publicerad: 1967
SILVER sil4ver l. (numera bl. tillf., i vitter stil, arkaiserande) SÖLVER söl4ver, förr äv. SYLVER, n. (SvTr. 4: 29 (1522) osv.) ((†) r. l. f.? OxBr. 11: 735 (1640: Arbetad silfver, möjl. n.), Stiernhielm Arch. B 2 b (1644), CAEhrensvärd Brev 2: 195 (1798)); best. -vret (SalOrdspr. 17: 3 (öv. 1536) osv.) ((†) -eret BtÅboH I. 13: 104 (1638), Hiärne RelSala 84 (1716); -ert KlädkamRSthm 1730, s. 176); pl. (i bet. 4) = (G1R 25: 12 (1555: huffvedt sölffver) osv.); l. SILV, sbst.1 (numera bl. tillf., i sht i vitter stil, arkaiserande, ss. förled i ssgr sil3v~) l. SÖLV (numera bl. tillf., i sht i vitter stil, arkaiserande (jfr dock SÖLVSKATT), ss. förled i ssgr söl3v~), förr äv. SYLV, n. (SvTr. 4: 68 (1523; enl. senare avskrift) osv.) ((†) f.? TbLödöse 257 (1592)); best. -et.
Ordformer
(seelff 1585. sel- i ssgr 1556 (: selskedh)— 1661 (: selskedh). self(f) 1536—1840. selfver (sellf- m. m.) 1523—1874. sielff- i ssg 1529 (: sielff skatt). siel(f)wer- i ssgr 1652 (: sielfwerblad)—1713 (: sielfwerbord). sijlf- (sÿ-, -lff-) i ssgr 1530 (: Sijlffköparen, sg. best.)—1664 (: sijlfstopar, pl.). sijlver (sÿ-, -lffuer m. m.) 1576—1702. sil- i ssgr 1525 (: silskatthen, sg. best.)—1670 (: silbelte). silfr (-fvr) 1644—1828. sill- i ssgr 1628 (: sillsnören, pl.)— 1928 (: sillskrede, sg. best.). silv (sill-, -lf(f)) 1521 osv. silver (sj-, -ll-, -ffer, -fuer m. m.) 1521 osv. siolff 1534. siölf- (sjö-, -lff-) i ssgr 1567 (: siölffsalttzer)—1633 (: sjölfpantter, pl.). siölfuer- i ssg 1615 (: Siölfuerstreket, sg. best.). solf (soll-, -ff) 1541—1659. solfuer (soll-, -ff(w)er m. m.) 1548—1677. sulffuer- i ssg 1561 (: Sulffuergeschijr). syl- i ssg 1541 (: ssylbæltæ). sÿl- i ssg 1597 (: sÿl-kanna). sylf(f) 1523 (enl. senare avskrift)—1629. sylfver (-ffer m. m.) 1526—1732. sälfver- (-fuer m. m.) i ssgr 1661 (: Sälfuer kamar betiänte, pl.)—1719 (: Sälfwer Stohlarne, pl. best.). söl- i ssgr 1540 (: sölsked)—1647 (: sölknytni[n]gh). sölfe- i ssg 1662 (: Sölfe m(yn)tt). sölffre- i ssg 1578 (: Sölffre folior, pl.). sölffvel- i ssg 1557 (: sölffvel skåll). sölfr 1690. sölv (söll-, -lf(f) m. m.) 1523 osv. sölver (söll-, -lf(v)er m. m.) 1522 osv. söölf(f)- i ssgr 1561 (: söölff kleenodier, pl.)—1615 (: söölfkädh))
Etymologi
[fsv. silver, selver, sylver, sölver, silf, self, sylf, sölf, sv. dial. silv, syll, sylv, söl, söll; jfr fd. sølf, sylf, silf, d. sølv, äv. (i sht ss. förled i ssgr) sølver, fvn. silfr, nor. sølv, sølver, nor. dial. sylv, got. silubr, fsax. siluƀar, mlt. o. lt. sulver, mnl. silver, holl. zilver, ffris. selover, fht. sil(a)bar, t. silber, feng. seolfor, eng. silver; jfr äv. kyrkslav. sĭrebro, ry. serebro, lit. sidãbras, lett. sidrabs, fpreuss. siraplis; av omstritt urspr., möjl. lån från något semitiskt språk (jfr assyr. ṣarpu, renat silver). — Jfr FÖRSILVRA]
1) ädel metall (utgörande ett grundämne med den kemiska beteckningen Ag o. atomvikt 107,880) som i rent tillstånd har vit färg o. hög glans, i naturen förekommer dels i gediget tillstånd, dels (o. vanl.) i förening med andra ämnen (i sht ss. sulfid i silverhaltig blyglans) o. som av alla metaller har den bästa förmågan att leda värme o. elektricitet, är mjukare än koppar o. hårdare än guld, utmärkes av stor seghet, tänjbarhet o. mottaglighet för polityr samt användes för framställning av mynt, prydnadsföremål o. vissa instrument o. d.; äv. oeg., om legering (i sht av silver o. koppar) l. kemisk förening (l. emulsion o. d. innehållande kemisk förening) vari denna metall ingår ss. en mera framträdande beståndsdel, särsk. om legering vars halt av denna metall icke understiger ett visst lagstadgat minimum (f. n. i Sverige 830/1000). En ljusstake av silver. Arbeten i silver. Gediget, äkta, rent, fint (i sht förr äv. gott) silver. Kontrollerat silver. Gammalt silver, se GAMMAL 7 c α. Förgyllt, vitt, matt silver. Arbetat, oarbetat silver. Drivet silver. Smälta silver. SthmSkotteb. 3: 189 (1521). BtÅboH I. 4: 64 (1629: gott sölff). Om Swijnen bijtas aff wilda Hundar .. giff them .. Smör och Bröd at förtära, på hwilket något Silfwer skal warda skafwadt .., ty thetta Silfweret drifwer Förgifftet ifrå Hiertat. IErici Colerus 2: 224 (c. 1645). För hvarje enskildt sammankomst tilställes (Svenska) Academien aderton Skådepenningar af silfver. 1SAH 1: 32 (1786). Björn och Frithiof suto båda / vid ett schackbord, skönt att skåda. / Silfver var hvarannan ruta, / och hvarannan var af guld. Tegnér (WB) 5: 37 (1825). Det rena silfret är hvitast af alla metaller .. men derjemte ganska elastiskt och klart klingande. Almström KemTekn. 1: 290 (1844). 12-lödigt silfver håller .. 12/16 rent silfver. 2NF 25: 484 (1916). Grenanders hade gamla vackra, ärvda saker .. i silver. Siwertz JoDr. 38 (1928). Äkta silvertrådar bestå av silver. Varulex. Beklädn. 57 (1945). GrafUppslB (1951; om kollodiumemulsion innehållande jodsilver). — jfr ARBETS-, BERGS-, BLAD-, BLICK-, BOK-, BRAND-, BROM-, CYAN-, FIN-, GLANS-, GRANALIA-, HORN-, HÅR-, JOD-, KAPELL-, KNALL-, KONTROLL-, MEDALJ-, METALL-, MUSSEL-, PAGAMENT-, PAJ-, PLANTS-, PLATT-, POLER-, PROV-, PUDER-, REN-, RIT-, RYMNINGS-, RÅ-, SALA-, SALBERGS-, SVAVEL-, TELLUR-, VERK-SILVER m. fl. — särsk.
a) i fråga om prov l. rening av silver; i sht (företrädesvis i bibeln) i jämförelser (jfr b α, c). Herrans taal äro klaar såsom genom eeldat siluer vthi enom leer dägel, bepröffuat j siu resor. Psalt. 12: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger). Såsom eelden pröffuar silffwret och vgnen guldit, altså pröffuar herren hiertan. SalOrdspr. 17: 3 (öv. 1536; Bib. 1917: Degeln prövar silver). Prova silver. Schultze Ordb. 4095 (c. 1755).
b) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr a, c, i), med tanke på silvrets färg l. glans.
α) i jämförelser. Vit som silver. Duffuowingar, hwilke såsom .. silffuer och guld glittra. Psalt. 68: 14 (Bib. 1541). När himmlens steela dropp (dvs. snön) som sölf på marken faller. Holmström Vitt. 195 (c. 1700). Hans (dvs. gamle kung Göstas) hjessa är liksom silfret / i Eskils gemak. Snoilsky 2: 2 (1881). Aronson FjärdeVäg. 52 (1950).
β) mer l. mindre bildl.; äv. övergående i bet.: silverskimmer l. silverglans l. silverfärg (se d. o. 1). Morgontidiga sländor breda i fåran / vingarnas silver. Heidenstam NDikt. 27 (1915). (Olivträdet) gläder sinnet genom sina ljusa silvergråa blad som växla färg för vinden och blandar silver i hoppets färg. Martin Sett 162 (1933). särsk.
α') om månen l. månskenet l. den glans l. färg månskenet förlänar åt de ting som belysas av det. För Solens dyra gull, måst Månens Sölfwer falla. Granatenflycht Ord. 3 (1710). Herrligt hvälfs / En natt af silfver, bytt mot en dag af guld, / Kring jullen. Runeberg 2: 266 (1830). Månen .. / .. göt ut en ström af silfver. Wennerberg 1: 221 (1881). jfr MÅN-SILVER.
β') om vatten(yta) l. vattendrag l. sjö o. d.; äv. om dagg l. snö o. d. Man ser en flyktig bäck, som klagar och försvinner, / Se'n kring en mossig mark han alt sit silfver stänkt. Creutz Vitt. 27 (1761). Daggens silfver ligger öfver gräset. Bremer Nina 273 (1835). Drifvornas silfver. Crusenstolpe Mor. 4: 138 (1841). En gazell svalkade sin törst i det glittrande silfret. Ahlman HvStjärn. 40 (1907).
γ') om (färg hos) grånande l. grått l. vitt hår (l. skägg) hos åldrande l. gammal person (l. ss. tecken på att en person åldras l. åldrats); särsk. i sådana uttr. som åren (l. tiden) strör (sitt) silver i ngns lockar l. hår. Lyste så herrligt / droppande bloden / fram mellan silfret på hårvuxen barm. Tegnér (WB) 5: 135 (1821). Borgarn med ålderns silfver i hår och vissnade kinder / Andas i stoftet ut krigarens väldiga mod. Rydberg RomD 110 (1874, 1877). Hans hår skiftade redan i silfver, fast han bara var tre och trettio år. Heidenstam Karol. 2: 199 (1898). Arlberg .. bibehöll hela lifvet igenom ännu när åren strött silfver i håret något af den glade studenten i sinnet. Hellander Teaterorig. 139 (1900).
δ') om (silverglänsande) saltsjöfisk (i koll. bet.), företrädesvis om sill; ofta i uttr. havets silver. Santesson Nat. 233 (1880). Havets silver ger 1,2 milj. åt Upland. Det svenska saltsjöfisket värt 25 milj. 1928. Upsala(A) 1930, nr 97, s. 4. Havets silver(.) En bok om sillen. Eydal (1944; boktitel).
c) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr a, b, i), med tanke på den klang som uppstår då föremål av silver anslås; särsk. bildl., om ren, klar, spröd (o. ljus l. mild) klangfärg l. dyl. hos ngt (i sht en mänsklig stämma). (T.) Silberklang .. (sv.) ljud som silfwer. Möller 2: 920 (1785). Jag förnimmer igen de smekande tonernas silfver, / Åter jag vaggar som förr fri genom dikternas rymd. BEMalmström 6: 9 (1845). Modersrösten, hur än åldern kommit den att darra och tappa sitt silfver (osv.). 2VittAH 27: 12 (1873, 1876). Ödman VårD 2: 20 (1888).
d) om silver använt till prydande l. skyddande beläggning l. infattning o. d.; äv. om färg- (ämne) l. skrivbläck o. d. som innehåller silver. Beslå, överdraga ngt med silver. Infatta ngt i silver. 1 Cristal Sten om fattat med silff. BoupptSthm 27/3 1655. (Huvudlaget) war beslaget alt öfwer med förgylt sölfwer och sölfwer lööf. KKD 3: 224 (1711). Uggla Herald. 27 (1746; om färg). Hwad? Skall jag tro att hon (dvs. bilden av Portia) är stängd i silfwer, / Som är tolf gånger mindre wärdt än guld? Hagberg Shaksp. 12: 326 (1851); jfr f. Initialen .. är .. (i Codex argenteus stundom) skriven med silver. Friesen (o. Grape) CodArg. 38 (1928).
e) om silver i form av l. ss. en mera framträdande beståndsdel i smycken, vävnader o. d.; äv. om silvertråd (ss. handelsvara l. i vävnad). KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 195. De gufwo henne så granna granna kläder af bara gull och sölf. Dalin Arg. 1: 321 (1733, 1754). Silfver och silke kan också soen bära. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det övriga mittfältet (på en matta) prydes av vackra slingor med små palmetter och band i silver och guld. Sterner (o. Kinch) OrientMatt. 108 (1929). (†) Gezogen silfuer (dvs. silvertråd). OxBr. 11: 747 (1640). — jfr KRUS-, PARIS-, PLÄT-, SY-SILVER. — särsk. (†) i sådana uttr. som silver i guld l. guld i silver l. silver i (blått o. d.) silke, betecknande att en vävnad l. ett prydnadssnöre o. d. består av silvertrådar som ligga insprängda i guldtrådar l. omvänt resp. att en vävnad består av (blått osv.) silke med insprängda silvertrådar (jfr SILKE 1 a β, γ). Banden af Sölfwer i Guldh, sölfwer, heel guldh (osv.). KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 195. Liverie snören bestående af silfwer i blått gult och hwitt silke. Därs. 1726, s. 14. Därs. 1734, s. 5. Anm. till 1 e slutet. Sådana uttr. kunna äv. användas (i grundform l. gen. sg.) ss. framförställda attribut, vilka äv. kunna uppfattas ss. förled i ssgr. Suarth silcke i siluer snörer. KlädkamRSthm 1560 E, s. 77 a. Silfuer i Silkess possementer. Därs. 1651—52 Fransk., s. 228. Silfwer i gull och gull i Silfwer tråds knappar. Därs. 1749, s. 304.
f) med särskild tanke på silvrets dyrbarhet l. dess anv. ss. värdemätare l. betalningsmedel l. myntmetall (ämne för framställning av huvudmynt) l. handelsvara; utan bestämd avgränsning från 2 o. 3. Myntat, omyntat, präglat silver. ij (dvs. två) löduga mark Silff. G1R 1: 38 (1522). (De) haffue laghskuthit och sampligha sålt och wplåthit Måns person och pauel persson norra gården ij huedna ij Rijdh sochn for seelff 44 lodh. Rääf Ydre 1: 331 (i handl. fr. 1585). Ett Capital tillsammans i Sölfr och i bara penningar emot 20,000 richsthaler. SvBrIt. 2: 24 (1690). En anständig vedergiällning i sölf eller penningar. 2RARP 14: 453 (1743). Så äro ock många Lappar, som äro egare af några hundrade lod sölfwer, dem de söka at ega uti bälten, ringar, maljor (osv.). Högström Lapm. 91 (1747). Det omyntade silfver, som under medeltiden användes som betalningsmedel, hade i allmänhet form af runde, i den ena sidan platte, å den andra kullrige klumpar. Hildebrand Medelt. 1: 772 (1894). 2NF 37: 655 (1925). — jfr KAROLIN-, KRON-, KÖP-, MYNT-, REAL-, SAKÖRES-, SKATTE-, TIONDE-SILVER m. fl. — särsk. med mer l. mindre förbleknad bet., övergående i anv. ss. beteckning l. symbol för (stora) materiella tillgångar l. rikedom o. d. (särsk. i uttr. silver och guld); ofta i ordspr. l. ordspråksliknande talesätt (särsk. angivande att rikedom är ngt förgängligt l. att andra ting (t. ex. anseende) böra skattas högre än rikedom o. d.; jfr GULD 1 e β (ε', ζ' med anm.). Thå sadhe Petrus, Sylffuer och gull haffuer icke iach, men thet iach haffuer thet gefuer iach tigh. Apg. 3: 6 (NT 1526). Gott ryckte är kostelighare än stoor rikedom, och ynnest bätre än silffuer och guld. SalOrdspr. 22: 1 (öv. 1536; Bib. 1917: ett gott anseende är bättre än silver och guld). Sölfwer och Gull, / är träck och mull. Wivallius Dikt. 109 (1641). Silfver, gods och guld är till ondskan skuld. Granlund Ordsp. (c. 1880).
g) (†) i uttr. vara ringa till silvers, ha låg silverhalt. Thet nÿe mÿntet war så ringe til sÿlfuers, at enn lödigh {marker} hölt int fine (dvs. i finvikt) wedh pas halffann(at) lodh sÿlfuer. 3SthmTb. 1: 25 (1592).
h) i utvidgad anv. (jfr 2, 4), om silvervit l. silverglänsande metallegering som icke innehåller silver; nästan bl. dels ss. senare led i ssgr (jfr KINA-, MUSIV-, NY-, PERU-SILVER), dels ss. förled i ssgr betecknande föremål (särsk. föremål tillhörande utrustningen i ett hem) av nysilver (jfr SILVER-BÄGARE, -FAT, -TALLRIK m. fl. o. anm. sp. 2403).
i) mer l. mindre bildl. (jfr b, c); särsk. [jfr f] dels om ngt mycket värdefullt l. fint l. utmärkt, dels [silver anses som den näst efter guld ädlaste metallen] i speciellare anv., om ngt som betraktas ss. det näst bästa av två l. flera ting l. företeelser l. kategorier o. d. 1Kor. 3: 12 (NT 1526). Thens rettferdighas tunga är kosteligit silffuer. SalOrdspr. 10: 20 (öv. 1536; Bib. 1917: utvalt silver). Utaf the gamblas konst hans (dvs. Runius') verser hade smak, / Doch ingen ährlig man kan honom therför skylla, / At han med andras gull sitt sölfver tänckt förgylla. Broms Vitt. 371 (1715). Tala är silfver, tiga är guld. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) koll.: föremål av silver (i bet. 1); särsk. dels om en kyrka tillhöriga föremål av silver (nattvardskalkar, ljusstakar o. d.), kyrksilver, dels om servis l. (vanl.) bestick (knivar, gafflar, skedar o. d.) o. uppläggningsfat o. d. av silver l. (i utvidgad anv., motsv. 1 h) av nysilver o. d., bordssilver; jfr 3. Kyrkans silver stals i natt. Hon äger mycket (gammalt) silver. Skall jag duka med silvret eller det rostfria? Torka silvret efter disken. Saa lothe i (dvs. Kristian II) och wthen sak och broth kaste i strömän och dränkia alle munnkana i Nydals closther, och latiid skinna Vpsala domkirke alt thet sölffuer och päninge, ther finnäs kwnde. SvTr. 4: 29 (1522); jfr 1. G1R 1: 192 (1524). Silfwer skal både Bord och skiänken härliga pryda (i ett hem). CupVen. C 5 b (1669). (Kyrkan har) Inlöst .. åthskilliga (sannol. felaktigt för åtskilligt) doomkyrckians sölfwer, som wed den swåra bygnaden uthsatt är. BtÅboH I. 11—12: 84 (1692). Jag får förnäma Barn, at däri (dvs. i modersmålet) undervisa, / Får kläda mig i Guld och uppå silfver spisa. OStrand i ÖfnSälskVitterlek 3: 97 (1763). Det är .. min hjertliga begäran, att Katrina får skeden; ty hon .. bör dock ega silfwer för att pryda kammarwäggen. Almqvist Grimst. 17 (1839). Silvret eller besticket placeras ut praktiskt och förnuftigt i den ordning det skall användas, på ömse sidor om tallriken. StKokb. 649 (1940). jfr (numera föga br.): Bacchus kommer när, / Ok all slags Wijn ok Öhl, i Sölff ok Glaas frambär. Lucidor (SVS) 220 (1672). — jfr BORDS-, BRUD-, FAMILJE-, KAFFE-, KJORTLA-, KRON-, KUVERT-, KYRK-, MAT-, NATTDUKS-, PANT-, RESE-, ROKOKO-, SERVIS-, TE-, ÄRVDA-SILVER m. fl.
3) [specialanv. av 2; jfr 1 f] koll.: mynt av silver (i bet. 1), silvermynt; äv. (i vitter stil) övergående i bet.: pengar, kontanter; förr äv. i uttr. så l. så många skilling silver, så l. så många skilling i silvermynt; utan bestämd avgränsning från 1 f. Kan jag få växla till mig fem kronor i silver? Så snart silfret utflutit ur banquen, hvad blir värckan? Silfret giömmes af de rika, af de fattiga nedgräfves och med et ord försvinner alldehles utur rörelsen. Höpken 2: 682 (1771). Så väl detta par som alla andra, i hvilkas fickor ännu silfret klingar, förfoga sig på morgonqvisten till en restauratör, och här dansar sista fyrken! Scholander (1843) i 3SAH 13: 131. Man betalade åtta skilling silfver i inträdesafgift (till Humlegårdsteatern). Sturzen-Becker Sthm 114 (1844). ”Häll i”, så skrek han, ”för ingen bang, / I afton vill jag bestå, / Ty silfver har jag, du hör dess klang (osv.).” Runeberg 5: 27 (1860). (Allt vad han hade kvar var) En och trettiofem. I silver och koppar. Sjögren TaStjärn. 58 (1957).
4) om enskilt föremål av silver; dels i ssgn HUVUD-SILVER, dels (sport.) om silvermedalj (l. bildl., om plats ss. tvåa i tävling). Stora, lilla silvret (sport.), stora resp. lilla silvermedaljen. SvD(A) 1932, nr 40, s. 12. Rönnlund räddade silvret i sekundstrid med två finländare. Därs. 1962, nr 54, s. 22.
5) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1 b, c, h, i), om (färg beredd av) icke silverhaltigt färgämne som till utseendet liknar silver (i bet. 1) l. om silverglänsande l. silverliknande färg (se FÄRG, sbst.1 1) hos ngt som färgats med silverhaltigt l. icke silverhaltigt färgämne; äv. (numera bl. ss. senare led i ssgr) allmännare, om grundämne l. mineral som gm sin färg l. glans påminner om silver (i bet. 1). Uggla Herald. 39 (1746; i vapensköldar). Aftonsko .. i guld, silver, mocca. BonnierMT 1936, nr 11, s. 60. GrafUppslB (1951; om (färg beredd av) pulver av aluminium l. nickel o. d.). — jfr KATT-, KVICK-SILVER. — särsk. (†) i uttr. silver av lera l. lerans silver, om aluminium (som har samma färg som silver). Vi påträffade år 1855 i Palais de l'Industrie för första gången en större stång af den förunderliga jordmetallen (dvs. aluminium), ”silfver af lera”, såsom man kallade den. TT 1878, s. 212 (t. orig.: Barren des wunderlichen Erdmetalls, des ”Silbers aus Lehm”). JernkA 1892, s. 318 (: ”lerans silfver”).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. I vissa av nedan anförda ssgr vilka vanl. beteckna föremål helt av silver (särsk. föremål hörande till utrustningen i ett hem) kan förleden äv. beteckna att föremålet är försilvrat l. av nysilver (jfr silver 1 h), vilket endast undantagsvis angivits nedan under de särskilda ssgrna): A: SILVER-ACKORD. (i vitter stil) silverklingande ackord (se d. o. 3 a); jfr silver 1 c. Phosph. 1810, s. 154. jfr (oeg.): Då de hörde mig tala deras melodiska modersmål, accompagnerad af harmoniska silfverackorder, läto de oss oförbehållsamt förstå, att hästar nog funnes, fastän god vilja brast. Oscar II I. 3: 262 (1863, 1889); jfr silver 3. —
(3) -AGIO. [jfr t. silberagio, eng. silver agio] (numera bl. i skildring av ä. förh.) agio vid växling för erhållande av silvermynt i utbyte mot annat mynt o. d. (särsk. sedlar). NordT 1892, s. 435 (om förh. i Österrike på 1870-talet). —
-AMALGAM. [jfr t. silberamalgam, eng. silver amalgam] (i fackspr.) legering av silver o. kvicksilver. Rinman JärnH 524 (1782: Silfwer-amalgame). särsk. miner. mineral bestående av silver o. kvicksilver, naturligt amalgam. Erdmann Min. 186 (1860). —
-ANLÄGGNING. (†) konkret, om pålagd silverfärg (se d. o. 2); jfr anläggning I 3. Brunius Metr. 355 (1836). —
-ANTIMON-GLANS. [jfr t. silberantimonglanz] miner. starkt metallglänsande, stålgrått mineral bestående av silver, antimon o. svavel, miargyrit. SvUppslB (1935). —
-APA. [jfr t. silberaffe] zool. den brasilianska apan Callithrix argentata Lin., som har silvervit päls. NF 6: 732 (1882). —
-ARBETARE~0200. person som arbetar med silver l. förfärdigar silverarbeten. Juveler, Gull och Silfwer (böra värderas) af Jubelerare, Gull- och Silfwerarbetare. Schmedeman Just. 474 (1667). JernkA 1903, s. 244 (om arbetare hos silversmed).
-ARBETE~020. abstr. o. konkret(are); jfr arbete 5 b, 9, 11 b. PrivSvStäd. 3: 469 (1583; abstr.). PH 3: 2280 (1746; konkret). Kalken från Antiokia har en låg fot och en .. cuppa med rik reliefskrud i silverarbete. Stenberg KyrkSkrud 197 (1950). —
-ARM.
1) plastisk l. plan framställning (bild) av arm (se arm, sbst. I) i silver l. silverfärg. Schück VittA 2: 340 (i handl. fr. 1690).
3) (i vitter stil) om silverglänsande gren l. vik l. dyl. hos vattendrag l. sjö l. hav o. d.; jfr arm, sbst. I 4 a, III 2, 2 a, o. silver 1 b β β'. Risell Vitt. 454 (1720). PoetK 1818, 1: 18. —
-ART.
2) [jfr t. auf silberart gemacht, gjord på samma sätt som silverföremål] (†) till (1 o.) 2; i uttr. som beteckna att föremål av annan metall än silver utformas på samma sätt som silverföremål; jfr -fason, -modell 2. De mäst kunnige Tennarbeten äro .. (bl. a.) saltkar, liusstakar och senapskannor på silfwer-art. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn 3 (1753). Modeller (av tennföremål) efter silverart. Löfgren TenngjH I. 3: 501 (i handl. fr. 1754). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3; särsk. dels om ljus l. sken o. d.: silverglänsande, silverfärgad o. d. (jfr silver 1 b β), dels om ljud: silverklingande (jfr silver 1 c). Weste (1807). Santesson Sv. 55 (1881, 1887; om sken). Stiernstedt JanHj. 181 (1905; om ljud). —
-ARV. bot. (den i Sydamerika inhemska, i Sv. ofta odlade, stundom förvildade) växten Cerastium tomentosum Lin., som har silverhåriga blad; äv. om andra odlade arter av släktet Cerastium Lin. med vithåriga blad; jfr -mossa 2, -ärve. PriskurBergTrädg. 1904—05, s. 21 (om Cerastium tomentosum Lin.). 2SvUppslB 14: 55 (1950; om Cerastium Columnæ Ten.). Weimarck SkånFl. 272 (1963). —
-ASP. [jfr t. silberespe, silverpoppel] (numera mindre br.) bot. silverpoppel; förr äv. om aspen Populus tremula Lin. f. villosa (Láng) Wismael (med de unga bladen mer l. mindre rikt silverhåriga). BotN 1886, s. 181 (om P. tremula f. villosa). Laurell Träd 38 (1891). Hylander PrydnV 98 (1948). —
-ATLAS. (i sht i fackspr.) jfr atlas, sbst.5 1, o. -lamé, -tyg 2. KlädkamRSthm 1561 K, s. 33 b (: Sölffuer Atlask). —
-AVGUD~02 l. ~20. (silver- 1541 osv. silvers- 1541) (numera bl. tillf.) Jes. 31: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: avgudar av silver). —
1) (i sht förr) plastisk l. plan framställning (bild) av ax i silver l. silverfärg (använd ss. prydnad l. i magiskt syfte). InventTuna 1576. SvKyrkH 2: 692 (1941).
3) bot. (prydnads)växt tillhörande släktet Cimicifuga Lin., vars arter ha silvervita blomställningar. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 89 (1946). —
-AXELBAND~102, äv. ~200. särsk. (förr) motsv. axel-band, sbst.2 3; jfr -galon. KlädkamRSthm 1753 A, s. 133. —
-BAD. [jfr t. silberbad, eng. silver bath] (i fackspr.) bad (se d. o. 1 c) bestående av en silverlösning o. använt vid försilvring av föremål l. vid framkallning av fotografier o. d.; ngn gg äv. om smält silver (i degel). Spegelns indoppning i silfverbadet. AHB 45: 10 (1870). 2UB 5: 431 (1902; om smält silver).
Ssgr (numera bl. tillf.): silverbads-, äv. silverbad-hållare. kyvett (se d. o. 1 a) för silverbad. Nyblæus Fotogr. 43 (1874).
-BALDAKIN. baldakin (över staty l. altare o. d.) bestående av l. prydd med silver. Kiellberg KonstnHandtv. Guldsm. 2 (1753). —
-BALSAM-BÖSSA. (†) ask l. dosa av silver för förvaring av balsam; jfr bössa 1 a. BoupptSthm 1668, s. 1126. Därs. 1671, s. 901. —
-BANA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om silverglänsande ljusstrimma bildad av månsken på vattenyta; jfr silver 1 b β α', β' o. bana, sbst.1 1 e. Carlén Bull. 1: 280 (1847). —
-BAND. [fsv. silfband] band av (länkar av) silver l. av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om bandformig rand av silver på l. i annat material. Eth silbondh goth som xvj marc. G1R 3: 166 (1526). Hallenberg Hist. 1: 333 (i handl. fr. 1611; om hundhalsband). Guldh selfuer och selkes bandh. OxBr. 11: 689 (1637). Fatab. 1928, s. 88 (om bandformig rand). Ett vävt silverband. Därs. 1956, s. 157. särsk.
b) (i sht i vitter stil) i jämförelser l. i bildl. anv.; särsk. i fråga om silverglänsande vatten l. vattendrag, äv. strimma av månljus (på vattenyta) l. istäcke på vattendrag (jfr silver 1 b β α', β'). Törneros Brev 1: 252 (1825; uppl. 1925; om å). Den slätt, der Fyris svallar / Som ett silfverband. Knös Dikt. 2: 61 (1853). Den leende vår, / .. Då böljan sliter sitt silfverband. Björck Dikt. 22 (1861). Mot skogen bryts den hvita färgen / af gårdar som ett silfverband. Jensen BöhmDiktn. 47 (1894). Rund och vit speglade .. (månen) sig i det lugna vattnet och kastade breda silverband över nejden. Krusenstjerna Fatt. 4: 123 (1938). I .. (dalarnas) botten slingrade sig jökelälvarnas silverband. SvGeogrÅb. 1949, s. 19.
Ssgr (numera bl. mera tillf.): silverbands-, äv. silverband-kantad, p. adj. Silverbandkantade pelerinkragar. Linder Tid. 24 (1924).
-BANDAD, p. adj. [jfr -band] försedd med silverband. Små, silfverbandade pukor. Arnell Moore LR 1: 2 (1829). —
-BANDFISK~02 l. ~20. zool. (den i Medelhavet förekommande) fisken Atherina hepsetus Lin., kännetecknad av ett silverglänsande band från gällocket till stjärtroten; äv. allmännare, om fisk tillhörande familjen Atherinidæ (särsk. i pl., om denna familj); jfr -fisk 1 c, -sida 2. Holmström Ström NatLb. 3: 94 bis (1852). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen). —
-BARBERFAT. (†) rakfat av silver. BoupptSthm 1667, s. 1208 (: Sölf(we)r barbers faat). Därs. 1672, s. 475 b (: Sölfwer Bardber fat). —
-BARM. (i vitter stil, tillf.) särsk. bildl., om jordyta täckt av silverglänsande snö. Wecksell SDikt. 67 (1859). —
-BARR.
1) [jfr t. silberbarre, eng. silver bar] (i fackspr.) till 1: barr (se barr, sbst.2 1) av silver. NAv. 13/11 1656, nr 2, s. 2 (: Silfwer-Barer).
2) (numera föga br.) till 1 d, 5: silverfärgad barr (se barr, sbst.2 2). Kröningssvärd Matr. 136 (1850: Silfver-Barre). —
-BAS. bassträng bestående av ett underlag av silke l. material av djurtarm o. d., överspunnet med silvertråd (jfr silver 1 e); utom i ssgn silverbas-harpa numera bl. mera tillf.; jfr bas, sbst.2 4. BoupptVäxjö 1736. särsk. om sådan sträng använd i tafs på metrev. SkandFisk. Bih. 36 (1838).
Ssg: silverbas-harpa. mus. nyckelharpa med tre melodisträngar o. en bassträng (urspr. av silke överspunnet med silvertråd), utgörande en i senare tid vanlig typ av uppländsk nyckelharpa; motsatt: kontrabasharpa. BtOdlH 6: 15 (1899). —
-BEFRANSAD. (numera föga br.) silverfransad. Silfverbefransade tröjor. Topelius Vint. II. 1: 111 (1850, 1881). —
-BEKNOPPAD, p. adj. [senare leden bildad till knopp] (i vitter stil, tillf.) om käpp: försedd med silverknopp (se d. o. 1). Runeberg (SVS) 3: 27 (1827). —
-BEKRÖNT, p. adj. (i vitter stil, tillf.) om hår: prydd med krona l. krans av silver; anträffat bl. i bild, i fråga om månen (jfr silver 1 b β α'). Månan, öfvergjuten sjelf deraf (dvs. av aftonrodnaden på himlen) / .. i hufvan / Af gullflor gömmer, för en del af natten, / De annars silfbekrönta stråle-lockar. Atterbom LÖ 1: 227 (1824). —
-BELÄGGA. belägga (se d. o. 11 g) med silver, försilvra; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (äv. bildl.) l. ss. vbalsbst. -ning (i sht i konkret anv.). Pläter tåler icke betydligt hamras, emedan silfverbeläggningen genom hamringen blir ojemn. Åkerman KemTechn. 1: 225 (1832). Svarta, silfverbelagda kantfläckar (på insektsvinge). Thomson Insect. 210 (1862). Prydnad af silfverbelagd brons. Montelius SvFornt. 155 (1874). Form 1959, s. 315. —
-BELÄTE~020. [fsv. silfbiläte] (numera bl. arkaiserande) plastisk bild av silver. Sigfridi K 1 b (1619). —
-BERBERIS. bot. (prydnads)-växten Berberis candidula Schneid., vars blad ha silvervit undersida. Lustgården 1944—45, s. 291. —
-BERG. [fsv. silfbiärgh]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (berg med) silverfyndighet; silvergruva. G1R 3: 1 (1526). Ty aldenstundh alle andre nationer kunne haffva sine mynt gåendhe och uthi en stoor abundance, som lijkväl ingen sylffverbergh haffva heller besittia, så ähr ey heller oss förbudet eller förtaget att nyttia och bruka samme medell som dhe. AOxenstierna 6: 410 (1631). Under slutet af 1400-talet upptäcktes Sala silfverberg. EkonS 2: 246 (1895).
2) (i vitter stil, tillf.) bildl.; särsk. om ngt som gm färg l. glans o. form ger intryck av ett berg av silver; jfr silver 1 b β. Målnens silfverberg. Törneros (SVS) 4: 30 (1824). —
-BERGSLAG~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) korporation för bedrivande av silverbergsbruk; äv. om l. med inbegrepp av den ort där silverbergsbruket bedrevs; jfr bergslag 1, 2. Sahla Silfwer-Bergslag. Henel 1729 144 (1730). TurÅ 1951, s. 53. —
-BERGS-MAN~02 l. ~20. [fsv. silfbiärgsman] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som idkade silverbergsbruk. RA I. 1: 3 (1522). —
-BERGS-STRECK l. -BERG-STRECK. (-berg- 1544. -bergs- 1524) (†) silvermalmsstreck. G1R 1: 210 (1524: silffbergx eller koperbergx strick). Därs. 16: 126 (1544). —
-BERGVERK~02 l. ~20. [jfr t. silberbergwerk] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) silververk (se d. o. 2). Brask Pufendorf Hist. 103 (1680). —
-BESKATTNING. (förr) beskattning i syfte att anskaffa silver för mynttillverkning. AdP 1800, s. 1300. —
-BESLÅ. jfr beslå I 1 a, b; oftast i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Sølffbeslagne flasker. TullbSthm 7/10 1558. Fatab. 1958, s. 37. —
-BESMIDD, p. adj. (numera föga br.) silversmidd (se d. o. 2). Lovén Folkl. 18 (1847). Bremer NVerld. 3: 78 (1854). —
-BESTICK. jfr bestick, sbst.2; särsk. om matbestick av silver. Ett silverbestick med tandpetare och örslev. Engström Aftongl. 57 (1932). Wollin Äggk. 54 (1962; om matbestick). —
-BETÄCKNING. (numera föga br.) konkret: silverbeläggning, försilvring; jfr betäckning 1 b. Rinman JärnH 523 (1782). —
-BEVINGAD, p. adj. (i vitter stil, numera föga br.) silvervingad. Ling As. 31 (1833; om fjärilar). Därs. 679 (om svanar). —
-BIBEL(N). om den i Uppsala universitetsbibliotek befintliga, omkr. år 500 skrivna bibelhandskriften Codex argenteus, som innehåller delar av de fyra evangelierna på gotiska o. är skriven med silverbläck (samt inbunden i silverband); jfr -bok slutet, -kodex. TurHb. 21: 35 (1913). —
-BILD.
