publicerad: 1989
STIL sti4l, sbst., förr äv. STYL, sbst.1, r. l. m.; best. -en ((†) -n Ahlbäck SvFinl. 40 (cit. fr. 1679), Atterbom LÖ 2: 258 (1827: munkstyln)); pl. -ar (Rudbeckius Dagb. 14 (1624) osv.) ((†) -er Rudbeckius Dagb. 14 (1624), Ferrner ResEur. 248 (1760), Schiller DrMargNyck. 76 (1930: stylusen, sannol. felaktigt för styluser)); äv. (numera bl. i bet. I 1) STYLUS sty4lus l. STILUS sti4lus, r. l. m.; best. -en; pl. (numera bl. tillf.) -ar (jfr anm. nedan). Anm. I nutida fackspr. förekommer i bet. I 1 den lat. pl.-formen styli. Förr användes äv. ordet i andra böjningsformer med lat. böjning, o. i denna anv. anträffat dels i bet. II 1, dels i bet. III 1. Aldenstundh trycket, som hijt öfuer nu i höst ankommet är, förslår ganska ringa, ty man icke öfuer 1/2 ark af ena handa stijlo i sender kan vpläggia, befrågar sigh Rector Magnific(us), om (osv.). ConsAcAboP 1: 67 (1642). Wij wele begynna vthaff Skrifftennes stylo och sätt til at skrifwa och tahla, och tå finna wij at (osv.). Sylvius Mornay 437 (1674); jfr språkprovet ur samma källa under III 1 sp. 11735. Styli och vaxtavlor. Kulturen 1961, s. 108 (rubrik). KulturhistLex. 15: 705 (1970: styli, pl.).
Ordformer
(stihl 1731 (: lagstihl). stiil 1641. stiill 1587. stijl (-ijhl) 1528—1750. stil 1569 (: håndstil) osv. stile 1773—1780. stilus 1906 (i bet. I 1) osv. styel 1612. styhl 1688—1745. styl 1631—1903. style 1679—1856. stylus 1838 (i bet. I 3), 1867 (i bet. I 1) osv. styyl 1610—1685 (: Jern-Styyl))
Etymologi
[fsv. sti(i)l; jfr (ä.) d. stil, fvn. stíll (nor. dial. stil), t. stil, styl (ä. t. äv. stie(h)l, stihl, -still), eng. style (ä. eng. äv. stile, still), ffr. stil(e), style (fr. style); av mlat. stil(l)us, stylus, av lat. stilus, stylus, stake, pinne, stängsel, skrivstift, penna, skrivsätt; till den ieur. rot som äv. föreligger i avest. staēra, taēra, bergspets, samt i STIMULUS; formerna med -y- beror sannol. på inflytande från (sannol. obesläktat) gr. στῦλος, pelare, påle, griffel. — Jfr STAJL, STILETT]
I. om långsmalt mer l. mindre spetsigt föremål utgörande redskap(sdel) av visst slag samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) (förr; numera bl. stylus l. stilus) i det antika Rom o. Grekland för inristning av bokstavstecken i vaxtavlor o. d. använt skrivredskap vars främre ände var spetsig o. användes att skriva med, o. vars bakre ände var bred o. platt l. förtjockad o. användes att utplåna det skrivna med, romersk ”griffel” (se d. o. 1); äv. om spetsigt (mejselformigt) redskap varmed hos andra folk under forntiden o. medeltiden skrivtecken (o. bilder) inristades l. skrevs, skriv- l. ritstift; förr äv. övergående i bet.: penna (se d. o. 2), särsk. [jfr motsv. anv. i fsv.] i uttr. dens l. dens stil och handskrift, angivande visst dokument ss. skrivet av den l. den (med dennes penna o. handstil); stundom äv. i bild. Är .. (tidigare nämnda) breff Doctor vincentii scriffuares stijl och håndscrifft. G1R 5: 70 (1528). (Lat.) Cælum. (Sv.) Stickel, Styyl. (T.) der Greiffel. Schroderus Lex. 45 (1637). Med samma hand och styl et aftryck är inpreglat / Uti hwar trogen Siäl. Hiortzberg YttDom. 13 (1734). Med christendomen (hade till Island) kommit kännedom om det i det öfriga Europa vanliga skrifsättet, att med stylus och bläck rista orden på pergament. Hildebrand Isl. 147 (1867). Hvad vi .. erfarit, upplefvat och lärt .. under .. ”ton”-åren, det är mejsladt in i vårt medvetande, det är en skrift präntad med stilus på stentaflor. Tenow Solidar 2: 192 (1906). Under det man (i Kina) hitintills hade ristat i bambuskivor med stylus, fann nu (osv.). Karlgren OrdMittR 103 (1918). Diptyk .. kallas en hopfällbar, dubbel skrivtavla av trä eller ädlare material (t. ex. elfenben) och försedd med invändig vaxbeläggning, i vilken man skrev med en metallgriffel, stylus. BraBöckLex. 6: 34 (1976). — jfr JÄRN-STIL. — särsk. [efter förebild i tysk l. latinsk l. grekisk bibelövers.] (†) i (det blott i bibeln anträffade) uttr. med en människas stil (ss. bestämning till skriva), (skriva) med (en människas) stylus l. penna (med möjlig bildlig bibet.: (skriva (med stylus osv.)) på en människas sätt l. på ett för en människa läsligt sätt l. med tydlig stil (i bet. II 1)). Tagh tigh itt stoort breff och scriff ther vthi medh een menniskios stijl. Jes. 8 (”7”): 1 (Bib. 1541; Luther: mit menschen griffel, Vulg.: stylo hominis, gr.: γραφίδι ἀνδρώπου; Bib. 1917: med tydlig stil).
2) [utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. av 1] (†) om nål l. stift l. stav l. ten l. smal stång o. d. som ingår ss. del i en mekanisk apparat l. anordning o. där tjänar ss. visare l. regleringsarm m. m. (särsk. dels om visare i solur, dels om tunga på våg); jfr STILETT 4. Sätt en Styl eller Nåhl, medh ett lijtet Håhl upp i ändan perpendicular i samma Cirklars Centro. Rålamb 4: 28 (1690). Styln (på soluret) sättes .. så lång som man will. Därs. 109. Hela strörännan (på såningsmaskinen) hänger ledig under mynningen af skoen på tvänne gångjärn, och har bak om sig en styl, fästad under skoen, som kan vridas af och til at där med höga eller sänka strörännan. VetAH 1745, s. 230. En våg-balk af stål .. hvars styl .. kan på ena sidan fällas ned och läggas parallelt med våg-armen. Därs. 1753, s. 235. Lindfors (1824; bet.-beskrivning gm hänv. till stift).
3) (†) om del hos en växt som liknar l. erinrar om en ”stil” (i bet. 2); särsk. om den hos vissa arter av levermossläktet Riccia Lin. kvarsittande arkegonhalsen. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 37 (om arkegonhals hos mossa av släktet Riccia). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. av fr. style] om (stiftet (se STIFT, sbst.1 6 a) hos) pistill. Kring blommans styl sex spikar (dvs. ståndare), / Som bära på sin topp en dallrand tväre-slå. ORudbeck d. y. Vitt. 134 (1711). Meurman (1847).
b) = BORST, sbst.1 2. Pistillens ämne (hos den amerikanska busken Petiveria alliacea) .. är runt, hårigt, försedt med 4 styler. VetAH 1744, s. 290.
c) om den långskaftade rudimentära blomma som finns i småaxet hos blåtåtel. (Blåtåtel) hade en liten styhl, emellan begge blommorna, som doch ej slutades med någon knapp såsom melicæ. Linné Gothl. 242 (1745).
4) (†) om del hos ett djur som liknar l. erinrar om en ”stil” (i bet. 2); dels om äggläggningsrörets (ovipositorns) spetsformade mynning hos hona av apollofjäril, dels antingen om spole (se SPOLE, sbst.3 5) enbart l. sammanfattande, om skaft (se SKAFT, sbst.1 5 j γ) o. spole på en fågelfjäder. (Stjärt-)Pennarne (hos snösparven) .. äro 12, af hwilka den 1. 2. 3. 10. 11. 12 äro hwite med en liten swart fläck, som en linea wid spetsen, jämte stylen (rachis) af pennan. VetAH 1740, s. 370. Des (dvs. honans av apollofjärilen) Stiert hade 4 hwassa hårda Klor (utgörande spetsar av en s. k. sphragis, dvs. bildning hindrande ytterligare kopulation med en befruktad hona), nästan som Katteklor, hwilka sparrade utifrån hwar andra, mitt emellan dem satt en liten spitzig styl. Linné Gothl. 230 (1745).
II. om skrifttecken samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) [bet.-utveckling ur I 1] om ngns personliga l. karakteristiska sätt att för hand (med hjälp av stylus l. penna o. d.) producera (i sht: skriva) skrifttecken o. förbinda dessa till en löpande textföljd; äv. om på ovan angivet sätt producerade skrifttecken (producerad textföljd) med tanke på skrifttecknens (textföljdens) utformning l. utseende l. läsbarhet o. d.; i ovannämnda användningar särsk. liktydigt med: hand(stil) l. piktur (se d. o. 3); äv. allmännare (med inbegrepp av medelst skrivmaskin o. dyl. l. viss trycknings- l. fototeknik frambringad skrift), dels om skriftsystem, dels om (i visst land l. i viss krets o. dyl. l. under viss tidsperiod o. d. förekommande l. gällande l. i ett ord l. en textföljd föreliggande) speciell utformning l. manifestation av ett visst skriftsystem; i allmännare anv. förr äv. övergående i bet.: skrift (se SKRIFT, sbst.1 6), tryckt bok. Vacker, ful stil. Stor, liten, grov, fin stil. Tät, gles stil. Läslig, svårläslig, oläslig stil. Bakåtlutad, framåtlutad, rak stil. Förbättra sin stil genom skrivövningar. Effterty att ther war insath offuen förre ij quiteringen 20 daler 3 m(ar)k och 6 öre, som icke syntes ware samme handschrifft eller stiill, som wnder war schriffuen, wthan war en annan stiill, therföre kunnde wij iche gilla then schrifft, som offuen förre war schriffuen. TbLödöse 79 (1587). (Ryssarna) bruka särdhelis stijl i dheris schriffter. OxBr. 5: 112 (1616). Ej häller (bör man fästa sig vid) stora (bok-)titlar .. hvarför jag en förbannat artig stil .. fann i Stockholm in physicis, den köpte för 3 hvita runstycken, .. (värderade dess innehåll efter utsidan) men när jag inkom i traktaten, var det lapperi. Annerstedt UUH II. 2: 228 (i handl. fr. 1685). Om fremmande Ordz Styl och skrifning. Salberg Gr. 19 (1696). Min matfader Doctor Brunnerus wille .. at jag skulle leggia mig til en Bibel af gröfre stil, säijande, när tu kommer til åhren moste tu hafwa en för tina ögon skul som skumare warda. Swedberg Lefw. 36 (1729); jfr 2. Deras (dvs. kinesernas) styl går lodrätt ifrån ofvan til nedan, så at den ena bokstafven altid skrifves under den andra. Brelin Resa 49 (1758). Franzén begärde att få se några af brefven och fann genast, att stilen icke var hans systers. Wirsén i 3SAH 2: 244 (1887). Jag hade i folkskolan inlärt en rundad upprättstående stil som passade mig bra. Siwertz Ung 59 (1949). — jfr AFFÄRS-, ANGLÄS-, BARN-, BOK-, DOCK-, DOM-, FRAKTUR-, FRUNTIMMERS-, HAND-, JÄRN-, KANSLI-, KARL-, KONTORS-, KURSIV-, KÖPMANS-, LAPIDAR-, LATIN-, MUNK-, PIG-, PROTOKOLL-, PROV-, PRÄNT-, RUBRIK-, RUN-, RUND-, RÄKENSKAPS-, SILVER-, SKOL-, SKRIFT-, SKRIV-, SKRIVARE-, SKRIVMASKINS-, SKÖN-, SMÅ-, SPRET-, SPÄRR-, TRYCK-STIL m. fl. — särsk.
a) i förb. med adjektivisk attributiv bestämning utgörande gammal, i framställning betecknande viss stil ss. gammal (o. omodern l. obruklig) i förh. till den gängse stilen; äv. i pregnant anv. (särsk. i uttr. gammal stil), om frakturstil (se d. o. 1; jfr c). I tors Åkers socken .. Ehr en book i Sacrestien förvaradh som ähr skriffvin på perman jn folio, medh een gammal stijl then jngen lesa kan. Bureus Suml. 21 (c. 1600). Böcker .. Nov: Testam: gammall Stijhl. BoupptSthm 23/2 1659. Carlquist Herdam. II. 2: 287 (i handl. fr. 1728: gammal latinsk styl); jfr språkprovet utfört under d. Manuscriptet af 214 sidor regal 4:to är rent skrifwit med wäl präntade Titul Blad, på et och annat ställe med gammal stil rättadt. SLoenbom (1764) i HC11H 2: 6.
b) (†) i förb. med adjektivisk attributiv bestämning utgörande (äldsta) götisk (jfr c α), om runstil. Scythia och Suecia hafwa vthi then äldsta Göthiska styel eendeles medh lijka bokstäfwer skriffne warit. Tempeus Messenius 44 (1612). (Den svenske historieskrivaren J. Wilde) besannar at Runskrifningen äller Götiske Stylen .. är ifrån Ymirs tid och wärldens början. Brunkman SvGr. 22 (1767).
c) om skriven l. tryckt frakturstil (se d. o. 1; jfr a); i förb. med vissa adjektiviska attributiva bestämningar, o. i dessa användningar numera i sht ss. senare led i ssgrna HAND-STIL, SKRIV-STIL, TRYCK-STIL.
α) i förb. med gotisk, äv. (jfr b) götisk (förr äv. nyare götisk). Denna Tyska Styl, eller nyare Göthiska, som vi äfven kalle Svensk. Beckman Skrifk. 3 (1794); jfr β, γ. Frakturstil .. eller Götisk stil. Thorelius SvSpr. 4 (1867). (Boktryckarkonsten) bibehöll den gotiska stilen längre och renare än handskriften. 2UB 10: 131 (1906).
β) i förb. med tysk (jfr 2 a α). Beckman Skrifk. 3 (1794); jfr språkprovet utfört under α ovan. Det som rigtigt smärtar mig säga är att jag har mycket svårt läsa det som är skrifvet med Tysk style! HAtterbom (1856) i MolbechBrevveksl. 3: 148. Han fann det ansträngande att läsa tysk stil. Östergren (1946).
γ) (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) i förb. med svensk (jfr 2 a β). Beckman Skrifk. 3 (1794); jfr språkprovet utfört under α ovan. Uti Indiska templen finner man i de uräldsta inskrifterne 8 runor så lika dem våra stenar hysa, att våra svenska och latinska stylar ej så nära öfverensstämma. Wieselgren SvSkL 2: 63 (1834). Thorelius SvSpr. 4 (1867). Anm. Beträffande de under c γ anförda språkproven jfr äv. språkprovet 1907 under 2 a β.
d) om den ur den romerska monumentskriften utvecklade skriv- l. tryckstil (i sistnämnda fall benämnd: antikva) som i nutiden är den förhärskande i Västeuropa; i förb. med vissa adjektiviska attributiva bestämningar, o. i dessa användningar numera i sht ss. senare led i ssgrna HAND-STIL, SKRIV-STIL, TRYCK-STIL.
α) i förb. med latinsk (jfr 2 b). Bibliothekarien i Vpsala, Herr Ericus Benzelius hafwer .. nyligen låtit vtgå en hop gamla Swenska skriffter med Latinsk stil. Swedberg Schibb. 34 (1716). På en tavla över klockarestolen stod .. ”i gammal latinsk styl med gylne bokstäfwer” namnet ”Joannes Petri Terningius” med årtalet 1609. Carlquist Herdam. II. 2: 287 (i handl. fr. 1728); jfr a. Bruket af den latinska stylen i skrift och tryck. Leopold i 2SAH 1: 20 (1801). Den latinska stilens seger (i Sv.) sker .. under 1800-talet. Svensson NordPal. 48 (1974). Anm. Beträffande de under d anförda språkproven jfr äv. språkprovet 1907 under 2 b (utfört under 2 a β).
