publicerad: 1991
STOR stω4r, adj.; större stœr4e (G1R 1: 65 (1523) osv.) ((†) storre (-å-) LPetri Œc. 5 (1559), HB 3: 229 (1644)), störst (-örr-) stœr4st (G1R 1: 30 (1521) osv.) ((†) storst LPetri Œc. 6 (1559: storsta, sg. best.), Schroderus Comenius 190 (1639); stårst KKD 8: 277 (1713: stårsta, sg. best.); störest HT 1951, s. 409 (1696: störesta, sg. best.)). adv. -AN (†, Hund E14 170 (1605)), -T (G1R 8: 259 (1533) osv.). Anm. 1:o I nedan anförda källor uppträder möjl. — såvida ej felskrivning föreligger — en ändelselös n. sg. obest. Och där mz (att kaplanänkan får ett extra nådeår) låter hr Michael (som sökt tjänsten) och hr Mårthen beroo ty dee hafua icke stoor[t] (dvs. med utgivarens emendation ändrat till t-form) att pocka på sina meriter. ConsEcclAboP 241 (1658); jfr I 11 a β ζ'. Dher giordes intet stoor till saken, men kan väll blifua ondt nog om dhedh icke förekommes. BrinkmArch. 2: 136 (1675); jfr I 11 a β α'. 2:o Tillf. o. skämts. (ss. lek med ordform) används komp. storare hos Strindberg Brev 9: 367 (1894) o. superl. storast i SvD 14/9 1977, s. 2. 3:o Den urspr. i ack. m. sg. hemmahörande formen storan används ngn gg i ä. tid, t. ex.: Joseph .. wältradhe en stooran steen för dörrena på graffuena. Mat. 27: 60 (NT 1526). Jagh som är een stooran Glooper. Brasck FörlSon. A 4 b (1645). 4:o Den gamla ändelselösa formen i n. pl. används i ä. nysv. ofta. Fullt levande är den ännu i sådana uttr. som stor ord, stor tack, stor ting.
Ordformer
(stoer 1561—1652. stoorr 1631. stor (sth-, -oo-) 1521 osv. storr 1589—1734. står (-åå-) 1543—1690)
Etymologi
[fsv. stor, motsv. fd. stor (d. stor), fvn. stórr, nor. dial. stor, ffris. stōr, feng. stōr; jfr fsax. stōri; jfr äv. lit. stóras, tjock, kyrkoslav. starъ, gammal (eg.: styv); sannol. i avljudsförh. till sanskr. sthirá-, fast, som står säkert; sannol. till roten i STÅ; formen med å (åå) torde återge ett ö-haltigt å-ljud analogiskt uppkommet efter komp.- o. superl.-formerna större, störst uttalade med å-haltigt ljud (jfr storre, storst i ä. svenska). — Jfr FÖRSTORA]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. i positiv.
A. i pregnant l. normbestämd bet.: som (i hög grad) överskrider genomsnittet (hos vederbörande kategori) i fråga om omfång l. utsträckning l. omfattning l. intensitet l. makt l. rang l. förstånd l. berömmelse l. ädelhet l. storsinthet l. vikt l. betydelse l. skrytsamhet l. högmod l. stolthet l. djärvhet l. dyl.; motsatt: liten.
1) i fråga om omfång l. utsträckning i rummet: (mycket) lång (o. grov); (lång o.) tjock; lång l. hög o. (i proportion därtill) grov l. bred; om person o. djur (a); om ngt sakligt (b); härunder i namn på djur (a δ), växter (b ν); om omfång l. utsträckning (i viss dimension) l. avstånd l. mått (b σ); bl. a. uttr. göra stora ögon (b κ ε'), i stora drag (b ξ), göra en stor min (b π), Konsten med stort K (b Χ); substantiverat i n. sg. i antitetisk förb. med smått l. litet (b ν).
2) om barn: som är den äldste l. tillhör de äldre i en syskonskara l. skolklass o. d.; (full)vuxen; duktig l. snäll; härunder bl. a. uttr. de stora pojkarna (d).
3) om mängd l. kvantitet l. om ngt som har en betydande spridning l. omfattning l. som försiggår i stor skala; betydande, omfattande; som i stor omfattning är ngt l. som i stor omfattning utövar l. brukar utöva ifrågavarande verksamhet; om ngt sakligt (a); om person (b); härunder bl. a. uttr. i stort (a τ), vara stor på ngt (b γ).
4) förstärkande huvudordets innebörd: väldig l. stark l. intensiv l. häftig o. d.; som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning, verklig, riktig, sann o. d.; om ngt sakligt (a); om person (b).
5) som har stor makt l. hög ställning l. rang o. d.; mäktig; förnäm, fin; härunder bl. a. uttr. store Gud!, du (min) store!, (du) store l. stora tid! (a slutet), ss. efterställt stående epitet i furstetitel o. d. (c α), uttr. (den) stora världen (e); om samhällsställning, levnadssätt o. d. (l).
6) som på ifrågavarande verksamhetsområde o. dyl. l. i fråga om förstånd o. d. klart överträffar andra; (synnerligen) framstående l. lysande l. överlägsen; berömd l. känd o. d.; härunder bl. a. uttr. stor grabb (b); om vin (c β).
7) storsinnad, ädel, sublim; upphöjd; storslagen.
8) viktig l. betydelsefull; högtidlig, högtids-; märklig l. fantastisk; härunder bl. a. uttr. i stort, (i) stort sett (äv. taget) (g β).
9) skrytsam, högdragen, högfärdig, uppblåst; högmodig; rundhänt; härunder bl. a. uttr. göra sig stor (a), (vara l. bliva) stor på sig (b), (vara) stor i mun(nen) o. d. (h), lova stort (i).
10) stolt; djärv l. modig l. tapper.
11) i n. sg. obest. med adjektivisk l. substantivisk anv. l. ss. adv.: mycket o. d.; i sht i nekande sats l. frågesats o. med (mer l. mindre) förbleknad bet.; härunder bl. a. ss. predikatsbestämning (b α), ss. bestämning till adjektiviskt l. adverbiellt (använt) ord l. uttr. l. till vissa (indefinita l. demonstrativa) pron. (b β), särsk. i negerad sats l. frågesats ss. bestämning till adj. l. adv. i komp. l. till annan, annorlunda (b β β'), i uttr. stort ingen l. ingenting l. intet (b β γ'), stort detsamma (b β ε'), icke mer än stort (en månad o. d.) (b γ).
B.
12) i positiv, i jämförelser med neutral (dvs. icke pregnant l. icke normbestämd) bet. (motsv. I 1, 3, 11): som har sådant l. sådant omfång l. sådan l. sådan utsträckning l. längd l. sådan l. sådan storlek o. d.
C.
13) i positiv, i pl.: många.
II. i förhöjd gradform; i anv. motsv. I 1—12 o. med motsv. bruklighet.
1) i komp.; ss. adj. i relativ komp. (a); ss. adj. i abs. komp. med förbleknad bet.: relativt l. tämligen l. ganska stor (b).
2) i superl.; ss. adj. i relativ superl. (a); ss. adj. i abs. superl. med förbleknad bet.: mycket l. synnerligen l. oerhört stor; så stor som det är möjligt l. tänkbart (b); särsk. i förb. med möjlig l. tänkbar (i sådana uttr. som med största möjliga snabbhet) (b γ α'), i uttr. i största allmänhet (b γ β').
I. i positiv.
A. i pregnant l. normbestämd bet.: som (i hög grad) överskrider genomsnittet (hos vederbörande kategori) i fråga om omfång l. utsträckning l. omfattning l. intensitet l. makt l. rang l. förstånd l. berömmelse l. ädelhet l. storsinthet l. vikt l. betydelse l. skrytsamhet l. högmod l. stolthet l. djärvhet l. dyl.; motsatt: liten.
1) i fråga om omfång l. utsträckning i rummet; äv. substantiverat. VarRerV 64 a (1579). — jfr BLOCK-, BÅL-, OF-, RUMS-, SAGO-, SKRÄCK-STOR m. fl. — särsk.
a) om person (äv. personifierat väsen): (mycket) lång (o. grov); äv. (ngt vard.) med huvudsaklig tanke på omfånget: (lång o.) tjock l. voluminös; äv. om djur: som i fråga om kroppsomfång (längd l. grovlek l. bådadera) överskrider (l. i hög grad överskrider) genomsnittet (hos djur överhuvud resp. hos djurarten i fråga). En stor karl. Stor och grov. Stor och tung. Stor och ståtlig. Stor till växten. Haffuet .. ther krälar så fult at ther icke räknande är, både stoor diwr och små. Psalt. 104: 25 (öv. 1536). Grim .. wäxte vpp hoos Starkother, och blef både stor och stark, när åldren tillwäxte. Verelius Herv. 2 (1672). Bredströms kjäresta prägtig och stor / Bjud opp min Bror. Bellman (BellmS) 1: 32 (c. 1770, 1790). Ett fullvuxet lejon, mycket stort och mycket vackert. Hallström Than. 33 (1900). Vara stor för sin ålder. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Thet är icke skam at then lille wexer (dvs. väjer) vndan then store. SvOrds. C 5 a (1604). I stilla Watn gå stoora Fiskar. Grubb 401 (1665). Stora Hönor wärpa stora Ägg. Celsius Ordspr. 11: 772 (c. 1710). ”När jag var liten” — sa' den, som aldrig blef stor. Holmström Sa' han 63 (1876); jfr I 2. Liten och käck stoppar stor i säck. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) (numera föga br., vard.) i sg. best. utan föregående artikel, ss. framförställd bestämning till egennamn; stundom svårt att skilja från I 2 a α. Stor(e) Lasse Niels(on). SthmSkotteb. 3: 165 (1521). Han skal haffua .. c {marker} aff stora lassa. OPetri Tb. 131 (1526). Store Amu(n)d sælie saltit. Därs. 135.
γ) i klassificerande anv. (jfr δ) om boskap l. kreatur.
α') om boskap: som består av stora djur (dvs. nötkreatur, i sht förr äv. hästar); numera nästan bl. ss. förled i ssgn STOR-BOSKAP. (Lat.) Armentum .. (Sv.) Stoor boskap. VarRerV 50 a (1579). Stoort Fää är Hästar, Oxar, Koor, och smått är Fåår, Getter, Swijn, etc. Risingh LandB 69 (1671). Kongl. Maj:ts Nådige Förbud Emot all utförsel af Kött, Fläsk och stor Boskap. Förbud 9/11 1741, s. 1 (titel). Stor brun alpboskap .. förekommer i Schweiz .. och har sitt förnämsta avelsområde i kantonen Schwyz. 2SvUppslB (1953).
β') i uttr. stort kreatur, om nötkreatur l. häst; numera bl. ss. förled i ssgn STOR-KREATUR. (På Vapnö säteri) bärgas 500 lass hö .. och underhållas 170 stora kreatur, hästar och nöt. Barchæus LandthHall. 78 (1773).
δ) zool. i namn på en stor art av visst djursläkte; i sht för att beteckna motsats till annan mindre art (l. andra mindre arter) av samma släkte (jfr γ); särsk. i uttr. stora aspvedbocken, stora dammsnäckan, stora havsnålen, stora jaktfalken, stora krusbärsstekeln, stora kungsfisken, stora skogsmusen, stora strandpiparen, se resp. huvudord; förr äv. i uttr. stora örnen, om kungsörnen. Stora Örnen. Denna är den största af alla i hela slägtet. Gravander Buffon 3: 20 (1806). Stora myrsloken .. uppnår en längd af öfver 2, 3 m. 2NF 19: 113 (1913). Stora vattenödlans .. nominatras är utbredd från England .. Nordfrankrike och Nederländerna till östra sluttningarna av s. Ural. DjurVärld 7: 91 (1962). — särsk.
α') i uttr. stora kantnålen, fisken Syngnathus acus Lin.; jfr II 1 a α α'. 2NF 13: 827 (1910). SvFiskelex. 260 (1955).
β') i uttr. stora fladdermusen (i sht förr äv. flädermusen), fladdermusen Nyctalis noctula Schreb. Östergren (1946).
γ') (†) i uttr. stor labb, storlabb. (Sundevall o.) Kinberg 964 (1885).
ε) i överförd anv., om jakt l. fångst av stora djur; särsk. (†) i uttr. (den) stora jakten, se JAKT, sbst.1 1 a. Förr skilde man mellan den s. k. ”stora jakten” och ”lilla jakten”. 2NF 12: 1201 (1910).
ζ) (förr) i uttr. stort kavalleri, om kavalleri med större hästar o. tyngre utrustning o. vapen än det lilla kavalleriet, tungt kavalleri. Stora Kavalleriets förmån mot det lilla bestrides af en rådande ton. KrigsmSH 1798, 2: 61. Det stora och det lilla kavalleriet hafva sina särskilta fördelar, som icke genom blandning af begge kunna förenas i en och samma tropp. KrigVAH 1805, s. 184.
b) om ngt sakligt: som i fråga om omfång l. vidd l. utsträckning överskrider (l. i hög grad överskrider) genomsnittet (för kategorin i fråga); lång l. hög o. (i proportion därtill) grov l. bred (äv. enbart liktydigt med: lång l. hög); äv. (se σ; jfr I 3 a) om rumsligt omfång, vidd, bredd osv. Ett stort träd. En stor mast. En stor sten. Ett stort fartyg, segel, skepp. Ett stort rum, hus, slott. En stor våning, trädgård, egendom. En stor kyrka. En stor ö. Ett stort, yvigt skägg. En stor cigarr. Gubben såg komisk ut i sina stora skor. Stora stövlar, särsk.: stövlar med höga skaft. En stor apelsin. Gråta stora, bittra tårar. En stor sup, en stor klunk vatten (jfr σ). Ett stort pastorat, pastorat med stor ytvidd l. (övergående i I 3 a) bestående av en l. flera församlingar med många församlingsbor. Stor bokstav, se BOKSTAV, sbst.2 1 a. Stort A (om ä. förh.), se A, sbst. 3 b. Stora skiljetecken, se SKILJE-TECKEN 2. Han skrev sitt namn med stor stil. SthmSkotteb. 3: 194 (1521; om järnkedja). En vthaff the siw englar .. förde migh j andanom vppå itt stoort och högt berg. Upp. 21: 10 (NT 1526). Wij .. wandradhe genom the hela öknena (then stoor och gruffueligh är). 5Mos. 1: 19 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Kom .. hwar man i Socknene medh sine fulle wärier (till prästgården dit fienden flytt) .. sloge så vp portaner medh store stockar. Svart G1 15 (1561). Hiorten beswära intet hornen, fast the än äre store. Schroderus Comenius 198 (1639). Kusten från Salerno är stor och vacker, stranden är säkert tio våra bergshögder, alt ifrån sjön til toppen. CAEhrensvärd (SVS) 1: 68 (1782). Weste FörslSAOB (c. 1817; om skog). Sundman AndréeLuftf. 311 (1967; om bölder). — särsk.
α) i ordspr., ordstäv o. ordspråksliknande talesätt. Aff een lithen gnista kommer en stoor eldh. SvOrds. A 2 a (1604); jfr I 4 a. Lithen tuffua stielper offta stoor las. Därs. B 4 b. Många bäckiar små, giöra en stoor Åå. Grubb 462 (1665); jfr ζ. Lijten Yx fäller stoort Trää. Dens. 463. Stora händer klämma hårt. Celsius Ordspr. 1: 372 (1708); jfr κ. Till stort hål, höfves stor bot. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr o. Till stor tugga behövs det stor mun, sa fan, slök slaktarn. Östergren (1946); jfr κ. Vad som är stort för en myra är litet för en människa. Dens.
β) i ett flertal stående förb. o. uttr. (jfr γ—ζ, ϑ—π, σ—υ), t. ex. stora alfabetet, stora katekesen, stora rustkammaren, stor sabon, se resp. huvudord; särsk. i sådana uttr. som stora rummet, salen, ss. benämning på det största och förnämsta rummet (l. ett av de största o. förnämsta rummen) i en privatpersons bostad, som (vid festliga tillfällen) används ss. matsal l. salong; äv. i uttr. stora matsalen, för att beteckna en större matsal i motsats till en mindre. SthmSlH 1: 89 (cit. fr. 1543: store salen). Små byar, som för ett halvt århundrade sedan blott hade ridvägar fram till stora bygden. Modin Ringström ProstMinn. 169 (1930). Stor eller grov missal benämnes en typgrad motsvarande 60 (ibland 54) punkters kägel. GrafUppslB 534 (1951). Steg som sedan ekar en stund i stora matsalen. Sjögren TaStjärn. 31 (1957). Stora Mogul .. Annat namn på Orlovdiamanten. BonnierLex. (1966). — särsk.
α') (förr) i uttr. stora arkliet, se ARKLI 1 a. Leffreretth Kleine Jørenn in vdi store alcheliedth Falckeneth 1. (Den) wogh — 1 skippundh 7 (skålpund) 18 (marke)r. ArkliR 1541, avd. 2 (1552).
γ') i uttr. stora trappan, ss. benämning på den större o. finare trappan (stundom anlagd i form av avsatser o. terrasser o. d.) vid huvudingången till ett (förnämare) hus (jfr stora vägen, se γ); motsatt: kökstrappa. Böttiger Drottnh. 31 (cit. fr. 1669). Så gingo de upp för stora trappan (på en herrgård). Rydberg Vigg 13 (1875). Köra fram till stora trappan. SvHandordb. (1966).
δ') (†) i uttr. store bommen, om garnbom. Bommen, eller som den även kallades store bommen, garnbommen eller kättingsbommen, var en cylinderformad vals, som vilade i spår i (väv-)stolens bakre ståndare. Kjellberg Ull 383 (1943).
ε') astron. i namn på vissa stjärnbilder, t. ex. stora björnen, stora hunden, stora karlavagnen, stora lejonet, stora vagnen, se resp. huvudord.
ζ') i vissa numera obr. l. tillf. uttr.; särsk. i uttr. store bolin, se BOLIN 1 a; store brassar, se BRASS, sbst.2; store hals, se HALS 8 a; (den) stora masten, se MAST, sbst.1 1 a; stora mesan, om stormesan(en); stora märseskot l. märsesköten, om stormärsskot; (den) stora rån, se RÅ, sbst.2; stora seglet, om storseglet på ett segelfartyg; store skot, se SKOT, sbst.1 2 a δ; stort sköt, se SKÖT, sbst.4 2; stora staget, förr äv. store stag, se STAG 1 a. SkeppsgR 1543 (: stora mersse skötthen). (Sv.) Stora seglet, (lat.) artemon. Spegel 399 (1712). Hammar FartygOstIndComp. 58 (i handl. fr. c. 1771: Stora märsse Skot). 2NF (1917: stora mesan).
η') (†) i benämningar på vissa sjukdomar med stora utslag o. d., särsk. dels i uttr. stora mässlingen, dels i uttr. stora kopporna, om smittkoppor. Sama aftonen, när iagh kom tit, blef iag siuk af stora koperna och så äländigh, at iag lågh i 7 weker i fru ebas huss och kunde inte röra hwarken handh heler fot. Horn Beskr. 21 (c. 1657). Den 1 Januarii .. slog stora meslingen uth på Prins Fredrik. Carl XI AlmAnt. 176 (1690).
ϑ') (†) i uttr. stor vanilj, om vaniljsort. Dessa (i handeln förekommande) Vanille-sorter äro .. Pompona .. Leq .. och .. Simarouna .. hvilka 3:ne sorter vanligen kallas stor, lång och liten Vanille. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 78.
γ) [delvis med inslag av I 8] om väg l. gata o. d.: lång (o. bred) o. i regel starkt trafikerad; särsk. i uttr. stora (lands)vägen, ss. benämning på större, allmän väg (i motsats till mindre väg l. stig o. d.); i uttr. stora vägen äv. om vägen till de egentliga bostadsrummen genom huvudingången i ett (förnämare) hus (jfr stora trappan, se β γ'), motsatt: köksvägen; äv. bildl. (Lat.) Platea .. (sv.) stoor gata. VarRerV 36 (1538). The prestmän, som uti stor almenne väg sittia, motte ju någor hielp bekomma. RA I. 3: 110 (1593); jfr SITTA, v. 2 e. Inga barnsliga näfwar, som wilja köra .. i kapp .. det skämmer Hästen och Karriolen går intet mer på stora Kungs-wägen; men i krumslinger från det ena diket til det andra. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Dock synes sådant (dvs. intriger i syfte att minska prästeståndets inflytande) icke i publique acter, men orsaken kan wara den allmänna, at den som will åt en annan, nyttjar icke gärna stora wägen utan bistigar. Wallquist EcclSaml. 1—4: 81 (1788). Icke må lemnas .. rum til tvifvelsmål, det oftanämde Reflexioner .. blifvit födde på stora landsvägen. Kellgren (SVS) 5: 600 (1792). De åtta hofrättsnotarierne .. satte sig i tvenne kalecher för att resa ut genom Christianstads Norrport, stora vägen förbi Nosaby kyrka till Fjelkinge. Almqvist AmH 1: 138 (1840). Dalin (1854; om gata). (Det) ringde .. på tamburdörren — tant Justina kom alltid ”stora vägen”. Carlsson BarndStad 103 (1925). Gå stora vägen. SvHandordb. (1966).
δ) ss. framförställd, (i regel) artikellös bestämning till sbst., angivande ngt ss. stort till yta l. utsträckning o. dyl. l. betecknande ngt ss. motsats till ngt med mindre yta osv.; särsk. i vissa geografiska namn. Stora Tvärgatan. Stora teatern i Göteborg. Stora Kopparberget, äldre namn på Falu koppargruva. Stora Sjöfallet, se SJÖFALL 1 (jfr ζ). Stora sjötullen (numera bl. i skildring av ä. förh.), se SJÖTULL 2 slutet. Westan for stora torget. OPetri Tb. 62 (1525). (Han) lätt .. en affton bereda ett pråelt gestebodh vti trägården emillan then stoore biscopsgården och then lisla. Svart G1 32 (1561). PrivBergsbr. 1649, Prolong. s. M 3 b (: Store Kopparberget). Uti Stockholms Stadz Consistorio, præsiderar .. Kyrckioherden i Stora Kyrckian. FörordnRättegDomcap. 1687, § 1. Betjenterne vid stora Barnhuset må efter förtjenst och skicklighet ihogkommas. Gynther Förf. 2: 28 (i handl. fr. 1770). Hon tjänar för couphardie hos en Sjö-Captén i Stockholm på Stora Hvarfvet. Bellman (BellmS) 6: 252 (1794). Stora sjöfallets nationalpark i Lappland. Östergren (1946). — särsk. (†) i uttr. Stora Britannien, Storbritannien; jfr ε. Widegren (1788).
ε) om ort l. land o. d. (jfr δ slutet); särsk. i uttr. (den) stora världen (jfr I 5 e), (den) vida l. oändliga världen, i sht förr äv. om makrokosmos; äv. (övergående i I 3 a) med inbegrepp av l. tanke på att orten osv. har ett betydande antal invånare. Ett stort samhälle. Dra ut i stora (vida) världen. Upp. 11: 8 (NT 1526; om stad). Then stora Werlden som beslutar (dvs. innefattar) himmel och jordh, eeld, wäder och watn vthi sich. OPetri 3: 521 (c. 1535). (I fall av konflikt mellan Ryssl. o. Polen) skulle Konungh Gustaff och Sweriges Rijke, ingen hielp eller bijstondh göra Konungen i Polen, och stoora Hertigdömet Littowen (enligt svensk-ryska fredsfördraget 1537). Tegel G1 2: 89 (1622). (Sv.) Et stort land .. (eng.) A large country, A vast country. Widegren (1788). Den unge mannen, som nyss kommit hem från den stora verlden, kunde icke förmås att resa till slottet Westerau. Cederschiöld Riehl 2: 30 (1878). Verlden är så stor, så stor, / Lasse, Lasse liten! Topelius Läsn. 5: 111 (1880). Framför allt är det de stora städerna, som genom inflyttningar tillväxa, och deras, i främsta rummet hufvudstädernas, inflytande gör sig allt mer gällande inom de olika länderna. EkonS 1: 354 (1893). Det stora landet i väster. SvHandordb. (1966); jfr LAND 3. — särsk.
β') (i vitter stil) substantiverat i n. sg. best., i uttr. i det stora, i stora världen. Kungen (dvs. G. III): Det är hos .. (konstens och poesiens gestalter) jag hemtar styrka för mitt maskeradäfventyr derute i det stora. Hedberg Glanskis 97 (1878).
ζ) om hav, sjö o. d., särsk.: väldig l. mäktig; äv. om vattendrag: (lång o.) bred; om sjö äv.: grov, se SJÖ, sbst. 2 b; särsk. i uttr. (jfr δ) stora havet, se HAV 1 d, stora oceanen, om Stilla havet, stora sjöarna, om Övre sjön, Michigan-, Huron-, Eire- o. Ontariosjöarna, som ligger på gränsen mellan USA o. Kanada. Then stora elffuen Eufrate. Upp. 9: 14 (NT 1526; NT 1981: stora floden). Haffuet .. så stort och wijdt är. Psalt. 104: 25 (öv. 1536; Bib. 1917: det stora och vida). (Ryssarna) achte besökie oss (svenskar) här udi Nougorden, när vattnett som nu här omkringh stortt och mykitt är aflöpe kann. OxBr. 5: 77 (1614). Hilmer gjorde med .. (hästen) et skutt öfwer en stor bäck, så at alle skreko til, som sågo derpå. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Vid den stora .. insjön skall jag köpa mig en liten .. landtgård. Brate SvSpr. 209 (1898). 2SvUppslB (1955: Stora sjöarna). Stora oceanen. SvHandordb. (1966).
η) ss. förled i ssgr utgörande nationalitetsadj. l. nationalitetssbst.
α') ss. förled i nationalitetsadj. för att beteckna att ett land l. rike o. d. till ytan l. (övergående i I 3 a) invånarantalet är stort o. (övergående i I 5) vanl. med inbegrepp av l. med tanke på att landet osv. är mäktigt o. (vanl.) präglat av (överdriven) nationalkänsla l. att ngn l. ngt härrör från l. har avseende på l. samband med l. att ngt utgör förhoppning om sådant land osv.; se STOR-ARMENISK, -BRITTISK, -FINSK, -SVENSK, -TYSK m. fl.
β') ss. förled i nationalitetssbst. för att beteckna en person som kommer från ett till ytan l. (övergående i I 3 a) invånarantalet stort (o., övergående i I 5, mäktigt) o. av (överdriven) nationalkänsla präglat land l. rike o. dyl. l. som önskar l. strävar efter att göra sitt fosterland stort o. mäktigt l. för att beteckna ett land l. rike o. d. ss. till ytan osv. stort osv.; se STOR-FINNE, -SERB, -SVENSK, -TYSK.
ϑ) om bok o. d.: voluminös, omfångsrik; om brev äv.: lång; äv. (med särskild tanke på formatet) övergående i σ; förr äv. i uttr. stora boken, om voluminös bok där uppgift om statslån infördes. (Lat.) Tomus .. (Sv.) Itt stycke aff een stoor Book. VarRerV 43 a (1579). Han har sändt mig ett stort brev. Schultze Ordb. 5093 (c. 1755). Till (statslån) .. höra de s. k. ”ouppsägbara”, de ”eviga rentorna”, ”inskrifningarne i Stora Boken”, hvarpå i England, Frankrike, Spanien, Ryssland, m. m., förekomma exempel. Åstrand 2: 291 (1855). Han höll en stor böneskrift högt i luften. Cederschiöld Riehl 2: 31 (1878). Cannelin (1921; om brev).
ι) (vard., skämts.) substantiverat, i n. sg. best., i uttr. göra det stora, i sht om barn: ha avföring, göra sitt tarv. Östergren (1946). SvHandordb. (1966). jfr (skämts., ordlekande): (Prästen hållande bröllopstalet:) Ja, mina vänner, det är nu en gång så att mannen går utomhus och gör det stora medan kvinnan får göra det lilla i hemmets stilla vrå. Puck 1908, julnr s. 6.
κ) om kroppsdel l. kroppsorgan o. d.; om ansiktsdrag särsk.: grov; särsk. i namn på vissa kroppsorgan l. kroppsfunktioner o. d., t. ex. stora armpipan (jfr II 1 a α), stora bäckenet, stora hjärnan, stora kretsloppet, stora kroppspulsådern, se resp. huvudord. Ha stor mage, stora fötter, stora öron. (Lat.) Colon (sv.) store term (felaktigt för tarm). VarRerV 8 (1538). Först bedreeff tu bolerij med tinom grannom Egyptj barnom, hwilke stoort kött hade. Hes. 16: 26 (Bib. 1541); jfr KÖTT 1 i. Lisa med stubben, / Som niger för Gubben / Där står / Med stora buken. Bellman (BellmS) 1: 44 (c. 1769, 1790). Stort hufvud, litet vett. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr α. Ansiktet hade oerhört stora drag. SkrSamfSvIsl. 2: 8 (1932). — särsk.
β') om mun; särsk. (numera bl. mera tillf.) i bildl. uttr. som betecknar att ngn är storordig l. skrytsam l. ovettig o. d. (jfr I 9); i sht i uttr. ha en stor mun o. d., vara stor i munnen (se I 9 h). Han är .. en dels fengzlatt blifven för sin stora munn schull. RP 14: 161 (1650). När .. (jätten) wart druckin brukade han stoor mun, sejandes sig willia flyttia Gudarnas Valhal up i Iotunheim. Rudbeck Atl. 4: 65 (1702). Den som har en stor mun, han skall råda sig en stark rygg. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr α.
γ') (†) i uttr. den stora tå(n), stortån. Thet offuer bliffuer aff olionne j .. (prästens) hand, skal han giuta på then .. stora tåna aff .. (den spetälskes) höghra foot. 3Mos. 14: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: stortån). Bondepract. C 4 a (1662: then stora Tåå).
δ') (†) om arm: lång l. lång o. grov (o. kraftfull); särsk. bildl.: mäktig l. väldig; särsk. om Guds arm. Lät falla förskreckilse offuer them och fruchtan genom tin stora arm. 2Mos. 15: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: din arms väldighet). Man skal vpryckia .. (vinträdets) rötter .. Och thet skal icke skee genom en stoor arm eller mykit folck. Hes. 17: 9 (Därs.; Bib. 1917: stor kraft).
ε') om ögon; särsk. i utvidgad l. överförd anv., i uttr. betecknande att ngn spärrar upp ögonen av förvåning l. häpnad l. skräck o. d.; särsk. [jfr t. grosse augen machen] i uttr. göra, i sht förr äv. få stora ögon, förr äv. få ett stort öga; förr äv. i uttr. ge ngn stora ögon, komma ngn att spärra upp ögonen av förvåning osv. Her Per Baner: Thet är värst att H:s M:t får ett stort öga och menar att dhe mantalen (med vilka livgedinget skall kompletteras) skole så mycket räntta. RP 3: 154 (1633). Huilkett giffuer en partt stoora ögon, kommer och oreda åstad. VDAkt. 1651, nr 200. Den höga svägerskan (dvs. änkedrottningen) gjorde hvad man kallar stora ögon (vid grevinnans oväntade ankomst). Crusenstolpe Tess. 1: 126 (1847). (Sv.) Han fick stora ögon .. (eng.) he stared. Björkman (1889). Mannen häpnade öfver hur stora och svarta och förtviflade hennes ögon voro. Hallström El. 47 (1906). En bomb! .. Systrarna vände stora ögon mot brodern. Nilsson HistFärs 59 (1940). särsk. (†) i det bildl. uttr. ha ett stort öga på ngn l. ngt, ha l. hålla ögonen på ngn l. ngt, vaksamt iaktta l. ge akt på ngn l. ngt. OxBr. 3: 160 (1628). Så myckedt förnimmer jagh, att dhe (dvs. de kejserlige) haffva ett stort öga på denne armeen, icke vettandes rettare, än att E. K. M:tt ärnar att gåå på Strålsundh. AOxenstierna 5: 375 (1630). (Polska ständernas sändebud) dölde ey heller, att dhe icke väl såge, huru dhe skulle kunne undangåå Rysske krijget; och hadhe dhe i lijke motte på Turcken ett stoort öga. Därs. 598. (Av uppsnappade brev framgår) att fiendhen ett stoortt öga hafver på Chur Saxen den att ruinera. Därs. 7: 592 (1632).
λ) ss. adv. (jfr I 11 b α), ss. bestämning till sådana verb som gapa, gäspa, skratta för att beteckna att ngn gapar osv. med vidöppen mun; i förb. med sådana verb som skratta, flina äv. med inbegrepp av l. tanke på ljud; äv. i utvidgad l. överförd anv., särsk. i förb. med verb som stirra l. titta l. glo för att beteckna att ngn stirrar osv. förvånat l. häpet l. undrande l. forskande l. stint (på ngn l. ngt) l. gör stora ögon (se I 1 b κ ε'). Itt förskreckeligit Diwr är här kommit til migh, gapar stoort. Balck Ridd. L 5 a (1599). ”Jag kan hungra!” sade Angelika, i det hon såg på honom stort och lugnt. Bremer Pres. 74 (1834). Fredrik skrattade alldeles särskilt stort. Johnson Se 78 (1936). Hon öppnade ögonen så stort att man kunde spegla sig i dem. Dens. Slutsp. 186 (1937). Tvillingarna hade redan gäspat stort ett par gånger. Thordeman Somm. 154 (1941). Bonden glodde stort på fogden. Moberg Rid 63 (1941).
μ) (förr) om mynt; särsk. i uttr. stort mynt, ss. benämning på större huvudmynt (i motsats till mindre huvudmynt l. skiljemynt; jfr GROV 1 d); äv. med inbegrepp av I 3 a ε: stor till formatet o. av hög valör. G1R 1: 204 (1524). Resolverades .. effterlåta bergzlagen mynta 12,000 skeppund (koppar), een fierdedeel uti fyrkar och thet öfrige i stoort mynt. RP 8: 369 (1640).
