publicerad: 2023
ÖGA ö3ga2, n. (G1R 1: 60 (1523) osv.) ((†) r. l. f. HFinlÖ 415 (1730), Åhstrand Öl. 77 (1768)); best. -at; pl. -on (SvTr. 4: 7 (1521) osv.) ((†) -an 2SthmTb. 2: 139 (1551), Stiernhielm EvUlf. Gloss. 12 (1671: öganskijnligt); -ar Psalt. 17: 8 (öv. 1536), PJAngermannus PMagni B 4 a (1605); -en G1R 1: 158 (1523), Weise 49 (1697: ögenskenligen); -or OMartini QuatConc. C 1 b (1603), Bäckström FrSpr. 192 (1729)); pl. best. ögonen (SvTr. 4: 7 (1521) osv.), äv. (vard.) ögona (OxBr. 8: 397 (1643) osv.) ((†) öghonon G1R 5: 173 (1528); ögnen Rudbeckius Starcke D 6 b (1624; i vers), Lucidor (SVS) 359 (1673; uppl. 1997; i vers); ögone G1R 6: 134 (1529), Columbus Ordesk. 19 (1678; uppl. 1963); ögorna PJAngermannus PMagni D 3 b (1605), Bäckström FrSpr. 192 (1729)).
Ordformer
(ogen- i ssgr 1593 (: ogenskenlige)–1678 (: ogen glaass). ogne- i ssg 1690 (: ognesichte). öga (ø-, öö-, -gh-) 1521 osv. öge (-gh-) c. 1580–1696. ögen (-gh-, -nn), pl. 1523–1696. ögen- (-gh-) i ssgr 1542 (: ögenskinlige)–1697 (: ögenskenligen). ögent- i ssg 1565 (: ögentskylligit). öggen, pl. 1547. öggna- (-nn-) i ssgr c. 1570 (: öggnnalått), 1722 (: öggnaläte). öghene- i ssg 1611 (: öghenespegelen). öghieth, sg. best. 1589. ögienn, pl. 1590. ögion (-nn), pl. 1590–1706. ögo, oblik form 1684–1768. öigie 1589–1592. öng- i ssg 1766 (: öngwal). öngn(e)- i ssg 1764 (: Öngnewal). öya 1635)
Etymologi
[fsv. ögha; motsv. fd. øghe (d. øje, nor. bm. øye), fvn., nyisl. auga (nor. nn. auge, fär. eyga), got. augo, fsax. ōga (mlt. ōge), flfrank. ōga (mnl. ōghe, oge, nl. oog), ffris. āg(e), ōge, āch, fht. auga, ouga (mht. ouge, oug, t. auge), feng. ēage, ēag (eng. eye); sannol. till den rot som äv. föreligger i lat. oculus, gr. ὤψ, fkyrkoslav. oko, fpreuss. ackis, lit. akìs, fir. enech, ansikte, ära, find. ákṣi, se, armen. akn, tokhar. B ek. — Jfr AUGSTEN, BINOKEL, CYKLOP, DIPLOPI, FLARÖGA, GLASÖGA, HYPER-METROPI, HYPER-OPI, INOKULERA, KRANSÖGON, MONOKEL, MULLÖGA, MYOP, NEJONÖGA, OCELL, OFTALMO-, OKULAR, sbst., OPTISK, TONA, v.1, ÄTTLA, ÖGLA, sbst., ÖGLA, v.2, ÖGNA]
1) om vart o. ett av de två parvis sittande globformade synorganen hos människa o. andra ryggradsdjur; äv. med inbegrepp av partiet som omger ögonen; särsk. i sådana från Bibeln hämtade uttr. som se ett grand l. flisan i sin nästas öga men inte en bjälke i ens eget (se BJÄLKE, sbst.1 1 a slutet, resp. GRAND, sbst.1 1 a), öga för öga, tand för tand (se TAND, sbst.1 1 o α), vara ngn en nagel i ögat l. vara en nagel i ögat på ngn (se NAGEL, sbst.1 4). Insjunkna ögon. Mat. 7: 3 (NT 1526). Tå haffuer hon taget en morthell och slaget pigan ett holl i hufuodet öfuer ögatt. 3SthmTb. 11: 235 (1619). Ingen Fogel (har) större ögon, än den i mörkret seende Uglan. Linné PVetA 1739, s. 8. Hvarje punct af ett object sänder .. en mängd strålar till ögat, der de samla sig eller brytas tillsammans, till en bild på synnerven. JernkA 1839, s. 184. Jag tyckte straxt i går att herrn icke såg så glad ut öfver ögonen som han gjorde förr. De Geer Hjertkl. 262 (1841). Ögonen sitta infattade i var sin ögonhåla (orbita), som .. också innehåller betydliga mängder av fett, bindväv, muskler .. och blodkärl. Broman Männ. 2: 118 (1925). Jag har .. borstat igenom håret och hastigt sminkat mig en aning kring ögonen. Bredow BaraInte 147 (2009). — jfr BARNA-, DRÖMMAR-, ELD-, FISK-, FLICK-, GRIS-, HÖGER-, IN-, KALV-, KAMERA-, KATT-, KIS-, KVINNO-, MULLVADS-, ORM-, PLIR-, PÄRL-, ROVDJURS-, RÅDJURS-, RÅTT-, RÄV-, SKEL-, SLAV-, SNED-, SPARV-, TALLRIKS-, TELESKOP-, UGGLE-, VAR-, VÄNSTER-ÖGA m. fl. o. BÄLG-, KINES-, PEPPARKORNS-, TENNKNAPPS-ÖGON m. fl. — särsk.
a) i vissa förb. o. uttr.
α) i fråga om att ljus l. vind l. rök o. d. besvärar öga, i sådana uttr. som ligga l. skära l. slå l. sticka (förr äv. glimma) (ngn) i ögonen (se LIGGA, v. 8, resp. SKÄRA, v.2 8 b, resp. SLÅ, v. I 2 d, resp. STICKA, v.1 I 18 a, resp. GLIMMA 1 d); äv. (o. i sht) i bildl. anv., i fråga om att tilldra sig (ngns blick o. därmed) uppmärksamhet, vara iögonfallande, särsk. (o. i sht) med bibet. av att väcka dels åtrå l. lystenhet l. längtan o. d., dels obehag l. avund l. irritation o. d. (särsk. i förb. med falla (se FALLA X 6 a) l. lysa (se LYSA, v.2 6 a) l. skära (se SKÄRA, v.2 8 b β) l. slå (se SLÅ, v. I 2 x α η′, ϑ') l. springa (se SPRINGA, v. I 3 i β) l. sticka (se STICKA, v.1 I 20 slutet); äv. i uttr. göra ont i ögonen (på ngn) l. i ngns ögon o. d., förr äv. göra ngn ont i ögonen (se OND 6 b ε β').
β) i fråga om att ngn förstör ngns öga (o. får det att falla ut); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk.: illa tilltyga ngn; särsk. i sådana uttr. som dels riva l. sticka ögonen ur ngn (jfr RIVA, v.2 II 1 c, resp. se STICKA, v.1 I 2 a, m δ), dels riva l. slå l. sticka (i sht förr äv. stinga) ut ögonen på ngn (se RIVA UT 2 resp. SLÅ UT 4 b resp. STICKA UT I 1 resp. STINGA UT); äv. i uttr. sticka ut ögat på skomakaren (se SKOMAKARE 1 c β); förr äv. i uttr. riva ngn i ögonen (se RIVA, v.2 II 5 b). Dom. 16: 21 (Bib. 1541). Slogh honom, och klöste honom i ögorna tu blodh sår. ÅngermDomb. 1637, fol. 127. Hvar och en söker sin egen lycka .. (De yngre skriftställarna) äro färdiga att hacka ut ögonen på hvarandra. GHMellin hos Roos FamArkiv 220 (1836). ”Träffadt” – sa’ Knaggen, sköt ögat ur mor sin. Holmström Sa’ han 74 (1876). Oscar var .. en arg detaljist som rev ögonen ur närboende konkurrenter. Dahlbäck Åb. 267 (1914).
γ) i fråga om att öga mister sin glans, särsk. i förb. med brista (se BRISTA, v. I 1 e ε) l. släcka (se SLÄCKA, v.2 1 f δ); äv. (o. i sht) bildl., betecknande att ngn avlider.
δ) i fråga om att somna l. sova; särsk. i sådana uttr. som få en blund l. få sömn i sina ögon (se BLUND 1 b resp. SÖMN 1 d α α') (särsk. i förb. med negerande ord); äv. i fråga om att dels vara sömnig, i uttr. ha sömnen i ögonen (se SÖMN 1 d α η'), dels bli riktigt vaken, i sådana uttr. som gnugga sömnen ur ögonen (se SÖMN 1 d α η'). Pred. 8: 16 (Bib. 1541). At min ögon .. somna aldrig in, vtan jag läser och beder. Swedberg Lefw. 514 (1729). Jag hafwer hela natten icke haft mina ögon igen. Kullin EngGr. 59 (1744).
ε) i fråga om att få l. ge ngn blåmärke l. svullnad kring öga; särsk. i sådana uttr. som blått öga (förr äv. blå ögon) (se BLÅ 1 g α) l. mura igen ngns ögon l. ögonen på ngn (se MURA IGEN slutet) l. mura till ögonen på ngn (se MURA TILL slutet), i sht förr äv. smort öga (se SMÖRJA, v. 9 a β). 2SthmTb. 2: 139 (1551). Man skal fylle snarest öghe på en skalk en magan. SvOrds. B 5 b (1604). — jfr FETT-ÖGA.
ζ) i uttr. se l. stirra l. titta o. d. ngn (stint o. d.) i (förr äv. under) ögonen (förr äv. i öga(t)) (se STIRRA, v.1 2 c, resp. TITTA, v.), hålla blicken (stadigt) fäst på ngns ögon, (stadigt) möta ngns blick, särsk. ss. tecken på frimodighet l. djärvhet l. gott samvete o. d.; förr äv. i uttr. inte vara god att se i ögon(en), inte vara lätt att tampas med. (Han) toorde .. nw icke .. see någhon menniskio j öghonen. LPetri 2Post. 167 b (1555). (Isl.) Snarpmanligur madur .. (sv.) Den som intet är god att see i ögon. Verelius 237 (1681). Dhe .. (har) tråtzat hwarannan i ögonen och så har det burit i hoop. ConsAcAboP 6: 45 (1685). Se mig i ögat – hur kunde du skrifva så till mig? – är det att vara öppen? Almqvist AMay 78 (1838). Han satt orörlig och såg ordföranden stint in i ögonen. Roos Strejk. 16 (1892). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. dels övergående i bet.: möta l. träffa ngn l. studera l. granska ngt, dels om l. med avs. på sanning l. fara l. nöd o. d.; jfr VIT-ÖGA slutet α. Doch önskar iag än nu, at iag måtte see E:s N. och Exc. i thetta lijfvet under ögonen. OxBr. 12: 485 (1644). Jag will önska .. at man finge se henne (dvs. avhandlingen) i ögonen, efter hon sielf will gerna gå med maske för ansichtet. Swedenborg RebNat. 1: 311 (1722). Carolinen trifdes bäst i fara / Och under ögonen med lugn såg döden. Oscar II I. 1: 28 (1858, 1885). Midt under det att nöden och bekymren stirrade alla i ögat. Annerstedt UUH II. 1: 417 (1908). Vill man .. se den nakna sanningen i ögonen måste man tyvärr konstatera, att (osv.). VFl. 1935, s. 164.
η) (vard.) i förb. med sur (se SUR, adj. 1 d) (förr äv. sår (se SÅR, adj.2)), om inflammerat öga som tåras; äv. bildl., i uttr. salt i surt (förr äv. ont) öga l. sura (förr äv. såra) ögon (se SALT, sbst. 1 f); jfr 3 b; jfr SUR-ÖGA, SÅR-ÖGON.
ϑ) (†) i sådana kraftuttryck som ge djävulen på ngns öga l. ge ngn djävulen o. d. på ögat (jfr DJÄVUL 8 b), inte bry sig om ngn, ge ”sjutton” l. ”tusan” i ngn. Jagh gifuer diefwlen på Stadzfougdens ögha. BtÅboH I. 6: 72 (1633). Jag giffwer hästen fanin och borgmästaren 3,000 diefflar på ögatt. BtÅboH I. 9: 202 (1637).
ι) (†) i sådana uttr. som inte så mycket som man kan lägga på l. hålla i ögat, inte det allra minsta. Hon sadhe och det at hon icke weet det han hafwer giffwit så myckit som man kan hålla j öghat. BtÅboH I. 8: 167 (1636). Dalin (1855: lägga).
κ) i fråga om tecken på förvåning, särsk. i sådana uttr. som göra (i sht förr äv. få) stora ögon (se STOR, adj. I 1 b κ ε'), spärra upp ögonen (se SPÄRRA UPP 1). AOxenstierna Bref 4: 81 (1643). (Flickan) kastade stora ögon än på Göran, än på Alexander. Almqvist TreFr. 2: 11 (1842). Hvilka ögon skall ni icke göra, då jag går vidare och berättar, att (osv.). Sturzen-Becker 2: 133 (1842, 1861). Systrarna vände stora ögon mot brodern som också visste ge besked. Nilsson HistFärs 59 (1940).
λ) (†) i sådana uttr. som ngns öga sitter för högt till ngt, ngn är för stolt för (att göra) ngt; jfr NÄSA, sbst.2 1 c β β′. At H. M:s ögon och näsa sittia alt för högt till att gifva sigh under mans våldh i then stat H. M:t nu står och är uthi. RP 13: 360 (1649).
μ) i sådana bildl. uttr. som hålla tummen på l. sätta tummen i ögat på ngn, hålla efter ngn; jfr HÅLLA, v.1 1 d. Man måste här tro ingen längre än man kan holla tummen på öga på dhem. Carl XII Bref 249 (1703). Haf tummen på ögat, hvad Fru Olson angår! Knorring Cous. 2: 119 (1834). Du kan sätta dig på att jag håller tummen på ögat på honom. Hedberg StorkSev. 93 (1957). Skolinspektionen måste fortsätta att sätta tummen i ögat på skolor som konsekvent är för generösa (i betygsättningen). VestmLT 1/9 2012, s. 2.
ν) i sådana uttr. som mellan l. emellan (förr äv. under) fyra ögon (se UNDER, prep. osv. I 4 a) l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fyra ögon emellan, i enrum med annan person, enskilt; jfr FYRA, räkn. I c. VRP 1707, s. 115. Iag weet Ett nyligit Exempel, att Ryttmästaren kun(n)at Fyra ögon emellan öfwerfallit Magist(er) Stocke med Hugg och Slag. VDAkt. 1724, nr 506. Kan vi snacka om det här emellan fyra ögon? UNT 5/1 2021, s. 6. Varför tar du inte sådant med mig direkt, mellan fyra ögon, i stället för att torgföra det? GefleD 28/1 2021, s. 19.
ξ) i sådana uttr. som skämmas ögonen ur sig, äv. av sig l. (ut)ur skallen på sig, stundom äv. skämmas ut ögonen (på sig) (se SKÄMMAS 1 b).
ο) i uttr. ögats höjd, om den höjd ovanför ngt som iakttagares öga befinner sig på; särsk. i fråga om höjd över havsyta vid mätning av himlakropps höjd över horisont; jfr ÖGON-HÖJD. På lika sätt kan Ögats högd finnas, när Horizontens delning och Inclinations winkelen äro gifna. Hauswolff Nav. 470 (1756). Fata morgana, benämning på hägringsfenomen där byggnader, stränder o. d. syns utsträckta i höjdled, varvid de antar formen av tinnar, block eller murar, som ofta ändras med tiden eller med ögats höjd. NE 6: 155 (1991).
b) i fråga om ögas färg l. ton; särsk. i fråga om dels färg på regnbågshinna, dels (på grund av ansträngning l. gråt l. affekt l. inflammation o. d. blodsprängd o. därav röd) ögonvita; äv. i fråga om ögats glittrande l. glänsande l. tindrande (av glädje l. livslust o. d.). Ögorna warda för tårar mörka. PJAngermannus PMagni D 3 b (1605). Ekorr[e]n är krit-wijt och hafwer röda ögån. HT 1951, s. 405 (1696). (Eng.) Blood-shot eyes, (sv.) röda ögon. Serenius D 3 b (1734). Skön hon var med blåa ögons glans, / gyllne lockar om det hvita änne. Rydberg Dikt. 1: 62 (1882). Man ser hur det glittrar i ögonen på barnen när de ska välja vad de vill leka med. KristianstBl. 22/3 2020, s. 16.— jfr AZUR-, BLOD-, BLÅ-, BRUN-, GLAS-, KOL-, PORSLINS-, SAMMETS-, STRÅL-, SVART-, TINDER-, VIT-ÖGA m. fl.
c) i fråga om att öppna ögonlock l. hålla öga öppet; särsk. i uttr. få ögon, om djur som föds med tillslutna ögonlock: öppna ögonen. Lät vp tijn öghon och skodha. Dan. 9: 18 (Bib. 1541). Hastigt slog han opp ögonen. Wetterbergh Selln. 106 (1853). När Lidén åter öppnade ögonen stod en yngre behaglig dam framför honom. Siwertz Tråd. 31 (1957). Kattungen börjar få ögon när den är 10 dagar gammal. AB 11/2 1976, s. 18. — särsk. i metonymisk l. bildl. anv.
α') i fråga om att vakna l. vara vaken; särsk. i sådana uttr. som hålla ögonen uppe l. öppna; förr äv. i uttr. lyfta upp ögonen på ngn, väcka ngn (se LYFTA UPP a δ α′; jfr β'). Mijn öghon wåro vppe för morgonwektena. Psalt. 119: 148 (öv. 1536). Hon upptäckte plötsligt att det var hon själf som nickade med hufvudet .. Hon skämdes och bemödade sig om att hålla ögonen uppe. VestmLT 2/6 1883, s. 2. Hon är trött och klarar knappt att hålla ögonen öppna. SmålP 13/3 2021, s. C16.
β') i fråga om att komma till insikt l. klarhet (med ngt), börja se klart, i sådana uttr. som få upp ögat l. ögonen (se FÅ UPP 8 slutet) l. få ögonen öppna l. öppna ögonen, förr äv. få ögat öppnat l. få öppna ögon l. lyfta upp ögonen (se LYFTA UPP a δ α′; jfr α') l. låta ögonen upp (för (förr äv. över) ngt); äv. med prep.-förb. inledd av på, vars styrda led anger den som kommer till insikt osv. Tå öpnadhes begges theras öghon, och the worde warse, at the wåro nakne. 1Mos. 3: 7 (Bib. 1541). Ty Danskarne hade tagit ifrån dem några skepp, och de voro icke ohogade att med magt söka ärsättning, så att man förmodar att de ju en gång skola låta ögonen upp och näfven till. Hallenberg Hist. 1: 359 (i handl. fr. 1612). Om dedh nu icke een gångh skall öpne ögennen opå alle de öfrige furster och stender i Tysklandh. OxBr. 5: 370 (1625). Men hjelten stalp i dansen, och I, min Högborna Fru, häpnade, ömkade fallet, men fick då först öpna ögon öfwer påfölgderne af Eder dans. Posten 1769, s. 430. Låt mig få ögonen öppna äfven för lidandets välsignelse. Wikner Pred. 353 (1879). Ett omslag har börjat inträda och man har fått ögat öppnadt för den oriktiga, delvis tendentiösa dager i hvilken sakerna ställts in. KKD 3: V (1907). — särsk. (†) i förb. med p. pf. av upplysa (se UPPLYSA 4 a slutet); särsk. dels i uttr. ge ngn upplysta ögon, göra ngn insiktsfull l. upplyst, dels i uttr. upplyst öga, för att beteckna person som har kommit till insikt osv. Alt sådant gaf några af Interessenterne uplysta ögon, at se honom bättre på fingrarna, då de snart funno hans och de öfriga utlänningars stora bedrägeri och trolöshet. Schultze PVetA 1762, s. 24. Kellgren (SVS) 2: 218 (1784).
γ') i fråga om att vara uppmärksam l. vaksam (jfr 3 c); särsk. i sådana uttr. som ha l. hålla ögonen öppna l. uppe (jfr α'); förr äv. i förb. med stå öppen (se STÅ, v. II 27 b β γ'). Sak. 12: 4 (Bib. 1541). Dhen som wil vthan skadha kiöpslaga, han måste haa ögonen öpna, eller taga deste diupare i taskan. Grubb 464 (1665). Invånarna i gränszonerna har fått order om att hålla ögonen uppe för misstänkta element. Hufvudstadsbl. 17/8 2016, s. 4.
δ') i uttr. med öppna ögon, dels: utan förutfattad mening, dels (äv. i uttr. med seende, förr äv. seendes ögon (se SE I 1 s α slutet)): med full vetskap om eventuella (negativa) följder. LPetri Sir. 31: 6 (1561). Han beskylldes för att med öppna ögon förorsakat svår invaliditet. UNT 12/3 1970, s. 2. Man måste kunna se verkligheten med öppna ögon. HudiksvTidn. 26/2 2021, s. 10.
ε') (†) i fråga om att vara stolt l. frimodig o. d., i sådana uttr. som hålla ögonen uppe l. slå upp sina ögon. Sedhen effter detta Ridderhusett bör wara Obefläckiatt, och hwar och En .. moste så förholla och sigh anstella så att dhe kunna slå sijn Ögon vpp för hwar Ehrlig Man. RARP 2: 62 (1634). Om Hans Excellence ej .. hägnar oss (förtalade lärare) för hans beständiga attaquer, så få vi icke hålla ögonen uppe framdeles. Porthan BrSamt. 1: 297 (1783).
d) i fråga om att blinka med l. stänga ögonlock l. blunda; äv. i fråga om att titta nedåt, särsk. ss. tecken på blygsamhet l. förlägenhet l. skam, i förb. med nedslå (se NEDSLÅ I 5 d) l. slå ned (se SLÅ NED 9 c) l. sänka (se SÄNKA, v.1 I 3 b). Then som blinkar medh öghonen han tencker intet gott. Ordspr. 16: 30 (Bib. 1541). Tror jag, så håller jag ögonen til, och säger: Ach min Gud! .. jag wil aldeles hemställat dig, som bättre sörjer för mitt uppehälle, än jag sjelf. Borg Luther 2: 282 (1753). Såg hon upp, förtjustes alt, / Och blunda hon med öga, / Rördes blodet varmt och kallt, / Med suckar till det höga. Bellman (BellmS) 1: 108 (c. 1775, 1790). Hon knep ihop ögonen och borrade ner ansiktet i kudden. Ingemarsson SmåCitr. 17 (2004). — särsk.
α) i fråga om att mer varaktigt stänga sina ögon; särsk. (o. i sht) i metonymiska uttr. med bet. dels: somna l. sova (jfr a η), dels: avlida, särsk. i uttr. lägga ihop (äv. hop, i sht förr äv. tillhopa) l. sammanlägga l. sluta l. sluta till l. tillsluta ögonen l. sina ögon (se LÄGGA IHOP 2 slutet resp. SAMMANLÄGGA 4 a resp. SLUTA, v.1 I 1 b, resp. SLUTA TILL I 1 a β; jfr TILL-SLUTA 2), lägga ögonen l. sina ögon till (se LÄGGA TILL 11), i sht förr äv. igen (jfr LÄGGA IGEN 2 a)), förr äv. tillsamman(s) l. samman (se LÄGGA TILLSAMMAN(S) 2 a). Berchelt PestOrs. G 3 a (1589). Ighen leghas min öghen tu. Visb. 1: 112 (c. 1640). Också hade denne konung .. knappt tillslutit sina ögon förr än motståndet mot hans sista vilja utbröt. Carlson Hist. 2: 117 (1856).
β) i fråga om att stänga ögonen på avliden person, särsk. i sådana uttr. som lägga (i)hop (l. tillhopa) l. sluta l. sluta till l. tillsluta ngns ögon (se LÄGGA IHOP 2 slutet resp. SLUTA, v.1 I 1 b α), förr äv. lägga ngns ögon tillsammans, lägga sin hand på ngns ögon. Joseph skal leggia sina hand vppå tijn öghon. 1Mos. 46: 4 (Bib. 1541). Så lade jag icke vtan wåta ögon hans ögon tilsammans. Swedberg Amer. 93 (1732). Fast ingen sluter mitt öga till, / och ingen reser min bautasten. Ling Tirf. 2: 71 (1836). Niebuhr tillslöt sin reskamrats och väns ögon i Arabien 1763. Wieselgren SvSkL 4: 118 (1847).
γ) (†) i fråga om att döda ngn, i sådana uttr. som lägga ögonen tillsamman(s) l. samman på ngn (se LÄGGA TILLSAMMAN(S) 2 b) l. hop ögonen på ngn. G1R 16: 2 (1544). En hetzig siukdom, som lade hop ögonen på mången braf och omistelig karl. Nordberg C12 1: 154 (1740).
δ) i fråga om att inte vilja veta om l. fästa sig vid l. att se genom fingrarna (se FINGER 1 e) med l. blunda för ngt, i sådana bildl. uttr. som sluta l. sluta till l. tillsluta sina ögon för ngt (se SLUTA, v.1 I 1 c resp. SLUTA TILL I 1 b resp. TILL-SLUTA 2 d), blunda med l. på ena ögat (för ngt) (se BLUNDA 3 a) l. blunda med l. på bägge l. båda ögonen (för ngt) (se BLUNDA 3 b). Ehrenadler Tel. 574 (1723).
e) i fråga om att öga tåras; särsk. i fråga om att gråta (av sorg); särsk. dels i förb. med rinna, särsk. i uttr. med rinnande ögon (se RINNA 3 d α), dels i uttr. med tårar i ögonen (se TÅR, sbst.2 1 a α), tårar(na) stiger ngn i ögonen (se STIGA, v.3 I 4 l), pressa tårar ur (förr äv. av) ngns ögon (se PRESSA I 10), gråten står ngn i ögonen (se GRÅT b), ögon fyllda av tårar (se TÅR, sbst.2 1 a α), inte ett öga var torrt (se TORR, adj. 4 d), förr äv. gråta sig ögonen ut l. gråta ut ögonen (på sig) (se GRÅTA UT 1), sätta ögonen till (se SÄTTA TILL I 7 b β ε'). Mijn öghon flyta medh tårar. Jer. 14: 17 (Bib. 1541). (Ett mineral brukas) til blöthe ögornas Läkedomar. Forsius Min. 148 (c. 1613). En såg then andre an, med ögon’ full af gråt. Stiernhielm Jub. 59 (1644, 1668). En visa klang / Så ljuf, att ögat / I tårar sprang. Gellerstedt 2Dikt. 49 (1881). Makten visar sin mänsklighet genom en bruten röst eller ett tårat öga. Johannisson MelankRum 20 (2009). — jfr DROPP-, TÅR-ÖGA. — särsk.
α) (†) i uttr. sticka fingret i ögat (se STICKA, v.1 I 9 f), sätta fingrarna i ögonen, äv. övergående i bet.: sörja. At månge .. hafwe .. (av regenters frånfälle) Orsaak at sättia Fingrene i Ögonen. Paulinus Gothus JClaeszon 12 (1611). Skulle .. hända oss, att adelige personer blifva uteslutne ifrån prästesysslor .. så finner jag, att souverainiteten hade varit för oss vida bättre, ty då få de 3 öfriga stånden sätta fingren i ögona. HT 1917, s. 21 (1766). Posten 1769, s. 535.
