SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STJÄRNA ʃæ3rna2 l. ʃä3r-, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Mark. 13: 25 (NT 1526) osv.) ((†) -er GripshInvent. 26/5 1547, Visb. 1: 141 (c. 1640); pl. best. -omen SalWijsh. 17: 5 (öv. 1536); -ona SalWijsh. 7: 19 (öv. 1536), Frese AndelD 74 (1726: Morgonstiernona); -onar 1Kor. 15: 41 (NT 1526), SvOrds. A 8 a (1604); -one Lucidor (SVS) 246 (1672: Stiernones, gen.); -ornar SvOrdspr. A 8 a (1636)).
Ordformer
(stjärn i vers 1604 (: Morgonstiern)1695 (: Morgonstiern). stjärna (sjern-, skern-, stiern-, stiärn-, stjern-) 1526 osv. -a (-e) 1526 osv. -o 1526 (: stiernona, sg. best., ss. obj.)1575 (: stiernon, sg. best.))
Etymologi
[fsv. stiärna; motsv. fd. stiærnæ (d. stjerne), nor. stjerne, fvn. stjarna (nor. dial. stjerna), got. stairne, mlt. sterne (äv. m.) (lt. stern, m.), fht. sterno (mht. sterne, stern, t. stern); -n- avledn. till den stam som äv. (med -rr-) föreligger i eng. star, stjärna (se STAR, sbst.1) o. (med -l- avledn.) i lat. stella, stjärna (se STELLAR), samt i gr. ἀστήρ, stjärna (jfr ASTER), kelt. ster-, sanskr. star-; möjl. till roten i STRÖ, v. (jfr STJÄRN), l. lån från semitiska spr. (jfr akkadisksumeriska istar, stjärnan Venus)]
1) om vart o. ett av de (urspr. väsentligen av väte bestående) enorma gasklot (på mellan 1/10 solmassa o. c. 100 solmassor), vilka gm s. k. fusion (dvs. nukleära processer varvid väte omvandlas till helium, senare helium till tyngre grundämnen) producerar energi som utstrålas gm elektromagnetisk strålning, vilkens för människan synliga del gör att de närmaste av dessa gasklot på grund av väldiga avstånd uppfattas ss. vid mörker synliga lysande punkter på himlavalvet; stundom äv. om (l., i pl., med inbegrepp av) annan himlakropp som framträder ss. en lysande punkt (resp. ss. lysande punkter) på himlavalvet (numera bl. om planet l., i fråga om stjärnfall, om meteorit, i sht förr bl. a. äv. om komet; se särsk. c); jfr FIXSTJÄRNA, SOL, sbst.1 1. Stjärnorna strålar (blinkar, tindrar, gnistrar). Karlavagnens sju stjärnor. Ljusstarka, ljussvaga stjärnor. Variabla (föränderliga) stjärnor (astron.). En stjärna faller. Sova under stjärnorna, dvs. ute. Segla efter stjärnorna. Vid god sikt kan man se upp till 3000 stjärnor på himlen. Sirius är den klarast lysande stjärnan på himlen. Mark. 13: 25 (NT 1526). At thenna Stierna haffuer een synnerligh art, och är en Comet, bewises ther aff, at hon skijn om dagen. Busch Com. A 3 b (1573). Som solen öff(uer) går, / the andre stierner små, / så (osv.). Visb. 1: 141 (c. 1640). Det finnes ännu 5 andre Kroppar, förutan Jorden, som äfven vandra kring Solen .. Dessa kallas Planeter. Alla andra Stjärnor vi se, utom Cometer, kallas Fix-Stjärnor och äro oändligen längre bort än Solen. De Rogier Euler 1: 3 (1786). Midvinternattens köld är hård, / stjernorna gnistra och glimma. Rydberg Dikt. 1: 139 (1882). Det syntes inga stjärnor mer — de båda stora (dvs. planeterna Venus o. Mars) hade gått ned, och de små hade redan slocknat i den bleknande gryningen. Söderberg AllvLek. 276 (1912). Kolaren tar märke av solen och månen och de andra stjärnorna på himlafästet. Gyllensten Grott. 159 (1973). Stjärnorna lär sannolikt vara världsalltets viktigaste komponenter. Astronomi 23 (1979). — jfr AFTON-, CENTRAL-, DUBBEL-, FIX-, HELIUM-, HUND-, HUVUD-, JÄTTE-, KOMET-, KRIGS-, KVÄLLS-, LED-, MORGON-, NEBULOS-, NORD-, POL-, RADIO-, SATELLIT-, SILVER-, SJU-, SVANS-, SÖDER-, TVILLING-, TÖCKEN-, VANDRINGS-, VINTER-, ÄLSKOGS-, ÖSTER-STJÄRNA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Haff heller wenskap medh månan en med stiernonar. SvOrds. A 8 a (1604). Den som skall raka åt sig en stjärna skall ha en lång räfsa. Östergren (1946). Stjärnorna ser man inte när solen skiner. Holm Ordspr. 313 (1964).
b) astron. i fråga om den indelning av stjärnorna i (urspr. sex) klasser efter fallande luminositet (ljusstyrka) som infördes av den grekiske astronomen Hipparchos († c. 125 f. Kr.). En stjärna av första magnituden (l. storleken, i sht förr äv. ordningen), förr äv. av första rangen. En stierna af första rangen. Serenius Kk 3 b (1734). Stjernor af första, andra storleken. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stjerna af första ordningen. Björkman (1889). De starkast lysande stjärnorna fördes .. (av Hipparchos) till första magnituden och de svagaste till den sjätte. Astronomi 27 (1979).
c) i uttr. betecknande visst slag av stjärna l. betecknande planet l. komet.
α) fast l. orörlig stjärna, fixstjärna, stjärna; i uttr. orörlig stjärna äv. (o. numera bl., tillf.) om polstjärnan (med tanke på att den icke synes delta i stjärnhimlens dagliga rörelse). Uti then Ottonde (sfären) stå alla fasta Stiernor. Spegel GW 62 (1685). Block Progn. 125 (1708: Orörlig). SvGeogrÅb. 1933, s. 60 (om polstjärnan; i skildring av förh. bland primitiva folk).
β) (†) stjärna med svans l. stjärt, komet. Herlicius Alm. 1641, Prognost. s. 6 b (: medh Stiert). Broocman SvSpr. 51 (1810: med svans).
γ) (†) vandrande l. rörlig stjärna, planet. Planeterne eller the Rörlighe Stiernor. Forsius Phys. 104 (1611). Rydberg Magi 83 (1865: vandrande).
δ) (tillf.) i uttr. jordens stjärna, om planeten jorden. Heidenstam NDikt. 56 (1915).
d) [jfr c] (i vitter stil) om solen; företrädesvis i uttr. dagens stjärna; äv. om månen (i uttr. nattens stjärna). Creutz Vitt. 51 (1755: dagens stjerna). Stjernan, som i dagens panna / Satt så skön, ej ville stanna / Öfver jorden mer. Franzén Skald. 1: 7 (1793, 1824). Skyarne, i hvilka den stora stjärnan nu segnar mot synranden. Rydberg Vap. 297 (1891). Månen lyste med bländande glans .. Men snart försvann åter nattens stjärna bland molnen. Hedin GmAs. 2: 282 (1898). — jfr DAG-STJÄRNA.
e) (i sht i bibeln o. i religiöst spr.) om den stjärna som enl. bibeln (Matt. 2) vägledde de tre vise männen till Betlehem vid Jesu födelse där. Wij haffuom seet hans (dvs. Kristi) stierna j österlanden. Mat. 2: 2 (NT 1526). En stjerna gick på himlen fram, / Halleluja, / För Österns Wise, undersam. / Halleluja! Halleluja! Ps. 1819, 67: 1. Och se, stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var. Matt. 2: 9 (Bib. 1917). — jfr JUL-, ÖSTERLANDS-STJÄRNA.
f) i jämförelser. (Avkomlingar) j så stoort taal som stiernonar äro på himmelen. Ebr. 11: 12 (NT 1526). (Visheten) är herligare än solen och alla stiernor. SalWijsh. 7: 29 (öv. 1536). Tree dussin förgylte tallricker som Stiärnor giorde. Karlson EBraheHem 228 (i handl. fr. 1668). Munnen log och ögonen strålade som två stjärnor. Östergren (1946).
g) (i sht om ä. förh.) i fråga om l. ytterst utgående från de astrologiska föreställningarna att stjärnornas l. planeternas ställning l. konstellationer vid en persons födelse är avgörande för hans livsöde o. att dessa konstellationer i varje ögonblick avgör en samtidig handlings framgång l. misslyckande o. d. Vara född under en lycklig (olycklig) stjärna, vara född l. förutbestämd att ha tur l. lycka (resp. otur l. olycka) med sig i livet. Tacka du din lyckliga stjärna att det gick som det gick! Det stod skrivet i stjärnorna att vi skulle mötas, dvs.: det var förutbestämt (av ödet). Ngns stjärna är i l. på uppgående (i nedgående l. sjunkande), ngn har framgång l. ngns popularitet ökar l. dyl. (l. ngn röner motgång(ar) l. dyl.). Förtrösta på sin goda l. lyckliga stjärna, lita på sin tur. Läsa ngt i stjärnorna, av stjärnornas ställning på himlen l. inbördes förutsäga ngt. Svika sin stjärna, svika sin bestämmelse. Ngns stjärna står högt, ngn åtnjuter stor gunst l. popularitet l. framgång. Junius .. 14 .. The Prælaters och andelige Herrars Stierna wil skijna mörkt. Herlicius Alm. 1640, s. 14. Det wet Hin under hwad stjerna somliga ä födda: Under nattmöszan, tror jag. Dalin Vitt. II. 5: 55 (1738). Ju högre Seleucias, Ktesifons och Bagdads stjärnor hvar i sin ordning stego, dess lägre sjönk Babylons. Tegnér Niniv. 94 (1875). Vad läkemedel beträffar ansågs deras sammansättning vara av underordnad betydelse. Det väsentliga var att beredningen skedde under en gynnsam stjärna. Fåhræus LäkH 1: 247 (1944). Sallert Astrol. 9 (1974). — jfr FÖDELSE-, LYCKO-, OLYCKS-, SEGER-STJÄRNA. — särsk. (förr) i uttr. lyckans stjärna, benämning på en sorts marknadsnöje varvid marknadsbesökare mot avgift blev spådda av en spåkvinna l. -man med hjälp av en figur som rörde sig i en med vätska fylld flaska (o. som ansågs representera den planet l. stjärnbild, under vilken den som spåddes var född). (Lundin o.) Strindberg GSthm 136 (1880). Jean (säger) näsvist, artigt (:) .. Är det någon trollsoppa på midsommarnatten som damerna koka? Någonting att spå med i lyckans stjerna, der man får se den tillkommande! Strindberg Julie 8 (1888). SvarFrågelMarknNöj. 172 (c. 1945).
h) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre klar personifikation. Loffuer .. (Herren) sool och måne, loffuer honom alla stiernor och liws. Psalt. 148: 3 (öv. 1536). Migh (dvs. Josef) tychte at solen och månen och elleffua stiernor bughadhe sigh för migh. 1Mos. 37: 9 (Bib. 1541). Så småningom slutade snöstormen, det klarnade, stjärnorna började titta fram här och där mellan de söndertrasade molnen. Järnvägsminn. 120 (1952).
i) om en i stjärnformigt mönster utlagd samling av spelkort, dels i patiens, dels använd för att utifrån kortens färger, valör o. ställningar spå ngns framtid; vanl. i uttr. lägga (äv. lägga ut en stjärna, ngn gg äv. slå) stjärna, lägga (se LÄGGA, v. I 11) kort på sådant sätt; jfr g o. 2. Stjernans uppläggning. SvartKabinettSthm 13 (1871). Vår väninna kunde aldrig gå och lägga sig utan att ha lagt sin ”stjärna” för att se, huru den kommande dagen skulle te sig. Fastbom LivLek. 22 (1916). Hon lade en stjärna åt dem, som kom dem att skälva av förskräckelse. Wägner Silv. 176 (1924). Linder Tid. 101 (1924: ut). Johnson Se 84 (1936: slå). Vad diktar du mej i stjärna, / i stjärna och kaffesump, / du vackra zigenarfröken, / till tack för min vita slant? Ferlin Goggl. 52 (1938). Påpekas bör, att en stjärna läggs och tolkas på olika sätt av olika profeter. Werner o. Sandgren Kortox. 252 (1949). Lyckans stjärna i kort. AB 1954, nr 5, s. 14 (i annons); jfr g slutet. Cronsjö 100Pat. 20 (1968). — jfr SJU-STJÄRNA.
j) (i sht i vitter stil) i hyperboliska uttr.; i sht dels i uttr. betecknande att ngn i mycket hög grad berömmer l. rosar ngn o. d., särsk. dels i uttr. höja l. upphöja ngn till stjärnorna, höja ngn till skyarna (se SKY, sbst.1 1 f β), dels i uttr. betecknande att ngn strävar att nå mycket högt (t. ex. i socialt avseende). (Mången klåpare) Will stora Herrars Nampn långt öfwer Stiärnor föra, / Och theras höga Lof med ringa ord fullgiöra; / Men sielf förlorar sigh i början och i slut. OBroms hos Runius Dud. 2: 3 (1715). Konung Swen war fiende af Olof Trygwason, hwilken af Munkarna uphöjes til stjernorna. Lagerbring 1Hist. 1: 201 (1769). Om för att ditt rykte höja / Dig min arm än är af nöden, / Vet då .. / Att förgäfves hädanefter / Väntar du på denna vägen / Höja dig till stjernorna. Oscar II I. 2: 140 (1859, 1886). Sikta mot stjärnorna. SvHandordb. (1966).
k) [efter amerik. eng. star war] i uttr. stjärnornas krig, om tänkt krig i l. fört från den yttre rymden. GbgP 27/3 1985, s. 19.
l) mer l. mindre bildl.; äv. motsv. e, om ngt som är ngns ledstjärna. Een stierna skal vpgå vthaff Jacob, och een Spira vpkomma aff Israel. 4Mos. 24: 17 (Bib. 1541). (Cæsar till Cleopatra:) På Kosan Ögat Ehrt min klarste Stierna war. ÖB 117 (c. 1712). Till flydda tider återgår / Min tanke än så gerna, / Mig vinkar från förflutna år / Så mången vänlig stjerna. Runeberg 2: 7 (1847). (Lorenzo) är icke .. i sin poetiska alstring genombrottsman, utan hans ideal är lugnet, harmonin under konstens stilla stjärnor. Söderhjelm ItRenäss. 152 (1907). (Under Bergslagens storhetstid var) det .. ingen som gitte tänka på sådant (dvs. en förbättring av kopparhanteringen) när man .. vadade i råkopparstycken till knäna. Först under knapphetens kalla stjärna blev man omtänksammare. Lindroth Gruvbrytn. 2: 170 (1955). — jfr LÖFTES-STJÄRNA. — särsk. [sannol. efter t. kern und stern] i uttr. ngts kärna och stjärna, om det innersta l. viktigaste av ngt; jfr KÄRNA, sbst.1 3 a, c. Kristus är bibelns ”kärna och stjärna”. Fehr Und. 16 (1894). Nyhumanismen lade den största vikt på detta ämne (dvs. grekiska) såsom den humana bildningens kärna och stjärna. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 312 (1900).
2) om ngt som liknar l. påminner om en stjärna (i bet. 1); i sht om föremål l. figur (se d. o. 5) l. mönster (se MÖNSTER, sbst.3 5) i form av en stjärna, företrädesvis en på något sätt stiliserad stjärna, i sht [gm atmosfärens ljusbrytande verkan o. turbulens synes en stjärna stundom vara omgiven av utgående uddar av ljus] om ett föremål osv. med (symmetriskt ställda,) utåtgående spetsar l. uddar, som liknar l. är avsedd att efterlikna en (tindrande) stjärna. Sexuddig stjärna. Dekor i form av slipade stjärnor. Sätta en stjärna i toppen av julgranen. Apg. 7: 43 (NT 1526; om bild av stjärna ss. avgud). De sexstråliga stjernorne (utgörande snökristaller). VetAH 1761, s. 9. Brunius Metr. 234 (1836; om cymbelstjärna). Förenta Staternas fana med dess tretiotre stjernor. Bremer NVerld. 2: 48 (1853). Man fann svalka i en stor sexarmad stjerna af humle, som klängde sig uppför sina spjelor af trävirke. Topelius Fält. 2: 284 (1856). TIdr. 1883, s. 50 (om figurer i konståkning på skridskor). Svenska lifräddningssällskapet uppvisar (i Paris) flytning i stjerna och i bokstäverna R. F. NordIdrL 1900, s. 254. Stjärnan. Namn på ett ställbart hjul på ”Utdrivningsvagnen” (på repslagarbanan). Rig 1937, s. 142. Den gula stjärna som judarna tvangs att bära under nazistväldet. DN(B) 1960, nr 10, s. 4. — jfr BLAD-, GULDPAPPERS-, JORD-, JUL-, ORSTENS-, PUMP-, RIDDAR-, RULL-, SHERIFF-, SILVER-, SJÖ-, SNÖ-, SOVJET-STJÄRNA m. fl.
a) [jfr 1 e] (i sht om ä. förh.) föremål i form av en lysande stjärna l. en lykta med stjärnbilder o. d. (symboliserande Betlehems stjärna) som annandag jul l. trettondag jul bars omkring (under sång) från hus till hus av gossar l. män (stjärngossar), trettondagsstjärna; äv. i uttr. ljusa stjärnan o. d. Förargerlige spökerij och lopp ifrå och till huus, som sombligestädes öfwes, för Juul, medh barnet Jesu, och om Trettonde dagen, the tree Konungars och stiernans företeende (skall avskaffas). KOF II. 2: 123 (c. 1655). (Oseden) at en hop Gåssar sällat sig tillsammans, för att .. gå omkring .. på Gatorne .. med oskickeliga uptåg af Stjernan och den så kallade Juhlebåcken. Karlson ÖrebroSkolH 1: XXXVIII (i handl. fr. 1777). Ett par sagesmän i 70- och 80-årsåldern berättade .. om dansgille annandagen, julbocken och om kringgång med ljusa stjärnan trettondagen o. s. v. Fatab. 1927, s. 3. — jfr JUL-STJÄRNA.
b) (i sht om ä. l. utländska förh.) om ordenstecken i stjärnform, ordensstjärna; ofta i uttr. stjärnor och band, om ordensstjärnor med därtill hörande ordensband (äv. övergående till att beteckna personer med sådana ordnar). Stierno munkar, bära kappo och ena stierno for theres bryst. OPetri 1: 480 (1528). Skal den, som til Riddare (av Serafimerorden) wald blifwit, imedlertid och til desz han til Riddare dubbad warder, allenast bära Stiärnan på bröstet, men ei bandet med Ordens-Korset. PH 4: 2621 (1748). Jag förestälde mig, att vi om tre veckor skulle bland dessa der (dvs. hos överhovmästarinnan) församlade stjernor och band se de norska deputerade komma och göra sin kur. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 42 (1814). Fullständig frimurareuniform, med många stjernor och högfärgade band. Hellberg Samtida 1: 14 (1870). Det dröjde ännu några år till dess (skådespelaren C. F.) Lagerqvist ändtligen hugnades med den efterlängtade stjärnan (dvs. Vasaorden). Hellander Teaterorig. 34 (1900). — jfr KOMMENDÖRS-, NORD-, ORDENS-, RIDDAR-, SERAFIMER-, SVÄRDS-STJÄRNA m. fl.
c) i sht mil. stjärnformad gradbeteckning i textilt material l. av metall (i Sv. numera vanl. buren på axelklaff l. rockuppslag, äv. på ärm l. bröstficka). Topelius Vint. I. 1: 198 (1859, 1880). Det var bestämdt icke någon utveckling (för löjtnanten) att få flera stjernor på kragen, bli befordrad, få löneförhöjning och pension. Strindberg NRik. 56 (1882). (Fänriken) ställde sig så att den ensliga stjärnan på hans axelklaff skulle tindra så klart som möjligt. Cedell Manöv. 189 (1965). — jfr GRADBETECKNINGS-STJÄRNA.
d) urmak. i repeterur: tandhjul med uppgift att reglera slagverkets gång. Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 4 (1753).
e) ridk. stjärnformig sporrklinga, sporrtrissa. Weste FörslSAOB (c. 1817). Dalin (1854). — jfr SPORR-STJÄRNA.
f) kok. om stjärnformigt spritsmått l. om kakform i form av en stjärna. 1 Spritz med 2 stiernor. HovförtärSthm 1689 A, s. 898. Lägg .. (degen) i spritsspruta med ganska grov stjärna och kläm ut den i långa längder (på skärbräde). StKokb. 48 (1940). — jfr OST-, ÄGG-STJÄRNA.
g) (numera bl. tillf.) om maträtt l. kaka formad likt en stjärna gm att tillagas i en stjärnform (se d. o. 3). Lägg .. (hachisen) sedan som en stierna eller i et hierta på en Saladier. Warg 95 (1755). Knorring Förh. 1: 166 (1843; i pl., om kakor). Strömmingen lägges .. (på ett papper) i en stjärna. Montell Frun 37 (1898). — jfr MANDEL-, OST-, ÄGG-STJÄRNA.
h) bot. o. trädg. om blomkrona l. blomkorg med stjärnformigt utbredda kronblad; äv. om vissa växter med sådan blomkrona l. blomkorg, särsk. dels om växt tillhörande släktet Trientalis Lin., dels om prydnadsväxten Callistephus chinensis (Lin.) Nees, trädgårdsaster; utom ss. förled i ssgr numera bl. om prydnadsväxten Xanthisma texanum DC (i uttr. Texas stjärna). Aster chinensis, Stjernor, sås i drifbänk och sedan utplanteras. JönkHushSällskH 1828, s. 136. (Lat.) Trientalis (Sv.) Stjärna. NormFört. 18 (1894). Hur förvånade bli vi inte att (högt uppe på fjället) känna igen de vita stjärnorna av duvkullan, som växer överallt i våra skogstrakter. Sandström NatArb. 2: 86 (1910). Texas' stjärna. Hylander PrydnV 72 (1948). — jfr AFTON-, BLÅ-, JUL-, LUND-, MJÖLK-, RIDDAR-, SJU-, SKOGS-, ÄNGE-STJÄRNA.
i) (numera föga br.) hos vissa kransalger av släktet Chara Lin.: stjälkled med därifrån utgående strålformiga bildningar. På nedre delen af stjelken (hos växten Chara stelligera Bauer) äro kransarne förvandlade till hvita, 5—6-stråliga, stärkelsefyllda stjernor. BotN 1866, s. 114. Därs. 115.
j) zool. hos vissa tagghudingar o. hos stjärnkorall: stjärnformigt ordnade kalkväggar (som hos stjärnkorallen bildar skalet för ett koralldjur); förr äv. om sjöstjärna. Linné FörelDjurr. 357 (1752). Stjerna, Stella, kallas öpningen för djuret på Korallen. Retzius Djurr. 225 (1772). VetAH 1783, s. 238 (om sjöstjärna). Stjernorna, stellæ, hos stjernlika koraller. Marklin Illiger 344 (1818). — jfr HAVS-, HÅR-, KAM-, LILJE-, MEDUSA-, ORM-, PURPUR-STJÄRNA.
k) i sht sömn. o. textil. på l. av textilt material framställt föremål l. framställd figur i form av en uddig stjärna; äv. om en på klädedräkt l. betsel o. d. buren stjärnformig prydnad. 3 flogels dynor medt Röde stierner. GripshInvent. 26/5 1547. Betzell med Pucklorne monga beprydt, sampt blänckiande stiernor. BröllBesv. 100 (c. 1660; uppl. 1970). Några klädda hattars kullar äro öfverst prydda med en stjerna af sidensars hvaraf spetsarne gå ned på skärmen och öpningarne äro fyllda med blonder och tyll. MagKonst 1825, s. 47. Portvakterskan (i Strindbergs Ett drömspel), som sedan 27 år virkar stjärnor till det stora täcket. Lamm i 3SAH LIII. 2: 151 (1942). Broderiet (på en duk) består av nio fält med stjärnor. ICAKurir. 1981, nr 12, s. 49. — jfr FRIVOLITETS-, PURPUR-STJÄRNA. — särsk. [medlemmarna bär emblem bestående av en blå (förr röd) stjärna på föreningsdräkten] i utvidgad anv., i uttr. Svenska blå stjärnan, sedan 1/7 1941 benämning på en år 1917 (då med namnet Sveriges röda stjärna l. Svenska röda stjärnan) bildad förening för djursjukvård i fred o. krig; i uttr. Röda stjärnan äv. om en år 1914 bildad motsv. internationell organisation; jfr STJÄRN-SYSTER 2. Sveriges röda stjärna. Upsala 24/3 1917, s. 5. Stadgar för Svenska Röda Stjärnan. SFS 1917, s. 445. Med Röda stjärnan i Tammerfors. SvD(A) 1918, nr 118 B, s. 3. Svenska blå stjärnan. SFS 1941, s. 731.
l) (i fackspr., i sht hippol.) stjärn. GripshR 1555, s. 34 b (hos häst). Oxe med hwijt Stierna i pannan. Verelius 118 (1681). En rödbrun katta, med grå stjerna i pannan. Crusenstolpe Mor. 4: 120 (1841). En fux, lätt igenkännlig på sin vita stjärna i pannan. Olzon Markham Västv. 43 (1943).
m) veter. hos häst (ngn gg äv. hos nötkreatur): på slitytan av framtand uppträdande figur som utgör snittplanet för en nerver o. kärl för näringstillförsel innehållande kanal (pulpahålan). Wrangel HbHästv. 636 (1885). Hästen 194 (1938).
n) fyrverk. om (del av) fyrverkeripjäs som vid avbränningen visar ett stjärnformigt sken; äv. om skenet. Raket med stjernor. Heinrich (1814). Mot .. natthimmelen (lyste) ett briljant fyrverkeri i solar, stjernor och bländande raketer. Topelius Fält. 2: 293 (1856). Romerska ljus .. Med 10 kulörta stjärnor och träspets. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 2. — jfr SALONGS-STJÄRNA.
o) om asterisk; ofta om sådant tecken l. om vart o. ett av flera sådana tecken angivande ngt ss. speciellt värdefullt l. av hög kvalité l. angivande steg på en värdeskala (t. ex. i resehandbok l. på svampkarta). Med stjärna betecknar etymologerna ordformer som är konstruerade, ej belagda. (Den studerande) skal icke befläckia (böckerna) .. medh streck: Men at vndsättia minnet medh små Stiärnors tecknande i bredden, thet förbiwder ingen. Schroderus Comenius 741 (1639). Asterisk eller stjerna .. hänvisar till anmärkningar (noter) vanligen under ett streck nedanför det egentliga innehållet eller den s. k. texten. Pipon SvSpr. 228 (1878). En dag kom jag in i skafferiet och öfverraskade .. (pigan) med en fyra stjärnors konjaksbutelj för munnen. Engström 1Bok 140 (1905). Han bläddrar .. i en hotellförteckning .. för att se hur hotellet är klassat. Det har en stjärna mer än hans eget. Hedberg ÖppnFågelb. 134 (1967). ViLärADB 96 (1973; betecknande multiplikation). — jfr FÖDELSE-STJÄRNA.
p) herald. om heraldiskt tecken i form av femuddig (stundom med flera än fem uddar försedd) stjärna. Ett leijen fördelt i swart och gållt med 2 försölffuerede stierner. MeddRiksheraldÄmb. 9: 94 (1561). Schlegel o. Klingspor Herald. 58 (1874). — jfr NORD-STJÄRNA.
q) [jfr motsv. anv. av t. stern] om punkt där många vägar mer l. mindre stjärnformigt korsar varandra. Hedin Pol. 2: 291 (1911). Den åttauddiga stjärna av vägar, vilka utgingo från platsen för den gamla rotundan (osv.). Sernander SthmNat. 98 (1926).
r) (†) om fästningsverk i form av en stiliserad stjärna. Dahlberg Dagb. 251 (1687; uppl. 1912).
s) i uttr. stöpa stjärnor, överraskningslek vid vilken deltagarna står kring ett kärl med vatten o. en av deltagarna slår med handen i vattnet, varvid den med leken obekante avses bli nedstänkt. SvForns. 3: 445 (1842). NordKult. 24: 58 (1933).
t) (i vitter stil) om lysande öga; äv. om glans l. sken i lysande öga, stjärnglans o. d.; förr äv. om ögas pupill. IErici Colerus 1: 172 (c. 1645; om pupill). Ingen pannas hvälfda himmel ägde / Två milda stjernor för hans hjertas natt. Runeberg (SVS) 1: 134 (1830). Jag kan aldrig glömma / din dunkla blick, / stilla, med stjärnor i. Bergman TrAllt 47 (1931).
u) i pl., i uttr. betecknande att man vid kraftig stöt i huvudet l. vid stor ansträngning tycker sig se stjärnor; jfr SOL, sbst.1 1 g κ. Jag råkade stöta hufvudet emot dörren, och såg tusende stjernor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hon (sluter) ögonen så hårt, att det dansar vita stjärnor innanför ögonlocken. Oterdahl Borgarh. 13 (1913). Få ett slag i huvudet så man ser solar och stjärnor. SvHandordb. (1966).