ν) i sht bot. i namn på vissa växter l. växtvarieteter, i regel för att beteckna motsats till annan, mindre art inom samma släkte o. d.; särsk. i uttr. stor binda, stor kattost, stora (blå) klockor, stora vita klockor, stor knoppört, stor nässla, stor starr, stor vattenpest, stor viva, stor ängssyra, se resp. huvudord; förr äv. i uttr. stor klocka l. stora blåklockor l. stora blåklockan, växten Campanula persicifolia Lin., stor blåklocka, stor vattubläddra, växten Utricularia vulgaris Lin., vattenbläddra. Store Blååklocker. Franckenius Spec. B 1 a (1659). Utricularia vulgaris (stor Vattubläddra). Liljeblad Fl. 31 (1792). Gellerstedt NerFl. 38 (1831: Stor klåcka). Rebau NatH 2: 147 (1879: Stora blåklockan). Circaea lutetiana (Stor Häxört). Krok o. Almquist 1: 172 (1903). Stor igelknopp. Hylander NordKärlv. 1: 82 (1953). Vinca major, stor vintergröna, Sydeuropa, liknar den vanliga vintergröna, Vinca minor, som odlas ute, men har till alla delar kraftigare växt, större blad och större blommor. Ekbrant VVRumsväxt. 330 (1955). Weimarck SkånFl. 602 (1963: Stor blåklocka). Delphinium elatum (dvs.) stor riddarsporre. VåraKulturvN 79 (1977). — särsk.
α') (†) i uttr. gemen stor ljung, om växten Cytisus scoparius (Lin.) Link Harris. Bromelius Chl. 27 (1694).
β') (†) i uttr. stor nattskatta, om växten Atropa bella-donna Lin., belladonna. Franckenius Spec. D 3 b (1659).
γ') (†) i uttr. stor l. stora bräken, växten Dryopteris filix-mas (Lin.) Schott, träjon. Månsson Ört. 103 (1628: stora). Lindestolpe FlWiksb. 13 (1716: stor).
ξ) om drag (se d. o. I 26) l. linje l. streck o. d.: som teckna(t)s l. drages (dragits) med utelämnande av (finare) detaljer; särsk. i uttr. i stora drag, med utelämnande av (finare) detaljer; nästan bl. bildl.; jfr BRED 1 f, GROV 7. (H. Wieselgren) har .. koncentreringens stora gåfva, förmågan att kort och koncist teckna ett porträtt i stora, träffsäkra drag. AB(L) 1895, nr 257, s. 5. Den allmänna jämförande betraktelsen på psykologisk grundval drager upp de stora linjerna så att säga ovanifrån i fågelperspektiv. Nilsson FestdVard. 18 (1925). Teckna ngt i stora drag. SvHandordb. (1966).
ο) om hugg l. sår l. hål l. öppning o. d.: som är av betydande omfång l. utbredning l. utsträckning; äv. allmännare (övergående i I 4 a), närmande sig bet.: kraftig, våldsam, väldig o. d. En stor grotta, håla i skogen. Timmerhuggaren hade fått ett stort hugg, sår på benet. Ett stort hål på strumpan. The Swenske (hade) .. hugget ett stort hohl vppå porten. Svart G1 33 (1561). Sisar högg skiölden ifrån Starkother, och gaf honom tu stora sår i hufwudet. Verelius Gothr. 26 (1664). Weste FörslSAOB (c. 1817; om öppning). Vid det stora raset (i Falu gruva) 1687 bildades en väldig fördjupning i marken, Stora stöten .. som är över 360 m lång, omkr. 180 m bred och 70 m djup. 3NF 7: 87 (1927); jfr δ.
π) om rörelse, gest o. d.: omfattande; vid l. yvig o. d.; äv. om steg l. hopp o. d.: lång resp. hög; äv. om leende, särsk. liktydigt med: bred; äv. i uttr. göra en stor min, göra stora ögon l. en stor grimas l. stora grimaser o. d. (särsk. ss. uttryck för förvåning l. häpnad l. missnöje o. d.). Ett stort leende. Ge ngn, få stora famnen o. d., se FAMN I 1 d. Lammen gjorde stora hopp och skutt. Gå med stora steg, äv. bildl. (se χ). Dirigera en orkester med stora rörelser. Wädhret blåste och stötte på hwset, och thet föll om kwl, och thess fall war stoort. Mat. 7: 27 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Plötsligt stannade .. (fransmannen) tvärt i promenaden, och vände sig till mig med en stor fransk gest och utropade: ”Jag .. reser .. Kom med!” Ödman VårD 1: 88 (1881, 1887). Jag har omtalat för öfverstinnan R. min sammanvaro med studenterna. Hon gjorde en stor mine och lyfte hotande sitt pekfinger. — Oförsiktige! utropade hon. Tavaststjerna Patriot 82 (1896). Med stora steg mäta rummet. Östergren (1946).
ρ) (numera mindre br.) om utsikt: vid l. vidsträckt (o. storslagen); äv. om natur: som har stora (o. storslagna) linjer l. former o. d.; förr äv. om en orts utseende, övergående i bet.: storslagen. Denna stora och vackra staden .. är upbygd uppå åtskilliga branta högder, hvilket gör stadens utseende ganska stort och behageligit. Brelin Resa 96 (1758). CAEhrensvärd (SVS) 1: 13 (1782; om utsikt). Tack för det landet, ert och mitt, / .. Med stor och allvarsam natur / I vinter-ur och sommarskur. CVAStrandberg 1: 321 (1877).
σ) om omfång l. utsträckning (i viss dimension) l. avstånd o. d.: som (absolut l. relativt sett) överskrider l. i betydande grad överskrider genomsnittet l. det normala; äv. om mått o. d. (se β', γ'); förr äv. substantiverat, särsk. i n. sg. obest. i uttr. i stort (jfr I 3 a τ), i naturlig storlek. Stor bredd, längd, höjd, volym, omkrets. Stort omfång. En bok i stor oktav. Avbilda ngt i stor skala; äv. bildl. (se χ). Dauid .. gick .. vppå bergskullan longt jfrå, så at ther war stoort rwm emellan them. 1Sam. 26: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: avståndet var stort). En skog af stor vidd. Widegren (1788). Måla, teckna, kopiera något i stort. Weste FörslSAOB (c. 1817). Därs. (om avstånd). Genom att föra händerna långt från hvarandra kan man beteckna något mycket stort, liksom man genom att hålla dem nära hvarandra betecknar något litet. Cederschiöld Skriftspr. 186 (1897). Ett gräs tar ej stor plats. Quennerstedt Tal 1902, s. 5. WoH (1904; om skottvidd). Ta en stor omväg. Östergren (1946). — särsk.
β') (†) i sådana uttr. som en stor mil, fjärdingsväg o. d., om vägsträcka som är ngt längre än en vanlig mil resp. fjärdingsväg osv.; jfr LITEN 1 b γ, MIL, sbst.1 c γ, SMÅ 1 b δ. Så måtte man .. lathe knäckie och bråthe enn stoor mill runt om samme boskap (som drivits till skogs) i villendhe mossar och kärr (till avbräck för fienden). G1R 20: 176 (1549). En stor fjerdingsväg vester från Saxhyttan. Johansson Noraskog 2: 360 (i handl. fr. 1611). Då kan presten hafwa 5 stoora mijhl till at reesa. VDAkt. 1686, nr 137. Emillan både kyrckiorne är en stor half mijl och beswärlig wäg. Därs. 1731, nr 11 (1730).
τ) mus. oeg.; särsk. i vissa uttr., t. ex. stora oktaven (förr äv. stora l. grova avdelningen), stor ters, stor treklang, motsatt: lilla oktaven, liten ters osv. (jfr LILLA, adj.2 1 b γ, LITEN 1 b ε, SMÅ, adj. 1 b ζ), se resp. huvudord; stor halvton (äv. halv ton) l. helton, se HALV-TON 1 slutet resp. HEL-TON 1 slutet. En stor intervall är en halvton större än en liten intervall. Mecklin BegTonk. 10 (1802: Grofva eller Stora afdelningen). SvLitTidn. 1821, sp. 629 (: stora .. halfwa toner). I en durtonart äro alla (absoluta) intervaller stora eller rena. Möller LbMus. 21 (1880).
υ) i substantivisk anv. i n. sg., i antitetisk förb.
β') i n. sg. obest., i antitetisk förb. med litet (jfr γ'), l. i n. sg. best., i antitetisk förb. med det lilla (jfr I 8 g). Jagh .. thenn minste deell icke vttskepa haffuer khunadt, förr än een åff Råådet .. alt beseedt hade, både lijtedt, och stortt. HH XXXIII. 1: 175 (1561). Allt växlar uti världens eter / såväl det stora som det lilla. Jensen BöhmDiktn. 130 (1894).
γ') (†) i n. sg. obest., i antitetisk förb. med litet (jfr β' o. I 8 g), övergående i adverbiell anv.: i stor utsträckning l. i hög grad o. d. Tin tienare haffuer intet wetat aff alt thetta huarken litet eller stoort. 1Sam. 22: 15 (Bib. 1541; Bib. 1917: visste alls intet om detta).
φ) [delvis äv. att hänföra till STOR, sbst.2; jfr motsv. anv. av d. stor-, t. gross-, eng. main-] ss. förled i ssgr betecknande segel l. tackling o. d.: som tillhör l. avser l. har samband med stormasten på ett (segel)fartyg (särsk. storseglet); stormast-; storsegels-; äv. om besättningsman: som har till uppgift att tjänstgöra vid stormasten l. ngt som har samband med stormasten.
χ) i (äv. motsv. π, σ) oeg. l. utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr κ (β', ε', ε' slutet), λ, ξ, τ, c), särsk. dels om blick, särsk. ss. uttryck för glädje l. förvåning l. häpnad l. skräck o. d., dels för att förstärka l. framhäva substantivet (föremålet för ngns intresse), i sådana uttr. som Konsten med stort K, Musiken med stort M; förr äv. i uttr. ta ngt från den stora sidan, se allvarligt på ngt. I stor skala, se SKALA, sbst. 6; jfr σ. (Gud) moste wara then fremste, och, som man pläghar säya, han moste hålla vnder then stora endan, så framt thet skal någhon wardt komma medh oss. LPetri 2Post. 30 b (1555). Den gustavianska vitterheten hade (i början av 1800-talet) lemnat scenen med en stor gest och en magnifik alexandrin. Sturzen-Becker 1: 5 (1861). Tegnér var nog oklok att taga saken (dvs. ett studentbråk) från den stora sidan och sammankallade consistorium. Hyltén-Cavallius Lif 30 (c. 1880). I den inre politiken framgick regeringen med stora steg i liberal riktning. De Geer Minn. 1: 273 (1892); jfr π. Kinden såg blek och tärd ut, och blicken var stor och liksom brinnande. Hülphers Ångermanl. 27 (1900). Hennes blick lyste stor och klar. KonsumBl. 1929, nr 12, s. 16. I själva verket synes Wyclif som filosof och teolog ha varit en eklektiker av stora mått. KyrkohÅ 1936, s. 86; jfr σ. — särsk. om stil (jfr I 5 l ε, 6 c α): mäktig l. (med anslutning till I 7 b) storslagen o. d. Man vet ju, hur det fordrar någon öfning .. för att njuta af en antik skulptur, ett öfverlägset poem, musik i stor stil o. s. v. Feilitzen Mariakult 55 (1874). Se på den Flicka på delfinen .. (skulptören) utfört .. En mjuk, levande form och en stor och sträng stil på en gång. DN 1921, nr 70, s. 9.
c) i överförd anv. av b.
α) om person: som har l. äger mycket jord l. mark (se STOR-JORD-ÄGARE, -MARK-ÄGARE) l. som har l. brukar stort lantbruk; särsk. sammanfallande med I 3 b γ; nästan bl. ss. förled i ssgr (se STOR-BONDE, -BRUKARE, -JORDBRUKARE, -ODLARE m. fl.).
2) i fråga om (storlek o.) ålder, motsatt: liten (se d. o. 1 a γ); eg. om barn: som har kommit förhållandevis högt upp i barnaåldern l. som är den äldste l. tillhör de äldre i en syskonskara l. skolklass o. d., hunnen ur barnaåren; äv.: (full)vuxen; stundom med särskild tanke på att ett barns uppförande är l. skall vara som en vuxens (särsk. i uttr. vara en stor gosse (flicka) o. d., ungefär liktydigt med: vara förnuftig l. duktig l. snäll (se d. o. 5 a) osv.); äv. dels substantiverat, dels bildl.; äv. om djur (se b). Små och stora (jfr I 5), se SMÅ, adj. 1 a β. Liten och stor, (i sht förr) se LITEN 1 a γ α'. De har stora barn. Han är snart stora karlen. Hon är sjutton år och redan stora damen. Nu skall du vara en stor gosse och inte vara rädd för doktorn! Tå Gileadz hustru födde honom barn, och the samma barn wordo stoor, driffuo the Jephthah vth. Dom. 11: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: hade växt upp). Lijten blir wäll stoor, men ond blir aldrig god. Celsius Ordspr. 2: 444 (1709). Lilla Visen, som allt mera började anse sig som stort folk .. runkade på hufvudet åt .. syskonens upptåg. Bremer Hem. 1: 46 (1839). Elin växte till och blef stor och fick friare. Wetterbergh Sign. 233 (1843). Barnen (måste) .. alltid stiga upp för de stora. De Geer Minn. 1: 9 (1892). Du då, Carl-Henrik — stora pojken — ska du inte kunna lyfta bort det här. Bergman Mark. 290 (1919). Naturligtvis kan han klä sej själv, han är ju en stor pojke. Hedberg ÖppnFågelb. 13 (1967). — särsk.
a) för att ange att ngn är äldre än ngn annan l. äldst.
α) i sg. best., utan föregående artikel, ss. framförställd bestämning till egennamn för att beteckna förälder i förhållande till barn l. för att beteckna annan vuxen l. äldre person i förhållande till icke vuxen l. yngre person; äv. (o. numera nästan bl., ngt vard.) ss. förled i ssgr (t. ex. STORE-LARS, motsatt: LILLE-LARS); stundom svårt att skilja från I 1 a β. Frantz Mårtensson, Oloff Cammarsuen på Höken berope sigh på tesse effter:ne (ss. vittnen), Pedher Bagge, Bencht Räff .. Store Hans Erichsson sampt monghe andre flere bådhe skeppere och styrmän. HH XIII. 1: 144 (1564); möjl. till I 1 a β. P(er) Annderss(o)nn .. bruckthee sinn onythigie mundh på store P(er) Suenssonn och hanns sonn. TbLödöse 133 (1589); möjl. till I 1 a β. Lilla Eva gick och lade äpplet tillbaka (som hon tagit olovandes) .. Gud gifve att stora Eva hade gjort detsamma! Bremer Grann. 1: 104 (1837).
β) ss. förled i ssgr med personbetecknande efterled för att åtskilja en person från en annan yngre; se STOR-DRÄNG, -FADDER, -PIGA m. fl.
b) (numera föga br.) om djur: fullvuxen. Store hester 27 Klÿppere 11. StallRSthm 1571, s. 3; möjl. till I 1 a γ. Aff thet stora nöthet lärer vngnöt draga. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) (mera tillf.) i utvidgad anv., om bord: vid vilket de vuxna sitter l. brukar l. skall sitta, de vuxnas. Östergren (1946). Äta vid stora bordet. SvHandordb. (1966).
d) i det bildl. uttr. de stora pojkarna, för att beteckna att ngra är mäktiga l. framstående l. skickliga inom ett visst område l. tillhör eliten o. d. Junioren berättade stolt att han fått träna med de stora pojkarna; jfr I 6. Debatten i Sverige drivs i allt väsentligt av de stora pojkarna, dvs den offentliga sektorn och intresseorganisationerna. SvD 11/5 1987, s. 2; jfr I 5.
3) i fråga om icke spatialt omfång; särsk. om mängd l. kvantitet l. om ngt som har en betydande spridning l. omfattning l. som försiggår i stor skala o. d., betydande, omfattande, ansenlig, icke liten; äv. substantiverat; äv. om person; stundom dels med kvardröjande bet. av I 1, dels svårt att skilja från I 4.
a) med sakligt huvudord betecknande ngt som (för tanken) utgör en grupp l. totalitet av varelser l. föremål l. en sammanfattning av vissa handlingar, förhållanden o. d.: betydande l. ansenlig l. icke liten; stundom liktydigt med: som består av l. omfattar l. berör många individer l. föremål o. d., talrik, mångtalig o. d.; äv. om ngt som har en betydande spridning l. omfattning l. som försiggår i stor skala o. d.: som utövas av l. berör många personer, utbredd, omfattande o. d.; äv. dels allmännare, närmande sig bet.: väldig l. kolossal l. oerhörd o. d., dels i pregnantare anv. (se särsk. ε), närmande sig bet.: verkligt stor, riktigt stor (jfr I 4); förr äv. i uttr. stor middag (jfr β), om middagsmål bestående av mycken l. kraftig mat (dagens huvudmål). En stor familj, förening, folksamling, hjord, armé, majoritet, skolklass, nation. Ett stort folk, sällskap, förråd, företag, restlager, varuparti, varuhus, smörgåsbord. Dra stor publik. En stor mängd. Driva ett företag i stor stil; jfr I 5 l ε, 6 c α. En stor del av ngt l. ngra, till (en) stor del, förr äv. stor dels, se DEL II 2 a, e γ, f. Tennis är en stor sport i hela världen. En stor beställning, order, dvs. som avser många varor (o. i regel till ett betydande belopp). En stor tidning, dvs. med stor upplaga. Den stora industrin, se INDUSTRI 3. En stor sportdag, dvs. en dag med många sportevenemang. En stoor hiordh medh swijn. Mat. 8: 30 (NT 1526). Drotningen .. kom til Jerusalem medh en ganska stoor skara. 1Kon. 10: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: mycket stort följe). Stoort Hwszhåld, wil haa gott wisthws. Grubb 764 (1665). Rette el:r store middag, bestående af ärter el:r kål el:r wälling .. samt kött och fläsk. Lönqvist Bara 4 (i handl. fr. 1775). Det forna stora (hatt-)partiet tycktes upplösa sig i flere smärre flockar (på 1760-talet). Malmström Hist. 5: 259 (1877). Boksamlingen var inte stor, men utsökt. Östergren (1946). — jfr REKORD-STOR. — särsk.
α) i uttr. som betecknar (den obildade l. råa l. okultiverade l. i intellektuellt l. moraliskt hänseende jämnstrukna l. undermåliga) huvudmassan l. flertalet av folket l. en kategori av personer; särsk. i sådana uttr. som den stora allmänheten, se ALLMÄNHET III 3 b, den stora hopen, se HOP, sbst.3 I 3, den stora massan, se MASSA, sbst.2 5 b, den stora publiken l. det stora publikum, se PUBLIK, sbst. 2, det stora flertalet. Wijk stoora hoopen. Grubb 849 (1665). Visserligen fann kritiken .. mycket att klandra i .. (E. Flygare-Carléns) romaner, men den stora publiken omfattade henne genast med mycken välvilja. Sylwan SvLit. 127 (1903). Den stora massan av engelsmän ha med oblandat rojalistiska känslor blickat upp mot (statyn av drottning Victoria). Hagberg VärldB 23 (1927). Det stora flertalet. SvHandordb. (1966).
β) om bröllop, begravning, middag (jfr huvudmom.) o. d.: med många gäster (o. oftast påkostad l. överdådig l. flott l. förnämlig; jfr I 5 l). (De) tilreedde itt stoort bryllop. 1Mack. 9: 37 (Bib. 1541). Ondt skiära wijd mantel aff lijtet kläde .. (dvs.) Stoort giästebudh aff lijtet förråd. Grubb 638 (1665). Wetterbergh GNord 16 (1862; om kalas). Skulle vi ha stor middag, vilket ofta hände, förbereddes den några dagar i förväg. Henning HbgMinn. 1: 170 (1950).
γ) (förr) i uttr. stor konselj, om fulltalig konselj, plenum (motsatt: liten konselj, dvs. icke fulltalig konselj). I stor konselj af båda departementen behandlades förr samtliga landtdagsfrågor. Finland 109 (1893). Reuterskiöld Grundlag. 18 (1924).
δ) sjömil. i uttr. stor flaggning, flaggning bestående i att fartyget från stäv till stäv kläds över topparna med signalflaggor i viss ordning o. att därjämte, på svensk högtidsdag, örlogsflagga hissas på topparna; motsatt: liten flaggning, dvs. flaggning bestående i att örlogsflagga hissas på topparna. Hägg Flagga 38 (1937). Örlogsbok. 76 (1981).
ε) om belopp, summa, rikedom, valör, pengar, värde, pris o. d.: ansenlig, betydande, hög o. d.; om sedel o. d.: som representerar ett stort belopp l. värde; om skatt (se d. o. 3), hyra (se HYRA, sbst.2 2 a), skuld o. d. äv. närmande sig bet.: dryg (se d. o. 4); äv. dels allmännare, närmande sig bet.: oerhörd l. kolossal l. imponerande o. d., dels i pregnantare anv., närmande sig bet.: verkligt stor, riktigt stor. Stor lön, pension, inkomst, förmögenhet, förtjänst, affärsvinst, skuld, ränta. Ett stort arv. Stora sedlar, utgifter, böter, rikedomar, pengar (se PÄNNING 5 g), siffror. Som tennisspelare i världseliten kan man tjäna de stora pengarna. Betala stor skatt, hyra. Stora kreditivet, se KREDITIV 3. Stora sjötullen, (numera bl. i skildring av ä. förh.) se SJÖ-TULL 1 slutet. Thet stora oköp (dvs. prisnivå), som nu i landit är. RA I. 1: 17 (1524). Jagh haffver satt migh udi stor schuldh hoss köpmännerne. OxBr. 5: 74 (1614). Om nu en slösare .. såge, hwadh thet samma wore för en stor Tull, så skulle han icke .. förslösa .. sitt Fäderne. Schroderus Comenius 852 (1639). Lindfors (1824; om arv). Stora värden i .. (är) ett i annonser ofta förekommande (svenskamerikanskt) uttryck för att beteckna god kvalité i förening med låga pris. NysvSt. 1935, s. 30. Göra av med stora summor. SvHandordb. (1966). Stora romanpriset, ett av Litteraturfrämjandets priser till svenskspråkig litteratur. BraBöckLex. (1980). särsk.
α') i uttr. ett stort hundrade o. d., se HUNDRA, räkneord o. sbst.2 II b, ett stort tusende o. d., se TUSEN, sbst.
β') [jfr t. das gesetz der grossen zahlen först formulerad av Jacques Bernoulli] statist. i uttr. de stora talens lag, om lag (se LAG, sbst.1 5) som ger uttryck åt det förhållandet att medelvärdet av värdena i ett stickprov med stor sannolikhet allt mer närmar sig det teoretiska medelvärdet (väntevärdet), då antalet observationer ökar. De tillfälliga orsakerna upphäfva i sina verkningar efter hand hvarann och företeelsens typiska mått framträder i den stora massan tydligt och klart. Detta är hvad man kallat ”de stora talens lag”. Fahlbeck StatTyp. 38 (1897). BraBöckLex. (1980).
γ') kortsp. om kort: som är av l. gäller för hög valör, hög. Mina stora Trumpfar. BeskrLombreSp. 12 (1745). Jag förlorade det ena stora kortet efter det andra. Säfström Banquer. Aa 1 b (1753). Spelar man ut damen single (i preference) så blir medspelarens knekt stor antingen damen blir tagen eller går hem. Hagdahl Fråga 294 (1882). Till och med hackor kunna under spelets gång bli stora kort. Östergren (1946). Få damen stor. SvHandordb. (1966).
ε') (tillf., skämts.) om timme, eg.: betecknad med hög siffra, sen (se SEN, adj. 2 a); i uttr. för att beteckna att ngt (särsk. en fest o. d.) pågår till långt fram på morgonen; i sht i pl. Festen slutade någon gång, när timmarne började bli stora igen. SD(L) 1897, nr 528, s. 3. En sanning är att vid flere af dessa möten (i Konstnärsgillet), som räckte in på t. o. m. de stora småtimmarna, spriten gjorde sig betydligt mera gällande än espriten. Ahrenberg Männ. 3: 208 (1908).
ζ) om skörd, gröda o. d.: rik, ymnig. En stor skörd. Säden är stoor, och arbetarena äro fåå. Luk. 10: 2 (NT 1526). Then som wel brukar sin åker, han gör drussan (dvs. högen av tröskad säd) storan. Syr. 20: 28 (öv. 1536). Wijnbärs-buskar .. will hafwa godh Jord, hwart tridie eller annat Åhr begiödas, så får man står Frucht där af. Rålamb 14: 31 (1690).
η) (†) i uttr. stor snö, se SNÖ, sbst. 2 c. När Snöfoglar synes wijdh Byar, hwilke äre widh pasz större än Taklingar, tå kommer stoor Snöö. IErici Colerus 1: 7 (c. 1645).
ϑ) om krig l. uppror o. d.: som har stor omfattning l. som försiggår i stor skala; ofta äv. med inbegrepp av utsträckning i tid (jfr ξ), närmande sig bet.: långvarig; äv. om beredskap o. d.: hög, full; särsk. i uttr. stora daldansen, stora nordiska kriget, stora ofreden, stora oredan, stora schismen, se NORDISK o. resp. huvudord. Små trätor giöra stoor Krijgh. Grubb 737 (1665). Weste FörslSAOB (c. 1817; om fältslag). Platon var född år 427 f. Kr., i det stora peloponnesiska krigets femte år. Grimberg VärldH 3: 53 (1928). Stor luftvärnsberedskap. UFlottMansk. 1945, s. 160. Under den stora revolutionens stormande händelseutveckling sysslade .. (Goethe) bland annat med sitt vetenskapliga arbete om plantornas metamorfoser. Siwertz i 3SAH LX. 1: 8 (1949).
ι) i ett flertal stående förbindelser o. uttr. (jfr α, γ, ϑ), t. ex. (den) stora armadan, stora juntan, stora påskcykeln, stora sekreta deputationen, stora sjötullen (numera bl. i skildring av ä. förh.), se resp. huvudord. Under den stora nedisningen, då isen hade sin största utbredning och mägtighet .. synes isdelaren haft samma läge som vattendelaren. Nathorst JordH 1001 (1894). Berings genomsegling av Berings sund 1728 gav anledning till ”den stora nordiska expeditionen” 1734—43. 2SvUppslB 2: 529 (1947). Stora flottan, under 1700- och 1800-talen den seglande örlogsflottan, linjeskepp och fregatter m.m., till skillnad från skärgårdsflottan el. ”lilla flottan”. Därs. 27: 720 (1955). Stora kommissionen, en 1680—82 verksam domstol för förmyndarräfsten. BonnierLex. (1966). Stora utskottet i Finlands riksdag består av 45 ledamöter och har att yttra sig över lag- och grundlagsförslag. BraBöckLex. (1980).
κ) om artikel l. vara o. d.: som har betydande spridning, övergående i bet.: efterfrågad l. begärlig, som ”säljer” bra. Skor av reptilskinn äro .. alltjämt en ”stor” artikel i London. Upsala 30/10 1929, s. 6.
λ) (i sht i fackspr.) om doft, parfym o. d.: rik på ingredienser o. d.; äv. med visst inbegrepp av I 6 (c). DN 6/4 1987, s. 7 (om parfym). Därs. 1/11, s. 41 (om vindoft).
μ) om sjukdom(stillstånd) l. farsot o. d.: som har betydande omfattning l. spridning (o. dödlighet); svår(artad) l. häftig o. d.; numera bl. ngn gg ss. förled i ssgn STOR-DÖD o. i uttr. stora döden, om digerdöden (se DIGERDÖD 1). The skola döö j een stoor Pestilentia. Jer. 21: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: svår). Anno 1597 kom stoor siukdom och dödh på boskapen. KulturbVg. 3: 2020 (c. 1605). Jagh förnimmer sjukdomben har varit så stor i Stokholm, så at min kiäre Syster och dråtningen begifvit sigh til Salberg (dvs. Sala). Carl XII Bref 109 (1711). Digerdöden .. Stora döden, Svarta döden, (dvs.) samtida namn i Sverige på den pestfarsot, vilken vid mitten av 1300-talet som en pandemi övergick hela Europa. 3NF 5: 911 (1926). 2SvUppslB 27: 719 (1955: Stora döden).
ν) (†) om ålder: hög. Hon war komen till en stoor ålder. Luk. 2: 36 (NT 1526; Bib. 1917: hög). Min stoora ållder, som sig nu snart inemot Åttetijo åhr bestiger. EDahlberg (1701) i HSH 6: 187.
ξ) i fråga om utsträckning i tiden.
α') (numera föga br.) om tid: lång l. mycken. Schmedeman Just. 877 (1684). Wärden .. frågade om .. (den resande) intet så stor tid ifrån sine förrätningar afbryta kunde, at giöra thesze förnähme gäster sällskap. Weise 33 (1697).
β') (förr) i uttr. (det) stora (platoniska) året, se PLATONISK 1 c. 2NF 21: 1044 (1914: Stora året).
π) om sångröst l. ton o. d. (jfr I 4 a ζ): stark l. voluminös l. fyllig l. klangfull; bärig. Tenoren hade en stor och mäktig stämma. Pianinon af finaste materiel med fin utstyrsel, stor och skön ton. GHT 1898, nr 85 B, s. 1. Ramsay Barnaår 7: 55 (1906; om sångröst).
σ) (numera föga br.) om rykte (se d. o. 1): vida spridd. Ther om (dvs. om E. XIV:s resa till Engl.) någodt wist adt wethe .. (Elisabeth I) migh nogsamt vmsporde, effter adt rychtedt ähr här stort I hele Landet. HH XXXIII. 1: 155 (1561). Gerröd befallte, att man ej finge göra ett stort rykte af, att man skilts åt så där ovänligt; hvarpå båda slagskämparne strax förliktes. Bååth NordmMyst. 33 (1898).
τ) substantiverat i n. sg., i uttr. i stort (jfr I 1 b σ, 8 g β).
α') i stor omfattning l. i stor skala o. dyl. l. i hög grad o. d. Jagh vet I (dvs. Rehnsköld) lärer redhan i stort söka till at komma på .. (polackerna) och betala dhem. Carl XII Bref 246 (1703). Drifva en fabrik i stort. Weste FörslSAOB (c. 1817). Under den följd af år, sillfisket kan bedrifvas i stort, fångas likväl icke sillen i myckenhet under hela året. LbFolksk. 205 (1890). Den nyorganiserade Sjövärnskårens ungdomsavdelning, som innevarande sommar börjat sin första övningssäsong i stort. SvFlH 1: 11 (1942).
β') (numera knappast br.) i fråga om handel l. försäljning: i stora poster l. partier l. i stor mängd, i parti (se d. o. 3 a slutet). Widekindi G2A 271 (i handl. fr. 1615). Köpa, sälja, handla i stort. Ahlman (1872). På dessa (centralmarknader) säljes uteslutande eller alldeles öfvervägande i stort, vare sig genom kommissionärer eller genom auktion. EkonS 2: 441 (1899). Cannelin (1939).
υ) om samtal: lång l. vidlyftig o. d. Käre Son .. Älska intet gärna stora Samtaal, vtan vthgiuut heller för Gudi en innerligh Böön. Preutz Kempis 416 (1675).
φ) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest., stundom närmande sig adverbiell anv. (se särsk. γ').
α') predikativt, i förb. med negation: icke (särskilt) mycket, föga. Gudar! det är ej stort jag begär och lätt för Er allmakt. Adlerbeth HorSat. 66 (1814). (Sv.) Det var icke stort med det .. (eng.) there was not much about it. Björkman (1889).
β') i uttr. tala l. prata stort (om ngt), tala osv. vitt o. brett l. utförligt l. mycket l. omständligt (om ngt), orera; äv. (med inbegrepp av I 9 (i)) närmande sig l. övergående i bet.: tala osv. skrävlande l. skrytsamt o. d. (om ngt), skrodera (om ngt). Om de .. injurier som Professor Eloqv. honom tilfogat, wille Prof. Juris eij så stort denne gången tala. ConsAcAboP 6: 435 (1689). Jag må ej eller tala stort om deras (dvs. stångjärnhammares) Stål-sättningar, Härdningar, och hwart styckes sammanwällning. Polhem Test. 71 (c. 1745). Jag talar aldeles intet om våra moderna Philosopher .. som prata stort och verkställa intet. Kellgren (SVS) 4: 278 (1782). De, som mest skreko för krig och talade stort, äro de, som nu öka allmänhetens fruktan med försagda utlåtelser. Rosenstein 3: 312 (1788). Nu sitter jag och talar så stort om .. (boken Ett barns memoarer) att du måste tro att det är ett betydande arbete, men (osv.). Lagerlöf (1930) i HågkLivsintr. 22: 250. Tala stort om något. SvHandordb. (1966).
γ') övergående i adverbiell anv., i uttr. omtala ngt stort, tala om ngt utförligt l. vitt o. brett, lägga ut texten. The gambla och fördömbda kätterij, som nu hoos oss äro icke allment kunnogh, giörs icke behoof på predijkestolen så stoort omtala. Rudbeckius Kyrkiost. 5 (c. 1635). KOF II. 2: 22 (c. 1655).
δ') ss. förled i ssgr med efterled som betecknar adj., liktydigt med dels: vitt o. brett l. utförligt l. mycket l. (onödigt) omständligt, dels med inbegrepp av I 9 (i): skrävlande l. skrytsamt l. skroderande (se STOR-PRATIG, -SPRÄKANDE, -TALANDE, -TALIG).
χ) ss. förled i ssgr med efterled bestående av verb (l. p. adj.), liktydigt med: i stor mängd l. omfattning l. skala, mycket o. d.; se STOR-BAKA, -FISKA, -HANDLA, -ÄTEN m. fl.
b) om person (se dock γ): som i stor omfattning är ngt l. som i stor omfattning utövar l. brukar utöva ifrågavarande verksamhet.
α) i uttr. för att beteckna att ngn äter l. dricker (överdrivet) mycket; särsk. i uttr. stor i maten, förr äv. på mat, om storätare, motsatt: liten i maten (se LITEN 6); ngn gg äv. i uttr. stor i mat och dryck. Inte är jag stor på mat heller. Dalin Arg. 2: 77 (1734, 1754). Stor och tung var .. (den skånske bonden), ty han var stor i maten. Rosenius Himmelstr. 99 (1903); jfr 1 a. LundagKron. 3: 253 (1955: i mat och dryckjom). särsk. (tillf.) i uttr. stor i målet, om storätare. (Björnen rev) Åtta kalfvar, för att han skulle äta en half. Han var inte så stor i målet som vargen. Berg Sjöf. 95 (1910).
