enskede, tidvis i Stockholm. VL 1908, nr 134, s. 4. På grund av min tidvisa sjukdom .. har utgivandet .. blivit fördröjt mer än ett år. Larsson Livskall 173 (1948). —
(13) -VISARE. jfr -mätare. Tessin Bref 1: 229 (1753). I och med att nästan varje människa bär klocka på sig, har vägg- och bordsuren i hemmet förlorat en stor del av sin funktion som tidvisare. Form 1949, s. 102. —
-VÅG, -VÄRDE, -ZON, -ÅLDER, -ÅTGÅNG, -ÖDANDE, se D.
-HÄNDELSE, se D. —
(12) -KÖP. [fsv. tidha köp] (förr) om avgift (in natura) som erlades till prästerskap (l. klockare o. d.) av församlingsbo (i stället för tionde). Ihre (1769). Några uppgifter i landskapslagarna låta en förmoda, att i regeln tidaköpet, d. v. s. den avgift till prästen som ersatte sädestionden, gavs samtidigt med påskpenningarna. Cederlöf FinlPrästEkon. 193 (1934). Jfr D. —
-LOPP, se D. —
-LÄNGD, se C. —
-LÖSA, -MÅL, -PUNKT, -RÄKNARE, se A. —
-RÄKNING, se C. —
-SPILL, se A. —
(13) -TAL. (tida- 1629—1737. tide- 1773) (†) numeriskt tal som anger tidpunkt, särsk.: årtal; jfr tids-nummer. Schück VittA 1: 126 (i handl. fr. 1629). År 1753 är det märkeliga tidetal, hwarifrån Swerige har at räkna saltsiöfiskeriets upkomst. Gadd Landtsk. 1: 169 (1773). —
-TECKNARE, se C. —
C (numera bl. i ssgrna -bok, -bön, -gudstjänst, -gärd, -penning, -räkning o. tidevarv): TIDE-AVSTÅND, -BERÄKNING, se D. —
-BOK. (tid- 1749—1904. tida- 1769—1851. tide- 1529 osv. tids- 1819) [fsv. tiþabok, sannol. efter mlt. tīdebōk, bönbok för de kanoniska timmarna, mlat. horarius, liber horarum] (numera i sht i skildring av ä. förh.)
1) till 4: krönikeartad historisk framställning l. skrift (jfr krönika 1); särsk. (i sht i pl.) om sådan framställning skildrande händelser under viss begränsad tid, annaler, årskrönika; förr äv. om almanacka. POlai Alm. 1585, s. B 5 b. Likwäl wans där (vid Narva) alt hwad man begärte winna, / Slån tide-bökren up, där lär full ingen finna, / Et makan lykligt tåg. Brenner Dikt. 1: 27 (1700, 1713). Adams namn och Evas i förening visar oss i dag vår tidebok. Franzén Skald. 6: 115 (c. 1845). Svenska armen ville utstryka 1721, 1743 från tideböckerna. Topelius Vint. I. 1: 19 (1863, 1880). Det är ovanligt, att detta pris lemnas åt någon person, som själf tillhör akademien; något dylikt har i hennes tideböcker endast trenne gånger upptecknats. 3SAH 11: 241 (1896).
2) till 8 b: för tidebön avsedd bönbok (jfr officium 5). OPetri 2: 314 (1529). Att under medeltidens senaste skede en viss tendens mot en gudstjänstordning på svenska gjort sig gällande, därom vittnar den 1525 tryckta Svenska tideboken. SvLittH 1: 76 (1918). Hertigen av Berrys bönbok är den genom flerfaldig reproducering mest kända tideboken. Kulturen 1974, s. 158. Jfr A. —
(7) -BÖN. om vid sidan av huvudgudstjänst (regelbundet anordnad på fastställda tider) typ av (daglig) bönegudstjänst med recitation av psaltarpsalmer, bibelläsning o. d. (jfr -gudstjänst, -gärd); särsk. i pl., om inom (romersk-)katolska kyrkan föreskrivna kanoniska bönetimmar (se kanonisk 4 b). VarRerV 38 (1538). (Påven stadgade) At Clärkerne skole holla hwar Dagh siw resor sine Horas Canonicas, eller Tijdeböner. Schroderus Os. 2: 114 (1635). Man förnötte tijdhen fåfängt til at siunga och framsäya Tijdhebönerna. Schroderus Os. 2: 769 (1635). Plats gives åt menighetens aktiva medverkan i tidebönen. SvD(A) 22 ⁄ 2 1942, s. 3. Benedictus har i detalj utstakat tidebönerna, och ur denna ordskatt har småningom i organisk enhet vuxit fram .. den gregorianska sången. Vallquist HelgSvar 99 (1963). —
-DEL, se D. —
-DELNING, se A. —
-FÖLJD, se D. —
(8 b) -GUDSTJÄNST~02 l. ~20. (numera i sht i skildring av ä. förh.) tidebön. Hildebrand Medelt. 3: 759 (1902). Askmark SvPrästutb. 33 (1943). —
(8 b) -GÄRD. (tid- 1552—1787. tida- 1547—1703. tide- 1526 osv.) [fsv. tidhagärdh]
1) tidebön; särsk. dels i fråga om nutida förh. i sv. kyrkan: (kortare, regelbundet anordnad) gudstjänst (vanl. på vardag) i tidebönens form, dels om inom (romersk-)katolska kyrkan för ämbetsbärare och ordensfolk föreskrivna dagliga bönegudstjänster; äv. sammanfattande, om ett dygns tideböner (jfr officium 4); förr särsk. ss. adverbiell tidsbestämning i uttr. tidegärds, dags för tidegärd; jfr gärd, sbst.1 1. FörsprNT 4 b (1526). Breff för Jost Småpeper .. uthi Perno sokn .. uppehålla presten, när han der i soknen några tidhgerder gör. G1R 27: 235 (1557). (Prästerna) änskyllade .. sigh, att dheres mening eij är, thet man eij må reesa om helgedagarna, uthan under tijdegärden, så länge predikningen varar. RP 3: 62 (1633). När tijdegerdz war, gick Han på Predikestolen och predicade. Karlson ÖrebroSkolH 3: LVII (i handl. fr. 1636). (En mäktig bonde) på hwilkens ankomst man skall hafwa måst wänta, innan Prästen feck holla tidegärd. NorrlS 1—6: 66 (c. 1770). Dygnet (i klostret) fick sin indelning av de fastställda bönestunderna, tidegärderna. TurÅ 1942, s. 155. Reformationstiden behöll den dagliga tidegärden. Askmark SvPrästutb. 33 (1943). Ett rikt differentierat gudstjänstliv, som tillförts flera nya företeelser, så gott som okända under 1800-talet, tidegärder, processioner, musikandakter. Rig 1958, s. 125.
2) om text (böner o. d.) anordnad för gemensam läsning vid dagliga bönetimmar; äv. om bok innehållande sådan text (jfr officium 5). Effter christendome(n) är tädhan effter ko(m)men till .. Suerige .. wort then helgha scrifft och tidhegierden oss fången på thet målet som the brukadhe, thet war på latina. FörsprNT 4 a (1526). Then andra berömer hundrade Spän full medh Psalmer och sijne mumladhe Tijdhegärder. Forsius Fosz 360 (1621). Långhuset, där (kloster)systrarna sitta och läsa tidegärd. Heidenstam Birg. 143 (1901). Det var ett förtroende från sällskapets (dvs. Societas Sanctae Birgittae) sida att man gick över till den av Adell-Peters utgivna tidegärden så snart den förelåg. TidegärdTillskynd. 28 (1991).
Ssgr: tidegärds-bok. till -gärd 1, 2: bok innehållande texter avsedda för tidegärd (i bet. 1). OPetri Kr. 61 (c. 1540).
-dag. (förr) till -gärd 1: vardag då offentlig tidegärd l. tidegärdsliknande gudstjänst med predikan förekom. Lundström LPGothus 1—2: 49 (i handl. fr. 1595). TwänneUndBer. 10 (1810). —
(4) -HANDLING. (†) konkret, om (del av) skrift behandlande viss tid; jfr handling 7. Riddermarck Alm. 1692, s. 29. Jfr D. —
-HÄNDELSE, se D. —
-LISTA, se A. —
-LOPP, -LYNNE, se D. —
(13) -LÄNGD, sbst.1 (sbst.2 se D). (tida- 1644. tide- 1744—1814. tids- 1873) (†) (skrift l. handling upptagande) rad av (i ett rike l. land) efter varandra inträffade händelser; jfr längd 8. Bureus NordlL 4 (1644). Alla tidelängder stadfästa denna Sanning. Polhem PVetA 1744, s. 5. Rydberg Urpatr. 47 (1873). —
-LÖS, -LÖSA, se A. —
-MÅLNING, -MÅTT, -MÄRKE, se D. —
-MÄTARE, -MÄTNING, se A. —
-NAMN, se D. —
(1, 2) -NÖTANDE. (†) förnötande (se förnöta 3 a) av tid. Annerstedt UUH Bih. 1: 19 (i handl. fr. 1593). —
-ORDNING, se D. —
(12) -PENNING. [jfr mlt. tidegelt, tītgelt] (förr) om (avgift i) pengar som erlades vid i förväg bestämd tidpunkt; särsk. om sådan avgift till skråkassa o. d. HdlCollMed. 1691, s. 723. Alla chirurgi i hela riket skola hädanefter .. sjelfmante erlägga årligen den s. k. tidepenningen till Collegii cassa. Hjelt Medicinalv. 1: 297 (i handl. fr. 1762). —
-PERIOD, se D. —
-PUNKT, se A. —
-RUM, se D. —
-RYMD, -RÄKNA, -RÄKNARE, se A. —
-RÄKNING. (tid- 1616 osv. tida- 1644—1708. tide- 1641 osv. tids- 1886)
1) till 6, 7, 14, om räkning av fasta tidsenheter (i sht år); äv. om sätt l. princip l. system för beräkning l. indelning l. strukturering av tiden; stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: tidfästning; jfr kronologi 1, räkning 4 f, tid 15. Rudbeckius KonReg. 291 (1616). En sanning är det, att det intet altid allena ankommer uppå en tidräkning af många tjensteår, utan fast mera på sättet, huru man tjent. 2RARP 18: 343 (1751). Antingen man vill föreställa sig, att Odin .. lefvat 40 år för Christi födelse eller 150 år efter then samma, passar sig ingenthera tideräkningen med Taciti berättelse. Ihre Föret. XXIII (1779). Då förfallodag .. skall räknas efter vecka, månad eller dag, är den dag förfallodag, som genom sitt namn i veckan .. motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas. Smedman Kont. 5: 60 (1872). Då nu solen, månen och stjärnorna bilda grundvalen för all tideräkning, är steget kort från astrologien till apokalyptikens världsålderslära. 3SAH LXI. 1: 9 (1950). särsk.
a) om för visst område l. land o. d. gällande system för fördelning av dagar i veckor o. månader o. d., kalender (se kalender, sbst.2 2) (jfr tids-beräkning 2); äv. konkret(are), om (skrift l. ristning o. d. innehållande) gm förteckning l. tabell o. d. redovisat system osv., almanacka, kalender (se kalender, sbst.2 1). Den gregorianska tideräkningen. Den islamiska tideräkningen. Före l. efter vår tideräknings början. Här är een annan Tijderäckning än hoos osz. Amer. 23 (1675). Uthi de förre Åhrs Tijderäckninger haar man korteligen uthsatt, hwad öfwereensstämmande de Himmelske och Jordiske Kroppar sins emellan äga. Riddermarck Alm(Ld) 1697, s. 7. Det synes icke olikt .. at .. (kineserna) fordom skurit sin tideräkning uti träd, som på wåra runstafwar. Osbeck Resa 182 (1751, 1757). Brefvet har dubbel dagteckning, synbarligen med skilnad mellan den Svenska och Ryska tidräkningen. 2SAH 60: 93 (1883). I Frankrike odlades vin under de första århundradena av vår tideräkning. Bolin VFöda 292 (1934).
b) (numera bl. tillf.) om utifrån viss händelse l. viss persons verk l. idé o. d. inom viss (facklig l. kulturell o. d.) sfär l. på annat sätt begränsad indelning av tid. Gagnerus Stjernhjelm 51 (1776). Hans föräldrar hade den julaftonen till grund för sin tidräkning, så länge de levde. JAGöth hos Östergren (c. 1930). Till de viktiga intrycken från gymnasieåren hörde Baltiska utställningen på sommaren 1914, det sista året i den gamla tideräkningen. Fehrman Gullberg 21 (1958).
2) (†) till 7, om menstruation; jfr räkning 4 g γ β', tid 8 c. Som intet gemeenare är .. än att personæ ignotæ meretriciæ begieran på Apotheken medicamenta att nederbringa dem deeras tijde-Räkning. HdlCollMed. 14 ⁄ 10 1696.
3) (†) till 8 a: beräkning av tidpunkt för ebb o. flods infallande; jfr räkning 7. Rosenfeldt Nav. 60 (1693). Man hafwer nu Tijd-Räkningen, eller Ebb och Flodz uthräkning, så omstendeligen som möyelig warit, här uthfördt. Rosenfeldt Nav. 75 (1693).
4) till 9, 12, 13, i fråga om mätning av tidsavsnitt l. registrering av tidpunkt.
a) (i sht i fackspr.) till 9: (med instrument företagen) mätning (se mäta, v.2 1 d) av tid under vilken ngt sker l. äger rum. Balck Idr. 1: 94 (1886). Slutes kontakten .. under pågående tidsförlopp avbrytes tidräkningen och när kontakten öppnas startar tidräkningen åter från noll. InköpskatalSelga 1985, 1: 854.
b) (†) till 12, konkretare, om uppgjord tidsplan för utförande av viss uppgift. CivInstr. 517 (1704). Ther Postföraren förrättar sin Postförning fortare, än the föreskrefne Tideräkningen honom tilbinder, så har han ock (osv.). PåminnPostför. 18 ⁄ 5 1745, s. 3.
c) (†) till 13, om tidpunkt då viss händelse inträffar; äv. konkret, om förteckning över sådana på varandra följande tidpunkter; jfr kronologi 3. Tijderächning när Omskiffte är skiedt uthj Upwidinge häradz Församblingar med Pastoribus och Comministris. VDAkt. 1701, nr 13. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 147 (1834). —
(4) -RÖN. (†) iakttagelse l. erfarenhet som hänför sig till förhållanden under viss tid; äv. om nedtecknad sådan iakttagelse l. erfarenhet; jfr rön, sbst.1 2. Af gamla tide-rön och Götska talesätten, / Man ser en liten dvärg har altid dårat Jätten. VittArbSamhSthm 16 (1762). VittArbSamhSthm 175 (1762). —
-SKICK, -SKIFTE, -SKIFTNING, -SKILLNAD, se D. —
-SKRIVARE, -SPILLA, -STRÖM, se A. —
(1, 4) -SVALG. (†) om (stort) avstånd i tid; jfr svalg 5 b o. tids-gap. Tänck at bruket ett kan vara, / I så drygt et tide svalg. Nordenflycht (SVS) 3: 118 (1755). GbgMag. 1760, s. 283. —
-TAL, se B. —
-TALS, se A. —
-TAVLA, se D. —
(4) -TECKNARE. (tida- c. 1750—1751. tide- 1753—1771) (†) person som skildrar under viss tid rådande förhållanden l. skeenden o. d.; jfr tecknare 2. Dalin Vitt. 3: 487 (c. 1750). Gustaf III 1: 12 (1771). —
-VARV, se d. o. —
-VATTEN, -VIS, se A.
(6, 12) -AFFÄR. (tid- 1898. tids- 1873 osv.) (numera mindre br.) terminsaffär; jfr -köp. Jungberg (1873). Terminshandel, Terminsaffärer .. den börsmässigt organiserade handeln på tid (termin), har utvecklats ur vanliga leveransaffärer, hvilka ju också kunna betecknas som tidsaffärer. 2NF 28: 896 (1918). 2SvUppslB (1954). —
(4 (b)) -AKTUELL. aktuell för l. i viss tidsperiod l. visst skede; särsk.: aktuell för l. i innevarande tid. TSvLärov. 1941, s. 323. Brevväxlingens ämnen är i hög grad allmänt tidsaktuella. Laurin o. Söderberg Vänn. 7 (1948). —
(4) -ANALYS. särsk.: analys av viss tidsperiod l. visst skede. 3Saml. 9: 181 (1928). Även som tidsanalys är boken ytterst givande, mera så än någon nationalekonomisk eller folkpsykologisk utredning. BonnierLM 1954, s. 221. —
(4) -ANDA, förr äv. -ANDE. (tid- 1838. tids- 1817 osv. -anda 1818 osv. -ande 1817—1956) [efter t. zeitgeist] sammanfattande, om under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang förhärskande tänke- l. synsätt l. idériktning l. åskådning; förr äv. mer l. mindre personifierat; jfr ande VIII 5 β o. -atmosfär, -espri, -känsla 1, -lynne, -medvetande, -miljö, -stämning. Tegnér Brev 1: 339 (1817). Det egentliga Danmark kan .. skryta af, att mindre än något annat land i Europa hafva kännt skakningen af de falska steg, tidsandan de sednare åren ofta nog tagit. JJNervander 1: 130 (1833). (Nattvardslivets förfall) kan icke skyllas endast på den sekulariserade tidsandan. Giertz Kyrkofr. 96 (1939). Denna livaktighet berodde också på tidsandan — intresset för näringslivet hade blivit något av en religion. Lindroth Gruvbrytn. 1: 463 (1955). —
(13) -ANGIVELSE. om årtal l. månad l. dag l. klockslag o. d. för angivande av tidpunkt. Hvad tidsangifvelser beträffar, äro vi inskränkta till nahts och dagis. Uppström GotBidr. 30 (1868). Uppgiften om att Rådmannen ”nu var i sitt sextiofjärde år” är den enda bestämda tidsangivelsen, som finns i Fridas bok. SvLittTidskr. 1960, s. 85. Exakta tidsangivelser skrivs med siffror, men annars med bokstäver: Tåget ankommer klockan 22.10, men tåget skulle vara framme vid tiotiden. Hallberg DesktPubl. 188 (1989). —
(13) -ANGIVNING~020. (tid- 1932 osv. tids- 1919 osv.) (numera bl. tillf.) tidsangivelse; ngn gg äv. om handlingen att (medelst instrument l. apparat) ange tid. Rig 1919, s. 113. En apparat för tidsangivning i radio. Dædalus 1945, s. 19. Erixons egen tidsangivning är inte exaktare än att berättelsen sägs börja ”i juni månad det första året på det nya århundradet” och att det var ”i den gamla tidens ordning”. Expressen 23 ⁄ 8 1991, s. 4. —
-ANPASSA~020, -ning.
1) till 4 b: anpassa (ngt) till ifrågavarande tids rådande smak l. värderingar l. behov l. krav o. d. Tidsanpassningens politik. ST 1897, nr 2325 A, s. 2. Denna ”glugg” (dvs. efter rivning på 1800-talet) har nu täppts igen med ett nybyggt men tidsanpassat hus. DN 7 ⁄ 11 1982, s. 13. Den reformgrupp som ska komma fram till vad som behöver göras för att tidsanpassa (Internationella olympiska kommittén). DN 4 ⁄ 5 1999, s. C8.