3) mer l. mindre bildl. (jfr 1 l), om person som för tanken till en stjärna, i sht gm att lysa (se LYSA, v.2 5) l. glänsa l. starkt framträda l. dra till sig uppmärksamheten på något område (t. ex. inom vetenskap l. konst l. litteratur); äv. om l. (hyperboliskt; jfr 1 j) i tilltal till person som ngn älskar l. dyrkar l. ser upp till o. d.; äv. motsv. 1 e, om ngn som utgör ledstjärna för ngn; stundom i utvidgad anv., dels om djur, dels om tidning l. litterärt verk o. d. Han är klassens stjärna i engelska. Hon är säsongens mest firade stjärna i societeten. Min Stierna, min Planet, mitt Alt måst han'na (dvs. den som giljar till flickan) nämpna / Än sätta mehr ther til, ey något Roosz bortlemna. Lucidor (SVS) 125 (1669). Ibland upgående Stjernor på vår Lärdoms- eller Vitterhets-Himmel är .. ofelbart .. Hr Leopoldt. CCGjörwell (1786) i 2Saml. 8: 48. Denne oförgänglige Leszing, den ypperste wi kunna wälja till wår ledande stjerna. Polyfem III. 44: 2 (1811). Grefve Ax. Fersen .. blef en stjerna af första storleken på riksdagshimlen. Wieselgren SvSkL 4: 57 (1847). På vitterhetens himmel stråla sådana stjernor som Goethe, Oelenschläger, Byron, Scott, Moore och många andra. Wisén i 2SAH 54: 60 (1878). Aftonen förflöt festligt, Britta var dess stjerna, föremål för en viss beundran. Idun 1888, s. 202. Munsterhjelm Rävjakt. 82 (1923; i pl., om jakthundar). (Restaurangen) Pax var författarskola. Vi arbetarförfattare skaffade stället nya, inhemska stjärnor. Lo-Johansson Förf. 49 (1957). — särsk. [(väsentligen) efter motsv. anv. av eng. star] om framstående l. lysande (o. ryktbar) scenartist (inom teaterns l. revyns l. sångens värld o. d.; i sht om filmstjärna) l. idrottsutövare (inom en idrottsgren l. ett område o. d.); särsk. om sådan person som är (l. lanseras starkt i avsikt att vara) publikdragande l. som är den främste l. en av de främsta i en teatergrupp l. ett lag o. d. Morgan FloraM 4: 91 (1828; eng. orig.: star). Ett par nya stjärnor vid teatern. Geijerstam Tillsvid. 117 (1884, 1887). Det gavs en film med någon världsberömd stjärna. Hellström Malmros 267 (1931). Mahalia Jackson kommer snart att bli stjärna i sin egen radioshow. Estrad 1954, nr 8, s. 9. Amerikanska stjärnor deltar i tävlingarna. SvHandordb. (1966). — jfr FILM-, OPERA-, RACER-, RADIO-, REVY-, RING-, SCEN-, SIMMAR-, SKID-, SKRIDSKO-, TEATER-, TENNIS-STJÄRNA m. fl.
Ssgr: A: (2 o) STJÄRN-ABONNEMANG. (förr) telefonabonnemang vars innehavare mot en fast avgift åtnjöt rätt till obegränsat antal rikssamtal utan periodavgift till vissa taxeområden; jfr -abonnent, -telefon. RTKatal. 1924, 1: XVIII.
(2 o) -ABONNENT. (förr) telefonabonnent som innehade stjärnabonnemang. EkonT 1915, s. 60.
(3) -ADVOKAT. mycket känd l. ryktbar l. framstående advokat, advokat som är en stjärna. SvD(A) 30/10 1962, s. 9.
(2) -AGAT. (numera föga br.) agat med stjärnlika teckningar. Retzius Min. 269 (1795). ÖoL (1852).
(3 slutet) -AKTÖR. aktör (se d. o. 1 slutet) som är en stjärna. Nerman Service Bluffm. 133 (1925).
-ANDE. (stjärn- 1834 osv. stjärne- 17491889) rel.-hist. i hermetisk l. gnostisk l. teosofisk åskådning beteckning på ande (se d. o. IV) som tänkes ha sitt hemvist i l. bland stjärnorna (l. planeterna l. stjärnbilderna); fattat l. modifierat på olika sätt i olika läror o. olika tider; jfr astralande. Lind (1749). De utwaldas själar måste (enl. en urkristen sekt) .. efter sin död för att komma i ljusriket, paszera igenom de sju werlds- och de sju stjernandarne. Rydberg o. Tegnér Engelhardt 1: 119 (1834). Stjärnanden, vår eteriska och osynliga kropp, är (enl. paracelsisten O. Crollius) ett med firmamentet, vars krafter den genom en särskild magnetisk förmåga drager till sig. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 91. Ekbohrn 135 (1936).
(1, 2, 2 h) -ANEMON. [växten har stjärnformiga blommor] trädg. hybrid av prydnadsväxten Anemone fulgens J. Gay in DC. HbTrädg. 6: 20 (1876).
(1) -ANHOPNING~020. konkret: anhopning av stjärnor. Arrhenius Värld. 2: 80 (1929). Bolin VFöda 165 (1933; om Vintergatans galax).
(1, 2) -ANIS. [jfr t. sternanis, eng. star-anise; fruktkapslarna sitter stjärnformigt på fruktfästet] bot. o. farm. växten Illicium verum Lin., vars frukter innehåller en om anis påminnande aromatisk olja (anetol) o. vilka används ss. krydda i bröd, alkohol o. i (hostlindrande o. slemlösande) mediciner; oftast om frukten l. om härur framställd drog (äv. i uttr. äkta stjärnanis); äv. i uttr. falsk stjärnanis, om (frukten av) växten Illicium religiosum Sieb. & Zucc. (vars frukt är giftig o. använts ss. förfalskning av äkta stjärnanis). ApotT 1739, s. 2. Berzelius Kemi 4: 404 (1827; om växten). FörhLäkS 1881, s. 292 (: falska). HbTrädg. 7: 175 (1883: äkta). Hewe VälsignVäxt. 216 (1939; ingående i drog). SFS 1977, s. 2094. Ssgr: stjärnanis-olja. [jfr t. sternanisöl, eng. star-anise oil] olja (i l.) utvunnen ur stjärnaniskapslar. Berlin Vextchem. 83 (1835). -träd. [jfr t. sternanisbaum] bot. trädet Illicium verum Lin. Hartman Naturk. 119 (1836).
(2 j) -ARM. (†) om var o. en av de armar (se arm, sbst. III) som radiellt utgår från en sjöstjärnas centrala del, sjöstjärnearm. Sundevall Zool. 130 (1835).
(3 slutet) -ARTIST. artist (se d. o. 1 b α) som är en stjärna. Bergman ClownJ 101 (1930).
(1, 2, 2 h) -ARV. (numera föga br.) växten Stellaria graminea Lin., grässtjärnblomma, (vanlig) stjärnblomma (se -blomma 3 d). PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 72. 2NF 38: 519 (1926). 2SvUppslB (1953). jfr skogs-, spröd-stjärnarv.
(1, 2) -ASKIDIE. [djuren bildar stjärnformiga kolonier] (numera föga br.) askidie (se d. o. I) tillhörande släktet Botryllus Gärtn. Thorell Zool. 2: 322 (1865). 2NF (1917). Ssg (numera föga br., zool.): stjärnaskidie-koloni. jfr koloni 6 d. Thorell Zool. 2: 322 (1865).
(1) -ASSOCIATION. [jfr t. sternassoziation] astron. instabil grupp av löst förbundna stjärnor utan speciell struktur o. med ringa stjärntäthet. BonnierLex. (1966).
(1) -ATLAS. astron. atlas innehållande stjärnkartor. Cronstrand ÅrsbVetA 1834, s. 5.
(1) -ATMOSFÄR. [jfr eng. stellar atmosphere] astron. atmosfär (se d. o. 1) kring en stjärna; jfr sol-atmosfär o. foto-sfär. Lundmark Stjärnrymd. 223 (1927).
(1) -AVSTÅND~02 l. ~20. [jfr t. sternentfernung, eng. star distance] astron. avstånd (från jorden) till en stjärna; förr äv. om en avståndsenhet: parsek. Nathorst JordH 86 (1888). Redan Herschel sökte bestämma stjärnavstånden på indirekt väg. Arrhenius Värld. 2: 22 (1929).
(2 g) -BAKELSE. (förr) bakelse i form av en stjärna. Hagdahl Kok. 23 (i handl. fr. 1793). Ssg: stjärnbakelse-form. (förr) jfr form II 1. BoupptVäxjö 1843.
(1) -BANA. (stjärn- 1858 osv. stjärne- 1820) astron. om stjärnas skenbara l. verkliga bana (se bana, sbst.1 1 e β slutet) på himlavalvet; äv. dels om den tid en stjärna existerar l. om dess utvecklingsbana, dels bildl. Sjöberg (SVS) 1: 174 (1820; bildl.). Hvarje skenbar stjernbanas fullkomligen lika gestalt och läge å ömse sidor om meridian-planet. Lindhagen Astr. 140 (1858). (En dvärgstjärna är) cirka 10.000 gånger ljussvagare, än när hon som ung sol började sin stjärnbana. Lundmark Världsallt. 89 (1941).
(1, 2) -BAND, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11975) [efter motsv. anv. av fr. étoilé, eg.: stjärnformig] (†) vid armbrott o. d. använt bandage vars ändar var korsade; jfr -bindel. Dalin FrSvLex. 1: 429 (1842). WoJ (1891).
-BANER.
1) (i vitter stil) till 1; bildl., om stjärnorna på himlen. Nu Söderns himmel sitt stjernbanér / För qvällens vindar utrullar. Snoilsky 1: 158 (1864, 1869).
2) [efter amerik. eng. the starspangled banner] till 2, om USA:s flagga (där varje delstat representeras av en stjärna i det blå övre inre hörnet); äv. ss. symbol för USA; företrädesvis i sg. best.; jfr -flagg, -krans 3. AB 1865, nr 99, s. 2 (i sg. best., ss. symbol för USA). (I hamnen i Hamburg) svajar Nordamerikas stjärnbaner bredvid Englands blodröda flagga. LbFolksk. 728 (1893). SvFl. 1941, s. 68 (i sg. best.).
(1) -BEGLÄNST, p. adj. (i vitter stil) jfr -belyst. PoetK 1822, 1: 285.
(1) -BEKRANSAD, p. adj. (i vitter stil) bekransad med stjärnor. Den stjernbekransade Jungfrun. Stagnelius (SVS) 3: 83 (1817).
(1) -BEKRÖNT, p. adj. (i vitter stil) bekrönt (se bekröna 2, 3) med stjärnor. Du ljusomstrålade, stjernbekrönte Herre och Monark, vid hvars blotta anblick solen blygsamt sänker sina strålar. Stiernstolpe ESkr. 108 (c. 1820).
(1) -BELYST, p. adj. (i sht i vitter stil) belyst av stjärnorna l. stjärnljuset. Braun Dikt. 2: 9 (1838). I den stjärnbelysta kvällen. Gripenberg Powell SällsHemv. 170 (1930).
(1, 2, 2 b) -BEPRYDD, p. adj. beprydd med stjärnor l. stjärnljus l. med ordensstjärnor. Än ser han (dvs. tyrannen) .. / .. lasten stjernbeprydd vid Thronen offer njuta. Lidner (SVS) 3: 107 (1788). Gudars och menniskors far i det stjernbeprydda palatset / Samlar sitt Råd. Adlerbeth Æn. 251 (1804). Den amerikanska flaggan, stjärnbeprydd och randad. Moberg Invandr. 59 (1952).
-BERG. (stjärn- 1747 osv. stjärne- 1687)
1) (numera bl. tillf.) till 1: berg på stjärna. Warnmark (1687).
2) (numera föga br.) till 2, om ett slags asbest vars trådar bildar stjärnlika aggregat, strålstensasbest; jfr -slag 1. Wallerius Min. 145 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1, 2 n) -BESATT, p. adj. särsk. (†) till 2 n, om raket: besatt (se besätta III 1) med stjärnor. LBÄ 11—13: 28 (1798).
(1) -BESTRÅLAD, p. adj. (i vitter stil) bestrålad av stjärnor l. stjärnljus. Sätherberg Dikt. 1: 216 (1862; om lund).
(1, 2) -BESTRÖ. [jfr -beströdd] (i sht i vitter stil) beströ (ngt) med stjärnor; jfr -strö. Geijer Skald. (1811, 1835). Västerbottens vapen, vars fält stjärnbeströs. MeddRiksheraldÄmb. 9: 115 (1941); jfr stjärna, sbst.1 2 p.
-BESTRÖDD, p. adj. beströdd med stjärnor, stjärnströdd (se d. o. 1).
1) (i sht i vitter stil) till 1, om himlen l. (i överförd anv.) om natt o. d.; äv. oeg. l. bildl. (Ögat) hvimlar / Från blomster-krönta fält til stjern-beströdda himlar. Lidner (SVS) 2: 356 (1784). O! Du som mildt vid korsets stam / Ditt stjärnbeströdda hufvud hvilar. Stagnelius (SVS) 1: 240 (1813). Du ryktets stjernbeströdda väg beträder. Nicander 2: 279 (c. 1825). Vinternatten, stjernbeströdd och kall. Wirsén i 2SAH 58: 92 (1882). Ruin Rumm. 84 (1940; om himlen).
2) till 2; särsk. till 2 b: tätt beprydd med ordensstjärnor. Hans barm var stjernbeströdd. Runeberg 5: 10 (1860). En stjärnbeströdd tapet. Form 1952, s. 127. —
-BESÅDD, p. adj. (i vitter stil) bildl.: besådd med stjärnor.
1) till 1, om himlavalvet: stjärnbeströdd (se d. o. 1); äv. om klädedräkt hos himlasänd person; jfr -sådd. Phosph. 1810, s. 7 (om klädedräkt). På det stjernbesådda fästet. Wallin 2Pred. 3: 69 (1815).
2) till 2; särsk. till 2 b; jfr -beströdd 2. Palmær Eldbr. 78 (1834; om likvagn). Crusenstolpe Ställn. 12: 19 (1848; om land som kännetecknas av många ordnar).
(1) -BESÅLLAD, p. adj. (i vitter stil) om himlavalvet: beströdd l. översållad med stjärnor. Björck Dikt. 184 (1864).
-BETECKNING.
1) till 1: beteckning (se d. o. 1 b) på stjärna l. stjärnbild; jfr -namn 1. Stjärnbeteckningar sådana som Polstjärnan, Karlavagnen, Lyran, Svanen. EHVTegnér i 3SAH 6: 277 (1891).
2) (mera tillf.) till 2 o: beteckning (se d. o. 1 a) med asterisk. Cortin SvampHb. 94 (1951; ss. beteckning för svamps kvalitet).
(3, särsk. 3 slutet) -BETONAD, p. adj. i sht sport. som kännetecknas av stort inslag av stjärnor. Det stjärnbetonade (fotbollslaget från) Manchester. IdrBl. 1935, nr 8, s. 10.
(1) -BETÄCKNING. [jfr t. sternbedeckung] astron. ockultation; jfr -bortskymning, -förmörkelse, -ockultation. VetAH 1815, s. 40. Wallenquist AstrLex. 206 (1973).
(1) -BILD. (stjärn- 1745 osv. stjärne- 1827) [jfr t. sternbild] om var o. en av de (88) för ögat synliga stjärngrupper som sedan forntiden tänkts ss. (gm tänkta räta linjer förenade) geometriska figurer (föreställande föremål, djur l. människor o. d.); jfr konstellation 2, -flock, -krets 2 o. stjärne-ordning. Zodiakens (djurkretsens) tolv stjärnbilder. Den lilla stiern-bilden Flugan eller Biet. VetAH 1745, s. 86. Vi befinna oss excentriskt i (vintergat-)systemet, vars centrala del är beläget i stjärnbilden Skorpionen, på ett avstånd av cirka 40,000 ljusår. RöstRadio 1933, s. 419. särsk.
a) i jämförelser. (G. II A.) står med sina närmaste vänner och omgifningar lik en stjernbild, sträckande sin glans ännu till de aflägsnaste åldrar. Fryxell i 2SAH 14: 302 (1831). Aronson SångPolstj. 30 (1948).
b) till 1 g, i fråga om astrologiska föreställningar. Under gynnande stjernbilder bröto de uti natten upp. Bergstedt Öfv. 6 (1845). Sallert Astrol. 10 (1974).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl.; äv. motsv. b. Före .. (Jesus) hade otaliga stjernbilder uppgått och åter slocknat i mensklighetens natt. Rogberg Pred. 1: 76 (1829). (Våra vanliga tapeter) kommer en att misstänka, att dessinatören tagit sina inspirationer direkt från kaleidoskopets oorganiska stjernbilder. MeddSlöjdF 1892, s. 72. Även Vanja är född i ”Saknadens stjärnbild”. OoB 1963, s. 353. Ssgr: stjärnbilds-indelning. 2NF 26: 1425 (1917). -prakt. Asplund Or. 67 (1934).
(1, 2) -BINDEL. [jfr t. sternbinde] (†) = -band, sbst.1 Holmberg 1: 793 (1795). Schulthess (1885).
(1, 2) -BJÖRK. [i ytan av snitt på björken framträder stjärnliknande figurer] (†) (den asiatiska, bl. a. i Kamtschatka förekommande) björken Betula ermanii Cham., kamtschatkabjörk. Synnerberg (1815).
(1) -BLANK. (stjärn- 1725 osv. stjärne- c. 16451838)
1) blank (se blank, adj. 3) likt en stjärna. Atterbom SDikt. 2: 239 (1815, 1838; om harpa).
2) (i sht i Sveal. o. Norrl.) om natt l. om väder: så klar (se d. o. 3 a, b) att stjärnorna syns, stjärnklar; jfr blank, adj. 3 i, j. IErici Colerus 1: 47 (c. 1645; om väder). Koch GudVV 1: 50 (1916; om natt).
(1) -BLICK. (stjärn- 1820 osv. stjärne- 18371903)
1) (i vitter stil) blick (se blick, sbst.1 1 b) från en stjärna; numera bl. uppfattat ss. bildl. (jfr 2). Skåder hällens son, / Fram med dån / Qvälld, en stjernblick lik! PoetK 1820, 2: 40. Stjernblicken förekom henne sträng och kall, den påminte om Edlas genomträngande öga. Bremer Nina 303 (1835).
2) stjärnklar blick (se blick, sbst.1 2), strålande blick. Ditt öga, min Mor! glänste med stjernblick fram / Ur löfskuggorna. Atterbom SDikt. 1: 267 (1837). Ett barns stjärnblick. Fogelqvist Minn. 167 (1930).
(1) -BLID. (stjärne- 1882 osv.) (i vitter stil) särsk. om natt: blid (se d. o. 1 e, 3) o. stjärnklar. Vetterlund StDikt. 132 (1882, 1901).
(1) -BLINK. (stjärne- 1860 osv.) (i vitter stil) blink (se blink, sbst.1 1) av stjärnljus, stjärnglimt. Topelius Dram. 275 (1860).
(1, 2, 2 h) -BLOM. koll.: blom (se d. o. 1 b) utgörande stjärnblommor (se -blomma 2); äv. bildl. Sjöberg Kris. 114 (1926; bildl.). Gullberg Terzin. 39 (1958).
-BLOMMA. (stjärn- 1701 osv. stjärne- 16851731) [jfr t. sternblume (i bet. 2, 3)]
1) (†) till 1, fiktivt: stjärnkrans. Stagnelius (SVS) 3: 70 (1817).
2) till 1, 2, 2 h: stjärnformig blomma (se blomma, sbst. 1); äv. om figur föreställande sådan blomma; jfr -blomster 2. Rudbeck CampElys. 2: 52 (1701). (Gräsliljan har) långa blomstänglar med oansenliga vita stjärnblommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 50 (1944). Åmark SvMedeltKyrkklock. 136 (1960; om figur).
3) om olika växter som bär stjärnblommor (i bet. 2); jfr -blomster 3. jfr spire-stjärneblomma.
a) (†) växten Trientalis europaea Lin. (äv. i uttr. svensk stjärneblomma), skogsstjärna; jfr -blomster 3 a, -ros 2 a, -ört a. Rudbeck HortBot. 8 (1685: svensk). PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 47. PUgla PraefNaesg. 27 (1734).
b) (†) växten Gagea minima (Lin.) Ker-G., dvärgvårlök; äv. dels i uttr. smalbladig l. liten gul stjärneblomma, om växten Ornithogalum pyrenaicum Lin., spansk stjärnlök, dels i uttr. större stjärneblomma, om en icke närmare känd växt, dels i uttr. gemen stjärneblomma, om växten Ornithogalum umbellatum Lin., morgonstjärna, dels i uttr. neapolitanisk stjärneblomma, om växten Ornithogalum nutans Lin., aftonstjärna, dels i uttr. alexandrisk stjärneblomma, om växten Ornithogalum arabicum Lin., arabisk stjärnlök. Rudbeck HortBot. 82 (1685: Smal-bladig). Därs. (: gemen ..; Större). Neapolitanisk Stierneblomma. Därs. 84. Alexandrisk Stierneblomma. Därs. Dens. CampElys. 2: 139 (1701: Liten gul). jfr skogs-stjärnblomma.
c) (†) växt tillhörande släktet Aster Lin., aster; jfr -blomster 3 b, -ört b. Nordforss (1805). Fries Ordb. 120 (c. 1870; klandrat).
d) bot. växt tillhörande släktet Stellaria Lin., särsk. dels om växten S. graminea Lin., grässtjärnblomma (äv. kallad vanlig stjärnblomma), dels om växten S. media (Lin.) Vill., våtarv; jfr -arv, -ört c. Liljeblad Fl. 245 (1816). Zetterstedt SvLappm. 2: 53 (1822; äv. om S. graminea). Thedenius Skolherb. 41 (1868: Vanlig). Så gick Karin framåt med dansande steg, fogande guldgula smörblomster till mångfärgade styfmorsvioler, blåa ängsklockor till fina stjernblommor. Lönnberg BlSkär. 171 (1876). Det af åtskilliga författare (E. Fries m. fl.) brukade namnet stjärnblomma (på S.). NormFört. 60 (1894). Kring husen blommar den fattiga marken efter bästa förmåga med stjärnblommor, styvmorsvioler, renfana och gräslök. TurÅ 1942, s. 305. Selander LevLandsk. 95 (1955). jfr busk-, gräs-, käll-, kärr-, lund-, narv-, skogs-stjärnblomma.
4) till 2; om blomliknande figur l. mönster; i ssgn stjärnbloms-mönstrad. Ssgr: stjärnbloms- l. stjärnblom-mönstrad, p. adj. till -blomma 4; jfr mönstra, v.1 Isaksson KvHuset 25 (1952; om möbeltyger). -släkte(t). (numera föga br.) till -blomma 3 d, om växtsläktet Stellaria Lin. ArkBot. II. 1: 60 (1904). 2SvUppslB (1953).
-BLOMSTER. (stjärn- 1751 osv. stjärne- 1824)
1) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 1, om stjärna (föreställd ss. en blomma på en äng). Atterbom 1: 60 (1824; i bild).
2) till 1, 2, 2 h, = -blomma 2. Linné Sk. 39 (1751).
3) = -blomma 3.
a) (föga br.) = -blomma 3 a. Lagergren Minn. 8: 54 (1929).
b) (†) = -blomma 3 c. HbTrädg. 6: 27 (1876). Svensson Kulturv. 544 (1893).
(1, 2, 2 h) -BLOMSTRIG. (numera föga br.) trädg. som har stjärnblomster (se d. o. 2); särsk. i uttr. stjärnblomstriga växter, om växter tillhörande underfamiljen Alsinoideae. NF (1891). SAOL (1950).
(1) -BLOSS. (stjärn- 1817 osv. stjärne- 1689 osv.) (i vitter stil) om stjärna l. om stjärnljus; äv. mer l. mindre bildl.; jfr bloss 1 b. LykkoPris F 1 b (1689; i bild, om person). (Gossen) ser upp emot de klara stjärneblossen, / som öfver fästet gå sitt lugna tåg. Söderberg Dikt. 123 (1901).
(1) -BLÅ. (stjärn- 1835 osv. stjärne- 1923 osv.) (i sht i vitter stil) blå som himlen en stjärnklar natt; äv. om natt o. d.: med stjärnklar o. (djup)blå himmel; äv. i n. sg. substantiverat. Almqvist Luna 38 (1835; om nätter). Dammens stjärnblå bölja. Levertin NDikt. 16 (1894). En tankens lek, en dröm i stjärneblått. Henning Stjärnskymn. 52 (1923).
(1, 2) -BLÄNDARE. fotogr. bländare (se d. o. 3) med stjärnformigt hål (använd vid rasterreproduktion). HantvB I. 7: 81 (1939).
(1) -BLÄNK. (stjärn- 1948 osv. stjärne- 1885 osv.) (i vitter stil) om (plötsligt o. kortvarigt framlysande) stjärnljus, stjärnglimt; äv. bildl. Hansson Nott. 7 (1885). Nyberg i 3SAH LIX. 1: 48 (1948; bildl.).
(1) -BLÄNKANDE, p. adj. (stjärn- 1756 osv. stjärne- 1918 osv.) (i sht i vitter stil) blänkande av stjärnor; särsk. om himlavalvet. SvMerc. 1: 632 (1756). Karlfeldt FlBell. 65 (1918; om turban hos världssultanen).
(1) -BOKSTAV~02 l. ~20. (i vitter stil) jfr -skrift. Elementren lyda, liksom andarne, / Det ord, som har i stjernbokstäfver tecknat sig. Atterbom 2: 156 (1827). Barn, när kring jordens drag qvällen sin slöja väfver, / Guds majestät i skyn strålar med stjernbokstäfver. Wirsén Sång. 4 (1884).
(1, 2) -BOLSTER. textil. bolstervar med stjärnmönster; äv. om mönstret; jfr -var. Östergren (1946). Textilbok. 428 (1956; om mönstret).
(2 n) -BOMB. fyrverk. bomb (se d. o. 2) i form av fyrverkeripjäs som åstadkommer l. består av stjärnor. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 2.
(1) -BONING. (stjärne- 1818 osv.) (i vitter stil) särsk. om stjärnhimlen ss. Guds boning. PoetK 1818, 1: 32.
(1) -BOREN. (stjärn- 1818 osv. stjärne- 1932 osv.) (i vitter stil) fiktivt: född på l. av en stjärna l. bland stjärnorna o. d.; jfr -buren. Adlerbeth Ov. 289 (1818). Astralis, den stjärneborna. Alving SvLittH 3: 33 (1932).
(1) -BORG. (stjärne- 1685 osv.) (i vitter stil) om stjärnhimlen; äv. om stjärnhimlen tänkt ss. Guds l. de dödas hemvist o. d. Spegel GW 59 (1685). Sofva, sofva, liten sven! / Mor och far till stjerneborgen / rest. Ling As. 290 (1833).
(1) -BORTSKYMNING~020. (numera föga br.) stjärnbetäckning. VetAH 1816, s. 12. FinBiogrHb. 2310 (1903).
(3 slutet) -BOXARE. sport. boxare som är en stjärna. Swing 1921, nr 35, s. 14.
(1) -BRO. (stjärne- 1852 osv.) (i vitter stil) bildl., om stjärnhimlen l. om Vintergatan tänkt ss. en bro; jfr bro 3 g. I tusen år så byggde de (dvs. Salami o. Zulamith) med omotståndlig tro, / Och så blef Vintergatan byggd, en strålig stjernebro. Topelius Ljungbl. 56 (1852, 1860).
-BRODER. (stjärn- 1880 osv. stjärne- 1880. stjärno- 1528)
1) (numera bl. tillf.) till 1 g, om person som är född under samma stjärna (l. på samma gång) som ngn annan (o. bär samma namn l. får samma öde o. d.); i sht i pl.; äv. bildl.; jfr -syskon 2, -syster 1. Wettergrund VBer. II. 1: 5 (1880). (Djävulen sade:) Gud och jag har så många intressen gemensamma. Vi äro stjärnbröder: ingen af oss kommer att öfverlefva den andra. Söderberg Hjärt. 10 (1909). Tingsten Liv 1: 309 (1961; bildl.).
2) [jfr t. sternbruder] (om ä. l. utländska förh.) till 2 b: person tillhörande orden vars medlemmar bär en stjärna ss. ordenstecken; äv. ss. tilltalsord mellan medlemmar av sådan orden; jfr stjärno-munk. OPetri 1: 480 (1528). (Sorlet) avbröts, när Ordförande-Befallaren (i logen Ädelstjärnan) .. tog till orda och .. yttrade: — Stjärnbröder! Sjöberg Kvart. 429 (1924). Vill broder Planertz låta stjärnbroder Kumlin yttra sig? Därs. 431. jfr kors-stjärnebroder.
(1, 2, 2 h) -BRÄCKA. [växten har stjärnformiga blommor] bot. växten Saxifraga stellaris Lin.; jfr -stenbräcka. Nyman VäxtNatH 2: 12 (1868).
(1) -BUREN, p. adj. (†) stjärnboren. Stjernburna! blicka opp till detta fästes rund. Atterbom 2: 162 (1827).
(1, 2, 2 h) -BUSKE. [växterna har stjärnhår på bladen] trädg. buske tillhörande släktet Deutzia Thunb. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 120 (1946). VåraKulturvN 274 (1977).