β) i förb. med romersk. I tionde och elfte Seclerne begynte Runorne at afläggas .. då Romerske stylen i deras ställe infördes. Dalin Hist. 1: 237 (1747).
γ) (numera bl. tillf.) i förb. med fransk (förr äv. fransysk), om i Frankrike utvecklad form av latinsk handstil. Hvad skriföfningarna beträffar, har man (enl. läraren i kristendom o. välskrivning) gått en medelväg emellan den Engelska stilen, som anses för obestämd, och den Fransyska, som anses för mycket stel. BerRevElLärov. 1832, s. 35.
δ) (numera bl. tillf.) i förb. med engelsk, om i Engl. utvecklad form av latinsk handstil. BerRevElLärov. 1832, s. 35; jfr språkprovet utfört under γ ovan.
e) (†) i uttr. yttre stil (jfr III 4), om ngns handstil l. piktur; motsatt: inre stil (se III 1 b). Dalin (1854). Så rik, omvexlande, vårdad, harmonisk, klangfull som den inre stilen var, så vårdslös, hoprafsad, stundom oläslig var den yttre (hos G. III). Beskow i 2SAH 32: 117 (1859); jfr III 1 b.
2) (numera i sht i fråga om ä. tryckeriteknisk metod) boktr. om sort av trycktyper (dvs. i sht av metall tillverkade reliefgjutna stämplar) varmedelst visst slags stil (i bet. 1) åstadkommes gm avtryckning på papper l. dyl. (särsk. liktydigt med: typsort); äv. om (av tryckeri disponerad) uppsättning trycktyper av viss sort; äv. dels om enskild trycktyp, dels koll., om trycktyper (av viss sort). Tryckeriet är utrustat med såväl grekisk som hebreisk och rysk stil. Berlingska stilgjuteriet i Lund hade 1911 ett ständigt lager av över 150.000 kilo stil. Mitt Tryckerij medh Press, Stijler och all behör. Rudbeckius Dagb. 14 (1624). (Salvius) har wackrare styler, och trycker accuratare än nogon annor. Linné Bref I. 2: 56 (1746). (Boktryckarna) slippa med ett, i stället för twänne slags stylar (om den latinska skriften ensam antages). Hof Skrifs. 116 (1753). Då snällpressen ej kan gå, så står allt arbetet stilla och sättarna hafva ej stil nog. AnderssonBrevväxl. 1: 69 (1849). Skall ett eller flera ord sättas med annan stil, understrykas de (vid korrekturläsningen), och stilsortens namn, på samma sätt understruket, utsättes i marginalen. Elge BoktrK 50 (1915); jfr 1. Ombrytningen i sätteriet (på Dagens Nyheter) hade sina besvärligheter när det kommit hem ny stil, vilket hördes på ombrytarnas vredesutbrott när dom råkade svibla ett och annat grepp. UrDNHist. 1: 110 (1952). (Pojkarna på tryckeriet) skulle sopa .. trägolven och sedan bland soporna krafsa efter de stilar som sättarna under arbetets gång tappat. Typografminn. 67 (1952). — jfr AFFISCH-, ANTIKVA-, BLOCK-, BOK-, BOKTRYCKAR-, BOKTRYCKERI-, BOKTRYCKS-, BORGIS-, BRÖD-, BURGEOIS-, CICERO-, DIAMANT-, FET-, FIN-, FRAKTUR-, KANSLI-, KORPUS-, KURSIV-, LATIN-, MAJUSKEL-, MEDIEVAL-, METALL-, MINUSKEL-, MISSAL-, MUNK-, NONPAREIL-, NOT-, PÄRL-, RUBRIK-, RUN-, SCHABLON-, SCHVABACK-, SIFFER-, SILVER-, SKELETT-, TEXT-, TRYCK-, VERSAL-STIL. — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om stil i fraktur; i förb. med vissa adjektiviska attributiva bestämningar.
α) i förb. med tysk (jfr 1 c β). Gutna bokstäfwer, som tjena til hwarjehanda skrifters eftertryckning, och fördelas i Latinska och Tyska Stylar. Orrelius 390 (1797); jfr b.
β) i förb. med svensk (jfr 1 c γ). Rector gaff tillkänna, att booktryckaren haar fått een ny swensk stijl, och begärte för den skull sända uth till Lübeck några tunnor rogh i betalningh. ConsAcAboP 2: 398 (1662). Sättning av fraktur .. (Typsorten fraktur) kallades (i Sv.) förr vanligen ”svensk stil”, till skillnad från antikvastilen, som i dagligt tal då benämndes ”latinsk stil”. NordBoktrFBibl. 2: 86 (1907); jfr b, äv. 1 c γ.
b) i förb. med adjektivisk attributiv bestämning utgörande latinsk (jfr 1 d α), om stil i antikva. En (ny låda) til then Latinske Stijlen om 180. rum. Rudbeckius Dagb. 14 (1624). (En fransk boktryckare) förfärdigade .. en bättre latinsk stil, som något liknar wår nu för tiden brukliga Tertia Antiqua. Täubel Boktr. 1: 9 (1823). NordBoktrFBibl. 2: 86 (1907); jfr språkprovet utfört under a β. Anm. Beträffande de under b anförda språkproven jfr äv. språkprovet 1797 under a α.
c) (i fackspr.) i utvidgad anv., om (gjuten) bokstavs- l. siffertyp använd i l. avsedd för stämpel. Stilar till brefstämpel reqvireras efter behof från postpersedelförrådet. Geijer Postförf. 147 (1868). Ombyte af stilar i vanliga datumstämplar skall verkställas med tillhjälp af syl eller liknande föremål, som instickes i ett å stämpelns sida befintligt hål och som sålunda icke får anbringas å stilarnas synliga del. Döss o. Lannge 117 (1908). — jfr DATUM-, ÅRS-STIL.
III. om sätt att språkligt uttrycka sig samt i anv. som närmast ansluter sig härtill.
1) [bet.-utveckling ur II 1] om språkligt uttryckssätt i skrift l. (i utvidgad anv.) tal, o. i denna anv. i sht speciellare: för ngn (i sht författare) l. (företrädare för) viss litteraturart l. vetenskaplig skola o. dyl. l. visst yrke l. viss trakt l. visst idiom o. d. eget l. karakteristiskt sätt att omtala ngt l. forma tankar l. tankestoff i ord l. formulera sig l. lägga orden o. d. (i sht med tanke på l. i fråga om konstnärlig utformning); stundom äv. allmännare, om sätt att språkligt uppträda l. bete sig l. förhålla sig gentemot ngn, o. i denna anv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i 3 (förr äv. om sätt att, särsk. gm (frånvaro av) argumentation l. framdragande av skäl, framställa l. redogöra för ett ämne i skrift, framställningssätt l. dyl.); äv. dels om helhetsintrycket av de (av ett speciellt urval bland de språkliga uttrycksmöjligheterna o. det förhandenvarande upplevelse- l. tankestoffet betingade) egenheter varmed stil (i ovan angivna betydelser) manifesterar sig i en (skriftlig, äv. muntlig) framställning, dels om art l. slag av stil, stilart, språkart; jfr 5. Bunden, obunden stil, av meter (se METER, sbst.2 1) bunden resp. obunden stil, vers resp. prosa (jfr BUNDEN 2 c, OBUNDEN 3 c γ). Folklig, biblisk, vetenskaplig, kåserande stil. Personlig, individuell stil. (Elisabet) förandradhe .. platt sin wanligha stijl, wille icke slätt säya (till Maria), War welkommen mijn kära Fränka, vthan vndfår henne såsom een Gudz Modher. PErici Musæus 3: 91 a (1582); jfr 3. Vthi sina Bref til sina wänner kallade .. (Cicero) Cæsarem .. en Tyran och en diefwul. Men .. (när) Cæsar vptogh monga til gunst och Nådhe igen, wände han sin styyl på en annan bogh, hölt tre Orationer, thervtinan han berömmer och vphöyer Cæsarem j Himmelen. Schroderus Sleid. 60 (1610); jfr 3. (Beträffande konungarnas titlar skall kanslern) uthi sitt egiet scripto .. föllie vår stijl efter. OxBr. 1: 325 (1626). (Gud) befaller och wil at wij skole troo honom, icke therföre, at han bewijser sitt tahl medh argument och skiäl, vthan therföre, at han thet sagt hafwer .. Hwem är som icke kan see thenne stylen draga fram igenom hela Bibelen? Sylvius Mornay 438 (1674); jfr med samma bet. språkprovet ur samma källa under anm. sp. 11729. Svårigheten .. att i den mera vårdade stylen nyttja de främmande ord, hvarmed Svenskan till betydlig mängd blifvit uppfylld, hade (osv.). Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 2 (1801). (Den recenserade boken) utmärker sig genom klarhet, bestämdhet, korthet samt en ägta militärisk styl. KrigVAH 1840, s. 98. De olika språkarter (stilar), vari modersmålet uppdelar sig. Cederschiöld Språk 1: 9 (1909). Jag vill inte förstöra min stil på journalistik. Lo-Johansson Förf. 6 (1957). — jfr AFFÄRS-, AKROSTIKON-, ANNONS-, AVHANDLINGS-, BALLAD-, BIBEL-, BILD-, BIOGRAFI-, BOK-, BREV-, CELADON-, CHARAD-, DITYRAMB-, DOM-, ELOGE-, EPITAF-, EXPLIKATIONS-, FÖLJETONGS-, GÅPÅ-, HERDE-, HOV-, HOVRÄTTS-, HYMN-, KAMMAR-, KANSLI-, KOMEDI-, KRÖNIKE-, KURIAL-, KÅSÖR-, KÖPMANS-, LAG-, LAPIDAR-, LÄRO-, MELLAN-, O-, ODE-, ORAKEL-, ORD-, ORDSPRÅKS-, PARENTATIONS-, PARODI-, PASTISCH-, PEDANT-, PEKORAL-, PIG-, PREDIKO-, PROFESSIONS-, PROSA-, PROTOKOLL-, PSALM-, REBUS-, RECEPT-, REFERAT-, REKLAM-, RENÄSSANS-, REPLIK-, REPORTAGE-, REPORTER-, RESONÖRS-, REVOLVER-, RISTNINGS-, ROMAN-, ROMANS-, RUBRIK-, RÄTTEGÅNGS-, SAGO-, SAK-, SAMTALS-, SENTENS-, SIFFER-, SKOL-, SKÄMT-, SLOGAN-, SLÄP-, SMICKER-, SNIRKEL-, SOCIALIST-, SPRÅK-, ÄMBETS-STIL m. fl. — särsk.
a) i uttr. i (förr äv. med) sådan l. sådan stil bestämmande skriva l. författa o. dyl. l. trycka o. d., i fråga om att skriva resp. författa o. dyl. o. därvid ge det skrivna osv. sådan l. sådan stil resp. i fråga om att trycka ngt som getts sådan l. sådan stil. Dikten är skriven i en glättig stil. Aldenstund .. (böckerna) äre medh en mörk styyl författade, hafwa the (osv.). Schroderus Os. 1: 142 (1635). Allmänheten (lär) häpna, at se något tryckt i det ämnet (dvs. K. XI:s regeringssätt) med en så sträng styl. Schönberg Bref 1: XVIII (1778). Med hvilken styl skrifver man bäst historien? Leopold 5: 4 (1801). Man har förebrått Äreminnet öfver Gustaf III, att det skulle vara författadt i en allt för bildrik och poetisk stil. Tegnér i 2SAH 9: 96 (1819).
b) (†) i uttr. inre stil (jfr 4), om det (egna l. karakteristiska) sätt varpå en människa uttrycker sig l. hennes inre person l. väsen manifesterar sig i skrift l. tal; motsatt: yttre stil (se II 1 e). Är (Ni) förvissad att jag ingenting lärt känna af Er person genom den inre stilen eller själfva tonen i Edra bref? PUKernell (1822) hos Montgomery-Silfverstolpe Mem. 3: 209. Visst sätt att i ord uttrycka sina tankar .. Kallas äfv. Inre stil. Dalin (1854). Beskow i 2SAH 32: 117 (1859); jfr språkprovet utfört under II 1 e.
c) övergående i pregnant(are) anv. (jfr d), om särpräglad l. äkta l. värdig l. god l. högklassig l. ledande o. d. stil (i ngt skrivet l. talat l. hos författare l. talare); äv. i utvidgad anv., om god stilkänsla; jfr 4. En filosof .. kan hafva mycket tänkt, mycket skrifvit, mycket erfarit, utan att äga en stil, ett eget, ett segrande skrifsätt. Lehnberg i 1SAH 3: 114 (1790, 1802). Det har synts mig skamligt at presentera en öfversättning så aldeles utan både mening och styl som till ex. den aldeles sidsta coupletten. Leopold (SVS) II. 3: 27 (1797). Man kan behandla språket icke allenast rätt, utan äfven med stil. Almqvist SvSpr. 161 (1832). Sen till, att det blir stil på vad I sägen, och kommen ej med matta omskrivningar eller vardagligheter. Andersson GrDram. 295 (1885, 1910); jfr 4 c. (Olaus Petri) är den förste svensk, som i egentlig mening kan sägas äga stil, eller — med andra ord — den förste, som åt framställningen förmått att gifva sin egen personlighets prägel. Schück SvLitH 235 (1886). Det händer tyvärr jämväl författare, som hafva stil, att skrifva felaktig svenska. PT 1898, nr 281 A, s. 3. I tre år .. har .. (Selma Lagerlöf) ej gjort något annat än försökt vinna ”stil”, så hon skulle kunna värdigt framställa sin barndoms hjältar. Wägner Lagerlöf 1: 113 (1942). Fostran till stil och hållning i språket. Nyberg i 3SAH LXXVIII. 1: 21 (1970).
d) (numera bl. i skildring av ä. förh.) övergående i anv. om norm för vältalighet l. för ett språks korrekta behandling i skrift l. tal i obunden l. bunden form (förr äv. i utvidgad anv., om språk l. språklig form (med tanke på dess manifestation enligt sådan norm)); förr äv. pregnant, dels om norm av ovan angivet slag gällande för latin (äv. närmande sig l. övergående i anv. om latin (med tanke på denna norm)), dels i utvidgad anv., om den (skriftliga) prövning i latin som varje universitetsstuderande i Sv. hade att underkasta sig för att utfå examen (i denna anv. med säkerhet anträffat bl. i uttr. taga stilen, genomgå (o. bestå i) sådan prövning); jfr 6. En wältaliger Man .. öfwar .. Stylen til wältaligheet. Schroderus Comenius 751 (1639). Sedan önskade Iag gärna at vinna et lijtet sluth på mijna Studier vid Academien, hvarföre Iag dh. 19 tog Stylen, och dh. 21 examinerades i Philosophia. VDAkt. 1689, nr 1216. Sombliga skrifwa een heel reen Swensk styl fast de kunna alla Språk. Rudbeck Atl. 4: 197 (1702). (P. Serlachius) sammanskref och .. förswarade en wacker disputation, samt lät sig strax derpå i stilen och Theologien behörigen examineras. Juslenius Serlachius F 4 b (1739). (Undervisningen i romersk vältalighet o. poesi skulle bedrivas gm) ”stilens idkeliga övning” med hjälp av skrivningar och orationer. LUH 2: 290 (cit. fr. 1750). Hvad Mad: H[edvig] S[acklén]s Fransöska angår; så har hon gjort och gör .. progresser under sin maitre, Silfvernagel .. och öfvar sig i stilen. Kellgren (SVS) 6: 3 (1770); möjl. till II 1 (jfr II 1 d γ med språkprovet 1832). (Humanisternas) arbete i den klassiska litteraturens tjänst blir ofta en tom lek med grammatikaliska hårklyfverier eller mer eller mindre lyckade öfningar i latinsk stil. Söderhjelm ItRenäss. 104 (1907). För hvar och en bland .. (de tre huvudslagen) af vältalighet gåfvos särskilda föreskrifter beträffande ämnets eller innehållets uppfinning .., anordning .., stilen eller den språkliga formen (lexis; lat. elocutio), det utarbetade talets inlärande och bevarande i minnet .. och slutligen utförandet. 2NF 22: 1493 (1915). — särsk. i uttr. tyska stilen, den för tyska språkets korrekta behandling i skrift l. tal i obunden l. bunden form gällande normen (förr äv. närmande sig l. övergående i utvidgad anv., om tyska språket (med tanke på sådan norm)); i anv. [efter t. förebild (jfr citaten i anslutning till språkprovet 1795 nedan)] ss. huvudord i prep.-attribut bestämmande professor l. professur (förr äv. profession), o. betecknande undervisningsämne l. ämnesområde (för ifrågavarande professor resp. professur) vid universitetet i Greifswald under svensktidens slutskede (1795—1815). I anseende til Philosophiska Faculteten (föreslår visitationskommissionen): at en extraordinarie Profession skulle inrättas för Tÿska Stilen, Aesthetiken, Orientaliska och Latinska språken. PMFörslRecessGreifswAkad. 1795, s. 11; jfr t. förebild, dels: Danächst hielten es Sn Excellenz und die Königl(iche) Visitations Commission für die Akademie nützlich, wenn für den teutschen Stiel .. eine eigne Lehr Stelle errichtet würde. ProtVisitatGreifswAcad. 20/6 1795, s. 8, dels: Ein Professor Extraordinarius, der in einem guten teutschen Styl .. Unterricht giebt. SammlPommLandesUrk. Suppl. 3: 601 (1795). Hr Mag. Jacob Wallenius, Profess. i Æsthetiken, Tyska Stilen, Latinska och Österl. Språken (vid universitetet i Greifswald). SvKrigCivCal. 1808, s. 130; jfr: Wallenius, Jakob .. e. o. professor i tyska, estetik, latin och österländska språk. 2NF 31: 485 (1920). Vid sidan av den redan i (visitations-)kommissionens förslag upptagna professuren i tyska stilen, orientaliska språk, estetiken och latinet inrättades .. genom recessen (av den 20 december 1795) en professur i svenska språket och litteraturen. Seth UnivGreifswald 411 (1952).