γ) om innehavare l. ägare av viss rörelse l. egendom l. viss (affärs)verksamhet o. d. med tanken särskilt riktad på att rörelsen osv. är betydande l. omfattande o. ledande i sin bransch o. förenad med betydande inkomster o. vanl. äv. makt o. anseende; äv. dels i uttr. vara stor på ngt, vara ledande på ngt, vara den dominerande inom branschen i ngt, dels om rörelse o. d.; äv. om myndig husmor på en stor gård (med många anställda o.) med ansvar för många sysslor o. d.; numera i sht ss. förled i ssgr (se dels STOR-FABRIKANT, -KÖPMAN m. fl., dels -MODER). RARP 8: 74 (1660; om köpmän). Ingeniör Anders Nydqvist, egaren af Trollhättans mekaniska värkstad, firade i söndags 31 Januari sin 80-års födelsedag. Den gamle, store arbetsgifvaren och lokomotivbyggaren är fortfarande kry till kropp och själ och leder ännu värkstadens angelägenheter. GHT 1897, nr 25 A, s. 3. MoDo är stor på massa och finpapper. SDS 6/10 1987, s. 24.
δ) ss. förled i ssgr med personbetecknande efterled som icke betecknar innehavare l. ägare av rörelse o. d. (se STOR-DONATOR, -KÖPARE, -LÄSARE m. fl.).
ζ) som begär l. kräver för mycket l. som ger mycket; i ssgrna STOR-BEGÄRANDE, -BEGÄRSEN, -FORDRANDE, -GIVEN.
4) förstärkande huvudordets innebörd: som i hög grad är vad huvudordet anger; äv. med bevarad bibet. av (o. utan klar avgränsning från) I 3.
a) med sakligt huvudord som för tanken icke framträder ss. en grupp l. totalitet; särsk. om tillstånd l. förhållanden l. verksamhet o. d.; stundom liktydigt med dels: mycken, väldig, icke liten, dels: stark l. intensiv l. häftig l. varm l. djup o. d., dels: oändlig; om känsla l. sinnesstämning o. d. äv. övergående i bet.: sann (se SANN, adj. 5) l. äkta l. innerlig l. verklig l. riktig; förr äv. om dels straff: sträng, dels hosta: svår, dels feber: hög. Stor möda, stränghet, avund, beundran, tacksamhet, sympati, flit, glädje, sorg, smärta, förtvivlan, förvåning, tvekan, lärdom, erfarenhet, klokhet, okunnighet. Stort hat, allvar, mod, tålamod, förstånd. Ett stort brott. Lägga stor vikt vid ngt. Vara av stor betydelse. Röra sig med stor hastighet. Hysa stora förväntningar, förhoppningar. G1R 1: 46 (1523; om skada). O quinna thin troo är stoor. Mat. 15: 28 (NT 1526). Simonis swära betwingades medh stora skälffuosoott. Luk. 4: 38 (Därs.; NT 1981: hög feber). Gudh som är riker j barmhertugheten för sin stoora kerlek. Ef. 2: 4 (Därs.). UUKonsP 1: 126 (1630; om straff). K. M:t (var) opassligh aff en stor och swår hosta, bröstwärk och moste bruka medicin. RARP 7: 48 (1660). Then blomstertijd nu kommer / Medh lust och fägring stoor. Ps. 1697, 317: 1. Bremer Pres. 97 (1834; om vänskap). Lagerlöf ChLöw. 15 (1925; om oro). — särsk.
α) om olycka, fattigdom, nöd o. d.: svår; ytterlig l. djup; äv. allmännare, närmande sig bet.: förfärlig l. oerhörd l. kolossal o. d. Det stora missväxtåret 1867. Herren plåghadhe Pharao medh stora plåghor. 1Mos. 12: 17 (Bib. 1541). Wij äro j stoor nödh. Neh. 9: 37 (Därs.). Hwj talar Herren offuer oss alla thenna stora olyckona. Jer. 16: 10 (Därs.). Stor nöd gör korta böner. Granlund Ordspr. (c. 1880). Leva i stor fattigdom. SvHandordb. (1966).
β) (†) om hälsa: god. Måtte .. (solen) också lysa in till dig, och tala om vår och varma vindar och salta bad och stor hälsa! Bremer NVerld. 1: 287 (1853).
γ) om lögn, i sht förr äv. skällsord: grov (se d. o. 12), allvarlig; i sht förr äv. om beskyllning: grav (se GRAV, adj.1 2). LPetri ChrPina a 2 a (1572; om lögn). RP 7: 194 (1638; om beskyllningar). Et god skämt, säger Saadi, är svårare at finna, än tjugu stora Skällsord. Kellgren (SVS) 5: 600 (1792). Björkman (1889; om osanning).
δ) om naturföreteelse.
α') om storm l. oväder l. jordbävning l. omgång av regn l. hagel: häftig l. stark l. våldsam, äv. (o. numera bl.): omfattande o. häftig osv.; äv. om hetta l. köld: stark l. svår; förr äv. om vind l. blåst l. regnande o. d.: stark l. häftig. Thå blååste it stoort wädher, och wååghen begynte gåå. Joh. 6: 18 (NT 1526). Sij, iagh wil j morghon på thenna tijdhen låta komma itt mechtugt stoort haghel. 2Mos. 9: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: svårt). Ps. 1549, Kal. s. 5 a (om blåst). Arvidi 127 (1651: Stort Regn). AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 117 (: ett stort regn). Regementet bröt straxt upp om natten, som war mycket mörkt och stort rägnwäder. KKD 1: 311 (1708). Hwar som .. tå starckt wäder, stor torka och hete är, tänder eld å swedjeland, eller går therifrån, innan elden aldeles utsläckt är; böte tijo daler, ändoch ingen skada sker. BB 15: 1 (Lag 1734). De fingo på hafvet en stor och förödande storm. Afzelius SæmE 156 (1818). Luk. 21: 11 (Bib. 1917; NT 1981: svåra jordbävningar).
β') (†) om vinter: sträng (o. långvarig). Gamble Keringar pläge och så / Aff thetta Beenet (dvs. gåsens bröstben) kunne spå / Om Wintren wil blifwa stoor. Sigfridi D 4 b (1619). Murenius AV 362 (1658).
γ') om mörker l. skymning: djup l. tät; äv. (o. numera bl.) med starkare l. svagare bibet. av omfång: vid l. väldig o. djup l. tät (l. enbart: väldig l. dyl.); äv. (i vitter stil) om natt: lång o. djup; äv. i bild (särsk. i uttr. det stora mörkret, särsk. dels om Nirvana (se d. o. 1), dels om döden). Och sij, een forskreckilse och itt stoort mörker kom offuer honom. 1Mos. 15: 12 (Bib. 1541). När han skulle gå .. heem igen, gick han uthi thet stoora mörckret wilse opåth Aningais backan een heel tijma. ConsAcAboP 1: 536 (1652). Blicken blir blank som tjärnen / Och mörk som den också, / När höga granarna kring den / Sin stora skymning slå. Bååth GrStig. 135 (1889). Syskon, se, natten är stor, / tecknet i rymderna hårt. / Värnande det som är vårt / står nu vår yngste bror (dvs. Finl.). Silfverstolpe Heml. 27 (1940). För att ingå i Nirvana, i det stora mörkret. Östergren (1946). Det stora mörkret. SvHandordb. (1966; om döden).
δ') om ljus (se LJUS, sbst. 1): stark, klart lysande; äv. (o. numera bl.) om ljus i individuell anv. l. om ngt lysande (o. med bibet. av omfång): stark l. klart lysande o. vidsträckt, som lyser starkt l. klart o. vitt omkring; jfr ε'. Folkit som satt j mörkret och dödzens skugga haffuer seet itt stoort liws. Mat. 4: 16 (NT 1526). Toordön haffuer stoor liungeeld med sich. Syr. 32: 10 (öv. 1536). Thet folcket som j mörkret wandrar seer itt stoort liws. Jes. 9: 2 (Bib. 1541). I Betlehem, i Davids hus, / Går upp ett stort, ett härligt ljus / För alla folk och tider. Ps. 1819, 57: 1.
ε') i uttr. (mittpå) stora l. (o. numera bl.) stora ljusa dagen, mitt på dagen, under den ljusaste delen av dagen; jfr δ' o. DAG I 1 c α. När Edre Fruentimmer blifwa af stora dagen i deras ro förstörde, gå de för Spegelen, där hafwa de arbete nog til Middagen. SedolärMercur. 2: nr 23, s. 5 (1731). Sitter ni icke och gäspar midt på stora ljusa dagen? Sturzen-Becker 2: 33 (1841, 1861). Det (är) stora, ljusa, glada dagen, och solen glindrar in genom alla kyrkfönsterna. Wetterbergh Altart. 584 (1848). Det är .. helt nöjsamt att på stora ljusa dagen se trollen från Ljumma backe .. färdas der (på sjön). Wigström Folkd. 2: 92 (1881).
ε) i uttr. stor, ngn gg äv. stort tack, mycket l. hjärtligt tack; äv. ironiskt, för att beteckna att ngn betackar sig för ngt. G1R 1: 141 (1523: stoor tack). Min hiertans son, tu haf stoor taak / För din möda och dijt omaak. Asteropherus 27 (1609; uppl. 1909). Skal Borgarbyket så få pråla, / Och jag gå tyst och sådant tåla? Det händer aldrig; nej, stor tack. Lenngren (SVS) 1: 10 (1775). Moberg Rid 164 (1941: stort). SvHandordb. (1966).
ζ) om ljud (jfr I 3 a π): som sker med l. har betydande kraft l. intensitet o. d.; numera bl. med bibet. av I 3 a: väldig l. stark l. häftig l. hög (se HÖG, adj. 7 b) o. d.; äv. ss. adv. Och så wort it stoort roop. Apg. 23: 9 (NT 1526; NT 1981: Det blev ett väldigt ropande). Judit 7: 29 (Bib. 1541; om gråt). Thetta äro the ord som Herren taladhe .. medh stora röst. 5Mos. 5: 22 (Därs.; Bib. 1917: hög). Observeras måtte, det inge andre än .. (besuttna adelsmän) måtte votera .. häröfver blef et stort sårl. 2RARP 2: 198 (1720). Widegren (1788; om buller). (Eng.) Bigsounding .. (sv.) som låter stort. WoL 97 (1884). Under stor jämmer och klagan. Östergren (1946). särsk. bildl. Göra stort väsen av ngn l. ngt, se VÄSEN. Det blev stor uppståndelse, stort ståhej, när inbrottet upptäcktes. Det blev ett stort spektakel, när föräldrarna upptäckte det. Östergren (1946).
η) (†) om hälsning: hjärtlig l. varm o. d. Sijster anna krabbe skall här finna med farkiärs förlåff en stor hälszning aff meig tillika med wår kijrkeherre. Ekeblad Bref 1: 339 (1654; rättat efter hskr.).
ϑ) (†) om kroppsarbete o. d.: grov l. tung l. ansträngande l. mödosam o. d. Syr. 37: 11 (öv. 1536). Man skal .. (efter åderlåtning) twå eller tree dagar hålla sigh ifrå stoort arbete. Ps. 1567, Kal. s. C 2 b. Götha Provincier, hwilkes Hästar vthi stoorleek öffuergå the Frijsers, swåre starke och krafftighe, til stoort och grofft arbete waane, och medh ringa fodher födhas. Tempeus Messenius 28 (1612).
ι) om seger: väldig l. förkrossande l. överlägsen l. lysande o. d.; om nederlag: svår l. bitter l. neslig o. d. Thär begyntes et häftigt slag, och blef snarligen på bägge sidor stort nederlag. Peringskiöld Hkr. 1: 792 (1697). Vinna en stor seger. SvHandordb. (1966).
κ) om gräl l. tvist l. strid o. d.: väldig l. våldsam l. häftig l. svår. The flyy för swerd .. för spentom bogha, för storo strijdh. Jes. 21: 15 (Bib. 1541). Owänskap och små trätor, när dhe intet i tijdh förekommas, blij dhe snart stoora. Grubb 497 (1665). Paulson Minnestal 35 (1895, 1899; om strid).
λ) (numera mindre br.) om minne, förstånd o. d.: utmärkt l. fin l. god. Så skola monge .. finna itt stoort förstånd. Dan. 12: 4 (Bib. 1541). Jag kan aldrig nogsamt undra öfwer Platonis nätthet och stora minne, at han hafwer alt sådant kunnat aff Barndomen behålla. Rudbeck Atl. 2: 123 (1689). ÖoL (1852; om förstånd).
μ) med mer l. mindre förbleknad innebörd; särsk. dels i sådana uttr. som ha stor lust att göra ngt, närmande sig bet.: verkligen ha lust att göra ngt, vara stor skada l. stor synd och skam, närmande sig bet.: verkligen vara skada resp. synd o. skam (att l. om ngt sker), dels i förb. med negation (l. utan) ss. uttr. för en ringa grad: inte (l. utan) särskilt stor; ringa. Det vore stor synd och skam om han, som är så studiebegåvad, inte fullföljde sina studier vid universitetet. Den berömda romanen gjorde ingen stor lycka som film. Men i det samma dog Gubben: det war stor skada. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Jag har stor lust att gråta. Kræmer EnstafvOrd 99 (1882). Kolmårdsborna försökte sig med jordbruk, men utan stor framgång. Lagerlöf Holg. 2: 4 (1907).
ν) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. adv. l. verb, liktydigt med: i hög grad l. väldigt l. mycket l. synnerligen l. våldsamt l. kraftigt o. d.; motsatt: små- (se SMÅ, adj. 4 h).
b) om person: som i hög grad gör skäl för ifrågavarande beteckning, verklig; riktig (se d. o. 7); äkta, genuin, sann (se SANN, adj. 5); stundom närmande sig bet.: ivrig; äv. med mer l. mindre förbleknad innebörd: verklig, riktig (se d. o. 7 a α, 7 b slutet), veritabel, sann (se SANN, adj. 5 c). En stor narr, skälm, bedragare, lögnare, egoist, välgörare. Vara en stor vän av konst, litteratur. Phariseen .. war en stoor syndare. LPetri 4Post. 12 a (1555). (Landet) hade fått en hård och stoor tyran till regentt. Brahe Kr. 10 (c. 1585). Jon Matzson i Öön i Moora, en stoorr ockrare. Hall KultInt. 19 (i handl. fr. 1631). Jag föreställer mig ej, att de som upphängde hvarandra på lyktpålarne .. voro stora läsare af philosophiska undersökningar. Leopold 3: 107 (1797, 1816). Dragonerna, som .. lära vara ena stora stackare, n. b. till helsan. SöndN 1879, s. 97. (Riksantikvarien J.) Bure var en stor fosterlandsvän, och som sådan höll han mycket på runorna som skriftecken. Hildebrand i 3SAH 23: 89 (1908). Vara en stor beundrare av modern konst. SvHandordb. (1966).
5) som har stor (i bet. I 4 a) makt l. hög ställning l. rang l. befattning l. stort inflytande (se STOR, adj. I 4 a) l. som har stor makt osv. o. är förmögen l. har stor makt osv. gm att vara förmögen; mäktig; äv. liktydigt med: förnäm, fin; ofta substantiverat, särsk. dels i sådana uttr. som de fyra stora, om stormakterna USA, Sovjet, England o. Frankrike, dels i uttr. stora och små l. små och stora (jfr 2); äv. med sakligt huvudord (se särsk. l); ofta svårt l. omöjligt att skilja från I 6; jfr I 3 b γ. Han är en stor man i staten. Den stora nationen (se Holm BevO 235 (1939)). Apg. 26: 22 (NT 1526: små och stoora; äv. i Bib. 1917; NT 1981: hög och låg). Våre grannar äre nu store, men i förtijden haffve dee varit ringa. RP 6: 422 (1636). Högferden hos liten och stor hafwer i all stånd vprest sig. Swedberg Dödst. 367 (1711). Migneul (hade) personligen aldrig varit (på godset): han hade, såsom stora herrar bruka, köpt gården obesedt. Almqvist AmH 2: 220 (1840). Snoilsky 2: 73 (1881: stora och små). Denne friare är åtföljt av stort folk, ty han har fogden själv till böneman. Moberg Rid 216 (1941). Oenighet mellan de fyra stora. ST(A) 31/7 1946, s. 6. Vår träindustris store man. SvHandordb. (1966). — jfr FORN-, FRÄND-, SLÄKT-, ÄTT-STOR m. fl. — särsk.
a) om Gud, ungefär liktydigt med: allsmäktig; särsk. i invokationer till Gud. Then stora gudz och wår frelsares Jesu Christi herligha oppenbarilse. Tit. 2: 13 (NT 1526). Så kunnen ej eller I, på samma tid, af alt hierta dyrka den stora Guden, samt tiena Mammon. Bælter JesuH 5: 496 (1759). Store Gud! hwar är den frid, som Jesus stiftade på jorden? Hagberg Pred. 1: 32 (1814). Der har naturens rika prakt / Med tusen stämmors ljud / Till min försagda tanke sagt, / Att du är stor, o Gud! Wallin FörslPs. 101 (1816). IllSvOrdb. (1955). särsk. (vard.) oeg., i om de religiösa invokationerna påminnande utrop, för att uttrycka förvåning, förskräckelse, klagan o. d., särsk. i sådana uttr. som store Gud! l. (elliptiskt) du (min) store! l. (du) store l. stora tid. Himmel du store, hvad ser jag? Se på landsvägen upp i den höga backen kommer en häst skenande. Almqvist Amor. 13 (1822, 1839). Då knackade det på dörren. — Får man stiga in? — frågade en välbekant röst. — Du min store ... det är Nissefar! — hviskade moran perplex. Topelius Sommarsjö 1: 141 (1897). Men du store, Gustaf Vasa har väl aldrig haft sin hand med Skåne? Strindberg TrOtr. 4: 135 (1897). ”Du store tid, var kommer du ifrån så här dags?” grälar mor. ”Och våt som en svabb.” Rääf Vries Bartje 117 (1937). Store Gud! SvHandordb. (1966). Store tid, utbrast han alldeles utom sig. Detta är ju något fantastiskt! Anthony Hämn. 206 (1979).
b) (numera föga br.) om mytiskt väsen o. d.
α) i uttr. den store mannen l. (elliptiskt l. substantiverat) den store, eufemistiskt, i återgivande av l. i stället för grövre svordom (ss. ”djävulen” l. ”fan” l. ”satan”). Samma gångh sadhe han att han skall taga Kirstin (till äkta) för ähn någen hvedh någet dher utaf, och sedhan gifver han modher, brödher, söster, och medh ett ord till att säga, alla samma den store mannen. VDAkt. 1662, nr 157. Jag märkte, att han började gråta; men om det var af list eller blödigt hjerta, vete den store. Almqvist TreFr. 3: 43 (1843). Den här stygga sprickan fanns nog inte för en stund sedan och vad som har sprängt upp'na vete den store! Högberg Utböl. 1: 36 (1912).
β) om mytiskt väsen. Den store anden, se ANDE IV h. Then stoora gudhinnan Dianan. Apg. 19: 35 (NT 1526). Den store Pan. SvHandordb. (1966).
c) om furste l. ståthållare l. hög ämbetsman l. befälsperson l. befattningshavare o. d.: mäktig; ofta med bibegrepp av l. mer l. mindre övergående i I 6. Hin Store Gustafs Stam. Stiernhielm Fägn. 117 (1643, 1668). RARP 4: 483 (1650; om sändebud). Fast .. (Götrik o. Rolf) i tiocka hedendoms-mörkret lefwat .. hafwa the doch varit stora och märkeliga Konungar. Verelius Gothr. 2 a (1664). Den store kurfursten (dvs. Friedrich Wilhelm av Brandenburg). SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i sg. best. o. föregånget av best. artikel, ss. efterställt stående epitet i furstetitel o. d. Alexander den store. Karl den store. Konung Gustaf Adolph, den andra och store. RARP 2: 191 (1635). (De kristna) undergingo hårda förföljelser, för sin Tro, till desz Kejsar Constantin den Store tog dem under sitt beskydd. Lindblom Cat. 9 (1811). Fredrik den stores tid. Klint (1906). Katarina II av Ryssland, vanligen kallad den stora, är en av de mest framträdande bland 1700-talets upplysta despoter. BraBöckLex. 13: 58 (1978; text till bild).
ε) (†) i uttr. stora vesiren, om (titel för) högsta ämbetsmannen i muslimska länder, i Turkiet för ministerpresidenten till 1922, storvesir. Stora Veziren i Ungern, som residerar i Buda. OxBr. 8: 511 (1645). HC11H 2: 145 (1687).
d) i uttr. de stora, om de makthavande l. de styrande l. de rika o. mäktiga (i samhället o. d.), förr särsk. om rikets adel l. magnater l. stormän; den fina l. förnäma världen, societeten. Pråla icke för konningenom, och trädh icke fram ther the store stå. SalOrdspr. 25: 6 (öv. 1536). Det synes wara mig een blind och synlöss dåårskap, / De stoor' i otrengd måål till harm och wrede reeta. Hiärne (SvNatL) 202 (1665). Min Son, kom ihåg, at en klok människa icke gärna söker sig sak med de stora. Pilgren FigBröll. 132 (1785). Richelieu emottog statsrodret med full föresats .. att göra sig och sin Konung till enrådande inom riket genom de storas tyglande .. samt Protestanternas underkufwande. Ekelund NAllmH 1: 87 (1833). Johan (utan land) rustade sig .. till krig, men den kinkiga ställning, hwaruti han stod till sitt folk, till Presterskapet och de Stora, förmådde honom att med Påfwens sändebud träda i underhandlingar. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 205 (1835). ÖoL (1852; äv. om societeten). Tolf års regering af förmyndare (under K. XI:s minderårighet) .. blef .. en tid af de storas split och de smås förtryck. Topelius Fält. 2: 132 (1856). Vad betydde en liten människa när himmelens makter drabbade samman? Det blev lätt bara en förstoring av vad småfolket kände när de store på jorden styrde och ställde. Hartman NattLys. 56 (1951).
e) [jfr motsv. anv. av fr. le grand monde, ävensom av eng. the great world] i uttr. (den) stora världen.
α) om de finare (socialt högsta) umgängeskretsarna l. det högre sällskapslivet l. samhällets spetsar, den fina l. förnäma världen, societeten o. d.; åtm. numera bl. med anslutning till I 1 b ε (o. ungefär liktydigt med: vida världen). I sanning det fattas henne intet annat, än att få wara något med i stora werlden. Riccoboni Catesby 12 (1761). Stora werldens seder. Cavallin (1876). I stora verlden talade man endast med löje om baron Mörners steg i Paris. Ahnfelt KröntRiv. 1: 143 (1887). Under denna vinter öppnade min hustru första gången vårt hus för stora världen med en bal .. (med bl.a.) sju kungliga personer. De Geer Minn. 1: 184 (1892). I det Skjöldebrandska huset hade .. (P. Wieselgren) tillfälle att se den s.k. stora världen och lära känna personligheter, som mera uteslutande rörde sig i den. Wieselgren 105 (1900).
β) (numera bl. tillf.) om förnämare o. elegantare stadsdel o. d. (där ”de stora” bor). Vackrare buketter, bättre västar, / Nya fina handskar, det förstås, ty färden / Skulle nu ju gå igenom stora verlden. Wennerberg 1: 97 (1881).
f) (†) i uttr. det stora folket, stora världen (se e α). (Sv.) Lefwa ibland det stora folket .. (eng.) To live among the great world. Serenius (1741).
g) (†) om kvinna: förnäm; mäktig (o. förmögen). (Sv.) Stor dam .. (lat.) matrona. Lindfors (1824). Gr(evin)nan .. är en mycket stor Fru .. hon är ägarinna efter sin man Sal. Statsministern Sommerhielm till gården Tomb. Bremer Brev 2: 18 (1839). Meurman (1847).
h) om familj, släkt, ätt o. d.: förnäm, fin; förr äv. om svågerskap. Han (dvs. dansken) talade om store Suågerskape, / Och wille the Swenske ther med apse (dvs. hyckla vänskap med). Svart Gensw. H 4 b (1558). (De nio trälarna) wore af stor släkt herkomne, och wore illa tillfridz med sin träldom. Verelius Herv. 158 (1672). Fryxell Ber. 1: 19 (1823; om ätt). Vi hafva svårt att nu föreställa oss, hvilka omstörtningar i de stora familjernas ställning .. (reduktionen 1680) medförde. Fahlbeck Ad. 1: 18 (1898).
i) i vissa numera obr. uttr. som betecknar att ngn är av förnäm börd l. härkomst o. d. (jfr h).
α) (vara) av stor härkomst. Denna mannen mon wara af stor herkombst och af en förtreffelig natur. Reenhielm OTryggv. 30 (1691). Hon war af stor härkomst, men ägde ingen ting. Riccoboni Catesby 58 (1761).
j) [med anslutning till I 3 a] (förr) i uttr. stora rådet, om lagstiftande l. styrande l. dömande organ (med många o. förnäma medlemmar); särsk. (i bibeln) om judarnas högsta styrande o. dömande (av landets främmande härskare accepterad) myndighet på Jesu tid, sanhedrin. Den verkställande makten (i Cisalpinska republiken) innehades af ett direktorium, den lagstiftande af två kamrar, de gamles råd på 80 medlemmar och stora rådet på 160. 2NF 5: 343 (1906). Översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus. Matt. 26: 59 (Bib. 1917). 2SvUppslB (1955; med hänvisning till Fascismens stora råd).
k) klandrande l. ironiskt, i sht (närmande sig l. övergående i I 9) med bibegrepp av högfärd l. tillgjordhet o. d.: ”fin”, ”förnäm”; äv. substantiverat i n. sg. obest., om ngt högfärdigt osv. Han har blivit för stor för att umgås med oss. Tå holt han sig för stoor at bedia och falla til fögo. Murenius AV 468 (1660). Fru Rangsiuk .. Jag .. (har) aldrig funnit något wederstyggeligare, än när en Menniskia .. tracktar efter .. at giöra sig stor öfwer andra, som äro så goda som hon. Modée FruR 7 (1738). Generalamiralinnan .. ville (antingen) visa sig stor eller ock hade ett ganska svårt och tungt konversationsgenie. Tersmeden Mem. 5: 178 (c. 1790). Nu har han blifvit så stor att han ej känner sina gamla vänner. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vara stor i sina egna ögon. Meurman (1847). Stort skall stort vara, och så tyckte vi, några stycken, att en sådan (fin) dam inte kunde gå hem i dag utan musik. Hvarför vi lejde den här Slarf-Lasse att gå före henne med säckpipan ett tag. Högberg Vred. 2: 331 (1906).
l) i överförd anv., med sakligt huvudord (jfr e, h, i α, j); särsk.: som är utmärkande för l. har avseende på l. tillhör (personer av) hög samhällsställning; särsk. (med inbegrepp av I 4) om högtidsklädsel o. d.: som utmärkes av stor (se I 4 a) elegans l. ståt o. d.; särsk. i uttr. stor toalett, stor parad, stor paraddräkt (förr), se resp. huvudord. Jag (Scipio) kände, att jag, utan skicklighet, i Rom ej kunde uppstiga till de stora embeten, som jag eftertraktade. Rosenstein 3: 212 (c. 1790). Drottning Christina infann sig i stor gala, i kröningskjol och med krona på hufvudet. Sturzen-Becker 2: 166 (1861). Ambassadeuren .. fördes i åttaspänd vagn .. till slottet; vid hvardera hästen .. en stallbetjent och kring vagnen sex kongliga lakejer, alla i stort livrée. Hellberg Samtida 7: 102 (1872). Alla samqväm i de stora husen i Wien ega ståten af små hofcirklar. Tegnér Armfelt 2: 106 (1804). Gumman hade tjänat på många stora ställen i ungdomen. Lagerlöf Holg. 2: 42 (1907). Klädd i stor uniform. SvHandordb. (1966). — särsk. i fråga om levnadssätt l. levnadsstandard l. livsföring o. d., eg.: som tillhör l. anstår l. tillkommer ”de stora”, som överensstämmer med hög ställning; fin l. förnäm o. d.; vanl. med inbegrepp av I 3: överdådig l. frikostig l. slösaktig o. d.; förr särsk. dels i uttr. föra stor stat, se STAT, sbst.3 I 3 b, dels i uttr. (leva) på stora viset o. d., (leva) som (det tillkommer l. anstår) ”de stora” osv., (leva) förnämt l. överdådigt l. flott o. d.; äv. ss. adv. Men bo de ey på det urgamla stora wiset / Så bo de doch så wäl som någon i Paris. Runius (SVS) 1: 285 (1713). (Sv.) Lefva på stora viset .. (t.) nach Art der Grossen, herrlich leben. Möller (1790). Där går allting stort till. Weste (1807). Stort ska dä vara; flugor ska di äta, fast di intä har smör te steka dom i. Granlund Ordspr. (c. 1880). När här var bröllop, hade också tiggarne goda dagar, ty .. ett sådant gille (räckte) en hel vecka och gick stort till. Wigström Folkd. 2: 129 (1881). Högt lefnadssätt och stora vanor äro en graf för äktenskaplighet. Fahlbeck Ad. 2: 149 (1902). — särsk.
α) i uttr. föra l. hålla (ett) stort hus, se HUS 5 b, c γ. Uti Stockholm höll .. (Karl Knutsson Bonde) ett stort och lysande hus. Fryxell Ber. 2: 157 (1826). Wetterbergh Selln. 70 (1853: föra).
γ) i uttr. leva stort, leva på stor fot, leva högt. Dalin Arg. 1: 72 (1754). Det är en ädel och hederlig man, blott han icke lefde så stort. Hagberg Shaksp. 7: 44 (1849). En adelsfamilj levde stort så länge det gick (i Polen). Boheman Vakt 1: 216 (1963).
ε) i uttr. i stor stil (jfr I 1 b χ slutet, 6 c α, 7 b) l. i den stora stilen, i uttr. som betecknar att ngn för ett överdådigt liv l. lever högt o. dyl. l. att ngt är flott l. storslaget o. d. En middagsmåltid i stor stil. PT 1897, nr 264, s. 3. Dogcarten svängde upp framför dörren i stor stil. OdödlUngdB 3: 38 (1937). Hans livsföring går i den stora stilen. SvHandordb. (1966).
ζ) (†) i uttr. på stort vis, eg.: på ett sätt som anstår l. höves en storman, generöst l. storslaget. (Refr fick ett skepp för en guldring.) Thetta är på stort wijs betalt, sade Refr. Verelius Gothr. 52 (1664; isl. orig.: all stormanliga).
η) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest., dels i uttr. slå på stort, förr äv. slå stort på, se PÅ III 2 h, dels i uttr. bjuda på stort, bjuda flott l. överdådigt o. d. Rydberg Frib. 210 (1857: slå på stort). Cavallin 2: 635 (1876: slå stort på). En äldre kollega till mig firade sin femtioårsdag och bjöd på stort. Ahlin GillGång 261 (1958).
ϑ) (†) i uttr. vilja stort ut (jfr I 8 g η), eg.: vilja leva på stor fot, vilja leva högt o. d. Hwad är thet för en slem osed .. At wilja stort och bredt vt, fast man sticker i djupesta armod och lägerwaller. Sahlstedt Hoffart. 122 (1720). (Biskopen, som sugit ut prästerskapet) Får skarpt bref ifrå Konungen med hot. Hwar af han swimmer, och faller i golff som wore han sten död. Biskopinnan, såsom adel, wille stort vt, (men) låter (för att inte väcka misshag l. anstöt) samma qwell begrafwa honom i tysthet, vtan klang, vtan song. Swedberg Lefw. 205 (1729).
6) som på ifrågavarande verksamhetsområde o. dyl. l. i fråga om förstånd o. d. (tillhör dem som) klart överträffar andra, (synnerligen) framstående l. lysande l. överlägsen; ofta närmande sig bet.: berömd l. känd l. hedrad; särsk. om person som uträttat (l. uträttar) ngt förtjänstfullt (t. ex. verkat (l. verkar) ss. banbrytare l. talesman för en idé l. kulturströmning l. ss. läromästare för en riktning inom vetenskap, konst l. politik o. d.); äv. dels om djur (se e), dels med sakligt huvudord (se c); stundom svårt att skilja från I 7 (ngn gg äv. från I 5 l. 9). En stor skald, vetenskapsman, kompositör, statsman, general. Ett stort geni, snille. Han var (en) stor kännare av romersk litteratur. Han kan bli något stort (jfr c). En stor ande, se ANDE VI 1 a. En stoor prophete är vpkommen ibland oss. Luk. 7: 16 (NT 1526). Läkiarens konst vphöyer honom, och gör honom stoor när Herrar och Förstar. Syr. 38: 3 (Bib. 1541; Apokr. 1921: bland stormän är han hedrad). Bergklint MSam. 2: 329 (1792; om statsman). Lektor Z. var .. en stor latinare, och för dem, som ville lära sig något, äfven en god undervisare. Ödman VårD 1:42 (1884, 1887). Snille, insikter, själfförsakelse eller någon af de egenskaper, som dana en stor man. De Geer Minn. 1: 178 (1892). Ingen är stor inför sin kammartjänare. Harlock (1944). Den moderna satskalkylens grundare är den store tyske logikern Gottlob Frege. Wedberg NLog. 1: 14 (1945). Är du stor nu, Pernilla Wahlgren (en sångartist)? DN 18/11 1987, s. 20. — jfr BRAGD-, DÅD-, FREJD-, HJÄLTE-, NAMN-STOR m. fl. — särsk.
a) (ngt ålderdomligt) i uttr. stor i ngt, (synnerligen) framstående i ngt; som är stor o. visar l. ådagalägger detta i ngt. (Herren är) Stoor j rådh och mechtigh j gerningom. Jer. 32: 19 (Bib. 1541). Stoor i gerningarna. Linc. Xx 1 b (1640). Han är en grundlärd Man, stor både i Latinen och Grekiskan. Björnståhl Resa 1: 10 (1769). Här gjorde jag bekantskap med en mig förut obekant Nederländsk mästare Dietrich, som syntes mig stor i landskap. Geijer Minn. 159 (1825, 1834). Du, Herre är .. stor i nåd mot alla som åkalla dig. Psalt. 86: 5 (öv. 1888).
b) sport. i uttr. stor grabb, benämning på idrottsman l. idrottskvinna som är innehavare av ett hedersmärke som tilldelas idrottsman osv. som uppnått viss minimipoäng efter i olika idrotter varierande beräkning för placering i internationella mästerskap o. för segrar i svenska mästerskap o. landskamper (i fotboll, ishockey m. fl. lagidrotter för deltagande i visst antal landskamper). NFSportlex. 6: 645 (1946). BonnierLex. (1966).
c) med sakligt huvudord, särsk. liktydigt med dels: lysande l. framstående l. storslagen o. d., dels: berömd l. ryktbar l. (med anslutning till I 5) förnäm o. d., dels: berömmande, smickrande (se γ), dels: vördad; särsk. om namn l. snille (se d. o. 3). Iagh skal welsigna tigh (Abraham), och göra tigh itt stoort nampn. 1Mos. 12: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: göra ditt namn stort). Nästa sommaren .. war .. (kung Rolf) i härnadt i Westrahafwet, och fick thär mycket godz och itt stort nampn. Verelius Gothr. 162 (1664). Den höghjärtenhet, hvarmed Konung Ludvic den XIV har gjort sin Regering stor och vördad. Schönberg Bref 2: 400 (1778). Ett stort, ett mäktigt snille förborgas / Under en slät figur. Adlerbeth HorSat. 10 (1814). (1700-talet) var med alla sina lyten ett stort tidehvarf .. som i sin uppgång .. såg Newton och Leibniz och i sitt fortskridande Linné och Kant, Rousseau och Diderot, Göthe och Schiller. Rydberg i 2SAH 56: 5 (1879). Skaffa sig ett stort namn i litteraturen. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) i uttr. i stor stil (jfr I 1 b (χ slutet), 5 l ε, 7 b), storslaget l. överlägset l. imponerande. Mc Master började (gångtävlingen) i stor stil och höll säkert 10 meters ledning under de tre första varven. SvD(L) 1924, nr 190, s. 8. (Skidlöparen E. Alm) kunde icke hindra Oskar Lindberg, som för dagen åkte i stor stil, att slå honom med fyra och en halv minut (i tävlingen). IdrBl. 1925, nr 27, s. 5.