-BÅGE. (stjärn- 1768 osv. stjärne- 1819 osv.)
1) (i vitter stil) till 1, om den stjärnbeströdda himlen. Sjöberg (SVS) 1: 103 (1819).
2) (i sht förr) till 2: båge (se båge, sbst.1 2, 3) ingående i ngt stjärnformigt; särsk. dels: valvbåge (jfr båge, sbst.1 3) ingående i stjärnvalv, dels om ett förr på Öland använt broderimönster kännetecknat av stjärnliknande stygn i bågform. Åhstrand Öl. 77 (1768; i fråga om broderi). Brunius Metr. 72 (1854; om valvbåge). Ssg (till -båge 2; föga br.): stjärnbågs-fält. fält (se d. o. 6) utgörande båge (se båge, sbst.1 2) på tårtas stjärnformiga dekor. Grafström Kond. 234 (1892).
(1, 2) -BÅLMOSSA~020. [mossan bildar stjärnlika kolonier] bot. mossan Blasia pusilla Lin. Krok o. Almquist Fl. 2: 81 (1907).
(2) -BÅT.
1) [båten har ss. klassbeteckning en (blå) stjärna i seglet] sjöt. (av J. Jacobson 1913 konstruerad) oruffad, med kapp försedd kappseglingsbåt för juniorer. NFSportlex. 6: 85 (1946).
2) (†) i vapensköld: vapentecken i form av en båt o. stjärnor. BL 11: 398 (1845).
-BÄGARE.
1) (†) till 1, 2: bägare (se d. o. 2) vars övre kant är stjärnformig. Hisinger Ant. 5: 130 (1831).
2) (numera bl. tillf.) till 2 n: bägare (se d. o. 2 slutet) innehållande en hylsa med stjärnor. JournLTh. 1811, s. 55.
(2 a) -BÄRARE. om den av stjärngossarna som bar trettondagsstjärnan; jfr -förare 1, -konung 2. Hembygden(Hfors) 1914, s. 35.
(1, 2) -CELL.
1) (i fackspr.) om vart o. ett av de utrymmen som bildas mellan flera (minst fyra) intill varandra placerade silos. SDS 20/2 1965, s. 24.
2) anat. stjärnformig cell (se d. o. 6). Hygiea 1919, s. 66.
(3 slutet) -CYKLIST. sport. tävlingscyklist som är en stjärna. IdrBl. 1935, nr 64, s. 6.
(1) -DAG. [jfr t. sterntag] (numera föga br.) stjärndygn; jfr dag I 4, 4 c. GT 1788, nr 53, s. 3. Stenfelt (1920).
(1) -DAMM. (†) om stor mängd av stjärnor (sedda genom ett teleskop ss. en dammsky); jfr -dimma, -töcken. 1NordUnivT I. 2: 29, 30 (1855).
-DANS. (stjärn- 1833 osv. stjärne- 1827 osv.)
1) (i vitter stil) till 1, om stjärnornas dans (se dans 7 a β slutet); äv. bildl., om ett angenämt l. bekymmerfritt o. upphöjt liv (jfr dans 1 h α). Runeberg (SVS) 2: 92 (1827). Och blef vårt lif en stjernedans, / Der tår ej gjöts, der suck ej fanns, / Till detta arma land ändå / Vår längtan skulle stå. Dens. 2: 5 (1846). Ruin VälMött 33 (1938).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 2 a: danstillställning ordnad i samband med stjärngossespel. Celander NordJul 1: 336 (1928; från Värml.).
(3) -DETEKTIV. detektiv (i sht i detektivroman) som är en stjärna. Elgström o. (Runnquist) SvMordb. 43 (1957).
(1) -DIADEM. (stjärn- 1960 osv. stjärne- 1893) (i vitter stil) bildl.: diadem av stjärnor. Forsman SprBl. 21 (1893). Olsson i 3SAH LXIX. 1: 12 (1960).
(1) -DIMMA. (†) om kosmiskt stoftmoln (ur vilket stjärnor uppstår); nebulosa; jfr -damm, -töcken. JJNervander 1: 18 (1847). Hedin Pol 2: 444 (1911).
(3, 3 slutet) -DIRIGENT. dirigent som är en stjärna. SvD(A) 20/1 1964, s. 9.
(1) -DISK. (†) om stjärna sedd ss. en skiva genom ett teleskop; jfr disk, sbst.1 I 1. VetAÅb. 1905, s. 183.
(1) -DISTANS. särsk. (†) om avståndet från solen till de närmaste stjärnorna (c. fem ljusår) ss. ett astronomiskt mått; jfr -avstånd. Frey 1847, s. 281. Quennerstedt StrSkr. 1: 352 (1907, 1919).
(1) -DOK. (i vitter stil) bildl., om den stjärnbeströdda (natt)himlen; jfr dok 6 (d). Stagnelius (SVS) 4: 141 (c. 1821).
(2 a) -DRAGARE. (föga br.) om stjärnbärare. Hembygden(Hfors) 1914, s. 4.
(1) -DRIFT. [efter eng. star-drift; termen tidigast använd 1870 av den engelske astronomen R. A. Proctor († 1888)] astron. stjärngrupp vars medlemmar rör sig i parallella banor; jfr -ström. NordT 1911, s. 325.
(2 k) -DRÄLL. (stjärn- 1668 (: Stiern dräls dukar) osv. stjärne- 1673) (förr) dräll med stjärnmönster. BoupptSthm 1673, s. 373 b. Ssgr (förr): stjärndrälls-duk. jfr duk 4. BoupptSthm 1671, s. 77 (1668). -servett. jfr servett 1 a. BoupptSthm 1671, s. 77 (1668).
(1) -DRÖM. (stjärn- 1931 osv. stjärne- 1905 osv.) (i vitter stil) bildl.: (romantisk) dröm (se dröm, sbst.1 2 b) om stjärnorna l. som siktar mot stjärnorna (jfr stjärna, sbst.1 1 j) o. d. Bergman TrAllt 225 (1931). Böök i 3SAH LIV. 2: 293 (1943).
-DUK. (stjärn- 1743. stjärne- 1882 osv.)
1) (i vitter stil) till 1, bildl., om (stjärn)-himlen. Almqvist Törnr. 1: 113 (1839).
2) (numera bl. tillf.) till 2 k: duk (se d. o. 2, 4) sydd av l. med mönster bestående av stjärnor. Linne 3 stjerndukar med 24 servietter. BoupptVäxjö 1883. Ssg (till -duk 2; †): stjärnduks-mönstersduk. duk med stjärnmönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1743.
(1) -DYGN. astron. stjärntidsdygn; jfr -dag, -tid. Kjellin Astr. 14 (1822). Året har ett stjärndygn mer än soldygn, och ett soldygn är 1 och 1/365 rotation. NordKult. 21: 1 (1934).
-DYRKAN.
1) relig. till 1: dyrkan (se d. o. II 1) av stjärnorna (i sht planeterna); jfr -kult 1. Schulthess (1885). SvUppslB (1935).
2) till 3 slutet: dyrkan (se d. o. II 2) av stjärnor (t. ex. idrotts- l. filmstjärnor); jfr -kult 2. Swing 1920, julnr s. 3 (i fråga om filmstjärnor).
-DYRKARE. person som ägnar sig åt stjärndyrkan.
1) i sht relig. till 1, motsv. -dyrkan 1; äv. om astrolog. Tammelin Alm. 1723, s. 32 (om astrologer). SAOL (1950).
2) (mera tillf.) till 3 slutet, motsv. -dyrkan 2. TSvLärov. 1943, s. 377. —
-ELD.
1) (i vitter stil) till 1, om stjärnornas ljus tänkt ss. en eld. Ekström VisVall 86 (1910).
2) [efter motsv. anv. av eng. starfire] till 1, 2, i fråga om scouting (se d. o. 2): lägereld bildad av flera (vanl. tre) stjärnformigt lagda stockar; äv. om förtjänsttecken med bild av sådan eld. SvScoutförbBibl. 9: 88 (1928; bildunderskrift). GbgP 1952, nr 316, s. 8 (om förtjänsttecken). 2) fyrverk. till 2 n, om fyrverkerisats l. -pjäs som avger stjärnor. JournManuf. 2: 283 (1827).
(1, 2) -FACETT. [jfr t. sternfacette, eng. star facet] (numera föga br.) på briljants krona: facett som gränsar mot bordet. JournManuf. 4: 111 (1834).
(1) -FACKLA. (stjärne- 1685) (i vitter stil) bildl., om stjärna liknad vid en fackla; jfr fackla 1 b α; jfr stjärne-kerte. Spegel GW 35 (1685).
(1) -FAGER. (i vitter stil) fager på grund av stjärnljus. Öfver bygden låg tindrande stjärnfager natten. Fröding Guit. 43 (1891).
(1) -FALL.
1) om det ljusfenomen (den ljusstrimma) som bildas av en genom atmosfären fallande stoftpartikel l. liten sten (meteorid), meteor, meteorfall, stjärnskott; förr äv. om de ljusfenomen som bildas av en meteorsvärm; ofta i jämförelser; ngn gg äv. om annat, liknande ljusfenomen. Sporadiskt stjärnfall, enstaka stjärnfall (motsatt: stjärnfallsregn). Lind (1738). När ett hjertas eldklot brister, / likt ett stjernfall i det blå. Tegnér (TegnS) 2: 174 (1816). Ett grannt stjernfall bröt med sin stråle genom himlarnes stillhet och spann sin lysande tråd fram öfver vandrarnes hufvuden. Bremer Nina 623 (1835). Bessemerblåsningen med sitt gnistrande stjärnfall. Lewenhaupt MinnV 207 (1936). Augusti är stjärnfallens månad. Nätterna omkring den 12 augusti brukar vi få uppleva årets rikligaste stjärnfallsregn. DN(A) 31/7 1964, s. 8. jfr augusti-, november-stjärnfall.
2) i bildl. anv. av 1; företrädesvis i slutet. Ett stjernfall af bländande hugskott. Geijer I. 2: 318 (1846). Börjesson E14Son 86 (1847). särsk. (om ä. l. utländska förh.) om ordensförläning l. (vanl.; med tanke på stjärnfallsregn) om ordensregn (jfr stjärna, sbst.1 2 b). Ahnfelt HofvLif 3: 260 (i handl. fr. 1801). Denna sommar har varit ovanligt rik på stjernfall, ty nästan alla de utländska officerare, som varit i beröring med H. M., ha erhållit dekorationer. SöndN 1862, nr 33, s. 1. Gustavsdagens stora stjärnfall. IllSvOrdb. (1955).
3) (†) konkret, = sky-fall 2. CAEhrensvärd Brev 2: 84 (1795). Ssgr (till -fall 1): stjärnfalls-grupp. (numera föga br.) stjärnfallssvärm. Forssman Stjernf. 13 (1874). -kropp. (numera bl. tillf.) typisk kropp som bildar l. kan bilda en meteor (se d. o. 2). Björling Meteor. 25 (1874). -meteor. (numera föga br.) meteor (se d. o. 2). Forssman Stjernf. 34 (1874). -natt. natt då stjärnfall är mycket vanliga. Så gick sommaren, och stjärnfallsnätterna lågo redan bakom dem. Lundquist Fontane EBr. 332 (1902). -radiant. astron. 2NF 22: 850 (1915). -regn. astron. sammanfattande, om de många stjärnfall som bildas då jorden passerar en tät meteorsvärm (stjärnfallssvärm); jfr stjärn-regn 1. LfF 1872, s. 385. Strömgren AstrMin. 1: 22 (1921). Ett antal meteorer tillhörande meteorsvärmen Leoniderna fotograferade under stjärnfallsregnet den 17 november 1966. Astronomi 244 (1979; bildkommentar). -svärm. astron. meteorsvärm. Björling Meteor. 26 (1874). -tid. jfr -natt. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 94.
(1) -FATTIG. fattig (se d. o. 2) på stjärnor; motsatt: stjärnrik. I den stjernfattigaste trakten (av stjärnhimlen). Gyldén Astr. 285 (1874). Tiselius Larsson LivNödtorft. 400 (1934; om natt).
(1, 2) -FIGUR. figur (se d. o. 5) som liknar l. bildar en stjärna. Heinrich (1814). Snö har vanligen formen af sex-sidiga stjernfigurer. Rubenson Meteor. 46 (1880). Spegelskivorna hade spräckts i besynnerliga stjärnfigurer. Hedin Front. 552 (1915).
(1, 2) -FISK. (stjärn- 17341897. stjärne- 1611) [jfr t. sternfisch] (†)
1) sjöstjärna (se d. o. 1). Forsius Phys. 159, 160 (1611). Serenius Ggg 1 a (1734). Dagen 6/8 1897, s. 3.
2) om ett slags sjöborre? Bergius PVetA 1780, 2: 185.
(2) -FLAGG. (numera föga br.) stjärnbaner (se d. o. 2). Det fria Amerikas fladdrande stjernflagg. Callerholm Stowe 145 (1852).
(1) -FLAMMA. (stjärne- 1851 osv.) (i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr flamma, sbst. 1 b, c. Qvanten Dikt. 3 (1851, 1880). Levertin Salomo 83 (1905).
-FLICKA. (stjärn- 1926 osv. stjärne- 1839 osv.)
1) (i vitter stil) till 1, 2: flicka som påminner om (l. liknas vid) en stjärna l. minner om stjärnvärlden l. dyl.; jfr stjärne-mö. Almqvist Amor. 98 (1839).
2) (numera föga br.) till 2 k slutet, = -syster 2. SvD(A) 27/9 1926, s. 6.
(1) -FLOCK. (numera föga br.) stjärngrupp; äv.: stjärnbild; äv. mer l. mindre bildl. Lantingshausen Young 2: 153 (1790; om stjärnbild). Ännu (gives) på diktens himmel mången okänd stjernflock, som snillets fjerrglas en dag skall upptäcka. Grafström i 2SAH 25: 389 (1850). Stjernflocken Plejaderna. Lindhagen Astr. 132 (1858). Björkman (1889).
(1, 2) -FLOCKA, förr äv. -FLOKA. [växtens svepeblad är stjärnformigt ordnade] bot. (växt tillhörande) det till umbellaterna hörande växtsläktet Astrantia Lin.; särsk. om växten Astrantia major Lin. (äv. kallad vanlig stjärnflocka); jfr flock, sbst.4, floka, sbst.2 Astrantia, (dvs.) stjernfloka, mästerrot. HbTrädg. 6: 29 (1876). Hylander PrydnV 33 (1948: stjärnflocka; om släktet). Astrantia helleborifolia (dvs.) kaukasisk stjärnflocka. Därs. Därs. (: vanlig). Weimarck SkånFl. 480 (1963; om A. major).
(1) -FLOD. (stjärn- 1924 osv. stjärne- 1689)
1) (†) om stjärnbilden Floden (Eridanus). Rudbeck Atl. 2: 315 (1689).
2) (mera tillf.) bildl., om de i universum framrusande stjärnorna tänkta ss. en flod. Key Allsegr. 2: 222 (1924).
-FLOKA, se -flocka.
(1) -FLOR. (i vitter stil) jfr flor, sbst.1 2 b. Öfver himlens hvalf sitt stjernflor natten drog. Stagnelius (SVS) 3: 192 (1822).
(1, 2, 2 h) -FLOX. [jfr eng. star phlox; växten är stjärnblomstrig] trädg. prydnadsväxten Phlox lilacina Hort. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 367 (1947).
-FLYGARE.
1) (i fackspr.) till 2: deltagare i stjärnflygning. Östergren (cit. fr. 1936). IllSvOrdb. (1955).
2) till 3: flygare (se d. o. 2 a) som är en stjärna. GHT 1944, nr 24, s. 10. IllSvOrdb. (1955).
(2) -FLYGNING. [jfr t. sternflug] (om ä. l. utländska förh.) av duvor l. flygare (se d. o. 2 a) utförd tävlingsflygning, varvid deltagarna från olika startpunkter skall flyga mot ett gemensamt centrerat mål; jfr -tävling 1. Hanström SådDjur 144 (1935; i fråga om duvor). Östergren (cit. fr. 1936; med flygplan).
(1) -FLYKT. (i sht i vitter stil) bildl.: flykt (se flykt, sbst.2 7 b) upp mot stjärnorna; jfr stjärna, sbst.1 1 j. Hasselroth Campe 125 (1794).
(1, 2) -FLÄCK. (stjärn- 1836. stjärne- 1685) [äv. att hänföra till stjärn] stjärnformig fläck (se fläck, sbst.1 1 b); särsk. (hippol.) om stjärna (se stjärna, sbst.1 2 l). (Taranteln) är it ljtet Diur beprydt med Stierne-flecker. Spegel GW 242 (1685). Billing Hipp. 127 (1836; på häst).
(1) -FOLK. (stjärne- 1847) (i vitter stil) om stjärnorna (ss. personifierade). Runeberg (SVS) 2: 242 (1847).
-FORM.
1) till 1, 2: form (se d. o. I 1) som liknar en stjärna(s) l. bildar en stjärna; ofta i uttr. i stjärnform, stjärnformig(t); ngn gg äv. konkret, om föremål av sådan form. Möller (1790). Breda avenyer, som utgå i stjärnform från Place de France. Cederschiöld Maghreb 81 (1918). (I trädgården finns bl. a.) ett prydnadskvarter med ett renässansmönster av fyr- och åttkantiga stjärnformer, i vilka (bl. a.) röda rosor .. planterats. Näsström FornDSv. 2: 201 (1948). StSyHandarbB 91 (1972; konkret). särsk. (numera bl. tillf.) om form hos stjärnvalv (takvalv l. valvbåge). Brunius Metr. 148 (1854). Korhvalfvet (i Odensala kyrka) har stjärnform. AntT XIV. 1: 123 (1899). 2NF 16: 1417 (1912).
2) till 2 o: med asterisk betecknad (konstruerad) språkform; jfr form I 3 b. Östergren (1946).
3) konkret: form (se d. o. II 1) i stjärnform (i bet. 1). HovförtärSthm 1692 A, s. 2934 (sannol. om spritsmått).
(1, 2) -FORMAD, p. adj. som har stjärnform (se d. o. 1), stjärnformig. Medelst rund eller stjärnformad utstickare urtages en rad hål. Grafström Kond. 272 (1892). Holzhausen Lilj. 45 (1927; om blommor).
(1, 2) -FORMIG. som har stjärnform (se d. o. 1), stjärnformad; äv. ss. adv.; jfr -lik, -liknande. Fischerström 3: 50 (1782; om blommor). 2UB 10: 379 (1907; om snökristaller). TurÅ 1950, s. 122 (ss. adv.).
(1) -FORSKARE. person som sysslar med stjärnforskning; astronom. Leopold 4: 306 (c. 1820). Den store stjärnforskaren Ptolemaios. Aspelin TankVäg. 1: 59 (1958).
(1) -FORSKNING. forskning rörande stjärnorna; astronomi. (Ångström o.) Lundmark Världsr. 2: 5 (1927).
(1) -FOTOGRAFI. [jfr t. sternphotographie] astron.
1) abstr. stellarfotografi, astrofotografi; jfr fotografi 1. SvUppslB (1935).
2) fotografi (se d. o. 2) taget av en stjärna l. en del av stjärnhimlen. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit. s. 41.
(1) -FOTOMETRI. [jfr t. sternphotometrie] astron. fotometri (gren av astronomien) med uppgift att mäta stjärnornas ljusstyrka, astrofotometri. Bergstrand Astr. 548 (1925).
(1, 2) -FRAKTUR. med. fraktur varvid det skadade benet splittras i flera bitar (stjärnformigt). (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 267 (1952).
(1) -FRID. (stjärne- 1837 osv.) (i vitter stil) i (stjärn)himlen l. stjärnvärlden rådande frid (se fred 6 b). Atterbom SDikt. 1: 287 (1837).
(1) -FULL. (stjärn- 1698 osv. stjärne- 1749 osv.) (i sht i vitter stil) om himlen: full av stjärnor, stjärnbeströdd l. stjärnbesållad o. d.; äv. om natt o. d.: kännetecknad av stjärnbeströdd himmel. Rudbeck Atl. 3: 217 (1698). Reuterdahl SKH 1: 421 (1838; om natt).
(1) -FYLLD, p. adj. (stjärn- 1920 osv. stjärne- 1895 osv.) (i sht i vitter stil) om himlen: fylld av stjärnor, stjärnfull; jfr -uppfylld 1. Jensen NDikt. 138 (1895).
(3 slutet) -FYND. om stjärna som ngn upptäckt o. gjort känd l. dyl. Orkesterjourn. 1937, nr 2, s. 22.
(2 h) -FÅGEL-MJÖLKE. [växtens vita saft troddes förr ätas av fåglar] (†) = -gårdlök. Torén Rebau o. Hochstetter 86 (1851).
(1) -FÄLT. (stjärn- 1754 osv. stjärne- 1733 osv.) (i vitter stil) eg.: fält av stjärnor; särsk.: (stjärn)himmel; äv. i pl., motsv. himmel 3. (Satyren) reste (på sin väg från himlen till jorden) genom det stora stiern-fältet. Dalin Arg. 1: 64 (1733, 1754). Från sälla stjernefälten .. / Oss skyddar en osynlig hand. PoetK 1820, 2: 9.
(1) -FÄRG. [jfr eng. star colour] om färgen hos ljuset från en stjärna l. stjärngrupp o. d. BtRiksdP 1890, 8Hufvudtit. s. 42. —
-FÄSTE. (stjärn- 1790 osv. stjärne- c. 1685 osv.)
1) (i vitter stil) till 1, om stjärnhimlen; jfr fäste 2. SkrVSocLd 22: 104 (c. 1685). Braun Dikt. 1: 39 (1837; i bild). Moberg Nybygg. 406 (1956).
2) (om ä. förh., numera föga br.) till 2: stjärnformigt fäste (se d. o. 3). Ahrenberg Hem. 214 (1887).
(1, 2) -FÖNSTER. (i sht förr) stjärnformigt fönster. (Forssell o.) Grafström 120 (1833). Rig 1942, s. 61. —
-FÖRARE.
1) (i sht förr) till 2 a: stjärnbärare. Hembygden(Hfors) 1913, s. 147.
2) sport. till 3 slutet: tävlingsförare som är en stjärna. IdrBl. 1935, nr 59, s. 3 (i fråga om motorcykelförare).
(1) -FÖRDELNING. om fördelningen (se fördelning 3) av stjärnorna över himlavalvet. 2NF 26: 1424 (1917).
(1) -FÖRFAREN. (numera bl. tillf.) förfaren (se d. o. III 2) i fråga om stjärnorna, stjärnkunnig. Tammelin Alm. 1723, s. 31 (i pl., substantiverat).
(3) -FÖRFATTARE. författare som är en stjärna. Lagercrantz Stone Sjöm. 185 (1939).
(1) -FÖRMÖRKELSE. (†) stjärnbetäckning. JJNervander 1: 24 (1847).
(3) -FÖRSÄLJARE. försäljare som är en stjärna inom sin bransch. Förberg SäljFilm 184 (1946).
(1) -FÖRTECKNING. [jfr t. sternverzeichnis] (numera föga br.) förteckning över (observerade) stjärnor, stjärnkatalog. Cronstrand ÅrsbVetA 1821, s. 195.
(3 slutet) -GAGE. gage för stjärnartist. NDA(A) 1933, nr 64, s. 1.
(1, 2) -GANGLION. anat. Stjärngangliet .. (dvs.) stjärnformat ganglion, uppkommet genom sammansmältning av nedersta hals- och översta bröstgangliet i sympatiska gränssträngen. BonnierLex. (1966).
(1) -GATA. (stjärne- 1839 osv.) (i vitter stil) bildl., om (stjärn)himlen (l. om Vintergatan); jfr gata 3 g. Wallin (SVS) 2: 282 (1839).
(1) -GEMAK. (i bibeln) bildl.: om det stjärnbeströdda himlavalvet; jfr gemak, sbst.2 Job 37: 9 (Bib. 1917).
-GLANS. (stjärn- 1837 osv. stjärne- 1715 osv.)
1) (i sht i vitter stil) till 1: glans (se d. o. 2, 3) utstrålad l. spridd av (en stjärna l.) stjärnorna (l. påminnande om denna glans); äv. bildl., särsk. om ögons glans. Broms AGyllenstierna 15 (1715; bildl.). Du blickar — ur en kyrkas fönster så / En stjernglans tindrar, ensligt återspeglad. Atterbom SDikt. 1: 191 (1837). Vi (kunde) länge .. sitta qvar på däck i nymånskenet och stjernglansen. Kræmer Orient. 94 (1866). Snillets eller viljekraftens ofta nog kyliga stjernglans. Nyblom i 2SAH 61: 16 (1884). En stjärneblick, hvars stjärneglans / af intet jordiskt skymmas hanns. Edgren BrustnÅterlj. 76 (1903).
2) till 3 slutet, bildl. (jfr 1): glans (se d. o. 3) spridd av en stjärna l. stjärnor. Två dansöser med kontinental stjärnglans kring sina namn. Skådebanan 1934, s. 126.
(1) -GLES. (i sht i vitter stil) om himmel l. natt o. d.: kännetecknad av att det är glest mellan stjärnorna. Agrell Kam. 20 (1912; om natt). Johansson RödaHuv. 1: 185 (1917; om himlen).
(1) -GLIMMER. jfr glimmer, sbst.1, o. -glans 1, -ljus, sbst. 1. Heidenstam Svensk. 1: 285 (1908).
(1) -GLIMT. (stjärn- 1837 osv. stjärne- 18801919) (i sht i vitter stil) glimt av stjärnljus; äv. bildl. Bremer Grann. 2: 103 (1837). Wirsén i 3SAH 2: 870 (1887; bildl.).
(1) -GLITTER. (stjärne- c. 1835 osv.) (i sht i vitter stil) jfr glitter 1 o. -glans 1. Hvilket herrligt stjerneglitter / Öfver isens spegelhäll! Zedritz 1: 112 (c. 1835).
(1) -GLITTRANDE, p. adj. (stjärne- 1946 osv.) (i sht i vitter stil) som glittrar av stjärnor. Spong Tavl. 195 (1946; om natt).
(1) -GLOB. (stjärn- 1812 osv. stjärne- 1897)
1) om stjärnas glob (se glob 1 a). Tegnér (TegnS) 2: 112 (1812).
2) glob (se d. o. 2) varpå den skenbara himmelssfären är framställd med (de klarast lysande) stjärnorna markerade, himmelsglob (se d. o. 2). Snoilsky 5: 112 (1897).
(1) -GLORIA. (stjärn- 1951 osv. stjärne- 1884) gloria (se gloria, sbst.1 2) bildad av stjärnor ss. bakgrund l. med glans ss. av stjärnor. Wirsén Sång. 94 (1884). Hammenhög Torken 333 (1951).
(1) -GNISTRANDE, p. adj. (stjärn- 1925 osv. stjärne- 1861 osv.) (i sht i vitter stil) om himmel l. natt o. d.: gnistrande (se gnistra, v.1 3) av stjärnljus. Den klara, stjernegnistrande natten. Sturzen-Becker 1: 163 (1861). Tropikernas stjärngnistrande natthimmel. Sparre Ön 7 (1925).
-GOSSE.
1) till 2 a, om var o. en av de (urspr. vanl. 5—6) manliga deltagarna i ett (urspr. på trettondagsaftonen uppfört, i senare tid med staffanssjungning o. luciaspel sammanblandat) spel (trettondagsspelet, stjärngossespelet), urspr. symboliserande de tre vise männens uppvaktning av den nyfödde Jesus enl. Matt. 2, varvid deltagarna, i det en av dem (stjärnkungen, stjärnbäraren) bar en stjärna, sjungande gick runt i husen (o. fick gåvor l. traktering); i senare tid vanl. om var o. en av deltagarna i sjungande procession l. tåg (ofta luciatåg) där de manliga deltagarna vanl. bär stjärnor, toppiga pappershattar o. fotsida skjortor; jfr -gångare, -man o. stjärne-gåare. 2VittAH 19: 80 (1836, 1850). Jultiden med Lucias ljuskrans kring håret och stjärngossarna med julsånger och staffansvisa. Holmgren Hazelius 53 (1928). Det smällde köld i alla knutar och stjärngossarnas baner framskred i mörkret från gård till gård, i täten helga tre kungar, i eftertroppen Judas med pungen. Fogelqvist Minns 39 (1935). Stjärngossarna. Deras visor och julspel. Celander (1950; boktitel). Stjärngossarnas toppmössor och ankellånga nattskjortor. Aspenström Bäck. 94 (1958).
2) [korpralen bar en stjärna ss. distinktionstecken] (om ä. förh., vard.) till 2 c: korpral med underofficers lön, tillhörande flottans ekonomiavdelning. SvFlH 3: 503 (1945). Ssgr (till -gosse 1): stjärngosse-gång. jfr gång I 2 o. stjärn-gång 3. Rig 1932, s. 15. -spel. trettondagsspel. Upsala 22/1 1927, s. 7. FoF 1940, s. 138. -sång. om sjungandet l. om var o. en av de sånger som sjungs vid stjärngossespel (t. ex. staffansvisan). Stjärngossesångerna eller de s. k. Staffansvisorna. Rig 1921, s. 97. FoF 1922, s. 159. -tåg. Det stjärngossetåg som trettondagsafton drar genom Gamla stan har hävd från mitten av 1600-talet. DN(B) 1958, nr 4, s. 1. -vandring. jfr -gosse-sång. FoF 1922, s. 159. -visa. jfr -gosse-sång, stjärn-visa. FoF 1922, s. 159.