β) (numera bl. tillf.) i uttr. gråtande (förr äv. blödande) ögon, ögon fyllda av tårar; särsk. i prep.-förb. inledd av med; äv. (o. i sht) i bildl. anv., övergående i bet.: (med) förtvivlan. Then tijdh .. (ryssarna) hafwe bewecht med gråtande ögon min Sahl. högtärade kiäre Herfader, them hielp och undsettning att giöra. Gustaf II Adolf 113 (1615). Medh gråtande ögon togh han sedan Cronan aff Hufwudet, hölt och wijste henne fram medh handen, och sade (osv.). Sylvius Curtius 730 (1682). Consistorium här i stiftet, som icke utan blödande ögon ser, huru en rett grundelig lärdom .. alt mer och mer börjar förfallna. Annerstedt UUH Bih. 4: 204 (i handl. fr. 1765).
γ) (numera mindre br.) i uttr. släppa l. ta till ögonen. Gallius Gotzigerodius B 1 b (1639). Kvickt tar hon till ögonen, snart är hon igenom gråten ute i glädjen igen. Salje DessBröd. 47 (1964). Om du måste släppa till ögonen, så vänta till efteråt, så jag slipper se. GbgP 9/4 1976, s. 58.
f) med tanke på öga ss. avspeglande känsla l. håg l. sinnesstämning (jfr BLICK, sbst.1 3); särsk. i sådana uttr. som glimten i ögat (jfr GLIMT a), se ngt på ngns ögon, förr äv. se ngn ngt på ögonen (se SE I 1 m β α'), (vara) så l. så i (förr äv. under) ögonen, om person: (vara) så l. så till sinnet (särsk. (vara) slät i ögonen (se SLÄT, adj. 13)). Ljusa, klara, blida ögon. Syr. 13: 25 (öv. 1536). Herre, ni är mild under ögonen. Almqvist TreFr. 1: 58 (1842). Ögonen är sorgsna och hon står inte ut med det. Jörgensdotter BergDöttrar 423 (2009). Med glimten i ögat lät han meddela att veckans väder var inne i en formsvacka. DN 5/2 2020, Kultur s. 16. — jfr NÅDES-, PUDEL-, REPTIL-, SKALK-, SKAT-, SKÄLM-ÖGA.
g) i metonymisk anv., om person; särsk. dels i pl. betecknande en (se EN, räkn. osv. I) person, med tanke på att en person har två ögon, dels (o. numera bl., tillf.) ss. senare led i ssgr betecknande person med sådana l. sådana l. så l. så många ögon; jfr 2 c. Hwad Gifftermåhlet widhkommer, så kan H: K. M:t wäl considerera uthi hwad fahra Fädernesslandet swäfwer, som nu hänger allenest på desse Tu Ögon. RARP 4: 64 (1647). — jfr BLÅ-, BRUN-, EN-, STOR-ÖGA.
2) om öga (i bet. 1) med särskild tanke på dess funktion ss. synorgan; äv. övergående i bet.: synsinne, särsk. i fråga om att ngn personligen ser ngt (särsk. i uttr. se (ngn l. ngt) med sina ögon l. med (sina) egna ögon, förr äv. med ögon (se EGEN, adj. 1 h, SE I 1 n λ), förr äv. i sådana ordspr. som det ögat ser, tror hjärtat l. det ögat icke kan se, gör hjärtat intet ve (kan hjärtat icke gråta) (se HJÄRTA II 1 e γ γ')); äv. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. Luk. 1: 2 (NT 1526). Dagh haffuer ögon, och skogh haffuer öron. SvOrds. A 4 b (1604). Snart lyser solen på kungens stråt, / Snart dåna kanonerna käckt, / Och tusende ögon blicka deråt. CVAStrandberg 1: 306 (1872). En opera .. har så mycket intagande, att ögat, örat och de öfriga sinnena äro alla på en gång förnöjda. Hedberg SvOperasång. 6 (1885). Dessutom förstör man ögonen om man läser för mycket. Jörgensdotter BergDöttrar 29 (2009). — jfr KIS-, KROPPS-, SKJUT-, SPANAR-, SPEJAR-ÖGA m. fl. — särsk.
a) i vissa förb. o. uttr.
α) (numera bl. ngn gg) i fråga om att säga l. göra ngt i l. trots ngns närvaro; särsk. i uttr. i (förr äv. under) ögonen, särsk. i sådana uttr. som slänga ngn ngt i ögonen (se SLÄNGA, v. I 2 c γ), förr äv. i uttr. rosa ngn i ögonen, berömma l. vara inställsam mot ngn i dennes närvaro, särsk. med bibet. av att motsatsen sker bakom dennes rygg; jfr 3 g α o. ANSIKTE II 8 r, s. Thå sade henric hono(m) mong stycke vnd(er) øghone(n). OPetri Tb. 249 (1528). Simon Urbansson .. vittnade .. Hanss Brinck i Ögonen att han hadhe inrymbtt honom Dawitzbergz Keller. BtÅboH I. 8: 65 (1636). Then mig i min öghon talar alt som bäst, / han suicker mig på backen som aldra mest. Visb. 1: 200 (c. 1640). (Eng.) To commend one to his Face, (sv.) rosa en i ögonen. Serenius Kkk 1 b (1734).
β) i fråga om ögas synförmåga; äv. mer l. mindre bildl., med inbegrepp av noggrannhet l. skarpsinnighet o. d., särsk. i förb. med skarp (se SKARP, adj. 10 a γ), förr äv. i uttr. ögon att köpa fisk med (se FISK, sbst.1 1 f slutet). S(ankta) Otilia (har makt) öffuer onda ögon. S(ankta) Appolonia öffuer tannawerk. PJGothus Helg. D 7 b (1593). Efter Måns Mårthensson för .. sin svaghe ögon, icke kan allene sådantt förrätta. OxBr. 5: 96 (1616). Jag håppas hafva goda ögon i Gräsen och Måssarna, som Han nog sett öfver med mindre upmärksama ögon. Loefling Resa 31 (1752). Det blir inte så mycket med läsningen, fast ögona är bra nog. Engström Nak. 118 (1934). (Farfar) har så dåliga ögon, så han ser nästan ingenting. Lindgren AllBarn 51 (1946). — jfr FALK-, HÖK-, LO-, LODJURS-, NATT-ÖGA. — särsk. i fråga om att synförmåga försvagas l. (tillfälligt) upphör; särsk. ss. uttryck för att ngn grips av yrsel l. svimmar o. d., i sådana uttr. som mörkna för ögonen (se MÖRKNA 5 slutet), svartna för ögonen (på ngn) l. för ngns ögon (se SVARTNA I 1 d), bli svart för ögonen på ngn l. ngns ögon o. d. (se SVART, adj. 1 l); äv. (numera bl. tillf.) i sådana uttr. som dimma o. d. slår för ngns ögon l. slår ngn för ögat (se SLÅ, v. I 2 r γ). Tå föll som enn töckna öffuer ögonen på Dalekaraner (så monge något förstånd hade) att the förstode thz war then ädla och dygderijka fru alt för när sagt. Svart G1 109 (1561). — jfr MÖRK-ÖGA.
δ) i fråga om att två l. fler personer ser l. märker mer än vad en ensam person gör (varför det är klokt att ta hjälp av l. rådfråga ngn), i sådana uttr. som fyra ögon ser mer än två (jfr FYRA, räkn. I a) l. många ögon ser mer än ett. At en Biskop allena icke skal sigh vnderstå wija en annan Biskop. Thenna Stadgan må man wäl gilla. Ty vthi en Biskops Waal och Wijgning see monga Ögon mehra än itt. Schroderus Os. 1: 525 (1635). Ögon see mehr än öga. Grubb 912 (1665). Han tyckte att jag kunde bli hans assistent – fyra ögon ser mer än två – som han uttryckte det. SkånD 18/12 2016, s. B9.
ε) i fråga om att vara uppmärksam l. vaksam, i sådana bildl. uttr. som ha ögonen med (förr äv. om(kring)) sig, ha ögon i nacken, vara öga och öra; jfr 3 c. Klookheet haar ögon i nacken. Grubb 418 (1665). En hoff-man måste hafwa ögonen om sig och akta alla tilfällen af befordran. Serenius Ddd 2 b (1734). Dalin (1855: omkring). Att hafva ögonen med sig är alltid fördelaktigt, och särdeles der man är utsatt för .. farliga tilldragelser. Lundgren MålAnt. 2: 172 (1858, 1872). Han var helt och hållet öga och öra för den han talade med. Topelius (SLS) 7: 1305 (1867).
ζ) (numera bl. tillf.) i förb. med beväpna (se BEVÄPNA 2 a α) l. väpna (se VÄPNA 2 b α), i fråga om att förse öga med optiskt hjälpmedel.
η) i sådana uttr. som (med) blotta ögat (jfr BLOTT, adj. 4) l. (med) naket l. obeväpnat öga (se NAKEN 3 b resp. O-BEVÄPNAD slutet), förr äv. naturligt öga, om öga som inte är försett med optiskt hjälpmedel. När wi se på himmel och jord med blotta ögonen, och betrakte alt wel, så är fuller intet vtan, at wi ju få nog stor anledning til at merka hwad Gud är för en herrlig skapare. Rydelius Förn. 360 (1737). Desse (författare) jämföra storleken af ett litet synmål, som man ser genom microscop, med den storlek under hvilken samma synmål skulle synas för ett .. naturligt öga på ett visst afstånd. De Rogier Euler 3: 209 (1787). Man kan med blotta ögat se skillnaden på åkern när man har gödslat. BoråsTidn. 30/8 2022, s. 11.
ϑ) i fråga om att hindra ngn från att se gm att täcka över dennes ögon, i sådana uttr. som med förbundna ögon (jfr FÖRBINDA 1 a), binda för l. hålla ngt för ögonen l. ngns ögon, i sht förr äv. binda ngn för ögonen (se BINDA, v. 3 a δ). De blefvo med förbundna ögon införde i Commendantens hus. Nordberg C12 1: 95 (1740). Lucretia sticker (på teckningen) ihjäl sig med ena handen, och håller den andra för ögonen, som blygdes hon, at hafwa öfwerlefwat den händelsen. Tessin Bref 1: 66 (1751). När .. (arkebuseringen) skulle werkställas, wille de ej låta binda för sina ögon. SP 4/12 1802, s. 3.
κ) i uttr. tro sina ögon (förr äv. tro ögat), vara övertygad om synintrycks objektivitet; särsk. i negerad sats (jfr TRO, v. 3 c β). Han igenkände Carolina i första ögnablicket och kunde knapt tro sina ögon och sitt hjärtas häftiga rörelse. Stålhammar Montolieu 2: 9 (1794). Dock ej det villa är / Han måste ögat tro. Oscar II I. 1: 47 (1858, 1885). Han kunde inte tro sina ögon när den vita kängurun plötsligt hoppade fram precis intill bilen. Hufvudstadsbl. 10/8 2019, s. 8.
λ) i fråga om att anstränga ögonen; särsk. i uttr. spänna ögonen (jfr SPÄNNA, v.3 I 4 b); äv. i sådana uttr. som (göra ngt) så ögonen blöder (särsk. i allmännare anv.) (se BLÖDA, v. 1 i). Förderfwa icke .. flera sina ögon redan i de yngsta åren genom beständig syszelsättning med läsande, skrifwande, tecknande och andra arbeten, hwarwid man måste skarpt spänna ögonen? SP 8/8 1823, s. 1. Studenterna på genusvetenskapen som läser Elin Wägner så ögonen blöder. DN 18/1 2007, Kultur s. 6.
μ) i uttr. kasta (se KASTA, v. I 1 l β) l. lägga (jfr LÄGGA, v. I 1 b) (gevär) till ögat; äv. utan obj. Genast lade min trogne Kamrat sin bössa till ögat, / Måttade hastigt och sköt. Runeberg (SVS) 3: 64 (1832). När en sådan ungdom .. får se något som plaskar .. lägger han till ögat omedelbarligen. Jäg. 1897, 2: 72.
ν) i uttr. vänja ögonen l. sina ögon vid (ljusförhållande), låta ögonen anpassa sig till (ljusförhållande); äv. bildl.: vänja sig vid att se (ngt). Oaktadt den ljusa sommarnatten, måste han stanna en lång stund för att vänja ögonen vid den skymning som här herrskade. SthmAftonp. 17/10 1850, s. 2. Den som .. vande sina ögon vid den romantiska halvdagern (på caféet) och genom cigarrettröken granskade ungdomarna. Hedberg VackrTänd. 7 (1943). Han tror att det kommer att ta ett tag för Uppsalaborna att vänja ögonen vid den stora byggnaden. UNT 7/11 2016, s. A7.
ξ) i uttr. fröjd för ögat, i fråga om ngn l. ngt som bereder glädje l. njutning att se på; jfr FRÖJD 2. Sammet och siden försköna lifvet och guld och juveler äro en fröjd för ögat. JönkP 9/10 1872, s. 3. Ingas bror i nyktert tillstånd var sannerligen inte någon fröjd för vare sig ögat eller själen och full var han näst intill outhärdlig. Sjöwall o. Wahlöö Brandb. 42 (1969).
ο) i sådana uttr. som ha (äv. få) ögon(en) på skaft l. med ögon(en) (som) på skaft (se SKAFT, sbst.1 I 6 c).
ρ) (vard., skämts.) i sådana uttr. som vad skådar mitt öga? (se SKÅDA 1 t γ), särsk. (o. numera i sht) i uttr. vad skådar mitt norra öga. Men hvad skådar mitt norra öga? I en lång linje .. stå bärare uppställda längs tåget. Pauli Paris 35 (1915).
b) i oeg. anv., om tänkt organ för inre l. själsligt seende; särsk. i sådana uttr. som själens l. ngns inre öga l. tredje öga. Liturg. 42 a (1576). Att .. (förnuftet), såsom själens öga .. kan .. utforska och beskåda tingens inre, för de ytre sinnena förborgade sammanhang. Schlyter JurAfh. 2: 5 (1879). Det yttre ögat ser de mänskliga institutionerna och ingenting annat. Men trons öga ser djupare. Aulén AllmTron 321 (1923). Siffrorna stod där förfärande stora för Mollskinns inre öga. Moberg Rosell 45 (1932). Slut ögonen och sätt ditt fokus djupt in i ditt tredje öga. AB 13/6 2018, s. 21. — jfr FÖRSTÅNDS-, SIAR-, SJÄLS-ÖGA.
c) i metonymisk anv., om ngn (äv. ngt) som ser l. iakttar; särsk. om ngn l. ngt som gm att se osv. insamlar o. vidarebefordrar upplysningar; särsk. i uttr. (vara) ngns öga (jfr 5 f); jfr 1 g. Offuergiff oss icke, för ty tu weest hwar wij skole läghra oss j öknenne, och skalt wara wårt ögha. 4Mos. 10: 31 (Bib. 1541). (Han) hade .. varit sin blinde faders både öga och hand. Franzén Minnest. 3: 337 (1837). Spioner, generalers bästa ögon. 2SAH 60: 86 (1883).
3) [eg. bildl. anv. av 2] om blick l. syn l. åsyn; äv. övergående i bet.: uppmärksamhet l. intresse; särsk. (i sht i pl.) med inbegrepp av 2; särsk. i förb. med bära (se BÄRA, v. 5 b γ) l. häfta l. kasta (se särsk. d) l. rikta l. slå (se SLÅ, v. I 17 c) l. vända (se VÄNDA, v. I 1 f β α') (förr äv. lita (se LITA 4) l. ställa (se STÄLLA, v.1 I 13), särsk. i uttr. ha (det ena) ögat ställt på ngt, rikta (en del av) uppmärksamheten mot l. (till en del) beakta l. studera ngt l. ha ngt i åtanke o. dyl.) o. med prep.-förb. med rektion angivande vad blicken l. uppmärksamheten osv. är l. blir riktad mot; förr äv. i sådana uttr. som häva upp l. upphäva sina ögon (se HÄVA UPP 1 resp. UPPHÄVA 1 b). Jes. 51: 6 (Bib. 1541). Thet tu wenter, och är, genom thetta bodhskapet, wiss vppå, thet är ewigt, ther skal tu haffua öghat til, och hålla tigh ther wijdh. LPetri 1Post. C 4 b (1555). Under den tiden Idomeneus sade desze orden, häfftade han stadigt ögonen på Mentor. Ehrenadler Tel. 362 (1723). Efter han väl veste .. hvad folkslag Ryssarne voro, och att man under fred och vänskap, alltid måste hafva det ena ögat ställdt på krig och fiändskap. Hallenberg Hist. 3: 20 (1793). Hvad tackjernets kolhalt beträffar, har man väl länge inbillat sig att, med ögat på jernet, kunna bedöma den. Åkerman Stångj. 30 (1839). Nu först såg hon lejonet och riktade sina ögon mot hans. Hallström Than. 42 (1900). När vi satt och fikade och hon berättade Otis historia satt han mitt på köksbordet med ögonen på Ingrid. Hellman Holmström KattBet. 97 (2009). — jfr ROVFÅGELS-, RÖNTGEN-, SNED-ÖGA. — särsk.
a) i fråga om att få syn på l. upptäcka ngn l. ngt; särsk. i sådana uttr. som få ögonen l. öga på (förr äv. fatta öga på (se FATTA 6 a κ; jfr g γ)) l. ngns öga träffar ngn l. ngt. Dock kundhe the icke få öga på honom. LPetri Kr. 32 (1559). Löjtnant Aspenroth är en ung man, som troligen snart tänker gifta sig, och det vore icke omöjligt att han härvid föll med sina ögon på dig. De Geer Hjertkl. 189 (1841). (Armfelts) personliga egenskaper skulle säkert äfven der (i Finland) snart nog hafva gjort honom bemärkt; men konung Gustafs öga hade icke träffat honom, åtminstone icke så tidigt. Tegnér Armfelt 1: 13 (1883). (Sparven) hade inte väl fått ögonen på pojken, förrän han ropade: ”Tititt!” Lagerlöf Holg. 1: 17 (1906).
b) om blick ss. uttryck för ogillande l. missunnsamhet l. falskhet o. d.; särsk. i mer l. mindre bildl. uttr.; särsk. i förb. med ond, särsk. dels i sådana uttr. som ha ett ont öga till (förr äv. (up)på) ngn l. ngt, hysa agg till l. vara avogt sinnad mot ngn l. ngt, ge ngn onda ögat, (argt l. misslynt) blänga på ngn (i (l. med anspelning på) ä. l. utländsk folktro äv. i fråga om blick som anses kunna vålla olycka l. skada, dels ngn gg konkret, om person l. djur som anses ha sådan blick); äv. dels i förb. med avog (se AVOG 7 b slutet), sned (se SNED, adj.1 3 a (α)), sur (se SUR, adj. 3 a β slutet; jfr 1 a η), tvär, i sht förr äv. avig (se AVIG 6 a β), förr äv. grå (se GRÅ 5 c), dels i uttr. himla med ögonen (se HIMLA, v.1 1). Vthur menniskiors hierta vthgå onda tankar .. , swik, listugheet, otuchtogheet, ondt ögha, hädhelse (osv.). Mark. 7: 22 (NT 1526). Frankerijke hafver ett ondt öga opå oss. AOxenstierna 11: 596 (1634). Den Falskhet twära ögon gaf; / Men han till blygsel wiste af. Frese VerldslD 101 (1718, 1726). Om någon, som har onda ögon, ser då man slagtar, har kreaturet ondt för at dö. Fernow Värmel. 259 (1773). ”Basilisken” är den nordiska folktrons jettatore, eller det ”onda ögat” bland djuren. Modin Sagov. 43 (1926). Mannen ska ha haft ett särskilt ont öga till ett grannpar. VästerbK 30/12 2016, s. 50. När tre kunder i kvartersbutiken .. hade gett mig onda ögat för att jag råkade komma för nära (under coronapandemin) stod jag helt enkelt inte ut. SmålP 11/7 2020, s. B28. — jfr SKADE-, SUR-ÖGA.
c) i fråga om att vara uppmärksam l. vaksam (jfr 1 c slutet γ′, 2 a ε); äv. i fråga om att bära omsorg l. vårda sig om ngn l. ngt (se slutet); särsk. i sådana uttr. som ha l. hålla (se HÅLLA, v.1 1 d β), förr äv. bära (se BÄRA, v. 5 b γ) ett (vakande l. vaksamt (se VAKSAM 2 slutet), förr äv. stort (se STOR, adj. I 1 b κ ε′ slutet)) öga l. ögat l. ögonen på ngn l. ngt, i sht förr äv. se upp med ögonen (se SE UPP 2 b), förr äv. i uttr. ha ögat på brädet med ngn l. ngt (se BRÄDE 2 d α). G1R 1: 60 (1523). Då .. Brandenburg jemt hade ögat på åtkomsten af Stettin och Pommern. 2SAH 5: 252 (1809). Två .. polismän håller ett vakande öga på .. (den häktades) rörelser. Se 1957, nr 43, s. 17. Områdets förman låter oss förstå att han har ögonen på oss. Lundberg Yarden 99 (2009). — jfr ARGUS-, HAR-ÖGA. — särsk. i fråga om att bära omsorg l. vårda sig om ngn l. ngt; äv. allmännare, i fråga om att beakta ngn l. ngt l. ha ngn l. ngt i åtanke; särsk. i sådana uttr. som ha ngn (särsk. Gud (se GUD II 1 k)) l. ngt för ögonen (förr äv. ögon), förr äv. hålla ngn l. ngt i ögat, med ögat på ngt, med ngt i åtanke. OPetri 1: 13 (1526). Förmoder .. att Hanss Kon. M:tt haffver mera öga på en tiena[re] som altidh haffver ospartt haftt sitt blodh för Hanss Kon. M:tt än på en sådan letferdigh selle. OxBr. 5: 302 (1624). Där .. (Kurlands sändebud) får sin sohn försörgdh på Svenske sidan, hafver H. K. M:tt där een tiänere, som mehra sätter ögatt på Sverige ähn på Pålandh. AOxenstierna 5: 221 (1630). At han, med ögat på följderna, kan inför Gud och menniskor svara både för hvad han tänker och talar. Wallin 1Pred. 2: 453 (c. 1830). Derest man håller denna sak i ögat, synes tidsafståndet mellan universitetets framträdande hos oss och andra ej så stort. Annerstedt UUH 1: 3 (1877). De är professionella att ha att göra med .. och har alltid kundens bästa för ögonen. NerAlleh. 14/3 2021, s. 7.
d) i fråga om att (flyktigt) se på ngn l. ngt; äv. i fråga om att rikta uppmärksamhet mot ngn l. ngt; särsk. med bibet. av begär efter ngn l. ngt l. önskan att äga föremålet för uppmärksamheten; särsk. i sådana uttr. som kasta (förr äv. slå) ett öga l. ögonen l. sina ögon efter l. på (förr äv. till) ngt l. ngn l. ngnstans (se KASTA, v. IV 1 e (α, β) resp. SLÅ, v. I 17 c (β)), i sht förr äv. stjäla (sig) ett öga (se STJÄLA 2 l β), förr äv. göra spaka ögon åt ngn (se SPAK, adj. 4 d β). 1Mos. 39: 7 (Bib. 1541). Jag gick snabbt .. ut på perrongen och ingen av poliserna ens kastade ett öga efter mig. Strömstedt MittLiv 1: 34 (1981).
e) i fråga om att blänga på l. flörta med ngn; särsk. i sådana uttr. som ge l. slänga (ngn) ett öga l. (ett par) ögon; förr äv. i uttr. blänga sådana l. sådana ögon (se BLÄNGA 1 a). Som hon kom in mot trollet, slängde thet ögon på henne så at hon blef .. förfärat. Verelius Gothr. 277 (1664). Pojkslyngeln gaf mig ett par ögon, som hade han velat borra mig i sank. Topelius Vint. I. 1: 368 (1860, 1880). Hon satt alltid i fönstret vid Elizabethstreet och gaf ögon. Michaelson Ungk. 26 (1892). Gubben var oresonligt arg och gav ögon åt Brand, sin egen son, så att det kändes kusligt därinne bland gästerna. Koch Timmerd. 492 (1913).
f) i fråga om att upphöra med att titta på l. rikta uppmärksamhet mot ngn l. ngt; särsk. i sådana uttr. som ta l. slita ögonen (i)från ngn l. ngt l. släppa ngn l. ngt med ögonen (se SLÄPPA, v.3 II 1 b ν β') (förr äv. släppa ögat av ngn); förr äv. i fråga om att tappa ngn l. ngt ur sikte, i uttr. förlora ngn l. ngt ur ögat (jfr FÖRLORA 1 e) l. sätta ngt (ut)ur ögonen; i sht i förb. med negerande ord. Vij sleppa ögatt aff våra grannar. RP 7: 451 (1639). (En olycka) kan icke hända et dygdigt Folk, som Gud fruktar .. utan dem .. som sätta Gudsfruktan utur ögonen. Wallquist EcclSaml. 1–4: 399 (1766). Ur ögat i sin gång han sist förlorad är. GFGyllenborg Bält 16 (1785). På knä många utanför på gräsmattan falla / och från kapellets dörrar ej ögonen slita. Jensen Mickiewicz Tad. 324 (1898). Benjamin kunde inte ta ögonen från den makabra .. synen. Holmström Benj. 236 (1932).
g) i fråga om befintlighet inför ngns blick l. i ngns åsyn l. till ngns beskådande.
α) i sådana uttr. som (fram)för (förr äv. i l. under (jfr UNDER, prep. osv. I 2 a slutet)) ögonen l. ögat, (fram)för blicken l. i blickfånget, för (förr äv. under) ngns ögon, i ngns åsyn; särsk. i förb. med se (se SE I 1 n κ (α')) l. stå (se STÅ, v. II 8 a α); jfr 2 a α. Och ær nw (biskopen) med i Stocholm Richit och oss alle opwnder ögonen, thet honom aff ære och Retta ingelunde bwrdæ atgöre. G1R 1: 35 (1522). Atth hun motthe behålla sith liff och alldrigh komma för hanns öigienn. TbLödöse 115 (1589). Om een Jomfru är lijten till wäxten, så ställes hon (vid frieriet) på een pall .. på det hon ju manligh och stoor j ögonen synas må. Barckhusen Cotossichin 160 (1669). Ingen passar som hon för den raske Mathias, och säkert / Skulle den ärlige snart, om han henne blott finge för ögat, / Börja på vigselring och förlofning tänka och skynda. Runeberg (SVS) 3: 44 (1832). Misshandeln skedde rakt framför ögonen på dom. Flygt Verkan 35 (2004). — särsk.
α') (†) i uttr. under ngns (egna) ögon l. öga l. ögonen av ngn, inför ngns iakttagande l. prövande blick; äv. allmännare, dels: under ngns uppsikt, dels: till allmän kännedom. Emedan deras gerningar .. komma under Allmänhetens ögon. Tessin Bref 2: 36 (1754). Emedan .. (de studerande) äro städse under ögonen af sina Inspectores. Gustaf III 1: 199 (1768). Hela den wigtiga brefsamlingen, hwilken såsom gjord under Brasks egna ögon är fullkomligen authentik, kan sålunda numera af historikern begagnas. SKN 1843, s. 65. Inkräktare och tyranner stå under hans (dvs. Guds) öga och hand. Franzén Pred. 4: 41 (1844).