1) till 1: (vanl. plastisk) bild bestående av l. utförd i silver. Karlson EBraheHem 227 (i handl. fr. 1668; om gjuten bild).
2) [jfr t. silberbild] fotogr. till 1: fotografisk bild erhållen med hjälp av ljuskänsligt material innehållande (haloid)salter av silver (motsatt: tonad bild, platinabild m. m.); jfr -diapositiv. Roosval Schmidt 211 (1896).
3) (mera tillf.) till 1, 2: bild (särsk. fotografi) av (samling av) silverföremål. Kulturen 1966, s. 11 (i pl.). —
(1 d, 5) -BILJETT. (numera föga br.) herald. biljett (se biljett, sbst.2) i silver. Schlegel o. Klingspor Ättart. 63 (i handl. fr. 1759). —
-BINDEL. (numera bl. tillf.) bindel (se d. o. 1 b) förfärdigad av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. Runeberg 5: 316 (1833). —
-BINNIKA. (†) band förfärdigat av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. TullbSthm 2/5 1571. InventKopparb. 1606, F II. —
-BISAM. [jfr t. silberbisam] (i fackspr.) skinn av desmansråttan (som har undertill silverglänsande päls), myskbisam. 4Brehm 5: 185 (1923). —
-BJÄFS. särsk. (†) motsv. bjäfs 1, koll.: silverfransar l. silverbårder. Lind (1749; under schamrirt). —
-BJÖRN. [jfr t. silberbär] (numera bl. mera tillf.) björn med vita hårspetsar (o. vit bottenull). Nilsson Fauna 1: 114 (1820). —
-BLAD. [fsv. silfbladh]
1) blad av silver; särsk.
a) motsv. blad 3 a. Puderknivar med silverblad. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 44 (1755).
2) (i sht i vitter stil) silvervitt l. silverglänsande blad (se d. o. 1). Träden skaka sina silfverblad. CFDahlgren i Phosph. 1811, s. 487.
3) [jfr t. silberblatt] bot. växten Lunaria rediviva Lin., vars frukter ha silvervita, länge efter blomningen kvarsittande skiljeväggar, månviol. Möller (1745; under bulbonac). Törje Växtfört. 2: 135 (1938). —
-BLADIG. om växt: som har silvervita l. silverglänsande blad. Silfverbladiga popplar. Thomander 3: 297 (1826). —
-BLANDAD, p. adj. (upp- l. in)-blandad med silver; förr äv. i uttr. silver- och silkesblandad, se silkes-blandad. Schroderus Comenius d 8 a (1639). Silfverblandadt guld. AntT 5: 184 (1878). —
-BLANK. blank på grund av silverhalt l. (vanl.) blank som silver. Then Silfwer-blanke Måna. Spegel GW 149 (1685). En sölfblank daler. Sturzen-Becker 5: 82 (1862). —
-BLECK. jfr bleck, sbst.3 1 a, b. Spigell medh Sillfwer bleck på Rahmerne. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 689. Fornv. 1931, s. 193.
-BLEK. (i sht i vitter stil) blek (se blek, adj.1 3, särsk. 3 b) som silver, silvermatt l. dyl. Ling As. 173 (1833; om norrsken). Frosten kom, den ödsligt silverbleka. Siwertz JoDr. 91 (1928). —
-BLIANT. (†) ett slags dyrbart sidentyg med invävd silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamHdlSthm 1536. KlädkamRSthm 1561—65 H, s. 12 a.
1) metall. motsv. blick, sbst.1 1 a. Rinman 1: 232 (1788). särsk. (numera bl. tillf.) mer l. mindre bildl.; förr särsk. [efter motsv. anv. i t.] liktydigt med: glanspunkt l. höjdpunkt o. d. Atterbom FB 194 (1818). (Historiemåleriets) hufwudämne äro de stora momenterna, silfwerblickarna, i hwilka historiens själ, friheten, klart bryter fram. Ljunggren Est. 2: 323 (1860).
2) (i vitter stil) silverglänsande blick (se blick, sbst.1 2); särsk. mer l. mindre bildl. Etherens (dvs. solens) öga det strålar, aldrig än tröttadt, / Skådar med silfverblicken. Thomander 3: 251 (1826). Alla tre sutto tysta och stirrade in i havets silverblick. Martinson VägUt 318 (1936).
Ssg (till -blick 1): silverblicks-tid. (†) bildl., om kort tidrymd (så kort som den varunder silvret blickar; se blicka, v.1 1 a) varunder ngt framträder i sin vackraste glans; jfr silver-blick 1 slutet. Fahlcrantz 4: 180 (1865; om den tidiga våren). —
-BLICKANDE, p. adj. silverglänsande (jfr blicka, v.1 1); numera bl. (i vitter stil, tillf.) med anslutning till blicka, v.1 4. Den silfverblickande ån, som dallrar mot solstrålarna. Törneros (SVS) 3: 14 (1830). —
-BLINKANDE, p. adj. (i vitter stil) silverglittrande; jfr blinka, v. 1 (d). Franzén Skald. 7: 259 (1834; i bild). —
-BLINKNING. [jfr t. silberblinken] (i vitter stil, tillf.) jfr -blink, -blinkande. Atterbom SDikt. 1: 95 (1811, 1837). —
-BLIXT. blixt l. blixtlikt sken l. blänk l. blixtlik glimt som påminner om silvrets glans; företrädesvis i jämförelser l. i bildl. anv. Frihetens silfwerblixtar, de stora omhwälfningar och handlingar, i hwilka hon klarare än eljest bryter fram. Ljunggren Est. 2: 191 (1860). Yxan svang som en silverblixt. Koch GudVV 2: 239 (1916). —
-BLOMMA. [jfr t. silberblume]
1) avbildning (bild) av blomma (se blomma, sbst. 1), utförd i silver (äv. i textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e) l. av silverpapper (se d. o. 1) o. d. Ett (vagnstäcke) aff rödh gyllenduch med sölffblomer. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 51. Ett Mariæ bild medh glaas föhre, rahmen omkring ähr aff Sillfuerblomor. Karlson EBraheHem 71 (i handl. fr. c. 1672).
2) (numera bl. tillf.) om var o. en av de blåsor l. fläckar som visa sig vid drivning av silver (strax) före blickningen (jfr blomma, sbst. 6 e); förr äv. om ämne som uppfattades ss. ett slags icke fullt utvecklat silver uppkommet gm sublimering l. vittring (jfr blomma, sbst. 5 h). Wiszmuth är et omoget Silfwer eller Silfwerblomma, deraf blåt Stärkelse göres. Hiärne Berghl. 449 (1687). Rinman 2: 601 (1789; i pl., om blåsor l. fläckar vid silverdrivning).
-BLOMMERAD, p. adj. (†) prydd med blommor helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. KKD 5: 282 (1711; om tyg). —
-BLOND. i fråga om hårfärg o. d.: mycket ljust blond (påminnande om silvrets färg). DN(B) 1959, nr 34, s. 11. —
-BLOSS. (i vitter stil) bildl., om (sken från) silverglänsande himlakropp; jfr silver 1 b β α'. Lucidor (SVS) 218 (1672). Den vita månen förleder oss / med sitt silverbloss. Ferlin Goggl. 141 (1938). —
-BLY. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silverhaltigt bly erhållet ss. första produkt vid smältning av silverhaltig blymalm (särsk. blyglans), verkbly. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1530). JernkA 1908, s. 49 (om ä. förh.). —
-BLÅ. (i sht i vitter stil) blå med skiftning i silvervitt. Elfver, som i gräset, / .. Ringvis dansa, silfverblå. CMFranzén (1797) i GustBr. 570. Silfverblå gnistor. PT 1904, nr 255, s. 3. —
-BLÄCK. bläck vari finpulveriserat silver (l. ett silversalt) ingår; om nutida förh. nästan bl. i utvidgad anv., om silverfärgat bläck av finpulveriserad aluminiumbrons utrörd i flytande bindemedel. SvLitTidn. 1814, sp. 736. Holmström VarunPappersh. 29 (1945; i utvidgad anv.). —
-BLÄNDE. [jfr t. silberblende] miner. mineral bestående av svavel o. silver jämte antimon l. arsenik; numera nästan bl. ss. senare ssgsled; jfr blände, sbst.1 2. Möller 2: 920 (1785). Hammar (1936). jfr arsenik-silverblände. —
-BLÄNKANDE, p. adj. som blänker (av l.) likt silver; i sht förr äv. om stjärna: glimmande med silverglans. Silfwerblänckiande klädnat. Stiernhielm Herc. 280 (1658, 1668). Lillienstedt Vitt. 274 (1681; om stjärnor). —
-BOD.
1) (†) till 1: bod (se bod, sbst.1 2) för förvaring o. sovring av silvermalm. Granström SalaGruv. 531 (i handl. fr. 1587).
2) (numera bl. tillf.) till 2: butik för försäljning av silverföremål; jfr bod, sbst.1 3. BoupptSthm 1680, s. 359 b, Bil. (1677). —
-BODD, p. adj., l. -BOG, adj. (-bodd c. 1600—1844. -bog c. 1621) [fsv. silfboin, silverboin; med avs. på formen -bog jfr -bogh under redobogen] (†) silverbeslagen; jfr bo, v.2 1, o. bogen, p. adj.1 Silfbodda knifvar. SvForns. 2: 111. Digh will Jagh gifwa en Sölfbodd Knÿf. Visb. 2: 347 (c. 1600). Mitt swerdh och silff boga knif. Därs. 1: 427 (c. 1621). SvFolks. 1: 62 (1844). —
-BOG, se -BODD. —
(1, 2) -BOK. (numera bl. mera tillf.) bok som är skriven med silverbläck l. inbunden i silverband (se d. o. a) l. handlar om silver. BoupptSthm 1668, s. 1126. Form 1935, s. 238 (om bok som handlar om silver). särsk. (numera föga br.) i sg. best., om silverbibeln. NLärdaT 1774, s. 292. 3NF 4: 1196 (1925). —
-BOKSTAV~02 l. ~20. [fsv. silfbokstaver] bokstav skriven med silverbläck l. målad med silverfärg (se d. o. 2) l. framställd medelst silvertryck (se d. o. 1) l. av silver (l. textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e). Altarekläde af golt dammask, m(edh) sölfuerbokstäffuer — 14 Lood. InventKopparb. 1606, F II. En damascerad sabel med gull- eller silfwer-bokstäfwer. Lind 1: 507 (1749). AHB 131: 112 (1887; om bokstäver målade med silverfärg). (En evangeliebok) skriven på purpurpergament med guld- och silverbokstäver. NordTBB 1939, s. 33. —
-BOLLE. [fsv. silfbulle] (förr) jfr bolle, sbst.1 FörtHertJohLösegend. 1563, s. 93 (: sölffbullor, pl.). —
-BORD. jfr bord, sbst.1 5 (o. 6). 1Krön. 28 (”29”): 16 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Nordenflycht (SVS) 2: 402 (1759). —
-BORDERAD, p. adj. (†) silverbroderad. Gulld och silf:r borderede geheng. OxBr. 11: 711 (1637). Peringskiöld Wilk. 89 (1715; om handske). —
-BORDERING. (†) silverbroderi. OSPT 1686, nr 38, s. 7. MeddRiksheraldÄmb. 10: 195 (i handl. fr. 1686). —
-BORSTSVANS ~02 l. ~20. entomol. insekten Lepisma saccharina Lin., som har kroppen täckt av silvervita fjäll; äv. allmännare om insekt tillhörande underordningen Zygentoma (särsk. i pl., om denna underordning). Stuxberg o. Floderus 1: 724 (1901). DjurVärld 2: 357 (1961; i pl., om underordningen). —
(1, 5) -BOTTEN. (i sht i fackspr.) botten (se d. o. II 1 b) av silver l. i resp. av silverfärg (se d. o. 1, 2); särsk. om botten i vävnad, (delvis) bestående av silvertråd (jfr silver 1 e). KlädkamRSthm 1602 E, s. 145 a. MeddRiksheraldÄmb. 9: 60 (1941). —
-BRAND. (i vitter stil, föga br.) silverglänsande låga l. dyl.; jfr brand, sbst.1 I 1 b. Stagnelius (SVS) 2: 261 (1821). —
-BRANDERTS~02 l. ~20. [jfr t. silberbranderz] bergv. branderts som innehåller silver. Rinman 1: 302 (1788). —
-BRICKA.
1) motsv. bricka, sbst.3 1 (b). KlädkamRSthm 1730, s. 180. Carlén Skuggsp. 2: 111 (1865; om jourbricka). särsk. (†) motsv. bricka, sbst.3 1 d: skiva av silver i elektrisk stapel. JBerzelius i FKM 2: 25 (1807).
2) motsv. bricka, sbst.3 2. BoupptSthm 1675, s. 139 a (1674). Sjön låg blank som en silfverbricka. Lundegård Tit. 162 (1892). —
-BRISK. (numera föga br.) silverspänne, silverbrosch. BoupptSthm 1672, s. 1055 a. Söderhjelm Brytn. 103 (1901). —
-BROCK. (†) liten bit l. litet stycke silver; jfr brock, sbst.1 En Psalmbok med Sidentyg öfwerdragen och med Silfwerbrocker beslagen. VDAkt. 1755, nr 178. —
-BRODERAD, p. adj. broderad (helt l. delvis) med silvertråd; jfr silver 1 e. Silfuer-broderade .. ComediantsKläder. PT 1758, nr 51, s. 4. —
-BRODERI. särsk. konkret: broderi helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. PT 1791, nr 49, s. 2. —
-BROKAD. [jfr t. silberbrokat] jfr brokad 1 o. -damast. Lind 1: 1424 (1749). särsk. (†) oeg., om silverglänsande bronsfärg (innehållande glimmerskiffer) använd för dekorering av föremål av papjemaché o. d.; jfr brokad 2. AHB 119: 32 (1884). —
-BROKADERAD, p. adj. [senare leden avledn. av brokad] (†) = -broscherad. Silfverbrokaderadt sammet. Lundgren MålAnt. 1: 380 (1874). —
-BROMID. [jfr t. silberbromid, eng. silver bromide] kem. bromvätesyrans silversalt (AgBr), använt bl. a. ss. ljuskänsligt skikt på fotografisk plåt l. film o. d., bromsilver. Cleve KemHlex. (1883). —
-BRONS. [jfr t. silberbronze, eng. silver bronze]
1) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) brons (se d. o. 1) med silverliknande utseende; äv. om silverliknande, i sht förr ss. ersättning för nysilver använd legering av koppar, mangan, zink, kisel o. aluminium; i sht förr äv. om silverliknande legering av tenn, vismut o. kvicksilver, använd på liknande sätt som brons. Almström Handelsv. 87 (1845; av tenn, vismut o. kvicksilver). JernkA 1892, s. 352 (av koppar, mangan, zink, kisel o. aluminium). Fornv. 1911, s. 55 (i fråga om sibiriskt fornfynd).
2) färgstoff bestående av l. innehållande silver i pulverform, använt till försilvring l. bronsering; äv. i utvidgad anv., om silverglänsande färgstoff (i pulverform) framställt av andra ämnen (särsk. aluminium); jfr brons 3. Äkta, oäkta silverbrons. VetAH 1798, s. 291. GrafUppslB (1951; i utvidgad anv.). —
-BRONSERA, -ing. [jfr t. silberbronzierung; delvis till -brons] färga l. överdraga med silverbrons (se d. o. 2). AHB 131: 128 (1887: silfverbronsering). KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 47. —
-BROSCHERAD, p. adj. vävn. broscherad (se broschera 1) med silvertråd; jfr silver 1 e. Silfver-brocherade vestar. MagKonst 1825, s. 56. —
-BROSCHERING. vävn. konkret: broschering (se broschera 1 slutet) med silvertråd; jfr silver 1 e. Fatab. 1958, s. 51. —
-BRUD. [jfr t. silberbraut] kvinna som firar silverbröllop, kvinna på sin silverbröllopsdag. Atterbom (1847) i 3SAH 37: 276. —
-BRUK.
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) = -verk 2 (jfr bruk 9); förr äv. abstraktare: silverhantering (jfr bruk 7 a). SamlFörfDal. 41 (1563; abstraktare). HH XIII. 1: 126 (1564). SvLantmät. 2: 387 (1928; om ä. förh.).
-BRYTNING.
2) (i vitter stil, tillf.) skiftning i silverfärg (se d. o. 1). Vetterlund StDikt. 169 (1901; i bild). —
-BRÅSSA. [fsv. silfbraz] (†) smycke (spänne) av silver. G1R 28: 18 (1558). InventTortuna 1606, F II. —
-BRÅSSAD, p. adj. [senare leden avledn. av bråssa] (†) prydd med smycken (spännen) av silver; jfr -bråssa. En Kungens Hofbetiänt, en silfwerbroszad flep. Kolmodin QvSp. 1: 12 (1732). —
-BRÄCKA. bot. o. trädg. (prydnads)växten Saxifraga aizoon Jacq., som har silvervita bladrosetter. Hylander PrydnV 66 (1948). —
-BRÄMAD, p. adj. försedd med silverbräm; ofta (i vitter stil) allmännare l. bildl.: som har silverglänsande (ytter)rand l. kant, silverkantad. Tigerstedt Block 34 (1931). Silverbrämade skyar. Viksten SkogSjung. 33 (1933). —
-BRÖLLOP. [jfr dan. o. nor. sølvbryllup, holl. zilverbruiloft, t. silberhochzeit, eng. silver wedding] festlighet varmed tjugofemårsdagen av ett bröllop firas (jfr diamant-, guld-, järn-bröllop o. silver 1 i); äv. oeg. l. bildl., om tjugofemårsjubileum. Dalin Vitt. II. 4: 29 (1739). Jag har hört sägas att det först är nästa år, du kan fira ditt silverbröllop med den kungliga scenen. Siwertz Pagoden 175 (1954). Swahn Jubelf. 65 (1963).
-BUCKLA.
1) (numera i sht kulturhist.) jfr buckla, sbst. 2. HusgKamRSthm 1630, s. 117 a (: Sölff Pockler). Kulturen 1959, s. 148.
-BUSKE. [jfr t. silberbusch, eng. silver bush] bot. (växt av) släktet Elæagnus Lin., som kännetecknas av silverglänsande blad o. av vars (i bl. a. Nordamerika o. Sydeuropa inhemska) arter flera odlas i Sv. ss. prydnadsväxter; särsk. om växten E. argentea Pursch (äv. kallad vanlig silverbuske). Lilja FlOdlVext. 14 (1839; om släktet). GbgTrädgFPrisuppg. 1922, s. 6 (om E. argentea). Japansk silverbuske. Hylander PrydnV 44 (1948; om busken E. multiflora Thunb.). —
-BÅGAD, p. adj.
-BÅGE.
2) (i sht i vitter stil) silverglänsande båge (se båge, sbst.1 2) l. bågformig rörelse l. bana l. dyl. En vattenkonst / Med språng på språng dref silfverbågar opp, / Som korsade hvarandra. Atterbom LÖ 1: 79 (1824). (Fisken) beskrev en glittrande silverbåge genom luften. Heerberger Dag 339 (1939).
-BÅRDAD, p. adj. [jfr -bård] (numera föga br.) försedd med silverbård. En dyrbar sölfbordad altarduk. Afzelius Sag. X. 1: 163 (1864). —
-BÅRD-HÄNGE. (†) hängsmycke l. dyl. av silver, avsett att bäras fäst vid bältet (jfr bård, sbst.1 4 a). BoupptSthm 1674, s. 122 a, Bil. (: Silf(wer)bordhenge). —
-BÅRD-KED. (†) silverkedja (med hängsmycke l. dyl.) avsedd att bäras fäst vid bältet; jfr -bård-hänge. BoupptSthm 1669, s. 1826 (: silf(wer)bordKedh). —
-BÅRD-KNAPP l. -BÅRDS-KNAPP. (-bord- 1681—1688. -bords- 1684) (†) liten (kulformig) ask l. dosa av silver för förvaring av välluktande ämnen, avsedd att bäras fäst vid bältet; jfr knapp, sbst. 3, o. -bård-hänge. BoupptSthm 1681, s. 268 a. Därs. 1688, s. 700 b. —
-BÄCK. (i vitter stil) silverglänsande bäck; äv. mer l. mindre bildl. ÖB 7 (c. 1712). Och den bladbekrönta Necken / Gigan rör i silfverbäcken. Stagnelius (SVS) 1: 370 (c. 1815). Krusenstjerna Fatt. 2: 52 (1936; bildl., m månstrimma). —
-BÄCKEN. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr bäcken 1. Esra 1: 9 (Bib. 1541). särsk. motsv. bäcken 1 a. BoupptSthm 1673, s. 1314 a. —
-BÄGARE. [fsv. silfbikare] bägare av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403); särsk. dels om sådan bägare utdelad ss. pris i tävling o. d., dels mer l. mindre bildl. Schroderus Os. 1: 663 (1635). Njutningen är den bräddade silfverbägare, på hvars botten hvilar en drägg, som berusar sinnet. Rundgren Minn. 3: 20 (1861, 1888). SydsvD 1870, nr 26, s. 2 (utdelad ss. pris). KatalÅhlénHolm 98: VI (1929; av nysilver). —
-BÄLTE. [fsv. silfbälte]
1) bälte (se d. o. 1) med länkar l. plåtar l. bucklor o. d. av silver. OPetri Tb. 65 (1525). Silfverbältet (som samerna bär) .. är af läder, .. hvarvid fyrkantiga, förgyllda silfverplåtar äro fästa tätt invid hvarandra, så att intet af sjelfva bältet synes. Læstadius 1Journ. 120 (1831). Kulturen 1952, s. 42.
2) (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: silverglänsande bälte (se d. o. 2) l. rand o. d. Öfver ett omätligt fält af gyldene ax och grönskande kullar löper silfverbältet af .. (Strömsholms) kanal. Crusenstolpe Tess. 1: 122 (1847). Beskow i 2SAH 32: 29 (1859; på fjärils vingar). —
-BÖLJA. (i vitter stil) silverglänsande bölja; särsk. motsv. bölja, sbst. 2. Holmberg 1: 116 (1795). En insjös silfverbölja glänste fram. Bremer FamH 2: 55 (1831). —
-BÖSSA.
a) (numera bl. tillf.) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande bössa. Arnell Scott Sjöfr. 295 (1829).
b) (†) i det bildl. uttr. skjuta med silverbössor, söka nå sina syften (vinna en strid) gm gåvor l. dyl.; jfr silver 1 f, 3. (Lat.) Hastis argenteis pugnare. .. (Sv.) Skiuta medh silfwer bössor. Linc. Ll 4 a (1640). —
-CEMENT. odont. cement (se d. o. I 8) vari silver (ett silversalt) ingår. SvTandläkT 1950, s. 382. —
(3) -CERTIFIKAT. [jfr amerik. eng. silver certificate] (i fråga om förh. i Förenta staterna) bankv. certifikat som erhålles från statskassan vid deposition av silvermynt. EkonT 1900, s. 256. —
-CHAR. (i vitter stil) jfr -vagn; särsk. oeg. l. bildl. Selene står på silfver-charen. Stagnelius (SVS) 2: 339 (1821). —
-CITRAT. [jfr t. silberzitrat, eng. silver citrate] i sht kem. citronsyrans silversalt (Ag3C6H5O7), förr äv. använt ss. antiseptiskt medel. SvFarm. 74 (1901). —
-CYANID. [jfr t. silberzyanid, eng. silver cyanide] kem. cyanvätesyrans silversalt (AgCN), bl. a. använt vid elektrolytisk försilvring, cyansilver. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 217. —
-CYANUR. [jfr fr. cyanure d'argent] (†) om silvercyanid. Berzelius Kemi 2: 358 (1822). Dens. ÅrsbVetA 1847, s. 126. —
-DAG. (numera bl. tillf.) dag då tjugofemårsjubileum firas; jfr -bröllops-dag. Böttiger 3: 7 (1843, 1858). —
-DAGER. (i vitter stil) silverskimrande dager (se d. o. 5 a, 6 b). Snoilsky 1: 65 (1869). Wirsén NDikt. 316 (1880). —
-DAGG. (i vitter stil) silverglänsande dagg; äv. bildl. Thorild (SVS) 1: 179 (c. 1785). Bremer GVerld. 2: 231 (1860; bildl.). —
-DALER. (förr) daler av silver, daler silvermynt; äv. bildl. Stiernman Com. 2: 352 (1643). Den svaga brisen strör blanka silfverdalrar öfver insjöviken. Lindqvist Dagsl. 2: 134 (1900). —
-DAMAST. (i sht i fackspr.) (fransk) damast (se damast, sbst.2 1) med invävda mönster i silvertråd; jfr -brokad o. silver 1 e. KlädkamRSthm 1565 F, s. 22 a. —
2) motsv. damm, sbst.2 2: silverglänsande damm l. stoft o. d.; jfr -stoft, sbst.1 Mörne HjärtSvärd. 36 (1935). —
-DEG. [jfr ä. t. silberteig] (†) degformig massa av smält silver; jfr deg 3. Wikforss (1804; under silberteig). Schulthess (1885). —
-DEKOR. [jfr sandstens-dekor] dekor i silver l. silverfärg (se d. o. 2) o. d. RedKultFören. 1910—11, s. 20. —
-DEKORATION. särsk. konkret, motsv. dekoration 1 c slutet. JMStjernstolpe (1826) i 3SAH LVI. 3: 25. —
-DENAR. särsk. (om fornromerska förh.) motsv. denar 1 a. Trozelius Mynt 47 (1777: silfver denarier). —
-DIMMA. (i vitter stil) silverglänsande l. silvervit dimma; särsk. om dimma i månsken. Så hon stod framför mig. / Blyg, som strimman / Af en måne, röjd i silfverdimman. Atterbom SDikt. 1: 220 (1809, 1837). Asklund BrödKlar. 23 (1962). —
-DIS. (i sht i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt dis (se dis, sbst.2 1). Bergh Konst 118 (1896, 1908). —
-DISIG. (i sht i vitter stil) jfr -dis. Ute vid den höstklara, sollysta horisonten såg jag det silfverdisiga hafsbandet. Öberg Makt. 1: 157 (1906). Heerberger NVard. 131 (1936; om natt). —
-DISK. [fsv. silfdisker; jfr fvn. silfdiskr]
1) (i skildring av ä. förh.) skiva l. tallrik l. dyl. av silver (avsedd att äta på); jfr disk, sbst.1 II 1 a. Holmberg Nordb. 244 (1852; om förh. på 1000-talet).
2) koll.: husgeråd av silver; numera bl. (mera tillf.) om bordskärl o. d. av silver, som (skola) diskas l. ha diskats; jfr disk, sbst.1 II 1 b. Schroderus Liv. 620 (1626). —
-DISKONT. (om ä. förh., numera bl. tillf.) om diskontverk vari aktier fingo inköpas av enskilda för betalning i arbetssilver. Adlerbeth Ant. 2: 228 (c. 1815; om det tillämnade riksdiskontverket). —
-DOFT. (numera föga br.) silverstoft (se -stoft, sbst.1); äv. oeg. l. bildl.; jfr doft I 1 (b). Rinman 2: 364 (1789). Clementines ljufva anblick skola vi ej beskrifva, ty det hör till festen, att en slöja, en sky af silfverdoft, sväfvar kring hennes öfre varelse. Almqvist Hind. 36 (1833). —
-DOK.
1) (numera bl. mera tillf.) dok (se d. o. 1) av tyg innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg. Arnell Moore LR 1: 6 (1829). Dagen var med guld besållad, / Natten gick i silfverdok. Modin Dikt. 227 (1878); jfr dok 6 d.
-DOPPA. (†) (stift med huvud utgörande) kupig knapp l. buckla av silver; äv. om figur i silverfärg (se d. o. 1, 2), föreställande l. påminnande om sådan knapp osv.; jfr dopp, sbst.1 3. HögaV 1: 11 (Bib. 1541). Uggla Herald. 34 (1746; i silverfärg). —
-DOSA. jfr dosa 1; särsk. om snusdosa av silver. BoupptSthm 1659, nr 93 (: Söllfdoos). MinnGPrästh. 6: 149 (1930; om snusdosa). —
-DRILL. (i sht i vitter stil) silverklingande drill (se drill, sbst.1 2). Lärkans silfverdriller. Atterbom SDikt. 272 (1810, 1837). —
Ssg: silverdrivare-hus. (†) hus där drivning av silver utfördes; jfr drivhus 4. SthmSlH 1: 99 (i handl. fr. 1568). —
-DRIVEN, p. adj. (numera bl. tillf.) som består av drivet silver (se driva, v.2 21 a). Silfverdrifven sölja. Wirsén Dikt. 32 (1876). —
-DROPPE. (stelnad) droppe av smält silver; vanl. allmännare l. bildl.: silverglänsande droppe (av vatten o. d.). Spegel GW 269 (1685; av vatten). Fornv. 1906, s. 167 (av silver). —
-DRÄKT. dräkt (se d. o. II 2 a) av (silver l.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); ofta (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl.: silverglänsande dräkt (se d. o. II 2 b, 2 b γ); äv. om silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ'). Adlerbeth Ov. 44 (1818; om fjäderdräkt hos fågel). Att bära mogen ålders silfwerdrägt. Hagberg Shaksp. 4: 383 (1848). Hildén Michajlovič När 46 (1933). —
-DUK.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) tyg med invävd silvertråd (jfr silver 1 e); jfr duk 1, -brokad o. -dok 2. G1R 11: 193 (1536). Karlson StåtVard. 110 (1945).
2) (förr) av silverglänsande förtent järntråd framställd silduk (använd vid silning av mjölk). Cederborgh Mjölkh. 13 (1868).
3) [jfr eng. silver screen] (i fackspr.) med ett silverglänsande skikt av aluminium (l. annan metall) överdragen duk att visa ljusbilder l. film på. Förberg SäljFilm 238 (1946).
Ssgr (till -duk 1; numera bl. i skildring av ä. förh.): silverduks-dräkt. jfr dräkt II 2 a. Fryxell Ber. 10: 342 (1842).
-DUVA.
-EK. bot. (prydnads)växten Cineraria maritima Lin., som har silvervita, om eklöv påminnande blad. NF 3: 363 (1879). —
-EPÅLETT. (-epål- (-epaul-) 1816 osv. -poll- 1789—1793) (förr) jfr epålett 1 o. -galon. Björn Medb. Personfört. (1789). —
(1, 2) -ETUI. etui av silver l. för förvaring av silver (särsk. bordssilver). ÅgerupArk. Bouppt. 1743. IllSvOrdb. (1955; äv. för förvaring av silver). —
-FACKLA.
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om månen; jfr silver 1 b β α'. Spegel GW 171 (1685). —
-FAL. [jfr t. silberfahl] (i fackspr.) om duva: silvergrå; jfr fal, adj.2 MedlemsblSvDufafvF 1917, nr 4, s. 5. —
-FALERTS~02 l. ~20. [jfr t. silberfahlerz] (numera bl. mera tillf.) miner. falerts som innehåller silver. Rinman 2: 603 (1789). —
-FASAN. [jfr t. silberfasan, eng. silver pheasant] zool. (den i södra Asien inhemska, i Europa inplanterade) fågeln Lophura nycthemera Lin., vars rygg, vingar o. stjärt hos tuppen äro silvervita; äv. allmännare, om fågel tillhörande släktet Lophura Flem. (i sht i pl., om detta släkte); ngn gg äv. om grå ädelfasan. Gravander Buffon 3: 192 (1806). FoFl. 1917, s. 88 (om grå ädelfasan). 2SvUppslB (1953; i pl., om släktet). —
-FAT. [fsv. silffat] fat av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403); stundom äv. med inbegrepp av den på fatet upplagda maten (jfr fat 3 d). 2Tim. 2: 20 (NT 1526). Uppför breda trappor skredo / Vännerna till riddarsaln, / Silfverfaten stodo redo / Och den skummande pokaln. Snoilsky 2: 38 (1881). KatalÅhlénHolm 98: VI (1929; av nysilver). Form 1949, s. 11. —
-FATTAD, p. adj. (i fackspr., mindre br.) försedd med silverfattning; jfr fatta 3. Den .. silverfattade skålen. KarlJohStil. 63 (1924). —
-FATTIG. jfr fattig 2; särsk. bergv. om malm (jfr fattig 2 d). Silfverfattiga glanser. Rinman 1: 530 (1788). —
-FEST. (numera bl. tillf.) silverbröllop(sfest); äv. allmännare: fest vid tjugofemårsjubileum. Valerius 1: 168 (1847). Borg InstDöfst. 14 (1854). —
-FIGURAT. (†) stycke silvermalm l. mineraliskt silver i form av djur- l. växtgestalt l. försett med teckningar av sådant utseende. Brander NatH 146 (1785). —
-FILIGRANS-ARBETE~020, äv. -FILIGRAN-ARBETE~020. (-gran- 1903—1959. -grans- 1880 osv.) Freja 1880, s. 123 (: silfverfiligrams-arbete). —
-FIN. fin ss. silver (l. silvrets).
2) (numera bl. tillf.) motsv. fin, adj. II 1; särsk. ss. adv.: med mycket små, silverglänsande droppar. Hansson Nott. 40 (1885).
3) motsv. fin, adj. II (2 o.) 8. Hansson 2Dikt. 121 (1901; om sträng; i bild). Varing Frost. 175 (1926; om klang). —
-FINGERÖRT ~102, äv. ~200. bot. växten Potentilla argentea Lin., som har på undersidan vitludna, fingrade blad, femfingerört; jfr -mura. Torén Rebau o. Hochstetter 101 (1851). —
-FISK. [jfr t. silberfisch, eng. silver fish]
1) om fisk med silverglänsande färg; dels (i sht i vitter stil) utan tanke på någon särskild art av fisk, dels (numera nästan bl. i a o. b) om (varietet av) viss art o. d. Silf-fisk, som glittrar wäl, men ger ey fiskar-lön. Œdman Bahusl. 40 (1746; i uppräkning av Bohusläns fiskar; möjl. om taggmakrill l. till b nedan). Oldendorp 1: 105 (1786; om ansjovisliknande fisk i Västindien, sannol. Sardinella anchovia Cuv. et Val.). Glad och sorgfri leker / Den lätta silfverfisken i sin å. Stagnelius (SVS) 4: 6 (c. 1815). ÖfversVetAFörh. 1876, nr 4, s. 64 (om taggmakrill; från norra Bohusl.). särsk.
a) (i sht i fackspr.) om silverglänsande varietet av guldfisk. VetAH 1740, s. 403. 2SvUppslB 12: 275 (1949).
b) zool. om (fisk tillhörande) släktet Argentina Lin. (guldlaxsläktet); särsk. om fisken A. sphyræna Lin. (förr äv. kallad mindre silverfisk; jfr -lax 2); förr äv. om fisken A. silus Asc. (äv. kallad större silverfisk), guldlax. Möller (1790). Nilsson Fauna 4: 469 (1853: Större). Därs. 474 (: Mindre). KonvLex. (1864; om släktet). FoFl. 1926, s. 159 (om A. sphyræna).
d) (†) om kummel. Cederström Fiskodl. 254 (1857). Malm Fauna 489 (1877); jfr Lilljeborg Fisk. 2: 122 (1886).