(1) -GRUPP. astron. grupp av varandra närbelägna stjärnor (som bildar en stjärnbild l. en stjärnhop l. dyl.); jfr -flock, -hop, -komplex, -krets 2. Den stjerngrupp, som kallas .. Sjustjernorna, .. (visar sig) såsom en nebulosa för kortsyntare personer. Lindhagen Astr. 634 (1861). Sterope är en av systrarna i Plejadernas stjärngrupp. Olsson i 3SAH LXXXVII. 2: 199 (1979).
(1, 2) -GRYN. (numera föga br.) i pl. l. koll.: stjärnmakaroner. Schulthess (1885). LAHT 1929, s. 1140 (innehållande preparat).
(1, 2, 2 h) -GRÄS. (stjärn- 16851848. stjärne- 1694) [växterna har stjärnformiga blommor] (†)
1) om växt av släktet Stellaria Lin., särsk. om växten Stellaria holostea Lin., buskstjärnblomma; äv. i uttr. vitblommat stjärnegräs det större, större stjärngräs. Rudbeck HortBot. 48 (1685). Hwijtblommat Stiernegräs det större. Bromelius Chl. 43 (1694). Stiärngräs, .. större. Broman Glys. 3: 759 (1724). En liten gul kista med en krans af blåbärsblad och stjerngräs på locket. Wetterbergh Altart. 96 (1848; exakt bet. oviss).
2) i uttr. lilla vit stjärnegräs, mindre stjärngräs, om växten Stellaria graminea Lin., grässtjärnblomma. Bromelius Chl. 43 (1694: Lilla). Broman Glys. 3: 759 (1724: mindre).
3) växten Epilobium angustifolium Lin., mjölke. Gadd Landtsk. 2: 188 (1775).
(1, 2) -GUD. [jfr t. sterngott, eng. star-god] (numera bl. tillf.) särsk.: gud som antas bo i (l. förkroppsligas av en bild av) en stjärna (l. planet). Reuterdahl SKH 1: 90 (1838). Am. 5: 26 (Bib. 1917).
-GÅNG. (stjärn- 1862 osv. stjärne- 16741820)
1) till 1, om stjärnornas gång (se d. o. I 3 e); äv. bildl. Sylvius Mornay 293 (1674). PoetK 1820, 2: 15 (bildl.).
2) till 1, 2, konkret: gång (se d. o. III 1 d) som stjärnformigt delar sig. Thomson Insect. 77 (1862).
3) till 2 a: stjärngossegång. Norlind SvFolkl. 273 (1911).
(2 a) -GÅNGARE. (stjärn- 1911 osv. stjärne- 1889) (numera bl. mera tillf.) person som går stjärngång (se d. o. 3), stjärngosse. Henriksson PlägsDalsl. 10 (1889).
(1, 2, 2 h) -GÅRDLÖK. [växten har stjärnformiga blommor] (†) växten Ornithogalum umbellatum Lin., morgonstjärna; jfr -fågel-mjölke, -lilja 1, -lök, -vårlök. Liljeblad Fl. 121 (1792). JönkHushSällskH 1828, s. 127.
(1) -GÖRDEL. (i sht i vitter stil) bildl.: gördel av stjärnor. Ling As. 20 (1833).
(1, 2) -HARV. (förr) harv med harvpinnarna sittande i stjärnformiga rörliga klot, klotharv; förr äv. om harv med stjärnformigt förenade växeltänder (med 4 tänder i varje enhet, som vid utnötning ersätter varandra); jfr -vält. TT 1899, M. s. 40. Sonesson BöndB 92 (1955).
-HIMLA-SFÄR. (†) om himlavalvet. Melanderhjelm Astr. 1: 30 (1795).
(1) -HIMMEL. (stjärn- 1740 osv. stjärne- 1685 osv.)
1) om den stjärnbeströdda himlen l. om himlen med dess (vid mörker synliga) stjärnor; ofta övergående till en samlande beteckning för himlens (alla l. synliga) stjärnor; äv. dels om den del av denna himmel som befinner sig över l. kan ses från en viss punkt l. ett visst område o. d. (jfr himmel 2), dels om denna himmel vid var o. en av olika tidpunkter; jfr -krets 1, -kupol, -loft, -mantel, -tält, -väg 1, -väv 1 o. stjärne-tjäll. Södra, norra stjärnhimlen. Orion, en framträdande stjärnbild på vår stjärnhimmel. Blir då (dvs. när planeten Jupiter förmörkas) klart wäder, wisar sig stiern-himmelen behagelig med 3 andra Planeters lysande, då de äro nästan i sitt bästa skien. Hiorter Alm. 1740, s. 34. Under sin genommönstring af stjernhimmelen har Herschel påträffat flere stjernor, hvilkas föränderlighet icke förut varit känd. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 33. Undersköna kvällar med vackra solnedgångar, klara stjärnhimlar, stjärnfall (osv.). Dahlgren Lyr. 133 (cit. fr. c. 1885). Under Österlandets tindrande stjärnhimmel. Laurin Konsth. 99 (1900). Oktobers stjärnhimmel. Martinson BakSvenskv. 294 (1944). Stjärnhimmeln i all sin prakt skrämmer oss med sin mörka likgiltighet. Ruin SjunknH 11 (1956). särsk.
a) i fråga om ä. föreställningar, dels motsv. stjärna, sbst.1 1 g, dels om den himmelssfär (se d. o. 1) på vilken stjärnorna förr ansågs vara fästa. Then samma klara Kreetz wj Stierne-Himlen kalla, / Blant Elementerna then renaste för alla. Spegel GW 60 (1685). Huru illa göre vi icke emot oss sjelfve, .. om vi försumme, at rådfråga Stjernhimmeln. Lantingshausen Young 2: 169 (1790).
b) mer l. mindre bildl. (jfr 2). Geijer I. 3: 391 (1817). För dig var kärleken en ny religion, en ny stjärnhimmel i stället för din gamla, som börjat spricka i taket. Hellström Malmros 210 (1931).
2) (numera bl. tillf.) bildl. (jfr 1 b), om stor mängd av ordensstjärnor på klädesplagg; jfr stjärna, sbst.1 2 b. Törneros 1: 253 (1825; uppl. 1925). Ssg (till -himmel 1): stjärnhimmels-glob. stjärnglob (se d. o. 2). HöstkatalPUBergström 1934, s. 2. —
-HJUL. (stjärn- 1735 osv. stjärne- 1788)
1) (tillf.) till 1, bildl., i stjärnbilden Karlavagnen, om var o. en av de stjärnor som bildar ”vagnens” hjul (se d. o. 1). Bremer GVerld. 2: 81 (1861).
2) till 1, 2, om stjärnformigt hjul (se d. o. 2); särsk. om vart o. ett av de stjärnformiga (taggade) hjul som utgör ringar i viss ringvält (i ssgn stjärnhjuls-vält). Norman GossLek. 240 (1878).
3) [jfr t. sternrad, eng. star-wheel] tekn. till 1, 2: kugghjul med stjärnformigt, radiellt i hjulets plan utgående kuggar; motsatt: tappkugghjul, malteserkors. Triewald Förel. 1: 246 (1735). På fjäderhustappen (i ett ur) sitter sparrhjulet .. hvilket medelst sparrhaken .. medtager stjernhjulet .. i den ena riktningen. UB 6: 222 (1874). Nilsson BombiNick 203 (1946; i vattenkvarn). Ssgr: stjärnhjuls-, äv. stjärnhjul-mekanism. till -hjul 3. TT 1900, M. s. 126. -stock. (i sht förr) till -hjul 3: stock utgörande axel för stjärnhjul. Lo-Johansson Stat. 2: 49 (1937; i ä. tröskverk). -vält. (förr) till -hjul 2: ringvält med stjärnhjul; jfr stjärn-vält. TT 1899, M. s. 53. Stjärnhjulvälten .. liknar ringvälten, men har alla ringarna med tandad kant. LmUppslB 1195 (1923).
(1) -HOP. (stjärn- 1672 osv. stjärne- 17341744) [jfr t. sternhaufe, eng. star cluster] hop (se hop, sbst.3 I 2) av stjärnor; numera i sht (astron.): hop av med varandra gm gravitation förbundna stjärnor; ngn gg äv. oeg., om stjärna med dess omgivande planeter; i sht förr äv. dels om alla stjärnor på himlen, dels om stjärnbild. Klotformig stjärnhop, tät hop av mycket stort antal stjärnor (upp till flera miljoner) av hög ålder (tillhörande stjärnpopulation II), främst förekommande i Vintergatans halo. Öppen stjärnhop, oregelbunden yngre stjärnhop (hörande till stjärnpopulation I) med upp till flera tusen medlemmar, förekommande i Vintergatans spiralarmar. Om Daen i Stiernhopen skijnlös står, / För Solens stora glans. Lucidor (SVS) 218 (1672). Serenius K 1 b (1734; om stjärnbild). Den intressanta stjärnhopen h Persei. ASScF 23: Minnestal 8: 11 (1897). Bergstrand Astr. 639 (1925; om solen o. dess planeter). Med det nya jätteteleskopet .. fotograferar (astronomerna) .. stjärnor och stjärnhopar, som ligger ända till ettusen miljoner ljusår borta. Dædalus 1951, Ann. s. 33. Ca två dussin öppna stjärnhopar kan ses med blotta ögat. Astronomi 46 (1979). De äldre .. (stjärnorna) påträffas i de klotformiga stjärnhoparna och i galaxcentrum. Därs. Ssgr: stjärnhops-, äv. stjärnhop-system. särsk.: stjärnsystem utgörande en stjärnhop. VetenskIDag 292 (1940; om Vintergatans galax). -undersökning. NaturvForsknRådÅb. 1948—49, s. 139. —
-HUS. (stjärn- 1833 osv. stjärne- c. 1685 osv.)
1) (i vitter stil) bildl., om himlavalvet. Dhet höga stierne huus. Leyoncrona Vitt. 160 (c. 1685).
2) i astrologisk föreställning, = hus 11 a; jfr stjärna, sbst.1 1 g. När glada Valhalla / och stjernhusen alla / med Magterna falla, / och jordlifvet flytt; / då (osv.). Ling As. 492 (1833). Om sol och måne röja med sin ställning / i stjärnehusen, då en mänska födes, / de dolda krafter, som (osv.). Rundt Öd. 68 (1912).
3) [jfr t. sternhaus] byggn. till 2: stjärnformigt bostadshus med tre l. flera huskroppar utgående från ett gemensamt trapphus. DN(B) 1947, nr 143, s. 10. Ssgr (till -hus 3; byggn.): stjärnhus-område. område bebyggt med stjärnhus. TurÅ 1975, s. 35. -stad. stadsdel utgörande stjärnhusområde. SvD(A) 12/5 1945, s. 10.
(1, 2, 2 h) -HYACINT. [växten har stjärnformiga blommor]
1) [jfr t. sternhyasinthe] (†) växt tillhörande släktet Scilla Lin., blåstjärna; särsk. dels om växten Scilla amoena Lin., dels om växten S. bifolia Lin. (äv. i uttr. tvåbladig stjärnhyacint blå). Twåbladig stiern-Hyacint blå. Rudbeck HortBot. 53 (1685). Möller (1790; om S. amoena). Lilja FlOdlVext. 42 (1839; sannol. om klockhyacint). Stjernhyacint .. (dvs.) En art af örtslägtet Scilla. Dalin (1854). jfr Fries Ordb. 120 (c. 1870).
2) bot. o. trädg. växt av släktet Camassia Lindl. Hylander PrydnV 36 (1948).
-HÅR. (stjärn- 1866 osv. stjärne- 1852 osv.) [jfr t. sternhaar (i bet. 2)]
1) (i vitter stil) till 1: stjärngnistrande hår (se hår, sbst. 1). Säfström Amul. 6 (1852).
2) bot. till 1, 2: stjärnformigt förgrenat hår (se hår, sbst. 4); jfr -ludd. UpsLäkF 1865—66, s. 220. Stjärnhår, 3-flergrenigt hår med grenarna utgående från 1 punkt. Weimarck SkånFl. XXI (1963).
(1, 2) -HÅRIG. [jfr t. sternhaarig] bot. om växt(del): som har stjärnhår (se d. o. 2). BotN 1846, s. 175. Weimarck SkånFl. 255 (1963; om örter).
(1) -HÄR. (stjärn- 1833 osv. stjärne- 1683 osv.) (i vitter stil) bildl., om himlavalvets stjärnor uppfattade ss. en härskara; äv. i utvidgad anv., om otalig skara människor; jfr -skara. Himmelen ock thesz Stierne-Häär. Voigt Alm. 1683, s. 6. En strålande Olymp jag (dvs. Jupiter) i det låga skapar. / Bekrönt af Minnets Sol / Och häfdens stjernehär den magiskt efterapar / Odödlighetens pol. Stagnelius (SVS) 2: 92 (c. 1820). När vintergatans stjärnehär / i snön kristaller strör. 500Schlagervis. 316 (1952).
-HÖG. (i vitter stil)
1) till 1 (j): (så) hög (se hög, adj. 3, 10 a, d) att man l. det når upp till l. befinner sig bland stjärnorna. Han är intet så Stiernhög heller, sa Bonden om Länsman. Celsius Ordspr. 12: 169 (1714). Betänk, att hur / Stjernhögt mål man än med konst kan hinna, / Man likwäl (osv.). JournLTh. 1812, nr 42, s. 3. Fru Stjernstedts alltför stjärnhöga tro på människornas godhet. Hedén 5: 67 (1921). Det som vi ha gemensamt / är stjärnhögt över oss. / .. Det som vi ha gemensamt / är ljuset över oss. Edenholm Snäck. 85 (1952).
2) till 1, om natt l. kväll o. d.: stjärnklar; jfr hög, adj. 3 h. Levertin NDikt. 31 (1894; om vinternatt). Ahlman HändSpel. 28 (1917; om kväll).
(1) -HÖJD. (stjärn- 1875 osv. stjärne- 1819 osv.)
1) astron. o. sjöt. om en stjärnas höjd (se d. o. 2 slutet). UB 7: 469 (1875).
2) (i vitter stil) om den höjd (se d. o. 3) där stjärnorna är belägna. Hans ansigte låg vändt mot stjernehöjden. PoetK 1819, 1: 67.
(3 slutet) -IDROTT~02 l. ~20. sport. idrott för stjärnor l. där stjärnor får det uteslutande l. huvudsakliga intresset. SvD(L) 1925, nr 296, s. 11.
(3 slutet) -IDROTTSMAN~002, äv. ~200. sport. idrottsman som är en stjärna. IdrBl. 1924, nr 32, s. 7. —
-JUVEL. (i vitter stil) bildl., om stjärna; jfr juvel 2 b. Böttiger 1: 261 (1837, 1856).
(1, 2) -KAKTUS. [jfr t. sternkaktus, eng. star cactus] trädg. kaktusen Astrophytum myriostigma Lin., biskopsmössa; äv. allmännare, om kaktus tillhörande släktet Astrophytum Lin. SvUppslB Tilläggsb. 106 (1937). Hylander PrydnV 33 (1948; allmännare).
(1) -KALL. (stjärn- 1895 osv. stjärne- 1915 osv.) (i sht i vitter stil) särsk.: kall o. stjärnbelyst; äv. bildl. Heidenstam Dikt. 201 (1895; om nätter). Filosofiens stjärnekalla höjder. VFl. 1915, s. 137. —
-KAMMARE. (stjärn- 1672 osv. stjärne- 1848 osv.)
1) (i vitter stil) till 1; särsk. i pl., bildl., om stjärnhimlen tänkt ss. gudarnas hemvist. CVAStrandberg 1: 79 (1848).
2) till 2: stjärnprydd kammare (se kammare, sbst.2 2 a); jfr 3. Blå Stiern Cammaren Ähr klädd omkring medh Gyllenläder aff allehanda fergor. Karlson EBraheHem 96 (i handl. fr. 1672).
3) [efter eng. star-chamber; sessionsrummet tros ha haft stjärnprytt tak; jfr 2] hist. till 2: fr. o. m. 1500-talet (l. tidigare) till 1641 verksam kunglig engelsk överdomstol med utomordentliga befogenheter, bestående av bl. a. medlemmarna (l. vissa medlemmar) av kungens råd; ngn gg äv. i utvidgad anv., om rådsförsamling med stora befogenheter; jfr kammare, sbst.2 10. BrinkmArch. 2: 389 (1824; om supponerad församling av kritiker i Uppsala). Bjud icke till att öfwertala mig .. saken måste inför Stjernkammaren. Hagberg Shaksp. 11: 161 (1851). Almquist VärldH 5: 331 (1933).
(1) -KARTA.
1) [jfr t. sternkarte, eng. star-map] karta (se karta, sbst.2 V) över (en del av) stjärnhimlen; ngn gg äv. oeg., dels om stjärnhimlens stjärnor, dels om uppräkning av himlens stjärnbilder. 1782 utkom .. (den tyske astronomen J. E. Bodes) Stjernchartor på 34 graverade blad. Kjellin Astr. 70 (1822). Jag .. följde henne hem. Tryckte hennes arm på Skeppsholmsbron och förklarade hela stjernkartan. Strindberg Giftas 1: 278 (1884). Stjärnkartorna öfver hela norra himlahvalfvet. ASScF 23: Minnestal 8: 7 (1897). Lamm Oxenst. 286 (1911; om uppräkning av stjärnbilder).
2) (tillf., skämts.) bildl., om samling av ordensstjärnor som pryder ngns bröst; jfr stjärna, sbst.1 2 b. GGumælius (1909) hos Lagerlöf Brev 2: 89.
(1) -KATALOG. [jfr t. sternkatalog, eng. star-catalogue] astron. katalog över (synliga l. på annat sätt observerade) stjärnor på (en del av) himlavalvet, med angivande av vissa data (t. ex. positioner, magnituder, avstånd); jfr -förteckning, -lista, -tabell 1, stjärne-tavla. Michael Lalande's Stjern-Catalog. VetAH 1811, s. 291. Lundmark Världsallt. 104 (1941).
(3 slutet) -KATEGORI. kategori (se d. o. 3) av personer utgörande stjärnor. SvD(A) 3/7 1928, s. 10. —
-KEDJA. [jfr t. sternkette (i bet. 1)]
1) astron. till 1: kedjeliknande stjärngrupp. Wallenquist AstrLex. 208 (1973).
2) sport. till 3 slutet: kedja (se kedja, sbst. 3 a δ) av stjärnspelare. IdrBl. 1935, nr 25, s. 8 (i bandylag).
(1) -KIKANDE, p. adj. (stjärn- 1820. stjärne- 1821) (numera bl. tillf.) om näsa: som pekar mot stjärnorna, som är en uppnäsa. MarkallN 1: 23 (1820). Därs. 2: 159 (1821).
-KIKARE, sbst.1 (stjärn- 1619 osv. stjärna- 1631. stjärne- 15871844. stjärno- 15411748) [jfr t. sterngucker, eng. star-gazer (båda i bet. 1, 2 b)]
1) till 1: person som ägnar sig åt stjärnobservation; i fråga om ä. förh. l. föreställningar i sht om sådan person som (väsentligen) är astrolog l. spåman o. d. (förr äv. med mer l. mindre nedsättande bibet.); i fråga om moderna förh. numera bl. (skämts. o. vard.) om astronom; äv. bildl. Tå lät han tilhopa komma alla stiernokijkare och wijsa, och trollkarlar, och Chaldeer, at the skulle säya Konungenom sin dröm. Dan. 2: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: spåmän). Dieffwulen, eller Dieffwulsk Partij, såsom äro: Spåmän, Stiernekikare (m. fl.). L. Paulinus Gothus Pest. 71 b (1623). SvMerc. 1763, s. 722 (bildl.). På Rhodos .. levde astronomen Hipparchos, som i antiken räknades som den störste av alla stjärnkikare. Henrikson AntikHist. 1: 201 (1958).
2) till 1, om djur.
a) hippol. om häst som sticker med nosen (se sticka, v.1 I 10 d). Weste FörslSAOB (c. 1817). Billing Hipp. 183 (1836).
b) [fiskens ögon sitter ovanpå huvudet] zool. strupfenig fisk tillhörande familjen Uranoscopidae; särsk. om medelhavsfisken Uranoscopus scaber Lin.; i pl. äv. om familjen. SvSaml. 3—6: 120 (1765; om U. scaber). (Lat.) Jugulares, (sv.) Strupfisk .. (lat.) Uranoscopus, (sv.) Stjernkikare. Brander NatH 31 (1785). DjurVärld 6: 461 (1962; i pl., om familjen).
3) (numera bl. om ä. l. utländska förh., skämts.) till 2 b, om person som fikar efter ordnar. AB 27/11 1889, s. 2. Ssgr (till -kikare, sbst.1 1): stjärnkikar-, äv. stjärnkikare-hus. (†) astronomiskt observatorium. Serenius Oo 4 b (1734). Heinrich (1828). -instrument. (numera bl. tillf.) astronomiskt instrument. Dædalus 1951, s. 45 (cit. fr. 1763). -koja. (†) astronomiskt observatorium. Lind 1: 1474 (1749). -konst. (numera bl. tillf.) om (den observerande) astronomien; jfr stjärn-kik-konst. Swedberg SabbRo 542 (1701, 1710). Dalin (1854). -redskap. (†) = -kikar-instrument. Serenius Oo 2 a (1734). -torn. (numera bl. tillf.) torn ss. astronomisk observationsplats. Lind 1: 1474 (1749). -vetenskap. (†) = -kikar-konst. Ekblad 26 (1764).
(1) -KIKARE, sbst.2 (astronomisk) kikare (använd) för stjärnobservationer; refraktor l. reflektor (spegelteleskop) o. d.; ngn gg äv. oeg., om föremål använt att sikta in sig mot en stjärna med vid stjärnobservation; jfr -tub, stjärne-glas. Björkman (1889). (Skorstenen) var tämligen vid och var under klara vinterkvällar, en utmärkt stjärnkikare, men med begränsat område. Järnvägsminn. 12 (1952). BonnierLM 1954, s. 734.
(1) -KIKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (stjärn- 1734 osv. stjärne- 16781749)
1) (numera bl. tillf.) stjärnobservation; astronomisk(a) observation(er); äv.: astronomi. De Chaldéer hafwe ok icke lijte lagdt sig på studier, i synnerhet Astronomien, eller Stjernekijkerij. Columbus Ordesk. 47 (1678; uppl. 1963). Alving FamS 17 (1919).
2) (vard.) konkret: astronomiskt observatorium. DA 1771, nr 109, s. 3. Almqvist DrJ 447 (1834). (Observatoriet) blev en .. (Sthms) kära tillhörighet och benämndes helt enkelt stjärnkikeriet. Ymer 1934, s. 225.
(1) -KIK-KONST. (†) om astronomien; jfr -kikarkonst. Lind 1: 1411 (1749).
(1) -KIKNING. (tillf.) stjärnobservation; jfr -kikeri 1. Söderberg ResRom 187 (1929).
(1) -KLAR. (stjärn- 1639 osv. stjärne- 1821 osv.)
1) (i vitter stil) stjärnbelyst o. klar (se d. o. 1) l. lysande l. glänsande. Till Oden sjelf i stjernklar sal / uppstiger hennes ättartal. Tegnér (WB) 5: 11 (1822).
2) om öga l. blick o. d.: klar (se d. o. 1) likt en stjärna l. en stjärnas ljus; äv. dels ss. adv., dels bildl. Bremer GVerld. 2: 360 (1860; om blickar). Key SjälNeutr. 25 (1916; bildl.). Hennes ögon glänste så stjärnklart. Sandgren Hav. 94 (1930).
3) om himlen: klar (se d. o. 3 b) så att stjärnorna syns; äv. om natt l. kväll o. d.: kännetecknad av sådan himmel; ofta i n. sg., i sådana uttr. som det är stjärnklart, betecknande att himlen l. natten o. d. är stjärnklar. Schroderus Comenius e 2 a (1639). Bort verldsligt Regemente, / Verlden blir mera bitter, / Stjernklara firmamente, / Mig nu öfverhvälf. Bellman (BellmS) 1: 263 (c. 1785, 1790). Promenerande, som njöto af den svala, stjernklara nattens klarhet. Rydberg Ath. 202 (1859). Strömgren AstrMin. 1: 68 (1921; om kväll). Det var stjärnklart ute och nästan fullmåne. Gustaf-Janson Äng. 70 (1967).
4) (tillf.) bildl.: fullständigt klar (se d. o. 10); jfr sol-klar 3. Sjöberg Syntaxuppr. 26 (1925; om bevis).
(1) -KLASE. (stjärn- 1781 osv. stjärne- 1775) (numera nästan bl. i vitter stil) oeg. l. bildl.: klase (se klase, sbst.1 3) av stjärnor; förr äv.: stjärngrupp l. stjärnhop l. stjärnbild o. d. Den Stjerne-klasen, samlingen af flera Himla-ljus, den man kallar: Orion. Carlsson JCDeGeer 4 (1775). Medan julis lilafärgade himmel mörknade och augustis stjärnklasar tändes över byn. Lundkvist FlodHav. 35 (1934).
-KLASS.
1) (†) till 1: klass (se d. o. 6) vartill stjärna l. stjärnor hänförs med avseende på sin ljusstyrka, storleksklass, magnitud; äv.: stjärnbild. Wassenius Alm. 1742, s. 31 (om stjärnbild). NF (1891).
2) (numera mindre br.) till 2 o, om var o. en av de tre (med en till tre stjärnor i stigande skala betecknade) klasser (se klass 5 c) vari ätliga svampar indelas. Cortin SvampHb. 198 (1942).
3) till (3,) 3 slutet: klass (se d. o. 5 c) bestående av stjärnor; äv. i utvidgad anv., i fråga om saker av hög kvalité o. d. Stå i stjärnklass, tillhöra eliten l. det bästa o. d., stå i särklass. Swing 1921, nr 36, s. 4 (i fråga om sport). Man behöver ju inte stå i stjärnklass för att ha ett och annat att viska åt en stammande amatör. Ergo 1925, s. 59. Detta idealskepp, som stod bland de främsta svenska i stjärnklass. Palmqvist Oceaner 109 (1942). (Matematikläraren var) respekterad och vördad av alla, även av dem som inte stod i någon matematisk stjärnklass. LundagKron. 3: 137 (1955).
(3, 3 slutet) -KLASSARE. (mera tillf.) person som står i stjärnklass (se d. o. 3). IdrBl. 1935, nr 60, s. 12 (i pl., om tävlingscyklister).
(1) -KLOK. (stjärn- 17531946. stjärne- 1743) [jfr ä. t. sternklug] (numera föga br.) klok (se d. o. 3) i fråga om stjärnor, stjärnkunnig; i sht i fråga om kunskap i astrologi (jfr stjärna, sbst.1 1 g); särsk. substantiverat (särsk. liktydigt med: astrolog). Nordenflycht (SVS) 1: 195 (1743). Ingen stjärnkloker (skall) wåga sig säja, at himmelens lopp har förebådat det förfärliga djuret, som Tiberströmmen för några år sedan, uti Rom, dödt upkastade. Borg Luther 1: 58 (1753). Östergren (1946; äv. ss. sbst., om astrolog).
(1) -KLOT. (stjärn- 1853 osv. stjärne- 1871 osv.) [jfr t. sternkugel] (i sht i vitter stil) om stjärna; jfr klot, sbst.1 2 h. Bremer NVerld. 2: 158 (1853).
(3 slutet) -KLUBB. sport. idrottsklubb med många stjärnor ss. medlemmar l. som fostrat stjärnor. IdrBl. 1924, nr 60, s. 9.
(1, 2) -KLUBBA. kulturhist. stridsklubba med klubbhuvud bestående av en med taggar stjärnformigt besatt kula; jfr morgon-stjärna 3. Ymer 1922, s. 117 (i fråga om ä. förh. i Peru).
(1) -KLÄDD, p. adj. (i vitter stil) bildl., om himlen: klädd (se kläda 4) med stjärnor, stjärnbeströdd l. dyl. Almqvist Herm. 43 (1833).
(2 k) -KNAPP. på l. till klädesplagg: (prydnads)knapp i form av en stjärna l. försedd med stjärnformigt mönster. Fatab. 1938, s. 114.
(1, 2) -KNOP. [efter eng. star knot] sjöt. knop (se knop, sbst.1 1) lagd av tre till sex (vanl. fem) kardeler (se kardel, sbst.1 3) i form av en tre- till sexuddig stjärna. Martinson Nässl. 299 (1935).
(1) -KOMPLEX. (numera bl. mera tillf.) komplex (se komplex, sbst. 2) av stjärnor, stjärngrupp. Frey 1849, s. 467.
(1) -KONST. (stjärn- 17461872. stjärne- 16351942) [jfr t. sternkunst] (numera bl. tillf.) stjärnkunskap l. stjärnvetenskap; särsk. med syftning på dels astrologi, dels astronomi; jfr -kikar-konst, -tydar-konst o. konst 2, 3 e. Om någen menar, at man skal troo Stiernekonsten eller thet som ther vtaff spås: Han wari förbannat. Schroderus Os. 1: 580 (1635). Dens. Modersch. 34 (1642; om astronomi). Mycket älskade de gamle Stjern-konsten. 1VittAH 1: 17 (1755). Detta (människopar) vars framtid ingen stjärnekonst hade kunnat spå. Thorén Herre 163 (1942).