2) till 2, 6: anpassa arbete l. verksamhet o. d. till tillgänglig l. avtalad tid. (Reparationerna) ingår i ett större projekt som tidsanpassas så att det blir färdigt tills nya Stocksundsbron öppnas helt. DN 3 ⁄ 2 1992, s. D8. —
(1, 2, 3) -ANVÄNDNING~020. användning av tillgänglig tid; särsk. dels i fråga om (arbetsgivares l. arbetstagares) användning av arbetstid till olika (arbets)moment l. sysslor o. d., dels i fråga om individers l. gruppers användning l. fördelning av sin dygns- l. fri- l. levnadstid. SvD 10 ⁄ 5 1975, s. 11. Studier av arbetstider och tidsanvändning innebär också ett friläggande av de manliga och kvinnliga världarna. GbgP 4 ⁄ 8 1988, s. 4. Gör till en vana att utvärdera din tidsanvändning vid dagens slut. Expressen 23 ⁄ 1 2003, s. 4. —
(6) -ARBETE~020. (tid- 1939—1958. tids- 1847 osv.) (numera bl. tillf.) om arbete utfört l. tänkt att utföras under bestämd avgränsad tid; särsk. motsatt: ackordsarbete. Tidsarbetet fortskyndas genom fördelning på flera händer. 2SAH 23: 177 (1847). Ännu vid 1870-talets mitt funnos stora bomullsfabriker, som hade praktiskt taget hela driften lagd efter tidsarbete. Gårdlund IndSamh. 352 (1942). —
(6) -ARRENDE. (†) arrende (se d. o. 1 e) gällande för gm avtal begränsad tid. EkonS 2: 124 (1895). —
(2, 11, 14) -ASPEKT. aspekt (se d. o. 5) som har med tiden (i bet. 14) l. viss tidpunkt l. tidsåtgång o. d. att göra; särsk. om syn på l. inställning till tiden. Tidsaspekten måste vägas in i beslutet. Säkert är emellertid, att den tidsaspekt, under vilken hemslöjden nu framträder, är en annan än den, under vilken den nuvarande hemslöjdsrörelsen uppstod. Form 1934, s. 193. Förståelsen har också en tidsaspekt .. Man måste gå på många matcher innan man har en säker insikt. Gaunt o. Löfgren MytSv. 69 (1984). —
(4) -ATMOSFÄR. om under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang rådande atmosfär (se d. o. 5); jfr -anda, -doft, -karaktär 1, -känsla 1, -luft, -miljö, -stämning. Hos denna ungdom .. vållade tidsatmosfären blott ett visst själsligt illamående. Vetterlund StDikt. 128 (1896, 1901). —
(14) -AVDELNING. (†) del av tiden, tidsavsnitt, tidsperiod; jfr avdelning 3 a o. tid 1. Wigtig är hwarje tidsafdelning, som wi kalle ”i dag”, ty hwarje dag är Guds godhet ny öfwer oss. Rogberg Pred. 1: 94 (1825). Auerbach (1915). —
-AVLÖNING, se A. —
(1, 14) -AVSNITT~02 l. ~20. om del av tidsperiod l. tidsförlopp; jfr avsnitt 3 o. -del, -skede o. tid-rymd 1. Fennia XXXIX. 5: 275 (1918). Vartdera av dessa skeden uppdelas i perioder, dessa i sin tur i kortare tidsavsnitt. Hadding Geol. 15 (1954). Att påvisa en historisk förvandling, en utveckling, kräver jämförelser mellan skilda tidsavsnitt. SvLittTidskr. 1960, s. 172. —
(1, 14) -AVSTÅND~02 l. ~20. (tide- 1791. tids- 1847 osv.) jfr avstånd I 2. (För att jämföra) flyttade Plutarchus bredvid hvarandra Greker och Romare, skilde genom långa tideafstånd. 1SAH 4: 127 (1791, 1809). —
(1, 14) -AXEL. (tid- 1950 osv. tids- 1967 osv.) (i sht i fackspr.) (graderad) (horisontell) linje (i koordinatsystem) för återgivande av (händelser i) tidsflöde; äv. (el.-tekn.) om anordning i oscilloskop för åstadkommande av sådan linje. Det vanliga sättet att införa signalen vid elliptiska eller cirkulära tidaxlar är i serie med anodspänningen. IngHb. 3a: 206 (1950). Inte heller innebär symbolen i att tidsaxeln .. skulle vara behäftad med några speciellt mystiska egenskaper. Gerholm NatFilFys. 105 (1971). Tidsaxelns längd kan växla från århundraden till årtionden eller mindre, beroende på kulturyttringarnas art. Bringéus MännKulturv. 60 (1976). —
(4) -BAKGRUND~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) bakgrund (se d. o. 2 c) vittnande om l. färgad av viss tidsperiod l. visst tidssammanhang. Rig 1923, s. 15. Viktigare blir att .. försöka ställa .. (Karin Boyes) gestalt mot tidsbakgrunden och analysera de miljöer, strömningar i tiden och personliga impulser som (osv.). Abenius Drabb. 149 (1950). —
(6) -BEFRAKTA. sjöt. befrakta (se d. o. 1) (fartyg) för viss avtalad tid; jfr -bortfraktare. SFS 1916, s. 91.
(6) -BEFRAKTNING. (tid- 1920. tids- 1908 (: tidsbefraktningsaftalet) osv.) [till -befrakta] sjöt. (avtal om) befraktning av fartyg för viss tid. PT 1912, nr 121 A, s. 3. Hallandsbolagets ”Örnen”, som förra året var uthyrt i tidsbefraktning. SvD 8 ⁄ 9 1950, s. 3.
-BEGREPP.
1) till 1, 10, 14: uppfattning l. föreställning om tid(en), begreppet tid; äv. om (förmåga till) föreställning om tidsförlopp l. tidsrelation l. uppfattning av tidpunkt o. d. (jfr -föreställning, -uppfattning 2); särsk. i fråga om tempus (jfr tid 14 c slutet). I anseende till tidsbegreppet skilja sig tempora från hvarandra. Svedelius FrGr. 143 (1814). Tidsbegreppen suddades ut, dagarna flöt in i varandra utan att något skilde dem åt. SvGeogrÅb. 1949, s. 20. I .. ”Den rastlösa välfärdsmänniskan” delar nationalekonomen Staffan Burenstam Linder in tidsbegreppet i kulturer med tidsöverflöd, tidsvälstånd och tidsnöd. DN 12 ⁄ 8 1973, s. 32.
2) (numera mindre br.) till 4: under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande l. förekommande begrepp (se d. o. 5). Järta 2: 254 (1824). IllSvOrdb. (1964). —
(6, 14) -BEGRÄNSA, -ning. begränsa (se d. o. II 1 b β) (ngt) med avseende på dess omfattning l. utsträckning i tid(en); särsk. dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som gäller l. löper l. råder o. d. under viss begränsad tidsperiod l. fram till (i förväg) bestämd tidpunkt, dels ss. vbalsbst. -ning. Skatter, hvilka .. af ständerna beviljats utan tidsbegränsning. Finland 88 (1893). I samma mån som .. (Levertins) historiska kunskaper fördjupats, urskilde han klarare det tidsbegränsade och trånga i de formler och lösenord, som han insupit. 3SAH LIV. 2: 72 (1943). En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte annat har avtalats. SFS 1982, nr 80, s. 225. Universitetet ville tidsbegränsa forskarnas tillgång till materialet. DN 13 ⁄ 8 2003, s. A5. —
-BEHOV.
1) till 2: behov av tid för visst ändamål l. viss sysselsättning l. verksamhet o. d. Hufvudstadsbl. 16 ⁄ 4 2002, s. 16.
2) (numera bl. tillf.) till 4: under viss tidsperiod l. visst skede existerande l. förhärskande behov (se d. o. 2 a). Strinnholm Vas. 3: 318 (1823). Det materialistiska och handgripliga, som låg i förvandlingsläran, tillfredsställde ett tidsbehof. Rydberg KultFörel. 5: 426 (1887). —
(4) -BELYSNING. (numera bl. tillf.) jfr belysning 3. När han .. skrifvit ned sina spalter, sättande in personen i fråga i tidsbelysning, analyserande hennes uppkomsthistoria, så hade han för hela arbetet femton kronor. Strindberg TjqvS 3: 11 (1887). Laurin o. Söderberg Vänn. 7 (1948). —
-BERÄKNING. (tid- 1835—1925 (: tidberäkningsapparat). tide- 1775. tids- 1878 osv.)
1) till 9: beräkning av längd l. varaktighet av tidsförlopp l. omfattning av tidsåtgång. Almquist InlHelSkr. 777 (1775). Vid siktväxel vidtager tidsberäkningen (för preskription) från presentationsdagen. Hernberg Rättsh. 427 (1922).
2) till 6, 7, 14: tideräkning (se d. o. 1 a); äv. om beräkning av zontid; jfr tid 15. Kungörelse, angående antagande af en för alla orter inom riket gemensam tidsberäkning. SFS 1878, nr 14, s. 3. Planeternas rörelser, den himmelska mekanikens oföränderliga gång, är ju rättesnöret för vår tidsberäkning. Strandh PyramLas. 103 (1985).
(2) -BESPARANDE, p. adj. (tid- 1891. tids- 1882 osv.) [jfr eng. time saving] som spar tid (jfr tid-vinnande); äv.: tidsekonomisk. Strindberg NRik. 114 (1882). (Att stenografin) skall vara af oerhördt stor betydelse såsom tidsbesparande medel för en och hvar, ligger i öppen dag. Verd. 1890, s. 142. —
(2) -BESPARING. (tid- 1848—1965. tids- 1852 osv.) abstr. o. konkretare; jfr besparing 2 o. -vinst. Tiden 1848, nr 255, s. 4. Att koka lut dagen före tvätten är en god tidsbesparing. Langlet Husm. 602 (1884). Åtta-timmars-arbetsdagen .. Det nya systemet hade dels medfört stor tidsbesparing, dels satt arbetarne i stånd att förtjena mer än förut. Malmbgt 1894, nr 55, s. 4. —
(12) -BESTÄLLA, -ning. beställa tid för (besök l. möte l. service o. d.); särsk. dels i p. pf. i adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning; jfr -bokning. Tidsbeställda samtal. FFS 1929, nr 393, s. 1393. Det förefaller som om man på flera håll uppfattade ”tidsbeställning” som en trollformel, med vars hjälp det tråkiga väntandet med ett slag skulle kunna avlägsnas. SvD(A) 8 ⁄ 4 1965, s. 5. —
3) (numera föga br.) till 14, om tidens beskaffenhet l. form l. natur o. d.; jfr bestämdhet 5 a. Ribbing Anthr. 8 (1879). 2NF 28: 1268 (1919). —
-BESTÄMMA. (tid- 1863 osv. tids- 1811 osv.)
1) till 4 b, särsk. i p. pf.: som är bestämd l. präglad l. bunden av under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande ideal l. mode l. tankar l. synsätt o. d.; jfr -bunden 1. Hallström LevDikt 95 (1914). Det gäller Geijer lika väl som Karl Marx. De var barn av sin tid; deras tolkningar av verkligheten var tidsbestämda. FinT 1955, s. 249.
2) till 6, särsk. i p. pf.: som har avgränsad l. (i förväg) bestämd omfattning l. varaktighet i tiden; särsk. i fråga om ådömt straff. Thyrén StrafflRef. 1: 86 (1910). Livstidsdömda som inte fått nåd och ett tidbestämt straff kan inte (osv.). DN 2 ⁄ 12 1995, s. A7.
3) till 9, 13, 14 c: bestämma l. fastställa tidpunkt l. tidsperiod för (ngt), tidfästa; förr särsk. i p. pr. i adjektivisk anv., om konjunktion l. bisats: temporal. Lyceum 2: 16 (1811). Bisatser kallas med afseende på sitt innehåll .. tidbestämmande. Nordvall Modersm. 91 (1863). Vallstenagrafven .. tidsbestämmes genom en däri funnen sölja .. till 300-talet. AntT XVIII. 4: 10 (1909). —
-BESTÄMMELSE.
1) (†) till 4, 9, 13, 14 c: tidsbestämning (se d. o. 1). VStyckUplKantPhilos. 37 (1798). Tempora (tidsbestämmelserna) Verborum äro egentligen blott tre, nemligen: Praesens .. Praeteritum .. och Futurum. Lindfors Bröder 34 (1806). Särskildt är tidsbestämmelsen af vigt hvad Epistlarne angår. Eichhorn Stud. 2: 221 (1872). Tidsbestämmelsen på dagen sker efter solen. Kongo 1: 273 (1887).
2) till 6, 9; jfr -bestämning 2. Denna tidsbestämmelse — 11 timmar för fullt dagsverke. SJ 2: 35 (1906).
3) (numera mindre br.) till 15: bestämmelse om beräkning av tid. I några processuella tidsbestämmelser stadgades, att månaden skulle beräknas till trettio dagar. Minnesskr1734Lag 2: 1120 (1934). —
1) till 4, 9, 13, 14: bestämning l. fastställande av tidpunkt l. tidsperiod; särsk. dels om bestämning av tidpunkt l. tidsperiod för händelse l. skeende l. ngts tillkomst l. förekomst i det förflutna, dels om (medelst astronomisk observation l. på annat sätt gjord) bestämning av (exakt) tid; särsk. konkretare, dels om bestämd l. fastställd tidpunkt l. tidsperiod, dels: datering. Lyceum 2: 17 (1811). Äfven inom en och samma tids-bestämning herrskar en mångfald. 2SAH 12: 333 (1827). Kessels sade .. att han trodde tidsbestämningen vara gjord genom solobservationer. Svanberg RedLefn. 487 (1882). Genom pollenanalysen kunna de .. nödvändiga tidsbestämningarna utföras. SydsvGeogrSÅb. 1926, s. 102. En rättad tidsbestämning. 3Saml. 15: 121 (1934). HandHantv. Hantv. 2: 55 (1935). särsk. språkv. till 14 c: bestämning (se d. o. 8) angivande tid. Framför ett Participium jemte ett Nomen sättes ofta en Præposition såsom närmare tidsbestämning. Rabe GrElGr. 209 (1857).
2) till 6, 9: bestämning av (för utförande av viss uppgift l. visst arbete osv.) erforderlig l. använd tid. HandInd. 674 (1927). Funktionell tidbestämning och ackordsättning. IngHb. 7: 249 (1951). —
(6) -BETING. (†) avtal om utförande av viss mängd arbete under viss tid; jfr beting, n. 1. Nordström Cred. 283 (1853). EkonS 1: 417 (1894). —
(4) -BETINGAD, p. adj. betingad av under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande tanke l. idé l. företeelse o. d. Vad Strindberg i första hand tillägnade sig från Buckle var dennes positivistiska betonande av det relativa och tidsbetingade i alla mänskliga åsikter. Lamm StrindbgDram. 1: 102 (1924). —
(4) -BETONAD, p. adj. som ger uttryck för l. är typisk för l. har prägel av (förhållanden l. tänkesätt o. d. under) viss tidsperiod l. visst skede; jfr -karakteristisk. Liksom mångt och mycket av denna tids övriga litteratur är även en god del av lyriken tidsbetonad. Küntzel ModTyLitt. 136 (1927). —
(5) -BETRYCK. (†) under viss tidsperiod rådande betryck; jfr betryck a. Wallin Rel. 1: 402 (1825). —
-BILD.
1) till 4: framställning l. skildring i ord l. bild av förhållande(n) l. skeende(n) l. företeelse(r) o. d. som belyser l. utmärker viss tidsperiod l. visst skede; särsk. konkretare, om (skön)litterärt alster innehållande sådan framställning; förr äv. oeg. l. bildl., om person som tjänar ss. representant för viss tidsperiod l. visst skede; jfr bild, sbst.1 1 c ε, o. -dokument, -skildring. Jag ville med denna samling .. gifva en tidsbild både i subjectif och objectif hänsigt. PDAAtterbom i MolbechBrevveksl. 2: 142 (1838). Vi välja således till tidsbild denna epochs förste Sophiarch, Skalden J. H. Kellgren. Wieselgren SvSkL 4: 389 (1848). (Watteau) ger i sina skildringar .. talande, om ock idealiserade tidsbilder. Hahr ArkitH 452 (1902). Edström Mossgrönt 1: 95 (1950).
(4) -BILDNING. (†) om den bildning (se d. o. 5 b) l. det vetande som förefinnes l. är förhärskande under viss tidsperiod l. visst skede. Leopold 5: 172 (c. 1825). Öfverallt .. väcker det förvåning, att faran kunde synas de i striden (för kristendomen) invecklade så stor, att det starka fästet och dess .. försvarare kunde synas hotade .. af de kämpar, som på den tiden förde tidsbildningens talan. Frey 1841, s. 261. Söderblom StundVäxl. 1: 71 (1909). —
(14 c) -BISATS~02 l. ~20. temporal bisats. Tidsbisatser .. inledas med en tidskonjunktion .. och bestämma hufvudsatsens handling med afseende på tiden. Bjursten SvSpr. 3: 13 (1864). —
(10) -BLINK. (†) om mycket kort tidsförlopp, ögonblick, ”sekund”; jfr blink, sbst.1 5. Atterbom Minnest. 1: 5 (1847). —
-BOK, se A, C. —
(6, 12) -BOKNING. (tid- 1999 osv. tids- 1992 osv.) [senare leden är vbalsbst. till boka, beställa l. reservera (ngt); av eng. book, avledn. av book, bok (se bok, sbst.2)] beställning av tid (för besök l. möte l. konsultation o. d.); äv. konkret(are), dels om enskild omgång l. resultat av sådan beställning, dels om avdelning l. enhet (vid företag l. institution o. d.) som har hand om sådan beställning; jfr -beställa. På klinik- och vårdcentralsnivå har olika principer för tidsbokning och väntelistor svarat för prioriteringen. DN 9 ⁄ 10 1992, s. A5. Samtalet resulterade .. i en uppmaning att ringa tidsbokningen dagen efter. GbgP 15 ⁄ 5 2002, s. 9. —
(12) -BOMB. tidsinställd bomb; äv. (o. numera i sht) bildl., om förhållande l. företeelse o. d. vars framtida tillstånd l. utveckling är oviss(t) o. upplevs ss. ett hot. SvDÅb. 1942, s. 338. Det kan finnas en tidsbomb och det är lagringen av radioaktivt avfall. SvD 14 ⁄ 3 1997, s. 5. —
(6) -BORTFRAKTARE. (numera mindre br.) jfr bortfraktare o. -befrakta. Lang FinlSjör. 510 (1932). SvJuristT 1939, s. 747. —
(2) -BRIST. jfr brist, sbst.1 II 1, o. -nöd. Det var många fina sevärdheter som föll för tidsbristen under färden. TurÅ 1956, s. 228. —
-BUNDEN, p. adj. (tid- 1930 osv. tids- 1922 osv.)
1) till 4 b, som är bunden (se binda, v. 15) till viss tidsperiod l. visst tidssammanhang (o. kan förstås l. uppskattas endast av denna sin samtid) (jfr -bestämma 1). Det främmande och det hemvana, det tidsbundna och det allmängiltiga (i romanen Kristin Lavransdotter) .. ha genomträngt varandra. Böök 4Sekl. 210 (1922, 1928). Utdraget ur Sudermanns .. framgångsrika men alltför tidsbundna drama ”Die Ehre” (kunde) .. ha slopats. PedT 1949, s. 115.
2) till 6, om lön l. sparande l. arbete o. d.: som har bestämd l. avgränsad omfattning l. varaktighet i tiden. Ordnat och tidsbundet arbete. Pan 1928, s. 94. Rikskontoinlåning för tidsbundet sparande åt staten. UNT 19 ⁄ 1 1943, s. 3. —
(9) -DEL. (tid- 1864—1881. tide- c. 1678. tids- 1795 osv.) om avgränsad (mycket) kortvarig del av tidsflöde; förr särsk. dels (för avpassning av brandrör) om var särskild uppmätt del av tiden mellan en projektils o. d. utkast o. nedslag (jfr tempo 5), dels om rytmisk enhet, (del av) taktdel. Columbus Vitt. 99 (c. 1678). Det första, som till Brandtrörens afpassande fordras, är ett säkert sätt att medelst nog små lika tidsdelar .. kunna noga mäta tiden. Törngren Artill. 3: 116 (1795). De genom endast ett tersintervall i hastiga tidsdelar illa dolda rena qvinterna. Gnosspelius Choralfr. 28 (1880). Alexandrinens ideal är en värs med tydligt jambisk gång .. och med säx räknade tidsdelar i hvarje värshalfva. FWulff i ForhNordFilologmøde 1892, s. 178. Detta är den tidsdel av signalen då elektronstrålarna återgår till utgångsläge för nästa bild. 2BonnierLex. 19: 217 (1997). —
(2, 6, 14) -DELNING. (tid- 1973 osv. tids- 1973 (: tidsdelningssystemet) osv.) [efter eng. time-sharing] särsk. (i fackspr.) om teknik som gm uppdelning av tid möjliggör för flera användare att samtidigt använda viss funktionell enhet hos dator l. viss frekvens vid mobiltelefoni o. d. Karlqvist ADBOrdb. 64 (1973).