3) insekten Lepisma saccharina Lin., silverborstsvans; jfr -mal, -svans, -ål 2. BonnierKL 4: 88 (1924). —
-FJÄLL, sbst.1 (mera tillf.) fjäll (se fjäll, sbst.1) som innehåller silvermalm. TurÅ 1948, s. 249. —
-FJÄLL, sbst.2
1) (i vitter stil) på fisk o. d.: silverglänsande fjäll (se fjäll, sbst.2 1). Arnell Moore LR 1: 33 (1829).
2) (i sht i fackspr.) tunt blad l. tunn flaga av silver (jfr fjäll, sbst.2 2 d); särsk. om sådant blad osv. använt ss. prydnad (jfr -paljett). ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 218. Heidenstam Folkung. 2: 342 (1907). —
(1 d, 5) -FJÄLL, sbst.3 (†) i vapensköld: fält i silver; jfr fjäll, sbst.4 1. Stiernhielm Cup. 8 (1649, 1668). —
-FJÄLLIG. som har silverglänsande fjäll.
2) (i sht i fackspr.) motsv. fjäll, sbst.2 2 c. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 227 (1857; om blad). —
(1—3) -FJÄRDING. (förr) fjärding (se d. o. 4) vari silver förvarades. ArkliR 1562, avd. 18. Topelius Vint. I. 2: 296 (1860, 1880). —
-FLASKA. (silver- 1659 osv. silvers- 1655) (i sht förr) jfr flaska 1. BtÅboH I. 11—12: 11 (1655: sölfzflaskor). —
-FLINGA.
1) (numera mindre br.) flinga (se flinga, sbst. 1) av silver. Berzelius Kemi 5: 1199 (1828). Friesen o. Grape CodArg. 181 (1928).
-FLOCK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om silverglänsande fiskstim; jfr flock, sbst.1 2 b. Lidner (SVS) 1: 206 (1781). —
-FLOD. (i vitter stil) silverglänsande flod; ofta mer l. mindre bildl., särsk. om flödande månsken (jfr silver 1 b β α'). Nordenflycht (SVS) 2: 424 (1755; i bild). Hundra silfverfloders krökning. Stagnelius (SVS) 4: 214 (c. 1822). Månans silfverflod. Bremer FamH 2: 207 (1831). —
-FLOG. (föga br.) om silverglänsande hinnartat överdrag (på frukt o. d.); jfr anflog. Silverfloget på slånbuskens frukter. Svenson FrödingDiktn. 243 (1916). —
-FLOR. (i sht förr) flor (se flor, sbst.1 1, 1 a) av (l. innehållande) silvertråd; jfr silver 1 e. Carlberg SthmArchitCont. D 2 a (1740). Sparre RylM 55 (1916). särsk. (i vitter stil) mer l. mindre bildl.; särsk. dels om (l. med tanke på) månsken (jfr silver 1 b β α'), dels om (l. med tanke på) silverglänsande vattenyta (jfr silver 1 b β β'). Vågens silfverflor. Creutz Vitt. 9 (1761). Tegnér (WB) 1: 3 (c. 1800). —
-FLOTTA. [jfr t. silberflotte] (förr) om var o. en av de flottor på vilka spanjorerna transporterade silver från sina amerikanska kolonier till Spanien. OxBr. 11: 562 (1628: silfuerflotten). —
-FLOX. (†) (prydnads)-växten Plumbago capensis Thunb., som har glänsande (silver)blå blommor, blyblomma. Abelin TrInomh. 114 (1904). —
-FLÄCK. i sht zool. o. bot. silverfärgad fläck (se fläck, sbst.1 1 b). VetAH 1810, s. 62 (på insekts kropp). —
-FLÄCKIG. i sht zool. o. bot. försedd med silverfläckar; jfr fläckig 1 b. Silfverfläckiga .. Växter. Wikström ÅrsbVetA 1845—48, s. 443. —
-FLÖDE. silverglänsande flöde.
2) bildl., motsv. flöde 2; särsk. dels om silverglänsande månljus (jfr silver 1 b β α'), dels om ljud med silverklang (jfr silver 1 c). NDagar 134 (1906; om månsken). Collinder Kalev. 235 (1948; i fråga om silverklingande fågelsång). —
-FLÖJT. [jfr t. silberflöte] flöjt av silver l. (vanl.) med silverklang; äv. bildl. Silverflöjten. Goldkuhl (1928; boktitel). Beskow FarmFjunl. 98 (1930; av silver). Någon sorts ouvertyr, någonting av Mozart med obligatviolin och silverflöjt. Siwertz Fribilj. 64 (1943). Edfelt Slagf. 89 (1952; om sångfågels strupe). —
-FOLIE l. -FOLIUM. (i sht i fackspr.) tunt blad av silver; äv. ss. ämnesnamn: bladsilver; jfr folie, sbst.1 1. TullbSthm 21/8 1578 (: Sölffre folior). Ekenberg (o. Landin) 61 (1888; ss. ämnesnamn). —
-FOND.
1) (mera tillf.) till 1: fond (se fond, sbst.1 I 2) bestående av (l. glänsande ss.) silver. Bokband av silver i filigransarbete på förgylld silverfond. Karlson StåtVard. 455 (1945).
2) (förr) till 1—3: fond (se fond, sbst.1 II 2) av myntat l. omyntat silver utgörande säkerhet för utgivna sedlar. Blix SvFinance 105 (1797). —
-FOT.
2) på föremål: fot av silver. 2Mos. 26: 19 (Bib. 1541). 4 st. Saltkar af Glas med silfverfötter. BoupptVäxjö 1830.
-FOTAD, p. adj. [jfr gr. ἀργυρόπεζα] (i vitter stil) som har silverglänsande fötter; särsk. om nereiden Thetis. Den silfverfotade Tetis. Tranér HomIl. 44 (1807). Silfverfotade elfvor trippa, / .. Öfver gräsets plan. CFDahlgren 2: 23 (1837). —
-FOTKNAPP. (förr) lös knapp (se knapp, sbst. 2) av silver, bestående av en i mitten smalare del med klot- l. skivformiga utvidgningar i ändarna, varav den ena var större (o. påminde om en fot). BoupptVäxjö 1778. —
-FRADGA, r. l. f. (i vitter stil) silverglänsande fradga. Champagnens sköna silfverfradga. Valerius Vis. 2: 62 (1809). —
-FRADGIG. (i vitter stil, numera bl. tillf.) försedd med silverglänsande fradga. Snöhvita skägget / Flöt, som en silverfraggig våg. Ridderstad SDikt. 2: 323 (1834, 1858). —
-FRANS. frans helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. bildl. KlädkamRSthm 1560 E, s. 72 b (: siluer frensser). Det blåa hafvet .. kastade silfverfransar mot strand och klippor. Ericson Fågelkås. 1: 98 (1906). —
-FRANSAD, p. adj. försedd med silverfrans(ar); äv. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr fransa, v. 1 b β). Silfverfransadt bårdok. Oscar II II. 3: 286 (1889). (Malens) ofta guld- och silverfransade framvingar äro långa och smala. Hector Saml. 67 (1918). —
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande silver; särsk. om fråga rörande silvermyntfot l. (om förh. i Förenta staterna i ä. tid) statliga stödköp av inhemskt silver för prägling av mynt. NordT 1886, s. 175 (rörande silvermyntfot). 2NF 32: 983 (1921; om amerikanska förh.). —
-FULL. (†) som innehåller mycket silver, starkt silverhaltig. Wollimhaus Syll. (1649; under argentosus). Hamb. 59 (1700). —
-FULMINAT ~ful1mina2t, n.; best. -et. [jfr t. silberfulminat, eng. silver fulminate; senare leden av stammen i lat. fulminare, blixtra (besläktat med gr. φλέγω, lyser; se black, adj.), o. den i namn på salter vanliga ändelsen -at; jfr t. fulminat, eng. o. fr. fulminate, alla med bet.: explosivt salt av knallsyra] kem. knallsilver. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 95. —
-FUR l. -FURA l. -FURU. [jfr eng. silver fir] (†) silvergran. VetAH 1798, s. 64. Meurman (1847: Silfverfuru). PT 1899, nr 290 A, s. 3 (om balsamgran). —
-FUX. (i vitter stil) häst med silverglänsande rödaktig l. rödbrun färg. Almqvist Törnr. 1: 152 (1839). —
(1—3) -FYND. abstr. o. konkret: fynd (bestående) av (i jorden dolda) silverföremål l. silvermynt från forna tider; förr äv.: silverfyndighet. Stiernman Com. V. 2: 153 (1771). Rinman 2: 599 (1789; om silverfyndigheter). —
-FÅGEL.
1) (numera bl. i vitter stil) silverglänsande fågel; förr äv. [efter eng. silver bird] ss. beteckning för valfågeln Pachyptila vittata Gm. (l. närstående art av valfåglar). Landell Bligh 63 (1795). Krusenstjerna Pahlen 3: 104 (1931).
2) avbildning (bild) i silver l. silverfärg, föreställande fågel. Rig 1923, s. 8 (i fråga om papegojskjutning).
3) [med tanke på penningens flyktighet] (tillf., skämts.) bildl., om silvermynt. Janson CostaN 2: 33 (1910). —
-FÅLE. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om var o. en av de silverglänsande hästar (l. dragdjur) som enligt klassisk mytologi tänktes draga mångudinnans vagn; jfr silver 1 b β α' o. -vagn. Stagnelius (SVS) 1: 379 (c. 1815). —
-FÅLLA. (tillf.) förse (ngt) med silverfärgad fåll l. bräm l. kant; anträffat bl. (i vitter stil) bildl. Skall ur natt, som silverfållas, / livets klara kinder trollas? Sjöberg Kris. 113 (1926). —
-FÅNGST. (numera bl. i skildring av ä. förh.) abstr. o. (vanl.) konkret: silverutvinning. Svedelius Statsk. 3: 18 (1869; konkret). —
-FÅRA. (i sht i vitter stil) silverglänsande fåra (som bildas efter båt i vatten l. som vattendrag utgör o. d.). Glädtigt skjuter hans svarta svan (dvs. Fritiofs båt) / sin silfverfåra på solblank ban. Tegnér (WB) 5: 89 (1825). Elfvens silfverfåra. Öman LyrBl. 2: 82 (1868). —
-FÄLLNING. i sht kem. abstr. o. konkret; jfr fällning 2. Rinman JärnH 792 (1782; konkret). 2UB 10: 328 (1907; abstr.). —
-FÄLT.
2) i sht herald. till 1 d, 5; på vapensköld o. d.: fält (se d. o. 6 b) i silver. Uggla Herald. 33 (1746). —
-FÄRG. [jfr t. silberfarbe]
1) silvrets färg; färg sådan som silvrets; silverglänsande färg (se färg, sbst.1 1); äv. oeg. l. bildl. En kosteligh steen medh silffuerfärga. Linc. (1640; under aspilates). Silfver-färgen skattar verlden högre än then största vishet. Scherping Cober 2: 244 (1737; med syftning på silvermynt o. d.). Fogelqvist Sång. 83 (1915).
2) färgämne varmed man ger ett föremål l. en yta silverfärg (i bet. 1); jfr färg, sbst.1 2. Lindestolpe Färg. 59 (1720). GrafUppslB (1951).
3) (i vitter stil, föga br.) i utvidgad anv., om silverfärgad snö; jfr silver 1 b β β'. Böttiger 1: 200 (1834, 1856). —
-FÄRGA, adj. oböjl. (-ferg 1628. -ferge 1557—1590. -färga (-fe-) 1645) [jfr t. silberfarb; med avs. på senare ssgsleden se liv-färga, adj.] (†) silverfärgad. Två sölffverferghe siuudde stiärner. G1R 27: 156 (1557). KlädkamRSthm 1645, s. 42 a. —
-FÄRGA, v. (i sht i vitter stil) ge (ngt) silvrets färg, göra silverfärgad. Ungdomsvåren / I Gubbens hjerta än är quar / När vintren silfverfärjar håren. Stagnelius (SVS) 1: 46 (1814). —
-FÄRGAD, p. adj. som har silvrets färg. Sölffuer fergat damask. KlädkamRSthm 1590 C, s. 57 a. Med håret silfverfärgadt, / beskyddar Carl ännu ruiner, / dem han bergat. Tegnér (WB) 2: 65 (1811). Silverfärgade blåvingen. Nordström VFjär. 1: 45 (1934). —
-FÄSTE.
-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om malm, berglager o. d.: som innehåller silver, silverhaltig l. dyl.; jfr föra 13. Bergman Jordkl. 1: 253 (1773; om malmgång). VLS 98 (1886; om blyglans). —
-FÖRGYLLD, p. adj. (†) försilvrad. En Szölfförgyltt Dagertt. HH 2: 42 (1553). Wettersten Forssa 148 (c. 1750; om kalk). —
-FÖRLIKNING. (†) i uttr. guld- och silverförlikning, förhållande mellan guld o. silver i fråga om värde; jfr förlikna 4. Guld- och Silverförlikningen i England är som 1 till 14 1/3. Salander AnmVetATalMynt 1753, s. 5. —
-FÖRLUST. (i fackspr.) förlust l. minskning av silver (vid extraktion ur malm o. d.). JernkA 1850, s. 275. Därs. 1892, s. 45. —
(1—3) -FÖRRÅD. jfr förråd, sbst.3 1; särsk. om riksbankens förråd av (myntat) silver. Höpken 2: 682 (1771). —
-GALONERAD, p. adj. i fråga om klädesplagg: prydd med silvergalon(er). Silfvergalonerade betjenter. CFDahlgren 5: 156 (1833). Fatab. 1957, s. 61 (om rock). —
-GAMMA. (†) om nattflyet Phytometra gamma Lin., som på framvingarna har en silverglänsande fläck i form av den grekiska bokstaven gamma, gammafly. Dahlbom Insekt. 195 (1837). —
-GANS. (i fackspr.) gans innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); jfr -lits. SthmModeJ 1856, s. 87. —
-GAS. (i sht förr) tunn, lätt o. luftig, silverglänsande vävnad innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. bestående av bomullsgas behandlad med gelatin l. dyl. 10 al(nar) Söllfwer Gaze till en lius Crona och Spegel. HusgKamRSthm 1650—55, s. 88. KonstNyhMag. 4: 36 (1822). Nisbeth (1870). —
-GASIR. (†) ett slags tunn, silverglänsande vävnad; jfr -gas. Böttiger Drottnh. 132 (i handl. fr. c. 1700: sölfgazir). —
-GATA. (i vitter stil) bildl., om långsträckt (o. smal), silverglänsande vattenyta l. om stråk av (mån)ljus på vattenyta; jfr gata 3 g o. silver 1 b β α', β'. När månen lägger sin silvergata över ett hav. Jönsson ÄnSjung. 91 (1941, 1954). Sundets (dvs. Öresunds) silvergata. TurÅ 1949, s. 143. —
-GEHÄNG. (i sht förr) gehäng av silver l. (vanl.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e). SthmStadsord. 1: 146 (1661). Peringskiöld Hkr. 1: 189 (1697; av silver). —
-GESCHIRR. [jfr t. silbergeschirr] (†) koll.: husgeråd l. prydnader av silver. HH XXXIII. 1: 190 (1561). Westhius Vitt. 3 (1678). —
-GESMID, n. [jfr t. silbergeschmeide; senare leden av t. geschmeide, ä. t. äv. geschmiede, av fht. gasmīde, metall, i avljudsförh. till smidōn, smida, smid, smed (se smed)] (†) konkret: silversmide. Tegel E14 313 (i handl. fr. 1568). BtFinlH 4: 426 (1570). —
-GJORD. (†) ring l. krans av silver (anbragt omkring ngt ss. prydnad); jfr gjord, sbst. 2. 2Mos. 27: 17 (Bib. 1541). BoupptSthm 6/11 1658. —
-GLANS. [jfr t. silberglanz]
1) glans av silver l. (vanl.) påminnande om silvrets; äv. bildl. Liljans silfver-glans. Stålberg ChristFlyttn. 20 (1792). Månens silfverglans i nattlig skog. Rydberg Faust 22 (1876). Lamm Oxenst. 340 (1911; bildl.). Lägg en bit kamfer i silverskåpet, så håller sig silverglansen bättre. Holm AlltFläck. 64 (1946). särsk. (i fackspr.) i utvidgad anv., om en av parasitsvampen Stereum purpureum Pers. förorsakad sjukdom hos blad på träd l. buskar, kännetecknad av silverliknande glans hos bladen, mjölkglans, blyglans. Lindfors SjOdlVäxt. 39 (1927). SvUppslB (1935).
2) miner. av svavel o. silver bestående mineral (Ag2S), argentit, svavelsilver; jfr glans 4 b. Dalin (1854). Hadding Geol. 18 (1954). —
-GLAS. [jfr t. silberglas (i bet. 1 o. 2), eng. silver glass (i bet. 1)]
2) [jfr motsv. anv. i t.; mineralet har ett glasartat utseende] (†) silverglans (se d. o. 2); jfr glas-erts. Wallerius Min. 308 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1815).
3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) för brännvin avsett dryckeskärl av silver, format ss. ett brännvinsglas, supkalk. BoupptVäxjö 1778. Därs. 1843. —
-GLASERING. (mera tillf.) konkret: glasyr bestående av silverglete. Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt. Ordspr. 26: 23 (Bib. 1917; Bib. 1541: silff slagg). —
-GLAS-ERTS. [jfr t. silberglaserz] (†) = -glans 2. Wallerius SystMin. 2: 329 (1775). Liedbeck KemTekn. 386 (1864). —
-GLETE l. -GLITT. [jfr mlt. sulverglede, holl. zilverglit, t. silberglätte, ä. eng. silver glet] (i fackspr.) (gulaktig, fjälligt kristallinisk) blyoxid (PbO), i allm. erhållen ss. biprodukt vid avdrivning av silver ur verkbly (använd till framställning av mönja, blyvitt m. m., äv. av plåster, salvor o. d.), blyglete; jfr guld-glete. BOlavi 139 b (1578). Jag sitter nu här i Rostock .. med blyhvittsalfva och silfverglitt på mitt utslagna venstra öga. Kexél 2: 143 (1780). Berlin Lrb. 127 (1852; använd vid framställning av målarfärg). VaruhbTulltaxa 1: 136 (1931).
Ssgr: silverglete- l. silvergletes- l. silverglitt- l. silverglitts-fernissa. (förr) fernissa framställd med silverglete ss. sickativ. AHB 113: 72 (1883).
-salva. (-glitt- 1698—1774. -glitts- c. 1820—1902) (†) blyättikssalva. ApotT 1698, s. 90. Lindgren Läkem. 67 (1902).
-GLIMMANDE, p. adj. som glimmar av l. (vanl.) ss. silver. En blånande vik, ett silverglimmande stycke av Saimens hav. Mörne Stenvall NattDag 36 (1915). Silverglimmande skatter från vikingatiden. Näsström FornDSv. 1: 106 (1941). —
-GLITTER.
1) (i sht i vitter stil) glitter (se d. o. 1) av silver l. (vanl.) ss. av silver. PoetK 1818, 1: 31. Jensen BöhmDiktn. 163 (1894).
2) om ngt som glittrar av l. ss. silver; numera bl. koll., särsk. dels om paljetter l. tråd av äkta l. oäkta silver, dels om silverglänsande julgransglitter. Spegel GW 60 (1685; i pl.). Rinman JärnH 792 (1782; om glittrande fjäll av silver). KatalÅhlénHolm 108: 316 (1934; om julgransglitter). Hammar (1936; om paljetter). —
-GLITTER-BAND. (numera bl. tillf.) band l. snöre som glittrar av l. ss. silver; jfr -galon, -snöre. Linné Sk. 66 (1751). —
-GLITTRANDE, p. adj. som glittrar av l. (vanl.) ss. silver. NorrlS 1: 107 (1799; om hår i björns päls). Bremer GVerld. 2: 184 (1860; om dansande par). —
-GLOB.
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande glob (se d. o. 1 a). Stagnelius (SVS) 2: 82 (c. 1820; om månen). —
-GLÄNSANDE, p. adj. som glänser av l. (vanl.) ss. silver. RelCur. 9 (1682; om månen). (Silverörtens) silfverglänsande blad. Bremer Strid 13 (1840). Silfverglänsande moln. 2NF 19: 563 (1913; om lysande nattmoln). Hästarnas präktiga, silverglänsande munderingar. Lagerkvist Dvärg. 127 (1944). —
-GNISTA. (numera bl. tillf.) om glödande partikel av silver; jfr -rök. BlBergshV 18: 112 (i handl. fr. 1687: Silfwergnistrerna). —
-GOLV. (i vitter stil) golv bestående av l. beklätt med l. glänsande ss. silver. Odel Sincl. 334 (1739). —
-GRAMAN. (†) (kant)band l. bård l. spets l. dyl. helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1752 A, s. 332. DA 1771, nr 10, s. 8. —
-GRAN. [jfr t. silbertanne] det i södra o. mellersta Europa vildväxande, i Sv. ss. prydnadsträd odlade trädet Abies alba Mill., som har undertill vitglänsande barr, ädelgran; äv. allmännare, om (träd av) släktet Abies Mill. (särsk. i uttr. vanlig l. tysk l. europeisk silvergran, om A. alba Mill.); jfr -fur. Nemnich Naturg. 2: 982 (1795). Vanlig Silfvergran. Lilja SkånFl. 702 (1870). Sibirisk silfvergran. HbTrädg. 5: 75 (1874; om A. sibirica Ledeb.). Tysk Silvergran. Svensson Kulturv. 25 (1893). Den europeiska silfvergranen. LAHT 1912, s. 311. 2NF 38: 294 (1926; om släktet). Amerikansk silvergran. Törje Växtfört. 1: 16 (1938; om A. procera Rehd.).
-GROBLAD~02 l. ~20. (föga br.) bot. växten Plantago media Lin., som har silvervita blommor, kämpar. Kindberg SvNamn 12 (1905). —
-GROGG. [med tanke på dryckens silverfärg (se d. o. 1); jfr -te 1] (i sht vard.) grogg av brännvin o. kolsyrat mineralvatten l. sockerdricka. NDA 1925, nr 356, s. 9. —
-GROSCHEN. [jfr t. silbergroschen] (förr) groschen av silver; förr äv. i utvidgad anv., om romerskt ass. VaruhusR 1541 (: Sölffuer grosser). Schroderus Liv. 425 (1626: sölffgrosz; t. övers.: Silbergroschen; om romerska ass). NDA 1867, nr 104, s. 4 (om tyska förh.). —
(1, 5) -GRUND. (i sht i fackspr.) grund (se grund, sbst.1 I 3 a, b) av l. i silver; silverglänsande grund; förr äv. dels om botten av silvertråd i vävnad (jfr silver 1 e), dels om bas hos figur i silver på vapensköld (jfr grund, sbst.1 I 1). Samett .. Suartt med Selffuergru(n)dh. TullbSthm 31/10 1580. Uggla Herald. 34 (1746; om bas hos figur på vapensköld). Argentin .. visar en skyggande glans på Silfvergrund. Rinman 1: 74 (1788). Laserad guld- eller silfvergrund (på papjemachéarbeten). AHB 131: 97 (1887). Livrustk. 1943—45, s. 152. —
-GRUVA. jfr gruva, sbst.3 VarRerV 50 (1538). (Salas) största märkvärdighet är den derinvid belägna silfvergrufvan, fordom kallad ”Svea Rikes Skattkammare och yppersta klenod”. Thomée IllSv. 278 (1866). —
-GRÅ. [jfr t. silbergrau] grå ss. silver; grå med skiftning i silvervitt; ofta i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ'). Lidner (SVS) 1: 285 (1781; i fråga om hårfärg). Den vördnadsvärde med de sölfgrå håren. Sturzen-Becker 3: 85 (1861). Kragskyddare .. av konstsilke i vacker silvergrå färg. KatalÅhlénHolm 37: 75 (1916). En långsträckt, låg byggnad, silvergrå av ålder. TurÅ 1954, s. 294. särsk. i n. sg. substantiverat, vanl. om silvergrå färgnyans l. silvergrått färgämne (i sht förr särsk. dels om färgämne av blyvitt o. sot, dels om färgämne av piplera o. mineralsvart; jfr skiffergrått). Rinman JärnH 816 (1782; om färgnyans). (Ekenberg o.) Landin 779 (1894; om färgämne av piplera o. mineralsvart l. av blyvitt o. sot). Socknens unga grevinna, oftast klädd i silvergrått. Born 9Sysk. 112 (1931). —
-GRÅT. (i vitter stil, numera bl. tillf.) gråt med silverglänsande tårar; anträffat bl. mer l. mindre bildl.; jfr -tår 1. Liljan försmälter i silfvergråt / Vid sångens melodiska röst. Stagnelius (SVS) 1: 341 (c. 1815). —
-GRÄS. (i sht förr) (ss. prydnad i vas o. d. använt) torkat o. preparerat, silverglänsande gräs; jfr makartsbukett. Henrikson Jazzrytm 49 (1927; om ä. förh.). —
-GRÖN. (i sht i vitter stil) grön med skiftning i silvervitt; äv. i n. sg. substantiverat. Blad i silfvergrönt och gyllene bär (på vapensköld). MeddLifrustk. 2: 167 (1900). Det silvergröna Kronborg. Jönsson ÄnSjung. 145 (1934, 1954). —
-GULT, n. [jfr t. silbergelb] (i fackspr.) för gulfärgning av glas använt färgämne innehållande silver (särsk. i form av silverklorid l. svavelsilver); äv. om den erhållna färgnyansen. TTekn. 1861, 2: 23. Rig 1931, s. 155. —
-GUR. [jfr t. silbergur] (†) i fuktigt tillstånd grötlik jordart innehållande silver. Wallerius Min. 315 (1747). Rinman 1: 695 (1788). —
-GYLLEN. [jfr d. sølvgylden] (förr) silvermynt svarande (l. avsett att svara) i värde mot guldmyntet gulden l. gyllen (o. utgörande en föregångare till l. tidig form av daler); särsk. om sådant mynt i Sv., Danmark o. Norge från förra delen av 1500-talet. Forssell Hist. II. 2: 51 (1872, 1875; om svenskt mynt). Hildebrand Medelt. 1: 863 (1894; om danskt mynt). 3NF 8: 1251 (1928; om tyskt mynt). —
-GÄLB. (†) silverglete. KlädkamRSthm 1604 A, s. 48 a (: Sölfwer Giell). Hildebrand MagNat. 61 (1650: Silfwerhiäl; i plåster). —
(1—3) -GÄRD. (förr) = -hjälp. 2VittAH 4: 84 (1795). (År) 1522 upptogs af kyrkorna en frivillig silfvergärd till befrielsekrigets förande. Wengelin GMinn. 71 (1893). —
-GÖRDEL. = -bälte 1; äv. allmännare l. mer l. mindre bildl., särsk. dels (i sht i vitter stil) om ngt (t. ex. långsträckt vattenyta l. strimma av månljus på vattenyta) som tänkes ss. ett silverglänsande bälte (jfr silver 1 b β α', β'), dels om band l. ring av silver kring ngt (jfr gördel 2). GullbgDomb. 26/10 1624. Amfitrites hand / Vid Månens sken, Din (dvs. Venus') silfvergördel spinner. Stagnelius (SVS) 1: 265 (1813). En käpp af spanskt rör med silfvergördel. Upsala 1918, nr 6, s. 8. —
-HAKE. (i sht förr) hake (se hake, sbst.2 1 c) av silver; i pl. äv. om par av hake o. hyska av silver. ArkliR 1562, avd 5. Norlind AllmogL 296 (1912; i pl., om par av hake o. hyska). —
-HALS. hals (se d. o. 6) av silver (på kärl o. d.). Karlson EBraheHem 64 (i handl. fr. c. 1672). Tvänne kristallkaraffer med silfverhalsar. Vallgren MatGubb. 16 (1917). särsk. (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., om hals täckt av silverpapper l. dyl. på champagnebutelj; förr äv. om champagnebutelj. Blanche Våln. 453 (1847; om champagnebutelj). ”Hvem skall knäcka de der fyra silfverhalsarne, jungfru lilla?” Dens. Bild. 3: 145 (1864). —
-HALS-PENNING. (†) platta l. medaljong av silver att bäras i kedja l. dyl. om halsen; jfr penning 3 g α o. medalj 1. BoupptSthm 1672, s. 75 b. —
-HAMMARE. jfr hammare, sbst.2 1. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 116. särsk. mer l. mindre bildl.; särsk. (i vitter stil, mera tillf.) i uttr. slå med silverhammare, om fågel: slå silverklingande drill(ar) l. dyl. (jfr silver 1 c). Silfwerhammar bryter snart en Järndörr. Grubb 717 (1665); jfr silver 3. I denna dämpade timma (efter regnet i skymningen) slår näktergalen med silverhammare. TurÅ 1961, s. 149. —
-HAND.
2) (tillf.) hand vit o. glänsande ss. silver; anträffat bl. i bild. Hagberg Shaksp. 3: 331 (1848; eng. orig.: silver hand). —
(2) -HANDDUK~02 l. ~20. handduk med vilken silverföremål (särsk. bordssilver) torkas efter diskning. BoupptVäxjö 1857. —
(1—3) -HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) med silver; i fråga om nutida förh. företrädesvis till 2; i sht förr äv. konkretare, om silversmeds affärsföretag (jfr handel, sbst.2 11 b ε). König LärdÖfn. 5: 62 (1747). ConvLex. 7: 1280 (1837; konkretare). —
-HANDKAVLE~020 l. -HANDKAVEL ~020. (numera i sht i skildring av ä. förh.) på svärd l. värja o. d.: handtag av silver. BoupptSthm 1670, s. 1616. —
-HANTERING. (i sht i skildring av ä. förh.) yrkesmässig verksamhet bestående i brytning av silvermalm o. framställning av silver. Heckscher SvEkonH 1: 18 (1935; i skildring av förh. på 1500- o. 1600-talen). —
-HARPA. (i vitter stil) harpa (se harpa, sbst.1 1) av silver l. med silversträngar. Atterbom SDikt. 2: 17 (1810, 1838). —
(1 d, 5) -HATT. (†) om vart o. ett av de om stormhattar påminnande stycken i silver som tillsammans med blå stycken av samma form (”stålhattar”) bilda en art av heraldiskt pälsverk; anträffat bl. i pl. Uggla Herald. 35 (1746). —
-HATTBAND~02 l. ~20. [fsv. silfhattaband] (i sht förr) jfr hatt-band 1 o. -galon. TullbSthm 17/5 1561 (: Silffuer hattebondh). —
-HINNA.
1) tunt lager l. överdrag l. tunn beläggning av silver (på l. omkring ngt); företrädesvis om försilvring (se d. o. 2). VetAH 1740, s. 203 (på silvermalm). Form 1956, s. 61 (i fråga om pläter).
2) (i fackspr.) om silvervit hinna närmast fröet i sädeskorn l. ris l. kaffebönor o. d.; jfr -hud 2. 2NF 32: 863 (1921; i fråga om ris). Bolin VFöda 327 (1934; i fråga om kaffebönor). —
-HJUL.
1) till 1: hjul bestående av l. glänsande ss. silver; äv. (i sht i vitter stil) oeg. l. mer l. mindre bildl. (särsk. med tanke på månen; jfr silver 1 b β α' o. -vagn slutet). Stagnelius (SVS) 3: 32 (1814). Därs. 4: 127 (c. 1817).
2) till 1 d, 5; på vapensköld o. d.: i silver utförd avbildning av hjul. 2VittAH 2: 32 (1787, 1791). —
-HJÄLM. hjälm (med beläggning l. prydnader) av silver l. glänsande ss. silver. Tegnér (WB) 5: 157 (1822). Lidman Vällust 162 (1957). —
(1—3) -HJÄLP. [fsv. silfhiälp] (förr) tillfällig skatt l. pålaga erlagd i silver; jfr hjälp 1 d β slutet o. -skatt 2. G1R 1: 190 (1524). —
-HJÄRTA. [fsv. silfhiärta] hjärtformigt prydnadsföremål av silver; jfr hjärta IV a. BoupptVäxjö 1753. —
-HJÄSSA. (i vitter stil) hjässa med silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ'); äv. metonymiskt, om person med sådan hjässa. Hela fält / Af silfverhjessor, svigtande för ålder, / Stå väntande på straffets skördedag. Stagnelius (SVS) 2: 414 (1821). Wieselgren Samt. 137 (1876, 1880). —
-HOLK. (i sht i fackspr.) holk l. hylsa av silver (t. ex. på knivskaft). BoupptSthm 1675, s. 1067 a. —
-HOLKAD, p. adj. [senare leden till holk, sbst.1] (mera tillf.) försedd med silverholk. En smal silverholkad käpp. Olson JanP 98 (1918). —
-HORN. [fsv. silfhorn (i bet. 1); jfr t. silberhorn] horn (med beläggning l. prydnader) av silver l. glänsande ss. silver. Nordforss (1805). särsk.
3) (numera bl. tillf.) motsv. horn 6, om hornformig huvudbonad av silver. Bremer GVerld. 4: 173 (1861; buren av drusisk furstinna).
4) (i vitter stil) motsv. horn 6 e, om var o. en av de båda silverglänsande spetsarna på halvmånen; ofta med mer l. mindre tydlig anslutning till 1. Lucidor (SVS) 186 (1672). Den sköna himlakroppen (dvs. månen), som ur sitt silfverhorn nu begjuter oss med ett mildt och kyskt skimmer. Palmær Eldbr. 101 (1839). —
-HORNAD, p. adj. (numera bl. tillf.) försedd med silverhorn; särsk. (i vitter stil) om månen (jfr horn 4). Stagnelius (SVS) 3: 85 (1817). —
-HUD. (numera mindre br.)
1) hos människa: gm starkt solsken skadad hud med silverglänsande färg; äv. bildl. Blomberg LandLåg. 272 (1930; äv. bildl.).
2) [jfr t. silberhäutchen] = -hinna 2. SDS 1898, nr 346, s. 2 (i fråga om ris). Jönsson Gagnv. 196 (1910; i fråga om kaffebönor). —
-HUVA. (numera bl. tillf.) silverglänsande huva; särsk. (i vitter stil) bildl., om snötäcke (på kulle; jfr silver 1 b β β'). Valerius 1: 87 (c. 1850). —
-HUVUD. i silver utförd avbildning av huvud; förr äv. i utvidgad anv., om silverbeslag på yttersta delen av knivskaft (jfr huvud 6). SthmStadsord. 1: 112 (1654; i utvidgad anv.). Isaksson KvHuset 248 (1952). —
-HYTTA. [fsv. silfhytta] (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) hytta (se hytta, sbst. 2) för smältning av silvermalm. Bergv. 1: 30 (1528).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.): silverhytt-, äv. silverhytte-bälg. jfr bälg 3 a. BlBergshV 18: 109 (i handl. fr. 1687).
-HÅR.
1) silvervitt l. silvergrått l. silverglänsande hår; företrädesvis (i sht i vitter stil) om en människas silvervita osv. hår (ss. tecken på vördnadsvärd ålderdom; jfr silver 1 b β γ') l., metonymiskt, om ålderdom l. om huvud l. person med sådant hår. Bäfren eller Biwren hafuer tueggiahanda håår, huldhååret, och the långe glittrande sölfhååren. Forsius Phys. 265 (1611). Man wet, / At ålderdomens skröplighet, / Får dyrt betala silfwer håren. Brenner Dikt. 2: 54 (1716). Omkring de bruna silfverhåren / En krans af ekars löf hon (dvs. flickan) bar. Stagnelius (SVS) 3: 182 (1822). Skulle vi samla storm och natt / Kring silfverhår? Östergren Dikt. 38 (1871). Från barnaår till silfverhår. Ramsay (1904; boktitel).
-HÅRAD, p. adj. (numera nästan bl. i vitter stil) = -hårig 1. Den .. rake och silfverhårade .. professor Schytteanus Kolmodin. Hellberg Samtida 1: 41 (1870). —
-HÅRIG. [jfr t. silberhaarig]
1) om djur l. (i sht i vitter stil) person l. ngns huvud l. dyl.: som har silverhår (se d. o. 1); äv. bildl. Tegnér (WB) 5: 12 (1825). Hagberg Shaksp. 1: 22 (1847; bildl.). (Stuxberg o.) Floderus 3: 230 (1903; om flädermus).