-KONSTELLATION.
1) till 1, 1 g, i fråga om (ä.) astrologiska föreställningar: konstellation (se d. o. 1) av (stjärnor l.) planeter; äv. konkret: stjärnbild, konstellation (se d. o. 2); jfr -ställning o. stjärne-stånd. Taube Ellinor 82 (1923; i bild). IllSvOrdb. (1955; om stjärnbild). Kulturen 1956, s. 58 (i fråga om föreställningar på 1400-talet).
2) i bildl. anv. av 1.
a) om samling av ordensstjärnor som ngn bär; jfr stjärna, sbst.1 2 b. Granqvist Grev. 1: 230 (1931).
b) om samling av personer som utgör stjärnor (se stjärna, sbst.1 3, särsk. 3 slutet). IdrBl. 1924, nr 55, s. 3 (i fråga om löpare). Orkestern var .. en stjärnkonstellation. Orkesterjourn. 1937, nr 7, s. 17.
(3 slutet) -KONSTNÄR~02 l. ~20. konstnär (se d. o. 2) som är en stjärna. SvD(A) 1933, nr 277, s. 15. —
-KONUNG l. (i bet. 2 enbart) -KUNG. (stjärn- 1817 osv. stjärne- 16851844)
1) (i vitter stil, numera mindre br.) till 1, om solen (tänkt ss. stjärnornas konung). Spegel GW 176 (1685). Runeberg (SVS) 3: 303 (1844).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. kulturhist.) till 2 a, om stjärnbärare. 2VittAH 19: 80 (1836, 1850).
(1, 2) -KOPPLA. el.-tekn. med avs. på elektrisk(t) ledning, fassystem l. transformator o. d.: koppla medelst stjärnkoppling; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Stjärnkopplad trefaslindning. TT 1897, M. s. 102. 15 st. stjärnkopplade enfastransformatorer. Därs. 1904, V. s. 32. Nu kunna .. de tre lindningarna (i en växelströmsmaskin) antingen stjärnkopplas, hvilket (osv.). Elfving Starkstr. 78 (1909). IngHb. 1: 831 (1947; i p. pf., om fassystem).
(1, 2) -KOPPLING. [jfr t. sternschattung] el.-tekn. vid system för elektrisk flerfasström: elektrisk koppling (jfr koppla 1 f) varvid fasströmmarna sammanförs i en nollpunkt (se d. o. d); Y-koppling; motsatt: deltakoppling, triangelkoppling. 2UB 3: 353 (1897). (Vissa växelströmsmotorer görs) omkopplingsbara för start i s. k. stjärnkoppling och för normal gång i s. k. triangelkoppling. HantvB I. 2: 156 (1934). BraBöckLex. (1979).
(1) -KOR. (stjärne- 1692 osv.) [jfr t. stern(en)chor] (i högre stil) i sg., bildl., om stjärnorna tänkta ss. en kor (se kor, sbst.1 3). Achrelius Jos. B 1 a (1692).
(1, 2) -KORALL. [jfr t. sternkoralle, eng. star-coral; korallens grenar har stjärnformigt ordnade rum för polyperna] (numera mindre br.) koralldjur tillhörande underklassen Madreporaria, egentlig korall, stenkorall. Linné Gothl. 281 (1745). 2SvUppslB (1953).
-KORN.
1) (tillf.) till 1: av stjärna bildad punkt på himlavalvet; jfr korn 6. Sandgren Furst. 40 (1962).
2) [genomskärningen av axet bildar en likformig, sexuddig stjärna] lant. till 1, 2: kornslaget Hordeum vulgare Lin. (emend. lam.), (äkta) sexradskorn (med seg axspindel). Lundeqvist Landtbr. 325 (1845).
-KORS. [jfr t. sternkreuz (i bet. 2)]
1) till 1: stjärnkonstellation i form av ett kors (se d. o. I 6). Den södra polens gnistrande stjernkors. Böttiger 4: 85 (1847, 1869).
2) till 1, 2: stjärnformigt kors (se d. o. I 7). Hiärne 2Anl. 186 (1706; om märke på kroppen åstadkommet av blixtnedslag).
-KRANS. (stjärn- 1812 osv. stjärne- 1672 osv.)
1) (i vitter stil) till 1, om krans (se d. o. 4) av stjärnor (särsk. i pl., om himlavalvets alla stjärnor); i fråga om ä. naturvetenskapliga föreställningar äv. om stjärnsfär. Han (dvs. den högsta sfären) löper rund omkring the nedra Stierne-Krantzar. Spegel GW 61 (1685). Månen såg jag träda / Upp bland stjernekransar. Hedborn Minne 18 (1835).
2) (i vitter stil) till 1, bildl., motsv. krans 2; jfr 1. Then wärden här så titt medh Seger-Cronor krönt, / Blijr mädh en Stierne-Krans nu aff Gudh sielfuan lönt. Lucidor (SVS) 197 (1672). Agardhs namn tillhör stjernkransen af våra mest strålande snillen. Böttiger 4: 146 (1861, 1869). SthmSlH 2: 262 (1940).
3) till 2, om krans av stjärnformade figurer; särsk. (numera föga br.) om stjärnbaneret. Crusenstolpe Mor. 2: 87 (1840).
(1) -KRANSAD, p. adj. (i vitter stil) särsk. om kväll: omkransad av stjärnklar himmel. Stagnelius (SVS) 3: 346 (c. 1820).
(1) -KRETS. (stjärn- c. 1710 osv. stjärne- 1706 osv.) [jfr t. sternkreis (i bet. 1)]
1) (i sht i vitter stil) stjärnhimmel (se d. o. 1 o. jfr krets, sbst.1 4); äv. dels motsv. krets, sbst.1 4 slutet, dels hyperboliskt (motsv. stjärna, sbst.1 1 j); i sht förr äv. om planet- l. solsystem. Så komme wij til Stierne-Kretzens och wårt Christelige Lopps Ändemåhl, nemliga thet Himmelske Wäsendet. Lacander Gyllenstierna 46 (1706). Om Gud och Hans försyn de (dvs. kvinnorna) kunna wackert skrifwa, / De kunna dygders pris til stiärnekretsen drifwa. Kolmodin QvSp. 2: 436 (1750). Du hörde / Stjernkretsarna och alla sferer ljuda; / Och såg planeterna med lyssning stanna / Att se Hans (dvs. Guds) uppfarts jubeltåg. JGOxenstierna 4: 252 (1815). (Sv.) Stjernkrets .. (fr.) système planétaire ell. solaire. Schulthess (1885). Fatab. 1938, s. 96.
2) (numera föga br.) stjärngrupp l. stjärnkonstellation (se d. o. 1; äv. i fråga om astrologi, motsv. stjärna, sbst.1 1 g); äv.: stjärnbild. (Sv.) Stjern-krets, (t.) das Gestirn. Lind (1738). Lejonets stjern-krets. Dens. (1749). Således borde alla, som hafwa et melancholiskt temperament och woro födde under samma stiernekrets eller constellation, kunna prophetera. Almquist InlHelSkr. 516 (1775). Framför .. (Wallenstein) låg en med stjärnkretsar överritad tavla. Heidenstam Svensk. 2: 96 (1910).
(1) -KRONA. (stjärn- 1810 osv. stjärne- 1673 osv.) (i högre stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om stjärnhimlen (jfr krona, sbst. 4), dels om krona (se krona, sbst. 3 c α) av stjärnor l. lysande liksom av stjärnor o. tänkt ss. given åt var o. en av de saliga i himlen. Lucidor (SVS) 333 (1673; given åt en död i himlen). Och Svea sitter å sin thron på fjellen, / med stjernekronan omkring gullgult hår. Tegnér (TegnS) 2: 57 (1811). Än i stjernekrona / Jag sett dig (dvs. sången) stråla, än förutan prakt / I blåklintskrans du sväfvade på gräset. Wirsén NDikt. 252 (1880).
(1, 2) -KRUT. [efter t. sternkraut; växtens blommor är stjärnformiga] (†) växten Galium verum Lin.?, gulmåra?; jfr krut, sbst.1 IErici Colerus 2: 123 (c. 1645).
(1) -KRÖNT, p. adj. (stjärn- 1827 osv. stjärne- 1829 osv.) (i vitter stil) krönt (se kröna 1 c) med stjärnor. Stjernkrönta Nyx! Atterbom 2: 154 (1827).
(2 n) -KULA. (förr) ss. lysraket använd ihålig kula (se kula, sbst.3 1) innehållande stjärnor. KrigVAH 1825, s. 148. —
-KULT.
1) [jfr t. sternenkult] rel.-hist. till 1: kult (se kult, sbst.2) av en stjärna l. stjärnorna (ss. gudom resp. gudomliga väsen); jfr -dyrkan 1. UpplFmT 30: 174 (1915).
2) till 3 slutet, bildl.: kult (se kult, sbst.2 slutet) av en stjärna l. stjärnor; jfr -dyrkan 2. Swing 1923, nr 7, s. 2. —
-KUNG, se -konung.
(1) -KUNNIG. (stjärn- c. 1680 osv. stjärne- 1723) kunnig (se d. o. II 2) i fråga om stjärnorna; i sht substantiverat, oftast liktydigt med: astronom (l. astrolog); jfr -klok, -vis. En Stiernkunnig kan för ut se och weta, när förmörkelse skal ske. Spegel Pass. 292 (c. 1680). De stjernkunnige eller astronomerna. Alm(Sthm) 1842, s. 42. I speglade stjernorna spåddes / kommande glädje och ve af djupt stjernkunniga kvinnor. Heidenstam Vallf. 40 (1888). Babyloniernas stjärnkunniga präster hade kommit långt i den astronomiska observationens konst. Aspelin TankVäg. 1: 34 (1958). Avledn.: stjärnkunnighet, r. l. f. om förhållandet att vara stjärnkunnig, kunnighet (se d. o. 3) i fråga om stjärnorna; vanl. konkretare: stjärnvetenskap l. astronomi (l. astrologi); jfr -kunskap. Serenius Gg 2 a (1734). Bergklint MSam. 1: 151 (1781; om astronomien). (Sv.) Stjernkunnighet .. (lat.) astrologia .. astronomia. Cavallin (1876). Östergren (1946).
(1) -KUNSKAP~02 l. ~20. (stjärn- 1780 osv. stjärne- 17751886) [jfr t. sternkunde] kunskap (se d. o. 1) om stjärnorna, stjärnkunnighet; oftast om astronomi (l. astrologi; jfr kunskap 3); jfr -konst, -kännande, -vetenskap. De Chaldeer, som mer, än något annat folkslag på denna tiden, woro öfwade i stierne-kunskapen. Almquist InlHelSkr. 538 (1775). Otaliga gånger har jag senare stått på samma plats, där far invigde mig i stjärnkunskapens elementer. Ruin Rumm. 86 (1940).
(1) -KUPOL. (i vitter stil) om stjärnhimlen; jfr kupol 2 a. Rydberg Ath. 240 (1859).
(1, 2) -KURVA. [jfr t. sternkurve] mat. stjärnlinje. 2SvUppslB 13: 1084 (1949).
(1) -KVÄLL. (stjärn- 1816 osv. stjärne- 1816 osv.) (i vitter stil) stjärnljus l. stjärnklar kväll. Atterbom SDikt. 2: 301 (1816, 1838). ”Djupt i hafvet på demantehällen” / Melodiskt ljöd i klara stjärneqvällen. Wirsén Vint. 168 (1890).
(1) -KÄNNANDE, n. (†) stjärnkunskap, astronomi; jfr känna 3. VetAH 1745, s. 85.
(2 o) -KÖTT. (numera mindre br.) stjärnstämplat ungnötkött (tillhörande endera av de två l. tre finaste kvalitéerna). ST(A) 9/5 1952, s. 1. SvD 8/1 1977, s. 16. —
-LAG.
1) (†) till 1, 2: stjärnformigt bjälklag; särsk. i takresning för torn l. klockstapel o. d.: bjälklag som går från taksparrarna o. ansluter mot hjärtstocken. Sundelius NorrköpMinne 566 (1798). Dess (dvs. Västerås domkyrkotorns) säkra grundmurning .. och den .. konstrika sammanfogningen af dess stjernlag och bjelkresning .. hindra det från att falla. Böttiger 6: 8 (c. 1875).
2) sport. till 3 slutet: lag (se lag, sbst.3 14 c γ) som (väsentligen) består av (l. kännetecknas av många) stjärnor. IdrBl. 1924, nr 53, s. 1 (i fråga om löpning).
(1) -LAMPA. (stjärn- 1851 osv. stjärne- 1841 osv.) (i vitter stil) bildl., om stjärna. Crusenstolpe Mor. 4: 148 (1841).
(1) -LAND. (stjärne- 1830 osv.) (i högre stil) bildl., om stjärnvärlden (jfr land 3 k); särsk. om stjärnvärlden tänkt ss. Guds l. de saligas hemvist (jfr land 3 k slutet); i sht i pl. Då ögat ser i stilla qvällen glimma / Ur fjerran blå de klara stjernelanden, / Då (osv.). Böttiger 2: 285 (1830, 1857). Der, i klara stjernelanden, / Skall en gång den villsna anden / Finna fridens hamn. Säfström Skymn. 18 (1853).
(1, 2) -LAV.
1) [laven har stjärnformigt flikad bål] bot. laven Physcia stellaris (Lin.) Nyl. Krok o. Almquist Fl. 2: 114 (1907).
2) [laven är täckt av små fläckar som kommer den att likna stjärnhimlen] (†) laven Opegrapha rufescens Pers. Acharius Lich. 24 (1798).
(1, 2, 2 h) -LEVERGRÄS. [jfr t. sternleberkraut; växten har stjärnformigt ordnade blad] (†) växten Galium odoratum (Lin.) Scop. (Asperula odorata Lin.), myskmadra. Franckenius Spec. A 4 a (1638). Serenius Kkkk 3 b (1757).
(1) -LIK. (stjärn- 1772 osv. stjärne- 1673. stjärno- 1830) som liknar en stjärna(s), stjärnliknande; stjärnformig; äv. ss. adv. Fruu Fröja satte sig, på Demantliuse Stolen, / Som glittra Stierne-lijk. Lucidor (SVS) 304 (1673). Aldrig hade hennes ögon tindrat så stjernlikt klara. Roos Strejk. 64 (1892). Jordstjärnorna .. igenkännas på det tjocka yttre hyllet eller skalet, vilket som äldre delar sig från toppen och nedåt i fyra eller flera flikar, så att svampen får ett stjärnlikt utseende. Cortin SvampHb. 238 (1942).
(1) -LIKNANDE, p. adj. som liknar en stjärna(s), stjärnlik; stjärnformig. 2NF 19: 666 (1913).
(1, 2, 2 h) -LILJA.
1) (†) = -gårdlök. Tholander Ordl. (1872). WoJ (1891).
2) trädg. prydnadsväxten Lilium concolor Salisb. Hylander PrydnV 52 (1948).
(1, 2, 2 h) -LIND. [bladens undersida har vita stjärnhår] bot. prydnadsträdet Tilia Moltkei Spaeth. Hylander PrydnV 70 (1948).
(1, 2) -LINJE. mat. stjärnformig linje (se d. o. 1 b) l. kurva (hypocykloid) alstrad på en punkt av en cirkel som rullar utan glidning på insidan av en fast cirkel o. varvid den inre cirkelns radie förhåller sig till den yttre som 1:4, stjärnkurva. BonnierLex. 7: 165 (1964).
(1) -LINS. (mera tillf.) linsformig anhopning av stjärnor. 2NF 33: 124 (1921).
(1) -LISTA. (stjärne- 1746) (numera föga br.) jfr lista, sbst.2, o. -katalog. Roman Holbg 11 (1746).
(1) -LJUS, sbst. (stjärn- 1697 osv. stjärne- c. 1685 osv.)
1) av stjärnorna (l. av en stjärna) utstrålat ljus (se ljus, sbst. 1 a); äv. bildl. Seglade the hela natten wid stiernlius. Peringskiöld Hkr. 1: 176 (1697). Ditt svarta ögas trollska natt / Tändt stjernljus i mitt sinne. Östergren Dikt. 109 (1871).
2) (i vitter stil) om lysande stjärna; jfr ljus, sbst. 4 a. Fly bort, I stierneliuus. Leyoncrona Vitt. 160 (c. 1685).
(1) -LJUS, adj. (stjärn- c. 1600 osv. stjärne- 1880 osv.) ljus (se ljus, adj. 2) l. upplyst gm stjärnljus (se -ljus, sbst. 1); i sht om natt l. kväll o. d.; äv. om himlen: kännetecknad av stjärnljus (se -ljus, sbst. 1), stjärnklar; äv. bildl. När thet [var] omykit stiärnliust en mårgon sadhe M. Jacob innan dager blijr få vij snjö. Bureus Suml. 41 (c. 1600). Nu ynglingen rågar pokalen / Åt gudar i stjernljusa salen. PoetK 1819, 1: 58. Friden vinkar dig stjerneljus / I San Paolos tempelhus. Wirsén NDikt. 57 (1880). Stenelid KlarStjärn. 329 (1949; om kväll).
-LODNING.
1) [efter eng. star gauge] astron. till 1, om den av den engelske astronomen W. Herschel († 1822) använda metoden att söka fastställa Vintergatans form o. utsträckning gm att i olika riktningar räkna antalet stjärnor synliga i teleskopets synfält; jfr loda, v.1 1. Wallenquist AstrLex. 208 (1973).
2) (förr) till 1, 2: lodning (se loda, v.1 1) med utgångspunkt från bestämda punkter (ofta uddar) varifrån vattendjupet mättes stjärnformigt (radiellt) i olika riktningar; motsatt: parallellodning. TSjöv. 1905, s. 500. Ssg (i fackspr.): stjärnlodnings-metod. till -lodning 1, 2. Bergstrand Astr. 736 (1925). SvFlH 3: 242 (1945).
(1) -LOFT. (stjärn- 1946 osv. stjärne- 1817 osv.) (i vitter stil) om stjärnhimlen; äv. om stjärnhimlen ss. Guds hemvist (jfr himmel 3). PoetK 1817, 1: 93. Björnberg RimmTank. 16 (1891).
(1) -LOPP. (numera föga br.) om stjärnornas rörelser; jfr lopp 3 c o. -rörelse. Bliberg Acerra 25 (1737). Nordforss (1805).
(1, 2) -LUDD. (numera bl. mera tillf.) jfr ludd, sbst.1 1 b, o. -hår 2. BotN 1841, s. 102. Weimarck SkånFl. 669 (1963). Ssg: stjärnludds-rand. (mera tillf.) jfr rand 4. Weimarck SkånFl. 682 (1963).
(1, 2) -LUDEN. bot. besatt med stjärnludd; äv. ss. adv. Wikström ÅrsbVetA 1846—49, s. 814 (ss. adv.). Weimarck SkånFl. 682 (1963).
(2 a) -LYKTA. (i sht förr) lykta utgörande trettondagsstjärna. MeddNordM 1893—94, s. 23.
(1) -LYST, p. adj. (stjärn- 1901 osv. stjärne- 1938 osv.) (i vitter stil) stjärnbelyst; om natt l. föremål l. plats o. d.; äv. oeg. l. bildl., om tystnad o. d.; jfr -upplyst. I stjärnlyst vinternatt går kungafärden. Söderberg Dikt. 123 (1901). I var doftande, stjärnlyst dunge / stormar vårpsalmens övermod. Johansson Jäg. 17 (1913). Nätternas stjärnlysta tystnad. TurÅ 1939, s. 162.
(1) -LÅGA. (stjärn- 1841 osv. stjärne- 1820 osv.) (i vitter stil) bildl., om lysande stjärna; jfr låga, sbst.1 2 a. Sjöberg (SVS) 1: 173 (1820).
(1) -LÄRA. (numera föga br.) om astronomin. KrigsmSH 1803, s. 54.
(1 g) -LÄSARE. (mera tillf.) om astrolog. Spåmän och stjärnläsare. Heidenstam Alienus 2: 111 (1892).
(1, 2, 2 h) -LÖK. [växten har stjärnlika blommor] bot. växt tillhörande släktet Ornithogalum Lin.; numera i sht i uttr. spansk, arabisk stjärnlök, om O. pyrenaicum Lin. resp. arabicum Lin.; i sht förr äv. om växten O. umbellatum Lin., morgonstjärna; jfr -fågelmjölke, -gårdlök, -lilja 1, -vårlök. Fries BotUtfl. 3: 233 (1864). Ekbohrn 966 (1936; om morgonstjärna). VåraKulturvN 274 (1977: arabisk .. spansk). Ssg: stjärnlök-släkte(t). bot. om släktet Ornithogalum Lin. ArkBot. II. 1: 72 (1904).
(3 slutet) -LÖPARE. sport. löpare som är en stjärna. Vi ha ej några stjärnlöpare. SvD(A) 4/5 1921, s. 3.
(1) -LÖS. (stjärn- 1815 osv. stjärne- 1879) som saknar stjärnor l. stjärnljus; i sht om natt l. kväll l. om (del av) himlen o. d.; äv. dels ss. adv., dels mer l. mindre bildl.; jfr -tom. JGOxenstierna 4: 97 (1815). Vingarna bära mig väl ännu, men för det mesta i stjernlösa rymder. Tegnér Brev 8: 52 (1836). Melin JesuL 1: 240 (1842; om del av himlen). Wirsén NDikt. 310 (1880; ss. adv.). Grafvens natt, om mörk den är, / Är derför icke stjernlös. Dens. LifvVår 35 (1888). Lundegård LaMouche 182 (1891; om himlen). Kvällen är stjärnlös och svart. Engström KaapAfr. 150 (1937). Avledn.: stjärnlöshet, r. l. f. Östergren (1946).
(1, 2, 2 h) -MAGNOLIA. [jfr t. sternmagnolie; växten är stjärnblommig] trädg. (den i Japan inhemska) prydnadsbusken Magnolia stellata (Sieb. & Zucc.) Maxim. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 281 (1947).
(1, 2) -MAKARONER. handel. makaroner i form av små stjärnor; jfr -gryn. HemKokb. 10 (1903: stjärnmakaroni).
(1) -MAKT. (stjärne- 1818) (i vitter stil, numera bl. tillf.) makt (se d. o. 12 b) inneboende i en stjärna l. stjärnorna. Atterbom Minn. 473 (1818).
(2 a) -MAN. (stjärn- 1880. stjärne- 1916) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjärngosse (se d. o. 1). Landsm. VIII. 2: 87 (1880, 1891; från Rönnebergs härad i Skåne).
(3) -MANNEKÄNG. mannekäng (dvs. person, i sht kvinna, som yrkesmässigt demonstrerar kläder) som är en stjärna. GHT 1957, nr 220, s. 1.
(1) -MANTEL. (stjärn- 1816 osv. stjärne- 1794 osv.) (i vitter stil) mer l. mindre bildl., motsv. mantel 1 c (α); särsk. om stjärnhimlen (l. stjärnorna). Stenhammar 78 (1794). På nytt bredde natten sin stjernemantel öfver den slumrande jorden. Östergren Timme Elfv. 1: 10 (1875).
(1, 2) -MASK.
1) [jfr t. sternwurm, eng. star worm; djurets yta är täckt av papiller] zool. ledmask tillhörande klassen Sipunculoidea (i pl. äv. om klassen); förr äv. om l. med inbegrepp av mask tillhörande klassen Echiuroidea (anträffat bl. i pl., om maskgrupp bestående av de båda klasserna). Stjernmaskar (Gephyrea). Thorell Zool. 2: 429 (1865). En .. maskgrupp, som nu uppdelats, men som i sin förra omfattning benämndes gephyreer eller stjärnmaskar kan (osv.). Uppl. 1: 147 (1901). DjurVärld 1: 498 (1960; i pl., om klassen).
2) (†) om sjögurka (som ofta är mer l. mindre maskformig o. vilkens yta är beströdd med små skelettplattor). Rebau NatH 1: 728 (1879).
(1, 2) -MASK-LILJA. [infusorien bildar stjärnformiga, skaftade kolonier] (†) om koloni av klockdjur av en icke närmare känd art. VetAH 1791, s. 22.
(1) -MASSA. [jfr eng. stellar mass] astron. massa (se massa, sbst.2 2) hos en stjärna; äv.: massa (se massa, sbst.2 4) l. mängd av stjärnor, stjärnsystem l. dyl. Kjellin Astr. 41 (1822; om stjärnsystem). Den minsta stjärnmassa man känner uppgår till cirka två tiondelar av solens massa. (Ångström o.) Lundmark Världsr. 2: 247 (1927). Wallenquist AstrLex. 133 (1973).
(1) -MINUT. (numera föga br.) stjärntidsminut. Lindhagen Astr. 144 (1858).
(1) -MOLN. (stjärn- 1846 osv. stjärne- 1901) [jfr t. sternwolke, eng. star cloud] astron. om mycket ljusstark, stor (o. avlägsen), molnliknande anhopning av stjärnor; numera bl. om sådan anhopning inom Vintergatan l. annan galax; förr äv. om nebulosa l. nebulositet (se d. o. 2); jfr -töcken. Frey 1846, s. 124 (om nebulosa). Vintergatan, som alltigenom är ett stjernmoln. Scheutz Jord. 53 (1856). De s. k. Kapmolnen, ett par på södra himlen utanför Vintergatan belägna ”stjärnmoln”. Bergstrand Astr. 672 (1925). De stora stjärnmolnen i Skyttens stjärnbild. SvNaturv. 1966, s. 102.
(1, 2) -MOSSA. [jfr t. sternmoose; hanskotten bildar en stjärnliknande bladrosett] bot. bladmossa tillhörande släktet Mnium Lin. (i pl. äv. om släktet); i sht om mossan Mnium cuspidatum Hedw. Liljeblad Fl. 310 (1792). (Lat.) Funaria Hygrometrica .. (Sv.) Hygrometrisk Stjernmossa. SvBot. nr 228 (1805). Krok o. Almquist Fl. 2: 38 (1907; i pl., om släktet). (Lat.) Mnium cuspidatum. (Sv.) Stjärnmossa. Ursing SvVäxt. Krypt. 84 (1949). Ssg: stjärnmoss-art. bot. jfr art 8 a α. TurÅ 1959, s. 168.
(1, 2) -MOTIV. jfr motiv 3 a. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 88 (1929).
(1, 2) -MOTOR. [jfr t. sternmotor] tekn. förbränningsmotor (i sht flygmotor) med cylindrarna radiellt (stjärnformigt) ordnade kring vevhuset; äv. om ett slags förbränningsmotor vars rotors kammar successivt rör sig mellan fem arbetskammare åtskilda av radiellt gående tätningar. Nerén (1930). Den moderna flygmotorn utföres antingen såsom stjärnmotor eller såsom radmotor. SvTeknUppslB 3: 495 (1944). BonnierLex. (1966; äv. om motor med rörliga rotorkammar).
(1, 2) -MULLVAD~02 l. ~20. [jfr t. sternmull, sternmaulwarf; efter amerik. eng. star-nosed mole; mullvaden har stjärnformigt ordnade känselorgan kring näsöppningen] zool. (den nordamerikanska) mullvaden Condylura cristata Lin.; i pl. äv. om den underfamilj vars enda släkte o. art denna mullvad utgör; jfr -nos 1. 1Brehm 1: 305 (1874). DjurVärld 11: 321 (1960; äv. i pl.; om underfamiljen). Ssg: stjärnmullvad-släkte(t). zool. om släktet Condylura Illiger, mullvadssläktet. SvUppslB (1935).
(1, 2) -MUSSLA. [jfr t. sternmuschel; skalet är stjärnformigt randat] zool. mussla tillhörande släktet Donax Lin. NF (1891). 2NF (1917).
(3 slutet) -MÅLVAKT~02 l. ~20. sport. målvakt som är en stjärna. IdrBl. 1935, nr 114, s. 11.
(1) -MÅNAD. kronol. månad (se d. o. 1) under vilken månen fullbordar ett varv runt jorden i förhållande till stjärnhimlen, siderisk månad; äv. (kulturhist.) om månad (se d. o. 1, 2) räknad med utgångspunkt från vissa stjärnbilders ställning. Bergstrand Astr. 69 (1925). Det är i papuanernas sjunde stjärnmånad Sengerai (under Orion). Martinson Kap. 181 (1933). Wallenquist AstrLex. 208 (1973).
-MÅTT.
1) [efter t. sternmass] (†) till 1: astrolabium (se astrolab). Schultze Ordb. 2937 (c. 1755).
2) kok. till 1, 2: stjärnformigt mått (se mått, sbst.4 1 c β); jfr stjärna, sbst.1 2 f, o. -form 3. StKokb. 51 (1940).
(2 o) -MÄRKT, p. adj. märkt (se märka 2) med stjärna l. stjärnor (för att ange hög kvalité). Stjärnmärkt kött. SvD(A) 29/8 1950, s. 9. Herr Lundström .. gjorde sej lustig över jakten på stjärnmärkta sevärdheter. Hedberg VarfLek. 11 (1970).
