publicerad: 1976
SLAG sla4g, sbst.1, n. (2Kor. 11: 24 (NT 1526) osv.) ((†) m. l. f. PKruse (1626) hos Hallenberg Hist. 5: 237 (i bet. 6 a), CSchmidt (1666) hos Mueller MinnesblHöganäs 6 (: en underslag)); gen. (sg. o. pl.) slags sla4gs, ss. ssgsförled slag3s~ l. slak3s~ (slàggs- - Dalin (under slagskämpe)); best. -et; pl. = (2Kor. 11: 24 (NT 1526) osv.) ((†) -er OxBr. 11: 354 (1646: querslager), Törngren Artill. 2: 20 (1795: Förslager)). Anm. Vid det till FÖRESLÅ bildade FÖRESLAG, sbst.2, förekommer pl. föresläge (G1R 13: 60 (1540)) efter mönster av t. vorschläge; jfr liknande former vid ANSLAG o. FÖRSLAG, sbst.3
Ordformer
(schlag- i ssgr 1640 (: schlagbalckarna)—1815 (: Schlaglod). sla- i ssgr 1655 (: slabordh)—1669 (: Slabenk). slaag c. 1580—1730. slag 1526 osv. slagg 1603—1797 (: Slagg guld). slagienn, pl. best. 1590. slass- i ssg 1754—55 (: Slasshiulet). slax- i ssg 1543 (: Slaxswerdh). slaxs, gen. c. 1585. sle- i ssg 1654 (: Slebordh, möjl. felaktigt för Slabordh))
Etymologi
[fsv. slagh, n., fgutn. slegr, m., sv. dial. slag, n.; jfr fd. slagh, n. (d. slag), fvn. slagr, m., slag, n. (nor. dial. slag, n.), got. slahs, m., fsax. slag, slegi, m., mlt. slach, m. l. n., mnl. slach, m. l. n. (holl. slag), fht. slag, m. (t. schlag), feng. slege, m. (eng. slay, vävsked); till SLÅ, v. — Jfr ANSLAG, BISLAG, sbst.3, DURKSLAG, DÅLSLAG, FÖRSLAG, sbst.2, KÖPSLAG, RÅDSLAG, SLAG, sbst.2]
Anm. Beträffande bet. av AVSLAG, EFTERSLAG, FÖRESLAG, sbst.2, FÖRSLAG, sbst.1, 3, GENOMSLAG, INSLAG, ISLAG, MELLANSLAG, sbst.2, NEDSLAG, OMSLAG, PÅSLAG, SAMMANSLAG, TILLSLAG, TILLBAKASLAG, UNDERSLAG, UPPSLAG, UTSLAG, ÅTERSLAG o. ÖVERSLAG hänvisas till de särskilda artiklarna i den mån orden är att fatta ss. vbalsbst. till verb med slå ss. senare ssgsled (l. till särsk. förb. där slå ingår). Sådana fall i vilka bet. sannol. icke utgår från en anv. av verb med slå ss. senare ssgsled (l. särsk. förb. där slå ingår) behandlas nedan.
Översikt
Översikt av betydelserna.
A. abstr. l. konkret(are), i fråga om att slå till ngn l. ngt l. i fråga om att slå mot ngt l. i fråga om rörelse som liknar den då ngn söker slå till ngn l. ngt l. då ngt slår mot ngt o. i vissa anv. som ansluter sig härtill. 1) om handlingen att (söka) slå till ngn l. ngt med (ngt som hålls i) handen l. händerna l. att (söka) slå med (ngt som hålls i) handen l. händerna mot ngt l. att röra arm l. hand på samma sätt som då man söker slå till ngn l. ngt. Härunder bl. a. i fråga om fastslående av inslag i väv med slagbom o. d. (d), om klubbslag vid auktion (f α), i fråga om musikinstrument (f β) o. om rörelse varmed man vid dirigering av musik markerar tyngdpunkterna inom taktarterna (g). 2) om förhållandet att djur slår till (l. söker slå till) ngn l. ngt l. slår mot ngt med en kroppsdel l. rör kroppsdel jämförelsevis snabbt i en riktning (o. tillbaka igen). Härunder bl. a. i fråga om vingrörelse (a). 3) om förhållandet att föremål som icke direkt styrs av persons hand (t. ex. ngt fallande) l. kroppsdel l. kroppslig företeelse som icke försätts i rörelse av persons l. djurs vilja (t. ex. hjärtat l. blodet) l. företeelse i naturen (t. ex. vind l. våg) slår till l. slår mot ngt l. rör sig (mer l. mindre rytmiskt) fram o. tillbaka. Härunder bl. a. i fråga om sådan del av maskin l. mekanism l. anordning som är avsedd att röra sig (a), i fråga om klocka (b), om var särskild sammandragning med därpå följande utvidgning som ingår i hjärtats verksamhet (f) o. i fråga om elektrisk urladdning (h). 4) om slagsmål l. strid. 5) i fråga om åderlåtning. 6) ss. beteckning för (avgörande) åtgärd l. insats o. i anv. som ansluter sig härtill. Härunder bl. a. uttr. slå ett slag (a), göra slag i saken (b β) o. med l. i ett slag (e). 7) om (anfall av) olika sjukdomar (i sht sådana som uppträder plötsligt l. medför häftig smärta l. medvetslöshet l. död). 8) i uttr. slag på slag l. slag i slag o. d. 9) i uttr. komma som ett slag. 10) i fråga om att slå mynt l. medaljer. 11) i uttr. i (ett utmärkt l. sitt bästa) slag o. dyl. o. i uttr. ur slag. 12) om förhållandet att (l. sätt varpå l. drag varigm) pjäs l. bricka slår l. kan slå en l. flera av motståndarens pjäser l. brickor. 13) om (i sht mer l. mindre rytmiskt återkommande) ljud l. ljudföljd o. d. Härunder bl. a. om mer l. mindre välklingande ljud(följd) i fågelsång (a). 14) om var o. en av (de gm dirigering markerade) tyngdpunkterna i mensuralt reglerad musik. 15) om ngt ont som drabbar ngn. 16) i uttr. slag av (område till sjöss med speciella bottenförhållanden). 17) om förhållandet att våg l. termometer ger utslag.
B. i fråga om att slå gräs o. dyl. l. i fråga om att avverka skog. 18) i fråga om att slå gräs o. d. Härunder bl. a. uttr. på slag (b β β'). 19) i fråga om avverkning av skog.
C. abstr. l. konkret(are), i fråga om att ngt slagits fast vid ngt l. att ngt böjligt slås omkring ngt l. att ngt snos l. vrids l. slås upp (o. fälls ned) l. slår ned l. igen l. slår sig o. d. 20) om förhållandet att ngt slås fast vid ngt l. mellan andra föremål o. d.; i sht konkret, särsk. om planka som används ss. mellanlägg l. underlägg l. sammanhållande del i en konstruktion. Härunder bl. a. om tak över dörr l. fönster (a). 21) om förhållandet att ngt böjligt (t. ex. ett rep l. ett tygstycke) slås omkring ngt; äv. konkret(are). 22) i fråga om snoende l. vridande varigm två l. flera delar snos samman till en enhet l. varigm ngt får snodd l. trasslas till. Härunder bl. a. i fråga om att slå rep l. fläta snoddar (a). 23) i fråga om att ngt slås upp (o. fälls ned) l. öppnas (o. stängs) l. att ngt slår ned l. igen. Härunder bl. a. konkret, om en till bord hörande skiva som kan slås upp o. fällas ned (a). 24) i fråga om att ngt slår sig (så att det blir skevt l. vint l. krokigt).
D. abstr. l. konkret(are), i fråga om att utmärka en rät linje l. åstadkomma en grund fåra med tillhjälp av ett snöre l. om linje som uppkommer, då man slår en cirkel l. ett valv. 25) i fråga om att utmärka en rät linje l. åstadkomma en grund fåra gm att spänna upp ett snöre, lyfta det på mitten o. låta det falla mot underlaget. 26) om (del av) cirkellinje (som en passares rörliga ben beskriver); äv. om den krökta linje som utgör en valvbåges inre kant.
E. abstr. l. konkretare, i fråga om förflyttning o. i anv. som ansluter sig härtill. 27) om var särskild gång som person l. djur l. farkost förflyttar sig från utgångspunkten o. tillbaka gm rörelse av o. an l. i en mer l. mindre cirkelformig bana; äv. om varv som ngn vänder sig l. vänder ngt l. vrider ngt l. om förhållandet att ngt svänger runt. Härunder bl. a. uttr. göra ett slag (a), göra några l. så l. så många slag (b), göra l. slå sina slag (d) o. om var särskild gång som nyckel vrid(it)s om i lås (h). 28) om sträcka som fartyg vid bidevindsegling l. mellan två vändningar vid kryssning tillryggalägger på samma bog, för samma halsar o. med vinden in från samma sida.
F. i vissa uttr. 29) (så l. så många dagar l. år l. gånger o. d.) å l. åt l. av l. på l. i slag. 30) ett (litet) slag.
G. i vissa konkreta anv. 31) om märke l. spricka o. d. som uppkommit l. om (del av) ngt som formats l. uppkommit gm slag (i bet. 1—3). Härunder bl. a. om märke på persons kropp efter slag (a) o. om var o. en av de smala, planhuggna ränder som finns intill fogarna på sten som ingår i rustikt l. rusticerat byggnadsverk (b). 32) om ngt varmed man slår l. om del av redskap o. d. som vid användandet slår mot ngt. 33) om ngt som är föremål för slag. Härunder bl. a. om den stålbelagda del av eldstålet varemot flintan i ett flintlås slog vid eldgivning (a). 34) till ur hörande anordning som anger tid gm slag. 35) om (laddning i) fyrverkeripjäs l. sprängbomb. 36) synligt spår som djur lämnar (särsk. i snö). 37) om den bakersta delen av en pil. 38) om (osynligt spår i form av en strimma av) vittring som djur lämnar efter sig. 39) om ställe på ngt där ngt infogas l. skall infogas. 40) om del av fartygs skrov l. om utrymme i fartyg. 41) om ort. 42) naturlig spricka i bergart l. malm. 43) vagnsdörr; äv. i utvidgad anv., om utrymme intill vagns dörr l. om utrymme nedtill i vagn. 44) till bo för tamfåglar avsett (litet) hus l. rum. 45) (naturlig ränna i) brant bergvägg längs vilken timmer får glida ned. 46) i fråga om klädesplagg: del som är uppvikt l. ligger utanpå plagget (o. som kan slås upp så att klädesplagget når längre än det eljest skulle göra). 47) om del av slaktat djurs kropp. 48) stycke l. skifte av åker.
A. abstr. l. konkret(are), i fråga om att slå till ngn l. ngt l. i fråga om att slå mot ngt l. i fråga om rörelse som liknar den då ngn söker slå till ngn l. ngt l. då ngt slår mot ngt o. i vissa anv. som ansluter sig härtill.
1) om handlingen att (söka) slå till ngn l. ngt med (ngt som hålls i) handen l. händerna l. att (söka) slå med (ngt som hålls i) handen l. händerna mot ngt l. att röra arm l. hand på samma sätt som då man söker slå till ngn l. ngt; vanl. konkretare, dels om enskild akt av nämnda handling (äv. om var särskild gång då ngn l. ngt är mål l. föremål för nämnda handling), dels om ngns sätt att utföra nämnda handling (se b, g); i konkretare anv. äv. dels om stöt med armbåge, dels om årtag o. d., dels om vissa kast (se b ε, ζ), dels om rörelse utförd med annan kroppsdel än arm l. hand (se h); förr äv. om stick l. hugg med vapen; jfr 3 b, 4—10, 27 i β, 31—33. Måtta ett slag mot ngn. Ge, förr äv. slå ngn sex slag. Hugg och slag, se HUGG, sbst.1 7 c. Få slag på ngn l. ngt (jfr b γ, c α, j β, 38 b), träffa ngn l. ngt vid slående. Vthåff Judhomen haffuer iach (dvs. Paulus) vndfångit fäm reesor fyratiyo slagh. 2Kor. 11: 24 (NT 1526). Han .. slogh sijn stalmester 6 slagh i liffwet medt en dagertt. HH XIII. 1: 38 (1562). Två Jättar han (dvs. guden Tor) klyfver; en tredje också, / med armbogens slag under hjertegropen, / han qväser. Ling As. 215 (1833). (Armen) föres (vid en viss gymnastisk rörelse) med ett raskt slag inåt. Dens. Regl. 27 (1836). ”P(olytechniker) R(uder) C(lub)s” manskap rodde i affarten med 35, under sträckan med 32 och i infarten med 37 slag, då ”Seeclubs” deremot i af- och infart hade 38 och under sträckan 36 slag i minuten. TIdr. 1883, s. 34. Tag ett ägg i sänder och knacka sönder det med ett kraftigt slag mot en kopp och låt äggvitan sakta glida ned däri. StKokb. 66 (1940). — jfr BAK-, BANE-, BATONG-, BLIND-, BLÅ-, BOM-, BRÖST-, DRÅP-, DUBBEL-, DÖDS-, EFTER-, FEL-, FÖR-, GEN-, GISSEL-, HAMMAR-, HAND-, HÖGER-, KLUBB-, KNIV-, KNOCKOUT-, KNYTNÄVS-, KOLV-, KROK-, KÄK-, KÄPP-, KÖRN-, MEJSEL-, MORD-, MOT-, MUN-, NACK-, NÄV-, OLYCKS-, PISK-, PLÄJEL-, PRALL-, PRYGEL-, PÅK-, RIS-, RODDAR-, ROTTING-, RUND-, RYGG-, SEGER-, SIDO-, SKOLSTUGU-, SKOVEL-, SLÄGG-, SNED-, SORGE-, SVING-, SVÄRDS-, TAKT-, TROLL-, VÄRJE-, YX-, YXHAMMAR-, ÅR-SLAG m. fl. — särsk.
a) i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt; särsk. ss. beteckning för våld, i sht [jfr fsv. hvar ægher hava lagh ok ey slagh meth andrum] motsatt lag. Thet ordet .., som man alment pläghar bruka, säyandes, Lagh och icke slagh. LPetri Mandr. D 8 a (1562). Slagh är icke Lagh. UrkFinlÖ I. 1: 30 (c. 1600). (Kvinnan som dräpt en man för hemfridsbrott) haffver vändt lagh i slagh. RP 6: 211 (1636). Mång slaag giör Stockfisken week .. (dvs.) Hugg giör Skalken from. Grubb 556 (1665). Frantzoserne prætenderade (vid delningen av konungariket Neapel mellan dem o. spanjorerna), at Capitanat .. hörde vnder Abbruzze, wiliandes the Spanske ther emoot samma Provintz Pouille tillägna, och bahr thet genast ifrån Lagh til slagh. Brask Pufendorf Hist. 209 (1680); jfr 4 b.
b) i fråga om spel l. lekar; dels abstr., om handlingen att (söka) slå till ngn l. ngt, dels konkretare, om enskild akt av nämnda handling l. om spelares sätt att slå till ngt; jfr 11. 1Saml. 7—9: 42 (1775). Hvarje slagman (i långboll) har blott rättighet till ett slag, men infriaren (dvs. den siste slagmannen i ett lag) till tre. Balck Idr. 1: 91 (1886). Arkitekt Grut, som besitter en oerhörd rörlighet och snabbhet i förening med ett hårdt och säkert slag (i tennis). TIdr. 1897, s. 126. (Bandyspelaren) Ugglas för dagen osedvanliga långsamhet i slaget. IdrBl. 1924, nr 12, s. 4. — jfr BOLL-, BÄSTAHANDS-, HÖRN-SLAG m. fl. — särsk.
α) (i vissa trakter) i uttr. tre l. fyra l. (om ä. förh.) ett slag och ränna l. springa, ss. benämning på en lek med slagträ o. boll, varvid den som slagit tre resp. fyra l. ett slag med bollen skall springa en viss sträcka, långboll (se d. o. 1); jfr RÄNNA, v. 9 a κ. SvMerc. V. 2: 333 (1759). När det var kallt, spelades (i Halmstad c. 1860) ”ett slag och springa”. FestskrKlason XXXVII (1910).
β) i uttr. sista slaget, om (lätt) slag som utdelas i leken datt (se DATT, sbst.1); äv. ss. benämning på leken; jfr SIST, sbst. 3, SISTA 2. Östergren 1: 830 (1917).
γ) i uttr. få slag på (boll o. d.), träffa (boll osv.) vid slående, lyckas få (boll osv.) att gå på avsett sätt vid slående. Vid ett sporadiskt anfall lyckades gästspelande Pära (i en bandymatch) få slag på bollen, förändrande ställningen till 5—2. IdrBl. 1924, nr 34, s. 10. Runeborg Koltr. 16 (1963).
δ) i uttr. ha slaget (jfr 7 c), vara i tur att slå. Vem har slaget? Östergren (1941). SvHandordb. (1966; i fråga om krocket).
ε) [jfr slå klot (se KLOT, sbst.1 2 d α)] om kast med klot o. d. (i kägelspel o. d.). Bellman (BellmS) 1: 189 (1770, 1790). Fatab. 1906, s. 36 (i klotspel). jfr KÄGEL-SLAG.
ζ) [jfr slå tärning] om tärningskast; förr äv. [möjl. med anslutning till 4 a, b] i utvidgad anv., i uttr. slå ett slag i bräde, spela bräde (jfr BRÄDE 3 b β), våga ett slag i brädet med ngn, spela tärning med ngn (jfr BRÄDE 3 c); jfr 6. Kom slå ett slag i bräde! Bellman (BellmS) 4: 40 (1769). Hwem will wåga ett slag i brädet med mig om tjugo engelska fångar. Hagberg Shaksp. 4: 69 (1848).
η) i utvidgad anv. (jfr ζ).
α') om vart o. ett av de tillägg som vid beräknande av resultatet i golfspel i vissa fall görs till det antal slag som spelare slagit. (Golf-)Spelare, som anser sin boll ospelbar eller förlorat den, har .. rätt att mot plikt av ett slag spela en annan boll från samma plats, där han spelat den första. NFSportlex. 3: 742 (1940). Därs. 5: 994 (1943). jfr PLIKT-SLAG.
β') (numera bl. tillf.) i tennis: omgång varunder boll slås fram o. tillbaka utan avbrott, boll. För hvarje spelare, som vinner sitt första slag, räknas 15; för andra slaget, som vinner, räknas 30. Hagdahl DBäst. 167 (1885).
c) i vissa uttr.
α) (†) se sig öppet slag, se sig ha tillfälle att slå till utan att den som är mål för slåendet har möjlighet att skydda sig, få öppet slag på ngn, få tillfälle att slå till ngn utan att denne har möjlighet att skydda sig. VRP 1686, s. 276 (: sågh sigh öppet slagh). Johan Larsson Smed .. lopp .. bak om Måns Lindz knut ock tog till En staka .., kommer så löpandes tillbaka, ock får öppet slag på Berglind i hufwudet. Därs. 1704, s. 695.
β) (†) träffa slag på ngn, misshandla ngn gm att slå honom, ge ngn stryk. Han skal .. gådt til Gärdesgården, brutit af en stör och sprungit effter Bönderne i mening at träffa slag på dem. VRP 8/3 1731.
γ) (ngt vard.) tycka om ngn l. smaka som ett slag för (äv. vid) örat, tycka illa om ngn resp. smaka illa l. ha fadd smak, vara som ett slag för örat, vara en (överraskande o.) obehaglig upplevelse o. d. Gud välsigne kaffet, om det ej är kokt grädde till, annars smakar det som ett slag vid örat. Wetterbergh Sign. 108 (1843). Jag tycker om honom som ett slag för örat. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det var som ett slag för örat. Harlock (1944).
d) i fråga om fastslående av inslag i väv med slagbom (se d. o. 1) o. d.; äv. (övergående i f) med tanke på det ljud som uppkommer vid sådant slående. Ojämnheter oc smärre band .. bliva i klädet, då vävarne .. icke giva alle inslagne tråar lika många slag. Nyrén KlädFabr. 157 (1783). Aldrig hörde han slammer eller slag från hennes vävstol. Moberg SistBr. 238 (1959). — jfr UNDER-, VÄV-, ÖVER-SLAG.
e) om handlingen att slå till o. därigm döda (l. att slå till i syfte att döda); äv. allmännare: dödande l. mord l. dråp; numera bl. i den under slutet nämnda anv.; jfr 12. Saulus hadhe .. j sinnet trwgh och slagh emoot herrans läryungar. Apg. 9: 1 (NT 1526; Luther: schnawbete .. mit drewen vnn morden, Erasmus: spirans minas ac cædem, gr.: ἐμπνέων ἀπειλῆς καὶ φόνου; Bib. 1917: hot och mordlust). Bencth Jønsson .. bedd(es) reth oppa en kar .. ssom hade sslag(it) hanss sson i hel .. kwnnæ .. gode men ekke ffry hanss halssz ffør ssaa danæ mordh och sslagh ssom bencth epth(e)r klagade epth(e)r ssin ssonss dødh. ArbogaTb. 4: 36 (1542). Slag .. (dvs.) dråp, dödande. Schultze Ordb. 4482 (c. 1755). — jfr MAN-SLAG. — särsk. (om ä. förh.) om handlingen att (med klubba) slå ihjäl (ett större antal) sälar som kommit upp på packad o. sammanfrusen drivis (utan möjlighet att fly undan); äv. konkretare, om var särskild gång då sälar slogs ihjäl på detta sätt; företrädesvis ss. senare led i ssgn SÄL-SLAG. Nu omtalade slag inträffa .. endast när drifisen packas in mot land och fryser samman. Men vid dessa för öfrigt ganska sällsynta tillfällen kunna inom kort dödas otroligt många sälar. Sålunda stod utanför Ulfön i midten af 1800-talet ett slag, som enligt de gamles påstående ej haft sin like på senare tid. TurÅ 1908, s. 263. När de överlevande sälarna störtat i havet, är slaget slut. Landsm. 1930, s. 77. jfr (†): Det fördelagtigaste (i fråga om säljakt) är ofelbart det, som kallas att gå på Kobbslag, andre kalla det Robb-slag: ty Skälarna nämnas både Kobbar och Robbar. GbgMag. 1759, s. 126.
f) med tanke företrädesvis på det ljud som uppkommer vid slående l. på symbolisk innebörd som är förenad med slående; särsk. dels om bultning på dörr o. d. ss. tecken på önskan att dörren osv. skall öppnas, dels i fråga om slående i bord o. d. i syfte att påkalla uppmärksamhet l. kalla en l. flera personer till ordningen l. stadfästa beslut, dels i fråga om att slå ngn till riddare; jfr d, 13. Ibland när the drucke och någon wille träta, så slog werden (på ett värdshus i Erfurt) medh sin pryl i bordet it slagh; then som icke tå stillede måste gifwa 5 snüben, thet är 5 groschen. Bolinus Dagb. 32 (1668). Johanna Hans dotter .. bankade först på Fönstret 2 slag och sedan 3 slag på dörren. KultHM 3: 72 (i handl. fr. 1706). Gref Brahe .. trädde (sedan lantmarskalken avlägsnat sig) straxt till bordet och äskade genom fördubblade slag med klubban liud hos R(idderskapet) o. A(deln). 2RARP 17: 156 (1747). De sista slagen af ett försenadt klappträd vid någon af stadens tvättbryggor nå upp till vandraren. Rydberg Vap. 7 (1891). Rig 1939, s. 10 (vid dubbning av riddare). — jfr RIDDAR-SLAG. — särsk.
α) om klubbslag (se d. o. b) vid auktion; särsk. i sådana uttr. som betala vid slaget, betala inköp vid auktion omedelbart, säljas i ett slag, säljas i en post på auktion, så l. så mycket säljs i slaget, så l. så mycket säljs i en post vid auktion, i slag(et), just då klubban faller vid auktion. PH 8: 7538 (1766). Betalningen .. erlägges af säkre köpare d. 24 nästk. Augusti, hwaremot .. mindre säkre betala wid slaget. GT 1787, nr 61, s. 4. Där såldes ej mindre än tio dussin i slaget. Weste FörslSAOB (c. 1815). Då fartyget är såldt, säljes den i detsamma befintliga lasten, bestående af is. Lasten säljes i ett slag. GHT 1895, nr 251, s. 4. Tretti kronor bjudet i slag(et). Östergren (1941).
β) i fråga om musikinstrument (t. ex. trumma l. puka); äv. (särsk. i β') med förbleknad bet., i fråga om knäppande o. d. på musikinstrument. Trumslagarn kommer, flickor, god dag! / Hör hur han slår et slag. Bellman (BellmS) 1: 49 (c. 1770, 1790). BonnierLex. 14: 740 (1966). — jfr ARBETS-, EFTERLYSNINGS-, GONGGONG-, KORUM-, PORT-, PUK-, TRUM-SLAG m. fl. — särsk.
α') (numera bl. tillf.) om anslag (se d. o. 5 a) på tangent på orgel o. d.; i pl. äv. övergående i bet.: ackord o. d. på orgel osv. Vid dina (dvs. en orgelspelares) milda slag, / När du Saligheten målar, / Evighetens klara dag / Förs på morgonrodnans strålar / Under himlarösters ljud. Bellman (BellmS) 10: 27 (1786). Min första ledighet har jag begagnat att åter slå några slag på mitt gamla Claver, som länge stått orördt. Geijer Brev 177 (1814). Man behövde (vid en ä. typ av orglar) hela handen eller armbågen för att med ett slag kunna trycka ned tangenten. TT 1927, Allm. s. 29.
β') i fråga om spel på harpa l. luta l. lyra; särsk. i uttr. som betecknar att diktare framför diktverk till ackompanjemang av spel på harpa osv. (i sht förr äv. bildl., i uttr. som betecknar framförande av dikter l. diktande). I, som af Skalder giören rop, / .. I länen mig owäldugt swar, / .. Om I så tyst- och liufwa slag, / Så fina Grep och fulla tag, / Hos mången härtills funnit (som hos J. Runius)? Frese VerldslD 81 (1713, 1726). Gester tager sin harpa, och slår därå wäl och länge om kwällen .. . Han slår då Gunnars slag å bästa sättet, och å lycktone Gudrunas forna kånstiga grepp. Biörner Norn. 5 (1737). (Jag skall) på min Skaldeluta slå; / Fast slagen ej til Thronen nå; / Sku likwäl Herdebarnen lära, / At Fridrics mildhet ewigt ära. Nordenflycht QT 1745, s. 32. Rec(ensenten har), undantagande kanske ett och annat nytt slag ifrån de äldre lyrorna, icke från någon af de nyare, sedan Vitalis dog bort ifrån sin, känt sig djupare gripen än nu utaf detta ifrån Malmströms (dvs. av dikten ”Hvi suckar det så tungt uti skogen?”). SKN 1841, s. 90. Till harpans slag / hörde jag (då jag såg bilden av den harpspelande konung David i psalmboken) / rösten af Isais krönte son. Rydberg Dikt. 1: 19 (1878, 1882). jfr HARPO-, LUT-, PLEKTER-, RUNE-, SERAF-, SKALDE-, STRÄNGA-, STRÖMKARLA-SLAG m. fl.
γ') (†) i uttr. slå slag i moll, bildl.: anslå dystra tongångar, skildra sin belägenhet ss. dyster. I brefvet till Ehrenheim slog jag några starka slag i moll. Jag beskref uprigtigt mitt tillstånd både på utkomstens vägnar, som är jemmerligit, och på hälsans som är nästan ännu värre. Leopold (SVS) II. 1: 200 (1785).
g) mus. om rörelse varmed man vid dirigering av musik (med arm o. hand, ev. med taktpinne o. d.) markerar tyngdpunkterna inom taktarterna; äv. om slagteknik (se d. o. 1 b); jfr 14. Bauck 1Musikl. 1: 74 (1864). Stig Westerberg är kanske en av de mest givna dirigentbegåvningar vi haft här i landet under senare år. Han har ett naturligt och smidigt slag. GHT 1947, nr 49, s. 11.
h) om rörelse varigm (ngt som försätts i rörelse av) annan kroppsdel än arm l. hand bringas att slå till ngt l. jämförelsevis snabbt förs i en riktning (o. tillbaka igen); särsk. om knyck på nacken. ”Danska skallar”, d. v. s. slag, som gifvas med sjelfva pannan. Scholander 2: 272 (1880). Detta tredje tempo (i fjärde steget i masurka) utföres äfven med ett nytt slag af den högra klacken mot den venstra. Apelbom Danssk. 37 (1888). (Den förnärmade prästfrun) gjorde ett slag med nacken. Lagerlöf Liljecr. 117 (1911). — jfr SKÄNKEL-SLAG. — särsk.
α) om rörelse med tungan; särsk. språkv. om rörelse som ingår i bildandet av ett i vissa sv. dial. förekommande l-ljud o. som kännetecknas av att tungspetsen från ett läge nära gomtaket hastigt rör sig framåt till indifferensläget (o. därvid ett ögonblick vidrör tandvallen). (Fr.) Coup de langue, (sv.) slag med tungan. Holmberg 1: 481 (1795). (Ett i många av våra dialekter förekommande l-ljud) brukar kallas ”tjockt l med slag”. HermodSvUttal 2: 8 (1932). jfr TUNG-SLAG.
β) (†) övergående i 3 a, om den rörelse upp o. ned vari cyklist försatte tramporna på vissa cyklar av äldre modell. Trampningen är en så kallad ”upp och ned” .. . Tack vare en sinnrik anordning .. är rörelsen nedåt under trampslaget liknande en rundtrampares, d. v. s. att trampslagets hastighet nedåt ökas hela tiden till midten af slaget, hvarpå den aftager succesivt ända till slutet af slaget. TIdr. 1897, s. 63. TT 1900, M. s. 35. jfr TRAMP-SLAG.
i) med förbleknad bet. (jfr f β), i fråga om att trycka ngns hand; i sht ss. senare led i ssgn HAND-SLAG; jfr j δ. När så vi hunnit fram helt nära / Den första byn, som var belägen / Invid den kända sockenvägen, / Vi skildes åt med slag i hand. Tigerschiöld Dikt. 1: 55 (1888).
j) [delvis möjl. utgående från 3] i mer l. mindre bildl. anv. (jfr f β β', γ'); särsk. övergående i 15, om ngt varmed Gud l. döden l. ödet slår ngn. Ett slag i ansiktet, se ANSIKTE II 8 f. Ett slag i luften, se LUFT, sbst.2 3 a ε. Gudh skal giffua them (dvs. fienderna) för tigh, och skal slå them medh stoort slagh, in til tess han förgör them. 5Mos. 7: 23 (Bib. 1541). Vid dina dagars slut / Då du .. för dödens slag skall digna. Lidner (SVS) 3: 221 (c. 1790). Så vardt till sist beslutet att i templen denna dag / under offer, bön och suckan bida ödets hårda slag. Rydberg Dikt. 1: 26 (1876, 1882). Livet gav henne många stötar och slag. KronprinsessBFinlRödK 56 (1940). — jfr KVINT-, RIM-, ÖDES-SLAG. — särsk. (†)
α) [jfr t. das sind zwei fliegen mit einem schlag, fr. faire d'une pierre deux coups] i uttr. slå tu slag med en hammare l. giva tvenne slag med en sten l. slå två flugor på ett slag, slå två flugor i en smäll, göra två slag med ngt, slå två flugor i en smäll med ngt, ha nytta av ngt på två sätt. Gustaf II Adolf 128 (1616: slå .. tuu slag med en hammar). Omm nu Kongl. M:tt funne gott, att (kläde köptes) .., då kundhe man göra där 2 slag medh (näml. dels låna pengar mot säkerhet i klädespartiet, dels snabbt använda klädet för arméns behov). AOxenstierna 5: 494 (1630). Lagerström PolKannstöp. 42 (1729: slå twå flugor på et slag). Den som nu kunde med en sten gifwa 2:ne slag, och tiena min Herre och mig på en gång. Missförståndet 76 (1740).