2) i sht bot. om växt l. växtdel: som har silvervita l. silverglänsande hår. BotN 1846, s. 98 (om blad). —
-HÅRING, m. [senare leden avledn. av hår, sbst.] (mera tillf.) silverhårig person. Lindqvist Dagsl. 1: 230 (1898). —
-HÄGER. [jfr t. silberreiher] (numera bl. mera tillf.) zool. hägern Casmerodius albus Lin., som har rent vit fjäderdräkt, ägretthäger (äv. kallad stor silverhäger); äv. (särsk. i uttr. liten silverhäger) om hägern Egretta garzetta Lin., silkeshäger. Hartman Naturk. 206 (1836; om silkeshäger). Stora Silfver-Hägern .. Lilla Silfver-Hägern. KonvLex. 2: 419 (1859). FoFl. 1907, s. 95 (om ägretthäger). —
-HÄKTA.
2) (numera föga br.) silverspänne; jfr häkta, sbst. III 1 b. Lenngren (SVS) 2: 111 (1794; på bok). —
-HÄLL. (i vitter stil) särsk. bildl., om silverglänsande istäcke l. isblock; jfr häll, sbst.2 1 slutet, o. silver 1 b β β'. Isens silfverhäll. Ling Tirf. 1: 84 (1836). Vid gletscherns silfverhällar. Sätherberg Dikt. 1: 229 (1854, 1862). —
-HÄNGE. (numera i sht arkeol. o. etnogr.) hängsmycke av silver. BoupptSthm 8/4 1603. Fornv. 1955, s. 36. —
-HÄNGSLE.
2) (numera bl. tillf.) motsv. hängsle 2, om silverband varmed ngt uppbäres. Bellman (BellmS) 4: 66 (1769; för uppbärande av trumma). —
-HÖLJA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) särsk. bildl.; jfr -färga, v. En tår på kinden stänker, / Den frosten silfverhöljer. Atterbom SDikt. 1: 261 (1809, 1837). —
-INKRUSTERING~1020. (i fackspr.) jfr inkrustering 2 b; abstr. o. konkret. AtlFinl. 31: 22 (1899; konkret). Roosval RomK 253 (1930; abstr.). —
-INLAGD~02 l. ~20, p. adj. försedd med silverinläggning. Silfverinlagd hjelm. Lönnberg Ragnf. 7 (1873). —
-INLÄGGNING~020. jfr inläggning 1; abstr. o. konkret(are). Eichhorn Stud. 3: 227 (1881; konkret). Meyerson VapArboga 105 (1939; abstr.). —
-INVÄVD~02 l. ~20, p. adj. invävd med silvertråd; jfr silver 1 e. Robe af hvit silfverinväfd reps. JournD 1853, s. 47. —
-IRIS. bot. (den bl. a. i sydöstra Europa inhemska, i Sv. stundom ss. prydnadsväxt odlade) svärdsliljan Iris pallida Lam., som har silvervita blomstödjeblad. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 221 (1946). —
-JODID. [jfr t. silberjodid, eng. silver iodide] i sht kem. silversalt utgörande en förening av jod o. silver (AgJ), särsk. (på grund av stor ljuskänslighet) använt vid framställning av fotografier, jodsilver. Dædalus 1954, s. 79 (cit. fr. 1841). —
-JUBILEUM. [jfr amerik. eng. silver jubilee] (numera bl. tillf.) tjugofemårsjubileum; jfr -bröllop. Bonggren Sång. 51 (1897, 1902). —
-KAKA. (numera mindre br.) kakformigt stycke av silver (jfr kaka, sbst. 5 e); stundom: silvertacka. Carl IX Cal. 30 (1584). (Hertig Johan) länte .. (konung Sigismund) 125,000 daler i goda hårda svenska silfkakor. HSH 12: 132 (1599). Almström KemTekn. 1: 289 (1844). —
-KALK, sbst.1 jfr kalk, sbst.1 I; företrädesvis om nattvardskalk av silver; i sht förr äv. om supkalk (jfr -glas 3). KyrkohÅ 1902, MoA. s. 61 (i handl. fr. 1578; i kyrkoinventarium). BoupptVäxjö 1813 (om supkalk). —
-KALK, sbst.2 [fsv. silfkalker; jfr t. silberkalk] (†) silveroxid l. silversalt (l. fällning o. d. innehållande silver); jfr kalk, sbst.2 4. VetAH 1743, s. 100. Wallerius Min. 460 (1747). Ekeberg o. Afzelius Nomenkl. 23 (1795). —
-KALKA. (i vitter stil, tillf.) bildl.: förläna (ngt) silvervit färg (gm belysning); jfr kalka, v.1 4 slutet. Vaka, medan stjärnor silverkalka / murars rader. Sjöberg Kris. 138 (1926). —
-KAMMARE.
1) [jfr t. silberkammer] till 1—3: rum (l. lokal med flera rum) för förvaring av (i sht furstes l. kyrkas) silver (särsk. o. i fråga om nutida förh. nästan bl. silverföremål; jfr fate-kammare); äv. om samling av silver i sådant rum (osv.); förr äv. dels om förråd av kungligt (bords)silver medfört i fält o. d., dels om stab av tjänare vid sådant förråd. Elden (var) löss paa slottet och bran wp, konunx maket och silffkama(re)n. OPetri Tb. 50 (1525). Wår sölffkammer opå Calmarne. G1R 17: 222 (1545). Vår .. begären (är), att tu (dvs. hertig Erik) ville gå udi innere maket i vår sölffkammer ther på Stocholm och anamme ther utt så månge tyske daler ther äre. Därs. 26: 524 (1556). (Den turkiske) Keisarens Skatt- och SilfKammar. Dryselius Måne 474 (1694). HC12H 1: 16 (c. 1734; om stab av tjänare). Därs. 120 (om förråd medfört i fält). MeddSlöjdF 1884, s. 66 (i kyrkor). Den nuvarande K(ungliga) Silverkammaren, som liksom sina föregångare är en hophållen samling förvarad inom lås och bom i slottet. Fatab. 1932, s. 46.
2) (numera bl. tillf.) till 1: silverfärgat rum; särsk. motsv. kammare, sbst.2 7 a. Oldendorp 1: 135 (1786).
Ssgr (till -kammare 1): silverkammar-betjänt. (förr) tjänare med uppgift att vårda o. ha tillsyn över (furstlig l. högt uppsatt persons) silver; särsk. ss. sammanfattande beteckning för taffeltäckare o. silverknekt; jfr -betjänt, -mästare. HovförtärSthm 1661, s. 26. Henel 1729 155 (1730).
-dräng. (förr) jfr dräng 2 o. -kammar-betjänt. HovförtärSthm 1676—77, s. 424. BoupptSthm 1686, s. 299 a.
-vagn. (förr) vagn avsedd för l. använd till forsling av silver från l. till silverkammare. KlädkamRSthm 1632 B, s. 20 b. —
-KANNA. jfr kanna, sbst.2 1 (a, b). G1R 3: 285 (1526; om dryckeskanna). CvLinné hos Hiorter Alm. 1747, s. 27 (om kaffekanna o. gräddkanna). —
-KANN-BÄGARE. (†) bägare av silver, rymmande en kanna (se kanna, sbst.2 2). HC12H 1: 119 (c. 1734); jfr Atterbom C12 62 (1845). —
-KANT.
1) kant (se kant, sbst. 7) l. bräm l. bård l. dyl. av silver l. (textilt material innehållande) silvertråd (jfr silver 1 e). Stiernman Com. 3: 239 (1664).
2) (i sht i vitter stil) silverglänsande kant (se kant, sbst. 4). Hur glittrar årans silfverkant, / Och våta nätet, som demant! CFDahlgren 1: 182 (1814). —
-KANTAD, p. adj. försedd med silverkant; särsk. (i vitter stil) motsv. -kant 2. Silfverkantad sky. Ling Tirf. 1: 27 (1836). —
-KAPPA. särsk. vap. om beslag av silver på övre ändan av kaveln på en sabel (jfr kappa, sbst.1 2 a ζ γ'). Alm BlVap. 23 (1932). —
-KAPPE. (numera knappast br.) (liten) silverbägare; jfr kappe, sbst.3 1. BoupptSthm 1667, s. 901 (1666). Cannelin (1921). —
-KAR. [fsv. silfkar] silverkärl; numera företrädesvis (mera tillf.) dels om saltkar l. rökelsekar o. d. av silver (jfr kar, sbst.1 1), dels om större behållare (för vätska) av silver (jfr kar, sbst.1 2). SthmSkotteb. 3: 222 (1523). NerAlleh. 1896, nr 20, s. 3 (om större behållare). —
-KARM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) jfr karm 4 o. -vagn. Atterbom Lyr. 3: 212 (1839). Risberg Vallmo 16 (1906). —
-KAROLIN. (förr) karolin (se karolin, sbst.1) av silver. Beskow i 2SAH 43: 255 (1867; om görtzkaroliner). —
(1, 3) -KASSA. (förr) om sedelutgivande banks kassa (se kassa, sbst.1 3 c) av silver o. silvermynt (vid silvermyntfot). EkonT 1899, s. 424. —
-KAVLE.
1) bot. till 1: (prydnads)växten Alopecurus lanatus Sm., som har silverglänsande ax; jfr kavle 5. Hylander PrydnV 30 (1948).
2) herald. till 1 d, 5: kavle (se d. o. 1 k) i silver. Hausen AntiqvForsknR 1876, s. 20. —
-KEDING ~ɟe2diŋ, r. l. m.; best. -en; pl. -ar. (-kiäding 1739) [senare leden av sv. dial. ked(d)ing, käd(d)ing, till kedja, sbst.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) liten kedja av silver. Svensson SkånFolkdr. 317 (cit. fr. 1739). —
-KEDJA, äv. (numera nästan bl. i högre stil) -KED. [fsv. silfkädhia] jfr kedja, sbst. 1 (b). Jes. 40: 19 (Bib. 1541: silffkädhor). 1 Silff keed den nyklarna hengia på med 30 Lenkiar runda. BoupptSthm 30/6 1655. Öfver tröjan, rikt ornerad, / hänger dubblad sölfverked. Nilsson RyttMatts 43 (1898, 1902).
-KIS. [jfr t. silberkies] (numera i sht bergv.) silverhaltig kis; förr äv. om (silverhaltig) blyglans. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. c. 1750; om blyglans). Svenonius Stenr. 92 (1887). —
(1—3) -KISTA. kista av silver l. för förvaring av silver. G1R 3: 118 (1526). En sölffverkista till sal. Kongl. M:tz lijk. RP 3: 81 (1633). Gamla tiders kläd- och silfverkistor. RedNordM 1906, s. 12. —
-KJOL l. -KJORTEL. (numera bl. tillf.) kjol l. kjortel av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg; äv. bildl. (t. ex. om istäcke; jfr silver 1 b β β'); i fråga om nutida förh. bl. motsv. kjol 5. Fryxell Ber. 1: 60 (1823: silfkjortel). Bore kommer åkandes från pol'n, / Mälarn står så styf i silfverkjoln. Sehlstedt 3: 196 (1867). —
(1—3) -KLANG. [jfr t. silberklang] (i sht i vitter stil) klang av silver l. påminnande om silvrets; särsk. om ren, klar o. spröd klang (t. ex. hos musik l. röst; jfr silver 1 c); äv. bildl., särsk. (konst.) om klar o. glansfull färgton. Nordforss (1805). Det omtalas .., att man i forntiden tillsatte silfver till klockmetallen för att, som det hette, ge klockorna silfverklang. JournManuf. 1: 90 (1825). O, silfverklang! o, guldets makt! Braun Dikt. 1: 148 (1837). FADahlgren (1840) hos Dahlgren 2Ransäter 98 (hos röst). Hagberg Shaksp. 10: 246 (1850; hos musik). 2NF 5: 750 (1906; om färgton). —
1) motsv. klar 1—3: klar l. ren o. glänsande ss. silver; särsk. dels i fråga om ljus l. sken l. färg o. d., dels i fråga om vatten l. vätska l. luft o. d.; äv. i överförd anv., om kväll o. d.: klar o. fylld av silverglänsande sken; jfr -ren 2. (Stiernhielm o.) Columbus (SVS) 34 (1669; om luft). VetSocLdÅb. 1947, s. 64 (1693; om källor). Bellman Gell. 41 (1793; i fråga om hårfärg); jfr silver 1 b β γ'. Månen börjar, silfverklar, / Glittra på de ljusa björkar. Wirsén NDikt. 170 (1880). Jensen Mickiewicz Tad. 129 (1898; om likör). Silverklara månskenskvällar. FBöök i SvLittH 2: 151 (1919).
2) motsv. klar 5, om ljud (ton, röst o. d.): klar o. silverklingande; jfr -ren 3. Silfverklara toner. Weste FörslSAOB (c. 1815). Carlén Köpm. 2: 8 (1860; om röst). Det silverklara pinglet från hennes bjällra. Lindström Leksaksb. 69 (1931). —
-KLARHET~02 l. ~20. [jfr -klar] (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande klarhet; särsk. motsv. klarhet 1. Stagnelius (SVS) 1: 24 (1813). —
-KLIMP. klimp (se klimp, sbst.1 a) av silver; äv. (tillf., skämts.) i utvidgad anv., om silvermynt. BoupptSthm 1668, s. 1454. OUTorsslow (c. 1870) i 3SAH LV. 1: 226 (om silvermynt). —
-KLINGANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som klingar med l. har silverklang; särsk. om ljud l. röst o. d.; äv. i överförd l. oeg. anv., om talorgan l. vad som säges. Silfwerklingande stämmor. Dalin Arg. 1: 48 (1733, 1754). (Keruber) sjöngo med silfverklingande läppar. Stagnelius (SVS) 3: 101 (1817). KJohanson (1917) hos Bremer Brev 3: 538 (om svada). Ett silverklingande skratt. Krusenstjerna Fatt. 1: 95 (1935). —
-KLINT. bot. (prydnads)-växten Centaurea ragusina Lin., vars stjälk o. blad äro vitludna. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 58. —
-KLOCKA.
1) klocka (se klocka, sbst. 1) helt l. delvis av silver; äv. bildl. Hallman Blacksta 70 (1748; på kollekthåv). Prinsessan ringer med en silfverklocka, som står på ett litet rundt mosaikbord. Crusenstolpe Mor. 5: 170 (1843). Norrl. 14: 34 (1926; om kyrkklocka vari silver insmälts). Martinson VägUt 21 (1936; bildl., om dialekt).
2) (i vitter stil) om silverglänsande, klockformig blomkalk; jfr klocka, sbst. 2 b. Selander LevLandsk. 82 (1955).
3) (mera tillf.) bot. varietet av rivieraklocka med stora, silverblå blommor; jfr klocka, sbst. 2 c. Laurent-Täckholm o. Stenlid HemBlom. 47 (1944).
-KLORID. [jfr t. silberchlorid, eng. silver chloride] kem. klorvätesyrans silversalt (AgCl), klorsilver. Åkerman KemTechn. 1: 442 (1832). —
-KLOT. klot (se klot, sbst.1 2) av silver l. (vanl.) silverfärgat l. silverglänsande l. silvervitt klot; särsk. om månen (jfr klot, sbst.1 2 h γ, o. silver 1 b β α'). Valerius 1: 40 (1804; om månen). Likvagnen .. har silverklot med kors uppe på taket. Martinson VägUt 59 (1936). —
-KLÄDD, p. adj. klädd l. betäckt l. överdragen med silver (l. klädd i kläder av textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e) l. ett lager l. hölje av silverglänsande material l. dyl.; jfr kläda I 1, 4 (särsk. 4 a α, e). Silfverklädda fiskar. Bergklint Vitt. 78 (1782). Tusen silfverklädda väsen trädde fram med gyllne bloss: / Det var tingens helga vättar, och de sade: strid för oss! Wirsén Vint. 10 (1890). En silverklädd polsk ikon. Näsström FornDSv. 2: 16 (1948). —
-KLÄPP. jfr kläpp, sbst.1 1 a; äv. bildl. Kampanulor med silfverkläppar. Fryxell Dikt. 12 (1829). Rydberg Dikt. 2: 24 (1891). —
-KNAPP. [fsv. silfknapper]
1) knapp (se knapp, sbst. 1) av silver; stundom äv. i utvidgad anv., om silvervit l. silverglänsande (upphöjning i form av en) knapp l. liten skiva l. dyl. 2Mos. 27: 17 (Bib. 1541). Fatab. 1956, s. 54 (1867; om silvervit knapp på tårta).
2) knapp (se knapp, sbst. 2) av (l. överklädd med) silver l. textilt material l. snodd o. d. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e). OPetri Tb. 182 (1527). Silfwer Knappar på trä. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. SthmModeJ 1843, nr 4, s. 8 (om knappar av silversnodd). —
-KNAPPHÅLS-PJE. (†) ss. prydnad vid knapphål anbringat smalt band l. snöre helt l. delvis av silvertråd; jfr silver 1 e. 275 al: Silfwer knapphåls pien. KlädkamRSthm 1722, s. 8. Därs. 1752 A, s. 486 (: Silfwer knaphålspienen). —
-KNAVLE, m. (-knafla) [senare leden sidoform till knavel, sbst.2 (se knavre); jfr sv. dial. (Finl.) knavle, handtag på lieorv] (†) stämnyckel l. stämskruv av silver till stränginstrument (jfr knavre 2)? Een sölf(we)r knafla à 1 1/2 rd:r in specie. ConsAcAboP 4: 234 (1674). —
(1—3) -KNEKT. [jfr t. silberknecht] (förr) tjänare med uppgift att vårda (furstes l. högt uppsatt persons) silver (o. biträda taffeltäckare vid taffel); jfr -kammar-betjänt, -vaktare, -vartare. KlädkamRSthm 1567—69 K, s. 27 a. Henel 1729 155 (1730). 2NF (1916).
Ssg: silverknekts-, äv. silverknekt-dräng. (förr) tjänare som var silverknekten behjälplig i hans arbete. KlädkamRSthm 1586 B, s. 22 b. —
-KNIV. kniv (särsk. bordskniv) av silver l. (vanl.) med silverskaft. BoupptSthm 1675, s. 131 a (1674). —
-KNOPP.
1) knopp (se d. o. 1) av silver (särsk. på käpp); äv. bildl. BtÅboH I. 3: 30 (1623). Spanskt Röhr med sölfwerknopp. Silfverstolpe BokbSthm 75 (i handl. fr. 1706). Wecksell SDikt. 228 (1861; bildl.).
-KNYTNING. (†) knutet arbete (spets l. dyl.) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. ss. ämnesnamn; jfr knyta, v. 5 f slutet. Gull och Sölfwer knytningh .. 6 Pundh. KlädkamRSthm 1604 A, s. 62 b. Hallman Blacksta 69 (1748). —
-KNÄPPE. jfr knäppe 1, särsk. 1 a. Lyceum 2: 171 (1811; på bokband). Heidenstam Alienus 2: 133 (1892; om hårspänne). —
-KNÖP. [fsv. silfknöper] (†) kula l. mer l. mindre rund knapp (delvis) av silver (särsk. använd ss. prydnad l. för att hopfästa klädesplagg). G1R 22: 441 (1551). Tröjor med många snören och sölfknöpar beprydde. SUFinlH 5: 192 (1617). —
-KOGER.
1) (i sht i vitter stil) koger (se d. o. 1) (med beslag) av silver l. med silvrets färg. Stagnelius (SVS) 4: 249 (1822).
2) (†) pistolhölster (med beslag) av silver; jfr koger 2 b. ArkliR 1563, avd. 4 (: Sölff(ue)r kiöker). —
-KOKNING. (förr) försilvring utförd gm nedsänkning i uppvärmd silverlösning; jfr koka, v.2 I 1 h. Eneberg Karmarsch 2: 591 (1861; t. orig.: Silbersud). —
(1, 2) -KONFISKATION. konfiskation av silver; särsk. om indragning till kronan av kyrkan tillhörigt silver; jfr -reduktion. År 1527, då de verkligt systematiska silverkonfiskationerna togo sin början. ÅngermMedelp. 1934, s. 114. —
-KONTERFEJ. (†) avbildning (porträtt) utförd (utfört) i silver. BoupptSthm 1676, s. 967 b (1675). Därs. 1685, s. 913 b. —
-KOPP. (i sht förr) jfr kopp, sbst.1 1 (a); äv. bildl. Arnell Scott Sjöfr. 78 (1829; om silvervit näckros). Heidenstam Vallf. 70 (1888). —
-KORD. (†)
2) [jfr eng. silver-cord] fin, smalrandig (silvergrå) manchester. Åstrand (1855). jfr Almström Handelsv. 382 (1845: Silver Cords). —
-KORDEN. (†) ripsliknande sidentyg innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1560 E, s. 26 a. —
-KORG.
1) till 1, 2, motsv. korg 1: korg av silver l. avsedd l. använd för förvaring av silverföremål. HusgKamRSthm 1650—55, s. 145. Östergren (1938; äv. om korg för (mat)-silver).
2) (i vitter stil, numera bl. tillf.) till 1, motsv. korg 2 e: vagnskorg av silver l. glänsande ss. silver. PoetK 1812, 1: 94. —
-KORK. (numera mindre br.) silverpropp; jfr kork 2 a. BoupptVäxjö 1824. HembygdenHfors 1913, s. 121 (om förh. c. 1780). —
-KORN. korn av silver.
1) motsv. korn 6; äv. i utvidgad anv., om silverglänsande korn (av annat ämne). Bromell Berg. 77 (1730). Skall lacket glänsa af guld- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. Leufvenmark Vin. 1: 268 (1869). Form 1934, s. 51 (på fotografiskt negativ). särsk.
a) (numera bl. tillf.) motsv. korn 6 e, om den lilla rundade massa av silver som vid avdrivning stannar kvar på kapellet; jfr -regulus. VetAH 1746, s. 179.
b) (i vitter stil, tillf.) bildl., om (silverfärgad) snöflinga. Han (dvs. vintern) far, och silfverkorn kring dina (dvs. hembygdens) lundar sår. Tegnér (WB) 1: 115 (1804); jfr korn 1.
-KORS. [fsv. silfkors]
1) kors (se d. o. I 2) av silver; äv. om (broderat) kors helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e). OPetri Tb. 205 (1528). Ett wackert Estandaert af brunt Damas, der uppå .. ett Silfwer-kors war broderat. Nordberg C12 1: 436 (1740).
2) (numera bl. tillf.) parerstång av silver; jfr kors I 4 e. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 38 (i handl. fr. 1696). —
-KRAGE. krage (se d. o. 2 a) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. prydd med silver; särsk. om ett i sht förr av samer (företrädesvis samiska kvinnor) ss. självständigt plagg använt (med ståndkrage försett) barmkläde med fastsydda silversmycken. BoupptSthm 1685, s. 591. Fjellström LapSilv. 15 (1962). —
-KREPIN. (i sht förr) krepin helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 14. —
-KRISTALL. [jfr t. silberkristall] i sht kem. kristall (se d. o. 1) av silver; förr äv. om kristall av silvernitrat. Wallerius Min. 431 (1747; av silvernitrat). NNordenskiöld (1842) hos Berzelius Brev 11: 241. —
(1 i) -KROG. (mera tillf., vard.) restaurang av god klass, som dock icke tillhör de allra finaste; jfr guld-krog. Hellström Storm 360 (1935). —
-KROK. jfr krok 1; numera företrädesvis (i vissa trakter, i sht skämts.) med anslutning till (silver 3 o.) krok 1 c, i bildl. uttr. som ange att ngn skaffar fisk gm inköp (i st. f. att fiska den själv) l. att fisk låter sig köpas o. d., äv. att ngn söker ernå ngt gm mutor l. använder onödigt dyrbara redskap för ett enkelt arbete o. d.; särsk. i uttr. fiska med silverkrok(en), äv. (om fisk) nappa på silverkrok. 20 St: Sollfkrokar till ett Snörlijff. BoupptSthm 4/3 1659. Granlund Ordspr. (c. 1880: Fiska). Carlsson HelaSthm 127 (1911: nappa). Holm Ordspr. 284 (1964: fiskar). —
-KROMAT. [jfr t. silberchromat, eng. silver chromate] kem. kromsyrans neutrala silversalt (Ag2CrO4). Cleve KemHlex. (1883). —
-KRONA. [jfr t. silberkrone] krona av silver.
1) motsv. krona, sbst. 1, 3, 3 b; äv. dels om bild av sådan krona (äv. framställd gm broderi o. d. med silvertråd; jfr silver 1 e), dels mer l. mindre bildl. Jacob fläming en quittencia på en sölff krona förgylt .. som han vthtagit hadhe aff Virmo kyrkio til Rikisins geldz betalningh. G1R 7: 119 (1530). Hülphers Norrl. 2: 172 (1775; om brudkrona). Echabraque .. med .. broderade silfverkronor i hörnen. InventVagnHovstall. 1814, s. 130. Förödda voro mina krafter; tung / Låg ålderns silfverkrona på min hjässa. Runeberg (SVS) 2: 112 (c. 1827); jfr silver 1 b β γ'. Johan Flodaeus .. sökte (1681) stjäla en silfverkrona ur Johan III:s grafkor i domkyrkan. Annerstedt UUH II. 2: 406 (1909).
2) motsv. krona, sbst. 5; särsk. dels motsv. krona, sbst. 5 c, om äldre dansk krona av silver, dels (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) motsv. krona, sbst. 5 d, om svensk enkrona av silver. Stiernman Com. 2: 322 (1641; om danska kronor). Lundegård Tit. 318 (1892; om svensk enkrona). —
-KRUS, sbst.1 (†) krusad remsa l. krusat band l. dyl. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e o. krus, sbst.2 2 a); äv. allmännare: ornering l. utsmyckning l. dyl. av silver (jfr krus, sbst.2 3). Posten 1768, s. 210 (allmännare). KlädkamRSthm 1772, s. 26. —
-KRYCKA.
1) krökt l. rakt tvärstycke av silver, tjänande ss. handtag på käpp; jfr krycka, sbst.2 1. Strindberg Dödsd. 199 (1901).
Ssg (till -krycka 1): silverkrycks-, äv. silverkryck-käpp. (mera tillf.) käpp med silverkrycka. Engström Adel 242 (1923). —
-KRYCKAD, p. adj. [jfr -krycka] (mera tillf.) om käpp: försedd med silverkrycka (se d. o. 1). Barcklind GladÄnk. 96 (1929). —
-KRÄTS. [jfr t. silberkrätze, silbergekrätz] (i fackspr.) kräts av silver; jfr -krats. BoupptSthm 1680, s. 334 b (1679). —
-KRÖNT, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) krönt med krans l. dyl. av silver; äv. allmännare l. bildl., särsk. dels om träd- l. bergstopp o. d.: krönt med (silverglänsande) snö (jfr silver 1 b β β'), dels om person: som har silvervitt l. silvergrått hår (jfr silver 1 b β γ'). Regnér i 2SAH 3: 87 (1802; om person). Tegnér (TegnS) 1: 108 (1803; om trädtoppar). —
-KULA. [jfr t. silberkugel]
1) kula (se kula, sbst.3 1) av silver l. glänsande ss. silver; särsk. om silverglänsande kula placerad på en upphöjd ställning i trädgård ss. prydnad. (Betjänten) svängde sin staf, på hvars silfverkula det serbiska riksvapnet glimmade. Heidenstam End. 67 (1889). Jag går bort och speglar mig i silverkulan som står på en björkstubbe mitt i rabatten. Unnerstad Snäckh. 13 (1949). särsk. (i sht i fackspr.) om liten kula av silver, bildad (på kapellet) vid avdrivning (jfr -regulus); äv. om var o. en av de små kulor av silver som bildas på ytan av stelnande legering av silver o. järn. Berzelius Kemi 2: 656 (1822). HSjögren Min. 83 (1880).
2) (i sht förr) kula (se kula, sbst.3 2) av silver (l. innehållande silver). I gamla sägner talas om, att silfverkulor användes för att döda sådana personer, som voro ”hårda”. Balck Idr. 2: 119 (1887). Björnen .. som, då han blifvit slagbjörn, blott kan fällas med silfverkula. Lagerlöf Berl. 1: 139 (1891). jfr: När man skjuter med silverkula, är fästningen snart vunnen (dvs.) (med mutor skaffar man förrädare). Holm Ordspr. 284 (1964); jfr silver 3 o. -lod 2. —
-KUNG.
1) [jfr amerik. eng. silver king] (numera bl. mera tillf.) magnat inom silverproduktionen (i Förenta staterna). Silfverkungen John Mackay. GHT 1895, nr 226 B, s. 3. Colorados ”silverkungar”. Swing 1921, nr 23, s. 3.
-KUPA.
-KUVERT. kuvert av silver.
-KVAST. (†) silvertofs l. silverfrans. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 16. MeddRiksheraldÄmb. 10: 195 (i handl. fr. 1686). —
-KVÄLL. (i vitter stil, numera bl. tillf.) kväll med silverglänsande månsken (jfr silver 1 b β α'). Törneros (SVS) 1: 242 (1824). —
-KÅSA. [fsv. silfkausa] (numera bl. dels i vissa trakter, dels i kulturhistoriskt fackspr.) kåsa av silver.
2) motsv. kåsa, sbst. 2. Lindahl o. Öhrling 155 (1780: silfver-kosa). Fjellström LapSilv. 168 (1962). —
-KÄLLA. (i vitter stil) silverklar källa. Thorild (SVS) 1: 173 (c. 1785). Sätherberg Dikt. 35 (1852, 1862; i bild). —
-KÄRL. Esra 5: 14 (Bib. 1541: silffuer kärille). Schroderus Os. 2: 796 (1635: Sölffkärill; om nattkärl). I Städerne frambär .. (klockaren) tilräckeligt Win och Oblater vid Communion, samt sköljer och torkar Silfwerkärilen efter Acten. Wallquist EcclSaml. 1—4: 255 (1759). Kulturen 1952, s. 102. —
(1, 2) -KÖP.
1) köp (se d. o. 1) av silver, silverinköp; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om banks inköp av silver att användas ss. säkerhet för sedelstocken vid silvermyntfot. G1R 5: 3 (1528). Wid Bankens silfwerköp .. (får) Guld i Ducater .. i afräkning emottagas. SFS 1830, s. 223. Berlin Lsb. 293 (1852; om köp av guldsmedsarbeten av silver).
Ssg (till -köp 1): silverköpe-tjänare. (†) = silverköpar-tjänare. KlädkamRSthm 1567 —69 L, s. 65 b. —
(1, 2) -KÖPARE. (silver- 1525 osv. silvers- 1544 (: sölffs köpare)) [fsv. silfköpare] köpare av silver; särsk. till 1. Granström SalaGruv. 107 (1940). särsk. (förr) om befattningshavare med uppgift att för K. Maj:ts räkning köpa upp silver (från gruvor). G1R 2: 136 (1525).
Ssgr (till slutet; förr): silverköpar-, äv. silverköpare-båt. båt avsedd för l. använd av silverköpare. SkeppsgRSthm 1541.
-LADDAD, p. adj. (†) lastad med silver; jfr ladda, v. 1. Den silfwer-laddade Flottan. Runius (SVS) 2: 13 (1724). —
(4) -LAG. (mera tillf.) sport. lag (av fotbollsspelare o. d.) som erövrat silvermedalj. FotbBoken 1959, s. 9. —
-LAMM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) lamm med silvervit ull; äv. oeg. l. bildl., särsk. ss. smeksam benämning (på kvinna). Min ros — mitt silfver-lamm — Gudinna! Bellman (BellmS) 4: 170 (1771). Svart blodet flöt ur silfverlammets sår. Stagnelius (SVS) 4: 7 (c. 1815). Landsm. V. 5: 21 (1886; bildl.). —
-LAMPA. lampa av silver; äv. bildl., om månen (jfr lampa, sbst.1 a α, o. silver 1 b β α'). Karlson StåtVard. 407 (i handl. fr. c. 1720). Crusenstolpe CJ 1: 249 (1845; om månen). —
-LAND.
1) land med (rika) silverfyndigheter l. där (mycket) silvermalm brytes; jfr -zon. Silfverlandet Mexiko. Forssell Stud. 2: 106 (1888).
(1 i) -LATIN. (i fackspr.) latin från den latinska litteraturens silverålder (se d. o. 2). Almquist VärldH II. 2: 328 (1931). —
-LAX. [jfr t. silberlachs]
1) (i sht i vissa trakter) om lax l. laxöring (i silverblank lekdräkt). Cederström Fiskodl. 260 (1857). Stuxberg Fisk. 545 (1895). Cederström RådInsjöfisk. 32 (1900).
2) (mindre br.) fisken Argentina sphyræna Lin., silverfisk (se d. o. 1 b). SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953). —
(1, 3) -LEDUNGSPENNINGAR. (-ledings-) (†) stående skatt utgående från ledungspenningar erlagda i silvermynt. LMil. 2: 90 (1687; i rusttjänsttaxa för Skåne, Hall., Blek. o. Bohusl.). —
-LEGERING. (i sht i fackspr.) legering vari silver ingår ss. (en mera framträdande) beståndsdel. JernkA 1821, s. 133. —
-LEJON.
1) [jfr t. silberlöwe] zool. till 1, om det amerikanska rovdjuret Felis concolor Lin., som har mörkt gråröd till silvergrå päls med ljusare undersida, puma; jfr bergs-lejon 2. 1Brehm 1: 103 (1874).
-LIGATUR, sbst.1 (mera tillf.) med. ligatur (se ligatur, sbst.1 1) utförd med l. bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. FörhLäkS 1900, s. 218. —
-LIGATUR, sbst.2 (†) band av ligatur (se ligatur, sbst.2), helt l. delvis bestående av silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1754, s. 160 (: Silfwer Legitur). —
-LIK, adj. En smidig silfverlik regulus. Rinman 1: 887 (1788). Rydberg Sing. 26 (1876; om vattenpärlor). —
-LILJA. [jfr t. silberlilie] (i vitter stil, numera bl. tillf.) silvervit lilja; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 1: 280 (c. 1815). Öman LyrBl. 1: 74 (1857; bildl.). —
-LIND. [jfr t. silberlinde] bot. (det i sydöstra Europa o. Mindre Asien inhemska, i Sv. ss. prydnadsträd odlade) trädet Tilia tomentosa Moench, vars blad ha vitluden undersida (äv. kallat äkta, i sht förr äv. europeisk silverlind); äv. om prydnadsträdet T. petiolaris DC. (äv. kallat hängande, förr äv. nordamerikansk silverlind). Lindgren TrädgFolksk. 42 (1861). HbTrädg. 5: 109 (1874: nordamerikansk). Därs. (: europeisk). Hylander PrydnV 70 (1948: äkta). Nitzelius BokTräd 277 (1958: hängande). —
-LINJE. (numera bl. mera tillf.)
-LITSKVARD. (†) = -gans; äv. ss. ämnesnamn. Tiocke Söllfwer litzkorn. KlädkamRSthm 1650 B, s. 15. 8 alner silfwer Litzqward. BoupptSthm 1675, s. 992 b. KlädkamRSthm 1754, s. 13. —
-LJUD. (i sht i vitter stil) silverklingande ljud; jfr -ton 1. Holmberg 1: 116 (1795; hos klocka). —
-LJUDA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) ljuda med silverklang. Gyllne vingar silfverljuda / Där genom rymderna jag far. Stagnelius (SVS) 1: 29 (1815). —
-LJUS, n.
1) (i sht i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt ljus (se ljus, sbst. 1, 1 a); särsk. om månsken (jfr silver 1 b β α'). Månans silfverljus. Granberg Dram. 133 (1811). Solskenet svider i ansiktet och ögonen värker av vågornas silverljus. Asklund SvIdyll 158 (1937).
2) (numera föga br.) ljus (se ljus, sbst. 4 b, c) i silverstake. Och silfverljusen brinna / På rika bord, i långa högtidsquällar. Stagnelius (SVS) 1: 354 (c. 1820). —
-LJUS, adj. (i sht i vitter stil)
1) ljus (se ljus, adj. 1, 3) ss. silver; särsk. i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ'): silvergrå l. silvervit l. silverblond. Wecksell SDikt. 64 (1859; om hjässa). Ullman FlickÄra 53 (1909; i fråga om silverblond hårfärg). Ute i landskapet stiga rökarna, raka och silverljusa, mot middagshimlen. Serner Birck 41 (1917).