(1, 2) -MÖNSTER. (stjärn- 1694 osv. stjärne- 17501786) i sht sömn. o. textil. stjärnformigt mönster (se mönster, sbst.3 5); förr äv. i uttr. motsv. mönster, sbst.3 5 a. 1 .. (drällsduk) om 3 1/2 al(nar) och 2:ne bredder af smått Stiernmönster. BoupptSthm 25/5 1694. Form 1951, Ann. s. 48 (på glasservis). TurÅ 1955, s. 149 (hos snökristaller). ”Stjärnrymd” har Borås Hemslöjd kallat den här lilla duken med nio rutor stjärnmönster. ICAKurir. 1981, nr 12, s. 49. Ssg: stjärnmönsters-duk. duk (se d. o. 4) med stjärnmönster. ÅgerupArk. Bouppt. 1749.
(1, 2) -MÖNSTRAD, p. adj. försedd med stjärnmönster. Stiernstedt Mitt 1: 249 (1928; om tapeter).
-NAMN.
1) till 1: namn (se d. o. 1) på stjärna (l. stjärnbild o. d.); jfr -beteckning 1. EHVTegnér i 3SAH 6: 277 (1891).
2) till 3 slutet: namn på stjärna; särsk. liktydigt med: stjärna. Form 1940, s. 29. Pablo Picasso, medlem av franska kommunistpartiet och dettas märkliga stjärnnamn på konstens område. SvD(A) 24/4 1952, s. 3.
(1) -NATT. (stjärn- 1881 osv. stjärne- 1824 osv.) (i sht i vitter stil) natt med lysande stjärnor, stjärnljus natt. Tegnér (WB) 5: 49 (1824; i personifikation). Vi älska våra strömmars brus / Och våra bäckars språng, / Den mörka skogens dystra sus, / Vår stjernenatt, vårt sommarljus. Runeberg 2: 4 (1846). Trotzig Sjukd. 207 (1972).
-NOS.
1) [jfr eng. star-nose] (numera föga br.) till 1, 2: stjärnmullvad; jfr nos 3 a. Holmström Ström NatLb. 1: 36 (1851).
2) (numera bl. tillf.) till 2 l, hos häst: nos med stjärna l. bläs (se d. o. 1). GenMRulla 8/10 1711.
(1, 2) -NÄTVALV~02 l. ~20. (i fackspr.) stjärnvalv (se d. o. 2) utgörande nätvalv. UpplFmT 5: 18 (1876).
(1) -OBSERVATION. (stjärn- 1861 osv. stjärne- 1847) jfr observation 1 a. KrigVAH 1847, s. 135.
(1) -OCKULTATION. astron. stjärnbetäckning. VetAH 1817, s. 1.
(3 slutet) -ORKESTER. om orkester som (väsentligen) består av stjärnor l. om mycket framstående orkester. Orkesterjourn. 1935, nr 7, s. 2.
(1, 2) -ORNAMENT. [jfr t. sternornament] i sht arkeol. stjärnformigt ornament (se d. o. 2); jfr -ornamentik. Stråle RörstrH Bil. 16 (1879).
(1, 2) -ORNAMENTIK. i sht arkeol. (om en under 300- o. 400-talen e. Kr. förekommande germansk) ornamentik kännetecknad av stjärnformiga mönster instämplade i metall; jfr -ornament. AntT XXI. 3: 1 (1919).
(1) -ORT. [jfr t. sternort] astron. ort (se ort, sbst.1 7 a). ÖfversVetAFörh. 1900, s. 406.
(1) -PAR. (stjärn- 1833 osv. stjärne- 17341857) [jfr t. sternpaar] astron. par (se par, sbst.1 1) av (skenbart l. fysiskt samhöriga) stjärnor, dubbelstjärna; äv. mer l. mindre bildl., särsk. om ögonpar (jfr stjärna, sbst.1 2 t). Hiorter Alm. 1734, s. 23. Braun Dikt. 1: 39 (1837; bildl., om ögon). Böttiger 2: 235 (1857; bildl., om två avlidna). Före Herschel kände man endast ett ringa antal stjernpar. Gyldén Astr. 281 (1874).
(1) -PARALLAX. [jfr eng. stellar parallax] astron. parallax (se d. o. a) för en stjärna. Frey 1849, s. 466.
(1) -PASSAGE. astron. passage (se d. o. 2 b) av en stjärna; i sht i fråga om stjärnas meridianpassage; jfr -transit. JernkA 1839, s. 211. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 227.
(1, 2) -PATELL. (†) skålsnäckan Patella Lin. (vars skål bildar radiära linjer). Holmberg 1: 793 (1795). Meurman (1847).
(3) -PEDAGOG. pedagog som är en stjärna; äv. mer l. mindre ironiskt. SÖ:s stjärnpedagoger. Skolvärld. 1968, nr 1, s. 7 (ironiskt).
(1, 2) -PELARE. [efter t. sternsäulenstein] (†) om stamdelar av fossila hårstjärnor (vilkas stamleder vanl. har pentagonalt tvärsnitt o. stjärnformig hålighet). Wallerius SystMin. 2: 458 (1775). Heinrich (1828).
(1, 2) -PIPMASK. (†) fossil (tabulat) korall (hos vilken den förkalkade vävnad, som omger korallrören, är radiärt strierad). VetAH 1788, s. 230. Därs. 1797, s. 55.
(1, 2, 2 q) -PLATS. [jfr t. sternplatz] plats (torg l. annan öppen plats) med därifrån stjärnformigt (radiellt) utgående gator l. gångar o. d. SvTrädgK 1: 16 (1930; i fråga om 1600-talets herrgårdsträdgård). SvGeogrÅb. 1961, s. 58.
(1) -POPULATION. [jfr eng. stellar population, t. sternpopulation] astron. om var o. en av de olika (urspr. två) åldersgrupper varav en galax består, population. 2SvUppslB (1953). Baade upptäcker två stjärnpopulationer. Edberg Ernst o. De Vries Världsr. 88 (1966). Astronomi 46 (1979).
-POSITION. [jfr eng. star position]
1) astron. till 1: position (se d. o. I 6 a) för en stjärna. Cronstrand ÅrsbVetA 1834, s. 4.
2) till 3 slutet: position (se d. o. I 9) som stjärna intar. SvD(A) 1934, nr 20, s. 9 (i fråga om film).
(1) -PRAKT. (stjärn- 1874 osv. stjärne- 1869 osv.) (i sht i vitter stil) prakt (se prakt, sbst.1 2) hos l. utmärkande (stjärnorna på) stjärnhimlen. Snoilsky 1: 125 (1869).
(3 slutet) -PRESTATION. i sht sport. prestation (se d. o. 2) utförd av en stjärna l. likvärdig med vad en stjärna förmår prestera, topprestation; jfr -resultat. IdrBl. 1924, nr 83, s. 1 (i diskuskastning).
(1) -PRICK. (stjärn- 1874 osv. stjärne- 1876 osv.) (i sht i vitter stil) lysande prick som stjärna synes utgöra på himlen l. sådan prick liknande en stjärna. Böttiger i 2SAH 50: 423 (1874).
(1 g) -PROFET. (numera föga br.) nedsättande, om astrolog. Lagerbring HistLit. 153 (1748).
-PRYDD, p. adj. (stjärn- c. 1815 osv. stjärne- 1921)
1) till 1, om himlen: prydd med stjärnor; äv. om natt o. d.: kännetecknad av sådan himmel. Stagnelius (SVS) 1: 77 (c. 1815; om natt). Laurén Stenvall Dikt. 134 (1937; om himlen).
2) till 2 b, om person l. persons bröst l. samling av personer: prydd med ordensstjärnor l. ordensprydd. Leijonhufvud Minnesant. 346 (1842; om person). Lundegård Prom. 1: 209 (1893; om grupp av personer). Jacobson Sång. 28 (1899; om bröst).
3) till 2 k, om klädesplagg (l. annat föremål): prydd med bilder l. mönster av stjärnor. Norrmann Eschenbg 2: 31 (1818; om klädesplagg). Panamas stjärnprydda flagg. Olrog Rosenbl. 4: 6 (1947).
(1, 2) -PUNS. (numera föga br.) puns (se puns, sbst.3 2) med plan, stjärnformig ban. Eneberg Karmarsch 2: 476 (1861).
(1) -PÄLL. (stjärn- c. 1818 osv. stjärne- 1827 osv.) (i vitter stil) om stjärnhimlen; jfr päll 3. Stagnelius (SVS) 4: 98 (c. 1818).
(1) -RAD. (stjärne- 1838 osv.) (i sht i vitter stil) rad (se rad, sbst.1 1, 2, 4) av stjärnor; äv. oeg. l. bildl., om rad av ljus påminnande om stjärnor. Braun Dikt. 2: 20 (1838). Fahlcrantz 1: 84 (1846, 1863; om fackelrad).
(2 n) -RAKET. [jfr t. sternrakete] fyrverk. raket (fyrverkeripjäs) som kastar ut stjärnor; äv. bildl. Nordforss (1805). Snoilsky 1: 220 (1864, 1878; bildl.). RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 2.
(1, 2, 2 h) -RAMS. [blommorna är stjärnlikt utbredda hos Smilacina] bot. växten Polygonatum verticillatum (Lin.) All., kransrams; numera i sht om växten Smilacina stellata (Lin.) Desf. Västerb. 1926, s. 263 (om P. verticillatum). VåraKulturvN 161 (1977).
(1) -REGION. region (se d. o. 2) av stjärnhimlen. 2UB 10: 358 (1907).
-REGN. (stjärn- 1844 osv. stjärne- 1887) [jfr t. sternregen (i bet. 1, 2)]
1) till 1: stjärnfallsregn; äv. bildl. (jfr 3). Hildebrandsson Buchan 234 (1874). (Tegnér) älskade att lägga fram sina tankar i blixtrande, paradoxala infall; han strör i sina dikter, tal och brev omkring sig ett stjärnregn av idéer. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 141. Wassing GropSkog. 349 (1965).
2) om ngt som liknar ett stjärnregn (i bet. 1); särsk. dels om gnistregn, dels om regn av stjärnor (se stjärna, sbst.1 2 n) från fyrverkeripjäs l. om fyrverkeripjäs som avger sådana stjärnor. Almström KemTekn. 1: 635 (1844; om fyrverkeripjäs). Adelsköld Dagsv. 4: 299 (1901; från fyrverkeripjäs). Stjärnregn .. (dvs.) gnistregn. IllSvOrdb. (1955).
3) (om ä. l. utländska förh.) i bildl. anv. av 1, om ordensregn; jfr stjärna, sbst.1 2 b. KarlstT 1895, nr 1718, s. 2.
(3) -REPORTER. reporter som är en stjärna. Tiselius Larsson LivNödtorft 319 (1934).
(3 slutet) -RESULTAT. sport. resultat (se d. o. 1 c) åstadkommet av en stjärna l. likvärdigt med vad en stjärna kan åstadkomma, toppresultat; jfr -prestation. IdrBl. 1925, nr 22, s. 8.
(1) -RIK. (stjärn- 1785 osv. stjärne- 1882 osv.) om himlen l. om del av himlen o. d.: rik (se rik, adj. 4 a δ) på stjärnor; äv. om natt o. d.: kännetecknad av stjärnrik himmel. Gyllenborg Bält 71 (1785; om himmel). Atterbom Lyr. 2: 120 (1825; om afton, i bild). Oxen är en stjärnrik konstellation, som omfattar ett parti av Vintergatan. 3NF 15: 468 (1931). I allhelgonanatten stjärnerik (osv.). Arbman StämdSträng. 60 (1933).
(1) -RIKE. (stjärn- 1834. stjärne- 1685 osv.) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., om det rike (se d. o. 5 c) som bildas av stjärnhimlen (l. av en stjärnhimmel för en annan värld än vår); äv. (rel.-hist.) om ett av viss gnostisk sekt (ofiterna) tänkt andligt rike bland stjärnorna. Spegel GW 159 (1685; i sg. best. om stjärnhimlen). Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 1: 119 (1834; i fråga om ofiterna). Himlarymders fjärran eter, / där än stjärneriken bida namn. Söderberg Dikt. 88 (1901).
(1) -RIKEDOM~002, äv. ~200. rikedom (se d. o. 2 a γ) på stjärnor. Gyldén Astr. 285 (1874).
-RING. (stjärn- 1883 osv. stjärne- 18131870) [jfr t. sternring (i bet. 1)]
1) till 1, om (mer l. mindre) ringformig stjärngrupp l. stjärnassociation (särsk. dels om stjärnhimlen tänkt ss. en ring, dels om Vintergatans spiralgalax); äv. i fråga om den ptolemeiska (geocentriska) världsbilden, dels om den stjärnsfär varpå (fix)stjärnorna tänktes fästa, dels om var o. en av de åtta sfärer varpå månen, solen, (de fem då kända) planeterna o. (fix)stjärnorna tänktes fästa; äv. bildl. Ack! bor en Moder ej i stjerneringen, / Hvad vore Gud, och menniskan, och tingen? Phosph. 1813, s. 387. Åtta hvarf sig sluta / Utaf ljusa stjerneringar. Thomander 2: 612 (1828). Den dubbla stjernering, som kallas wintergatan. Melin Pred. 3: 145 (1852). Rundgren Minn. 1: 143 (1855, 1870; bildl.). Wallenquist AstrLex. 209 (1973).
2) till 1, 2, om stjärnformig ring (se ring, sbst.1 2) l. om ring- o. stjärnformig figur som bildas av ngt. PoetK 1821, 1: 27 (om figur). 8-spetsade stjernringar af gjutjern. Holmberg Artill. 3: 136 (1883). Grafström Kond. 232 (1892; om stjärnformig tårtform).
(1) -ROCK. (i vitter stil) om tänkt spinnten l. spinnrock bildad av stjärnorna i stjärnbilden Orion l. i Orions bälte; jfr frigg slutet, frigge-rock(en). Stagnelius (SVS) 4: 118 (c. 1818).
(1, 2) -ROCKA. [jfr t. sternrocke] (†) rockan Raja radiata Donovan (som har ryggen täckt av ljusa fläckar), klorocka. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
(3 slutet) -ROLL. roll (se roll, sbst.1 2, 3 a) spelad av l. lämplig för en stjärna; ledande roll. (Hycklaren) medger att människans högsta plikt är att spela stjärnroller inför applåderande salonger. Tiselius Huxley Fyrv. 52 (1931). Hon hade fått stjärnrollen i en ny och modern film, Kvinnans seger. Renner Buck Mandala 239 (1971).
(1, 2, 2 h) -ROS. (stjärn- c. 1820 osv. stjärne- 16851716)
1) (i vitter stil) bildl.: stjärna som är en ros (se ros, sbst.1 1). Stagnelius (SVS) 2: 198 (c. 1820).
2) (†) om vissa växter med stjärnformiga, mer l. mindre rosliknande blommor; jfr ros, sbst.1 1 d.
a) = -blomma 3 a. Rudbeck HortBot. 52 (1685). Nyman HbBot. 288 (1858).
b) växten Callistephus chinensis (Lin.) Nees, (trädgårds)aster. Fries Ordb. 120 (c. 1870). Cannelin (1921).
(1) -RYMD. (stjärn- 1930 osv. stjärne- 1822 osv.) (i sht i vitter stil) om den stjärnfyllda rymden (se rymd I 3). PoetK 1822, 1: 152.
(1, 2) -RÅG. [jfr -korn 2] lant. om en i Sv. gm förädling framställd rågsort (kännetecknad av korta o. täta ax samt rödaktig kornfärg). 2NF 24: 17 (1916). Martinson Nässl. 103 (1935).
(1, 2) -RÄFFLA. [jfr t. sternzug; räfflorna gav loppet en stjärnformig genomskärning] (förr) rak räffla (se räffla, sbst.1 1 a). KrigVAT 1846, s. 560.
(1) -RÄKNING. [jfr eng. star count] i sht astron. räkning av antalet stjärnor på (del av) stjärnhimlen. 2NF 33: 123 (1921). Ssgr (i sht astron.): stjärnräknings-arbete. (tillf.) jfr arbete 5 (d). Bergstrand Astr. 544 (1925). -funktion. Stjärnräkningsfunktion (dvs.) den funktion som anger hur antalet stjärnor per apparent storleksklass (magnitud) varierar med magnituden. Wallenquist AstrLex. 209 (1973).
-RÖRELSE. astron. om en stjärnas l. stjärnornas (skenbara l. verkliga) rörelse. Gyldén Astr. 289 (1874). Arrhenius Värld. 2: 69 (1929).
(1, 2) -SAFIR. [jfr t. sternsaphir, eng. star sapphire; safiren åstadkommer asterism] guldsm. om ett slags safir. ConvLex. 3: 587 (1825). Bland drottningens presenter märktes en vacker ring med stjärnsafir och juveler. LD 1959, nr 159, s. 7.
(1) -SAL. (stjärn- 1829 osv. stjärne- 1700 osv.) (i vitter stil) om stjärnrymden l. stjärnhimlen (jfr sal, sbst.2 3 e); äv. om stjärnhimlen ss. Guds l. gudarnas l. de saligas hemvist (äv. i pl.); äv. bildl. Brenner Dikt. 1: 146 (1700, 1713; tänkt ss. de saligas hemvist). Det nattliga Intet, hvarur Förgängelsens stjernsal / Fordom så prunkande steg. Atterbom SDikt. 1: 174 (1837). Bergman MedeltPoesi 99 (1899; i pl.).
-SAMLING.
1) till 1: samling (se samla 1 h δ) l. anhopning av stjärnor, stjärnanhopning l. stjärngrupp o. d. Wåhlin Bastholm 5 (1791; om stjärngrupp utgörande stjärnbild). BokNat. Mater. 426 (1953).
2) (mera tillf., vard.) till 3 slutet, om grupp l. skara av stjärnor som bildar ett helt l. som ngn samlat omkring sig; jfr samla 2 h β. Orkesterjourn. 1936, nr 11, s. 13.
(2 n) -SATS. fyrverk. fyrverkerisats med stjärnor. Törner Fyrv. 39 (1885).
(1) -SATT, p. adj. (numera föga br.) besatt med stjärnor, stjärnbeströdd (se d. o. 1). Leyoncrona Vitt. 176 (1679). Then stjernsatte himmeln. Lind 2: 867 (1749).
(1) -SEKUND. (numera föga br.) stjärntidssekund. Lindhagen Astr. 144 (1858).
(3) -SEMINARIUM. (i fackspr.) seminarium (se d. o. 5) lett av l. för stjärnor (inom ett visst område). GrafForum 1956, s. 89.
(1) -SFÄR. (stjärn- 1745 osv. stjärne- 18911926) om den sfär som stjärnhimlen synes bilda; i fråga om den ptolemeiska världsbilden äv. dels om den sfär på vilken fixstjärnorna tänktes fästa, dels om var o. en av de åtta sfärer på vilka himlakropparna tänktes fästa (jfr -krans 1). VetAH 1745, s. 287 (: Stiernsphæran, sg. best.; om stjärnhimlen). Under stjärnsferen är (enl. Kopernikus) Saturnus' .. bana. Bohlin JordSolsyst. 23 (1889). Rydberg Vap. 144 (1891; i pl., i fråga om den ptolemeiska världsbilden). (Kepler) ansåg sig .. kunna beräkna stjärnsfärens tjocklek till två tyska mil. Lundmark Världsallt. 53 (1941).
(1) -SIARE. (stjärn- c. 1635 osv. stjärne- 1639) [jfr (ä.) t. sternseher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) stjärnskådare. Schroderus Dict. 54 (c. 1635). Strindberg MOlof 79 (1878; om Kopernikus).
(3 slutet) -SIMMARE. sport. simmare som är en stjärna. IdrBl. 1925, nr 34, s. 10.
(3 slutet) -SIMMERSKA. sport. kvinnlig stjärnsimmare. IdrBl. 1935, nr 3, s. 7.
(1, 2, 2 h) -SIPPA. (†) stjärnanemon. Lilja SkånFl. 864 (1870).
(1, 2) -SJÖPENNA. [korallkolonin sitter stjärnformigt ordnad] (†) sjöpennan (se sjö-penna 1) Kophobelemnon stelliferum O. F. Müller. VetAH 1786, s. 301.
(1, 2) -SKANS. [jfr t. sternschanze] (förr) stjärnformig skans (se skans, sbst.1 1); äv. om karttecken för sådan skans; jfr -verk. En lithen ottahörnigh stiernskantz. HSH 35: 356 (1659). Fatab. 1938, s. 114 (om karttecken). Därs. 1963, s. 19 (om förh. år 1701).
(1) -SKARA. (stjärne- 1685 osv.) (i vitter stil) jfr skara, sbst.1 b, o. -här. Spegel GW 60 (1685).
(1) -SKEN. (stjärn- 1805 osv. stjärne- 1871 osv.) (i sht i vitter stil) jfr sken, sbst.1 1, o. -ljus, sbst. 1; förr äv. motsv. stjärna, sbst.1 1 g, i fråga om astrologiska föreställningar; äv. bildl. (särsk. i fråga om lysande blick). Nordforss (1805; i astrologi). Det bleka stjernsken, som inföll genom ett litet fönster nära taklisten. Carlén Bull. 3: 108 (1847). En blick med fuktigt stjärnesken. Wirsén Ton. 56 (1893).
(1) -SKIMMER. (stjärn- 1894 osv. stjärne- 1865 osv.) (i sht i vitter stil) skimrande stjärnljus (se -ljus, sbst. 1); äv. bildl. Dufva Sulitelm. 36 (1865; bildl.). Ancker Haslund Zaj. 94 (1934).
(1) -SKIMRANDE, p. adj. (stjärne- 1879 osv.) (i vitter stil) skimrande av stjärnor. Östergren NDikt. 35 (1879; om nätter).
(1, 2) -SKJUTNING. [jfr t. sternschiessen] (förr) tävlingsskjutning mot mål bestående av ett antal radiellt (stjärnformigt) ställda små skivor. Tiden 1848, nr 216, s. 4.
(1) -SKOCK. (stjärne- 1685) (numera bl. tillf.) jfr skock, sbst.1 1 e, o. -grupp. Spegel GW 158 (1685).
-SKOTT. (stjärn- 1707 osv. stjärne- 15871894) [jfr t. sternschuss]
1) till 1: stjärnfall (se d. o. 1); jfr skott, sbst.2 17 d. Ringius Progn. F 3 a (1587). särsk. i jämförelser. HH XXXIV. 2: 57 (c. 1715). (Frans G. Bengtsson) blänkte rentav till som ett överraskande stjärnskott i en schackturnering Stockholm— Skåne i april 1916. Harrie LegBengtsson 42 (1971); möjl. till 2 a.
2) i bildl. anv. av 1; i sht om ngn l. ngt som dyker upp l. framträder plötsligt o. oväntat.
a) om plötsligt o. oväntat framträdande stjärna (se stjärna, sbst.1 3, särsk. o. numera nästan bl. 3 slutet). Han (dvs. arvprinsen Kristian Fredrik), hjelten i en dramatisk dikt, ett stjernskott på konungarnes himmel, försvann .. såsom ett irrbloss. Carlén Skuggsp. 2: 242 (1865). Det är många stjärnskott på filmens himmel — snabbt uppflammande ljus som åter uppslukas av mörkret. GHT 1947, nr 63, s. 12. Torsten Samuelsson är vinterns svenska stjärnskott på skidor. DN(A) 27/1 1964, s. 17.
b) om ngt sakligt; i sht om plötsligt hugskott l. plötslig (o. lysande) idé l. ”snilleblixt” o. d. Att utspöka en hvardagshandling i blommor och stjernskott, vore icke mindre löjligt, än att kläda en stor och förvånande händelse i torftighetens skrud. Rydqvist i 2SAH 12: 432 (1827). Geijers snilleblixtar blev i verkligheten snabbt förflyktigade stjärnskott. ÅbKristHum. 1964, s. 26.
3) (i skildring av ä. folktro) om plötsligt påkommande sjukdom som troddes bero på stjärnornas inflytande; jfr stjärna, sbst.1 1 g, o. skott, sbst.2 3 a. Hammarstedt SvForntro 41 (cit. fr. 1878; från Nye socken i Smål.).
4) fyrverk. o. mil. till 2 n, om explosion av lysraket varvid stjärnor sprids; jfr skott, sbst.2 2 a. Cavallin Kipling Wi 170 (1897). Ssgr: stjärnskotts-, äv. stjärnskott-bana. (numera bl. tillf.) till -skott 2 a: kort o. lysande bana (se bana, sbst.1 1 g γ) ss. stjärna. Atterbom C12 47 (1845). -dimma. (†) till -skott 1, bildl.: stjärnfallsregn, meteorsvärm. LfF 1866, s. 135. -regn. till -skott 1: stjärnfallsregn. GHT 6/11 1899, s. 6. -svärm. till -skott 1: stjärnfallssvärm, meteorsvärm. Gyldén Astr. 277 (1874).
(3) -SKRIBENT. jfr skribent 1 o. -reporter. Rönblom DödGryt. 111 (1957).
(1) -SKRIFT. (stjärn- 1824 osv. stjärne- 1825 osv.) (i vitter stil) om skrift (se skrift, sbst.1 2) l. text som (tänkes) bildas av stjärnorna på himlen (jfr stjärna, sbst.1 1 g) l. om skrift osv. som (gm sin helighet o. d.) framträder med stjärneglans för sinnet o. d.; i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. I evigt ljus dess (dvs. löftesordets) mening / På hjertats rymd med stjernskrift ristad är. Atterbom 1: 237 (1824). Stjerneskriften i det blåa höga, / Är hon helig ej och tröstefull? Dufva Sulitelm. 40 (1865). I stjärneskrift står all vår vandring skriven, / allt som oss dödliga än förestår. Topelius Lövf. 5 (1936).
(1) -SKRUD. (stjärne- 1916 osv.) (i högre stil) jfr skrud d o. -prakt. Lagerkvist Ångest 71 (1916).
(1, 2) -SKRUV. (i sht i fackspr.) skruv med kryssformigt spår i huvudet, krysspårsskruv. Nerén (1930).
(1) -SKYMNING. (i sht i vitter stil) skymning med stjärnljus (se -ljus, sbst. 1). Stjärnskymning. Henning (1923; boktitel).
(1) -SKÅDANDE. betraktande av stjärnorna, stjärnobservation; särsk. om sådant betraktande i astrologiskt syfte (jfr stjärna, sbst.1 1 g). KyrkohÅ 1930, s. 43. —
-SKÅDARE. person som ägnar sig åt stjärnskådande l. stjärnobservationer; astronom l. astrolog (jfr stjärna, sbst.1 1 g). Möller (1790). Lagerkvist Dvärg. 19 (1944). TurÅ 1950, s. 333 (om astronom).
(1, 2) -SKÅL. [växten har rosettställda blad] bot. växten Alchemilla alpina Lin., fjällkåpa. 2NF 38: 520 (1926).
(1, 2) -SKÖLDPADDA~020. [jfr t. sternschildkröte, eng. star tortoise; ryggplattorna har radiellt (stjärnformigt) gående strimmor] zool. landsköldpaddan Testudo elegans Schoeopff. Stuxberg (o. Floderus) 2: 213 (1901).
(1, 2) -SLAG l. -SLAGG. (†)
1) = -berg 2 (jfr slag, sbst.2 1 h slutet). Linné SystNat. 2 (1735). Schulthess (1885).
2) mineral bestående av stavformiga turmalinkristaller i strålformiga aggregat. Möller (1790, 1807). Retzius Min. 211 (1795).
(1) -SLÖJA. (stjärn- 1817 osv. stjärne- 1836 osv.) (i vitter stil) bildl.: slöja av stjärnor. När snön som en stjernslöja glimmar. PoetK 1817, 1: 131. Sin stjerneslöja tog natten uppå. Ling Tirf. 1: 57 (1836).
-SMYCKAD, p. adj. (stjärn- 1848 osv. stjärne- 1911 osv.) (i vitter stil) smyckad med stjärnor.
1) till 1, om himlen l. om natt o. d. Johansson HomIl. 15: 371 (1848; om himlen). Talrike lustvandrande, som njöto den svala, stjernsmyckade nattens klarhet. Rydberg Ath. 253 (1876).
2) till 2 k. Hillman SpNov. 4 (1896; om sammet).
(1) -SMYCKE. (stjärn- 1817 osv. stjärne- 1887 osv.) (i vitter stil) bildl., om stjärna l. stjärnbild l. om stjärnhimlen. Atterbom SDikt. 2: 316 (1817, 1838). Snoilsky 4: 35 (1887).
-SMÄLL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 11975). [med (skämts.) anslutning till stjärnsmäll, sbst.2]
1) (mera tillf.) till 1: (explosion vid) sammanstötning mellan två stjärnor. Arrhenius Värld. 127 (1906).
2) till 2 n: om avfyrande l. explosion av fyrverkeripjäs med stjärnor. Wilhelm BerByn 259 (1929).
(1, 2) -SNIGEL. [efter t. sternschnecke] (†) stjärnsnäcka. 2Brehm 4: 330 (1888). 2SvUppslB (1953).
(1, 2) -SNITT.
1) [gm snittet åstadkommes stjärnformiga mönster] konstvet. karvsnitt. Adler Meyer 604 (1895). MeddTeknSkSthm 1895, s. 54.