β) i uttr. få slag (jfr b γ, c α, 3 d, 7 a, 15 c, 38 a, b), bli besegrad. Schultze Ordb. 4481 (c. 1755).
δ) [sannol. med tanke på handslag; jfr i] om (penningsumma som erfordras för) förlikning; jfr SLAG, sbst.2 3 d. Fans gott att öfvertala medh Lewoldh och Patkel om ett slagh på 3,500 Rdr att betala Lewoldh, och han afträder Jaunkalpen. RP 9: 405 (1642).
2) om förhållandet att djur slår till (l. söker slå till) ngn l. ngt l. slår mot ngt med en kroppsdel l. rör kroppsdel jämförelsevis snabbt i en riktning (o. tillbaka igen); vanl. konkretare, om var särskild gång då djur slår till (l. söker slå till) ngn l. ngt l. står mot ngt (särsk. om var särskild gång då djurs fot slår mot marken vid förflyttning) l. om var särskild rörelse i en riktning (o. tillbaka igen) som djur gör med en kroppsdel (särsk. om var särskild rörelse som fisk gör med stjärt l. fena, då den simmar l. sprattlar); äv. med tanke företrädesvis på det ljud som uppkommer, då djur slår till ngn l. ngt l. slår mot ngt; jfr 7—9, 31. Så snart man blifwer warse at Braxen är inkommen i wiken som nogsamt synes af desz slag och plaskande i watnet, wid solenes up och nedgång, utlägges .. nätet. Gyllenborg Insjöfisket 17 (1770). Hör du icke slag af hästhofvar? Rydberg Frib. 128 (1857). Antalet slag, som bröstfenorna förmå utföra under en sekund, är mycket olika hos (flyg-)fiskar af olika längd. Stuxberg Fisk. 468 (1895). Hammarström Sportfiske 107 (1925). — jfr BAK-, EFTER-, HOV-, RAM-, SEN-, STJÄRT-SLAG m. fl. — särsk.
a) i fråga om vingrörelse; utom ss. senare led i ssgn VING-SLAG bl. konkretare, om var särskild vingrörelse som djur l. (i utvidgad anv.) annan ss. bevingad tänkt varelse gör vid flygning. (Örnarna) röra .. vingarna med säkra och starka slag. Nilsson Fauna II. 1: 38 (1835). Ande af ljus och lif, / åter en pingstvind gif, / väckelse ny! / Låt dina vingars slag / spörjas ännu i dag. Missionssång. 36 (1887); jfr Ps. 1937, 251: 3.
b) (om ä. l. utländska förh.) hippol. om förhållandet att häst under kapriol efter att ha kastat sig upp i luften slår bakut med båda bakbenen, så att bakhovarna (i det närmaste) vänds uppåt. Capriolen har 4 Momenter; Levad, Språng, Slag och Markfäste. Ehrengranat HästRör. 93 (1818). Dens. Ridsk. I. 1: 77 (1836).
c) ss. förled i ssgr, betecknande att djur slår till o. därigm dödar byte; jfr 27 f.
3) om förhållandet att föremål som icke direkt styrs av persons hand (t. ex. ngt fallande) l. kroppsdel l. kroppslig företeelse som icke försätts i rörelse av persons l. djurs vilja (t. ex. hjärtat l. blodet) l. företeelse i naturen (t. ex. vind l. våg) slår till l. slår mot ngt (äv. ngn) l. rör sig (mer l. mindre rytmiskt) fram o. tillbaka (äv. med tanke enbart på det ena momentet i en rörelse fram o. tillbaka); vanl. konkretare, särsk. om var särskild gång då sådant slående l. sådan rörelse förekommer (äv. med särskild tanke på det ljud som uppkommer gm sådant slående l. sådan rörelse l. om ljud som erinrar om detta ljud); förr äv. i uttr. ge slag på ngt, slå på ngt, ge ett stort slag från sig emot ngt, slå hårt mot ngt; jfr 1 j, 7—10, 13, 15—17, 25, 31—33. På Öland haffuer sigh nÿligen en fÿrkula see låta, kommandes aff himmelen och giffuet ett stort slagh från sigh emot iorden. Ekeblad Bref 1: 225 (1653; rättat efter hskr.). Våra armar, våra händer, våra knän rörde, slag för slag .. hvarandra (på grund av stötarna under åkandet). Atterbom Minn. 36 (i senare bearbetat brev fr. 1817). I tunga slag vräkte vågorna mot stranden. Bremer GVerld. 1: 165 (1860). Vid stenens fall övergår lägesenergien i rörelseenergi, och vid stenens slag i marken förvandlas denna energi i värme. Bolin KemVerkst. 46 (1942). — jfr BAK-, BÖLJ-, EFTER-, FLANK-, GEN-, HAGEL-, MOT-, SJÖ-, STEN-, VATTEN-, VÅG-SLAG m. fl. — särsk.
a) i sht tekn. i fråga om sådan del av maskin l. mekanism l. anordning som är avsedd att röra sig (jfr b); vanl. konkretare, dels om var särskild gång då sådan del slår mot ngt l. rör sig fram o. tillbaka (äv. om enbart det ena momentet i en rörelse fram o. tillbaka), dels ss. beteckning för avståndet mellan de punkter mellan vilka del av maskin osv. regelbundet rör sig l. (maximalt) kan röra sig fram o. tillbaka, slaglängd (se d. o. 2); jfr 1 h β. Man wet at lodarmen (dvs. den arm som uppbär lodet i ett ur) behöfwer en wiss lengd til at giöra 60 swengningar om en Minut eller 3600 om timan: är then mindre, så giör then mera slag innom samma tid; är then lengre, så giör then intet så monga. Swedenborg RebNat. 3: 317 (1718). Arbetskolfven (i en varmluftsmaskin) rör sig vida långsammare och har blott ungefär hälften så långt slag som den inre eller matarkolfven. UB 2: 602 (1873). Slag (dvs.) ett rörelsemoment, t. ex. höjning eller sänkning av pressplatta i press. TNCPubl. 39: 93 (1968). — jfr DUBBEL-, HAMMAR-, KOLV-, MASKIN-, PENDEL-, PISTONG-, PUMP-, SKYTTEL-, SNED-, SUG-SLAG m. fl. — särsk. i utvidgad anv., om varje varv som en maskinaxel l. propeller o. d. roterar. TByggn. 1859, s. 170. Antalet af propellerns omlopp eller slag är allt efter fartygets storlek och ändamål 100, 150 till 180 i minuten. UB 7: 381 (1874). Slag .. (dvs.) omvridningen av en maskinaxel ett varv. Stenfelt (1920). jfr PROPELLER-SLAG.
b) [eg. specialanv. av a] i fråga om klocka (se KLOCKA, sbst. 1) l. tonfjäder o. d.; i sht konkretare, om var särskild gång då kläpp l. hammare o. d. slår mot klocka osv. o. därvid frambringar ljud; i fråga om signal o. d. som avges med klocka osv. stundom äv. med anslutning till 1 (med tanke på person ss. slåendets upphovsman). Klemtes i klokkan 9 gångor, 9 slagh i gången. Bureus Suml. 26 (c. 1600). När fartyg bör passera nord eller ost om mudderverket .. (ges följande signal): Varje minut under fem sekunder serier av två slag å skeppsklocka. SFS 1941, s. 1640. — jfr KLOCK-, KLÄMT-, KLÄPP-, PORT-SLAG. — särsk. i fråga om angivande av viss (halv)timme o. d.; jfr 34. Komma ur slag, förr äv. uti oordentligt slag, om klocka: börja slå oriktigt (dvs. annorlunda än visarna anger). Schultze Ordb. 4482 (c. 1755). När oljan har tiocknad .., har haken eij hafwit den balance af (dvs. att) falla neder utj afdelnings hjulett, utan slagitt 2ne timma slag på en gång och urett der af kommitt utj oordenteligitt slag. VDAkt. 1783, nr 375. (Olof Rudbeck d. ä.) gjorde (som pojke) et Urverk af trä, som noga utmärkte Timmarne, och gaf slag på en metall-plåt. SamlSvH 6 (1798). Kyrkklockan slog tre slag. Gustaf-Janson Äng. 258 (1967). jfr HALV-, HALVTIM-, HEL-, KLOCK-, KVART-, MIDNATTS-, NIO-, SEX-, SILVER-, SJU-, TIM-, TOLV-SLAG m. fl. särsk.
α) i förb. på (förr äv. vid) slaget (jfr 1 f α, 18 b β β'), då klockan slår, äv. allmännare: precis l. punktligt (i sht i sådana uttr. som klockan 10 på slaget, på slaget 10, komma l. gå på slaget); äv. i uttr. vara 10 o. d. på slaget (l. vara på slaget 10 o. d.), om klocka: just skola slå 10 osv. l. vara precis 10 osv. (i sht förr äv. i uttr. vara på slaget, om klocka: just skola slå); jfr β. Om ett Bröllop anställes på någon Helgedagh .. (bör det observeras) at Gästerne .. äre samblade uthi Brudhuuset, för än Klåckan är siu om Affton, at dhe wid slaget kunde sättias til Bords. Schmedeman Just. 405 (1664). Klockan är på slaget ellofwa. Serenius (1741). Klockan är tijo på slaget. Lind (1749). Det är ett gammalt ärbart och allvarsamt folk, som efter fordomdags sed äter sitt middagsmål aldrasednast klockan två på slaget. Sturzen-Becker 2: 151 (1861). ”Jag tyckte att klockan slog”, sade .. (läraren) ”men det var inte så. På slaget måste hon dock vara, så att det kan vara nog nu på förmiddagen. Blanche Bild. 4: 102 (1865). Hunden .. kom och gick på slaget. Hallström Händ. 77 (1927). Rönn anlände på slaget ett. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 44 (1969). särsk. i ordstäv. ”Precis på slaget” — sa' slagtarn, fick en örfil. Holmström Sa' han 66 (1876); jfr 1.
β) i bild; förr särsk. (motsv. α) i uttr. ngns avlösningstimme är på slaget, ngn skall just bli avlöst. Min aflösnings tima är på slaget: detta blifwer således det sista brefwet jag den nåden njuter, at Eders Kongl. Höghet, såsom desz Gouverneur, tilskrifwa. Tessin Bref 2: 380 (1756). Du ser icke huru timmarne gå; men plötsligt får du höra slaget af den timmen, då du måste fara (ur världen). Franzén Pred. 3: 261 (1843).
c) järnv. om förhållandet att tåghjul under gång slår mot rälsen till följd av att det icke är fullt runt; i sht förr äv. om förhållandet att tåghjul som rullar över skenskarv slår i till följd av att skarven är sliten. Från S:t Gotthardsbanan .. der .. (ett visst slag av skenskarvar) pröfvats i nio år .. har man den allra bästa erfarenhet. Ännu kan ej det minsta ”slag” i skarfven förmärkas. SD(L) 1901, nr 529, s. 6. Snälltåget Siljan drabbades på lördagskvällen av en försening .. på grund av att flera vagnar fått s. k. slag i hjulen och måste bytas ut. SvD(A) 1966, nr 7, s. 30
d) sjöt. om förhållandet att segel l. segelbom till följd av vind(stötar) l. till följd av dyning (i stiltje) slår fram o. tillbaka (vanl. konkretare, om var särskild sådan rörelse); äv. om förhållandet att segel slår back; ngn gg äv. i uttr. få slag (jfr 1 b γ, c α, j β, 7 a, 15 c, 38 a, b), om segel l. segelbom: börja slå fram o. tillbaka. Rosenfeldt Tourville 75 (1698). Hala .. an storeskot, så att bommen ej får slag. Oxenstierna Vanderdecken 25 (1865). När vi firade rån blef det slag i seglet och duken gick ur likena. Engström Bläck 50 (1914). Seglen ge slag då och då, när någon kraftigare dyning kränger farkosten. VFl. 1916, s. 35. Stenfelt (1920). — jfr SJÖ-SLAG.
e) (†) i uttr. ta slag, om föremål: slå l. stöta emot (så att skada uppkommer). Wi kastade .. båten i Sjön, at dermed rädda osz, och som han war på sidan, tog han slag, at han blef läck. TörngrenMål. 6 (1801).
f) om var särskild sammandragning med därpå följande utvidgning som ingår i hjärtats verksamhet l. om var o. en av de i samband härmed stående små stötarna i ådrorna, då blodets tryck o. fyllnad växlar i dem; äv. mer l. mindre bildl. Hans hjärta slog 80 slag i minuten. Sådanne som Hjertats och Puls-Ådrens Slag äro, så är ock Blodens omgång. Aken Reseap. 120 (1746). Jag (dvs. Gud) har burit ett dödligt, lidande hjerta, som mätt med sin klappning tidens slag, i min eviga barm. Rydberg Ath. 113 (1859). Hans hjärta slår lugna, jämna slag. Hedberg DockDans. 213 (1955). — jfr HJÄRT-, KNÄPP-, PULS-, PULSÅDER-SLAG.
g) om var särskild sammantryckning med därpå följande utvidgning av en blåsbälg. Bäljorna gjorde tillsammans 8 slag i minuten. JernkA 1820, s. 37. Därs. 1904, s. 42. — jfr BÄLG-SLAG.
h) [jfr motsv. anv. i t.] i fråga om elektrisk urladdning.
α) i fråga om åska; vanl. konkretare, om var särskild gång då åskmoln urladdar sig l. blixt slår ned, särsk. (med tanke företrädesvis på ljudet): (åsk)knall; numera i sht ss. senare led i ssgr; jfr 9. Daghen för Oluffzmässa .. kom .. ett sådant åskiedundrande, att thet måtte huar man rädass .., och ett slag hvar så hårdt brakande att booskapen föll til iorden. Gyllenius Diar. 16 (c. 1670). Då slag sker imellan 2 måln är följden allenast ett häftigare rägn af dunsternas skakning. Bergman Jordkl. 283 (1766). Förleden Midsommarsdag slog åskan ned i en Man-bygnad på Gården Osebacken. Slaget träffade wid ryggåsen på gafweln. GT 1786, nr 48, s. 2. IllSvOrdb. (1964). jfr BLIXT-, DUNDER-, JORD-, TORDÖNS-, TORS-, ÅSK-SLAG.
β) allmännare, om elektrisk urladdning l. stöt (särsk. i uttr. elektriskt slag); numera företrädesvis i ssgn SLAG-VIDD. SvMerc. 6: 225 (1760). Gnistan (från en elektricitetsmaskin) har .. egenskapen att antända brännbara kroppar. .. Ett starkare slag antänder svafvel (m. m.). Fock 1Fys. 564 (1855). Ett elektriskt slag uppstår, då en konduktor .. urladdas. 2NF (1917).
i) [jfr motsv. anv. i t.] om (knall l. smäll i samband med) explosion o. d.; utom ss. förled i ssgr numera nästan bl. i den under slutet nämnda anv.; förr särsk. i uttr. ge slag, om bomb: explodera, göra så l. så stort slag, om bomb: ha så l. så stor verkan vid explosion; jfr 35. Bomber (blevo) inkastade vthi .. (Parthenon), hwarest .. (turkarna) hade deras Ammunition, Bomber och Fyrwärck hwilke itändes och med ett grufweligit Slag i Lufften foro. OSPT 1687, nr 47, s. 4. (Den franske fästningsbyggaren S. Vauban) wil gie Soldaterna och Constaplerna rum at draga sig undan för Bomben när han gier slag. Rålamb 8: 100 (1691). (Anläggandet av en grav mellan vissa befästningsverk) förhindrar at intet Bomben giör så stort slagh, som han giorde om det woro en Wallgång i stället för den innersta Grafwen. Därs. Logan .. grep om sig, och fastnade i krutet, så at hela skieppet igenom ett slag vpskickades i luften. Humbla Landcr. 262 (1740). Som lätt inses hade arbetarne (vid ett tunnelbygge) i .. (en nytillkommen) vägg ett godt skydd vid inträffandet af s. k. ”slag” d. v. s. den i tunneln inneslutna komprimerade luftens plötsliga afgång genom jordmassan framför tunnelbröstet, samt vattnets inträngande i tunneln. TT 1901, V. s. 44. — särsk. skogsv. om förhållandet att kolmila gm en explosionsartad utvidgning spränger l. avkastar betäckningen; särsk. konkretare, om var särskild gång då detta inträffar. Wallner ArtCarb. 15 (1741). (Det) är nödigt at äfwen giöra en påminnelse om Slag, som består deruti, at Milan understundom kastar, om icke alt, dock en stor del af stybbet af sig. Dens. Kol. 38 (1746). Dessa (vattensamlingar) förorsakade efter milornas antändande många och starka slag, hvilka fortforo, ända till dess, att all fuktighet hunnit afdunsta. JernkA 1899, s. 353.
j) bildl. (jfr f, 1 j), om förhållandet att ngt gör starkt intryck l. blir en framgång l. slår; ss. förled i ssgr.
4) [jfr 1] om slagsmål (se d. o. 1) l. strid.
a) om slagsmål l. strid mellan två personer l. ett fåtal personer; äv. i uttr. våga ett slag med ngn (jfr b, 1 b ζ), slåss l. fäkta l. duellera med ngn; numera bl. ss. förled i ssgr; jfr c. OPetri Kr. 6 (c. 1540; om envig). Jacobus .. kallade efter sin väria och räkte honom (dvs. Messenius) handena ther på, at han ville gå uth medh honom .. och våga itt slagh medh honom. OxBr. 12: 8 (1613). När .. slaget uthi stugan var öfverståndit, gingo (enl. ett vittne) skrifvarena bort. ConsAcAboP 4: 239 (1674). — särsk. (†) i förb. till slags (jfr b α, 28 a), till slagsmål l. strid; särsk. [jfr mlt. tō slage komen] i uttr. komma (tillhopa) till slags, råka i slagsmål, mana ngn (ut) till slags, utmana ngn till slagsmål l. strid, ge sig till slags med ngn, ge sig i slagsmål med ngn, begynna till slags, börja slåss; jfr c. OPetri Kr. 210 (c. 1540). Hwar någon finnes så öfwerdådig, at han maner een annan som gierna i frijd wille blifwa, ut med sig til slagz, och får deröfwer skada till lijf eller lem, då ware ogilt det han får. Schmedeman Just. 95 (1590). Skiutzbönderne och fougtekarrene kommæ tilhopa medh wredz wilia til slagz. 3SthmTb. 1: 234 (1594). Iagh .. gaf migh till slagz medh honom. BtÅboH I. 8: 37 (1636). (Två tvistande) kommo .. tillhopa med orden, so at the på sidstone begynte till slags, at Markus slog Hans it blot öga och een kula i hufuudet. BtHforsH 1: 222 (1637). VDBötB 1638, s. 281 (: mana hwar andra till slagz). Wittnen .. säga att the Jntet weeta hvem som först upphooff kieppen till slags. VDAkt. 1676, nr 44. Af Smeden frågades .. huruledes Wachtmästaren och Trumslagaren .. kommit til slags? ConsAcAboP 6: 450 (1689).
b) om strid mellan väpnade styrkor; i fråga om nutida förh. utom ss. förled i ssgr bl. om strid i vilken avsevärda styrkor (arméer, flottor o. d.) deltar o. gm vilken åtminstone den ena parten väntar sig att vinna en avgörande framgång l. (allmännare) om serie av stridshandlingar i vilka herraväldet över viktig ort l. viktigt område o. d. står på spel; äv. i uttr. våga ett slag med ngn (jfr a, 1 b ζ), gå i strid med ngn; jfr c. Utkämpa, i sht förr äv. slå ett slag (jfr 6 a, 27 c). I slaget vid Svensksund 1790 segrade den svenska flottan. I slaget vid Helsingborg, förr äv. vid Helsingborgs slag. Slaget om Atlanten, benämning på det sjöfartskrig som gällde kontrollen av tillfartsvägarna över havet till Europa under världskriget 1939—1945. Han blev sårad i, förr äv. på slaget. Förlora, förr äv. tappa slaget (jfr 38). G1R 7: 428 (1531). Cornet Svaan blef på slagett illa skuten uthj sitt hufvudh. KKD 7: 189 (1708). Major Morman .., som .. vid åtskilliga tillfällen fåt svåra blessurer, särdeles vid Helsingborgs slag, var utaf en gammal Dansk adelig familia. 2RARP 11: Bil. 67 (1739). (Sv.) Våga ett slag med en, (lat.) Cum aliquo confligere. Schultze Ordb. 4482 (c. 1755); jfr a. De tappade slaget. Sahlstedt (1773). Vid Xeres la Frontera slogs ett slag! Almqvist RMar. 28 (1834). Gamla tiders islänningar kunde låta sin fantasi århundraden igenom kretsa kring en tilldragelse som slaget vid Örlygstad, där ett par bondhopar drabbade samman. Selander Modernt 59 (1932). I öster rasar världshistoriens största slag. Trupper och divisioner besegras inte, de nedkämpas och förintas. Zetterström VärldHj. 20 (1942). — jfr FRONTAL-, FÄLT-, HUNNER-, MATERIEL-, MOTTI-, OMFATTNINGS-, PARALLELL-, RENKONTER-, SEGER-, SILL-, SJÖ-, SVÄRDS-SLAG. — särsk.
α) i förb. till slag, i sht förr äv. till slags (jfr a slutet, 28 a), till strid; jfr c. (Israels barn) sadhe intet meer, at the wille dragha vp emoot them (dvs. Rubens barn o. Gads barn) til slags. Jos. 22: 33 (Bib. 1541). Den samlade (sv.) flottan skulle lägga sig mellan Rügen och de danska öarna för att söka bringa de danske till slag. VFl. 1928, s. 66. (I den illa hopklippta franska filmen ”La Bataille”) frapperas man bl. a. av, att den till slags utgående sjöstyrkan är sammansatt dels av äldre amerikanska slagskepp, som arbeta sig fram i ganska rejäl sjögång, dels av amerikanska och franska jagare, som dock samtidigt hava förmånen av ett spegelblankt hav. Därs. 1934, s. 186. — särsk. i vissa uttr.
α') komma till slag, i sht förr äv. till slags, om (anförare för) truppstyrka l. flottstyrka o. d.: komma i strid (med ngn); äv. (o. numera vanl.) opers.: komma till strid; förr äv. om ngt omtvistat: leda till strid. Kom thå konung Swerker .. til slaghs med the Swenska. OPetri Kr. 67 (c. 1540). Tw Swenska Öhrligz Skepp (o.) siuu Jachter, kommo på bestämbd tijdh medh the Danska Skepp til möthes och fluxt til slagz medh Söfwerin Norrby. Girs G1 72 (c. 1630). Thenne Saak (dvs. valet till biskop i Magdeburg) kom omsider til Slags, som lychtades medh någre Skärmützlar. Schroderus Os. 2: 732 (1635; lat. orig.: Res deuenit ad arma). (K. XII:s) omgifning .. fruktade att, äfven om det icke genast kom till slag, han skulle .. föra flottan fram i de farligaste farvatten (vid sjötåget mot Danmark år 1700). Carlson Hist. 6: 327 (1881). Hela den högra Ryska flygeln hade icke kommit till slag (vid Holowczyn 1708). Dens. i 2SAH 61: 371 (1884).
β') (†) giva sig till slags med ngn, inlåta sig i strid med ngn, vara (tillhopa) till slags (med ngn), vara i strid l. strida (med ngn); jfr β. Epter thet at .. (Kristian II) haffuer mykit krigxfolk med sigh syntes oss icke rådheligit vara ath wij skulle giffua oss til slags med honom. G1R 8: 6 (1532); jfr Fryxell Ber. 3: 146 (1828). Den 26 maij (kom K. XI) till Ystedh, hwarest begge flottarne (dvs. den sv. o. den danska) wore till hopa till slags. Dahlberg Dagb. 190 (1676; uppl. 1912). Vi hafva två gånger varit till slags med de franske på resan (med ett holländskt fartyg). PAnkarstjerna (1707) i VFl. 1915, s. 111. Nordberg C12 1: 663 (1740).
δ') (†) när det gäller till slags, när det gäller strid. När det gieller till slags är .. (fältmarskalken K. G. Rehnschiöld) tapper och kallsinnig. KKD 8: 226 (1706). Sjöregl. 1741, 1: A 2 b.
c) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av a l. (numera bl.) b; äv. motsv. a slutet o. b α. Balck Ridd. M 2 b (1599). (Doktorns) råd och vårt förnuft måst lijkwäl gå til slags. Wennæsius Klingd. 48 (c. 1670). På våren .. lekte vi .. indianer och vita. .. Ovanför underjordiska gången .. var en plats, som var lätt att befästa och försvara. Här utkämpades väldiga slag. Henning HbgMinn. 1: 118 (1950). — jfr ORD-SLAG. — särsk. (föga br.) i uttr. ge sig i slag med ngn, ge sig i kast med l. ta i tu med ngn. Bidraga studier i Italien till att gifva .. (våra svenska målare) kraft att ge sig i slag med asagudar och väldiga kämpar, så blir (osv.). Nordensvan SvK 390 (1892).
6) [jfr 1 (b ζ); i a möjl. delvis med anslutning till 4 b, i b möjl. delvis med anslutning till 17] ss. beteckning för (avgörande) åtgärd l. insats o. i anv. som ansluter sig härtill.
a) [jfr holl. zijn slag slaan, passa på det rätta ögonblicket för att försäkra sig om en fördel] i sådana uttr. som slå ett slag (jfr 4 b, 27 c), göra en insats (förr äv.: dricka, ägna sig åt att dricka), slå sitt slag, göra sin insats l. passa på att försäkra sig om en fördel, slå stora slaget, göra en stor insats, vara ett slag för ngt, med saksubj.: vara en insats för ngt; i sht förr äv. i sådana uttr. som slå ett gott slag, göra en god insats l. ha lyckan med sig. Vi (dvs. delägarna i kopparkompaniet) hoppas att spela i år en ärlig gevinn, efter jag förnummit att Kongl. Maj:t .. hafver köpt allan rå Kopparen, som i år utgått är, till sig, där hafver vår Gouverneur slagit en god slag. PKruse (1626) hos Hallenberg Hist. 5: 237. (Fr.) Nous avons assez filé pour mouiller, (sv.) Wi hafwa nog ätit at slå ett slag. Mont-Louis FrSpr. 286 (1739). Ryssland .. deltog (varken 1792 l. 1793) i coalitionen mot Frankrike, utan .. slog sitt slag i Polen. Adlerbeth Ant. 2: 35 (c. 1815). Allmogen tänker att den tro, för hvilken Gustaf Adolf kämpade, ännu är värd att slå ett slag för. Hellberg Samtida 8: 182 (1872). Kan du (dvs. Axel Strindberg) ej slå stora slaget på en gång (ss. kompositör) och göra .. opera af (teaterstycket) Gillets Hemlighet. Strindberg Brev 7: 356 (1889). Uppläsningen var avsedd att vara ett slag för den orimmade versen. Lo-Johansson Förf. 91 (1957).
b) [jfr holl. een slag doen, uppnå en fördel] i uttr. göra ett slag (jfr 27 a, e), göra ett (skickligt) drag l. en (avgörande) insats l. få ett avgörande till stånd, göra (ett) slag i ngt (jfr 15 b), göra ngt åt ngt l. ingripa i ngt l. träffa avgörandet i ngt l. avgöra ngt (äv. med saksubj.: vara av avgörande betydelse för ngt); numera företrädesvis i β. (Om två tvistande parter icke) sin emellan sig vänligen förlijka ville, då nödgas Senaten att gjöra där ett slag uthi. RP 2: 176 (1632). Iag .. (tog tillfället i akt) at påminna .. (greve Gyldenstolpe), huru illa han giorde, om han intet toge saken (dvs. ett utnämningsärende) före och giorde derpå ändskap; han vore sielf Högwall gunstig, och äfvenså voro alle de andre, hvarföre icke göra ett slag? Bark Bref 1: 107 (1703). När .. (Karl Sverkersson o. Magnus Henriksson) som ifrigast begynte täfla (om svenska kronan), giorde den tredie (dvs. Erik Jedvardsson) et slag, som uteslöt dem båda. Dalin Hist. 2: 101 (1750). Segern vid Stångebro gjorde slag i den oklara ställningen. Annerstedt UUH 1: 100 (1877). — särsk.
α) (†) i uttr. göra ett slag i ngns sak, träffa ett avgörande l. ge ett utslag i ngns sak. (Gud) skal giöra ett rättwist slag i tin sak. Scherping Cober 1: 275 (1734; t. orig.: wird deine Sache schlichten und richten).
β) i uttr. göra slag i saken, förr äv. i bältet, göra ngt åt saken l. vidta åtgärder l. träffa avgörandet l. få ett avgörande till stånd (äv. med saksubj.: vara av avgörande betydelse l. göra verkan); förr äv. i uttr. göra ett slag i spelet, förändra situationen; jfr c. Huru snart kan döden giöra ett slagh i spelet: ryckiande någon af .. (landets) bundz-förwanter oförmodeligen bort. Isogæus Segersk. 424 (c. 1700). När .. några ropade deremot (dvs. mot åsikten att kättare borde avlivas), lade sig deremellan en ganska myndig, ansenlig och oemotsäglig man, som giorde, skolen I weta, slag uti saken, och löste upp hela knuten. Lundberg Paulson Erasmus 209 (1728). Jag skal giöra slag i saken så hon (dvs. dottern) skal minnas mig, ty jag tål intet sådant (dvs. att hon jämt speglar sig) längre. Lindahl Tanckef. 6 (1740). Detta (dvs. ett förslag angående ordnandet av handeln med växlar) måste taga lag, .. det kan ej annat än göra slag i bältet. Posten 1768, s. 269. Att denna byråkratiska idyll (dvs. att en ämbetsmans hund fick vistas i hans rum) omsider upphörde, var blott i ringa mån hundens fel .. det som gjorde slag i saken var någonting .. annat. Hallström Händ. 81 (1927).
c) [jfr b β] i uttr. slag i saken, ss. beteckning för ett avgörande; särsk. i uttr. vilja ha slag i saken, vilja ha ett avgörande till stånd, bli slag i saken, opers.: bli gjort l. bli av o. d. (Vetenskaps)-Academien (i S:t Petersburg) har .. segrat (i en tvist rörande innehavandet av en tjänst), genom Käjsarinnans slag i saken. Porthan BrSamt. 1: 101 (1784). Jag vill ha slag i saken. Ahrenberg StRätt 49 (1899). Hvarför har jag inte sagt / För min far, hur saken står? Då vore hon min hustru ren. / Jag har skjutit upp alltjämt. Det skall bli slag i saken nu. VLitt. 1: 386 (1902). jfr (†): (Sv.) Slag i en sak .. (eng.) Decision. Serenius (1741).
d) (†) i uttr. ett slag sker i ngt, något görs åt ngt. (Prästerna vid riksdagen) underkasta Ridderskapets betänkiande (vissa frågor, bl. a.) .. Om det dyyre saltköpande, som plågar heele Landet: Om icke ett slagh kunde skee der uthi, huru det möijeligen kunde stå att lindra. RARP V. 1: 265 (1654).
e) [jfr holl. met één slag, t. mit einem schlage] i uttr. med l. i, äv. genom ett (enda) slag, med en enda åtgärd; ofta allmännare: med ens, på en gång, snabbt; jfr f. Bibeln nämner spökelser på några ställen ... Att bestrida spöksyners möjlighet, var då att med ett enda slag omstörta Skriftens hela sannfärdighet. Leopold 3: 174 (1798, 1816). Genom ett enda slag wille .. (Kristian II) beröfwa Swerige all möjlighet att widare undandraga sig Danmarks öfwerwälde, då han genom Stockholmska blodbadet .. lät Swenska adelns förnämsta hufwuden falla under bilan. Ekelund NAllmH 1: 123 (1833). Då vi .. (på senhösten 1892) hade tillgång till präst, passade vi på att låta viga oss, min hustru och jag .. . Vår förstfödde .. föddes .. den 8 november 1892. Jag hade alltså i ett slag fått både hustru och barn. FEPelikan i Rallarminn. 56 (1949).
f) [jfr e] ss. förled i ssg, betecknande att ngt sker ss. följd av en enda åtgärd l. snabbt; jfr SLAG-ARTAD 1.