β') (numera bl. ålderdomligt) i sådana uttr. som ställa (se STÄLLA, v.1 I 1 j), i sht förr äv. sätta (se SÄTTA, v.3 I 15 a ζ β'), förr äv. hålla l. lägga (se LÄGGA, v. I 3 b) o. d. ngn ngt för l. under ögonen l. ngt (in)för l. under ngns öga l. ögon, visa upp ngt för ngn l. låta ngn ta del av ngt; äv. (o. i sht) bildl.: framställa l. förevisa l. påvisa ngt så att det framträder (klart) för ngn, klargöra ngt för ngn; särsk. med refl. obj. (i förb. med ställa (se STÄLLA, v.1 II 2 e), i sht förr äv. sätta (se SÄTTA, v.3 I 15 a ζ β')). UpplDomb. 3: 97 (1541). (Gustav Vasa) baar honom sijn obestondige scriffuelse vnder ögonen. Svart G1 75 (1561). Han höll honom rätt tydligt under ögonen hans trosförvanters politiska intolerans. Liljecrona RiksdKul. 520 (1841).
γ') (†) i uttr. under ögonen, i fråga om att träda fram inför ngns blick l. öppet bemöta ngn; särsk. dels i förb. med komma, dels i sådana uttr. som gå l. falla l. rycka (ngn) under ögonen (se FALLA VII 2 b resp. RYCKA, v.1 4 a), i fråga om att attackera motståndare (särsk. fiende) (inför dennes blick); äv. i mer l. mindre förbleknad bet., i fråga om att konfrontera ngn l. ngt (särsk. fara l. döden o. d.) (särsk. i uttr. träda ngn under ögonen (se TRÄDA, v.3 I 4 a β)); äv. i mer l. mindre bildl. anv., i uttr. gå ngn (så l. så) under ögonen, tillmötesgå ngn l. vara ngn till lags (gm att lyda o. d.). Dogh saa at te ecke komma meg ok riket vnder ögomen i gen. G1R 1: 59 (1523). Skal .. (soldaten) wara oförskräckt och modig, til at gå sin Fiende under Ögonen. Söderman ExBook 180 (1679). At döden oförskräckt inunder ögon gå. Frese VerdslD 106 (1719, 1726). Jag skall gå henne under ögonen med all sonlig wördnad. VDAkt. 1722, nr 36 (1720). Snoilsky 5: 12 (1897).
δ') (†) i fråga om att ngt l. ngn är till misshag l. förtret l. går ngn emot, i sådana bildl. uttr. som vara l. gå ngn under ögonen (se UNDER, prep. osv. I 2 a slutet slutet).
ε') (†) i bildl. anv. (jfr β′, δ'), särsk. i fråga om att klart l. uppenbart l. tydligt kunna notera ngt l. ha ngt för sin inre syn l. i åtanke; särsk. i uttr. ligga (ngn) för ögonen l. för var mans ögon (se LIGGA 5 b slutet) l. lysa för ögonen l. ngns ögon (se LYSA, v.2 6 b) l. vara l. synas för ögonen; särsk. med sådana ord som klart ss. predikativ resp. adverbiell bestämning. Then ewiighe skadhe och forderff, som wii for ööghonen saaghee, som Sweriges riiche wiille offverkomma. SvTr. 4: 7 (1521). E. k. M. .. (kan) efter laghen låta ransaka och .. (sedan) medh mindre widhlyftigheet ther på böter låta läggja, än som nu för öghonen synes. RA I. 4: 491 (1598). Den ögonschenlige fahran oss svefvar för ögorna. RP 16: 6 (1654). (Det är) klart för ögonen, at .. (Krabbes tjänare) hafwa warit hos .. (snapphanarna) med största frihet och nöje, ätit, druckit och omgåtts med dem lika som med sine förtrognaste cammerader. HC11H 8: 27 (1678). Antonius drömmer, då han redan har döden för ögonen, att han vandrar i Elysii lunder vid Kleopatras sida. Cavallin o. Lysander 1: 71 (1885).
β) (†) i uttr. emellan ögonen (på ngn), i fråga om att ngt sker l. görs mitt framför ngn, så att det lätt ses l. uppfattas; särsk. i fråga om utmanande l. ovänlig l. (med hänsyn till den uppfattandes reaktion) riskabel handling; äv. i fråga om att ngn befinner sig framför ngn, särsk. i förb. med sitta övergående i bet.: till (ngns) förfogande (jfr SITTA, v. 3 l ϑ). Att the skole honom betale, och skole vij änn taga vår betalning emillan ögonen opå them, så see vij gerne. G1R 23: 213 (1552). Hielper migh .. Her Cantzeler .. att migh mhå rett vederfaras och förb:te ilfundige icke medh vold och trottz affhende migh mitt emellan ögonen bortt. OxBr. 12: 76 (1638). At han skall hafwa wår dotter, om hon sutto emellan ögonen på os. VDAkt. 1734, nr 146.
γ) i fråga om att betrakta ngn l. ngt med intensiv l. skarp l. vass blick; särsk. i sådana uttr. som borra in l. spänna l. sätta ögonen (förr äv. sitt öga) i (förr äv. vid) ngn l. ngt (se SPÄNNA, v.3 I 15 e γ, resp. SÄTTA, v.3 I 13 a ξ γ'); äv. dels i uttr. följa ngn l. ngt med ögonen (se FÖLJA, v. 12), dels (med bibet. av dels åtrå l. lystenhet l. längtan, dels hotfullhet) i uttr. sluka ngn (l. ngt) med ögonen (se SLUKA, v.1 2 a), förr äv. i uttr. ngns ögon leker på ngn l. ngt (se LEKA, v. 5 d); förr äv. i sådana uttr. som fatta öga på ngn (se FATTA 6 a κ; jfr a) l. lägga l. taga ngn l. ngt under ögonen (se LÄGGA, v. I 3 b), skärskåda l. granska ngn l. ngt, ränna med ögon över ngt (se RÄNNA, v. 9 a μ ε'). Stiernhielm WgL Ordel. 105 (1663). Vi skola väl då taga under ögonen den märkvärdiga artikeln. Blanche Våln. 672 (1847). Dante ser en af vålnaderna .. lyfta sina sammanknäppta händer mot öster och borra in ögonen i himmelen. 2SAH 50: 326 (1874). — jfr STICK-ÖGA.
δ) i uttr. öga mot öga (se MOT, prep. osv. I 1 a slutet slutet), i sht förr äv. öga emot (förr äv. i l. med) öga. Blanche Våln. 710 (1847). Samma soldater, som föregående dag .. nästan flytt, framryckte nu .. att möta fienden öga med öga. Mankell Fältsl. 415 (1858). Ser jag ej, öga i öga, dig. Rydberg Faust 187 (1878). De förde honom ansigte emot ansigte, öga emot öga med grefve Hannibal. SDS 10/1 1902, s. 1.
h) (†) i fråga om förflyttning ur blickfång l. medvetande l. tillgänglighet; särsk. i sådana uttr. som (i)från l. undan l. (ut)ur (ngns) ögon l. ögonen l. ställa ngt utur ögon (se STÄLLA, v.1 I 1 l γ slutet); särsk. i fråga om att ngn avlider. Och Herrans ängel förswan vthu hans öghon. Dom. 6: 21 (Bib. 1541). Här i Wärldene skeer thet offta, när en redeligh dygdesam och nyttigh Person, androm widt vndan Öghonen kommer, så finnas många som låtz söria .. men meena ther medh inthet i Hiertat. Gallius AÅkeson C 1 b (1643). I medlertid beder iag på det aldraödmiukeligste, det mig eij gingo undan ögonen som försäkrat är. VDAkt. 1706, nr 274. (Fariséerna) önskade .. ingen ting högre, än rycka Jesum ifrån menighetens ögon. Bælter JesuH 2–3: 157 (1756). Det är du, som har rättighet till Karmides hand. Jag skall visa honom från mina ögon. Rydberg Ath. 331 (1859).
i) i jämförelser; särsk. i sådana uttr. som snabb l. kvick som ögat, mycket snabb. NorrlT 29/9 1838, s. 2. Konstnären är för öfrigt rask vid sitt arbete; penseln går lika snabbt som ögat. SD 26/2 1880, s. 3. Kvickt som ögat ska det fram 20–30 nya bostäder i Boxholm. ÖgCorr. 27/11 2015, s. B2.
j) i bildl. anv., i fråga om själslivets l. tankens inriktning mot l. fästande vid ngt; särsk. i fråga om att tycka sig se ngt, särsk. i sådana uttr. som ha l. se för ögonen l. sina ögon. Columbus Ordesk. 89 (1678; uppl. 1963). Talaren kan .. föra åhörarens öga till en blick på det förflutna. Ödmann AnvSkrift. 16 (1822). Så långt vetenskapens öga når tillbaka i språkens historia. Tegnér SprMakt 76 (1880). Jag tycker mig just se för mina ögon .. mig själv som den sistkomna tvångsrekryten. Wägner Norrt. 2 (1908). Plötsligt har jag scenen för ögonen, livlig som en dröm. Hallström Händ. 27 (1927). — särsk.
α) i fråga om att bedöma l. uppfatta l. ta ställning till ngt ur visst perspektiv l. enligt visst synsätt; särsk. i sådana uttr. som i (äv. för, förr äv. efter) ngns ögon, ur ngns perspektiv, enligt ngns synsätt (särsk. i fråga om perspektiv osv. som anses kännetecknande för utövare av viss verksamhet), dela ögon med ngn, inta samma perspektiv osv. som ngn, se (ngn l. ngt) med andra ögon l. med ngns ögon l. med sådana l. sådana ögon (se SE I 1 n μ). Aff herrano(m) är thetta giordt, och är vnderlighit för war öghon. Mat. 21: 42 (NT 1526). Mehr gagn synes flyta församblingen till, effter wår ögon, af honom som tillstunder i wärlden. VDAkt. 1689, nr 100. Ett sådant konststycke, som den nysznämnde landtmannens, har emedlertid funnit nåd i sjelfwa den höglärde wetenskapsmannens ögon. SKN 1845, s. 139. Med .. ett ovanligt militäriskt öga och grundliga kunskaper .. förenade han en tapperhet, som gränsade till öfverdåd. Rappe Nordarm. 194 (1874). Jag var glad att han trodde att jag kunde dela ögon med honom i hans enslighet. Tunström Julorat. 11 (1983). I hennes ögon var han ett geni. Östergren SistCig. 22 (2009). — ARTIST-, BARNDOMS-, FADERS-, KONSTNÄRS-, MODERS-, MÅLAR-, NUTIDS-, SAMHÄLLS-, SJÖ-, SJÖMANS-, VÄNSTER-ÖGA o. RÄTTS-ÖGON.
β) i fråga om att ha positiv l. (i sht) kärleksfull inställning till ngn l. ngt; särsk. i sådana uttr. som ha l. få ett gott öga till ngn l. ngt (äv. ironiskt, i bet.: vilja skada) (se GOD 18 e), ha (ett) öga för ngn, med blida ögon (numera vanl. i negerade uttr.; se BLID 1 b slutet); förr äv. i sådana uttr. som ha ett vänligt l. nådigt öga till l. om l. på ngn l. ngt, (an)se ngn l. ngt med goda ögon. Så hafwer Jag effter .. (ständernas) förslag welat hafft på dhee fattige itt nådigt öga. Gustaf II Adolf 219 (1625). BraheBrevväxl. II. 1: 82 (1657: om). Uti Tyskland hafwa fuller strax yppat sig de som med goda ögon detta werket ansett hafwa. HC11H 2: 93 (1682). Han är fadrens fiende: följaktligen – Om han har ett öga för dottren, är det endast för att skymfa honom? Fahlcrantz Lessing Gal. 37 (1821). Till dig .. skall han hafva ett så vänligt öga, att han skall förekomma alla dina önskningar. 2SAH 39: 198 (1865).
γ) övergående i bet.: (uppfattnings)förmåga l. omdöme l. fallenhet; särsk. i sådana uttr. som ha (sådant l. sådant) öga för ngt, ha (sådan l. sådan) (instinktiv) förmåga att bedöma l. uppfatta l. uppskatta (se d. o. 2) ngt; jfr BLICK, sbst.1 3 b β, NÄSA, sbst.2 2 b. Rosenstein 3: 341 (1788). (Leopold) visar sig sakna öga för folkpoesiens skönhet. Nyblæus Forskn. I. 1: 164 (1873). Penttula Lisu var en af dessa naturläkarinnor utan diplom, men med det säkra ögat för diagnosen och den snabba uppfattningen af botemedlet. Topelius Vint. II. 2: 176 (1882). (Glasbruksarbetaren) håller yrkesskickligheten högt i ära och gör gällande, att endast den, som i tidig barndom inöfvat handlag och öga, kan vid mognare år som duglig mästare handtera blåsrör och slipstol. Key-Åberg GlasindSv. 66 (1899). Bland andra egenskaper, som gjorde Lars till en utmärkt ledare, var den, att han hade öga för hvad folk passade till. Rönnberg Bredbolstad 92 (1907). — jfr HÄST-, KÄNNAR-, MÄNNISKO-ÖGA.
4) om det organ hos ryggradslöst djur l. organism som motsvarar ett öga (i bet. 1); särsk. i uttr. sammansatt öga, fasettöga. De mästa (bromsar av släktet Tabanus) hafwa componerade ögon, eller flera ögon under samma hinna. Linné FörelDjurr. 269 (1751). På hvardera sidan af hufvudet sitter .. ett stort s. k. sammansatt öga, troligen afsedt att betrakta närmare föremål. LfF 1897, s. 61. (Kräftan) hade .. ett par långa, smidiga känselspröt, stora, glänsande svarta och lättrörliga kulor till ögon samt en knölig utväkst på ryggskölden. Forsslund Djur 183 (1900). Hvarje öga (på kräftan) består af en mängd små ögon. LfF 1908, s. 57. — jfr BLIND-, FASETT-, GULD-, INSEKT-, KRÄFT-, NÄT-, PUNKT-, RIKTNINGS-, RUT-, SIDO-, SKAFT-, SKÅL-, SMÅ-, STJÄLK-ÖGA m. fl.
5) om ngt sakligt som till utseende l. funktion liknar l. påminner om ett öga (i bet. 1); särsk. om avbildning; äv. om ngt (äv. ngn (se f)) som liknas vid ett öga. Der .. den Gudomeliga Försyn betecknas med ett af strålar omgifwit öga. Nordberg C12 1: 3 (1740). Et öga är altid måladt på hwardera sidan wid framstammen (på kinesiska djonker). Osbeck Resa 128 (1751, 1757). Ännu lite förlägen inför alla dockornas stirrande ögon började han så smått med dockteatern. Hedberg DockDans. 32 (1955). — jfr EMALJ-, GLAS-, HÄST-, KO-, KRÄFT-, LAX-, OX-, REFORM-, RUSSIN-ÖGA m. fl. o. SOV-ÖGON. — särsk.
a) om redskap l. hjälpmedel för ngns syn l. för att införskaffa l. förmedla information. At Historiarum Professor altidh hafwer sine två ögon medh sigh op j Collegiumet, Nembl. Tabulas Geographicas och Chronologiam; Så at han wijser tijd och rummet af hwar historia. Annerstedt UUH Bih. 2: 3 (i handl. fr. 1655). Ryssarnes ”öga” till hafs, kryssarne och jagarne, har genom operationen den 8 och 9 utanför Port Arthurs hamn mist en stor del af sin spanande förmåga. SD(A) 22/2 1904, s. 6. Lillprinsen kommer att växa opp under TV-kamerans öga. Se 1959, nr 18, s. 23. Jag hade glömt mina glasögon, men jag hade ett par gamla som ögat for ur ideligen. DN(A) 23/2 1959, s. 7. — jfr GLAS-, HJÄSS-, PANN-, PARIETAL-, PINEAL-, SOL-ÖGA o. HJÄLP-, LÅN-, RES-ÖGON.
b) om punkt l. prick l. märke o. d.; särsk. i fråga om djurs teckning (se d. o. 8) (ss. senare led i ssgr äv. metonymiskt, betecknande djur med sådan teckning, särsk. PÅFÅGEL-, RAND-, SILVER-ÖGA); förr äv. i det bildl. uttr. på ögat, exakt, på pricken (se PRICK, sbst.1 I 7 e). Gräshoppa med långt jämnbredt kam-kantadt bröst, och gula öfvervingar med rostfärgat öga. Linné MusReg. 82 (1754). Jag har mången gång tyckt, att dessa badresorna äro odrägliga (här sade den goda frun, precist på ögat, hälften sanning och hälften fabel). Knorring Skizz. II. 2: 14 (1845). Det joniska kapitälets bekanta spiral med sitt ”öga” i midtpunkten. 3SAH 5: 150 (1890). Af strukturvarieteter (av gnejs) må erinras om ögongneis, utmärkt derigenom att en del af fältspaten är hopad till körtelliknande partier eller ”ögon”. Nathorst JordH 570 (1892). Han skärskådar virket .. / och i träådringen kvistens öga. Isaksson Teckenspr. 39 (1959). — jfr BLIND-, FÄLTSPATS-, GÅS-, SNÄCK-ÖGA o. SJU-ÖGON. — särsk.
α) på tärning l. spelbricka o. d.: prick (se PRICK, sbst.1 I 2); förr äv. i fråga om spelkort (äv. med särskild tanke på poängvärdet) (jfr PRICK, sbst.1 I 2 a); jfr POÄNG II 1. Tu (kan) enom säya, huru månge Ögon han i ett warp kastar medh tree Tärningar. Aurelius Räkn. K 6 a (1614). Alla kort från esset til och med tian hafva värde efter ögonens antal. HbiblSällsk. 1: 133 (1838). Ögon. Det högsta tal, som kan sammanräknas efter prickarne på de vunna tricken (i kortspelet kvarta). Hagdahl Fråga 24 (1883). Ögonens sammanställning på de enskilda (domino)brickornas dubbla ytor är sådan, att (osv.). Wilson Spelb. 127 (1888). Äss gäller (i kortspelet bondtolva) för fyra ögon, kung för tre, dam för två och knekt för ett. Werner o. Sandgren Kortox. 68 (1949). — jfr DOMINO-, TÄRNINGS-ÖGA.
β) på växt(del): utväxt l. knopp l. skott (se SKOTT, sbst.2 23 a β); särsk. dels om potatisgrodd, dels i uttr. sovande öga (se SOVA 3 slutet); äv. om prick (se PRICK, sbst.1 I 2) på böna l. frö l. frukt o. d.; jfr ÄRR, sbst.3 a. The Qwistar som man wil ympa medh, skole wara vnga och späda medh stora Knoppar, och många Ögon, ty the äro fruchtsamma, och hafwa Krafft til at wäxa. IErici Colerus 1: 58 (c. 1645). Skulle man vilja afputsa dessa små trän nästan ned vid roten, at allenast 1 eller 2 ögon äro qvare .. så skadar det alsintet. VetAH 1754, s. 226. Hilum, (Frö-Ärr) kallas det yttra lilla ögat, eller ärret på frön, hwilket ser ut, som woro det insatt uti de samma. Möller PrincBot. 24 (1755). För undersökning och beskrifning af äplets särskilda delar i yttre måtto egnar man först sin granskning till det s. k. ögat, d. v. s. de qvarsittande vissna flikarne af fodret. Eneroth Pom. 1: 97 (1864). Kring hvarje stör sättas .. 5 stycken bönor ½ tum djupt i jorden med ögonen vända nedåt. Ribbing LämplReform. 15 (1894). ”Ögonen” på potatisen äro de knoppar, ur hvilka följande år nya skott skola framkomma. 2UB 4: 154 (1899). — jfr BLAD-, BLOM-, FRÖ-, KNOPP-, POPPEL-, POTATIS-, ROT-ÖGA o. MÅNG-ÖGON.
γ) om blomma (se BLOMMA, sbst. 1 a); äv. om punktformad inre del av blomma, ss. senare led i ssgr äv. metonymiskt, betecknande växt med sådan blomma, särsk. BROK-, GET-, GOTLANDS-, HIMMELS-, HUND-, KALV-, KATT-, KRIST-, KRYP-, KÄRR-, ORM-, OX-, SILVER-, SKÖN-, SKÖNHETS-, SOL-, SOMMAR-, STJÄRN-, STRAND-, STRÅL-, STRÄV-, STYV-, SVART-, TROLL-ÖGA o. FANS-, JUNGFRU-ÖGON. Lundernas och fältens blomsterverldar / De slutna ögon slogo upp mot solen. Fahlcrantz 1: 51 (1835, 1863). Blomman är blå med gult öga och kallas förgät mig ej. Abelin MTr. 96 (1903).
c) om föremål som lyser l. glimmar l. glittrar l. framstår ss. ljusare än sin omgivning; särsk. om prydnads- l. ädelsten (förr särsk. i uttr. världens öga (jfr α), om ett slags opal l. agat (jfr VÄRLDS-ÖGA slutet)). Verldenes öga .. (har) den egenskapen, at i luften är han mera opaqve, men lägges han i vatten, blir han mera pellucid. Wallerius Min. 87 (1747). Fira .. (julfesten) med dans kring granen, där hon står och ler med femtio tindrande ögon. Forsslund Storg. 228 (1900). Mörka tallar, nedfallna barr, som glittra brunt i solen, och så ett ljusgult öga af öppen grusbacke mellan grönskan. Nyblom Golfstr. 54 (1911). Här glimma ögon i natten – det är mötande biler. Hedin Front. 466 (1915). — jfr FALK-, KATT-, TIGER-, VARG-ÖGA. — särsk.
α) om lysande l. glimmande himlakropp; särsk. i poetiskt spr., i sådana uttr. som dagens l. världens öga (se VÄRLD 3 c slutet α′; jfr c), solen, nattens öga, särsk.: månen, oxens öga (se OXE 4 b). Lucidor (SVS) 290 (1672; uppl. 1997). (Förmörkelsen vid Jesu död) war icke .. någon Naturligh förmörkelse, ty hwem kan tilsluta Solennes ögon .. vtan Gudh allena? Sylvius Mornay 676 (1674). Du, dagens öga, / Som fjerran skickar / De ljusa, höga / Och lugna blickar. Runeberg (SVS) 2: 56 (1826). Fullmånen .. steg allt högre, allt mera strålande, likt ett himmelskt öga öfver den sköna ön. Bremer GVerld. 6: 69 (1862). Fullmånen äfven, nattens öga, ypperst sjelf / Bland stjernor, strålar klar. Alexanderson Sept. 25 (1868). — jfr HIMMELS-, SOL-ÖGA.
β) om vattensamling, med särskild tanke på dess (glänsande l. glittrande) vattenspegel. Der låg nu framför dem Siljan, ”Dalarnas öga”, med Sollerön till ögonsten. Bremer Dal. 19 (1845). En vacker insjö slog opp sitt blå öga. Böttiger 6: 123 (c. 1875). I källans öga hade vattnet en temperatur af 51°. Hedin Transhim. 1: 124 (1909). — jfr VATTEN-ÖGA.
γ) om molnfritt o. mer l. mindre vindstilla område i centrum av virvelstorm; särsk. (i sht sjöt.) i uttr. stormens öga (se STORM, sbst.1 I 1 c) (äv. (o. numera i sht) i bildl. anv.). Hildebrandsson Buchan 193 (1874). Vi har fått en fullt utvecklad tropisk cyklon, där vindhastigheterna några tiotal kilometer ut från det vindstilla centrumet, ögat, kan nå styrkor kring 60 meter per sekund. SvD 25/8 1992, s. 31. Nästan omedelbart hamnar .. (de nyvalda ministrarna) i stormens öga när en global pandemi sprider sig till Finland. Hufvudstadsbl. 23/4 2023, s. 29. — jfr STORM-ÖGA.
d) öppning l. hål l. hålighet. När nu Båten ey längre war, än han hade 10. tullar eller ögon på hwar sijdan. Rudbeck d. ä. Atl. 3: 279 (1698). Sonden uttogs (ur urinblåsan), då i des ögon eller hål, små fina och platta stenar medfölgde. Acrel Chir. 400 (1775). (Byxorna) äro allt gement skafridna. Det blir snart ögon i gumpen. Heidenstam Karol. 1: 79 (1897). Hvarje solf äger på midten ett ”öga”, genom hvilket varptråden skall gå. 2UB 8: 285 (1900). — jfr ANKAR-, LÄNK-, SAX-, SKAFT-, SKYTTEL-, SPINDEL-, SPRI-, STÅNG-, TITT-ÖGA. — särsk.
α) (förr) om centralt placerat hål i löpare (se d. o. 14) varigenom spannmål från kvarntratten rann ned mellan kvarnstenarna. Med thet samma swärd klöf Håkon en qwarnsten alt in til ögat. Peringskiöld Hkr. 1: 122 (1697). Sedan den smälta (glaserings)maszan är stött och siktad males han .. på en .. handqwarn af hård gråsten, hwars öfwersten är aflång utan öga. Wijnblad Tegelbr. 105 (1761). Från skon faller säden genom ett hål i centrum på öfverstenen, ”ögat”, ned på understenen och ledes i rännformade fördjupningar eller räfflor in mellan stenarna. LB 4: 441 (1907). — jfr KVARN-, KVARNSTENS-, MJÖL-ÖGA.
β) (numera bl. ngn gg) i ost: pipa (se PIPA, sbst.1 11 e). Palmchron SundhSp. 87 (1642). En fullt lyckad Emmenthalerost har delvis ”fyllda ögon”. 2UB 4: 352 (1899).
γ) (numera bl. i skildring av ä. förh.) slagghål; jfr TAPP-HÅL, sbst.2, UTSLAGS-HÅL. Ögat är Hålet som wid Härden är, hwar Slaggen rinner igenom, så at den andra rena malmen lemnas för sig. UHiärne Berghl. 454 (1687). Vid St. Stephan infördes en .. stång horizontelt genom ögat. JernkA 1861, s. 187. — jfr SLAGG-ÖGA.
δ) hål avsett för l. använt till fästande av skaft; särsk. på yx- l. hammarhuvud. Yxen är trubben, Moot steenen sönderhuggen, / Skafftet afbrutit, I ögat affrutit. Bjugg Huussp. A 6 b (1697). Hålet för skaftet (ögat .. ), får ej alltför mycket försvaga hammaren, och bör gå genom dess tyngdpunkt. Almroth Karmarsch 392 (1839). Verktygshållareapparatens cylindriska skaft införes i ögat på den å maskinen befintliga hylsan. TT 1899, M. s. 7. Borrsläggorna göras af fyrkantiga ämnen med nedslagna kanter och något gröfre öfver ögat .. , hvari skaftet är fastsatt. 2UB 5: 86 (1902). — jfr HAMMAR-, SKAFT-ÖGA.
ε) i sht sjöt. om på tåg (se TÅG, sbst.3) formad ögla (avsedd att träs över l. utgöra fäste för ngt); särsk. i förb. med bändslad (se BÄNDSLA slutet) l. knopad (se KNOPA, v.2 b) l. lagd (se LÄGGA, v. I 11 d) l. splitsad (se SPLITSA 2 c). Bemärk. At Ögonen uppå hufwudtågen försees gemenligen .. med Segelduuk .. at conservera för skafning och rööta. Rajalin Skiepzb. 214 (1730). Vanten fästas genom ett upptill bildat öga, som påkränges toppen. Christenson MarSlup. 6 (1914). Han kan nätt och jämt lägga ett halvslag om en påle, splitsa ett öga kan han icke. Lindström Glimt. 59 (1924). — jfr BRASS-, KRÄNG-, KUNT-, LÖP-, PÄRT-, STAG-, STJÄLK-, STOLP-, SY-, TACKELHANGARE-, VANT-ÖGA.