2) [jfr t. sternschnitt; ovanifrån sett blir slipningen stjärnformig] (numera föga br.) briljantslipning varvid rundisten görs cirkelformad, stenens krona o. paviljong ligger högre än annars o. stenen ges vackert färgspel. 2NF 33: 1155 (1922). Ssg: stjärnsnitts-mönster. tekn. o. konstvet. till -snitt 1; jfr mönster, sbst.3 5. MeddSlöjdF 1891, s. 90.
(1, 2) -SNÄCKA. [jfr t. sternschnecke; djuret har stjärnformigt ordnade luktorgan på ryggen] (†) nakensnäcka tillhörande släktet Doris Lin.; äv. om släktet (äv. i pl.); jfr -snigel. 1Brehm III. 2: 304 (1876; om släktet). Rebau NatH 1: 712 (1879). Ssg: stjärnsnäck-släkte(t). (†) zool. släktet Doris Lin. NF 3: 1397 (1880). 2NF (1917).
(1, 2) -SNÖ. (numera bl. tillf.) snö i form av stjärnformiga kristaller. VetAH 1763, s. 10.
(3 slutet) -SOLIST. solist (se d. o. 1) som är en stjärna. SvD(A) 1933, nr 277, s. 15.
(1) -SPEGLANDE, p. adj. som speglar stjärnorna; särsk. om vatten. Levertin Diktare 36 (1898).
(1) -SPEKTROGRAFI~1002. astron. jfr -spektroskopi. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953).
(1) -SPEKTROSKOPI. [jfr eng. stellar spectroscopy] astron. spektroskopi med uppgift att undersöka stjärnornas spektra. BonnierLex. (1966).
(1) -SPEKTRUM. [jfr t. sternspektrum, eng. stellar spectrum] astron. spektrum erhållet av ljus från en stjärna. NF 19: 431 (1895). BokNat. Mater. 305 (1953).
-SPEL.
1) (i sht förr) till 2 a: dramatisk framställning av Jesu födelse o. de tre vise männens uppvaktning av honom enl. Matt. 2, trettondagsspel, trettondagsstjärna, trekonungaspel. Andersson Verldsoms. 1: 85 (1853). Stenberg KyrkSkrud 295 (1950).
2) i sht sport. o. teat. till 3 slutet, om ett av en stjärna l. stjärnor presterat spel (se spel, sbst.1 6, 7) l. om spel av sådan kvalité. Hvar8Dag 22: 7 (1920). UNT 6/3 1937, s. 8. Ssg (till -spel 2; mera tillf.): stjärnspels-konst. jfr konst 4; särsk. i fråga om teaterkonst. 3NF 13: 1122 (1930).
(3 slutet) -SPELARE. sport. spelare (se spelare, sbst.1 4) som är en stjärna; äv. bildl. Husén Fotb. 70 (1918). Gierow i 3SAH LXXXI. 2: 304 (1973; bildl.). DN 20/3 1973, s. 22 (om ishockeyspelare).
(2) -SPETS, sbst.1
1) spets (se spets, sbst.2 1 a, b) l. udd på stjärna, stjärnudd. Grafström Kond. 233 (1892). Rig 1962, s. 89.
2) (numera föga br.) spetsigt stjärnformigt spritsmått, tyll, garneringstratt. Grafström Kond. 288 (1892).
(1, 2, 2 k) -SPETS, sbst.2 textil. i pl.: spetsar (se spets, sbst.4) i stjärnformigt mönster. Knorring Axel 3: 75 (1836).
(1, 2) -SPETSAD, p. adj. stjärnformigt l. stjärnlikt spetsad. Nyman VäxtNatH 2: 114 (1868).
(3 slutet) -SPRINTER. sport. sprinter som är en stjärna. IdrBl. 1924, nr 71, s. 8.
(1) -SPRÅK. (i vitter stil) bildl.: av stjärnorna talat språk (se d. o. 7 b). Almqvist Amor. 157 (1822, 1839).
(1 g) -SPÅDOM~02 l. ~20. (stjärn- 17661946. stjärne- 1623) (numera föga br.) spående med utgångspunkt från stjärnornas (planeternas) inbördes ställning o. d., stjärntydning; äv. konkretare, om enskild förutsägelse grundad på stjärntydning. Astrologi och Andra, som til Stiernespådom .. hafwa behagh. L. Paulinus Gothus Pest. 41 b (1623). (E. XIV) tänkte alltid med förskräckelse på sin stjernspådom: Det hwita hufwudet, sade han, bringar mig till slutet i olyckan. Fryxell Ber. 3: 283 (1828). Östergren (1946; betecknat ss. mindre vanl.).
(1 g) -SPÅMAN~02 l. ~20. (stjärn- 17481946. stjärne- 17381749) (numera föga br.) stjärntydare; astrolog. Lind 1: 285 (1738). (Astrologer) eller Stiernspåmän. Lagerbring HistLit. 12 (1748). Östergren (1946; betecknat ss. mindre vanl.).
(1) -SPÅR. astron. ”spår” efter stjärna åstadkommet gm lång exponering med fast kamera, varvid (gm jordrotationen) en linje bildas på filmen l. plåten av stjärnans skenbara rörelse. VetAÅb. 1914, s. 289. —
-SPÄCKAD, p. adj. späckad av l. med stjärnor.
1) till 1. Blomberg MännHav. 99 (1926; om Vintergatan).
2) i sht sport. till 3 slutet. IdrBl. 1935, nr 4, s. 8 (om kvintett av bandyspelare). BonnierLM 1954, s. 762 (om film). DN(A) 23/1 1964, s. 19 (om fotbollslag).
(1, 2) -STARR. [frukten är stjärnformigt utspärrad] bot. starrarten Carex echinata Murr. Sahlén VenersbFl. 167 (1854).
(1) -STATISTIK. astron. stellarstatistik. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953).
-STATISTISK. astron. jfr -statistik. 2NF 26: 1427 (1917).
(1, 2) -STEN. (stjärn- c. 16721891. stjärne- 16111729) [jfr (ä) t. sternstein, eng. star-stone, stjärnsafir] (†) om sten l. stenliknande bildning, stjärnformad l. gnistrande likt en stjärna; utom i a, b särsk. om stjärnsafir l. stjärnrubin. Forsius Min. 110 (c. 1613; om stjärnsafir l. stjärnrubin). Från stenriket hämtade voro (bl. a.) .. ”en stiernesten fyrkantig poreux”. Fries 2Linné 2: 129 (cit. fr. 1729). Ett litet brunt Schatull, hwaruti ligger .. 2 hwita figurerade Stiernstenar. Wrangel TessPal. 33 (i handl. fr. 1735). WoJ (1891). särsk.
a) = segelsten. Forsius Phys. 186 (1611).
b) om (fossil) korallkoloni (där septa i de enskilda korallrören på ytan l. i tvärsnitt har stjärnform); äv. om stamled av fossil hårstjärna. Bromell Berg. 47 (1730). Jordmånen wid stranden (på Java) består af en fin, hwitacktig eller nästan grå sand, hwaruti finnes Coraller, som Orgelwerk och stjärnstenar. Osbeck Resa 269 (1752, 1757). Stjernsten, Stellaris Lapis, är det samma som Astroites .. eller ock förstås stundom därmed Stjerncoraller. Rinman 2: 837 (1789). Björkman (1889).
(1, 2, 2 h) -STENBRÄCKA. (†) stjärnbräcka. Liljeblad Fl. 142 (1792). Därs. 226 (1816).
(1) -STICKAD, p. adj. (i vitter stil) fiktivt, om klädedräkt: stickad av stjärnor. Atterbom 2: 149 (1827; om skrud, buren av Nyx, nattens gudinna).
(1) -STILLA. (i vitter stil) präglad av den (absoluta) stillhet som kännetecknar stjärnhimlen (ovanför). Martinson Nässl. 208 (1935; om skog).
-STING, se -stygn.
(1) -STRÅLANDE, p. adj. (stjärn- 16721878. stjärne- 1902 osv.) (i sht i vitter stil) strålande av stjärnor l. stjärnljus. Guds Stiernstråland Stohl. Lucidor (SVS) 280 (1672). Gosselman SAmer. 267 (1842; om himlen över Pampas).
-STRÅLE. (stjärn- 1805 osv. stjärne- 1926 osv.)
1) (i sht i vitter stil) till 1: stråle av stjärnljus (se -ljus, sbst. 1); äv. bildl. Nordforss (1805). Sjöberg Kris. 85 (1926; bildl.). Krusenstjerna Pahlen 7: 358 (1935).
2) (mera tillf.) till 2, om var o. en av spetsarna l. uddarna på en snökristall. TurÅ 1955, s. 140.
(1, 2) -STRÅLIG. (†) om malm: kännetecknad av strålformig uppbyggnad (som påminner om stjärnor). Wallerius Min. 238 (1747).
-STRÖ. (stjärn- 1833 osv. stjärne- 1915 osv.) [jfr -strödd] (i vitter stil) beströ med stjärnor.
1) till 1; äv. dels oeg.: beströ med ljus liknande stjärnornas, dels bildl. Natten snart stjernströdde himmelens rund. Ling As. 656 (1833). Bildningsgåfvan .. stjernströr himlen under okunnighetens natt. Wieselgren SvSkL 2: 124 (1834). Vid skenet af lyktorna, som allena stjärnströdde natten, kunde (osv.). SD(L) 1905, nr 137, s. 2. När kvällen stjärneströr / tyst och ensligt vatten. Henning Spegl. 16 (1915).
2) till 2; särsk. till 2 h. Där sedums blommor stjärnströ ensamheten. Österling Hälsn. 25 (1907).
-STRÖDD, p. adj. (stjärn- 1783 osv. stjärne- 1890 osv.)
1) (i vitter stil) till 1: stjärnbeströdd (se d. o. 1). Kellgren (SVS) 4: 305 (1783; om himlavalvet). Taube PepitaDans. 54 (1950; om natt).
2) till 2, särsk. till 2 b: stjärnbeströdd (se d. o. 2). Ingelman 141 (1843; om ordensprydd person). Förenta Staternas stjernströdda fana. Bremer NVerld. 2: 91 (1853). Yttre borggårdsportens valv är .. stjärnstrött. SörmlH 14: 302 (1949).
(1) -STRÖM. [efter eng. star stream; termen tidigast använd 1905 av den holländske astronomen J. C. Kapteyn († 1922)] astron. ström av stjärnor i rörelse; särsk. om var o. en av de två huvudströmmar vari Vintergatans stjärnor enl. ä. teori ansågs röra sig. Nordenmark Världsr. 832 (1910). Wallenquist AstrLex. 209 (1973). Ssg (astron.): stjärnströms-fenomen. Bergstrand Astr. 615 (1925).
(1) -STRÖMNING. [efter eng. star streaming; termen tidigast använd 1904 av J. C. Kapteyn (se -ström)] om det i ä. teori antagna förhållandet att stjärnorna i Vintergatans galax rör sig i två stjärnströmmar. PopAstrT 1925, s. 92.
(1, 2, 2 k) -STYGN, förr äv. -STING. (numera bl. mera tillf.) stygn som bildar en stjärna. Berg Handarb. 143 (1874).
(1, 1 g) -STÄLLNING. (stjärn- 17471889. stjärne- 17341769) (†) konstellation (se d. o. 1); äv.: stjärnbild; jfr -konstellation 1. (Eng.) Orion .. (sv.) en stierne-ställning af 39 stiernor. Serenius Pp 3 b (1734). (Om man av gudlös nyfikenhet tar råd av astrologer) blifwer Guds löfte alt för ringa at förtrösta på; man måste erhålla större försäkran af Stjerneställningarna. Weise 1: 182 (1769). Björkman (1889).
(2 o) -STÄMPLA, v. -ing. stämpla (ngt) med stjärna för att markera hög kvalité; i sht i p. pf.; jfr -kött. SvD(A) 9/10 1917, s. 7 (i p. pf., om ost). DN(B) 1958, nr 350, s. 2 (: stjärnstämpling; i fråga om kött).
(1) -STÄNK.
1) (i vitter stil) till 1; bildl.: stänk av stjärnljus; jfr -prick. Eriksson ÖmhHung. 28 (1948).
2) (tillf.) till 2 b, bildl., om utdelning av ett fåtal ordensstjärnor. UNT 5/10 1935, s. 5.
(1) -STÄNKT, p. adj. (i vitter stil) bildl.: bestänkt med stjärnor, (glest) stjärnbeströdd. Stjernstänkt natten prålar. Josephson SvRos. 23 (1888). Vårnattens stjärnstänkta himmel. Lundegård Stormf. 96 (1893).
(1, 2) -STÖR. [jfr t. sternstör] zool. stören Acipenser stellatus Pallas (som har stjärnformiga fläckar på sidorna), sevruga. Dalin (1854). DjurVärld 5: 412 (1961).
(1, 2) -SVAMP. [jfr t. sternpilz; svamparnas överhud spricker i flikar som stjärnformigt viker sig mot marken] (numera föga br.) (individ l. art av det till röksvamparna hörande) släktet Geaster Mich., jordstjärna. Strömbom Svamp. 77 (1896; i pl. best., om släktet). 2NF 38: 520 (1926; i pl., om släktet).
-SYSKON. (stjärn- 1936 osv. stjärne- 1824)
1) (i vitter stil) till 1, bildl.: syskon bestående av stjärnor. Atterbom 1: 317 (1824).
2) (i vissa trakter) till 1 g, om personer som är födda under samma stjärna, dvs. samma år o. samma dag (o. stundom bär samma namn samt därför av obekanta betraktas ss. tvillingar). Båda sågo dagens ljus den 1 april 1876; de äkta makarna äro sålunda hvad man kallar Stjärnsyskon. SödermLT 7/11 1904, s. 3. Kalle Nyberg, Valters ”stjärnsyskon” och klasskamrat. Hedberg Prins 73 (1936). Ssg: stjärnsyskon-krets. (†) till 1, bildl.: krets av stjärnsyskon. Atterbom 1: 81 (1824).
-SYSTEM. (stjärn- 1795 osv. stjärne- 1899) [jfr t. sternsystem, eng. star system, stellar system]
1) till 1: system av med varandra fysiskt förbundna stjärnor; särsk. dels om dubbelstjärna (l. trippelstjärna o. d.), dels (o. i sht) om galax (företrädesvis om galaxen Vintergatan); i icke fackmässigt spr. äv. om planetsystem (kring en stjärna ss. centralkropp). Melanderhjelm Astr. 1: 150 (1795; om planetsystem). Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 20 (i pl., om dubbelstjärnor). Flera af dessa stjärnsystem (dvs. dubbelstjärnor) bestå .. af tre eller flera stjärnor. Nordenmark Världsr. 785 (1910). VetenskIDag 273 (1940; om Vintergatan). (Man fick så småningom) klart för sig att solen bland sina miljarder av stjärnsystem ej ens intar någon särskilt bemärkt plats. TT 1945, s. 866. Wallenquist AstrLex. 233 (1973).
2) (förr) till 1, 2: stjärnformigt system av strömkretsar. Elfving Starkstr. 40 (1909).
3) till 3 slutet: system som gynnar l. tar mycken (l. alltför stor) hänsyn till stjärnorna; elitsystem. Stjärnsystem och primadonnelater. SvD 3/4 1927, Bil. s. 1. Den vanliga idrottens ”stjärnsystem”. IdrBl. 1935, nr 27, s. 12. Ssg (till -system 1; numera föga br.): stjärnsystem-hop. hop (se hop, sbst.3 I 2) av fysiskt samhöriga galaxer. SvUppslB 19: 864 (1934). 2SvUppslB (1953).
-SYSTER.
1) (tillf.) till 1 g, om var o. en av två kvinnor som är stjärnsyskon (se d. o. 2); i sht i pl. Ekbohrn (1936).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 2 k slutet: medlem av svenska blå stjärnan (l. dess föregångare); jfr -flicka 2 o. röda-stjärn-syster. SvD(A) 1919, nr 152 A, s. 13. LD 1959, nr 27, s. 3.
(1) -SÅDD, p. adj. (i vitter stil) bildl.: stjärnbeströdd (se d. o. 1), stjärnbesådd. (Guden Hermods häst) som frustande flög genom stjernsådda fälten. Ling As. 68 (1816). Den stjärnsådda oktobernatten. Roos Helgsm. 1: 361 (1896).
(1) -SÅNG. (stjärn- 1852 osv. stjärne- 1813 osv.) (i vitter stil) sång om l. emanerande från l. påminnande om stjärnorna (särsk. om sång utgörande stjärnsfärens l. (en av) stjärnsfärernas harmoni; jfr sfär 2 a β). Phosph. 1813, s. 382 (i fråga om stjärnsfär). Stjernsången, (tonsatt) af Sjögren. SvT 1852, nr 14, s. 1. Laura. .. Sjungom samfäldt! Theano. Ett klokt förslag! men denna gång, min Laura, / Ej en af dina höga stjernesånger. Atterbom 1: 250 (1854). Stjärnesång, som evigt dallrar / genom djupblå etervåg. Vinterg. 1894, s. 13.
(1, 2 k) -SÖM. (†) om broderi med stjärnmönster. Åhstrand Öl. 77 (1768).
-TABELL.
1) (numera föga br.) till 1: tabell över stjärnor(na) (ordnade efter viss synpunkt, t. ex. ljusstyrka l. ort); jfr -katalog. UB 7: 463 (1875).
2) oftalm. till 1, 2: oftalmiatriskt hjälpmedel för undersökning av astigmatism bestående av en tavla med en stjärnformig figur. Löwegren Oftalm. 30 (1923).
-TAK. (stjärne- 1672) (i vitter stil) bildl., om stjärnhimlen. Lucidor (SVS) 244 (1672).
(1) -TECKEN. (stjärn- 1854 osv. stjärne- c. 17001880) [jfr t. sternzeichen] om himmelstecken bildat av konstellation av stjärnor; i sht till 1 g, om sådant tecken ss. utgångspunkt för astrologisk tolkning; äv.: stjärnbild. Isogæus Segersk. 1087 (c. 1700; i fråga om astrologi). Den underfulla skrift / Af gåtlikt sammanställda stjernetecken. Atterbom 2: 46 (1827). Skyttens och Skorpionens stjärntecken. (Cavallin o.) Lysander 35 (1854). Sallert Astrol. 10 (1974).
-TECKNAD, p. adj.
1) (tillf.) till 1 (o. 2), om öga: kännetecknad av från pupillens centrum radiellt utgående streck. Nilsson TreTerm. 174 (1943).
2) (mera tillf.) till 1, 2, om nötkreatur: som har stjärnteckningar. LB V. 2: 53 (1908).
(1, 2) -TECKNING. (mera tillf.) hos nötkreatur l. häst: stjärnformig färgteckning. LB V. 2: 53 (1908).
(2 o) -TELEFON. (förr) telefonapparat med stjärnabonnemang. BtRiksdP 1902, I. 1: nr 64, s. 46.
(1) -TEMPERATUR. astron. temperatur hos stjärna (vanl. avseende de skikt varifrån synlig strålning når jorden direkt). Stjärntemperaturerna ligger oftast mellan 3000 o. 40000 grader. 19Årh. V. 1: 226 (1922).
(1) -TIARA, förr äv. -TIAR. (i vitter stil) tiara bestående av stjärnor. Stagnelius (SVS) 2: 385 (1821).
(1) -TID. [jfr t. sternzeit, eng. star time] kronol. o. astron. lokal tid baserad på jordens rotation i förhållande till stjärnorna (svarande mot vårdagjämningspunktens timvinkel); jfr -år o. sol-tid. VetAH 1817, s. 4. Tabell att förvandla stjerntid i medel-tid och medel-tid i stjerntid. Cronstrand ÅrsbVetA 1823, s. 280. Den tid, som i ett visst ögonblick har förflutit sedan stjärndygnets början, .. kallas för stjärntiden. Bergstrand Astr. 58 (1925). Wallenquist AstrLex. (1973). Ssgr (kronol. o. astron.): stjärntids-dygn. om den tid som förflyter mellan två successiva övre kulminationer för en stjärna, sideriskt dygn, stjärndygn. Jäderin o. Charlier Reg. (1888). -klocka. jfr -ur. SvD 19/5 1976, s. 31. -kronometer. jfr -ur. Cronstrand ÅrsbVetA 1836, s. 7. -middag. om den tidpunkt då vårdagjämningspunkten passerar genom en orts meridian. SvUppslB (1935). -minut. om 1/60 av en stjärntidstimme; jfr stjärn-minut. 3NF 6: 169 (1926). -sekund. sekund utgörande 1/60 av en stjärntidsminut. Tallqvist (1898). -timme, äv. -timma. timme utgörande 1/24 av ett stjärntidsdygn. 3NF 6: 169 (1926). -ur. ur som visar stjärntid, stjärnur. Lindhagen Astr. 255 (1860).
(1) -TIMME.
1) (i vitter stil) om var o. en av de timmar då det är stjärnljust. Fogelqvist SöderkRom 219 (1924).
2) kronol. o. astron. stjärntidstimme. Melanderhjelm Astr. 2: 131 (1795).
(1) -TINDER. (stjärn- 1932 osv. stjärne- 1837 osv.) (i vitter stil) stjärnglitter; äv. bildl. Atterbom SDikt. 1: 142 (1837; bildl.). Heidenstam TankUtk. 219 (1919).
(1) -TINDRANDE, p. adj. (stjärn- 1827 osv. stjärne- c. 1870 osv.) (i vitter stil) om himlen: fylld av tindrande stjärnor; äv. om natt o. d.: kännetecknad av tindrande stjärnor; äv. om öga l. blomma o. d.: tindrande likt en stjärna; äv. bildl. Det dunkelblå, stjerntindrande fästet. Rydqvist i 2SAH 12: 369 (1827). Scholander I. 2: 17 (c. 1870; om ögon). Malmberg Värd. 79 (1937; bildl., om vila). Vi få ej glömma den stjärntindrande lilla Silene rupestris, som (osv.). TurÅ 1939, s. 333. Olsson Fröding 329 (1950; om natt).
(1, 2) -TISTEL. [jfr t. sterndistel, eng. star-thistle]
1) [de torra inre holkfjällen är stjärnformigt utbredda] bot. tisteln Carlina vulgaris Lin., spåtistel; förr möjl. äv. allmännare: tistel. Dalin (1854; möjl. allmännare). Fries BotUtfl. 3: 212 (1864). Weimarck SkånFl. 639 (1963).
2) (†) (den tistelliknande) växten Centaurea calcitrapa Lin. (vilkens yttre holkfjäll har utskjutande tornar). Franckenius Spec. D 4 a (1659). Torén Rebau o. Hochstetter 140 (1851). Ssg: stjärntistel-rot. rot på l. från stjärntistel; särsk. (förr, farm.) ss. drog. Krook Handköpsben. 137 (1951). VaruhbTulltaxa 3: 276 (1953).
(1) -TOM. (stjärn- 1885 osv. stjärne- 1905 osv.) (i sht i vitter stil) om (del av) himlen: tom på stjärnor, stjärnlös; äv. om mörker l. natt o. d.: kännetecknad av stjärnlös himmel. OLevertin (1885) hos Söderhjelm Levertin 1: 200 (om himlen). Ej eld i själen spritter. / Men stjärntomt mörker allt. Vetterlund StDikt. 156 (1901). 2NF 19: 667 (1913; om delar av himlen). Du räddes ej natten och döden, / fast stjärntom och kall för din blick. Lundberg SvPens. 57 (1922).
(1) -TRAKT. (stjärne- 1831 osv.) (i vitter stil) om (del av) stjärnhimlen. Valerius 1: 69 (1831). Rydberg Faust 275 (1878).
(1) -TRANSIT. (†) om stjärnas meridianpassage; jfr -passage. VetAH 1815, s. 39.
(1, 2) -TRIANGELKOPPLARE~010200. el.-tekn. stjärntriangelomkopplare. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 57.
(1, 2) -TRIANGELKOPPLING~01020. el.-tekn. i fråga om kortsluten asynkronmotor: omkoppling av statorlindningen från stjärn- till triangelkoppling; jfr -triangelstart. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 563.
(1, 2) -TRIANGELOMKOPPLARE~0100200. [jfr t. sterndreieckschalter] el.-tekn. hos kortsluten asynkronmotor: anordning för stjärntriangelkoppling; jfr -triangelkopplare. HantvB I. 2: 156 (1934).
-TRIANGELSTART~0102. el.-tekn. start medelst stjärntriangelkoppling. IngHb. 3: 536 (1949).
(1) -TRON. (stjärn- c. 1927 osv. stjärne- 1672) (i vitter stil) bland stjärnorna belägen tron. Lucidor (SVS) 193 (1672).
-TRUPP. (stjärn- 1924 osv. stjärne- 1685) samling av stjärnor.
1) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 1; oeg. l. bildl. Then Stierne-Trouppen som ståår under Jovis Fana / Är Lius-klädd som han sielf. Spegel GW 164 (1685).
2) till 3 slutet. Amerikansk stjärntrupp till (stadionspelen i) Stockholm. IdrBl. 1924, nr 81, s. 2.
(1) -TUB. i sht sjöt. tub för stjärnobservationer; jfr -kikare, sbst.2 SvFlH 3: 233 (1945).
(1, 2) -TULPAN. [jfr eng. star tulip] bot. o. trädg. liljeväxt (prydnadsväxt) tillhörande släktet Calochortus Pursh; förr äv. om tulpanen Tulipa tarda Stapf., flocktulpan. SvUppslB (1935). Hylander PrydnV 101 (1948; om flocktulpan). Ssg: stjärntulpan-släkte(t). bot. o. trädg. släktet Calochortus Pursh. 2SvUppslB (1953).
(1) -TUNG. (i vitter stil, mera tillf.) bildl.: full av stjärnor, stjärntät. Blomberg Bab. 336 (1928; om rymden). Dens. Städ. 175 (1931; om natt).
(1, 2) -TUPPA; anträffat bl. i pl. -tuppor. [växten har stjärnformiga blommor] (†) i pl.: växten Maianthemum bifolium (Lin.) F. W. Schm., ekorrbär. AfhNaturv. 2: 76 (1831).
(3 slutet) -TURNÉ. i sht teat. turné gjord av ett sällskap (i sht en teatergrupp l. ett idrottslag o. d.) med en l. flera stjärnor ss. dragplåster. GHT 1895, nr 304 A, s. 3 (i fråga om teater). IdrBl. 1924, nr 158, s. 6 (av simmare).
(1 g) -TYDARE. (stjärn- 1746 osv. stjärne- 1910) [jfr t. sterndeuter] person som ägnar sig åt stjärntydning, astrolog. Dähnert 317 (1746). Ssgr: stjärntydar-, äv. stjärntydare-bok. (numera föga br.) astrologisk bok. Afzelius Sag. 7: 129 (1853). -konst. (numera i sht i skildring av ä. förh.) astrologi; jfr konst 2 o. stjärn-konst. Dähnert 317 (1746). Beskow i 2SAH 32: 39 (1859). -märke. (numera föga br.) astrologiskt märke (se märke, sbst.1 12). Böttiger i 2SAH 39: 160 (1865). -tabell. (numera föga br.) astrologisk tabell. ÖoL (1852).
(1 g) -TYDERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (stjärn- 1790 osv. stjärne- 1785) [jfr t. sterndeuterei] (numera i sht i skildring av ä. förh.) stjärntydning, astrologi. Möller 2: 1000 (1785).
(1 g) -TYDNING. [jfr t. sterndeutung] (numera i sht i skildring av ä. förh.) astrologi; jfr -tyderi. Nordforss (1805). Tron att genom stjärntydning kunna förutsäga framtiden och sitt eget öde framskymtar vid skilda tillfällen i .. (E. XIV:s) uttalanden. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 460 (1962).
-TYP.
1) astron. till 1: typ av stjärna l. stjärnor (med hänsyn till viss egenskap); särsk.: typ av stjärna l. stjärnor med hänsyn till dess l. deras spektrum, spektraltyp. NF (1891; om spektraltyp). En del stjärntyper torde vara betydligt yngre (än 2—3 milliarder år). NaturvForsknRådRed. 1947—48, s. 30.
2) till 1, 2; särsk. (mera tillf.) om typ av kronblad som bildar stjärnblommor (se -blomma 2). SvVäxtförädl. 1: 530 (1951).
(1, 2) -TÄCKE. (stjärn- 18801902. stjärne- 1928) (i vissa trakter) täcke vävt i stjärnmönster (i sht i krabbasnår l. opphämta). HemslöjdsutstSthm 1880, s. 245. Ett vanligt namn i Skåne var stjärnetäcken för upphämta- och krabbasnårs-vävar. Collin GVävn. 132 (1928).
(1) -TÄCKT, p. adj. (i vitter stil) täckt av stjärnor. Ling As. 343 (1833).
(1) -TÄLT. (stjärn- 1824 osv. stjärne- 1821 osv.) [jfr t. sternzelt] (i vitter stil) bildl., om stjärnhimlen. Tegnér (WB) 5: 147 (1821). Delblanc Åminne 20 (1970).
(1) -TÄNDNING. (stjärn- 1890 osv. stjärne- 1917 osv.) (i vitter stil) oeg., om förhållandet att l. tidpunkten (vid mörkrets inbrott) då stjärnorna börjar bli synliga, skymning; förr äv. om stjärnskott (se d. o. 1). Åkerblom Dikt. 35 (1890; om stjärnskott). I stjärntändningen låg en mula död vid lägerelden. Hedin ErövrTibet 250 (1934). LD 1958, nr 68, s. 4.