7) [jfr 1—3 o. gr. ἀποπληξία (se APOPLEXI)] om (anfall av) olika sjukdomar (i sht sådana som uppträder plötsligt l. medför häftig smärta l. medvetslöshet l. död) hos människor (i sht förr äv. hos djur); särsk. dels om hjärtförlamning, dels om blodpropp l. blödning i hjärnan åtföljd av förlamning l. talrubbning (i sht förr äv. om l. med tanke enbart på förlamning i viss kroppsdel); i fackspr. utom ss. förled i vissa ssgr (t. ex. SLAG-ANFALL) o. senare led i vissa ssgr (t. ex. VÄRME-SLAG) numera vanl. ersatt av mera specialiserade benämningar (t. ex. hjärtförlamning, hjärnblödning); jfr RÖRELSE 15. Tå man thetta (dvs. nedrivandet av tempelmuren) begynte, sloogh Gudh Alcimum, så at thet som begynnat war, bleff åter förhindrat, Ty slaghet rörde honom, så at han intet tala kunde, eller någhot bestella och skaffa om sina saker. 1Mack. 9: 55 (Bib. 1541; Luther: der schlag rüret jn); jfr 1 j. Slagh, brännesoot och andre hete siukdomar. Forsius Phys. 94 (1611). Wår nådige och dyre Konung .. blef år 1748 den 23 Febr. hemsökt med känning af slag i munnen och högra handen. PH 5: 3076 (1751). Bland de orsaker som framkalla slag äro hjertsjukdomar hos qvinnor allmännare förekommande än hos karlar. Hygiea 1842, s. 54. Slag, apoplexi, beror på blodöfverfyllnad i hjärnan och blods utträdande i dess massa .. . Antingen inträder bättring hos djuret snart, eller ock blir det förlamadt i en eller flere kroppsdelar. Juhlin-Dannfelt (1886). Min morfar dog den 28 december .. 1829. Han dog av slag, sittande vid frukostbordet. Lagergren Minn. 1: 92 (1922). — jfr BLOD-, BÄLG-, BÄVER-, DVÄRG-, FUL-, FYLL-, GIKT-, HALV-, HELT-, HJÄRN-, HJÄRT-, LAM-, LUNG-, MASK-, NERV-, NJUR-, OND-, RYGG-, SIDO-, SKRÄMSEL-, TAND-, VATTEN-, VÄRME-SLAG. — särsk.
a) i sådana uttr. som få (förr äv. bekomma) l. drabbas l. träffas, äv. bli angripen, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) bli rörd l. röras av (förr äv. med) slag, äv. (ålderdomligt) slaget, förr äv. ett slag (jfr 1 b γ, c α, j β, 3 d, 15 c, 38 a, b), få ett slaganfall; förr äv. i uttr. ngn åbringas slag (se α); jfr b. OxBr. 6: 15 (1627: bekommitt slagh). För twå åhr sedan .. blef .. Månss .. medh slagh angripen. VDAkt. 1689, nr 402. Han blef rörd i sommars af et slag, som efter flera recidiver sluteligen lade honom i grafven. HH XXXII. 1: 42 (1776). Sådana djur, som träffats af slag, blifwa .. till arbete odugliga. Lundberg HusdjSj. 187 (1868). Gamla-frun fick slaget i eftermiddags. Hedenstierna Marie 160 (1896). (År) 1748 drabbades .. (Fredrik I) av slag. SvUppslB 10: 214 (1932). Midfastosöndagen rördes Z. under högmässan av slag. Olsson Herdam. 2: 279 (1947). — särsk.
α) (numera föga br.) med bestämning inledd av prep. i (förr äv. på) betecknande kroppsdel: bli förlamad (i viss kroppsdel) till följd av slaganfall; förr äv. i uttr. få slag i huvudet, få hjärnblödning o. d., få slag på målet, förlora talförmågan gm ett slaganfall, ngn åbringas slag i (viss kroppsdel), ngn får ett slaganfall som medför förlamning i (viss kroppsdel). När hästarna blifwa sjuka af Stäkran, få de en Paraplegie eller slag på bakdelen, så at de ej kunna stå på bakfötterna. Linné Sk. 184 (1751). Botin har å nyo fått slag i hufvudet, och tros nu lämna vacance i Academien. Kellgren (SVS) 6: 274 (1790). När .. (H. Wachtmeister) vid årets början 1711 reste till Kongl. Senaten i Arboga .., åbragtes honom, genom en obehaglig tillfällighet, slag i venstra sidan, hvilket framgent besvärade. Nordin i 2SAH 4: 37 (1804); jfr β. (Min far) anstämde en psalm — och fick under det han sjöng, slag på målet. GTopelius (c. 1822) hos Vasenius Top. 1: 199. Han fick slag i ena armen. Björkman (1889). jfr (i bild, med ordlekande anslutning till slå sig, bli skev): Grunden har satt sig, så att byggnaden fått slag i venstra sidan; takrännan läkt och gråtit tårar. Strindberg TrOtr. 2: 28 (1890).
β) med särskild tanke på att sinnesrörelse kan framkalla slaganfall; äv. mer l. mindre hyperboliskt; jfr e. Konungen i Pålandh skulle haffua fått slagh, nhär han förnam H. K. M:tt haffua bekommett Brunsbergh och vara landhstigen. OxBr. 3: 96 (1626). Han .. förskräkte dem, så at de snart fådt slag. Säfström Banquer. U 4 a (1753). Grefvinnan Scheffer är färdig at få slag hvar gång hon hör versen Bort, o verld, etc. GJEhrensvärd Dagb. 2: 1 (1780). Det påstås, att .. (Mussolini) nästan fick slag, då det meddelades, att Medelhavsflottan lämnat .. Malta och gått till sjöss. VFl. 1938, s. 192. När Alice eller May kommer in i morron bitti och får se honom (dvs. den döda hunden), får de slaget. Hellström Kärlek 419 (1942).
b) [jfr a] i uttr. drabbad l. träffad, äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) rörd av slag, äv. (ålderdomligt) slaget, om person l. kroppsdel: sjuk l. förlamad till följd av slaganfall; förr äv. i uttr. rörd av slag på den ena sidan, förlamad i den ena sidan till följd av slaganfall. Hertigen af Pommern ähr af slagedt rördh och hans lijf icke uthan perikel. AOxenstierna 8: 605 (1633). En son af förra giffte som .. på alla sijdor är frendfallen, en fåhne, dhertill af slag rörd på den Ena sijdan. VDAkt. 1700, s. 150. (Gyttjan från en viss källa har) befunnets gagnelig för hvarjehanda kropps bräckligheter och af slag rörda lemmar. Ihre Föret. XXI (1779). (Sv.) Träffad av slag (eng.) apoplectic. Harlock (1944).
c) (†) i uttr. ha slag l. slaget (jfr 1 b δ), vara sjuk till följd av slaganfall o. d., ha slag i (viss kroppsdel), vara förlamad i (viss kroppsdel) efter slaganfall. Pär Ribbing haa(r) .. hafft slaget att man intet haar trodt honum liffuet, så att han haar legat måhllöös. Ekeblad Bref 2: 415 (1664; rättat efter hskr.). Sådanne Menniskior som Slagh hafwa, skall man hålla wäl warma. Lindh Huuszapot. 22 (1675). Landshöfdingen Nordenschöld .. har slag i hela vänstra sidan. HA 9: 71 (1759). Wigström Folkd. 2: 279 (1881; i fråga om fallandesot).
d) (†) i uttr. helt l. det stora slag, slaganfall som medför fullständig förlamning, halvt slag (jfr 21 b), slaganfall som medför förlamning i kroppens ena sida. VarRerV 15 (1538). Munsterus refererar om Matthia, Konungen i Vngeren, ehuru han aff häfftigh wrede föll i heelt Slagh. Palmchron SundhSp. 191 (1642). (Ett visst läkemedel är nyttigt) för alla kalla Hiernans feel och brister, och the hwijte Ådrers och Seners, såsom är thet stoora slagh Apoplexia, eller thet mindre Paralysis. Månsson Åderlåt. 128 (1642). Halft slag, (dvs.) slag el. borttagenhet i halfva kroppen. Weste FörslSAOB (c. 1815).
e) i sådana uttr. som skrämma l. reta slag, äv. (ålderdomligt) slaget på ngn, skrämma osv. ngn så att han får ett slaganfall (äv. med förbleknad bet.: skrämma osv. ngn oerhört), reta slag på sig, bli uppretad o. få ett slaganfall; jfr a β. Dalin Arg. 1: 103 (1733, 1754). Reta inte slag på sig, gubben! Han kolar vippen snart nog ändå! Österling Galsworthy Brod. 312 (1918). Nilsson Bokh. 160 (1937: skrämde slaget på henne). (Om det c. 1910 producerats sådana sidor i Dagens nyheter som kunnat tillfredsställa nutida anspråk,) skulle det skrämt slag på folk, inte minst på tidningens översta ledning. UrDNHist. 1: 223 (1952).
8) [jfr 1—3 o. t. schlag auf schlag] i uttr. slag på slag l. slag i slag, ngn gg äv. slag i släng (jfr 27 d), i oavbruten följd l. med korta mellanrum l. oupphörligt l. gång på gång l. den ene (l. det ena) efter den andre (resp. det andra). Förlusten af anhörige, slag på slag. GRegnér i 2SAH 3: 75 (1802); jfr 15. ObjGästen 1829, nr 22, s. 3. (Går ”Lycko-Pers resa” bra på teatern,) kommer jag slag i släng med nutidskomedier. Strindberg Brev 3: 385 (1883). Slag i slag kommo från den franske kejsaren anbud, förebråelser, befallningar, hotelser. Forssell i 3SAH 3: 153 (1888). (Efter upptäckten av mauvein år 1858) följde slag i slag framställningen av det ena syntetiska färgämnet efter det andra. Bolin KemVerkst. 101 (1942).
9) [jfr 1, 2, 3 (h α)] i uttr. komma som ett slag, komma överraskande o. chockerande; jfr 15. Har du vetat av det (dvs. att din hustru är otrogen) länge? Eller kom det som ett slag? Zetterström Praktik 61 (1920). Därför (dvs. därför att hon trott, att hon alltid skulle få behålla sin dotter hos sig,) kom Petras förlovning med Thomas som ett slag för Petras mor. Hon nekade att tro det, hon ville icke tro det. Krusenstjerna Pahlen 1: 31 (1930).
10) [jfr 1, 3 o. motsv. anv. i t.] i fråga om att slå mynt l. medaljer: slående, präglande (äv. konkretare, om enskild akt av präglande); förr särsk. dels konkret: prägel på mynt, dels i utvidgad anv., om värde som anges i mynts prägel; numera i sht ss. ssgsförled; jfr 31. Sedan prijset på kopparen ähr sprunget tillbakers; hafver dedh draget myntedt medh sigh och myckenheten (som det andre uthvijsar) hafver i like måtte, bracht ded under sitt slagh. AOxenstierna 1: 345 (1630). För att omöjliggöra hvarje underslef räknar (prägel-)maskinen i ett tillslutet rum slagens antal och derigenom äfven de präglade myntens. TT 1872, s. 131. (Sv.) Slag, (om mynt). (Eng.) stamp, coin. Jungberg (1873).
11) [jfr 1 b] i uttr. i (ett utmärkt l. sitt bästa o. d.) slag, äv. i slaget (jfr 12, 18 b β β', 29), i (utmärkt l. sin bästa osv.) form, på toppen av sin förmåga, ur slag, ur form, icke på toppen av sin förmåga.
a) sport. i fråga om idrottsman l. lag av idrottsmän. Not(arie) Nordenson var i ett utmärkt slag, och erhöll .. applåder för sin skickliga placering (i tennis). .. Dr Flavelle var ej i sitt bästa slag. SD 1900, nr 221, s. 6. (Fotbollslaget) Mode var för dagen alldeles ur slag. IdrBl. 1924, nr 78, s. 15. Vara i slag(et) (dvs.) upplagd för spelet (t. e. i tennis). Östergren (1941). (Cyklisten) kom i slag först på näst sista varvet men då var det för sent. UNT(A) 1941, nr 200, s. 9.
b) allmännare. (Den engelske politikern) Eden var ur slag, säges det, redan när han kom till Rom. SvD(A) 1935, nr 178, s. 18.
12) [jfr 1 e o. motsv. anv. i t.] spelt. om förhållandet att (l. sätt varpå l. drag varigm) pjäs l. bricka slår l. kan slå en l. flera av motståndarens pjäser l. brickor; äv. i uttr. stå i slag, om (schack)pjäs: stå så att den kan bli slagen (äv. med bestämning inledd av prep. för, betecknande en l. flera av motspelarens pjäser som har möjlighet att slå). (Bondens) slag är sidlents framåt, Per Exemp. när han står på en svart ruta, kan han slå de Pieser, som stå på de framför honom varande svarta rutor. Königstedt Schacksp. 17 (1771). Då den af de spelande, som är i tur att slå (i ett slags spel med brickor) tänker mer än 3 minuter på slaget, har motspelaren rättighet att påminna honom om att spela. Hagdahl Fråga 12 (1883). (Det förutsättes) att det schackande tornet ej står i slag för damen. BokSchack 87 (1948).
13) [jfr 1 f, 3] om (i sht mer l. mindre rytmiskt återkommande) ljud l. ljudföljd o. d.
a) om mer l. mindre välklingande ljud(följd) i fågelsång (i sht om skarpt o. bestämt föredragen o. tydligt markerad, rytmiskt återkommande ljudföljd); särsk. i sådana uttr. som slå, förr äv. göra l. sjunga sina slag (jfr 27 d), om fågel: frambringa sådana ljud(följder). Den käcka Nächtergaal, han ymsza höra lätt, / Sij (dvs. sina) slaag Sifflöit och drill på tusend-konstigt sätt. Columbus BiblW A 2 a (1674). (Sv.) Foglarne göra sina slag, (lat.) Modulationes oscines variant. Sahlstedt (1773). Fåglarna sjunga sina slag. Ahlman (1865). Näktergalarna slå sina slag i de ljusa sommarnätterna. LbFolksk. 161 (1890). Bliva sångdelarna eller stroferna skarpt och bestämt föredragna och tydligt markerade, så kalla vi melodien slag, medan vi tala om sång, om tonerna visserligen fortfarande växla men dock ej gestalta sig till en strof. Näktergalen och bofinken slå, lärkan och steglitsan sjunga. 4Brehm 6: 29 (1924). Ett visst system i undersökningen fick .. (dansken K. Hjortø) genom att dela upp dessa mångfaldiga strofer (som man kan urskilja i näktergalssången) i tre grupper: drillar, flöjttoner och slag — vilka senare är ett mellanting av de två förra. Jönsson ÄnSjung. 118 (1941, 1954). jfr KVITTER-, LÄRK-, NÄKTERGALS-SLAG.
b) (†) om var o. en av de små darrningar på en o. samma ton som kännetecknar ett vibrato. Envallsson (1802).
c) (†) om var o. en av de stötartade svävningar som uppträder vid oren intonation av konsonerande toner. Envallsson 28 (1802). Fock 1Fys. 269 (1853).
d) [jfr motsv. anv. av lånordet ANSLAG (se d. o. 6, 8)] om ton l. ljud l. ord; ss. senare led i ssgrna DUBBEL-, EFTER-, FÖR- o. FÖRE-SLAG.
14) [jfr 1 g o. motsv. anv. i t.] mus. om var o. en av (de gm dirigering markerade) tyngdpunkterna i mensuralt reglerad musik; äv. om tidsmåttet mellan två sådana tyngdpunkter l. (sammanfattande) om den regelbundna följden av sådana tyngdpunkter. (Lat.) Modi. (Sv.) Slaagh i sången. (T.) die Mensur, Schlag. Schroderus Lex. 46 (1637). Tu warder icke gifwandes någon godh Konstsiungare, om tu wordo siungandes emot .. Slaghet. Schroderus HelsBegSkattk. 205 (1638). (Sv.) Ett helt slag, (lat.) Mora integra, cujus nota dicitur Semibrevis. Schultze Ordb. 4482 (c. 1755). (På en bild) finns .. ett schema över var de olika taktslagen (i en viss wienervals) infaller i tiden. .. Siffrorna omedelbart ovanför linjen anger tidsavståndet mellan två slag räknat i tusendels sekunder. Andersson o. Wallner MusMatForm 95 (1968). — jfr TAKT-SLAG.
15) [jfr 1 j, 3] om ngt ont som drabbar ngn, olycka l. förlust l. motgång l. avbräck (särsk. i uttr. svårt l. hårt slag, svår olycka l. förlust osv.); förr äv. dels om ngt som vållar avbrott l. hinder i förhandlingar, dels om bortfall av inkomst (se b) l. prisfall (jfr AVSLAG 5 b β, NEDSLAG 8). Nu kunne E. E. (dvs. borgmästare o. råd i Riga) väl considerera, skulle jag på Kongl. M:täts vegnar öka prijset (på råg vid inköp i Riga), och där komme ett slag uthi (vid försäljning i Preussen), hvadh för olägenhet deraff causeras skulle. AOxenstierna 6: 332 (1631). Adviserne förmäla, att där är ett slagh kummit uthi (dvs. i förhandlingarna mellan Ryssl. o. Danmark), att Gesandterne äre medh oförrättade saker afdragne. RP 9: 12 (1642). År 1682 nedbrann Marstrand nästan helt och hållet och hemtade sig aldrig efter detta slag. Höjer Sv. 2: 1001 (1879). Hennes bortgång är ett hårdt slag för den efterlefvande maken. PT 1906, nr 121 A, s. 3. Mors död var ett svårt slag för far. Henning HbgMinn. 1: 245 (1950). — jfr SORGE-SLAG. — särsk. i vissa uttr.
a) ett dubbelt slag, förr äv. två l. tu l. tvenne slag på ett ställe, en dubbel olycka l. förlust l. motgång l. ngt som vållar lidande på två sätt; förr särsk. i uttr. få tu l. tvenne slag på ett ställe, bli lidande på två sätt. När .. (kamreraren E. Andersson) Camerodz (dvs. kammarrådets) breff haffver bekommit (beklagade han sig), seijandes detta ähr migh ett dubeltt slagh, ty öfver all annedh migh afgor, får jagh inte min åhrlige löhn aff samme lehn sosom Hans Kon. M:tt migh haffver lofvedh. OxBr. 5: 302 (1624). Huru Allmogens pålagor kunna vthläggias at de icke fåå tu slag på ett ställe (dvs. dels få betala dryga utskylder, dels få göra det vid olämplig tid på året). Hiärne 2Anl. 322 (1706). VDAkt. 1730, nr 281 (: twå slag på ett ställe). Därs. 1744, nr 106 (: få 2:ne slag på ett ställe). Weste FörslSAOB (c. 1815).
b) (†) göra l. giva (ett) stort slag i ngt, med saksubj.: vålla svårt avbräck l. stor nedgång l. stort bortfall av inkomst i fråga om ngt. (Kopparpenningarnas) uthförsel gör i kopparen ett stoort slag. AOxenstierna 8: 267 (1633). Att giffva 2 åhrs räntta (ss. nådårsförmån) sedan en död är, skall giffva ett stort slag uthi ränttorne (dvs. kronans räntor). RP 3: 89 (1633). Dedh (dvs. att en person befrias från tullavgifter) gifver alt för stort slaag uthi licenterne. Därs. 4: 147 (1634). Därs. 9: 413 (1642).
c) få (ett) slag (jfr 1 b γ, c α, j β, 3 d, 7 a, 38 a, b), med saksubj.: lida avbräck (numera bl. med anslutning till 1 j, i mer l. mindre utförd bild); förr äv. dels om (avsikt att sluta) fredstraktat: stöta på hinder o. d., dels om vara: gå ned i pris. (Konungen av Danmark) vill .. intet underlåta i vänligheet saken att bijlägge (dvs. ingå en tillämnad traktat), ehuruväll nu denne gången hans intention haffver fått itt slagh (till följd av svårigheter med en fullmakt). RP 6: 214 (1636). Ingen tax är förandrat (i fråga om licenterna i Riga) sedan anno 1630. Vahrurne äre och intet högt taxerade, allenast spannemåhlen är högt taxerat, medan den då galt högt, men nu haffver fådt itt slagh. Därs. 556. Hwadh Fredz-tractaten wedkommer, lath inted turbera dig, at han löper longsampt, så och fåår ofta slag och nya Inkast. AOxenstierna Bref 4: 384 (1647). Rådet tillstyrkte (år 1680) enhälligt, att riksdagen skulle sammankallas .. . Så fattades beslutet om det riksmöte, .. vid hvilket rådets egen myndighet skulle få ett slag, hvarifrån den sedermera aldrig förmådde hemta sig. Carlson Hist. 3: 79 (1874).
16) [med tanke på lodets slående mot havsbottnen (jfr 3); sannol. efter motsv. anv. i holl.] (†) i uttr. slag av (område till sjöss med speciella bottenförhållanden), gm känning med havsbottnen vid lodning erhållet tecken på att man befinner sig vid (område till sjöss med speciella bottenförhållanden). Montan Segl. 3 (1787). I Amelandska bugten är botn öfver alt grön och blå, utom då man har slag af Vallen, och på Bankarne, hvarest är sand. Därs. 27.
17) [jfr 3; sannol. eg. med tanke på visare o. d. som rör sig] (†) om förhållandet att våg l. termometer ger utslag; särsk. i uttr. göra slag (jfr 3 i, 6 b, 13 a, 15 b, 27 a, b, d—f, 28), ge utslag. I rost-rök gjör han (dvs. termometern) icke något slag. Hülphers Dal. 640 (1762). Det som gör slag i wägning. Sahlstedt (1773). Den vågen gör slag för ett lod. Weste FörslSAOB (c. 1815). Ahlman (1872).
B. i fråga om att slå gräs o. dyl. l. i fråga om att avverka skog.
18) i fråga om att slå gräs o. d.
a) abstr.
α) om slåtter; dels i uttr. stå på slag, se PÅ I 10 l, dels ss. senare led i ssgrna HÖ- o. ÄNGS-SLAG; jfr 48.
β) [jfr MEJA, v. 2] bildl., om handlingen att avge artillerield under förskjutning av riktningen, slagning; ss. förled i ssgn SLAG-ELD.
b) konkret(are).
α) om vart särskilt tag med lie o. d. varigm gräs o. d. slås; äv. om vidd av sådant tag l. om vidd inom vilken slåttermaskin i ett arbetsmoment slår l. är avsedd att slå gräs o. d. (En dålig slåtterkarls) slag .. (blir) knapt bredare än en aln, fast han hade 2 alnars lång lia, hwarmed en god Slotterkarl, merendels altid tar sina 4 alnar i slaget. Dahlman Humleg. 126 (1748). (En viss slåttermaskin) förmådde (vid prov) ej skära fullt slag rent. TLandtm. 1900, s. 707. Liens slag. SvHandordb. (1966). — jfr LIE-SLAG.
β) om var särskild omgång varunder en slåttermaskin l. (i fråga om ä. förh.) en (l. flera) person(er) med lie (liar) går (gick) fram över ett fält o. slår (slog) gräs o. d.; äv. konkret, om den i mer l. mindre rät linje på marken liggande sträng av gräs o. d. som slagits av en slåttermaskin l. (i fråga om ä. förh.) en person med lie under en sådan omgång (i fråga om ä. förh. äv. övergående till att beteckna dels den del av fält o. d. där en person skulle gå l. gick l. gått fram under en sådan omgång, dels de personer som deltog i en sådan omgång). Bjugg Huussp. B 2 a (1697). Om gräset ligger så tiockt uti slagen, at hwarken wäder eller sol kan spela fritt igenom, så låter man härfwen strax följa på lijan, at sprätta det ut. Serenius EngÅkerm. 51 (1727). Nu har slåtterlaget öfvergått ett fält af ängen; då begifver sig förkarlen tillbaka för att afsyna slagen. .. De slag, som finnas vara illa afmejade, utmärkas med en buske. Dybeck Runa 1842—43, 3: 18 (från Västmanl.). Och så gick slaget fram; två dussin hvita skjortärmar i en kil som höstflyttande svanor, med liarne häl i häl. Strindberg Hems. 73 (1887). (En viss slåttermaskin) lemnade .. en oslagen strimma mellan slagen. TLandtm. 1900, s. 707. Det var ansträngande dagsverken (för torparna) att gå med lien de långa slagen på de stora fälten. Thorsén UpplTorp. 12 (1949). — jfr LIE-SLAG. — särsk.
α') (om ä. förh.) i uttr. gå slag om slag med l. jämte ngn, gå fram över ett fält snett bakom l. framför ngn o. därvid slå gräs o. d. i samma takt. En .. bonde-tös fruktar sig intet at med sin Lie gå slag om slag jämte en karl hela sommardagen igenom. NorrlS 1—6: 73 (c. 1770). Vad är det här (dvs. att sitta vid ett restaurangbord med päls o. mössa på) att tala om mot att gå med lien slag om slag med riktiga slåttare en varm sommardag. Högberg Storf. 53 (1915). jfr: Qwinfolken kunna .. (i Tuna socken i Medelp.) Sommortiden gå i lika arbete med karlarne, slag om slag på ängen. Hülphers Norrl. 1: 38 (1771).
β') i förb. på slag, förr äv. på slaget l. i slag (jfr a α, 3 b α, 11, 27 f, 29, 38 b), i uttr. som betecknar att gräs o. d. ligger (för att torka) i de mer l. mindre räta strängar i vilka det fallit vid slåendet (särsk. i uttr. ligga l. torka på slag); förr äv. i uttr. lägga ngt på slag, meja av ngt med lie så att det faller i mer l. mindre räta strängar. Höö som legat 14. dagar på slag (har) .. blifwit förderfwat och förrutnat. HanekDomb. 14/1 1697 (1696). Den Skånska Slätt-Bondens så kallade Mäjningssätt, hwar med han lägger säden på slag, så jämn, at snart det ena strået ej skils ifrån det andra. HushBibl. 1755, s. 168. Gadd Landtsk. 2: 427 (1775: ligga på slaget). Höet ligger i slag. Lindfors (1824). Det förefaller .. icke tillrådligt, att uteslutande lita till sådana metoder, som kräva långt driven torkning på slag. LAT 1955, s. 27.
γ') (†) i förb. ifrån slag, i uttr. som betecknar att säd som legat på slag (i bet. β') tas upp (för att bindas); särsk. i uttr. hämta upp (säd) ifrån slag. VetAH 1747, s. 19. (Säden) hämtas up ifrån slag, bindes tilhopa, upreses i skyl och stack. Fischerström Mäl. 31 (1785).
δ') i uttr. vända slag(en), vända hö som ligger på slag (i bet. β') för att det skall torka bättre. Dybeck Runa 1842—43, 1: 37. Var det torkväder fingo kvinnorna (i Närke c. 1860) gå ut och ”vända slagen”. Saxon Självhush. 109 (1933).
19) [jfr t. schlag, avverkning av skog, del av skog där avverkning sker l. skett, skog som växer upp på plats där avverkning skett] i fråga om avverkning av skog; ss. ssgsförled; jfr 48.
C. abstr. l. konkret(are), i fråga om att ngt slagits fast vid ngt l. att ngt böjligt slås omkring ngt l. att ngt snos l. vrids l. slås upp (o. fälls ned) l. slår ned l. igen l. slår sig o. d.
20) [jfr motsv. anv. av lånorden ANSLAG (se d. o. 16 a β) o. BISLAG, sbst.3, samt av vbalsbst. bildade till verb med slå ss. senare ssgsled l. till särsk. förb. där slå ingår (se FÖRSLAG, sbst.1 1, INSLAG 2, MELLANSLAG, sbst.2, UNDERSLAG, ÖVERSLAG); anv. av det enkla ordet slag i denna bet. utgår sannol. väsentligen från de nämnda orden] (i fackspr.) om förhållandet att ngt slås fast vid ngt l. mellan andra föremål o. d.; utom ss. förled i ssgrna SLAG-TRÄ o. SLAG-TRÄD anträffat bl. konkret, om ngt som slagits fast vid ngt l. som placerats (eg.: slagits fast) över l. under ngt l. mellan andra föremål l. om ngt som utgör en tillbyggnad till ngt, särsk. dels om planka (l. smal o. långsträckt enhet av sammanfogade plankor) som används ss. mellanlägg l. underlägg l. sammanhållande del i en konstruktion, dels om vartdera av de profiljärn o. d. som utgör överdel o. underdel i ett gallerverk (se d. o. a); jfr 39, 40, 44. Brobjelkarne (i en bro över Norsälven) utgöras af enkla gallerverksbalkar, i hvilka öfver- och underslagen bestå af T-jern .. . Slagen äro .. förenade medelst snedsträfvor. TT 1881, s. 40. På fast mark uppställas (vid anläggande av stapelbäddar) plintar av knubb, sten eller betong, vilka sammanbindas med långsgående slag av c:a 6″ tjocklek, understundom bildade av två sammanspikade 3″ plankor. HbSkogstekn. 478 (1922). — särsk.
a) (†) om tak över dörr l. fönster o. d., skärmtak; jfr BISLAG, sbst.3 c. Weste (1807; med hänv. till skärmtak). Dalin (1854; med hänv. till skärmtak).
b) ss. senare led i ssgrna BRÄD-, HOV-, SUL- o. TVÄR-SLAG samt i (det bl. i ssgn SKJUL-SLAGS-BRÄDA anträffade) SKJUL-SLAG. Anm. till 20 b. Ovan nämnda ord (BRÄD-SLAG osv.) kan möjl. (åtminstone delvis) äv. uppfattas ss. bildningar till verb med slå ss. senare ssgsled (BRÄD-SLÅ osv.).