2) ljus (se ljus, adj. 4) o. silverklingande. Lärkans liksom silfverljusa toner. Larsson PoesLog. 35 (1899). —
-LJUSPLÅT~02 l. ~20. ljusplåt av silver; förr äv. om silverljusstake bestående av en platta med ljuspipa. Karlson EBraheHem 169 (i handl. fr. 1668). Tre stycken silfwer ljusplåtar med stämpel R. under foten. PH 12: 202 (1781). —
-LOCK, sbst.1 [jfr t. silberlocke] (i vitter stil) silvervit l. silvergrå lock (se lock, sbst.1 2) l. (i pl.) silvervitt l. silvergrått hår; särsk. om lock l. hår hos åldrande l. gammal person (jfr silver 1 b β γ'); äv. bildl. (jfr lock, sbst.1 2 d). Silfverlockar kring pannan han (dvs. en gammal man) bär. Atterbom Minn. 464 (1818). Furan trygg åt larmet log, / Skakade med silfverlockar / Kronan i den höga skog. Nyberg 2: 224 (1821, 1832). Ett släktdrag fanns .. / Bland korpsvart hår kring mors och dotters panna / En liten vågig silfverlock låg gömd. Snoilsky SDikt. 1: 234 (1871). —
-LOCK, sbst.2 jfr lock, sbst.2; äv. bildl. 1 trä stoop med sölf låck. BtÅboH I. 4: 178 (1632). Sehlstedt 2: 4 (1857, 1862; bildl.). —
-LOCKIG. [jfr t. silberlockig] (i vitter stil) jfr -lock, sbst.1 Silfverlockiga Prester. Stagnelius (SVS) 3: 83 (1817). Manderström i 2SAH 27: 20 (1853; om hår). —
-LOD.
1) [jfr t. silberlot] (i fackspr.) motsv. lod, sbst.4 1: lod för lödning av silver(arbeten); jfr -slaglod, -snällod. Almroth Karmarsch 432 (1839).
2) motsv. lod, sbst.4 2: projektil l. kula av silver; numera bl. ngn gg oeg., i nedan anförda ordspr. När man skiuter medh Silfwerlood, så är Fästningen snart wunnen. Grubb 591 (1665); jfr silver 3 o. -kula 2.
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. lod, sbst.4 6: viktenhet för silver, utgörande 1/16 av en lödig mark silver. Chydenius 299 (1766). Ljungquist NDacke 226 (1927).
4) (numera bl. tillf.) lod (se lod, sbst.4 7) av silver; anträffat bl. oeg. l. bildl., om kvicksilvertermometer för mätning av temperatur i källor o. d. (jfr silver 5). Rundgren Minn. 1: 54 (1851, 1870). —
-LUDEN. i sht bot. om växt l. växtdel: beklädd med silverglänsande, tätt sittande, mjuka hår. BotN 1866, s. 156 (om frökapslar). —
-LYKTA. (i vitter stil) lykta av silver l. med silvervitt ljus; äv. mer l. mindre bildl., om månen (jfr silver 1 b β α'). Medan månen vänligt tänder / Silfverlyktan på vår väg. Topelius Läsn. 8: 125 (1896). Nerman Service GuldgrävDikt. 69 (1917). —
-LYSTER. (i sht i fackspr.) silverartad lyster (se lyster, sbst. 2, 2 a). Åkerman KemTechn. 1: 658 (1832). —
-LÅDA.
-LÅGA. (i vitter stil) jfr -flamma; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 3: 269 (c. 1815). Bremer GVerld. 2: 239 (1860; bildl.). —
-LÅS. (i sht förr) lås (se d. o. 1) av silver; äv. i utvidgad anv., om spänne l. tillslutningsanordning l. dyl. av silver (jfr lås 2). BoupptSthm 1683, s. 817 a. Jag hade ljusblå atlas-strumpeband med silfverlås. Knorring Illus. 25 (1836). —
-LÄDER. (i sht förr) gyllenläder med försilvrat l. silverfärgat mönster i relief. Risingh KiöpH 92 (1669). Porträtt av Gustav II Adolf i pressat silverläder. Karlson StåtVard. 437 (1945).
Ssgr (i sht förr): silverläders-stol. stol klädd med silverläder. Karlson EBraheHem 100 (i handl. fr. 1672).
-LÄTT. (i vitter stil, tillf.) lätt (se lätt, adj.2 12) o. (sprött) silverklingande; jfr silver 1 c. Från träd till träd i nyutsprucken lund / en kör af späda stämmor sölflätt sväfvar. Ekelund Mel. 59 (1902). —
-LÖDNING. [jfr t. silberlötung] (i fackspr.) lödning av silver l. med silverslaglod. Rinman 2: 714 (1789). särsk. (numera föga br.) konkret, om silverslaglod. KlädkamRSthm 1749, s. 312. —
-LÖNN. [jfr t. silberahorn, eng. silver maple] bot. det nordamerikanska trädet Acer saccharinum Lin., vars blad ha silvervit undersida o. som i Sv. odlas ss. prydnadsträd. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 249 (1857). —
-LÖSNING. [jfr t. silberlösung] (i sht i fackspr.) lösning (se lösning, sbst.2 4) innehållande silver (i fri form l. i form av silverförening). Nyblæus Fotogr. 69 (1874). Starck Kemi 135 (1931). —
-LÖV. löv av silver.
-LÖVVERK~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr löv-verk 2 o. -löv 1. Ramen .. omkring (spegeln) war vtaf Olive-trä, rikelig med silfwerlöfwärck inlagd. Humbla Landcr. 218 (1740). —
-MAL. [jfr d. sølvmøl, t. silbermotte, eng. silver moth] (numera bl. i vissa trakter) = -fisk 3. Fischerström Mäl. 224 (1785). —
-MALM. [fsv. silfmalmber]
1) mineral varur silver kan utvinnas (l. bestående av silver); jfr malm II 1. G1R 16: 275 (1544). Almroth Karmarsch 66 (1838; med inbegrepp av gediget silver). Blyglansen .. innehåller nästan undantagslöst som inblandning .. (silversulfid) och är då en viktig silvermalm. Gertz o. Grönwall Min. 53 (1923).
2) (†) om silver l. silverlegering i medalj; jfr malm II 3. Låt Gull och Silfwer-Malm des (dvs. drottning Ulrika Eleonoras) Bild och Stempel få; / Här skal hon, full af lif än efter döden stå. Brenner Dikt. 1: 21 (1693, 1713).
Ssgr (till -malm 1): silvermalms-anledning. bergv. jfr anledning 2 b. Johansson Noraskog 1: 9 (i handl. fr. 1785).
-streck. (-malm- 1697—1936. -malms- 1543 osv.) bergv. långsträckt förekomst l. ansamling av silvermalm. HC11H 12: 66 (1697). jfr: Wij förstå aff thin schriffuelse Mickel Helsingh, att tu haffwer latidt ryme ther offwanför Ladugårdz gruffwan, och är nu kommen nijd på klyfftenne, som är clar sölffmalms strecket. G1R 15: 447 (1543). —
-MALÖRT~02 l. ~20. bot. växten Artemisia stelleriana Bess., som har vitludna stjälkar o. blad, sandmalört; äv. (o. numera vanl.) om växten A. argentea L'Hér., som har silverludna blad. Krok o. Almquist Fl. 1: 36 (1903). Hylander PrydnV 32 (1948; om A. argentea). —
1) [jfr amerik. eng. silver man] (om ä. förh. i Förenta staterna) till 1: anhängare av fri utmyntning av silver. Klercker Cuba 5 (1898).
(2) -MANER. (numera bl. tillf.) jfr maner, sbst.1 1, o. -modell 2. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653). (Slevar att servera med) giorda på Silfwer maner. HovförtärSthm 1738, s. 2643. —
-MANTEL. (i vitter stil) mantel av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. glänsande ss. silver. Stagnelius (SVS) 1: 96 (c. 1815). —
-MANTLAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) klädd i silvermantel. Atterbom SDikt. 1: 196 (1809, 1837). —
-MARK.
2) mark (se mark, sbst.3 2 a, b) av silver; i fråga om nutida förh. bl. (mera tillf.) om tysk mark av silver. Stiernman Com. 2: 352 (1643). Ahrenberg Hih. 38 (1889; i fråga om förh. i Finl.). —
-MARTORN~02 l. ~20. bot. (prydnads)växten Eryngium giganteum M. B., som har gråvita blomhuvuden med gråvita svepen. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 150 (1946). —
(1—3) -MASSA. (numera bl. tillf.) (stor) mängd l. myckenhet av silver; jfr massa, sbst.2 3. Brenner Dikt. 1: 247 (1713). Strinnholm Vas. 1: 131 (1819; om mängd av silverföremål). —
-MATT. (i sht i vitter stil) matt (se matt, adj.2 4 g, h) o. silvervit. Dalin (1854). Månskäran silvermatt / över oss skiner. Goldkuhl Silv. 66 (1928). —
-MEDALJ. jfr medalj 2, särsk. 2 b; särsk. sport. om medalj av silver, utdelad ss. pris i tävling (vanl. till den person l. medlemmarna i det lag som placerat sig ss. nummer två; jfr silver 1 i). Stor, liten silvermedalj (sport.), utdelad ss. andra resp. tredje pris. BoupptSthm 1682, s. 242 b. Silfvermedaljen för medborgerlig förtjenst. SvT 1852, nr 16, s. 2. DN(A) 1961, nr 281, s. 26 (: De stora silvermedaljerna; i fotboll). —
-MELODISK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) melodisk o. silverklingande. Stagnelius (SVS) 1: 200 (c. 1815; om röst). —
-METALL.
1) (numera bl. mera tillf.) om silver (ss. metall); förr äv.: silvermalm (se d. o. 1). HSH 31: 311 (1670; om silvermalm). Silverjonen urladdas lätt och övergår till silvermetall. Starck Kemi 134 (1931).
2) el.-tekn. smältsäkring vars viktigaste del utgöres av en smälttråd av silver l. en smal remsa av silverplåt. Elfving Starkstr. 204 (1909). KatalInstallAsea 1931, s. 167. —
-MINA. [jfr t. silbermine, eng. silver mine] (numera bl. ngn gg i fråga om utländska förh.) silvergruva; jfr mina, sbst.1 2. Peruiske silfverminerne. RP 16: 670 (1656). Wår Silfwermina wedh Lapland. Risingh LandB 81 (1671). Silverminor i Spanien. Söderhjelm Prof. 344 (1913). Cannelin (1939). —
-MITRA. (mera tillf.) mitra (se mitra, sbst.1 2) av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. prydd med silverutsmyckning l. dyl. En rysk silfvermitra. Heidenstam Tank. 163 (1899). —
-MJÖLK. (i vitter stil, tillf.) bildl., om silverklart (se -klar 1) källvatten tänkt ss. mjölk varmed ngn näres från sin (späda) barndom. Hell dig, Kalliopés och ljusets Son (dvs. Orfeus), / .. Med skaldekällans friska silfvermjölk / Af Muser ammad upp i lagerlunden! Stagnelius (SVS) 4: 242 (1822). —
-MOAR ~mωa2r l. ~mo-, l. -a2r. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -moaré. KlädkamRSthm 1650 A, nr 80 (: söllfwer Moahl). En Råck .. fodrad med wattrat Silfwer-Moir. Därs. 1772, s. 35. Ett fyra tum (10 cm) brett band av silvermoire. Livrustk. 1937—39, s. 4 (om förh. på 1650-talet) [efter fr. moire d'argent].
-MODELL.
1) (i fackspr.) till 1: modell (se d. o. 1) av silver. Form 1956, s. 62 (för bordsbestick av rostfritt stål).
2) till 2: form l. fason l. typ hos silverföremål l. utmärkande för silverföremål; jfr modell 1 c o. -fason, -maner. 4 dussin salladfat (av lergods), silfvermodell. Stråle RörstrH 50 (i handl. fr. 1733). Den mycket omtyckta s. k. franska silvermodellen (i fråga om bordsbestick). KatalÅhlénHolm 37: 123 (1916). Löfgren TenngjH I. 3: 302 (1950; hos föremål av tenn). —
-MOHÄR. (-moe 1676. -moer 1670—1710. -mor 1873—1945. -moär 1658—1687) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -moaré. BoupptSthm 28/8 1658. Karlson StåtVard. 468 (1945; om förh. c. 1720).
Ssgr (†): silvermohärs-botten. botten (se botten II 1 b) av silvermoaré. UrFinlH 395 (c. 1700: Sölf Moers botten).
-kappa. kappa av silvermoaré; anträffat bl. bildl., om snötäcke. Lönnberg Ragnf. 168 (1873: silfvermorskappa). —
-MOLLA. bot. om var o. en av de två mollväxterna Atriplex rosea Lin. o. (numera mindre br.) A. tatarica Lin. (axmolla), vilka ha mer l. mindre silvergrå färg. Retzius FlOec. 88 (1806; om axmolla). Krok o. Almquist Fl. 88 (1883; om A. rosea). —
-MOLN. [jfr t. silberwolke] (i sht i vitter stil; se dock slutet) silverglänsande moln. Lidner (SVS) 2: 355 (1784). särsk. meteor. om lysande nattmoln. NordT 1913, s. 315. —
-MOSSA.
1) silverglänsande mossa; särsk. bot. om bladmossan Bryum argenteum Hedw., som växer i silverglänsande tuvor; äv. oeg., om efterbildning i textilt material av sådan mossa. SthmModeJ 1852, s. 48 (oeg.). Hällarna voro berövade den vackra silvermossan. Lagerlöf Holg. 2: 267 (1907). Ursing SvVäxt. Krypt. 86 (1949; om Bryum argenteum).
-MULM. [jfr t. silbermulm] (†) pulverformig l. jordartad (vittringsprodukt av) silvermalm. Wallerius Min. 314 (1747). Heinrich (1828). —
-MUN-STEKEL. entomol. stekel tillhörande släktet Crabro Lin., vars arter kännetecknas av silver- l. guldglänsande hårbeklädnad på munskölden; särsk. i pl., om detta släkte l. (i utvidgad anv.) familjen Crabronidæ (ngn gg äv. i sg., om släktet Crabro Lin.). Thomson Insect. 291 (1862; i sg., om släktet). Adlerz Grävstekl. 41 (1911; i pl., om släktet). DjurVärld 3: 536 (1963; i pl., om familjen).
Ssg: silvermunstekel-släkte(t). entomol. släktet Crabro Lin. jfr (†): Silfver och Gullmunstekelslägtet (Crabro Linné). Dahlbom Insekt. 252 (1837). —
-MURA. [jfr nor. sølvmure, nyisl. silfurmura] (numera mindre br.) bot. silverfingerört. NormFört. 21 (1894). 2SvUppslB 9: 603 (1948). —
-MUSSLA. (numera bl. tillf.) musselformat föremål av silver; jfr mussla, sbst. 3. 2 Belte medh Szölffmuslor förgylte. ArkliR 1562, avd. 5. —
-MYNT. [fsv. silfmynt]
1) mynt av silver; ofta koll. OPetri Kr. 42 (c. 1540). Kongl. Maj:t .. (har bestämt) at Silfm(yn)tet allena, til Riksdal(er) utmyntadt, bör wara Sweriges Hufwudmynt. PH 8: 7412 (1766). En liten börs .. upptogs ur kapotten, och ett silfvermynt visade sig inne i handen. Almqvist Går an 20 (1839). SFS 1942, s. 1443. särsk. (förr) i sådana uttr. som daler, mark, öre silvermynt, använda ss. räkneenheter inom silvermyntsräkningen (eg.: daler osv. av silver). 50 daler sillffvermynt. AOxenstierna 7: 708 (1632). Med alla penningar och böter i Lagbok thenna förstås daler, marck, och öre silfwermynt. RB 32: 1 (Lag 1734). Heckscher SvEkonH 1: 611 (1936). Anm. till 1 slutet. Till dessa uttr. ha äv. bildats ssgr. Den tio Dal. Silfw:mts gärden, som Allmogen söker att få decourtera. LMil. 1: 306 (1683); jfr gärd, sbst.1 2. Emädan .. 2 öre s:mtz sedlarne numera knapt kunna fås (osv.). 2BorgP 3: 472 (1726); jfr sedel 2.
2) (†) (rätt till) silvermyntning. Silfwermyntets arrende. Schück VittA 2: 120 (i handl. fr. 1670). Därs. 121.
Ssgr (i allm. till -mynt 1): silvermynts-arrende. (-mynts-) (†) till -mynt 2: arrende (se d. o. 2) för (rätt till) silvermyntning. Schück VittA 2: 118 (i handl. fr. 1670).
-MYNTFOT~02 l. ~20. nat.-ekon. om förhållandet att ett lands huvudmynt består av silver o. att myntenheten är lagligen reglerad till viss viktenhet i fint silver. Samtiden 1871, s. 151. —
-MÅNE. [jfr t. silbermond] (i vitter stil) silverglänsande måne; jfr -månsken o. silver 1 b β α'. Levin Schiller Cab. 3 (1800). —
-MÅNS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på fågeln Larus hyperboreus Gunn., som är vit med blågrå mantel, vittrut. Carlson Fågl. 353 (1894; från Hälsingl.). —
-MÅS. [jfr t. silbermöwe] särsk. (numera bl. mera tillf.) om måsen Larus argentatus Pontopp., som har silvergrå mantel o. vingar, gråtrut. Kolthoff o. Jägerskiöld 283 (1898). —
-MÄRKE.
1) sport. till 1: idrottsmärke i silver; jfr märke, sbst.1 2 e α β'. Ta, erövra silvermärket (i orientering). PåSkid. 1918, s. 309.
2) (mera tillf.) till 1, 2: kontrollstämpel på silvervara, silverstämpel; jfr märke, sbst.1 2 b. Wilhelm BerByn 76 (1929).
(1—3) -MÄSTARE. (förr) befattningshavare med uppgift att förestå (en furstlig l. högt uppsatt persons l. en institutions o. d.) samling l. förråd av silver; jfr -kammar-betjänt. KlädkamRSthm 1648 A, s. 34 b. Sillf(er) Mestaren wedh Barnhuset. BoupptSthm 1685, s. 934 b. —
-NAGEL, sbst.1 (†) bildl.
a) betecknande en ytterst obetydlig kvantitet av silver: smula l. grand l. dyl. av silver; jfr nagel, sbst.1 1 b slutet. Hwar .. ståtlige Bergzwerck icke wore till här j Riket, skulle på sidztonne icke en Sölffnaghel mere finnes igen, ther aff man seden kunde hålle Myntet widh macht medh. Stiernman Com. 1: 181 (1563). Fruktanswärdt är, att som större delen af Gälden lärer wara utländsk, hwar silfwernagel i enskilt hus inberäknad, föga till hälftens clarerande förslå skulle. AdP 1789, s. 675.
b) i utvidgad anv. av a, om (det obetydligaste belopp i) silvermynt. Man nödgas tilhandla sig silfvernageln och växeln efter säljarens godtfinnande (då sedlarna icke inlösas i banken). JournSvL 1797, s. 239. —
-NAGEL, sbst.2 (numera i sht i skildring av ä. förh.) spik (med stort huvud) av silver, särsk. använd ss. prydnad; jfr nagel, sbst.2 2SthmTb. 4: 227 (1573). LederPeningar medh Silfnaglar igenom. Bureus Suml. 76 (c. 1600). Ett läderetui med silvernaglar. Kulturen 1954, s. 65. —
-NAGLAD, p. adj. [jfr gr. ἀργυρόηλος] (i vitter stil, nästan bl. i skildring av ä. förh.) försedd med silvernaglar (se -nagel, sbst.2) ss. prydnad. Johansson HomIl. 13: 610 (1848; om svärd). —
-NITRAT. [jfr t. silbernitrat, eng. silver nitrate] i sht kem. salpetersyrans silversalt (AgNO3), använt bl. a. vid framställning av andra silverföreningar o. inom läkekonsten ss. etsmedel o. antiseptiskt medel, lapis; jfr helvetes-sten. Westee (1842).
-NITRIT. [jfr t. silbernitrit, eng. silver nitrite] kem. salpetersyrlighetens silversalt (AgNO2). Rosenberg OorgKemi 408 (1888). —
-NUBB. (i sht förr) jfr nubb 1; äv. bildl. UpplFmT I. 1: 98 (1871). Jönsson MSkepp 63 (1936; bildl.). —
-NYCKEL. Silfwernycklar och Guldhdyrckar läsa alla låsar vpp. Törning 135 (1677); jfr silver 1 f, 3. BoupptSthm 1687, s. 30 b (1686). —
-NÅL. [fsv. silfnal] nål av silver (särsk. använd ss. prydnad). OPetri Tb. 166 (1527). Een Gullring med 7 stenar, 1 .. Sölfwernåhl medh 5 Stenar. VRP 1703, s. 651. —
-NÄBB.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1, om nålformad spets l. snörnål av silver i ändan på band l. rem l. dyl.; jfr näbb 4 d. BoupptSthm 1676, s. 779 a. —
-NÄT. (i sht i vitter stil) nät (särsk. hårnät) bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. glänsande ss. silver. Melin HelSkr. Pred. 12: 6 (1861). Lagerkvist Dvärg. 162 (1944). särsk. bildl.; särsk. (numera bl. tillf.) om silverglänsande (mån)ljus som omsluter l. insveper ngt (liksom i ett nät); jfr nät, sbst. 3, o. silver 1 b β α'. Månans silfvernät hade fångat haf och luft och jord. PoetK 1814, 2: 163. —
-NÄVA. bot. (prydnads)växten Geranium argenteum Lin., som har silvervita, håriga blad. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 182 (1946). —
-NÄVE. särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl., i pl., om ett vattendrags silverglänsande vatten tänkt ss. nävar (som dela på den i vattendraget växande vassen). Stämm Grips-åå och med in (i lovsången) up uhr de tiocke Säfwar / Och beena Säär dit Skiägg med blancke Silfwer näfwar. Dahlstierna (SVS) 102 (1698). —
-ORM.
2) [jfr eng. silver snake] (†) den västindiska maskormen Typhlops lumbricalis Dum. & Bibr., som har vitgrå undersida. VetAH 1792, s. 238.
-ORMBUNKE~020. [jfr t. silber farn, eng. silver fern] bot. amerikansk (ss. prydnadsväxt odlad) ormbunke (tillhörande släktet Pityrogramma Link) med blad som undertill äro belagda med ett silverglänsande puder (särsk. om ormbunken P. tartarea Max.). HbTrädg. 7: 237 (1883). —
-OXID. [jfr t. silberoxyd, eng. silver oxide] kem. oxid av silver; företrädesvis om den oxid vars molekyler innehålla två atomer silver o. en atom syre (Ag2O); jfr -peroxid. Berzelius Kemi 2: 374 (1812). Silfveroxider. Med syre ger silfver trenne oxider, af hvilka monoxiden Ag2O är beständigast. Cleve KemHlex. (1883).
Ssg: silveroxid-salt. [jfr t. silberoxydsalz] (†) silversalt. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 276. WoJ (1891). —
-OXIDUL. [jfr t. silberoxydul] (†) om olika ämnen (t. ex. blandning av silveroxiden Ag2O o. metalliskt silver) som uppfattats ss. en oxid av silver, innehållande mindre antal syreatomer per atom silver än silveroxiden Ag2O (särsk. med en antagen sammansättning Ag4O). Berzelius Kemi 2: 394 (1812). Silfveroxidul, Ag4O .. bildas vid upphettning af citronsyrans silfversalt till 100°. Cleve KemHlex. 314 (1883). WoJ (1891). —
-PALJETT. (i sht förr) jfr paljett 1. KlädkamRSthm 1628 A, s. 4 a (: silff Politter, pl.). VDR 1702, s. 1171 (: silfwer polletter). DA 1808, nr 69, s. 9 (: Silfwerpailletter). Anm. Med lt. diminutivändelse har ordet anträffats i KlädkamRSthm 1622 C, s. 11 b (: Sölff Påleteken, pl.). —
(1, 2) -PANT. [fsv. silfpanter] (i sht förr) jfr pant 1. OPetri Tb. 33 (1524). NDA 1867, nr 239, s. 2. —
-PAPPER. [jfr t. silberpapier, eng. silver paper]
1) papper belagt med (blad)silver l. (vanl.) annat silverglänsande ämne (t. ex. aluminium l. tenn; jfr stanniol-papper); äv. dels om stanniol, dels allmännare, om silverglänsande papper (förr särsk. om tunt l. fint, för tryck avsett papper). Ambrosiani DokumPprsbr. 377 (cit. fr. 1785; om tunt l. fint papper för tryck). Alla slags äkta och oäkta guld- och silfverpapper. UB 5: 551 (1874). Barn, som samla silverpapper (stanniol), som suttit som omslag på chokladkakor o. d. Östergren 7: 50 (1945). IllSvOrdb. (1955; om silverglänsande papper).
2) (numera bl. tillf.) med silverförening preparerat kopieringspapper (se d. o. b). BotN 1889, s. 250. —
-PASSEMENT. (silver- 1553 osv. silvers- 1555—1564) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) spets l. bård l. frans l. galon l. liknande snörmakeriarbete helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. i uttr. (uns)-guld- och silverpassement, innehållande guld- o. silvertråd. HH 2: 32 (1553). G1R 25: 626 (1555: guldh och silffvers possament). ArkliR 1563, avd. 4 (: Jndze guld och sölff(uer)s passementh). 1. Grå tubins nattduuk med Silf(er) possementer. BoupptSthm 1673, s. 85 b. Karlson EBraheHem 45 (1943: silverpossementer). —
-PELARE.
1) pelare l. pelarstod bestående av l. överdragen l. prydd med silver; äv. (i vitter stil) bildl., särsk. om pelarformig silverglänsande strimma av ljus l. silverglänsande vattenpelare l. dyl. (jfr silver 1 b β α', β' o. pelare 2 h). Schroderus Os. 1: 576 (1635; om pelarstod). Wirsén NDikt. 277 (1880; om strimma av månljus). Heidenstam End. 83 (1889; om vattenpelare).
2) bot. kaktusväxten Cleistocactus Strausii Backeb., som har rund, vitluden stam, rävsvanskaktus. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 82 (1946). —
-PENNING l. (utom i pl. numera bl. vard., i sht i vissa trakter) -PENG. [fsv. silfpänninger] penning av silver; dels (om ä. förh.) motsv. penning I 1, dels allmännare, liktydigt med: silvermynt, dels ss. beteckning för vissa i bibeln omnämnda silvermynt (se a). Denarius war en silffpenning när the romare. VarRerV 46 (1538). Schroderus Os. 1: 763 (1635; om medeltida denarer). Någon quantitet af sölfpenningar och annat skall wara i åhr funnit uthi Östergiötelandh. Schück VittA 2: 369 (i handl. fr. 1690). En silfverpenning i vänstra skon på Bröllopsdagen gör (enligt folktron hos finnar o. samer), att äktenskapet blifver lyckligt. VetAH 1804, s. 82. Då bondgumman var färdig och skulle gå, fick hon handen full med silverpängar. Norrl. 14: 59 (1926). särsk.
a) om vissa i bibeln omnämnda silvermynt; dels om hebreisk sikel (på NT:s tid i värde motsv. en grekisk ”statär”, se penning I 4 c), dels om penning (se d. o. I 4 b, c). (Judas Iskariot frågade översteprästerna:) Huad wilien j giffua mich ath iach förrådher idher honom (dvs. Jesus)? / Och the wordho öffuer eens medh honom om trätiyo sylffpeninga. Mat. 26: 15 (NT 1526; Luther: silberling, gr. ἀργύρια; om siklar). Iagh wardt medh henne offuer eens om femton silffpenningar. Hos. 3: 2 (Bib. 1541; Luther: silberlinge; Bib. 1917: femton siklar silver). Tag så den första fisk som du drager upp, och när du öppnar munnen på honom, skall du där finna en silverpenning. Mat. 17: 27 (Bib. 1917); jfr penning I 4 c. Ett mått vete för en silverpenning. Upp. 6: 6 (Därs.); jfr penning I 4 b. Faktum var att Judas inte kunde se tristare ut, när han gick och hängde sig för de trettio silverpengarnas skull. Siwertz Tråd. 21 (1957).
b) mer l. mindre bildl.; särsk. [jfr a] i bildl. uttr. som hänsyfta på berättelsen om Judas Iskariots förräderi. (Hon) slöt .. alltid med någon bitter anmärkning om att den som är slagen till slant aldrig blir silfverpenning. Pakkala Elsa 153 (1895); jfr daler I 1 b. Sälja ngn för 30 silverpenningar .. (dvs.) svekligt förråda ngn. IllSvOrdb. (1955). särsk. [jfr t. judassilberling(e)] bot. i uttr. Judas' (förr äv. Judæ) silverpenningar (l. silverpenning), om (prydnads)växten Lunaria annua Lin., vars stora, rundade skidor likna silvermynt, vanlig månviol; i pl. äv. om skidorna; jfr judas a. HbTrädg. 6: 150 (1876: Judæ silfverpenning). Östergren (1938; äv. om skidorna). Hylander PrydnV 54 (1948).
c) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) i utvidgad anv., om silvermedalj. Karlson EBraheHem 68 (i handl. fr. c. 1672). Hammar (1936). —
-PEROXID. [jfr t. silberperoxyd, eng. silver peroxide] kem. oxid vars molekyler innehålla två atomer silver o. två atomer syre (Ag2O2); jfr -superoxid. Elementa 1953, s. 74. —
-PIL, sbst.1 pil (se pil, sbst.1 1) av silver l. glänsande ss. silver. Arnell Scott Sjöfr. 170 (1829; eng. orig.: silver dart). särsk. (i vitter stil) bildl.; särsk. dels om silverglänsande, snabbt djur, dels om glänsande l. elegant skämt l. kvickhet (se d. o. 6 b) o. d. (jfr pil, sbst.1 3, 3 d). Med dig (dvs. C. W. Böttiger) försvunnit .. / Skämtets silfverpil. Wirsén NDikt. 142 (1880). TurÅ 1955, s. 29 (om vattennäbbmus). —
-PIL, sbst.2 i sht bot. växten Salix alba Lin., vars blad äro klädda med vita, silverglänsande hår, vitpil; numera vanl. om varieteten S. alba Lin. var. sericea Gaud.; äv. koll.; förr äv. = -vide. Torén Rebau o. Hochstetter 45 (1851; om vitpil). Lilja SkånFl. 726 (1870; om sandvide). HbTrädg. 5: 96 (1874). Zilliacus Grott. 66 (1920; koll.). —
-PIPA.
2) (i vitter stil) silverglänsande orgelpipa. Hög Palestrina satt wid orgelwerket, / Hwars silfwerpipor gingo genom werlden. Sondén Oehlenschläger Corr. 160 (1812; d. orig.: sølverpiber). Tegnér (WB) 3: 92 (1820; i bild).
b) på ljusstake l. ljusarm o. d., motsv. pipa, sbst.1 3 k. Karlson EBraheHem 74 (i handl. fr. c. 1672). —
-PIPIG. [jfr -pipa] (i vitter stil, tillf.) om orgel: försedd med silverglänsande orgelpipor; jfr -pipa 2. Fogelqvist ResRot 118 (1926). —
-PITSCHAFT. (numera föga br.) sigillstamp av silver. BoupptSthm 20/3 1658 (: Silfwer pitzer). GT 1788, nr 6, s. 4 (: Silfwer-Pitscher). —
-PJE. (†) smalt band l. snöre helt l. delvis av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. i uttr. guld- och silverpje, innehållande guld- o. silvertråd. KlädkamRSthm 1650 A, nr 78 (: Söllfwer phier). Därs. 1772, s. 341 (: Guld- och Silfwer Pjen). —
-PJÄS. (numera i sht dels ngt vard., dels i fackspr.) jfr pjäs 1. Hagström Herdam. 1: 490 (i handl. fr. 1630). SvSlöjdFT 1909, s. 11. —
-PLATT. (i fackspr.) myntplatt av silver; jfr platt, sbst.1 1 a, o. -platta slutet, -plätt, sbst.2 2. Eneberg Karmarsch 2: 719 (1862). —
-PLATTA. jfr platta, sbst.2 1. I sametsbälte med 16 aflånga och 7 st. smärre runda utpoklåde (dvs. utbucklade) förgylte silfwerplater. Svensson SkånFolkdr. 346 (cit. fr. 1763). särsk. (numera föga br.) = -platt. König Mec. 170 (1752). —
-PLÅT. jfr plåt, sbst.1 1, 2 (c). Cristall spegell m(edh) sölff plått(er) om kringh. TullbSthm 9/8 1582. Nyblom Twain 1: 62 (1873; om namnplåt på likkista). Den grövre valsningen av silverplåt. Fatab. 1941, s. 182. —
-PLÅTSTYCKE. (†) silvermynt med ett värde av en plåt (se plåt, sbst.1 3 a). Crusenstolpe Mor. 2: 241 (1840). —
-PLÄTER, förr äv. -PLÄTT, sbst.1
1) (i sht i fackspr.) pläter med lager av silver på oädel metall. DA 1793, nr 68, s. 3. BoupptVäxjö 1816 (: Silfwer plätt).
Ssg (till -pläter 2, †): silverplätts-galon. galon innehållande med silver överdragen tråd av oädel metall. KlädkamRSthm 1792, s. 261. —
-PLÄTERA, -ing. [jfr t. silberplattiert, silberplattierung, eng. silver-plated, silver-plating] (i sht i fackspr.) plätera (ngt) med silver; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ing (äv. i konkret anv., om överdraget av silver). Almroth Karmarsch 185 (1838: silfver-plätering; konkret). Silfverpläterad koppar. Därs. 604 (1839). —
-PLÄTT, sbst.2 (†)
1) liten silverplatta l. silverplåt l. dyl.; jfr plätt, sbst.2 V 1. BoupptSthm 1680, s. 526 a (1679). En Moppshund med Halsband och Silfverplätt. DA 1808, nr 52, s. 4. VetAH 1813, s. 86.
(2) -POLERARE. (numera bl. mera tillf.) person som (yrkesmässigt) polerar silver. Runemark SthmVägv. 54 (1789). —
-POPPEL. [jfr t. silberpappel, eng. silver poplar] (i sht i fackspr.) (prydnads)trädet Populus alba Lin., som har (vitgrå bark o.) på undersidan vitludna blad, vitpoppel (jfr -asp); äv. om virke från detta träd; i pl. stundom allmännare, med inbegrepp av gråpoppel (dvs. hybrid mellan P. alba Lin. o. asp). Retzius FlVirg. 85 (1809). Fyllningarna å midtpartiets klaff och låda (på sekretären) äro .. af grå silfverpoppel. SvSlöjdFT 1918, s. 5. Lustgården 1944—45, s. 72 (i pl., allmännare). —
-PORT. (i sht i vitter stil) jfr port, sbst.1 1, 3. SvLitTidn. 1819, Bih. sp. 124. Tegnér (WB) 5: 44 (1824). —
-POST, sbst.1 (förr) vid silververk anställd kurir med uppgift att frakta silver till myntverk; jfr post, sbst.3 3. OxBr. 11: 117 (1643).
-POTTA. (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat) jfr potta, sbst. 1, 2. BoupptSthm 27/10 1659, nr 122. Bordet med pokalerna och de små silverpottorna (som vunnits i idrott). Lo-Johansson TvivlIdr. 64 (1931). Siwertz Förtr. 37 (1945; om nattkärl). —
(1, 2) -PRAKT. (mera tillf.) prakt (se d. o. 1) åstadkommen medelst utsmyckning l. föremål av silver; äv. oeg. l. bildl., särsk. om praktfull silverklang hos toner o. d. (jfr silver 1 c o. prakt 2). Lyss till toners gälla / silverprakt! Sjöberg Kris. 69 (1926). Kulturen 1952, s. 102. —
-PREPARAT. (i sht i fackspr.) preparat (se d. o. 2) innehållande silver. Almquist Häls. 28 (1894). —
-PRESENTERTALLRIK~10020. (i sht förr) jfr presenter-tallrik 1. MeddNordM 1898, s. 85 (i handl. fr. 1727). —
-PRICKIG. försedd med prickar av silver l. (vanl.) silverfärgade prickar. Silfverprickigt skinn. NJournD 1860, s. 31. —
-PRODUCERANDE, p. adj. Nord-Amerika är ett af jordens mest silfverproducerande länder. 2NF 19: 1230 (1913). —
-PROPP. (skruv)propp bestående av silver l. överdragen l. prydd med silver; jfr -kork, -skruv. BoupptVäxjö 1805. Crusenstolpe Mor. 4: 347 (1847). —
-PROV. [jfr t. silberprobe] (i sht i fackspr.)
1) prov (se d. o. 1) som avser att utröna silverhalten i silverlegering l. silvermalm o. d.; stundom äv. om prov varvid silver användes ss. reagens. Brahe Kr. 21 (c. 1585: sölffuer prob). Sedan vi blifvit anmodade att göra silfverprof på malmerna från Pontpeàn nära Rennes (osv.). JernkA 1850, s. 262. Kjellgren Smar. 214 (1939; med silver ss. reagens).