β) [av fr. grand vin] (i sht i fackspr.) i uttr. stort vin, vin av högsta kvalitet (o. i hög prisklass), berömt vin. Stora viner. Östergren (1946). Vinets historia. Stora årgångsviner från homerisk tid till våra dagar. Andersson Allen VinH (1964; boktitel). Verkligt stort vin i hög prisklass (brukar betecknas med 4 stjärnor). Linné Johnson Vinlex. 1989 2 (1988).
γ) [med anslutning till I 7] i uttr. stora ord (jfr I 9 f), smickrande l. berömmande ord. (Sv.) Stora ord .. (Fr.) Paroles flateuses. Flatterie. Cajolerie. Nordforss (1805).
d) ss. förled i ssgr med efterled bestående av verb (l. p. adj.), liktydigt med: skickligt l. utmärkt l. lysande l. framgångsrikt l. i stor stil (se c α); se STOR-LÖPANDE, -SPELA m. fl.
e) om djur som är framstående l. skickligt i visst avseende; särsk. ss. förled i ssgr (se STOR-TRAVARE m. fl.).
7) [delvis med anslutning till I 6, 8 (e)] om person, karaktär, tanke, handling o. d.: höjd över det vanliga l. triviala l. jordbundna, upphöjd; höjd över allt lågt o. småaktigt, storsinnad, ädel, nobel, sublim; som visar resp. vittnar om karaktärsstyrka, själsstyrka, högsinthet, storslagenhet l. god moral o. d.; äv. dels substantiverat, dels ss. adv. O huru stoor är then som wijs är. Syr. 25: 10 (öv. 1536). Riksens menige Ständer .. bekiänna, det Hans Kongl. Höghet .. genom store egenskaper ock tappre Actioner, giordt sig til des odödelige Beröm hela Werlden bekant. PH 1: 142 (1720). Du okända yngling .. Gå och fullborda det stora öde, hwartil du synes wara född. Mörk Ad. 1: 13 (1742). At wara stor i lycka, är hwar mans fola (dvs. sed); men at wara stor under wederwärdighet och motgång, är Hjeltars frägd och kännetecken. Tessin Bref 1: 70 (1751). Det fanns starka skuggor i hans inre .. men de voro blott skuggor. Hans verkliga natur var ädel och stor. Hwasser VSkr. 1: 25 (1852). En stor själ i en bräcklig kropp. SvHandordb. (1966). — jfr HUG-, SINNES-, SJÄLS-STOR. — särsk.
a) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest. o. best., ss. (ofta sammanfattande) beteckning för sådant som är upphöjt l. sublimt l. ädelt l. storslaget l. (allmännare) fantastiskt o. d. samt i vissa närstående anv. där stort (snarast) har adverbiell l. adjektivisk bet.; ss. adv. särsk.: storslaget l. sublimt l. högstämt o. d. Fruchta Herran, thet är mechta stoort. Judit 16: 16 (Bib. 1541). Tänka Fritt, är Stort; Men tänka rätt, är Större. Thorild (SVS) 4: 2 (1794). Lätt är för den, som inga högre syften har / Att akta andras minsta rätt .. / .. Men den som vill det stora, den som ljungat ut / Med fyrspannsvagnen bland de täflande och vill / Eröfra segerkransen, har en annan lag. Runeberg (SVS) 6: 146 (1863). Ord, som icke i och för sig klinga stort eller trolskt .. men som måla snabbt. Söderberg 10: 270 (1903). Jag blev så betagen av .. (tidningsartikeln) att jag .. fick tårar i ögonen .. Jag kände hur det skrivna sköt som vågor genom mig .. Det är stort, sa jag högt till mig själv. Lo-Johansson Förf. 90 (1957). Jag har ofta tänkt att det måste vara något stort att ge glädje och tröst till så många människor (som Fröding gjorde i sin diktning). Delblanc Gunn. 103 (1978). — särsk.
α) (numera föga br.) ha något stort, kännetecknas av ett upphöjt osv. tänkesätt l. handlingssätt o. d. (Historikern F. Carlson) hade något stort, ej blott såsom vetenskapsman och såsom offentlig personlighet, utan äfven såsom enskild, såsom menniska och såsom kristen. Rundgren i 3SAH 2: 125 (1887).
β) i uttr. tänka stort om ngn l. ngt, ha höga tankar om ngn l. ngt, ha högtflygande planer för ngns l. ngts räkning o. d. (G. III) vågade tänka stort om fäderneslandet. Geijer I. 2: 66 (1826). Men sonen hade han alltid tänkt stort om: ”han ska göra't!” Östergren (1946).
γ) (†) i uttr. skriva stort om ngn, skriva uppskattande l. berömmande l. ”vackert” o. d. om ngn. Hans Excellence (Tessin) skref så stort om mig, at jag verkeligen blygs. Loefling Resa 35 (1752).
δ) (†) i uttr. bli stort i ngns själ, ngn blir uppfylld av en sublim känsla l. tanke o. d. Lät nu och i min själ bli stort, / Som du (dvs. den helige Ande) och tusend gångor gjordt, / At Gud är min — och jag hans bror, / Ehwad jag tror ell' intet tror. Rutström SionNSång. 46 (1778).
b) om (delvis med anslutning till I 6) poesi l. konst l. stil (jfr I 1 b (χ slutet), 5 l ε, 6 c α) o. d.: storslagen l. upphöjd; högstämd; särsk. i uttr. det stora skådespelet, om tragedin. Stora ord, se ORD, sbst.2 3 b; jfr I 9 f. Wallin i 2SAH 13: 175 (1828). Det första och nästan det enda, som .. (C. A. Ehrensvärd) yttrar om Paris .. är att Pigal, den namnkunnige bildhuggaren, icke sökt den stora smaken. Franzén Minnest. 3: 147 (1833). (Lamartines) sång .. är, såsom alltid den stora poesien, ett tankfullt barn af spiritualismen. PT 1882, nr 212 A, s. 3. Den stora patetiska stilen behärskar Poggio (Bracciolini) med all sin vana vid kåseriet dock äfven förträffligt. Söderhjelm ItRenäss. 133 (1907). Under det stora dramats senare period (i Engl.) är publiken inte längre belåten med att få bearbetningar av gamla stycken utan vill jämt ha nytt. Sylwan (o. Bing) 1: 264 (1910). Med det tragiska slut, som .. (Topelius) hade indiktat, höjde .. (dikten) sig till stor ädel konst. Lagerlöf Top. 179 (1920). (Skådespelaren Ivar Nilsson) har .. uppburit betydande roller mest inom det stora skådespelet och den klassiska komedien. 2NF 37: 764 (1925). Churchills stil är icke överträffad i modern engelsk prosa; den höjer sig till stor poesi, när så skall vara. Hagberg VärldB 129 (1927).
d) (†) om ed: som avgives vid det som är högt o. heligt, dyr (se DYR, adj. II 3 b), hög (se HÖG, adj. 14 c); vanl. med bibet. av I 8 a. Med stoora eedher giffues .. (djävulen) stoor tilfelle til at blanda ther ondt emellan. OPetri Kr. 112 (c. 1540). En stoor eedh war gången. Dom. 21: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: dyr). Dher opå (dvs. Sigismunds löfte att icke bryta stilleståndet) hafver Schmellingen giordt för migh store och höghe edher. JDelaGardie i OxBr. 5: 276 (1624).
f) i fråga om skönhet i naturen o. d.: storslagen l. mäktig l. imposant. Vägen ifrån Neapel til Salerno och trakten til la Cava är vacker på et stort sätt, man blir lycklig at se verlden bebodd. CAEhrensvärd (SVS) 1: 68 (1782). Du gud, hvad dagen kommer grant och stort! Heidenstam Vallf. 92 (1888).
8) viktig l. betydelsefull; ofta dels med bibet. av I 7 b (l. I 6 c), närmande sig bet.: sublim l. (se d) högtids- o. dyl. l. lyckosam l. glädjande l. förträfflig, dels med bibet. av I 3: viktig l. betydelsefull o. omfattande l. långtgående, dels med bibet. av I 4, särsk. närmande sig bet.: märklig o. d. (se e); äv. i pregnantare anv., närmande sig bet.: som överträffar allt annat av samma slag, verkligt viktig l. framträdande l. betydelsefull. Försee tina dotter så haffuer tu giort een stoor gerning. Syr. 7: 25 (öv. 1536; Apokr. 1921: viktigt värv). Sådanne gamble Clåsterbref, af hwilka man kan hämta en stoor uplysning uti månge stycken så wäll Historien som antiquitets wärket angående, måge blifwa hijt till Stockholm förde. Schück VittA 4: 99 (i handl. fr. 1693). Det syntes klart för alla, Svensk som Finne, / Att stora planer hvälfdes i hans sinne. Runeberg 2: 115 (1846). Der (dvs. vid barndomshemmet) han (dvs. Linné) lekte — der han älskat hvarje liten tufva grön, / Kärleken till hemmets torfva fostrat först de stora rön. Snoilsky 1: 299 (1878). Defoes bok (dvs. Robinson Crusoe) .. har blivit en av de stora ungdomsböckerna. Sylwan (o. Bing) 1: 373 (1910). Få sitt livs stora roll. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) om angelägenhet l. ärende o. d.: maktpåliggande; särsk. i uttr. den stora politiken, om politik som rör viktiga frågor, storpolitik; äv. (o. numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) övergående i bet.: utmärkt l. förträfflig, i uttr. det vore en stor sak, om (osv.), det vore utmärkt l. förträffligt, om (osv.). I saa stora sak(er) skulle han gaa lagh sielff tolffte. OPetri Tb. 127 (1526). Thet vore een stoor saak, om vij emot licenternes abrogation (dvs. avskaffande av tullavgifterna) kunde erholla een cittadell der i staden (Riga). RP 6: 191 (1636). In i Hessen spordes snart stora tidender från riksstaden. Grefven af Solms hade .. kastat rådsherrarne i tornet. Cederschiöld Riehl 2: 72 (1878). Den stora politiken, som i högsta instans bestämmer de små staternas öde. SvH 8: 269 (1905). Herr Eskil, som hade många stora ting att omhändertaga, låg jämt borta på resor. Lagerlöf Troll 2: 86 (1921). Bägge (dvs. Seneca o. Cicero) höra de till det sällsynta slag av litterära personligheter, som spelat en stor politisk roll. Grimberg VärldH 4: 395 (1930); jfr ROLL, sbst.1 3 b. — särsk.
b) (numera föga br.) i uttr. föra det stora ordet, i samtal l. förhandlingar o. d.: göra sig starkt gällande. Han är alldeles uppledsen på det politiska gyckelspelet och på de yrkespolitici, som numera föra det stora ordet i Frankrike. GHT 1895, nr 258, s. 2.
c) om skäl, anledning (förr äv. orsak), bevis o. d.: tungt vägande, viktig; god; numera i sht i förb. med negation ss. uttr. för en ringa l. obetydlig grad. Thetta (dvs. ett förräderi) war och een stoer orsaak hwi Her Götstaff .. lett samma Clöster i grund förstöra. Svart G1 65 (1561). Runius (SVS) 1: 4 (c. 1709; om bevis). Utvecklingen af det folkbegär att samstyra med regenten, som du (E. G. Geijer) med så stort skäl tadlar, kan här (i regeringsformen) med framgång hejdas och bekämpas. HT 1915, s. 179 (1834). (Sv.) Det är inte stort skäl (i det) (eng.) there is not much reason for doing so. Harlock (1944).
d) om tid(speriod) l. händelse: viktig l. betydelsefull o. d.; särsk. med bibet. av I 7: som präglas av särskild festglans l. högtidlighet l. upphöjd stämning l. rika l. lyckosamma upplevelser o. d., ofta liktydigt med: högtidlig, högtids-; äv.: som präglas av stor ryktbarhet l. berömmelse l. lysande prestationer l. bedrifter o. d., stundom liktydigt med: storhets-. Jesreels dagh skal wara en stoor dagh. Hos. 1 (”2”): 11 (Bib. 1541). Ausburgiske Bekännelsen eller Augustana Confessio, hvilken af Churfurstar och Städer bleff öfwerandtwardat Keyser Carl den fämte, på then stora Rijkzdagh i Ausburgh. KOF II. 2: 5 (c. 1655). Romarnes Heliga Böcker .. förutsade tilkommande ting, och rådfördes wid stora eller wådliga tillfällen. Bergklint MSam. 2: 269 (1792). Denna tid (15—1600-talen) var Turkiets stora tid i Europa. Svedelius Statsk. 3: 28 (1869). En stor dag, som han aldrig glömde, var den, när han hade råd att köpa sig en häst. Sandström NatArb. 1: 189 (1908). SvD(B) 1943, nr 116, s. 8 (om studentexamensdagen). Det var ett stort ögonblick i hans liv. SvHandordb. (1966). — särsk.
α) övergående i l. närmande sig bet.: lyckosam l. lyckad l. framgångsrik; särsk. om dag. Det svenska alpina landslaget hade med Ingemar Stenmark i spetsen en stor dag. Sista kvällen (i Monte Carlo) .. hade pappa en stor afton, han sprängde banken. Bonde Sant 55 (1934). Arrangörerna hade .. en stor dag. Vädret var strålande och loppen åskådades av rekordstor publik. IdrBl. 1955, nr 48, s. 4. Kvaltävling (i orientering) blev stor svenskdag .. Svenskarna tog hem segrar i tre av de fyra grupperna. SDS 2/9 1983, s. 33.
β) (i bibeln o. bibelpåverkat spr.) i uttr. den stora dagen o. d., om yttersta dagen, domedagen. The englar, som icke behöldo theras förstadöme .. them förwaradhe han medh ewogha boyor vnder mörkret, till then stora daghsens doom. Judas 6 (NT 1526). En hemlighet, som först på den store dagen lärer bli Er uppenbarad. Dalin Arg. 2: 323 (1734, 1754). Wallin FörslPs. 327 (1816).
γ) om högtid(sdag) l. helg(dag) l. dyl. De tre stora högtiderna, dvs. jul, påsk o. pingst. Stor sabbat, se SABBAT 1. Folcket j landena som för Herran kommer på the stora Högtijdher. Hes. 46: 9 (Bib. 1541). På store helghedagar, Juull, Nyåhr, Påscha, Pingesdagh och Midhsommars dagh, skole .. (de fattiga i hospitalet) få een godh steek öfwer theras waanligha rätter. Rudbeckius Kyrkiost. 58 (c. 1635). På Söndagar och the tre store åhrsHögtijder, samt allmänne store Bönedagar, skal i Städerne hållas Ottesång, Högpredikan och Aftonsång. Kyrkol. 2: 3 (1686). På Store Högtijdes Dagar, såsom förste Dag Juhl, Påsk och Pingst, måge inga Bröllop hållas. Därs. 14: 2. Du stora dag, du sälla dag, / På hwilken himlens wälbehag / Ännu besöker jorden! Ps. 1819, 55: 1. Palmsöndagen inleder den s. k. stora eller stilla veckan (dymmelveckan). Hellerström Liturg. 69 (1932).
e) om tecken, ting, under o. d., övergående i l. närmande sig bet.: märklig l. fantastisk l. underbar o. d.; förr äv. (med anslutning till I 6 c) i uttr. göra ett stort verk o. d., uträtta en förnäm bragd l. bedrift osv., utföra ett storverk. Falske Christi och falske propheter skola vpkomma, och skola göra stoor teekn och vijdhunder. Mat. 24: 24 (NT 1526). 1Mos. 45: 7 (Bib. 1541; om under). Nu tacker Gud alt folck med hiertans frögd och gamman / För store ting, them han giör med osz allesamman. Swedberg Ps. 1694, 1: 527. (Sv.) Förrätta ett stort värk .. (lat.) Magnum opus perficere. Schultze Ordb. 5093 (c. 1755). Man (råkar) ock i de gamla Sagor mycken troldom, Resar, ofantliga djur, ormar och andra widunder, jämte otroliga stora wärk och obegripeliga hjeltedater. Lagerbring 1Hist. 1: 16 (1769). — särsk. (†) om berättelse o. d.: (lång l. omfattande o.) fantastisk o. d. Och hade .. (bärsärkarna) händt then wåda, att the hade drepit sina menn, och fördärfwat sin skep. Och ginge stora sager om them. Verelius Herv. 47 (1672).
f) (†) i uttr. göra en sak stor, göra ngt viktigare l. betydelsefullare än det är, uppförstora ngt. Serenius (1741). ÖoL (1852).
g) mer l. mindre substantiverat l. adverbiellt; särsk. dels i n. sg. obest., i antitetisk förb. med litet (jfr I 1 b υ β'), om ngt som är viktigt l. betydelsefullt (i motsats till ngt oväsentligt), dels i uttr. i det stora, om ngt som är viktigt l. betydelsefullt; stundom svårt att skilja från I 7 a; i sht i α o. β. Halt thet icke ringa ware sich litet eller stoort. Syr. 5: 15 (öv. 1536; Apokr. 1986: i stort eller smått). Min fadher gör intet huarken stoort eller litet, thet han icke oppenbarar för mijn öron. 1Sam. 20: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: viktigt). (Sv.) i det stora (lat.) in magnis rebus. Cavallin (1876). Inför grafven och evigheten sjunker det lilla eller stora, som en menniska varit, gjort, talat och skrifvit, tillsammans till .. en försvinnande dunst. PT 1912, nr 217 A, s. 3; jfr I 7 a. Vara trogen i det stora som i det lilla. Auerbach (1913). — särsk.
α) [jfr I 1 b ξ] i uttr. för att beteckna helheten l. huvudsaken l. det väsentliga o. icke (oviktiga) detaljer l. för att uttrycka ett förbehåll i ett uttalande om en helhet l. ett helhetsintryck, särsk. dels i uttr. det stora hela, dels i uttr. i (äv. på) det stora hela o. d., se HEL, adj. 4 p ζ (jfr β). Aksentläran .. är .. mera umbärlig (än ljudläran), och därför mindre utförd: alltid med blicken på det stora hela. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885).
β) substantiverat i n. sg., i uttr. i (förr äv. uti) stort (jfr I 3 a τ) (äv. i stort och helt), l. adverbiellt, särsk. i uttr. för att beteckna att ngn betraktar l. bedömer ngt l. handlar utan hänsynstagande till (oviktiga) detaljer utan tänker på det väsentliga l. huvudsaken; ofta i satsförkortning utan huvudord, i sådana uttr. som (i) stort sett (äv. taget), sett till det hela l. i ett större sammanhang l. utan hänsynstagande till detaljer l. i allt väsentligt l. i sin helhet l. i stora drag l. på det hela taget l. praktiskt taget l. väsentligen (jfr α). (Jag, Tessin, har) med all möyelig flijt j stort utharbetat alla Planer .. utaf Eders Kongl: May:ttz Slott. SthmSlH 2: 69 (cit. fr. 1704). Darwin tyckes i stort och helt så nöjd med den syn på tingen, till hvilken han kommit. Quennerstedt Agnost. 35 (1888). De rädda barnen äro till sin intelligens i stort taget lika ofta över som under medelmåttan. PopVetAfh. 32: 7 (1909). Stort sett är det ju likgiltigt för världsutvecklingen som sådan vem som bidrar till densamma. Didring Malm 2: 128 (1915). Gustaf Adolfs krig mot Polen i Preussen kom i stort sedt att inskränka sig till en ockupation af kusttrakten. HT 1918, s. 108. Kanslichefen (i rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap) utövar tillsyn över kansliets verksamhet i stort samt ordnar och leder arbetet inom allmänna avdelningen. SFS 1937, s. 573. Klimatets inverkan på lokaliseringen (av yrkesmässig trädgårdsodling) i stort kan man tänkas få fram genom att räkna antalet handelsträdgårdar inom varje klimatzon. Ymer 1950, s. 41.
γ) ss. förled i ssgr med efterled bestående av adj. l. verb (l. med sådana ord samhöriga substantiv), liktydigt med: i stort (i bet. β); se STOR-TYCKARE.
δ) (†) i opers. uttr., (närmast) med bevarad adjektivisk funktion.
α') icke vara stort om ngt, för att beteckna att ngt är av ringa betydelse. Lenæus Hübner 38 (1726).
β') icke vara stort åt att (göra ngt), vara av ringa betydelse att (göra ngt), icke spela ngn roll att osv. Dhet är inthet stort åth att kunna dhe lingvas (dvs. hebreiska o. syriska). ConsAcAboP 2: 302 (1661). At man tahlar om Griffter, Grippter, Grafwar, är ey stort åth, dy alla kunna see at de orden äro af gröpa, gräfwa, grawa, men .. at wij skole en gång dijt, det är wist af stor importance. Dijkman AntEccl. 58 (1678, 1703).
ε) (†) substantiverat i n. sg., i uttr. vara ett stort, vara en stor sak, vara viktig l. betydelsefull. HC11H 3: 92 (1692). Därs. 96.
ζ) (†) substantiverat i n. sg., i uttr. ha stort i sinnet, ha viktiga planer o. d. i sinnet, planera ngt viktigt. Fienden vedh Moselen ligger ähnnu stilla; man säger fuller att han skall sterkia sig och haffva stoort i sinnedt. AOxenstierna 7: 104 (1632).
η) (†) ss. adv., i uttr. vilja stort ut (jfr I 5 l ϑ), sikta mot höga mål, sätta målet högt. (Eng.) To aim at high things or great matters .. (sv.) wilja stort ut. Serenius (1734, 1757; under high).
9) [eg. specialfall av I 5] om person: som uppträder överlägset l. skrytsamt o. d. (mot andra), högdragen l. dryg l. högfärdig l. inbilsk l. uppblåst l. viktig l. bred; högmodig l. stolt; äv. (med anslutning till I 5 l slutet): som lever högt, ostentativt spendersam; äv. om ngt sakligt: som vittnar om överlägsenhet osv.; äv. ss. adv. Herre vplöfft offuer oss tins andletes liws / Ther tu frögd med giffuer vthi mitt hierta, men the warda store när the korn och must för sich haffua. Psalt. 4: 8 (öv. 1536). Sådane store officerer slechtta store herrer, före penningetunge regementen, vele före förstligtt ståndh och därjemptte sticke up månge penninger; till tiänsten ähre de lathe. AOxenstierna 6: 68 (1631); jfr I 5 k. (De uppåtsträvande) söka förträdet genom braskande och stort upförande. Dalin Arg. 1: 74 (1733, 1754). Alt hvad som hände .. teknade hon .. up i sin Calender .. hon sjelf var stor öfver de samlade årgångarne af denne Calender. Eurén Kotzebue Orth. 2: 31 (1794). Prinsarne voro så stora af sig, att de låtsade som de icke sågo (brodern). SvFolks. 1: 283 (1849). Eubulos. (Konungen skall) I kraft och fägring träda vapensmyckad fram. / Leontes. Stort är ditt tal om vapen. Runeberg (SVS) 6: 225 (1863). Du ska vara lagom stor! Lundh EvLustg. 27 (1928). IllSvOrdb. (1955). — jfr SKRYT-, SMÅ-STOR. — särsk.
a) (vard.) i uttr. göra sig stor (över, äv. med l. på ngn l. ngt), skryta l. brösta sig (med l. över ngt) l. göra sig viktig l. yvas (över ngt) l. prunka (med ngt); i sht förr äv. i uttr. göra sig stor att (osv.), skrodera om att (osv.). Sådant letferdightt .. tall för (den försumlige kamreraren) .. och gör sigh så bredh och stor att ingen skall vara Hanss K. M:tt så trogen .. som han. OxBr. 5: 301 (1624). At tala Latin der hafwer jag försyn före, ty det skulle see så ut, som wille jag giöra mig stor dermed. Lagerström PolKannstöp. 28 (1729). Göra sig stor .. med ord. Lindfors (1824). Gör dig icke så stor! Dens. En menniska, som nöjer sig med att qvarstå i sina tvifvel, en menniska, som kanske icke blott öppet uttalar dessa och vill göra sig stor öfver dem, utan till och med (osv.). Modin Pascal 6 (1890). Cannelin (1921).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. (vara l. bliva) stor på (förr äv. uppå) sig, äv. stor på det (förr äv. stor på saken l. stor på), (vara l. bliva) överlägsen l. skrytsam l. storordig l. högdragen l. högfärdig l. inbilsk l. viktig; (vara l. bliva) högmodig l. stolt; (vara l. bliva) spendersam l. rundhänt (se d. o. a); förr äv. dels i uttr. vara stor nog på sig själv att (ngt skall ske), vara inbilsk l. självsäker nog att tro att (ngt skall ske), dels i uttr. stor på att (ha gjort ngt), högmodig l. stolt (över) att (ha gjort ngt). Schroderus Dict. 166 (c. 1635: på). Bonden är stoor nok på sig siälf, att hans upsåt skal gå fram och predikanternar stå tilbaka, och skämmas. VDAkt. 1665, nr 380. Är det sant at din Son är blefwen Borgmästare? .. Låt nu see at du icke blifwer stor uppå dig. Lagerström PolKannstöp. 72 (1729). Det gamla fruntimret är prostinna och ser ut att vara litet stor på. Zeipel Set. 3—4: 23 (1847). Hvarenda dalakarl är stor på / Att hafva hjelpt dig (dvs. G. I) göra landet fritt! Hedberg Dagen 124 (1863). Walter var stor på sig öfver (kälken) Pukkis meriter. Topelius Läsn. 3: 10 (1867). Vårt myckna fjäs och fjäsk från första stund / gjort henne stor på saken. Dahlgren Moreto 72 (1873). Han är lika stor på sig som han varit. Berndtson (1880). Nu stodo pojkarne där, midt på vår egen gård och voro stora på sig och skräflade och ljögo litet till husbehof. Ahlgren Papir. 139 (1901). Mågen var rik och stor på det, han höll gästabud med sina vänner. Hedén Ringmur. 175 (1945).
c) [med anslutning till I 5] (†) i uttr. store Hans o. d., ss. nedsättande benämning på hög l. mäktig l. övermodig man, kaxe, översittare o. d.; jfr HANS 2 a. VDAkt. 1781, nr 392. At härma käranden, och göra sig til store Hans, är för .. (svaranden) et så främmande göremål, som tungemål. Därs. nr 588.
d) (numera föga br.) i uttr. stor till mods, i sht förr äv. i hågen l. i sitt sinne o. d., högdragen l. högfärdig l. högmodig o. d. Iag må bekänna, iag war en iungfru, som war tämelig stor i mit sine och dÿr på mina warer, at then, som wile hafwa dem, han skule inte läta göra nar af sig. Horn Beskr. 53 (c. 1657). Mycket gods, stor till mods. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr HUG-STOR.
e) (†) i uttr. stort mod l. sinne l. hjärta (jfr I 10), högdraget sinne, förmätenhet l. högmod; högfärd; stolthet; jfr MOD, sbst.1 1 d β β', o. SINNE, sbst.2 7 f; stundom svårt l. omöjligt att skilja från I 10. Han hade stoort sinne, och liten fornufft, Ther fore dristade han mykit på sich sielff och .. forachtade andra. OPetri Kr. 58 (c. 1540). Smått folck haar och stoort hierta. Grubb 463 (1665). Smått folk stoort mood. Därs. 737. Smått folk har ofta stort sinne. Granlund Ordspr. (c. 1880).
h) i sådana uttr. som (vara) stor i mun(nen) l. (vard.) truten (äv. sin trut) l. krävan, förr äv. säcken, (vara) storordig l. övermodig l. dryg l. skrytsam o. d. Min (dvs. komministerns) Hustru .. säger, skall nu (kyrkoherden) här Jören Råda öfuer wår lägenheet så ähr thet ondt at wara Bisp, och Här Jören blifuer för stoor i säken. VDAkt. 1659, nr 326. Murenius AV 439 (1660: mun). Hwad? står du och är stor i munnen. Lagerström Molière Gir. 15 (1731). Om Herren tager bort sin hand, så är bestäldt. / Här är tå intet åt, at wara stor i kräfwan. Kolmodin QvSp. 1: 424 (1732). Den Räven, som eljest var stor i sin trut, / Han teg som muren då stilla. SvForns. 2: 389 (c. 1740). Jaså, du vill hjälpa till. Ja vore du bara hälften så stark i armarna, som du ä stor i truten, så. Janson Ön 94 (1908). Nu är du inte så stor i käften va Klot? Forssell Gal. 56 (1964).
i) mer l. mindre substantiverat i n. sg. obest.; stundom närmande sig adverbiell anv.: högmodigt; skrävlande l. skrytsamt o. d.; numera bl. i uttr. lova stort o. d., för att beteckna att ngn skrytsamt l. ostentativt generöst l. frikostigt lovar ngt (utan att uppfylla l. kunna uppfylla sitt löfte). War icke såsom the ther stoort vthloffua, och göra doch platt intet. Syr. 4: 29 (Bib. 1541). Jagh lofwar stoort .. / Men iagh håller icke een Twsend part. Chronander Bel. E 1 b (1649). (Sv.) Bära sig stort åt (eng.) To carry it loftily. Serenius 212 (1741). Nu lofvar Tarquin stort, men när han herre blijr, / Med ondt belönar och med fruchtan oss ansir. Cederhielm Brutus 186 (1739). — särsk. (†) i uttr. taga stort på sig, uppträda högmodigt l. skrävlande l. skrytsamt o. d. Serenius B 4 a (1734, 1757).
j) om löfte: braskande (se BRASKA 4 slutet), rund (se RUND, adj. 7 e). Stoor Lofwen och okrympt Kläde, minskas altijdh, i. e. Lofwen förgiätes, och Klädet löper ihoop. Grubb 765 (1665). (Sv.) Göra stora löften .. (eng.) To make large promises. Widegren (1788). Stora löften men ringa verkställighet. Weste FörslSAOB (c. 1817).
10) stolt; stolt o. lycklig; djärv l. modig; äv. (med inbegrepp av I 7): storsinnad l. ädel; särsk. om hjärta (jfr I 9 e) i bildl. uttr. betecknande att ngn är modig l. tapper l. (o. numera nästan bl., i sht i vitter stil) storsinnad l. ädel l. har ett gott l. kärleksfullt hjärta l. sinne; äv. dels i uttr. stor i hågen, djärv l. oförvägen, dels i uttr. stort mod och hjärta, modigt sinne o. hjärta. Då finge .. (Kristian II:s anhängare) strax et stort modh och hierta, rustandes sigh. RA I. 1: 359 (1544). Jacob Bagge war i hogen så stoor, / Han lop strax them (dvs. fiendens skepp) ahn bordh / Och begynte på dem at skiute. Hund E14 89 (1605). Vti medgång förhäfwer .. (hjärtat) sig, och warder stort, stolt och trotzigt, achtande hwarken Gud eller menniskior. Swedberg Cat. 380 (1709). Et så stort hjerta hyser .. (Jesus), at han ej wil stå under lagen .. han wil gjöra mycket mera, än lagen .. kan fordra. Borg Luther 2: 183 (1753). Sådan är då den Rosette, som gjort mig så stor! afton före brölloppet bedrar hon sin man. Björn Tvill. 26 (1787). Hvarken böner eller föreställningar hade något inflytande på det lilla barnets stora hjärta eller kunde för ett ögonblick få honom att vackla i sitt modiga beslut. Hillman SpNov. 170 (1896). — särsk. i uttr. med hjärtat stort av ngt, med hjärtat uppfyllt o. sinnet vidgat av ngt. Jag gick ut i morgse med hjertat stort af allt det der, jag rörde vid, — af Jean Jacques. Hallström Purpur 195 (1895).
11) [mer l. mindre klart utgående från I 1 o. I 3, delvis äv. från en l. flera av bet. I 5—I 9] i n. sg. obest. med adjektivisk l. (i sht) substantivisk anv. l. ss. adv.: mycket o. d.; i sht i nekande sats l. frågesats o. med (mer l. mindre) förbleknad innebörd.
a) i (mer l. mindre klart) substantivisk anv.: mycket (se MYCKEN I 2) o. d.; i nekande sats med förbleknad innebörd, ofta liktydigt med: särskild, just o. d.; stundom svårt l. omöjligt att skilja från b.