21) om förhållandet att ngt böjligt (t. ex. ett rep l. ett tygstycke) slås omkring ngt (utan att samtidigt snos så att snodd uppkommer); dels ss. förled i ssgr, dels konkretare, om var särskild gång som ngt slås omkring ngt annat, varv, dels konkret, om varv som består av ngt som är slaget omkring ngt annat (förr äv. om var o. en av flera vid sidan av varandra befintliga, mer l. mindre cirkelformiga delar som tillsammans ingår i ett föremål, t. ex. om var o. en av raderna av pärlor i ett av flera rader bestående pärlhalsband l. om vart o. ett av de varv som en flera ggr ringformigt böjd ten av metall bildar); äv. ss. senare led i ssgr (särsk. betecknande knutar); jfr 22 o. OMSLAG, sbst.1 1. Tömerna hafuer han hafft tuv slagh öffuer den wänstra handen, och hästen haffuer släpat honom, wedh pass Ett sten kast. ÅngermDomb. 21/7 1638, fol. 137. Fyra slag perlor om halssen. BoupptSthm 1680, s. 898 a, Bil. (Före avklippandet) skal Jorde-Gumman taga et Nafwel-Snöre, och binda .. omkring Nafwel-Strengen, giörandes först et Slag omkring och knyta en Knut, sedan tu Slag med en dubbel Knut. Hoorn Jordg. 1: 152 (1697). Skärpet går tre slag om lifvet. Weste (1807). Man har .. gjort försök, at .. (ss. fästanordning mellan ankarkätting o. ankare använda) så kallade knäpp-ringar, gjorde i form af en fjäderring til tre fulla slag. KrigVAH 1825, s. 83. SohlmanSjölex. (1955). — jfr BETINGS-, CIRKEL-, CIRKULÄR-, HALV-, KRYSS-, MÄRL-, MÄRLINGS-, NACK-, RUND-SLAG m. fl. — särsk.
a) [jfr holl. ronde slag, t. runder schlag] (†) i uttr. runt slag, rundtörn (se d. o. 1). Röding 2: 473 (1796). ÖoL (1852).
b) [jfr holl. halve slag, t. halber schlag] (numera föga br.) i uttr. halvt slag (jfr 7 d), = HALV-SLAG, sbst.2 Stråppningen giöres antingen medh en Blått Koosa .. eller .. en Koosa medh Haaka .. och splittzas det halfwa slaget af Stråppen i hwart annat. Grundell AnlArtill. 1: 12 (c. 1695). Schulthess (1885).
22) i fråga om snoende l. vridande varigm två l. flera delar snos samman till en enhet l. varigm ngt får snodd l. trasslas till o. d.; jfr 21.
a) (i fackspr.) i fråga om att slå rep l. fläta snoddar o. d.; utom ss. ssgsförled bl. i α o. β.
α) konkretare, dels om vart särskilt varv som repslagare låter (material o.) redskap rotera för att åstadkomma snodd, dels om var särskild gång som två l. flera beståndsdelar i rep l. snodd o. d. snos l. snotts om varandra, dels om vart särskilt varv som rep o. d. är snott i sin längdriktning. Om .. (rundtörnar) läggas åt samma håll som slagningen (motsols om denna är motsols o. s. v.), så ”slås en törn ur tåget” (tåget snos upp ett slag för hvarje rundtörn). Öhrvall Knut. 13 (1908). Vänster hand låter trillan rotera .. några varv, ”slag”, åt vänster (vid spinning av tallrep). Fatab. 1928, s. 55. I sin enklaste form användes ännu slagning med sträckta öglor för stadkanten till kavelfransar. Två öglor trädas genom varandra medan de bytas mellan händerna och en annan person lägger för varje slag fransgarnet i skälet mellan stadens trådar och runt kaveln. Rig 1950, s. 67.
β) konkret, om var o. en av de beståndsdelar som sno(tt)s samman för att bilda rep o. d. Då ett rep lägges, måste de olika ”slagen” .. ligga tätt intill varandra, vara sinsemellan parallella och vart och ett bilda en viss vinkel mot repet i dess helhet. Fatab. 1928, s. 65. Därs. 66.
b) (†) i det opers. uttr. (det) kommer slag i l. på ngt, ngt blir snott l. vridet (så att det blir tilltrasslat l. hotar att gå sönder), (det) kommer törn i ngt l. kink på ngt. När Sprutan skal upställas eller utredas, skola de (dvs. två personer med uppgift att ha tillsyn över en brandspruta) noga akta, det Slangen warder .. så utlagd, at derpå icke kommer någon knut eller slag. PH 4: 2767 (1748). Midt på hvarje (ankarkättings-)längd sitter vanligen en så kallad lekarklam, hvars ändamål är att vid fartygets omsvajning hindra, att det kommer slag i kettingen. UB 7: 350 (1874).
23) i fråga om att ngt slås upp (o. fälls ned) l. öppnas (o. stängs) l. att ngt slår ned l. igen o. d.; utom ss. förled i ssgr bl. konkret, i a o. b; jfr 43.
a) om en till bord hörande skiva (l. vardera av två till ett bord hörande skivor) som kan slås upp o. fällas ned (för att öka resp. minska bordets övre plana yta). Bord, grönt, med Slag, å ena sidan. VLBibl. Bouppt. 1784. 2 st Slagbord 2 st smärre utan slag. BoupptVäxjö 1811. Erixon Möbl. 2: 19 (1926).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (förr) slagbur; äv. om en för fågelfångst avsedd anordning bestående av två bågar med nät emellan vilka bringades att slå igen gm att man drog i ett snöre. ÖB 31 (1712; i bild). (Sv.) Slag (giller) för foglar, (t.) ein Schlag-Bauer, ein Vogel-Bauer, der mit einem Schlag zufält. Lind (1749). (För skolpojkarnas fågeljakt c. 1835) behöfdes en lockfågel i en liten bur och ett s. k. slag, bestående af tvenne träbågar med mellanliggande nät, hvilka genom dragandet på ett snöre slogo ihop och sålunda fångade offret. Nordlund Skolförh. 86 (1893). jfr FÅGEL-, ÅKERHÖNSE-SLAG.
24) i fråga om att ngt slår sig (så att det blir skevt l. vint l. krokigt); ss. förled i ssgn SLAG-FRI.
D. abstr. l. konkret(are), i fråga om att utmärka en rät linje l. åstadkomma en grund fåra med tillhjälp av ett snöre l. om linje som uppkommer, då man slår en cirkel l. ett valv.
25) [delvis specialanv. av 3] i fråga om att utmärka en rät linje l. åstadkomma en grund fåra gm att spänna upp ett snöre, lyfta det på mitten o. låta det falla mot underlaget; äv. i fråga om att på annat sätt utmärka en rät linje l. åstadkomma en grund fåra med tillhjälp av ett snöre; ss. senare led i ssgn SNÖR-SLAG samt ss. förled i ssgrna SLAG-LINA o. -SNÖRE.
26) [jfr slå en cirkel, slå ett valv] om (del av) cirkellinje (som en passares rörliga ben beskriver); äv. om den krökta linje som utgör en valvbåges inre kant (ss. senare led i ssgn BÅG-SLAG). Om cirkeln ställes i .. (en punkt på ett visst avstånd från en spetsbåges bas) och drages genom bågens spets, följer slaget på det närmaste bågens kurva till hälften deraf. Brunius Metr. 78 (1836). — jfr CIRKEL-SLAG.
E. abstr. l. konkretare, i fråga om förflyttning o. i anv. som ansluter sig härtill.
27) om var särskild gång som person l. djur l. farkost (förr äv. himlakropp) förflyttar sig (äv. ngn) från utgångspunkten o. tillbaka gm rörelse av o. an l. i en mer l. mindre cirkelformig bana, tur fram o. tillbaka l. vända l. runda l. varv; äv. om varv som ngn vänder sig l. vänder ngt l. (se h) vrider ngt l. (ss. senare led i ssgn RUND-SLAG) om förhållandet att ngt svänger runt l. (ss. förled i ssgn SLAG-STAKE) om förhållandet att ngt bringas att glida ned från sitt underlag gm att detta vrids; äv. om enbart den del av en förflyttning fram o. tillbaka som ligger mellan utgångspunkten o. vändpunkten l. (allmännare) om förflyttning i enbart en riktning (se särsk. a, d); i sistnämnda anv. stundom svårt att skilja från 28 b; jfr 30, 38 b. Han .. Redh några slagh på gathan åtter och fram på samma häst. VRP 1674, s. 52. (Strömmingen) går ibland fram och tilbakars om hvar annan, eller hela raden kan ibland stryka rundt om rätsoles en 8 à 10 til 20 slag. VetAH 1748, s. 120. Människor finnes, som wåga rätt mycket på endast lappri och .. flärden; men om en fattig kommer som i sin största nöd will tigga en styfwer, så wända de penningen många slag ikring, innan de kunna gifwa ut den. Murbeck CatArb. 1: 485 (c. 1750). Jorden har så stark fart, att hon hinner ett slag rundt omkring Solen på trehundrade sextiefem dagar och sex timmar. Hartman Geogr. 12 (1806). (Flickan tog) den gamla om lifvet och svängde henne sjelfsvåldigt ett slag omkring. Topelius Fält. 2: 19 (1856). Karlsson .. vänder sig ett slag i utdragssoffan. Johnson Här 181 (1935). Jag följde henne till tåget. Vi gick tysta tre slag framför hennes vagn, upp och ned och upp, fram till fotsteget. Olsson 3Hap. 254 (1967). — särsk.
a) i uttr. göra, förr äv. taga ett slag (jfr e, 6 b), förflytta sig (i sht: gå) fram o. tillbaka l. en runda l. ett varv, äv. dels (med tanke enbart på förflyttning i en riktning): förflytta sig en sträcka (särsk. för att återvända), dels (allmännare): göra en tur l. promenad; äv. i sådana uttr. som göra ett slag upp och ett ned, göra en tur upp o. en ned, göra ett slag mot, äv. åt (en plats o. d.), göra (i sht: gå l. promenera) en tur i riktning mot (en plats osv.). (Sv.) Lät oss göra et slag, (eng.) Let us take a turn. Widegren (1788). Sällskapet skingrade sig .., några ville ännu taga ett slag genom den eclairerade parken. Palmblad Nov. 1: 48 (1840). Tysken går åt sitt håll, jag gör ett slag åt boulevarden. FWScholander (1841) i 3SAH 13: 120. Han gick först och gaf sin häst, derefter gjorde han ett slag omkring boningshuset. Knorring Torp. 1: 212 (1843). Han gör .. ett slag upp mot organistbostället. Lagerlöf Berl. 1: 153 (1891). Då 3 handtlangare användas i laget (för utstämpling av skog), kan .. hela skiftets bredd tagas på en gång, men användas blott 2:ne handtlangare är bäst göra ett slag upp och ett ned å hvarje skifte. Fredenberg Sågtimm. 8 (1892). Han .. gjorde ett slag över däcket. Andersson Sorgm. 15 (1913).
b) i uttr. göra några l. så l. så många slag, förflytta sig (i sht: gå) fram o. tillbaka några resp. så l. så många ggr l. göra några resp. så l. så många rundor l. varv; äv. i sådana uttr. som göra några l. så l. så många slag fram och tillbaka. Jag gjorde två slag fram och tilbaka i kammaren. Holmberg 2: 924 (1795). (Besvärjarna) gjorde några slag kring trollkretsen. Rydberg Vap. 368 (1891). Stäven vändes .. utåt. Vid Böttö sättes beräknat slagantal för sexton knop och med denna fart göres några slag på milbanan utanför Vinga. VFl. 1934, s. 128.
c) (†) i uttr. slå ett slag (jfr 4 b, 6 a), gå fram o. tillbaka l. en runda l. göra en promenad, slå några slag, gå fram o. tillbaka några ggr l. gå några rundor, gå och slå slag, gå fram o. tillbaka l. gå o. promenera, slå ett par slag fram och tillbaka, gå ett par ggr fram o. tillbaka. Almqvist FrSpr. 171 (1838). Jag går och slår slag på gården. Dens. Går an 80 (1839). (Sedan de andra gått) stannade jag litet qvar i salongen, slog några slag för mig sjelf och tänkte på just ingenting. Dens. AmH 1: 114 (1840). Kullberg SBer. 2: 96 (1842, 1848: ett par slag fram och tillbaka). Låt oss slå ett slag kring salen och se hvad som är att göra. Blanche DödFadd. 78 (1850).
d) i uttr. göra l. slå sina slag (jfr 13 a), förflytta sig (i sht: gå) fram o. tillbaka l. i krets, äv. dels: slå sina lovar o. d. (särsk. i fråga om att bege sig till en plats o. d. i syfte att uppnå ngt), dels bildl. (särsk. i fråga om att göra ngn sin kur), slå slag på slag, förflytta sig fram o. tillbaka l. i krets gång på gång (i sht om fågel); förr äv. i uttr. göra sitt lilla slag, gå ett litet stycke fram o. tillbaka l. (allmännare) flanera litet. Der bästa drufvan blöder, / Dit ligger alltid brödernas drag, / Dit slå de sina slag. Valerius 2: 144 (c. 1820). (Flickan) Rakar din näsa förbi, kära bror! .. Att du slog dina slag, visste jag alltför väl. Blanche Tafl. 395 (1845). Om förmiddagen utomkring i staden / de synas gerna arm i arm, de två; / man gör sitt lilla slag på promenaden. Sturzen-Becker 6: 73 (1868). Mannen .. är otvifvelaktigt främlingsförare bland Romas märkvärdigheter, men bjuder aldrig ut sig .. utan slår sina slag omkring båten (dvs. fontänen la Barcaccia). Lundin Alp. 101 (1883). Lars slog .. sina slag öfver golfvet. Rydberg Vap. 316 (1891). (Falken) slog slag på slag öfver mig, men kom ej i tillräckligt godt skotthåll. Kolthoff Minn. 113 (1897). (Husmodern som sår) griper .. med högra handen den ena näven korn efter den andra, under det hon gör sina slag längs tegen. Nordström Luleåkult. 182 (1925).
e) (numera mindre br.) jäg. bukt (se d. o. 1 b α), särsk. i uttr. göra ett slag (jfr a, 6 b), göra l. slå en bukt; förr äv. i uttr. hålla (falska) slag l. sitt slag (jfr 38), göra l. slå bukter. (Eng.) To double .. (sv.) hålla slag, som en hare. Serenius P 2 b (1734). Haren holler falska slag. Dens. (1741). Haren håller sitt slag. Schultze Ordb. 4483 (c. 1755). Räven gjorde ett slag. IllSvOrdb. (1955). SvHandordb. (1966). jfr: Förra veckan stodo de (dvs. två personer som väntas på besök) på andra sidan sjön och började ett slag österut. I lördags gjorde de stånd hos jägmästarns. Jag trodde inte, att de så snart skulle hinna hit. Heidenstam Dag. 245 (1902, 1909). — jfr BAK-SLAG.
f) om förhållandet att djur (i sht rovfågel) kastar sig mot byte o. söker gripa det; äv. konkretare, om vart särskilt angrepp som djur gör för att ta byte; särsk. dels i uttr. göra slag på ngt, göra ansatser för att ta ngt ss. byte, dels i uttr. på slag (jfr 18 a α, b β β', 29, 38 b), i fråga om rovfågel: under sökande efter byte, dels (med anslutning till 2 c) ss. förled i ssgr, betecknande fåglar som kastar sig över o. griper (samt dödar) sitt byte. Då såg .. (fiskaren) en ung räf, hwilken .. gifwit sig ut att fiska i å-kanten, göra slag på en gädda, som fastnat på en af hans ståndkrokar, men lyckades icke bättre, än att han sjelf fastnade på kroken. Afzelius Sag. X. 2: 91 (1866). De två första slagen af falkarna undvek jösse mycket skickligt, i det han, just som falken slog, gjorde ett högt hopp i luften och öfver falken. OoB 1896, s. 454. Hennes blickar sökte runt omkring som rovfåglar på slag. Essén KessGen. 226 (1915).
g) om fisks hopp ovanför vattenytan. (Lappen hade) träffat harren (med en pil), då den gjort ett slag ofvan vattenytan. Castrén Res. 1: 19 (1838).
h) om var särskild gång som nyckel vrid(it)s om i lås (särsk. i sådana uttr. som vrida om nyckeln l. låset dubbla slag l. låsa med, stundom äv. i dubbla slag, förr äv. i dubbelt slag, vrida om nyckeln i låset två varv resp. låsa o. därvid vrida om nyckeln två varv); förr äv. i uttr. hålla slaget, om lås: gm tillhållare hålla kvar regeln i det läge den fått sedan nyckeln vridits om. Hvarje hvarf nyckeln omvrides, kallas ett slag. Almroth Karmarsch 622 (1839). Läs dörren i dubbelt slag. Almqvist Ekols. 1: 111 (1847). Eneberg Karmarsch 2: 740 (1862: hålla slaget). Rödflammig gick .. (kung Birger) till tornet och vred om nyckeln med flerdubbla slag, tills låset var fullstängt. Heidenstam Svensk. 1: 184 (1908). Utifrån hörde sonen .. (fadern) låsa dörren i dubbla slag. Janson Ön 93 (1908). Låset vreds om med dubbla slag. Johnson GrKrilon 411 (1941). Dörren (hade) varit låst inifrån, dessutom med dubbla slag. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 71 (1969).
i) i utvidgad anv.
α) (föga br.) om vart särskilt stråk av färg o. d. som i ett sammanhang sprutas över ngt med sprutpistol. Karosseriet sprutas (vid lackering med sprutpistol) först en gång vertikalt, varvid man noga iakttager att varje ”slag” kommer ungefär till en tredjedel över det näst föregående. Så börjar man från början igen men lägger nu ”slagen” horisontalt. HantvB I. 1: 190 (1934).
β) [jfr d. et slag kort, nor. dial. eit slag kort; möjl. utgående från 1] (†) om omgång l. parti i kortspel. (Sv.) Ett slag kort, (eng.) a turn at cards. Björkman (1889).
28) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] sjöt. om (förflyttning en) sträcka som fartyg vid bidevindsegling l. mellan två vändningar vid kryssning tillryggalägger på samma bog, för samma halsar o. med vinden in från samma sida; särsk. i uttr. göra slag (jfr 3 i, 6 b, 13 a, 15 b, 17, 27 a, b, d—f), dels: kryssa, dels (med bestämning angivande antal l. längd): tillryggalägga (en l. så l. så lång) sträcka l. (så l. så många l. långa) sträckor mellan vändningarna vid kryssning, dels i utvidgad anv.: vända genom vinden, stagvända. Göra ett (kort), tre (långa) slag. Serenius Qqq 2 b (1734). Vi loverade slag på slag. Bladh (o. Hornstedt) 33 (1799). Vi kryssade och gjorde slag af två och tre qvart mil, utan att vinna särdeles. Runeberg 4: 150 (1832). (Ekan höll) ned mot mig. Tätt intill gick hon över, gjorde slag och gick för styrbord opp i en besvärlig kryss genom det smala sundet. Koch AntHav. 37 (1907, 1918). Att göra slag .. (dvs.) att kryssa. Smith (1918). Rydholm 142 (1967: göra slag; i fråga om stagvändning). — jfr BAK-SLAG. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. ligga väl till slags, ha goda möjligheter att kryssa. Man ligger .. (vid Tenö bank) väl till slags, för att gå så väl Vest som Nordvardt hän. Klint KustÖstersjön 76 (1815).
b) mer l. mindre bildl.; särsk. om var o. en av de mer l. mindre raka sträckor som tillryggaläggs under en förflyttning i sicksack (l. varav en sicksackväg består) l. om förflyttning en sådan sträcka; jfr 27. Sällan är .. kölvattnet obevakadt af någon loverande Haj, hvilken, lik en på station kryssande kapare, med korrta slag uppmärksamt och tyst beseglar farvattnet. Gosselman Col. 1: 10 (1828). Vägen började omedelbarligen från Airolo att stiga uppåt, först i långa slag i en ganska lindrig och omärkbar höjning. Wallin Bref 189 (1849). Hela bergsidan var nedisad. .. I sicksack med mycket långa slag stegade vi uppåt och sökte oss hela tiden till de vita snöfläckarna på isen. Det var .. svårt att få fäste för skidorna. TurÅ 1937, s. 210. särsk. (†) i uttr. skynda (till en plats o. d.) med starka slag, raskt bege sig (till en plats osv.). I min villrådighet .. glömde jag alldeles bort min commission. Till dess jag blef varse Falckengrens ordonnance, som .. frågade, om jag visste, hvar amiralen vore, då jag besinnade mig och med starka slag skyndade upp till slottet. Tersmeden Mem. 3: 178 (1743).
F. i vissa uttr.
29) [fsv. a l. af l. at l. i slagh; anv. av av beror sannol. på att å uppfattats ss. ett vårdslöst uttal av av; uttr. utgår möjl. från 18 b β β'] (†) (så l. så många dagar l. år l. gånger o. d.) å slag (äv. sammanskrivet) l. åt slag (äv. sammanskrivet) l. av l. på l. i slag (jfr 11, 12, 18 a α, b β β', 27 f, 38 b), (så l. så många dagar osv.) i rad l. följd. Först skulle folket helga sigh twå dagar åtslagh, och sedhan gå fram til berget. LPetri 2Post. 97 a (1555). Låt fyra eller fäm droppar (kvinnomjölk) fyra resor åslagh uthi thett öratt som döft ähr, thett hielper. OMartini Läk. 30 (c. 1600). Hon Lågh hoos honom tree nätter åt slagh. UpplDomb. 1: 27 (1619). På Swartsiö war hennes M(ajes)t(ät) i förledna wika med änkiedronningen några dagar i slagh. Ekeblad Bref 1: 89 (1651; rättat efter hskr.). Dhet lyses för dhem offenteligen af Prädikstolen 3 Söndagar på slagh. VDP 1663, s. 470. Några åhr af slag. Linné Bref I. 1: 335 (1733). Han nös flera gånger å slag. Dalin (1854). Söderwall 2: 427 (1896).
30) [möjl. utgående från 27] ett (litet) slag, en (liten) stund l. ett (kort) tag l. en (kort) tid. Jag skall upp på Holländska magasinet ett slag; der realiseras duktyger. Lundquist Smink 15 (1887). Hitta på någon förevändning för att gå ut ett litet slag i kväll. Edgren Kom. 74 (1891). (Hj. Jönsson) blev .. en skicklig journalist .. . Ett slag var han över i London och skrev sedan ett par böcker. Henning HbgMinn. 1: 136 (1950). Det var ett slag sen jag träffade henne. Lundquist SannMCl. 244 (1965).
G. i vissa konkreta anv.
31) om märke l. spricka o. d. som uppkommit l. om (del av) ngt som formats l. uppkommit gm slag (i bet. 1—3); jfr 10, 36, 42. (Vissa sorter av spik) hafwa et platt slag på udden, som intet kan göras annorlunda, än med handhammare. Rinman Jernförädl. 175 (1772). — jfr KÖRN-, NAGEL-SLAG. — särsk.
a) (†) om märke (äv. blånad) l. blodutgjutning på persons kropp efter slag (i bet. 1); jfr BLÅ-SLAG. Nokra dalbönder bekomme nokion skade, hugh och slagh, som ähr blånadh och blodigieth. TbLödöse 216 (1590). (Badaren) har .. beseet honom (dvs. en person som varit i slagsmål), och han warit blå öfwer midhian och på knän, hade intet såår eller slag på hufud. ConsAcAboP 3: 213 (1667).
b) [jfr motsv. anv. i t.; eg. om så stor bredd av stenen som borthuggs med ett slag av mejseln; jfr 1] (i fackspr.) om var o. en av de smala, planhuggna ränder som finns intill fogarna på sten som ingår i rustikt l. rusticerat byggnadsverk l. om var o. en av de smala ränder som först planhuggs längs kanterna av sten som skall finhuggas. Stål Byggn. 1: 227 (1834). Skall en stenhuggare af ett oregelbundet stenblock hugga en å alla sidor jemn sten, s. k. qvader, drager han först nära ena kanten ett rakt streck, efter rätskifvan, och hugger varsamt ut en smal, jemn rand, s. k. slag, längs denna linie. ArbB 112 (1887). Koppytorna kunna vara obehandlade (råkopp) el. ha en planhuggen yta (slag) endast längs fogarna el. vara helt behuggna. 2SvUppslB 20: 469 (1951).
c) (i fackspr.) om packe av blad av oäkta bladguld utan mellanlägg av papper mellan bladen. HantvB I. 1: 210 (1934).
e) (i fackspr.) spricka i glas, uppkommen gm att glasföremål stött mot varandra. Hermelin Glas 63 (1966).
f) [jfr motsv. anv. i sv. dial., fd. o. nor. dial.; sannol. eg. med tanke på formning gm slag (med smörspade o. d.)] om (prydligt upplagd o. utsirad) smörklimp l. om smörställ (med smörklimp); ss. senare led i ssgn SMÖR-SLAG; jfr SLAGA, sbst.1 3.
g) [jfr motsv. anv. i t.] koll. l. ss. ämnesnamn, om ngt som uppkommit gm att ngt sönderdelats gm slag (i bet. 1 l. 3); ss. senare led i ssgn STEN-SLAG.
h) i utvidgad anv., om fläck (av ngt som slagit mot o. fastnat på ngt); ss. senare led i ssgn JORD-SLAG.
32) [jfr 1, 3] om ngt varmed man slår (numera bl. ss. senare led i ssgr) l. om del av redskap o. d. (särsk. av hammare l. slägga) som vid användandet slår mot ngt; äv. om enbart ytan av den del av redskap o. d. som vid användandet slår mot ngt, slagyta (se d. o. 2); jfr BAN (se BANA, sbst.1 6 b), PEN, sbst.1 2, SLÄNG. En spik-hammare af 12 a 15 m(ar)k(e)rs wigt med platt poleradt slag. Rinman Jernförädl. 363 (1772). (Gr.) κερκίς .. (sv.) det, hvarmed man slår ihop väfven och gör den tät, slag, släja. Arvedson HomOd. 60 (1829). Släggorna böra ega mindre hårdhet än borrarne för att ej i slagets kanter brista. Wetterdal Grufbr. 133 (1878). Slagen (på en hammare) äro af impregnerad råhud (i form av vinkelrätt mot skaftet anbringade rullar) och kunna i mån af behof lätt utbytas mot nya. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 111. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 67 (1953). — jfr HÅL-, NAGEL-, PORT-SLAG.
33) (i sht i fackspr.) om ngt (särsk. del av verktyg l. mekanism) som är föremål för slag (i bet. 1 l. 3); jfr 37. Kilen (för stenbrytning) är i ena ändan tillspetsad, men platt i den andra, som kallas slaget. UB 3: 22 (1873). — särsk.
a) (om ä. förh.) om den stålbelagda del av eldstålet varemot flintan i ett flintlås slog vid eldgivning, slagyta (se d. o. 3); äv. allmännare, om eldstål (ss. senare led i ssgn FYR-SLAG). Almroth Karmarsch 637 (1839). Vid låsets aftryckning föres flintan kraftigt mot eldstålets slag, från hvilket några fina ståldelar afrifvas. Jochnick Handgev. 17 (1854). Schulthess (1885).
b) [jfr motsv. anv. i t.] om var särskild av de delar av en (ring)klocka mot vilka kläppen kan slå vid ringning; äv. ss. sammanfattande beteckning för den cirkelformiga del av klockan som alla dessa delar tillsammans bilda, slagring (se d. o. 2). (Tornklockorna) äro vidast i mynningen, och tjockast i slaget. Almroth Karmarsch 135 (1838). En gammal ringklocka begagnas .. ofta sålänge, att den blir genom nötning å slagen mycket förtunnad. Om den då omvändes, så att kläppen får nya slag, kan den ännu en lång följd af år sammanhålla. Brunius Resa 1838 193 (1839). 2NF 14: 313 (1910).
c) (i sht förr) i smörkärna: slaga (se SLAGA, sbst.1 2 b). Grotenfelt Mejerih. 93 (1881). Grädden .. slår .. mot 3—5 längs K(erna)ns innervägg sittande ribbor, slag. Juhlin-Dannfelt 199 (1886).
34) [jfr 3 b slutet] till ur hörande anordning som anger tid gm slag (i bet. 3 b slutet), slagverk; äv. om del i slagverk som hindrar uret från att slå (ss. senare led i ssgn FINGER-SLAG). Reparerat ett åtta dagars wägg uhr med slag, giordt i London. HusgKamRSthm 1754—55, s. 473. Han teg och började dra upp slaget. Åkerhielm GamlRoman 17 (1907).
35) [jfr 3 i; jfr äv. d. slag, laddning i raket, t. schlag, laddning i raket, mordslag] om (laddning i) fyrverkeripjäs l. sprängbomb; ss. förled i ssgn SLAG-SKIVA o. ss. senare led i ssgrna KANON- o. MORD-SLAG.
36) [jfr 31] jäg. synligt spår som djur (ngn gg, i utvidgad anv., person) lämnar (särsk. i snö); jfr 38. Jagten kunde blifva oviss, då .. skaren på morgonen var hård, så att slag ej syntes. Schröder MinnSkog. 101 (1888). Under eftervintern såg man då och då slag efter den kringirrande stackars älgkalfven på tre ben. Slag i slag stodo då ofta fjäten af en envist förföljande, feg krypskytt. Knöppel SvRidd. 159 (1912). Här i ensliga skogskanter och kärrgator stå älgens och rådjurens slag i gyttjan och sumpgräset. TurÅ 1913, s. 153. De stjärnformiga slagen efter en orre. Rosendahl SkogÅbor 93 (1932). — jfr BLOD-, HAR-, RÅBOCKS-, RÄV-, ÄLG-SLAG m. fl.
37) [möjl. eg. specialanv. av 33 med tanke på bågsträngens slag mot pilens bakersta del vid avlossande av skott med armborst] (†) om den bakersta delen av en pil. En (dalpil) fick Bengt Biugg i sin armlägg, then sigh kom rätt in i pipone iffrå handleden och in till almbogan så att ther icke stodh vthe meer än slaget. Svart G1 34 (1561). — jfr KOLV-SLAG.
38) [jfr 36] i sht jäg. om (osynligt spår i form av en strimma av) vittring som djur lämnar efter sig (o. som jakthund l. annat djur kan följa); särsk. i uttr. följa l. hålla slag l. slaget (jfr 27 e). Förlora l. tappa slaget (jfr 4 b). Markera slag, om jakthund: gm svansrörelser o. d. markera förekomsten av vittring. Holla slag som en jagt-hund. Serenius (1741). De (dvs. vilddjur) på instinktens bud / Ströfva ut från kulans läger / Oförskräckt med bistra drag, / Att förfölja rofvets slag. Dahlgren Calderon 7 (1858). Tulipas började ge hals uppe på skogen. Som denne förträfflige hund då ännu var i sina bästa år, väckte han endast på mycket färska slag. Kolthoff Minn. 146 (1897). En fågelhund säges avancera på slag, när han på order av föraren följer den väg fågeln löpt. NFSportlex. (1946). SvHandordb. (1966). — jfr BAK-, EFTERNATTS-, HAR-, LÖP-, MARK-, NATT-, RÄV-, ÄLG-SLAG m. fl. — särsk.
a) i uttr. få (äv. träffa) slag l. komma på l. finna slag l. slaget (jfr b, 1 b γ, c β, j β, 3 d, 7 a, 15 c), upptäcka l. få vittring resp. upptäcka vittringen, ha slag, ha l. känna vittring (o. följa denna); jfr b. Hunden har funnit slaget. Nordforss (1805). (Älgen) stod orörlig på ett berg och drog väder; förmodeligen hade någon Elg gått fram der; men så längesedan att han ej fick säkert slag. VetAH 1819, s. 227. En säker hund gifver tecken, att han träffat slag, med starkare rörelser på svansen. Källström Jagt 145 (1850). Jag började jakten .., och nog hade hundarne slag, men inga tjädrar funnos. De voro bortskrämda förut. Jäg. 1897, 2: 78. Hunden har fått slag på räv. SvHandordb. (1966).
b) [delvis möjl. utgående från 27] mer l. mindre bildl.; särsk. dels i uttr. vara ute på slag, vara ute o. spana, vara på slag efter ngt, söka l. vara på jakt (se JAKT, sbst.1 3) efter ngt, dels (motsv. a) i uttr. få slag av l. på ngt (jfr 1 b γ), få reda på ngt, få korn på ngt, få nys om ngt, ha slag på ngt, ha reda på ngt, ha nys om ngt. AB 1841, nr 105, s. 3. (Fråga:) Du är alldeles ensam, tror jag. (Svar:) — Ja, inspektorn och de andra (tullmännen) äro ute på slag. Blanche Våln. 339 (1847). Här hade jag hela härligheten som jag varit på slag efter — höll i min hand allt vad jag behövde veta om en av de afskyvärdaste militärexpeditioner som någonsin utförts. Almqvist Comfort Routl. 111 (1913). Det är förvånande .. hur .. (J. A. Eklund) kan framleta källorna för att få riktigt slag på den historiska verkligheten. SvTeolKv. 1930, s. 94. Åttiotalet innebar i flera avseenden ingången till en ny tid. .. Men det var icke många från de olika ledande religiösa kretsarna, som hade slag på vad som försiggick. SvFolket 10: 65 (1939). Få slag av l. på (dvs.) få nys om. Östergren (1941).