ζ) hål på synål o. d. avsett att träda tråd igenom. Lind 2: 130 (1738). Efwen göras nålar att brodera med, som hafwa 2 el. 3 ögon. Lidén FörtrBr. 191 (1774). Tänk .. på att använda en synål med tillräckligt stort öga, som banar väg för tråden genom tyget. SmålP 27/1 2018, s. C6. — jfr NÅLS-, SILVER-, STOPPNÅLS-, SYNÅLS-ÖGA.
η) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om urgröpning i gröt o. d. för l. med smör; äv. om smör i sådan urgröpning; jfr SMÖR-HÅLA. Ris- eller korngrynsgröt med smör i ögat. Bladh o. Hornstedt 29 (1799). Kom hit, helige broder, här får du äta gröt med svenskt smör till öga. Castrén Res. 1: 21 (1852). — jfr SMÖR-ÖGA.
ϑ) (i fackspr.) om mynning på täckdike. AB 14/7 1841, s. 3. Emedan ögat är den del af täckdiket, som lättast kommer i olag och därför kräfver tillsyn, ledes ej hvarje täckdike ut i det öppna diket. 2NF 30: 727 (1920). — jfr DIKES-, DRÄN-, TÄCKDIKES-ÖGA.
ι) om fönster(öppning). Jag har nu ett litet hörnrum .. med ena ögat .. vändt åt Rom och Sanct Peter, det andra blickande ned öfver trädgården. Bremer GVerld. 2: 263 (1860). Tegelbyggnaden .. vittrade, släppte vinden genom sina tomma ögon. Stensdotter ArnesKiosk 278 (2004). — jfr OX-, SKVALLER-, VIND-ÖGA.
e) om (del av) föremål som bildar ett hål l. en öppning. En större Koffert-Nyckel med snedwridet öga förlorades omkring den 10 dennes. DA 31/5 1824, s. 7. Sjelfva ögat, på hvilket metallblocket, som skall utklippas, får hvila, är en ring eller skifva, hvilken i midteln har ett hål af lika storlek och skapnad som det man vill åstadkomma. Almroth Karmarsch 287 (1839). Solfvens uppknytning i harnesksnörena är åskådliggjord genom fig. 2, pl. 16, som visar ett solf jemte maljong (öga). Andersson Väfn. 97 (1880). — jfr SOLV-, NYCKEL-ÖGA.
f) om ngn l. ngt som är mycket dyrbar(t) l. värdefull(t) för ngn (med tanke på ögat ss. ngt synnerligen värdefullt o. högt skattat); särsk. i uttr. (vara) ngns l. ngts öga (jfr 2 g); jfr 2 a π o. ÖGON-STEN. Thenne Fursten kallade man Tydsklands Ögha och Rådh. Schroderus Os. III. 2: 168 (1635). Det såg ut som om han velat gynna mig, och Rydholm förargade sig åt att jag var ”gubbens öga”. Wetterbergh GNord 22 (1862). Damaskus är orientens öga, lär kejsar Julianus hava yttrat. Hedin Jerus. 43 (1917).
6) (†) om ngts utseende l. hur ngt ter sig l. det intryck ngt ger; särsk. i förb. med annan. Skal och thetta Konungarijket igenom Gudz wälsignelse fåå itt annat Ögha, Macht och Wälstånd, än thet här til hafft hafwer. Schroderus Urs. I 2 b (1626). Att det är en stålt och så väl tilltagen (kyrko)byggnad, som det kan vara, och står uppsatt och utsatt med andra ögon än Gethsemane .. hvilken är just här bredevid. Eneman Resa 2: 174 (1712). Det är bekant, at wältaligheten i Europa har helt andra ögon nu, än hon hade för et hundrade år sedan. Pfeif DeHabitu 164 (1713).
Ssgr: A (†): ÖG-BULT, -BÄNDSEL, -MÄRKE, -STEN, -SYN, -ÄPPLE, se H.
B (†): ÖGA-SKEN, se H.
C (†): ÖGE-BULT, -GLAS, se H.
D (†): ÖGN-BRYN, -GROP, -HÅR, se H. —
-LAT, se E. —
-LOCK, -LUST, -LÖS, -MÄRKE, -SIKTE, -SJUKA, -SKEN, -SKENLIG, -SKENLIGEN, -STEN, -SYN, -VAL, -VAR, -VARV, -VATTEN, -VÄN, se H.
E († utom i -blink, -sikte): ÖGNA-BLINK, se H. —
(1) -BLUND. (ögna- c. 1715 (i vers)–1750. ögne- 1673–1688)
1) ögonblick; jfr blund 2. Bäst Wij äre trygge / Slår Döden at Wij ligge / Tidt på en Ögne-blund. Lucidor (SVS) 303 (1673; uppl. 1997). Lybecker 205 (c. 1715).
2) slummer; äv. utvidgat, i fråga om döden; jfr blund 3 (b slutet). Haf Takk du söte Natt för Hwjla, Ögneblund. Warnmark Sinnew. E 3 b (1687). Men ach! at wara slaf, / Til sista ögnablunden. Lalin Arachne 8 (1750). —
(3) -BRASKAN. ståt l. prakt för ögonen l. synen; jfr braska 3. Någre .. / .. Hålla Gullet mächta rart; / Som den röda falland’ Askan / Kunde medh sin Ögna-braskan / Hindra Måhlet och des Fart. Svenonius GGutheim G 3 b (1683). —
-BRYN, -BÖLD, -DRAG, -FLUSS, se H. —
(1) -FLYTANDE. (ögna- 1538. ögne- 1640–1700) flytning (se d. o. 3) från öga. VarRerV 16 (1538). Hamb. 2: 172 (1700). —
-FRÖJD, -FÄGNAD, -FÄRG, -FÄSTE, -GLAS, -GLÄDJE, -GROP, -HÅL, -HÅR, -KAST, se H. —
(3) -LAT. (ögn- 1648–1669. ögna- 1710. ögne- c. 1650–1671. ögon- c. 1654) [fsv. öghna lat] om åtbörd med ögonen; ögonkast l. blinkning; jfr -låt, -läte. En ährbodigh ögn-lat, Hand-Kysz och wyrdliga Knä-bugt. Stiernhielm Herc. 14 (1648). Swedberg SabbRo Föret. § 2 (1710). —
-LJUS, -LOCK, -LUST, se H. —
(3) -LÅT. (ögna- c. 1570–1619. ögne- 1620–1639) [fsv. öghna lat] = -lat; jfr låt, sbst.3 II 1. Skeennffager oord och öggnnalått / war fförmengdt medh mordh och hemligit hatt. Ståhle VersVasat. 32 (i handl. fr. c. 1570). Schroderus Comenius Reg. f 5 a (1639). —
(1) -LÄKEDOM. (ögna- 1538–c. 1613. ögne- c. 1580–1700) [fsv. öghna läkedomber] läkemedel mot ögonåkomma; jfr ögon-medel. VarRerV 17 (1538). Hamb. 2: 172 (1700). —
(3) -LÄTE. [fsv. öghna läte] = -lat; jfr läte, sbst.1 1. Een skökiachtigh quinno, kenner man på hennes skörska vpsyyn och ögnaläte. LPetri Sir. 26: 9 (1561). Lange Norby 66 (1742). —
-MÅL, -MÅTT, -MÄRKE, se H. —
(3) -MÖTE. åsyn (se d. o. 3) l. anblick (se d. o. 2) (som möter blick); jfr ögon-sken. Celsius G1 1: 113 (1746). Wid et sådant ögnamöte bleknade budbäraren och förlorade sina ord. Celsius E14 129 (1774). —
-NÄST, -PAR, se H. —
(3) -REV. ögonfångare; jfr rev, sbst.7 2. (Sv.) ögnaref, (lat.) quando oculi rapiuntur admiratione. Pfeif DeHabitu 283 (1713). —
(3) -RO. (ögna- 1769. ögne- 1687) ögonfröjd; jfr ro, sbst.1 4. Warnmark Sinnew. G 2 a (1687). Mademoiselle .. är ju modrens ögnaro då hon förer sin kropp skickeligt, sjunger, spelar, dantsar och så widare. Posten 1769, s. 579. —
-SALVA, -SIKT, -SIKTE, -SJUKA, -SJUKDOM, -SKALK, -SKEN, -SMEK, se H. —
(1) -SOT. (ögna- 1575–1671. ögne- c. 1710) [fsv. öghna sot] ögonsjukdom; jfr sot, sbst.2 1, o. ögonvatten-sot. Såsom Solen icke är skyllandes, att then som ögna soot haffuer icke kan fördraga Solennes klara skin. KOF 1: 197 (1575). Hesselius FruentSp. 101 (c. 1710). — —
-SPRÅK, -STEN, -STRÅLE, -SYFTE, -SYN, -SYNLIG, -SYNLIGEN, -TJÄNARE, -TJÄNST, -TRÖST, -VARV, -VATTEN, -VECK, -VINK, -VINKEL, -VITTNE, -VRÅ, -VÄN, se H. —
(3 g) -VÄNSKAP. (ögna- 1530–1619. ögne- 1665) vänskap som råder enbart i vännens närvaro, falsk l. skenbar vänskap; jfr 2 a α. En skrymtare kerleek och ögna wenskap kan han icke lidha. OPetri 3: 346 (1530). Grubb 912 (1665). —
-VÄRK, se H.
F (†): ÖGNE-ARST, -BAND, se H. —
(3) -BLINDARE. person som kan förvända synen på folk; magiker l. trollkarl. At man skulle .. så mycket bättre kunna öfwerwinna och öfwertyga allahanda Trollare, Göcklare och Ögneblindare. Sylvius Mornay 577 (1674). —
-BLUND, se E. —
-BRYN, -BÅGE, -DRAG, -FAGER, se H. —
(3) -FLITTER. jfr flitter 4. Mackt, Styrckia, Tapperhet, hwad dygd man nämna gitter / Förutan .. (rättvisan) är ett fåfängt Ögne flitter. ÖB 45 (1712). —
-FLYTANDE, se E. —
-FLÄCK, -FRÖJD, -FULL, -FÄGNAD, -FÄSTE, -GLANS, -GLAS, -GROP, -HINNA, -HÅL, -HÅLA, -HÅR, -KAMMARE, -KAST, -KUR, se H. —
(3) -LAG. om sätt att se l. blicka; min l. uppsyn; jfr lag, sbst.3 11. Hans mine hans ögnelag. Pfeif DeHabitu 24 (1713). Brenner (SVS) II. 1: 84 (1722). —
-LAT, se E. —
-LOCK, -LUST, se H. —
-LÅT, se E. —
-LÄKARE, se H. —
-LÄKEDOM, se E. —
-MÅL, -MÅTT, -MÄRKE, -NÄST, -NÄT, -PAR, -PASSION, -PUNKT, -PÄRLA, -RING, se H. —
-RO, se E. —
(3 g) -ROSARE. person som talar väl om folk enbart i deras närvaro; jfr 2 a α o. ögon-tjänare. Ähre .. hyklare och ögnerosare, lijke falskom och oförståndighom läkiarom, hwilke hoos them siuuka medh läkiande otroligen handla. Bullernæsius Lögn. 142 (1619). —
-RÖRELSE, -SALVA, -SIKT, -SIKTE, -SJUK, -SJUKA, -SJUKDOM, -SKADA, -SKEN, -SKENLIG, -SKENLIGEN, se H. —
-SOT, se E. —
-SPEGEL, -SPEL, -STEN, -STRIMMA, -STRÅLE, -SYFTE, -SYN, -SYNLIG, -TAND, -TJÄNARE, -TJÄNST, -TRÖST, -VAL, -VAR, -VARV, -VATTEN, se H. —
(1) -VE. ögonvärk l. ögonsjukdom; jfr ve, interj. o. sbst.1 II 2. Tree åhrar baak Öronen äre, / Dem at låta, wil iagh tigh lära, / Thet rensar Ansichtet titt, / Och gör tigh för Ögne wee quitt. Bondepract. C 4 a (1662).
Ssg (†): ögneve-hinna. glaukom; jfr hinna, sbst. 1 b. Linc. Ssss 4 b (1640). -VECK, -VINK, -VINKEL, -VITA, -VITTNE, -VRÅ, -VÄN, se H. —
-VÄNSKAP, se E. —
-VÄRK, -VÄTSKA, se H.
G (†): ÖGNO-STEN, -SYN, se H.
H: (5) ÖGON-AGAT. Ögon-Agat består af hvarf, som .. formera flere concentriqva, eller innom hvarannan liggande Cirklar; hvilkas gemensamma medelpunct är en fläck, som har någon likhet med et öga. Rinman 1: 17 (1788). —
(1) -ARST. (ögne- 1556. ögon- 1585) (†) ögonläkare. Att then ögne arst och stenskärere, som udi thenne förlidne vinther i Stocholm .. sigh förhollet och någre siuklige medt sin konst hulpit haffver. G1R 26: 237 (1556). 2SthmTb. 7: 144 (1585). —
(1) -AXEL. om rät linje som tänks gå rakt genom ögas mittpunkt; jfr axel, sbst.1 II 5. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 58. —
(1) -BAD. ögondusch; äv. dels om vätska l. ånga o. d. till sådan sköljning, dels om ögonkopp. Ögonbad genom afdunstning af ammoniak eller æther. TLäk. 1835, s. 149. På auktionen fanns .. ett ögonbad i fajans från 1700-talet. DN 20/4 1985, s. 16. Till ögonen kan det vara bra att ha ögonbad hemma. GbgP 31/7 2011, s. 54. —
-BAND. (ögne- 1727–1801. ögon- 1792 osv.)
1) (†) till 1: ögonmuskel; äv. bildl., i förb. med brista, betecknande att ngn avlider (jfr brista, v. I 1 e ε); jfr band, sbst.1 14. Man (måste) se efter om .. (tackorna) hafwa .. högröda ögne-band, sund anda, fast ull och fötterna icke heta. Serenius EngÅkerm. 262 (1727). O brutna ögon! leden mig, / Ledsagen til mit sista! / Då kan jag, Jesu, skåda dig, / När ögonbanden brista. SP 13/8 1792, s. 4. Bure Häst. 44 (1801).
(1) -BANK. (i fackspr.) om förråd av hornhinnor o. d. avsedda att användas vid transplantationer. Den s. k. ögonbanken skall till förvaring mottaga hornhinnor från levande givare eller från människor som äro villiga att omedelbart efter sin död överlämna sina hornhinnor till sjukhuset. SvD(A) 11/5 1944, s. 26. —
(2) -BEDÖVANDE, p. adj. [jfr öron-bedövande] (skämts.) hyperboliskt l. oeg.: som är så praktfullt l. färggrant o. d. att det bedövar ögonen; jfr -bländande. Det kan hända att man .. kan få ordet syndigt på läpparna då man skådar den rent ”ögonbedövande” lyxen i dekorationer och kostymer. DN(A) 26/8 1923, Bil. s. 7. —
(1) -BESVÄR. besvär l. problem med ögonen; jfr -åkomma. Under det att på den mindre krävande avdelningen .. ögonbesvär .. iakttogs bland 19 % av arbetarna, steg detta procenttal till 64 % bland arbetarna .. där arbetet var mycket krävande för ögonen. HygRevy 1921, s. 40. —
(3) -BETT. (numera bl. ngn gg) skarpt l. fientligt ögonkast; jfr bett 2 b slutet. (De) anade hvarandras egennyttiga tankar och växlade ögonbett af inbördes misstänksamhet. Högberg Vred. 2: 104 (1906). —
(2) -BINDEL. jfr bindel 1 (a) o. -band 3. Wikforss 1: 147 (1804). (Hon) får med ögonbindel testa vispgröt, memma och kålrotslåda. Hufvudstadsbl. 2/9 2021, s. 20. —
-BLICK, se d. o. —
-BLINK. (ögna- 1538 osv. ögon- 1769 osv.)
1) (numera bl. tillf.) till 1: blinkning med öga; äv.: ögonblick; jfr blink, sbst.1 4, 5. (Lat.) Nictus (sv.) ögnablinck. VarRerV 7 (1538). Vi tvekar inte ett ögonblink att dela ut utmärkelsen Bästa köp. GbgP 31/8 2012, s. 45.
2) (†) till 3: skymt; jfr blink, sbst.1 3. När wij hörom ena wälbestälta Musicam .. skolom wij tenckia, att sådant är .. en försmaak, skymdt och ögnablinck aff then ewiga Himmelska Glädien. PJGothus Tål. H 1 b (1601). —
(1) -BLOMMA. (numera bl. ngn gg) förgätmigej (som i ä. tid användes mot ögonåkomma); äv. om dels ormöga (se d. o. 3 c), dels ögonpyrola. Myosotis, Ögonblomma. Fries BotUtfl. 3: 231 (1864). Omphalodes verna kallas ormöga och ögonblomma. 2NF 37: 915 (1925). Västerb. 1926, s. 275 (om ögonpyrola). jfr kärr-ögonblomma. —
(1) -BLÅSA. embryol. i fråga om embryo av ryggradsdjur: embryonal blåsa (se blåsa, sbst. 4) varur delar av ögat bildas. Det dubbla hölje, som uppstår genom invikning af den cerebrala ögonblåsan, gifver upphof till näthinnan .. och kärlhinnan. Sundström Huxley 71 (1874). —
(2) -BLÄNDANDE, p. adj. bländande (se blända, v. I 1 b β, γ, 2 b slutet); jfr -bedövande. ÖrebroT 5/2 1858, s. 4. När vintern kom, och allt låg hvitt och ögonbländande af snö. Levertin Diktare 103 (1898). Dalby Söderskog har mäktig attraktion .. så här års då blomprakten under de imponerande ek- och bokkronorna är ögonbländande. SDS 17/5 1991, s. D24. —
(1) -BOTTEN. om bakre del av ögonglobs insida. VetAH 1804, s. 204. Vid undersökning av ögonbotten används ett s k oftalmoskop. VLäkarb. 350 (1982).
(1) -BRAND. (†) ögoninflammation; äv. om av sådan inflammation orsakad svullnad i ögas bindhinna; jfr brand, sbst.1 I 4 b. Haartman SciagrMorb. 39 (1779). (Insekten) förorsakar hvad vi kalla ”ögonbrand” .. Ögonlocket inflammeras och uppsväller med en starkt hettande känsla. NHallT 2/10 1869, s. 3. Högberg Utböl. 2: 192 (1912). —
(4) -BROMS, äv. -BRÖMS. (†) blindknagg (se d. o. 1) (vars individer har stora ögon); jfr broms, sbst.1 1, o. blind-broms 1, guld-öga. Dahlbom Insekt. 348 (1837). Den ene (av blodsugarna) är ögonbromsen .. , så kallad på grund af sina i metalliskt grönt glänsande ögon, den andra regnbromsen. KarlskrVBl. 23/8 1905, s. 1. 2NF (1922). —
-BRYN. (ögn- 1745. ögna- 1538–c. 1775. ögne- 1538–1797. ögon- 1681 osv. ögona- 1832 (i vers), 1956 (i vers)) [fsv. öghna brun]
1) till 1, om (ögat skyddande) strimma av hår längs ögonhålas övre kant; särsk. i sådana uttr. som höja på ögonbrynen l. rynka ögonbrynen (se rynka, v. 1 a δ), i fråga om minspel uttryckande överraskning l. förvåning resp. vrede o. d. (äv. i metonymisk anv.: bli förvånad resp. arg); förr äv. om dels ögonhår, dels ögonlock. (Lat.) Cilium (sv.) ögnabrwn. VarRerV 7 (1538). Ack! om min slutna ögne-brunn / Sig öpnade rätt wida. SionSång. 2: 89 (1745). Ofwan ögonlocken äro Ögonbrynen, som bidraga till ansigtets skönhet samt hindra swetten att nedflyta i ögonen. Hartman Naturk. 286 (1836). Det finns ett och annat vi höjt på ögonbrynen åt. GbgP 14/11 1995, s. 29. Det är säkert många som lyfter på ögonbrynen när de ser siffrorna. GbgP 15/2 1997, s. 30.
Ssgr (till -bryn 1): ögonbryns-, äv. (numera bl. tillf.) ögonbryn-båge. om ögonhålas bågformiga överkant (jfr -bryns-knöl, -bryns-valk o. ögon-båge, ögon-valk, ögon-valv); äv. (arkeol.) om till skydd för ögonbryn avsedd (o. om ögonbryn erinrande) del av forntida hjälm. Ögonbrynsbågen .. är den starkt uphöjda båge, som danar ögonbrynen. Florman Anat. 1: 61 (1823). (Arkeologen) har tydligen tänkt på sådana mellan ögonbrynsbågarnas vinkel nitade djurhuvuden som på hjälmen i Vendelgrav XIV. Fornv. 1955, s. 53. Ögonbrynsbågar (skall hos hundrasen strävhårig vorsteh vara) tydliga. JägUppslB 596 (1989).
-höjare. om ngt oväntat l. överraskande. GbgP 11/4 1966, s. 12. Glassen är en ögonbrynshöjare och inte lik något vi testat tidigare. VästerbK 28/5 2021, s. 30.
-knöl. (numera mindre br.) på kranium: (upphöjning förefintlig på l. utgörande) ögonbrynsbåge; jfr knöl, sbst. 1 b. Ögonbryns-knölar .. kallas de mest uphöjda knölar, som sitta en på hwardera ögonbrynsbågen. Florman Anat. 1: 61 (1823). AB 2/8 1889, s. 3.
(1) -BULB. anat. ögonglob. Lovén ÅrsbVetA 1845–49, s. 303. Ögonprotes, (dvs.) konstgjort öga som ersätter ögonbulben. NE 20: 431 (1996). —
(5 d) -BULT. (ög- 1840–1920. öge- 1691–1796. ögon- 1796 osv.) med öga l. ögon försedd bult (se bult, sbst.1 11); jfr ögle-bult. Rålamb 10: 21 (1691). Ögonbult .. hvari löpande parten af Store brass går. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 49 (1856). —
(1) -BÄGARE. embryol. i fråga om embryo av ryggradsdjur, om ur ögonblåsa bildad bägare (se d. o. 2) varur delar av öga bildas. Ögonblåsans yttre vägg (har) intryckts, och blåsans form därigenom förändrats. Den betecknas nu såsom ögonbägaren eller sekundära ögonblåsan. Hammar Kyckl. 14 (1899). —
(5 d ε) -BÄNDSEL l. -BÄNTSEL. (ög- 1840–1855. ögon- 1796 osv.) sjöt. bändsel varmed öga bildas på tåg (se tåg, sbst.3). Vid Vantets Ögonbäntzel på inderkant anslås den smärta Hand- eller Toppgjölingen. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 25 (1796). —
(1) -BÖLD. (ögna- 1538. ögon- 1884 osv.) [fsv. öghna byld] böld i l. vid öga. (Lat.) Gramie (sv.) flytande ögon eller ögnaböld. VarRerV 15 (1538). —
(1) -DAGG. (numera mindre br.) om tårar; jfr dagg, sbst.1 4 a α. En sorg så djup stod målad i hans anlet / Att sjelfwa tyrannit, som frossar blod, / Wid sådan syn sin mordknif skulle sköljt / I milda ögondaggen. Hagberg Shaksp. 3: 358 (1848). Hildebrand Petersen 288 (1869). —
(1) -DARRNING. med. nystagmus; jfr darrning, sbst.1 3 slutet, o. -drag 1. SFS 1894, Bih. nr 108, s. 13. —
(1) -DIAGNOS. diagnos av ögonsjukdom; äv. om sjukdomsdiagnos som påstås kunna ställas gm observation av förändring i regnbågshinna; jfr -diagnostik. Pastor Liljekvist (uppger), att det mest är bildadt folk, som hos honom begärt ögondiagnos, och att de kunna mycket väl skilja mellan en vetenskaplig upptäckt och – öfvertro. KristianstBl. 13/3 1893, s. 2. Patient ersätts för fördröjd ögondiagnos. SundsvT 9/1 2014, s. 8. —
(1) -DIAGNOSTIK. jfr diagnostik, sbst. 1, o. -diagnos. ST 10/3 1894, s. 3. Det mörka valvet (i smådjurskliniken) kommer vi kanske att använda för ultraljud eller ögondiagnostik. YstadAlleh. 19/1 2017, s. A13. —
(1) -DIAGNOSTIKER. person som påstår sig kunna ställa sjukdomsdiagnos gm observation av regnbågshinna. ST 9/3 1894, s. 2. —
(1) -DIAMETER. diameter på öga; särsk. (zool.) ss. måttsenhet. Afståndet mellan båda ögonen är på äldre (lyrtorskar) ungefär lika med en ögondiameter; på yngre något kortare. SkandFisk. 90 (1838). —
(1) -DRAG. (ögna- 1828. ögne- 1713–1814. ögon- 1807 osv.)
1) (†) spasm l. ryckning i öga l. ögonlock; jfr drag 22 o. -darrning. (Lat.) Spasm. Oculorum .. (sv.) Ögnedrag. Haartman SciagrMorb. 297 (1781). Heinrich 1546 (1828).
2) anletsdrag kring ögonen; jfr drag 27. Pfeif DeHabitu 283 (1713). Betraktaren kan se .. (skulpturernas) karakteristiska ögondrag, men den kan inte möta deras blickar. SkånD 13/7 2014, s. A11. —
(1) -DROPPAR, pl. droppar (se droppe 2) avsedda att anbringas i öga för att bota l. lindra ögonåkomma; jfr -medel. GbgAlleh. 15/7 1801, s. 1. En öppnad flaska ögondroppar skall bara användas i en månad. VLäkarb. 81 (1982). —
(1) -DRÖPPEL. (numera bl. ngn gg) (av gonorré orsakad) varflytning från öga; jfr -inflammation. AB 6/12 1834, s. 3. Inledes icke behandling snarast möjligt, så börjar hornhinnan, om det är fråga om ögondröppel, att bli vit, ogenomskinlig. Jundell Barn. 2: 26 (1927). —
(1) -DUSCH. dusch av öga; äv. konkret, om apparat för sådan dusch; jfr -bad. Ögonspeglar, ögondusch samt så kallade eiskappen. HforsT 10/3 1858, s. 6. Ögondusch följdes av kontroll hos läkare. BlekLT 9/6 2018, s. 15. —
(2) -FAGER. (ögne- 1687. ögon- 1815 osv.) (numera bl. mera tillf.) som är fager att se. Ögne-fagra Frögder. Warnmark Sinnew. G 2 a (1687). Du dessa qvinnor ser, så ögonfagra, / I glans och liflighet gudinnor lika. JGOxenstierna 4: 408 (1815). —
(1) -FEL. fel på öga; jfr fel 2 a. (Anpassning av glasögons styrka) är så mycket nödwändigare, som ögonfelet icke afhjelpes genom ett för swagt glas. SP 8/8 1823, s. 3. —
(5) -FIBULA. arkeol. fibula dekorerad med öga. (Arkeologen) hittade 4 bronsspännen (”ögonfibulor”) .. , en hålkyxa, en dolk, spikar m. m. FinMus. 1911, s. 53. —
(1) -FISTEL. jfr fistel, sbst.1 1. Lagman Fredenreis Dotter af en swår Ögon-Fistel curerat. Key Inbj. 1892, s. 76 (i handl. fr. 1728). —
(1) -FLASKA. (förr) flaska för l. med ögonmedel? Berzelius Brev 9: 172 (1818). (Glasbruket tillverkade bl. a.) nattpottor, ögonflaskor, capris och oliver flaskor. Fatab. 1910, s. 170. —
(2) -FLIMMER. om flimmer i synfält. Pat. kunde .. ej läsa, ty efter 15 min. uppträdde starkt ögonflimmer, hufvudvärk (osv.). UpsLäkF 1889–90, s. 500. —
(1) -FLUSS. (ögna- 1675. ögon- 1738 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) ögoninflammation; jfr fluss, sbst.1 2 a. Een nyttig Röök för allahanda Ögnaflussar, them till at stilla, och äntelig affskaffa. Lindh Huuszapot. 44 (1675). —
(1) -FLUX, äv. -FLOX, adv. [sannol. med tanke på (snabb) blinkning med öga] ögonblickligen, genast; jfr ögonaböj, ögonakrök. Varia 1899, s. 421. Jag hoppar i kläderna ögonflux om de finns här. SvD 24/12 1998, s. 39. —
-FLÄCK. (ögne- 1652. ögon- 1837 osv.)