2) konkret: prov (se d. o. 5, 5 c) av l. på silver. Berzelius Kemi 2: 453 (1822). Silverprov från Sala gruva. Östergren (1938). —
-PROVARE. (i fackspr.) areometer för mätning av en lösnings halt av silvernitrat. Nyblæus Fotogr. 46 (1874). —
-PRYDD, p. adj. prydd med (smycken l. prydnader l. beslag o. d. av) silver; stundom silversmidd (se d. o. 1, 2); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Och ofvan oss låg himlen skön och klar / Uti sitt ljusblå silfverprydda siden. Sjöberg (SVS) 1: 137 (1819). Silfverprydda sadlar. Castrén Res. 2: 402 (1848). En rikt silverprydd ceremonimästare. Berg Lie Minn. 96 (1929). —
-PUDRAD, p. adj. (i vitter stil) pudrad med silverstoft l. silverglänsande puder; äv. bildl. (Venus har) Silfwer-Pudrat Håår och swarta Ögon-Brynor. Spegel GW 63 (1685). Oterdahl Skram 53 (1919; om rimfrosttäckta löv). —
-PULVER. [jfr t. silberpulver] pulver av silver (l. silverliknande ämne). Almroth Karmarsch 185 (1838). —
-PUNG.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 1: pung (se d. o. 1, 2) av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med bygel l. dyl. av silver. TullbSthm 17/5 1561.
-PUNKT.
1) punkt (se d. o. 1, 2) av silver (särsk. skriven med silverbläck); oftast allmännare, om silverfärgad prick (i ett mönster o. d.). Klädningen (är) besållad med silfverpunkter. Portf. 1852, s. 40. Friesen (o. Grape) CodArg. 52 (1928; om punkt skriven med silverbläck).
2) handel. o. nat.-ekon. i fråga om växelkurs: punkt vid vilken en ytterligare stegring l. sänkning gör det lönande att exportera resp. importera silver; jfr guld-punkt 2. SvRiksb. 4: 14 (1931). —
-PUPILL. (numera föga br.) om liten silverfärgad fläck i ocell (se d. o. 1 b). Thomson Insect. 142 (1862). —
-PUPPA. [med avs. på senare leden jfr t. puppe, klump av hopsmitt mässingsskrot] (†) klump av hopsmitt silverskrot. NVexjöBl. 1852, nr 5, s. 2. —
(2) -PUTS. [jfr t. silberputz] silverputsning; äv. konkret: putsmedel för silverputsning. Östergren (1938). Form 1950, s. 37 (abstr.). SDS 1957, nr 279, s. 19 (konkret). —
(2) -PUTSPULVER ~020. [jfr t. silberputzpulver] pulverformigt putsmedel för silverputsning. KatalNK 1916—17, s. 40. —
-PÄRLA. [jfr t. silberperle]
1) (ss. prydnad använd) pärla (se pärla, sbst. 1) bestående av l. överdragen med l. glittrande ss. silver. Fornv. 1931, s. 89 (1720). Eneberg Karmarsch 2: 692 (1862; om försilvrad pärla). Glasperlor försäljas efter vigt; guld-, silfver- och stålperlor bundt- eller radvis. Berg Handarb. 12 (1873). Fornv. 1955, s. 233.
2) (i sht i fackspr.) = -kula 1 slutet; jfr pärla, sbst. 2. Rinman 1: 1066 (1788). JernkA 1821, s. 131.
3) (i vitter stil) om silverglänsande vätskedroppe; särsk. om daggdroppe; jfr pärla, sbst. 2 d (α). Snart daggens silfverperla / I sippans sköte står. Valerius 2: 1 (1809). Fallström Gyllenr. 116 (1902). —
-PÄRON-BÖSSA. (†) liten, päronformig ask l. dosa av silver (för förvaring av välluktande ämnen o. d.; jfr bössa 1 a)? 1 Sölf- (we)r Pärun bössa. BoupptSthm 1668, s. 1126. —
-RAM. ram av l. överdragen med silver; äv. om ramformig figur sydd l. broderad l. dyl. med silvertråd (jfr silver 1 e o. ram, sbst.1 2 e). GT 1788, nr 137, s. 4 (om tavelram). AntT XIV. 3: 49 (1895; på standar). —
-RAND. [jfr t. silberrand]
1) rand (se d. o. 2, 6) av silver l. silverglänsande material; särsk. på tyg o. d.: rand innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. med silverglänsande färg. KlädkamRSthm 1650 B, s. 9 (på tyg). (Oxens horn) wore .. ristade, och gull och silfwer ränder inslagne i hornstiklarna. Verelius Gothr. 32 (1664). Et Bärnstens hierta med Silf-Rand omkring. BoupptVäxjö 1743. Silfverstolpe Vard. 42 (1926; på skolmössa).
2) allmännare l. bildl.: silverglänsande l. silvervit rand (se d. o. 6); särsk. (i vitter stil) om silverglänsande strimma av ljus l. vatten. Hur skön din (dvs. hembygdens) Sommarnatt i skira skuggor klädd, / Då stjernors ljus dess flor med silfverränder målar. Tegnér (TegnS) 1: 301 (1804). Engström Hemsp. 168 (1921). —
-RANKA. bot. (prydnads)växten Scindapsus pictus Hassk. var. argyræus (Engl.) Engl., som har silvergrå fläckar på bladen; äv. allmännare, om arten S. pictus Hassk. Ekbrant VVRumsväxt. 306 (1955). Hylander PrydnV 86 (1960; allmännare). —
(1, 3) -REALISATION. (numera föga br.) myntrealisation varigm oinlösligt sedel- o. skiljemynt göres inlösligt i silvermynt. FörsSvStatistJ 3: 43 (1816). SvLitTidn. 1817, sp. 222. —
-REDSKAP~02 l. ~20. särsk. (†) om kyrksilver; jfr redskap 1. Josephson Tessin 2: 128 (i handl. fr. c. 1712). —
(1, 2) -REDUKTION. (förr) jfr reduktion 4 a o. -konfiskation. Gustav Vasas silverreduktion från Medelpads och Ångermanlands kyrkor. ÅngermMedelp. 1934, s. 108. —
-REGEMENTE. (†) vapen l. stav av silver, som utgjorde ämbetstecken för profoss; jfr regemente 9. Peringskiöld MonUll. 96 (1719). —
-REGN.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 3: regn (se d. o. 2) i form av (partiklar l. mynt av) silver; särsk. oeg., om stor mängd silver(mynt) som på kort tid l. i jämn ström kommer ngn l. ngra till handa. Wallerius Hydrol. 8 (1748). TurÅ 1954, s. 25 (oeg.).
2) (i vitter stil) till 1: silverglänsande regn (se d. o. 1); äv. oeg. l. bildl. (jfr 3, 4), särsk. om nedsilande ljus. Daggens tysta silfverregn. Stagnelius (SVS) 1: 27 (1815). Krusenstjerna Fatt. 3: 163 (1937; om nedsilande ljus).
3) [eg. specialanv. av 2] fyrverk. fyrverkeri utgörande l. kännetecknat av (l. fyrverkeripjäs åstadkommande) ett ”regn” av fallande, silverglänsande ljuseffekter. Wikforss (1804; under silberregen).
4) [eg. specialanv. av 2] bot. om vissa till släktet Polygonum Lin. hörande (prydnads)växter med stora lutande klasar av vita blommor (jfr regn 3); numera vanl. om P. Aubertii L. Henry, stundom äv. om P. baldschuanicum Reg. (bokharabinda), i sht förr äv. om P. sibiricum Laxm. Svensson Kulturv. 152 (1893; om P. sibiricum). Törje Växtfört. 1: 80 (1938; om bokharabinda). Hylander PrydnV 61 (1948). —
-REGULUS. (i fackspr.) regulus (se d. o. 3) innehållande (mer l. mindre) rent silver (jfr -korn 1 a, -kula 1 slutet, -kung 2, -pärla 2); förr äv. om en i degel sammansmält kula l. klump av silver med stark guldhalt. JernkA 1827, s. 218. —
-REMMARE. (numera föga br.) dryckeskärl av silver, till form o. utseende påminnande om en remmare av glas. 3SthmTb. 1: 4 (1592: sölff(ue)r römer). PT 1904, nr 257 A, s. 3. —
-REN. [jfr t. silberrein]
1) (†) motsv. ren, adj. 3, om hand: ren o. silvervit. (Venus) vredh medh pijnligt ach de silfver-reena händer. Wexionius Vitt. 392 (1685).
2) (i vitter stil) motsv. ren, adj. 4, särsk. 4 a, d: klar o. silverglänsande; jfr -klar 1. LykkoPris C 3 b (1689; om strålar, i bild). Sätherberg Blom. 1: 73 (1841; om månen). Så går han ned till bäcken, / som flyter silverren. Kilian HembStig. 22 (1927).
3) motsv. ren, adj. 19, om ljud (ton, röst o. d.): ren o. silverklingande; äv. i överförd anv., om sträng o. d.; jfr -klar 2. Mer silfverrent och ädelt (än hos Böttiger) har sällan den Svenska lyran klingat. Wirsén i 2SAH 56: 181 (1879). Levertin Leg. 24 (1891; om strängar). Hennes skratt var silverrent och klart. Krusenstjerna TonyVäx. 102 (1922). —
-RIGEL. (†) om kort ten av silver, använd (liksom en knapp) för att hålla samman klädesplagg; jfr regel, sbst.2 2 b α. BoupptSthm 1681, s. 795 a. —
(1—3) -RIK. [jfr t. silberreich] rik på silver; som har l. innehåller mycket silver; företrädesvis till 1, särsk. om (fyndighet av) malm o. d. NoraskogArk. 2: 522 (1606; om malm). Blix SvFinance 144 (1797; om bank). BL 9: 212 (1843; om person). Silfverlegeringarnes yta .. är genom hvitkokning gjord silfverrikare. Liedbeck KemTekn. 398 (1864). Den silverrika Orienten. TurÅ 1946, s. 61. —
(1—3) -RIKEDOM~102, äv. ~200. jfr rikedom 2 a γ o. -rik; äv. (i sht i pl.) konkretare. Landets silfverrikedom. Boëthius HistLäsn. 1: 297 (1895). MeddRiksheraldÄmb. 9: 67 (1941; i pl., konkretare). Denna Ingelstadsbrud med sin överlastade silverrikedom (i dräkten). Rig 1947, s. 1. —
-RIKSDALER. särsk. (förr) motsv. riksdaler 1, särsk. 1 b: (specie)riksdaler av silver. Hallenberg Mynt 47 (1798). —
-RIM. (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande rimfrost. Jag såg det nya året, / Som kom i skyn / Med silfverrim i håret. Franzén Skald. 1: 113 (1824). —
2) motsv. ring, sbst.1 2, särsk. 2 c, g. Est. 1: 6 (Bib. 1541). Silfwerringar omkring fötterna på en jagtfalk. Serenius (1734; under varvels).
3) (i vitter stil, numera bl. tillf.) motsv. ring, sbst.1 7 q, om silverglänsande månskiva. Månens silfverring. Stagnelius (SVS) 3: 32 (1814). —
-RISP. bot. (prydnads)växten Limonium latifolium Kze, som har luftiga, i blått o. vitt skiftande blomställningar. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 261 (1947). —
-ROSA, adj. silverglänsande rosa, rosa skiftande i silvervitt. FribergOffertblad 2 (1896; om ros). —
-ROSETT. rosett (se d. o. 1) i silver; äv. om rosett (se d. o. 1 d, 3) helt l. delvis bestående av silvertråd (jfr silver 1 e) l. om avbildning av sådan rosett i silverfärg. MeddLifrustk. 2: 167 (1900; på målad fana). Livrustk. 1940—42, s. 147 (på schabrak). —
-ROSTE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hög l. stapel av silvermalm jämte ved (o. kol), som upplagts för att undergå rostning; jfr roste, sbst.2 1. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1544). —
-ROVA.
1) avbildning (bild) av rova (se rova, sbst. 1) i silver (äv. i textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e). Elfving Kulturv. 112 (1895; på banér).
2) (vard., skämts.) om (stort o. klumpigt) fickur (med boett) av silver; jfr rova, sbst. 1 f β. Cederborgh OT 1: 11 (1810). —
-RULLE. (numera bl. tillf.) rulle (se rulle, sbst.3 3) av silverbleck. BoupptSthm 1689, s. 1070 b (: Sillfwer Rullor). —
-RUND. (i vitter stil, numera bl. tillf.)
1) om månens silverglänsande skiva; jfr rund, sbst.1 1 b α, o. silver 1 b β α'. Ling As. 680 (1833).
2) om rundfärd i silverglittrande vatten o. d.; jfr rund, sbst.1 2. Topelius Dram. 275 (1860, 1881). —
-RUNSTYCKE~020. (förr) silvermynt om ett öre, silveröre. RP 3: 180 (1633). Dijkman Obs. K 3 a (1686). —
-RYMNING. (†) gruva l. gruvrum där silvermalm brytes l. brutits. G1R 26: 461 (1556: sölffrynningh; sannol. felaktigt för sölffrymningh). —
(1—3) -RÄKNING. särsk. (om ä. förh., numera bl. tillf.) till 3, = -mynts-räkning. Höpken 2: 683 (1771). —
-RÄNNA. [jfr t. silberrinne, silbergerinne] (förr) metall. ränna genom vilken vatten leddes till det gm avdrivning framställda blicksilvret för att avkyla detta. Rinman (1789). —
-RÄV. [jfr t. silberfuchs, eng. silver fox] färgvarietet av räv, kännetecknad av mer l. mindre svart päls med i spetsen vita stickelhår o. vit svansspets; äv. om (plagg, t. ex. cape, av) skinn av sådan räv. Modeer PVetA 1788, s. 17. Till denna (korta, svarta) klädning bar hon, vårdslöst kastad över axeln, en silverräv. Hellström Storm 158 (1935).
-skinn. (-räv- 1916. -rävs- 1935 osv.) 2NF 24: 45 (1916). jfr: 2 (st.) silfverräf — 5 Hiller — d(it)o (dvs. skinn). BoupptVäxjö 1859.
-RÖK. [jfr t. silberrauch] metall. i rök från silverugn ingående silverhaltigt stoft (som kan bringas att avsätta sig i rökfång). BlBergshV 18: 112 (i handl. fr. 1687). —
-RÖLLIKA l. -RÖLLEKA. bot. (prydnads)växten Achillea Clavennæ Lin., som har vithåriga blad. Hylander PrydnV 29 (1948). —
-RÖR.
1) rör (se rör, sbst.3 3) av silver; äv. bildl. Meyerson SerafimInstr. 66 (i handl. fr. c. 1782). Ferlin KulörtLykt. 82 (1944; bildl.).
-RÖST. (i sht i vitter stil) silverklingande l. silverklar (se d. o. 2) röst; äv. bildl.; jfr -stämma. Valerius 2: 33 (1809). PoetK 1813, 1: 13 (bildl.). —
-SADEL. (numera bl. tillf.) försilvrad l. silverbeslagen sadel. TullbSthm 1563 (: Sölff- (uer) Sall). —
-SALPETER~020. [jfr t. silbersalpeter] (numera föga br.) silvernitrat. Liedbeck KemTekn. 401 (1864). Krook Handköpsben. 132 (1951). —
-SALSER l. -SALTSER. (mindre) skål l. fat av silver, hörande till bordsservis; numera nästan bl. (i formen -saltser) (föga br.) om saltkar av silver. G1R 24: 137 (1553: sölffsaltzere). BoupptSthm 1672, s. 6 a (1671: silfwer saltseer). —
-SALT. [jfr t. silbersalz] i sht kem. om vart o. ett av de salter vari silver ingår ss. beståndsdel. Gadolin InlChem. 102 (1798). Frätande silfwersaltet. Lovén Anv. 96 (1838; om silvernitrat). De .. med silfversalter preparerade fotografiplåtarna. 2UB 10: 337 (1907). Silversalter ha fått huvudsaklig användning för desinfektion av sår. Wirgin Häls. 3: 278 (1933). (Flechtner o.) Gustaver Mater. 37 (1943). särsk. (†) pregnant: silvernitrat. ÖfversVetAFörh. 1860, s. 234. Lindgren Läkem. (1902).
-yta. (mera tillf.) yta preparerad med silversalt. Balck Idr. Suppl. 234 (1888; på fotografisk plåt). —
-SALVARSAN. [jfr t. silbersalvarsan] med. medicinskt preparat (mot syfilis) utgörande ett silverhaltigt derivat av salvarsan. SvLäkT 1920, s. 97. SvUppslB 23: 1053 (1935). —
-SALVIA. bot. (prydnads)växten Salvia argentea Lin., som har vitulliga blad. HbTrädg. 6: 207 (1876). —
(2) -SAMLING. särsk. konkret: av silverföremål bestående samling. Falk Simons silversamling. Munthe (1938; boktitel). —
-SAND. [jfr t. silbersand, eng. silver sand]
1) silverhaltig sand; äv.: sandliknande material l. massa bestående av fina korn av (imitation av) silver; äv. allmännare: silvervit l. silverglänsande (glimmer)sand. (Vid Gisslarboberget) finnes .. Silfwer-sand, som håller Silfwer till 3 lod à Centnern. Hülphers Dal. 144 (1762). Silfversand .. (dvs.) Silfver i fina korn liknande sand. Weste FörslSAOB (c. 1815). Mång underbar ting Du på djupet skall se. / Koraller därnere kring hällarne le, / På sölfsand sig vågorna gjuta. Stagnelius (SVS) 2: 107 (c. 1820). Skall lacket glänsa af guld- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. Leufvenmark Vin. 1: 268 (1869).
-SANDERTS. [jfr t. silbersanderz] (†) silverhaltig bergart av sandstensartad beskaffenhet. Wallerius Min. 2: 343 (1775). Heinrich (1828). —
-SAX.
2) guldsm. sax för klippning av silverplåt l. silvertråd (jfr silver 1 e). BoupptSthm 1685, s. 413 a. —
-SCHAMRERAD, p. adj. (†) prydd l. kantad med silvergaloner; anträffat bl. om rock. SvFatburen 2: 106 (i handl. fr. 1709: silfwerchamererad); jfr Hagström Herdam. 2: 237 (1898). —
(1, 2) -SCHATULL. schatull av silver l. för förvaring av silverföremål (särsk. bords- l. kyrksilver). 1 par öhrhängen med pärlor uti en liten Sölfwer Schachtel. BoupptSthm 1668, s. 42 (1667). Silverschatull av valnöt. HantvB I. 2: 167 (1934). —
-SEGRING. (i sht i skildring av ä. förh.) segring av silver ur råkoppar l. dyl. Lindroth Gruvbrytn. 2: 325 (1955). —
-SERVIS.
2) (†) = -kuvert 2. 1 st: fotral till een Silf(wer)-servis. KlädkamRSthm 1673, s. 22. Böttiger 6: 279 (1836). —
-SIDA.
2) [jfr eng. silverside] zool. fisk tillhörande familjen Atherinidæ, silverbandfisk; särsk. i pl., om denna familj. SvD(A) 1959, nr 159, s. 9 (i pl., om familjen). —
-SIKEL. (om ä. judiska förh.; se dock slutet) jfr sikel, sbst.3 3Mos. 27: 3 (Bib. 1541). särsk. (i sht i vitter stil) i bildl. uttr. som hänsyfta på bibelns berättelse om Judas Iskariots förräderi (jfr -penning a, b); särsk. i uttr. trettio silversiklar. Strindberg har tagit 30 silfversiklar af judarne! Strindberg Brev 4: 374 (1884). Världens räknekonst, / .. är öga för öga / och tand för tand / — men helst två ögon för ett — / och trettio silversiklar för en kyss. Jändel Franc. 26 (1927). —
-SIR, sbst.1 [jfr t. silberzier] (†) koll.: silversirater. Karlson EBraheHem 83 (i handl. fr. c. 1672). —
-SJÖ. (i vitter stil) silverglänsande sjö; äv. om (stor) våg med silverglänsande krön. FMFranzén (1797) i GustBr. 569. Det blågråa havet med sina silversjöar. Böök ResSv. 98 (1924). —
(1—3) -SKATT. [fsv. silfskatter]
1) skatt l. samling l. mängd av silver; särsk. arkeol. om sådan skatt utgörande fornfynd; äv. bildl. Syr. 51: 28 (öv. 1536). Ifrån Azurns regioner / Blänker Cynthias silfverskatt. Stiernstolpe ESkr. 123 (c. 1820). En i bankens källare liggande död silfverskatt. Palmblad Norige 187 (1846). UpplFmT I. 4: 11 (1875; om fornfynd). Kyrkornas silverskatter. Källström MedeltKyrksilvÖsterg. 21 (1935).
2) (förr) skatt l. pålaga l. kontribution erlagd i silver (jfr -gärd, -hjälp); särsk. dels om sådan skatt erlagd av silverbergsmän (jfr -tionde), dels i utvidgad anv., om (urspr. i silver utgående) grundskatt erlagd i Jämtland o. Härjedalen samt på Gotland (jfr sölvskatt). G1R 1: 100 (1523). Sölfskatten till Elfzborgz lösen. OxBr. 12: 426 (1614). GotlArk. 1929, s. 31 (1652; om grundskatt på Gotl.). Silfwerskatten af Sala fastställdes (år 1530) på begäran af bergsmännen ”till 12 lod silfwer af hwarje bergsman, som grufwodel hafwer”. Reuterdahl SKH 4: 410 (1866). De i England (under vikingatågen) utpressade silfverskatterna. SvH 1: 245 (1903). Thulin Mant. 2: 6 (1935; om grundskatt i Jämtl. o. Härjed.).
Ssgr (till -skatt 2; förr): silverskatte-, äv. silverskatt- l. silverskatts-längd. jfr längd 8 a. FinSölfskattReg. 1571 XV (1571).
-SKED. [fsv. silfskedh] OPetri Tb. 65 (1525). Grafskrifter blefwo tryckte (vid Maria Greta Ihres begravning), och 12 studenter, som boro, fingo silfskedar. Rhyzelius Ant. 110 (c. 1750). Kapital i silverskedar. Näsström FornDSv. 2: 245 (1948; kapitelrubrik). särsk. i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Een gång lär det bli risp effter Silfskiedar. Celsius Ordspr. 1: 257 (1708); jfr risp, sbst.5 1, 3. De barn som vid inträdet i lifvet .. omhuldas med välgerningar enligt det gamla ordspråket födas med en silfversked i munnen. Samtiden 1871, s. 155 [jfr eng. to be born with a silver spoon in one's mouth]. Träskeden äter opp silverskeden (dvs. kostnaderna för livets nödtorft göra slut på dyrbarheterna). Hembygden(Hfors) 1912, s. 127. —
-SKEDARE. [jfr t. silberscheider] (numera bl. tillf.) jfr -skedning. KlädkamRSthm 1576 b, s. 43 b. —
-SKEDNING. [jfr t. silberscheidung] metall. särsk. i uttr. guld- och silverskedning, om skiljande av guld o. silver i en legering (t. ex. med hjälp av salpetersyra). VetAH 1753, s. 8. —
-SKEN. [jfr t. silberschein] (i vitter stil) sken l. glans av silver; silverglänsande sken; särsk. om månsken l. sken från vattenyta (jfr silver 1 b β α', β'). Odel Sincl. 7 (1739). Vidt spred dess (dvs. slottets) dubbla port sitt blanka silfversken. Rutström i 2SAH 3: 229 (1803). Nymånens silfversken. Bremer GVerld. 4: 223 (1861). Floder glittra fram i silfversken. Lindqvist RysslSång. 1: 292 (1904). —
-SKENA, r. l. f. [fsv. silfskena (i bet. 2)]
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silverbälte. G1R 23: 383 (1552). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 122 (1856: silfskenor; övers. av fsv. silff schena hos OMagnus Hist.). —
-SKIDA, sbst.2 i sht sport. avbildning av (snö)skida i silver (ss. utmärkelsetecken för skidlöpare som på skidor varit uppe på en höjd av minst 1000 m över havet). FrÅdalFjäll 1928, s. 77. —
-SKIFTANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som skiftar i silvrets färg. Beckman Främl. 38 (1885; om bladverk). —
-SKIKT. [jfr t. silberschicht] skikt av silver (l. silverförening); jfr -lager. 2NF 18: 835 (1913). Dædalus 1932, s. 100 (om skikt av jodsilver). —
-SKIMMEL. [jfr t. silberschimmel] (numera bl. mera tillf.) skimmel med silverglänsande färg. Sjöstedt Husdj. 1: 132 (1859). —
-SKIMRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande. Johansson HomIl. 3: 141 (1846; om linne). De silverskimrande videsnåren. Selander LevLandsk. 194 (1955). —
-SKINN. [fsv. silfskin] (i sht i fackspr.) försilvrat l. med silverfärg (se d. o. 2) överdraget skinn. TullbSthm 28/8 1583. Skodon av guldskinn eller silverskinn. KatalSkomatMonopolÖrebro 1945, s. 47.
-SKIR, n., förr äv. -SIR, sbst.2 (numera i sht dels i skildring av ä. förh., dels i vitter stil) tunt (genomskinligt) tyg med invävd silvertråd (jfr silver 1 e) l. (allmännare) glänsande ss. silver; i sht förr äv. i uttr. silver- och guldskir l. guld- och silverskir, tunt (genomskinligt) tyg invävt med silver- o. guldtråd l. (allmännare) glänsande i silvrets o. guldets färger. TullbSthm 5/9 1557 (: Silff(ue)r Skyr .. Silffuer Sijr). Sölff(wer) och gullskir — 42 alner. Därs. 18/6 1569. Oächte gull: och Sölff skijr — 100 alner. Därs. 27/5 1583. Een LiusCrona af Christall, oppbunden medh Silfuerschijr. Karlson EBraheHem 155 (i handl. fr. 1672). Stubb af sillfverskir. Bellman (BellmS) 5: 6 (1779). (Fen) var iklädd en tunn dräkt av silverskir. Ehrnrooth Sagol. 105 (1925). En brudklänning av silverskir (ett slags silke-invävt spetstyg) buren 1828. HantvB I. 8. 2: 408 (1940). särsk. (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv.; ofta om skirt, silverglänsande ljus l. skimmer (särsk. om månljus l. skimmer från vatten; jfr silver 1 b β α', β'). Spegel GW 150 (1685). Luftigt kring dem (dvs. barnen) glindra / Glädjens silfverskir. Atterbom Minn. 604 (1819). I skymningen förblir / En punkt af silfverskir, / Der midt i dunkel park fontänen frusar. Snoilsky 4: 239 (1887). Månljusets darrande silfverskir. Bildt Ital. 135 (1896). Bilden är .. öfverdragen med ett mycket lätt och ljust silfverskir, som dämpar och förfinar de koloristiska ackorden. Sirén Pilo 68 (1902).
Ssgr: silverskirs-gardin. särsk. (†) om förhänge av silverskir för spegel. Karlson EBraheHem 83 (i handl. fr. c. 1672: Silfwer Ziers Gardiner).
-knapp. (numera bl. tillf.) knapp överdragen med silverskir. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 143 (i handl. fr. 1589).
-SKIR, adj. (i vitter stil) skir o. silverskimrande. På silfverskira ryggen (av en månstråle) satt / En dröm med guldbestänkta vingar. Järta 2: 643 (1823). Strindberg SvÖ 2: 388 (1883; om klädedräkt). —
-SKIVA, r. l. f. [fsv. silfskiva] jfr -platta, -plåt. Jer. 10: 9 (Bib. 1541). särsk. (i vitter stil) bildl.: silverglänsande skiva; särsk. dels om månskivan (jfr silver 1 b β α'), dels om skiva l. täcke av is (jfr silver 1 b β β'). Se — böljan är stel .. / så jemn den väg öfver elfverne är, / i silfverskifvor de ligga ju der? Ling Gylfe 26 (1812). Fullmånens silfverskifva. Beskow Res. 281 (1861). —
-SKO.
2) hästsko av silver. Granström SalaGruv. 64 (i handl. fr. 1711). Kröningshästen är skodd med sölfskor och gullsöm, men löst tillslagna, emedan Konungen skall så länge rida, till desz alla hästskorna falla utaf. Afzelius Sag. 6: 117 (1851). SvD(A) 1934, nr 139, s. 11. —
-SKODD, p. adj.
2) allmännare: silverbeslagen. Den silfverskodda knifven. Lönnberg Ragnf. 106 (1873). Näsström FornDSv. 1: 61 (1941; om dryckeshorn). —
-SKOLLA. jfr -platta, -plåt. Linnerhielm 1Br. 36 (1787, 1797). Spjutspets af järn .., med holken .. betäckt med en tunn silfverskålla. JmtFmT 3: 184 (1905). —
-SKRABBA. (†) den sydamerikanska (silverfärgade) fisken Argyreiosus vomer Lin. Linné MusReg. XV (1754). Därs. 67. —
-SKRATT. (i vitter stil) silverklingande skratt. Carlén Köpm. 1: 86 (1860). jfr: ”Den (dvs. fontänen) skrattar ännu sitt silverskratt”, sade hon. Sparre Gård. 429 (1928); jfr silver 1 b β β'. —
-SKRED. [sv. dial. selvskre, sillskräd, silvskräd, sölvskre m. m.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sammangyttrad, silvervit l. blekgrå, långsamt framskridande massa av larver av insektsläktet Sciara Meig., särsk. av arterna S. agminis Kjell. o. S. militaris Now., härmask, luskung. AB 1866, nr 212, s. 3 (: ”sillskrädet”; från Finl.). Väring Frost. 166 (1926). —
-SKRIFT. [jfr t. silberschrift] jfr -bokstav. Rinman JärnH 792 (1782). Friesen o. Grape CodArg. 197 (1928). —
(1, 2) -SKRIN. [fsv. silfskrin] skrin av silver l. för förvaring av silver. Bureus Påw. A 3 b (1604; av silver). Collinder Kalev. 94 (1948; innehållande silver). —
(1—3) -SKRIVARE. [jfr t. silberschreiber] (förr) (i furstes tjänst anställd) skrivare med uppgift att föra räkenskaper över silver (levererat till o. från silverkammare; se d. o. 1); jfr -tygs-skrivare. G1R 17: 64 (1545). At vij .. upburith haffve aff vår tro tienere och sölffscriffvere Oloff Knutszon någre prober, som hann udhi bergzlaghen probere och driiffve lathit haffver. Därs. 26: 570 (1556). Lindroth Gruvbrytn. 1: 59 (1955; om förh. 1571). —
-SKROT. skrot bestående av silver (särsk. sönderbrutna l. uttjänta silverföremål). BoupptVäxjö 1851. —
-SKRUD. (i sht i vitter stil) praktfull dräkt l. klädnad av (silver l.) textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om (dräkt med) utsmyckning l. prydnader av silver; ofta allmännare l. bildl.: silverglänsande skrud l. dräkt (se dräkt II 2 b); äv. om silvergrått l. silvervitt hår (jfr silver 1 b β γ'). Brobergen 164 (1694, 1708; om silvervitt hår). (T.) Silber-Geschmeide, (sv.) silfuer-smide, silfuer-skrud. Lind (1749; under geschmeide). (Lapparna sjunga björnvisan) tå alt (deras) qwinfolk .. kläder sig i sina bästa högtids kläder och silfwerskrud. Fiellström Björnaf. 17 (1755). ”Hur fager du (dvs. huldran) är i din silfverskrud!” Rydberg Dikt. 1: 62 (1876, 1882). Hammarström Sportfiske 279 (1925; om silverglänsande lekdräkt hos lax). —
-SKRUV. särsk. (†): skruvpropp l. skruvlock av silver. BoupptSthm 14/10 1659, nr 117 (på flaska). Därs. 1679, s. 1376 a (på tobaksdosor). BoupptVäxjö 1800 (på flaskor). —
-SKUM. [jfr mlt. sulverschūm, t. silberschaum; silverglete samlas vid avdrivning av silver ur verkbly på ytan]
3) (i vitter stil) silverglänsande skum. Valerius Vis. 1: 26 (1809; i fråga om dryck). Bremer NVerld. 3: 206 (1854; på hav).
-SKUMMANDE, p. adj. (i vitter stil) som skummar med l. bär silverglänsande skum. Sätherberg Skogsh. 13 (1836; om våg). —
-SKUMSPADE~020. (numera föga br.) spadliknande redskap av silver, avsett för skumning. BoupptSthm 1668, s. 1233 (: Silfwer skumspada). —
-SKY. (i vitter stil) silverglänsande sky; äv. bildl. Nattens silfverskyar. Stagnelius (SVS) 3: 47 (1814). Atterbom Minn. 361 (1818; bildl., om slöja). —
-SKÅL. [fsv. silfskal, silverskal] skål av silver (numera företrädesvis använd ss. fruktskål l. dyl., i sht förr äv. ss. dryckeskärl); äv. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl., särsk. om ngt skålformigt som glänser ss. silver. OPetri Tb. 142 (1526). I dricken miödh uhr Sölfskåhl. Visb. 3: 369 (c. 1700). I jasminens silfverskålar nyss min (dvs. Östans) qvällsvard tillredd var. Atterbom LÖ 1: 102 (1824). särsk. i ordspr. Itt ord j sinom tijdh talat, är såsom itt gyllene äple vthi silffskålom. Ordspr. 25: 11 (Bib. 1541); jfr ord, sbst.2 1 a; jfr äv.: Det philosophiska stycket .. har jag läst med nöje. .. Det är ett äple i silfskålom. Ödmann SkrBr. 2: 337 (1815). Begynna medh Nåål, och lychta medh Silffskåål. Grubb 42 (1665); jfr knappnål 1 a. Den som inte aktar knappnålen, får inte silfverskålen. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: (Kammarjungfrun) war så rädd om Fruns saker, och aktade en knappnål som en silfskål. Sahlstedt SagTupp. 42 (1758). —
(1, 2) -SKÅP. skåp av silver l. (vanl.) för förvaring av silver (i sht silverföremål). HovförtärSthm 1773, s. 1216. Schulthess (1885; äv. om skåp av silver). —
-SKÄGGIG. (i vitter stil) jfr -hårig 1; äv. bildl. Stagnelius (SVS) 4: 278 (1822; om bock). CVAStrandberg 1: 112 (1854; bildl., om månen); jfr silver 1 b β α'. Laurin Minn. 1: 146 (1925, 1929; om gubbe). —
-SKÄKTA. (numera bl. tillf., med ålderdomlig prägel) jfr -pil, sbst.1 MeddRiksheraldÄmb. 10: 322 (i handl. fr. 1686). —
(1, 2) -SKÄNK, sbst.1 (numera bl. tillf.) skänk(skåp) för förvaring av silver. Wikforss 2: 608 (1804). —
-SKÄR. (i vitter stil)
1) ljus o. silverglänsande. Böljan, der vi plöja / nu en fåra silfverskär. Sturzen-Becker 6: 138 (1868).
-SKÄRA, r. l. f. skära av silver; äv. (i vitter stil) bildl., om den skärformiga nymånen (jfr silver 1 b β α'). Lundegård Tit. 398 (1892). Lagergren Minn. 2: 436 (1923; bildl.). —
-SKÄRP. skärp av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. av försilvrat läder l. av annat silverglänsande material. Bremer Strid 183 (1840). Ett brett silverskärp av resår. Krusenstjerna Fatt. 1: 253 (1935). —
-SKÄRSTEN~02 l. ~20. [jfr t. silberscherstein] metall. silverhaltig skärsten. Wallerius Min. 459 (1747). —
-SKÖLD. sköld (l. sköldliknande platta) bestående av l. överdragen l. beslagen med silver; i pl. äv. [jfr gr. αργυράσπιδες, pl.] (i skildring av ä. förh.) om soldater med sådana sköldar. Stiernhielm Cup. 9 (1649, 1668). Bergman GotlSkildr. 71 (1882; på välkomma). Bengtsson Silv. 26 (1931; i pl., om soldater). —
-SKÖLDAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) som bär l. har sköld av l. överdragen med silver; äv. bildl., särsk.: som bär (skyddande) silverglänsande fjäll l. dyl. (Gud har) Fylt alla Hafwen med een Sölfwersköldad Skara. Spegel GW 187 (1685). Kolmodin Liv. 3: 220 (1832; om soldater). —
-SKÖTEL. (†) (den silverfärgade, till formen om en skyttel påminnande, i varma hav förekommande) fisken Trichiurus lepturus Lin., värjfisk. Linné MusReg. XV (1754). Därs. 76. —
-SLAG, sbst.1 (i vitter stil) silverklingande slag (t. ex. från slagur). Stiernstedt Sneck. 159 (1924). —
-SLAGEN, p. adj. (†) silverbeslagen. G1R 5: 216 (1528; om hirschfängare). Visb. 3: 242 (c. 1655; om kniv). —
-SLAGG. [fsv. silfslag; jfr t. silberschlacke, ä. t. äv. silberschlag] metall. slagg bildad vid smältning av silvermalm; jfr -glete. VarRerV 50 (1538).