(4 b) -DIKT. litt.-vet. dikt som skildrar l. avspeglar (händelser l. företeelser i) samtiden; jfr -diktare, -poesi. Skaldestyckets största betydelse låg deri, att det var en tidsdikt i bästa mening. 2SAH 59: 299 (1882). —
(4 b) -DIKTARE. litt.-vet. jfr -dikt. Kihlman SvNutDiktFinl. 186 (1928). Edfelt är ”tidsdiktare” i den meningen att hans poesi är full av allusioner på det aktuella världsläget. Malmberg Värd. 107 (1937). —
(14) -DIMENSION. dimension i tiden, särsk. om förfluten resp. närvarande resp. kommande tid; äv. allmännare, om begrepp l. uppfattning om tid; äv. om tiden uppfattad ss. endimensionell, dimensionen tid. Tidsdimensionerna frambringa olika werkan: det förflutna werkar ett på olika sätt stämdt wemod, och det tillkommande hemlighetsfull wäntan; det närwarande åter wäcker .. ingen bestämd känsla. Ljunggren Est. 2: 99 (1860). Vad som här avses med en neutral indelningsprincip har vi uppnått bara i tidsdimensionen. Där mäter vi i år eller delar av år, dvs. med en astronomisk kronologi. SvGeogrÅb. 1955, s. 235. Låt oss nu skaffa oss ordentliga tidsdimensioner för vad vi talar om. Ölands berggrund började bildas en bit in i kambriska perioden. TurÅ 1974, s. 119. —
(14) -DJUP. om (relativt) stor utsträckning l. stort avstånd från en viss tidpunkt o. bakåt i tiden; jfr djup, sbst. 6. Lundmark Världsallt. 46 (1941). Eftersom en tradition ofta kan ha överförts genom flera släktled, får etnologens arbete också ett tidsdjup, som kan vara ganska betydande. Fatab. 1961, s. 79. —
(4) -DOFT. jfr doft II 3 slutet o. -atmosfär, -färg, -karaktär 1. KKD 7: IX (1912). Adolf Hallman har haft en enastående känsla för tidsdoften, en osviklig förmåga att i text och bild ge det väsentliga i epoker, strömningar och aktuella miljöer. DN(A) 3 ⁄ 12 1965, s. 4. —
(4) -DOKUMENT. om skrift l. konstverk l. byggnad o. d. som kännetecknar l. åskådliggör viss tid l. tidsperiod; jfr dokument 4 slutet o. -bild 1. För att ett konstverk skall vara ett tidsdokument, måste det stå i innerligt förhållande till tiden och verkligen innehålla något. Strindberg TjqvS 2: 192 (1886). —
(4) -DRAG. (numera bl. mera tillf.) jfr drag I 28. Cavallin o. Lysander 474 (1880). Hantverkets så småningom skeende övergång till industri är ett allmänt europeiskt tidsdrag. SvFolket 4: 256 (1939). StSvTyOrdb. (1989). —
(4) -DRÄKT.
1) (numera mindre br.) om klädedräkt l. beklädnad typisk för l. förbunden med viss tidsperiod l. visst tidssammanhang; jfr dräkt II 2 a. Han är klädd i tidsdrägt, med piskperuk, halsduk och krås, och bysten är uppsatt på en spiralrefflad fotställning. PT 1899, nr 19, s. 3. UpplFmT 44: 18 (1932).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, om med viss tidsperiod förbunden (typisk) yttre form i vilken ngt l. ngn framträder l. framställs; särsk. i fråga om tidssammanhang i vilket handlingen i skrift l. diktverk l. skådespel o. d. utspelas; jfr dräkt II 2 b o. -kostym. Leopold 5: 202 (c. 1827). Samtalet i .. (Platons dialog Staten) förefaller mig, ehuru i en annan tidsdräkt, vara en fortfarande aktuell debatt av en viktig skolfråga och kulturfråga. Larsson Id. 123 (1908). Det bästa man kan säga om den murrigt tidstrogna .. kostymeringen är att den kontrastivt framhäver skådespelarna. Det är som om dessa kryper ur sin historiska tidsdräkt .. i den ryska godsmiljön och tar .. plats på den samhällsscen som är vår egen. Expressen 8 ⁄ 10 1991, s. 4. —
(2) -EFFEKTIV. som tar vara på l. utnyttjar tillgänglig tid på bästa sätt. Tidseffektiv sjukvård. DN 21 ⁄ 6 1994, s. A2. —
(2) -EKONOMI. (numera bl. mera tillf.) jfr ekonomi 3. Samtiden 1871, s. 577. SvD 13 ⁄ 12 1996, s. 27. —
(2) -EKONOMISK. (numera bl. mera tillf.) som ej använder l. förbrukar mer tid än som är nödvändigt; jfr ekonomisk 3 o. -besparande. KJohanson o. EKleman hos Bremer Brev 4: 642 (1920). —
(9, 13) -EKVATION. (tid- 1920. tids- 1748 osv.) (i fackspr.) om den skillnad som på en ort råder mellan sann soltid (se d. o. 1) o. medelsoltid; jfr -jämkning, -jämning. VetAH 1748, s. 300. Den tid som förflyter mellan medelsolens och den verkliga solens meridianpassager, kallar man tids-eqvation. Lindhagen Astr. 362 (1858). TurÅ 1953, s. 215. —
(6, 9) -ENHET~20, äv. ~02. (tid- 1874—1959. tids- 1810 osv.)
1) enhet (se d. o. II 2) för mätning l. beräkning av tidslängd. Sekund är en viktig tidsenhet. VetAH 1856, s. 77. Antalet intryck vi mottaga och beslut vi fatta på tidsenheten är nu mångdubbelt större än det, som blott våra fäder voro underkastade. Fahlbeck Världsåsk. 5 (1910). Instängda mellan oflyttbara tidsgränser, styckar vi tiden i allt flera upplevelsebitar, söker pressa in det mesta möjliga inom den minsta möjliga tidsenhet. Ruin SjunknH 217 (1956).
2) (numera mindre br.) om en av viss tidsperiod l. visst skede skapad l. bestående enhet; förr särsk. ss. litteraturhistorisk term för tidens enhet; jfr enhet II 4, tid 6 e. Tids-enheten grundar sig på ett ställe hos Aristoteles. Phosph. 1810, s. 232. De stora tidsenheterna ha i den primitiva spekulationen sin bestämda rytm, de börja med nydaningens högspänning och sluta i kaos. 3SAH LXI. 1: 9 (1950). OoB 1963, s. 238. —
(4 (b)) -ENLIG. som överensstämmer med l. ger uttryck för det under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang brukliga l. vanligt förekommande l. typiska; äv.: som uppfyller l. överensstämmer med samtidens krav, modern; jfr -mässig 1, -riktig o. nutids-enlig. Fahlcrantz 6: 106 (1840, 1865). Icke dess mindre är .. (romanen Singoalla) tidsenlig. Sedan jag .. skref den, har man upptäckt, att zigenarne funnos i Europa .. på 1300-talet. VRydberg hos Warburg Rydbg 1: 409 (1895). Pix .. den enda fullt tidsenligt, d. v. s. helt maskinellt tillverkade och förpackade tabletten. UNT 31 ⁄ 1 1935, s. 7. (I salongen) var sittgrupperna i Louis XV eller Louis XVI, soffa, fåtöljer med tidsenlig klädsel. Stiernstedt Bank. 188 (1947). jfr o-tidsenlig.
Avledn.: tidsenlighet, r. l. f. egenskapen att uppfylla l. överensstämma med samtidens krav. Dalin (1854). Man kan icke undgå att spåra en ironisk nemesis i det faktum att det är genom sin beskäftiga strävan efter tidsenlighet som kyrkan blivit otidsenlig. Malmberg Värd. 138 (1937). jfr o-tidsenlighet. —
(4, 14) -EPOK. jfr epok 3 o. -skede o. tidevarv 2. Atterbom Minn. 164 (1818). Tidsepoken (dvs. renässansen) har ju också att uppvisa prov på den högsta smak i arkitektur, måleri och diktning. PedT 1958, s. 71. —
(4) -ESPRI. (†) om under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang förhärskande riktning i fråga om åsikter, känslor o. d.; jfr espri, sbst.1 I 1 a, o. -anda. JournLTh. 1812, nr 181, s. 1. —
(14) -EXISTENS. i sht i ä. filosofiskt fackspr., om existens i tiden; särsk. konkretare, om en människas jordeliv. Wikner Mater. 33 (1870). Bakom hela tidsexistensen söker personligheten en väg till frihet, fordrar och postulerar ett hinsides. 3SAH LV. 1: 28 (1944). —
(9 b slutet) -EXPONERING. (tid- 1955. tids- 1907 osv.) i sht fotogr. exponering (se exponera 2) under viss tid (motsatt: ögonblicksexponering). 2UB 10: 381 (1907). —
-FAKTOR. (tid- 1950. tids- 1928 osv.)
1) (i fackspr.) till 9: faktor (se d. o. II 1) angivande uppmätt tid. Trots att Bowley ej tar någon hänsyn till tidsfaktorn i sina ekvationer. EkonT 1929, s. 35.
2) till 14: faktor (se d. o. II 2) som tiden utgör; jfr -moment 2. 3Saml. 9: 183 (1928). Det nya ligger i takten. Tidsfaktorn blir politikernas svåraste motståndare i framtiden. SvD(A) 25 ⁄ 4 1966, s. 6. —
-FEL. (tid- 1946. tids- 1948 osv.)
1) sport. till 6: fel (se d. o. I 3) bestående av överskridande av för viss(t) tävling(smoment) fastställd tid. GbgP 31 ⁄ 10 1988, s. 35. (Ryttaren) var felfri på hinder men ådrog sig ett tidsfel, vilket gjorde att ekipaget hamnade utanför omhoppningen. DN 26 ⁄ 1 2004.
2) (numera mindre br.) till 14: fel (se d. o. I 3) vid bedömningar l. jämförelser o. d. gjorda vid skilda tidpunkter, beroende på (att hänsyn inte tagits till) tidens inverkan. PsykPedUppslB 2181 (1946). SvGeogrÅb. 1948, s. 140. —
(4) -FENOMEN. fenomen som är utmärkande l. typiskt för viss tidsperiod l. visst tidssammanhang; jfr -företeelse. 2SAH 16: 207 (1836). Jag noterar som ett intressant tidsfenomen att hot och undergång är påtagligt närvarande i dagens moderna faktabilderbok för de yngsta. SvD 21 ⁄ 9 1997, s. 20. —
(14) -FICKA. om tidsavsnitt under vilket (viss) verksamhet l. utveckling l. förändring o. d. förefaller ha avstannat l. upphört. I vilken oskuldens tidsficka har jag varit bosatt de senaste hundrafemtio åren? Expressen 7 ⁄ 8 1994, s. 4. —
(14) -FLÖDE. jfr flöde 2. Levertin 23: 217 (1906). Som i ett omkastat tidsflöde kom mitt svar före hans fråga. Sjöstrand Vattum. 76 (1967). —
(2) -FORDRANDE, p. adj. (tid- 1891—1899. tids- 1828—1867) (†) tidskrävande. Ehuru tidsfordrande det embete var, i hvars utöfning Grefve Wirsén nu inträdt, påkallades likväl hans verksamhet för utförandet af flera andra värf. 2SAH 13: 22 (1828). PedT 1899, s. 413. —
(4) -FORDRING. (†) om krav som ställs under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang; anträffat bl. i pl.; jfr fordring, sbst.1 II 1, o. -krav 1. De forntida lagarne ordnade och bragta i ett med tidsfordringarne förenbart skick. Strinnholm Hist. 5: 147 (1854). —
-FORM. (tid- 1876. tids- 1810 osv.)
1) (bl. tillf.) till 4: form som utmärker l. är typisk för viss tidsperiod l. visst skede. Skulle de betungande traditionerna behöva innebära att matbesticken .. komme att tillhöra en föremålsgrupp .. som aldrig finner sin egen tidsform? Form 1954, s. 48.
2) (numera mindre br.) till 14, om tiden ss. form (se d. o. I 11); särsk. om konstnärlig form representerad av (t. ex. musikaliskt) alster som uppfattas ss. ett fortskridande förlopp (jfr -konst). Då tidsformen utmärker sig derigenom, att det ena går förut och det andra följer efter (osv.). Wikner Mater. 42 (1870). Det allmänna formbegreppet, som i sig sammanfattar både den plastiska och den musikaliska formen, både rumsformen och tidsformen. 3SAH 8: 270 (1894). Vi ikläda sålunda all verklighet rumsform, tidsform och orsaksform. Ahlberg FilosGrundprobl. 46 (1922).
3) (numera bl. tillf.) till 14 c: tempus. Phosph. 1810, s. 361. (Några av verbets former betecknar) det som sker nu, medan andra beteckna det som skedde en annan gång. Formerna kallas därför tidsformer eller tempus. Beckman SvSpr. 91 (1904). SAOL (1973). —
(6) -FRAKT. sjöt.
1) befraktares fraktavgift till redare vid tidsbefraktning; jfr frakt, sbst.1 1. VFl. 1933, s. 117. SohlmanSjölex. (1955).
2) jfr frakt, sbst.1 2. (Båda fartygen) gingo i livstids tidsfrakt på chilenska salpetertraden. Martinson Kap 60 (1933). —
(6) -FRIST. (tid- 1995 osv. tids- c. 1700 osv.) för begränsad (i förväg fastställd) tid gällande frist; förr äv. allmännare, om (för viss verksamhet l. visst syfte o. d. ämnad l.) begränsad tidrymd. Isogæus Segersk. 1373 (c. 1700). Föredraget var det tredje i ordningen som föreningen inom en ganska kort tidsfrist låtit anordna. NDA 1914, nr 103, s. 7. En tidsfrist hade utsatts för .. (mördarnas) gripande. UNT 22 ⁄ 6 1942, s. 5. —
-FRÅGA.
1) (numera mindre br.) till 4: under viss tidsperiod l. i visst tidssammanhang aktuell fråga (se fråga, sbst. 3). Lysander Almqvist 166 (1878). Tidsfrågorna som likt stora flaxande fåglar kastade sina skuggor in i våra teoretiska glashus hette Freud och psykoanalysen. Lo-Johansson Förf. 23 (1957).
2) till 1, 10, ovisshet gällande (exakt) tidpunkt (för ngt som säkert kommer att inträffa) l. (exakt) tidsperiod (innan ngt som säkert kommer att inträffa sker l. fullbordas o. d.); särsk. i uttr. det är bara en tidsfråga. Ståndsrepresentationen är en föråldrad institution, hvars upphäfvande endast är en tidsfråga. De Geer Minn. 1: 222 (1892). I sju år hade hon försökt trösta sig med att det bara var en tidsfråga, när alla som varit likgiltiga för Gösta Berling skulle falla för hans tjuskraft. Wägner Lagerlöf 1: 180 (1942). Det skulle bara vara en tidsfråga innan någon myndighet framställde det som önskvärt (osv.). SDS 30 ⁄ 8 1983, s. 2. —
(4) -FÄRG. i fråga om (skön)litteratur l. bildkonst l. film o. d., om för viss tidsålder l. visst tidssammanhang karakteristisk atmosfär l. färg (se färg, sbst.1 2 a γ); jfr -doft, -färgad, -kolorit, -ton. ZTopelius i Konstnärsbrev 1: 48 (1859). (Han) var en mästare i den svåra konsten att återge .. tidsfärgen genom att .. belysa sitt ämne med karakteristiska drag ur folklivet. 3SAH LVI. 1: 45 (1945). —
(4) -FÄRGAD, p. adj. jfr färga, v.1 6 c, o. -färg. Quennerstedt StrSkr. 1: 339 (1907, 1919). Det finns en tidsfärgad politisk dimension i Marie-Louise Ekmans konst men den har aldrig dominerat. GbgP 28 ⁄ 1 1998, s. 44. —
-FÄSTA, se A. —
(1, 10, 14) -FÖLJD. (tid- 1800—1899. tide- 1790—1854. tids- 1820 osv.) [jfr t. zeitfolge] Möller (1790).
1) om förhållande i vilket händelser l. skeenden l. handlingar o. d. följer på varandra; särsk. i uttr. i tidsföljd, i kronologisk ordning (jfr följd 4 e, kronologi 3). Wulf Köppen 2: 675 (1800). Uti all historia är tidsföljden ett nödvändigt villkor för dess sammanhang. Agardh ThSkr. 3: 68 (1860). I en ordbok, som upptar citaten i tidsföljd, komma de äldre att sitta i förhand och få första utspelet. Ljunggren SAOB 1: 18 (1904). Eyvind Johnsons experiment med romanformen, alla hans olika sätt att bryta sönder förloppens kronologi — genom att kasta om tidsföljden (osv.). 3SAH LXXXV. 1: 23 (1977).
2) (numera bl. tillf.) tidrymd (se d. o. 2); period. Nordforss (1805). Under en lång tidsföljd skall .. (M. Weibull) ha haft omkring tvåhundra tentamina om året. Fjelner SkMannLd 254 (1935). —
(2, 6) -FÖRDELNING. (tid- 1890—1951. tids- 1894 osv.) fördelning av (för visst ändamål disponibel) tid. Ändringar dels i undervisningsmetoder dels i tidfördelningen mellan de särskilda ämnena. PedT 1890, s. 457. —
-FÖRDRIV, se d. o. —
(1, 2) -FÖRDRIVANDE, p. adj. (tid- 1697. tids- 1803 osv.) som (på lustfyllt l. nöjsamt sätt) fördriver (se fördriva 2 d) tiden; äv. övergående i bet.: tidskrävande; jfr tid-fördrivning. (Världen) inbille sig bara lustige och tidfördrifwande Saker wid thenne Narren. Weise Inledn. (1697). I tidsfördrifvande besvär. Adlerbeth Poët 2: 215 (1803). Här uppe på tundran tjöt ovädret så hårt, att något tidsfördrivande samtal icke kunde föras. Bergfors PörtRenv. 188 (1934). —
(1, 2) -FÖRDRIVARE. (tid- 1749. tids- 1824 osv.) [jfr t. zeitvertreiber] (numera bl. tillf.) person som fördriver tiden utan regelbunden l. bestämd sysselsättning; förr äv. om person som fördriver tiden för ngn annan, underhållare. Lind 1: 1863 (1749). Stranden och båtarne voro fulla af de bäst exercerade tidsfördrifvare. Törneros (SVS) 1: 176 (1824). Gycklare äro konstnärerna. Människornas tidsfördrivare. Ahrenberg Männ. 3: 76 (1908). —
(9, 10) -FÖRDRÖJNING. (tid- 1955. tids- 1946 osv.) (i sht i fackspr.) i fråga om den tid som går från tidpunkten då ngt inträffar till tidpunkten då det inträffade tar sig uttryck; jfr -förskjutning. Tidsfördröjningen mellan de i olika nivåer reflekterande vågorna ger ett mått på lagrens tjocklek. NaturvForsknRådRed. 1946—47, s. 29. Ett problem vid den här typen av teleöverföring är att det sker en tidsfördröjning, precis som när man talar i telefon över Atlanten. DN 20 ⁄ 9 2001, s. A9. —
(1, 2) -FÖRDÄRV. (tid- 1650—1749. tids- c. 1654—1833) (†) = fördärv 1 e; jfr tidsfördriv. Stiernhielm Lycks. 1 (1650, 1668). Betraktar du endast .. hvarje tidsfördrif eller rättare tidsförderf, som varit en inkräktning på dina pligters område? Wallin 1Pred. 1: 117 (c. 1830). —
(1, 2) -FÖRDÄRVARE. (†) person som förbrukar tiden på onyttigt sätt; jfr -förspillare. Ekman Siönödzl. 190 (1680). —
(14) -FÖRESTÄLLNING. föreställning (se d. o. 11 b) om tid; jfr -begrepp 1, -uppfattning 2. Geijer I. 5: 401 (1847). Thorell SvGr. 135 (1973). —
(4) -FÖRETEELSE. företeelse (se d. o. 2) som hör samman med l. (ofta) förekommer i viss tidsperiod l. visst tidssammanhang; jfr -fenomen. Atterbom PhilH 366 (1835). Det var själva skilsmässan som tidsföreteelse, som hans fientlighet gällde. Högström-Löfberg TLyckhD 280 (1929). —
(1, 2) -FÖRHALA, -an (UUKonsP 22: 238 (1699)), -ning. (numera bl. tillf.) förhala tiden; anträffat bl. ss. vbalsbst. KOF II. 1: 169 (1659). Utan lång tidzförhalande. Carl XII Bref 382 (1711). MinnSvNH 4: 406 (1854). —
-FÖRHÅLLANDE. (tid- 1874—1900. tids- 1811 osv.)