2) [utvidgad anv. av 1] om (för ngn l. (företrädare för) viss konstart l. konstnärlig skola l. uppfattning o. d. eget l. karakteristiskt l. typiskt) sätt att forma l. framställa ngt inom skådespelets (jfr 1) l. musikens l. den bildande konstens l. konsthantverkets l. trädgårdskonstens o. d. område; äv. dels om helhetsintrycket av de speciella egenheter (i en skådespelares agerande l. ett skådespels uppsättning l. ngt av en musiker l. konstnär l. konsthantverkare o. d. skapat) vari sådant sätt tar sig uttryck, dels om slag l. art l. riktning (se RIKTNING, sbst.2 4, 5) o. d. som stil (i ovan angivna betydelser) företräder l. representerar (särsk. liktydigt med: stilart, stilriktning); stundom äv. (företrädesvis ss. förled i vissa ssgr) övergående i pregnant(are) anv., om särpräglad l. äkta l. god l. förnäm l. strikt l. ledande o. d. stil; förr äv. i pleonastisk (gm och etablerad) förb. med maner (se MANER, sbst.1 4 a); jfr 5. Antik, klassisk, modern stil. Jonisk, dorisk, gotisk stil. Gustaviansk stil. (Skådespelens) innehåld är aldeles lika, fast än maneret och stylen derutinnan kan wara mycket olik. Österling Ter. 1: 7 (1699). De som .. handlat om Compositionen hade väl föreskrifvit, at en vid componerande borde i akttaga en viss styl, alt som tilfället fodrade, då den componerade melodien skulle nyttjas. VetAH 1748, s. 165. (Den upplyste) vet at Scenen, til åskådarnes förförelse, fordrar i alt, i tankar och styl, .. et starkare, större och ädlare uttryck. Kellgren (SVS) 5: 24 (1785). Med eller utan talang, meddelar konstnären alltid åt uttrycken af sin individualitet, d. ä. sina konstproduktioner, så mycken genialitet att de deraf få ett eget, med alla andra existerande konststycken olika skaplynne; och detta är hwad man kallar konstnärens Stil. Polyfem III. 3: 3 (1810). Man har .. i grafvarne funnit bronsarbeten förfärdigade, uti tveggehanda styl, således tillhörande två folkslag. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 59 (1852). Intill 800-talet kan man urskilja fyra stora liturgiska skolor eller stilar i västerlandet. Jeanson (o. Rabe) 1: 31 (1927). Den myndiga kraft och genomförda stil, som bär upp hela (teater-)föreställningen. SvD(A) 13/11 1928, s. 22. Similistilen är också en stil, likaväl som rokokon eller empiren. Hedberg VackrTänd. 25 (1943). — jfr ALLMOGE-, ARABESK-, ARIA-, BAJADÄR-, BAROCK-, BASILIKE-, BESLAGS-, BJÄLK-, BLAND-, BLANDNINGS-, BLOCKHUS-, BOND-, BORG-, BYGGNADS-, CIGARRLÅD-, CISTERCIENSER-, DAL-, DEKORATIONS-, DIREKTOAR-, DYSSELDORF-, EMPIR-, FASAD-, FLAMBOYANT-, FUGA-, HERRGÅRDS-, HOV-, HUVUD-, IMPERIAL-, INTERIÖR-, JESUIT-, JUGEND-, KAMMAR-, KARL-JOHANS-, KARTONG-, KEJSAR-, KERAMIK-, KONST-, KONTUR-, KORAL-, KUBIST-, KYRKO-, LADU-, LANDSKAPS-, LÅD-, MEDALJ-, MEDELTIDS-, METALL-, MOGUL-, MONUMENTAL-, MOSAIK-, MOTETT-, MUSIK-, MÖBEL-, NATIONAL-, NY-, O-, OPERA-, ORATORIE-, ORKESTER-, ORNAMENT-, ORNERINGS-, PAGOD-, PALATS-, PARK-, PASTISCH-, PATAN-, PERPENDIKEL-, PERPENDIKULAR-, PERUK-, PIANO-, PLATERESK-, PORTRÄTT-, PRUNK-, REFORM-, REGENCE-, REGI-, RELIEF-, RENÄSSANS-, REPETITIONS-, RIFF-, ROCAILLE-, ROKOKO-, RUN-, RUNDBÅGS-, RUNSTENS-, RUSTIK-, RYA-, SAKLIGHETS-, SCHWEIZER-, SILHUETT-, SILVER-, SKOL-, SKULPTUR-, SKÖN-, SLOTTS-, SMIDES-, SPEL-, SPETSBÅGS-, SPETSMÖNSTER-, SPEX-STIL m. fl.
3) [utvidgad anv. av 1, 2] om ngns l. ngras (egna l. karakteristiska) sätt att leva l. tänka l. bete sig l. uppträda l. handla o. d., särsk. liktydigt med: maner (se MANER, sbst.1 2); stundom äv. närmande sig l. övergående i bet.: sed l. skick l. kutym; äv. om beteende l. uppträdande l. uttalande l. handling o. dyl. l. (sammanfattande) beteenden osv. vari ngns l. ngras (egna osv.) sätt att leva osv. yttrar sig; äv. dels om ngts (egna osv.) sätt att framträda l. ge sig till känna l. te sig o. d., dels om form l. (sammanfattande) former vari sådant sätt ger sig till känna, särsk. i fråga om klädedräkt, liktydigt med: fason (se d. o. 2) l. snitt (se d. o. 4 a); stundom äv. (företrädesvis ss. förled i vissa ssgr) övergående i pregnant(are) anv., om särpräglad l. äkta l. rätt l. sann o. d. stil (i ovan angivna betydelser), o. i denna anv. utan bestämd gräns närmande sig l. övergående i 4; förr äv. dels i uttr. efter sedvanlig stil, på (sed)vanligt sätt, dels gm och förbundet med föregående sätt i (mer l. mindre) pleonastisk förb.; jfr 5. AOxenstierna 8: 224 (1633: efter sedhvanligh stijl); jfr 1. Så skole Jembwähl Cassa och Proviant Rekningerne (till bokhållarna) icke på annat sätt och styl stälte blifwa än medh månadzräckninger. LReg. 427 (1662); jfr 1. Winna och tappa, är Kiöpmans styl. Grubb 856 (1665). Knapt får man en gång gjöra visite hos en Herre (i Italien), förr än man derpå har den äran emottaga hos sig hans drängar, som begära rent ut drikspenningar ..; det är så Landets Styl. Björnståhl Resa 1: 293 (1771). De (dvs. de franska trupperna) hafwa härmat stilen i er (dvs. kung Johans) snabbhet, / Ty knappt är tidning här om deras rustning / Förrän det heter: re'n de äro framme. Hagberg Shaksp. 2: 307 (1847). Hilma .. var glad öfver sina korta ärmar och den enkla stilen i sin toilett. Tavaststjerna Inföd. 167 (1887). Då Hallänningen sprang (sedan gubben dragit kniv), blev det en annan stil på gubben. Stenansiktet kom igen. Dahlbäck Åb. 102 (1914). Den grekiska kulturen .. fick sin stil av havet. Fåhræus LäkH 1: 101 (1944). I den nyligen utkomna läroplanen för fackskolan återfinnes ett nytt ”ämne” eller moment ”personlig stil” där personligt uppträdande, klädsel, hygien m. m. ska behandlas på timmar till förfogande. Skolvärld. 1965, s. 928. Nyhavn (i Köpenhamn) har fått en ny stil och en ny själ. SDS 29/5 1987, s. 18. — jfr BANKO-, HOV-, KART-, KÖPMANS-, LEVNADS-, LIVS-, O-, PERUK-, RIT-, SILHUETT-, SJÖMANS-, SKÅDESPELS-, SLENTRIAN-, SMICKER-, SPEL-STIL. — särsk.
a) (†) i uttr. vara stil(en) att (göra det l. det), vara i överensstämmelse med rådande skick l. bruk att (göra det l. det). Ändoch den andre något tempesterade (dvs. gormade l. ”väsnades”) och sadhe sig vela protestera, så hafver Spiring lijkväl remonstrerat honom en okändh mans vexell uthan principalens advis inthet vara styl att acceptera. AOxenstierna 6: 383 (1631). Dätt är nu stylen att alla professores skriwa under brefven til H. K. Majestet. Rudbeck Bref 279 (1685).
b) i sht sport. om (ngns personliga) stil (särsk. med tanke på det estetiska intrycket) vid utövande av viss idrott l. sport; särsk. om visst specifikt (o. för deltagande i viss tävling stipulerat) sätt att utöva viss idrottsgren, motsatt visst annat sådant specifikt (o. stipulerat) sätt, o. i denna anv. särsk. i fråga om längdlöpning på skidor, dels i uttr. klassisk stil, stil kännetecknad av att löparen tar sig fram (på klassiskt (se KLASSISK 2) maner) gm att föra skidorna (mer l. mindre) parallellt vid sidan av varandra i spåret, motsatt: fri stil (se nedan), dels i uttr. fri stil, stil kännetecknad av att löparen (på ett fritt, om skridskoåkning erinrande, sätt (stilen benämns äv.: skridskostil l. skridskoåkning) tar sig fram under glidning ömsevis på vänster o. höger skida i riktning snett framåt vänster resp. snett framåt höger, motsatt: klassisk stil (se ovan); äv. (företrädesvis ss. förled i vissa ssgr) i pregnant(are) anv. motsv. den i huvudmom. angivna. NordIdrL 1902, s. 76 (vid konståkning på skridskor). Den mest kända och här i Sverige även mest praktiserade stilen (i höjdhopp) går under benämningen ”den amerikanska”. Idrottsbok. 110 (1914). Det är alltid god planmässighet (vid boxning), att ”pröva ut” motståndaren innan man går till fullt angrepp. På det sättet lär man sig motståndarens stil och förmåga, hans snabbhet, huru långt han når, hans starka och svaga punkter. Holmberg Boxas 19 (1921). En flott och ren stil vid flugspöets manipulerande (är) till stor del beroende på en från början riktig undervisning. Hammarström Sportfiske 73 (1925). För stilen (i backhoppning) är max.-poängen .. 20. 2SvUppslB 26: 231 (1953). (Skidlöparen) Wassberg hade den exakta tiden 37.51 på 18,2 km i fri stil. SDS 18/1 1988, s. 30. Lördagens 30 km i klassisk stil, som inleder (Skid-)SM-veckan, är ”Toppen”. Därs. 19/1, Bil. s. 8. — jfr HOPP-, LÖP-, RULL-, SAX-, SIM-, SITT-, SLUGGER-, SPEL-STIL.
c) [jfr vara i ngns stil (se 5 i γ)] (ngt vard.) i uttr. vara ngns stil, med saksubj., övergående i att beteckna att ngt är i överensstämmelse med ngns sätt att vara l. bete sig l. med ngns uppfattning l. tycke o. smak o. dyl. l. att ngt gillas l. (högt) uppskattas o. d. av ngn. Sådan är deras (dvs. sicilianarnas) stil. DN 13/2 1986, s. 14. Det är inte hans stil att bli svartsjuk. SvOrdb. (1986).
4) [jfr 1 c] av upphöjdhet (över det vardagliga l. vanliga l. triviala o. d.) l. värdighet l. (yttre l. inre) finhet l. fin urskillning l. finess l. god smak (se SMAK, sbst.1 4) präglat sätt att bete sig l. framträda o. d.; äv. dels om upphöjdhet osv. präglande ngns l. ngts beteende l. framträdande o. d., dels om läggningen l. egenskapen hos ngn l. ngt att bete sig osv. på angivet sätt; äv. konkretare, om beteende l. framträdandeform o. dyl. l. (sammanfattande) beteenden osv. vari sätt l. läggning osv. av ovan angivet slag yttrar sig; äv. allmännare, om passande l. tillbörligt l. ändamålsenligt o. d. sätt l. skick l. tillstånd l. uppförande l. utseende o. dyl. l. passande osv. prägel l. anda l. karaktär o. d. (särsk. i uttr. sätta stil på ngn l. ngt, bibringa ngn l. ngt ett passande osv. sätt osv.); äv. oeg. l. bildl.; jfr 5. Yttre, inre stil (jfr II 1 e, III 1 b), stil vad en människas inre (se d. o. 3 a γ) resp. yttre beträffar. Till och med i sin konversation röjer hon en viss stil, som man så ofta saknar hos verldsmenniskor. De Geer Hjertkl. 91 (1841). Allt var styl och samklang i denna förening af sällsynta möbler, utvalda gobeliner. GHT 1871, nr 137, s. 3. (Brytningen) har .. nog gifvit honom mera stil i karaktär och uppträdande. PT 1910, nr 23 A, s. 3. Alla (den rasande kvinnans) gester och later voro som den durkdrivnaste skådespelerskas. Det var en ren njutning att se denna stil i raseriet, som endast en sydlänning kan uppvisa. Berg Lie Minn. 26 (1929). Engelsmannen (besitter) i en utomordentlig grad .. en egenskap som tysken i lika utomordentlig grad saknar. Och den egenskapen är stil. Hellström RedKav. 28 (1933). På några få dagar kunna .. (tattarna) sätta en viss stil på en gammal hästkrake. Etzler Zig. 167 (1944). Phebe hade hållning och stil. Edqvist Eldfl. 219 (1964). — jfr O-STIL. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. det är stil (att göra det l. det), det är uttryck för l. kännetecken på stil (att göra det l. det); äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: det är fint l. något extra l. tufft o. d. (att göra det l. det). (Pojken) tyckte det var stil att ro bort ensam och uträtta ett ärende. Geijerstam MPojk. 110 (1896). Några tyckte att det var stil (att artisten på societetsbalen dansat med diskerskan); andra att det var inte så farligt; andra funno det oförlåtligt. Strindberg Fagerv. 282 (1902).
b) (i vitter stil) i uttr. göra stil av ngt, göra ngt till ngt som kännetecknas av (att äga) stil. Dansken har en förmåga att med små ord säga stora ting; han har gjort stil av sin vardag. Österling SkånUtfl. 198 (1934).
c) (i sht ngt vard.) i uttr. vara l. bli stil på (stundom äv. annan prep., särsk hos l. över) ngn l. ngt, med opers. subj., betecknande att ngn l. ngt har resp. får stil i sitt uppträdande l. varande l. i sin verksamhet l. framtoning o. d. (äv. övergående i allmännare bet., betecknande att ngn l. ngt har resp. får ordning o. skick på sig l. ett bra sätt att uppträda l. vara (till) o. d.); stundom äv. elliptiskt för uttr. av ovan angivet slag, särsk. stil på ngn, det är stil på ngn. Molander Vårflod. 113 (1884: Stil på kvinna!). (Sv.) Det är stil hos (på) honom .. (fr.) il a du chic; c'est un homme comme il faut. Schulthess (1885). Det blir nog stil på den här förorten med vad det lider. Claesson Sann. 21 (1970). Det är ingen stil på honom. SvOrdb. (1986). Det var stil och värdighet över korvförsäljningen (när butiksbiträdena var klädda i mörk kavaj o. kravatt). SDS 1/6 1987, s. 29.