Ssg: silverslagg-varp. (numera bl. tillf.) (hög av) avfall bestående av silverslagg. JernkA 1817, 1: 51. —
-SLAGLOD~02 l. ~20. [jfr t. silberschlaglot] (i fackspr.) slaglod för lödning av silver- (arbeten), särsk. utgörande en legering av silver, koppar o. zink; jfr -lod 1. Rinman JärnH 522 (1782). HbVerkstTekn. 1: 325 (1944). —
-SLANT. jfr -mynt 1. Enligt en urgammal plägsed, .. bar hvar brud, liksom hvar brudgum, en silfverslant i den venstra strumpan. Bremer Dal. 127 (1845). —
-SLIDA, förr äv. -SLID l. -SLIDRA l. -SLIDER. slida av silver (till kniv l. svärd o. d.); äv. allmännare: etui l. fodral av silver. HH 2: 28 (1548; för svärd). RannsaknAntikv. I. 1: 141 (1682; för kniv). Han drog en .. penna / försigtigt ur en aflång silfverslida. Heidenstam Vallf. 74 (1888). —
-SLINGAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) hopsnodd l. flätad av silvertråd; jfr silver 1 e. (Freya) styr sina svanor med silfverslingade tömmar. PDAAtterbom i Phosph. 1811, s. 12. —
-SLÅ. [fsv. silfsla] (i vitter stil, tillf.) beslå (ngt) med silver; anträffat bl. bildl., i fråga om månljus (jfr silver 1 b β α'). Kring träden med dimman det (dvs. månljuset) flyter / och silfverslår fuktig bark. Ekelöf Öd. 40 (1911). —
-SLÄNDA. (i vitter stil, numera bl. tillf.) (till spinning använd) slända av silver. Lohman Vitt. 400 (1720; i bild). —
-SLÖJA. [jfr t. silberschleier, eng. silver veil]
1) slöja av (tunt) tyg innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); ofta (i sht i vitter stil) allmännare l. mer l. mindre bildl., om l. med syftning på (ngt som påminner om l. tänkes ss. en) silverglänsande slöja (jfr 2). Hans (dvs. den ryske amiralens) segels silfverslöja / Betäcker hafvets barm. Stenhammar 46 (1793). Runeberg (SVS) 2: 110 (c. 1827; i fråga om månsken); jfr silver 1 b β α'. Arnell Moore LR 1: 8 (1829; om ansiktsslöja). Martinson Kap 94 (1933; om vattenfall); jfr silver 1 b β β'.
2) fotogr. på fotografiskt negativ: (fel bestående i) speglande beläggning av metalliskt silver. Roosval Vogel PraktFotogr. 130 (1901). —
-SMED. [fsv. silfsmiþer] person (hantverkare) som förfärdigar (o. handlar med) silverföremål; jfr guldsmed. Apg. 19: 24 (NT 1526).
1) försedd med beslag l. inläggning(ar) o. d. av silver. Möller 1981 (1790). Tamburmajoren .. svingade den silversmidda staven. Hodell Wärdsh. 145 (1945).
2) i utvidgad anv., om klädedräkt l. klädesplagg l. om person l. ngns arm o. d.: (rikt) smyckad med prydnader av silver l. med broderier l. galoner o. d. innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. om soldat l. trupp l. om häst o. d.: som bär silverbeslagna vapen resp. seldon o. d. CupVen. C 4 a (1669; om klädesplagg). Bellman (BellmS) 5: 37 (1779; om armar). En guld- och silfversmidd Samnitisk armé. Kolmodin Liv. 3: 344 (1832). De granna vagnarne, dragna af silfversmidda ståtliga hästar. Bremer GVerld. 2: 150 (1860). Jag blev med köld och höghet avvisad av en silversmidd betjänt. Landquist Minns 105 (1949). —
-SMIDE. [fsv. silfsmidhe] smidesarbete med silver ss. material; ofta konkret: smidesarbete av silver; ofta koll.; jfr -gesmid. G1R 29: 557 (1560; konkret). Schroderus Os. 2: 722 (1635; konkret, koll.). EP 1792, nr 35, s. 3 (i pl., konkret). BtRiksdP 1898, 8Hufvudtit. s. 244 (abstr.). De äldsta bevarade kalkarna anses vara de från Antiokia och Amiens. Den förra .. är ett märkligt silversmide. Stenberg KyrkSkrud 197 (1950). —
(1, 2) -SMYCKA. smycka med (beslag l. prydnader l. föremål av) silver; företrädesvis (i sht i vitter stil) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Fröding NDikt. 122 (1894; i p. pf., om bord). Armfelt VildmPar. 232 (1920). —
Ssg: silversmältar-, äv. silversmältare-lön. (numera bl. mera tillf.) Holmkvist BergslHyttspr. (cit. fr. 1544). —
-SMÄLTNING. (i fackspr.) smältning av silver l. silvermalm; förr äv. konkret, om den smälta massan. Hiärne Berghl. 449 (1687; konkret). JernkA 1904, s. 536. SFS 1918, s. 2435. —
-SNODD, r. l. m. jfr -galon, -snöre. Stöflor med Snörhåll och en stadig Silfwer snod hwarmed stöflorne till snöras. KlädkamRSthm 1764, s. 274. —
-SNÄLLOD~02 l. ~20. [jfr t. silberschnellot] (i fackspr.) för snällödning av silver(arbeten) avsett lod (numera vanl. innehållande tenn). Scheutz Bleckarb. 79 (1849). AHB 8: 70 (1862). —
-SNÖ. [jfr t. silberschnee] (i vitter stil) silvervit snö; äv. bildl. (särsk. om silvervitt hår; jfr silver 1 b β γ'). Lidner (SVS) 1: 267 (1781; om silvervitt hår). O, vore jag (dvs. förgätmigejen) som rosen skön, / Och ljus och mild som silfversnön / På Liljans unga blad. AAGrafström 1: 225 (1819, 1864). —
-SNÖRE. snöre innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); företrädesvis om sådant snöre använt ss. prydnad (jfr -galon); jfr -snodd. HH 2: 11 (1548). Han hade (på uniformen) .. silfverfransade epåletter, silfversnören på bröstet och sabel vid sidan. Lagerlöf Antikr. 72 (1897). (En tolk) ledde .. (utländskornas) hund i ett silversnöre. Martinson VägUt 107 (1936). särsk. (i bibeln) i nedan anförda bildl. uttr., syftande på en människas liv tänkt ss. ett silversnöre vari ngt är upphängt; jfr -tåg o. livs-tråd 1. Tänk på din Skapare i din ungdom, förr än de onda dagar komma, .. förr än silfwersnöret bortkommer .., och guldskålen sönderbrister. Melin HelSkr. Pred. 12: 6 (1861; äv. i Bib. 1917). —
-SOBEL. [jfr t. silberzobel] (i fackspr.) varietet av sobel med vita stickelhår. UB 3: 494 (1873). —
-SPADE. för uppläggning l. servering (t. ex. av smörgåsar l. tårta) använd spade av silver. BoupptSthm 1675, s. 1138 a (: Sölfwer spada). —
-SPANN. [fsv. silfspan] (†) spänne l. halsband l. diadem l. dyl. av silver. HFinlKamF 1: 29 (1536). —
-SPATSERVÄRJA. (†) (mindre) silvervärja avsedd för användning vid promenader o. d. BoupptSthm 1676, s. 197 a. 3Saml. 2: 138 (1763). —
-SPECIE. (förr) speciemynt myntat i silver; äv.: riksdaler specie (se riksdaler 1 b β α'). En Swensk eller Holländsk Specie-Dukat beräknas lika med 1 R(iks)d(aler) 46 s(killing) i Silfwer-Specie. DA 1824, nr 87, s. 2. Två blanka silfverspecier. Carlén Skuggsp. 2: 349 (1865). SvRiksd. 13: 151 (1934; om ä. förh.). —
-SPEGEL. [jfr t. silberspiegel] spegel av silver l. (om moderna förh. nästan bl.) med infattning av silver l. med reflekterande (i allm. på spegelglasets baksida anbragt) beläggning av silver; äv. dels allmännare, om speglande yta av silver, dels bildl., särsk. om silverglänsande vattenyta (jfr silver 1 b β β'). Bremer GVerld. 3: 40 (1861). Golfens lugna silfverspegel krusade ett stim af fisk. Snoilsky 1: 243 (1865, 1878). UB 4: 522 (1873; om spegel med reflekterande beläggning av silver). Bolin OrgKemi 122 (1925; om speglande yta av silver). Varje romersk tjänsteflicka ville (i det antika Rom) ha sin silverspegel. Kulturen 1941, s. 57. —
-SPETS.
1) till 1, 5: (bild av) spets (t. ex. på pil) av l. i silver. MeddRiksheraldÄmb. 9: 46 (1941; om pilspetsar i vapen).
2) till 1: (knypplad l. sydd) spets innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); äv. ss. ämnesnamn, särsk. om tyg av sådant material. KlädkamRSthm 1647, s. 26 a. GustStil 46 (1926; ss. ämnesnamn).
-SPETSAD, p. adj.1 (numera bl. tillf.) som har spets l. ände av silver. Nyblom Twain 1: 143 (1873; om käpp). —
-SPETSAD, p. adj.2 (†) försedd med en l. flera silverspetsar (se -spets 2). Silfwer och gullspeszade kläder. Swedberg SabbRo 167 (1704, 1710). —
-SPIAUTER. (spiat) (†) tråd av silverliknande zinklegering (nysilver)? 1 .. (oval) ask, däruti Sitter-Tråd (dvs. mässingstråd) och Silfwer Spiat. BoupptVäxjö 1779. —
-SPINK. (i fackspr.) vid silverarbete erhållet avfall i form av spröda bitar; jfr -skrot. Lind 1: 466 (1749). —
-SPIRA, r. l. f. BraheBrevväxl. II. 1: 3 (1639). Silfverspirorna på konsistoriibordet framför Upsala akademis rektor. Böttiger 6: 31 (c. 1875). —
-SPJUT. spjut av silver; äv. om hatelett. Beskow Dram. 1: 12 (1836). StKokb. 330 (1940; om hatelett). —
-SPRÅK. (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverklingande språk; äv. bildl. Thomander 1: 665 (1839; bildl., om musik). —
-SPRÄNGD, p. adj. insprängd med korn l. partier bestående av l. glänsande ss. silver; äv. om hår l. skägg o. d.: insprängd med silvergrå l. silvervita strån (jfr silver 1 b β γ'). I bergets höga, silfversprängda salar. Stagnelius (SVS) 4: 128 (c. 1817). Böttiger 2: 221 (1852, 1857; om hår). Juhlin-Dannfelt 136 (1886; om hönsfjädrar). Hammenhög Torken 50 (1951; om pälsverk). —
-SPÅNAD. (numera knappast br.) silke överspunnet med silvertråd; jfr silver 1 e. Atterbom LÖ 1: 236 (1824). Cannelin (1939). —
-SPÅNG.
1) (†) (ss. prydnad använd smal l. tunn) skiva l. plåt av silver; äv.: silverspänne. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 11 (1583). 1 Hatt med Sölfv(er) Spang. BoupptSthm 1673, s. 289 b.
2) (i vitter stil) silverglänsande spång (över vatten); företrädesvis bildl., särsk. om smal, silverglänsande strimma av månsken l. stjärnljus över vattenyta (jfr silver 1 b β α', β'). Månen nu en silfverspång / slår öfver ocean. Rydberg Dikt. 1: 135 (1876, 1882). Aftonstjärnan .. kastade en glimmande silverspång över havet. HågkLivsintr. 10: 44 (1929). —
-SPÄND, p. adj. (numera bl. ngn gg arkaiserande) om sko: försedd med silverspänne; förr äv. i utvidgad anv., om person l. häst: försedd l. prydd med (tillspända) silverspännen l. dyl. SvForns. 2: 296 (om skor). En djeckne .. (som är anställd i tullen) ähr silfspenter både till händer och fötter. RP 7: 447 (1639). Gångaren grå, / Som sadlad och sölfspänder står. PolitVis. 101 (1732). Högberg JesuBr. 1: 90 (1915; om skor). —
-SPÄNNE. [fsv. silfspänne] JönkTb. 111 (1525). Manuale medh Sölfv(e)r spenner. BoupptSthm 1668, s. 1494. Skorna med silverspännen. Johnson DrömRosEld 154 (1949). —
-STAM. [jfr t. silberstamm] (i vitter stil) om silvervit trädstam. PoetK 1821, 1: 246 (om björkstam). —
-STASS. (ngt vard.) stass bestående av silversmycken l. silverprydnader. Heidenstam Svensk. 1: 136 (1908). —
-STAT. [jfr amerik. eng. silver state] jfr -land 1. NF 20: 263 (1896; om den nordamerikanska staten Colorado). —
-STAV. OPetri 2: 211 (1528). Håfmarskalckens Silfwer Staf. HovförtärSthm 1741, s. 145. Stiernstedt Attentat 170 (1942). —
-STEN. [fsv. silfsten; jfr t. silberstein (i bet. 2)]
1) (†) kula l. dyl. av silver, ingående i l. avsedd för arm- l. halsband av koraller o. d.; jfr -märkesten. Etth Korrell bandh medh Sölff Stener. ArbogaTb. 4: 57 (1546). TullbSthm 13/6 1582.
2) (numera bl. tillf.) silverhaltig sten l. malm, (stycke) silvermalm. Wallerius SystMin. 2: 342 (1775). Nasafjälls silfversten. Ling Gylfe 80 (1812).
Ssg (till -sten 2; †): silverstens-malm. malmåder l. malmkropp av silvermalm; jfr malm 2. Hülphers Norrl. V. 3: 103 (1797). —
-STICKNING. silverbrodering, silverbroderi; särsk. konkret. Ehrenadler Tel. 102 (1723; abstr.). Strindberg SvÖ 3: 267 (1890; i pl., konkret). —
-STIFT. [jfr t. silberstift] stift av silver; särsk. dels (i sht konst.) om smalt stift av silver att (skriva l.) teckna med, dels bildl. TullbSthm 10/12 1573 (: Sijlff- (uer) stijffte, pl.). JournManuf. 2: 45 (1826; använt vid skrivning på plån). I korken (till en ihålig glaskula) fästes ett mycket smalt silverstift af 1,25 dec.-tum längd. Fries Krutl. 152 (1869). Teckning med silverstift. Wrangel Minn. 124 (1925). BonnierLM 1954, s. 358 (1940; i pl., bildl., om stjärnor).
-STIL.
1) (i vitter stil) till 1: (stil i) silverskrift; särsk. mer l. mindre bildl., om l. med syftning på ngt silverglänsande (särsk. månsken l. stjärnor på himlavalvet), tänkt (tänkta) ss. skrifttecken (jfr silver 1 b β α'). AAGrafström 2: 26 (1864; i bild). Du (dvs. månskenet) textade din silfverstil i barken / Af någon lind. Wirsén Sång. 19 (1884). Goldkuhl Silv. 93 (1928).
2) [jfr motsv. anv. av t. silberschrift; benämningen åsyftar stilens litenhet o. tydlighet (jfr diamant 6, pärl, sbst.1, o. silver 1 i)] (numera knappast br.) halvcicero, nonpareil; jfr -tryck 2. Weste 999 (1807: Silfverstyl). Dalin (1854). (Sv.) silverstil (fin.) hopeakirjoitus. Cannelin (1939); möjl. till 1.
3) i sht konst. till 2: stil(riktning) i fråga om framställning av silverarbeten. TT 1872, s. 197. —
-STILETT. särsk. (†): fin (böjlig) sond av silver (för medicinska undersökningar o. d.). Hoorn Jordg. 2: 30 (1723: silfwer stildet). —
-STJÄRNA.
2) stjärnformig figur av silver l. silverglänsande material (äv. textilt material innehållande silvertråd; jfr silver 1 e); äv. (i sht i vitter stil) allmännare, om ngt mer l. mindre stjärnformigt som glänser ss. silver (t. ex. blomkalk l. rimfroststjärna). PoetK 1818, 1: 95 (om rimfroststjärnor). Arnell Scott Sjöfr. 115 (1829; på fana). Spirande från mossans bädd, / Lyfter hon (dvs. vårblomman), så blyg och rädd, / Åtta-uddig silfverstjerna. Valerius 1: 153 (c. 1850). Lundell (1893; på uniform). Moberg Invandr. 114 (1952; i bild på silverdollar). —
(1, 3) -STOCK. (i sht i fackspr.) om (ett lands l. en centralbanks) förråd av silver. Chydenius 297 (1766). Fersen HistSkr. 2: 143 (c. 1790). —
-STOFT, sbst.1 stoft av silver, fint pulveriserat silver (jfr -doft); äv. bildl. Tranér Anakr. 193 (1833; bildl., om blomsterregn från körsbärsträd). Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 43 (1854). Från .. (månen) duggade det silfverstoft öfver .. ytan af insjön. Lundegård Tit. 143 (1892); jfr silver 1 b β α'. —
-STOFTAD, p. adj. (numera föga br.) överströdd med stoftfina prickar av silver l. silvertråd (jfr silver 1 e) l. silverglänsande material. JournD 1853, s. 24 (om tyg). —
-STOL.
-STOLPE. [fsv. silverstolpe] (numera bl. tillf.) (avbildning av) stolpe av silver l. glänsande ss. silver. Tranér Anakr. 194 (1833). IdrFinl. 1: 103 (1904). —
-STRAND. (i vitter stil) strand vid silverglänsande vatten; jfr silver 1 b β β'. Stagnelius (SVS) 3: 10 (1814). —
-STRECK.
2) streck l. rand av silver l. glänsande l. vitt (vit) ss. silver; äv. om streck skrivet med silverbläck (jfr silver 1 d). Thomson Insect. 200 (1862; på insekts vinge). Friesen o. Grape CodArg. 182 (1928; skrivet med silverbläck). TSvLärov. 1945, s. 389 (om rand av avsatt silver på glasplatta). —
-STRECKAD, p. adj. försedd med silverstreck (se d. o. 2); särsk. entomol. i uttr. silverstreckade pärlemorfjärilen, pärlemorfjärilen Dryas paphia Lin., som har silverglänsande ränder på undersidan av bakvingarna. Silfverstreckade pärlemorfjärilen. 2NF 22: 717 (1915). —
-STRIMMA, r. l. f. strimma l. smalt band av silver (t. ex. i smycke); oftast allmännare l. bildl.: silverglänsande l. silvervit strimma, särsk. (i vitter stil) av (mån)ljus l. vatten l. i hår o. d. (jfr silver 1 b β α'—γ'). HB 2: 226 (1588). Thet Himla Lius (dvs. solen) .. / .. sprider wjdt omkring the Silfwer-Strjmor klara. Spegel GW 35 (1685). Åren redan silfverstrimmor / Flätat i din mörka lock. Östergren NDikt. 123 (1879). 2NF 22: 717 (1915; på fjärils vingar). Krusenstjerna Pahlen 2: 231 (1930; om strimma av månljus). Utför den svarta branten störta bäckarna i smala silverstrimmor. Barthel Atl. 60 (1931). Form 1950, s. 197 (i smycke). —
-STRIMMA, v. (tillf.) ge (ngt) silverstrimmor; särsk. i pass. med intr. bet.: få silverstrimmor. När lockarna börja silverstrimmas. Östergren (1938). —
-STRIMMAD, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -strimma, sbst. Stiernstedt Spegl. 44 (1936; om månbelyst vatten). HågkLivsintr. 20: 93 (1939; om hårlockar). —
-STRIMMANDE, p. adj. (i vitter stil, mera tillf.) som bildar silverstrimmor. Det hvitfradgande och silfverstrimmande vattnet. AB 1897, nr 176, s. 3. —
-STRIMMIG. (i sht i vitter stil) jfr -strimma, sbst.; äv. bildl. Bovallius CentrAm. 3 (1887; om bäck). Jöns Budde sitter i klostercellen / .. silverstrimmig i hårets krans. Österblom Skum 78 (1900). Lundkvist Spegel 229 (1953; om visslingar); jfr silver 1 c. —
-STRÅ. (i vitter stil) silvergrått l. silvervitt hår- l. skäggstrå; jfr silver 1 b β γ'. Lindqvist Mamin Ural 12 (1904). —
-STRÅLE. [jfr t. silberstrahl] (i vitter stil) silverglänsande stråle (av (mån)ljus l. vatten; jfr silver 1 b β α', β'). Swedberg SabbRo 552 (1701, 1710; från komet). Atterbom Minn. 445 (1818; om vattenstrålar). Månens silfverstrålar. Bagge Wendt 146 (1835). —
-STRÄNG.
1) sträng (förr äv. tråd) av silver l. överdragen l. överspunnen med silver; numera nästan bl. om med silver överspunnen sträng (vars underlag består av en tarm- l. stålsträng) till l. på stränginstrument; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -bas. TullbSthm 13/6 1582. (Sv.) Silfwer-sträng .. (t.) Silberdraht. Lind (1738). Konung Erik på sin luta leker, / .. Och den hvita handen välljud smeker / Fram ur silfversträng och cederträ. Snoilsky 1: 165 (1870, 1874). Månskenets silversträngar spelade upp till dans för dem. Krusenstjerna Fatt. 2: 59 (1936).
2) (mera tillf.) silverglänsande ström l. stråle av vatten. Brudslöjorna, dessa långa silversträngar, som bildas vid bäckarnas fall utför klyftorna. Wallquist LappmDokt. 24 (1936). —
-STRÖ. beströ (ngt) med partiklar av silver; nästan bl. (i vitter stil) bildl.: beströ (se d. o. 1, 1 slutet) med ngt som glänser ss. silver (särsk. i fråga om (mån)ljus l. grånande hår; jfr silver 1 b β α', γ'); ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Phosph. 1810, s. 15 (i p. pf., om himmel vid soluppgång). Kullberg Tasso 1: 123 (1860; i fråga om månljus). När åldern silverströr ditt hår. Östergren (1938). En frostkall novembermorgon med en klar och ren sol skinande över det vita, silverströdda gräset. Moberg Invandr. 412 (1952). —
-STRÖM. [jfr t. silberstrom] (i vitter stil)
1) till 1—3, bildl., om mängd av silver som (gm handel) förflyttas från en plats till en annan. 2VittAH 21: 100 (1843, 1857).
2) till 1, om silverglänsande ström l. vattendrag; jfr silver 1 b β β'. LBÄ 5—6: 1 (1797). Staden (Viana) ligger utbredd för våra fötter .. badad av oceanvågorna och genomfluten av Limas silverström. Rogberg Portug. 85 (1931). —
-STRÖPULVER~020. (förr) farm. (för sårbehandling använt) ströpulver utgörande en blandning av kolloidalt silver o. mjölksocker. BenämnApoteksv. 76 (1930). —
-STUKAT. (†) med stukatklinga försedd silvervärja. BoupptSthm 1670, s. 944 (: Sölf(we)r Stocade). Därs. 1677, s. 129 b (1676). —
-STYCKE. [fsv. silfstykke (i bet. 1); jfr t. silberstück (i bet. 1 o. 2)]
1) stycke silver; äv.: silvermynt; förr äv.: silverpjäs, silversak. Schück VittA 4: 470 (i handl. fr. 1736; om silverpjäser). (I Amsterdams bank) Tages Gull- och Silfwer-stycken .. emot efter halten. König LärdÖfn. 5: 100 (1747). Fréville Söderh. 1: 86 (1776; om silvermynt). Rig 1950, s. 94.
-STÅL. [jfr t. silberstahl, eng. silver steel] tekn. (till eggverktyg använt) stål innehållande (obetydlig) tillsats av silver; i fråga om nutida förh. bl. i utvidgad anv., om högklassigt verktygsstål tillverkat i runda, silverglänsande stänger av noggranna mått. Berzelius ÅrsbVetA 1822, s. 109 (om stål innehållande silver). (Bland Sandvikens tillverkningar märkes) s. k. silfverstål för finare borrverktyg, såsom tandläkarborrar, finare och gröfre spiralborrar etc. 2NF 24: 680 (1916). —
-STÄLL. ställ av silver (för flaskor med olja o. ättika l. för saltkar l. skål o. d.); jfr -syrtut. BoupptVäxjö 1892. En slipad glasskål i silverställ. KarlJohStil. 68 (1924). —
-STÄMMA. [jfr t. silberstimme] (i vitter stil) jfr -röst; äv. bildl. Kellgren (SVS) 1: 238 (1777). Anholm Norm. 67 (1898; bildl.). (Nathan Söderbloms) silverstämma fyllde rummet med skämt och gamman. HågkLivsintr. 15: 111 (1934). —
(1, 2) -STÄMPEL. (i sht i fackspr.) (redskap för åsättande av) stämpel på silvervara; jfr kontroll-stämpel. AB 1845, nr 294, s. 4 (om redskap). 2SvUppslB 16: 778 (1950). —
-STÄNK. (i sht i vitter stil) stänk av (smält) silver l. av silverfärg (se d. o. 2) l. silverglittrande vätska (särsk. vatten; jfr silver 1 b β β'); ofta bildl., särsk. om ”stänk” av silverglänsande månljus l. av silvergrått l. silvervitt hår (jfr silver 1 b β α', γ'). Månen göt på drifvans bäddar / skimmerrik ett silfverstänk. Wirsén Vint. 5 (1890). Silverstänk av lysande måsar i rymdens purpur. Bergquist MolandGrev. 28 (1919). Engström Hemsp. 168 (1921; om vattenstänk). Sparre HetKust. 111 (1934; i hår). —
-STÄNKA. (i sht i vitter stil) bestänka l. förse (ngt) med silverstänk; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. JGOxenstierna 1: 10 (1805; i p. pf.; om molnkant vid soluppgång). Jag ser bleka strimmor silfverstänka edra hjässor. Jag ser bland eder helt hvita hufvud. GHT 1897, nr 258 B, s. 2. —
-SULFAT. [jfr t. silbersulfat, eng. silver sulfate] kem. svavelsyrans neutrala silversalt (Ag2SO4). Cleve KemHlex. (1883). —
-SULFID. [jfr t. silbersulfid, eng. silver sulfide] kem. kemisk förening av silver o. svavel (Ag2S). LAHT 1918, s. 219. —
-SULFURET. [jfr t. silber sulfuret] (†) silversulfid. Almström KemTekn. 1: 295 (1844). Cleve KemHlex. (1883). —
-SUSNING. (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverklingande susning. Myrtens Silfversusning vårt bröllopp söng. Phosph. 1810, s. 212. —
-SVALL. [jfr t. silberschwall] (i vitter stil) silverglänsande (o. silverklingande) svall (av vatten). Stagnelius (SVS) 1: 318 (1815). Och bäcken brusar / Med silfversvall. Modin Dikt. 14 (1878). —
-SVÄRD.
1) svärd (med fäste) av silver l. beslaget med silver. KlädkamRSthm 1650 Fransk., s. 201. Atterbom Minn. 606 (1819).
2) [jfr eng. silversword] bot. (den på Hawaiiöarna hemmahörande) växten Argyroxiphium sandvicense DC., som har svärdsliknande blad täckta av silverfärgat dun. VäxtLiv 5: 606 (1940). —
-SYRTUT. (numera mindre br.) bordsställ (se d. o. 2) av silver; jfr -ställ. DA 1793, nr 139, s. 2. BoupptVäxjö 1799. —
-SÅLLAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) översållad med prydnader av silver l. broderier av silvertråd (jfr silver 1 e). Heidenstam Dikt. 112 (1895; om kappa). —
-SÅPA. [jfr t. silberseife] (numera föga br.) (ljus,) ogenomskinlig, silverglänsande såpa. (Ekenberg o.) Landin 900 (1894). KommentSvFarm. 996 (1905). —
-SÖMMAD, p. adj. (i sht i vitter stil) broderad med silvertråd; jfr silver 1 e. Mantelns silfversömmade släp. Lönnberg Kåre 10 (1887). —
-TACKA. [fsv. silftakka] tacka (tjock rektangulär platta) av (gjutet) silver; jfr -barr 1. 2SthmTb. 5: 254 (1577). —
-TAK. (i vitter stil) tak av silver; oftast bildl., särsk. om silverglänsande (istäcke på) vattenyta (jfr silver 1 b β β'). Spegel ÖPar. 41 (1705). Hon (dvs. Ran) stöter ett hål i sitt silfvertak, / och släden ligger i öppen vak. Tegnér (WB) 5: 126 (1820). Bremer Dal. 113 (1845; om källas vattenyta). —
-TAL. [fsv. silftal] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) (antal enheter utgörande ngts) värde i (vägt l. myntat) silver. UpplDomb. 8: 192 (1586; i fråga om bördslösen). Dijkman Obs. B 7 b (1686; i fråga om vägt silver). UpplFmT 41: Bil. 3, s. 47 (1927; om medeltida förh.). —
-TALLRIK. tallrik av silver l. (i utvidgad anv.) av nysilver (jfr silver 1 h o. anm. sp. 2403). Svart G1 81 (1561: söölff talerker). KatalÅhlénHolm 94: 7 (1929; av nysilver). —
-TAMP. (†) (vid remtyg o. d. fäst) tappformig, hängande prydnad av silver. G1R 28: 18 (1558). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 107. —
-TAND.
2) [jfr t. silberzahn] (†) (i naturen förekommande) tand- l. taggformig bildning av gediget silver. Wallerius Min. 307 (1747). Heinrich (1828). —
-TAVLA. [fsv. silftafla] (numera bl. mera tillf.) tavla av silver; särsk. dels om sådan tavla med bildframställning l. inskription (l. använd att skriva på) o. d., dels om urtavla av silver. G1R 13: 211 (1541; om tavla med bildframställning). Månge Stycker finnas vthi then helge Skrifft, som man borde medh gyllene Bookstäfwer låta skrifwa vppå Silfwertaflor. Rudbeckius TröstLärPred. A 3 a (1614, 1643). DA 1771, nr 74, s. 4 (om urtavla). —
(1—3) -TAXA. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silverskatt (se d. o. 2). G1R 6: 273 (1529: silff taxen). Därs. 272 (1875). —
-TE.
1) [med tanke på dryckens silverfärg (se d. o. 1); jfr -grogg] dryck bestående av varmt vatten med socker (o. grädde l. mjölk). Wretlind Läk. 5: 51 (1897). Lewenhaupt MinnV 132 (1936).
2) (mera tillf.) handel. beteckning på kinesisk tesort av späda knoppar med silvervit färg. SvD(A) 1937, nr 109, s. 10. —
-TEMPEL. (numera bl. tillf.) särsk. om (plastisk) avbildning (bild) i silver av tempel. Apg. 19: 24 (NT 1526). —
(1 i) -TID. (†) = -ålder 1; anträffat bl. i sg. best. Rudbeck Atl. 3: 132 (1698). Runius (SVS) 2: 9 (1724). —
(1—3) -TILLGÅNG~02 l. ~20. tillgång på silver; äv. konkretare: tillgång bestående av silver (jfr -förråd). AdP 1800, s. 651. Beskow i 2SAH 37: 137 (1863; i pl., konkretare). —
-TILLVERKNING~020.
1) framställning av silver (ur silvermalm); äv. dels konkretare, om sätt att framställa silver, dels konkret, om mängd av framställt silver. Granström SalaGruv. 246 (i handl. fr. 1605). Rinman 2: 629 (1789; konkretare). Berzelius Kemi 2: 497 (1822; abstr.). JernkA 1904, s. 540 (konkret).
-TINKTUR. [jfr t. silbertinktur]
1) (†) ss. läkemedel använd tinktur framställd ur silver (l. ur ämne som erhållits gm behandling av silver med salpetersyra l. dyl.) o. med karakteristisk blå färg härrörande från koppar i silvret. ApotT 1698, s. 88. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 412 (1768). Möller 2: 922 (1785). (Sv.) Silfvertinktur .. (t.) Silbertinktur. Heinrich (1828); möjl. till 2.
2) silverbläck l. (numera vanl., mera tillf.) silverfärg (se d. o. 2). Rosenstein 1: 36 (1783; om silverbläck). Blomberg MolnBröd. 41 (1932; om silverfärg). —
-TINNE.
2) (†) av silver bestående avslutning av vattenrör, mynnande över badkar l. dyl. Spegel ÖPar. 41 (1705). —
-TIONDE. (förr) kam. av tillverkare av silver 1649—1877 erlagd skatt utgörande en tiondel av utvunnet silver; ngn gg äv. i utvidgad anv., om skatt från silverbergsmän, utgående med fixt belopp. Rinman 1: 166 (1788; i utvidgad anv.). (Agardh o.) Ljungberg I. 3: 27 (1853). —
-TISTEL. [jfr t. silberdistel] bot. (prydnads)-växten Carlina acaulis Lin., som har silverglänsande holkfjäll; stundom äv. i utvidgad anv., om växt tillhörande släktet Carlina Lin. (särsk. i uttr. storblommig silvertistel, C. acaulis Lin., allmän silvertistel, C. vulgaris Lin., spåtistel). Allmänna Silfvertisteln. Torén Rebau o. Hochstetter 134 (1851). Storblommiga Silfvertisteln. Därs. Hylander PrydnV 37 (1948; om C. acaulis). —
-TOALETT. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) toalettskrin (med beslag o. d.) av silver; äv. om uppsättning av toalettartiklar helt l. delvis av silver. Wrangel TessPal. 42 (i handl. fr. 1735; om uppsättning av toalettartiklar). Thomée IllSv. 90 (1873; om skrin av förgyllt silver). —
-TOFS. jfr -frans. KlädkamRSthm 1753 A, s. 133. Porte-Epée med Silfvertoffs. SamlFörfArméen 5: 525 (1858). —
-TON. [jfr t. silberton]
1) (i sht i vitter stil) silverklingande l. silverklar (se d. o. 2) l. silverren (se d. o. 3) ton; stundom närmande sig l. övergående i bet.: silverröst. Möller (1790). (Thilda) sjöng efter någon stund med låg silfverton ett litet Elegiskt qväde. Palmstjerna Snapph. 2: 93 (1831). särsk. mer l. mindre bildl. (jfr 2). Romantikens luftiga fantastiskt klingande silfverton. Järta 2: 622 (1820). Mer och mer förflyktigas stämningens fina silfverton. OLevertin i OoB 1895, s. 74.
2) i sht konst. bildl. (jfr 1 slutet), om silvervit l. silverskimrande färgnyans. Upmark Lübke 657 (1872). Då silvertonen över sjön förvandlats till guld .. begynte kaffedrickningen. TurÅ 1945, s. 155. —
-TONAD, p. adj. i sht konst. tonad i silverton (se d. o. 2). (Per Ekström) målar solen bländhvit i en silfvertonad luft. Nordensvan SvK 619 (1892). —
-TONANDE, p. adj.
1) [jfr t. silbertönend] (i vitter stil) ljudande med silverton (se d. o. 1). Stagnelius (SVS) 3: 103 (1817; om läppar). En silvertonande klocka. Jändel HavKlock. 12 (1923).
2) i sht konst. skimrande l. skiftande i silverton (se d. o. 2). 2NF 17: 1310 (1912; om atmosfär återgiven på målning). —
-TONIG. som har silverton, kännetecknad av silverton.
2) i sht konst. motsv. -ton 2. (Den holländske målaren P. Wouwermans) fina, silfvertoniga landskap. NordT 1885, s. 318. —
-TOPP. särsk. bot. (den i Sydamerika inhemska, i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Peperomia Fraseri C. DC., som har vita toppställda blomställningar. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 358 (1947). —
-TORSK. [jfr dan. o. nor. sølvtorsk] zool. (den i Medelhavet levande, silverglänsande) fisken Gadiculus argenteus Guich.; äv. allmännare, om fisk tillhörande släktet Gadiculus Guich. (särsk. i uttr. sydlig silvertorsk, G. argenteus Guich., nordlig silvertorsk, G. thori J. Schmidt). FoFl. 1907, s. 208. DjurVärld 6: 393 (1962).