1) till 4, 14: förhållande (se d. o. 4) som råder l. är förhärskande under l. präglar viss tidsperiod l. visst skede; i sht i pl. (jfr -sammanhang, -situation); i sht förr äv. allmännare, om förhållande som har avseende på tiden(s beskaffenhet). Lyceum 2: 165 (1811). Det kunde kanske se ut, som om allt skulle börja flyta, när man tillåter sig att säga, att sådana grundbegrepp som tids- och rumsförhållanden äro relativa. Klein EinstRelTeori 57 (1933). Tidsförhållandena mana oss att vara resonliga och kloka i behandlingen av våra lärjungar. TSvLärov. 1940, s. 84.
2) till 10, om förhållande (se d. o. 5) mellan tidpunkterna för två (l. flera) företeelser l. händelser l. handlingar o. d. Rabe GrElGr. 208 (1857). Att närmare fastställa tidsförhållandet mellan det ena verket och det andra är svårligen möjligt. Rydberg Urpatr. 53 (1873). Bisatsens handling går i tiden efter huvudsatsens. Detta tidsförhållande anges genom de bisatsinledande subjunktionerna tills, innan och förrän. Thorell SvGr. 251 (1973). —
-FÖRLOPP. (tid- 1950—1955. tids- 1729 osv.)
1) till 1, 9, om (begränsad) tid; särsk. med tanke på att tidsmoment följer på varandra (o. på den ordning i vilket detta sker); jfr förlopp, sbst.2 1, o. -lopp 1. Branden hade ett utdraget tidsförlopp. Vittnesmålet gjorde att tidsförloppet börjar klarna. Cellarius 186 (1729). Skulle man knappast förmoda .. att .. (O. Rudbeck) under det mesta af samma tidsförlopp, egentligen tillika styrde hela universitetet. Atterbom Minnest. 1: 210 (1847). Med indirekta metoder har tidsförlopp så korta som 10-22 sekunder registrerats. Gerholm NatFilFys. 17 (1971).
2) till 14, om tiden tänkt ss. ett förlopp (se förlopp, sbst.2 2) i sinnevärlden. Wikner Mater. 302 (1870). (Vi) säga att det (eviga) är nu .. Dermed hafva vi ryckt det eviga in i tidsförloppet. Wikner Tank. 210 (1872). —
(1, 12) -FÖRSKJUTNING. (tid- 1971 (: tidförskjutningstilllägg) osv. tids- 1937 osv.) förflyttning av tidpunkt framåt l. bakåt i tiden (i bet. 14); särsk. dels om förflyttning (av viss händelse l. åtgärd o. d.) från en viss tidpunkt till ett senare tillfälle, framskjutning av tidpunkt, dels om (plötslig) ändring i dygnsrytm l. förflyttning mellan tidszoner o. d. (jfr -omställning); äv. närmande sig l. övergående i bet.: tidsavstånd; jfr -fördröjning. Malmberg Värd. 162 (1937). Var det .. för att han vaknade med kläderna på som han trodde att det var kväll? Något måste väl detta ha bidragit till tidsförskjutningen. Hammenhög Torken 128 (1951). Det kan bli tidsförskjutningar (i TV-programmet). SvD 18 ⁄ 9 1973, s. 13. Den andra svårigheten .. är tidsförskjutningen mellan en ursprunglig förändring och dess observerbara effekter. Höglund SvBlandekon. 184 (1979). Kroppen behöver cirka en vecka (efter sommartidens inträde) för att ställa om rytmen, också efter en ynka timmes tidsförskjutning, säger sömnforskare. GT 29 ⁄ 3 2001, s. 2. —
(1, 2) -FÖRSPILLAN. (tid- 1638. tids- 1664—1827) (†) slöseri med l. ödande av tid; jfr förspillan 2 o. -förlust, -förspillning. Jagh för min Person holler thet för en Tijdhförspillan och för itt Tekn til theras Fördärff och Vndergång. Schroderus Albert. 1: 37 (1638). Stig hurtigt fram förutan tidsförspillan. Runeberg (SVS) 2: 92 (1827). —
(1, 2) -FÖRSPILLANDE, p. adj. (tid- 1826. tids- 1719) (†) som förspiller (se förspilla 2 b) tid; jfr -spillande. Emedan Allmogen esomoftast fåfängt och fruchtlöst besväres med onyttige och otiänlige skall och tidsförspillande opbud. 2RARP I. 1: 158 (1719). Thomander 3: 252 (1826). —
(1, 2) -FÖRSPILLARE. (†) person som förspiller (se förspilla 2 b) tid; jfr förspillare 1 o. -fördärvare. Lundelium, dhen siusoffwaren och tidzförspillaren. VDAkt. 1694, s. 183. —
(1, 2) -FÖRSPILLNING, äv. -FÖRSPILLING. (†) slöseri med l. ödande av tid; jfr förspillning 2 b o. -förspillan. Uthan någon tijdz förspillingh. OxBr. 8: 736 (1648). HSH 31: 73 (1661). —
(1, 2) -FÖRSUMMELSE. (†) försening, dröjsmål, tidsförlust; ngn gg närmande sig l. övergående i bet.: ödande l. förslösande av tid. Krögarens skyldigheet (skall) wara, at .. så laga, at dhen Wägfarande kan .. vthan någen oppehåldningh och tijdz försummelse blifwa på sin Reesa tilbörligen befordrat. Schmedeman Just. 378 (1664). Det dryga beswär, den tidsförsummelse, hwilken särdeles i skörde- eller andetiden är nästan oersättlig. AdP 1800, 2: 851. —
(1, 12) -GAP. om avstånd i tid mellan två (l. flera) händelser l. skeenden l. företeelser o. d.; jfr -glapp o. tide-svalg. Minska tidgapet mellan originalutgåva och svensk översättning. TT 1970, s. 66 a. —
(1, 12) -GLAPP. om avstånd i tid l. (oönskat) uppehåll mellan två (l. flera) händelser l. skeenden l. företeelser o. d.; jfr -gap. Då ska vi välja den lösningen för att överlappa tidsglappet mellan tåg- och biltrafikbehoven. DN 1 ⁄ 3 1994, s. D1. Det var ungefär 400 år emellan dessa två elever .. och ännu större tidsglapp skulle vi kunna ange. DN 15 ⁄ 3 1997, s. A19. —
(1, 4, 6, 14) -GRÄNS. (tid- 1825 osv. tids- 1860 osv.) om gräns framåt l. bakåt i tiden för skeende l. handling l. förhållande l. ngts förekomst o. d.; särsk. om slutpunkt för fullgörandet av ngt l. ngts giltighet o. d.; jfr -limit. Törneros Bref 1: 150 (1825). Någon fixering af skuldens totalsumma eller af tidsgränsen för skadeståndsbetalningarna göres ej. 2NF 38: 336 (1926). (Denna keramik) anses väl i allmänhet tillhöra 12—1300-talen, ehuru särskilt den bortre tidsgränsen för dess uppträdande ännu är svävande. Fornv. 1942, s. 340. —
-GUD.
1) i sht mytol. till 14: gud som tänks råda över tiden; äv. bildl.; jfr -gudinna. Rydberg Dikt. 1: 166 (1877, 1882). Zeus, tidsguden, traditionsguden. Larsson Spinoza 412 (1931). Vår tidsgud har endast ett krav på vårt liv: att vi äro som alla andra. Berg JanTemp. 63 (1936).
2) (numera bl. tillf.) till 4, om person som under viss tidsperiod är föremål för beundran l. vördnad l. aktning o. d. Vetterlund StDikt. 4 (1901). Byron hörde ju annars till tidsgudarna. 3SAH 51: 191 (1940). —
(14) -GUDINNA. i sht mytol. jfr -gud 1. Tidsgudinnan Kali .. föröder allt. Wikner Lifsfr. 2: 131 (1879, 1889). Utsikt 1950, nr 1, s. 29. —
-HANDGRANAT, se A. —
(6) -HANDIKAPP~002, äv. ~200. belastning i form av tid för olika deltagare l. deltagargrupper i tävling (i sht inom hästsport l. schack) för att utjämna skillnader i förutsättningar o. d., så att deltagare med olika förutsättningar kan delta med chans att vinna; äv. om sådan tävling(sform); jfr handikapp 1. Tidshandicap kommer .. (vid distriktsmästerskapen på skidor) att lämnas efter olika åldrar. IdrBl. 1925, nr 10, s. 10. Tävlingsformen är så kallat snabbschack med tidshandikapp. DN 13 ⁄ 4 2003, s. B25. DN 11 ⁄ 5 2003, s. C26 (om hästtävling). —
(14) -HANDLING. (i ä. filosofiskt fackspr.) om handling (se d. o. 5) i tiden. Wikner Mater. 58 (1870). Och skulle då det fria kauserandet taga tidens form, så blir äfven detta, att subjektet fritt kauserar en tidshandling, ett fenomen. Wikner Tidsex. 242 (1888). Jfr C. —
(14) -HAV. (i vitter stil) om ofantlig tidrymd med omväxlande skeenden; äv. ss. bild av tiden; jfr hav 3. Det ståndar öfver tidshafvets böljande svall / ett torn af genomskinlig och eterklar kristall. Rydberg Dikt. 1: 119 (1882). 3SAH LIII. 1: 71 (1942). —
(4) -HISTORIA. viss tidsperiods l. visst skedes historia (se d. o. II 1); särsk.: samtidens historia; äv. om vetenskap l. läroämne som har tidshistoria till föremål. Hallenberg, denna svenska tids-histories fader. KrigVAT 1847, s. 275. I några typiska drag har Paul Ernst givit .. ett stycke tidshistoria. Böök 4Sekl. 187 (1925, 1928). —
(4) -HISTORISK. som sammanhänger med l. har avseende på l. innehåller (l. innebär en skildring av) viss tidsperiods l. visst skedes historia; jfr historisk 2 o. -historia. Tessin Bref 2: 22 (1754). Brilioth har såsom ingen tidigare forskare satt in Oxfordrörelsen i sitt tidshistoriska sammanhang. KyrkohÅ 1959, s. 15. —
(3, 14) -HJUL. (numera mindre br.) om tiden uppfattad l. tänkt ss. ett (ständigt) roterande hjul (se d. o. 1 f); särsk. dels med tanke på tillvaron ss. cirkelgång, dels med tanke på tidens fortgång l. rörelse framåt. Leopold (SVS) I. 2. 1: 415 (1799). Tidshjulet går tyst och oförmärkt sin eviga gång. Hemberg Kola 203 (1902). Randel Myrrha 148 (1917). —
(6, 14) -HORISONT. om (avlägsen) gräns framåt (l. bakåt) i tiden för vad människan förmår uppfatta l. överblicka l. förutse; äv. (o. numera i sht) om (det överblickbara) avståndet mellan innevarande tidpunkt o. en (bestämd) framtida tidpunkt; jfr horisont 6. Demoniska makter, som kritikern sett spöka i dunklet på tidshorisonten, sedan det översinnligas sol sjunkit under den. Vetterlund Skissbl. 157 (1914). Den aktiesparare som hittills haft en tvåårig tidshorisont i sina köp för att inte behöva skatta för mer än 40 procent av vinsten kan nu i stället sälja när rätt tillfälle yppar sig. GbgP 7 ⁄ 7 1986, s. 2. —
(4) -HÄNDELSE. (tida- 1751. tide- c. 1752—1771. tids- 1757 osv.) (numera bl. tillf.) (framträdande l. betydelsefull) händelse (se d. o. 3) under viss tidsperiod l. visst tidsskede, händelse i (sam)tiden; i sht i pl. Af Schilderier (har man) en angenäm anledning at lära, så wäl gamla Sagor, som werkeliga tida-händelser; ty de fläste Målare hafwa winlagt sig om en någorlunda kunskap uti Historien. Tessin Bref 1: 84 (1751). Sambandet mellan Kellgrens diktning dessa år och de avgörande tidshändelserna framträder i (två poem till systrarna Bagge). Ek Kellgren 2: 337 (1980). —
(4) -IDÉ. (numera bl. mera tillf.) under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande idé (se d. o 4). De stora tidsidéerna, hvilka i våra dagar genom pressen bana sig väg till samhällets djupaste lager, lemnade på den tiden det egentliga folket mer oberördt. Odhner G3 1: 605 (1885). Lindroth SvLärdH 3: 16 (1978). —
-INDELNING~020. (tid- 1951. tids- 1883 osv.)
1) till 4, 14: (sätt l. system för) indelning av tiden i mer l. mindre exakt beräknade perioder (ss. timmar, dagar, år o. d.); äv. om indelning av tiden i längre avgränsade tidsperioder l. epoker. Rydberg Myt. 1: 53 (1886). Förmodligen kunna andra bergslager uppvisa liknande företeelser även om de resultera i en helt annan tidsindelning i fråga om stilepokernas verkningskraft. Beskow Bruksherrg. 9 (1954).
2) till 6: i uppgifter l. sysslor l. moment o. d. bestående indelning av för arbete l. sammankomst l. möte o. d. disponibel tid. Tidsindelningen för rekrytmötet. KrigVAT 1883, s. 108. —
(12) -INSTÄLLA~020, -ning. inställa (apparat l. instrument o. d.) för påkoppling l. igångsättning l. utlösning vid bestämd tidpunkt; särsk. i p. pf., särsk. om bomb o. d.; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret, om anordning l. reglage för påkoppling osv. SvTeolKv. 1939, s. 316. Samme man (dvs. greve von Stauffenberg) som skulle placera den tidsinställda helvetesbomben i Hitlers konferensrum. Malmberg FörfLiv 249 (1952). Det är inte säkert att den exploderade på grund av att jag lyfte den. Det kan ha varit något fel på tidsinställningen. Expressen 31 ⁄ 12 1991, s. 24. —
(10, 12, 14) -INTERVALL. intervall (se d. o. 3) mellan två (l. flera) (identiska l. likartade) händelser l. skeenden l. tillstånd l. företeelser o. d.; äv. närmande sig l. övergående i bet.: tidsavsnitt l. tidsperiod; jfr -mellanrum, -skillnad 2 o. tid-rymd 1 slutet. Tidsintervallet mellan de konsekutiva floderna och dessas höjd i medeltal. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 79. Samtliga djur över två års ålder (skall) underkastas klinisk undersökning .. med de tidsintervaller, som med hänsyn till tuberkulosens effektiva bekämpande finnas påkallade. SFS 1941, s. 1099. En nyligen företagen C 14-analys visar att .. (bonaderna) tillkommit inom tidsintervallet 800–1100, alltså den period inom vilken Norden kristnades. Kulturen 1992, s. 82. —
(9, 13) -JÄMKNING. (tid- 1800. tids- 1852) (†) tidsskillnad; särsk.: tidsekvation. Aurén Tidr. 5 (1800). Skillnaden i tid mellan det solen står högst och då wåra klockor wisa på 12, eller skillnaden mellan soltid och medeltid, kallas tidsjemnkning. Berlin Lsb. 410 (1852). —
(4) -KARAKTERISTIK. karakteristik (se karakteristik, sbst. 2) av viss tidsperiod l. visst tidssammanhang. 2NF 18: 381 (1912). Wittrock EKeyVäg 76 (1953). —
(4) -KARAKTERISTISK. (numera bl. tillf.) jfr karakteristisk 2 o. -betonad, -typisk. PedT 1899, s. 6. Tvenne goda porträtt .. äro ytterst tidskarakteristiska till dräktskick liksom till hela apparationen och stämningen. Fatab. 1931, s. 264. SAOL (1950). —
-KARAKTÄR.
1) till 4, sammanfattande, om typiska särdrag som kännetecknar l. präglar viss tidsperiod l. visst skede; jfr karaktär 3 o. -atmosfär, -doft. Hwasser VSkr. 1: 30 (1852). Under det att alla de föregående ämnena falla in under den sfär, som åttiotalslitteraturen älskade behandla, har (P. Hallströms berättelse) Ur mörkret en utpräglad tidskaraktär från nittiotalet. Böök SvStud. 297 (1913).
(6, 9) -KOEFFICIENT. jfr koefficient 3. I fråga om .. beslut om lån avseende småhus .. tillämpas den tidskoefficient som regeringen fastställer. SFS 1978, nr 384, s. 700. —
(4) -KOLORIT. (numera bl. tillf.) jfr kolorit c α o. -färg, -ton. Om stor noggrannhet synes skriften vittna och .. om en mindre vanlig förmåga att uppfatta och återgifva tidskoloriten. PT 1898, nr 293 A, s. 3. SvLittTidskr. 1974, nr 2, s. 19. —
(14) -KONST. (numera föga br.) särsk. sammanfattande, om konstarter (ss. poesi l. musik) vars alster uppfattas ss. ett fortskridande förlopp; motsatt: rumskonst; jfr konst 4 o. -form 2. 3SAH 8: 347 (1894). 2NF 23: 1158 (1916). —
(9) -KONSTANT. (tid- 1895 osv. tids- 1949 osv.) (i fackspr.) särsk. om konstant (se d. o. II 1) som används vid beskrivning av exponentiellt förlopp, i sht om sådan konstant använd vid beräkning av exponentiell urladdning (l. uppladdning) av en kondensator genom ett motstånd; jfr relaxations-tid 1. TT 1895, M. s. 12. —
(9, 13) -KONTROLL. (tid- 1915 osv. tids- 1921 (: tidskontrollstationen) osv.) kontroll (se d. o. 2) l. registrering (se registrera 2) av tid; särsk. om sådan kontroll dels av anställd personals ingångs- l. utgångstid, dels (sport.) av mellantid (se d. o. 2); äv. konkret, om apparat l. anordning för sådan kontroll. Skrif huru Ni för Edra särskilda förhållanden önskar tidkontroll anordnad. Verkstäd. 1915, nr 12, s. XXXII. Banan gick .. till Västansjö, där första tidskontrollen var belägen. PåSkid. 1928, s. 229. Jag gick ut genom porten för sista gången. För sista gången hörde jag den lilla knäppen i tidkontrollen. Den hade knäppt mycket för mig under åren. Nyblom Kvinna 376 (1948). Tidkontroll innefattar telesignalsystem i vilka en tidfaktor ingår. IngHb. 3 a: 403 (1950).
Ssgr: tidskontroll- l. tidkontroll-apparat. (numera mindre br.) jfr -ur. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 214. IllSvOrdb. (1964).