5) om stil i bet. 1—4, i vissa uttr.
a) hög stil.
α) [jfr t. hoher stil; jfr äv. lat. (ss. retorisk term använt) stilus sublimus] om stil i bet. 1 (numera nästan bl. med adj. i absolut komparativ), dels: över det vardagsspråkliga upphöjd stil (särsk. om sådan stil präglad av skriftspråkets l. det litterära l. poetiska l. religiösa språkets ordval o. uttryckssätt), dels allmännare, om (av ämnet betingad) allvarlig l. högtidlig l. upphöjd l. sublim stil (stundom äv. nedsättande, om högtravande l. bombastisk stil); äv. övergående i anv. om ngns skrift- l. talspråk l. ngt språkligt som representerar högre (hög) stil (i ovan angivna betydelser); särsk. i förb. med prep. i, i uttr. betecknande att ngn uttrycker sig i l. att ngns språk l. ngt språkligt representerar stil av angivna slag; förr äv. i uttr. skriva hög stil, skriva ett språk som representerar stil av angivna slag. I (vitter l.) högre stil, bruklighetsuppgift i SAOB. Præp(ositus) i Börcklinge .. frågade om .. (mässandet l. sjungandet av episteln) skall behöfwas, tå ingen (nattvards-)mässa är, ty de enfallige förståå icke den höga stilen och diupsinnigheeten. SynodA 1: 152 (1678). Hon skrifver iblandh så högh stijl. Carl XII Bref 87 (1707). Jag (dvs. aposteln Johannes) har med högre Styl, doch efter Andans-Lag, / Vpskrifwit: Hwad som sker til Jesu Dome-Dag. Rüdling Suppl. 210 (1740). Författad .. i den höga stylen. Weste FörslSAOB 750 (c. 1817). Tala i den högre stilen. Cannelin (1921). När .. (Thomander) stiger upp i den högre stilen (i sin predikan), bli färgerna starkare och höjden högre än hos Wallin. Wifstrand AndlTal. 52 (1943).
β) [jfr α o. motsv. anv. av t. hoher stil] om stil i bet. 2 (numera nästan bl. med adj. i absolut komparativ) som representerar hög(sta) konstnärlig(a) nivå l. som kännetecknas av att (i fråga om framställningssätt o. ämnes- l. motivval) vara upphöjd över det vardagliga l. vanliga l. triviala o. dyl. l. ha en högtidlig l. allvarlig prägel l. en högre l. djupsinnigare syftning än att blott o. bart åskådliggöra l. beskriva l. underhålla o. d. (o. som därför icke är omedelbart tillgänglig l. lättbegriplig o. d. för gemene man), förr motsatt: ”låg stil” (se d β); särsk. (ngt vard.) i uttr. gå i den högre stilen, om person (särsk. musiker): (vilja l. ha böjelse l. håg för att) utöva sin konst l. färdighet (särsk. musicerande) i den högre stilen (i ovan angiven bet.); jfr b α. Just här (dvs. vid operans slut) vore vist .. tilfälle at upföra en hel Pantomime Ballet, hvarigenom man ock säkert skulle hopsamla tilräckeligt Spectateurer til en Opera, som är satt i hög styl. Kellgren (SVS) 4: 9 (1779). (Ynglingen) fick .. fingra på klarinetten. Han blåste några bitar, som väckte den andres gillande. — Du går i den högre stilen, hör jag. Men bra, förbaskat bra, gosse. Asklund Fanfar 114 (1934). Gå vi bakåt i tiden till svepasken i Osebergsfyndet, så är dess ornamentik .. ristad och geometrisk och artskild från den djur- och bandornamentik i ”hög stil” som vi för övrigt möta å föremål i detta fynd. Fatab. 1937, s. 110.
γ) om stil i bet. 3 [delvis dock att uppfatta ss. utvidgad l. oeg. anv. av α, β], i uttr. hög l. (o. numera bl.) högre l. högsta stil, betecknande ngt ss. tillhörande ett högt resp. högre l. högsta stadium l. dyl. l. ss. varande av hög(re) resp. högsta klass l. kvalitet l. ss. försiggående på ett sätt som kännetecknas av sådan klass osv. l. av att vara ytterst elegant l. utmärkt o. d.; stundom äv. [jfr uttr. högsta mod(e)] i uttr. högsta stil, om ngt som har högsta aktualitet o. värde. En sorglig dag mot midten af September anno 1841 kuskade jag i min fars sällskap af till Örebro för att där börja skolgång i högre stil. Öman Ungd. 58 (1889). I Japan blir samlaresinnet hållet mera stramt i tygel, man blir där ytterst fort led på vissa saker, som här gälla för högsta stil. Kræmer ResJap. 23 (1913). På vägarna höll han .. (under terränglöpningen) högsta stil. IdrBl. 22/4 1924, s. 1. (Halvbacken) spelade (fotbolls-)matchen igenom i hög stil. Därs. 27/6 1924, s. 13. Hollands burväktare van der Meulen har hittills spelat i högsta internationella stil. SvD(L) 1924, nr 156, s. 9.
b) stor stil.
α) [jfr t. grosser stil] om stil i bet. 1, 2 som med hänsyn till den konstnärliga kvaliteten är högklassig l. förträfflig l. ypperlig o. dyl. o. därmed överträffar det mesta inom sin genre; stundom äv. (företrädesvis i fråga om bildande konst) liktydigt med: hög(re) stil (se a (α,) β); förr äv. om stil i bet. 2 som med hänsyn till ämnes- l. motivval o. framställningssätt lägger an på det storslagna l. storvulna l. imponerande l. överdrivna o. d.; ofta i förb. med föregående prep. i, i uttr. betecknande att ngn skapar l. att ngt skapas i stil av ovan angivna slag. Många Antiqva Målningar äro intet så i sin grad väl gorda som Raphaels, men de ha en större Styl det är ett bättre ett större Sätt. CAEhrensvärd (SVS) 1: 179 (1782). När iag sir naturen på en alfversam och stark sida eller när iag tecknar det stora och öfverdrifna i Naturen kallas det den stora stylen som till Ex: Den Romerska och Florentinska. Därs. 180; jfr språkprovet 1782 under d β. I samma mån .. något är högt, af en aldeles ny och ren skönhet, af en stor och harmonisk styl, kan det väl parodieras. Thorild (SVS) 3: 33 (1791). Utan detta poetiska förstånd .. har ännu ingen skald componerat i stor stil, särdeles inom den dramatiska skaldearten, som också med skäl kallas den högsta. SKN 1841, s. 203. (I Florens) målade nu Cimabue, visserligen ofta stelt och på guldgrund, men alltid i stor och ädel stil. Böttiger i 2SAH 39: 164 (1865). Det visar sig .. att den ”stora” stilen undviker alltför grella anföringsverb och föredrar att låta repliken tala ensamt genom sitt innehåll. SvStil 157 (1935).
β) om stil i bet. 3 [delvis dock att uppfatta ss. utvidgad l. oeg. anv. av α; gällande stort format l. stora dimensioner möjl. äv. (med anslutning) till II 1; jfr äv. t. in grossem (einem grossen) stil], i uttr. i (i sht förr äv. uti) stor (stundom äv. en stor) stil l. den stora stilen (jfr α), dels betecknande ngn ss. varande det l. det i (mycket) stor utsträckning l. ss. agerande l. utövande (sin) verksamhet i stor skala l. på ett storslaget l. framträdande l. utomordentligt sätt, dels betecknande ngt ss. ägande (mycket) stora dimensioner l. ss. varande (ytterst) stort anlagt l. omfattande l. storslaget l. präktigt l. ss. försiggående i stor skala l. på ett omfattande sätt o. d. Djuren (på Snyders tavlor) äro teknade uti en stor stil. SP 1792, nr 38, s. 2. Architecturen med dertill hörande vackra konsterna samt hufvudstadens och Slottens embellissementer (blev) hans (dvs. K. XII:s) smak; men allt i en stor och jättelik styl, likasom alla hans företag. HSH 7: 204 (c. 1800). Markus Salvius Oto, vällustingen i den stora stylen. Rydberg RomD 58 (1877). Tafflar och ekipager voro .. i stor stil. De Geer Minn. 2: 199 (1892). Hieronymus framträder som den enda forskaren i stor stil. Sylwan (o. Bing) 1: 4 (1910). Silversmuggling i stor stil över Narvik. Östergren (cit. fr. 1924). (Fotbolls-)Målvakten spelade i stor stil. IdrBl. 20/6 1924, s. 1. Han (hade) smålangat och levt på en prostituerad i avvaktan på att jag skulle komma ut (ur fängelset). Han flyttade genast hem till oss och vi satte igång (att skaffa pengar till narkotika) i stor stil. Strömstedt MittLiv 2: 208 (1982).
c) (†) mindre stil, om stil i bet. 2 som icke är stor (se b α); anträffat bl. i det adverbiellt använda uttr. i en mindre stil, betecknande konstverk ss. framställt (i jämförelse med ett annat konstverk) i en (särsk. av (större) moderation l. (större) anspråkslöshet vad utstyrsel l. syftning o. d. beträffar präglad) sådan stil. Personligt angenämare, fastän gjord i en vida mindre styl, var mig en tafla af De Hoogh. Atterbom Minn. 215 (1817).
d) låg (numera nästan bl. i absolut komparativ), förr äv. ringa stil.
α) om stil i bet. 1 som är låg (se LÅG, adj. 11 c), motsatt: hög stil (se a α); äv. övergående i anv. om ngns skrift- l. talspråk l. ngt språkligt som representerar lägre (låg) stil (i ovan angiven bet.); särsk. (i sht nedsättande) om (stilen i) mindre bildat l. obildat talspråk; jfr RINGA, adj. 4 (b). Columbus Ordesk. 102 (1678; uppl. 1963: ringe). Weste FörslSAOB 750 (c. 1817: låg). Lägre stil: det mindre bildade privata umgängets språk, fordringslöst eller rent af obildadt samtalsspråk. Noreen VS 1: 29 (1903). Högre o. lägre stil. Östergren (1946); jfr a α.
β) (†) motsatt: hög stil (i bet. a β), om stil i bet. 2 som representerar låg konstnärlig nivå l. som kännetecknas av att (i fråga om ämnes- l. motivval o. framställningssätt) hålla sig till det vardagliga l. vanliga l. triviala o. dyl. o. icke ha någon högtidlig(are) l. allvarlig(are) prägel l. någon högre l. djupsinnigare syftning än att blott o. bart åskådliggöra l. beskriva l. underhålla o. d.; jfr c. När iag ser naturen på en låg sida, eller när iag härmar så mycket som möjligt är den Plumpa Naturen så heter det den låga Stylen eller den Flamänska. CAEhrensvärd (SVS) 1: 179 (1782); jfr det andra språkprovet 1782 under b α. Hvad olycka, att det går an att måla väl med låg styl, och hvad är icke detta för ett stort hinder i konsterna! Grubbe EstetOrdl. (c. 1845).
e) hålla stilen, om person: upprätthålla l. bibehålla (den egna l. karakteristiska) stilen l. sin (egen osv.) stil (i bet. 3, 4); särsk. (o. ofta) om stil i bet. 4, liktydigt med: upprätthålla osv. sin upphöjdhet (över det vardagliga l. vanliga l. triviala o. d.) l. sin (yttre l. inre) värdighet l. finhet l. sin fina urskillning l. sin finess l. goda smak; äv. övergående i allmännare bet., betecknande att person (särsk. idrottsman) håller sin vanliga (höga) standard l. är sig lik vad prestation(sförmåga) beträffar; motsatt: falla ur l. tappa stilen (se f). (Romaren som begick självmord när förmögenheten smält ihop) var en man efter hans sinne, en fin karl, som höll stilen. Larsson i By GGodTid. 159 (1941). Tattarfamiljen åker i väg på vacklande hjul. Stolta sitter de där och håller stilen in i det sista, utan att se sig tillbaka. Lundkvist Vindingev. 312 (1956). Gamle kämpen Gustav Nylander var den som bäst höll stilen i Kristianstad (vid fotbollsmatchen). SDS 1964, nr 215, s. 12.
f) falla ur l. tappa stilen, om person (stundom äv. ngt sakligt): (bringas att) förlora l. överge l. avvika från (den egna l. karakteristiska) stilen l. sin (egen osv.) stil (i bet. 3, 4); särsk. (o. ofta) om stil i bet. 4, liktydigt med: (bringas att) förlora osv. sin upphöjdhet (över det vardagliga l. vanliga l. triviala o. d.) l. sin (yttre l. inre) värdighet l. finhet l. sin fina urskillning l. sin finess l. goda smak; äv. övergående i allmännare bet., betecknande att person (särsk. idrottsman) icke håller l. kan hålla sin vanliga (höga) standard (utan faller igenom) l. icke är sig lik vad prestation(sförmåga) beträffar; motsatt: hålla stilen (se e). Då man (vid sprinterlopp) är uppgiven av ansträngning, vill man så gärna låta huvudet falla bakåt, men gör du det, faller du helt ur stilen. Idrottsbok. 83 (1914). Ehuru detta och de tre följande kapitlen säkert faller ur stilen rätt mycket, har jag (osv.). Cederschiöld Manh. 215 (1916). (Fotbollsspelaren) Kaufelt var bra i första halvlek, men tappade alldeles stilen i andra. IdrBl. 6/6 1924, s. 2. Hon behövde uppbjuda all sin skicklighet för att inte tappa stilen under samtalet. Beijer BritaGrossh. 345 (1940).
g) i (en) sådan l. sådan stil l. den l. den stilen (jfr a—c, h), ss. attributiv l. adverbiell bestämning, betecknande att ngn l. ngt (med avseende på det l. det) l. ngns l. ngts sätt att vara l. agera o. d. representerar l. kännetecknas av l. karakteriseras av l. har avseende på l. gäller l. tillhör o. d. (en) sådan l. sådan stil l. den l. den stilen; äv. allmännare, liktydigt med: av (ett) sådant l. sådant slag l. det l. det slaget l. på (ett) sådant l. sådant sätt l. maner l. det l. det sättet osv.
α) om stil i bet. 1. Snart hans Verk i episk stil / Skymmer alla Iliader. Lenngren (SVS) 2: 197 (1797). Författaren är en mästare i den korta stilen, om också kortheten någon gång går väl långt. Strindberg SvFolk. 2: 302 (1882). O dessa hofmän med fruset smil, / Prelater med ja och amen / Och dessa festtal i öflig stil / Om Gustaf och Vasastammen! Snoilsky 4: 80 (1887). (I engelskan) brukas .. ofta, särskilt i mera familjär stil, plurala sjukdomsnamn. (Elfstrand o.) Gabrielson 8 (1945). särsk. med adj.-attributet utgörande gammal (se d. o. 8), i uttr. i gammal stil l. den gamla stilen (jfr γ α'). Sjökongen Ubbs kampåker, plöjd af hans krigshästar (skepp), en känning i den gamla stylen. AntT 5: 170 (1878).