2) till 1: ögonliknande fläck; särsk. om sådan fläck i djurs teckning (se d. o. 8), ocell (se d. o. 1 b); jfr fläck, sbst.1 1 b, o. -punkt 1 o. öga 5 b. Ögonsvärmaren .. (har) brun- och svartgrönflammiga bälten på framvingarne samt en svartblå ögonfläck med askeblå iris vid bakvinkeln på de rosenröda bakvingarne. Dahlbom Insekt. 160 (1837). Först vid slutet av äggläggningen tillkommer den vackra dunkransen (på svärtan), gråsvart med ljusare ”ögonfläckar”. Rosenius SvFågl. 5: 18 (1936).
3) till 4, om ss. ett slags öga fungerande (ljuskänslig) fläck hos vissa encelliga organismer; förr äv. till 1, i fråga om ryggradsdjur; jfr -punkt 2 o. stigma 2 a. Sinnesorganerna utgöras (hos hjuldjuren) af en enkel eller parig, omedelbart på nervgangliet sittande ögonfläck, med eller utan ljusbrytande lins. Thorell Zool. 2: 421 (1865). Lancettfisken. .. Dess rudimentära öga, eller dess s. k. ögonfläck torde .. hafva någon betydelse för uppfattningen af ljuset. Lilljeborg Fisk. 3: 766 (1891). Ögonfläcken är inte själv ljuskänslig men spelar en roll i orienteringen efter ljuset .. genom att vid viss ljusriktning beskugga ett ljuskänsligt område så att organismen kan avgöra varifrån ljuset kommer. NE (1996).
Ssg (till -fläck 2): ögonfläck-sjuka. om svampsjukdom som orsakar ögonfläckar; särsk. i fråga om Ramularia grevilleana (Oudem.) Jørst., jordgubbsfläck. På bladskivorna förekomma .. ögonliknande fläckar med vitt mittparti, omgivet av en purpurröd till brun bård och ytterst en smal gul rand; hos hundäxing, timotej, ängskavle m. fl. ögonfläcksjuka. Lindfors SjOdlVäxt. 16 (1927). (Man har) under senare år uppdragit nya sorter (av jordgubbar), av vilka en är resistent mot ögonfläcksjuka. SvVäxtförädl. 2: 155 (1951). —
(3) -FLÖRT l. -FLIRT. ögonflörtande; jfr -hångel, -kurtis. Mången femtonårig skönhet utvecklade .. en ögonflirt värdig tropikens hemland. NordRevy 1897, s. 122. —
(3) -FLÖRTA l. -FLIRTA. flörta gm att använda ögonkontakt l. blinkningar o. d.; jfr -hångla. Vilken är det, Ni ögonflirtar med? Jaså, den lilla mörka där borta. Cederschiöld Manh. 141 (1916). —
(1) -FORMIG. som har formen av l. till formen liknar ett öga; jfr -liknande. Ögonformige kallas de gropor, hwaruti armen röres på Skullerblan. Hernquist Hästanat. 2 (1778). —
(1) -FRANS. om ögonhår som växer ut från ögonlockskant (ofta med särskild tanke på den övre ögonlockskanten); äv. om rad l. krans av sådana hår; i sht i pl. AB 29/12 1846, s. 2. Hon hade mascara kvar i ögonfransarna. Östergren SistCig. 358 (2009). Att .. ett virus som har en diameter av en tusendel av en ögonfrans bredd .. kan få hela vårt vardagsliv att stanna. Barometern 6/4 2020, s. 32. Hon .. flirtade med honom så gott som varje dag .. , viftade med ögonfransarna och släntrade förbi honom enbart iförd bikini. GotlT 13/7 2022, s. 21.
Ssgr: ögonfrans-böjare. om redskap för böjning l. formning av ögonfrans(ar). SvD(A) 10/7 1958, s. 10. En ögonfransböjare gör att dina fransar ser längre ut och öppnar också upp din blick. Tara 2021, nr 4, s. 50.
-färgning. jfr färga, v.1 2. Ögonbryn- och ögonfransfärgning. Garanteras tvättäkta. DN(A) 15/11 1930, s. 28.
-förlängning. Damer! Låt oss utföra Eder permanentning. Endast kvalitetsarb. Ögonfransförlängning. DN(A) 15/4 1935, s. 15.
-kant. kant (se kant, sbst. 4) på ögonfrans(ar). Lägg skuggan alldeles intill ögonfranskanten, 1 cm från yttersta ögonvrån. DN(A) 13/4 1958, s. 31. —
(2) -FRÖJD. (ögna- 1710–1971. ögne- 1674–1688. ögon- 1798 osv.) fröjd (se d. o. 2) l. tillfredsställelse som ngn finner i att se ngt l. ngn; äv. konkret, om ngt l. ngn som ngn gläds åt att se l. vila blicken på (jfr -gamman, -glädje, -godis, -mat, -poesi, -tröst 2); jfr -fägnad, -lust o. ögna-ro. Columbus (SVS) 1: 45 (1674). De slogos för betalning, till ögonfröjd för barackernas sportsmän. Cavallin Kipling Gadsby 216 (1897). Eileen Barton heter den här ögonfröjden, som vi kan höra på Coral. Estrad 1954, nr 6, s. 14. —
-FULL. (ögne- 1674. ögon- c. 1730 osv.) (numera mindre br.) särsk. till 5: full av ögon. När Påfogelen vprehser och seer sin prålachtige swantz, skiöna och Ögnefulla Fiedrar, så blifwer han thervthaff ståldt och högfärdigh. Sylvius Mornay 269 (1674). Humble-Tågorne måste äntel. wara .. frodiga, ögon-fulla el. med hwita taggar qwicka. Broman Glys. 3: 52 (c. 1730). —
(3) -FÅNGARE. [jfr eng. eye-catcher] om ngn l. ngt som lockar l. drar till sig blick l. uppmärksamhet; jfr -magnet 2 o. ögna-rev. (Filmstjärnan) Lita Baron är en verklig ”ögonfångare”. HudiksvT 8/7 1950, s. 8. —
(2) -FÄGNAD. (ögna- 1620–1746. ögne- 1638–1802. ögon- 1744 osv.) (numera bl. mer l. mindre arkaiserande) ögonfröjd. Hans Hustru, then han kallade sin ögnafengnat, döde honom aff. PJAngermannus ATrolle 9 (1620). Segelfartyg, som till vår ögonfägnad ännu röra sig på vattnet. VFl. 1938, s. 41. —
(2) -FÄGNANDE, p. adj. (numera bl. mer l. mindre arkaiserande) som är glädjande att se; jfr fägna, v. 1 c, o. -smekande, -vänlig. Man använder uti sockerbagare-yrket åtskilliga färgämnen .. för att gifva varorna en mera ögonfägnande yta. Hygiea 1856, s. 715. —
(1) -FÄRG. (ögna- 1611. ögon- 1810 osv.) färg på ögas regnbågshinna. Så lijkna .. (växterna) sigh .. efter the ting till huilke the sigh lagha .. Lungogräset, wedh en lungo, .. ögentröst blomster wedh ögnafärghon. Forsius Phys. 208 (1611). —
(3) -FÄSTE. (ögna- 1728–1760. ögne- 1638–1788. ögon- 1749 osv.) fäste (se d. o. 4) med blicken; särsk. i sådana uttr. som få ögonfäste på ngn l. ngt (jfr fäste 4 slutet), förr äv. i sådana uttr. som slå sitt ögnafäste l. ha ett ögonfäste (up)på ngt; äv. i bildl. anv., i fråga om uppmärksamhet l. intresse. Strax Konungen fick på hennes Degligheet Ögnefäste, blef han aff Kärlek emot henne så betaghen, at han begärade henne til ächta. Schroderus Albert. 2: 24 (1638). Hafwandes alle itt ögnefäste inn opå Hans Kongl. Maij:tts .. nytta, rätt och säkerheet. RARP 8: 191 (1660). Ens gifte nöjsamt blir, när man i gifte bygden / På dygd och ärbarhet sitt ögna-fäste slår. Lohman Vitt. 387 (1717; normaliserat). Vtom Kyrckjo-skruden, som här förwaras, är ingen ting mer, som förtjänar ögnefäste. Hallman Blacksta 46 (1748). Äkta Louis Vuitton-väskor är riktigt fina väskor, det. Om ni inte vet hur de ser ut så titta er omkring på stan tills ni får ögonfäste på en riktigt fruktansvärt ful väska. En sån är det. NerAlleh. 14/10 2004, s. 20. —
(1) -FÖRTVINING. (numera bl. ngn gg) xeroftalmi. Fett- och vitaminrik kost är vårt medel mot ögonförtvining. Löwegren Oftalm. 58 (1923). —
(2) -GAMMAN. (numera i sht arkaiserande) konkret, om ngt l. ngn som ngn gläds åt att se l. vila blicken på; jfr -fröjd. Svipdag har framför sig en tafla, som tjusar hans blick .. Det är en ögongamman, säger han, från hvilken ingen gärna afstår, som en gång sett någonting så ljufligt. Rydberg Myt. 1: 565 (1886). —
(1 b) -GLANS. (ögne- 1640. ögon- 1753 osv.) glans (se d. o. 1) i öga; jfr -ljus 2, -låga. Linc. Qqq 4 b (1640). I hans hundansikte det där uttrycket av överdriven oskuld, av änglalik brun ögonglans. DN(A) 3/12 1953, s. 14. —
(1) -GLAS. (öge- 1658–1666. ögna- 1730–1783. ögne- 1548–1755. ögon- 1678 osv.)
1) glas (se d. o. 4 b) som placerat framför öga ger förstoring l. synkorrigering; särsk. om dels sådant glas ingående i optiskt instrument (jfr -lins 1 o. okular-lins), dels förstoringsglas; äv. närmande sig l. övergående i metonymisk anv., särsk. i pl., om glasögon (se glasöga 3) o. d. Ögneglasz 7 Ladikor. TullbSthm 10/9 1548. Rena, klara, grofwa (sand)korn, hwilka genom ögnaglas beskådade, likna idel små Crystaller. Bromell Berg. 33 (1730). I ett sådant syn-instrument är kullriga glaset .. vändt åt synmålet, och håliga glaset .. åt ögat. Det förra kallas därföre synmåls-glas .. och det senare ögon-glas. De Rogier Euler 3: 226 (1787). Han tog av sig ögonglasen och visade därvid på nytt sina milda, fjärrskådande Johannesblickar. Sjöberg Kvart. 149 (1924).
2) (förr) glas (se d. o. 2 b) avsett för l. använt vid ögonbad; jfr -kopp, -vattens-glas. Sköljningen (av ögonen) kan antingen ske med tillhjälp av en vaddtuss, indränkt med (borsyre)lösningen, eller med ett s. k. ögonglas. Bolin LevLivKem. 290 (1931). —
(1) -GLOB. om öga med tanke på dess globform; förr äv. ngn gg om regnbågshinna; jfr glob 1 c o. -bulb, -klot, -pärla, -sten, -äpple. Hernquist Hästanat. 102 (1778). Jag tycker mig ännu se honom .. framför mig .. med de stora runda och himmelsblå ögongloberna på den hvita emaljen. Jolin Ber. 6: 249 (1881). Ögongloben innehåller ett linssystem, bestående av hornhinnan, kammarvattnet, kristallinsen och glaskroppen. Bergholm Fys. 4: 35 (1957). —
(1) -GLUGG. ögonöppning; äv. i utvidgad anv., om öga; jfr glugg 1 (b) o. -hål 3. Ur hans små, mot punchbålen tindrande ögongluggar, framtittade en hjertlig rolighet, som gjorde honom treflig. SP 30/10 1832, s. 2. Att själen .. sitter i hufvudet och genom dess ögongluggar skådar ut och ser verkligheten utbredd framför sig. Rydberg Varia 37 (1890, 1894). Retad tog han sitt jaktspjut och dref det in i hjälmens ena ögonglugg så hårdt, att det for igenom riddarens öga. Bååth WagnerS 4: 68 (1908). —
(2) -GLÄDJE. (ögna- 1685. ögon- 1901 osv.) glädje som ngn finner i att se ngt l. ngn; jfr -fröjd. Spegel GW 25 (1685). Blommor sprider ögonglädje och gör att det känns soligare. DN 24/7 2015, Kultur s. 30. —
(5 b) -GNEJS. miner. gnejs med ögon av fältspatkorn; jfr -granit. Med ögongneis .. menas en artförändring, som utmärker sig genom en finare grundmassa, i hvilken ligga inbäddade i parallela rader ovala fältspatsindivider. Holmström Geol. 60 (1877). —
(2) -GODIS. (ngt vard.) om ngt l. ngn som ngn gläds åt att se l. vila blicken på; jfr -fröjd, -mat. AB 6/9 1987, s. 37. Här är ett knippe vackra och lättodlade ”torparblommor” som ögongodis för din trädgård och för dina vaser. NerAlleh. 10/4 2021, Bil. s. 17. —
(5 b) -GRANIT. miner. granit med ögon av fältspatkorn; jfr -gnejs o. porfyr-granit. SvGeolU Ab 8: 18 (1885). —
-GROP. (ögn- 1690. ögna- c. 1645. ögne- 1736–1832. ögon- 1758 osv.) (numera bl. tillf.)
1) till 1: ögonhåla; förr äv. i utvidgad anv., om öga; jfr grop 3 slutet. Om Ögonen (hos en häst) wore allereda hwijta, .. stryk honom i Ögnagropen med osaltat May-Smör. IErici Colerus 2: 247 (c. 1645). Jag ser .. huru Carl Johan vände ryggen till vårt ofog och dock såg med venstra ögongropen, småskrattande, på oss, som svärmade omkring hans vagn. Wingård Minn. 10: 68 (1849).
2) till 5 d, om prickformig fördjupning på växt; jfr grop 3. I ögongropen sitter .. en liten knopp (stundom 2 eller flera). Det är verkligen en knopp, ty den utväxer till ett skott .. då potatisen lägges i jorden. Lindman LbBot. 32 (1904). —
(1) -GRYFT. (†) om fördjupning ovanför ögonhåla i skallben på häst; jfr grift, sbst.1 2. Man märker Nosutskotten, Ögon-utskotten, hwarpå är et hol, och de på sidorna belägne ögongryften. Hernquist Hästanat. 4 (1778). Hedenstierna Jönsson 42 (1894). —
(1, 2) -GYMNASTIK. gymnastik för l. med ögonen; förr äv. om militär övning i att upptäcka mål (se mål, sbst.5 2). Skytten (soldaten) skall lära sig .. se, upptäcka och angiva mål (ögongymnastik). KrigVAT 1923, s. 237. Kinesiska studenter läser så mycket att de blir närsynta varför utbildningsministeriet rekommenderar ögongymnastik morgon och kväll. DN 11/6 2008, Kultur s. 19. —
(1) -HINNA. (ögne- 1700–1788. ögon- 1738 osv.) [fsv. öghna hinna] hinna i öga; särsk. om näthinna (äv. bildl., i fråga om minnesbild (se d. o. 1)); förr särsk. dels om sjuklig inväxt av bindehinna över hornhinna, pterygium, dels om hinna som täcker öga hos djur (jfr täck-hinna); förr äv. om grön starr, glaukom. (Sv.) ögnehinna, (lat.) glaucoma. Hamb. 1: 172 (1700). Täckhinna .. (är) en tunn hinna som i synnerhet då Djuren sofva öfvertäcker ögat inunder ögonlocken .. Kallas äfven Ögonhinna. Retzius Djurr. 122 (1772). Ögonhinna .. (dvs.) Pterygium. Collin Ordl. (1847). På hans ögonhinnor brände bilder av ekorren. Krusenstjerna Fatt. 1: 382 (1935). (Ödlan) uppenbarade sig och försvann på en sekund, just lagom för att hennes ögonhinna skulle uppfånga en skymt av det lilla kvicka djuret. Krusenstjerna Fatt. 4: 41 (1938). —
-HÅL. (ögna- 1611–1774. ögne- 1690–1759. ögon- 1749 osv.)
1) (numera bl. ngn gg) till 1: ögonhåla; jfr hål, sbst. 1. Ibland alle Siöbeester äre Hualarna the störste .. ; theres öghnahål äre så wijdhe, att en karl ther igenom wäl krypa kan. Forsius Phys. 152 (1611).
2) (†) till 1: pupill; jfr hål, sbst. 4. (Ögats) hinna .. har nästan midt på sig en öpning, som kallas ögnehålet (pupilla). Rosenstein Comp. 251 (1738). VetAH 1779, s. 188.
3) till 1, 2: hål avsett att se igenom på mask o. d.; äv. om hål efter ögonhåla i hud l. skinn; jfr hål, sbst. 4, o. -glugg, -öppning. Yngre och äldre af båda könen, klädda i .. maskeraddrägter .. och ansigtena betäckta med en halfmask, genom hvars ögonhål lifliga, längtande, mörka ögon gnistrade. HvadNyttEksjö 7/5 1868, s. 3. (Hudarna) fastgöras medels ett genom ögonhålen draget rep. Hirsch LbGarfv. 72 (1898). —
(1) -HÅLA. i kranium l. huvud: hålrum för ögonglob; jfr håla, sbst. 1 b, o. -grop 1, -hål 1, -klyfta, -varv 1 o. orbita 2. Hartman Naturk. 284 (1836). Ögongloberna skjuta fram ur ögonhålorna. Berglund o. Andreen Körtl. 148 (1937). —
(3) -HÅNGLA. (numera bl. ngn gg, vard.) ögonflörta; äv. bildl., i fråga om att antyda intresse för politiskt samarbete; jfr hångla, v.1 Blyges du icke att sitta och ögonhångla med främmande karlar! DN(A) 26/5 1910, s. 8. Chamberlain lär .. ha förklarat att Tyskland alltför ofta ögonhånglar med Ryssland. DN(A) 2/3 1927, s. 7. —
(1) -HÅR. (ögn- 1745–1764. ögna- 1538–1729. ögne- 1587–1788. ögon- 1764 osv.) om (ögat skyddande) hår som växer från ögonlocks kant (jfr -locks-hår, cilie 1); i pl. (best.) särsk. om rader(na) av sådana hår, ögonfransar(na). VarRerV 7 (1538). Ett ögonhår ersättes med nytt ungefär hvar 100:de dag. Ymer 1905, s. 81. Så fort fadern .. hade vänt sig bort gav hon Orleif den snabbaste lilla blinkning, ett fladder med ögonhåren bara. Edqvist MännÖ 39 (1971). —
(1) -HÖJD. särsk. i uttr. i, äv. på, ögonhöjd, i höjd med ögonen; ngn gg äv. i fråga om mätning av (ngts höjd över) horisonten, om den höjd över vattenyta o. d. på vilken mätning utförs, ögats höjd (se öga 1 a o); jfr höjd 2. Genom att sigta (med gevär) i ögonhöjd kan man med ett enda skott oskadliggöra flera motståndare. NorrkpgT 27/2 1885, s. 3. Uppfattningen .. (av det som skall avbildas) underlättas, om föremålet uppställes på ögonhöjd. SFS 1906, nr 10, s. 44. Vid en ögonhöjd av 7000 m ligger horisonten på nära 300 km avstånd. Globen 1933, s. 65. —
(1) -INFLAMMATION. inflammation i (yttre l. inre del av) öga, oftalmi; jfr -dröppel, -fluss, -katarr, -sjukdom. VetHLäk. V. 4: 41 (1798). Många av hundarna hade .. irriterade ögonslemhinnor och röda ögon, vilket sannolikt var ögoninflammation efter att ha vistats i en förorenad miljö. SundsvT 24/7 2021, s. 6. —
(1) -INSTRUMENT. jfr instrument 1 b. Åkerman Resebr. 53 (1819). I 12-årsåldern fick jag ögoninstrument av pappa och i gymnasiet gjorde jag ett specialarbete om ögonläkekonsten. DN 20/12 1996, s. B8. —
(1) -KAMMARE. (ögne- 1748. ögon- 1807 osv.) anat. kammare (se kammare, sbst.2 7 d); särsk. i uttr. främre resp. bakre ögonkammaren. VetAH 1748, s. 207. Vätskan i ögats inre samlas i främre och bakre ögonkamrarna, som kommunicera via pupillen. Löwegren Oftalm. 352 (1923). —
(3) -KAST. (ögna- 1741–1901. ögne- 1734–1807. ögon- 1761 osv.) (snabb) blick (se blick, sbst.1 2) (på ngn l. ngt); särsk. i förb. med adj.-attribut angivande dels känsla, dels meddelande l. budskap sådan blick förmedlar; äv. i fråga om tankens l. uppmärksamhetens riktning på ngt; jfr kast, sbst.4 IV 2, o. -klatsch, -varv 2. Dalin Arg. 2: 53 (1734, 1754). Et litet ögnekast uppå Sveriges invärtes tillstånd ifrån konung Gustavi I regementstid. Höpken 2: 81 (1747). Rysliga voro hennes ögonkast, som hon på trollskt sätt förvred. Lönnberg FnordSag. 1: 76 (1870). Vid Armfelts sista besök .. fick han ett varnande ögonkast af den unge konungen. Tegnér Armfelt 2: 26 (1884). Alice gav honom ett retsamt ögonkast. NorrbK 11/1 2022, s. 29. särsk. i uttr. dels (vid) första ögonkastet, (vid) första anblicken l. beaktandet, dels i ett ögonkast, i en enda blick. Lord Edgecumb’s seat el. palais hade det herrligasta läge .. i en mycket vacker park och så högt att man derifrån kunde i ett ögnekast se stora hafvet. Ferrner ResEur. 202 (1760). Det ligger i detta yttrande mer sanning än första ögonkastet uppdagar. 2SAH 50: 223 (1874). Den förre detta gatuköksföreståndaren drabbades av kärlek vid första ögonkastet. Jonasson Hundraår. 87 (2009). —
(1) -KATARR. ögoninflammation. Följande sjukdomar hafwa förekommit: ögonkatarr, .. diarré, halsflusz (m. fl.). NerAllah. 29/11 1862, s. 2. —
(1) -KIRURG. person som yrkesmässigt ägnar sig åt ögonkirurgi; jfr -operatör. Dalin FrSvLex. 2: 187 (1843). —
(1) -KIRURGI. kirurgi avseende öga. Inom ögonkirurgin har bruket af cocain såsom anästeticum för operationer å conjunctiva blifvit allmänt. Eira 1887, s. 10. —
(2) -KLAR. (†) alldeles l. fullständigt klar (se d. o. 10) l. uppenbar. Til hvilken (skrivelse) jag redan svarat och mina ödmiuke tanckar Nobiliss: Senatui Lundens: effter dess begäran ögon klart uppenbarat. VDAkt. 1698, nr 401. Kolmodin QvSp. 1: 34 (1732). —
(2) -KLARLIGEN, adv. [jfr -klar] (†) fullständigt klart l. uppenbart; jfr klarlig 5 b. Thette .. welle wij vthan vthslächt, mot sägnn eller och någen vndertagelse ögenklarligen holle och fullborde. Stiernman Riksd. 384 (1590). —
(3) -KLATSCH. (numera knappast br.) uppmuntrande l. flörtande (blinkning o.) ögonkast. Att öfva in ögonklatschar framför min spegel till användning på ”föremålet”. Lund 24/1 1887, s. 3. Östergren (1971; angivet ss. ngt vard.). —
(1) -KLINIK. klinik (se d. o. 2) för behandling av ögonåkommor; jfr -avdelning. Statsrådet Brosses ögonklinik med 75 sängar. PT 29/12 1847, s. 2. —
(1) -KLOT. ögonglob (jfr klot, sbst.1 2 l β); förr äv. om regnbågshinna. Möller (1790). Då hon med rodnad på sitt fint perlhvita ansigte fällde ögonlocken öfver de stora, mildt blåa ögonkloten. Snellman Gift 2: 15 (1842). —
(3) -KONTAKT. om tillståndet l. företeelsen att möta ngns blick så att kontakt (se d. o. 2) uppstår; äv. i fråga om att se ngt l. ngn; jfr -samband. (Hon) sökte .. komma i ögonkontakt med sin vän. Bergman JoH 102 (1926). Vid 19-tiden .. överraskades piloten av en dimbank som gjorde att han tappade ögonkontakt med marken. DN 14/4 1984, s. 5. Per tog ögonkontakt med Tomas och förstod att strejken skulle bli av. Karnstedt Gnistsk. 290 (1990). —
(1) -KOPP. kopp avsedd att användas l. använd vid ögonbad; jfr -glas 2. PT 18/9 1830, Bih. s. 4. När det svider riktigt mycket i ögonen är det skönt att skölja med en ögonkopp som finns på apoteket. VästerbFolkbl. 12/7 2008, s. 11. —
(5 d) -KORALL. om det på djupt vatten levande koralldjuret Desmophyllum pertusum (Lin.) (som bildar korall (se korall, sbst.1 2) där polyperna sitter i små öppningar); förr äv. om det till familjen Oculinidae hörande koralldjurssläktet Oculina Lamarck; jfr korall, sbst.1 3. I Levantens och Dalmatiens hamnar .. (visar sig) ögonkorallens, Oculina, bräckliga rör. BoråsTidn. 13/9 1876, s. 3. (Korallrevet Säcken) utgöres av en s. k. ögonkorall .. och ligger på c:a 80 meters djup. FoFl. 1934, s. 151. —
(1) -KRETS. hos djur: större mer l. mindre cirkelformigt område runt öga bestående av päls l. fjädrar i avvikande färg l. textur (jfr krets, sbst.1 1 g); särsk. (o. numera i sht) om sådant område hos uggla; förr äv. hos annan fågel: ögonring (jfr krets, sbst.1 1). Ögonkretsen, (lat.) Orbita, (dvs.) stället rundt omkring ögonlocken. Retzius Djurr. 140 (1772). Lappugglan är grå till färgen .. Ögonkretsarna är stora och försedda med tydliga ringar. SvJakt 1971, s. 132. —
(1) -KUR. (ögne- 1673–1692. ögon- 1673 osv.) jfr kur, sbst.3 1. Efter som iag icke på 8 dagar ännu kan see mig här ifrån resefärdig för min ögon cur skuld. Schück VittA 2: 388 (i handl. fr. 1673). —
(3) -KÄNNING. (†) om egenskapen l. förhållandet att skaffa sig kunskap om l. känna igen ngt med blicken. At man til eldgradens mätande på stålet, ej äger i allmänhet annat medel än färgen och ögonkänningen på brunt, rödbrunt, rödt, mörkrödt och liusrödt. Rinman Jernförädl. 286 (1772). Möller (1807). —
(1) -LAPP. lapp (se lapp, sbst.3 1) som skyddar öga l. hindrar synintryck o. d.; jfr -skydd o. skygg-lapp, sbst.1 GHT 23/1 1866, s. 1. (Journalisten), med svart ögonlapp över sitt vänstra öga sedan hon skottskadats .. , var en av få reportrar som på nära håll följde regimens offensiv. BlekLT 23/2 2012, s. 29. —
-LAT, se E. —
(1) -LIDANDE. jfr lidande 1 slutet o. -sjukdom. En ung dam, besvärad af scrofulöst ögonlidande. Hygiea 1841, s. 135. —
(1) -LIKNANDE, p. adj. som liknar l. påminner om ett öga; jfr -formig, -lik. VittAMB 1873, s. 189. Ögongnejs: Gnejs med större, ögonliknande fältspatkorn. HbMineraljäg. 35 (2006). —
-LINS.