(9, 13) -KONTROLLANT. (tid- 1919—1925. tids- 1925 osv.) person med uppgift att kontrollera att uppgiven tid stämmer; äv. (förr) om person med uppgift att kontrollera att avtalad (arbets)tid hålles. Funktionärer vid (skridsko)tävlingar: .. För hastighetsåkning: en skiljedomare .. tidtagare, två tidkontrollanter samt varvräknare och bandomare. Palm Konståkn. 100 (1919). Han .. anställde tidskontrollanter för utearbetena. Johnson Timans 132 (1925). Östergren (1956). —
(2) -KOSTNAD. (tid- 1712—1945. tids- 1977 osv.) om kostnad betingad av den tidsåtgång viss verksamhet l. syssla o. d. kräver; äv. mer l. mindre oeg., om den tidsåtgång som krävs för viss verksamhet l. syssla l. uppgift o. d. Ty hafwer jag alt jemt effter hand icke vtan beswär och tidkostnat, samladt alla Swenska ord i en besynnerlig bok. Swedberg SabbRo Föret. § 17 (1712). Kostnaderna (för lastbilstransport) uppdelas i tidkostnader och vägkostnader, de förra proportionella mot tiden, de senare mot väglängden. Vägmaskinl. 280 (1945). —
(4) -KOSTYM. (numera bl. mera tillf.) jfr kostym 3 o. -dräkt 2. Beskow Theat. 1832, Bil. 3, s. 1. Strindberg (har) ogenerat stoppat in sin samtids händelser i en ytterst nödtorftigt tillskuren tidskostym. 3SAH 50: 74 (1940). —
-KRAV.
1) till 4: krav sammanhörande med l. framställda under en viss tidsperiod l. i ett visst tidssammanhang; jfr -fordring. De flesta (har) länge varit eniga om, att en revision af de ekonomiska äktenskapslagarne är ett tidskraf. Tenow Solidar 3: 272 (1907).
2) till (2,) 6: krav gällande (för visst syfte l. viss handling o. d.) avsatt l. tilldelad tid. En del varuslag kräver snabbare transport, andra nöjer sig med långsammare .. SJ erbjuder därför olika transportmöjligheter alltefter tidskravet. DN(A) 12 ⁄ 9 1963, s. 23. —
-KRETS, se A. —
(4) -KRITIK. (i sht litt.-vet.) kritik riktad mot förhållanden l. företeelser i samtiden. Utsikt 1949, nr 4, s. 32. —
(2) -KRÄVANDE, p. adj. (tid- 1898 osv. tids- 1897 osv.) om arbete l. uppgift l. studier o. d.: som för sitt ut- l. genomförande kräver mycket tid; jfr -fordrande, -ödande. Af huru omfattande och tidskräfvande art detta reparationsarbete kan blifva, ha vi icke lyckats utforska. SD(L) 1897, nr 313, s. 2. —
-KULA, se A. —
(9) -KVAL. [senare leden kortform av kvalificering] sport. uttagningstävling (i sht inom motorsport) från vilken deltagare med tillräcklig l. bästa resultattid går vidare till nästa deltävling l. final; jfr -träning. DN 16 ⁄ 5 1993, s. D4. —
-KÄNSLA.
1) till 4: under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande stämning l. tänkesätt o. d.; äv. om känsla (se d. o. 8 b) för l. uppfattning om sådan stämning osv.; jfr -anda, -atmosfär, -medvetande. DN 14 ⁄ 2 1993, s. A1. Det finns stark tidskänsla i skildringen av 40- och 50-talets stökiga bohemvärld. MånJourn. 2001, nr 12, s. 21.
2) till 9, 13, 14: känsla förknippad med tiden(s gång); särsk. om känsla för l. förmåga att uppfatta l. bedöma uppmätt tid l. tidpunkt på dygnet o. d.; jfr -medvetande, -sinne. (Med föreställningen om de olika släkten, som fyllt ett visst rum) går då rums-känslan öfwer i tids-känslan; ty tiden är inbegreppet af denna oändliga wexling. Ljunggren Est. 2: 99 (1860). För en i sina tankar absorberad professor torde en klok hund med dess egenartat fina tidskänsla kunna vara en ingalunda oäven hjälpreda. Kulturen 1976, s. 31. (Flickor med ADHD) är tysta och kan ha stora svårigheter med planering och tidskänsla. Expressen 26 ⁄ 6 2001, s. 29. —
(6) -KÖP. (tid- 1898. tids- 1873) (†) köp på viss tid; jfr -affär o. termins-köp. Jungberg (1873). LAHT 1898, s. 162. Jfr B. —
(6, 9) -KÖRNING. (tid- 1897 osv. tids- 1997 osv.) sport. om tävlingsmässig bilkörning l. skidåkning l. cykling o. d. på tid (jfr -lopp 2); förr äv. om körning med droska o. d. under bestämd (i förväg avtalad) tid. Vid kurskörning för kortare sträckor blir åkningen billig .. Vid tidskörning ställer sig saken helt annorlunda. Dagen 4 ⁄ 2 1897, s. 1. VM-serien i formel 1, lördagens tidskörning. DN 27 ⁄ 7 1997, s. C8. —
(6) -LIMIT. tidsgräns; särsk. (bankv. o. handel.) om tid inom vilken prestation skall fullgöras l. krav framställas. SvBanklex. (1942). —
-LINJE.
1) till 1, 14, om tiden uppfattad l. tänkt ss. en (horisontell) linje; äv. konkret, om sådan (i pedagogiskt syfte) dragen linje (med markering av årtal l. sekel o. d.); jfr -axel. Det är naturligt, att om döden icke antages innebära ett utträdande ur tidslinien .. och tidslinien dock måste vara förlupen innan evigheten kan vara förhanden (osv.). Wikner Mater. 312 (1870). PedT 1944, s. 190.
(14 b) -LIV. (tid- 1905. tids- 1811—1964) (numera mindre br.) om människans (människornas) liv på jorden, jordeliv; motsatt: det eviga livet. Då tiden, likaså litet som rummet, kan vara något sjelft existerande .. består individens tidslif just i det continuerliga skapandet af sin tid. Phosph. 1811, s. 571. För Platon var tidslivet endast skuggbilder av den sanna verkligheten. ÅbKristHum. 1964, s. 176. —
-LOPP. (tid- 1749—1836. tida- 1754. tide- 1747—1823. tids- 1794 osv.)
1) (numera mindre br.) till 3, 4, 9, om gång (se d. o. I 17) l. förlopp av (begränsad) tid, tidsskede; tidsperiod; äv. om persons levnadslängd, livstid; särsk. förr med gen.-bestämning l. med bestämning inledd av prep. av; jfr lopp 4 c, d o. -förlopp 1. 2RARP 15: 642 (1747). Under et 20 åra tidalopp. Tessin Bref 2: 183 (1754). Hwad är en Time? Et Tidlopp af 60 Minuter, af hwilka hwardera utgöres af 60 Secunder. Gjörwell o. Bergklint Sam. 44 (1775). Herrligaste bland hjeltar! — alltför herrlig att af jorden länge egas; hvarföre ditt tidlopp var kort, såsom vårens herrlighet. Geijer I. 7: 25 (1817). Stiernstedt MestSann. 18 (1948).
2) sport. till 9: lopp (se d. o. 1 b) på tid. Cykel 1 000 m tidslopp herrar kl 17.45. DN 24 ⁄ 7 1996, s. C5. —
-LUCKA. (tid- 1963 osv. tids- 1981 osv.)
1) till 6, 7, dels (i sht i fackspr.) om ((regelbundet) återkommande) planerat avbrott l. uppehåll (av viss längd) i viss aktivitet o. d., dels allmännare, om tidsavsnitt utan bestämd sysselsättning o. d. (särsk.: lucka i planeringskalender). Genom att styra trafikströmmarna med hjälp av tidluckor kan hastigheten i tunneln hållas (osv.). TT 1963, s. 905. Typiskt nog hade de .. svårt att hitta en gemensam tidslucka i sina kalendrar. DN 9 ⁄ 5 1997, s. B18.
2) till 14: lucka i tiden(s förlopp); särsk. om lucka l. avbrott l. uppehåll i (beskrivning av) händelsers förlopp; jfr lucka, sbst.2 3 e. Sedan är det en tidslucka på tre år i breven till Dea. KvinnLittH 1: 344 (1981). —
(4) -LUFT. (numera bl. mera tillf.) om den andliga atmosfär som präglar viss tidsperiod l. visst skede; jfr luft, sbst.2 3 e, o. -atmosfär. KKD 5: VI (1909). —
(4) -LYNNE. (tid- 1823. tide- c. 1800—1821. tids- 1806 osv.) (numera mindre br.) jfr lynne 1 b β o. -anda, -medvetande. Lehnberg Pred. 2: 39 (c. 1800). Naturen ler åt ett tidslynne, som vill bannlysa dikten, sagorna, siare-synerna, undren. Atterbom Minnest. 1: 252 (1848). Dalins moral .. smakar väl mycket av 1700-talets snusförnuftighet. Å den andra sidan låg detta moraliska intresse i hela tidslynnet. Schück o. Warburg Huvuddr. 2: 79 (1917). SAOL (1973). —
(4) -LYTE. (numera bl. tillf.) lyte (se d. o. 2) utmärkande l. kännetecknande för viss tidsperiod l. visst skede. Rydberg RomD 18 (1877). Fråsseri och dryckenskap voro tidslyten. Lundström LPGothus 3: 12 (1898). SAOL (1986). —
-LÅS, se A. —
-LÄGE.
1) till 4, om av politiska l. ekonomiska l. kulturella o. d. förhållanden (i ett land l. samhälle) under viss tidsperiod l. visst skede skapat l. uppkommet läge (se d. o. 6); särsk. om sådant läge som är förhärskande under l. präglar viss tidsperiod osv.; jfr -lägenhet, -ställning 1 o. tid 5. (Hovkanslern) hade med begagnande af tidsläget insmickrat sig hos (drottning) Kristina. Fryxell Ber. 9: 48 (1841). Tidslägets krav på vårt folk: samling kring Sveriges frihet. SvD 2 ⁄ 6 1940, s. 3.
2) (†) till 12, 14: placering i tid, tidpunkt. Så kan .. höknatten trots sin lilla ändring i tidsläge vara ett lån (från grekiskan). Landsm. 1911, s. 420. —
(6) -LÄN. (†) för viss tid förlänat område; jfr län, sbst.3 1. Efter .. (grevinnan) icke hafver något bref på lähnet, uthan man uthur acterne af Cammaren i Spier veet, att det hafver varit ett tidslähn, så kunde Chronan det beholla, till dess hon däruppå viste jus allodi. RP 9: 386 (1642). —
(1, 6, 9, 14) -LÄNGD, sbst.2 (sbst.1 se C). (tid- 1718—1894. tide- 1786—1815. tids- 1735 osv.) (avgränsad) utsträckning l. omfattning i tiden, tidrymd, tidsperiod, tidsavsnitt; äv. om sådan utsträckning osv. bestämd gm ngts varaktighet l. existens l. ngns regim o. d. (särsk. med efterställd bestämning inledd av prep. av); jfr -omfattning. Skulle nu the lärde hafwe giordt här på prof (angående lodarmen) för 1 eller 2000 åhr sedan, och lemnadt oss retta måtstocken .. så skulle man snart nog kunna sluta, om icke theras tidlengder hafwa warit til en del kortare än wår. Swedenborg RebNat. 3: 317 (1718). Ibland tillåtliga osannolikheter räknom deremot de 24 timmarna som utgöra Tragediens rätta tidelängd. AJourn. 1815, nr 86, s. 1. Vilken ställning skall man anvisa begreppet om ett exakt tidsmått, exakt likhet i tidslängd? 19Årh. V. 1: 63 (1922). Enligt detta (nya reglemente) skall avkastningen .. användas till .. resestipendium för studier utomlands under en tidslängd av minst en månad. Bergstrand SvLäkS 108 (1958). jfr rekapitulations-tidslängd. —
-LÖN, se A. —
(1, 2, 6) -MARGINAL. om (för oförutsedda händelser o. d. avsedd) tid utgörande skillnaden mellan för viss syssla l. uppgift o. d. planerad l. erforderlig tid o. reserverad l. disponibel tid; jfr marginal, sbst. 2 c. SvD(A) 1 ⁄ 3 1963, s. 3. Se till att du har goda tidsmarginaler .. när du ska byta flyg. RådRön 1988, nr 2, s. 5. —
(4) -MARKÖR. om föremål l. företeelse o. d. som utmärker l. kännetecknar viss tidsperiod l. visst skede. DN 29 ⁄ 8 1997, s. B1. Glas, keramik, plast och andra typiska tidsmarkörer .. har vi sett tidigare, men nu finns det gott om 50-talet även i fråga om möbler och armaturer. SvD 27 ⁄ 3 1998, s. 10. —
(14) -MASKIN. (tid- 1923 osv. tids- 1954 osv.) särsk. [efter eng. time machine] om tänkt maskin som föreställs möjliggöra förflyttning framåt l. bakåt i tiden. Tidmaskinen: äventyrsroman. Leffler Wells Tidmask. (1923; titel). Att med tidsmaskinen återföras till 1600-talet och en av Europas bäst befästa städer kommer att bli en attraktion. GbgP 7 ⁄ 5 1989, s. 25. —
(4, 13, 14) -MEDVETANDE. medvetande (se medvetande, sbst. 2 c) om samtiden; särsk. om sådant (allmänt l. samlat l. utbrett) medvetande omfattande förhärskande tankar l. synsätt l. stämningar o. d. (jfr -anda, -lynne); äv.: (klart) medvetande l. insikt om klocktid l. om tiden(s gång); jfr -känsla, -medveten. Topelius Fält. 5: 7 (1867). Den gamla enfaldiga lefnadsvisheten, hvilken man synes vara angelägen utplåna ur tidsmedvetandet. Rundgren Minn. 3: 119 (1873). När man slutade arbetet om kvällen drog sig tidsmedvetandet tillbaka. Lundkvist FlodHav. 73 (1934). Claude Simon fick Nobelpriset 1984 med motiveringen: ”.. som i sina romaner förenar poetens och målarens skapande med ett fördjupat tidsmedvetande i skildringen av mänskliga villkor”. Expressen 26 ⁄ 11 1991, s. 16. —
(4, 13, 14) -MEDVETEN~020. jfr -medvetande. Man (ser) allt detta speglas af ett sinne, så gripet och så tidsmedvetet, som det kunde letas upp i Sverige. 3SAH 24: 309 (1910). Vi gjorde ett tidsmedvetet juloratorium med studentteatern, och några radiounderhållningar. ICAKurir. 1988, nr 48, s. 7. Jag har försökt lära mig att inte stressa upp mig i onödan, säger han. Om man är alltför tidsmedveten är det lätt att bli jäktad. DN 3 ⁄ 5 2002, s. D23.
(10, 12) -MELLANRUM. (tid- 1893—1928. tids- 1881 osv.) jfr mellanrum 4 o. -intervall. (Lokaltrafiken) bör besörjas med många små s. k. omnibuståg, hvilka ankomma och afgå med vissa regelbundna tidsmellanrum, t. ex. hvar annan timme. BtRiksdP 1881, 6Hufvudtit. s. 38. —
(4) -MENING. (†) under viss tidsperiod l. visst skede allmänt rådande l. utbredd mening (se mening, sbst. 1 f) l. uppfattning; jfr -opinion, -uppfattning 1. De heliga buden .. äro ej dessa villkorliga, af klokheten hemburna offer åt rådande tidsmeningar. Wallin Rel. 4: 114 (1822). Hagström Herdam. 1: 186 (1897). —
(6, 9) -MINUT. mat. o. astron. minut (se minut, sbst.1 2); särsk. motsatt: bågminut; förr äv. om avstånd (jfr minut, sbst.1 1); jfr -sekund. (Vimmerby) är nu belägen på den höga ås, som förut är omtalad, wid pass en tids minut wäster om Upsala. Crælius TunaL 185 (1774). Varje timme motsvarar då 15 grader, varje tidsminut 15 bågminuter och varje tidssekund 15 bågsekunder. Ångström o. Lundmark Världsr. 2: 18 (1927). —
(4) -MOD l. -MODE. under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande mode (se mod, sbst.3 2). Tidsmodet är väl icke så tyranniskt, att det ovillkorligt skall fördöma allt, som icke är tillskuret efter den för ögonblicket gällande schablonen? PT 1894, nr 250, s. 3. Lindroth SvLärdH 4: 175 (1981). —
-MOMENT. (tid- 1893. tids- 1740 osv.)
1) till 1, 4, 14: avgränsad o. mycket kort tid l. tidpunkt (jfr moment 2 o. -ögonblick); äv. om tidsavsnitt med längre varaktighet. Hiorter Alm. 1740, s. 4. Det tidsmomentet (då de två ätterna sammanfaller) ligger bortom 1450. BL 12: 150 (1846). I ett tonstycke förekomma äfven tidsmoment af tystnad. Möller LbMus. 11 (1880).
2) (numera mindre br.) till 14; jfr moment 1 o. -faktor 2. Utvecklings- och tidsmomentet i historien. PedT 1898, s. 619. Bonnier o. Tedin BiolVar. 113 (1940). —
(4) -MÅLANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som förmedlar l. återger under viss tidsperiod l. visst skede rådande situation l. förhållanden l. stämningar o. d. Här och der har .. (B. Lundstedt) lifvat upp framställningen med tidsmålande eller pikanta anekdoter. SD(L) 1902, nr 491, s. 2. —
(4) -MÅLNING. (tide- 1872. tids- 1869 osv.) särsk. konkretare, om skildring l. framställning l. beskrivning av under viss tidsperiod l. visst skede rådande situation l. förhållanden l. stämningar o. d.; äv. om litterärt verk innehållande sådan skildring osv.; jfr -skildring. 2SAH 45: 71 (1869). Vidare bör Erikskrönikan skattas högt såsom kulturhistorisk tidsmålning. Cederschiöld Erikskr. 252 (1899). (Redogörelsen) rör människor lika mycket som saker och ting och har nästan fått en tidsmålnings karaktär. KyrkohÅ 1940, s. 50. —
(6, 9) -MÅTT. (tid- 1761 osv. tide- 1783—1883 (: ton-tidemått). tids- 1811 osv.) mått för mätning av tid; äv. om uppmätt tid; särsk.: mått för mätning av hastighet varmed olika tidsmoment avlöser varandra, i sht om takt (se d. o. 3, 4) o. tempo (se d. o. 3). Bergklint Vitt. 143 (1761). Under ett tidemått af 35 år. VDAkt. 1783, nr 265. Den långsammare eller hastigare rörelsen (i ett tonstycke) kallas Tempo eller Tidmått. Bauck 1Musikl. 1: 56 (1864). Det samtal han .. förde .. varade i tidsmått blott ett par minuter. Quennerstedt StrSkr. 2: 349 (1903, 1919). —
(1, 6) -MÄNGD. om mängd (se mängd, sbst.2 1 (d β)) bestående av kortare l. längre tidsavsnitt, sammantagen tid; äv. om sammanhängande tidsavsnitt. 2NF 20: 407 (1913). I tipsallsvenskan har vi .. testat effektiv speltid .. 2x30 minuter effektiv tid, som i praktiken blir samma tidsmängd .. som nu. DN 19 ⁄ 6 1992, s. D4. —
-MÄRKE. (tid- 1955. tide- 1629—1779. tids- 1909—1976)
1) till 4, 13, 14; jfr märke, sbst.1 2 g. KyrkohÅ 1909, s. 61. I de torra och halvtorra områdena söder om Sahara tillhör en svår torka varje generations erfarenhet och ger ett tidsmärke på samma sätt som världskrigen för européerna. Edberg DalAnde 77 (1976). Upphittade cykellyktor och reflexer, likt tidsmärken, som ingen längre ville ha. DN 29 ⁄ 9 1998, s. C3.