39) [jfr 20] om ställe på ngt där ngt infogas l. skall infogas; ss. senare led i ssgrna BRO- o. BRYGG-SLAG; jfr 40.
40) [jfr motsv. anv. i d. (i bet. b), nor. (i bet. a), holl. (i bet. b) o. t.; möjl. urspr. med tanke på bottenstockarnas sammanfogande med upplängorna (jfr 20, 39)] sjöt. om del av fartygs skrov l. om utrymme i fartyg.
a) om den del av fartygs skrov som utgör övergången mellan botten o. sida; jfr KIMMING 2. Hårt slag, skarp övergång mellan fartygs botten o. sida. Rundat slag. Rålamb 10: 3 (1691). De lägsta 6 plåtgångarne som formera botten (på ett visst ångfartyg), och utsträcka sig ifrån kölplåten till slaget, äro klink-lagde. KrigVAT 1840, s. 187. (Fartyget) låg på grundet midskepps samt hade stöttning med slaget emot grundet, så att ingen fara förelåg för kantring. GHT 1895, nr 224, s. 3. Rydholm (1967).
b) om utrymme i fartyg som är beläget omedelbart innanför slag (i bet. a); jfr SLAG-GÅNG 2, -RUM 2. Allt stång- och bult-jern bör stufvas säkert mellan däcks-bjelkarne uti akterrummet och aldeles icke hvarken i förrådsrummen eller i slagen. Platen Glascock 1: 163 (1836). Slagvatten .. kallas det ofta illaluktande vatten som vid krängning håller sig i slaget och som bör pumpas ut. Smith 352 (1918).
41) [jfr motsv. anv. i t. o. av lånordet DURKSLAG (se d. o. 2); jfr äv. likartad anv. av vbalsbst. bildade till verb med slå ss. senare ssgsled l. till särsk. förb. där slå ingår (se GENOMSLAG 1, INSLAG 9, UNDERSLAG)] om ort (se ORT, sbst.1 I 5); ss. senare led i ssgrna KVÄR- o. TVÄR-SLAG.
42) [jfr motsv. anv. i sv. o. nor. dial.; möjl. utgående från 31; jfr äv. slå upp, om råk o. d.: uppkomma] (i fackspr.) naturlig (vanl. för blotta ögat synlig) spricka i bergart l. malm, släppa. Berget var af mycket dålig beskaffenhet och så fullt med slag, att betydande qvantiteter måste bortsprängas å yttre väggen för att bereda jemna pallar för .. (en murs) uppbyggande. TT 1885, s. 99. Malmen (i en kanadensisk gruva) består av kompakta sulfider, huvudsakligen pyrit, i allmänhet utan skölar och slag. Därs. 1941, Bergsv. s. 17. Stenhandb. 36 (1957). — jfr BOTTEN-, SNED-, TVÄR-SLAG.
43) [jfr motsv. anv. i t.; sannol. eg. med tanke på igenslående av dörr (jfr 23)] (†) vagnsdörr; äv. i utvidgad anv., om utrymme intill vagns dörr (använt ss. sittplats för tjänare) l. om utrymme nedtill i vagn (där åkande har fötterna). På vägen till Ulm bröt min tjenare Julius sitt ben af, i det att vagnen stjelpte och han satt i slaget. Brahe Tb. 8 (c. 1660). (T.) Kobel .. der Kutschen-Kasten, unten wo man die Füsse hinsetzt, (sv.) slaget i en wagns-korg, ther man sätter föttren. Lind 1: 1032 (1749). Utanför klosterkyrkan väntade en hel rad ekipage, på hvilkas slag friherrliga, grefve- och ett par furstekronor prunkade. GHT 1895, nr 211 B, s. 1.
44) [jfr motsv. anv. i t.; jfr äv. slå ned, om fågel: (flyga ned o.) sätta sig] till bo för tamfåglar avsett (litet) hus l. rum (numera bl. om sådant avsett för duvor); förr äv. [möjl. utgående från 20] om bräda utgörande en plattform utanför ingången till sådant hus för duvor (jfr FLUSTER 3 a). Hildebrand MagNat. 171 (1650). Meurman (1847; avsett för höns). Slag .. (dvs.) Brädet vid ingången till ett dufhus. Dalin (1854). I slagen sitta duvorna och kuttra. Jändel KärlekHat. 9 (1927). I det militära brevduveväsendet äro de rörliga slagen kanske det mest intressanta. STSD 1939, nr 113, s. 36. — jfr DUV-SLAG. — särsk. (†) i utvidgad anv., om bikupa l. bibänk. Björkman (1889). jfr BI-SLAG.
45) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; jfr äv. slå ned, låta (virke) glida ned (utefter naturlig ränna i bergvägg)] (i vissa trakter) (naturlig ränna i) brant bergvägg längs vilken timmer får glida ned. Ifrån skogar på berg .. brukar man .. slå ned virket utefter .. så kallade slag. UB 3: 424 (1873). Slag betecknar något som just inte finnes på annat håll än på Halleberg: en lodrät bergvägg som användes för att helt enkelt kasta ned timret. NoB 1914, s. 42.
46) i fråga om klädesplagg: del som är uppvikt l. ligger utanpå plagget (o. som kan slås upp så att klädesplagget når längre än det eljest skulle göra o. som stundom äv. är försedd med anordning för knäppning), uppslag; numera i sht dels om vardera av två sådana delar framtill på rock l. kappa l. väst o. d. (en på vardera sidan av bröstet), dels om sådan del nedtill på ärm l. byxben, dels om krage på handske (förr äv. om kapuschong o. dyl.); äv. i fråga om huvudbonad: del som kan slås ned så att den täcker öron o. d. (förr äv. om hattbrätte); jfr REVÄR, sbst.2 1. KlädkamRSthm 1560 G, s. 14 a. Mins hurudana kappan var, som s. fadher hadhe och gammal ärchiebiskopen medh ett slagh bak på ryggen. Bureus Suml. 549 b (c. 1600; hskr.). På somliga (joniska) qvinno-chitoner räckte både fram- och bakstyckena mycket högre upp än till halsen; det öfverskjutande tyget nedhängde då, såsom slag, på ryggen ock bröstet ända ned till medjan. Palmblad Fornk. 1: 182 (1843). En grå sommarhatt, med stora nedvikna slag, omsluter det lockiga ”apostla-hufvudet” .. . Men vi tillåte oss att titta under hattskärmen. Åslund PoetUngd. 87 (1851). Gula fingerhandskar, utsydda med hvita rosor och försedda med höga vida slag. Kôersner Dal 109 (1885). (Den avskedade lotsen) plockade trådsändar från rockärmens slag där galonerna suttit. Strindberg Fagerv. 16 (1902). Barnmössa .. försedd med slag, som kan dragas ned över öron och nacke. KatalÅhlénHolm 35: 89 (1915). Fracken tycktes ha kommit på fel person liksom vasaorden på det ena slaget. Siwertz Tråd. 15 (1957). Slagen på byxorna. SvHandordb. (1966). — jfr BLIND-, FRACK-, FÖR-, LUVE-, NACK-, REDINGOT-, ROCK-, SAMMETS-, SIDEN-, SIDENTYGS-, SNED-, ÖRON-SLAG m. fl. — särsk. i utvidgad anv.
47) [efter motsv. anv. i mlt.; jfr t. schlag, slaktande] om del av slaktat djurs kropp; ss. senare led i ssgn HJÄRT-SLAG.
48) [efter motsv. anv. i lt. l. t.; möjl. eg. med tanke på slående av gräs o. d. (jfr 18 a α, b γ) l. avverkande av skog (jfr 19)] (†) stycke l. skifte av åker. Dähnert (1784).
Ssgr (jfr slaga, sbst.1 ssgr): A: (7) SLAG-ANFALL ~02 l. ~20. jfr anfall, sbst.1 3 a, o. -anstöt, -attack, -fall 2. Lovén Anv. 19 (1838). —
(3 a) -ANORDNING~020. (i fackspr.) anordning som åstadkommer slag. Hagberg o. Asklund Textilind. 47 (1924; om slagvals i rensmaskin för bomull). —
-ANTAL~02 l. ~20. särsk. (tekn.) till 3 a (slutet). Frykholm Ångm. 285 (1881; i fråga om propeller). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 172 (i fråga om maskin för tillverkning av kugghjul). —
(1, 3) -ARBETE~020. tekn. om arbete i form av slag; särsk. om det arbete som vid hållfasthetsprov erfordras för att med slag åstadkomma brott på provstycke (äv. övergående i bet.: slagseghet). TT 1895, M. s. 56. Praktiken har .. visat, att material .. med austenitisk struktur (dvs. sådana där kol förekommer i homogen fast lösning i järn) i regel hava högt slagarbete. JernkA 1932, 2: 191. Som mått på slagsegheten användes oftast det specifika slagarbetet, a = W/A, där W är det arbete som erfordras för att hos en provstav med tvärytan A framkalla brott med ett slag under vissa bestämda betingelser. TNCPubl. 8: 20 (1948). —
(3 a) -ARM. [jfr t. schlagarm] (i fackspr.) arm som åstadkommer slag; särsk. (textil.) om vardera av de på ömse sidor av skälet i en mekanisk vävstol befintliga armar som driver var sin av slagdockorna. KatalIndUtstSthm 1897, s. 279 (i vävstol). TT 1903, Allm. s. 370 (i maskin för bearbetning av torvdy). —
-ARTAD, p. adj. särsk. [jfr t. schlagartig]
1) till 6 f: som sker ss. följd av en enda åtgärd l. snabbt; företrädesvis ss. adv.: i ett slag, med ens, snabbt, plötsligt. SvLäkT 1935, s. 1806.
2) till 7: som erinrar om l. har samband med slaganfall; äv. (numera bl. i skildring av ä. föreställningar) om kroppsbyggnad: som medför benägenhet för slaganfall; förr äv. om mjältbrand hos djur: som uppträder våldsamt o. angriper hjärnan o. nervsystemet. Lyckligtvis är .. (E. de Beauharnais) af en slagartad kroppsbyggnad, och den Store Guden torde, förr än någon föreställer sig, göra honom oskadlig för sina utkorades heliga ansträngningar. Crusenstolpe CJ 2: 272 (1845). Mjältbrand uppträder under trenne olika former, nämligen som slagartad mjältbrand, mjältbrandsfeber och karbunkelsjuka. Bohm Husdj. 158 (1902). En slagartad förlamning. Löwegren Hippokr. 1: 507 (1909). —
(3 j) -ARTIKEL. i sht handel. artikel (se d. o. III 3) som (vid försäljning) blivit en framgång, artikel som slår. VårkatalNK 1925, s. 5. —
(3 a) -AVFYRING~020. (numera mindre br.) vap. i fråga om kanon: avfyring framkallad gm slagmekanisms slag mot tändmedel, anslagständning. 2NF 13: 780 (1910). Östergren (1941). —
-AVGIFT~02 l. ~20. [förleden är sannol. eg. ombildning av anslag under anslutning till slag, sbst.1 1 f α; avgiften utgjorde urspr. ersättning för uppsättande av anslag om försäljning; jfr Lagerström FörordnAuctionsv. 7 (1674); jfr äv. Därs. 26 (1703)] (förr) vid auktion: av säljare till auktionsverk erlagd avgift utgående med ett fast belopp för varje i ett slag såld post; jfr -penning. Den så kallade Slag-afgiften .. bör hädanefter betalas med tre skillingar specie. PH 12: 74 (1780). —
-BALK.
1) [jfr holl. slagbalk, t. schlagbalken; med tanke på slussportarnas slag mot slusströskeln vid stängning] (förr) till 3: kraftig bjälke utgörande l. ingående i slusströskel. OxBr. 11: 98 (1640).
2) [jfr t. schlagbalken] (numera föga br.) till 23, om slagbom (se d. o. 2); äv. (om ä. förh.) om var o. en av de med en vindbrygga förenade rörliga balkar med vilkas tillhjälp denna kunde slås upp o. fällas ned. Möller (1790). Schulthess (1885; med hänv. till slagbom). (T.) Schlagbalken .. (sv.) slagbalk på vindbrygga. TySvOrdb. 2052 (1932). —
(7) -BALSAM. [jfr t. schlagbalsam] (förr) ss. läkemedel vid slaganfall o. d. använd balsam beredd av muskotolja, rosmarinolja o. kanelolja m. m. Hoorn Jordg. 1: 272 (1697). —
(40 a) -BETING. [sannol. liksom d. slagbed(d)ing av holl. slagbedding, slagbädd, till slagbed (se -bädd); i sv. har ordet anslutits till beting, sbst.1] (†) om den yttre, något ut i vattnet gående delen av en stapelbädd; jfr beting, sbst.1 3. Ekbohrn NautOrdb. 23 (1840). —
(4 b) -BILD. bild föreställande ett slag; äv. oeg., om sammanfattning av de för ett slag kännetecknande dragen. Almquist VärldH II. 1: 291 (1931; oeg.). Rig 1939, s. 50. —
(2 c) -BJÖRN. brun björn (Ursus arctos Lin.) som (vant sig vid att äta kött o.) går till anfall mot o. slår större djur (förr äv. uppfattad ss. en särskild björnart l. ss. en varietet av bruna björnen); jfr -tuss o. häst-, rev-, riv-björn. Ursus cauda abrupta .. Som allmänt kallas Biörn. Wi hafwa 2 varieteter häraf, Slag Biörn och Myrbiörn, den förra är större och den andra mindre. Linné FörelDjurr. 19 (1748). Emellan djurkännarne råder en tvist huruvida slagbjörnen och myrbjörnen äro två skilda arter, eller endast olika stora individer. Svederus Jagt 90 (1831). Edström Mossgrönt 1: 81 (1950). —
(1) -BLAD. [jfr t. schlagblatt] (förr) på hjälmkrossare: vart o. ett av de radiellt utstående, mer l. mindre skarpa blad som var avsedda att träffa målet vid slag. SD(L) 1894, nr 338, s. 5 (på praktvapen skänkt till G. II A.). —
(3 a) -BLECK. (†) bleck som vid framställning av en matris i slagpress läggs över ett ss. patris använt föremål för att skydda detta för presshuvudets slag, skyddsplåt. König Mec. 163 (i handl. fr. c. 1710). —
(3 h α) -BLIXT. (föga br.) blixt som slår ned; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. i anv. motsv. blixt 2 b, om stråle l. dyl. ur ngns öga). Högberg Vred. 3: 315 (1906; i bild). Dens. JesuBr. 1: 214 (1915; ur ögon). —
(40 a) -BLOCK. skeppsb. block (se d. o. 3 h) utgörande stöd nära slaget på fartyg på slip l. i torrdocka. Trozelius Rosensten Inledn. 6 (1752). —
(28) -BOG. [jfr holl. slagboeg, t. schlagbug] sjöt. om (förflyttning) den sträcka som fartyg vid kryssning tillryggalägger på samma bog utan vändning, slag; särsk. om slag som (till följd av vindförhållandena) för fartyget närmare målet än slag som fartyget gör på den andra bogen, sträckbog (numera vanl. pregnant, i sht förr äv. i sådana uttr. som god l. lycklig slagbog). Om natten gick vinden til V(äst) t(ill) Nord då Svenska Flottan som nu bestod endast af 40 Skepp genom en lycklig Slag-bog couperade 200 Salt Skepp. Tornquist Utk. 1: 54 (1788). Briggen hade under korta slagbogar inväntat det för gynnande vind framilande skeppet. Trolle Duvall 1: 346 (1875). Smith 351 (1918: god slagbog). Dagen efter mojnade det, och man började ånyo hoppas på att få en ordentlig slagbog, eller, varför ej rent av ledande vind, som skulle föra oss raskare mot målet. VFl. 1924, s. 103. SvUppslB 25: 266 (1935). Anm. Hos Lindfors (1824) o. Meurman (1847) anförs slagbog sannol. på grund av missförstånd med hänv. till slagsida. —
(1 b) -BOLL. [jfr t. schlagball] boll avsedd att slås med slagträ; äv. om bollspel med sådan boll, särsk.: långboll (se d. o. 1). Lind 1: 1345 (1749; om boll). 2NF 3: 1018 (1905; om långboll). —
-BOM.
1) textil. till 1 d, 3 a, om (understycket i) den vid fastslående av inslag i väv fram o. tillbaka förda ram vari skeden sitter; äv. med inbegrepp av de rörliga armar vari ramen vid vissa typer av vävstolar hänger (l. de rörliga ben varpå den vid andra typer vilar); jfr -bord 2 o. klove 2 f, lad, sbst.2, låda, sbst.1 2 e, låd-kloss, sked-bom, sked-klave, sked-klove, sked-lag, sked-ställning, slaga, sbst.1 2 c. Holmberg 1: 202 (1795). UB 6: 425 (1874; med inbegrepp av armar). jfr ryckverks-slagbom.
2) [jfr mlt. slachbōm, t. schlagbaum] till 23: (för avspärrning av väg o. d. använd) bom som kan slås upp o. fällas ned, fällbom (stundom äv. om en på vatten flytande bom som kan föras åt sidan o. föras tillbaka så att en passage därigm öppnas resp. stängs); äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. om bom avsedd att stänga dörr med; jfr -balk 2, -brand 2. ArkliR 1567, avd. 25 (1568). (De) kommo .. dit som dören war, och the togo slagbommarna ifrån, gjorde thär med porten öppen. Peringskiöld Hkr. 1: 622 (1697; fvn. orig.: slagbranda). Utur den större Hamnen (i Gbg) kommo vi in genom en slagbom i en graf eller murad Hamn. Hasselquist Resa 7 (1749). Sätt en slagbom för ditt öfwerflöd. AJourn. 1815, nr 61, s. 2. FFS 1921, s. 496 (vid järnvägsövergång).
Ssg: slagboms-arm. textil. till -bom 1, om vardera av de armar vari slagbom hänger. Ekenmark Lb. 9 (1847). —
-BORD. [sv. dial. sla(g)bor(d); jfr d. slagbord]
1) (om ä. förh., numera bl. tillf.) till 1 d, om ett vid upprättstående vävstol använt svärdliknande redskap för fastslående av inslaget; jfr sked, sbst.1 2. Lönnberg Ragnf. 18 (1873).
3) till 23: bord med två skivor som kan slås upp o. fällas ned o. som vardera i uppslaget skick stöds av en utfällbar anordning bestående av en ståndare som med en l. flera slåar är rörligt förbunden med bordets mittparti; stundom äv. om bord med enbart en sådan skiva; jfr flygel-bord 2, fäll-bord, klaff-bord, lämma-bord, skiv-bord, sbst.2 BoupptSthm 8/12 1654 (: Slebordh, möjl. felaktigt för Slabordh). Därs. 5/5 1655. Slagbord med enkel skifva. BoupptVäxjö 1818. Form 1949, s. 83.
Ssg: slagbords-skiva. till -bord 3; jfr slag, sbst.1 23 a, o. slag-skiva 3. Thelander EDikt. 91 (c. 1893). —
-BORR. (-boror, pl. 1668. -borr 1789 osv.)
1) (†) till 1. Slagbårr kallas vid Sala smälthytta et litet utslags-spett, med rund och smal spets samt med en hake vid hufvudet. Brukas at inslå uti förhärden, då verkblyet skall uttappas. Rinman (1789).
2) [sv. dial. slagborr, huggjärn, stämjärn; jfr t. schlagbohrer] (i fackspr.) till 1, 3 a: borr som drivs med slag; förr möjl. äv. om huggjärn l. stämjärn (jfr hugg-borr); jfr -borrmaskin. Slagboror Nafrar och Hofftongh. BoupptSthm 1668, s. 1933. Bergoljan utvinnes genom upptagande av borrhål, som borras med slagborr eller roterande borr under vattenspolning ned till de oljeförande lagren. Vägmaskinl. 76 (1942). —
(1, 3 a) -BORRNING. [jfr t. schlagbohrung] (i fackspr.) borrning med slagborr (se d. o. 2) l. slagborrmaskin. HbBergsprängnTekn. 4: 01—12 (1952). —
-BRAND ~bran2d, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Verelius) l. -er (KrigVAH). [senare ssgsleden är sv. dial. brand, stång, stake (etymologiskt identiskt med brand, sbst.2—3); i bet. 2 o. 3 är ordet översättningslån från fvn. slagbrandr; jfr äv. ä. d. sla(g)brand (i bet. 3)]
1) (†) till 3 a, i fråga om slagsikt: stång som försätts i rörelse fram o. tillbaka gm slag av en l. flera slaghattar (se -hatt 1) o. överför denna rörelse till sikten. JernkA 1833, s. 620.
2) (†, om fornnordiska förh.) till 23: bom att stänga dörr med; jfr -bom 2. Verelius Gothr. 24 (1664).
3) (om fornnordiska förh.) till 23: stock (med vassa piggar) som i strid (på fartyg) restes på ända o. fälldes ned över fienden. KrigVAH 1834, s. 45. Anm. till -brand 3. Sannol. på grund av missuppfattning omnämns Slagbrand (med anslutning till brand, sbst.4) ss. benämning på ett forntida svärd hos Salanus GladScyth. 10 (1691) o. i LMil. 2: Föret. 15 (1765); jfr Därs. 11 (: Slagbrander, pl.?; bland benämningar på forntida vapen). —
(23) -BRO, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6338). (†) upp- o. nedfällbar bro l. vindbrygga; jfr -brygga. Lind (1749). —
(46) -BROTT ~brot2, r.; best. -en. (äv. -brått) [möjl. ombildning av -bråkt under anslutning till brott] (mindre br.) skrädd. = -bråkt. Fröberg Skrädd. 60, 110 (1941). —
(7) -BRUTEN, p. adj. (med ålderdomlig prägel) invalidiserad av slaganfall; äv. i substantivisk anv. Hos .. slagbrutne tyckes spottafsöndringen förökad. UpsLäkF 1867—1868, s. 401. TurÅ 1950, s. 26. —
(46) -BRÅKT ~brok3t, r.; best. -en. (äv. -bråckt) [senare ssgsleden är likabetydande bråkt, r. (FärdKavaj (1952: Bråckt)), möjl. av ett icke anträffat lt. brokt, till mlt. breken (se bräcka, v.1)] skrädd. (markering som under tillverkningsproceduren anger det) veck gm vilket slag på kavaj o. d. bildas; jfr -brott. FärdKavaj (1952). —
(1 d, 3 a) -BRÄCKA. (†) felaktighet i väv uppkommen gm onöjaktigt slag av slagbom (se d. o. 1), glipa; jfr -brist, -hål. Ekenmark Lb. 123 (1847). —
(3) -BRÄDD. [med tanke på drivisens slående mot den fasta iskanten] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om yttre kant av fast isbälte utanför land. 2SvKulturb. 1—2: 236 (1934). —
-BRÄDE.
2) (i sht förr) till 23: vid nedre kanten av fönster rörligt fäst bräde som i uppslaget skick tjänar till skydd för fönstret o. i nedslaget skick kan användas ss. disk vid försäljning. Strindberg SvFolk. 1: 118 (1881; om medeltida förh.). —
(1) -BULA. arkeol. mer l. mindre kägelformig upphöjning som uppkommit på stenskärva (i sht flintskärva) gm slag varigm skärvan lösgjorts från större sten; jfr -buckla, -knöl, -kägla. Ymer 1905, s. 119. —
-BULT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6338).
1) [jfr t. schlagbolzen] (föga br.) vap. till 3 a, i eldvapens mekanism: slagstift (se d. o. 1). UB 6: 94 (1874).
Ssg: slagbult-fjäder. [jfr t. schlagbolzenfeder] (föga br.) vap. till -bult 1: slagfjäder (se d. o. 3). VaruhbTulltaxa 1: 554 (1931). —
(23) -BUR. (slag- 1582 osv. slage- 1732) [jfr mlt. slachbūr, t. schlagbauer] (förr) för fågelfångst avsedd bur med en l. två falldörrar (o. lockfågel); jfr -fälla o. slag, sbst.1 23 b. PErici Musæus 2: 258 a (1582; i bild). Hahr HbJäg. 194 (1865). —
(23) -BÅGE. (förr) om vardera av de nätbågar som var anbragta på en bur för fångst av rovfåglar o. som slog igen, då en fågel rubbade en med dem förbunden gillerinrättning i buren. Keyland NordMJakt. 7 (1911). —
(40 a) -BÄDD. [jfr holl. slagbed, t. schlagbett] skeppsb. bädd varpå fartygs slag vilar på slip, sidobädd. 2NF 25: 1456 (1917). —
(23) -BÄNK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) bänk med säte som kan slås upp o. fällas ned; äv. om kistbänk med sovplats o. lock som kan slås upp o. fällas igen; äv. i utvidgad anv., om lådformig utdragssäng (utgörande underdel av möbel, särsk. bord) l. utdragssoffa; jfr -fållbänk, -säng o. fåll-bänk. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 66 (cit. fr. 1615). (De hade) legat samman uti een slagbänk öfwer natten. VRP 1713, s. 443. (Bönderna från byarna Torn, Källby o. Lilla Råby) få nyttja slagbänckarne på södra gången (i Lunds domkyrka) utan afgift, emedan de betala kyrckiotionde. Corylander LundDomk. 116 (i handl. fr. 1739). 1 st: Målad Slagbänk med Bord ofwanpå. BoupptVäxjö 1767. SvKulturb. 3—4: 228 (1930). —
(1, 3) -BÖJ-GRÄNS. (i fackspr.) om den gräns intill vilken ngt kan utsättas för böjning gm slag utan att brista. SIS 20 03 05: 1 (1952). —
(1 f β) -CITTRA. [jfr t. schlagzither] mus. cittra (se cittra, sbst.1 3) vars strängar anslås med plekter l. fingrarna; motsatt: stråkcittra. UB 2: 491 (1873). —
(12) -DAM. [jfr t. schlagdame] spelt. damspel varvid (man måste slå o.) den vinner som först får alla sina brickor slagna l. är instängd. Björkegren 630 (1784). —
(3 a) -DOCKA. textil. i mekanisk vävstol: vardera av de med var sin slagarm förbundna (av råhud o. d. bestående) anordningar som vid skyttelslag uppfångar skytteln o. åter slungar i väg den, så att den glider genom skälet, picker; jfr -hammare 3 b. PrelTextilteknOrdl. 144 (1957). —
(23) -DONA. (förr) dona anordnad för att slå igen, då bytet kommit in i den; jfr -bur, -båge o. slag, sbst.1 23 b. Gadd AfhBorgSed. 32 (1765). —
(7) -DROPPAR, pl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. invärtes läkemedel vid slaganfall o. d. använda droppar; dels om kamferdroppar (äv. i uttr. vita slagdroppar), dels om tinktur beredd av (rött sandelträ,) kanel, muskot, rosmarinsprit o. lavendelsprit, aromatiska lavendeldroppar (äv. i uttr. röda slagdroppar); jfr -vatten 2. Lindgren Läkem. (1891). Kamferdroppar .. äro ett mycket anv. folkmedel o. kallas Hvita kolik-, kramp-, slag-, moder-, o. nervdroppar. Därs. 156 (1920). Röda slagdroppar. Gentz Lindgren 185 (1931). —
(21) -DUK. [jfr fvn. slagdúkr, t. schlagtuch] (i skildring av ä. förh.) tyg- (stycke) använt l. avsett att slå omkring tygpacke; jfr -dok. Kjellberg Ull 39 (1943). —
-DUVA.
1) (numera bl. tillf.) till 2 a, inom gruppen tumletter bland tamduvorna: (individ av) ras som kännetecknas av vanan att slå ihop vingarna med ett starkt klatschande ljud under tumlande i luften. Nilsson Fauna II. 2. 1: 142 (1828).
2) [jfr t. schlagtaube; de hithörande duvornas läte består av en rytmiskt återkommande ljudföljd] zool. till 13 a: duva tillhörande det sydamerikanska släktet Melopelia Bonap.; i pl. äv. om släktet. 1Brehm 2: 357 (1875). —
(3 a) -DYNA. tekn. skyddande mellanlägg mellan hejare o. rör l. påle o. d. som skall slås ned i marken. TT 1900, Byggn. s. 96. —
(3) -DÄMPARE. särsk.: vid dörr fäst anordning avsedd att dämpa slaget då dörren slås igen (o. hålla dörren stängd), dörrtillslutare. GHT 1895, nr 228, s. 2. —
(23) -DÖRR. (med gångjärn försedd) dörr som slås upp åt sidan; äv. om dörr bestående av två halvor som slås upp åt vardera sidan; förr äv. om falldörr (se d. o. 2, 3). HovförtärSthm 1693 A, s. 574. (Eng.) Trap-door, (or Fallingdoor) (sv.) slag-dör. Serenius Kkk 4 a (1734). Den vanligaste dörren är slagdörren. Den göres antingen som enkeldörr eller som pardörrar (deux-battanter). HantvB I. 2: 330 (1934). —
-ELD.
2) (förr) till 18 a β, om artillerield som efter ett antal skott försköts i sidled l. djupled. UtdrFörslExArtill. 6: 74 (1920). —
(4 b) -ENHET~02 l. ~20. [jfr t. schlachteneinheit] mil. om den minsta typ av operativ enhet som finns inom ett lands krigsmakt o. som kännetecknas av att den är så sammansatt (av olika vapenslag) att den har förmåga att självständigt genomföra en strid. Tingsten AnvTakt. 1 (1887). —
(4 b) -ESKADER. (om ä. utländska förh.)
1) av slagskepp l. kryssare (l. slagskepp o. kryssare) bestående eskader (se d. o. 2). IllMilRevy 1903, s. 471.
2) [jfr t. schlachtgeschwader] enhet bestående av två l. flera avdelningar av slagflygare (se d. o. 2); numera närmast motsvarat av: attackeskader. KrigVAT 1923, s. 74. —
(3 a) -EXCENTER. [jfr t. schlagexzenter] textil. på mekanisk vävstols huvudaxel: excenterskiva som gm slag åstadkommer slagarms rörelse. 2NF 33: 44 (1921). —
(27 f) -FALK.