α) i förb. med sbst. i nekande sats: (särskilt) mycket.
α') (†) med omedelbar anslutning till sbst. (Bergsmännen) förmena att deruti (dvs. i stora gruvan) intet skall vara stort malm att finna. Johansson Noraskog 3: 66 (i handl. fr. 1669).
β') i uttr. stort av ngt. (Kalifgravarna i Kairo) begynna allt att förfalla, så att några år härefter skall intet stort vara af dem. Eneman Resa 1: 202 (1712). Det melankoliska temperamentet har hon just icke stort utaf. Hagberg Shaksp. 2: 36 (1847). Bokvett, svarade Sancho, har jag inte stort af, ty jag känner inte ens ABC. Lidforss DQ 2: 476 (1892). Av kriget märktes för övrigt inte stort, tyckte han. Johnson Se 170 (1936).
β) utan förb. med sbst.; i sht (o. numera nästan bl.) i nekande sats: mycket, ngt särskilt; i förb. med negation äv.: föga. På ens dåras och nidungs gåffuo winner tu icke stoort, ty han giffuer medh itt ögha, och eskar gengåffuo med siw öghon. LPetri Sir. 20: 14 (1561). Elliest passerar här intet stort, som kan berättas. Carl XII Bref 35 (1700). Wi (fiskare) hafwe sökt efter Lakar .. men ej sluppet med refwen genom kraf-isen .. och tå wi med stänger bödo til at öpna hål, ginge fuller stängerna igenom isen, men wi kunde äntå intet stort med wåra fisketyg uträtta. Block MotalaStr. 7 (1708). The Pityusiska Öjar .. så kallas .. twänne små .. Öiar (i Balearerna), som icke hafwa stort at betyda. Lenæus Hübner 43 (1726). Ensama förmår ni icke stort. Hagberg Shaksp. 1: 140 (1847). Stort var inte att berätta och det största fick inte berättas. Bergman ClownJ 385 (1930). Inte har jag stort te bjuda på .. Men lite slånbärsvin har ja. Sparre Spinnspö 100 (1930). — särsk.
α') i uttr. göra stort (i l. till saken, äv. ngt), med personsubj., för att beteckna att ngn gör mycket för l. lägger sig mycket vinn om en viss sak o. d.; med saksubj.: vara av stor betydelse för en viss sak o. d.; numera bl. i nekande sats med saksubj.: icke betyda ngt särskilt, vara tämligen likgiltigt för en viss sak o. d. Om Ers HöghGrefl. Excell. kunde finna af någons upförde löhn 100 Dr. Smt till, som intet förmodades stort göra i wåre saker och tillade dem en formsnidare. Schück VittA 3: 156 (i handl. fr. 1670). Sidst bödh (fredsförmedlaren) .. til the tre bem:te Fästningar och theras Lähn 10000 Rublar, och meente at Storfursten hade giordt ther medh stoort til saken (dvs. freden). Widekindi Krijgh. 791 (1671). Några Barbariska namn mer eller mindre göra intet stort til saken. Lagerbring 1Hist. 1: 39 (1769).
β') (†) i uttr. göra stort av sig, göra stort väsen av sig; jfr GÖRA, v.1 I 13 d α. Helsingius N 7 a (1587). Verelius 296 (1681).
γ') (†) i uttr. kosta ett stort uppå ngt, lägga l. offra mycket pengar på ngt, förbruka l. använda mycket pengar till ngt. HSH 6: 139 (1658; i fråga om kanalbygge).
δ') (†) i uttr. inte ha stort på sig, med saksubj. l. opers.: icke spela någon roll l. vara betydelselös l. ha ringa betydelse o. d. Ähr därpå (dvs. på räkenskaperna) giortt allenest någre besver hvilke eliest inte stortt på sigh haffve. OxBr. 5: 268 (1624). Jag bad åter att få see det .. då sade han, det kan ey hafwa stoort på sig, och då fick iag see slutet, men intet sielfwa skrifften. UUKonsP 19: 383 (1690). Om jag heter Luthersk, Reformert eller Catholisk, thet har intet stort på sig. Scherping Cober 1: 36 (1734). Borg Luther 2: 412 (1753).
ε') (numera föga br.) i indirekt frågesats, i uttr. veta stort, veta l. kunna ngt särskilt, veta just något. Det skulle förundra mig, om han vet stort, ty Gmelin, som kände honom, ansåg honom såsom en narr. Berzelius Brev 9: 146 (1816).
ζ') (†) i uttr. icke ha stort att göra ngt, ha föga skäl l. anledning l. möjlighet att göra ngt; jfr HAVA, v. 12 a β. Huffvudpuncter, som Feltmarskalken .. mentionerat haffver .. 3. att han intett haffver stort att lita på Hessen. RP 8: 6 (1640).
η') (†) i uttr. intet stort hava under händerna, icke ha mycket att beställa l. sköta o. d. Schück VittA 3: 25 (i handl. fr. 1677).
ϑ') ss. bestämning till inf. i nekande sats, angivande att bestämningen gäller i ringa grad: mycket l. ngt särskilt. Man kaller inthet alla Legater Excellence .. Dock menar jag, att thet inthet så stoort är att disputera. RP 8: 117 (1640). En annan .. har till mig försäkrat, att på Dalkarlarna ej vore stort att bygga (i fråga om lojalitet mot G. III). Rosenstein 3: 329 (1788). Hela huset bestod af endast twå rum .. Möbleringen war icke heller stort att tala om. Cronholm Bref 98 (1865). Lifvet är inte stort att stå efter, det är säkert det. Geijerstam Tillsvid. 116 (1884, 1887). De hurrade, när vi redo upp, fastän vi sannerligen icke voro stort att hurra för, våta, smutsiga, sönderbråkade. Zilliacus Hågk. 25 (1899).
b) för modern språkkänsla i mer l. mindre klart adverbiell anv. (jfr I 1 b λ), ss. bestämning till adj. (l. adjektiviskt ord) l. verb l. adverb (l. adverbiellt uttr.) för att uttrycka dels en hög grad l. intensitet l. betydande utsträckning l. omfattning o. d., dels ngt möjligt l. tänkbart.
α) ss. predikativ bestämning, för att uttrycka en hög grad l. intensitet o. d.: i hög grad l. mycket l. väldigt o. d. (särsk. i uttr. stort och brett, vitt o. brett); särsk. dels (i sht sport.) i sådana uttr. som vinna l. segra l. leda stort, vinna osv. överlägset; i negerad l. interrogativ sats vanl. med försvagad bet. (se α'—γ' resp. ϑ'). (Du) skalt .. ingen stoort prijsa, för än hans ende kommen är. LPetri Sir. 11: 30 (1561). Den vankelmodige .. doktorn (dvs. Faust) .. förbannar stort och bredt både tro, hopp och kärlek. Framtiden 1877, s. 13. I Moskva kom de båda stortidningarna Pravda och Izvestija ut med speciella upplagor, där bilder och kommentarer dominerade stort. DN 28/10 1959, s. 1. Djurgår'n vann stort. ST 16/4 1962, s. 1. Ja, hon var förtjust, hon njöt stort av det. Hon ville känna pojkarnas händer om sitt liv. Moberg DinStund 146 (1963). — särsk.
α') i förb. med negation (jfr β', γ', η'): icke mycket; äv. med försvagad bet.: icke särskilt l. icke just l. i ringa grad l. föga, stundom äv.: icke i någon större utsträckning l. omfattning, icke i någon nämnvärd grad o. d. En part är ock wäl widh then meningen, at thet skulle ey stoort skadha, at thet (dvs. sakramentet) aldrigh någorstädz worde brukat. LPetri Luther Nattw. A 5 a (1558). Inge serdeles städer gifwas i Skottland, och theras hamner besökas icke stort af Utländningar. Lenæus Hübner 101 (1726). Nu mera kan jag inte stort gå, det är sant. Envallsson ÄdelmBönd. 33 (1794). Han var arbetare på en fabrik, men han dög icke stort till sådant. Hallström NNov. 242 (1912). Han tänkte icke stort över händelsen, men minnet stannade i själen. Bergman JoH 168 (1926). Han bryr sig inte stort om varken liv eller död. Lundkvist Snapph. 194 (1968). särsk. (†) i uttr. icke säga stort nej, ingalunda l. alls icke l. verkligen icke säga nej. Asteropherus 8 (1609; uppl. 1909).
β') i sats med ingen l. ingenting ss. subj.: särskilt mycket, särskilt; i ngn större utsträckning; jfr α'. Ingen kunde stoort berömma sigh emoot then andra. LPetri Kr. 29 (1559). Här i såcknan har ingen omgåås så stort medh honom. VDAkt. 1662, nr 39. Jag hällde även visky i .. (apans) mjölk som stimulans, men ingenting tycktes hjälpa stort. Fägersten Johnson Congorilla 141 (1932).
γ') ss. bestämning till inf. inledd av utan att: särskilt l. just l. precis l. i ngn större utsträckning; jfr α'. (Naturen) synes .. hafva åtnöjt sig med, att .. uppfylla sina ändamål, utan att stort bekymra sig om vår inqvisitiva vettgirighet. Leopold 4: 317 (c. 1820). (Folke Filbyter) gick .. upp på högen utan att stort gifva akt på dvärgen. Heidenstam Folkung. 1: 10 (1905).
δ') i icke negerad bisats l. inf.-fras styrd av negerad huvudsats: (något) särskilt l. just l. någon större omfattning o. d. Ibland tiyo finnes nepligha en, som stoort begärar weta, eller effterfråghar hwadh Döpelsen haffuer inbära. LPetri Luther Nattw. A 4 b (1558). Wij spörjom en och annan gång, dråpare och miszgierningzmän undslippa theras förtiente straff .. när ingen måhlsägande så när är, som stort frågar efter, när någon skada och dråp timar. Schmedeman Just. 634 (1672). Jag vet icke om han kan franska stort. Almqvist AmH 1: 100 (1840). Hon är en wacker bild, men jag har icke sett hennes förstånd reflektera sig stort. Hagberg Shaksp. 6: 13 (1849). Det är inte lönt att berätta stort / om hur de sen fingo knoga och streta. Melin Dikt. 2: 152 (1904).
ε') (†) häftigt l. ursinnigt l. våldsamt. Haffver han så stort rijdit, at huden och kiötet vijdh knän var honom afgången. HT 1920, s. 105 (1625).
ζ') (†) skarpt l. bestämt l. med eftertryck l. kraft o. d. (Av utländska bergsmän) stå väl en hop till att bekomma, som kunna bruka munnen och säga stort utav, när man allena vill hålla dem täring .. och .. giva dem .. ringa lön. Meyerson VapArboga 15 (i handl. fr. 1534). Murenius AV 269 (1653).
η') (†) i uttr. icke så stort .. som, icke så mycket .. som, mindre .. än. (Kejsaren) lärde sökia alle prætexter .. till att continuera krigett medh E. M:t och S(veriges) Chrona; Ickie så stortt för någon fördell skulldh .. som därföre, att han .. måtte kunna .. läggia itt .. fundament, till den .. Euangeliske Religions fullkåmlige extirpation. HSH 7: 117 (1637). Det inhändigas mig .. ett Edert bref .. med hwilket Jag önskat .. att blifwa förskont. Icke så stort för den förtreet bem:te bref mig förorsakar, som fast mera för den prostitution (dvs. vanära) Edert Collegio händer därigenom. MGDelaGardie (1685) hos Schück VittA 3: 390.
ϑ') i interrogativ sats, med försvagad bet.: särskilt l. just. Hvadh skall den blotta tijtlen eer stoort kunna hielpa? UHiärne Vitt. 152 (1665). Ho undrar stort at hon (osv.). Brenner Dikt. 1: 236 (1710, 1713). Hvad brydde .. (moskoviterna) sig stort om äran af vunna bataljer .. för dem var bytet allt. Quennerstedt C12 1: 15 (1916). Är detta helvetet, eller är det de saligas boningar? Vem håller stort på skillnaden? Gyllensten Lotus 100 (1966).
β) ss. bestämning till adjektiviskt l. adverbiellt (använt) ord l. uttr. l. till vissa (indefinita l. demonstr.) pron.
α') ss. bestämning till adj. l. adv. i positiv l. till annat icke komparerat adjektiviskt (använt) ord (i sht p. pf.) l. uttr. (äv. prep.-uttr. använt predikativt): i hög grad l. mycket l. i stor utsträckning l. omfattning; företrädesvis i förb. med negation o. i denna anv. vanl. med försvagad bet.: icke mycket l. icke särskilt l. icke vidare l. icke så värst l. icke just l. föga l. i ringa grad l. utsträckning l. omfattning o. d. Tu (haffuer) same Län icke stort lenge hafft. G1R 13: 62 (1540). Är thet man löst snack, Ock inthet stort litende opå. Därs. 222 (1541). Ändoch .. (vissa katolska bruk) vthi een Christelig försambling någraledes kunna ledne wara, så äro the icke heller så stoort aff nödenne, at man icke skulle kunna wara them skadalöst föruthan. LPetri Kyrkiost. 13 b (1566). Deta för hoppas iagh at ed(er)s högwhet låther sigh stort angeläget vara och till hiertatt gå. VDAkt. 1684, nr 175. Ältan är en Magefeber, och icke så stort olijk then här ofwan beskrifne Hwardags frossan eller Dubbla Tertian. Lindestolpe Fross. 36 (1717). Du kan väl veta, kära Bertha, att med min musik var då icke stort bevändt. Knorring Cous. 1: 35 (1834). Hedberg allena var icke stort trött (av promenaden), utan var uppmuntrad och lifvad af det myckna sköna i naturen. KyrkohÅ 1929, s. 318 (1846). Renässansens målare .. kastade helst den historiska troheten öfver bord, men gåfvo i stället individer, som fingo en stort mensklig karakter. Nyblom i 3SAH 8: 297 (1894). En av Sveriges Radio stort uppmärksammad festlighet. DN 17/5 1965, s. 5.
β') [möjl. delvis utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] ss. (numera vanl. framförställd) bestämning till adj. l. adv. i komp. l. till annan, annorlunda l. till måttsuttr. o. d. inlett av prep. över l. under: mycket l. särskilt l. just; i negerad sats l. frågesats. Han är inte stort bättre, sämre, starkare än jag. Jag känner honom inte stort mer(a) än till utseendet. Kan fotbollslandslaget bli stort bättre, sämre? Om wij än fast skulle forskicka nagen ther Heen (dvs. till Lybeck), skulle wij än thå ecke stort nämbre komma tiil wor rett, än tiilforenne skeett är. G1R 8: 321 (1533). Så höres doch intet stort mehr om Marquisens af Lavardins afresa. OSPT 1687, nr 35, s. 5. Stenkil blef död år 1067 .. Då han icke kan hafva varit stort öfver fyratio år gammal. Botin Hist. 2: 14 (c. 1790). Vid deras första möte var Villaflor sjelf ännu för ung, för att åse .. (flickan) med stort andra känslor, än dem, hvarmed man åskådar en vacker .. blomma. Palmblad Nov. 1: 62 (1840). En liten, liten parvel, som inte kunde vara stort mera än en tvärhand hög. Lagerlöf Holg. 2: 421 (1907). Utsikten från Falbygdens berg den är inte stort annorlunda nu än under medeltidens gryningsår. TurÅ 1942, s. 72 (text till bild). Stort mera är inte att berätta. SvHandordb. (1966). särsk. (numera föga br.) ss. efterställd bestämning till komp. l. annan: just. Allt .. studerande tog ända .. då Prinsen blef fullmyndig Konung .. så att hvad Kon. Carl XII veste, var som en 15 års väl uppfödder Yngling och icke mera stort till döddagar. HSH 7: 199 (c. 1800). Hvad är det annat stort, vårt korta lif, / än ständig resa under ständigt kif. Hansson NVis. 71 (1907).
γ') [sannol. utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] ss. bestämning till o. framförställt ingen (äv. någon l. någonting i nekande sats) l. ingenting l. intet för att uttrycka en inskränkning i l. modifikation av ngt o. d.: just ingen (icke just någon l. någonting) l. ingenting l. intet l. så gott som ingen osv. l. i stort sett ingen osv. Stort inga ärenden ha blifvit afgjorda (i prästeståndets plenum). Stenhammar Riksd. 1: 123 (1834). De vidsträckta skogarne hafva lockat de fåtaliga bebyggarne att söka gruta till sitt misne — eller tallbarksbröd genom det jemförelsevis lätta svedjebruket, så att det ej blifvit stort något ordentligt jordbruk af. Hertzberg Reijonen 69 (1885). Åke lät bära fram dyrbara gåfvor och förärade dem åt konungen, men denne svarade stort intet därtill utan satte sig upp på sin häst. LbFolksk. 383 (1892). Latinska skrifningen tog tid, och jag hann .. stort ingenting i går eftermiddag. Kuylenstierna-Wenster Ber. 6 (1898). Det syntes af land stort ingenting. Melin Dikt. 2: 204 (1904). Det är inte möjligt, vi har ju inte använt stort någonting i den vägen. Wærn-Bugge Herrsk. 79 (1926). Doktorn kunde stort ingenting göra. Lo-Johansson StädAnsikt. 43 (1930).
δ') [sannol. utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] ss. efterställd bestämning till ingen l. ingenting: just. Här (i Strassburg) haffwa the inga borgemästare stort. Bolinus Dagb. 39 (1668). Men, utbrast Anders, jag lär mig ingenting hos bryggaren stort. Det är det wärsta. Almqvist Lad. 12 (1840).
ε') [sannol. utgående från uttr. i stort l. (i) stort (sett)] i jakande påståendesats, i uttr. stort detsamma, just detsamma, precis detsamma, alldeles detsamma. Mej gör det stort detsamma om det är varmt eller kallt. Kjellgren SpanOd. 92 (1932).
γ) [jfr uttr. i stort l. (i) stort (sett) l. icke stort l. icke stort mer än] ss. bestämning till sbst. betecknande mått l. vikt l. tid o. d. med försvagad bet., i uttr. icke mer än stort (en månad o. d.), icke mer än just l. gott o. väl l. i stort sett (en månad osv.). Ja, det syns då, att ni inte har varit gifta mer än stort en månad! Bäckström ClarySkilj. 91 (1932). I själva verket vägde .. (den fångade gäddan) inte mer än stort kilot. Trenter AldrNäck. 221 (1953).
B.
12) [jfr HJonsson i NysvSt. 1987, s. 140—154] i positiv, i jämförelser med neutral (dvs. icke pregnant l. icke normbestämd) bet. (motsv. I 1, 3, 11): som har sådant l. sådant omfång osv.; jfr II 1, 2. — jfr BERG-, BÖN-, FINGERBORG-, FULL-, HALV-, HAMPFRÖ-, HAND-, HASSELNÖTS-, HÖNSÄGG-, JÄMN-, JÄTTE-, KNYTNÄVS-, KÄMPA-, LIK-, MEDEL-, MELLAN-, METER-, MONSTER-, NAGEL-, NORMAL-, NÄVE-, NÖT-, OLIK-, OLIV-, PEPPARKORNS-, PLOMMON-, RISGRYNS-, SANDKORNS-, SLÄGG-, SMÅKRYP-, SPARV-, SPILKUM-, TEKOPPS-, ÄGG-, ÄRT-STOR m. fl. — särsk.
a) motsv. I 1: som har sådant l. sådant omfång l. sådan l. sådan utsträckning l. längd osv., som har sådan l. sådan storlek; äv. i anv. övergående från pregnant till neutral bet.; äv. bildl. Han är lika stor som jag. Flickorna var lika stora men inte lika gamla. Ett sandkorn som var så stort som en ärta. Stor som en jätte. Han var stor som ett hus, se HUS 1 e. Hälften, dubbelt, tre gånger så stor som ngn l. ngt. Skorna, kläderna var för stora. Ha för stort hjärta, lida av hjärthypertrofi. — särsk.
α) i uttr. så stor (som) ngn l. ngt är, betecknande ngn l. ngt i hela hans resp. dess längd l. utsträckning. Han får rum så stor han är. Weste (1807). En dag hade Tord målat Dagmar så stor hon var med fin lera från sjöbottnen. Siwertz Sel. 2: 113 (1920).
β) i uttr. där den talande anger l. antyder ngns l. ngts storlek med hjälp av handen l. händerna; särsk. i uttr. så stor som så. Jag har känt honom sedan han var så stor som så. Fisken var så stor som så. Min semla var mycket mindre än Göstas; knappt så stor som så! Östergren (1946).
γ) (†) i uttr. stor till 120 kanoner, om fartyg: stor nog att rymma 120 kanoner. Keijsarens flotta (bestod) .. af 22 skiepp .. sombliga stoora till 120 canoner. KKD 5: 71 (1710).
δ) (numera föga br.) efterställt sitt huvudord o. följt av måttsangivelse (jfr b β): med storlek av, som är (så l. så) stor. En vigt, stor ett milligram. Sundén (1891). På en ebonitplatta av 1 mm:s tjocklek, stor 9 x 10 cm2, klistras stanniolpapper, så att man på vardera sidan av plattan erhåller en beläggning, stor exempelvis 6 x 8 cm2. TMatFysKemi 1917—18, s. 238.
b) motsv. I 3 (a): som har sådant l. sådant omfång l. innehåller sådan l. sådan mängd l. har sådan l. sådan omfattning osv. All spannemåll, som sällies the fremmende och vtföres .. skall skee efter thet nye (tunne-)mhåll om femptije kannor stor och icke elliest. PrivSvStäd. 3: 704 (1590). Tre och trettio drakskepp stor / vikingaflottan från Svitjod for. Melin Dikt. 2: 13 (1904). Dubbelt så stor armé som fienden. Harlock (1944). — särsk.
α) (†) ss. adv. i uttr. huru stort, hur mycket, i vilken omfattning. Hafwer man .. (de ryska köpmännen) til en Rättelse affskrifwa låtit .. huru stoort the skyllige skole wara sina wahrur till at försällia. SthmStadsord. 1: 54 (1636).
β) (ngt ålderdomligt) motsv. I 3 a ε: efterställt sitt huvudord o. följt av uppgift om penningbelopp, med försvagad bet., övergående i bet.: omfattande l. i värde motsvarande l. à (se d. o. 1) l. på; jfr a δ. En summa stor 1000 kronor, i sht förr på revers. Dee twenne Wexlar, som H Nicolaus Bruning Adolphson uthgif(wi)t, hwardera stor 400 .. (gulden) Hållanskt Courant. VRP 21/2 1728. Inlöst å Gymnasii wägnar en Sedel stor Ett Hundrade dal(e)r (silvermynt). VGR 1748, s. 324. Som säkerhet .. (för bankens sedelstock) lågo .. (1799) i bankens hvalv en metallisk fond stor 1,259,850 R:dr (specie). MinnSvNH 4: 58 (1854). Vi hyrde för en summa, stor 800 kronor, en våning på Engelbrektsgatan (i Sthm). VFl. 1933, s. 123. Varför insistera på ett tydligen fullkomligt onödigt resebidrag, stort 60,000 kr? IdrBl. 1935, nr 132, s. 6.
c) motsv. I 11, särsk. I 11 a γ; förr särsk. i uttr. icke så stort som, icke så mycket som. Äte ther aff (dvs. av hostmedicinen) så stoort som en nött. BOlavi 39 b (1578). Wij .. kunne (icke) af Eder her effter .. ther j nu gå på Grafwenes brädd, så stort requirera som her till af Eder hafuer kunnat skee. Schück VittA 1: 180 (i handl. fr. 1648).
C.
13) (†) i positiv, i pl.: många. The migh vthan skul hata, äro store. Psalt. 38: 20 (Bib. 1541; Luther: gros; Vulg.: multiplicati sunt; öv. 1536: monge; Bib. 1917: många).
II. i förhöjd gradform; i anv. motsv. I 1—12 o. med motsv. bruklighet.
a) ss. adj. i relativ komp.: som i fråga om utsträckning i längd, höjd, ytvidd osv. l. omfång l. omfattning l. mängd l. myckenhet l. betydelse l. vikt l. värde l. anseende osv. överskrider l. överträffar ngn annan l. ngt annat utan att därför nödvändigtvis själv vara av betydande utsträckning osv.; äv. ss. adv. — särsk.
α) motsv. I 1. Han är ett (helt) huvud större än jag. Pojken var större än sin far. Hon har höga klackar för att verka större. Deras hus är större än vårt. Inte större än ett sandkorn. Större armpipan, (förr) stora armpipan (se I 1 b κ). Tu skalt icke haffua tweggehanda wight j tinom säck, större och mindre. 5Mos. 25: 13 (Bib. 1541). Man finner här (i Virginia) åthskillige slagz Diur .. som Hiortar .. fåå Harar, och icke störrer (sannol. felaktigt för större) än wåre Kaniner (osv.). Amer. 9 (1675). Hans (dvs. den avlidnes) saker så wäll de mindre, som de större, ähro noga uti dhe älsta Landzmännernas närwaru upticknade. VärmlNatLdP 18/10 1693, s. 46. Juslenius 168 (1745: större armpijpa). Man bör ej tugga större bitar än man kan svälja. Granlund Ordspr. (c. 1880). Punkt .. frågetecken .. och utropstecken .. kallas större skiljetecken. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 33 (1896). Pjäxor bör vara två nummer större än ens vanliga skor. Östergren (1946). — särsk.
α') motsv. I 1 a δ; särsk. (zool.) i uttr. större aspvedbocken, större hackspetten, större korsnäbben, större skogsmusen, större strandpiparen, större turturduvan, större vattenödlan, se resp. huvudord; större kantnålen, fisken Syngnathus acus Lin. (jfr I 1 a δ α'); förr äv. i uttr. större kottviveln, större tallviveln. Stuxberg Fisk. 601 (1895: kantnålen). 2NF 21: 947 (1914: större kottvifveln). Större Kungsfisken (Sebastes marinus) har cinnoberröda sidor o. ljusare buk. SvFiskelex. 309 (1955). Större flygfisken (Cypsilurus heterurus Rafinesque ..), (är) den enda flygfisk, som förirrat sig till skandinaviska kuster. DjurVärld 6: 313 (1962). Större havsnålen (Entelurus aequoreus Linné ..) har, liksom övriga havs- och kantnålar, en mycket långsmal kropp. Därs. 331. särsk. (†) i uttr. större otofsad kungsfågel, fågeln Sylvia curruca Lin., ärtsångare; större brokig hackspett, om fågeln Dendrocopos leucotos Bechst., vitryggig hackspett. Större otofsad Kungsfogel. 3ASScUps. VIII. 7: 9 (cit. fr. c. 1700). Större brokuta Hackspit. Därs. 12.
β') (numera föga br.) motsv. I 1 b ν; särsk. i uttr. större hårsärv, växten Zannichellia major (Hartm.) Reichenb., storsärv; förr äv. i uttr. större åkervinda, växten Calystegia sepium (Lin.) R. Br., snårvinda. Franckenius Spec. E 1 a (1659: Åkerwinda). ArkBot. II. 1: 87 (1904: Hårsärf).
γ') motsv. I 1 b υ; substantiverat, särsk. i n. sg. best. Wåga dhet mindre til at fåå dhet större. Grubb 515 (1665). Hwad som kan skie genom mindre, kortare och wigare, det bör icke skie genom större, widlyftigare och owigare. Hof Skrifs. 1 (1753). Öva dig först på att stjäla knappnålar och skopligg och gå sedan gradvis fram till det större. Östergren (1946).
δ') (numera bl. mera tillf.) ss. adv.: mer (se d. o. II 1); äv. motsv. I 1 b λ. Man säger .. t. ex. att en våning är ”större tilltagen” än som behöfs. SoS 1905, s. 88. I skumrasket sutto Mats pyssling, onekligen högst förvånad, och ugglemor, mer än vanligt storögd. De fingo snart orsak att titta än större, när torparns Jonas kom kilande. Lyckoslant. 1931, nr 4, s. 21.
β) motsv. I 2; numera bl. i fråga om åldersrelation mellan syskon: äldre. De yngsta barnen lekte, de större barnen hjälpte till på åkern. Then större skall tiena them mindre. Rom. 9: 12 (NT 1526; NT 1981: äldre). Tå Isaac war worden gammal .. kalladhe han Esau sin större son, och sadhe til honom, Min son. 1Mos. 27: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: äldste). (Jesus) utwalde Petrum, Jacob den större och hans broder Johannem .. til åskådare och witnen. Bælter JesuH 6: 214 (1760).
γ) motsv. I 3, särsk. I 3 a. Större akademiska konsistoriet, se KONSISTORIUM 1 b. Större sekreta deputationen, (förr) se SEKRET, adj. 4 d. Det större bannet, (förr) se BANN 1 a. Jagh skal .. förgöra them, och göra tigh til itt större och mechtughare folck än thetta är. 4Mos. 14: 12 (Bib. 1541). I Wermland och Norra landskaperna är väl större delen af vårsädets skörd förlorad; och ett hårdt år förestår oss. Geijer Brev 140 (1812). Städerna äro småstäder, när invånarantalet ej uppgår till 1,500 .. vanliga och större städer, när antalet uppgår till 1,500—50,000 .. och storstäder, när det öfverstiger 50,000. Reuterskiöld Grundlag. 794 (1926). — särsk.
α') motsv. I 3 a ε. Denna ringa winsten (på skinnhandel i Nya Sv.) kunna hielpa, att summan der hemman medh itt vm(erchligt) kostnatt des stårre bleffwe. HB 3: 229 (1644). Bråket kallas egentligt, när Nämnaren (divisorn) är större än Täljaren (dividenden). Almqvist Räkn. 15 (1832). LbFolksk. 195 (1890; om kostnad).
β') motsv. I 3 a σ. Mädhan rychtet går man emillan, taar dhet altijdh til, och blijr större. Grubb 695 (1665).
δ) motsv. I 4.
α') motsv. I 4 a. Större äro haffuer han som hwsit bygde än sielffua hwsit. Hebr. 3: 3 (NT 1526). Mijn misgerning är större än at hon må migh förlåten warda. 1Mos. 4: 13 (Bib. 1541). Ingen listighet är så stor, at icke Hans wishet är mykit större. Swedberg SabbRo 49 (1700, 1710). Vems intresse (för radiostyrda modellsegelbåtar) som är större, pappornas eller pojkarnas, är svårt att säga. HangöT 3/5 1983, s. 5.
β') motsv. I 4 a ε. Aren mente sigh wilia större tack förtiena aff Konung Cristiern och hans anhang. Svart G1 13 (1561).
γ') motsv. I 4 b. Iu större skalk iw större lycko. SvOrds. B 3 b (1604); jfr α'. Konsten haar ingen större fiende, än dhen som intet gott haar lährdt. Grubb 424 (1665). Jw större took, jw högre roop. Dens. 722. Du är större dåre än jag. Adlerbeth HorSat. 68 (1814). (Ett) större fä har väl aldrig gått på guds gröna jord. Östergren (1946).
ε) motsv. I 5. Gudh (är) större än wårt hierta, och weet al ting. 1Joh. 3: 20 (NT 1526). Altså wardt Konung Salomo större än alle Konungar på iordenne medh rikedomar och wijsheet. 2Krön. 9: 22 (Bib. 1541). Wijk dhen större. i. e. Träth icke medh din öfwerman. Grubb 850 (1665). Ty lefwe deras hulda Herre, / Med all sin wårdnad, många år, / På Fullerön, der störr och smärre / Desz milda wälde undergår! Nordenflycht (SVS) 2: 93 (1745). Ju större man, ju svårare fall. Granlund Ordspr. (c. 1880). I småstaden trivdes hon aldrig, hon var ju van vid större förhållanden. Östergren (1946). — särsk. (†) motsv. I 5 l, om villkor: frikostig l. väl tilltagen o. d. OPetri Kr. 97 (c. 1540).
ζ) motsv. I 6; äv. substantiverat. De (fyra) större profeterna, se PROFET 1 a. Jbland them som äro födde aff qwinnor, är ingen vpkommen som är större än Johannes baptista. Mat. 11: 11 (NT 1526). Medhan .. (profeten) leffuer haffuer han större nampn än andre tusende. Syr. 39: 11 (öv. 1536). Han var född till ngt större. SvHandordb. (1966).
η) motsv. I 7 (b). Huilken thera är större then som sitter eller th(e)nn som tienar? Luk. 22: 27 (NT 1526). Hwar tar man större ord, som något mera säja? / En rad af rikt förstånd bord' här i raden stå. Frese VerldslD 96 (1717, 1726). Han är större än de andra i ädelmod. Meurman 2: 430 (1847).
ϑ) motsv. I 8, särsk. I 8 c, e; äv. med förbleknad bet. i uttr. vad större är, för att ange en stegring i uttrycket. Större ting än tesse äro skall tu fåå see. Joh. 1: 50 (NT 1526). När en .. wil begruna huru wij lefwom här i werlden; Weet iagh intet om man skal hafwa större fogh medh Democrito däröfwer at gråta; eller medh Heraclito at lee där-åt. Stiernhielm Fateb. Föret. 1 b (1643). Hwad större .. är. Cavallin 2: 666 (1876). Desto större anledning. WoH 671 (1904). Ruin SjunknH 12 (1956; om under). — särsk. motsv. I 8 f, i uttr. göra en sak o. d. större (än den är), göra ngt viktigare l. betydelsefullare (än det är), (upp)förstora ngt. (Sv.) Giöra en sak större .. (eng.) To make more of a thing than it is. Serenius 218 (1741). Harlock (1944).
ι) motsv. I 9 (a, g). En stoorlätig Dansk Adelsman benämpnd Magnus Disawald, then ther större war j orden ähn gerningar, vthmaante en af Sweriges Adel til .. kamp. Tempeus Messenius 174 (1612). (Sv.) Göra sig större .. (lat.) extollere se ultra modum. Lindfors (1824). Hon skulle tänka på .. (fördelarna med att avyttra skog), mor Brita, som gick här och trälade .. för jorden. Men Storgårds-Brita gjorde sig bara ännu större på det. Väring Vint. 68 (1927).
κ) (numera bl. tillf.) motsv. I 11 b α; ss. adv.: i större utsträckning l. skala. Att mynta sedlar efter behag på ett vacklande räknevärde, hålla förvaltningen hemlig och för ingen domstol i verlden stå till svars för sina reverser, är väl den största magt man härtills kunnat göra sig begrepp om, har af despoter ej kunnat utöfvas större, och aldrig egt bestånd. Chydenius 280 (1766).
b) ss. adj. i abs. komp., med förbleknad o. endast attributiv anv.: av förhållandevis betydande storlek l. utsträckning l. omfång l. omfattning l. mängd l. myckenhet l. betydelse osv., relativt l. tämligen l. ganska stor; äv. ss. adv.; särsk.