2) (numera mindre br.) till 7: märke (se märke, sbst.1 12) l. fast föremål i naturen som tjänar till vägledning vid bestämmande av dygnets tider l. förutspående av väder o. d. Schück VittA 1: 143 (i handl. fr. 1629). Hvad de senare (dvs. höga bergspetsar) angår erinra ännu i dag sådana namn som Middagsfjället, Middagsvålen, Nonsknetten, Midaftonshågna m. fl. om bergspetsarnas forna betydelse som tidmärken för den kringboende befolkningen. Fatab. 1910, s. 5. Lundwall Ur 12 (1955). —
(4, 14) -MÄRKT, p. adj. (numera mindre br.) typisk l. utmärkande för en viss tid l. tidsperiod, tidsbunden; äv.: märkt av tiden l. gångna händelser l. upplevelser o. d. SvD(A) 13 ⁄ 12 1932, s. 6. En tidsmärkt människa. IllSvOrdb. (1964). —
-MÄSSIG.
1) till 4: som speglar l. är typisk för l. passar in i viss tid l. tidsperiod; stundom liktydigt med: tidsenlig. VL 1898, nr 217, s. 3. Tidsmässiga dräkter. Kulturen 1955, s. 27.
2) till 6, 12: som har avseende på l. rör tidpunkt l. tidsåtgång för ngt. SvGeogrÅb. 1949, s. 280. Hon accepterade jobb som passade tidsmässigt och som hon inte behövde resa långt för. ICAKurir. 1989, nr 10, s. 3. —
-MÄTARE, -MÄTNING, se A. —
(14) -NAMN. (tide- 1756. tids- 1848—1956) [med avs. på senare leden se namn 9] (†) participform i substantivisk anv.; jfr -ord. Ljungberg SvSpr. 33 (1756). Tidsnamn äro sådana ord, som tillhöra Tidsorden, och som äro till sin betydelse på samma gång både Tidsord och beskrifningsnamn .. såsom: Lärande, Lärd, Seende, Sedd, af orden: jag Lär, jag Ser. Lidén SvSpr. 4 (1848). Lidén SvSpr. 107 (1848). —
(13) -NORMAL. (i fackspr.) normal (se d. o. II 2) för fastställande av (exakt) tid. ST 5 ⁄ 8 1950, s. 10. —
(13) -NUMMER. nummer (se d. o. 5) som anger tidpunkt l. datum; jfr tida-tal. SoldISign. 1945, s. 25. Vi 2002, nr 11, s. 6. —
(2) -NÖD. om (situation innebärande) avsaknad av tillräcklig tid för utförande av viss uppgift l. syssla l. visst uppdrag o. d.; särsk. om sådan situation i schackspel; jfr nöd 5 a o. -brist. Det händer .. icke sällan, att en (schack)spelare i tidsnöd tvingas att göra mindre väl öfverlagda eller indifferenta drag. 2NF 24: 919 (1916). Under det dubbla trycket av tidsnöd och penningbrist måste utredningen pressas fram med största möjliga fart. Ymer 1950, s. 27. Det skulle ta honom hela dagen och han ville inte riskera att hamna i tidsnöd. Mankell Villospår 19 (1995). —
(1, 4, 6) -OMFATTNING~020. omfattning (se d. o. 6 b) i tid; förr äv.: tidsperiod, skede; jfr -längd, sbst.2, o. tid-rymd. Detta är jättesagans och spökhistoriernas tidsomfattning. Holmberg Nordb. 1 (1852). Förändringar, som under årens lopp vidtagits rörande tidsomfattningen för arbetarnas dagsverken. SJ 2: 35 (1906). —
(13, 15) -OMSTÄLLNING~020. omställning l. anpassning av kroppsfunktioner vid förändrad dygnsrytm; särsk. om sådan omställning i samband med förflyttning över flera tidszoner; äv. om under sommarhalvåret rådande förskjutning av normaltiden (med en timme); jfr -förskjutning. Tidsomställningarna hör .. till det mest påfrestande, påpekar (en flygvärdinna). SvD(A) 15 ⁄ 7 1962, s. 14. Efter elva år med sommartid har vi lärt oss att handskas med tidsomställningen. Expressen 29 ⁄ 9 1991, s. 20. —
(4) -OMSTÄNDIGHET. i sht i pl.; jfr omständighet 3 a, b o. -förhållande 1. Wulf Köppen 2: 81 (1799). Den svenska internationella hjälpverksamheten .. fortsatte .. i av tidsomständigheterna betingade nya former. SvDÅb. 1945, s. 137. —
(4) -OPINION. (numera bl. tillf.) under viss tid rådande opinion (se d. o. 3); jfr -mening, -uppfattning 1. Järta 2: 423 (1824). Arv 1958, s. 13. —
(2) -OPTIMIST. person med (alltför) optimistisk inställning beträffande tidsåtgång (för olika sysslor l. handlingar o. d.) o. möjlighet att hinna med (åtaganden o. d.). Själv kallar jag mig tidsoptimist, ständigt beredd till fler åtaganden än jag klarar av. DN 16 ⁄ 5 1989, s. 32. —
(14) -ORD. (tid- 1696—1817. tids- 1730 osv.) [jfr t. zeitwort] (i sht i ä. språkvetenskapligt fackspr.) verb; äv. allmännare, om tidsbetecknande substantiv l. adverb; jfr -namn, -uttryck 2. Tiällmann Gr. 200 (1696). Tids- och Rums-ord .. (t. ex.) triginta annis. Cellarius LatGr. 84 (1730). (Tidsord), som beteckna Tid; t. e., när, då, sedan. Svedbom SvSpr. 116 (1824). En viktig roll som verb av varje slag har är att markera tidsförhållanden. Verben är ”tidsord”. Regnéll Sem. 88 (1958). —
(14) -ORDNING. (tid- 1790—1801. tide- 1707—1793. tids- 1796 osv.) jfr ordning 1 o. -följd 1 o. kronologi 3. FörordnPostwäs. 5 (1707). Tidsordningen var följande: i december 1726 läste ständerna hertigens bref, i mars 1727 ingicks Hannoverska alliansen, i maj dog kejsarinnan. 2SAH 55: 293 (1878). Rytm är förnimmelsen av en viss tidsordning i smått. Wulff Värsb. 5 (1896). —
(14) -PARTIKEL. (†) om adverb l. subjunktion med temporal betydelse; jfr partikel 3. Almqvist GrSpr. 206 (1837). Rydqvist SSL 5: 183 (1874). —
(1, 14) -PERIOD. (tid- 1896 osv. tide- 1788. tids- 1780 osv.)
1) om sammanhängande del av tidens förlopp, särsk. om mer l. mindre obestämd sådan del (jfr 3), tidsavsnitt, tidrymd; jfr tid 1. Men den tidsperiod infaller väl en gång .. om Gud får råda (osv.). Olsson Herdam. 1: 153 (i handl. fr 1780). Inspektionsuppdraget .. torde böra lemnas endast för kortare tidsperioder. FörfDöfstUnd. 1889, s. 62. Sedan handel och samfärdsel under en lång tidsperiod fört ett tynande liv (osv.). Granfelt Samh. 17 (1937).
2) om (längre) tidsavsnitt som gm vissa omständigheter l. förhållanden l. företeelser o. d. är skilt från föregående o. efterföljande tid, skede, epok; jfr period 2, tid 4. Wulf Köppen 2: 461 (1799). Att dessa stenmonumenter och (de tidigare nämnda) bronssakerna .. tillhöra samma tidsperiod och härleda sig från samma kulturfolk. Nilsson Ur. II. 1: 2 (1862). Sveriges utveckling till rike, kulturstat och nation faller under den tidsperiod, som brukar kallas Sveriges medeltid. SvFolket 2: 11 (1938). särsk. om tidrymd l. utvecklingsskede i jordens historia; jfr period 3 c. Det är .. tydligt, att man .. kan sluta, att de lager, som innehålla samma slags fossil, måste tillhöra samma tidsperiod. Nathorst JordH 56 (1888). Selander LevLandsk. 31 (1955).
3) om tidsavsnitt med bestämd l. fastställd längd; särsk.: samtalsperiod (jfr period 3 e α); jfr tid 6. Palmblad Norige Bih. 66 (1847). För varje påbörjad tidsperiod om tre minuter (utgår) samtalsavgift. SFS 1937, s. 1287. Timarvode utbetalas i efterskott för kalendermånad eller annan lämpligt avpassad tidsperiod. SFS 1950, s. 1016. Under tidsperioden mellan överförandet av pengarna och fastställandet av reglementen ska inga utdelningar ske. UNT 17 ⁄ 8 1971, s. 3.
4) (†) i fråga om regelbundet återkommande händelse l. förhållande o. d., särsk. i fråga om himlakropps omloppstid; jfr period 1 a, tid 7. Melanderhjelm Astr. 2: 39 (1795). Lindhagen Astr. 425 (1858). —
(1, 4, 14) -PERSPEKTIV. perspektiv (se perspektiv, sbst. 3) som tiden erbjuder. HågkLivsintr. 7: 302 (1926). Det är överflödigt att påpeka, vilket ofantligt tidsperspektiv dessa förhållanden öppna. Fatab. 1927, s. 48. —
(1, 10, 14) -PLAN, sbst.1 (tid- 1988. tids- 1891 osv.) tidsmässigt plan (se plan, sbst.1 I 10); stundom närmande sig bet.: tidsperiod (se d. o. 2). De sågo det kanske icke sjelva, ty de stodo, så att säga, på samma tidsplan som den stil, de utarbetade, och kunde därför icke få någon öfversigt af densamma. MeddSlöjdF 1891, s. 2. (Romanen) rör sig på två tidsplan .. Brytningarna mellan ett nu-plan och ett då-plan genomförs stringent. SvD(A) 29 ⁄ 11 1965, s. 5. —
(2, 6) -PLAN, sbst.2 (tid- 1979 osv. tids- 1884 osv.) plan (se plan, sbst.1 II 2) för åtgång l. fördelning l. förläggning av tid för i viss verksamhet l. syssla l. visst arbete ingående moment l. uppgifter o. d.; jfr -planering, -schema. LärovKomBet. 1884—85, III. 8: 405. Innan entreprenadkontrakt undertecknas .. skall du kräva att få tidplaner fastställda. Västerbotten 1979, s. 150. —
(2) -PLANERING. (tid- 1951. tids- 1964 osv.) planering (se planera, v.1) av tid(sanvändning) för utförande l. åstadkommande l. tillverkning o. d. av ngt (jfr -plan, sbst.2); äv. allmännare, om planering av egen tid i avsikt att effektivt kunna utnyttja den. Tidplaneringen av en order innebär att man med utgångspunkt från den önskade leveranstiden, belastningen på av ordern berörda maskingrupper och tillgången på material fastställer datum för leveransen. IngHb. 7: 146 (1951). Kring temat tidsplanering — att använda tiden väl — vill vi på Almanacksförlaget upprätthålla en dialog med våra kunder. SvD 15 ⁄ 11 1972, s. 18. —
(4 b) -POESI. litt.-vet. jfr -dikt. Ehuru Lucidor .. äfven som religiös sångare hade tidsanda och tidspoesi att stödja sig vid, är den personliga tonen i hans andliga visor omisskänlig. 3SAH 24: 117 (1912). —
(2) -PRESSAD, p. adj. som befinner sig i ett tillstånd av l. sker under l. kännetecknas av tidspress. Att göra en dagstidning är alltid tidspressat. Telejourn. 1980, okt. s. 4. Tidspressade turnéer. DN 8 ⁄ 2 1987, s. 40. —
(6, 12) -PRICK. (†) vid tävling (i sht inom motor- l. ridsport) påfört tillägg till den använda tiden, tidstillägg; jfr prick, sbst.1 I 1 a β. (N. N.) genomförde tävlingen med endast 113 bullerprickar plus 10 tidsprickar, ådragna genom ovana vid tävlingsbestämmelserna. SvD 15 ⁄ 6 1931, s. 22. Östergren (1957). —
(10) -PRIORITET. jfr prioritet 2 (a). Biberg 2: 297 (c. 1820). Stadgandena om (elektriska) anläggningars störande inverkan på hvarandra göra ej några undantag för vissa slags anläggningar. I första hand införa de anläggningar emellan en på tidsprioritet grundad företrädesrätt. 2NF 7: 235 (1907). Företrädet mellan flere borgenärer med inteckning i samma egendom afgöres efter .. beräknad tidsprioritet. Björling CivR 209 (1911). —
(2, 4, 14) -PROBLEM. problem hörande till l. utmärkande för l. orsakat av omständigheter i viss tidsperiod; i sht i pl.; äv. om problem samhörigt med begreppet tid l. tidens natur; särsk. (o. numera i sht) om problem orsakat av tidsbrist. Tidsproblemet ligger på ett högre plan än rumsproblemet. Larsson Faidon 31 (1912). Strindberg har själv .. påpekat deras (dvs. hans förbundsbröders) främlingskap inför tidsproblemen. 3SAH 50: 56 (1940). Om man .. inte kan dra nytta av att motståndaren (i ett schackparti) har tidsproblem, så gäller det att gillra en fälla. DN 15 ⁄ 5 1994, s. C14. —
(2, 6, 12) -PROGRAM. program (se d. o. 3) för avsättande l. fördelning av tid för i viss verksamhet l. syssla l. visst arbete ingående moment l. uppgifter o. d. (jfr -plan, sbst.2); äv. konkret(are): förteckning över programpunkter med tidsangivelser. Tidsprogrammet för Cityplanen. SvD(A) 9 ⁄ 11 1965, s. 16. Det finns tränare vars tidsprogram och tålamod spricker .. bara för att en buss blir försenad. Expressen 19 ⁄ 6 1998, s. 26. Tidsprogram (gällande TV-tider) för EM. Expressen 25 ⁄ 2 2000, s. 7. —
(4) -PRÄGEL. prägel (se prägel, sbst.2 3) av (förhållanden l. tänkesätt o. d. under) viss tidsperiod l. visst skede. Leopold 5: 161 (c. 1820). Ångbåtens i vår tids ögon primitiva form med den höga smala skorstenen ger ytterligare tidsprägel åt taflan. Laurin Konsth. 470 (1900). Tidsprägeln är omisskännlig, den historiska omklädnaden till trots. SSelander hos Östergren (c. 1945). —
(4 (b)) -PRÄGLAD, p. pf. som bär tidsprägel. Den kultur, som brukar betraktas såsom mer eller mindre tidlös i motsats till de historiska epokernas relativt väl avgränsade och tidspräglade komplex av företeelser och åskådningar. HT 1934, s. 305. Brevet är .. skrivet på tidspräglad gymnasistjargong. Harrie LegBengtsson 35 (1971). —
-PUNKT, se A. —
(14) -RAM. jfr ram, sbst.1 2 f β. 3SAH 10: 97 (1896). Det är med knapp nöd tidsramarna för rättning av (studentexamens)proven håller. SvD(A) 1959, nr 131, s. 19. —
-RAPPORT, se A. —
(6, 9) -REDOVISNING. (tid- 1990 osv. tids- 1974 (: Tidsredovisningsperioden) osv.) redovisning av tidsåtgång för utförande av visst arbete l. viss uppgift l. tjänst o. d.; särsk. konkret(are), om framställning l. rapport l. blankett o. d. vari sådan tidsåtgång redovisas. Enligt de första direktiven skulle samtliga tandläkare lämna tidsredovisning till försäkringskassan. SvD 31 ⁄ 1 1975, s. 7. På den tidsredovisning som finns till fakturan står nämnt ett antal möten. KvällsP 21 ⁄ 1 2000, s. 14. Helt nya system för tidsredovisning, för hanteringen av utifrån kommande ekonomiska bidrag och för en bättre översyn av planeringen. SvD 20 ⁄ 5 2000, s. 5.
(9, 13) -REGISTRERING. (tid- 1902 (: tidregistrerings-apparat). tids- 1909 osv.) registrering av tidpunkt(er) l. tidsförlopp. Ramsay GeolGr. 1: 32 (1909).
(10, 14) -RELATION. (i sht i fackspr.) relation (se d. o. 2) mellan olika tidpunkter l. företeelser i tiden. Uppström GotBidr. 38 (1868). Om det absoluta rummet och den absoluta tiden .. refuseras, så följer därav på intet sätt, att alla absoluta rums- och tidsrelationer offras. 19Årh. V. 1: 56 (1922). —
(4 (b)) -RIKTIG. som överensstämmer med viss tidperiods l. visst tidssammanhangs förhållanden l. tänkesätt o. d.; särsk.: som överensstämmer med samtidens syn l. krav; jfr -enlig. Jag tror inte för fem öre på tidsriktig litteratur. DN 2 ⁄ 11 1977, s. 4. (Skådespelerskan) drar ett djupt bloss och säger att det smakar betydligt bättre än de tidsriktiga cigaretter hon röker som Gertrude Stein. ICAKurir. 1986, nr 5, s. 2. —
(4) -RIKTNING. riktning (se riktning, sbst.2 4) som kännetecknar l. präglar viss epok l. tidsålder o. d.; jfr -rörelse 1. FoU 20: 136 (i handl. fr. 1844). Aristophanes och Sokrates voro ivriga förkämpar för två motsatta tidsriktningar: återgåendet till fädernas ideal och framåtsträvandet mot nya mål. Andersson GrDram. 265 (1890, 1910). —
(4 (b)) -ROMAN. roman med motiv från viss tidsperiod; särsk. (o. i sht) om (kritisk l. realistisk) samtidsskildring. Samtiden 1874, s. 216. Romanen, särskilt tids- eller verklighetsromanen, är den mest typiska motsatsen till versepiken i dess ideala form av nationalepos. Wrangel Dikten 233 (1912). —
-RUM. (tid- 1710 osv. tide- 1693—1860. tids- 1800 osv.)
1) till 1, 14: tidrymd, tidsavsnitt. Emellan Pauli wistande i Galatien och detta bref, kan icke långt tiderum antagas. Ödmann StrFörs. 1: 352 (1799). Ibland uppstod små tidsrum av självförglömmelse. Martinson Utsikt 36 (1963).
2) (†) till 2, 6, om (för viss handling o. d.) tillräcklig l. tillgänglig tidrymd, särsk. övergående i dels: möjlighet, tillfälle, dels: rådrum, frist. ConsAcAboP 7: 324 (1693). Så at han hafft Tree månaders tijderum till at infinna sig på. VDAkt. 1722, nr 279. Naturdriften söker ej blott att våldsamt draga viljan på sin sida, hon söker äfven att helt och hållet förbigå dess instans och omedelbarligen frambringa handling utan att lemna viljan tiderum att afhöra förnuftets dom. Tegnér FilosEstetSkr. 309 (1808). —
-RYMD, -RÄCKA, se A. —
-RÄKNING, se C. —
-RÖR, se A. —
-RÖRELSE.
1) till 4, om rörelse (se d. o. 8) som kännetecknar l. präglar viss tidsperiod l. epok l. tidsålder; jfr -riktning, -strömning. 3SAH 7: 9 (1892).