β) om stil i bet. 2. De (av Aftonbladet byggda luftslotten) äro villor i österländsk stil och särdeles beqvämt inredda för dem, som vilja sofva. Palmær Eldbr. 102 (1839). På .. (notpapperets) andra sida synes en mödosamt utarbetad motett i sträf och allvarlig stil. Wennerberg 2: XXXXIX (1882). Slottet (Gripsholm) har 198 rum, bland hvilka flera äro bibehållna i den ursprungliga stilen. LbFolksk. 141 (1890). Den ormbitne gripes af giftet och aflider .. medan orkestern spelar hvad för något som helst i den lätta stilen. Wallengren EnHvarProf. 47 (1894). Över en ryttare i antikiserande stil står på en hälsingemålning från omkring 1800: ”Jag heter Olof Rut, Jag rider neder alla som kommer in och intet vet hut.” 2SvKulturb. 1—2: 131 (1934). En möbel i gustaviansk stil. SvHandordb. (1966).
γ) om stil i bet. 3; särsk. (numera föga br.) i uttr. i bästa stil, ss. attributiv bestämning till ngt sakligt konkret, liktydigt med: av bästa slag. Jndelningen af (husen) .. är i allmänhet så, at åt gatan äro 3 à 4ra upstädade rum i bästa style. Palmstedt Res. 7 (1778). Det var en däld fullkomligt i Wermländsk styl. Atterbom Minn. 118 (1817). (Tiberius) är en af de väldigare skepnaderna i den dystra stylen, som häfderna känna. Rydberg RomD 34 (1877). Ett grekiskt storkonungadöme i österländsk stil. Svensén Jord. 306 (1886). Nästa nummer på programmet gick helt i den skämtsamma stilen. SvD(A) 1933, nr 246, s. 22. Det var en underlig distans och självtillräcklighet hos den lilla i engelsk stil välklädda figuren med hans långbyxor och nedvikta, vita krage. Siwertz Tråd. 92 (1957). särsk.
α') med adj.-attributet utgörande gammal (se d. o. 8), i uttr. i gammal stil l. (den) gamla stilen (jfr α slutet), o. i denna anv. äv. med adj.-attribut utgörande god, i uttr. av typen i gammal god stil, särsk. liktydigt med: av gammalt gott slag, på gammalt gott sätt l. maner. Den allians, som nu blifvit afslutad, var ett förbund i den gamla Arvid Hornska stilen. Svedelius i 2SAH 55: 356 (1878); jfr i γ. Hon .. skulle .. helst se, att alla hus i staden byggdes med snidad förstukvist i gammal god stil. Boye Ast. 33 (1931); jfr β. (Konsulinnan) var .. något av grande dame i gamla stilen. Abenius Drabb. 12 (1950).
β') i sht sport. i fråga om idrottsmans l. bollspelslags l. tävlingshästs o. d. agerande (i tävling, i sht i slutfasen av en sådan), i uttr. (av typen i (en) sådan l. sådan stil, stundom äv. sin så l. så beskaffade stil) med adj.-attributet karakteriserande detta agerande. (Hästen) Dourak tog ledningen i rask fart, bibehöll den under hela löpningen och segrade i god stil. TIdr. 1882, s. 3. Inom kort var han före de andra (hästarna) och kom in i briljant stil. Därs. 1894, julnr s. 7. Hellström löpte sin inspurt (i löpningen en engelsk mil) i en glänsande stil. NordIdrL 1902, s. 268. Turkarna började (fotbollsmatchen) i bästa stil. DN(A) 12/6 1924, s. 10. Finalen (i bandy) nere på Djurgårdsbrunnsviken blev en stor seger för Uppsala, som i övertygande stil avfärdade Djurgården med 5—1. IdrBl. 1924, nr 26, s. 3. L. började i grann stil med ett kast över 61 meter (i spjut). Därs. nr 78, s. 4. (Tennisspelaren) B. spelade denna dag .. i sin bästa stil. Östergren (1946).
h) i samma stil (som), använt för att beteckna utvecklande l. manifesterande av samma stil (som ngn l. ngt har l. representerar); äv. allmännare, liktydigt med: av samma slag l. på samma sätt (som).
α) om stil i bet. 1. Han talar ungefärligen i samma styl som han skrifver. Atterbom Minn. 125 (1817).
β) om stil i bet. 2. Hufvudsaken är (vid val av glasservis) att tillbringare, karafiner, dricks-, vin-, champagne-, punchglas, etc., alla väljas i samma stil. Hagdahl DBäst. 19 (1885). Vahlins present, det nya silfverarmbandet, passade väl till den gråa färgen (på klänningen), isynnerhet som hon hade en filigransbrosch alldeles i samma stil. Tavaststjerna Inföd. 164 (1887). (Sv.) I samma stil som målaren Z. (t.) im Stile des Malers Z. Auerbach (1913).
γ) om stil i bet. 3; särsk. i uttr. gå i samma stil, särsk. dels om personer: vara av samma slag l. likadana (i visst avseende), dels om ngns tankar: löpa på samma sätt l. gå i samma riktning l. åt samma håll. Af detta, och några andra försök i samma stil, drage vi den slutsatsen, att (osv.). Berzelius Kemi 2: 543 (1812). Jag vill dig ingenting ondt, fastän det roar mig att retas med dig. Hvarföre svarar du inte i samma stil? Lundquist Nepos 12 (1875); jfr α. Att ljuga ihop något, var jag inte i stånd till för mitt samvete, och att ingenting göra i samma stil som mina ärade kolleger i den stora pressen, det förbjöd mig aktningen för mig sjelf. Hedenstierna Kaleid. 154 (1884). Mina tankar .. går ungefär i samma stil (som den pessimistiska lärarinnans). Wägner Norrt. 96 (1908). Har du märkt att de alla (dvs. privatister från en viss skola) .. går i samma stil? Inga glänsande prestanda precis, men drivna och drillade på ett centralt minimum. Swensson Willén 18 (1937). Festerna gick alltid i samma stil. SvOrdb. (1986).
i) i ngns l. ngts stil, förr äv. i stilen (ut)av ngn l. ngt.
α) i överensstämmelse med den (språkligt konstnärliga) stil (i bet. 1) som är ngns l. ngts l. som kännetecknar ngn l. ngt; äv. (o. i sht) allmännare: av den typ som ngn l. ngt utgör l. representerar l. av det slag som är eget l. karakteristiskt l. kännetecknande för ngn l. ngt. Utdrag af et bref til en vän, skrifvet i Werthers stil. Lidner (SVS) 3: 346 (1793). (Berättelsen om ängelns uppenbarelse för Sakarias) war en prophetisk tafla i gamla testamentets stil. Melin JesuL 1: 33 (1842); jfr γ. Han afklippte .. med ett skämt i Falks egen stil: — Skål, gamla skurk! Strindberg RödaR 60 (1879); jfr γ. En svensk sagoförtäljare i H. C. Andersens stil. Tegnér i 3SAH 6: 285 (1891). Denna konstfulla allusion är alldeles i Stagnelii stil. StWarburg 21 (1912).
β) i överensstämmelse med den (konstnärliga) stil (i bet. 2) som är ngns l. ngts l. som kännetecknar ngn l. ngt; äv. allmännare: av den typ som ngn l. ngt utgör l. representerar l. av det slag som är eget l. karakteristiskt l. kännetecknande för ngn l. ngt. (Sv.) Detta är i NN:s styl, (fr.) ceci est (peint ..) dans le genre, dans la manière de NN. Weste (1807). Vid alla Cathedralkyrkor (i England) finns en choeur, som sjunger psalmerna, ej på wåra melodier, utan merendels i stiln af oratorium. Geijer Brev 81 (1810). Gustaf II Adolf lät (på Uppsala domkyrka) uppsätta .. en ”takryttare” (mindre spira på korspunkten) .. i 1600-talets stil. Schück o. Lundahl Lb. 1: 109 (1901). En mörknad tavla i van Dycks stil — den har också tillskrivits hans skola. Östergren (1946).
γ) i överensstämmelse med den stil (i bet. 3) som är ngns l. ngts l. som kännetecknar ngn l. ngt; äv. allmännare: av den typ som ngn l. ngt utgör l. representerar l. av det slag som är eget l. karakteristiskt l. kännetecknande för ngn l. ngt; i allmännare anv. äv. dels i uttr. (icke) vara i ngns stil, (icke) vara av det slag l. den typ som ngn gillar l. uppskattar l. värderar (jfr 3 c), dels (†) liktydigt med: i stil med (se j) ngn l. ngt. Jordens phänomener, som aldrig kunna blifva ädla i Moralens stil, kunna ock aldrig vara oädla. Skandia 1: 305 (1833). Det är i hans stil. Meurman (1847). Vi lefva här ett högst arkadiskt lif, / dock mer i stilen utaf engelsmän, / än af Virgilii sprättiga demoner. Sturzen-Becker 6: 186 (1868). Det sätt, på hvilket denna djerfva bragd (dvs. angrepp på ett ryskt batteri) utfördes, var just i Armfelts något äfventyrliga stil. Tegnér Armfelt 1: 311 (1883). Trefliga gossar, medgaf Cox och gäspade — men inte riktigt i min stil. Janson CostaN 1: 233 (1910). Ni kan sofva lugnt, señor, försäkrade Jim Cox. Det här är just någonting i min stil. Därs. 2: 147. Det berättas mycket märkliga ting, allt i tidens stil, om Hergeirs liv. OoB 1930, s. 286.
j) i stil med, om stil i bet. 3, liktydigt med: på sätt som överensstämmer med, i överensstämmelse l. likhet med, på linje med; av samma l. likartat slag som. Björkman (1889). Nya velocipedregler i Kristiania i stil med de i Stockholm införda ha i dagarne trädt i kraft därstädes. GHT 1895, nr 234, s. 2. Jag uppfattade ögonblickligt det storslagna i tanken (att bygga Bergslagsbanan) och uttalade mig i stil med denna uppfattning. Adelsköld Dagsv. 3: 254 (1900). Mången forskare tänker sig mellan Andernas sydligaste del och Antarktika en förbindande bergskedjebåge i stil med Antillerna. Ramsay GeolGr. 2: 25 (1913). Man skulle kunna kalla baksidan på denna (Serabend-)matta för knottrig i stil med Sennamattan men grövre. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 127 (1929). Han var något i stil med Kraka. Fast hans kostym såg ut att vara av spindelväv. Martinson BakSvenskv. 61 (1944). Han sa något i stil med att han skulle ringa senare. SvOrdb. (1986).
k) vara l. gå i stil, vara i samklang l. överensstämmelse med den stil (i bet. 1—4) som råder l. gäller l. är aktuell i ifrågavarande fall. Det brutala (i dikterna) är i stil och på sin plats där det förekommer. Fröding 16: 46 (1894). Man drack ur profanerade tempelkärl till hån för besegrade gudar. Det är också i stil. Quennerstedt StrSkr. 2: 238 (1913, 1919). Du får byta gardiner här inne, de här går inte i stil. Östergren (1946).
l) i den (l. den här l. den där) stilen, ss. attributiv l. adverbiell bestämning.
α) om stil i bet. 1, 2, betecknande att något språkligt (litterär produkt o. d.) l. något konstnärligt (konstprodukt o. d.) är uttryck för l. representerar o. d. den l. den stilen l. (allmännare) är av det l. det (språkliga l. konstnärliga) slaget l. den l. den (språkliga osv.) typen (angiven l. antydd resp. angivet osv. i det föregående l. efterföljande); jfr γ. Hon skrev inte dikter i den stilen tidigare. Konstnären hade aldrig förr skapat verk i den här (den där) stilen. Regeringsformen af år 1634 var i dessas (dvs. B. Skyttes o. J. E. Terserus) tycke giord af en Aristocrat och i den stilen, nemligen af Axel Oxenstierna. HSH 9: 138 (c. 1740); möjl. att hänföra till β. Han tyckte om ord som företag och i den stilen: verksamhet, etablissemang, rörelse. Johnson Slutsp. 11 (1937).
β) om stil i bet. 3, betecknande att person l. djur l. ngt sakligt förhåller sig l. agerar l. uppträder o. d. på det l. det sättet l. är av det l. det slaget l. den l. den typen (angivet l. antytt l. karakteriserat o. d. resp. angiven osv. i det föregående l. efterföljande); särsk. liktydigt med: på sådant sätt, sådan; jfr γ. Hennes charm var i den stilen, att alla omedelbart föll för henne. Under sin ungdom tänkte .. (E. Benzelius) sålunda (dvs. demokratiskt), i sin bästa ålder agerade han i den stylen, som äldre och än mera djupttänkt var han varsammare. HSH 7: 217 (c. 1800). Ja, inte var det oskuld! Han (dvs. pojken) är rätt ofta i den där stilen (dvs. fräck). Hedberg Räkn. 284 (1932).
γ) [eg. specialfall av α, β] (i sht ngt vard.) ss. bestämning till ett indefinit pron. (någonting l. något, ingenting, äv. intet l. inget), i uttr. betecknande att person l. djur l. något sakligt (särsk. något språkligt: ord l. uttryck o. d.) liknar l. (nära) överensstämmer med l. motsvarar (i förb. med negerat pron.: icke liknar osv.) den l. den l. det l. det (angiven l. antydd resp. angivet osv. i det föregående l. efterföljande); särsk. liktydigt med: liknande (se LIKNA 1 f γ), åt det (det här resp. det där) hållet (se HÅLL, sbst.1 VII 1 c γ) l. i den (den här resp. den där) riktningen (se RIKTNING, sbst.2 4) l. vägen. (Löjtnanten till sin sergeant:) Välj ut det sämsta folket .. Till exempel n:r 86 Besel, n:r 19 Gewehr och i den stilen! Strindberg Utop. 218 (1885). Om jag kunde göra kål på en bror eller två, så blef jag visst markis eller något i den där stilen. Cavallin Kipling Gadsby 139 (1897). Antagligen hade den förtvivlade flickan sagt någonting i den här stilen: Jag var fullständigt galen. Bergman JoH 284 (1926). Hade det varit en tjuv eller något i den stilen — ja, då så (osv.). Johnsson Essad Härligh. 10 (1930). (Huvudredaktören) hade .. yttrat något som: — Men ni är då också ena krattor .. som låter kujonera er av en oxdräng från Skåne — ja uttrycket .. (var) något i den stilen. UrDNHist. 1: 175 (1952). Så hon var inte ond på mig, då? — Nej, tvärtom! — Hon sa ingenting i den stilen? Gustaf-Janson ÖvOnd. 41 (1957). Känslan av högtidlighet kom .. över honom .. Han tänkte att nånting i den här stilen kändes det bestämt, när man blev frälst. Därs. 45.
m) i den stil (som), om stil i bet. 3, liktydigt med: av det slag (som), på det sätt (som). Det (var) inte lönt att komma stickande med (författar-)honorar i den stil, som förut brukats. Spångberg StMän 3: 86 (1924).
6) [bet.-utveckling ur 1 d (jfr äv. STIL-PROV 4, -SKRIVNING 2, -ÖVNING 2] (numera i sht i skildring av ä. förh.) (handskrivet l. (i senare tid) maskinskrivet l. tryckt) textstycke på ett främmande språk l. modersmålet som (i övningssyfte l. ss. tentamens- l. examensprov) föreläggs elev vid skola l. studerande vid universitet o. d. för översättning till modersmålet resp. ett främmande språk (i ä. tid i sht i fråga om latin ss. det språk vartill l. varifrån översättning skedde); äv. om elevs osv. (i konkret form föreliggande) översättning av sådant textstycke (förr äv. om uppsats (på modersmålet) över ett förelagt ämne, kria (se d. o. 2, 3)); stundom äv. närmande sig l. övergående i abstrakt(are) anv., om verksamheten l. övning l. prov i att översätta textstycke av ovannämnt slag o. nedskriva det översatta till modersmålet resp. ifrågavarande främmande språk, stilskrivning (se d. o. 2), stilövning (se d. o. 2), stilprov (se d. o. 4), särsk. i sådana uttr. som skriva latinsk stil, utföra l. ha övning l. prov i latinsk stilskrivning. Engelsk l. fransk l. tysk stil, stil för översättning från l. till engelska resp. franska l. tyska. Rätta stilar. En samling af Åtskilliga Ämnen til Engelska Stilar. Sjöbeck (1799; boktitel). Man (hade) redan före min tid börjat skrifva Latinska stilar redan i första och andra Classen (vid Växjö läroverk). Tegnér (WB) 9: 353 (1843). (Adjunkternas) tunga arbete, både på lärorummet med öfverfylda klasser och i hemmet med talrika ”stilar”. PedBl. 1876, s. 165. Stil .. äfv. skol(term): uppsats. WoJ (1891). De .. vunna teoretiska kunskaperna (i latin) skulle ända ifrån ett stycke in i klass II tillämpas genom jämförelsevis självständig övning i stilskrivning .. Stilarna hade formen av brev, historisk framställning eller saga. ÅbSvUndH 1: 34 (1921). Latinsk stil skrevs i fjärde klassen på lärorummet onsdag eller lördag kl. 10—12. MinnSvLärov. 1: 75 (1926). (För betyget berömlig i tyska i filosofisk ämbetsexamen fordras) Väsentligen felfri stil. StudiehbFilFakLd 2 A: 170 (1943). I sjätte nedre fick vi .. börja med skriftliga översättningsarbeten, en stil varje vecka från svenska till latin, varannan vecka från svenska till franska. Henning HbgMinn. 1: 124 (1950). Halva klassen blev underkänd på den tyska stilen. SvHandordb. (1966). — jfr LATIN-, MODERSMÅLS-, PROV-, SKOL-, SPRÅK-, STUDENT-STIL.
7) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; efter motsv. anv. av mlat. stilus; eg. specialfall av 3] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kronol. om sätt att räkna tiden l. göra datumangivelse, kalender (se KALENDER, sbst.2 2); numera företrädesvis dels i uttr. gamla, nya stilen (i sht förr äv. gammal, ny stil), om den julianska resp. gregorianska tideräkningen l. kalendern (vilken senare ersatte den förra, i Sv. år 1753), o. i denna anv. särsk. i datumangivelser av typen 23 april (efter) gamla l. nya stilen, 23 april enligt den julianska resp. gregorianska tideräkningen, dels i slutet. Så är .. därpå fölgt, at först Konungen och Republiquen Pohlen den 23 April efter gamla stylen i Oliva ingick .. en ewig warande frid. HC11H 14: 9 (1660). Edhert brefwe af Offen den 4 September ny stijl bekåm iagh i gåår. HH XVIII. 2: 18 (1686). Nya stylen som altijd är 10 dagar bittidare än wåra Almnacher effter gambla stylen. Rosenfeldt Nav. 40 (1693). 1746 den 24 Januari, gamla stylen, föddes Hans Kongl. Höghet prins Gustaf, till alla trogna undersåters största glädje. Fersen HistSkr. 2: 15 (c. 1790). Efter nu omtalte Styl eller Års-räkning blifwer äfwen hos osz året 1800 et Allmänt År. Alm(Sthm) 1799, s. 45. I Sverige gjordes början med öfvergång till den Gregorianska kalendern eller den s. k. ”nya stilen” redan år 1700, men den blef ej fullt genomförd förrän år 1753. Lidforss Dante II. 3: 132 (1902). Som regn och blåst — ja, snö — flera gånger lagt sordin på majfesten (i Uppsala), flyttades denna från och med 1851 fram till den 13 maj med motivering, att denna dag enligt gamla stilen var den första maj. Fatab. 1945, s. 136. SvOrdb. (1986: gamla .. nya stilen). — jfr NY-STIL. Anm. I nedan anförda språkprov används de latinska motsvarigheterna till uttr. gamla resp. nya stilen. De .. underholle tre gemene knechter medh kåst in till den 1 Januarij stylo veteri. OxBr. 1: 317 (1626). Dän 8 Maij nu nästkommandes, stijllo novo. Därs. 6: 50 (1629). — särsk. i uttr. svensk stil l. (den) svenska stilen, om den modifierade form av den nya stilen som gällde i Sv. under perioden 1700—1712 (vilket sistnämnda år den gamla stilen återinfördes). Gammal vana att lägga 10 till ”svensk” stil, som nu (dvs. i november 1712) inte längre fanns, har gjort (brevets) datum för ny stil felaktig. KKD 9: 291 (1913). Med febr. 1712 afskaffades den svenska stilen och man återgick till den gamla. Quennerstedt C12 1: 4 (1916).
IV. [sannol. skämtsam l. ironisk bildning, utvecklad ur III 3 (, 5)] (†) postulerad egentlig bet.: ngt som är l. anses vara i (ngns) stil (i bet. III 5 i γ, k) l. stilenligt o. d.
1) om tupplur l. (stund av) sömn; i uttr. sova l. ta en god l. sin (goda) stil, sova resp. ta sig en god resp. sin (goda) tupplur. Jag har sofwit en god styl, alt sedan den främmande Mannen kom til Herrn. Modée HåkSmulgr. 67 (1738). Jag tror du (dvs. Jupiter) tar din styl, och låter gå som går. Leopold 2: 345 (1802, 1815). (På eftermiddagen) sof jag en god stil. Muncktell Dagb. 1: 248 (1816). Sofva sin goda stil. Meurman (1847).
2) om (lindrigt) rus (se RUS, sbst.2 1) l. (lindrig) fylla; anträffat bl. dels i uttr. ha l. ta en stil l. sin (goda) stil, ha resp. ta sig ett rus l. en fylla resp. sitt (goda) rus l. sin (goda) fylla l. (allmännare) supa sig (skönt) full l. vara (skönt) plägad (se PLÄGA 2 b β), dels i uttr. dricka en god stil, dricka sig till ett behagligt rus l. dricka sig behagligt full. Dricka en god styl. Ullenius Ro § 120 (1730). Han har en styl, (dvs.) han är plägad. Lind 1: 1509 (1749). Styl (skämtv. för Rus, litet rus) t. e. Ta sin styl. Weste (1807). Ha sin goda stil. Meurman (1847).
Ssgr (i sht i fackspr.): A: (I 1, III 1—3 (b)) STIL-ANALYS. jfr analys b—d. Cederschiöld Språk 2: 7 (1909; till III 1). Fatab. 1957, s. 120 (i fråga om guldsmedsarbete). —
(III 1, 2) -APPARAT. sammanfattande, om de stilmedel som står en arbetande författare l. konstnär till buds (jfr apparat 2 b); särsk. till III 1. Munthe Nap. 109 (1885). —
(II 2, III 1—3 (b)) -ART. [jfr t. stilart] jfr art 8. Dähnert (1784; till II 2). Wrangel Konststil. 7 (1897; till III 2). IdrB 4: 3 (1907; till III 3 b; i fråga om höjdhopp). Rig 1958, s. 112 (till III 1). jfr prosa-stilart. —
(III 1—3 (b)) -BEGREPP. [jfr t. stilbegriff] jfr begrepp 5 b. Levertin Diktare 131 (1898; i fråga om bildande konst). SvUppslB 26: 99 (1935; till III 1). —
(III 1, 2) -BESTÄMMA. bestämma l. fastställa stil l. stilkaraktär l. stilart hos (ngn l. ngt); äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: som bestämmer l. präglar (ngns l. ngts) stil l. stilutveckling. TT 1879, s. 45 (i p. pr.; i fråga om arkitektur). Sandblad Trulson 318 (1944; med avs. på stilleben). Östergren (1946; till III 1). —
(III 1 (c)—4) -BILDANDE, p. adj. [jfr t. stilbildend] som bildar l. introducerar en viss (ledande l. föredömlig) stil; i sht till III 2. 2NF 11: 1397 (1909; i fråga om arkitektur). IdrBl. 1935, nr 75 A, s. 10 (i fråga om idrottsjournalistik). Form 1945, s. 57 (om inställning till miljö). Vara stilbildande för den uppväxande generationen. SvOrdb. (1986). —
(III 1 (c)—4) -BILDARE. jfr -bildande o. bildare 2 slutet; i sht till III 2. TurÅ 1919, s. 52 (i fråga om arkitektur). Ortmark Maktsp. 207 (1967; i fråga om hållning till ngt). KvinnLittH 1: 7 (1981; i fråga om litteratur). DN 8/10 1982, s. 15 (till III 3; om (typ av) bil). —
(II 1, 2, III 1—3 (b)) -BLANDNING. [jfr t. stilmischung] blandning l. sammansättning l. förening av stilar. Täubel Boktr. 1: 78 (1823; till II 2). Hahr ArkitH 236 (1902; i fråga om kyrkoarkitektur). Wrangel Dikten 52 (1912; till III 1). —
(III 1) -BLOMMA. [jfr t. stilblüte] om (löjeväckande) högtravande l. överdrivet l. överlastat l. pråligt l. bombastiskt l. svulstigt språkligt uttryck(ssätt); stundom äv. liktydigt med: stilgroda; jfr blomma, sbst. 3 h slutet o. -krokan. SDS 1896, nr 34, s. 3. IllSvOrdb. (1955; äv. liktydigt med: stilgroda). —
(III 6) -BOK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bok att skriva stilar i. Rietz SkolvH 538 (i handl. fr. 1720). —
(III 3 b) -BOXARE. sport. boxare som har en (viss) ren l. elegant l. fin (personlig) stil i sin boxning; särsk. motsatt: slugger(boxare). Swing 1921, nr 41, s. 9. —
(III 1 (c)—4) -BROTT. jfr brott II o. -brytning 1. SvStil 58 (1935; till III 1). SDS 10/11 1986, s. 10 (till III 2). —
(III 1 (c)—4) -BRYTANDE, p. adj. som bryter l. strider mot stilen (hos ngn l. ngt); särsk. till III 1. Blanck GeijerGötDiktn. 381 (1918; i n. sg., substantiverat). —
(III 1 (c)—4) -BRYTNING.
1) brytning av viss stil (som därmed upphör att föreligga manifesterad (i oförändrat skick)), stilbrott. Ottelin OffentlTal. 1: 31 (1913; till III 1). HantvB I. 1: 414 (1934; i fråga om dalmålningar).
2) brytning av stilar mot varandra; jfr bryta 32 a. Heidenstam Dag. 156 (1909; till III 1). Sandblad Trulson 281 (1944; till III 2). —
(II 2) -CYLINDER. boktr. i tryckpress av äldre utformning, om cylinder (se d. o. 2) varpå stilformen (se -form II) var placerad, formcylinder. UB 1: 580 (1873). —
(III 1—3) -DRAG. drag (se d. o. 28) som är kännetecknande för l. hänför sig till viss stil. Andersson Antol. 194 (1909; till III 1). Kulturen 1953, s. 116 (i fråga om glaskonst). —
(III 1—3) -ELEMENT. [jfr t. stilelement] jfr element 3. Nordensvan KonstH 231 (1900; i fråga om arkitektur). Gierow i 3SAH LXXXI. 2: 162 (1973; till III 1). —
(III 1 (c)—4) -ENLIG. [jfr t. stilgemäss] som är enligt l. i överensstämmelse med rådande stil l. gällande stilprinciper o. dyl. l. med god stil; äv. [med utgångspunkt i stil, sbst. III 4] närmande sig l. övergående i allmännare bet.: som är i överensstämmelse med vad som anstår l. passar l. är tillbörligt l. vad man väntar sig l. menar att ngn l. ngt skall vara l. förhålla sig l. reagera o. d.; särsk. motsatt: stilvidrig; jfr enlig 4 o. -mässig 1, -riktig. Eichhorn Stud. 3: 103 (1881; i fråga om arkitektur). (Man) fastnar .. i en ordlös beundran för det genomförda, det stilenliga, som öfverallt (hos människorna i Norditalien) lyser en till mötes. Lidforss Fragm. 204 (1898, 1904). (Den gamla vägen) är backig och stenig men betydligt stilenligare än den moderna autostradan. BLagercrantz hos Jacobowsky Gustafsb. 253 (1958).
(III 1—3 (b)) -EPOK. [jfr t. stilepoche] epok (se d. o. 3) varunder viss stil gör sig gällande l. är den dominerande; jfr -fas, -period, -skede. Adler Meyer 142 (1892; i fråga om ornamentik). NFMånKr. 1938, s. 215 (till III 1). —
(III 1 d) -EXAMEN. (†) om den förr i Sv. obligatoriska examen (se d. o. 3) i latin som varje universitetsstuderande hade att underkasta sig. Tegnér Brev 2: 417 (1823). —
(III 1—3 (b)) -FAS. om (fas (se fas, sbst.3 2) av) stilperiod; företrädesvis till III 2; jfr -epok, -skede. Hahr ArkitH 457 (1902; till III 2). —
-FEL.
1) (numera knappast br.) till II 2, om samling av i oordning l. hopblandat tillstånd råkade boktryckstyper, svibel. Auerbach (1913).
(III 1) -FIGUR. stilist. figur (se d. o. 9) som tillhör l. manifesterar viss stil, stilistisk figur. Konow Hind. 202 (1927). —
-FORM.
2) [jfr t. stilform] till III 1—3: form (se d. o. I 9) av stil. Estlander KonstH 231 (1867; i fråga om målarkonst). Heikel Stil. 22 (1929; till III 1).
(III 1—3) -FORSKARE. jfr -forskning; i sht till III 1, liktydigt med: stilistiker; jfr stilistik-forskare. SAOL (1923; utan angiven bet.). Strömbom EgyptK 260 (1928; till III 2). SMalmström i 3SAH LXXV. 3: 185 (1967; till III 1). —
(III 1—3) -FORSKNING. forskning om stil; i sht till III 1; jfr -forskare o. stilistik 2. Mjöberg Stilstud. 8 (1911). —
-FULL. [jfr t. stilvoll] till III 1 c, 2: som utgör l. representerar god l. stor l. hög konstnärlig stil; äv. (o. i sht) till III 3, 4, allmännare: som genomsyras l. kännetecknas av l. har l. representerar l. är i överensstämmelse med (sann l. äkta l. fin) stil; särsk. motsatt: stillös; jfr full, adj. 1 i. Ett verk (av P. Delaroche), som i stylfull, det är stor och allmängiltig, formbildning, i gruppernas och liniernas sköna sammansättning står efter intet af konsthistoriens storverk. Estlander KonstH 158 (1867). Hon var .. erkänd som Upsalas stilfullaste cigarrflicka. Lundquist Aftonl. 180 (1891). En rät och slät mockapumps eller en ödlesko i en pikant skärning äro en tjusning för ögat, när de ingå i en i övrigt stilfull damdräkt. Jäfvert Skomod 93 (1938). Brummell levde på sin ”stil”. Hans effektfulla entréer, hans stilfulla sätt att få upp locket på snusdosan, hans elegans när han lämnade ett rum — allt var berömt. Sellerberg KonsumSoc. 106 (1978).