1) [jfr t. schlagfalke] (numera knappast br.) den i östra Europa o. Asien häckande (i Sv. ngn gg anträffade) falken Falco cherrug Gray, tatarfalk. Nilsson Fauna II. 1: 15 (1824). Cannelin (1939).
2) zool. den i Afrika, södra Europa o. sydvästra Asien häckande (i Sv. ngn gg anträffade) falken Falco biarmicus Temm. DjurVärld 9: 141 (1961). —
-FALL.
1) (tillf.) till 3, om vattenfall vars vatten med kraft slår mot den nedanförliggande vattenytan. Martinson Kap 99 (1933).
(4 b) -FARTYG~02 l. ~20. (om ä. utländska förh.) om större, kraftigt bestyckat krigsfartyg (med starkt pansar); särsk. ss. sammanfattande benämning på slagskepp (se d. o. 2) o. slagkryssare. KrigVAT 1834, s. 271. Slagskepp och slagkryssare gemensamt kallas ofta för slagfartyg. VFl. 1933, s. 20. —
(46) -FASON. skrädd. fason på slag; äv. i uttr. enradig l. tvåradig slagfason, om sådan fason på slag som är kännetecknande för enradig resp. tvåradig kavaj. Konfirmationskostymer, mörkblå extra 1:a helyllekamgarnscheviot. Enradig slagfason kr. 55. SvD(A) 1922, nr 105, s. 16. —
(1—3) -FAST.
1) (i skildring av ä. l. folkliga föreställningar) om person: tillskriven egenskapen att (på magisk väg) vara skyddad för skada gm slag. Hewe VälsignVäxt. 124 (1939).
2) [jfr t. schlagfest] (i sht i fackspr.) om material (särsk. lack l. plast) l. yta o. d.: som har stor förmåga att uthärda slagpåkänning; jfr -hållfast, -tålig. BlekLT 1937, nr 143, s. 3 (om lack). SvD(A) 1938, nr 281, s. 1 (om yta). —
(1—3) -FASTHET~02 l. ~20. [jfr -fast o. t. schlagfestigkeit] särsk. (i sht i fackspr.): slaghållfasthet. SIS 20 03 05: 1 (1952). —
(1—3) -FIGUR. [jfr t. schlagfigur] miner. i kristall som utsatts för ett mot en av dess ytor vinkelrätt slag: av fina sprickor bestående figur med (en för olika typer av kristaller skiftande) karakteristisk form. Svenonius Stenr. 29 (1887). —
-FJÄDER. [jfr t. schlagfeder (i bet. 1, 3—5)]
1) (†) till 2 a, hos rovfågel: var o. en av de yttersta (vid vingslag mest verksamma) vingfjädrarna. Björkegren 389 (1784). Björkman (1889; med hänv. till vingpenna).
2) (†) till 3 a: med tangent i klavecin o. d. förbunden anordning (urspr. en korpfjäder) som, då tangenten trycks ned, slår mot den mot tangenten svarande strängen o. därigm åstadkommer en ton. I stället för kårppennor giöras nu slagfiedren af ben eller annan fast materia. VetAH 1739, s. 82.
3) vap. till 3 a, i eldvapens mekanism: fjäder som åstadkommer slaghammares l. slagstifts slag mot tändmedlet (i fråga om ä. vapen äv. om fjäder som åstadkom hanes slag mot eldstål o. d.); äv. om fjäder med liknande funktion i slagtändare; jfr -bult-fjäder. GenMRulla 15/10 1683. Slagfjädern .. (kallas) den långa och till en krok .. böjda fjäder, som med sin starka tryckning mot nöten åstadkommer hanens häftiga fall emot Eldstålet. KrigVAH 1811—15, s. 174. Genom den starkt minskade slaglängden för tändstiftet (i ett gevär) har man varit nödsakad att tillgripa en synnerligen stark slagfjäder. DN(A) 1933, nr 298, s. 20. 2SvUppslB 26: 631 (1953; i slagtändare).
4) (i fackspr.) till 3 b: fjäder som åstadkommer att hammare slår mot klocka så att ljud frambringas. NF 4: 1404 (1881).
5) (i fackspr.) till 23, om fjäder som åstadkommer att ngt slår igen; särsk. om sådan fjäder i fångstredskap. SkogsvT 1909, s. 317 (i fångstredskap). 3NF 6: 237 (1926). —
(4 b) -FLOTTA. [jfr t. schlachtflotte] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (till sin huvuddel av kraftigt bepansrade o. bestyckade fartyg bestående) flotta avsedd att möta fienden i öppen strid till sjöss (o. att gm hot mot l. angrepp på fiendens sjöförbindelser skydda egen kust). IllMilRevy 1898, s. 36. IllSvOrdb. (1955). —
(7) -FLUSS. [jfr t. schlagfluss] (numera knappast br.) = slag, sbst.1 7; jfr fluss, sbst.1 2. Voigt Alm. 1687, s. 20. TySvOrdb. 2054 (1932).
Ssg: slagfluss-blomma. (†) (den i mellersta Europa inhemska, på grund av sin användning ss. läkemedel vid slaganfall förr odlade) växten Ajuga chamæpitys (Lin.) Schb.; jfr slag-ört 1 o. gikt-gräs 1, ivenört, kär I 6 a, ryl-gräs 1. Lindestolpe FlWiksb. 8 (1716). SAOB G 394 (1928). —
(4 b) -FLYG. [jfr t. schlachtflug] (om ä. utländska förh.) koll., om slagflygare (se d. o. 2) l. om gren inom flygvapnet bestående av slagflygare; numera närmast motsvarat av: attackflyg. Av här föreliggande frontrapporter framgår vidare, att det tyska slagflyget det senaste dygnet spelat en synnerligen framträdande roll. SvD(B) 1943, nr 214, s. 5. Därs. 1944, nr 10, s. 8. —
-FLYGARE.
1) flygv. till 2 a, 3 a: (i praktiken obetydligt prövad) typ av flygmaskin som kännetecknas av att dess vingar rör sig på samma sätt som en fågels vingar, slagvingflygare, ornitopter; jfr -plan 1, -ving-apparat. SvUppslB 9: 847 (1932).
2) [jfr t. schlachtflieger] (om ä. utländska förh.) till 4 b: företrädesvis för insättning i strid ss. stöd för markstridskrafter avsett flygplan utrustat med kulsprutor o. lätta bomber (stundom äv. med kanon); numera närmast motsvarat av: attackflygare l. attackflygplan; jfr -flygplan. UNT 1918, nr 6994, s. 1 (om tyska förh.). —
(4 b) -FLYGPLAN~02 l. ~20. [jfr t. schlachtflugzeug, fr. avion de bataille] (om ä. utländska förh.) = -flygare 2. KrigVAT 1923, s. 310 (om föreslaget franskt flygplan). —
(3) -FORS. [sv. dial. slagfors, utomordentligt strid fors, lugn stark fors] (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om forsande av vatten som slår mot ngt l. som slår upp på ngt (o. därefter drar sig tillbaka); starkt forsande; jfr fors, sbst.2 2. (Bortom den punkt till vilken Österdalälven kan befaras) håller hon sig mycket grund, med en jämt strykande Slagfors. VetAH 1805, s. 6. Efter nedslaget mot sjöarna bryter så brottsjön in. Dess ljud kan benämnas slagfors. Martinson Kap 148 (1933). —
(3) -FREKVENS. (i fackspr.) frekvens hos slag; särsk. till 3 f, om den frekvens varmed hjärta slår. LbInternMed. 2: 312 (1916; i fråga om hjärta). NordMed. 1941, s. 2027 (i fråga om cilierörelse). —
-FRI.
2) (i fackspr.) till 24, om material l. föremål: som icke slår sig (o. blir skev l. vind l. krokig). Värjor med fästen och slagfria klingor. MeddSlöjdF 1891, s. 48. SvD(A) 1931, nr 59, s. 6 (om material). —
(1, 3 a) -FRÖ. [jfr t. schlagsame] (†) för oljeslagning avsett lin- l. hampfrö; jfr -linfrö, -sad, -sat. Alm- (Sthm) 1771, s. 41 (om hampfrö). Berlin Lsb. 208 (1852; om linfrö). —
(4 b) -FÄLT. (slag- c. 1815 osv. slags- 1794—1857) fält där slag utkämpa(t)s; äv. allmännare, om område där krigsoperationer utför(t)s; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -mark o. fält 10, slakt-fält, slaktnings-fält. Slagfältet vid Lützen. Från första stunden jag begynte detta arbete (dvs. äreminnet över G. III), ansåg jag mig som en soldat upstäld på Critikens slagsfält, likasom på Politikens. JGOxenstierna (1794) i BrinkmArch. 2: 448. Tillförene, under århundraden, ett af de stora europeiska slagfälten, har det neutrala Belgien sedan snart sjuttio år varit en fredsoas i krigsöknen. Hedin Tal 2: 46 (1899). Kulturen 1945, s. 16. —
-FÄRDIG. [jfr t. schlagfertig (i bet. 1 o. 2)]
1) till 1—3: färdig att slå till; företrädesvis oeg. l. mer l. mindre bildl. (stundom svårt att skilja från 2), särsk.: beredd l. skicklig i att debattera l. ge svar på tal (äv. övergående i bet.: munvig l. spirituell). Hellberg Samtida 4: 97 (1871). (F. J. Wrede) visade sig (vid riksdagen 1853—54) som en slagfärdig debattör. Paulson Minnestal 21 (1894, 1899). En insektfångande växt med mycket känslig och slagfärdig fångstapparat är den ryktbara flugfällan, Dionæa muscipula, från Carolina i Nordamerika. VetAÅb. 1906, s. 167. Redaktör Gustaf Näsström inledningstalade slagfärdigt. Form 1949, s. 148. särsk. (numera föga br.) med anslutning till (2 o.) slag, sbst.1 4 a: färdig till slagsmål. (Sv.) Dessa karlar äro alltid slagfärdiga: (fr.) sont toujours prêts à se battre, à se prendre aux cheveux, à en venir aux mains. Schulthess (1885).
2) till 4 b: färdig till strid, stridsberedd; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr 1); jfr slakt-färdig 1. Förtröstande på sitt mod, .. uppställde .. (hertigen av York) sig slagfärdig på slätterna vid Wakefield. JPTheorell i 2SAH 8: 50 (1816). Oppositionens nederlag afgör .. utgången af frågan om 107 §. Riddarhuset står nu slagfärdigt .. under Hartmansdorff. Liljecrona RiksdKul. 84 (1840). Den föreslagna härordningen .. förmår vid fredsbrott uppställa en slagfärdig, d. v. s. marsch-, manöver- och stridsduglig fälthär. PT 1901, nr 16, s. 3.
3) till 7: färdig att få ett slaganfall (till följd av ansträngning o. d.). Strindberg Brev 3: 371 (1883).
Avledn.: slagfärdighet, r. l. f. [jfr t. schlagfertigkeit] egenskapen l. förhållandet att vara slagfärdig.
(40 a) -FÖLJARE. (mindre br.) sjöt. vid motorbåts slag fäst list avsedd att ge båten ett fördelaktigt läge vid gång o. att hindra vatten att spruta ombord, sprutlist. 2NF 37: 615 (1925). —
(1—3) -FÖLJD. särsk. (fysiol.) till 3 f, om det sätt varpå (l. den hastighet varmed) hjärtats slag följer på varandra; jfr följd 4 c, e. 2NF 2: 487 (1904). —
(23) -FÖNSTER. byggn. fönster som kan slås upp o. slås igen med tillhjälp av gångjärn; motsatt dels: skjutfönster, dels: vridfönster. Carlberg SthmArchitCont. D 1 a (1740). —
-GULD. [jfr t. schlaggold] (†)
-GÅNG.
1) (†) till 3 b slutet: ledning som förbinder urs gångverk med dess slagverk. 100. alln stååltråå till lilla klåkkans slaggång, nedre uti kyrkan. VDR 1662—63, s. 66.
2) (förr) till 40 a: vardera av de längs fartygs sidor i höjd med slaget löpande gångarna (från vilka läckor kunde tätas); jfr slag, sbst.1 40 b. ExFlott. § 14 (c. 1740). Anm. till 2. Det hos Möller (1790, 1807) o. Heinrich (1814, 1828) uppförda ordet slägg-gång (släggång), sannol. med en åsyftad bet.: slaggång (se d. o. 2), är möjl. en ombildning av slag-gång under anslutning till slägga, sbst. (med tanke på att redskap för tätning av läckor, bl. a. släggor, förvarades i slaggångarna).
(3) -HAGEL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hagel (se hagel, sbst.2 1) som slår hårt mot det som det faller på. Broman Glys. 1: 358 (1714). —
-HAMMARE. [jfr t. schlaghammer (i bet. 1 o. 3 a)]
1) (förr) till 1: av bokbindare använd järnhammare varmed ark bultades samman före bindning. Wikforss 2: 506 (1804).
2) (†) till 1, 4 b: ss. handvapen använd hammare, stridshammare; jfr -lod 2. Hagström Herdam. 4: 333 (i handl. fr. c. 1750).
3) (i fackspr.) till 3 a, i mekanism o. d.: del som åstadkommer slag. 2SvUppslB 13: 1129 (1949). särsk.
a) vap. i eldvapens mekanism: rörlig del som vid avfyring (medelst slagfjäder o. d.) bringas att slå mot tändmedel l. (i fråga om ä. konstruktioner) mot slagstift; äv. om liknande anordning i tändrör; jfr -kruts-hammare o. hammare, sbst.2 1 e α α', β'. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 58 (1895). SkjutlArm. 1946, s. 55 (i tändrör). Laddningen (i en kanon) .. antändes av antändningsmedlet, som bringas till explosion genom slag från den i mekanismen befintliga slaghammaren el. på elektrisk väg. 2SvUppslB 2: 439 (1947).
4) urmak. till 3 b slutet, i slagverk: rörlig del som gm sitt slag frambringar ljud; jfr hammare, sbst.2 1 e. BtÅboH I. 11—12: 26 (1661). —
(3 a) -HANE. (förr) i eldvapens mekanism: hane som försatte slagstift (se d. o. 1) i rörelse. Schulthess Tigerhielm 11 (1880; på kulspruta). —
(1—3) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) hastighet varmed slag följer på varandra; särsk. till 3 f, i fråga om hjärtats slag. JernkA 1894, s. 339 (vid handborrning). Hjärtats slaghastighet. 2NF 7: 1482 (1907). —
(3 a) -HATT.
1) (förr) i fråga om slagsikt: från lykta (se lykta, sbst.2 3 c) utskjutande beslaget trästycke som, då lyktan roterade, slog till en stång (jfr -brand 1) så att denna (o. den därmed förbundna sikten) försattes i rörelse. JernkA 1833, s. 620.
2) (numera mindre br.) vap. koppar- l. mässingshylsa inneslutande en tändsats avsedd att antändas gm slag av slaghammare l. tändstift o. d. i vapen, tändhatt l. knallhatt (se d. o. 1 a α, β); dels om separat hylsa (avsedd att fästas vid patron l. på en tapp i vapnet), dels (o. i fråga om nutida förh. bl.) om hylsa som inpressats i patrons botten (så att den utgör en beståndsdel av patronen); jfr -huv, -kruts-hatt o. hatt 3 i. KrigVAT 1833, nr 11, s. 2. Slaghatten trädes på ett städ i patronen. UFlott. 3: 197 (1906). Tändhatt (vid marinen vanl. Slaghatt), cylindrisk koppar- el. mässingshatt, fylld med en av ett initialsprängämne .. bestående tändsats (knallsats) och anbragt i en patronhylsa. 3NF 19: 972 (1933). 2SvUppslB 30: 272 (1954). —
-HJUL. (slag- 1753 osv. slags- 1754—55 (: Slasshiulet))
1) (i fackspr.) till 3 a, på slagpress: kring presskruven löst lagrat hjul som vid den slutliga nedpressningen av överplattan upprepade ggr vrids tillbaka en del av ett varv o. sedan med fart slås emot fasta klackar på skruven. SvSlöjdFT 1908, s. 98.
2) (†) till 3 b slutet, i urs slagverk: hävstiftshjul. Polhem ESkr. 1: 170 (c. 1715). HusgKamRSthm 1754—55, s. 473. —
(1) -HOLTS. [jfr t. schlagholz] (†) faktpinne, faktholts. Dalin FrSvLex. 1: 87 (1842). Schulthess (1885). —
(4 b) -HOP. [jfr t. schlachthaufen] (förr) om en för strid uppställd, kompakt formation av soldater till fots. 2VittAH 17: 4 (1839, 1846). —
(3) -HUGG. (†) i fråga om häst som förs i lina: bestraffning varvid linan försätts i svängning så att kapsonen slår hästen på nosryggen. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 19 (1836). Slaghugg vill säga en smärtsam kapsons inverkan, uppkommen genom en vidlyftig böljning af cordonen. Därs. —
(4 a) -HUND. [jfr lt. slaghund, nedsättande personbenämning] (†) slagskämpe (se d. o. 1). HammarkDomb. 1/3 1599. —
(1) -HYLSA. (i fackspr.) med en utstående klack försedd hylsa som anbringas runt fastrostad l. för hårt åtdragen mutter, varefter muttern kan lossas gm slag mot hylsans klack. Forsberg o. Gustafsson VerktMek. 53 (1953). —
(1) -HÅLL. om avstånd inom vilket det är möjligt att träffa ngn l. ngt med slag; särsk. dels i uttr. inom slaghåll, inom sådant avstånd, dels i uttr. på lagom slaghåll, på ett för slag lagom avstånd. Andersson KinPingv. 27 (1933: på lagom slaghåll). (När en i vanliga fall fridsam man blev retad) hände det ibland att han kunde lägga till med sina bastanta nävar och då stöp allt som fanns inom slaghåll. Johansson Krutgubb. 65 (1938). —
(1—3) -HÅLLFAST~02 l. ~20. (i fackspr.) som håller för slag, slagfast (se d. o. 2). ICAKurir. 1967, nr 41, s. 8. —
(1—3) -HÅLLFASTHET~002, äv. ~200. [jfr -hållfast] (i fackspr.) hållfasthet mot slag; jfr -fasthet, -seghet, -tålighet. JernkA 1922, s. 317. —
(1) -HÅV. entomol. jämförelsevis kraftig insekthåv med vilken man vid användandet slår genom gräs o. örter l. mot buskar. Sjöstedt Västafr. 201 (1904). —
(3 a) -HÖJD. tekn. höjd från vilken rörlig del av maskin l. mekanism utför slag. TT 1894, M. s. 1. —
(27 f) -HÖK. (slag- 1670 osv. slage- 1647—1713) [fsv. slaghhöker (i bet. 1)]
1) (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på vissa (ss. skadedjur betraktade) rovfåglar; särsk. om duvhök. Schmedeman Just. 267 (1647). Harar fångas på åtskilligt sätt, såsom med Falckar eller Slaghökar, nät, rännsnaror, jagande och skjutande. Orrelius Diurr. 18: 2 (1750); jfr hök 1 a. Nilsson Fauna II. 1: 65 (1824; om ormvråk). Scheutz NatH 66 (1843; om bivråk). Slaghöken eller dufhöken är en farlig fiende för wåra hemfoglar. Berlin Lsb. 93 (1852). Ericson Fågelkås. 2: 81 (1907; om pilgrimsfalk). Åtminstone i vissa trakter är det .. tydligt, att det är .. (fjällvråken), som utgjort det vida öfvervägande antalet af de ”slaghökar”, för hvilka premier utbetalats. Ekman NorrlJakt 203 (1910).
2) bildl.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. nedsättande benämning på person; särsk. dels om person som lever överdådigt (o. tär på andras tillgångar), dels om person som är busaktig l. knölaktig; jfr hök 2 a. Jag hade .. ridit till Wadstena med stöflar och sporrar, hwilket .. (en äldre släkting) aldrig kunde lida, serdeles derföre att han hade ondt om foder att gifwa hästen, af hwilken orsak jag .. blef illa undfägnad .. med namn af slaghök, sprätthök, och flera obehagliga ord. Nyrén Charakt. 92 (c. 1765). Bucht SprHärnös. 131 (1962).
-INSTRUMENT.
1) (tillf.) till 1 b, om redskap som man slår med i spel l. lek; jfr -trä 1 b. IdrBl. 1935, nr 97, s. 12 (om bandyklubba).
2) [jfr t. schlaginstrument] mus. till 1 f β: musikinstrument vars ljud frambringas gm slag; jfr -verk 2. Drake Töpfer 1 (1850). —
-JÄRN. [jfr t. schlageisen]
1) till 1, om järnredskap som man vid användandet slår med l. på; särsk. om dycknagel. BoupptRasbo 1740. Spikarne indrifvas med slagjern i träet så att de icke stå uppöfver ytan. Handtv. 109 (1874).
2) (numera bl. i vissa trakter) till 23, = sax, sbst.1 II 2 c α. 2Saml. 9: 102 (c. 1578). Haren har aldrig uppskattats bland lapparna men fångas dock med snaror och slagjärn. NordKult. 10: 52 (1947). —
(3 b slutet, 34) -KLOCKA. urmak.
(3 a) -KLÄMMA. (föga br.) tekn. på rör o. d. avsett för neddrivning medelst hejarverk: ovanför slagmuff placerad anordning som förmedlar hejarhuvudets slag. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 12, 13. —
(3 a) -KOLV. tekn. om kolv (se d. o. I 5) som påverkar ngt gm slag (t. ex. så att detta drivs ned i sten l. mark). Vägmaskinl. 181 (1942; i fråga om borrmaskin). SvByggKatal. 1955, s. 115 (i fråga om hejare). —
-KRAFT.
1) till 1—3, om kraft som utvecklas l. kan utvecklas vid slag; särsk. till 3 a, om sådan kraft som utvecklas av rörlig del i maskin o. d.; jfr 3. TT 1874, s. 61 (i fråga om ånghammare). Adelborg Djung. 169 (1936; i fråga om regndroppar). Collinder Kalev. 35 (1948; i fråga om person).
2) till 4 b, om kraft som stat l. (befälhavare över) militärt förband l. fartyg o. d. utvecklar l. kan utveckla i strid (äv. i sådana uttr. som militär slagkraft); jfr 3. Port Arthur-eskadern skakades i sin slagkraft. SDS 1904, nr 164, s. 1. Tysklands militära slagkraft. Ymer 1938, s. 67.
3) [delvis med anslutning till slå, göra starkt intryck, vara verkningsfull (jfr slag, sbst.1 3 j)] i bildl. anv. av 1 o. 2; särsk. om ngns l. ngts egenskap l. förmåga att göra en betydande insats l. ett starkt intryck l. vara effektiv(t) l. göra sig gällande l. om ngts egenskap l. förmåga att vara verkningsfullt, effektivitet l. verkningsfullhet o. d. Exportutställningen, där vår svenska industri uppträder med samlad slagkraft. SvD(A) 1923, nr 123, s. 10. (Fru Larsén-Todsen) framstår som primadonna af internationella mått icke minst genom sin sångdramatiska slagkraft. 2NF 37: 77 (1924). En tidning är rubrikerna .. . Det är där slagkraften sitter! Siwertz JoDr. 133 (1928). —
3) i bildl. anv. av 1 o. 2; jfr -kraft 3. Den ökade arbetsbördan hade .. medfört nödvändigheten av att omorganisera och utöka hela kriminalavdelningen, göra den mera effektiv och slagkraftig. Hellström Malmros 30 (1931). —
(46) -KRAGE. (i fackspr.) på rock o. d.: krage som på bröstets framsida övergår i slag. Varulex. Beklädn. 203 (1945). —
(23) -KROK. (mindre br.) fisk. sax (se sax, sbst.1 II 2 c γ), fisksax, saxkrok. KatalÅhlénHolm 79: 138 (1920). Därs. 104: 262 (1932). —
(3 a) -KROSS. [delvis möjl. äv. att hänföra till slaga, sbst.1] tekn. kross vari krossning sker gm roterande slagverk (slagor, slagstift); jfr -krosskvarn, -kvarn, -stifts-kvarn. 3UB 8: 30 (1939; för krossning av kalksten). —
(3 a) -KROSS-KVARN. [delvis möjl. äv. att hänföra till slaga, sbst.1] tekn. = -kross. TNCPubl. 39: 93 (1968). —
(3 a) -KRUT. [jfr t. schlagpulver] ss. fängkrut förr använt krut som bragtes att explodera gm slag; jfr -fängkrut o. knall-krut. KrigVAH 1827, s. 42.
Ssgr (förr): slagkruts-, äv. slagkrut-antändning. antändning av laddning medelst slagkrut. KrigVAH 1829, s. 78.
-piller. slagkrut format till ett piller överdraget med fernissa l. vax o. avsett att placeras i en urtagning på hanen l. en urtagning på fänghålstappen i slaglåsgevär; jfr slag-piller 1. Källström Jagt 105 (1850).
-rör. med slagkrut fyllt rör använt på samma sätt som slaghatt (se d. o. 2), slagrör (se d. o. 1). Svederus Jagt 358 (1831).
(4 b) -KRYSSARE. [jfr t. schlachtkreuzer, eng. battle cruiser] (om ä. utländska förh.) tungt bestyckad o. bepansrad kryssare erinrande om ett slagskepp (se d. o. 2) men skild därifrån gm högre fart o. lättare pansar, stundom äv. lättare bestyckning; jfr -skepps-kryssare. Hedin 3Tal 51 (1913; om ryska förh.). Italiensk slagkryssare på 35000 ton stapelsatt. SvD(A) 1939, nr 294, s. 5. —
(3 i) -KUGEL. (†) = -kula 2. Ähr in Fylt vti Slagkugler For änn någett Fyruerch ther oppå ähr kommet (bl. a.) Till — 18 kopp(er) Slagkugler Slannge krwtt — 1 lb (dvs. lispund) 13 3/4 {marker}r .. Till — 14 Jernn Slagkuglor Slannge krwt — 7 1/2 lb (dvs. lispund) 7 1/2 {marker}r. ArkliR 1565, avd. 38. jfr: 8 Karttoge slaghkuglor. ArkliR 1565, avd. 38. —
-KULA.
1) till 1, 3 a, b: kula (se kula, sbst.3 1, 1 i) som är fäst vid l. utgör ena ändan av stång l. kläpp o. dyl. o. som är avsedd att slå till ngn l. ngt l. slå mot ngt. KrigVAH 1844, s. 202 (om kula fäst vid rörlig stång i kastmaskin o. avsedd att slå till en projektil). (Hjälmkrossarna) hade vanligen slagkulor av metall. Alm BlVap. 169 (1932). Bringéus Klockringn. 64 (1958; på kyrkklockas kläpp).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 3 i: av järn l. koppar tillverkad ihålig kula (se kula, sbst.3 2) fylld med (l. avsedd att fyllas med) explosivt innehåll bestående av krut (jämte brandsats l. små kulor o. tändrör o. d.), granat l. bomb; särsk. om sådan kula anbringad inne i fyrboll o. d.; jfr -kugel, -lod 4 o. spring-kula. Mössar fyrbållar medh ier(n) slaghkulor — 28 Mössar fyrbållar wtan slaghkulor — 16. ArkliR 1565, avd. 38. Jakobsson BevBeklädn. 49 (1938). jfr: Koppar slagh kulor vdi Mössar Fyrbållar 18(,) kopp(er) slagh kulor och iche ähre vti Fyrbåller 34. ArkliR 1565, avd. 38. jfr kartoge-slagkula. —
(3 a) -KVARN. [delvis möjl. äv. att hänföra till slaga, sbst.1; jfr t. schlagmühle] tekn. = -kross. TT 1901, K. s. 77. —
(33 c) -KÄRNA. [möjl. äv. att hänföra till slaga, sbst.1] (i sht förr) med slag försedd smörkärna. Juhlin-Dannfelt 199 (1886). —
(40 a) -KÖL. sjöt.
1) om vardera av de på ömse sidor av vissa fartyg i slaget anbragta plåtar l. stålkonstruktioner som står ut från skrovet o. är avsedda att minska rullningen vid sjögång, slingerköl. Ekelöf Skeppsm. 15 (1881).
2) om vardera av de på ömse sidor av vissa segelbåtar i slaget anbragta, snett utåt riktade kölar som ersätter den eljest vanliga kölen mitt under båten o. har till ändamål att minska båtens djupgående, att hindra avdrift o. att ge båten ett stadigt underlag då den står på bottnen vid ebb l. på fordon vid transport, tvillingköl. Rydholm (1967). —
(3 a) -LADDNING. vap. krutladdning avsedd att antändas av tändsats som antänds gm slag (av slagstift o. d.). SoldIInf. 1944, s. 107. —
(40 a) -LAPP. (†) blybit att laga skada i fartygs slag med. (På ett fartyg bör bl. a. finnas) Rulle-bly til stycke- och slaglappar. Grundell AnlArtill. 1: 20 (c. 1695). ReglTjArméenFl. 1796, s. 36. —
-LINA. [jfr holl. slaglijn (i bet. 2 o. 3), t. schlaglien, schlagleine (i bet. 3)]
1) gymn. till 1 h: vid slagäntring använd lina, slagäntringslina; jfr båg-lina, slak-lina 1, slapp-lina, våglina. VLRektH 1828.
2) (†) till 21: lina avsedd att beslå segel med, beslagslina, beslagssejsing. SkeppsgR 1544. Rajalin Skiepzb. 228 (1730).
3) (i fackspr.) till 25: kritat (l. med kol o. d. bestruket) snöre som spänns över arbetsstycke o. d., lyfts på mitten o. därefter släpps, så att det slår mot underlaget o. där åstadkommer en linje till ledning för sågning l. klippning o. d., kritsnöre; jfr -snöre 1. Röding 2: 476 (1796). —
-LINJE.
1) miner. till 1—3, om var o. en av de sprickor som tillsammans bildar en slagfigur. Svenonius Stenr. 119 (1888).
2) sport. till 1 b, om linje vid vilken slagmannen i kricket står, då han slår till bollen. NFSportlex. 2: 352 (1939).
3) [jfr t. schlachtlinie, eng. line of battle, fr. ligne de bataille] till 4 b.
a) mil. om (fronten av) formering vari militärt förband är ordnat till strid; äv. övergående till att beteckna front (se d. o. 2 e) där strid pågår; jfr linje 3 b α, β, slakt-linje. Efter Stenbocks anordning .. bildar sig deras (dvs. svenskarnas) slaglinie. Enberg i 2SAH 8: 248 (1817). Vid första uppställningen, tidigt på morgonen, placerades reserv-artilleriet bakom midten af slag-linien. KrigVAT 1840, s. 319. Slaglinje (dvs.) .. frontavsnitt som man strider om. IllSvOrdb. (1955). särsk. bildl., om uppställning vari ett lag (i fotboll l. bandy o. d.) ställer upp till match. IdrBl. 1924, nr 19, s. 2.
b) (förr) formering vari fartygen i en sjöstyrka var ordnade på linje (se linje 3 c) för strid; äv. i utvidgad anv. (jfr 4), om segelordning i vilken flera fartyg seglade bidevind i varandras kölvatten, bidevindslinje. SignalbFl. 174 (1840; i utvidgad anv.). UB 7: 403 (1875).
4) (om ä. utländska förh.) i utvidgad anv. av 3 b, om den del av stats sjöstridskrafter som bestod av stridsberedda slagfartyg. Claesson MaktHav. 26 (1943).
-LIST.
1) [jfr t. schlagleiste] (numera bl. mera tillf.) till 3, om en på dörr l. lucka l. fönster anbragt list (se list, sbst.2 3 a) som, då dörren osv. stängs, slår mot ngt. Lundberg Träg. 46 (1754).