1) till 1: lins (se d. o. II 3; jfr -sten); i sht förr äv. om okularlins (jfr lins II 2 o. -glas 1). Är man korrtsynt, d. är har en ögonlins som är för mycket kullrig, hvarigenom bilden formeras framom synnerven, så sätter man ett concavt glas framom ögat, på det att strålarne icke så nära intill linsen, i ögat falla tillsammans. JernkA 1839, 2: 185. Okularets ögonlins förskjuts så, att mikrometerns bild faller noga inom den tydliga synvidden. LAHT 1912, s. 438.
2) (†) till 4, om lins i fasettöga; jfr pupill II a. De sammansatta eller facettögonen .. synas facetterade, eller nätlika, emedan de äro sammansatte af en stor mängd ögonlintser eller så kallade pupiller. Dahlbom Insekt. V (1837). —
-LJUS. (ögna- 1685–1757, 1938 (i vers). ögon- 1842 osv. ögons- 1754) [fsv. öghna lius]
1) till 1: ögonpyrola. Ögonljus, .. (dvs.) en liten, ständigt grönskande växt .. med enblommig stjelk, stor hvit, välluktande blomma .. Användes af folket i ögonsjukdomar. Fries Ordb. 146 (c. 1870).
2) (numera bl. ålderdomligt) till 1 b: ögonglans; särsk. med särskild tanke på att sådan glans slocknar vid död; äv. personifierat, om ngn som är mycket dyrbar för ngn, ögonsten; jfr ljus, sbst. 3 b. At Ögna-Liuset slåknar. Spegel GW 114 (1685). Theseus-landets ögonljus, / I mödrars, jungfrurs valda skara, stig då fram. Palmblad Aisch. 233 (1842). Hans ögonljus tydde nästan ständigt på en invärtes glädje. Lindström Österhus 109 (1952). —
(1) -LOCK. (ögn- 1690–1764. ögna- 1538–1766. ögne- 1578–1802. ögon- c. 1738 osv.) [fsv. öghna luk] om vardera av övre o. undre klaffliknande hudflik med slemhinna varmed ögonöppning kan tillslutas; i sht med tanke på den övre o. synligaste av dessa hudflikar; särsk. i fråga om att dels sluta sina ögonlock för att somna, dels sluta ögonlock på avliden person; äv. bildl., särsk. om dis l. dimma som döljer lysande himlakropp o. d. VarRerV 7 (1538). De ögnalock, som nu betäcka verldens öga (dvs. solen), dunsterne, höja sig åter hastigt. SvMag. 1766, s. 684. Allt hvilar. Vakten sjelf vid månget tält / Har ögonlocken nyss af trötthet fällt. Böttiger 1: 222 (1856). Som om de döda inte skulle få ro i graven om det inte var hon som lade igen deras ögonlock. Lindström Leksaksb. 40 (1931).
Ssgr: ögonlocks-hållare. kir. om kirurgiskt instrument med vilket ögonlock hålls isär; jfr hållare 3. 1 böjd Irispincette, 1 Fixationspincette, .. 2 Ögonlockshållare. SamlFörfArméen 5: Bil. 20 (1864).
-hår. ögonhår; jfr ögon-frans. Ögonbrynen .. tillsammans med ögonlockshåren, bidraga icke litet att (hos människan) öka ögonens uttryck och att utmärka fysionomien. Gravander Buffon 1: 28 (1806).
(3) -LOCKANDE, p. adj. som lockar l. drar till sig blick l. uppmärksamhet. Verd. 1884, s. 75. Hennes ögonlockande yttre .. väsen, sög karlarna .. som honung eller arrak drager bin och flugor. Ullman FlickÄra 51 (1909). —
(3) -LUST l. -LUSTA. (ögn- 1649 (i vers). ögna- 1621–1921. ögne- 1635–1807. ögon- 1764 osv. ögons- 1651–1757) (numera oftast mer l. mindre arkaiserande) ögonfröjd (jfr lust 3); förr äv. övergående i bet.: åtrå (efter ngn l. ngt man ser) (jfr lust 1 e). Medh ondsko wåld nu högt vpstår, / Och Dygden hon långt efftergår, / I höghfärd, Köts och ögnalust, / Som Diwr man lefwer i full dust. Forsius Fosz 339 (1621). Du är ögnalusten min / Jag är själa wännen din, / Kom och blif mig när. Rutström SionNSång. 147 (1778). Veilleusen – en älskvärd uppfinning .. Vilken gåva kunde vara lämpligare än en present för nattduksbordet – på dagen till ”ögonlust”, på natten en vän som bjöd på milt sken och varm dryck. Kulturen 1984, s. 59. —
(1 b) -LÅGA. (numera bl. tillf.) jfr låga, sbst.1 2 a, o. -glans. En stickande vass brungul ögonlåga i snedlagt, avlångt, skarptecknat ansikte. Högberg Utböl. 2: 190 (1912). —
(1) -LÄKARE. (ögne- 1640–1741. ögon- 1751 osv.) läkare med (specialist)kompetens inom ögonsjukdomar; ögonspecialist; jfr -arst, -doktor o. oftalmo-log, okulist. Linc. Ssss 4 b (1640). Ögonläkarna vill .. varna för riskerna med sporten (padel) och rekommenderar att man spelar med skyddsglasögon. SvD 24/6 2021, s. 30. —
(1) -LÄKEKONST~102, äv. ~200. oftalmiatrik. Vid .. examen rigorosum pröfvas examinandens insigter i chemi, rättsmedicin, allmän helsovård, ögonläkekonst, materia medica och receptskrifningskonst. UUÅ I. 1: 17 (1862). —
(1, 4, 5) -LÖS. (ögn- 1662. ögon- 1839 osv.) [fsv. öghna lös] som saknar ögon; äv. till 2: blind; jfr lös 17. En undliger kalfwer / Hisliger, ofattad, stor, wanskapeligh ögnlöser ungi. 2Saml. 35: 222 (1662). Nu ligger mannen ock ögonlös, / Och hjelplös, sträckt i en nattlig sömn. Palmblad SophSorg. 40 (1839). En gräsligt ful, ögonlös, armlös docka. Benecke Munro JupitMån. 123 (1985). Den ögonlösa kräftan, döpt till ”Kiwi hirsuta”. Expressen 8/3 2006, s. 16. —
-MAGNET.
2) till 3: ögonfångare. Hon är en ögonmagnet, som man inte har sett maken till. HudiksvT 1/4 1967, s. 4. —
(1) -MAKEUP. [senare leden av eng. make-up, sminkning l. smink, till make up, ordna, av make (se maka, v.1) o. up (se upp)] om handlingen att sminka kring ögon; äv. dels konkret(are) om sminkning kring ögon, dels konkret, om ögonsmink. Detaljer till ögonmakeupen. SvD(A) 22/6 1951, s. 8. (Vätskan) tar hastigt bort alla spår av ögonmake-up. BonnierMT 1965, nr 5, s. 16. Snabb ögonmakeup till sensommarfesten! Expressen 12/8 2018, Söndag s. 38. —
(2) -MAT. [efter fin. silmänruoka] (i Finl.) ögonfröjd; jfr -godis. Någon ögonmat eller wackra etiketter finnes ej å paketen, men desz bättre talar innehållet för sin sak. ÅboUnderr. 27/1 1887, s. 4. —
(1) -MEDEL. (numera bl. ngn gg) medel (se medel, sbst. 13 b α) använt mot ögonåkomma; jfr -droppar, -pulver, -salva, -snus o. ögna-läkedom. De gamle trodde .. (att riddarsporre) wore et godt Ögonmedel och förordnade Blommorna såsom en conserve med Socker .. mot hetsiga Ögonsjukdomar. HushJourn. 1785, mars s. 335. —
(1) -MUSKEL. muskel som styr ögas rörelse; särsk. i uttr. yttre ögonmuskel (jfr -band 1); äv. om muskel inne i öga, särsk. i uttr. inre ögonmuskel. Räta Ögonmusklarne äro 4, den ena ligger öfwer, den andra nedunder, och 2 på sidan af ögat. Hernquist Hästanat. 36 (1778). De yttre ögonmusklerna, tack vare vilka ögongloben kan vridas åt olika håll, äro sex. Berg Ögat 26 (1929). De inre ögonmusklerna är dels de muskeltrådar i regnbågshinnan som reglerar pupillens storlek, dels ciliarmuskeln .. vars sammandragning åstadkommer ögats närinställning. NE 20: 431 (1996).
(3) -MÅL. (ögna- 1686–1931. ögne- 1671–1798. ögon- 1785 osv.) om riktpunkt för blick, ögonmärke (se d. o. 1; jfr mål, sbst.5 2 c); äv. (o. i sht) bildl. (jfr mål, sbst.5 6, o. -märke 2). Haar tu för titt ögne-måhl / Högheet, makt ok swijkfult pråhl / Tänk at alt är intä. Lucidor (SVS) 220 (1671; uppl. 1997). Folcksens wälferd bör wara the regerandes Regements ögnamåhl. Sahlstedt Hoffart. 12 (1720). Hvad grindar, stängsel, led, hvad blomsterrika dalar, / .. Hvad blandning utaf pragt och vackra ögnemål! Bellman (BellmS) 4: 104 (1770). En stor back coca-cola, allas ögonmål i hettan. GbgP 11/1 1980, s. 18. —
(3) -MÅN. (†) ögonmått; jfr mån, sbst.1 12. På ämnes eller plåt-smeden bör ock ankomma, at efter god ögon mån och gammal wana utdela och afhugga ämnes-jernet til lagom stora lunsar eller stycken. Rinman Jernförädl. 105 (1772). Rosborg StångjSmid. 1 (1809). —
(3) -MÅTT. (ögna- c. 1710–1846. ögne- 1654–1807. ögon- 1679 osv.)
1) (†) om mål för strävan, ögonmärke (se d. o. 2). Emädan wårt förnämbste afseende och ögnemått är, att .. kunna beneficera och behjelpa wårt Rijke och k. Fäderneslandh. BtSödKultH 8: 7 (i handl. fr. 1654). CGCederhielm Vitt. 141 (1739).
2) om förhållandet l. egenskapen l. förmågan att (enbart) med hjälp av blick bedöma avstånd l. storlek l. läge (förr äv. förutsättningar) o. d.; särsk. i prep.-förb., särsk. (o. i sht) i uttr. efter ögonmått(et), dels: med hjälp av användande av (enbart) ögonmått, dels: enligt ögonmått; jfr mått, sbst.4 1 c α, o. -mål, -mån, -syfte, -uppskattning. Och afritade alla orter, allenast efter ögenmåttet. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 459 (1679). Taberget .. är mycket högt och efter ögnamåttet, emellan 300, 400 alner högt. Linné Gothl. 328 (1745). At Han wid första åseende af et fält, kunde med ögnemåttet så noga säga, huru mycket folk derpå kunde upställas til slags, at det aldrig slog felt. Loenbom Stenbock 2: 38 (1758). Undervisningen (i slöjd) skall ledas på ett sådant sätt, att .. ögonmått öfvas. SlöjdBl. 1891, nr 5, s. 4. Med ögonmått var det omöjligt att tillfredsställa moderna krav på en emballageflaska. Kulturen 1987, s. 90.
3) (†) om riktpunkt för blick, ögonmärke (se d. o. 1). Han såg mot Pyreneers spets, / – Det var hans ögonmått, – / Han såg mot hafvets vida krets, / Som sken i soln så blått. Böttiger 1: 138 (1856).
Ssg (till -mått 2): ögonmåtts-rekognosering. (numera bl. ngn gg) jfr rekognosera 2 c. Ymer 1886, s. 163. —
(3) -MÄRKE. (ög- 1686 (i vers). ögn- 1663. ögna- 1658–1971. ögne- 1631–1807. ögon- 1630 osv.) [fsv. öghna märke]
1) märke l. punkt l. plats o. d. som utgör riktpunkt l. orienteringspunkt (jfr -mål, -mått 3); särsk. i sådana uttr. som gå på ögonmärke, orientera sig gm användande av ögonmärke, ha ngt i ögonmärke, ha ngt ss. riktpunkt l. i sikte; äv. i oeg. anv., dels om resmål, dels om ngn l. ngt som utgör föremål för uppmärksamhet; jfr -mått 3. Wij hade denne kulle 3 dagar i ögnemärcke. KKD 5: 318 (1712). Sedan han gifvit oss Caffé stego vi på våra åsnor, at fara til det stället, som var vårt ögnemärke. Hasselquist Resa 76 (1750). Linköpings Skola och Gymnasium, hvarest den unge älskansvärde Lindblom blef ett kärt ögonmärke för både kamrater och lärare. Hedborn 2: 163 (1819). Under nedstigningen går man på ögonmärke mot en deltabildning i ”Handöla”. TurÅ 1910, s. 428. Naturligtvis behöver man inte stirra in i kompassen jämt. Man syftar in ett ögonmärke så långt fram som möjligt, tar sig dit, syftar framåt i kompassriktningen igen och fortsätter så tills målet är nått. JägUppslB 393 (1989). särsk. (†) i uttr. dels ta ngt i ögonmärke, studera l. undersöka l. besiktiga l. granska ngt (ngn gg äv. med avs. på person) (jfr -sikte 1 b), dels efter ögonmärke(t), efter ögonmått. (Jag) hafver .. i hastighet fattat en (avritning) efter ögnamärket allenast. HSH 6: 145 (1658). Dy beder iagh Eders Faderl: HöghW:het wille taga thenne ogudachtige Skalken i eett nogo ögnemärke. VDAkt. 1678, nr 371. Bibliothequet äfwen wardt i ögnemärcke taget, och effter then för thetta uprättade Cataloguens 13 paginer igenomgånget. VDAkt. 1760, nr 307.
2) i bildl. anv. av 1, om (mål för) strävan l. verksamhet l. intresse o. d.; äv. om riktlinje för strävan osv., rättesnöre (se d. o. 2; jfr rikt-punkt 2); särsk. i sådana uttr. som ha (ngt) till ögonmärke, ha (ett) ögonmärke på ngt l. ngn, rikta l. rätta sitt ögonmärke på ngt (se rätta, v.2 4 d); jfr -mål, -mått 1, -sikte 2, -syfte. Jag sijr fuller, att Kongl. M:tt hafver hafft ett principale ögonmärckie på denne provincien. AOxenstierna 5: 734 (1630). Hoppes att alt blifver i bästa måtten optaget, och all förordning därhän giordt, det K. M:ttz och S. chrones bästa blifver det ögnemärke och scopus, hvarthän våre actiones collimere. AOxenstierna 6: 573 (1631). Nödigt är, att först och främbst hafwa till ögnemärcke och rättesnöre Guds uppenbarade helige ord. Annerstedt UUH Bih. 2: 375 (i handl. fr. 1691). Till äfventyrs har det intet undflytt Herr Professorns kännedom at .. (detta bibliotek) varit et betydligt ögonmärcke för mina enskilta studier och mitt öfvriga bemödande. Leopold (SVS) II. 1: 152 (1783). Hans ögonmärke (hade) varit i första rummet riktadt på statens välfärd. 2VittAH 27: 44 (1876). —
(1) -NÄST l. -NÄSTE. (ögna- 1642–1713. ögne- c. 1645–1754. ögon- 1779 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ögonvrå; jfr näst, sbst.3 Til Ögonens swagheeter är Honung för sigh sielff inthet nyttigh. Men the som hafwa skada i Ögnanästet, them är thet myckit nyttigt om thet bindes ther vppå. Månsson Åderlåt. 87 (1642). —
(1) -NÄT. (ögne- 1738–1788. ögon- 1753–1889) (†) näthinna; jfr nät, sbst. 3 b. Den 3die eller innerste af ögats egne hinnor kallas ögnenätet (retina). Den bekläder den andra hinnans inre lamelle innan till, och går ända fram till Crystall-wätskan. Rosenstein Comp. 252 (1738). Björkman (1889). —
(1) -OPERATÖR. (numera bl. ngn gg) ögonkirurg; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl., om expert inom annat område; jfr operatör 2. En ögon operateur för det oeconomisqa liuset. PersonhT 1957, s. 134 (1802). Möjlighet att diskutera sin situation med en ögonoperatör. GbgP 7/3 1984, s. 31. —
(1) -PAR. (ögna- 1746–1796. ögne- c. 1670–1726. ögon- 1708 osv.) par (se par, sbst.1 1 d α) av ögon; särsk. (med anslutning till öga 2) metonymiskt, om iakttagande person. Dit Sool-stråland’ Ögne-paar. Lucidor (SVS) 465 (c. 1670; uppl. 1997). Och i hast ditt vackra ögonpar / Uti tårar flyta alla dar. Stiernstolpe ESkr. 66 (1833). Han visste ännu inte vad det var fråga om och kunde inte förstå vad de många ögonparen ville honom. Fridegård Offerrök 111 (1949). —
(1) -PASSION. (ögne- 1750. ögon- c. 1750–1772) (†) ögonvärk l. ögonsjukdom; jfr passion 3. Så medgifwa ock Chineserne sjelfwe, at théedrickandet skadar i ögonpassioner och colique. Linné Diet. 2: 116 (c. 1750). För .. Gicht, Ögon-passioner, Febrar och andra passioner, hafver jag hulpit .. ganska många. GFHjortberg hos Barchæus LandtHall. 116 (1772). —
(1) -PATIENT. patient som vårdas för ögonåkomma. (Optikern saknar) Läkarens förmåga att kunna för ögon-Patienten, anordna de medel, som äro mägtige att antingen häfva sjukdomen aldeles eller lindra den. VetAH 1814, s. 13. —
(1) -PENNA. penna för applicering av ögonsmink; jfr -bryns-penna. DN(A) 5/5 1916, s. 17. Måla med en svart ögonpenna längs övre och undre franskanten och innanför fransarna. FeminaMånMag. 2003, nr 4, s. 150. —
(1) -PLÅGA. om ngt som irriterar l. besvärar öga; särsk.: ögonåkomma; äv. bildl.; jfr plåga, sbst. 4. Min helsa återställdes fullkomligt, utom det att jag .. stundom led af ögon- och magplågor. Atterbom Minn. 515 (1818). Eurovision på tv är en lysande ögonplåga. KvällsP 9/3 2016, s. 5. —
(2) -POESI. (numera bl. tillf.) om ngt för synen njutbart som framstår som l. liknas vid poesi (jfr -fröjd); äv. om textsättning som grafiskt indikerar versbyggnad. JournLTh. 1812, nr 79, s. 2. Hantverket är i en klass för sig där vissa (film)scener framstår som ren ögonpoesi. BoråsTidn. 21/10 2005, s. 43. —
(1) -PROTES. i sht med. jfr protes 1 o. glasöga 2. ASvLäkT 1916, s. 1014. Efter hand uppträdde värk i ögat, antagligen genom sekundärt glaukom. Ögat opererades bort och Munthe bar ögonprotes. LäkT 2014, s. 1670. —
(1) -PULVER. särsk. (†) om läkemedel i pulverform mot ögonåkomma; jfr pulver 2 o. -medel, -snus. Lind 1: 231 (1749). Hvarannan dag inblåses en knifsudd af ögonpulvret i det sjuka ögat. HandtvLBl. 1905, s. 109. —
-PUNKT. (ögne- 1691–1771. ögon- 1695 osv.)
1) (numera mindre br.) till 1, om ögonliknande punkt; jfr -fläck 2 o. öga 5 b. (Fjärilen har) Vingar glänsande blåa .. ; afvigsidan grå med ögonpuncter och ett band af svarta puncter och halfbågar. Thomson Insect. 148 (1862). NF 1: 1031 (1876).
2) (i fackspr.) till 1, 4: punkt som utgör (embryonalt) öga; särsk. om ljusuppfattande organ, ögonfläck (se d. o. 3) (ngn gg äv. oeg., om ljuskänslig punkt hos växt (jfr stigma 2 a)). Nu genombryter embryonen vitellushinnan, förlänger sig, och börjar att simma med sina cilier. Derpå utsträcker den framåt en rundad lob utan cilier, bärande ofvanpå på hvarje sida en röd ögonpunkt, hufvudet. Lovén ÅrsbVetA 1845–49, s. 316. Laxfostret är då kring 5/8 tum långt, genomsigtigt med stora svarta ögonpunkter. Nilsson Fauna 4: 387 (1853). Ögonpunkt .. (dvs.) ljusupptagande organ hos vissa högre växter. Ekbohrn (1936).
3) till 2, i perspektivlära: punkt varifrån ngt betrakta(t)s; jfr syn-punkt 1. Rålamb 8: 25 (1691). Det är väl ej alltför långsökt att gissa att Örebrostadsbilden med sin från marknivån upphöjda ögonpunkt kan ha konstruerats fram på underlaget av en karta. Rig 1961, s. 106.
Ssgr (i fackspr.; till -punkt 2): ögonpunkts-, äv. (numera bl. tillf.) ögonpunkt-rom. rom (se rom, sbst.1 1) i ögonpunktsstadiet. Ögonpunktsrom tål transport betydligt bättre än nyss befruktad rom. Nordqvist SötvFisk. 418 (1922).
-stadium. stadium i fiskfosters utveckling då ögon syns som två punkter. Rommen transporteras .. när den hunnit så långt i utveckling, att man genom äggskalet kan se fiskungens ögon som två mörka punkter. Man brukar säga, att sådan rom befinner sig i ögonpunktsstadiet. Nordqvist SötvFisk. 418 (1922). —
(1) -PYROLA. bot. om örten Moneses uniflora (Lin.) A. Gray (som i ä. tid användes mot ögonåkomma); jfr -blomma, -ljus o. skogs-fru 3 b, skogs-viol 3. Ögonpyrola, med ensamma, nickande, vita blommor. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 403 (1947). —
(1) -PÅSE. (av trötthet l. sorg l. ålder o. d. uppkommen) påse (se påse, sbst. 2 d (α)) under öga; i sht i pl.; jfr -ring 2. Från ögonpåsarne gående lurfvigt skägg och utefter ryggen hängande hår. DA 22/5 1844, s. 3. —
(1) -PÄRLA. (ögne- c. 1705. ögon- c. 1750 osv.) (numera bl. tillf.) om tår (se tår, sbst.2 1) (liknad vid en pärla); ngn gg äv. om ögonglob; jfr pärla, sbst. 2 (d β). Hwi tillra strömlijkt ned the ögnepärlor wåta? Runius (SVS) 1: 159 (c. 1705). (Bofinken) vände huvudet hit och dit, och en kolsvart ögonpärla fixerade mig. DN(A) 15/6 1965, s. 10. —
(1) -RING. (ögne- 1738–1759. ögon- 1747 osv.) särsk.
1) (†) regnbågshinna; jfr ring, sbst.1 7 g slutet. Hwilka (nervtrådar), sen de gådt igenom ögats yttre hinna, gå emellan henne och den andra, och dela sig ut på lilla ögneringen (Jris). Rosenstein Comp. 205 (1738). FoFl. 1912, s. 229.
2) ring (se ring, sbst.1 7 g) av hud i avvikande färg l. textur kring öga (jfr -påse, -skugga 2); särsk. (o. numera i sht, zool.) hos fågel, om fjäderlös sådan ring som utgörs av ögonlocks kant; förr äv. hos uggla: ögonkrets. Omkring ögonen (hos ugglorna) ligga fjädrarna strålformigt utbredde och bilda ett platt ansigte, bestående af två stora ögonringar. Sundevall Zool. 77 (1858). Ögonringarne och mulen (hos nötkreaturen) äro köttfärgade. TLandtm. 1897, s. 287. Om .. det veck, som längs ögonhålans nedre kant skiljer det ifrågavarande hudpartiet från kindens hud, är starkt utprägladt, synes ögat liksom omgifvet af en ring, ögonring. 2NF 34: 58 (1922). Den gula ögonringen hos mindre strandpiparen är .. ett gott fältkännemärke. FoFl. 1952, s. 255. —
(1) -ROT. (†) jfr rot, sbst.1 4 a. Denne vid ögonroten han stack tätt nedanför brynet. / Ut flög ögonstenen, och gick lansudden igenom / ögat och nacken. Johansson HomIl. 14: 493 (1848). —
(1) -RULLNING. i sht konkretare; jfr rulla, v. 1 d β. ”Jag har alltid vållat olyckor och skall alltid komma att göra det, så länge jag lefver!” och på dessa ord följde åter den hemska ögonrullningen och blossningen ur pipan blef starkare än någonsin. NyköpBl. 15/6 1852, s. 2. —
(1) -RÖRELSE. (ögne- 1723. ögon- 1866 osv.) om ögonglobs rörelse (för att förflytta blickpunkt). Imedlertid kunde Calypso intet underlåta at kasta på Telemach, utan uppehör, kiärliga och blida ögon, samt at see med owillia det Mentor tog i acht sådana hennes minsta ögnerörelser. Ehrenadler Tel. 132 (1723). Varje steg du tar med telefonen i fickan, varje ögonrörelse, varje tangentslag registreras. JönkP 15/5 2019, 2: 2.
Ssg: ögonrörelse-kamera. filmkamera som avläser o. registrerar ögonrörelse(r). AB(A) 11/9 1938, s. 15. —
(1) -SALVA. (ögna- 1526–1775. ögne- 1640–1757. ögon- 1738 osv.) salva (se salva, sbst.2) mot ögonåkomma; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -medel, -smörja, -smörjelse. Upp. 3: 18 (NT 1526). Smörg man din ögon med förnuftets ögne-salwa. Runius (SVS) 1: 246 (1712). Ögonsalvor anbringas innanför nedre ögonlocket. PatFass 1990–91, s. 21. —
(3) -SAMBAND~02 l. ~20. om förhållandet att möjlighet att se ngt l. ngn föreligger; särsk.: ögonkontakt; särsk. i fråga om militära förh. (jfr sam-band b). Gruppchefen avdelar vid behov en skytt för ögonsamband med plutonchefen. InfRegl. 1939, 2: 357 (1942). Medan så kören repeterade .. (stycket) kom inspelningsgrejorna på plats och ögonsamband med teknikerna bakom en glasvägg i fonden etablerades. LD 1959, nr 142, s. 1. När avståndet blir så stort att ögonsamband saknas mellan butikerna .. har den mindre butiken inte någon fördel av närheten till stormarknaden. SOU 1973, 15: 125. —
(1) -SIDA. zool. om den sida hos flundrefisk där ögonen sitter; motsatt: blindsida. VetAH 1806, s. 205. Ögonen sitter alltid på den uppåtvända sidan, som också kallas ögonsidan. De Geer SvNatRiked. 2: 187 (1950). —
(3) -SIKT. (ögna- 1667–1779. ögne- 1658–1755. ögon- 1661–c. 1755) särsk. (†): ögonsikte (se d. o. 1); särsk. i uttr. dels ta ngt i ögnasikt, studera l. granska l. undersöka ngt (abstrakt) (jfr -sikte 1 b), dels ha l. hålla ngn l. ngt i ögonsikt, (i övervakande syfte) ha l. hålla ngn l. ngt inom synhåll (jfr -sikte 1 c); jfr sikt, sbst.1 1–3. Då will H:s Högw:heet medh deputatis af Consistorio academico dijt förreesa, att bättre taga alt detta i ögnesickt och considera(ti)on. UUKonsP 5: 148 (1658). Efter Hans Maj:ts förnämsta ögnasigt har warit, at behålla friden i Christenheten och stadfästa sin säkerhet. HC11H 2: 102 (1682). Att dhe måtte blefwet försedde medh något rum nedre i kyrkian, der dhe bettre hade kunnat under predikan hafft Prästen i ögnesicht. VDAkt. 1689, nr 247. I medlertijd blifwer Pitulander under arest, så at en wachtkarl stadigt håller honom i ögonsicht och fölier honom. ConsAcAboP 7: 110 (1691). Björnståhl Resa 3: 238 (1779). —
(3) -SIKTE. (ögn- 1680–1749. ögna- 1664 osv. ögne- 1635–1807. ögon- 1681 osv.) Anm. I bet. 1 kan sg. best. -siktet i ä. språkprov äv. hänföras till -sikt.