-TRESS. [jfr t. silbertresse] (numera föga br.) träns l. fläta innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1718, s. 22 (: Silfwer brässer; sannol. felaktigt för -trässer). HusgKamRSthm 1765, s. 418. —
-TRESS-GALON. (†) galon av en l. flera tränsar l. flätor innehållande silvertråd; jfr silver 1 e. KlädkamRSthm 1707, s. 26. 106 aln(a)r Silfwer träss galoner. Därs. 1749, s. 79. —
-TRIPP. (†) (mönstrad) plysch l. sammet innehållande silvertråd (jfr silver 1 e); anträffat bl. i uttr. inmängt silvertripp, om sådant tyg. TullbSthm 28/8 1584 (: Sölffuer trip). —
(2) -TRIPPEL. [jfr t. silbertripel] (numera föga br.) polerskiffer. JernkA 1832, Bih. s. 151. Kjellin (1927). —
-TRYCK. [jfr t. silberdruck (i bet. 1 o. 3)]
1) (i sht i fackspr.) abstr. o. konkret: tryck (på papper l. bokband l. tyg o. d.) med bladsilver l. silverfärg (se d. o. 2). Meurman (1847). UB 5: 531 (1874; abstr., på tyg). SFS 1906, nr 38, s. 49 (konkret, på kort).
3) (numera bl. tillf.) kopiering på silverpapper (se d. o. 2); äv. konkret, om den erhållna kopian. Nyblæus Fotogr. 172 (1874; konkret). Roosval Vogel PraktFotogr. 208 (1901; abstr.). —
-TRYCKARE. guldsm. person som yrkesmässigt bearbetar silverplåt i trycksvarv för förfärdigande av silverföremål. DN 1915, nr 290 A, s. 15. —
-TRÅD. [fsv. silfthradher] (fin) tråd av silver (äv. kallad äkta silvertråd); ofta dels om koppartråd överdragen med silver (äv. kallad halväkta l. oäkta silvertråd), dels om tråd framställd av silverliknande legering (äv. kallad oäkta silvertråd); äv. om tråd av silke l. dyl. omspunnen med silverlan. TullbSthm 1536, s. 81 b. Weste FörslSOAB (c. 1815; äv. om tråd omspunnen med silver). Kjellin 737 (1927: Oäkta). Varulex. Beklädn. 57 (1945: Halväkta). särsk. (i sht i vitter stil) allmännare l. bildl., om (ngt som liknar l. tänkes ss. en) silverglänsande tråd; särsk. om silvergrått l. silvervitt hårstrå (jfr silver 1 b β γ'). Santesson Nat. 78 (1880; om bladskaft täckta med rimfrost). Hur tidens väfstol stilla står, / Omärkligt silfvertrådar tvinnas / Ändock i stiftsfruns mörka hår. Snoilsky 4: 24 (1887).
-knapp. (i sht förr) knapp bestående av l. överklädd med silvertråd. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. —
-TRÄD. [jfr t. silberbaum, eng. silver tree]
1) bot. (det i Sydafrika växande) trädet Leucadendron argenteum R. Br., som har silverglänsande hår på blad o. grenar; äv. allmännare, om andra till familjen Proteaceæ hörande träd med silverhåriga blad (särsk. i uttr. australiskt silverträd, silkesek). Biberg Linné Oec. 21 (1750). Fries Ordb. (c. 1870; allmännare). Australiskt silverträd. 2SvUppslB 11: 1257 (1949).
-TRÄNS.
-TUBIN l. -TOBIN. (förr) sidentubin med invävd silvertråd; jfr silver 1 e. HH 2: 18 (1548). TurÅ 1941, s. 140 (om ä. förh.). —
-TULL. [fsv. silvertolder] (förr) tull erlagd i form av silver; jfr -växel 1. SthmStCal. 1768, s. 21 (om medeltida förh.). —
-TUNG. [jfr t. silberschwer] (i sht i vitter stil) tung av silver; ngn gg äv. bildl. (med anslutning till silver 1 b β γ'), om ålder. När sig åldern lägrat silfvertung / Kring hjessan, hjertat räddar ungdomsglöden. Cygnæus 9: 62 (1843). Silfvertunga tekannor. Hedin Transhim. 1: 547 (1909). —
-TUNGA. [jfr t. silberzunge, eng. silver tongue] (i vitter stil) silverklingande tunga (jfr -röst); äv. i utvidgad l. bildl. anv., särsk.: vältalig tunga. Odel Sincl. 8 (1739; hos fågel). Hammarling Wodehouse Tack 224 (1936; om vältalig tunga). —
-TUNGAD, p. adj. [jfr eng. silver tongued] (i vitter stil) jfr -tunga. FinlSvLyr. 45 (1923; om sångfåglar). En silvertungad vältalare. Hammarling Wodehouse Tack 224 (1936). Gullberg Terzin. 30 (1958; bildl.). —
-TUNGSPADE. (†) litet, spadliknande redskap av silver, avsett att rengöra tungan med; jfr tung-skrapa. ArvskifteSthm 1675, s. 1144 b. —
-TVÅL.
2) [jfr t. silberseife, eng. silver soap] (numera bl. mera tillf.) till 2: (mjuk, vitgul) polertvål för silver. HforsD 1875, nr 343, s. 3. —
(2) -TVÄTTERSKA. [jfr t. silberwäscherin] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (vid hov anställd) kvinna med uppgift att rengöra o. putsa silver. HovförtärSthm 1661, Verif. 26. Strindberg SvFolk. 2: 230 (1882; om ä. förh.). —
-TYG.
1) [jfr t. silberzeug] (†) koll.: samling föremål av silver; äv.: silverbeslaget ridtyg o. d.; äv. om enskilt föremål (t. ex. kärl) av silver (i denna anv. anträffat bl. i pl.). The Gudz Hwsz gyllene och silffuer tyygh som NebucadNezar vthu Templet j Jerusalem taghet .. hadhe. Esra 6: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: De kärl av guld och silver i Guds hus). OxBr. 5: 100 (1616; koll.). Stiernhielm (SVS) 3: 100 (1642; om ridtyg). SvKulturb. 3—4: 10 (cit. fr. 1790; om bordssilver). Möller (1807).
2) tyg vävt (med inslag) av l. broderat med silvertråd; jfr silver 1 e. OxBr. 11: 736 (1640). Ett rödt silfvertyg till väst. Tersmeden Mem. 1: 165 (c. 1780). Moberg Invandr. 79 (1952).
Ssgr (i allm. till -tyg 2): silvertygs-dräkt. (i sht förr) jfr dräkt II 2 a. Beskow i 2SAH 30: 123 (1857).
-klänning. särsk. (†) motsv. klänning 1, = -tygs-dräkt. KlädkamRSthm 1772, s. 75 (: Silfwertÿgs klädning).
-TÅG. (†) silversnöre; särsk. i nedan anförda bildl. uttr. (jfr -snöre slutet). Tenck vppå tin skapare j tinom vngdom, förr än the onda daghar komma. .. Förr än silfftoghet bortkommer och guldkellan vthlöper. Pred. 12: 6 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. 1861: silfvertåget). Schenberg (1739). Anm. I ovan anförda bibelställe har ordet tidigare äv. tolkats ss. avseende hjärtflätan. Hiärtat .. (får) Nerver ifrån Plexus cardiacus, de kallas i Predikare Boken Silftåget. Rosenstein Comp. 297 (1738). I nedan anförda omskrivning av bibelstället torde ordet användas om lymfkärl. Vetskans silftogh gåår aff, och blodetz gyllene kella / Meer och meer löper uth. UHiärne Vitt. 82 (1664). —
-TÅNN, m. [med avs. på senare leden jfr sv. dial. tand, tåne, tånge, ljusveke, tanne, tånne, tjärvedsfackla, skare på ljus, d. tande, ä. dan. o. dan. dial. äv. tån(d)e, tånd, tand, ljusveke; till den stam som föreligger i tända] (†) fackla (l. veke?) som brinner med silverklart (se -klar 1) sken; anträffat bl. mer l. mindre bildl. Om Liusetz Silfwer Tånn ej hade warit tender (dvs. om ljuset icke hade skapats). Spegel GW 43 (1685). —
-TÅR.
1) (i vitter stil) silverglänsande tår; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 2), om l. med syftning på (droppe av) vatten l. dagg o. d. (jfr silver 1 b β β'). Der (dvs. på ängen) tillrade, i skygd af alen, / Den klara källans silfvertår. PoetK 1816, 1: 175. Rosen kärligt ler i silfvertårar. Stagnelius (SVS) 2: 171 (c. 1820). BEMalmström 6: 37 (1839).
2) (numera bl. tillf.) på kläde för klädsel av likrum: (invävd l. sydd) tår- l. droppliknande figur av silvertråd (jfr silver 1 e); anträffat bl. i pl. (Lundin o.) Strindberg GSthm 162, 163 (1880). —
-TÄCKE. täcke vävt (med inslag) av l. broderat med silvertråd (jfr silver 1 e); äv. (i vitter stil) bildl., särsk. i fråga om månljus (jfr silver 1 b β α'). Widekindi KrijgH 879 (1671). BEMalmström 6: 35 (1839; bildl.). —
-TÄLT. (i vitter stil, numera bl. tillf.) silverglänsande tält; särsk. bildl., i fråga om månljus (jfr silver 1 b β α'). Spegel TPar. 134 (1705; bildl.). —
-TÄNNLIKA. (numera bl. tillf.) tännlika av silver; jfr -nagel, sbst.2 KlädkamRSthm 1654, s. 9 (: Söllfwer Tenlikor). —
-TÄRNA. zool. tärnan Sterna paradisæa Pontopp., som har silvergrå färg. 1Brehm 2: 528 (1875). FoFl. 1940, s. 240. —
-TÖCKEN. (i vitter stil) silverglänsande l. silvervitt töcken; äv. bildl.; jfr -dimma. Stagnelius (SVS) 4: 62 (c. 1818; bildl.). Palmblad Nov. 2: 73 (1841). —
-TÖM. (i vitter stil) silverglänsande töm. Stagnelius (SVS) 1: 175 (c. 1815; om töm hörande till mångudinnans spann); jfr silver 1 b β α'. —
-UGN. (i sht i fackspr.) ugn för smältning av silvermalm. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1558). —
-ULL.
1) [jfr t. silberwolle] (i vitter stil) silverglänsande l. silvervit ull. Stagnelius (SVS) 4: 261 (1822).
-ULLIG. (i vitter stil) som bär l. har silverglänsande l. silvervit ull; äv. om växtdel o. d. (jfr -hårig 2). Silfverulliga hjordar. Stagnelius (SVS) 3: 82 (1817). Rosenius Naturst. 3 (1897; om hängeknopp hos vide). —
-UPPLÖSNING~020. särsk. [jfr t. silberauflösung] (†) silverlösning. Rinman JärnH 814 (1782). Berzelius Kemi 2: 348 (1822). —
(1, 2) -UPPSATS ~02 l. ~20. bordsuppsats av silver l. uppsats l. uppsättning av (sammanhörande) silverföremål. SAOL (1950). IllSvOrdb. (1955). —
(2) -UPPSÄTTNING~020. konkret: uppsättning av (sammanhörande) silverföremål. Kyrkans rika silfveruppsättning. Norrl. 5: 11 (1907). —
-UTVINNING~020. abstr. o. konkret; jfr -produktion. Heckscher SvEkonH 1: 166 (1935; konkret). Lindroth Gruvbrytn. 1: 46 (1955; abstr.). —
(3) -UTVÄXLING~020. (i sht i fråga om förh. vid gällande silvermyntfot) (rätt till) utväxling av sedlar mot silvermynt. HT 1922, s. 172 (1829). Finland 132 (1893; om ä. förh.). —
-VAGGA. vagga av silver l. glänsande ss. silver; anträffat bl. (i vitter stil) bildl., om silverglänsande vatten (med gungande vågor; jfr silver 1 b β β'). PoetK 1812, 1: 64 (bildl.). —
-VAGN. [fsv. silfvaghn] vagn (med beslag l. utsmyckning) av silver; äv. (i vitter stil) oeg. l. bildl., särsk. om (månen föreställd ss.) mångudinnans silverglänsande vagn (jfr silver 1 b β α'); jfr -char, -karm. RP 8: 725 (1641). Karlson EBraheHem 66 (i handl. fr. c. 1672; om vagn i miniatyr i filigranarbete). Månans silfvervagn och silfverfålar. Atterbom LÖ 2: 69 (1827). —
-VAPEN. (silver- 1685 osv. silvers- 1655) särsk. (numera bl. tillf.) om heraldiskt vapen utfört i silver. BtÅboH I. 11—12: 11 (1655: silfzwapen). —
-VARG. särsk. [jfr eng. silver wolf o. silver 1 i] (i fråga om scouting) dels ss. titel tilldelad scout för förtjänstfullt arbete i scouttjänst, dels (o. i fråga om nutida förh. bl.) om märke tilldelat sådan scout, i Sv. utgörande högsta utmärkelsetecken (utfört i form av en varg i silver) för scoutledare för pojkar. Lieberath Baden-Powell Scout. 52 (1910; ss. titel o. om märke). 2SvUppslB (1953; om utmärkelsetecken). —
-VATTEN.
1) (i vissa trakter, i sht i skildring av ä. förh.) till 1: silvernitratlösning, lapislösning. Lo-Johansson Kungsg. 462 (1935).
-VATTRAD, p. adj. (i vitter stil) vattrad o. silverglänsande. Månen tilläts spegla sig och utspänna sitt silfvervattrade band emellan horizonten och skeppet. Gosselman SAmer. 1: 24 (1842). Sjöman Lekt. 169 (1948; i bild). —
-VERK. [jfr mlt. sulverwerk (i bet. 1), t. silberwerk (i bet. 1 o. 2)]
2) industriell anläggning för brytning av silvermalm o. framställning av silver; jfr -bergverk, -bruk 2. Piteå Silfwerwerk. Swederus SvBergsh. 69 (i handl. fr. 1640). Nasafjäll. Ett norrländskt silververks historia. Bromé (1923; boktitel). —
-VERKNING. (†) silverproduktion; anträffat bl. konkret. Granström SalaGruv. 545 (i handl. fr. 1714). —
-VIDE. [jfr t. silberweide] bot. videbusken Salix repens Lin. var. nitida (Ser.) Wender., vars blad o. årsgrenar äro klädda med silverglänsande hår (förr äv. kallad lilla silvervide), sandvide; jfr -pil, sbst.2 Rudbeck HortBot. 102 (1685: Lille). Svensson Kulturv. 122 (1893). —
-VIKT. [jfr t. silbergewicht] vikt av (i ngt ingående) silver; vikt i silver; vanl. om (1830 avskaffat) viktmått (äv. om viktlod, förr äv. om våg) som användes vid vägning av silver. Gulsmeder aff huar köpstadh (skola) .. komme en rhese vm åhrett till wärkmesterne i Stocholm medh huar stadz gull och sölff wichtt och lathe ransake, vm hon är rätt. PrivSvStäd. 3: 345 (1577). Henne (dvs. visheten) kan man ei på silfwerwigt betala. Kolmodin QvSp. 1: 490 (1732). En mark silfvervigt består af 16 lod, och hvarje lod af 18 grän. Rinman 2: 176 (1789). Ett qvintin vict(ualie)v(igt är) = 69 1/8 ass, ett qvintin silfvervigt = 68 1/2 ass. JernkA 1820, s. 188. Eftersom en (kinesisk) tael är en viss vikt silfver, har jag rätt att utfå beloppet i silfver-vikt. Cassel Östas. 100 (1906). Näsström FornDSv. 1: 107 (1941). jfr gotlands-silvervikt. —
-VINGAD, p. adj. [jfr t. silbergeflügelt] (i vitter stil) jfr -vinge. Silfvervingade englar. Palmær Eldbr. 140 (1841). Appelberg Michajlovič Storf. 171 (1934; om flygmaskin). —
-VINGE. [jfr t. silberflügel] särsk. (i vitter stil) silvervit l. silverglänsande vinge; äv. bildl. Ljusa elfvor sväfva än i ringen / Och öfver tufvan glänser silfvervingen. PoetK 1818, 1: 79. Högt på Minnets silfvervinge denna dag vår tanke flyr. Wirsén Dikt. 313 (1876, 1882). Levin Knopp. 3 (1908; hos slända). —
-VINST.
1) (nästan bl. i skildring av ä. förh.) abstr. o. konkret: silverutvinning. Granström SalaGruv. 10 (1940; abstr.). Därs. 224 (konkret).
-VIRKAD, p. adj. [jfr t. silbergewirkt] (i vitter stil, numera föga br.) invävd l. broderad med silvertråd; jfr silver 1 e. PoetK 1812, 2: 47 (om skärp). —
-VIT. [jfr t. silberweiss] vit ss. silver; ofta i fråga om hårfärg (jfr silver 1 b β γ'); i sht förr äv. med huvudord betecknande silver: glänsande vit (o. bestående av silver); stundom äv. mer l. mindre bildl. (särsk. med tanke på den vita färgen ss. symbol för oskuld l. renhet l. dygd l. dyl.), ngn gg äv. om sanning: fullkomligt oförvanskad l. dyl. Risell Vitt. 478 (c. 1720; om sjö). En annor, som har thet gull-röda stoftet, then silfwer-hwita mullen, ja ock koppar-bleka jorden, penningen menar man, i hwad mynte-sort then och är, vnder sin vpbörd. Sahlstedt Hoffart. 122 (1720). Hiortzberg YttDom. 6 (1734; om gubbar). Sådan (som solen) glänste Du (dvs. människan) i forna dar / Dygdens silfverhvita drägt du bar. Stagnelius (SVS) 2: 89 (c. 1820). Gediget silfver, det är silfverhvitt och gult. ConvLex. 7: 1278 (1837). Jag har sagt herrn den renaste, den silfverhvitaste sanning. Almqvist TreFr. 1: 178 (1842). (G. M. Silfverstolpes dikt) ”Professorn”, den ståtliga dikten om prästsonen från Dal, som vid hög ålder .. lägger sitt silvervita huvud till vila för alltid. Hellström i 3SAH LIII. 1: 39 (1942). särsk. i n. sg. substantiverat, vanl. om silvervit färgnyans l. silvervitt färgämne; särsk. (i fackspr.) om blyhaltigt sådant färgämne av växlande sammansättning (jfr blyvitt, kremservitt); ngn gg äv. om silverglete. SFS 1876, nr 8, s. 5 (om blyhaltigt färgämne). De renaste blyhvitt-sorterna kallas i handeln kremserhvitt eller silfverhvitt. NF 2: 730 (1877). Den matta lampans stråle blandar blått i silfverhvitt. Wirsén NDikt. 276 (1880). BonnierKL 2: 133 (1923; om silverglete). 2SvUppslB (1953; om neutralt blykarbonat). —
-VITHET~02 l. ~20. [jfr t. silberweisse; delvis till -vit] (numera bl. mera tillf.) särsk.: vithet som liknar silvrets; äv. konkretare. Af höstlig rimfrost blänkte Jorden ren / Och öfverdrog de käggellika tälten / Med silfverhvithet. Stagnelius (SVS) 3: 51 (1814). —
-VITRIOL, förr äv. -VIKTRIL. [jfr t. silbervitriol] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) silversulfat; äv. [jfr fr. vitriole de lune] om silvernitrat. Rinman JärnH 793 (1782). Gentz Lindgren 230 (1933; om silvernitrat). —
-VITTRA l. -VITRA. i fråga om (äldre) folktro: vittra som äger berg med silvermalm. TurÅ 1911, s. 267 (från Västerb.). —
-VÅG, sbst.1 [jfr t. silberwage] (för vägning avsedd) våg av silver; äv.: våg för vägning av silver. SMörner BrevKamKoll. 27/2 1636 (för vägning av silver). Weste FörslSAOB (c. 1815). —
-VÅG, sbst.2 [jfr t. silberwoge] (i vitter stil) jfr -bölja; äv. bildl. Källans silfvervåg. Kellgren (SVS) 2: 300 (1789). Bäckens silfvervågor. Stagnelius (SVS) 2: 368 (1821). Åkerns silfvervågor välla, / Böljande mot skördetid. Rydberg Faust 249 (1878). —
-VÄGG. vägg av silver l. glänsande ss. silver; särsk. i jämförelse. Melin 1: 185 (1845). Medan sillstimmen stått som silverväggar under Hvens branter. Jönsson ÄnSjung. 138 (1935, 1954). —
-VÄRDE.
1) (i sht i fackspr.) silvers värde (i förhållande till ngt annat); äv. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om (åsatt l. lagstadgat) värde (hos ngt) i silver l. silvermynt räknat; stundom äv. konkretare: realvärde (se d. o. 2) i silver. RP 2: 65 (1631). En af Samhället utgifven revers, kan .. hafva fallit under det numerära silfvervärdet. LBÄ 33—35: 117 (1800). Hela beloppet af de gåfvor, som (vetenskaps-)akademien tid efter annan erhållit, uppgår till omkring 46,000 r:dr, mestadels i silfvervärde. Järta 2: 108 (1839). Rig 1950, s. 94 (om silvers värde). Därs. 1962, s. 136 (om realvärde i silver).
2) [eg. specialanv. av 1] om värdet av den silvermängd som ingår i ngt; äv. om värde som ett silvermynt har gm den kvantitet gediget silver det innehåller. Stiernman Com. 2: 350 (1643; i fråga om silvermynt). Bägare, som flitigt köptes upp runt omkring i landet för gällande silvervärde. Jahnsson GuldsmBer. 24 (1941). —
-VÄSKA.
1) till 1: väska av textilt material innehållande silvertråd (jfr silver 1 e) l. av silverskinn. Siwertz JoDr. 295 (1928).
-VÄV. [jfr t. silbergewebe] (numera bl. mera tillf.) väv vävd (med inslag) av silvertråd (jfr silver 1 e) l. glänsande ss. silver. Phosph. 1810, s. 314 (i älvors klädsel). —
-VÄVD, p. adj. vävd (med inslag) av silvertråd (jfr silver 1 e); äv. bildl. Oskuld! Dig Gudar bevara; / dig Ljusalfer följa i silfverväfd sky. Ling As. 365 (1833). Den silfverväfda .. sidendräkten. Arsenius MannKläd. 190 (1902). —
-VÄXEL.
1) (förr) till 1: tulliknande onus bestående i skyldighet för importör l. exportör att i proportion till varuvärdet leverera till kronan (lödiga marker) silver (l., i utvidgad anv., guld l. mynt av ädel metall) för utbyte enligt fastställd taxa mot inhemska pengar l. varor; jfr -tull. Stiernman Com. 1: 510 (1606). StatsvT 1924, s. 411.
(3) -VÄXLING. (i sht i fråga om förh. vid gällande silvermyntfot) silverutväxling. SFS 1835, nr 26, s. 1.
Ssg (i sht i fråga om förh. vid gällande silvermyntfot): silverväxlings-rätt, r. l. m. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 13. —
-YXA.
2) zool. om vissa fiskar med yxliknande form o. silverglänsande fjäll; dels i uttr. Olfers' silveryxa, om (den efter den tyske naturforskaren o. museimannen I. Olfers (1793—1871) namngivna) djuphavsfisken Argyropelecus olfersi Cuv., dels i utvidgad anv., om fisk tillhörande familjen Sternoptychidæ (särsk. i pl., om denna familj); jfr platt-fisk 3. FoFl. 1947, s. 208 (: Olfers' silveryxa). DjurVärld 6: 117 (1962; i pl., om familjen). —
-ÅDER l. ÅDRA. [jfr t. silberader] silverförande malmåder; äv. bildl. Bureus Påw. C 4 b (1604). De rika silfverådrorna vid Joachimsthal i Böhmen. Lindström Lyell 275 (1857). I nästan hvarje poem af .. (Rydbergs) hand återfinner (man) idealismens silfveråder. Rudin i 3SAH 11: 32 (1896). —
-ÅL. (i sht i vissa trakter)
1) [jfr dan. o. nor. sølvål, t. silberaal] blankål (som har silverglänsande buk). Rosén o. Molander Havsfisk. 133 (1923).
-ÅLDER. [jfr t. silbernes zeitalter, eng. silver age, fr. âge d'argent, lat. argentea proles, gr. γένος ἀργύρεον]
1) till 1 i, i fråga om en hos antika författare framställd uppfattning av världsutvecklingen ss. fortskridande mot allt sämre förhållanden: den andra av de fyra (l. fem) världsåldrarna (kommande närmast efter guldåldern o. närmast före kopparåldern); i sht i sg. best. (T.) Das silberne Zeitalter .. (sv.) silfweråldern. Möller 2: 921 (1785); jfr 2. Nu, fast de flyktat bort Saturni gyldne dagar, / Och Silfveråldern kom, han likväl bättre var / Än den, som sedan namn af bruna Kopparn bar. Gravander i 2SAH 5: 351 (1810). Hellquist Hes. 51 (1923).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr 3); vanl. om period i en litteraturs l. ett språks historia som kommer närmast efter dess guldålder (se d. o. 2 a) l. då litteraturen resp. språket står jämförelsevis högt; företrädesvis om sådan period (vanl. bestämd till tiden 14—117 e. Kr.) i den latinska litteraturens o. latinets historia. OStrand i ÖfnSälskVitterlek 3: 107 (1763). Hof PhilosGr. 19 (1782; i fråga om latin). SvLittFT 1833, sp. 388 (om svenska förh., i fråga om 1810- o. 1820-talens litteratur). (Tragedien) hade i Frankrike lefvat ut sin guldålder. .. Voltaire förde den beslutsamt in i silfveråldern. Levertin G3 242 (1894). Rig 1936, s. 323 (i fråga om konsthantverk).
3) till 1—3 (l. i bildl. anv. av 1 med anslutning till silver 3), om period med (jämförelsevis) god tillgång på silver; vanl. om äldre historisk period under vilken det (enligt arkeologiska vittnesbörd) har funnits gott om silverföremål l. silvermynt. (Den 1713 införda nya metoden för beskattning) blef .. svår att genomföra i anseende till bristen på redbart mynt (ty redan 1707 hade silfveråldern upphört och kopparåldern inträdt). Rydqvist StatsekonBetr. 105 (1865). Vikingatiden var en silverålder, då handel i österled och vikingatåg i västerled gav förbluffande rikedomar åt Norden. TurÅ 1946, s. 58. —
-ÄLV. (i vitter stil) jfr -flod. Där (dvs. i himmelen) är den Sölfwer-elf, som lefwand' Watten har. Frese Pass. 56 (1728). Bremer Strid 8 (1840). —
-ÄNGEL. avbildning (bild) av ängel, utförd i silver l. av silverpapper (se d. o. 1) o. d. Svarta papperskarameller med silveränglar på. Palmborg SvårhBarn 87 (1935). TurÅ 1947, s. 157 (av silver). —
-ÄNGLEMALJA. (†) med bild av ängel prydd malja av silver. Svensson SkånFolkdr. 316 (i handl. fr. 1763). —
-ÄRVE. (numera föga br.) bot. silverarv. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 59. PriskurBergTrädg. 1902—03, s. 21. —
-ÄVENTYR. (†) material utgörande imitation av silver; anträffat bl. om oäkta silvertråd. Påsamentt aff Sölffwer äwentÿr. TullbSthm 18/5 1569. —
-ÖGA.
2) (†) beteckning på (fisk tillhörande) släktet Zeus Lin., vars mest kända art (sanktepersfisken) på vardera sidan har en mörk ögonfläck omgiven av en silvervit ring; särsk. om sanktepersfisk. Retzius Djurr. 73 (1772). Nemnich Naturg. 2: 1588 (1795; om sanktepersfisk). WoJ (1891).
3) bot. (prydnads)växten Arctotis stoechadifolia Berg., som har (om ögon påminnande) blomkorgar med violetta diskblommor omgivna av vita strålblommor. Hylander PrydnV 32 (1948). —
-ÖRT. [jfr d. sølvurt, t. silberkraut, eng. silver weed] bot. växten Potentilla anserina Lin., vars blad ha silvervit undersida, gåsört. Franckenius Spec. A 3 b (1659). —
-ÖVERDRAG ~102, äv. ~200. (tunt) överdrag av silver, försilvring (se d. o. 2). BoupptVäxjö 1788 (på bordsknivar).
B (†): SILVERS-AVGUD, -FLASKA, -KÖPARE, -PASSEMENT, -VAPEN, se A.
SILVERAKTIG, adj.
1) (†) silverhaltig. Malmen, som tämmeligen silfweraktig är. HC11H 12: 51 (1697). Schultze Ordb. 4096 (c. 1755).
2) som är av liknande slag som l. påminner om silver l. silvrets färg l. glans l. klang o. d.; silverartad, silverliknande; särsk. dels i fråga om ljus l. färg o. d., dels i fråga om ljud (jfr silver 1 c). Möller 1: 98 (1745). Ett silfveraktigt ljus. Upmark Lübke 658 (1872). Blåmesen som sjunger så silveraktigt. Jönsson ÄnSjung. 75 (1954). Havtornssnåren .. (äro) silveraktigt grågröna om sommaren. Selander LevLandsk. 142 (1955). —
SILVERNE, förr äv. SILVREN, adj. oböjl. (-erne 1727 osv. -rin- i ssg 1636 (: silffringeschir)) [liksom dan. o. nor. sølverne efter t. silbern, av fht. silberīn, motsv. got. silubreins, fsax. siluƀrin (mlt. sulveren, silveren, lt. sulvern m. m.), mnl. silveren (holl. zilveren), feng. seol(o)fren (meng. silvern); jfr gyllene, kopparne] (i sht i vitter stil l. med arkaiserande prägel) i attributiv anv.: silver-.
1) som helt l. delvis är av silver (äv. av silvertråd; jfr silver 1 e); äv. allmännare: som rör l. avser silver (särsk. om tid: som utmärkes av silverproduktion). Lagerström Bunyan 2: 230 (1727; om rep, i bild). (Till Endymion:) Yngling, du sofver? ej ser, hur hon (dvs. mångudinnan) lemnar den silfverne vagnen. Atterbom SDikt. 1: 187 (1808, 1837); jfr 2. Vin, som yppigt porlar / I gyllne eller silfverne pokaler. Nicander 1: 176 (1827). En gyllene harpa / Han håller i handen / Och silfverne strängar / Dem leker han på. Wennerberg 3: 39 (1883). Silverstads klockor med silver från dess silverne tid. Wägner Silv. 231 (1924). Silverne tränsar på jackan. Moberg Rid 63 (1941).
2) som (i fråga om färg l. glans l. klang o. d.) liknar l. påminner om silver; särsk. dels: silvergrå l. silvervit, dels: silverglänsande l. silverskimrande, dels: silverklingande l. silverklar (se d. o. 2). Tranér Anakr. 213 (1833; om bäck). När dagen blef vid i sitt snöhvassa ljus, / Stod du (dvs. lönnen) stilla och silfverne hvit vid mitt hus. Siwertz ULönn. 45 (1906). En lärkas / silverne skri. Ossiannilsson Tidsdikt. 117 (1916). Hans liv blir liksom en öde slätt / av inga silverne tårar vätt. Ferlin Goggl. 42 (1938). Hans silverne hår. SDS 1947, nr 256, s. 10.
Ssgr (i allm. till silverne 2; numera bl. i vitter stil, mera tillf.): silverne-blå. Fjelner TypTillf. 15 (1923; om å).
SILVRA, förr äv. SILVERA, v., -ing. (-f(f)wera 1649—1684. -vra (-f(f)ra m. m.) 1561 osv.) [fsv. silvera; jfr d. sølve, t. silbern (i bet. 3)]
1) (numera nästan bl. i vitter stil) = försilvra 1; företrädesvis i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr besilvra, över-silvra. Sölfrett Röör. TullbSthm 14/12 1561; jfr rör, sbst.3 4. Drifwen silfwerat bläckask. VDAkt. 1684, s. 482. Rock, som hopknäppts med silfrade spännen. Jensen Mickiewicz Tad. 109 (1898). Detta instrument (dvs. en orgel) är ett litet vitmålat skåp med ett fält silvrade träpipor. Fatab. 1953, s. 183. NysvSt. 1962, s. 22.
2) (i vitter stil) bildl., = försilvra 2; äv. refl. l. i pass. med intr. bet.: få silverglans (se d. o. 1) l. bli silverglänsande l. dyl.; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. övergående i bet.: silverglänsande, silverskimrande. JGOxenstierna 2: 121 (1796, 1806; i p. pf., om blomma). Hon (dvs. månen) fram på molnfri himmel skrider / Och silfrar vatten, dal och fjäll. Stagnelius (SVS) 1: 29 (1815). Se hur de silfrade bäckarne små / Hoppa och slå. Sätherberg Blom. 1: 27 (1841). Barfrosten silfrar marken. Hemberg Kola 15 (1902). Dalen silfras grå i morgonfukt. Österling Prelud. 96 (1904). Asklund SvIdyll 169 (1937; refl., om vågor). En fisk spritter till och visar sin silvrade buk. Fogelström Vakna 204 (1949). jfr mån-silvrad. särsk. med avs. på hår l. hjässa l. skägg o. d. (jfr försilvra 2 a); äv. dels i pass. med intr. bet., om hår osv.: bli silversprängd l. silvervit, dels i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., om hår osv.: silversprängd l. silvervit (äv. i utvidgad anv., om person l. ålderdom o. d.: som har resp. utmärkes av silversprängt l. silvervitt hår); jfr silver 1 b β γ'. Stagnelius (SVS) 3: 95 (1817; i p. pf., om hår). Har åldrens snö ock silvrat mitt hår, / och åren tryckt på pannan sitt spår, / framåt! Geijer 2: 245 (1846; Landquists utg.). Hans hår, som började silfras i pannan och på sidorna, låg i vackra vågor. GHT 1896, nr 269 B, s. 2. Schönberg Vis. 1: 57 (1907; i p. pf., om skägg). I sen och silvrad ålderdom. Ullman Ros. 65 (1921). Stiftets silvrade patriark. HågkLivsintr. 1: 159 (1921).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) sensibilisera (kollodiumplåt o. d.) gm behandling med silvernitratlösning; anträffat bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. o. ss. vbalsbst. -ing. Nyblæus Fotogr. 153 (1874; i p. pf., om fotografiskt papper). 2UB 10: 351 (1907: ”silfring”).
4) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet. i intr. anv.
a) (†) silverhaltig l. försedd med silverhaltiga teckningar; i sht i uttr. silvrande figurat, = silver-figurat. Silfrande Figurater. Wallerius Min. 316 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1815). Heinrich (1828).
b) (i vitter stil) glänsande l. glittrande ss. silver. En enslig cypress böjer sig bäfvande öfver de silfrande (vatten-)fallen. Atterbom Minn. 444 (1818); möjl. till 2. Nicander 1: 343 (1822; om ”blickar” från stjärnor). Rodnande rosors doft / och silfrande bäckars språng. Tigerschiöld Dikt. 2: 46 (1891). Ruhe Hurley Vild. 95 (1928; om sand). Vi 1953, nr 47, s. 11 (om fisk). Silvrande vitt skulle .. (vattnet) stiga och vrida och nyttja sin inneboende kraft. Sandgren Förklar. 194 (1960). —
SILVRERAD, förr äv. SILVERERAD, p. adj. (-frerad c. 1672—1896. -vererad (-f(f)ver- m. m.) c. 1660—1776) (numera föga br.) försilvrad; äv. bildl., övergående i bet.: silverglänsande (jfr försilvra 2). Gyllenius Diar. 46 (c. 1660). VetAH 1740, s. 409 (bildl., om fisk). Väggarnes silfrerade ljusplåtar. Molander Lyckoridd. 107 (1896). —
SILVRIG, adj. [jfr t. silberig, eng. silvery] (i sht i vitter stil) som (i fråga om färg l. glans l. klang) liknar l. påminner om silver; särsk. dels: silvergrå l. silvervit, dels: silverglänsande l. silverskimrande, dels: silverklingande l. silverklar (se d. o. 2). Silfriga vågor. Holmberg 1: 116 (1795). Det silfriga månskimret. Wieselgren SvSkL 1: 11 (1833). Jag silfrig är i håret, / du, björk, dig guld består. Gellerstedt SDikt. 2: 326 (1893). Luften var fyld af ett fint silfrigt stoft, det hängde tunna slöjor och flor kring alla träd. Forsslund Djur 6 (1900). Gulnande fjällbjörk och silvrig vide. TurÅ 1935, s. 338. Jonsson Konvoj 94 (1947; ss. adv.). Det silvriga skrattet bubblade upp igen. Edlund Chandler Syst. 192 (1950).
Spoiler title
Spoiler content