2) till 14, om händelseförlopp l. utveckling i tiden; äv. om förflyttning (i sht bakåt) i tiden. Var finns den längre, ödesdigra tidsrörelsen? Scenerna avlöser varandra mer som diabilder .. än som avgörande faser i en social och emotionell process. Expressen 11 ⁄ 3 1990, s. 4. DN 9 ⁄ 9 1993, s. B2. —
(4) -RÖST. (†) röst (se röst, sbst.3 1 h) som speglar under viss tid rådande (allmän) stämning l. livsåskådning. HT 1915, s. 181 (1834). Celander NordJul 1: 2 (1928). —
(4, 10) -SAMMANHANG~002, äv. ~200. om tidsmässigt sammanhang; särsk. om förhållandet att l. sättet varpå (enskilda) händelser l. förlopp passar in i l. speglar en viss tid l. tidsepok; äv. närmande sig bet.: rådande förhållanden l. situation o. d.; jfr sammanhang 5 (d) o. -förhållande 1. Schéele Själsl. 223 (1895). Det aktuella tids- och lokalsammanhanget. 2NF 6: 956 (1906). (En dikt förstås bättre) om den insättes i ett historiskt tidssammanhang. OoB 1932, s. 5. I den ursprungliga dikten får tidssammanhanget på ett ungefär tolkas ut ur den allmänna händelseföljden. 3SAH LXVI. 1: 34 (1956). —
(4 (b)) -SATIR. satir över (förhållanden l. företeelser under) en viss tidsperiod, i sht samtiden. Satiren blir .. ett mäktigt vapen i samhällskritikens tjänst — det blir tids- och samhällssatir, politisk satir och litterär satir. Wrangel Dikten 169 (1912). —
(2, 6, 12) -SCHEMA. schema (se d. o. 2 f) över tider (jfr -plan, sbst.2); äv. om kronologiskt uppställd översikt över händelser l. skeenden i det förflutna. 2NF 35: 1020 (1923). Det har gjorts flera försök att uppställa ett tidsschema för dessa (utvecklings)stadier. Husén Psyk. 198 (1954). För att tidsschemat ska hålla måste lossningen klaras av på tre dagar. ArbMiljö 1990, nr 5, s. 27. —
(6, 9) -SEKUND. mat. o. astron. en sextiondedel av en tidsminut; jfr -minut. VetAH 1788, s. 171. Ångström o. Lundmark Världsr. 2: 18 (1927). —
(1, 6, 7) -SERIE. (tid- 1870. tids- 1838 osv.) serie av på varandra följande tidsavsnitt; särsk. (i fackspr.) om följd av data med (stokastiskt l. deterministiskt) beroende mellan olika komponenter o. mellan olika mättillfällen, förloppsbeskrivning. Boström 2: 101 (1838). Evigheten är tiden, sådan denna skulle vara, ifall hela den oändliga tidserien vore indragen i ett enda nu. Wikner Mater. 44 (1870). Den ekonomiska statistiken skildrar som regel ett förlopp i tiden; det rör sig alltså om tidsserier med års- eller månadsfrekvens. EkonT 1945, s. 2. —
(13) -SIGNAL. (tid- 1886 osv. tids- 1877 osv.) signal (se d. o. 3) som anger (exakt) tid; särsk. i mer l. mindre bildl. anv. TT 1877, s. 75. Solen hänger i zenit sin tidssignal. Gierow Ödl. 55 (1937). En ny tidssignal i radion hade premiär kl. 12.55 på tisdagen. UNT 2 ⁄ 10 1946, s. 14. —
(9, 13, 14) -SINNE. (tid- 1909. tids- 1878 osv.) sinne (se d. o. 4) varmed en person (utan klocka l. kalender o. d.) l. ett djur lokaliserar sig i tiden; jfr -känsla 2. Fåglarnes fint utbildade tidssinne. Rydberg FilosFörel. 3: 131 (1878). —
(4, 10) -SITUATION. (numera bl. tillf.) jfr situation 2 o. -förhållande 1. SkrSamfSvIsl. 5: 8 (1935). Expressen 27 ⁄ 1 1995, s. 45. —
(4) -SJUKA. (tid- 1908. tids- 1886 osv.) om sjuka (se d. o. 2) l. sinnestillstånd o. d. som hör samman med rådande samhällsuppfattning l. tidsanda; jfr -sjukdom. Strindberg TjqvS 2: 60 (1886). Att övertron på statens makt — blivit nära nog en tidssjuka. ÖgD 19 ⁄ 10 1935, s. 3. Siwertz Förtr. 85 (1945). —
(4) -SJUKDOM~02 l. ~20. (numera mindre br.) under viss tidsperiod vanligt förekommande sjukdom; förr äv. oeg.: tidssjuka. Den herrskande tidssjukdomen, skrifraseriet. 2Saml. 25: 167 (1839). Vad den moderna reklamen bjuder ut är kvackarpreparat mot de stora tidssjukdomarna. Lindqvist Reklam. 42 (1957). —
(9, 13, 15) -SKALA. (tid- 1931—1973. tids- 1887 osv.) (i sht i fackspr.) skala som indelar tid l. representerar indelad tid. Konow (1887). Genom De Geers undersökningsmetod har .. en sammanhängande exakt tidsskala, ”den svenska tidsskalan”, kunnat utarbetas, omfattande minst 16.000 år, angivande tiden från landets fullständiga nedisning och fram till våra dagar. 3NF 5: 613 (1926). Med en tidsskala som .. bygger på atomur måste du alltid ha tillgång till internet för att veta vad klockan är. DN 3 ⁄ 8 2003, s. A6. —
(1, 4, 6, 14) -SKEDE. (tid- 1872—1902. tids- 1870 osv.) jfr skede, sbst.2 4, o. -epok, -period 1. Bolin Statsl. 1: 346 (1870). Med rytm förstås hvarje regelbunden omväxling mellan de olika delarna af ett tidsskede, hvadan man kan tala om rytmisk dans, rytmisk vågrörelse o. s. v. Brate SvSpr. 212 (1898). För översiktlighetens skull indelar .. (Montelius) denna (kulturens) långa utvecklingskedja i ett antal kortare tidsskeden eller perioder. Flodström SvFolk 15 (1918). Dessa liksom graniten tillhöra samma prekambriska tidsskede som de sydfinska och ångermanländska rapakiviområdena. 2NF 38: 136 (1925). Tidsskedet, 1800-talets slut, är den tid då den moderna omvandlingen (av vårt samhällsliv) på allvar börjat genomföras. SvGeogrÅb. 1958, s. 208. —
(4) -SKICK. (tide- 1811. tids- 1824—1832) (†) under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande skick (se skick, sbst.1 1 d). JournLTh. 1811, s. 374. Runeberg (SVS) VIII. 2: 219 (1832). —
-SKIFTE. (tid- 1749—1973. tide- 1742—1827. tids- 1852 osv.)
1) till 1, 14: tid(punkt) för övergång l. skifte (se d. o. 7) från en period till en annan; förr särsk. dels i fråga om övergång från en årstid till en annan, dels i uttr. göra tidsskifte, innebära vändpunkt. (T.) Die Abwechselung der Jahrzeiten, (sv.) årstidernas omskiftelse eller tid-skifte. Lind 1: 87 (1749). Sådana ändringar och lysande tid-skiften bevisa, at något fins i werlden, som är sielfständigt och oföränderligt, jag menar, Sanning och Rättvisa. Dalin Hist. III. 1: Föret. s. 1 (1761). Konung Johans adeliga privilegier .. göra tidskifte i Svenska Adelns häfder. Geijer SvFolkH 2: 231 (1834). Det är så mycket annat i samtiden som vittnar om ett verkligt tidsskifte: inte bara utvecklingen inom fysiken, astronomien och rymdtekniken utan också filosofien, psykologien och konstarterna. ÅbKristHum. 1964, s. 168.
2) till 14: skifte (se d. o. 18) av viss längd; särsk. i uttr. nytt tidsskifte. 2RARP 13: 222 (1742). (Fossilers) närvaro berättigar icke sällan att tillskrifva samma geologiska tidskifte åt sådane stenar, hvilka äro hvarandra föga lika i sina mineralogiska karakterer. JernkA 1832, Bih. s. 211. Mina upprigtiga wälönskningar till det ingångna nya tidskiftet. BvBeskow i MolbechBrevveksl. 3: 49 (1850). Det var .. ett slutadt tidskifte i vårt fäderneslands historia. Dess både politiska och militäriska guldålder var nu förbi. Oscar II 3: 325 (1868, 1888). Då hon såsom i dag (på nyårsdagen) står framför ett nytt tidsskifte, är .. detta insvept i idel dunkel och ovisshet. Rudin 2Evigh. 2: 385 (1889). Att denna tioårsperiod också mycket lätt borde kunna indelas i mindre tidsskiften efter vissa årtal av särskilt remarkabel natur. Neander Nilsson SpöknKors. 5 (1929).
3) (†) till 8 a, om skifte från ebb till flod l. från flod till ebb; jfr tid-kantring. Roswall Skeppsm. 1: 144 (1803). —
(4, 14) -SKIFTNING. (tid- 1814—1837. tide- 1730. tids- 1919 osv.) (numera mindre br.) om förhållandet att olika tidsperioder avlöser varandra l. att företeelser l. åsikter l. kunskap o. d. förändras med tiden; särsk. om övergång från en av särskilda l. karakteristiska förhållanden l. företeelser o. d. utmärkt tidsperiod till en annan; i ä. språkvetenskaplig terminologi äv. om tempus. Brenner Dikt. 2: 14 (1730). (Franska) verber äro mer än vanligt rika på grader af Tid-skiftningar. AGSilverstolpe Språkl. 37 (1814). De unga, som följt tidsskiftningarna, ha befunnit sig under förvandlingens lag. Segerstedt Händ. 9 (1919, 1926). Fatab. 1960, s. 193. —
(4, 14) -SKIKT. skikt (se d. o. 3 d) av tiden; äv. närmande sig l. övergående i bet.: tidsperiod; äv. konkret, om skikt l. lager i jord (l. sand l. lera o. d.) innehållande lämningar från viss gången tid. En följd av ”städer” ligga här (i Troja) i tidsskikt lagrade över varandra på ett ganska obetydligt område — blott 400 meter i omkrets. Schück AllmLittH 1: 56 (1919). Traditionsfasta lag- och gruppbildningar .. inom olika tidsskikt. Folkliv 1950—51, s. 185. Nutiden är .. ett tidsskikt, där det förgångna belyser det närvarande. Fatab. 1961, s. 79. —
(4) -SKILDRANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som skildrar tilldragelser l. förhållanden l. företeelser o. d. under viss tidsperiod. Böök SvStud. 408 (1913). —
(4) -SKILDRING. (tid- 1853. tids- 1876 osv.) jfr skildring 1, 3 o. -bild 1, -målning. Topelius Fält. 1: 104 (1853). Porträttkonsten såsom en fortlöpande tidsskildring. 3SAH 8: 362 (1894). Svarta fanor (av Strindberg) är alltså inget storverk utan en daterad tidsskildring. GbgP 4 ⁄ 3 1996, s. 40. —
-SKILLNAD. (tid- 1798—1957. tide- 1675—1728. tids- 1735 osv.)
1) (†) till 7 a, om skillnad (se d. o. 16) mellan olika årstider. (Chile) är undergifwit Regn, Floder och andre åhrsens Wäderlecks Förandringar, med Tijdeskilnader, nästan som Europa. Amer. 37 (1675).
2) till 13: (med tidmått uppmätt l. uttryckt) tidsmässig skillnad (se d. o. 16 f) mellan två tidpunkter l. tillfällen l. händelser; ngn gg närmande sig l. övergående i bet.: tidsintervall; äv. om skillnad i fråga om tid som åtgår för viss verksamhet l. uppgift o. d.; jfr -differens. Lundberg Paulson Erasmus 145 (1728). Liksom tidsskillnaden mellan det första och det andra slesvigska kriget var blott en vapenhvila, så (osv.). Hedin Tal 2: 575 (1883). Förmälde att Lundin (i en cykeltävling) .. ökat tidsskillnaden och ledde nu med 9 min. UNT 22 ⁄ 6 1937, s. 9. Örat kan .. icke skilja två ljud åt, om tidskillnaden mellan deras ankomst till örat är mindre än 0,1 sekund. Bergholm Fys. 4: 65 (1957).
3) till 13, 15, om skillnad i klocktid mellan orter belägna på olika meridianer; äv. (i fackspr.) om skillnaden mellan en orts normaltid o. dess medelsoltid. VetAH 1798, s. 197. SvOrdb. (1986). —
-SKRIVARE, se A. —
(4 b) -SKVALLER. (†) skvaller från viss tid. I en sednare tid har jag funnit, att man måste .. afpruta mycket (från Fältskärns berättelser), som innehöll tidssqvaller och partiers förtal. Topelius Fält. 1: 16 (1853). SvH IX. 1: 120 (1908). —
-SKÄL. (tid- 1931. tids- 1928 osv.)
1) till 2, om (i visst sammanhang l. för viss handling l. fråga o. d.) otillräcklig tid angivet ss. skäl (se skäl, sbst.4 13); särsk. föregånget av prep. av. TSvLärov. 1952, s. 683 (: av tidsskäl). Övriga par som dragit tillbaka sin kandidatur: Nordén-Bergdahl, som angav tidsskäl för sitt avkliv. GbgP 25 ⁄ 4 1998, s. 19.
2) (numera föga br.) till 4, om tidpunkt som utgör gräns mellan två tidsperioder; jfr skäl, sbst.4 6. Man brukar sätta tidsskälet vid Dostojevskis död 1881. SvD 19 ⁄ 12 1928, s. 11. 3SAH 42: 238 (1931). —
(4) -SMAK. under viss tidsperiod förhärskande smak (se smak, sbst.1 4). Hammarsköld SvVitt. 2: XI (1818). Medaljen följer tidssmaken: både porträttframställningen, dekoren, emblem och inskrifter spegla tidens och modets växlingar. Lundgren SkildStig. 247 (1939). —
(1) -SPANN. (tid- 1997 osv. tids- 1915 osv.) [jfr t. zeitspanne] jfr spann, sbst.2 3. Auerbach (1915). Den kinesiska samlingen täcker in hela tidsspannet från förhistorisk tid till våra dagar. Kulturen 1994, s. 135. —
(4 b) -SPEGEL. om ngt som speglar företeelser l. förhållanden i samtiden; i sht i fråga om tidning l. tidskrift l. skönlitterärt verk o. d.; jfr spegel 1 c. Av dessa ingredienser sammansatte den själssjuke Fröding en tidsspegel. StudBlanck 367 (1946). Tidningen som objektiv tidsspegel. PedT 1948, s. 69. Nya vänstergruppen i Tidsspegeln i P 2. SvD(A) 14 ⁄ 4 1966, s. 14. —
-SPILL, -SPILLA, se A. —
(1, 2) -SPILLAN. (tid- 1641 osv. tids- 1628 osv.) om förhållandet att (alltför mycket) tid går till spillo, (onödig) tidsförlust; särsk. i fråga om tid som åtgår till annat än egentlig arbetsuppgift; äv.: fördröjning, försening, särsk. i uttr. utan tidsspillan, ofördröjligen; äv. med mera neutral bet.: åtgång av tid; jfr spillan 4 o. -förlust, -spilling, -spillning o. tid-spill, tid-spilla. Denn tijdzspillan och stoora omk[ost]nat, som deruppå anvendes moste. OxBr. 3: 144 (1628). (Ständerna begärde) At Hans Kongl. Maj:t wille .. utan widare upskof och tidspillan låta 1655 års Riksdags Beslut .. werkställas. HC11H 11: 29 (1672). Tröghet och försummelse hos en del låntagare uti räntans tidiga betalning .. förorsakar Betieningen wid Wärket .. beswär och tidsspillan. PH 5: 3068 (1751). Langebeck (fortsatte) utan tidspillan sin resa med Åbo som närmaste mål. Grape IhreHandskrSaml. 1: 273 (1949). Vad som krävs är många års tålmodigt arbete. Studier, tidsspillan, blodsspillan. Combüchen Byron 467 (1988). —
(1, 2) -SPILLANDE, p. adj. (tid- 1690 osv. tids- 1771 osv.) (numera bl. tillf.) som spiller (se spilla, v.1 3) tid; jfr -förspillande, -ödande. Rålamb 13: 55 (1690). Potatisskalning är ett hushållsgöra, som husmödrarna ibland kanske tycker blir för tidsspillande. LD 1958, nr 63, s. 15. —
(1, 2) -SPILLING. (†) tidsspillan; jfr spilling, sbst.1 4, o. -spillning. AOxenstierna 2: 340 (1619). Att E: K: M:tt fördenskuldh wille vthan någon .. tijdzspilling afferda åth Lijfflandh hwadh folck till Hest och foot dijt ähr ährnadt. HSH 34: 28 (1635). —
(1, 2) -SPILLNING. (tid- 1664—1665. tids- 1632—1644) (†) tidsspillan; jfr -spilling. AOxenstierna 7: 521 (1632). Grubb 798 (1665). —
-SPRÅNG. (tid- 1846—1917. tids- 1843 osv.)
1) till 4, om (medveten l. omedveten) placering i fel tidsperiod. Meurman (1847). Trots iscensättningens tidssprång håller sig Stangertz till Shakespeares text i Allan Bergstrands översättning. DN 10 ⁄ 1 1993, s. B4.
2) till 14, om diskontinuerlig förflyttning (framåt l. bakåt) i tiden; särsk. om förbigående l. överhoppning l. lucka i (beskrivning av) händelsers förlopp. Crusenstolpe CJ III. 1: 52 (1846). Tidsprånget framåt till de första beläggen på knuttimring är ej mer än några hundra år, hvarför det kanske kan utfyllas genom nya fynd. Fatab. 1917, s. 151. —
(4) -STIL. (tid- 1956. tids- 1891 osv.) om under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande stil (se stil, sbst. III 2) inom konst l. konsthantverk l. arkitektur l. inredning o. d. 3SAH 5: 108 (1891). 1700-talets möbler följa .. formellt sett de olika tidsstilarna från senbarockens strama borgerlighet över rokokons graciösa och bekväma elegans till den gustavianska stilens formsäkerhet. HantvB I. 1: 397 (1934). —
(1, 9) -STRÄCKA. (tid- 1794—1848. tids- 1898 osv.) (längre) tidrymd uppfattad ss. en enhet, (avgränsad) utsträckning i tiden; jfr sträcka, sbst.1 5. VDAkt. 1794, nr 336. Till varje historieskrivning .. hör kommentaren att åtta tusen år inte är någon tidssträcka värd att tala om i genetiska sammanhang. DN 23 ⁄ 5 1999, s. A6. —
-STRÖM, se A. —
(4) -STRÖMNING. (tid- 1926. tids- 1881 osv.) om under viss tidsperiod förhärskande strömning (se strömma I 6 c); jfr -rörelse 1, -vind, -våg 1 o. tid-ström 2. Wisén Tal 23 (1881). (Realismen) gick fram som en stor tidsströmning över Europa och nådde vårt land omkring 1880. Grimberg SvH 600 (1909). (Prästen) tillmötesgick den optimistiska tidsströmningen (i sin predikan); borta var synd och djävul, förkrosselse och vånda. Wifstrand AndlTal. 43 (1943). —
(2, 9) -STUDERA, -ing. (tid- 1948. tids- 1939 osv.) jfr -studie. Sällfors ArbStInd. 179 (1939). Man tidsstuderar och metodstuderar arbetet i butiken. ST(A) 1963, nr 295, s. 29. —
(2, 9) -STUDIE. (tid- 1932 (: Tidstudieman)—1951. tids- 1922 osv.) (i sht i fackspr.) studie (se d. o. 5) som företas för att mäta tidsåtgång (för verksamhet l. arbete l. arbetsmoment o. d.); äv. om bearbetning l. utvärdering av resultat från sådan studie; jfr -studera o. tid-studium. Engblom IndOrg. 15 (1922). Tidsstudierna (inom industrin) avse dels fastställandet av riktiga ackord, dels rationaliseringsåtgärder, framför allt uppspårandet av störningar i driften och deras orsaker. DN(A) 1935, nr 5, s. 8.
Ssg: tidsstudie-man. särsk. (förr): person som yrkesmässigt utförde tidsstudier. Anställning som tidsstudieman erhålles vid medelstor verkstad. SvD(A) 8 ⁄ 10 1932, s. 20. —
-STUDIUM, -STYRNING, se A. —
-STÄLLNING.