1) i fråga om att se på l. rikta blick mot ngn l. ngt; särsk. dels om förhållandet att ngt befinner sig l. är beläget inom synhåll, dels om anblick l. påseende l. beskådande (särsk. om ögonmått); äv. bildl., särsk. i fråga om att rikta sin uppmärksamhet l. sin strävan mot ngt (abstrakt) (jfr -syfte); jfr sikte, sbst.2 1–3, 6, 7, o. -sikt. Vthaff mehrbe:te Sandkulle kunde man med Ögnesichtet wäl räckia Fiendens Läger. RelBraheKrijgzwDanm. 1657, s. A 4 a. Dät, som något hwar stads wist sig uti ögnesichtet rart och märckwärdigt. Schück VittA 3: 314 (i handl. fr. c. 1695). At få veta de blandade stenarnes .. jämrådande; .. dertil fordras icke någon vågskål eller accurat utmätning, utan ögonsigtet gör här aldeles tilfyllest. Wallerius Min. 150 (1747). (Filosofin) är ej till utan genom sitt beständiga ögonsigte på det högsta målet för menniskovarelsen. Leopold 4: 339 (c. 1820). särsk.
a) i sådana uttr. som få ngn l. ngt i ögonsikte l. få ögonsikte på ngn l. ngt, få ngn l. ngt inom synhåll l. få syn på ngn l. ngt (jfr -syna). (Furstarnas krigsfolk) togho Flycht, förr än the finge rätzligen Ögnesichtet på the Hussiters Krijgszhäär. Schroderus Os. 2: 787 (1635). Si, ropade han, wid det han fick mig i ögnasikte. Ullman Frök. 16 (1780). Snart fingo vi i ögnasiktet det enstaka, kägelformiga berget. Wallin Bref 178 (1849).
b) i sådana uttr. som ta ngt, ngn gg äv. ngn, i ögonsikte, studera l. granska l. undersöka ngt (i sht ngt abstrakt) resp. ngn (jfr -märke 1 slutet, -sikt, -syn c). Schück VittA 1: 257 (i handl. fr. 1665). General-Qwartermästaren .. tog mig med sig til Wiszmar, därest werken togos i ögnasigte. HC11H 7: 153 (1715). Kom in i den vackra hvälfda salen, som var mer än halffull af folk – Nu fick jag se de förnäma damerne som genast togos i ögnasigte. Tullberg Bibl. 62 (1837). Att det .. för det kyrkliga samhället är af vigt att fatta i ögonsigte vetandet om hvad man tror. SvLitTidskr. 1867, s. 243. Vad var naturligare för honom än att själv taga situationen i ögnasikte? Söderström Högkv. 87 (1968).
c) i uttr. ha (ngn gg äv. hålla) ngn l. ngt i ögonsikte, ngn gg äv. ögonsiktet, (i övervakande syfte) ha (resp. hålla) ngn l. ngt inom synhåll (jfr -sikt); äv. i bildl. anv., med avs. på föremål för uppmärksamhet l. intresse. (Vi) hinte .. intet längre, än att vi alltid hade hela Constantinopel i ögnsiktet. Eneman Resa 1: 2 (1711). Svårigheten vid alla dessa intrigvändningar (i romanen) .. har varit, att klart och fast hålla hufvudkarakteren .. i ögonsigte. Frey 1850, s. 123. Desse furstar, af hvilka hvar och en blott hade sina enskilda intressen i ögnasigte, lemnade sitt bistånd allenast emot vissa villkor. Mankell Fältsl. 238 (1857). Examinator satt sjelf i ett annat rum, dock så att han genom den mellan rummen varande öppna dörren hade oss i ögnasigte. HLittSt. 3: 226 (c. 1890).
d) (numera mindre br.) i sådana uttr. som komma i ögonsikte, uppträda l. dyka upp l. förflytta sig in i blickfånget, komma l. försvinna ur ögonsikte, försvinna ur blickfånget (jfr -syn b); äv. i bildl. anv., om föremål för uppmärksamhet l. intresse. Så snart Konungen war kommen utur ögnasichtet för Jarlen, rodde han ut på fiärden igen. Peringskiöld Hkr. 1: 417 (1697). Sedan man nu således korteligen gått igenom .. Östersiöiska-handelen .. kommer i ögnasicktet den rörelsen, som är på de widare belägne Utrikes-Orter. Cederbourg BeskrGbg 194 (1739). Slaget börjades, så snart de kommit hwarandra i ögnasigtet. Celsius G1 2: 131 (1753). Generalen .. (kastade) emellanåt en blick efter sin dotter, hvilken på en stund försvunnit ur ögonsigte för honom. Ridderstad Samv. 1: 118 (1851). Ahlman o. Forsman (1885).
e) i sådana uttr. som förlora l. lämna l. släppa ngn l. ngt ur ögonsikte, förlora osv. ngn l. ngt ur sikte l. utom synhåll (jfr -syn b); äv. i bildl. anv., med avs. på föremål för uppmärksamhet l. intresse. Verelius 123 (1681). Hwarföre hafwen j släpt henne utur edert ögnasikte? Österling Ter. 1: 269 (1699). Som Borgenärerne ifrån början af denna twist lämnat ur ögnasigte det Christelige ändamål att (osv.). VDAkt. 1784, nr 33. Vi ropade på bärarna, men dessa skakade på hufvudet, .. vi följde skrikande efter, för att icke förlora våra saker ur ögonsigte. Ljunggren Resa 153 (1871).
2) (numera mindre br.) om mål för strävan, ögonmärke (se d. o. 2). Och skal det min högsta önskan och endaste ögnasichte wara, en så hög, mächtig och benägin Patrons och Befordrares höga ynnest at wärdig blifwa. VDAkt. 1701, nr 228. SvH 10: 313 (1909). —
(1) -SJUK. (ögne- 1639–1652. ögon- 1675 osv.) som lider av ögonsjukdom; äv. substantiverat. Schroderus Comenius Reg. (1639). Emedan jag alltse’n slutet af Januari knappt haft någon frisk dag, och specialiter varit ögonsjuk, så (osv.). 3SAH LV. 2: 28 (1833). Nytt läkemedel kan bota svårt ögonsjuka. DN 15/7 2006, s. 1. —
(1) -SJUKA. (ögn- 1681–c. 1755. ögna- 1538–1725. ögne- c. 1580–1788. ögon- 1635 osv.) (numera bl. tillf.) ögonsjukdom; särsk. om ögoninflammation (särsk. i uttr. egyptisk(a) ögonsjuka(n) (se egyptisk b)). VarRerV 15 (1538; om ögoninflammation). Ögnasiuka eller swulnat som sätter sigh på thet hwijta i öghat. Linc. F 6 b (1640). Redan tidigt hade ”brännsoten” .. och ögonsjukan börjat härja bland blockadeskaderns besättningar. SvFlH 1: 420 (1942). —
(1) -SJUKDOM~02 l. ~20. (ögna- 1628–1746. ögne- 1640–1786. ögon- 1782 osv.) [fsv. öghna siukdomber] sjukdom i öga; jfr -inflammation, -lidande, -passion, -sjuka o. oftalmi, ögna-sot, ögne-ve. Månsson Ört. 41 (1628). Vid vissa ögonsjukdomar kan man ha nytta av solglasögon. VLäkarb. 357 (1982). —
(1) -SKADA. (ögne- 1685. ögon- 1756 osv.) skada (se skada, sbst. 1 b) på öga. HdlCollMed. 1685, s. 381. —
(3 g) -SKALK. (ögna- 1555. ögon- 1875–1938) [fsv. öghna skalker] (†) ögontjänare; jfr 2 a α o. skalk, sbst.1 1, 2. Sådant skal nw hwar och en höra .. Och tenckia til, at han bliffuer en rettsinnigh Christen, och icke en falsk ögna skalk. LPetri 1Post. Q 5 a (1555). AB(A) 31/5 1938, s. 6. —
(3) -SKEN, äv. -SKIN. (öga- 1653. ögn- 1631–1656. ögna- 1626–1702. ögne- 1599–1704. ögon- 1617–1866) [efter mlt. ōgenschīn l. t. augenschein] (†) i fråga om att betrakta l. beskåda l. studera l. granska l. undersöka ngn l. ngt (äv. ngt abstrakt), särsk. i uttr. taga ngt (ut)i ögonsken; äv. i fråga om åsyn (se d. o. 3) l. anblick (se d. o. 2) l. hur ngt (skenbart) framträder för blick (jfr sken, sbst.1 1 d, 3, o. ögna-möte); äv. (med anslutning till öga 2) om synförmåga; jfr -syn. En örtt wexst ÿ wår gårde hetter förgiett eÿ min, / hwem den Edele örtt well acktar, gifs hono(m) gått ögneskien. Visb. 3: 36 (1599). De (kallade) också Kyrkioherden i Sochnen til sig .. samma vnder vthi ögnaskeen taga. UHiärne 2Anl. 36 (1702). Liket befanns helt och oförtärdt i sin kista .. (men domarna) förklarade att ”emedan alla hexorna bekänt (likstölden), så måste deras bekännelse gälla mer än ögonskenet”. Rydberg Frib. 302 (1866). —
(3) -SKENLIG, förr äv. -SKINLIG. (ögn- 1644. ögne- 1639–1672. ögon- 1544 osv.) [efter mlt. ōgenschīnlik l. t. augenscheinlich; jfr -sken] (numera bl. ngt ålderdomligt)
1) uppenbar l. tydlig l. klar l. påtaglig; äv. substantiverat; jfr skenlig 1 o. -synlig o. klar-skenlig, synbarlig. RA I. 1: 338 (1544). At detta ämne stiger vthur jorden, kan med åthskilliga röön bewijsas, hwilka efter de äro många, dem jag icke alla kan vpräkna, wil allenast wijsa de förnämsta och ögonskenligaste. UHiärne 2Anl. 68 (1702). Man har ett beständigt ögonskenligt intryck av att här sker stora ting. Söderström Högkv. 18 (1968).
2) skenbar; jfr skenlig 2. Det är ett påfallande lugn som råder i Etiopiens huvudstad trots att det var endast några dagar sedan kejsaren Haile Selassie .. slog ner den kupp som igångsattes mot honom .. Lugnet kan vara ögonskenligt, säger man. SvD(A) 17/1 1961, s. 9.
Avledn. (numera bl. ngt ålderdomligt, tillf.): ögonskenlighet, r. l. f. till ögonskenlig 1: klarhet l. tydlighet. Serenius B 3 a (1734). Detta är hela beviset, i full ögonskenlighet. 2LUÅ I. 22: nr 4, s. 194 (1926). —
(3) -SKENLIGEN, förr äv. -SKENELIGEN l. -SKINLIGEN l. -SKENLIGA l. -SKINLIGA, adv. (ögn- 1663. ögne- c. 1700. ögon- 1542 osv.) [jfr -skenlig]
1) (ngt ålderdomligt) uppenbart l. tydligt (se tydlig II 1) l. klart l. entydigt (jfr -synligen); äv.: tydligen (se tydlig II 3), av allt att döma; jfr synbarligen. Effter thesse farlige verldz löp och lägenheter, som .. ögenskinlige förhanden äre. RA I. 1: 306 (1542). Effter den method, som hans igenhändige och underskrefwene attest, här hoos fogat, ögonskeneligen uthwijsar och betygar. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 137 (1670). Han hade ögonskenligen slumrat in, och grefve Karl saktade sina steg att ej i förtid väcka honom. Idun 1890, s. 306. Det sovjetiska kommunistpartiets .. kongress kommer ögonskenligen att präglas av ideologins och partiprogrammets anpassning till verkligheten. GbgP 21/2 1986, s. 2.
2) (ngt ålderdomligt, tillf.) skenbart. DN(A) 31/1 1961, s. 5. De två krigförande parterna vid Persiska gulfen var inte varandras antagonister – annat än ögonskenligen. SvD 6/9 1991, 2: 1. —
(1) -SKUGGA.
1) (mörkfärgat) smink avsett att anbringas l. anbringat på ögonlock; äv. i individuell anv.; jfr skugga, sbst. 10 a, o. -smink. En aning lila rouge och läppstift och elfenbensfärgat puder och brun ögonskugga. AB(A) 23/3 1933, s. 12. Hon hade ganska kraftiga gröna ögonskuggor, naglarna och läpparna var målade i rosa. Beckman DamRödHatt 122 (1966).
2) skugga (se skugga, sbst. 10 b) under öga; jfr -ring 2. Den som tror, att hon var blond, blek och med dödens mörka ögonskuggor i sitt himmelskt lidande ansikte, bedrar sig. ST 13/11 1905, s. 4. —
(1) -SKYDD. skydd (se d. o. 2 b slutet) för öga (mot att träffas av föremål l. starkt ljus o. d.); jfr -lapp, -skyddare, -skärm. Engelske ögonläkaren W. W. Cooper har .. uppfunnit ett nytt slags ögonskydd mot snöblindhet. AB 12/6 1875, s. 3. —
(1) -SKYDDARE. (numera mindre br.) ögonskydd; äv. om föremål avsett att placeras l. placerat framför stark ljuskälla ss. skydd för öga; jfr skyddare 4. Ögonskyddare mot damm. EskilstAlleh. 20/6 1863, s. 4. (Lamporna) böra .. förses med lämpliga kupor eller ögonskyddare, t. ex. af mjölkglas eller mattslipadt glas. Bergqvist UndPlanRealsk. 168 (1905). DN(A) 4/2 1912, s. 13. —
(1) -SKÄMMA. (†) om ngt som inverkar menligt på öga; jfr skämma, sbst.2 1. (Brännvinet) är icke allenast malt- och miölskäma, utan och magskäma, bröstskäma, ögon- och alla lemars skäma. Broman Glys. 3: 125 (c. 1730). —
(2) -SKÄRANDE, p. adj. som skär (se skära, v.2 8 b (α)) i ögonen. Karlin Konstsl. 10 (1886). (Utgåvan) av Monsieur Venus skäms av bristande korrektur, ögonskärande kritvitt pappersval och översättningsegendomligheter. AB 7/1 2020, s. 5. —
(1) -SKÄRM. skärm (se d. o. 1 b β) till skydd för ögonen; jfr -skydd. PH 6: 4400 (1756). En vit störtkruka med grön ögonskärm. DN(A) 26/4 1960, s. 33. jfr saffian-ögonskärm. —
(3) -SKÄRMYTSEL~020. (tillf.) jfr skärmytsel 2 b. På en gång blängde hon med sina stora, mörka ögon skarpt på honom, så att han måste slå ner sina små grå, och jag måste inom mig le åt denna ögonskärmytsel. Bremer Grann. 2: 94 (1837). —
(3) -SMEK. (ögna- 1619. ögon- 1884 osv.) smekning med blick; förr äv. om inställsam l. lismande blick; jfr smek, sbst.2 1, 3. Bullernæsius Lögn. 139 (1619). Jag är full av soltrånad och ser med förväntan fram emot lite ögonsmek. VimmerbyT 21/3 2020, s. 23. —
(2) -SMEKANDE, p. adj. om ngt som ses: som på ett angenämt l. ljuvt (ngn gg äv. inställsamt) sätt inverkar på ögonen l. blicken; jfr smeka, v. 2 d β, o. -fägnande, -vänlig. Atterbom Minn. 251 (1817). (Tidskriften) Biblis .. är så snyggt formgiven, sober med vackra ögonsmekande typsnitt, eleganta illustrationer och vilsamma vitytor på tjockt kvalitetspapper. NerAlleh. 27/6 2005, 3: 4. —
(1) -SMINK. smink (se smink, sbst.1 1) avsett att anbringas l. anbringat kring ögonen; jfr -makeup, -skugga 1, -tusch. Hes. 23: 40 (öv. 1861). Zara torkade bort ögonsmink som runnit ner på kinderna och kunde lätt föreställa sig hur hon såg ut. Allers 2016, nr 43, s. 100. —
(1) -SMÖRJA. (†) ögonsalva (jfr smörja, sbst. 1 a); äv.: ögontalg (jfr smörja, sbst. 1 d). Ögon-smörja, (dvs.) Salfva för ögonen. Schultze Ordb. 4621 (c. 1755). Ögonlockens fria ränder äro besatta med styfva hår (ögonhår), bakom hvilka finnas en mängd öppningar för ett slags körtlar, som afsöndra ögonsmörjan, hvars ändamål är att insmörja ögonhåren och ögonlocksränderna, för att hindra det tårarne ej må flyta öfver. Hallin Hels. 1: 264 (1885). —
(1) -SMÖRJELSE. [fsv. öghna smyrilse] (†) ögonsalva; jfr smörjelse 4 b. Peppar gör mörka ögon ljusa, om han blandas med ögonsmörjelse. Grimberg SvFolk. 1: 593 (1913; om ä. förh.). —
(1) -SNUS. (förr) snus (se snus, sbst.3 2 a) som användes mot ögonåkomma; jfr -medel, -pulver. Med Wederbörligt tilstånd försäljes det berömda Ögon-Snuset, som är ganska godt för all slags flusz i Ögonen och Hufwudet, Torrhet eller öfwerflödig Wäta i Ögonen, Sweda och Wärck i Ögonen, samt stärker swaga Ögon. DA 15/9 1800, Bih. s. 1. —
(1) -SPALT. särsk.: ögonspringa; jfr spalt 1. FinLäkSH 1888, s. 150. En .. sammanväxning af ögonlocken kan vara helt ytlig och .. det är då tillräckligt att med en fin knif sprätta upp ögonspalten. Vennerholm o. Svensson 568 (1892). —
(1) -SPEGEL. (ögne- 1611. ögon- 1853 osv.)
1) (numera bl. tillf.) om ögas yta (med tanke på dess glans l. spegling); jfr spegel 2 r. The Aristoteliske mena att synen skeer igenom thet synlighe tinges reception och emoottaghande i öghenespegelen. Forsius Phys. 319 (1611). Han lättade på snaran, drog den över det långörade huvut med de bruna, trängda ögonspeglarna. Sen steg han upp. Rosendahl Lojäg. 23 (1956).
2) oftalmoskop; jfr spegel 1. En filologiæ professor Helmholz i Königsberg har uppfunnit en s. k. ögonspegel, medelst hwilken det är möjligt belysa ögats inre delar på ett sätt, att de medan menniskan lefwer kunna iakttagas med nästan lika noggrannhet som wid en liköppning. CalmarP 12/11 1853, s. 2. —
(1) -SPEGLA, -ing. [jfr -spegel] oftalmoskopera; i sht ss. vbalsbst. -ing. Man underlåte .. aldrig att ögonspegla vid vidgad pupill. Löwegren Ögonsj. 369 (1891). Där för ögonspegling .. så anses behövligt, må mydriatica, helst med kortvarig verkan .. användas. SFS 1941, s. 72. —
(3) -SPEL. (ögne- 1668. ögon- 1782 osv.) spel (se spel, sbst.1 4 d) med ögonen; särsk. om (menande l. flörtande l. skarpa) ögonkast l. blickar. UHiärne Strat. 14 (1668). Till ögonspel varder, / den intet förstår, / och sitter bland visa. Afzelius SæmE 10 (1818). Stumfilmens överdrivna gester, ögonspel och mimik skapar ibland ofrivillig, ibland avsiktlig komik. GefleD 8/4 2017, s. 15. —
(5 d ε) -SPLITS. i sht sjöt. om metod att splitsa öga i ände av tåg l. lina; äv. konkret, om gm sådan metod åstadkommet öga. Ögonsplits brukas till ett ögas formerande nättare än med bändning. Roswall Skeppsm. 1: 61 (1803). Vant och stag fästes förr i världen vid masten med ögonsplitsar som träddes över masttoppen. Elfman o. Ginsburg Båtäg. 91 (1960). —
(1) -SPOTTKÖRTEL~020. zool. hos vissa däggdjur: spottkörtel i öga. Ögonspottkörteln .. som ligger vid inre ögonvrån (hos bl. a. kaninen) och hvars utförsgång öppnar sig i munhålan. Hammar HandlDiss. 1: 45 (1903). —
(1) -SPRINGA. om springa (se springa, sbst. d) bildad mellan (mer l. mindre tillslutna) ögonlock; jfr -spalt, -strimma 1, -öppning. NorrbP 26/3 1859, s. 1. Hugo betraktar apparaten genom smala ögonspringor. Jörgensdotter BergDöttrar 322 (2009). —
(1) -SPRUTA. (numera bl. ngn gg) spruta avsedd att användas l. använd vid behandling av ögonåkomma. GHT 11/12 1867, s. 1. Motorn (i flygplanet) måste startas. Hon fyllde en ögonspruta med bensin och vred propellern runt. SöderhT 29/1 1952, s. 6. —
(3) -SPRÅK. (ögna- 1741. ögon- c. 1740 osv.) språk (se d. o. 7 b) som utgörs av (menande) blickar l. blinkningar o. d. Dalin Vitt. 3: 46 (c. 1740). Pojken gjorde en liten rörelse med handen och tittade på mamman. Mamman tittade med ännu bestämdare ögon på pojken, och saken blev kvar på bordet. Det var verkligen trevligt att se deras ögonspråk. NÅland 3/1 2013, s. 22. —
-SPRÖT. särsk. (zool.) till 1: ögontagg; jfr spröt, sbst. 5 a. Dofhjorten .. hornen, vid basen trinda, hafva i sitt normala tillstånd 1 ögonspröt, 1 midtelspröt samt en skofvelformigt utplattad och flerspetsad krona. Holmgren Däggdj. 316 (1865). —
(1) -STEN. (ög- 1582–1885. ögn- c. 1755–1814. ögna- c. 1535–1941. ögne- c. 1580–1807. ögno- 1636. ögon- 1680 osv.) [fsv. öghasten, öghsten] (utom i slutet numera bl. ålderdomligt) pupill (jfr sten 6 d); förr äv. om dels ögonlins, dels ögonglob. OPetri 3: 521 (c. 1535). Bakom denna öpning (dvs. pupillen) ligger hvad man kallar Kristallen eller Ögonstenen. De Rogier Euler 1: 165 (1786). Ögonklotet eller ögonstenen .. är en ihålig sfer, något kupigare framtill. Thorell Zool. 1: 182 (1860). En man med sjöblå ringar kring sina ögonstenar. Moberg Rid 39 (1941). särsk. (fullt br.) i jämförelser o. bildl. anv., med tanke på ögat ss. ngt synnerligen värdefullt o. högt skattat; särsk. i uttr. vara ngns ögonsten; jfr -ljus 2 o. öga 5 f. Han .. bewaradhe honom såsom sin ögna steen. 5Mos. 32: 10 (Bib. 1541). Han har växt opp hos mej, och varit som min ögnasten. Böttiger 3: 37 (1843, 1858). Katekesen var rektor Wingrens ögonsten. LundagKron. 3: 134 (1955). Ett litet stycke därifrån finns Svens verkliga ögonsten; ett område med alsumpskog. SkånD 21/10 2021, s. A5. —
(4) -STJÄLK. särsk. (zool.): ögonskaft; jfr stjälk 5 b. Thorell Zool. 2: 404 (1865). Några speciella reflektoranordningar som i ögonstjälkarna hos Meganyctiphanes och andra lysande kräftdjur kunde ej upptäckas. FoFl. 1945, s. 80. —
(1) -STRECK. om streck (se streck, sbst.1 12 g) vid öga ss. del av djurs (särsk. fågels) teckning; jfr -band 2, -strimma 1. Fries ÅrsbVetA 1833, s. 34. Lundsångarens ögonbrynsstreck når till pannan, mörka ögonstrecket når oftast inte näbbroten. Bruun AllEurFågl. 245 (1993). —
-STRIMMA, förr äv. -STRIMA. (ögne- 1623. ögon- 1866 osv.) [fsv. öghna strima, ögonstråle]
1) till 1: ögonstreck (jfr strimma, sbst. 1); i sht förr äv.: ögonspringa. Rödvingetrast .. under vingarne rostfärgad; en tydlig, bred, rostgul ögonstrimma. Wahlström HbZool. 68 (1866). Filosofens kisiga ögonstrimmor. Ossiannilsson Hav. 26 (1910).