2) [möjl. äv. att hänföra till slaga, sbst.1] till 3 a, i fråga om maskin o. d.: var o. en av ett antal lister (se list, sbst.2 3) gm vilkas slag (l. gm slag mot vilka) ngt bearbetas.
a) lant. i tröskverk o. d.: var o. en av ett antal lister som är anbragta på cylindern o. slår säd o. d. mot skon (se sko, sbst. 2 l) l. var o. en av ett antal lister som är anbragta på skon o. varemot säd o. d. slås; jfr -trä 4 o. slaga, sbst.1 2 a. TT 1874, s. 275. Tröskningen verkställdes (i ett visst slagtröskverk) mellan en roterande cylinder och en fast, omslutande kåpa, båda klädda med fastskrufvade slaglister. 2UB 4: 141 (1899).
b) (i sht förr) i smörkärna: slaga (se slaga, sbst.1 2 b); jfr slag, sbst.1 33 c. LAHT 1913, s. 275.
3) (†) till 3 i, om en med urtag för stubin o. ett antal mörsare försedd planka tjänande ss. underlag för de gm stubinen sammankopplade mörsarna vid avfyrande av fyrverkeripjäser i serie (numera ersatt av: batterilåda). Dalin (1854). —
(1—3) -LJUD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6339). ljud av slag; särsk. (i sht om ä. förh.) i sådana uttr. som hålla jämnt slagljud, slå i takt vid smide med handsläggor. 5 à 6 personer .. smidde .. (på ett ankare) med handsläggor, och höllo så jämnt slagliud, at icke et enda slag skulle komma i wägen för det andra. NoraskogArk. VI. 1: 16 (1768). Polyfem III. 45: 4 (1811; i fråga om väggur). —
(3 j) -LJUS. [efter t. schlaglicht; möjl. delvis med tanke på ljus från blixt (jfr slag, sbst.1 3 h α)] ljus l. belysning som (i sht mer l. mindre plötsligt) faller över ett begränsat område; äv. mer l. mindre bildl., särsk. i fråga om att ngt snabbt o. tydligt blir klargjort l. utrett l. skärskådat: blixtljus, blixtbelysning. KrigVAT 1851, s. 472 (i bild). Ett halvskumt kyffe .. med ett bländande slagljus från gluggen uppe vid röstet. Högberg Utböl. 2: 137 (1912). Posse Fång. 150 (1931). särsk. (föga br.) teat. över scen vertikalt anbringad anordning varmed ljuset från en ljuskälla vidgas l. koncentreras för att ge rymd o. glans åt gestalterna på ett visst område av spelplatsen, nedslagsljus. Peterson-Berger Recens. 1: 239 (1907, 1923). —
-LOD.
1) [jfr mlt. slagelōt, t. schlaglot; föremål som lötts samman kan bearbetas med slag] metall. till 1, = lod, sbst.4 1; numera bl. i inskränktare anv., om hårdlod (motsatt: snällod). Linc. Hh 1 a (1640: slaghlott). Slaglod, (dvs.) en af wissmuth, tenn och bly, eller ock af silfver, koppar och mässing blandad metall, hvarmed metaller ihoplödas. Synnerberg (1815). Man skiljer mellan lättsmälta lödmetaller eller snällod och svårsmälta eller slaglod. Kjellin 684 (1927). jfr argentan-, guld-, koppar-, mässings-, silver-slaglod.
2) (†) till 1, 4 b: ss. handvapen i strid använd stav med en metallklump i ändan; jfr -hammare 2. När tilhoopa warder (i krig) medh pijkar .. och Hillebårdar .. genom rändt: Medh Slagloodh, Klubbor, Morgonstiärnor, och Påkar .. affdrifwit .. Tå (osv.). Schroderus Comenius 713 (1639; t. texten: mit streitkolben (Pusicanen)).
3) till 3 b slutet: lod (se lod, sbst.4 9) som driver slagverket i ur. Schultze Ordb. 2805 (c. 1755).
(3 a) -LÅS.
1) [jfr ä. d. slaglås] (†) lås (se d. o. 1) med avfasad kolv som pressas tillbaka, då dörren slås igen, o. därefter av en fjäder pressas ut igen, springlås, smällås. VDAkt. 1676, nr 105 (1672). JämtlHärjedH 2: 25 (cit. fr. 1700).
2) [jfr t. schlagschloss] i fråga om eldhandvapen: lås (se d. o. 2 a) där tändmedlet antänds gm slag av hane l. slaghammare l. tändstift; företrädesvis om sådant förr använt lås där tändmedlet var inneslutet i en separat (på tapp i vapnet placerad) knallhatt, perkussionslås; jfr -kruts-lås. KrigVAT 1842, s. 273. Det lås, som numera nästan uteslutande användes är det s. k. slaglåset, hvilket genom slag på tändhattstappen åstadkommer det i tändhatten inneslutna slagkrutets antändning. Jochnick Handgev. 13 (1854). Dubbelbössorna äro numera bakladdningsgevär med slaglås, och synlig hane l. hammerlesslås med dold hane. BonnierKL 5: 391 (1924). särsk. (förr) i utvidgad anv., om liknande avfyringsanordning för kanon l. mina; jfr lås 2 a slutet. VFl. 1917, s. 61 (för mina). VaruhbTulltaxa 1: 556 (1931; för kanon).
Ssgr (till -lås 2; förr): slaglås-antändning. antändning gm slag av hane o. d. mot separat knallhatt, perkussionsantändning. Jochnick Handgev. 3 (1854).
-gevär. gevär med slaglåsantändning, perkussionsgevär; jfr slag-gevär. BtRStP 1853—54, IV. 1: nr 151, s. 4.
(1) -LÄGG. (förr) lägg (se lägg, sbst.2 a) bearbetat l. avsett att bearbetas med slaghammare (se d. o. 1). Thon o. Kirsch 35 (1856). —
-LÄNGD.
2) tekn. till 3 a, om avståndet mellan de punkter mellan vilka rörlig del av maskin l. mekanism o. d. regelbundet rör sig l. (maximalt) kan röra sig fram o. tillbaka, slag. Frykholm Ångm. 238 (1881).
3) [jfr t. schlaglänge] (i fackspr.) till 22 a α, i fråga om en av metalltrådar spunnen lina: det parallellt med linans axel mätta avstånd som motsvarar ett varv av en i linan ingående tråd, stigning. FFS 1930, s. 487. —
(40 b) -LÄNSNING. sjöt. länsning av fartygs slag; äv. konkret, om anordning för sådan länsning. Anordningar för slaglänsning. SFS 1915, s. 1452. Stenfelt (1920; konkret). —
(40 b) -LÄNSPUMP~02 l. ~20. sjöt. pump för slaglänsning; jfr -pump o. kungs-pump. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(46) -LÄRFT. (i sht förr) (ss. mellanlägg i kläder, i sht i slag, ofta använt) hårt klistrat, grovt, tvåskaftat lärft; jfr -väv. Klint (1906). —
(1 b) -MAN. i bollspel: deltagare med uppgift att slå till boll (med bollträ l. med handen). Norman GossLek. 88 (1878; i väggboll). Wilson Spelb. 455 (1888; i kricket). Jfr C. —
(4 b) -MARK. slagfält; i sht mer l. mindre bildl. Hedin Rev. 323 (1880). (I tunnelbanestationer) har affischkonstnären sitt verksamhetsfält och sin bästa slagmark. GbgP 1951, nr 13, s. 2. —
(1) -MASK. slakt. slaktmask försedd med en sprint som drivs in i slaktdjurets hjärna gm slag med en klubba. SD(L) 1896, nr 488, s. 2. —
-MASKIN.
1) (förr) till 1: vid formning av tunn plåt använd apparat vari plåten placerades mellan två formar av vilka den övre pressades in i den undre gm slag med en hammare. Scheutz Bleckarb. 36 (1849).
2) [jfr t. schlagmaschine] (i fackspr.) till 3 a: maskin som åstadkommer slag (varigm ngt bearbetas); särsk. om slagrens; jfr slagare 9. TT 1874, s. 254 (om slagrens). Slagmaskin för spiktillverkning. SvIndLex. 1: 194 (1948). särsk. bildl. (med anslutning till slag, sbst.1 1), om boxare som slår likt en maskin. Expressen 1962, nr 104, s. 16. —
(3 a) -MEKANISM. (i fackspr.) mekanism som åstadkommer slag; särsk.
(3 j) -MELODI. (föga br.) melodi som slår, slagdänga, schlager (se d. o. 1). Folcke Timm. 46 (1913). —
(3 a) -MUFF. tekn. på rör o. d. avsett för neddrivning medelst hejarverk: muff (se muff, sbst.1 2 a) avsedd att motta hejarhuvudets slag. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 12. —
-MÖRK. [till -mörker] (föga br.) alldeles mörk, kolmörk, beckmörk. Högberg Baggböl. 2: 143 (1911). —
-MÖRKER. [efter mönster av -ljus] (föga br.) fullständigt mörker, kolmörker, beckmörker. Högberg Vred. 3: 64 (1906). Dens. Storf. 62 (1915). —
(3 j) -NUMMER. i fråga om konsert l. varieté l. cirkus l. teater o. d.: nummer (se d. o. 7 b) som slår; särsk. pregnant, om det mest omtyckta numret vid en föreställning l. i ngns repertoar. Konstcyklister hör .. till slagnumren (på ett cirkusprogram). Norrskensfl. 1927, nr 156, s. 2. Hans slagnummer var ett trumslagarsolo .. som kom publiken att vråla av gillande. Asklund Fanfar 134 (1934). särsk. i utvidgad l. bildl. anv., om ngt (äv. ngn) som gör l. kan förväntas göra starkt intryck l. åtnjuter l. kan förväntas få stor framgång l. popularitet (ss. det främsta resp. den främste på sitt område) o. d.; jfr schlager 2. Något riktigt slagnummer finns .. inte i år (i bokfloden). Östergren (cit. fr. 1923). De radikalliberala idéernas främste förkämpe under senare delen av 1800-talet (dvs. Adolf Hedin) ansågs .. fortfarande (dvs. under valkampanjen 1946) som ett slagnummer i den politiska kampen. Hellström i 3SAH LVIII. 2: 9 (1947). —
-NÄT. [fsv. slaghnät (i bet. 4); jfr t. schlagnetz (i bet. 2, 4)]
1) (†) till 1: pulsnot; jfr slakt-nät. Lind (1749; under säg-garn). ÖoL (1852). jfr LandsmFrågel. 37: 41 (1935).
3) (†) till 3: långt o. smalt nät som man med tillhjälp av sänke låter falla lodrätt ned i vattnet för att undersöka hur djupt sill står. VetAH 1770, s. 167 (om norska förh.).
4) jäg. till 23: nät avsett att slå igen om jaktbyte (gm att detta vidrör gilleranordning l. gm att jägaren drar i ett rep). Aken Reseap. 368 (1746). jfr (†): Slammet ur Haarlemer-sjön .. upptages (för tillverkning av tegel) i båtar med en lång stång, hvarpå ett cirkelformigt jern är fästadt, samt ett slags slagnät. Gundberg Tegel 26 (1860). —
(3 j) -ORD. [jfr t. schlagwort]
1) (jämförelsevis kort) stående uttryck (jfr ord, sbst.2 1) l. ord (se ord, sbst.2 4) som på ett slående (vanl. mer l. mindre tendentiöst) sätt uttrycker en tanke l. ett program l. karakteriserar en företeelse l. gör propaganda för en meningsriktning l. en vara o. dyl. o. som ofta används (i sht i den allmänna debatten rörande politik, religion, konst o. d.), slagkraftigt l. propagandistiskt uttryck l. ord, bevingat ord l. motto l. paroll l. slogan; äv. med särskild tanke på att ett sådant uttryck l. ord mera talar till känslan än till förnuftet l. används okritiskt: (tom l. nött) fras (se fras, sbst.1 2) o. d.; äv. med förbleknad bet., om uttryck l. ord som åtnjuter tillfällig popularitet, modeuttryck l. modeord; förr äv. om uttryck l. ord i vilket ligger en särskild kraft l. tyngd (jfr kraft-ord 2). (Ordet självstyrelse) har, såsom alla andra politiska slagord, öfver verlden blifvit utkolporteradt från Frankrike. Forssell Stud. 1: 165 (1870, 1875). Den franska radikalismen .. är .. rädd för att resonnera .. och rör sig derföre helst med några tomma slagord. Samtiden 1873, s. 486. Det bekanta slagordet, att ”Svenska folkets historia är dess konungars”. Rundgren i 3SAH 2: 20 (1887). Detta .. slagord (dvs. det av en student använda latinska uttr. ”lex viatoris latrocinationis”) gaf gästgifvaren anledning att taga sig en funderare på saken (dvs. om han skulle låta studenten o. hans sällskap få skjutshästar utan betalning). Adelsköld Dagsv. 1: 249 (1899). ”Oh Boy!” — .. var slagordet för säsongen och ansågs synnerligen spirituellt. Nordström Amer. 252 (1923). Genom ständiga korta påminnelser om varans namn, dess tillverkare, var den finns att få samt eventuellt något slagord skall .. (visitkortsannonsen) ständigt hålla minnesbilden vid liv hos publiken. HandInd. 256 (1926). (Propagandan) arbetar med förenklingar och slagord. Husén Psyk. 221 (1954).
2) [jfr 1] (numera föga br.) ord (se ord, sbst.2 4) som är av stor vikt i en tankeföljd l. en framställning l. ett litterärt verk o. dyl. (o. som särskilt framhålls gm att användas mer än en gång), huvudord (se d. o. 1) l. nyckelord; jfr 3. (I inledningen till Uppenbarelseboken) talar författaren om sig sjelf såsom en ”som förut vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, sådant som han sjelf sett”. Och åter i de sista verserna af boken återkommer detta slagord ”vittna” flera gånger. Rudin BibEnh. 40 (1887). Cederschiöld Skriftspr. 65 (1897).
3) [eg. specialanv. av 2] (i fackspr.) i bibliotekskatalog: ord (se ord, sbst.2 4) l. kort uttryck som anger ämne för (en l. flera) böcker o. d. (o. som valts oberoende av titeln), ämnesord; äv. i fråga om register (till bok o. d.): vart o. ett av de ord (se ord, sbst.2 4) l. korta uttryck som anger ngt som behandlas (i boken osv.) o. som är förenat med uppgift om var (i boken osv.) detta kan återfinnas; äv. allmännare: uppslagsord. Artikeln De, Den, Det .. upptages ej som slagord (i ett register över dramatiska arbeten). Klemming DramLitt. 595 (1879). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr: slagords-, äv. slagord-katalog. [jfr t. schlagwortkatalog] bibliot. till -ord 3: bibliotekskatalog där boktitlarna är upptagna under alfabetiskt ordnade slagord, ämneskatalog. UNT 1925, nr 9180, s. 2.
(4 b) -ORDEN. [jfr mlt. slach(t)orde] (†) slagordning (se d. o. 2); särsk. i uttr. slå sig i slagorden, ställa upp sig i slagordning; jfr slakt-orden. 1Sam. 17: 8 (Bib. 1541). Svart G1 43 (1561: slog sigh .. i slagorden). 1VittAH 1: 136 (1755). särsk. bildl. Af en wäderpust eller het solstråle är hela deras (dvs. myggornas) slagordan förskingrad. Högström Lapm. 30 (1747). —
-ORDNING.
1) till 1 b, i bollspel: ordning vari medlemmarna i ett lag följer efter varandra i uppgiften ss. slagman. IdrIArmén 1926, s. 77.
2) [jfr t. schlachtordnung, fr. ordre de bataille] till 4 b.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ordning vari trupper l. fartyg ordna(t)s till strid; äv. konkret, om trupper l. fartyg i sådan ordning; i fråga om nutida förh. ersatt av dels: stridsgruppering, dels (i fråga om fartyg): stridsformering; jfr -orden o. slakt-ordning. Gustaf II Adolf 254 (1621). Professor Carlson uppskattar den .. (i slaget vid Poltava) framryckande ryska slagordningen till omkring 43,000 man. IllMilRevy 1902, s. 308. HT 1928, s. 347 (om förh. 1790).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (sport.) om uppställning vari lag deltar i match (i fotboll l. bandy o. d.). PErici Musæus 6: 127 a (1582). IdrBl. 1924, nr 13, s. 11 (i fråga om lag i bandy). —
(10) -ORT. (†) ort där mynt är slaget, präglingsort; äv. om inskription på mynt angivande präglingsorten. 2VittAH 21: 77 (1843, 1857). Slagorten (på myntet) är utplånad. AntT 3: 57 (1870). —
(1) -PENSEL.
1) (†) av målare vid masurering av möbel (av gran o. d.) använd pensel varmed man slår i den på möbeln nyss anstrukna färgen så att märkena efter slagen erinrar om ådringen hos ek, ekpiskare. AHB 12: 42 (1865).
2) bokb. av bokbindare vid marmorering l. sprängning använd pensel vars skaft slås mot ett trästycke (l. vars skaft får motta slag med hammare) så att färgämne från penseln i fina stänk faller på det som skall marmoreras osv. Thon o. Kirsch 10 (1856). —
-PILLER. (förr)
(1) -PISKA. (†) (ss. vapen använd) piska som på handtaget har en knapp med utstående tappar; jfr skojar-piska. Holmberg Nordb. 35 (1852). —
-PLAN.
2) [jfr t. schlachtplan] (i fackspr.) till 4 b: plan (se plan, sbst.1 II 1, 2) som har avseende på ett slag. Nordensvan Mainfältt. Förord 2 (1894). —
-PLATS. (slag- 1878 osv. slags- 1682—1697)
(3 a) -POLERARE. [de mellan räfflorna uppstående partierna på spetsen slår vid användningen mot fyllningen] odont. för maskinell polering av tandfyllningar avsett redskap vars spets är räfflad. Lenhardtson Tandl. 160 (1897). —
(3 a) -PRESS. [jfr t. schlagpresse] (i fackspr.) press varvid det för pressning erforderliga trycket erhålls gm slag; särsk. dels om skruvpress försedd med slaghjul (se d. o. 1), dels om skruvpress kring vars skruv en anordning bestående av en arm som i sin yttre ända uppbär en kula kan försättas i rotation så att den åstadkommer ett slag som trycker pressens överplatta nedåt. Polhem Test. 2Föret. 17 (c. 1745). Almroth Karmarsch 419 (1839; med roterande arm). GrafUppslB (1951; med slaghjul). —
(1, 3) -PROV. [jfr t. schlagprobe] (i fackspr.) prov avsett att utröna ett materials förmåga att motstå slagpåkänning; äv. konkret, om slagprovstycke; jfr -böjprov, -böjningsprov, -sträckprov, -tålighets-prov. JernkA 1854, s. 61. IngHb. 6: 560 (1954; konkret). —
(7) -PULVER. [jfr t. schlagpulver] (förr) pulver mot slaganfall. Chesnecopherus RegIter F 2 a (1613). —
(40 b) -PYTS. [jfr lt. slaggpüts, t. schlagpütze] sjöt. stor pyts (av plast, äv. av segelduk, i ä. tid äv. av trä) avsedd för slaglänsning (men använd äv. för annat ändamål, t. ex. för spolning). Röding 2: 314 (1796). Ekbohrn NautOrdb. (1840; av trä). Slagpyts, (dvs.) pyts varmed man halar upp sjövatten för spolningsändamål. Stenfelt (1920). Rydholm (1967). —
(1) -PÅSE. sport. sandsäck (se d. o. 2); ofta mer l. mindre bildl., dels om boxare som (i match l. ss. sparringpartner) tål l. får tåla en mängd slag, dels allmännare, om person som utsätts för svåra o. upprepade angrepp l. skymfer o. d.; jfr -säck. SvD(B) 1929, nr 54, s. 16. (En viss boxare) kommer .. att åter få sitt jobb som slagpåse hos (en annan boxare). IdrBl. 1935, nr 9, s. 6. Den ekonomiskt viktiga rollen som slav har (i USA) .. ändrats till något annat. Negern har blivit slagpåse, spottkopp och ”loser”. DN 1969, nr 124, s. 6. —
-REGN. (slag- 1541 osv. slage- 1705) [fsv. slaghräghn (i bet. 2); jfr mlt. slachregen, t. schlagregen (båda i bet. 2)]
2) till 3: regn (se d. o. 1) som faller häftigt o. slår hårt mot det som det faller på, störtregn, ösregn; äv. mer l. mindre bildl.; jfr plask-regn, platsregn. Mat. 7: 25 (Bib. 1541). Fly dropet, och råka i slagregnet .. (dvs.) Vhr Askan i Elden. Grubb 211 (1665). (Solen) kröp .. ned bakom synranden i ett slagregn av färger. Boberg Varg. 77 (1934). Så piskade ett plötsligt hagelblandat slagregn rutorna. Siwertz Pagoden 29 (1954).
-REM, sbst.1 (slag 1885 osv. slage- 1681)
1) [jfr t. schlagriemen] (om forntida romerska förh.) till 1: av knytnävskämpe kring handen lindad (med plattor av läder l. metall o. d. förstärkt) läderrem avsedd att ge slag ökad kraft. Heikel 51 (1932).
2) hippol. till 2: rem spänd så att den hindrar draghäst från att slå bakut under dragarbetet. Wrangel HbHästv. 534 (1885).
3) (†) till 3, på schäs l. faetong: var o. en av de remmar (en i vart o. ett av vagnskorgens hörn) som är avsedda att bromsa vagnskorgens rörelser framåt o. bakåt. Björkman (1889).
4) textil. till 3 a, i mekanisk vävstol: rem som förbinder slagarm med slagdocka. KatalIndUtstSthm 1897, s. 279.
5) [jfr fvn. slagálar, pl.] (†) till 21: rem som ryttare slår om sådant som han önskar medföra (o. fastgör detta vid sadeln med), sadelrem. Verelius 234 (1681). —
(40 a) -REM, sbst.2 sjöt. på insidan av fartygs slag: långskeppsförstärkning bestående av en l. flera grova plankor; jfr -vägare o. rem, sbst.2 3. Hasslöf SvVästkustf. 294 (1949). —
(3 a) -REMSA. (i fackspr.) pappersremsa på vilken text inslagits av kontorsmaskin. Karlqvist ADBOrdb. 94 (1973).
Ssg: slagrems-läsare. (i fackspr.) apparat för läsning av slagremsor. Karlqvist ADBOrdb. 94 (1973). —
(3 a) -RENS. textil. maskin med roterande slagverk (se d. o. 3) som uppluckrar bomull o. rensar den (gm att slå den mot ett galler genom vilket damm o. avfall faller ned); jfr -maskin 2, -vulf o. slaga, sbst.1 2 d. TT 1874, s. 25. —
-RING. [jfr t. schlagring]
1) till 1: för förstärkande av slag med handen avsett, armbands- l. ringformigt vapen som bärs kring handleden l. kring ett l. flera fingrar (o. som på utsidan ofta är försett med taggar). KrigVAT 1855, s. 2.
2) (i fackspr.) till 3 b, om den cirkelformiga del av en klocka mot vilken kläppen slår vid ringning; jfr slag, sbst.1 33 b. UB 4: 206 (1873). —
(23) -RO. [senare ssgsleden är ro, sbst.3 (se roa, sbst.)] (†) slagruta. BlBergshV 18: 49 (i handl. fr. 1687). —
(28 b) -RODD. fisk. vid sportfiske förekommande rodd i sicksack över strömmande vatten (särsk. norrländsk älv) med flugor l. drag släpande efter båten från ett l. flera spön, harling. BonnierLex. 6: 854 (1963). —
-RUM.
-RUTA, se d. o. —
(3 a) -RÄKNARE. tekn. apparat som uppmäter det antal rörelser som ngt som rör sig fram o. tillbaka gör; äv. i utvidgad anv. (motsv. slag, sbst.1 3 a slutet), om apparat som uppmäter det antal varv som ngt roterar, varvräknare; jfr -mätare, -täljare. TT 1882, s. 157. Lodlinan är uppvirad på en stor rulle och löper vid utgåendet genom ett par block, af hvilka det ena är försedt med slagräknare, angifvande längden af den utlupna linan. SD(L) 1898, nr 431 A, s. 3. Slagräknare för fram- och återgående rörelse. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 184. —
-RÖR.
1) [jfr t. schlagröhre] (förr) till 3 a, i: för antändning av laddning i eldvapen (i sht kanon) avsett rör fyllt med explosiv sats (t. ex. slagkrut); särsk. om sådant rör avsett att antändas gm slag av slaghammare o. d.; jfr -kruts-rör o. antändnings-patron, fyr-patron, tänd-patron. SvMerc. V. 2: 387 (1759). UB 4: 649 (1873; om friktionsrör). Kanonens krutladdning antändes antingen medelst slagrör (tändpatron) eller friktionsrör. UFlott. 3: 23 (1882).
2) (numera föga br.) fys. till 3 h β: glasrör avsett att demonstrera elektrisk urladdning, urladdningsrör; jfr blixtrör 2. NF (1890). 2NF (1917).
(7) -RÖRD, p. adj. (ngt ålderdomligt) om person l. kroppsdel: sjuk l. förlamad till följd av slaganfall; äv. om persons tillstånd o. d.: som kännetecknas av följderna av slaganfall; äv. substantiverat, om person som är sjuk l. förlamad till följd av slaganfall; förr äv. om djur: förlamad (i viss kroppsdel). M(agister) Israël Peldan, Österb. Rector (vid Åbo skola) 1730. Död 1750, förut länge slagrörd. Porthan 5: 153 (1772). Equisetum palustre, rånegräs, anses i synnerhet skadelig för hästar, hos hwilka den tros werka krampen, eller at de blifwa slagrörda i länderne. Gadd Landtsk. 2: 177 (1775). Bremer Dal. 327 (1845; om huvud). Giktbrutna, lama och lytta, blinda och slagrörda besökte brunnen (i Medevi) och återkommo hem förbättrade och många med alldeles återwunnen helsa. Afzelius Sag. X. 2: 166 (1866). Jag återsåg .. (en bekant) på gatan, där han .. promenerade i slagrördt tillstånd. AFSoldan (1872) hos Aho Soldan 392. Siwertz Pagoden 277 (1954). —
(1—3) -RÖRELSE. särsk. (tekn.) till 3 a, om rörelse fram o. tillbaka som del av maskin l. mekanism o. d. utför. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 184. —
(1, 3 a) -SAD, n.; pl. =. [av holl. slagzaad; senare ssgsleden är zaad, n., frö (se sådor)] (†) = -frö. Linné Sk. 355 (1751). —
(1, 3 a) -SAT, f.? [av t. schlagsaat; senare ssgsleden är saat, f., frö (se sådor)] (†) = -frö. Stiernman Com. 5: 468 (1694). —
-SATS.
(1, 3 a) -SAX. tekn. för klippning av plåt o. d. avsedd sax som är fastskruvad i arbetsbänk o. vars underskär är fäst i ett stativ, under det att överskäret är förenat med en hävstång som drivs för hand l. med en excenter o. d. PT 1902, nr 110, s. 4. —
(1—3) -SEGHET~02 l. ~20. [jfr t. schlagzähigkeit] (i fackspr.) om materials l. kropps förmåga att motstå brott vid slagpåkänning; jfr -arbete, -hållfasthet. JernkA 1932, 2: 157. —
-SIDA, se slagsida, sbst.1 —
(3 a) -SIKT. (förr) i kvarn använd sikt som försattes i skakande rörelse av en stång som i sin tur drevs gm slag av en l. flera slaghattar (se -hatt 1); jfr -siktverk. UB 5: 26 (1873). —
(40 a) -SITTRA. i fråga om träfartyg: timmer avsett att förstärka skrovets insida i slaget. Rålamb 10: 33 (1690: Slag Citrar, pl.). —
-SKATT, se d. o. —
(4 b) -SKEPP. [jfr t. schlachtschiff (i bet. 1 o. 2), eng. battle-ship (i bet. 2)]
1) (†) i sjöslag användbart krigsfartyg; jfr 2. Et Skep .. (bör) rida wäl för Ankare, bära sina Stycken wäl, wara rymligt Slagskep samt godt Siöskep. VetAH 1741, s. 170. KrigVAT 1850, s. 439.
2) [eg. specialanv. av 1] (om ä. utländska förh.) benämning på den största, kraftigast bestyckade o. bepansrade typen av krigsfartyg; jfr 3 o. slakt-skepp. Holmberg Artill. 4: 78 (1886). jfr kryssar-slagskepp.
3) [eg. bildl. anv. av 2] (om ä. utländska förh.) i uttr. flygande slagskepp, om stort, för bombfällning avsett flygplan. DN(B) 1944, nr 322, s. 1.
Ssgr (till -skepp 2; om ä. utländska förh.): slagskepps-division. jfr division 6 b α. Wrangel SvFlBok 467 (1898).
(1 f β) -SKINN, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6339). mus. om det skinn på en trumma som anslås (med trumpinnar o. d.); jfr -fäll. WoJ (1891). —
-SKIVA. [jfr t. schlagscheibe (i bet. 2 o. 4)]
1) (förr) till 3 a, i mekanisk vävstol: kugghjul som slog mot en fjäder som i sin tur försatte slagdocka i verksamhet. KonstNyhMag. 2: 25 (1820).
2) urmak. till 3 b slutet, 34, i urs slagverk: skiva som roterar ett varv på 12 timmar o. som är försedd med utskärningar, vilka är så anordnade att en ifallare för varje gång då uret gm slag angivit tiden faller ned i en av dem o. stoppar slaghammaren. SvTyHlex. (1851).
3) till 23, om en vid vägg l. bord o. d. fäst skiva som kan slås upp o. fällas ned; jfr slag, sbst.1 23 a, o. -bords-skiva. BoupptSthm 7/8 1654.
4) (†) till 35, i fyrverkeripjäs: mellan den för pjäsens uppskjutande avsedda laddningen o. fyrverkerisatsen anbragt pappskiva med hål varigm satsen antänds samtidigt som den drivs ut ur pjäsen, drivspegel. AHB 105: 13 (1880). —
(19) -SKOG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 6336). [jfr t. schlagholz] (numera knappast br.) på plats där skog avverkats: skog som växer upp från de fällda trädens stubbar o. rötter, lågskog, skottskog. Möller (1790). Cannelin (1939).
Ssgr (†, om utländska förh.): slagskogs-behandling. = -skogs-bruk. Segerdahl Hledn. 14 (1843; om tyska förh.).
(1) -SKOTT. sport. i ishockey: skott varvid spelare slår mot pucken på sådant sätt att klubbans blad först träffar isen o. därefter pucken (som får en extra puff gm att klubbans skaft böjs vid slaget i isen). DN(A) 1965, nr 58, s. 19. —
-SKUGGA. [efter t. schlagschatten; efter mönster av schlaglicht (se -ljus)] (i sht i fackspr.) om (den av kärnskugga o. halvskugga sammansatta) skugga som föremål kastar på ngt annat (motsatt: självskugga); äv. i inskränktare anv., om kärnskugga. Scheutz Ritk. 223 (1832). IllSvOrdb. (1955; äv. om kärnskugga). särsk.
a) konst. om en av konstnär vid målning l. teckning återgiven skugga som ngt som är starkt belyst kastar l. tänks kasta på ngt annat. SP 1792, nr 102, s. 2. Vid skyltmålning begagnas .. perspektiviska bokstäver som verka utstående från skylten. .. Djupet benärmes tjocklek, skuggan som den upphöjda bokstaven kastar på ytan kallas slagskugga. HantvB I. 1: 222 (1934).
b) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. om inslag i ngt som gör ett dystert intryck l. är sorgligt l. olycksbådande. Geijer I. 2: 228 (1840). (J. H. Pestalozzis bok ”Lienhard und Gertrud”) är .. en gripande verklighetsskildring, där det icke sparas på mörka slagskuggor. SvTidskr. 1893, s. 7. Krusenstierna Fatt. 2: 153 (1936). —
(25) -SNÖRE.