α) motsv. I 1 b, särsk. I 1 b ζ, σ. I större skala. Qwarntullen i the större och folkrijkare städerne .. må .. her effter .. bewillias och wijdare continueras. RARP 6: 201 (1657); äv. att hänföra till β. Jag .. ser, att iargn uti Lappska språket betecknar en större insjö. Ihre Föret. XIX (1779). Brukspatron Malm hade .. köpt en större egendom nere vid Venern. Ödman UngdM 1: 19 (1862, 1881). Man hade försökt att liva upp hallens frusna och förtunnade atmosfär med en större freskomålning uppe på fondväggen. Siwertz Tråd. 20 (1957).
β) motsv. I 3.
α') särsk. motsv. I 3 a. Weste (1807; om armé). Visst sökte landfolket värja sin egendom med vapen, men vi (vikingar) voro dem för snabba och hade redan lagt ut till hafs, innan en större skara hunnit samlas. Schück o. Lundahl Lb. 1: 47 (1901). FoU 16: 1 (1903; om publik). (Sv.) En större tidning (eng.) a big (an important) newspaper. Harlock 846 (1944); äv. att hänföra till δ. Jag satt större delen av kvällen tillsammans med en jugoslavisk författare .. poet och dramaturg, en man med hjärtat utanpå rocken. Ruin SjunknH 108 (1956). Betala ut en större summa. SvHandordb. (1966).
β') motsv. I 3 b γ. En af stadens större hyrvärksegare .. har i dag på morgonen aflidit. GHT 1898, nr 47A, s. 3.
γ) motsv. I 4 a; särsk. i förb. med negation, med förbleknad bet., ss. uttryck för en ringa grad: icke särskilt l. vidare stor, stundom: ringa l. obetydlig o. d. Brelin Resa 118 (1758; om förskräckelse). (Sv.) .. ej gjort större väsen af sig .. (eng.) attracted much (any great amount of) attention. WoH 671 (1904). Det finns människor, som känna sig stötta över att bli tilltalade med ”Ni” .. Så länge man ej kommit förbi denna förargelseklippa har ”Ni” ingen större utsikt till framgång. Nilsson FestdVard. 49 (1925). Inte ha ngn större glädje av ngt. SvHandordb. (1966). Det är ingen större skada skedd. Därs.
δ) motsv. I 5 (l slutet) (o. I 6). Clerkeriet var det mäst betydande Ståndet, under Påfvedömet, uti hvilket de större Prelaterne nästan ensame hade alt at säga. Schönberg Bref 1: 204 (1778). De större Förstarne (i Tyskl.), hvilka bara omgås med usurpationer och successioner. HH XXXII. 1: 85 (1779). Den andre var diger och röd och het / och såg sannerligen ut som en större profet. Karlfeldt Hösth. 80 (1927).
ε) motsv. I 6, särsk. I 6 c β, om vin l. vinmärke: känd, förstklassig. FinT 1931, 2: 351 (om vinmärken).
ζ) motsv. I 8. Större affärer. WoH 671 (1904). I Sandvikenanfallet var det egentligen bara Jörgen Jörgensen som var av större klass (i fotbollslaget). SvD 28/9 1970, s. 17.
η) motsv. I 11, särsk. I 11 b α α'. Jag försökte invända, framhålla det absurda i hans ord. Och jag förstod inte hur onödigt och dumt det var av mig, eftersom han inte tycktes bry sig större om det. Lo-Johansson Förf. 32 (1957).
a) ss. adj. i relativ superl.: som i fråga om utsträckning i längd, höjd, ytvidd osv. l. omfång l. omfattning l. mängd l. myckenhet l. betydelse l. vikt l. värde l. anseende är mest betydande i förhållande till ngn annan l. ngt annat utan att därför nödvändigtvis själv vara av betydande utsträckning osv.; äv. ss. adv. Juslenius 76 (1745). — särsk.
α) motsv. I 1; äv. bildl.; stundom äv. ss. adv.: mest. In i rummet kom den största karl jag någonsin sett. När .. (senapskornet) wardher vppwäxt, är thz störst ibland all annor kåålkrydde. Mat. 13: 32 (NT 1526). Then murriske Elephanten, som är storst ibland wilddiwren .. har been vthan knäweck. Schroderus Comenius 190 (1639). Ormen långa kallades .. (Olof Tryggvasons) eget skepp, den tiden berömdt såsom det största och kostbaraste man sett i Norden. Geijer I. 3: 279 (1815). De största sjöarna på jorden äro Kaspiska hafvet .. Öfre sjön i Nordamerika .. Ukereve i Afrika .. (o.) Aral. Hagman FysGeogr. 82 (1903). (Våningen) är den ”störst tilltagna” man någonsin sett. SoS 1905, s. 88. Största bredd, (dvs.) kortaste avståndet mellan en bils eller en båts åt sidorna mest utskjutande partier. Nerén 130 (1930). — särsk.
α') (†) motsv. I 1 a δ, i uttr. största bobban, om skalbaggen Chalcophora mariana Lin., jättepraktbagge? Linné MusReg. 82 (1754).
β') (†) motsv. I 1 b κ γ', i uttr. största tån, om stortån. 2Mos. 29: 20 (Bib. 1541; Bib. 1917: stortån).
γ) motsv. I 3; särsk. motsv. I 3 a. The Swenske .. föriagade honom aff markenne, att största parten aff hans folk söckte i siön. Svart G1 43 (1651). Her Götstaff (fordrade) störste parten aff thet folk Arffuid hade brukat för Stäkeborg till sigh till Vpland. Därs. 51. Egendomen .. utgjordes till största delen af en .. utskjutande halfö. De Geer Minn. 1: 12 (1892). Ruin SjunknH 72 (1956; om problem). — särsk.
α') motsv. I 3 a ε; särsk. om bud (se d. o. 4 slutet): högst. Den, som då (på auktionen) giör största budet .. får .. tillträda egendomben. 2RA 1: 163 (1720). Den arbetare har i verkligheten största arbetslönen, som kan köpa mest för densamma, oafsedt huru många kronor och öre den utgör. Aldén Medb. 4: 33 (1885). — särsk. (†) i uttr. största gemene delaren, största gemensamma divisorn (se DIVISOR, sbst.1 b). Rizanesander Räkn. 27 a (1601).
γ') motsv. I 3 a π. Den svenska sångerskan Louise Michaeli (begåvad med den största röst jag hört). Arena 1918, s. 124.
δ') motsv. I 3 b γ; särsk. i uttr. vara störst på ngt l. att göra ngt, om innehavare l. ägare av viss rörelse l. affärsverksamhet o. d. (äv. om rörelse osv.): vara den mest dominerande l. ledande inom branschen i fråga om (tillverkning l. export o. d. av) ngt l. att göra ngt. De störste köpmännen. Björkman 1088 (1889). Han satt i styrelsen dels för det fina namnets skull och dels för att hans far en gång varit en av bolagets största aktieägare. Siwertz Tråd. 18 (1957). I Europa är Italien störst på att odla och exportera nektariner. SDS 1980, nr 227, s. 5.
δ) motsv. I 4, särsk. I 4 a; i fråga om ngt positivt ofta liktydigt med: förnämst l. högst o. d.; i fråga om ngt negativt ofta liktydigt med: värst l. svårast o. d.; förr äv. om skördetid o. d.: brådast. Men nw bliffuer troon, hoppit, kärleken, thenna try, men störst j bland them är kärleken. 1Kor. 13: 13 (NT 1526). Bönedag[ar]ne skole altijdh hållas, så näär som om storste andz tijdhen om sommaren. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 100 (i handl. fr. 1585). När nöden är störst, kommer hielpen först. Grubb 576 (1665). Många .. resa dädan (dvs. från Rom), till desz största warmen gådt öfwer. SvBrIt. 1: 66 (c. 1700). Att bidraga till Svenska namnets ära, är min största önskan. Gustaf III 1: 17 (1786). Rundgren Minn. 2: 212 (1870, 1883; om förbannelse). Vad anser ni vara ert största fel? Hedberg VackrTänd. 32 (1943). — särsk.
α') motsv. I 4 a λ. Hr Avoyer Sinner, Hr Haller och Hr Engel hållas före alle 3 hafva det största minne i hela Republiquen (Schweiz). Björnståhl Resa 2: 142 (1773).
β') motsv. I 4 b; i fråga om ngt negativt, ofta liktydigt med: värst. Siälffklook, är största took. Grubb 716 (1665). Gester blinde .. war Konungens största owän. Verelius Herv. 138 (1672). Sigurder Lada Jarl war en then störste Afguda dyrkare, så war och hans Son Håkon. Peringskiöld Hkr. 1: 141 (1697). Den här karlen är den största bedragare, som gått i ett par skor. Jolin Kom. 82 (1845). I den oegennyttigt trogna kärleken till sin helgedom var .. (skolläraren) själf det största barnet, och därför älskade barnen honom också. Cederschiöld Riehl 2: 15 (1878). Alfred Nobel, var en av de största galningar jag någonsin lärt känna. Sundman AndréeLuftf. 322 (1967).
ε) motsv. I 5, särsk. I 5 c, i α; stundom äv. med bibegrepp av l. övergående i I 6. Huilkin nw sigh sielff så förnedhrar som thetta barnet, han är then störste j himmelrikit. Mat. 18: 4 (NT 1526). Konung Adolf Fredriks Moderfaders Modermoder war .. den odödliga Gustaf Eriksons Sondotter; den största härkomst i Svenska mäns sinnen. Gustaf III 1: 3 (1771). De största af borgerskapet lefva i dag (dvs. den 16/3) för sig själfva och begå åminnelsen (av attentatet mot G. III) med bedröfvelse och förböner. MoB 6: 139 (1793). Unga / Sjunga / Med de gamla; / Sig församla jordens böner / Kring den störste af desz söner. Ps. 1819, 55: 1. Så föll vid trettioåtta års ålder den störste af en storsinnad ätt, den störste af Wasastammen. Tegnér (WB) 7: 126 (1832). Vår störste konung. Björkman 1088 (1889). Den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare. Matt. 20: 26 (Bib. 1917). Det är bättre att vara den störste bland de minsta än den minste bland de största. Holm Ordspr. 315 (1964). — särsk. (†) i det bildl. uttr. vara den störste i korgen, vara den förnämste l. mest dominerande i en viss grupp; jfr KORG 1 f. Then sigh sielff mycket skatta kan, / Wil achtas högh aff alle man, / Och i korgen wara then störste, / Ja, i rådhslagh then aldraförste. Sigfridi L 5 a (1619).
ζ) motsv. I 6. Birger Jarl har ostridigt varit en af de störste män til snille, sinnesstyrka och förtienster, som Medelåldern kan framte. Schönberg Bref 1: 114 (1777). Engelbrecht torde kanske förtiena namn af den störste Man Sverige egt ifrån hedna tiden til Konung Gustaf Wasa. Därs. 169. Jöns Jacob (Berzelius), född i Östergötland 1779, död 1848, Sveriges störste kemist och en av världens största. Smith OrgKemi 1 (1938). Förnärmad utbrister Björnson: ”Känner ni inte igen mig, Norges störste författare!” och repliken faller: ”Roligt att se herr Ibsen!” Östergren (1946).
η) motsv. I 7 (d). (Jesu) herligheet och dygd, genom huilka oss dyra och aldra största lyffte giffne äro. 2Petr. 1: 4 (NT 1526; Bib. 1917: mycket stora). Minnets store son (dvs. K. XIV J.) var störst uti att — glömma. Böttiger 1: 71 (1845, 1856).
ϑ) motsv. I 8; förr äv. om föda: viktigaste o. (med anslutning till I 3) mesta. Thetta är thet första och thet största bodhet. Mat. 22: 38 (NT 1526; Bib. 1917: förnämsta). Tobias .. Kera Sara görom thet, som aff nödhenne är störst, / Åkalla Gudz nampn, thet skole wij först. TobCom. E 2 a (1550). Fiskarna de hafwa warit menniskians största föda i förstonne effter floden. Rudbeck Atl. 1: 82 (1679). — särsk.
α') (†) motsv. I 8 a, i uttr. vara det största i saken, vara viktigast l. mest betydelsefull i ngt. LPetri Œc. 6 (1559).
β') motsv. I 8 c. FörsprJudit (Bib. 1541; om orsak). Folket i Pilås och Karryd hade störst orsak att minnas och vörda .. (prostparets) minne. Göth 5Stånd. 36 (1936).
γ') motsv. I 8 d. Der medh öfwergick denna dagen (dvs. kyndelsmässodagen) alla de andra, dy som han skattas för den största, så skulle han åthniuta den Solennitet som de andra intet fingo. Dijkman AntEccl. 97 (1678, 1703). Tack för igår! Det var den största dag jag ännu haft. (Heidenstam o.) Belfrage BrDikt. 24 (1888). Det var mitt livs största stund. SvHandordb. (1966).
ι) (†) motsv. I 9 c. (Han) tenckte .. att ther midt i hopen skulle wara the störste hantzer, och till ewentyrs Kong. Götstaff sielff. Svart G1 90 (1561).
κ) (†) motsv. I 11 b: främst, i första hand. Att Academien måtte få åker .. ståår nu störst på, att de sielf sökia exekution. Rudbeck Bref 70 (1670). Effter wåhrbruket som störst nu ähr förhanden. VDAkt. 1685, nr 147.
b) ss. adj. i abs. superl. med förbleknad o. endast attributiv anv., ss. uttryck för en mycket hög grad av utsträckning i längd, höjd, ytvidd osv. l. omfång l. omfattning l. betydelse l. vikt l. värde l. anseende (utan (klar) tanke på jämförelse): mycket l. synnerligen l. oerhört stor; så stor som det är möjligt l. tänkbart; den högsta (tänkbara) grad av utsträckning i längd osv.; äv. ss. adv. — särsk.
α) motsv. I 1 b. Det minsta sandkorn kan stjälpa det största lass. Östergren (1946). Största däckelbredd .. (dvs.) största praktiskt användbara däckelbredd. TNCPubl. 74: 253 (1980).
γ) motsv. I 4 a; i fråga om ngt positivt ofta liktydigt med: högst, i fråga om ngt negativt ofta liktydigt med: värst. Medh störste flijtt megh her så winleggie att (osv.). HH XXXIII. 1: 136 (1561). Konung Göthe .. war mycket begifven på jakt; och hade theraf sin största lust. Verelius Gothr. 1 (1664). En ärlig Man .. fick se .. (hästen) under största jämmern, medan han stod och flåsade. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Vid hofvet gick detta franska väsen (i fråga om språket) till största öfverdrift (på 1700-talet). Schück o. Lundahl Lb. 1: 13 (1901). Med största nöje. SvHandordb. (1966). Den största sparsamhet är av nöden. Därs. — särsk.
α') i förb. med ett efterföljande möjlig l. tänkbar (i uttr. av typen med största möjliga snabbhet) för att uttrycka en så hög grad av ngt som kan tänkas l. komma i fråga; äv. (i mindre korrekt spr.) ss. adv. (i uttr. av typen med störst möjliga snabbhet); förr äv. i förb. med ett föregående superlativt adj. l. adv. (i uttr. av typen möjligaste resp. möjligast största köld). Med största tänkbara flit. Den möjligaste största köld. Palmblad Nov. 1: 125 (1840). Med möjligast största fullständighet. Rydqvist SSL 4: 375 (1870). Det nödvändiga (i ljudläran) ha vi .. behandlat med största möjliga noggrannhet. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). Vi torde göra klokast i att .. alltid skriva med största möjliga och största tänkbara omsorg. ÅModLärF 1931, s. 77. Man måste nog säga, att regeringen i detta fall visat störst möjliga hänsyn till riksdagens uttalade önskan. Östergren (1946). Med största möjliga snabbhet. SvHandOrdb. (1966). Premiären på filmen om våra liv som strävsamma luftakrobater följdes av största möjliga tystnad. SvD 30/7 1987, s. 13.
β') i uttr. i största allmänhet, helt allmänt, särsk.: i helt allmänna ordalag; ofta med något förbleknad innebörd, närmande sig (tillf., skämts. äv. övergående i) bet.: helt enkelt, rätt o. slätt (se RÄTT, adv. 12 c). Vara sur i största allmänhet. Gubbarna på bänken satt och ljög och skröt i största allmänhet. Uttala sig i största allmänhet. Harlock 8 (1944). Fadern .. hade dött först, i kräfta. Två år senare hade modern bara dött i största allmänhet, så som folk dör när de kommer på sjukhus. Olsson Mittåt 8 (1963). Vi pratade affärer i största allmänhet. Gustaf-Janson SommVind. 8 (1970). Lite gubbskryt och dito kverulans i största allmänhet. SvOrdb. 15 (1986).
δ) motsv. I 6, 7. Det är mensklighetens lott, at jemväl de störste menniskor i någon del kunna misstaga sig. Schönberg Bref 1: 246 (1778).
ε) motsv. I 8 a (o. I 3 a): högst. En reform av största angelägenhetsgrad.
ζ) motsv. I 10. (Jätten) war et widunder i Naturen, hwars blotta åskådande kunde injaga en skräck hos det största hierta i werlden. Mörk Ad. 1: 233 (1743).
Ssgr (Anm. De till I 1 b φ anförda ssgrna kan äv. helt l. delvis uppfattas ss. sammansatta med stor, sbst.2 Samtliga har emellertid upptagits här, då det är svårt att i varje enskilt fall med full visshet avgöra om förleden skall hänföras till stor, adj., l. stor, sbst.2): A: (I 1 a) STOR-ABBORRE~020. (i sht i vissa trakter) stor abborre. Modin GTåsjö 310 (1916). —
(I 3 b γ (o. 6)) -ADVOKAT. om (framstående) advokat som driver en stor advokatrörelse. Spångberg BanbrHövd. 137 (1939). —
(I 3 a, 8) -AFFÄR. omfattande (o. viktig) affär (se d. o. 4) l. (viktig) affär som gäller mycket pengar; företrädesvis i pl. Han (ville) helst tala med förvaltaren .. då vi vore inne, för kanske de komme i storaffär, och då vore bra hafva vitnen. Schröder Bruksb. 223 (1892). —
(I 5 c) -ALLMOSENER, m.; best. -en. [efter t. grossalmosenier; senare leden av t. almosenier, allmoseutdelare, avledn. av almosen (se allmosa)] (†) = -allmoseutdelare. Eberhardt AllmH 4: 171 (1781). —
(I 5 c) -ALLMOSEUTDELARE. [jfr t. grossalmosenier o. fr. grand aumônier] (förr) hög tjänsteman med uppgift bl. a. att förvalta de för de fattiga avsedda allmosorna; särsk. om sådan tjänsteman vid franska hovet. 2NF 1: 630 (1903). (I Frankrike) hade ”storallmoseutdelaren” .. överinseendet över alla hovets religiösa ceremonier. Detta ämbete fanns .. kvar .. till 1870. 2SvUppslB 1: 658 (1946). —
(I 1 b σ) -ALN. (förr) (Cheops-)pyramidens tretaliga sida är 186 storalnar eller ett stadion. Där ser du hvarifrån vägmåttet är taget. Strindberg HMin. 1: 20 (1905). —
(I 1 b) -ALTARE. (förr) i katolska kyrkor, om det största (o. förnämsta), i koret stående altaret; jfr hög-altare. Agrell Maroco 2: 321 (1800, 1807). Afzelius Sag. 6: 52 (1851). —
(I 5 c) -AMIRAL. [jfr t. grossadmiral] (titel för) högste befälhavaren över ett rikes sjömakt.
1) hist. benämning på (innehavare av) den i sv. örlogsflottan högsta officersgraden som innehafts av hertig Karl 1748—96 o. kronprins Oskar 1827—40. Carl, Sveriges II. Arf-Furste, född d. 26 Sept. 1748. Stor-Amiral af Rikets Sjömagt. Hofcal. 1749, s. 28. Östergren (1946).
2) (om utländska förh.) 2RARP 16: 16 (1747; i Frankrike). (Columbus) utnämndes .. till kunglig spansk storamiral på alla nya haf. LbFolksk. 881 (1892). Storamiral von Tirpitz, Tysklands sjöminister från 1897 intill år 1916. VFl. 1923, s. 32.
Ssgr: storamirals-flagga. särsk. (om utländska förh.) till -amiral 2. Bemälte Lord (Anson) hiszade på sit Skepp Engelska Stor-Amirals Flaggan. PT 1758, nr 45, s. 3.
-regemente. hist. till -amiral 1. (J. M. Nordencreutz) förordnades .. 1780 at tillika vara Capiten d. v. Stor-Amirals-Regementet, i hvilken egenskap han bevistade Sjöslaget vid Öland .. s.å. KrigVAH 1834, s. 132.
-ämbete.
1) hist. till -amiral 1, dels (i fråga om förh. 1794—96) om vart o. ett av de båda självständiga ämbetsverk i Karlskrona resp. Sthm, som handhade ledningen av örlogsflottan resp. arméns flotta i Sv., dels (i fråga om förh. 1827—40) om överstyrelsen för de år 1824 sammanslagna flottorna; vanl. i sg. best. Hafwe Wi .. welat uplifwa och i sin fulla kraft och werkan ställa Stor-Amirals-Embetet, som .. handhafwer Wår och Rikets Sjömagt. IStorAmEmb. 16/8 1794, s. 1. Lotsverket är bägge Stor-Amirals-Ämbetena imellan så fördeladt, at (osv.). Lagerbring Hist. 1: 138 (1796). År 1840 .. upplöstes .. storamiralsämbetet. TSjöv. 1904, s. 13.
2) (om utländska, särsk. engelska förh.) till -amiral 2. KrigVAH 1827, s. 68. Efter restaurationen har storamiralsämbetet (i Engl.) endast 4 gånger varit besatt, senast en kortare tid 1827—28 (med hertig Vilhelm af Clarence, sedermera konung Vilhelm IV). 2NF 16: 1105 (1912). —
(I 1 a δ) -AND. (†) om andarten Anas platyrhynchos Lin., gräsand. Broman Glys. 3: 301 (c. 1730). Dens. HelsB 157 (c. 1740). —
(I 3 a ϑ) -ANFALL~02 l. ~20. om anfall i stor skala. Ryskt storanfall inlett mot Saporosje. UNT 29/9 1943, s. 1. —
(I 1 b ν) -ANIS. [växten är mera storvuxen än backanis] (†) växten Pimpinella major (Lin.) Huds., stor backrot. Gosselman BlekFl. 51 (1865). —
(I 1 b, 3 a) -ANLÄGGNING~020. stor anläggning (se d. o. III 1) l. i stor omfattning driven anläggning. SvD(A) 28/6 1939, s. 1. Vemdalsskalets högfjällshotell .. har blivit en livligt frekventerad storanläggning med stugby, liftar (osv.). TurÅ 1977, s. 204 (text till bild). —
(I 3 b δ) -ANNONSÖR. om person l. företag o. d. som annonserar ofta o. i stor skala l. omfattning. Bjurman 3Statsm. 281 (1935). —
(I 1 b) -ARENA. Den göteborgska storarenan Scandinavium gav på torsdagskvällen klartecken för proffsspel i ishockey. SvD 9/3 1973, s. 1. —
(I 4 a ν) -ARG. (i vissa trakter) i hög grad arg, väldigt l. mycket arg. Sparre Alfåg. 130 (1916). —
(I 5) -ARISTOKRAT. medlem av den högre aristokratien, medlem av högadeln. Den polske storaristokraten Józef Potocki. Laurin Minn. 4: 140 (1932). —
(I 1 b) -ARM. särsk. (i sht i fackspr.) motsv. arm, sbst. III 4. JernkA 1822, s. 171 (i vattenuppfordringsverk i gruva). Fatab. 1914, s. 42 (på ryssja). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -ARMENISK. [till namnet på landet STORARMENIEN, som grundades c. 190 f. Kr. o. omfattade det armeniska höglandet öster om Eufrat o. delades 387 mellan romar- o. perserriket] hist. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från Storarmenien; särsk. i uttr. det storarmeniska riket, om Storarmenien (som omkring 95—55 f. Kr. uppnådde en betydande maktställning). Det storarmeniska riket höjde sig under Tigranes för en kort tid till en stormakt. Svensén Jord. 168 (1885). —
(I 3 a) -ARRANGEMANG. stort arrangemang, arrangemang i stor skala l. av stor omfattning. SvD(A) 1960, nr 82, s. 28. —
-ART.
1) (i fackspr.) till I 3 a, = sammel-art. Selander LevLandsk. 155 (1955; i fråga om fåglar). Weimarck SkånFl. VIII (1963).
-ARTAD, p. adj.
1) (†) till I 1: som kännetecknas av att vara stor; anträffat bl. om boskap (motsv. I 1 a γ α'): storvuxen. At småwäxt Boskap, genom rätt skötsel, kan i följande generationer tiltaga och blifwa storartad, är ostridigt. Fischerström 2: 387 (1780).
2) [urspr. till I 1 b, med förledens starkare l. svagare anslutning till stor, adj. I 7] praktfull, storslagen (se d. o. 2 a, b), grandios; äv. ss. adv.; numera nästan bl. med viss vag anslutning till I 7.
a) i fråga om synintryck. Westee (1842). Det var en storartad, romantisk natur, han hade nedanför och omkring sig. Bäckman Sjöj. 2: 15 (1851). Cavallin (1876; om byggnad). Denna (Jämtlands) skönhet genomgår hela skalan från det mest väldigt storartade till det mest tjusande, veka och idylliska. Höjer Sv. 3: 189 (1882). (Det ena landskapet) erbjuder mera storartade utsikter, under det att det andra däremot bjuder på mera täcka och behagliga. LbFolksk. 137 (1890). Siljan .. utbredde sig allt mer storartadt .. och .. utsigten (var) sådan, att jag satt och jublade på skjutskärran. Ödman VexlBild. 91 (1890, 1893).
b) i annat avseende; särsk. i fråga om litteratur, konst o. d.; jfr 3—5. Äfwen versen är, i det hela, storartad och wälklingande; om den ock understundom, fastän ej ofta, lider af en och annan metrisk förseelse. SvLittFT 1833, sp. 44. Visst var Stralsund storartadt, men ej motsvarande mitt ideal. Hultin Minn. 42 (1872). Den storartade enkelheten i framställningen af innehållet. Nyblæus Forskn. IV. 1: 130 (1895). Han trevade i sina fickor och fann sin tjocka plånbok. Med en storartad gest räckte han fram den till översten. Krusenstjerna Fatt. 1: 318 (1935). Ett (plansch)-verk, storartat både i anläggning och utförande. Östergren (1946). Richter GeogrH 12 (1959; om reselitteratur). Ett storartat företag. SvHandordb. (1966).
3) till I 3 a: stor; numera bl. med anslutning till 2 b. Mankell Fältsl. 488 (1859; om sädesexport). Roth 1Geogr. 68 (1881).
4) [sannol. utgående från 2 med sekundär anslutning till stor, adj. I 6] framstående l. lysande l. berömd o. d. Brunkman SvGr. 50 (1767). MinnSvLärov. 1: 148 (1926; om lärare).
5) (ironiskt) till I 5 (k) o. 6: märkvärdig; uppblåst; stor. (Konstakademiens stipendiater utomlands torde,) trotsande på afstånd och öfverseende hållit sig för storartade och förnäma att göra sådana (obligatoriska rese-)meddelanden. Scholander 3: 150 (1877). (Det) fanns .. inga gränser för .. hur överdådigt .. (pojkarna) skrävlade om sig själva och gjorde sig storartade och märkvärdiga. Posse Fång. 132 (1931).
6) till I 7, i fråga om själslig storhet l. storsinne l. vidsynthet o. d.: storslagen (se d. o. 2 c); äv. ss. adv. Gustaf Adolf var en hjeltenatur af det storartade, rent menskliga slag, hvaraf Grekland och Rom uppställt så många förebilder. Tegnér (WB) 7: 126 (1832). Det framträder ingen, till högre frihet uppsträfvande idé, intet nytt, storartadt intresse i det offentliga lifvet, utan att omhvärfvas af en massa af fördomar, af begär, af passioner. Strinnholm i 2SAH 19: 231 (1838). Mycket vore att säga om det sätt, hvarpå den ädlaste och bästa delen af landets ungdom blifvit behandlad i sednare tider, sedan vårt Fädernesland upphörde att handla storartadt och spela en role i Europa. Boström 3: 446 (1847). (K. XI var) ofta storartad till och med i småsaker, men aldrig småaktig i de stora. Crusenstolpe Tess. 2: 71 (1847). Teresa var storartad, då hon hänemot slutet af februari fick veta, att löjtnant Ugo måste afgå till Afrika. Nino såg icke en tår i hennes ögon. Lagerlöf Drottn. 307 (1899). Jag tror inte att jag i hela mitt liv har beundrat en människa så starkt. — Ja, han är storartad, sa Blenda. Gustaf-Janson ÖvOnd. 79 (1957).
7) i förbleknad bet. av 2 o. 5 (övergående i bet.): enastående; utomordentlig; väldig, oerhörd; makalös, fantastisk; i sht dels i n. sg. obest. med predikativ anv., dels ss. adv. Vägen blef snart förvånande ryslig och så storartadt ohygglig, att man nästan kunde tro sig vara på Beelzebubs domäner. Lundgren MålAnt. 2: 22 (1872). Flirtmeyer. Den röda kvällsdagern klär min nådiga storartat. Jag har aldrig sett Marie-Louise vackrare. Heidenstam Dag. 260 (1902, 1909). De bägge lagens (i lagkappsimningen) sista män S. Larsson och Sandström gjorde storartade simningar men kunde icke ändra på avstånden till varandra. IdrBl. 1925, nr 27, s. 10. Min gamle biskop var storartat fri från all byråkratisk höghet och formalism. HågkLivsintr. 15: 143 (1934). Kunna vi klara oss undan med livet, är det storartat. Wulff GrönlDagb. 392 (1934). (Schäfertiken) hade alltid en storartad aptit. Rudenschöld MHund. 198 (1936). Ha storartad framgång. SvHandordb. (1966). Han trivdes storartat på landet. Därs. —
(I 7) -ARTIGHET. (†) stor upphöjdhet l. ädelhet l. sublimitet o. d., storslagenhet. Biberg 2: 416 (c. 1820). —
(I 3 a) -AVDELNING~020. företrädesvis i pl.; särsk. motsv. avdelning 3 d. ”Storavdelningar” inom fackförbunden är på modet. SvD(A) 23/3 1963, s. 4. —
1) om den största av två l. flera axlar (l. om var o. en av de största av ett flertal axlar); särsk. (i fackspr.) motsv. axel, sbst.1 I 8 o. II 1. Selander ÅrsbVetA 1837, s. 19. Jordens diameter vid eqvatorn, eller den s. k. ”storaxeln”, är ungefär 1193 1/3 sv. mil. NF 1: 212 (1875). Bergstrand Astr. 245 (1925; i ellips).
2) (förr) i gevär: eldrörets lopp (som var större än den axel som ingick i låsmekanismen). För att hindra (gevärs-)kulan att springa öfver bommarne, har uppfinnaren förkastat refflingen, format loppet äggrundt och gifvit dess stor-axel en spiralgång. KrigVAT 1846, s. 562. —
(I 6) -BACK ~bak~2, m.//ig.; best. -en; pl. -ar. [senare leden liksom dan. o. nor. back av eng. back; etymologiskt identiskt med bak, sbst.1] sport. i fotboll, ishockey o. d.: skicklig o. framstående bakre försvarare, ”stjärnback”. IdrBl. 1935, nr 18, s. 1. —
(I 1 b) -BACKA. fisk. benämning på en vid bohuslänska storsjöfisket använd backa (se backa, sbst.1) bestående av en grov, 360 m lång lina på vilken i regel 50 krokar är fästa; motsatt: små- l. koljebacka. Fischerström 4: 230 (1795).
-klove. storbacka med samtliga krokar; äv. enbart om krokarna (jfr klove 2 g). HSillfBohusl. 109 (1843). Storbackehundre (storbackeklove), samtliga krokar på en storbacka (40—60 krokar). SvFiskelex. (1955).
(I 3 b δ, 6) -BADARE. (vard.) om person som badar l. brukar bada mycket; äv. = -simmare. Swing 1923, nr 46, s. 13. Någon storbadare är lappen inte. Haglund Lappl. 94 (1934). —
(I 3 a) -BAK. bak (se bak, sbst.3 1) i stor skala; motsatt: småbak. Hyltén-Cavallius Lif 136 (c. 1880). —
(I 1 b) -BALJIG. som har stora baljor (se balja, sbst.1 2 c). SvVäxtförädl. 2: 191 (1951; om sockerärt). —
(I 1 b) -BAND, sbst.1
1) (förr) om det större l. vidare av två band (se band, sbst.1 8) på en kärve (med det större bandet placerat under det mindre). PT 1758, nr 70, s. 4.
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) ”band” (se band, sbst.1 11) av stora fönsterglas; motsatt: småbandsglas. Kosta 1642—1942 126 (1942). Möjligen ligger det också en kvalitetsaspekt i beteckningen ”storband”, eftersom det var svårt att få ut större glasdimensioner av god kvalitet ur det genom munblåsning framställda fönsterglaset. SAOBArkSakkSvar (1987). Ssg: (till -band 2):
storbands-glas. (förr) fönsterglas av den typ som förekom i ”storband”. 23 par fönster med 3 skifvor storbansglas i höjden. Ambrosiani DokumPprsbr. 279 (i handl. fr. 1835). —
(I 3 a) -BAND, sbst.2 [med avs. på senare leden se små-band] stor (jazz)orkester; motsatt: småband. AB 14/5 1963, s. 15.