2) (i fackspr.) till 9, 13, om fastställande av tidpunkt l. tidsperiod för ngts tillkomst l. förekomst i det förflutna; särsk. konkretare, om för ngts tillkomst osv. fastställd tid, datering; jfr -bestämning 1. Tidsställningen af på cimbriska halfön förekommande kärl med öron .. framgår af fyndet. AntT XVIII. 1: 97 (1905). Till ledning för bedömandet av .. stolgruppernas särdrag, tidsställning och förekomst lämnas här en översikt av alla stolar. Erixon Möbl. 2: XXXII (1926). —
(4) -STÄMNING. stämning (se stämning, sbst.2 5) som kännetecknar l. utmärker viss tidsperiod l. visst skede; jfr -anda, -atmosfär, -ton. Almqvist VSkr. 5: 362 (1845). Mycket, särskildt hvad beträffar tidsstämning och lokalfärg, måste ju vid en öfversättning gå förloradt. Björkman Chaucer 6 (1906). —
-STÄMPEL, se A. —
(14) -SUCCESSIVITET. (†) om förhållandet att ngt sker l. förekommer i obruten följd över tiden. Hvad .. successionssammanhanget beträffar, så framträder det närmast i tidssuccessivitet, ett begrepp, som tillämpadt på värkligheten afgifver attributet evighet. Vannérus Metaf. 235 (1914). —
(2, 9, 13) -SYNPUNKT~02 l. ~20. (tid- 1959. tids- 1902—1953) synpunkt som tar hänsyn till l. gäller tid, i sht tidpunkt l. tidssammanhang l. tidsåtgång; särsk. i uttr. ur tidssynpunkt, ur kronologisk synpunkt l. med tanke på tidssammanhang l. tidsåtgång o. d. Planen bedöms realistisk ur tidssynpunkt. Hahr ArkitH 357 (1902). Även om den logiska betingelsen förblir den dominerande principen (inom matematiken), kan tidssynpunkten anläggas därjämte, så att man får veta när de nya stegen i matematiken gjordes. Larsson Kunsk. 113 (1909). —
-SÄTTA, -TABELL, se A. —
(4) -TANKE. (numera mindre br.) om under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande inställning l. åsikt l. idé o. d.; vanl. i pl., sammanfattande; jfr tanke 1 h. Heidenstam End. Inledn. 1 (1889). Stridsskriften Renässans .. driver bl. a. den satsen, att tidstankarna, de kosmopolitiska idéerna, måste klädas i en nationell dräkt för att bli tillgängliga för en större allmänhet. Björck HeidenstSek. 73 (1946). —
(6, 9) -TARIFF. (tid- 1990. tids- 1984 osv.) särsk. (i sht i fackspr.) tariff med olika elpriser under olika tider av dygnet l. veckan l. året. TNCPubl. 81: 67 (1984). I tidstariffen har energiavgiften anpassats till produktionskostnaden, så att energin blir dyrare på vintern under dagtid vardagar och billigare under övrig tid. GbgP 24 ⁄ 2 1987, s. 52. —
-TAVLA. (tide- 1852. tids- 1848 osv.)
1) [jfr t. zeittafel] (numera mindre br.) till 4, 13: kronologisk översikt över händelser l. skeenden l. förhållanden o. d.; jfr tavla 1 a γ γ'. Hufvuddragen af gamla tidens geografi och historia för gymnasier och skolor .. Öfversättning från fjerde upplagan, med en tidstafla. Snällp. 1848, nr 9, s. 3. Ymer 1937, s. 243.
2) (numera bl. tillf.) till 4: om skildrande framställning från viss tid; särsk. oeg.; jfr tavla 1 c β o. -bild 1 o. samtids-tavla. Jesu prophetiska tal om de yttersta tingen är en tidstafla, som alltid förblifwer ny. Melin JesuL 4: 82 (1851). —
(9) -TAXA. (tid- 1970 osv. tids- 1990 osv.) om taxa (se d. o. 3) baserad på tidsåtgång för utförande av viss tjänst l. arbetsprestation o. d. FrDepartNämnd. 1970, s. 131. —
(4) -TECKEN. om uttryck för l. yttring av för viss tidsperiod, i sht samtiden, typisk(a) l. karakteristisk(a) stämning(ar) l. värdering(ar) l. omständighet(er) o. d.; jfr tecken 6 b. Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 106 (1829). Att privatmän åter börjar ha bilar är .. ett tidstecken. Under de senaste åren har det ej förekommit. Hamilton Dagb. 2: 369 (1919). —
(4) -TENDENS. under viss tidsperiod l. visst skede (inom visst område l. viss sfär) förhärskande tendens. 3SAH 42: 360 (1931). —
(5, 10) -TILLSTÅND. (†) vid visst tillfälle l. i visst sammanhang rådande omständighet l. situation. Man prætenderer vidh detta tidztillstånd intett kunna honom vidh någon royal armee accomodera. RP 1639, s. 472. Widekindi G2A 51 (c. 1676). —
(2, 6) -TILLÄGG~02 l. ~20. (tid- 1954. tids- 1954 osv.) om tillägg i form av tid; särsk. dels om sådant tillägg för utförande av visst (tidskrävande) arbete l. arbetsmoment o. d., dels (o. numera i sht) om vid tävling (i sht inom motorsport l. skidskytte l. ridsport) påfört tillägg till den (för visst tävlingsmoment) använda tiden (jfr -prick). IngHb. 6: 108 (1954). Sex VM-åkare diskvalificerade, nio fick tidstillägg. Upsala 1 ⁄ 3 1954, s. 6. —
1) (numera bl. tillf.) person som missbrukar tid (för ngn); förr särsk.: person som använder sin tid på otillbörligt sätt, dagdrivare, drönare. Gustaf II Adolfs Constitution emot Tiggiare och tijdztiuffuer. Thyselius HdlLärov. 1: 43 (1624). Vad är det fråga om? Den strängt upptagne talade till tidstjuven. Moberg Rosell 51 (1932).
2) om företeelse l. förhållande l. verksamhet o. d. som tar l. upplevs ta (för mycket) tid från angelägnare l. meningsfullare uppgift l. syssla. Berzelius Brev 9: 121 (1815). (Hon) klarlägger .. att alla hennes yttre intressen äro lika stora tidstjuvar från måleriet som hemmasysslorna. Fatab. 1944, s. 138. —
(4) -TON. (numera bl. tillf.) i fråga om (skön)litteratur l. bildkonst o. d., om för viss tidsålder l. visst tidssammanhang karakteristisk ton l. stämning; jfr -färg, -kolorit, -stämning. Här, liksom ofta i Beskows pjeser, finnas ställen, i hvilka uttryckssättet faller ur tidstonen. 3SAH 11: 205 (1896). —
(4) -TROGEN. som (i detalj) korrekt återger under viss tidsperiod rådande förhållande(n) l. miljö(er) l. stämning(ar) o. d. SD 1892, nr 333, s. 6. Sällsynta allmogemålningar på väv .. utgöra pricken över i-et i den tidstrogna stugumiljön. Lengertz SamlSk. 17 (1936). —
(4) -TROHET~02 l. ~20. förhållandet att vara tidstrogen. Som episk berättelse är icke dikten nog underhållande, den saknar tidstrohet. 3SAH 2: 564 (1887). —
(14 a) -TROTSANDE, p. adj. (tid- 1878. tids- 1902—1920) (numera bl. mera tillf.) som står emot den förstörelse l. förgängelse som (ofrånkomligen) hör samman med tidens gång. Den tidstrottsande marmorn. Cygnæus 5: 282 (1878). —
(9) -TRÄNING. i sht inom motorsport, om träningskörning på tid (för avancemang till l. position i startfält i (final i) tävling); jfr -kval. GbgP 10 ⁄ 5 1986, s. 24. —
(4) -TYP. om person som är typisk för l. framstår ss. representant för den tid han lever i. SvBL 8: 71 (1879). Karl Knutsson Bonde bör ses som en tidstyp; hos honom hittar vi väsentliga drag av senmedeltidens anda och tänkesätt. Moberg SvH 2: 86 (1971). —
(4) -TYPISK. som är typisk för viss tidsperiod l. visst skede. Laurin Konsth. 279 (1900). (Åren) 1866—86 pryddes varje häfte av Svenska Familj-Journalen av en tidstypisk omslagsbild med en rad symboler för tidskriftens fosterländska och framtidsoptimistiska grundsyn. ForsknFramst. 1977, nr 5—6, s. 48.
-UPPFATTNING~020.
1) (numera mindre br.) till 4, om under viss tidsperiod l. visst skede förhärskande uppfattning l. åsikt i samhälleliga l. kulturella l. politiska o. d. frågor; jfr -mening, -opinion. Hirn Barnlek 154 (1916). Skulle Schröderheim ej heller ha .. (misstyckt att hans fru hade älskare) hade hans resignation varit i samklang med hela tidsuppfattningen. 3SAH LII. 2: 426 (1941).
2) till 13, 14: uppfattning l. föreställning om tid(en) (jfr -begrepp 1, -bild 2, -föreställning); äv. om (klar) uppfattning l. insikt om klocktid l. tidens gång o. d. Wikner Tank. 210 (1872). De vuxnas roll i barnets utvecklingsförlopp före skoltiden bör .. bestå i att ”leva med” barnen .. varvid .. tidsuppfattning och punktligthet ger goda vanor. PedT 1958, s. 13. —
(9, 13) -UPPGIFT~02 l. ~20. uppgift om tidpunkt l. varaktighet (för ngt). Eichhorn Stud. 2: 14 (1872). IllSvOrdb. (1955). —
(14) -UPPLEVELSE. handlingen att (med sinnena) uppleva tiden(s gång). Denna speciella tidsupplevelse, denna ständiga känsla av det förgångnas realitet är det .. som bär upp .. (T. S. Eliots) mästerverk, de ”fyra kvartetterna”. MorgT 1948, nr 332, s. 5. Motsättningen mellan en yttre, mekanisk och en inre, intuitiv tidsupplevelse. SvLittTidskr. 1959, s. 63. —
-UR, se A. —
(1, 2, 9) -UTDRÄKT~02 l. ~20. förhållandet att ngt drar ut på tiden l. tar alltför lång tid; särsk. i uttr. utan (onödig) tidsutdräkt, ofördröjligen; äv. med mera neutral bet.: åtgång av tid; särsk. i fråga om språkljud l. ton: tidslängd, uthållighet. VgFmT I. 6—7: 32 (1755). För att undvika obehaget och tidsutdrägten vid en i detalj gående undersökning. MinnSvNH 11: 180 (1825). Instruktören .. (har att) angifva rörelsens större tidsutdrägt. Ling Regl. 29 (1836). (Efter Mälzels metronom) angifva tonsättarne enskilda notvärdens tidsutdrägt. Möller LbMus. 15 (1880). Vid forskning per telefon .. är ett tydligt koncept alldeles nödvändigt för att .. kunna få frågor besvarade utan onödig tidsutdräkt. Sjöstedt Släktutredn. 3 (1961). —
(2, 6) -UTRYMME~020. (för viss uppgift l. verksamhet l. visst ändamål) avsedd l. bestämd l. disponibel tid. Adlerbeth Ant. 1: 137 (1789). —
-UTTRYCK~02 l. ~20.
1) till 4: tidstypiskt l. tidsbundet uttryck. Med införandet af svensk kyrkoförfattning .. och kyrkospråk – tidsuttrycket för denna förändring var uniformitet – följde äfven (osv.). Weibull o. Tegnér LUH 1: 93 (1868). Kläder är ett starkt tidsuttryck som ingen kommer undan. DN 25 ⁄ 11 2000, s. D21.
2) språkvet. till 14: (ss. adverbial förekommande) ord l. ordförbindelse som uttrycker tid; jfr -ord. WoH (1904). Next ”nästa” saknar i regel artikel i tidsuttryck i betydelsen ”instundande, den nu kommande”. Gabrielson Elfstrand 10 (1945). —
(14) -UTVECKLING~020. (i sht i fackspr.) om i tiden l. under viss tid ständigt pågående utveckling l. förändring (av förhållanden l. betingelser l. företeelser o. d.); särsk. om sådan utveckling inom visst område l. viss sfär. Wikner Tank. 227 (1872). Analysen av tidsutvecklingen anknyter i första hand till jämförelser mellan kalenderår. Hofsten Demogr. 103 (1969). Om ett public service-företag skall fylla sin funktion .. måste de leva med i den tidsutveckling som finns. Inte gå i direkt motsatt riktning. GT 16 ⁄ 11 2000, s. 10. —
(4 b) -VIDRIG. (mindre br.) som (starkt) strider mot sed l. bruk l. krav o. dyl. i samtiden, otidsenlig. Zedritz 1: 278 (c. 1835). Samtiden 1873, s. 415. —
-VILLKOR~02 l. ~20.
1) (numera bl. tillf.) till 6, 14, om villkor med avseende på tidslängd l. tidsomfattning l. tidsdimension o. d. Borelius Sacy 69 (1806). Vi accepterade SJs löfte om tidsvillkoren och ansåg detta vara viktigare för våra medlemmar, än ett eget kollektivavtal. DN 5 ⁄ 5 1999, s. A14.
2) (†) till 14, om villkor förbundna med existens i sinnevärlden. Fremling KantGrund. 52 (1798). (Kristus framträder såsom) den .. fullkomligaste varelse, som .. tidsvillkoren öfverhufvud kunna medgifva ett framträdande i tiden. Wikner Tank. 219 (1872). —
(4) -VIND. (i sht i vitter stil) om under viss tidsperiod l. visst skede i sht inom litteratur l. kulturliv (tillfälligt) framsvepande riktning l. princip; jfr -strömning, -våg 1. Wingård 2: 267 (1835). Vinden vänder sig ju, tidsvinden, idévinden: sekelskiftets melankoliska skepsis; tio—tjugotalens realistiska inmutningar av modern samtid. SvLittTidskr. 1958, s. 151. —
-VINKEL, -VINNANDE, -VINNING, se A. —
(2, 6) -VINST. (tid- 1905. tids- 1817 osv.) om förhållandet att mindre tid än väntat l. beräknat går l. gått åt för viss uppgift l. syssla l. verksamhet o. d., tidsbesparing. Lefrén Förel. 2: 209 (1817). —
-VIS, se A. —
(4, 10) -VITTNE. samtidsvittne; äv. oeg., i fråga om ngt sakligt. (Eftersom A. N. Clewbergs) skaldestycken .. aldrig blifvit samlade och derför äro mindre kända, än de .. såsom tidsvitnen skulle förtjenat. Lagus Kellgren 273 (1884). När svenska Asiendiplomater i mitten av 60-talet rapporterade om Indokinakonflikten var reaktionen enligt tidsvittnen likgiltighet även hos ledande politiker. SvD 30 ⁄ 4 2000, s. 9. —
-VÅG. (tid- 1908 osv. tids- 1860 osv.)
1) till 4, äv. bildl., om under viss tidsperiod l. visst skede (starkt) framdragande (tillfällig) åskådning l. riktning l. princip; jfr -strömning, -vind. Topelius Fält. 4: 225 (1864). Redan på 1820-talet börjar liberalismens mäktiga tidsvåg att flyta samman och på 1840-talet vinna sina segrar. SvFolket 13: 280 (1940).
2) till 8 a: tidvattenvåg; äv. oeg., om snabbt framträngande flodvåg orsakad av jordskalv l. vulkanutbrott l. kärnexplosion o. d. Lind Af Hageby Minn. 157 (1860). Meteorologer befarade att cyklonen kunde ge upphov till tidvågor på åtta meter i Indiska oceanen. DN 23 ⁄ 3 1999, s. A8. —
(6, 9) -VÄRDE. (tid- 1860—1906. tids- 1835 osv.) särsk.: (tal)värde uttryckande varaktighet l. tidslängd (se -längd, sbst.2); särsk. (mus. o. metr.) om en tons l. stavelses längd, kvantitet. Mankell Lb. 19 (1835). Den längre eller kortare tid en ton skall fortvara kallar man dess tidsvärde. Möller LbMus. 9 (1880). (Ett stycke ur Hallströms novell Arsareth) måste läsas med mycket bestämda accenter och tidsvärden. Svanberg SvStil. 143 (1936). —
(13, 15) -ZON. (tid- 1955. tids- 1906 osv.) zon på jorden inom vilken samma normaltid tillämpas. SJ 4: 386 (1906). Av praktiska skäl har man indelat jorden i tidszoner av 15° bredd, utgående från observatoriet i Greenwich. Tamm o. Wallenquist Amatörastr. 45 (1942). —
(4, 14) -ÅLDER. (tid- 1790—1824. tids- 1810 osv.) [jfr t. zeitalter] om längre tidsperiod sammanhållen l. präglad av karakteristiska drag l. särskilda förhållanden; särsk. föregånget av attribut angivande företeelse l. förhållande o. d. som präglar l. karakteriserar sådan tidrymd; särsk. dels om geologisk period, världsålder, dels om ngns regeringstid o. d. Den messianska tidsåldern. Rokokons, patriarkernas, vår naturvetenskapliga tidsålder. Möller (1790). Ryska silfverrublar voro i rörelse af alla monarkers tidsåldrar, från Peter den stores till Nikolais. Schauman 6Årt. 1: 162 (1892). Observera att legenden om de fyra tidsåldrarna, guldåldern, silfveråldern, kopparåldern och järnåldern, anför de fyra metallerna just i den ordning hvari de torde blifvit kända af menniskorna. Schauman o. Christierson Gide 222 (1897). Från primitivare tidsåldrar. Ancker Haslund Zaj. 25 (1934). Ångermanälvens nordliga tillflöde (är) av .. sen tidsålder, vilket framgår av floddalens ställvis branta sidor. SvGeogrÅb. 1952, s. 12. —
(1, 2) -ÅTGÅNG~02 l. ~20. (tid- 1922. tids- 1868 osv.) tid som åtgår l. avsätts (för viss aktivitet l. uppgift o. d.). Björkman Skogssk. 243 (1868). Många bakar skinkan i ugnen eller sjuder den ”på känn” med ungefärlig tidsåtgång. Västerbotten 1982, s. 134. —
(1, 2) -ÖDANDE, p. adj. (tid- 1811—1826. tids- 1842 osv.) om syssla l. uppgift l. verksamhet o. d.: som tar alltför mycket tid från viktigare syssla osv.; äv. övergående i bet.: tidskrävande; särsk. i överförd anv., i sht om ngt konkret (som måste utföras l. åtgärdas o. d.); jfr -spillande. AGSilverstolpe Bokst. 77 (1811). Tidsödande och tröttande uppmarscher i större förband böra undvikas. Tingsten AnvTakt. 34 (1887). Det tidsödande tidningsläsandet. Rudin OrdUngd. 3: 38 (1903). Det är .. en tidsödande och besvärlig fläck vi här har att göra med, men det kan gå att få bort den. Holm AlltFläck. 25 (1946). —
(1, 14) -ÖGONBLICK~002, äv. ~200. om tidpunkt l. mycket kort tidsavsnitt; ögonblick i tiden; jfr -moment 1. Biberg 1: 270 (c. 1820). Det tidsögonblick, i hvilket vi för tillfället befinna oss. Wikner Tank. 210 (1872). Genom att fastställa det tidsögonblick, då en viss himlakropp går igenom meridianplanet, kan (osv.). Ångström o. Lundmark Världsr. 93 (1927). —
(6) -ÖVERDRAG~002, äv. ~200. överdrag av stipulerad tid. GHT 15 ⁄ 9 1959, s. 13. SM i konstigheter .. Framför din egen dikt inom tre minuter (tidsöverdrag ger minuspoäng). KvällsP 11 ⁄ 5 2001, s. 25.
Avledn.: TIDLIG, adj., se d. o. —
TIDSAM, adj. (†) till 7, 10: tidig. Den tidsamma lärkan. Eurén Kotzebue Ild. 52 (1794). Vår morgon-uppståndelse i Lund var rätt tidsam. Jag vill minnas, att vi vanligen kl(ocka)n 1/2 3 om morgonen upptände ljuset. Wrangel TegnKärlekss. 115 (1916).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content