2) (†) till 2: ögonstråle; jfr strimma, sbst. 2. Öghnestrijmorne äro så krafftighe, at the föra Förgifftet medh sigh, in vppå thz ting the falla och anskodha. Paulinus Gothus Pest. 44 b (1623). —
(5 d ε) -STROPP. (i sht förr) stropp (se d. o. 1) försedd med öga (att fästa runt rundhult o. d.). (I stroppen till vaterstaget) fastsys fockebolinsblocken, dessa block hafva ögonstroppar af tågverke. Frick o. Trolle 134 (1872). jfr naj-ögonstropp. —
(2) -STRÅLE, förr äv. -STRÅLA l. -STRÅL. (ögna- 1759–c. 1769. ögne- 1669–1750. ögon- c. 1753 osv.) om blick betraktad ss. en från öga utgående stråle (se d. o. 2) l. glans l. kraft o. d.; förr äv. om ljusglimt l. blänk; jfr stråle 2 c α o. -strimma 2. Måt alla Stiernors Lius ok gylne Solens skeen / Förmörka lijksom Måln, för hennes Ögne strålar. Lucidor (SVS) 52 (1669; uppl. 1997). Det blå hwalfwet, der Morgon- och Afton-stjernorne afbilda de blänkande Ljus-Kronor, som uplysa Firmamenternes ögon-strålar öfwer hela Jord-klotets wida rymder. Dalin Vitt. 5: 120 (c. 1753). (Människorna) är svarta konturer med blänkande stjärnor till ögon och hon tycker att deras ögonstrålar träffar henne, gör henne ostadig på ett vis hon aldrig varit ostadig på. ÖgCorr. 30/7 2010, s. A13. —
(2) -SVAGHET~02 l. ~20. (numera i sht i skildring av ä. förh.) synsvaghet. Cavallin Herdam. 5: 74 (cit. fr. 1696). I pulverform och blandad med snus togs .. (vänderot) mot ögonsvaghet. GbgP 12/7 1995, s. 35. —
(1) -SVAMP. (numera bl. ngn gg) tvättsvamp avsedd för l. använd till rengöring av öga; jfr svamp 4. SD 4/2 1875, s. 4. —
(3) -SVEP. svep (se svep, sbst.1 13 a) med blick. Ett ögonsvep över kungörelserna. Moberg Rosell 7 (1932). —
(2) -SVINDEL. (†) jfr svindel, sbst.2 1. Ögonsvindel eller optisk svindel kallas den, som uppstår, då man har hastigt växlande synintryck, t. ex. vid den snabba rörelsen af ett bantåg, synnerligen då man åker baklänges, vid åsynen af ett oroligt och upprördt haf, af ett snurrande föremål o. s. v., hvarvid synnervens öfverretning meddelar sig åt hjärnan och orsakar svindeln. Wretlind Läk. 9–10: 105 (1901). —
(5 b) -SVÄRMARE. (†) videsvärmare (vilken har en ögonfläck på vardera bakvingen); jfr svärmare II 2 o. dag-svärmare. Dahlbom Insekt. 160 (1837). —
(3) -SYFTE. (ögna- 1682–1895. ögne- 1690–1732. ögon- 1862–1914) (†) ögonmått (jfr syfte, sbst.1 2); äv.: åsyn (se d. o. 1; jfr -syn); äv. i bildl. anv., om mål för strävan l. intresse l. avsikt (jfr syfte, sbst.1 7, o. -märke 2, -sikte 1); särsk. i förb. med prep. till. När han så swunnen war vhr allas Ögna-syffte. Wexionius Sinn. 4: A 3 a (1682, 1684). I ty han (när någon kort Sida är så rund at inga Hörn gifwes) proportionaliter intager och utsluter lika delar effter Ögnesyfftet (vid uppmätning av äng). Rålamb 1: 86 (1690). Then Nordiske Krigs Lösen, Som then för tijden synes skifftas effter Parternes åtskilliga Fördehl, tillstånd och Ögnesyffte. NordKrLösen (1700; titel). Jag har alltid till ögonsyfte att söka försona dem. FaluKurir. 28/4 1899, s. 2. Norrskensfl. 7/11 1914, s. 1. —
(1) -SYMTOM l. -SYMPTOM. i öga uppträdande symtom på sjukdom o. d. SD 1/11 1890, s. 6. Ögonsymptomen vid Basedows sjukdom är nog de bäst kända. VLäkarb. 361 (1982). —
(3) -SYN. (ög- 1540–1725. ögn- 1602–1749. ögna- 1611–1937. ögne- 1607–1756. ögno- 1690. ögon- 1624 osv.) [fsv. öghna syn] (numera bl. ålderdomligt) om betraktande l. beskådande l. studerande av ngn l. ngt, åsyn (se d. o. 1); särsk. i uttr. i ögonsyn(en), i sikte l. blickfånget l. inom synhåll; äv. övergående i dels bet.: synförmåga, dels bet.: blick; äv. om anblick (se d. o. 2) l. åsyn (se d. o. 3) av ngn l. ngt; jfr -sken. KyrkohÅ 1931, s. 247 (1540). (Träd) som stå närmast wid gården och i ögnesynen (bör behållas). Rosenhane Oec. 26 (1662). Dhen förfärliga Diupheeten (i vulkanens krater) lärer migh allenast ett sådant bedrägeligit Ögnesyyn gifwit hafwa. RelCur. 155 (1682). Min kraffter vijka, / Ögne-syyn och hörsell svijka. Renner Vitt. 283 (1690). Cæsar. Septimius, dig skyndsamt Hädan laga / Ty Cæsars ögnesyn kan skielmar eij fördraga. ÖB 107 (c. 1712). särsk.
a) i sådana uttr. som få ngn l. ngt i ögonsyn(en) l. få ögonsyn(en) på ngn l. ngt, få ngn l. ngt inom synhåll l. få syn på ngn l. ngt; jfr -sikte 1 a. När menniskiorne sedhan blefwo så wane mz skriften at man kunde läsa hele ordet när en allenast fik öghnsynen på Ordabörjan. Bureus Runaräfst 188 (1602). Småningom och effter hand fingo wij hela sijdan af denna Öö i Ögonsyn. Ehrenadler Tel. 167 (1723).
b) i sådana uttr. som komma (ngn) i l. ur ögonsyn, förflytta sig in i resp. ut ur (ngns) blickfång (jfr -sikte 1 d), släppa ngn ur ögonsynen, släppa ngn med blicken (i sht i förb. med negerande ord) (jfr -sikte 1 e). Herren läte th(e)m aldrigh komma vthu sijn öghsyyn. Psalt. 109: 15 (Bib. 1541). (Jungfrurna) Hoppa på Foten högdt opp när Ungkarl’n kommer i Ögsyn. Warnmark Epigr. L 1 a (1688). Jakob släpptes aldrig mer ur ögonsyn. Berger Katt 188 (1923).
c) (†) i uttr. ta ngt i ögonsyn, betrakta l. granska (ngt); jfr -sikte 1 b. Varest han, .. emellan Brätte och Lilla Edet, skall probera och i ögonsyn taga, huruvida vattnet kan .. ledas eller grävas Trollhättan förbi. SvLantmät. 2: 300 (1635). KKD 10: 262 (1702). —
(3) -SYNLIG. (ögna- 1619. ögne- 1611. ögon- 1595 osv.) särsk. (numera mindre br.): uppenbar l. påtaglig (jfr -skenlig 1). Twedrächt, splijt och oenigheet j Regementet, såsom man nw daghlighen förnimmer, och är vthi Finland ögensynligit til at see. Chesnecopherus Skäl Ii 3 a (i handl. fr. 1595). Arbetet 13/6 1958, s. 3. —
(3) -SYNLIGEN, förr äv. -SYNLIGA. (ögna- 1619. ögon- 1586 osv.) [jfr -synlig] (numera mindre br.) uppenbart l. tydligt; jfr -skenligen 1. Så at then helghe Andes tröst syntes öghensynligha wara tilstädhes. Simonis SiälÖrt. Cc 9 b (1586). Arbetet 14/3 1966, s. 19. —
(1) -TAGG. särsk. om den på hjorthorn nederst (o. närmast ögat) belägna taggen (se tagg, sbst.1 1 a γ); jfr -spröt. VetAH 1802, s. 286. Någon gång får en stark hjort in sin ögontagg i sidan på rivalen med dödlig utgång. JägUppslB 52 (1989). —
(1) -TALG. (numera bl. tillf.) talg (se d. o. c) från ögontalgkörtel; jfr -smörja. Blicken var slö och tom som ett göddjurs men ibland flög över ögontalgen en blänk av kall, själlös list. Nilsson BombiNick 194 (1946). —
(1) -TALGKÖRTEL~020. anat. talgkörtel i öga. Omstjälpas ögonlocken i fråga, så att baksidan blir synlig, visa sig de gulhvita ögontalgkörtlarna (Meibomska körtlarna) genom den tunna bindehinnan. Hammar HandlDiss. 1: 43 (1903). —
(1) -TAND. (ögne- 1734–1788. ögon- 1746 osv.) [jfr t. augenzahn, fr. dent œillère] (numera bl. ngn gg) hörntand (i överkäken) (vars rot enl. ä. föreställningar var förbunden med öga). Serenius S 2 b (1734). En guldbrygga med vit krona skall läggas över hålet efter den helt utslagna ögontanden. DN 31/10 1971, s. 26. —
(1, 3) -TINDRANDE, p. adj. som tindrar (se tindra 1 b) med ögonen l. vars ögon tindrar; äv. i överförd anv., om ngt som orsakar sådant tindrande; jfr tindra 2. Barnsligt ögontindrande fröjd. SvD(A) 1/4 1906, s. 10. När äventyrets ögontindrande lille fine gosse inte träffar bryter densamme gossen av kryssaren på mitten. Martinson VägUt 14 (1936). —
(3 g) -TJÄNARE. (ögna- 1587–1740. ögne- 1594–1754. ögon- 1750 osv.) [jfr mlt. ōgendēner, t. augendiener] om person som är inställsam l. rättar sig efter annans vilja l. påbud endast då denne märker det men annars underlåter detta; lismare; hycklare; jfr 2 a α o. tjänare, sbst. e, o. -skalk, -vän o. ögne-rosare. AAAngermannus FörsprKyrkiost. B 7 b (1587). Tjenstehjonen .. äro ögontjenare och gjöra mer för lön än samwetet och Guds skull, samt med onyttigt prat åstadkomma mycken oreda. Orrelius Diurr. 96: 5 (1750). Man vet att förare som är tunga på foten är dokumenterade ögontjänare; de saktar in vid kontroller. DN 8/6 1999, s. A5.
Avledn.: ögontjäneri, n. om egenskapen l. förhållandet att vara l. agera ss. en ögontjänare; inställsamhet l. lismande; jfr ögon-tjänst. Argus 1825, s. 90. Kravet på att inför lärarkåren ständigt demonstrera sin religiösa hängivenhet fostrade bland eleverna en anda av underdånighet och ögontjäneri. Lychnos 1996, s. 95. —
(3 g) -TJÄNST. (ögna- 1619–1720. ögne- 1665–1777. ögon- 1783 osv.) [sannol. bildat i anslutning till -tjänare] (numera knappast br.) ögontjäneri; jfr 2 a α. Bullernæsius Lögn. 31 (1619). I tjänare, lyder med wördnadsfull sorgfällighet och af uppriktigt hjerta edra lekamliga husbönder, såsom Christo: icke med ögnetjänst, såsom the ther söka att behaga människor, utan (osv.). Ef. 6: 6 (öv. 1777). SAOL (1973). —
(1) -TRAKT. jfr trakt, sbst.1 3. Pelegrims-Falken .. pannan smutsigt hvit; ögontrakten svartaktig. Nilsson IllumFig. Pelegrims-falk s. 1 (1832). —
(1) -TRANSPLANTATION. transplantation av (del av) öga. Nya ögontransplantationer, företagna .. enligt den af dr Chibret gifna förebilden. AB 20/1 1886, s. 3. —
(1) -TRYCK. tryck (se d. o. 1 a) utövat av vätska i ögonglob. Försök att vid fall af inre abnormt ögontryck föra igenom ögat en fin guldtråd, som lemnades qvar i ögat för att vätskorne skulle hafva ett ständigt aflopp. FinLäkSH 1877, s. 109. —
-TRÖST. (ögna- c. 1645 (: Ögnatröstwatn)–1799. ögne- c. 1580–1788. ögon- 1611 osv.)
1) [efter mlt. ōgentrōst l. t. augentrost] till 1, om (i ä. tid vid behandling av ögonåkomma använd växt av) släktet Euphrasia Lin.; särsk. dels om E. officinalis Lin. sensu lato (förr särsk. i uttr. vit ögontröst), dels om E. stricta J. F. Lehm (särsk. i uttr. vanlig ögontröst), dels i uttr. småblommig ögontröst (se små-blommig b); äv. om läkemedel framställt av sådan växt; jfr tröst, sbst. 2 c, o. ajamej II 1, ryggvärks-gräs, röd-kulla, sbst.2 3. VocLib. avd. 12 (c. 1580; om E. officinalis). Hwijt Ögnetröst, Ögneört, Ögnesterckia. Bromelius Chl. 28 (1694). Ögnetröst Conserv. ApotT 1698, s. 16. Ursing SvVäxt. Faner. 230 (1944; om E. stricta). Euphrasia stricta var. stricta, vanlig ögontröst. Krok o. Almquist Fl. 473 (1984). jfr ljung-ögontröst. särsk. (†) om vissa växter som i ä. botanisk systematik fördes till släktet Euphrasia Lin.; särsk. i uttr. röd l. brun ögontröst, rödtoppa, blå ögontröst, förgätmigej. (Lat.) Odontites, Eufrasia purpurea .. (sv.) Bruun Ögnatröst. Franckenius Spec. C 4 b (1659). (Lat.) Echium aqvaticum .. (sv.) Svec. Wattu Skorpionsört, blå Stiernört, blå Ögnetröst, förgät mig icke. Bromelius Chl. 24 (1694). Röd Ögontröst, et annuelt Ogräs, som utmärker, liksom Horsmyntan, en illa häfdad Åker. PhysSH 210 (1781).
2) till 3, om ngn l. ngt som det inger tröst (se tröst, sbst. 3) att titta l. vila ögonen på; jfr -fröjd. Min ögnetröst, / Min hiertans lust, / Heela mitt Bröst. Wivallius Dikt. 57 (1625). Hans spetsiga lilafärgade näsa var deras pålitligaste fyrbåk och ögontröst. Hammenhög Torken 205 (1951).
Ssgr (till -tröst 1; †): ögontröst- l. ögontrösts-socker. socker blandat med finfördelade blad av ögontröst. Ögnetröstz Sucker .. Aff thenna Örtz Bladh och Blomster, skal man bereda itt Sucker vthi Iunij Månat. Månsson Åderlåt. 135 (1642). Ögnetröst-Sucher öpnar Förstopningen. Lindh Huuszapot. 204 (1675).
-vatten. jfr vatten 1 a ε o. ögon-vatten 1. IErici Colerus 2: 247 (c. 1645). Ombyte med lapparne skedde, så ofta de blefvo kalla, då ögat skölgdes ut med en mixtur, giord af ögnetröstvatn, svalgräs-vatn och en fierde-del Franskt bränvin tilhopa blandade. VetAH 1745, s. 48. —
(1) -TUSCH. ögonsmink av tusch (se tusch, sbst.2). Fin Smink, Röd samt hvit, Poudre de Riz, Ögontusch m. m. AB 10/12 1874, s. 4. Utan ögontuschet ser hon ut som ett barn. Alfvén Glädjen 73 (1979). —
(3) -UPPSKATTNING~020. uppskattning (se d. o. 1) med hjälp av (enbart) blick, ögonmått. Skriftligt förslag öfwer afkastningen å hyggestrakten .. , alltsammans beräknadt både i cubik-innehåll efter ögonuppskattning samt i stycke eller lasztal. SFS 1838, nr 12, s. 5. —
(5 d δ) -VAL. (ögn- 1750–1766. ögne- 1529–1764. ögon- 1826–1833) (†) om vid smide använd stång l. stav varmed öga slås l. varpå öga riktas; jfr val, sbst.4 1. Smedhe reedhskap I städh, I sparstädh, .. I par nye bälyer, I ögnewal, III slipestenar (osv.). HSH 37: 4 (1529). JernkA 1833, s. 635. —
(1) -VALK. ögonbrynsbåge; jfr valk, sbst.1 3. De stora ögonvalkarne, de låga pannorna och den grofva benbyggnaden hos dessa kranier utaf menniskor tillhörande stenålderns dagar äro af särskilt intresse. GHT 1880, nr 116 B, s. 1. De röda ögonvalkarna (på orrtupparna) svälla och glöda. Rosenius SvFågl. 3: 331 (1930). —
(1) -VALV. (numera bl. ngn gg) ögonbrynsbåge; jfr valv 3 b. Florman Anat. 1: 63 (1823). Ögonvalv såsom byggda till monokelfästen. Nilsson FlBibelspr. 197 (1959). —
(1) -VAR. (ögn- 1745, 1755. ögne- 1649, 1652. ögon- 1738 osv.) var (se var, sbst.3) i l. från infekterat öga. Wollimhaus Syll. O 6 b (1649). Att den äldre personen inte kunde öppna sina ögon eftersom de var intorkade med ögonvar. Arbetarbl. 7/10 2020, s. 6. —
-VARV. (ögn- c. 1740. ögna- 1536–1787. ögne- 1622–1790. ögon- 1746–1807) (†)
1) till 1: ögonlock; äv. i oeg. l. bildl. anv., dels om blinkning, dels om den tid som åtgår för blinkning, ögonblick; ngn gg äv.: ögonhåla; jfr varv, sbst.2 2, 3. Iach wil icke låta mijn öghon soffua, ey heller mijn ögnahwarff roo haffua. Psalt. 132: 4 (öv. 1536). Sijr uthan Ögne-hwarff mäd o-förwändan Syyn / Föruthan Blinck ell Blund rät ändast op i Skyyn. Lucidor (SVS) 256 (1672; uppl. 1997). Omskiffter blott sinn hy, vthaff ett ändlöst Arff, / Hwart Åhr, hwar månad, dagh, hwar stund och ögnehwarff. Lucidor (SVS) 377 (1674; uppl. 1997). (Sv.) Ögonhvarf .. (fr.) L’orbite de l’œil. Weste (1807).
2) till 3: blick l. ögonkast; jfr varv, sbst.2 2. Lät tijn öghon see rett fram före sich, och tijn ögnahwarff stå rett fram. SalOrdspr. 4: 25 (öv. 1536). Knöppel Reg. 52 (1741). —
(1) -VATTEN. (ögn- 1687. ögna- 1553 (: ögnavatznzglas)–1675. ögne- 1632–1734. ögon- 1556 osv.) [fsv. öghna vatn]
1) vatten (se d. o. 1 a ε) för rengöring l. baddning av öga; särsk. i uttr. fysiologiskt ögonvatten. KryddRSthm 1556, s. 17. Fysiologiskt ögonvatten för rengöring av ögonen. VLäkarb. 39 (1982). jfr pärl-ögonvatten.
2) (†) ögonvätska; särsk. om tårvätska; jfr vatten 3. Linc. Ssss 4 b (1640). Ögonvattnet .. Finnes inom ögats hinnor i des håligheter, eller, så kallade kamrar. Wallerius Hydrol. 82 (1748). Gud välsigne er, mina barn! Gubben tog dem ordentligt i famn och torkade bort litet ögonvatten som envisades att tränga fram. NorrtT 2/1 1886, s. 3.
Ssgr (†): ögonvatten-, äv. ögonvattens-glas. till -vatten 1: ögonglas (se d. o. 2); jfr glas 2 b. Seitz ÄSvGlas 32 (cit. fr. 1553).
-sot. till -vatten 2; jfr sot, sbst.2 1, o. ögna-sot. Wikforss 1: 148 (1804). Ögonvattensot, (dvs.) det sjukliga tillstånd, då ögats hinnor omåttligt utspännas, till följe af en onaturligt ökad ansamling af dess vätskor. Svalin Ordl. (1847). NerAlleh. 17/2 1896, s. 3. —
(1) -VECK. (ögna- 1538. ögne- 1737. ögon- 1773 osv.) [fsv. öghna vik] ögonvrå; jfr veck b. VarRerV 5 (1538). Lägg en tredje nyans i form av ett v i ögonvecket. AB 11/1 2012, Sofies mode s. 47. —
(2) -VILLA. (numera bl. ngn gg) synvilla; jfr villa, sbst.1 2 d. Bellman (BellmS) 1: 157 (1769). Klottret på denna vedstapel är ingen ögonvilla, vilket däremot själva veden är. DN 30/6 2011, Kultur s. 11. —
(1, 3) -VINK. (ögna- 1668–1747. ögne- c. 1630–1744. ögon- 1723–1971) (†) = vink, sbst.1 1. Widh then ringste Ögnewinck. Girs G1 15 (c. 1630). I Spanien .. räknas det för en särdeles stor gunst, om en Dame kastar en gunstig ögnawink på sin älskare genom ett fönster. Kling Spect. Dd 2 a (1735). Östergren (1971; angivet ss. mindre vanligt). —
(1) -VINKEL. (ögna- c. 1645. ögne- 1662. ögon- 1799 osv.) (numera bl. ngn gg) ögonvrå; särsk. i förb. med yttre l. inre; jfr vinkel 2. IErici Colerus 2: 253 (c. 1645). Ändarna af ögonspalten, där det öfre och undre ögonlocket stöta tillsammans, kallas yttre och inre ögonvinkeln. LB V. 2: 88 (1908). Jag anade .. (lastbilen) i ögonvinkeln. Den kom farande bakifrån, jag hörde ljud, jag hörde rop. Sydsv. 7/3 2018, s. A6. —
(1) -VITA. (ögne- 1640–1700. ögon- 1871 osv.) om vitaktigt område som omger regnbågshinna, i sht om den synliga delen av senhinnan (se sen-hinna 2); jfr vita, sbst. a, vit-hinna, vit-öga. Linc. (1640). Ögonhvitorna .. blänkte ännu hvitare i de sotiga ansiktena. Heidenstam Folkung. 2: 142 (1907). Stutarna vädrar genast elden och röken, vänder ut ögonvitorna och lyfter svansarna rakt i vädret .. och så sätter de fart. Lundkvist Snapph. 212 (1968). —
(3) -VITTNE. (ögna- 1708–1868. ögne- c. 1700–1734. ögon- 1784 osv.) person som bevittnar (se bevittna 5) l. har bevittnat ngt, åsyna vittne; jfr vittne 2 (a). Isogæus Segersk. 764 (c. 1700). Ögonvittnen som såg skottlossningen kunde direkt larma polis och ambulans. SkånD 17/11 2021, s. A3.
Ssgr: ögonvittnes-berättelse. jfr berättelse 3 b α o. -vittnes-skildring. BoråsTidn. 2/8 1888, s. 3.
-skildring. jfr skildring 3 o. -vittnes-berättelse. Förf:s ögonvittnesskildringar af .. societetslif .. läsas som uppsluppna humoresker. SD(A) 21/3 1904, s. 6. —
(4) -VIVEL. vivelsläktet Strophosoma Billberg (vars individer har utstående ögon); särsk. om (individ av) den barrätande arten S. capitatum (De Geer), buskögonvivel; i sht i pl. Trägårdh Skogsins. 65 (1914). En del skador av ögonvivel som äter upp barren har .. setts. SvJakt 2016, s. 142. —
(1) -VRÅ. (ögna- 1538. ögne- 1611–1788. ögon- 1738 osv.) [fsv. öghna vra] om vardera hörn på öga bildat där övre o. undre ögonlock förenas; särsk. i sådana uttr. som se ngn l. ngt i ögonvrån, se l. ana ngn l. ngt i utkanten av synfältet; särsk. i förb. med inre l. yttre; jfr -näst, -veck, -vinkel. VarRerV 5 (1538). Den öfwerflödiga tårwätskan insuges af tårpunkterna wid inre ögonwrån och föres in i näsan, der den blandas med nässlemmet. Hartman Naturk. 286 (1836). Ögonlockets åldersdragning nedåt vid yttre ögonvrån. Spong Näv. 305 (1942). Hon ser något i ögonvrån, något kommer utrusande från det glesa skogsbrynet. Jörgensdotter BergDöttrar 185 (2009). —
(3 g) -VÄN. (ögn- 1694. ögna- 1530–1771. ögne- c. 1631–1807. ögon- 1763–1889) (†) ögontjänare; jfr 2 a α o. mun-vän. OPetri 3: 61 (1530). Then som alt holler med .. och således talar til ens behag, warande en änne- och ögna wen, han är en skadelig och förgifftig hannog. Swedberg Lefw. 513 (1729). Björkman (1889). —
(2) -VÄNLIG. om sak: som är vänlig (se d. o. 2 d α (α')) för l. mot ögonen; särsk. om ljuskälla; äv.: som är behaglig att se l. vila blicken på; jfr -fägnande, -smekande. Ambrafärgat säkerhetsglas (i TV-apparaten) ger reflexfri ögonvänlig bild. DN(A) 20/10 1955, s. 36. Ögonvänliga kvarter med äldre bebyggelse. DN 29/5 2007, s. 25. —
(1) -VÄRK. (ögna- 1578–c. 1645. ögne- 1543–1752. ögon- 1697 osv.) [fsv. öghna värker] värk i öga; jfr -passion o. ögne-ve. Först begärede han, att wij schulle vndsettie honum medt en Doctor till sin Son, som ögnewärck hade. G1R 15: 215 (1543). —
(1) -VÄTSKA. (ögne- 1759. ögon- 1821 osv.) vätska (se vätska, sbst. a) i öga; jfr -vatten 2. Kommer det (klara seendet) an på hornhinnans och ögnevätskornas genomskinlighet. Duræus Naturk. 126 (1759). —
(1) -ÅDER, äv. -ÅDRA. (numera mindre br.) till öga hörande åder. För rinnande och drypande Ögon (hos häst). Rysk Ögnabrunorna uthi Nedanet, twätta honom offta med reent Brunn- och Rosenwatn, öpna Ögonådrana at the wäl löpa. IErici Colerus 2: 251 (c. 1645). Arbetet 24/10 1914, s. 22. —
(1) -ÅKOMMA~020. ögonbesvär l. ögonsjukdom; jfr -plåga. Fältmarskalken .. hade fått en ögonåkomma, som öfvergick till kräfta. SkånP 7/4 1841, s. 1. Vagel och andra yttre ögonåkommor. PatFass 1990–91, s. 454. —
(1) -ÄPPLE. (ög- c. 1613. ögon- 1745–1971) [jfr mlt. ōge(n)appel, t. augapfel] (†) ögonglob. Forsius Min. 164 (c. 1613). Sjelfva ögat är klotformigt, och kallas däraf ögonäpple eller ögonklot (bulbus oculi). Sönnerberg Loder 375 (1799). Östergren (1971). —
(1, 2) -ÖPPNARE.
1) (numera bl. tillf.) om (på morgonen intagen (förment)) uppiggande dryck; förr särsk. om sup. Han älskar kanske en ”sängfösare”, en ”gök” ibland och understundom en ”ögonöppnare” på morgonqwisten. NorrbK 25/7 1882, s. 4. Kaffe är mer än en ögonöppnare på morgonen. Kaffe är religion. Barometern 29/8 2009, Weekend s. 7.
2) [möjl. bildl. anv. av 1] om (omvälvande) händelse l. situation som leder till ändrad uppfattning l. inställning (hos ngn); särsk. i uttr. ngt är l. blir en ögonöppnare. Den ständigt växande, hånande lyxen på ena sidan och trälens nöd på den andra, borde vara en mäktig ögonöppnare för de blinde. Dalmasen 6/5 1893, s. 2. Situationen i Litauen i somras blev något av en ögonöppnare. GbgP 22/11 2021, s. 24. —
(1) -ÖPPNING. konkret, om öppning (se d. o. 1 b α) för öga i ansikte (jfr -strimma 1); äv. om öppning (se d. o. 1 b δ) avsedd att se igenom på mask o. d. (jfr -hål 3); jfr -glugg. Ögonöppningarna .. äro (på lon) kring 1 tum långa. Nilsson Fauna 1: 123 (1847). Två glänsande ögon syntes genom kapuschongens ögonöppningar. BoråsTidn. 1/8 1905, s. 4.
I (†): ÖGONA-BRYN, se H.
J (†): ÖGONS-LJUS, -LUST, se H.
Avledn.: -ÖGD, förr äv. -ÖGAD, adj. till 1–5, ss. senare led i ssgr: som har (så l. så beskaffade l. så l. så många) ögon; jfr blir-, blå-, ring-ögad o. blank-, blek-, blå-, bolm-, brun-, dim-, djup-, dubbel-, dås-, en-, falk-, falsk-, glos-, gris-, grund-, grön-, hål-, hög-, klar-, kvick-, lång-, mandel-, mullvads-, mång-, mörk-, plir-, rund-, rått-, röd-, skaft-, skarp-, skel-, skräck-, skum-, skön-, smal-, snabb-, sned-, stor-, sur-, tom-, torr-, tår-, vind-, våt-ögd m. fl. —
ÖGIG, äv. ÖGUG, adj. (-ig 1749–1812 (: blå-ögiga). -ug 1639) [jfr t. äugig] (†) till 1, 4, 5: som har öga l. ögon; ss. senare led i ssgr äv.: -ögd. När Påfoglen vthsprijder sin öguga swantz så prålar .. han. Schroderus Comenius 158 (1639). Lind 1: 232 (1749). jfr blå-ögig.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content