(III 1, 2) -FÖRBISTRING. förbistring (i form av förvirrande stilblandning l. begreppslig oklarhet o. d.) på ett stilområde; i sht till III 2. MeddSlöjdF 1890, s. 14 (i fråga om bildande konst). —
(II 2) -FÖRRÅD. boktr. på tryckeri: förråd (se förråd, sbst.3 1) av boktryckstyper. 3SAH LV. 2: 108 (cit. fr. 1840). —
(II 1, 2, III 1 (c)—3) -FÖRSKÄMNING. förskämning (se d. o. 1) av stil. Nilsson FestdVard. 29 (1925; till III 2 (, 3)). Montelin VLittH 4: 129 (1933; till III 1). HantvB I. 5: 262 (1937; till II 1). —
(II 1, 2, III 1 (c)—3 (b)) -FÖRSÄMRING. försämring av stil. Hahr ArkitH 130 (1902; till III 2). IdrBl. 1924, nr 101, s. 2 (i fråga om simning). —
(II 2) -GJUTERI. jfr gjuteri 1 o. 3 samt -gjutning. Wollin Stilgjut. 21 (i handl. fr. 1740). Därs. 23 (cit. fr. 1741; abstr.). TT 1943, Allm. s. 43 (konkret). —
(II 2) -GRAD. boktr. stils grad (se grad, sbst.1 3 e); stundom äv. i utvidgad anv., sammanfattande, om antalet stämplar varmed en stilgrad (i ovan angiven bet.) föreligger representerad. WoJ (1891). NordBoktrK 1914, s. 240 (i utvidgad anv.). —
(III 1) -GRODA. om (grovt l. dumt) stilistiskt fel; stundom äv. liktydigt med: stilblomma; jfr groda 3. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 445 (1915). IllSvOrdb. (1955; äv. liktydigt med: stilblomma). —
(III 1, 2 (, 3)) -HISTORIA. [jfr t. stilgeschichte] historia (se d. o. II 1) gällande ngts stilutveckling l. (allmännare) stilutvecklingen inom ett visst stilområde l. i ett visst land o. dyl.; äv. konkret, om skriftlig framställning av stilhistoria (i ovan angiven bet.). Hahr ArkitH 262 (1902; till III 2). Svanberg SvStil 5 (1936; till III 1). Form 1946, Ann. s. 11 (till III 2; konkret). —
(III 1, 2 (,3)) -HISTORIKER. jfr historiker 2 o. -historia; särsk. till III 1. NysvSt. 1939, s. 2. —
(III 1, 2 (, 3)) -HISTORISK. jfr historisk 2 o. -historia; särsk. till III 2. MeddSlöjdF 1898, 1: 38. —
(III 3 b) -HOPPARE. sport. jfr hoppare 1 o. -boxare. IdrBl. 15/12 1924, s. 3 (företrädesvis i fråga om höjdhopp). —
(III 1, 2 (, 3)) -IDEAL. ideal (se d. o. II 3) i fråga om stil; i sht till III 2. Sirén Pilo 47 (1902). PedT 1958, s. 105 (till III 1). —
(III 1, 2 (, 3)) -KARAKTÄR. om karaktär l. prägel som kännetecknar stilen hos ngn l. ngt l. som är den för en viss stil utmärkande l. egna; äv. [jfr stil III 4] pregnant(are), om den karaktär som ngt har l. får gm att tillhöra l. representera o. d. en viss äkta l. ledande l. förnäm o. d. stil; särsk. liktydigt med: stilprägel. SD(L) 17/7 1892, s. 1 (till III 2). Böök 4Sekl. 44 (1928; till III 1). Fatab. 1964, s. 92 (i fråga om möbelkonst; pregnant). —
(II 2) -KAST.
(III 2 (, 3, 4)) -KLÄNNING. [jfr t. stilkleid] (numera knappast br.) fest- l. aftonklänning som (mot rådande tidsmode) anknyter till viss strikt l. förnäm äldre stil; i sht om klänning kännetecknad av slätt åtsittande liv o. lång vid kjol, särsk. liktydigt med: prinsessklänning. SvD 3/6 1923, Söndagsbil. s. 6. En dam i svart stilklänning stod som en graciös formel på en axminstermattas plattform och introducerade mig. Martinson Kap 103 (1933). Kan man tänka sig något stiligare — alltså mera i stil — än denna stilklänning à la 1860 från Vionnet, hon som i många år gjort bara grekiskt-klassiskt inspirerade kläder? Det är bara själva krinolinstommen som fattas för att toaletten skall vara en replik av andra kejsardömets mod. DN(A) 1934, nr 269, s. 13. SAOL (1986). —
-KONST.
1) till II 2, om konsten (se konst 3 e) l. färdigheten att göra (vackra) tryckstilar; äv.: konst (se d. o. 4) vars område är formgivning av trycktyper. Östergren (1946).
2) till III 1 (c), 2, om konsten (se konst 3 e) l. färdigheten att låta sin personliga stil l. en viss (äkta l. god) stil komma till uttryck; äv. speciellare: den konstnärliga stilens konst (se d. o. 4); äv. konkret, om ngt som manifesterar l. kännetecknas av stilkonst (i ovan angiven bet.); i sht till III 1; jfr stilistik 1. AB(L) 1895, nr 272, s. 2 (till III 2). Vising Rol. 133 (1898; speciellare). Nyberg i 3SAH LXVIII. 1: 8 (1959; konkret). —
(II 2) -KÄGEL. [jfr t. schriftkegel] boktr. boktryckstyps kägel (se kägel, sbst.1). Täubel Boktr. 1: 167 (1823). —
(III 1 (c)—4) -KÄNSLA. [jfr t. stilgefühl] känsla (se d. o. 8 b) l. sinne för vad stil är l. för vad som kännetecknar l. krävs o. d. av en (god) (konstnärlig) stil; jfr -sinne. TT 1872, s. 107 (i fråga om skulpturkonst). Levertin 11: 127 (1906; till III 1). SvD(B) 1944, nr 209, s. 8 (till III 3, 4; i fråga om sättet att gå klädd). Det bröt mot hans stilkänsla att svära i kvinnors sällskap. SvOrdb. (1986). —
(III 1—3) -LAG, sbst.1 [jfr t. stilgesetz] lag (se lag, sbst.1 2 b) som gäller för o. reglerar (uppfattningen om) stil; särsk. till III 2. Ljunggren Est. 2: 251 (1860). —
(III 6) -LAG, sbst.2 (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr lag, sbst.3 14 d. TSvLärov. 1947, s. 86. —
(II 2) -LÅDA. boktr. o. bokb. i tryckeri l. bokbinderi använd (i fack indelad) låda för förvaring av stilar (av större grad); äv. (till II 2 c) allmännare, om (på kontor o. d. använd) låda för förvaring av datumstilar o. d.; jfr -kast 1. Rudbeckius MemPubl. 6 b (1636). Döss o. Lannge 117 (1908; för förvaring av datumstilar). Key Amatörbokb. 72 (1916; i bokbinderi). GrafUppslB (1951; i tryckeri, för stilar av större grader). —
(III 1, 2) -LÄRA. [jfr t. stillehre] lära (se lära, sbst. 2) vars ämne är stil(ar); särsk. till III 1, liktydigt med: stilistik (se d. o. 2). Sundén o. Modin Stil. 5 (1871). Form 1945, s. 78 (till III 2). —
(III 1 (c)—4) -LÖS. [jfr t. stillos] som saknar (personlig l. särpräglad) stil; särsk. motsatt: stilfull; jfr lös 17. Lysander RomLittH 4 (1858; till III 1). Lundegård Prom. 1: 107 (1893; om stolar). Hallström Händ. 85 (1927; till III 4; om personers väsen).
(III 1 (c), 2) -MEDEL. [jfr t. stilmittel] medel (se medel, sbst. 13) varigm stil bringas till framträdande; i sht till III 1 (c). Vising Rol. 130 (1898). —
(III 1 (c)—4) -MEDVETEN~020. om person: som är medveten om l. inser innebörden l. betydelsen av l. har utpräglad känsla för (äkta l. god o. d.) (personlig l. konstnärlig) stil; äv. i överförd anv., om ngt sakligt som kännetecknas av att dess skapare l. bebyggare o. d. är l. varit stilmedveten (i ovan angiven bet.); jfr medveten 1 a, b. Wulff Petrarcab. 323 (1905; om svensk versbyggnad). Malmberg Värd. 15 (1937; till III 4; om person). Kulturen 1961, s. 79 (till III 2; om konstnär). TurÅ 1963, s. 35 (till III 2, 4; om byar). —
(II 2) -METALL. [jfr t. schriftmetall] boktr. för stilgjutning o. i sättmaskiner använd metallegering bestående av bly o. antimon (med tillsats av tenn, stundom äv. andra metaller); jfr -gods, -tyg. VetAH 1787, s. 133. —
(III 2—4) -MILJÖ. miljö präglad av viss (förnäm l. stram l. exklusiv o. d.) stil; äv. allmännare: miljö som ngn l. ngt med hänsyn till stilen tillhör l. passar in i o. d. SvSlöjdFT 1924, s. 111. Fornv. 1958, s. 234 (allmännare). —
(II 2) -MODER. [jfr t. schriftmutter] (†) stilmatris; jfr moder, sbst. 6 b. Mennander PVetA 1756, s. 4. —
-MÄSSIG.
1) [jfr t. stilmässig] till III 1 (c)—4, = -enlig; jfr -mässig 1. OLevertin (1881) hos Söderhjelm Levertin 1: 108 (till III 2—4; om värdshus).
2) till III 1—3: som har avseende på l. rör l. gäller stil l. stilen (hos ngn l. ngt); äv. ss. adv., särsk. liktydigt med: vad stilen (hos ngn l. ngt) beträffar l. när det gäller stil(en) l. i fråga om stil(en). Fatab. 1932, s. 284 (i fråga om möbelkonst; om art). DN(A) 3/5 1961, s. 7 (i fråga om kläder; ss. adv.).
Avledn.: stilmässighet, r. l. f. Tegnér SvRättstavn. 30 (1887; till III 1). —
(III 2 (, 3, 4)) -MÖBEL. i viss bestämd (förnäm l. värdig) historisk stil (t. ex. renässans l. rokoko l. empir) hållen, från äldre tid stammande (autentisk) l. en äldre förebild imiterande o. i senare tid tillverkad möbel (se d. o. 2). MeddSlöjdF 1899, 1: 30. Rummen äro möblerade med bukiga stilmöbler från 1700-talet. HågkLivsintr. 11: 89 (1930). Form 1944, s. 21 (: den moderna stilmöbeln). Hade en stilig möbel, en stilmöbel och det var väl frugan som ville ha nytt. Sellerberg KonsumSoc. 161 (1978). —
-MÖNSTER.
1) till III 1 (c)—4: mönster (se mönster, sbst.3 1) för (ss. riktig l. god l. föredömlig o. d. gällande) stil; i sht till III 1 (c). PedT 1890, s. 367. Björck HeidenstSek. 75 (1946; till III 2). HT 1951, s. 429.
2) [jfr t. stilmuster] till III 1 (c)—4: mönster (se mönster, sbst.3 2 a, b) i fråga om (god) stil; i sht till III 1 (c). SvStil 58 (1935).
3) till III 1—3, om den specifika struktur vari l. det specifikt systematiska sätt varpå en viss stils uttrycksliga (o. innehållsliga) element manifesterar sig; jfr mönster, sbst.3 5 (b). Wrangel Konststil. 6 (1897; till III 2). Montelin VLittH 4: 147 (1933; till III 1). —
(III 1—4) -NYANS. jfr nyans 2 o. -skiftning. Wrangel ByggnH 39 (1904; till III 2). Lamm i 3SAH 50: 78 (1940; till III 1). —
(III 1—3) -OMRÅDE~020. jfr område 3. Hahr ArkitH 446 (1902; till III 2). IdrBl. 1924, nr 17, s. 5 (till III 3 b). —
(III 1, 2) -PARODI. parodi på en författares l. kompositörs l. ett litterärt l. musikaliskt verks stil. 2NF 11: 9 (1909; till III 1). Moberg TonkHVäst. 2: 192 (1935; i fråga om musik). —
(III 1—3 (b) (, 4)) -PERIOD. [jfr t. stilperiode] jfr period 3; särsk. liktydigt med -skede; i sht till III 2; jfr -epok, -fas. Lundin NSthm 489 (1889). —
(III 1 (c), 2) -PRINCIP. för utformning l. uppfattning av konstnärlig stil gällande princip (se d. o. 3); jfr -regel. Ljunggren Est. 2: 318 (1860; till III 2). Strömberg ModFrLitt. 136 (1928; till III 1). —
-PROV.
1) till II 1.
a) prov (i form av på ett papper l. dyl. nedskrivna ord l. meningar) på (ngns) handstil. Schulthess (1885).
b) prov på tryckstil; i sht (boktr.) om sådant prov i form av (blad l. häfte o. d. innehållande) avbildning av o. förteckning över de typsnitt, typsorter, ornament, linjer m. m. som ett tryckeri l. stilgjuteri o. d. har att erbjuda en kund. Täubel Boktr. 1: 172 (1823). HbVerkstTekn. 1: 538 (1944; utgivet av tryckeri).
3) [jfr t. stilprobe] till III 1—3: prov (se d. o. 5) som visar l. ådagalägger l. exemplifierar ngns l. ngts l. viss stil; stundom äv. övergående i allmännare bet.: prov (se d. o. 4), (typ)exempel. Dalin (1854; till III 1). Strindberg Brev 1: 59 (1870; till III 3; allmännare). RedNordM 1927, s. 30 (till III 2).
4) dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) till III 1 d: (skriftligt) prov (se d. o. 1 b) för utrönande av elev(er)s l. dyl. insikter (l. för elev(er)s l. dyl. övning) i en (den) ss. korrekt o. föredömlig gällande norm (normen) för ett visst främmande språk (i sht om sådant prov gällande latin, o. i denna anv. särsk. om för studerande vid svenskt universitet förr obligatoriskt examensprov), dels (o. numera företrädesvis, i sht i skildring av ä. förh.) till III 6: prov i stilskrivning (se d. o. 2); äv. närmande sig l. övergående i konkret(are) anv., dels om den tilldragelse som prov av ovan angivna slag utgör (utgjorde) l. det tillfälle då den försiggår (försiggick), dels om den vid sådant prov förelagda uppgiften (översättningsstycket) l. resultatet av en elevs l. dyl. bemödande med sådan uppgift; förr äv. dels om (prov i skrivning av) uppsats på modersmålet, dels övergående i allmännare anv., om skriftligt prov oavsett ämne; jfr -skrivning 2, -övning 2. Lärjungarnes .. aflagda stilprof. BerRevElLärov. 1843, s. 16. Det ömsesidiga brodersnamnet föreslogs och bekräftades .. den dag, då .. (Atterbom o. Palmblad) tillsamman, vid stora bordet i Consistorii Academici sal, skrefvo sitt latinska stilprof pro exercitio. Atterbom Minnest. 2: 172 (1853). Hvad .. skulle kunna borttagas är .. stilprofven i andra läroämnen, än i det för hvarje linie .. bestämda hufvudämnet samt i modersmålet. BtRiksdP 1873, I. 1: nr 29, Bil. s. 11. Man (måste) i de latinska stilprofven vid skolan .. veta, att Cicero .. skrifvit på samma sätt. De Geer Minn. 1: 120 (1892). Vid höstterminens slut (1888) anmälde jag mig till undergående av det föreskrivna latinska stilprofvet .. (som icke ansågs) svårare än en vanlig studentstil. LundagKron. 3: 36 (1955). —
(III 1, 2 (, 3)) -PRÄGEL. prägel (se prägel, sbst.2 3) som kännetecknar l. utmärker ngns l. ngts l. en viss stil; jfr -karaktär. TT 1898, Byggn. s. 72 (till III 2). Holm EpokPros. 192 (1967; till III 1). —
(III 1—3) -REGEL. jfr regel, sbst.1 II 2, o. -princip. Larsson Kunsk. 164 (1909; till III 1). 2SvKulturb. 1—2: 217 (1934; till III 2). Gierow HjLust 145 (1944; till III 3). —
(II 2, III 1—3) -REN. [jfr t. stilrein] som har l. företräder l. representerar l. kännetecknas av o. d. ren (se ren, adj. 9) l. oblandad l. oförfalskad stil; i sht till III 2. Nyblom i 3SAH 5: 150 (1890; om pilastrar). Blanck NordRenäss. 398 (1911; till III 1; om apoteos). Elge BoktrK 107 (1915; till II 2; om typografiskt arbete). PåSkid. 1919, s. 82 (till III 3 b; om skidhopp). Wifstrand AndlTal. 58 (1943; till III 1; om författare o. talare).
(III 1, 2) -RENSNING. (numera bl. tillf.) renande av stil (från främmande element l. överdrifter o. d.); jfr rensa I 7, 8. Heidenstam Tank. 216 (1899; i fråga om arkitektur). —
(III 1—4) -RIKTIG. [jfr t. stilrichtig] riktig (se d. o. I 1) med hänsyn till rådande stil l. den l. den stilen l. god stil; äv. närmande sig l. övergående i allmännare bet.: som är i överensstämmelse med vad som anstår l. passar l. är tillbörligt l. vad man väntar sig l. menar att ngn l. ngt skall vara l. förhålla sig l. reagera o. d.; särsk. liktydigt med: stilenlig. KJWarburg i 2SAH 59: 219 (1882; om tragedi). Wulff Dante 63 (1897; om språkbruk). Fatab. 1937, s. 252 (om ornament). BonnierLM 1954, s. 815 (allmännare, ss. adv.).
Avledn.: stilriktighet, r. l. f. Wulff Värsb. 2 (1896; till III 1). —
(III 1, 2) -RIKTNING. [jfr t. stilrichtung]
1) om den riktning (se riktning, sbst.2 4) l. inriktning med hänsyn till stil som ngt har; äv. konkretare, om utformning av l. prägel hos ngt hänförande sig till viss sådan (in)riktning. MeddSlöjdF 1891, s. 88 (i fråga om möbelkonst). Estlander 1: 284 (1902; till III 1; konkretare).