(I 6 c) -BANDY. sport. bandy av hög klass l. förnäm kvalitet l. på hög(sta) nivå, förnäm l. lysande l. förstklassig bandy. IdrBl. 1935, nr 2, s. 8. —
(I 3 b γ, 5) -BANKIR. bankir med stor makt o. stort inflytande, bankir i storbank. GHT 1895, nr 245, s. 2 (om tyska förh.). —
(I 3 a) -BARNKAMMARE~0200. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanfattande benämning på olika slags inrättningar för vård o. uppfostran av barn i förskoleåldern, kommunalt daghem för förskolebarn. Myrdal Stadsb. (1935; i titel). —
(I 5 c) -BAS. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh., vard.) högre bas (se bas, sbst.3 1); särsk. om bas för stuveriverksamhet som betjänade större fartyg, o. krävde flera stuvarlag. Den störste arbetsgifvaren har icke mindre än 11 ”storbasar”, mellan hvilka fartygen fördelas i tur hvartefter dessa basar äro lediga. SLorS 13: 31 (1897). Hushållerskan (för rallarlaget) .. tar sig en tår ur pluntan och går att antasta storbasen om två hjälpare till i köket. Martinson Kvinn. 110 (1933). —
(I 3 b δ, 4 b) -BEDRAGARE~0200. person som ägnar sig åt l. gör sig skyldig till bedrägeri i stor skala l. omfattning. Upsala(A) 16/1 1928, s. 1. —
(I 3 b ζ) -BEGÄRANDE, p. adj. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som begär l. kräver alltför mycket l. som har (alltför) stora krav när han ber om ngt l. på livets goda o. d. Föräldrarna hade förmanat .. (sina tiggande barn) att icke vara storbegärande. De skulle bara be om sådant, som folk i husen inte själva hade användning för. Moberg Utvandr. 155 (1949). —
(I 3 b ζ) -BEGÄRSEN ~bejæ2rsen, p. adj. [senare leden till begära o. begärse] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -begärande. Icke kan jag säga att du är mycket storbegärsen, och såge jag hellre att du bedt mig om någon större gåfva (än de tre sjungande löven). SvFolks. 354 (1849). —
(I 1 b) -BEHÅLLARE. (numera bl. mera tillf.) stor behållare (se d. o. 2) (vars förflyttning vanl. kräver mer än en man l. maskinella hjälpmedel); särsk. om container. TT 1964, s. 631. —
(I 1 b) -BERGIG. [jfr -berg] som består av stora berg. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 204 (om terräng). —
(I 4 a ν) -BESJUNGEN, p. adj. (i vitter stil) mycket besjungen (o. prisad). Heidenstam Folkung. 2: 54 (1907). —
(I 3 a) -BESLAG. väldigt l. omfattande beslag (se d. o. II 1 a). Storbeslag av preludin (dvs. ett ss. narkotikum klassat läkemedel). SvD(A) 7/11 1967, s. 3. —
(I 3 b δ) -BESTÄLLARE. om person l. företag o. d. som (ofta) gör storbeställningar. UNT 21/10 1940, s. 1. —
(I 5, 8) -BESÖK. jfr -främmande, sbst. 2. Det likar sig till storbesök på hofvet. Melin Snöhvit 65 (1897). —
(I 1 b) -BETING. sjöt. om stort krysshult anbringat i främre delen på fördäck l. förut på mellandäck på ä. segelfartyg, för beläggande av ankartåg l. -kätting; jfr beting, sbst.1 1. Björkman (1889). —
(I 3 a) -BIKT. (om utländska förh.) om bikt med många personer. På afton (hölls) storbikt i Peterskyrkan. Böttiger 6: 279 (1836). —
(I 1 b) -BILD. stor bild; särsk. ss. förled i ssgr.
-visning. Elever vid Tekniska högskolan håller just på med att konstruera en super 8-projektor för storbildsvisning. DN 17/1 1976, Bil. s. 5. —
(I 1 b ν) -BINDA. (†) växten Calystegia sepium (Lin.) R. Br., snårvinda; jfr binda, sbst. 4 b slutet. Franckenius Spec. F 1 b (1638). —
(I 9) -BJUDEN, p. adj. [jfr sv. dial. storbjuden] eg.: som är för högmodig att (utan vidare) antaga en inbjudan, som länge låter bjuda sig; svårbedd, nödbedd. Väring Frost. 52 (1926). Sätt dig dit nu, Pelle, och var inte storbjuden! tillade hon .. Pelle (lät) äntligen .. förmå sig att ta plats vid bordet. Enström Gråbacka 291 (1929). —
(I 3 a, 5 slutet) -BJUDNING. påkostad bjudning med många gäster; jfr -begravning. Vesterlund Lappm. 85 (1903). —
(I 1 a) -BJÖRN. (i sht i vissa trakter) stor björn. Senjens storbjörn. Molin SSkr. 148 (c. 1895; novelltitel). —
(I 3 a, 8) -BLAD. (mera tillf.) = -tidning. (V. Rydberg) studerade de litterära och vetenskapliga spalterna i utlandets storblad. Warburg Rydbg 1: 188 (1900). —
(I 1 b) -BLADIG.
1) som har stora blad (se blad 1); äv.: som kännetecknar ngt som har stora blad; äv. bildl; jfr bladig 1 b. Heinrich (1814). Så hafva de flesta Rosor en högre storbladig och en mindre småbladig form. Fries BotUtfl. 2: 277 (1852). 2NF 28: 576 (1918; om tesort). Den storbladiga solen lyste. Lo-Johansson Stat. 1: 73 (1936). särsk. bot. i vissa uttr. utgörande växtnamn. Storbladig Parklind. Lyttkens Växtn. 576 (1908). Storbladig pestilensrot täckte hela marken. Östergren (1946). särsk.
b) storbladig buxbom, växten Buxus sempervirens Lin. f. bullata Hort. ex Kirchn. Hylander PrydnV 35 (1948). VåraKulturvN 58 (1977).
c) storbladig hickory, trädet Carya tomentosa Nutt. Hylander PrydnV 37 (1948). VåraKulturvN 63 (1977).
d) storbladig klätterfikus, växten Ficus radicans Desf. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 163 (1946). VåraKulturvN 91 (1977).
e) (numera föga br.) storbladig lind, linden Tilia platyphyllos Scop., bohuslind. Cnattingius 80 (1875, 1894). Geete o. Grinndal 58 (1923).
2) om redskap o. d.: som har stort (l. stora) blad (se d. o. 3 a); jfr bladig 3. En storbladig kniv.
3) i sht miner. som delar sig l. kan delas i stora, tunna lameller l. som består av l. bildar stora, tunna skivlika lager; jfr bladig 4. Åkerman Stångj. 57 (1839). Storbladiga, vackert blåfärgade stycken (av cyanit) fås från Rörås i Norge. NF 3: 695 (1879).
(I 1 b λ, 4 a ν) -BLIGA. (vard.) titta stort, starrbliga, glo, stirra (särsk. av förvåning l. förundran o. d.). Öberg Kont. 100 (1909). —
(I 1 b) -BLINDA. (stor- 1873. store- 1691 (: Store blinde Råån)—1917) (förr) om råsegel som fördes under bogsprötet på större segelfartyg. Jungberg 76 (1873).
Ssgr (förr): storblinde-brass. om vart särskilt av de båda vid ändarna av storblindan fästa tåg medelst vilka dennas ställning kunde förändras. Store Blinde Braszar. Rålamb 10: 48 (1691).
-sköt. (†) skot (se skot, sbst.1 2) till storblinda; jfr sköt, sbst.4 2. Store Blinde Skiöten. Rålamb 10: 48 (1691). —
-BLOCK.
1) till I 1 b: stort block; i sht i pl.; särsk. (byggn.) motsv. block 5. Gullringshus bygger med storblock — visningsvilla finns i Stockholm. AB 1/4 1969, s. 45.
2) till I 3 a, om större sammanslutning av flera partier som samverkar i vissa (politiska) frågor; jfr block 9. 2NF 34: Suppl. 416 (1922). —
(I 1 b) -BLOCKIG. [jfr -block 1] om mark l. terräng o. d.: beströdd med l. översållad l. täckt av stora stenblock. BotN 1931, s. 243.
(I 1 b) -BLOMMIG. om växt l. växtart: som har stora blommor; om tyg l. tapet o. d.: i vars mönster ingår stora blommor; motsatt: småblommig. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 193. Lundkvist Vindingev. 236 (1956; om tapeter). särsk. bot. i vissa uttr. utgörande växtnamn.
c) storblommig gentiana, växten Gentiana Clusii Perr. & Song. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 179 (1946).
e) (†) storblommig sandnarv, växten Arenaria norvegica Gunn., skrednarv. Lyttkens Växtn. 1083 (1911).
f) (†) storblommig skogsnarv, växten Moehringia lateriflora (Lin.) Fenzl., ryssnarv. Lyttkens Växtn. 1083 (1911).
g) storblommig schersmin, växten Philadelphus inodorus Lin. v. grandiflorus (Willd.) A. Gray. Hylander PrydnV 59 (1948).
j) storblommig vial, växten Lathyrus grandiflorus Sibth. & Sm. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 247 (1947).
(I 1 b) -BLOMSTRIG. (numera bl. mera tillf.) om växt l. växtart: storblommig. PT 1899, nr 290 A, s. 3 (om magnolia). —
(I 1 b) -BLÅSIG. (numera föga br.) som har stora blåsor (se blåsa, sbst. 7) l. bubblor, särsk. liktydigt med: voluminöst fradgig, fradgig med stora blåsor; jfr blåsig, adj.1 3. Efter 5—6 dagar blifwer detta skum (på vörtens yta) mera storblåsigt. AHB 26: 21 (1869). 2NF 22: 1050 (1915). —
(I 1 b ν) -BLÄDDRA. (föga br.) växten Utricularia vulgaris Lin., vattenbläddra. 2NF 38: 553 (1926). —
(I 1 b λ, 4 a ν) -BLÄNGA. (vard.) väldigt l. i hög grad blänga, blänga stort. IdrBl. 1935, nr 23, s. 5. —
(I 5 c) -BOJAR. (om ä. utländska förh.) om bojar av hög rang. (Rumänska bojarer av andra klassen) egde rätt att bära en silfverstaf, men fingo ej låta skägget växa, ty detta var en storbojarernas företrädesrätt. Ålund (o. Thunman) Hellwald o. Beck 136 (1878). —
(I 3 a, 5) -BOLAG~02 l. ~20. bolag som drivs i stor skala l. omfattning; äv. om bolag med röstmajoritet i flera andra bolag o. därmed kontroll av dessa. JernkA 1903, s. 216. Jag upprepar det än en gång, att storbolagen i själfva verket äro de bästa skogshushållarna. Höglund Skogsinsp. 169 (1906). —
(I 1 b β ζ', φ) -BOLIN, förr äv. -BOGLINA. (stor- 1689 osv. store- 1803—1893) sjöt. om var o. en av storseglets boliner (se bolin 1). SkepCommSkepzb. 1689 (: stoorboglijnan, sg. best.). Rålamb 10: 51 (1691). —
-BOM. (stor- c. 1748 osv. store- 1783)
1) till I 1 b: stor bom; särsk. (skogsv.) om hållbom l. magasinbom. Nyrén KlädFabr. 129 (1783; om stor kringvriden träcylinder). Begränsningsbom, hållbom, storbom, magasinbom. TNCPubl. 43: 181 (1969).
2) [jfr t. grossbaum, eng. mainboom] sjöt. till I 1 b φ: bom (se bom, sbst.1 2 b slutet) till storsegel. Roland Minn. 54 (c. 1748). SohlmanSjölex. (1955).
Ssgr (till 2; sjöt.): storboms-, äv. storbom-gaffel. jfr gaffel, sbst.1 2 b. Erixon SthmHamnarb. 77 (1949).
(I 1 c α) -BONDE. (rik) (mans)person som driver stort lantbruk l. äger en stor gård o. d.; särsk. (i fråga om fornnordiska förh.) om bonde som ägde mycket jordagods o. hade betydande makt o. anseende; motsatt: småbonde; i sht i pl. Rudbeck Atl. 2: 598 (1689). Jorden brukades (vid 1100-talets början) till allra största delen av bönder. Men vid sidan av eller bredvid byalagen framträder storbönder och hövdingar. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 125 (1962).
-gård. Förmögna och högfärdiga rikemansdöttrar på storbondegårdarne. Fröding Eftersk. 2: 81 (1897, 1910).
-mora. (ngt ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) hustru till storbonde; äv. med bibet. av att hon har en viss myndighet l. ngt vördnadsbjudande över sig o. d. Törnqvist Stjärnlj. 35 (1915).
-släkt. LfF 1869, s. 135. Vendeltiden framstår som de mäktiga och praktälskande storbondesläkternas .. tid. Fornv. 1947, s. 288.
-ätt. (Den i viss runinskrift nämnda) Sigrid .. hörde till en af de förnämsta och rikaste storbonde-ätterna i Södermannaland. 2VittAH 26: 349 (1869). —
(I 1 b) -BORD. (stor- 1881 osv. stora- 1881—1909. store- 1877)
1) stort bord; särsk. (i sht i skildring av ä. förh.) om gästabudsbord l. gillesbord. LfF 1877, s. 338. I rummet (i en bålastuga från Hall.) mellan högbänken och galbänken är stugans förnämsta bord, storabord, stäldt. 1MinnNordM II. 1: 4 (1881). Kronstången .. avskilde stugans bortre del, männens privilegierade del av stugan. Där stodo ju även storbordet och högsätet. Ymer 1931, s. 218.
2) [beträffande efterleden jfr små-bord 3 o. anm. till bord, sbst.1 8] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om större gård l. torp; motsatt: småbord (se d. o. 3). Möller Jordbr. 201 (1881). —
(I 5) -BORGARE. [jfr t. grossbürger] (numera bl. i skildring av ä. förh.) borgare (se borgare, sbst.1 2) av hög samhällsställning l. med stor rörelse l. förmögenhet o. d., förnäm o. betydande borgare; stundom med nedsättande bibet.; äv. i utvidgad anv., särsk. om person som är överdrivet tillgjord l. affekterad o. d.; motsatt: småborgare. Brask Pufendorf Hist. 296 (1680: stoor Borgare); möjl. icke ssg. Lundin o. Strindberg GSthm 225 (1880). Den typiske storborgaren av gammal god familj, cirklad, omständlig, distanserande och förbindlig. Högberg Utböl. 1: 163 (1912). De bästa förutsättningarna att uppträda som köpare (till herrgårdar under 1800-talet) hade gifvetvis städernas storborgare, som under uppsvingsperioden skapat afsevärda förmögenheter. Rosman BjärkSäb. 3: 199 (1927).
Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): storborgar-, äv. storborgare-döme. i sg. best., sammanfattande, om det förnäma borgerskapet i en stad l. ett land o. d., storborgarna. Brand 1905, nr 5, s. 1.
-gård. Gårdsinteriör från en av 1600-talets storborgargårdar vid Kaggensgatan (i Kalmar). TurÅ 1950, s. 182 (text till bild).
(I 5) -BORGERLIG. [delvis avledn. av -borgare; jfr t. grossbürgerlich] (numera bl. i skildring av ä. förh.) som är l. liknar l. påminner om l. kännetecknar l. anstår l. utgår från l. tillhör storborgare(s); äv. om parti l. krets o. d.: som består av l. präglas av storborgare; stundom äv. med nedsättande bibet.; storborgar-; motsatt: småborgerlig. GotlLT 1852, nr 16, s. 2. Religiösa soaréer, som kommit på modet i de aristokratiska och storborgerliga kretsarna (i Köpenhamn). GHT 1897, nr 67 A, s. 2. Steffen Krig 4: 7 (1917; om nationalister). Spångberg StMän 2: 179 (1921; om politik). Kaggensgatan i Kalmar med storborgerliga stenhus från 1600-talets mitt, en utanför huvudstaden mycket sällsynt bild av tidens förnämare stadsbebyggelse. TurÅ 1950, s. 180 (text till bild). Lidman Vällust 54 (1957; om släkt).
(I 5) -BORGERSKAP~002, äv. ~200. [jfr -borgare] (numera bl. i skildring av ä. förh.) sammanfattande, om förnämare borgerskap l. om storborgare i en stad l. ett land o. d.; äv. om förhållandet l. egenskapen att tillhöra ifrågavarande borgerskap l. vara storborgare; motsatt: småborgerskap. Storborgerskapet — ”Skeppsbroadeln” i Stockholm och dess motsvarighet i Göteborg — var intimt förbundet med bergshanteringen och grundade sin ställning på järnexporten. SvIndustri 17 (1935). —
(I 1 a γ α') -BOSKAP~02 l. ~20.
1) koll.: boskap bestående av stora djur (dvs. nötkreatur, i sht förr äv. hästar); motsatt: småboskap; jfr -kreatur. BtFinlH 2: 346 (1670). I de bevillningslängder, som upprättades (år 1599), kommo .. de skilda slagen av boskap att specificeras. Detta gällde icke blott storboskapen, såsom hästar, ston, oxar, tjurar, stutar, kor och kvigor, utan även (osv.). HT 1937, s. 366.
2) (numera bl. mera tillf.) om enskilt djur av storboskap (i bet. 1). Slagtare, som i hvarje vecka slagtar 8 storboskap, disponerar en afdelning för sig (i Basels slakthus). TT 1877, s. 101. —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMBARDUN. (numera föga br.) = -överbrambardun. Ekbohrn NautOrdb. 210 (1840). Uggla Sjölex. 520 (1876). —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMRÅ~0002. (numera föga br.) = -överbramrå. Ekbohrn NautOrdb. 208 (1840). Rundhulten på ett fregattskepp äro (bl. a.) .. storrå .. storbovenbramrå. Witt Skeppsb. 32 (1857). Auerbach (1913). —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMSEGEL. (numera föga br.) = -överbramsegel. Ekbohrn NautOrdb. 167 (1840). 2NF (1917). —
(I 1 b φ) -BOVENBRAMSTÅNG~0002. (numera föga br.) = -överbramstång. Ekbohrn NautOrdb. 210 (1840). Schulthess (1885). —
(I 6 c, 8) -BRAGD. (i sht i vitter stil) lysande l. berömvärd bragd; äv. i ironisk anv. Kullberg Ariosto 2: 348 (1865). Efter afslutandet af denna sin lefnads storbragd (dvs. översättningen av Shakespeares verk) egnade Hagberg många år åt Svenska akademiens ordboksarbete. NF 6: 495 (1882). Tre ”nimrodar” .. stodo tilltalade för en riktig storbragd på tjuvskyttets område. Östergren (cit. fr. 1918). (Herakles) fick .. sig en gång ålagt att utföra tolv storbragder, av vilka en var att fara .. till en liten ö och hämta hem jätten Geryons boskap. Rydh MorBer. 2: 84 (1932). —
(I 1 b φ) -BRAM. [eg. kortform för stor-bram-segel resp. storbram-rå o. stor-bram-stång] sjöt. storbramsegel; storbramrå; storbramstång. FSjöbohm Skeppstakl. 63 (1792; om storbramstången). Fartyget låg med en styf nordväst blåsande in öfver styrbords bog, förbramseglet bärgadt och storbram lefvande för brisen. Bergdahl Antip. 23 (1906). —
(I 1 b φ) -BRAM-BOLIN, förr äv. -BRAM-BOGLINA. sjöt. bolin (se d. o. 1) fäst vid storbramseglet. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 130 (1796: Storbram-Boglin). —
(I 1 b φ) -BRAM-BRASS. sjöt. brass (se brass, sbst.2) som hör till storbramrån. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 137 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-ESELHUVUD. eselhuvud som är anbringat på toppen av storbramstången o. utgör fäste för röjelstång o. d. på masten. Chapman Dimens. I 1 b (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-FALL. [jfr t. grossbramfall] sjöt. fall (se d. o. XVI 1) hörande till storbramrån. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 135 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-LEDSEGEL. [jfr t. grossbramleesegel] sjöt. segel som föres vid sidan av ett storbramsegel; jfr -bram-läsegel. Konow 61 (1887). —
(I 1 b φ) -BRAM-RÅ. sjöt. om den undre, i ä. tid enda rån på storbramstången på stormasten. Bramrår äro de öfwersta och smalaste som fara på bramstängerne nämligen storbramrå och förbramrå. Dalman 45 (1765). UFlott. 2: 21 (1881; om den undre rån). —
(I 1 b φ) -BRAM-SALNING. sjöt. salning som utgör stöd för storbramstången. Gosselman SNAmer. 2: 20 (1833). —
(I 1 b φ) -BRAM-SEGEL. [jfr t. grossbramsegel] sjöt. på ett råtacklat segelfartyg, om ett av de översta seglen på stormasten, vilket är fäst vid storbramrån. Serenius Hhhh 4 a (1757). —
(I 1 b φ) -BRAM-SKOT. sjöt. skot hörande till storbramseglet. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 135 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-STAG. sjöt. stållina (förr äv. tåg) som förifrån stöttar storbramstången. FSjöbohm Skeppstakl. 37 (1792).
Ssg (sjöt.): storbramstag-segel. segel som förs på storbramstaget. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 119 (1796). —
(I 1 b φ) -BRAM-STÅNG. (stor- 1730 osv. store- 1691 (: store bramstångz want)) sjöt. om den del av ett råriggat segelfartygs stormast, som sitter ovanför märsstången. Rajalin Skiepzb. 143 (1730).
-vant. stållina, förr äv. tåg, som sidovägen stöttar storbramstången; jfr -bram-vant. Rålamb 10: 47 (1691). —
(I 1 b φ) -BRAM-TRATT. (numera mindre br.) kopparhylsa l. fläns över vilken storbramgodset påkränges. Frick o. Trolle 174 (1872). —
(I 1 b φ) -BRAM-VANT. sjöt. vant som sidledes stöttar storbramstången; jfr -bram-stångs-vant. Ekbohrn NautOrdb. 210 (1840). —
(I 3 a) -BRAND. stor l. omfattande brand. Sju storbränder kostade (brandstodsbolagen) 14 milj. kronor. UNT 17/12 1937, s. 4. —
(I 1 b β ζ', φ) -BRASS, förr äv. -BRASSA. (stor- 1698 osv. stora- 1757. store- 1796—1925) [jfr t. grossbrasse] sjöt. brass (se brass, sbst.2) på storrån. Rosenfeldt Tourville 87 (1698: Storbraszan, sg. best.).
(I 1 b (δ (slutet), ε o.) η α') -BRITANNISK. [till uttr. Stora Britannien (se stor, adj. 1 b δ slutet) l. landsnamnet STORBRITANNIEN] som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från Storbritannien, brittisk. Oldendorp 1: 339 (1786; om skepp). —
-BRO(DE)R, -BRODERLIG, se C. —
(I 1 b) -BROKIG. brokig med jämförelsevis stora olikfärgade fält l. strimmor o. d. SthmModeJ 1850, s. 16 (om halsduk). —
(I 1 b) -BRONS. [jfr t. grossbronze]
1) i sht konst. om stor skulptur o. d. utförd i brons; i sht i pl.; motsatt: småbrons; jfr brons 2. Kjellberg GrekRomK 90 (1932).
2) [myntet består av orichalcum (mässing) men uppfattades i ä. tid som en bronslegering] (förr) om sestertie, det största myntet under romersk kejsartid; i sht i pl.; motsatt: småbrons. Från en person, som önskat förbli okänd, har Myntkabinettet mottagit en till omkring 10.000 kronor uppskattad gåva av romerska medaljer, s. k. storbronser. Fornv. 1919, s. II. —
(I 5) -BRUDKARL~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) förnäm brudsven. TurÅ 1908, s. 55. —
-BRUK. särsk. (lant.) till I 1 b, 3 a: bruk (se d. o. 8) av stor lantegendom l. i stor omfattning bedrivet lantbruk (se d. o. 1); motsatt: småbruk (se d. o. 2); jfr -jordbruk. Svensén Jord. 326 (1886).
(I 1 c α) -BRUKARE. (mans)person som driver ett stort lantbruk l. som i stor omfattning driver lantbruk; motsatt: småbrukare; jfr -jordbrukare. SocÅb. 1943—44, s. 17. —
(I 1 b ν) -BRÄKEN. (†) ormbunken Dryopteris filixmas (Lin.) Schott. (Lat.) Filix mas. (Sv.) Ormabuncke, Ormableeck, Stoor Bräken, Mongfalla. Franckenius Spec. C 1 b (1638); möjl. icke ssg. Tillandz B 7 b (1683). —
(I 3 b γ) -BRÄNNARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr brännare 1 b o. -bränneri. Adlerbeth Ant. 2: 188 (c. 1815). —
(I 3 a) -BRÄNNERI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stort brännvinsbränneri, brännvinsbränneri med stor årstillverkning. GT 1788, nr 23, s. 2. —
(I 1 b) -BRÄTTAD, p. adj. som har stora brätten; jfr -skärmig. Levertin 10: 253 (c. 1900; om hatt). —
(I 1 b) -BRÄTTIG, adj. [senare leden till brätte] = -brättad. Adelsköld Dagsv. 2: 206 (1900; om hatt). —
(I 3 a β, 5 l slutet) -BRÖLLOP. om påkostat l. överdådigt bröllop med många gäster. Eneström Gnosj. 74 (1889). —
(I 1 b κ) -BRÖSTAD, p. adj. [fsv. storbrystadher] som har stort l. högt bröst; särsk. om kvinna: som har stora bröst; äv. bildl.: som i hög grad bröstar sig l. är viktig o. d. (jfr stor, adj. I 9). VarRerV 16 (1579). Jag kan intet tåla denne högfärdige å storbröstade mannen, som menar at han ska vara bättre än alt annat folck. Modée Dår. 8 (1741). Palmstedt Res. 12 (1778; om kvinnor). —
(I 1 b κ) -BUK, förr äv. -BUKER. [jfr sv. dial. storbuk] (vard.) eg.: stor mage; äv. (o. vanl.) metonymiskt, ss. nedsättande l. smädande beteckning för dels mycket korpulent person, dels myndig l. mycket förmögen l. penningstinn person. NVedboDomb. 1698, Vårt. För övrigt fanns i salen gott om grinande gäckar i uppvaktningen .. vinbelgar, storbukar. Högberg Storf. 139 (1915). Kung, officer och präst var alla tre lejda att försvara storbukarnas penningpåse. Moberg Sold. 68 (1944). —
(I 1 b φ) -BUKGÅRDING~020. (stor- 1698 osv. store- 1893) sjöt. bukgårding varmed underliket på ett storsegel halas upp till rån. Rosenfeldt Tourville 21 (1698). Platen Glascock 1: 250 (1836). —
(I 1 b κ) -BUKIG, förr äv. -BUKOT.
1) (vard.) stormagad; ofta: tjock. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). (Eng.) Great-bellied, (sv.) storbukot .. om en hafwande qwinna. Serenius D 1 a (1734). Tunga, storbukiga mjölkkor. Lundström Bojer Dyrend. 102 (1920).
2) (numera i sht i fackspr.) i överförd l. bildl. anv. av 1 (motsv. bukig 2), om stor utbuktning på föremål; särsk. om flaska l. kärl. l. byrå o. d. Mellan och öfver röstena (på Lye kyrktorn) höjer sig en spira, som utgöres af en mycket ful sextonsidig och storbukig uppsats med en lanterna derpå. Brunius GotlK 3: 71 (1866). Fatab. 1919, 2: 14 (om rokokobyrå).
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -BULGARISK. hist. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från dels de stora bulgariska riken som nådde sin största utbredning under första hälften av 900-talet resp. 1200-talet e. Kr., dels det år 1878 upprättade furstendömet Bulgarien ursprungligen avseende att omfatta alla bulgarer på Balkanhalvön. Vid Kamas förening med Volga .. uppstod .. det storbulgariska riket, grundadt af samma finska stam, som stiftade bulgarriket vid Balkan. Svensén Jord. 413 (1886). Ferdinand hade redan träffat alla förberedelser för att i Sofiamoskén låta kröna sig till storbulgarisk tsar. Spångberg StMän 2: 37 (1921). —
(I 1 b, 3 a) -BUTIK. stor butik med stort sortiment; huvudbutik; motsatt: butik av mindre typ. I Avasjö hade Sigurdsson själva storbutiken. Kårfeldt .. förestod bara en av denna rikpamps filialer. Rosendahl Lojäg. 28 (1956). Besökarna kunde ta sig en titt på visningen i direkt anslutning till sin shoppingrond i Hötorgshallen eller i centrums storbutiker. Form 1958, s. 231. Begreppet ”storbutik” rekommenderas av Nämnden för svensk språkvård för den svenska motsvarigheten till de amerikanska supermarkets. Prisaktuellt 1964, Dec. s. 2. —
(I 1 b ε) -BY. (stor- c. 1650 osv. store- 1643) stor by; by med många invånare l. (förr) med stort byalag. Ryszerna hafua ikie allenast ehn kyrkia uthj Pogosten (i Kexholms län), uthan sommastädhes tuå, Dher till medh uthj huar eller huar annan Store by ett Capell. FinKyrkohSP 2: 107 (1643); möjl. icke ssg. I samma Sochn een Mila der ifrån (ligger) een stoorby, som heeter Tioko. BtVLand 3: 7 (c. 1650). I övre Dalarna och Norrland finnas i våra dagar byar eller bygdelag med över 1000 invånare. Sådana storbyar ha växt fram ej endast genom klyvningar utan också genom tillflyttningar. VSocLdÅb. 1948, s. 59. —
(I 1 b ε) -BYGD. vidsträckt odlad bygd (se d. o. I 1 (o. 2)), som utgör det i fråga om odling o. bebyggelse väsentliga området i trakten o. d. NLärdaT 1774, s. 245. Skjærstads kyrka (träffades) av åskeld och brann ned jämte den omgivande, rika och tätbefolkade storbygden. Högberg Baggböl. 1: 61 (1911). (Till den obebodda dalgången) styr jägaren nere i storbygden ännu i dag stegen, då han vill njuta av oförfalskad storskogsnatur. Frisendahl Björn. 49 (1921). —
(I 3 b γ (o. 6)) -BYGGARE. om (framstående) person (l. företag o. d.) som ägnar sig åt byggnadsverksamhet i stor skala; storbyggmästare. En Romersk Arcus, det enda Monument, som finnes efter desse Storbyggare inom Tripolis murar. 1Saml. 8: 197 (1775). Svensk lättbetong intresserar storbyggare (i Engl.). SvD 7/12 1945, s. 3. Utvecklingen förefaller att gå i den riktningen att (student-)nationerna blir storbyggare. Lundagård 1958, nr 2, s. 5. —
(I 1 b, 3 a) -BYGGE. stort bygge (se d. o. 2) l. i stor omfattning bedrivet bygge; äv. bildl. Jul 1908, s. 7. En storbyggets tid var .. (under stormaktstiden i Sv.) inne såväl inom kyrklig som världslig byggnadskonst. 2NF 27: 1086 (1918). Vi kunde också ägna en tanke åt Uppsala domkyrka. Vilken insats gjorde inte vår folkungatid med detta storbygge. TurÅ 1962, s. 175. —
(I 3 b γ (o. 6)) -BYGGMÄSTARE~0200. om framstående byggmästare som ägnar sig åt en omfattande byggnadsverksamhet l. driver en rörelse i stor skala; jfr -byggare. Hesselman SkråhantvByggnInd. 154 (1945). —
(I 1 b) -BYGGNAD. byggande av stora byggnader o. d.; äv. konkret: stor byggnad. Abrahamsson 513 (1723). Ahrenberg Männ. 4: 121 (1909; konkret). —
(I 1 b) -BYGGNING. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stor byggnad. Sandström NatArb. 2: 149 (1910). —
(I 3 a) -BYK, förr äv. -BYKE. jfr byk 1 o. -tvätt; äv. bildl. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 121 (1886: storbyke). Storbyk och utrensning inom socialdemokratiska partiet 1915. Östergren (1946). —
-BYTE.
1) (†) till I 1 b: storskifte (se d. o. II 1); jfr byte 1. VetAH 1754, s. 112. Kalm BeskrHauho 18 (1756).
2) till I 3 a (ε): stort byte (se d. o. 2). Bankkamrer i Östra Grevie lurade rånare på storbyte. SDS 24/7 1976, s. 24 (rubrik).
3) till I 3 a: byte (se d. o. 6) i stor skala l. omfattning. Gå och lägg dig nu om du ska orka bära filtar före frukost i morgon .. Det är storbyte i salarna och då behöver vi hjälp av en som kan springa i trappor. Wassing GropSkog. 362 (1965). —
(I 1 b) -BÅGE. särsk. fisk. om den grova båge (se båge, sbst.1 5) som håller mynningsgarnet utspänt på en ryssja; äv. om den första stora, halvcirkelformiga träbågen i ryssja utan särskilt mynningsgarn. Fatab. 1914, s. 40. I ryssjor utan särskilt mynningsgarn, kallas stundom den första bågen (el. ringen) storbåge. SvFiskelex. (1955). —
(I 1 b) -BÅGIG. som har l. är försedd med stora bågar (se båge, sbst.1 5 b). Hertzberg Päivärinta 3: 140 (1886; om glasögon). —
(I 1 b) -BÅT. (stor- 1670 osv. store- 1672) sjöt.
1) [jfr t. grossboot] om den största o. bärkraftigaste (vanl. med mast, segel o. åror utrustade) båten som tillhör (o. medföres av) större fartyg (särsk. handelsfartyg); jfr barkass. HT 1949, s. 380 (1752). Storbåt .. (dvs.) större barkass som segelfartyg medförde för att användas vid tyngre transporter och som beräknades kunna ta hela besättningen vid övergivande av fartyget. SohlmanSjölex. (1955).
2) om större båt l. mindre skuta; särsk. om ett i sht förr i skärgården använt enmastat mindre fraktfartyg förande ett stort bomsegel o. fock, roslagsskuta. SpecRächnLidö 1672 (: Storebååten). HT 1949, s. 379 (1752; om fiskebåt). DA 1808, nr 37, s. 12. Rospiggen var en stor, lastdryg jakt. Skärgårdsborna i Uppland byggde den själva och använde den flitigt för fraktfart under hela 1800-talet. De kallade den storbåt. SErikÅb. 1955, s. 96. jfr roslags-storbåt.
(I 1 b) -BÄLTE. (numera bl. i vissa trakter) stort bälte (se d. o. 1). Storbelth(e)n 10 dussin för 10 öre duss(ine)th Medil belth(e)n 2 dussin för 12 öre duss(ine)th. TullbSthm 29/8 1548. Därs. 7/5 1549. —
(I 1 b) -BÄNT ~bän2t, p. adj. [med avs. på senare leden se små-bänt] (numera föga br.) om fiskegarn: stormaskig. HSillfBohusl. 58 (1843). —
(I 4 a ν) -BÄRIG. i sht byggn o. tekn.