2) trädg. snöre som spänns upp över trädgårdsland o. d., lyfts på mitten o. släpps så att en grund fåra uppkommer; äv. om snöre som spänns upp över trädgårdsland o. d. för att utmärka en rät linje l. om snöre som spänns över trädgårdsland o. dyl. o. dras fram o. tillbaka så att en grund fåra uppkommer. Östergren (1941). —
(1) -SPRINT. slakt. i slagmask: sprint som drivs in i slaktdjurs hjärna gm slag med klubba. Östergren (1941). —
(27) -STAKE. bag. bräda på vilken bröd förs in i ugn (o. som sedan brödet förts in vrids så att brödet glider ned på ugnsbottnen). Bröd 1972, nr 10, s. 13. —
(1) -STEN. [jfr t. schlagstein]
2) (förr) av bokbindare använd stenplatta som tjänade till underlag, då ark bultades samman med slaghammare (se d. o. 1). Thon o. Kirsch 1 (1856). —
-STENAR, pl., se äv. -stinnare anm. —
(3 a) -STIFT.
1) [jfr t. schlagstift] vap. i eldvapens mekanism: stift som vid avlossande av ett skott bringas att slå mot tändhatt så att en antändning kommer till stånd, tändstift; äv. om stift med liknande funktion i slagtändare; jfr -bult 1. UB 4: 649 (1873). 2SvUppslB 26: 631 (1953; i slagtändare).
2) tekn. i slagkvarn: vart o. ett av ett antal på ett l. flera roterande organ anbragta stift som slår mot det material som bearbetas. IngHb. 4: 643 (1948).
Ssg: slagstifts-, äv. slagstift-kvarn. tekn. till -stift 2: slagkvarn försedd med slagstift. KemT 1910, s. 38. —
(40 a) -STINNARE. [jfr holl. slagsteunder] (förr) om var o. en av ett antal på insidan av fartygs slag anbragta bjälkar som var fastbultade vid spanten utanpå garneringen o. som tjänade till att förstärka fartyget; jfr -ståndare 2. Dalman 51 (1765). SvFlH 1: 94 (1942; i fråga om fartyg från 1500-talet). Anm. I nedan angivna källa används ordet slagstenar, pl., med bet.: slagstinnare (pl.) [sannol. av holl. slagsteunder l. ä. d. slagstænder (jfr -ståndare), möjl. med formell anslutning till pl. av sten]. Rålamb 10: 27 (1691). Därs. 33 (: Slagstenarne, best.). —
-STOCK.
1) [jfr d. slagstok] arkeol. till 1: för bearbetning av flinta gm slag använt redskap av hjorthorn o. d. Andersson Växtv. 93 (1896).
2) [jfr t. schlagstock] blecksl. till 1, 3 a: städ använt ss. underlag vid bearbetning av plåt gm slag. JernkA 1833, s. 587.
-STOL. (†)
1) [jfr t. schlagstuhl] till 1 d: enkel vävstol i vilken inslaget slås fast med ett svärdliknande redskap som hålls i handen (jfr sked, sbst.1 2). Björkman (1889).
(40 a) -STRÅK. skeppsb. bordläggningsstråk l. (i fråga om träfartyg) bordläggningsgång som ingår i fartygs slag; äv. om slagvägare. Ramsten o. Stenfelt (1917). Nilsson Skeppsb. 176 (1932; om slagvägare). —
(1, 3 a) -STYCKE. i fråga om redskap l. mekanism o. d.: del som vid användandet slår emot ngt; jfr slag, sbst.1 32. Emanuelsson Polyb. 1: 92 (1833; på murbräckor). särsk. (förr) till 3 a: metallstycke som vid förändring av flintlåsgevär till slaglåsgevär inskruvades mellan hanens läppar o. som gm slag antände slagkrutet. Alm VapnH 184 (1927). —
-STYRKA.
1) till 1—3: styrka i slag. TT 1894, M. s. 30 (i fråga om smidningsmaskin). Petersson FysUnders. 46 (1908; vid en av läkare företagen perkussion).
2) [jfr fr. corps de bataille] (numera bl. mera tillf.) till 4 b, om armés l. lands för omedelbar insats i strid beredda styrka. KrigVAH 1852, s. 51. SvD(A) 1962, nr 76, s. 9. —
-STÅNDARE. [jfr ä. d. slagstænder (i bet. 2), t. schlagständer (i bet. 1 o. 2)]
1) (i fackspr.) till 3, på vardera halvan av en slussport: lodrät kraftig balk (av trä l. metall) som utgör den yttre kanten o. som, då porten stängs, slår mot motsvarande balk på den andra porthalvan; jfr -post. TT 1895, Byggn. s. 27.
-STÅNG. stång avsedd att åstadkomma l. ta emot slag.
2) till 3 a. KrigVAH 1844, s. 201 (om en för åstadkommande av slag avsedd stång i kastmaskin). särsk. [jfr t. schlagstange] jäg. i fälla: uppgillrad (o. med tyngder belastad) stång avsedd att slå ned på o. döda (l. skada o. kvarhålla) passerande djur; äv. om en ett stycke under en sådan stång anbragt stång, mot vilken djuret pressas, då den övre stången faller ned; jfr -stock 3 o. fall-stock. Skogvakt. 1894, s. 275.
Ssg: slagstångs-kvarn. tekn. till -stång 2: för bearbetning av pappersmassa avsedd kvarn med stillastående mantel vari styrda stänger roterar. TNCPubl. 29: 27 (1958). —
(1 b) -STÖR. (numera föga br.) stör använd vid trisslagning för att slå tillbaka den av motspelare kastade trissan, slagträ. Schröder Bruksb. 144 (1892). —
(1 f α) -SUP. (förr) sup som köpare bjöds på, sedan klubbslaget vid auktion fallit. AdP 1800, s. 727. —
(1, 4 b) -SVÄRD. (slag- 1539 osv. slage- 1560—1772. slags- 1543—1848) [fsv. slaghsvärdh; jfr mlt. slach(t)swert, t. schlachtschwert] (förr) i strid använt svärd avsett företrädesvis att hugga med, huggsvärd; särsk. om stort (på axeln buret) svärd som fördes med två händer (äv. om sådant svärd som utgjorde ett värdighetstecken för högre befälhavare), tvåhandssvärd; jfr slakt-svärd. TullbSthm 1539, s. 7 a. Till landsknektarnas beväpning hörde .. (bl. a.) slagsvärdet l. tvåhandssvärdet, hvars klinga var 120—200 cm. lång och som bars utan slida på axeln. 2NF 27: 1336 (1918). Under de (efter 1550-talet) följande decennierna synas de symboliska slagsvärden haft sin blomstringsperiod. Seitz SvärdVärj. 48 (1955). särsk. mer l. mindre bildl. Rydqvist i 2SAH 12: 438 (1827).
Ssgr (förr): slagsvärds-, äv. slagsvärd-bärare. särsk.: person med uppgift att bära slagsvärd utgörande värdighetstecken för högre befälhavare. Pihlström DalregH 1: 42 (1902; om förh. på 1500-talet).
-klinga. (-klingen, pl. 1554; se för övr. klinga, sbst.1) [pl.-formen -klingen av t. klingen, pl. av klinge (se klinga, sbst.1)] Slag suerdz klingenn — 5 st Stick suerdz klingenn — 233 st. ArkliR 1554, avd. 4. —
(7) -SYMTOM l. -SYMPTOM. (numera icke i fackspr.) symtom på hjärtförlamning l. hjärnblödning o. d. Calonius Bref 252 (1797). —
(3 a) -TABELL. sjöt. tabell angivande fartygets fart vid olika antal slag per minut av fartygets maskin (l. propeller). Hägg PraktNav. 39 (1900). —
(3 a) -TAPP. (förr) i mekanismen på artilleripjäs: på slaghammare (se d. o. 3 a) anbragt tapp som vid avfyring slog mot slagstiftet. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 58 (1895). —
-TEKNIK.
2) arkeol. till 1, om en vid tillverkning l. bearbetning av ngt tillämpad teknik som kännetecknas av slag. Ymer 1913, s. 371.
-TRÄ.
1) [jfr t. schlagholz] till 1: trästycke l. träredskap använt l. avsett att slå med; jfr -träd 1. SvTyHlex. (1851). särsk.
a) [möjl. äv. att hänföra till slaga, sbst.1] (förr) med tröskslagas skaft rörligt förbunden del som vid tröskning slog mot säden, slagval (se d. o. 1). EngSvOrdb. 1038 (1875).
b) till 1 b: träredskap avsett att slå med i olika spel l. lekar, särsk. dels om bollträ, dels om redskap varmed man slår tillbaka den av motspelare slungade trissan vid trisslagning; ngn gg äv. i utvidgad anv., om racket för tennis o. d.; jfr -bräde 1, -instrument 1, -stör, -träd 1 a. Norman GossLek. 81 (1878; vid bollspel). 2NF 13: 1229 (1910; vid trisslagning). Ett litet slagträ av ping-pongracketens typ. UNT 1933, nr 153, s. 4. DN(A) 1964, nr 194, s. 13 (i tennis).
c) i jämförelser l. mer l. mindre bildl.; särsk. ss. beteckning för ett i diskussion l. vid propaganda använt, mer l. mindre tungt vägande argument (varmed man anser sig kunna komma åt motståndare); jfr -träd 1 b. I propagandan bland de breda massorna är man icke mera marxist och demokrat än vad sovjetanständigheten kräver. Där går man fram med verkliga slagträn. SvD(B) 1948, nr 70, s. 4. De andra var för fega att frambära klagomålen, nu ville de gömma sig bakom honom. Men han ville inte bli nyttjad som slagträ åt andra. Moberg Utvandr. 373 (1949).
2) (föga br.) till 3, på fartyg: under fat (se d. o. 1) anbragt träställning som hindrar fatet från att röra sig av o. an. Ramsten o. Stenfelt (1917). Stenfelt (1920).
3) (†) till 3, i hammarställning: fjädrande stock som hammarskaftet slår mot o. pressar uppåt vid sin rörelse uppåt o. som ger slaget ökad kraft vid hammarskaftets rörelse nedåt, tryckare. Dalin (1854). Jungberg (1873).
4) [delvis möjl. att hänföra till slaga, sbst.1] (i fackspr.) till 3 a, om en till maskin l. mekanism o. d. hörande, av trä l. (i utvidgad anv.) av metall tillverkad del som vid användandet slår mot ngt; särsk. om slaglist (se d. o. 2 a) på tröskverks cylinder. BoupptRasbo 1746. Slagträna (på trumman i ett tröskverk) äro förfärdigade af gjutjern. TT 1872, s. 218. Håren (som skall beredas till filt) läggas på en ändlös duk, från hvilken de medelst valsar öfverlemnas åt en med slagträn försedd, hastigt roterande axel. UB 6: 545 (1874).
5) (förr) till 20: horisontellt anbragt grov stock (l. enhet av sammanfogade stockar) som förenade ståndarna i en hammarställning ovanför hammaren; jfr -träd 2 o. ram, sbst.1 5. (I Kvarnbacka hammarsmedja insattes) Nytt hammarställe .. och ny slagtre. Holmkvist BergslHyttspr. 84 (cit. fr. 1549). —
-TRÄD. (slag- 1687—1976. slage- 1687)
2) (numera bl. ngn gg, om ä. förh.) till 20, = -trä 5. BlBergshV 18: 89 (i handl. fr. 1687). (I en hammarställning ingår bl.a.) Slagträd, eller Ram, .. som sammanbinder bak- och framstolparne. Rinman 1: 785 (1788); jfr SvKulturb. 9—10: 128 (1931). —
(2 c) -TUSS. [jfr myr-tuss] (†) slagbjörn; anträffat bl. bildl., om fordringsägare (jfr björn 2 b). Ahnfelt HofvLif 3: 70 (i handl. fr. 1798). —
(1—3) -TÅLIG. som tål slag; i sht (i fackspr.) om material (särsk. plast); jfr -fast 2. DN 1959, nr 283, s. 26. —
(1—3) -TÅLIGHET~002, äv. ~200. [jfr -tålig] om egenskapen att tåla slag; särsk. (i fackspr.): slaghållfasthet. TNCPubl. 27: 49 (1957).
(3 a) -TÄLJARE. [jfr t. schlagzähler] tekn. = -räknare. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). En slagtäljare finns anbragt på pumpen (vid en impregneringsanstalt för telegrafstolpar); hvarigenom pumpningsarbetet kontrolleras. Nyström Telegr. 384 (1869). Slagtäljare, som angiva antalet varv för en roterande axel. VaruhbTulltaxa 1: 544 (1931). —
(3 a) -TÄNDARE. [jfr t. schlagzünder] mil. för tändning av vissa typer av minor (t. ex. trampminor) o. vissa typer av sprängladdningar (t. ex. paketladdningar o. rörladdningar) använd hylsa innehållande ett slagstift som av en slagfjäder bringas att slå mot en knallhatt vilken initierar en sprängpatron (som i sin tur bringar minan resp. sprängladdningen att detonera). SoldIInf. 1944, s. 108. —
(2) -UGGLA. [anledningen till benämningen är sannol. att ugglan ofta uppträder aggressivt o. därvid bl. a. slår med vingarna] zool. ugglan Strix uralensis Pall. Nilsson Fauna II. 1: 96 (1824). —
(3 b slutet, 34) -UR. [jfr t. schlaguhr] (större) ur med slagverk (förr äv. om enbart slagverket); äv. mer l. mindre bildl.; jfr -klocka 2, -ur-verk. 1. Hängiande Slagh Uhr. BoupptSthm 7/6 1664. Ett Vhrwerke medh slaghuhr Wisare och Wäckiare. Därs. 1669, s. 1087. Du (dvs. göken) kan kallas med fog / Vårens slag-ur i skog. Sehlstedt 5: 48 (c. 1870). jfr mässings-, vägg-slagur. —
(3 b slutet) -UR-VERK. till ur hörande slagverk; jfr -ur. BoupptSthm 1673, s. 301 a (: Slag-Vhrewärck). —
(3 a) -VALS.
1) tekn. i smidesmaskin: var o. en av ett antal på omkretsen av en roterande skiva sittande stålrullar som i tur o. ordning bearbetar ett arbetsstycke med slag. 2NF 26: 19 (1917).
2) textil. i rensmaskin: med slagvingar o. d. försedd vals som under rotation piskar textilmaterial för att luckra upp det o. avlägsna föroreningar; jfr slaga, sbst.1 2 d. Hagberg o. Asklund Textilind. 73 (1924). —
-VATTEN. [jfr holl. slagwater (i bet. 1), t. schlagwasser (i bet. 2 o. 4)]
1) (numera föga br.) till 3, om vatten som försätts i rörelse av fartyg, kölvatten (se d. o. 1). TIdr. 1895, s. 333.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 7, om olika vid slaganfall (utvärtes l. invärtes) använda flytande läkemedel; särsk. dels om lösning av rosmarinolja o. timjanolja i sprit (äv. i uttr. vitt slagvatten), dels om (utvärtes använd) tinktur beredd av (rött sandelträ,) kanel, muskot, rosmarinsprit o. lavendelsprit, aromatiska lavendeldroppar (äv. i uttr. rött slagvatten); jfr -droppar, -spiritus. Chesnecopherus RegIter E 2 a (1613). Slagvatten eller slagspiritus är ett starkare bränvin, destilleradt på rosmarinblad eller också endast försatt med rosmarinolja samt användes numera ej som medicin. BtRiksdP 1898, Saml. 1. II. 2: nr 220, s. 2. (Aromatiska lavendeldroppar) användas i folkmedicinen .. utvärtes såsom Rött slagvatten. Gentz Lindgren 185 (1931). Därs. (: Vitt slagvatten).
3) (†) till 7, om kolsyrad dryck (som enl. folktron kan framkalla slaganfall). 2NF 14: 609 (1910; angivet ss. använt för ”ej längesedan”). Därs. (1917; betecknat ss. föråldrat).
4) sjöt. till 40 b: vatten som kommit in i fartyg (gm läckage l. regn l. gm att sjöar slagit in o. d.) o. som (tillsammans med föroreningar) blir stående i fartygets slag l. i dess botten (o. där utsätts för förruttnelse); jfr köl-vatten 2. Röding 2: 478 (1796). I fartygets botten (bör) .. läggas så hög bäddning att slagvatten .. ej kan åtkomma lasten. Witt Skeppsb. 152 (1858).
-plåt. sjöt. till -vatten 4: vertikal plåt placerad långskepps i utrymmen där slagvatten finns för att minska rörelserna i detta, skvalpskott. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-VENTIL.
1) [jfr t. schlagklappe, schlagventil] (numera mindre br.) tekn. till 23, om omkastbar ventil (i ledning för gas o. d.), omkastningsventil. JernkA 1874, s. 397. Engström TySvOrdb. 545 (1968).
Ssg: slagventil-stång. sjöt. till -ventil 2: stång varmed slagventil manövreras från däck. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
-VERK, förr äv. -VERKE. (-verk 1669 osv. -verke 1662—1674) [jfr t. schlagwerk (i bet. 3 o. 4)]
1) spelt. till 1 b ζ, sammanfattande, om en vid tärningsspel använd bägare o. därtill hörande tärningar; ngn gg äv. i utvidgad anv., om raffel (se raffel, sbst.2 2) spelat med sådan bägare. SvUppslB 22: 448 (1935; i utvidgad anv.). 2SvUppslB 30: 282 (1954).
2) mus. till 1 f β, om grupp av (musiker som spelar på) slaginstrument. Henriksson Jazzrytm 12 (1927). SDS 1975, nr 261, s. 1.
3) (i fackspr.) till 3 a: anordning l. mekanism som används för att åstadkomma slag. Stål Byggn. 1: 175 (1834). särsk. bildl. (med anslutning till slag, sbst.1 3 f), i fråga om hjärta; jfr -mekanism b. Bergman LivÖ 102 (1922).
4) (i fackspr.) till 3 b, om mekanism som gm slag mot klocka o. d. frambringar ljud. Ahlström Eldsl. 177 (1879). särsk. urmak. till 3 b slutet, om urs mekanism för avgivande av slag; jfr slag, sbst.1 34. VDAkt. 1662, nr 44 (: slaghwercke). jfr repeter-slagverk.
6) (om ä. förh.) till 22 a, om anordning bestående av två vevförsedda hjul mellan vilka parterna i ett rep tvinnades samman. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 251 (1923).
(1—3) -VERKAN. verkan av l. ss. slag; äv. mer l. mindre bildl., särsk.: kraftig l. plötslig verkan. Högberg JesuBr. 2: 76 (1915; bildl.). För bedömning av sprängämnets slagverkan är detonationshastigheten viktig. BergsprängnTekn. 17 (1964). —
-VIDD.
1) [jfr t. schlagweite] till 1—3: avstånd som slag når över l. tar i anspråk; i sht förr särsk. till 3 a: slaglängd (se d. o. 2). Björkman (1889). Han ser väl ut som jag ungefär. Han kan vara en fem, sex centimeter kortare och åtta, nio kilo lättare. Min slagvidd har han inte på långt när, det vet jag. Bergman LBrenn. 274 (1928). Excenterskivan ger möjlighet till mycket kort slagvidd, där vevrörelsen ej är lämplig eller kan anbringas. HantvB I. 5: 405 (1937). särsk.
a) fys. till 3 h α, β, om det största avstånd som får finnas mellan två ledare för att en elektrisk gnista skall kunna nå över mellan dem vid viss spänning, gnistlängd. JournManuf. 3: 149 (1833).
b) bildl; särsk.: räckvidd (se d. o. 2). Den gamle gentlemannen .. hade .. fört bort Arthur ur damens klor, ehuru icke utom slagvidden af hennes förtalande tunga. Thackeray Pend. 2: 372 (1851).
2) lant. till 18 b α, om vidden av ett slag med en lie l. om den vidd inom vilken slåttermaskin i ett arbetsmoment slår gräs o. d. Ahlman (1865). —
(1 d) -VILLA. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) felaktighet i väv förorsakad av att två inslagstrådar blivit inslagna bredvid varandra utan korsande varptrådar, dubbelskott. Nyrén KlädFabr. 155 (1783); jfr Kjellberg Ull 390 (1943). —
-VINGE.
1) till 2 a, 3 a, på flygmaskin: vinge som slår likt en fågelvinge; ss. förled i ssgr.
2) textil. till 3 a: från slagvals (se d. o. 2) utgående vinge (som piskar ngt, då valsen roterar). Hagberg o. Asklund Textilind. 48 (1924).
Ssgr (till -vinge 1; flygv.): slagving-apparat. slagflygare (se d. o. 1). Hermodsson Flygk. 1: 5 (1910).
-VOLYM.
1) [jfr eng. stroke volume] tekn. till 3 a, i cylinder i ångmaskin l. pump l. förbränningsmotor o. d.: volym som begränsas av cylinderns väggar o. kolvens övre yta i dess översta o. nedersta läge under ett slag. Nerén (1930).
2) [jfr t. schlagvolumen] fysiol. till 3 f, om den blodmängd som hjärtat sätter i rörelse med ett slag. LbInternMed. 2: 1297 (1918). —
(3 a) -VULF. [jfr t. schlagwolf] (om ä. förh.) med roterande slagverk (se d. o. 3) försedd apparat avsedd för uppluckring av ull l. bomull, vulf; jfr -rens. Kjellberg Ull 342 (1943; i beskrivning av bild från 1773). —
(40 a) -VÄGARE. skeppsb. på insidan av slag: långskeppsförstärkning bestående av en l. flera trä-, järn- l. stålbalkar (äv. av en l. flera rader av grova plankor o. d.); jfr -rem, sbst.2, -stråk o. kimmings-vägare. Rajalin Skiepzb. 23 (1730). Somliga garneringsplankor äro tjockare än de öfriga. Sådana förekomma på åtskilliga ställen af skeppssidan, under benämningen vägare. Sålunda är .. Slagvägaren .. en eller flera ringar i slaget. Witt Skeppsb. 73 (1858). Rydholm 135 (1967). —
(1) -VÄRJA. (slag- 1804—1817. slags- 1737—1785) [jfr t. schlagdegen] (†) huggvärja. Björner HalfdÖst. 41 (1737). Hammarsköld KonstnH 228 (1817). —
-VÄRK.
1) (mera tillf.) till 3: värk som känns ss. upprepade slag (i en kroppsdel o. d.). Engström Hemsp. 196 (1921).
(1) -VÄXLING. om utväxlande av slag mellan två personer (särsk. boxare); äv. bildl., om hetsigt utväxlande av argument o. d. Hentzel o. Smeds Boxn. 95 (1934). Skotten blandas, oregelbundet och planlöst som slagväxling mellan två trötta boxare. Delblanc Homunc. 5 (1965). SvD(A) 1966, nr 335, s. 8 (bildl.). —
(1, 3) -YTA.
1) yta som formats l. uppkommit gm slag; särsk. (arkeol.) om sådan yta på redskap o. d. av sten; jfr slag, sbst.1 31. Nilsson Ur. I. 1: 73 (1843).
2) på redskap l. del av mekanism o. d.: yta som vid användandet slår mot ngt; jfr slag, sbst.1 32. KrigVAT 1847, s. 1.
3) på redskap l. del av mekanism o. d.: yta som vid användandet är föremål för slag; särsk. (förr) om den del av eldstålet varemot flintan i ett flintlås slog vid eldgivning; jfr slag, sbst.1 33 (a). Wetterdal Grufbr. 130 (1878). Alm Eldhandv. 1: 219 (1933; i flintlås). —
(3 f) -ÅDER. [jfr t. schlagader] (numera knappast br.) pulsåder; äv. bildl. FörarbSvLag 5: 322 (1713). Lysander Almqvist 142 (1878; bildl.). Cannelin (1939).
-vägg. pulsådervägg. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XXXII. —
(1 h) -ÄNTRA. sjöt. o. gymn. äntra på vågrät l. lutande lina l. stång l. bom med huvud l. ben före på sådant sätt att kroppen hänger i ena handen o. ena knävecket o. hand o. ben flyttas växelvis o. oliksidigt i huvudets l. benens riktning (varvid knävecken slår mot linan osv.). Vi lyckas få en tross i land .. (från den strandade skonaren). Efter att hafva knäppt igen kavajen väl om .. (dagböcker, glasrör med insekter o. ett par lådor fotografiplåtar), ger jag mig iväg att slagäntra i land. JGAndersson i Antarctic 2: 23 (1904). —
(2) -ÖDLA. [ödlan försvarar sig gm slag med sin taggiga stjärt] (†) om (den sydafrikanska) ödlan Cordylus cordylus (Lin.), gördelsvans. Linné MusReg. 42 (1754). —
(27 f) -ÖRN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kungsörn l. närstående fåglar. Nordholm Djurf. 53 (1749). Gravander Buffon 3: 23 (1806; om skrikörn). FoFl 1922, s. 115 (om kungsörn; från Dalarna). —
-ÖRT. (†)
1) [jfr t. schlagkraut] till 7, = -fluss-blomma. (Lat.) Chamæpytis, Pumila pinus, Abiga, Iva arthritica. (Sv.) Slaghört, Iwenört, Talört, Ichtgräs, Ryllgräs, Iw lengre iw kärare. Franckenius Spec. B 2 a (1659); möjl. äv. till 2. Rudbeck HortBot. 28 (1685). SvTyHlex. (1872).
2) [växten hänfördes av äldre botanister till samma släkte som den under 1 nämnda] i uttr. slagört den andra, om den i södra o. mellersta Europa förekommande växten Teucrium botrys Lin.; jfr ryl-gräs 1. Rudbeck HortBot. 28 (1685).
B (†): SLAGE-BUR, -HÖK, -REGN, -REM, se A. —
(4 b) -ROP. [jfr t. schlachtruf] rop som utgör tecken till att strid skall börja; anträffat bl. bildl., om tupps galande (ss. tecken till att dagens arbete skall börja). Wasenius NorrlBoskSk. 80 (1751). —
-SVÄRD, -TRÄD, se A.
C (numera bl. i ssgr som ansluter sig till 4 a): (4 a) SLAGS-BALG. (†) slagskämpe (se d. o. 1); jfr bälg I 7. Ekeblad Bref 2: 285 (1662). —
-BAN? l. -BANE?; anträffat bl. i best. -banen. (†)
(4 a) -BULT. (i sht i Finl.) slagskämpe (se d. o. 1). Meurman (1847). särsk. (†) oeg. (med anslutning till slag, sbst.1 1), om person som onödigtvis slår husdjur. Cygnæus 6: 582 (1851). Jfr A. —
(4 b) -BUSS? l. -BUSSE?; anträffat bl. i pl. -ar. (†) krigare, kämpe; jfr -kämpe 2 o. buss, sbst.1 1, 3 b. Sylvius EOlai 266 (1678). —
-FÄLT, -HJUL, se A. —
-KÄMPE.
1) till 4 a: person som deltar i l. utmärker sig i slagsmål (se d. o. 1) l. tvekamp (med vapen l. knytnävar); särsk. dels (o. numera vanl.) ss. nedsättande beteckning på person som gärna l. onödigtvis inlåter sig i slagsmål, dels (numera bl. nedsättande) om deltagare i tävling l. uppvisning l. övning i fäktning l. knytnävskamp l. boxning, fäktare l. knytnävskämpe l. boxare; jfr -balg, -bult, -kämpare o. slåss-kämpe. Rudbeckius KonReg. 420 (1619). (Sv.) Slagzkempe. (T.) Fechter. (Lat.) Pugil. Schroderus Dict. 62 (c. 1635). Fechtare och kämpar (slagzkämpar) täfle (fächtas) i fechtarscholan vnder Fechtmestaren medh hwar annan. Dens. Comenius 949 (1639). Hans gamla ungdomsrykte att vara en af de väldigaste slagskämparne i Norrland .. hade förskaffat honom en sådan respekt bland kamraterna, att man lät honom göra som han ville. Roos Strejk. 70 (1892). Sedan en kraftig förstärkning av polispersonalen uppbådats lugnade slagskämparna (som deltagit i ett bråk, då folk samlats till en marknad,) ner sig. DN(A) 1964, nr 241, s. 19.
2) till 4 b: person som deltar i l. utmärker sig i strid l. krig, krigare, kämpe (se kämpe, sbst.1 1); förr särsk. om bärsärk; numera bl. med anslutning till 1, ss. nedsättande benämning på krigare (som älskar handgemäng o. d.); jfr -buss, -hjälte. (I Uppsala) underhölles .. af Kongen, tolf, mycket girige slags-kempar. Verelius Gothr. 39 (1664; fvn. orig.: berserker). Med (Erik Menved o. Birger) fölgde (vid deras infall i Smål.) åtskillige främmande Förstar, Grefvar, Riddare och öfver 1000 frivillige Slags-kämpar, som sökte et så ryktbart tilfälle, at inlägga heder och giöra lycka. Dalin Hist. 2: 369 (1750). (Döbeln) bevisade .., att han icke var blott den vildt framrusande slagskämpen, utan äfven den kloke härföraren. Svedelius i 2SAH 60: 166 (1883).
3) i utvidgad l. bildl. anv. av 1 o. 2. CAEhrensvärd Brev 2: 64 (1795; om deltagare i vetenskapliga fejder). FoFl. 1965, s. 267 (i pl., om fåglar som slåss med varandra).
Ssgr (i allm. till -kämpe 1): slagskämpe-dyrkan. dyrkan av slagskämpe l. slagskämpar. LD 1959, nr 84, s. 7.
-vis. (-kämpa- 1681) i uttr. på slagskämpevis.
-KÄMPERI, n. [till -kämpe 1] (†) om handlingen att delta i l. benägenhet för slagsmål. (Italienaren) är alfvarsam i böjelser, eldig i lek och stark i hämd. Superi, skryteri, slagskämperi är honom obekant. CAEhrensvärd (SVS) 1: 136 (1786); jfr Franzén Minnest. 3: 159 (1833). —
-MÅL, se d. o. —
(4 a) -MÖTE. (†) i uttr. stämma slagsmöten, (bruka) stämma möte för att slåss. Strindberg Blomst. 124 (1888; oeg., om tuppar). —
-PLATS, se A. —
-SVÄRD, se A. —
(1 e) -VALL. (-vålld) (†) om plats för dråp. OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 146 (: slagzvålld; ss. övers. av fsv. ”viguald”; möjl. felaktigt för slagzvalld). —
-VÄRJA, se A. —
Avledn.: SLAGA, v.1 fisk. till 28 b, vid sportfiske: ro i sicksack över strömmande vatten (särsk. norrländsk älv) med flugor l. drag släpande efter båten från ett l. flera spön; jfr slag-rodd. ST(A) 1965, nr 159, s. 12. —
SLAGAKTIG, adj. särsk. (†) till 7: som erinrar om slaganfall, slag-. En med slagaktige symptomer blandad nerv-feber. Calonius Bref 340 (1798).
Spoiler title
Spoiler content