2) om riktning (se riktning, sbst.2 5) inom stilkonsten (se -konst 2); jfr -rörelse. Hildebrand Medelt. 1: 537 (1884; till III 2). SFS 1909, nr 28, s. 8 (till III 1). —
(III 6) -RÄTTNING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) rättning (se d. o. 6 b) av stil(ar); äv. konkret(are), om rättelse l. ändring utgörande resultat av sådan rättning; i sht förr äv. oeg. l. bildl., om ngns rättning av en annan persons skrivelse(r) o. d. (Statsrådet) Genbergs ofta något småaktiga stylrättningar besvärade (expeditionschefen) Rosenschöld mycket. Reuterdahl Mem. 331 (1860). Verd. 1885, s. 164. —
(III 1, 2) -RÖRELSE. rörelse (se d. o. 8) inom stilkonstens område; företrädesvis till III 2; jfr -riktning 2. MeddSlöjdF 1891, s. 6 (i fråga om möbelkonst). —
(III 1, 2) -SCHABLON. om ngt som representerar l. företräder en viss stil på ett schablonartat sätt. SvSlöjdFT 1915, s. 9 (i fråga om konsthantverk). SvLittTidskr. 1940, s. 15 (till III 1). —
(III 1 (c)—4) -SINNE. jfr sinne, sbst.2 8 o. -känsla; särsk. till III 2. Nordensvan SvK 650 (1892; i fråga om bokillustrationer). —
(III 1—3 (b) (, 4)) -SKEDE. jfr skede, sbst.2 4; särsk. liktydigt med: stilperiod; i sht till III 2. SörmlB 295 (1918). —
(III 1—4) -SKIFTNING. jfr skifta, v.1 13 e β o. -nyans. Nyblom i 2SAH 61: 18 (1884; i fråga om arkitektur). Johannisson i 3SAH LXV. 1: 36 (1955; till III 1). —
(III 1—4) -SKILLNAD. skillnad (se d. o. 16) i stil. Almqvist SvSpr. 199 (1835; till III 1). Selling SvHerrg. 168 (1937; till III 2). —
(III 3, 4) -SKOLA. skola (se skola, sbst.2 2) för inlärande av personlig stil. SvD(A) 1960, nr 258, s. 5 (anordnad av scoutförbund). —
-SKRIVNING.
1) till II 1, om (övning i) (utövande av) konsten att skriva (läsligt l. vackert) för hand; äv. om sådan konst gjord till ämne för elementarundervisning (i skola); välskrivning; äv. (o. numera bl. i Finl., föga br.): skönskrivning, kalligrafi. ÅbSvUndH 68—69: 75 (1800). (Eleven) bör .. i Stilskrifning vara åtminstone så långt upparbetad, att han begynnt skrifva efter Förskrift. Därs. 58: 72 (1814). Stilskrifning. Första Klassen. Skrifning på griffeltafla .. 1:o med 2 linierade rader (osv.). BerRevElLärov. 1843, Bil. L, s. 5. Stilskrivning .. (dvs.) skönskrivning, kalligrafi. (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 95 (1958).
2) dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) till III 1 d: skrivning (se d. o. 5) för utrönande av elev(er)s l. dyl. insikter (l. för elev(er)s l. dyl. övning) i en (den) ss. korrekt o. föredömlig gällande norm (normen) för ett visst främmande språk, dels (o. numera företrädesvis, i sht i skildring av ä. förh.) till III 6: skrivning av stil(ar); äv. närmande sig l. övergående i konkret(are) anv., dels om den tilldragelse som skrivning av ovan angivna slag utgör (utgjorde) l. tillfälle då den försiggår (försiggick), dels om den vid sådan skrivning förelagda uppgiften (översättningsstycket) l. resultatet av en elevs l. dyl. bemödande med sådan skrivning; äv. (numera knappast br.) om uppsats(skrivning) i modersmålet; jfr -prov 4, -övning 2. Dispositioner .. til belöning för bästa stil-skrifning i Latinen. Wallquist EcclSaml. 5—8: 639 (1795). En stilskrifning, som gör till sin hufvuduppgift att inöfva grammatikens regler, förfelar sin uppgift att bibringa en verklig insigt i språket. PedT 1879, s. 348. M. hade under skoltiden i svensk stilskrivning .. alltid stått främst eller bland de främsta i sin avdelning. HågkLivsintr. 17: 42 (1936). Harlock (1944; med hänv. till: kria-). —
(II 2) -SKÄRARE. [jfr t. schriftschneider] boktr. person som vid l. i anslutning till stilgjuteri utför stilskärning. Fahlgren Boktr. 115 (1853). —
(II 2) -SKÄRNING. boktr. yrkesmässig verksamhet bestående i att gravera upphöjda trycktyper på patriser o. gm att inslå dessa i koppar tillverka stilmatriser (om ä. förh. äv. i fråga om att tillverka stilmatriser gm direkt ingravering i koppar), jfr -skärare, -snideri. GrafForum 1948, s. 97.
Ssg: stilskärnings-konst(en). boktr. om konsten att utföra stilskärning. Täubel Boktr. 1: 10 (1823). —
(II 2) -SNIDERI. [jfr t. schriftschneiderei] (†) konkret: inrättning l. anläggning för stilskärning; äv. abstr.: stilskärning(skonst). Deputationen .. (har) hemstält om (privilegium för) .. Holmerus .. at .. idka thet af honom påbegynte stylsnideri och giuteri. 2RARP 12: 500 (1741). 2BorgP 7: 501 (1741; konkret). Mästarens capacité .. (ådagalägges i) hwad insigt, smak och färdighet han wisar sig ega i Stilsnideriet. Wollin Stilgjut. 162 (i handl. fr. 1775). —
(II 2) -SNITT. [jfr t. schriftschnitt] (numera bl. i skildring av ä. förh.) boktr. om trycktyps l. (sammanfattande) trycktypers gravyr med tanke på den graverade bokstavens l. siffrans l. skiljetecknets o. d. resp. de graverade bokstävernas osv. speciella form, tjocklek, schattering (se schattera I 5) m. m. (särsk. om viss gravyr som är gemensam för o. karakteriserar en (av ett tryckeri hållen) komplett uppsättning trycktyper, representerande ett alfabets samtliga bokstäver med tillhörande siffror, skiljetecken o. d.); äv. i utvidgad anv., sammanfattande, om de karakteristiska drag varmed ett visst stilsnitt (i ovan angiven bet.) framträder l. föreligger i tryck (på papper l. dyl.); typsnitt; jfr snitt 6. Täubel Boktr. 1: 168 (1823). Wollin Stilgjut. 127 (1943; i utvidgad anv.). De gotiska minuskeltexterna återges (i M. Åmarks bok Sveriges medeltida kyrkklockor) med fraktur och 1500-talets versaler med ett dem motsvarande stilsnitt. Rig 1962, s. 99. —
(II 2) -SORT. om (variant av ett) typsnitt; äv. allmännare: sort l. slag av typografisk stil. Täubel Boktr. 1: 9 (1823; om ett slags antikva). Om i texten förekomma ord, som skola utmärkas med någon annan stilsort, sättas dessa ord ur de för respektive stilar avsedda kasterna. Elge BoktrK 33 (1915). Globen 1924, s. 52 (om typsnittet schvaback). Karlqvist ADBOrdb. 90 (1973; allmännare). —
(III 1—3 (b)) -STUDIE. (i bok- l. uppsatsform föreliggande) studie i ngns l. ngts stil. Mjöberg Stilstud. (1911; i boktiteln; till III 1). SErikÅb. 1922, s. 49 (i fråga om slottsarkitektur). —
(III 1—3) -STUDIUM. studium ägnat åt ngns l. ngts stil. Cederschiöld Språk 2: 7 (1909; till III 1). 2NF 32: 237 (1921; i fråga om arkitektur). —
(III 1 (c)—4) -SÄKER. om person l. (i överförd anv.) ngt sakligt med tanke på person(er): som har l. kännetecknas av l. utmärker sig gm o. d. säker stilkänsla l. -uppfattning; om ngt sakligt äv.: som är förbunden med l. är uttryck för l. präglas av l. vittnar om o. d. säker stilkänsla osv. SD 1/1 1893, s. 2 (om skådespelarkonst). Rig 1931, s. 42 (i överförd anv., om verkstäder för spegeltillverkning). Malmberg i 3SAH LXVI. 1: 10 (1956; om litterär realist).
Avledn.: stilsäkerhet, r. l. f. Mjöberg Stilstud. 60 (1911; till III 1). —
(III 1—3) -TRADITION. tradition i fråga om stil. Eichhorn Stud. 3: 230 (1881; till III 2). Andersson i 3SAH LXVI. 2: 75 (1956; till III 1). —
(III 1 (c)—4) -TROGEN. [jfr t. stiltreu] trogen stilen hos ngn l. i ngt l. den stil som är den gällande l. rådande l. som är förebildens l. den aktuella l. goda l. sanna stilens l. som anstår l. passar l. är tillbörlig i sammanhanget l. som man väntar l. har att vänta sig o. d. VLS 204 (1888; ss. adv.; i fråga om slottsinredning). SD 1893, nr 115, s. 11 (om renässansskåp). Söderhjelm Runebg 2: 387 (1906; om dikt). Siwertz Flan. 233 (1914; till III 3, om person).
(III 1 (c)—4) -TROHET~02, äv. ~20. [jfr t. stiltreue] stiltrogenhet; jfr -trogen. Hildebrand Medelt. 1: 482 (1884; i fråga om konstslöjd). —
(III 1 (c)—4) -UPPFATTNING~020. uppfattning om vad stil är l. vad som kännetecknar en (god) (konstnärlig) stil l. vad som krävs (av ngn l. ngt) för att vara i enlighet med god (konstnärlig) stil. Adler Meyer 179 (1893; till III 2). SvFolket 6: 348 (1938; till III 1, 2). —
(III 1—3) -UTVECKLING~020. [jfr t. stilentwecklung] Hahr ArkitH 264 (1902; i fråga om arkitektur). Werin Ekelund 2: 383 (1961; till III 1). —
(III 1) -VALÖR. om den speciella kvalitet (l. dennas verbala l. symboliska beskrivning) varmed något språkligt (en litterär l. muntlig framställning l. ett ord l. uttryck l. en böjningsform l. ett uttryckssätt o. d.) upplevs med hänsyn till stilen, stilvärde (se d. o. 1); äv. närmande sig l. övergående i utvidgad anv., om (med viss stilvalör (i ovan angiven bet.) förbunden) stilskiftning l. stilnyans. Söderhjelm Runebg 2: 166 (1906; närmande sig l. övergående i utvidgad anv.). Danell SvLjudl. 58 (1911). —
(III 1 (c)—4) -VIDRIG. [jfr t. stilwidrig] som strider l. svär mot rådande stil l. gällande stilprinciper o. dyl. l. mot god stil; motsatt: stilenlig. Brunius Metr. 389 (1854; till III 2, om beteende). Cederschiöld Språk 1: 32 (1909; om poetiska friheter). Hedberg ÖppnFågelb. 200 (1967; ss. adv.).
Avledn. stilvidrighet, r. l. f. [jfr t. stilwidrigkeit] Brunius GotlK 3: 209 (1866; i fråga om byggnadskonst). —
-VÄRDE.
1) till III 1, om den speciella kvalitet (l. dennas verbala l. symboliska beskrivning) varmed något språkligt (en litterär l. muntlig framställning l. ett ord l. uttryck l. en böjningsform l. ett uttryckssätt o. d.) upplevs med hänsyn till stilen, stilvalör (i sht förr äv. allmännare, övergående i anv. om (ett ords l. uttrycks o. d.) bruklighet); stundom äv. med värderande innebörd, om värdefullt drag l. element i språklig stil. Från dialekterna har oskattbara stilvärden under tidernas lopp tillförts det svenska skriftspråket. Beckman SvSpr. 230 (1904; ett uttrycks). Dessa (dvs. sbst. med realgenus) uppdelar jag efter brukligheten (stilvärdet). Cederschiöld Verbalabstr. 95 (1908). Dessa franska (eller latinska) vändningar synas .. haft ett visst stilvärde av upphöjdhet och klartänkt arkitektonik. Mjöberg Stilstud. 236 (1911). Stilvärde och bruklighet. SvOrdb. XX (1986).
2) till III 2, 3, om värde l. betydelse l. vikt som stil l. något med hänsyn till sin stil har; äv. konkretare, om värdefullt drag l. element i stil; företrädesvis till III 2, i fråga om konststil. Hjärne i 3SAH 25: 9 (1911; speciellt i fråga om bildande konst). (Norrköpings) prydliga paradhus kunna i hållning och stilvärde knappast tävla .. med bruksstadens gamla minnesmärken. TurÅ 1938, s. 236. Lysande skapare av nya stilvärden som (arkitekterna) Ferdinand Boberg och Ragnar Östberg. Därs. 1945, s. 55. —
-ÖVNING.
1) (numera föga br.) till II 1: övning i att skriva (läsbar l. vacker) handstil, välskrivningsövning. BerRevElLärov. 1832, s. 35. Östergren (1946).
2) [jfr t. stilübung] dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) till III 1 d: övning i syfte att vinna insikter i en (den) ss. korrekt o. föredömlig gällande norm (normen) för vältalighet l. för ett visst främmande språk, dels (o. numera företrädesvis, i sht i skildring av ä. förh.) till III 6: övning i stilskrivning (se d. o. 2); äv. närmande sig l. övergående i konkret(are) anv., dels om den tilldragelse som övning av ovan angivna slag utgör (utgjorde) l. det tillfälle då den försiggår (försiggick), dels om övningsstycke vid sådan övning (äv. i pl. sammanfattande, om bok innehållande sådana övningsstycken) l. resultatet av en elevs l. dyl. bemödande med sådant övningsstycke; förr äv. om (övning i att skriva) uppsats på modersmålet; jfr -prov 4, -skrivning 2. Emedan stil-öfningar uti ett främmande språk .. äro medel, att bättre lära förstå de skrifter, som blifvit författade på ett sådant språk, böra (osv.). Grenander Niemeyer 143 (1805). (Till salu) I Björnståhls Bokhandel: .. Raab, Stilöfningar i Tyska Språket. DA 1825, nr 60, s. 4. Jag hade .. önskat att kunna återställa den fordom brukliga stilöfningen i Grekiskan. Tegnér Brev 6: 234 (1832). Rydqvist (1836) i 3SAH LIX. 3: 81 (i fråga om vältalighet, närmande sig konkret bet.). (Almqvists) tunga, släpande, men felfria satsföljder påminna icke sällan .. om stilöfning. Lysander Almqvist 208 (1878); jfr 3. Schulthess (1885; om uppsats på modersmålet). Östergren (1946).
3) [utvidgad anv. av 2, med anslutning till stil, sbst. III 1 c] om (resultat av) ngns övning i att utveckla en (personlig) litterär l. vitter stil, vitterhetsövning. Nyblom i 3SAH 16: 119 (1901; om Fredrika Bremers versskrivning).
4) till III 3 b, om idrottsmans övning för att tillägna sig en viss stil l. förbättra den som vederbörande har. IdrBl. 1935, nr 74, s. 10 (i friidrott).
Avledn.: STILA, v.1, se d. o. —
-STILAD, p. adj.
2) till III 1—4: som har l. kännetecknas av sådan l. sådan stil angiven l. antydd i förleden; jfr små-, stor-stilad. —
STILIG, adj., se d. o. —
STILISM. [jfr fr. stylisme] (numera bl. tillf.) till III 2, om en konstnärs l. konsthantverkares o. d. hemfallande åt ensidig l. intensiv renodling av en viss bestämd stil(riktning) i sin konstutövning. MeddSlöjdF 1894, s. 20. —
-STILT, p. adj. till II 1: som har l. kännetecknas av l. är skriven l. tryckt med sådan l. sådan stil angiven l. antydd i förleden; jfr -stilad 1, stilig I, samt fin-, små-, stor-stilt.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content