(1) -TÄT. (stjärne- 1963) (mera tillf.) om himlen: kännetecknad av att stjärnorna ligger tätt, stjärnrik o. d.; jfr -tung. OoB 1963, s. 323.
(1) -TÄTHET~02 l. ~20. [jfr eng. star density] astron. om antal stjärnor per volymenhet i rymden. Framtiden 1877, s. 197. —
-TÄVLING.
1) [banorna för samtliga deltagare bildar en stjärnformig figur] (i sht förr) till 1, 2, om viss typ av rally(tävling); äv. om stjärnflygning. 3NF (1933). SvDÅb. 14: 248 (1937; om stjärnflygning). NFSportlex. 5: 1053 (1943).
2) till 3 slutet: tävling för l. med deltagande av stjärnor (ss. dragplåster). Swing 1921, nr 45, s. 12.
(1) -TÖCKEN. (stjärn- 1807 osv. stjärne- 18881941) för ögat ss. ett töcken framträdande stjärna l. (o. numera bl.) ansamling av stoft l. gas l. stjärnor i rymden, nebulosa (jfr -moln); numera bl. i icke fackmässigt spr. Weste (1807). Stjerntöcken .. (dvs.) Stjerna som synes likt ett töcken. Dens. FörslSAOB (c. 1817). De bekanta mörka ”hålen” i Vintergatans stjärnetöcken, de s. k. kolsäckarna. Pettersson AtomExplUniv. 132 (1941).
(2) -UDD. udd på stjärna; jfr -spets, sbst.1 Berg Handarb. 131 (1874).
(2) -UDDIG. som har stjärnuddar. Heidenstam Folkung. 1: 145 (1905; om födelsemärke).
-UPPFYLLD~02 l. ~20, p. adj. uppfylld av stjärnor, stjärnfylld.
1) till 1. 2NF 19: 667 (1913).
2) till 3 slutet. Swing 1921, nr 37, s. 5 (om tävlingar).
(1) -UPPLYST~02 l. ~20, p. adj. upplyst av stjärnljus (se -ljus, sbst. 1); jfr -lyst. PoetK 1820, 2: 35 (om natt).
(1) -UR. (stjärn- 1795 osv. stjärne- 1824) [jfr t. sternuhr] astron. o. kronol. stjärntidsur. Melanderhjelm Astr. 2: 131 (1795). Kulturen 1954, s. 32.
(1) -UTVECKLING~020. [jfr t. sternentwicklung, eng. stellar evolution] astron. om den (generella) utveckling som en stjärna enl. teorierna måste genomlöpa. Bergstrand Astr. 636 (1925).
(1) -VAGN. (stjärn- 1814 osv. stjärne- 1811 osv.) (i vitter stil) bildl., om stjärnhimlen tänkt ss. en vagn; äv. om stjärnbilden Karlavagnen. Tegnér (TegnS) 2: 59 (1811; om Karlavagnen). Då nattens stjernvagn sig i runden svingar. PoetK 1814, 1: 60.
(1) -VAKT. (stjärn- 1850 osv. stjärne- 1847 osv.) (i vitter stil) bildl., om stjärna l. om stjärnorna tänkt l. tänkta ss. en vakt(post). Runeberg (SVS) 2: 242 (1847; i pl.). Hagberg Shaksp. 10: 299 (1850).
-VALV. (stjärn- 1773 osv. stjärne- (numera bl. i bet. 1) 1674 (i bet. 1) osv.) [jfr t. sterngewölbe (i bet. 1 o. 2); i bet. 2 sannol. av eng. stellar vault l. star vault]
1) (i sht i vitter stil) till 1, om stjärnhimlen l. om himlavalvet (med dess stjärnor); äv. dels i hyperboliska uttr. (motsv. stjärna, sbst.1 1 j); äv. dels om himlavalvet tänkt ss. de saligas hemvist (jfr himmel 3), dels om var o. en av de himmelssfärer varav himlen förr tänktes bestå, dels bildl. För'n något Stiernehwalf thet stoora Runda täckte. Columbus BiblW A 1 a (1674). Hans många dygder uphögdes til stjernhwalfwet. Lagerbring 1Hist. 2: 637 (1773). Barn! du ler mot minnets stjernehvalf. Cygnæus 7: 175 (1836). Kommer jag åter, väl, så kommer jag, om icke skall mitt öga vaka öfver dig från stjärnehvalfvet. Strindberg Svanehvit 119 (1902). Jag gör en gyllne måne, skall en sol av silver smida / till att sätta högt på himlen, över sjätte stjärnevalvet. Collinder Kalev. 362 (1948).
2) [kryssbågarna o. ribborna i valvet bildar en stjärnformig figur] byggn. till 1, 2: korsvalv (kryssvalv) uppdelat stjärnformigt medelst ribbor (se ribba, sbst.1 3) l. valvstrålar insatta i valvkuporna mellan kryssbågarna; jfr -nätvalv. Brunius Metr. 75 (1836). (Valven i Spelviks kyrka) äro tre, hvaraf 2 fyruddiga stjernhvalf. SörmlH 1: 62 (1889). PiteåT 30/5 1986, Turisten s. 18. Ssgr: stjärnvalvs-krets. (i vitter stil, numera föga br.) till -valv 1, om var o. en av de himmelssfärer varpå himlakropparna enl. den ptolemeiska världsbilden var fästa. JGOxenstierna 4: 65 (1815). -typ. byggn. till -valv 2. Fornv. 1948, s. 62. —
-VALVD, se -välvd.
(1, 2) -VALVIG. [till -valv] (numera föga br.) om valvkupa: som består av ett stjärnvalv (se d. o. 2). VästmFmÅ 7: 70 (c. 1875).
(1, 2) -VAR. stjärnbolster; äv. om tyg med samma mönster som stjärnbolster. Varulex. Beklädn. 279 (1945). Form 1952, Ann. s. 197 (om tyg).
(1) -VARV. (stjärn- 1855 osv. stjärne- 1750)
1) (i vitter stil, numera bl. tillf.) om skenbart varv som stjärnorna gör runt jorden under ett dygn; äv. om dygn. Hammenhög Torken 21 (1951).
2) (numera bl. tillf.) om ring av stjärnor i en galax. 1NordUnivT I. 2: 13 (1855).
3) (†) konkret, om stjärnhimlen; anträffat bl. motsv. stjärna, sbst.1 1 j, i hyperboliskt uttr. Jag skall göra Edert namn stort och sätta det öfwer stjernehwarfwet. Linné Bref I. 7: 35 (1750).
(1, 2) -VENTIL. (förr) sfärisk tallriksventil vars tallrik o. tätningsyta var delade i radiella sektioner. TT 1895, Byggn. s. 45 (i skorstenspipa).
(1, 2) -VERK. (förr) fästningsverk i stjärnform l. med stjärnformig front; jfr -skans. Rålamb 8: 138 (1691). På Montauer spitz anlade Gustaf II Adolf i sept. 1626 ett stjärnverk och slog där en bro öfver Weichsel. 2NF 18: 977 (1913).
(1) -VETENSKAP~002, äv. ~200. (stjärn- 1775 osv. stjärne- 17441769) (numera i sht i skildring av ä. förh.) astronomi; jfr -kunnighet, -kunskap. VetAH 1744, s. 136. Holmberg Leopold 1: 103 (1953).
(1) -VIDD. [jfr t. sternweite] om ett i ä. astronomi använt mått vid mätning av stjärnavstånd (motsv. en parsek). 1NordUnivT I. 2: 13 (1855). Auerbach (1913).
(1, 2) -VIDE. [bladen bär stjärnhår] bot. o. trädg. (växt av) släktet Elaeagnus Lin., silverbuske; särsk. om växten E. argentea (commutata) Pursh (äv. kallad silverbladigt stjärnvide). PriskurBergTrädg. 1891—92, s. 7 (: silfverbladigt). Hylander PrydnV 101 (1948).
(1) -VIMMEL. (stjärn- 1929 osv. stjärne- 1825 osv.) (i sht i vitter stil) vimmel av stjärnor. Tegnér (WB) 5: 109 (1825).
(2 k) -VIRKNING. sömn. virkning av stjärnor (t. ex. till sängöverkast). Langlet Husm. 893 (1884). StSyHandarbB 267 (1972).
(1) -VIS. [jfr t. sternweise] (numera föga br.) stjärnkunnig; särsk. substantiverat, om astronom. En solförmörkelse, som nu af de stjernwise kan förutsägas. Franzén Pred. 3: 11 (1843).
(2 a) -VISA. (i sht förr) stjärngossevisa. Norlind SvFolkl. 272 (1911).
(1) -VISDOM~02 l. ~20. (stjärne- 1886) (numera mindre br.) stjärnkunskap. Rydberg KultFörel. 3: 218 (1886).
(1) -VIT. (stjärn- 1902 osv. stjärne- 1909 osv.) (i sht i vitter stil) vit av stjärnljus (se -ljus, sbst.1); äv.: (fläckvis) vit (som stjärnhimlen). LAHT 1902, s. 388 (om fötter hos kor). Sommardrömmens stjärnehvita blomma (dvs. nattviolen). Runeberg Dikt. 67 (1909). Den stjärnvita septembernatten. TurÅ 1918, s. 241.
(1, 2, 2 h) -VÅRLÖK. (†) = -gårdlök. Liljeblad Fl. 187 (1816).
(1, 2) -VÄDD. [växterna har stjärnstrållika högblad] (numera föga br.) om växt av släktet Scabiosa Lin.; äv. om växten Scabiosa columbaria Lin., fältvädd. Fries BotUtfl. 3: 241 (1864; om släktet). NF 14: 584 (1890; om fältvädd). Törje Växtfört. 2: 186 (1938).
(1) -VÄDER. (mera tillf.) i uttr. klart stjärnväder, stjärnklart väder. Heidenstam Folkung. 1: 41 (1905).
-VÄG.
1) (i vitter stil) till 1, om stjärnhimlen l. djurkretsen l. Vintergatan tänkt ss. en väg. Ling As. 228 (1833). Nordenmark Världsr. 826 (1910; om Vintergatan).
2) till 3 slutet, i uttr. i stjärnväg, i fråga om stjärnor. IdrBl. 1935, nr 94, s. 2.
(1, 2) -VÄLT. (förr) stjärnhjulsvält. LB 4: 263 (1905).
-VÄLVD, förr äv. -VALVD, p. adj. (stjärn- 1845 osv. stjärne- 1687) bestående av (ett) stjärnvalv.
1) (†) till 1, motsv. -valv 1. Lät .. / Rättfärdighet se ner af Stiärne-hwalfda Rjke. Warnmark Sinnew. 33 (1687).
2) (i fackspr.) till 1, 2, motsv. -valv 2. Holmberg Bohusl. 3: 275 (1845).
(1) -VÄRLD. (stjärn- 1748 osv. stjärne- 1871 osv.) värld bestående av stjärnor; i sht (i sg., förr äv. i pl.) om den för oss synliga l. av oss kända världen (med vår stjärnhimmel l. stjärnorna i vår galax); äv. bildl. (jfr -land). Lagerbring HistLit. 171 (1748; i pl., om måne o. stjärnor, tänkta ss. bebodda). Stjärnvärldar i milliontal. Rudin TillvProbl. 14 (1905). Samuelsson HALärovUpps. 317 (1952; bildl.). Aspelin TankVäg. 1: 112 (1958; om stjärnorna i vår galax).
(3 slutet) -VÄSEN. (numera bl. mera tillf.) om förhållandet att stjärnorna (inom ett fackområde o. d.) har en utåt dominerande ställning. Strindberg TjqvS 2: 113 (1886).
-VÄV. (stjärn- 1925. stjärne- (i bet. 1) 1910)
1) (i vitter stil) till 1, bildl., om den väv som stjärnorna på stjärnhimlen bildar. Hallström Sagodr. 163 (1910).
2) (†) till 1, 2: opphämtavävnad med stjärnmönster. TextBildv. 47 (1925; efter ä. handl.).
(3 slutet) -ÅKARE. sport. skidåkare l. skridskoåkare o. d. som är en stjärna. IdrBl. 1925, nr 26, s. 4.
(1) -ÅR. [jfr t. sternjahr] (numera bl. mera tillf.) om jordens omloppstid kring solen i förhållande till en fixstjärna, sideriskt år; jfr platonisk 1 c o. -tid samt sol-år. Liedbeck Alm. 1746, s. 33. Stjernåret enligt dess rätta längd antages at vara 365 dagar 6 timar 9 (minuter) .. 11 (sekunder). 2VittAH 5: 6 (1789, 1796). NordKult. 21: 1 (1934).
(3 slutet) -ÄMNE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 11921) i sht sport. om person: ämne till en stjärna. Moberg Rosell 180 (1932; om skådespelerska). UNT 26/2 1937, s. 10 (om skridskoåkerska).
(1, 2) -ÄPPLE. [jfr t. sternapfel, eng. star-apple; när den äpplelika frukten skärs, visar den ett stjärnformigt snitt] bot. frukt från (det i tropikerna växande) trädet Chrysophyllum cainito Lin.; äv. om trädet. BBergius PVetA 1780, 1: 133. Sörlin Växtv. 116 (1927; om trädet). Simmons Jönsson 80 (1935). Ssg: stjärnäppel- l. stjärnäpple-träd. [jfr t. sternapfelbaum, eng. star-apple tree] bot. trädet Chrysophyllum cainito Lin. ÖoL (1852).
(1) -Ö. (stjärn- 1846 osv. stjärne- 1868 osv.)
1) (i vitter stil) om stjärna tänkt ss. en ö. Wirsén NDikt. 149 (1880).
2) [jfr eng. island universe] om stjärnsystem (galax o. d.) tänkt ss. en ö i universum. Frey 1846, s. 124. —
-ÖGA. (stjärn- 1833 osv. stjärne- c. 1710 osv.)
1) (i sht i vitter stil) till 1, 2, 2 t: likt en stjärna lysande l. glittrande öga (i sht i pl.); äv. dels om stjärna tänkt ss. ett lysande öga, dels metaforiskt, ss. smeknamn på person med lysande ögon; äv. bildl. (jfr 2). Hans silfwerblänkand' hår och stierne-ögon klara. Kolmodin QvSp. 1: 15 (c. 1710, 1732). Vår jordiska sol lånar ljus åt alla himmelens stjerneögon. Böttiger i 2SAH 50: 434 (1874). Minnets klara stjärneöga lyser / På gångna dar. Wirsén Vis. 241 (1899). Östergren (1946; äv. ss. smeknamn).
2) [växterna har stjärnformiga blommor l. blomkorgar] bot. till 2 h, bildl. (jfr 1), om växten Ranunculus platanifolius Lin., vitsippsranunkel; äv. om växten Osteospermum ecklonis (DC.) Norlindh. Krok o. Almquist Fl. 1: 89 (1905; om vitsippsranunkel). VåraKulturvN 129 (1977; om O. ecklonis).
(1, 2, 2 t) -ÖGD, p. adj. (i sht i vitter stil) som har stjärnögon (se -öga 1); äv. bildl. Sjöberg Kris. 160 (1926; bildl.). Forss TropTramp 184 (1936; i pl., om flickor).
(1, 2, 2 h) -ÖRT. [jfr t. sternwurz, eng. starwort (i bet. b, c)] (†) om olika växter med stjärnblommor (se -blomma 2); jfr -blomma 3. Heinrich (1814). Björkman (1889). särsk.
a) = -blomma 3 a (äv. i uttr. vit stjärnört). Tillandz C 2 a (1683: Hwijt). Auerbach (1913).
b) = -blomma 3 c. Brander NatH 102 (1785). Berndtson (1880).
c) släktet Stellaria Lin.; jfr -blomma 3 d. 2LinkBiblH 4: 73 (c. 1550). Ekblad 374 (1764; om släktet). NF (1891). jfr gräs-, kärr-, nejlik-, skogs-stjärnört.
d) i uttr. lilla stjärnört, om växt av släktet Galium Lin., måra. Lille Stiernört. Tillandz C 8 a (1683).
e) växten Alchemilla vulgaris Lin., daggkåpa. Palmberg Ört. 134 (1684). Weste FörslSAOB (c. 1817).
f) i uttr. blå stjärnört, om äkta förgätmigej (se d. o. 1). Bromelius Chl. 24 (1694).
g) växten Inula salicina Lin., krissla; i uttr. virginisk stjärnört buskaktig äv. dels om okänd amerikansk asterart; dels om strandaster. (Lat.) Aster Atticus, Bubonium, Ingvinalis. (Sv.) Stiernört, Kriszlogräs, Skreppogräs. Franckenius Spec. A 4 a (1638). (Lat.) Aster .. conyzoides Gesneri. (Sv.) Stiernört trullört lijk. Rudbeck HortBot. 14 (1685); möjl. okänd art. (Lat.) Aster .. Virginianus fruticescens. (Sv.) Wirginisk stiärnört buskachtigh. Därs. Linderholm 1: 86 (1802; om strandaster). Weste (1807). Ssg: stjärnörts-blomma. (†) till -ört c ?, om blomma från växten Trientalis europaea Lin.? l. från växt av släktet Stellaria Lin.? Almqvist DrJ 476 (1834).
-ÖVERSÅLLAD~0020, p. adj.
1) (i sht i vitter stil) till 1, om himlen: översållad av stjärnor; äv. om natt o. d.: kännetecknad av sådan himmel. Mohn Afghan. 53 (1930; om himmel). BonnierLM 1937, s. 429 (i pl., om nätter).
2) (om ä. l. utländska förh.) till 2 b, om person: översållad av ordensstjärnor. Hellström Malmros 286 (1931).
B (†): STJÄRNA-KIKARE, se A.
C (numera bl. i högre stil l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): STJÄRNE-ANDE, -BANA, -BERG, -BILD, se A.
(1) -BJÖRN. (†) i sg. best., om stjärnbilden Stora björnen (Ursus major) l. om den däri ingående Karlavagnen. Brenner Dikt. 1: 21 (1693, 1713).
-BLANK, -BLICK, -BLID, -BLINK, -BLOMMA, -BLOMSTER, -BLOSS, -BLÅ, -BLÄNK, -BLÄNKANDE, -BONING, -BOREN, -BORG, -BRO, -BRODER, -BÅGE, se A.
(1) -CIRKEL. (†) om vändkrets (ss. belägen i viss stjärnbild); jfr cirkel I 2 a. Men när som Siöman plä then Stierne-Circul nalkas / Ther Soolen heetar mest, .. / Som är i Kreftans Punct, tå kan thet ofta henda / At någon Skruuf går löös så Hiernan må sig wenda. Spegel GW 95 (1685).
-DANS, -DIADEM, -DRÄLL, -DRÖM, -DUK, -FACKLA, -FISK, -FLAMMA, -FLICKA, -FLOD, -FLÄCK, -FOLK, -FRID, se A.
(1, 2) -FRÖ. i ssgn stjärnefrö-smörblomster. Ssg: stjärnefrö-smörblomster. (†) om en växt av icke närmare känd art. (Lat.) Ranunculus .. fl. lut. sem. stellato. (Sv.) Stiernefrö smörblomster. Rudbeck HortBot. 98 (1685).
-FULL, -FYLLD, -FÄLT, -FÄSTE, se A.
(1 g) -GAP. (†) = -gapare; jfr gaper. Spegel GW 173 (1685).
(1 g) -GAPARE. (†) om astrolog; jfr -gap. Spegel GW 41 (1685).
-GATA, -GLANS, se A.
(1) -GLAS. (†) stjärnkikare (se stjärn-kikare, sbst.2). RelCur. 11 (1682). Därs. 16. —
-GLIMT, -GLITTER, -GLITTRANDE, -GLOB, -GLORIA, se A.
(1) -GNISTA. (†) ljusglimt l. ljusblänk av det slag som en tindrande stjärna utstrålar; jfr gnista, sbst. 1 c. Carbuncler röya sig med sine Stierne-Gnjster. Spegel GW 137 (1685).
-GNISTRANDE, -GRÄS, se A.
(2 a) -GÅARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stjärngosse. Henriksson PlägsDalsl. 10 (1889). Norlind AllmogL 516 (1912).
-GÅNG, -GÅNGARE, -HIMMEL, -HJUL, -HOP, -HUS, -HÅR, se A.
(1, 2) -HÄGER. [efter t. sternreiher; namnet kan bero på fågelns teckningar på fjädrarna l. på att den, då den ropar, kastar huvudet bakåt (ser mot stjärnorna)] (†) rördrom. IErici Colerus 1: 116 (c. 1645).
-HÄR, -HÖJD, -KALL, -KAMMARE, se A.
(1) -KERTE l. -KERTA. (†) bildl.: stjärnfackla. Spegel GW 170 (1685).
-KIKANDE, -KIKARE, -KIKERI, -KLAR, -KLASE, -KLOK, -KLOT, -KONST, -KONUNG, -KOR, se A.
(1 g) -KRANKHET. [jfr t. sternkrankheit] (†) hästsjukdom tillskriven stjärnornas inflytande? IErici Colerus 2: 255 (c. 1645).
-KRANS, -KRETS, -KRONA, -KRÖNT, -KUNNIG, -KUNSKAP, -KVÄLL, -LAMPA, -LAND, -LIK, -LISTA, -LJUS, sbst., -LJUS, adj., -LOFT, -LYST, -LÅGA, -LÖS, -MAKT, -MAN, -MANTEL, -MOLN, se A.
(2 o) -MÄRKE. (†) märke (se märke, sbst.1 1 b) bestående av en asterisk. Lind 1: 1474 (1749).
(1) -MÖ. (i vitter stil) = stjärn-flicka 1. Almqvist Amor. 106 (1822).
-MÖNSTER, -NATT, -OBSERVATION, se A.
(1) -ORDNING. (†) stjärnbild; jfr ordning 11 b. Ehrenadler Tel. 610 (1723).
(1, 2) -PAPPER. [jfr t. sternpapier] (†) lotteripapper med vattenmärken i form av stjärnor. Ambrosiani DokumPprsbr. 169 (1921).
-PAR, se A.
(1) -PERSPEKTIV. (†) stjärnkikare (se stjärn-kikare, sbst.2); jfr perspektiv, sbst. 4. KunstHaandv. 31 (cit. fr. 1772).
(1) -POL. (†) om den stjärnbeströdda himmelspolen. Lohman Vitt. 385 (c. 1720).
-PRAKT, -PRICK, -PRYDD, se A.
(1, 2) -PRYDNAD. (†) konkret(are): prydnad (se d. o. 3) i form av stjärnor. Spegel GW 29 (1685).
(1) -PRÄNT. (i vitter stil) bildl.: stjärnskrift; jfr pränt 4. Karlfeldt FlBell. 153 (1918).
-PÄLL, -RAD, se A.
(1 g) -REGENT. (†) om planet ss. regent (se d. o. 3). Voigt Alm. 1683, s. 35. —
-REGN, -RIK, -RIKE, -RING, -ROS, -RYMD, -SAL, -SFÄR, -SIARE, -SKARA, -SKEN, -SKIMMER, -SKIMRANDE, -SKOCK, -SKOTT, -SKRIFT, -SKRUD, se A.
(1) -SKÖRD. (i vitter stil) bildl.: skörd (se skörd, sbst. 7 b) av stjärnor (som går under l. försvinner). Rydberg Dikt. 1: 7 (1877, 1882).
-SLÄTT. (i vitter stil) bildl., om stjärnhimlen. Hallström Sagodr. 129 (1910).
-SLÖJA, -SMYCKAD, -SMYCKE, -SPÅDOM, -SPÅMAN, -STEN, -STRÅLANDE, -STRÅLE, -STRÖ, -STRÖDD, se A.
(1, 1 g) -STÅND. (†) stjärnkonstellation (se d. o. 1). Lillienstedt Vitt. 275 (1681).
-STÄLLNING, -SYSKON, -SYSTEM, -SÅNG, -TAK, se A.
(1) -TAVLA. (†) stjärnkatalog. Rosenfeldt Nav. 55 (1693).
-TECKEN, -TINDER, -TINDRANDE, se A.
(1) -TJÄLL. (†) om stjärnhimlen (tänkt ss. stjärnornas boningar l. ss. ett tält); äv. om stjärnhimlen ss. de saligas boning. Warnmark UtwSiälGlädie 7 (1686). Atterbom Lyr. 3: 170 (1825).
-TOM, -TRAKT, -TRON, -TRUPP, -TYDARE, -TYDERI, -TÄCKE, -TÄLT, -TÄNDNING, -TÄT, -TÖCKEN, -UR, -VAGN, -VAKT, -VALV, -VARV, -VETENSKAP, -VIMMEL, -VIT, -VÄLVD, -VÄRLD, -VÄV, se A.
(1) -ÄLSKARE. (†) om person som är hängiven stjärnforskningen. Tammelin Alm. 1723, s. 36.
(1) -ÄNGEL. (i fråga om ä. föreställningar) om var o. en av de änglar som tänktes föra stjärnorna i deras banor. KultFörel. 4: 151 (1887).
-Ö, -ÖGA, se A.
D (†): STJÄRNO-BRODER, -KIKARE, -LIK, se A.
(2 b) -MUNK. [efter t. sternmonch] stjärnbroder (se d. o. 2). OPetri 1: 480 (1528).
(1) -SKARPSYNT, p. adj. som har skarp syn när det gäller att upptäcka förhållanden på stjärnorna (l. planeterna). Ei någor Stierno-Skarpsynt än / I Jove kunnat diur vpteckia. Wassenius Alm. 1740, s. 31.
Avledn.: STJÄRNA, v.
1) (†) till 1; i den särsk. förb. stjärna upp [jfr sola upp], opers.: bli stjärnklart. Linc. B b 1 a (1640).
2) (mera tillf.) till 2, refl., i uttr. stjärna sig, om is: splittras i stjärnor. Isen, som .. var så svag, att den stjärnade sig under fötterna. Hägg LotsFyrm. 387 (1930).
STJÄRNAD, p. adj. [jfr t. gesternt; jfr äv. dan. o. nor. stjernet] (i vitter stil, numera föga br.) stjärnbeströdd. Himlens stjernade hvalf. Nicander GSann. 28 (1766).
STJÄRNAKTIG, adj. [jfr d. sterneagtig, nor. stjerneaktig] (mera tillf.) till 1: som liknar l. påminner om en stjärna l. stjärnorna (l. stjärnhimlen). Hallström Skepn. 329 (1910).
STJÄRNIG, förr äv. STJÄRNOT, adj. (-et 17011764. -ig 1640 osv. -ot (-ott) 1611c. 1755. -ug 1685 (: stjärnugt, n.)) [jfr fd. stiærnæth, dan. o. nor. stjernet, t. sternig, sternicht]
1) (i vitter stil) till 1, om himmel: (rikligt) besatt l. försedd med stjärnor, full av stjärnor, stjärnbeströdd o. d.; äv. om natt o. d.: kännetecknad av sådan himmel, stjärnklar; äv. dels: stjärnbelyst, dels: stjärnliknande; äv. ss. adv.; äv. i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. Forsius Phys. 87 (1611; om himlen). Natten öfver oss i stjärnig mantel står. EGGeijer (1846) hos Marcus GeijerL 380. Men bygden (dvs. en slättbygd), med skimmer från stuguknut, / Då breder sin stjerniga karta ut (för en enslig vandrare). Snoilsky 2: 83 (1881). Öfver allt låg majnatt stjärnigt blå. Lundh LjusMoln. 7 (1909). Aftonens stjärniga sken kring bergens konturer i fjärran. Ekelund Väg. 84 (1919). Helgon och änglar .. / ut från bebodda / molnhus i stjärniga gränderna! Sjöberg Kris. 111 (1926). OoB 1932, s. 64 (om vinternatt).
2) (i sht i fackspr.) till 2: försedd med l. kännetecknad av stjärnor l. stjärnformiga figurer; äv.: som har stjärnform; stjärnformad; äv. i överförd anv., om ngts utseende o. d.; äv. ss. adv. Forsius Min. 126 (c. 1613: then stiernote; om lazursten). Rinman JärnH 1008 (1782; om utseende hos tackjärn). Österling Hälsn. 49 (1907; ss. adv.). I skrud av stjärnig snö. Ossiannilsson Flygsk. 161 (1910). Lundgren GHus. 75 (1922; om slädnät). jfr små-, spegel-stjärnig. särsk.
a) om sköld l. hjälm l. tyg o. d.: prydd med stjärnor l. stjärnmönster, stjärnbeströdd (se d. o. 2); jfr stjärna, sbst.1 2 k. CFDahlgren 1: 181 (1812; om hjälm). Honom svarade då .. Asteriscus med stjerniga skölden. MarkallN 1: 63 (1820). BoupptVäxjö 1879 (om duktyg).
b) [möjl. äv. avlett av stjärn] (i fackspr.) motsv. stjärna, sbst.1 2 l, om (huvud l. panna hos) häst l. ko o. d.: försedd med stjärn. Ekeblad Bref 2: 22 (1657; om häst). En swart stiernet Oxe. NVedboDomb. Vårt. 1764, § 43. SDS 1900, nr 566, s. 2 (i pl., om kohuvuden). IllSvOrdb. (1955; om ko).
STJÄRNSKAP, n. (tillf.) till 3 slutet: egenskap l. förhållande att vara en stjärna. IdrBl. 1935, nr 6, s. 1. Järegård är en av de överlevande svenska stjärnorna. Stjärnskapet tycks inte tynga honom. DN 22/12 1972, s. 1.
Spoiler title