2) om transportfordon o. d.: som har stor lastförmåga. De nya storbäriga malmvagnarna. TT 1964, s. 659. Därs. 1975, nr 4, s. 21 (om flygplan). —
(I 3 a, 8 d γ) -BÖNDAG~02 l. ~20. (stor- 1630 osv. store- 1636 (: storeböndagzbrot)—1670 (: stooreböndagzbrott)) (förr) om i sht under stormaktstiden, av Kungl. Maj:t påbjuden böndag till vars gudstjänst menigheten förmanades mangrant infinna sig. ÅngermDomb. 1630, fol. 30. Nils .. fick (år 1644) plikta .. 40 mark för det han försummat gudstjänsten en storböndag. NorrlS 14: 147 (1934). De av konungen (på 1500- o. 1600-talen) särskilt förordnade storböndagarna. Lindberg KyrkHelÅr 480 (1937). På storböndagen den 17 juli 1719 landsteg ryssarna i staden (Östhammar). TurÅ 1962, s. 283.
Ssgr (förr): storböndags-brott. (sabbats)brott begånget på storböndag. ÅngermDomb. 31/10 1636, fol. 118. Storböndagsbrott, som skier genom köp- och säljande, antingen af Kramwahror eller någrahanda drycker, straffas således, at säljaren belägges med 40. Marker. Arnell Stadsl. 495 (1730; om förh. 1693).
-plakat. offentlig kungörelse om tid o. predikotexter m. m. för storböndag(arna). HärnösDP 1661, s. 20.
(I 5 i) -BÖRDIG. (numera föga br.) av hög l. förnäm börd, högättad. Liljestråle Fid. P 4 b (1797). Strinnholm Hist. 4: 298 (1852). —
(I 5 i) -BÖRDING. (†) om högättad man? Storbördingen bär på förtjenstens och dygdernas sirater. Thorild (SVS) 1: 61 (1781). Hvart kreatur söker högst njuta .. (livet) i sin krets .. den Vise som lefver af bröd och vatten, och Storbördingen som äter Får och Björnar. Därs. 433 (1782). —
(I 1 b) -CELLIG. naturv. som har l. består av l. kännetecknas av stora celler (se cell 6); motsatt: småcellig. Areschoug Blad. 38 (1878). Weimarck SkånFl. 39 (1963; om vävnad på undersidan av vattenväxt). —
(I 6) -CENTER, sbst.1, m.//ig.; best. -tern; pl. -trar. [senare leden av eng. centre, centrum, centerforward (se center)] sport. skicklig o. framstående center (dvs. den mittersta spelaren i kedjan i vissa bollsporter). IdrBl. 1935, nr 102, s. 1. —
(I 1 b, 3 a) -CENTER ~sän2ter, sbst.2, n.; best. -tret; pl. -trer. [senare leden ombildning av centrum] = -centrum 2. SvD 3/3 1971, s. 5. —
(I 1 b, 3 a (o. 8)) -CENTRUM.
1) stort (o. viktigt) centrum; särsk. dels om (stor) plats l. (stort) område där flera trafikleder sammanstrålar, stort trafikcentrum, dels: stort bebyggelsecentrum (i sht i pl.). Boberg IllRes. 183 (1935; om trafikcentrum). SvD 19/5 1970, s. 5.
2) om stor anläggning bestående av varuhus o. (talrika) butiker i olika branscher, ofta äv. post, bank, läkarcentral, sporthall, parkeringsplats o. d. Den kommersiella delen av det nya storcentrumet ska innehålla drygt 37 000 kvm, fördelade på två större varuhus och ett 50-tal butiker i ca 30 branscher. AB 2/9 1963, s. 8. —
(I 5 c) -CEREMONIMÄSTARE. [jfr t. grossceremonienmeister] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om förnäm ceremonimästare. Hildén Michajlovič När 49 (1933). —
(I 1 b) -CIRKEL. (i fackspr.) om en inom en sfär tänkt cirkel vars plan skär sfärens medelpunkt (motsatt: småcirkel); särsk. om sådan cirkel som tänkes dragen på jordklotet o. då ger den kortaste vägen mellan två punkter på jordklotet (t. ex. ekvatorn). Scheutz Ritk. 62 (1832). 2NF 7: 140 (1907; om ekvatorn). 1913 .. bestämdes, att under tiden 1/9—31/1 (ång-)fartygen (i transocean fart) skola följa storcirkeln till lat. N 44° long. W 50°. Carell o. Edelstam 210 (1916). Vintergatan .. förlöper icke strängt utefter en storcirkel på himlen utan delar denna i två något olika hälfter, av vilka den norra är den större. (Ångström o.) Lundmark Världsr. 2: 258 (1927). En luftfarkost (kan), i motsats till ett fartyg eller en landfarkost, följa den kortaste vägen, d.v.s. storcirkeln mellan utgångspunkt och mål. Ymer 1931, s. 409.
Ssgr (i fackspr.): storcirkel-, äv. storcirkels-båge. om del av en storcirkel; jfr båge, sbst.1 2 b. Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 100. Vid segling öfver världshafven är det .. ofta fördelaktigt att icke följa en och samma kurslinje (loxodromen), utan storcirkelbågen mellan ställena, emedan denna mången gång är afsevärdt kortare. 2NF 19: 633 (1913). Ymer 1964, s. 54.
-grad. jfr grad, sbst.1 3 d. Mycket stora afstånd (till sjöss) uppmätas ofta i storcirkelgrader (1 grad = 11,112 nymil), men anges dock vanligen, likasom i regel alla smärre afstånd, i minuter (storcirkelminuter l. distansminuter). 2NF 19: 621 (1913).
-kort. [jfr eng. great circle chart] om ett av engelsmannen W. E. Bergen uppfunnet sjökort i central (gnomonisk) projektion, som användes vid storcirkelnavigering. Kapten W. Bergens storcirkelkort, hvilka äro så konstruerade, att en rät linie, dragen däri, motsvarar storcirkeln i ett merkatorskort. Stenfelt Skepp. 13 (1903).
-kurs. jfr kurs 3. Han lät .. flygplanet följa storcirkelkursen, d.v.s. den kortaste vägen mellan start- och landningsplatsen. NFMånKr. 1938, s. 239.
-segling. om navigeringsmetod varvid ett fartyg vid förflyttning mellan två punkter (som ligger på stort avstånd från varandra) följer den storcirkel som förenar dessa o. som utgör den kortaste vägen mellan dem. KrigVAH 1847, s. 142.
(I 8 d) -DAG. (numera föga br.) om minnesvärd l. betydelsefull dag i en persons l. ett folks o. d. liv, högtidsdag, märkesdag; särsk. om samfunds o. d. årsdag. Weste 1978 (1807). Landsm. XI. 4: 22 (1896; om bröllopsdag). FoU 20: 343 (1906; om ordens årsdag). —
(I 3 a) -DANS. [jfr sv. dial. stordans] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om dans(tillställning) med många deltagare; jfr -lekstuga. Celander NordJul 1: 283 (1928). Den yngre traditionen skiljer främst på stugdanser och stordanser. De förra var av mindre format och avsedda för närbygden, medan de senare avsåg att kunna locka deltagare från ett vidare revir. Rig 1964, s. 16. —
(I 1 b, 3 a) -DATOR ~da2tor, äv. -ωr, r.; best. -n; pl. -er ~datω2rer. [senare leden bildning till pl. av datum, sbst.2, med anslutning till sådana ord som ackumulator, generator, separator, transformator] för snabb bearbetning av stora mängder data avsedd elektronisk, av flera stora enheter bestående maskin (: dator) med stor kapacitet som gör den utnyttjbar för många användare o. för skilda uppgifter samtidigt. DN 18/9 1969, s. 28 (i annons). —
(I 1 b, 3 a) -DEL. [sv. dial. stordel] särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 3 a, i sg. best.: större l. största delen l. flertalet (av ngt resp. ngra); jfr -part. Stordelen bönder säljer sina fäders gård till första bästa krake, som kommer strykande på vägen, bara han lägger fram de usla pengarna. Koch Timmerd. 58 (1913). Hela mars månad och stordelen av april medförde inga förändringar, inga värda att rapportera. Vi 1951, nr 21, s. 12. —
(I 1 b) -DIA ~di2a, r. l. f. l. (mera tillf.) n.; best. -an resp. -at; pl. -or resp. (föga br.) -an, äv. (föga br.) -as. [senare leden är liksom d. dia, n., t. dia, n., eng. dia, kortform för diapositiv] om bild l. text, vanl. i A4-format, på genomskinligt material som belyses bakifrån l. projiceras i overhead- l. arbetsprojektor (ett slags ljusstark bildprojektor som frambringar en stor bild på en vit duk o. som användes vid undervisning, föreläsningar o. d.), transparang; äv. om materialet (utan bild osv.). I lärarfacit (till övningsbok i teknologi) ingår i vissa fall stordias (omonterade) för arbetsprojektor. Skolvärld. 1968, nr 7, s. 9. —
(I 5 c) -DIGNITÄR. om person som innehar ett mycket högt l. förnämt ämbete inom stat l. kyrka l. vid hov o. d., person med mycket hög rang o. ställning; stundom äv. med lätt ironisk anstrykning. Jag (G. Lagerbjelke) assisterade vid civila ceremonien (dvs. Napoleons o. Marie-Louises vigsel), som skedde i stora galleriet i närvaro af konungarne af Holland .. kejsardömets stordignitärer, statsministrar (m.fl.). Ahnfelt KröntRiv. 1: 74 (i handl. från 1810). En kyrkans stordignitär. Cygnæus 5: 395 (1862). Tyskarna uppträdde som konstens beskyddare, medan de spelade herrar i Frankrike .. De ariska stordignitärerna täcktes .. uppmuntra den franska konstindustrien med beställningar. GHT 1944, nr 228, s. 11. —
(I 1 b) -DIKE. (i sht i vissa trakter) stort öppet dike (avsett att ss. mottagare av smådiken uppsamla vattnet från ett större område). MosskT 1892, s. 31. —
(I 1 a) -DJUR.
1) stort djur; särsk. dels (numera bl. i skildring av ä. förh.) om storvilt, dels (i sht veter.) sammanfattande, om hästar o. nötboskap (o. vissa andra större tamdjur), motsatt: smådjur; i sht i pl. Det var märkeligt att lapphunden tagit efter älgen. Den sortens hundar .. bruka inte ha vett att hålla sig vid näsan på slika stordjur. Berg Sjöf. 19 (1910). Kanske de kunde ringa stordjur däruppe. De björnar som sökte ide borde vara där i draget. Därs. 191. Regiondjursjukhuset i Helsingborg är landets .. modernaste .. när det gäller att ta hand om stordjur, framför allt hästar men också nöt och svin. Land 1985, nr 6, s. 65.
2) (vard.) i bildl. anv. av 1, ss. försmädlig benämning på förnäm (o. högdragen) person, ”högdjur”; jfr stor, adj. 5 k, 9. Detta var riktiga herrekarlar, kanske kontrallörn från Götheborg eller något sådant stordjur .. svarade den tilltalade. Carlén Rosen 340 (1842).
Ssgr (till -djur 1): stordjurs-bössa. (förr) jfr bössa 2 b. För stordjursbössor, specialvapen för älg- och björn, var .. kalibern större (än 9 mm). Alm VapnH 161 (1927).
(I 1 a, 5 b (α)) -DJÄVUL. stor l. mäktig djävul; motsatt: smådjävul; äv. bildl., om människa; jfr djävul 2. Broman Glys. 1: 786 (c. 1730). Samtiden 1871, s. 350 (bildl.). (Djävulsvärldens ursprung) aflar (enl. mandéerna) med stordjäfvulen (vid namn) Ur de sju planeterna, djurkretsens tolf tecken och fem söner. 2NF 17: 727 (1912). —
(I 3 a) -DOP. (om utländska förh.) om dop av många personer. SvD(A) 1958, nr 314, s. 17 (i Sydrhodesia). —
(I 1 a δ) -DOPPING. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) doppingen Podiceps cristatus Lin. (som är den största av doppingsläktets svenska arter), skäggdopping. Ericson Fågelkås. 2: 167 (1907). —
(I 5 c) -DRAKE. (vard.) om person med hög funktion i det nordamerikanska hemliga ordenssällskapet Ku Klux Klan. DN(A) 25/4 1965, Bil. s. 1. —
(I 3 b α) -DRICKARE. om person som dricker l. brukar dricka mycket; särsk. om person som dricker osv. (o. tål) mycket alkohol o. d. Wollimhaus Syll. Q 1 a (1649). Rydberg Myt. 2: 449 (1889). —
(I 3 a) -DRIFT. drift (se d. o. 15) i stor skala l. omfattning; motsatt: smådrift. Industriell stordrift. Fahlbeck Stånd 68 (1892; i fråga om produktion). Steffen BrittStröft. 276 (1895; i fråga om jordbruket i Engl.).
(I 3 b α) -DRINKARE. stor drinkare (se d. o. 2); förr äv. = drinkare 1. Hildebrand MagNat. 44 (1650). Storätare och stordrinkare. Simonsson Stagnelius 200 (1909). —
(I 1 b) -DRYCK. (†) om så stor mängd som dricks på en gång l. i ett drag; jfr dryck 2. Tranér Anakr. 37 (1833; gr. orig.: ἀμυστὶ). Därs. 155 (gr. orig.: ἁϑρόον τὸ ποτὸν). —
(I 4 a ν) -DRYG. (i sht i vissa trakter) mycket dryg l. högmodig o. d. Verelius (1681; under driugmanligr). —
(I 3 b ε) -DRÅPARE. om person som begått många dråp. En stordråpare, det är, hvad han (Herakles) är. Heidenstam Skog. 249 (1904). —
-DRÄNG.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till (I 1 a o.) I 2, om ung manlig tjänare; jfr dräng 1. HovförtärSthm 1629, s. 360. Fatab. 1971, s. 21.
2) [jfr sv. dial. stordräng] (i sht förr) till I 2 a β (o. 5), om den äldste drängen (som har de mest ansvarsfulla uppgifterna) på en lantgård; jfr stor, sbst.2 3, störst-dräng. Högberg Baggböl. 2: 87 (1911). —
(I 1 b) -DRÖG. (förr) om timmerdrög som var större (o. hade större bredd mellan medarna) än en annan ä. typ (veddrögen). Gruddbo 380 (1938; om förh. på Sollerön vid 1800-talets mitt). —
(I 6 c, 8) -DÅD. [jfr t. grosstat] (i sht i vitter stil) jfr dåd 2 o. -bedrift; äv. liktydigt med -verk, sbst.1 Lagern vittnar stolt om stordåds glans. Snoilsky 1: 167 (1869). (F. Bremers roman) ”Hertha” angreps häftigt af samtiden ur både social och estetisk synpunkt, men eftervärlden måste erkänna boken som ett humanitärt stordåd. FinBiogrHb. 269 (1896). De tre nautiska stordåd, som betecknas av upptäckten av sjövägen till Indien, Amerikas upptäckt och Magelhães' världsomsegling. SvGeogrÅb. 1930, s. 229. Den s.k. Svensksundsmarschen .. eggade våra sjömän till stordåd vid det bekanta slaget i Finska viken. VFl. 1933, s. 62.
-tid. Den Carolinska stordådstidens sångare — Gunno Eurelius-Dahlstierna. KJWarburg i 2SAH 59: 2 (1882). —
(I 3 a μ) -DÖD. (i sht i vitter stil) nästan bl. i sg. best., om digerdöden (se digerdöd 1). Schulthess (1885). —
(I 1 b β) -DÖRR. (numera bl. i vissa trakter) om den stora o. finare dörren till huvudingången till ett hus o. d. Klockarn i Solna, som var sysselsatt med att igensmälla det dubbla kyrkolåset på stordörren .. smälde sig in i hvalfvet. Bellman SkrNS 2: 374 (1782). —
(I 1 b) -EK. (i sht i vissa trakter) stor ek; äv. koll. Lunden av storek vid grottan (är) som en enstaka grön oas. CGEstlander (1883) hos Schybergson Estlander 474. —
(I 1 b) -EKA, äv. (numera bl. i vissa trakter) -ÖKA. sjöt. om större typ av blekingseka; jfr eka, sbst.1 2. Fatab. 1929, s. 134 (: ”storökorna”). (Blekingsekans) särdrag gick igen i alla varianter, alltifrån de minsta roddbåtarna .. upp till .. storekorna på 40—42 fot, ett slags små fraktskutor med 15—20 tons lastförmåga. Kulturen 1977, s. 73. —
(I 3 a) -EMIGRATION. omfattande emigration, emigration i stor skala. Ansikten 12 (1932; om förh. c. 1890). —
(I 1 b φ) -ESELHUVUD~0020. (stor- 1891 osv. store- 1796—1875) sjöt. eselhuvud hörande till stormasten. Chapman Dimens. I 1 b (1796). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -EUROPEISK. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från de stora staterna i Europa. Lundin NSthm 318 (1888). De storeuropeiska och i samband härmed även de nordiska problemen. Key-Åberg SerbArn. 60 (1916). —
(I 3 a) -EVENEMANG. jfr -arrangemang. DN(A) 1930, nr 42, s. 12. ÖgCorr. 23/3 1970, s. 3 (i inomhussimning). —
(I 3 a) -EXPORT. stor l. omfattande export, export i stor skala l. omfattning. Åtvidaberg startar storexport av båtar för aktersnurror. SvD(A) 4/3 1928, s. 21 (rubrik). —
(I 3 a) -FABRIKATION. stor fabrikation, fabrikation i stor skala l. omfattning. SvD 22/11 1932, s. 3 (av champagne). —
(I 3 b γ) -FABRIKÖR. jfr fabrikör 1 o. -fabrik; äv. oeg. Hembränningsfabrik i en jordkula .. en storfabrikör i hembränt brännvin. SvD(A) 20/11 1924, s. 9. Schück o. Warburg 3LittH 8: 47 (1949). —
(I 1 b) -FACK. i kylskåp o. d.: stort fack. Har köldfack eller storfack för djupfryst. VästerbK 1965, nr 128, s. 18 (i annons). —
(I 2 a β (o. 5)) -FADDER. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. l. i skildring av ä. förh.) om gift fadder (se d. o. 1), gammelfadder, huvudfadder; motsatt: småfadder, ungfadder; jfr -gud-fader 1. Högberg Vred. 1: 86 (1906). I Gästrikland .. (kallades) de gifta faddrarna .. ”storfaddrar” och de ogifta ”småfaddrar”. Rig. 1925, s. 143. —
-FADER l. (i sht i bet. 1, 2, 5) -FAR. [fsv. storfadhir, farfader?; jfr sv. dial. storfar (i bet. 2 o. 5); jfr äv. t. grossvater (i bet. 2 o. 3)]
1) (mera tillf.) till I 1 a: stor far; särsk. om troll i egenskap av far. Storfar själv gick på timmerhygge hos bondgubbarna vintertid. Dahllöf SagÄv. 2: 63 (1922).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 2 a β: farfar l. morfar; förr äv. farfars far; förr äv.: överhuvud för familj (med flera levande släktled), anträffat bl. bildl., om påven. Sender jag till .. min broder .. och befaller honom, at han hvar fredag må läsa Letanias .. för sin moder och Stormoder och Storfader och Systrar som döda ära. 1LinkBiblH 1: 79 (1578). Såsom till menniskians födhelse är Fadhren then nästa Orsaken, så att man icke behöfuer gå längre ifrå till Farfadher, stoorfadher, storfadersfader, och så fram åth. Forsius Phys. 40 (1611). Björnståhl Resa 1: 381 (1772; bildl.). Beskow (1839) i 3SAH XLVII. 2: 208.
3) [utvecklat ur 2] om stam- l. anfader; numera bl. (med anslutning till stor, adj. I 6) ngn gg (i vitter stil) i pl.: (lysande) förfäder. Thetta merckeligh Gudz redskap .. Swerigis Konung (G. I) war .. Hertugh Carls Philipz .. Storfader och Faderfader. PJAngermannus Vthl. 40 (1622). Woro Judarna myket .. store uppå sig, för thet at Abraham war theras storfader. Swedberg SabbHelg. 202 (1734). Storfädren kommo från västerland / på drakskepp med svärd eller kors i sin hand. Valan 2: 1 (1906).
4) [eg. bildl. anv. av 2] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) eufemistisk benämning på djävulen. Bremer Dal. 39 (1845). Satan själv är en mångtydig gestalt. Oftast har han eufemistiska namn som gamle Erik, storfar, Boram (osv.). Ankarloo TrolldProc. 221 (1971).
5) [eg. bildl. anv. av 1 l. 2] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) eufemistisk benämning på björn; jfr -gubbe 2, -gudfader 2. Broman Glys. 3: 236 (c. 1740). —
-FALL. (stor- 1691 osv. store- 1865 osv.)
2) sjöt. till I 1 b φ: fall (se d. o. XVI 1) varmed storsegel hissas l. firas. Rålamb 10: 30 (1691). —
(I 1 b) -FALLANDE, p. adj. (i fackspr.) om frukt(sort) o. d., eg.: som frambringas l. alstras stor; stor, välutvecklad; motsatt: småfallen; i sht i fråga om äpplen l. päron. Den svenska äppleskörden har varit vacker och mer storfallande än på länge. GbgP 13/12 1988, s. 56. SvFruktfrKvalRegl. 1988, s. 2. —
(I 3 a) -FAMILJ.
1) [av t. grossfamilie] i sht etnogr. om (form av) familj bestående av flera från gemensamma föräldrar l. förfäder härstammande familjer omfattande minst tre generationsled som (jämte tjänstefolk) bor på samma gård o. dyl. o. leds patriarkaliskt av den äldste familjefadern; numera bl. om utländska förh. EkonS 2: 261 (1897). En familj .. bestående av mer än två led, kallas storfamilj och är en välkänd företeelse inom etnologien. Det var en tysk forskare, Ernst Grosse, som år 1896 i ”Die formen der familie” skapade termen. EtnolStHammarstedt 197 (1921). För bara mycket kort tid sedan levde man i storfamilj med i regel tre generationer under samma tak. BonnierMT 1965, nr 3, s. 92.
2) om grupp av personer (i regel yngre, politiskt radikala familjer l. vuxna (med l. utan barn) som inte står i släktskapsförhållande till varandra) som sambor i familjelikt kollektiv. SvD(A) 10/4 1967, s. 7.
Ssgr (till -familj 1 o. 2): storfamiljs-, äv. storfamilj- l. storfamilje-grupp. SvGeogrÅb. 1939, s. 110.
-system. FoF 1921, s. 124. Storfamiljsystemet (har) i äldre tid här (i Hälsingl.) spelat en ganska viktig roll, det vill säga att söner och mågar och barnbarn bott kvar hemma under farfaderns lydno. TurÅ 1923, s. 57. Studiecirkeln .. har .. behandlat bl. a. etnografiska synpunkter, storfamiljsystem och kollektivhus, arbetsmarknadssynpunkter. SvD(A) 18/1 1967, s. 11. —
(I 1 b σ) -FAMN. (förr) famn (se d. o. II 4 a) innehållande 3,77 kubikmeter (8 x 6 fot med vedlängd om 3 fot) för barrträdsved l. 3,14 kubikmeter (8 x 6 fot med vedlängd om 2 1/2 fot) för lövträdsved; äv. om (mått på) sådan upplagd famn; jfr bro-famn. UpsP 1860, nr 37, s. 4. Såsom vedmått begagnas i Stockholm, Göteborg m. fl. städer storfamn eller Stockholms brofamn, som skall innehålla, efter yttermått, 8 x 6 x 3 f(ot) för barrträdsved och 8 x 6 x 2,5 f(ot) för löfträdsved. NF 4: 1011 (1881). 2UB 4: 394 (1899). —
(I 1 b, 3 a) -FARM. stor farm l. i stor omfattning l. kollektivt driven farm. EkonS 2: 113 (1895; i USA). —
(I 1 b) -FASONERAD, p. adj. om tyg o. d.: försedd med mönster l. figurer i stort format, stormönstrad; jfr fasonera 2. Hagdahl Fråga 49 (1882; om tapeter). —
(I 1 b) -FAT. (i sht i vissa trakter) stort fat (se d. o. 1). Erkebiskopen aff Upsala (importerade) ij storfaat medh papir. Schück SvFörlBokhH 1: 81 (cit. fr. 1539). —
(I 4 b) -FAVORIT. om person som i hög grad är favorit.
(I 1 b ν) -FELA. (föga br.) växten Platanthera chlorantha (Cust.) Reichenb., grönvit nattviol. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 633 (1901). Bülow Vallf. 30 (1911). —
((I 3 a o.) I 8 d) -FEST. viktig l. högtidlig fest (se d. o. 1 o. 2) (med många deltagare); äv. bildl. Inne i röken satt Langarnisse och spelade bank. Han hade alltid lukt på, när det skulle bli storfest i något av (rallar-)lagen. Didring Malm 1: 199 (1914). Av årets storfester (hos judarna i förexilisk tid) var huvudparten agrariska högtider av kananeiskt ursprung. SvTeolKv. 1937, s. 181. —
((I 3 a o.) I 6 c) -FILM. om storslagen o. påkostad o. vanl. kommersiellt framgångsrik (lång)film med berömda filmstjärnor medverkande. Mörne Katz VitMän 270 (1928). 1910 presenterades den första svenska storfilmen, nämligen ”Värmlänningarna”. UNT 18/3 1935, s. 5. SDS 24/12 1982, s. 4. —
(I 4 a ν) -FIN. i hög grad l. mycket fin (se fin, adj. I 1 (b)), ”jättefin”; äv. om person: i hög grad osv. förträfflig l. utmärkt o. d.; äv. ss. adv. Frölich Lewis Babb. 157 (1923; om soppa). DN(A) 1931, nr 33, s. 13 (om sport). Kungen tyckte, att Sverige skötte sig storfint andra halvleken. ÖgCorr. 16/9 1941, s. 8. Norrmännen är storfina en och en, men som nation är de ungefär lika lätta att handskas med som irländarna. Siwertz Ung 238 (1949). —
(I 3 a ε, 5) -FINANS. i sht i sg. best., om den mycket förmögna grupp av medborgare som har en dominerande o. kontrollerande ställning i samhället l. inom industrin l. affärsvärlden o. d., penningaristokratin (se penning-aristokrati 2); äv. om förhållandet att de mycket förmögna har en dominerande ställning osv. i samhället osv.; jfr finans 5 o. -kapital 2. Den parisiska storfinansen och dess inflytande på fransk politik. 2NF 18: 528 (1912). En rad .. representanter för storfinansen, t. ex. Marcus Wallenberg, ger (Bilderberg-)konferenserna deras karaktär. RiksdP 1977/78, nr 137, s. 48. —
(I 5) -FINANSIELL. [jfr -finans] som avser l. angår l. hänför sig till storfinans(er); särsk. i uttr. den storfinansiella världen, om storfinansen. AB 5/1 1898, s. 2 (om planer). BtRiksdP 1932, IX. 1: nr 9, s. 7 (om företag). Det var den tid då Ivar Kreuger var en av den storfinansiella världens främste. Östergren (1946). —
(I 3 b γ) -FINANSIÄR. [jfr -finans] stor finansiär (l. finansiär inom storfinansen); äv. övergående i bet.: stor finansman l. finanspolitiker. Tenow Solidar 3: 271 (1907). (Beaumarchais) lyckades bli mellanhand mellan en av de mest framstående storfinansiärerna och hovet. Sylwan (o. Bing) 1: 466 (1910). 1932 nådde .. (depressionen i Sv.) sin kulmen, markerad bl. a. av den svenske storfinansiären Ivar Kreugers självmord på våren. Andersson SvH 525 (1943). —
(I 1 b κ) -FINGER. (numera föga br.) = lång-finger 1. Meyerson SerafimInstr. 60 (i handl. fr. c. 1782). Arwidsson Strömm. 55 (1913). —
(I 1 b ν) -FINGERÖRT~002, äv. ~200. [växten har stora blommor] (föga br.) växten Potentilla megalantha Takeda, storblommig fingerört. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 390 (1947). VåraKulturvN 275 (1977; med hänv. till storblommig fingerört). —
(I 5) -FINNE. förnäm l. betydande finne (se finne, sbst.3 1). Nordmann FinnMellSv. 7 (cit. fr. c. 1585). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -FINSK. som strävar efter finsk territoriell expansion l. efter att göra Finland till en stor o. mäktig nation; äv. om ngt sakligt: som präglas av l. härrör från (finländare med) sådan strävan. Laurin Minn. 4: 528 (1932; om program).
(I 1 a) -FISK. stor fisk; i sht koll.; äv. bildl.; motsatt: småfisk. Jag .. såg många 100:de Helgflundror ibland den stora myckenhet af storfisk, som (osv.). VetAH 1806, s. 228. Jonas var alltid en vild storfisk på öppna sjön. Almqvist Kap. 55 (1838). (I sjöns vassbälte) stimmade under solvarma dagar massor av småfisk, och då och då hördes plasket av en storfisk på jakt bland dessa. Modin NorrlSkogVatt. 181 (1920). Efter tio dagar (på Tahiti) hade man endast fått en verklig storfisk, en segelfisk, och den representerade .. intet rekord. Hanström SådDjur 15 (1935). —
-FISKARE.
3) i utvidgad anv. av 1 o. 2, om djur som är skickligt i att fånga (mycket) fisk. Harviksdammarna hava också blivit ett kärt tillhåll för den andra storfiskaren bland våra rovfåglar, fiskgjusen. SvNat. 1935, s. 115. —
(I 1 a ε, 3 a) -FISKE. fiske (se d. o. 1) som bedrivs i stor skala (vanl. på betydligt djup o. långt från kusten); fiske av storfisk; förr äv. om valfångst; jfr storsjö-fiske. StadgNordsiöFisk. 20/11 1766, s. 2. På vestra kusten (av Sv.) fångas Långor, Torsk, Råkor, Hvittling och Gråsik, hvilket kallas stor-fisket, samt Makril, Ostron, Hummer m.m., som räknas till det så kallade små-fisket. Palmblad LbGeogr. 99 (1835). Storfiske .. (dvs.) Hafsfiske, hvartill fordras längre resor och betydligare kostnader, isynnerhet hvalfiskfångst. Dalin (1854). Storfisket är gemenligen storsjöfiske, men idkas äfven såsom kustfiske, ja undantagsvis t. o. m. inomskärs. EkonS 2: 207 (1895).
(I 1 b) -FJÄDER. (stor- 1684—1711. store- 1646) (†) i låsmekanismen på pistol av ä. modell: slagfjäder (som är längre än den fjäder som hör till avfyringsmekanismens eldstål). Dahlgren LDeGeer 1: 149 (i handl. fr. 1646). GenMRulla 5/10 1711. —
(I 1 b) -FJÄLL. (i sht i vissa trakter) stort fjäll (se fjäll, sbst.1). Rosenius Himmelstr. 59 (1903). —
(I 1 b) -FJÄLLIG. försedd l. betäckt l. beklädd med stora fjäll (se fjäll, sbst.2 1, 2); särsk. (zool.) i uttr. storfjällig skoläst (se sko-läst 2). Marklin Illiger 70 (1818). Stuxberg Fisk. 419 (1895: storfjälliga skolästen). Hallström LegDr. 118 (1908; om pansarkyller). —
(I 1 a) -FJÄRIL. fjäril som tillhör en grupp fjärilar omfattande bl. a. familjerna spinnare, svärmare, mätare, nattflyn o. dagfjärilar (Macrolepidoptera); motsatt: småfjäril; i sht i pl.; numera i icke entomologiskt fackspr. Adlerz Fjär. 70 (1905). 1877 publicerade S. Lampa en naken artlista över de skandinaviska storfjärilarna och måttfjärilarna. FoFl. 1945, s. 276.
(I 1 a δ) -FLADDERMUS~002, äv. ~200. zool. fladdermus tillhörande första underordningen Macrochiroptera; i pl. äv. om underordningen. BokNat. Liv. 220 (1951). DjurVärld 11: 358 (1960; om underordningen). —
(I 1 b) -FLAMMIG. kännetecknad av l. försedd med stora flammor (se flamma, sbst. 2). Fiol .. med vacker, storflammig botten. KatalÅhlénHolm 37: 195 (1916). Rosenius SvFågl. 1: 342 (1919). —
(I 2 a β) -FLICKA. (stor- 1924 osv. stora- 1977) [jfr sv. dial. storflicka, flicka som blivit konfirmerad] (i sht i vissa trakter) om flicka som (konfirmerats o.) hunnit ur barnaåren l. som nästan är vuxen, stor flicka. Under hela skriftskoletiden ansågs det (vid slutet av 1800-talet) mycket oanständigt att besöka dans och andra nöjestillställningar .. efter det ungdomen sluppit fram .. kallades de ”storpojkar” och ”storflickor”. Budk(Brage) 1924, s. 47. När far stack ifrån henne hade hon varit hemmafru i så där en femton sexton år och dessförinnan mormors snälla storaflicka. Alfvén Dotter 67 (1977). —
(I 1 b) -FLIKIG. försedd med l. indelad i stora flikar; särsk. (bot. o. zool.) motsv. flik, sbst.1 2. Fischerström 4: 466 (c. 1795; om pumpans blad). —
-FLOCK. [fsv. storflokker, i bet. 2 b] stor flock.
1) bot. till I 1 b: stor flock (se flock, sbst.1 4) som utgörs av småflockar (se små-flock 1). Lindman NordFl. 3: 194 (1903).
a) (i sht i vissa trakter) i fråga om djur. Kring årsskiftet komma storflockarna av björktrast och sidensvans (till Sundsvallstrakten). SvBotT 1933, s. 49.
b) (i fråga om förh. under medeltiden) i fråga om personer: stor flock l. skara l. stort följe; särsk.: stormannafölje. Dalin Hist. 2: 446 (1750). Under de oroliga förhållandena i medeltidens tidigare skede vann denna osed (dvs. våldgästning) stor utbredning: ”storflockar” drogo genom landet, kräfde af allmogen att härbärgeras och förplägas utan ersättning och togo med våld, hvad som nekades dem. 2NF 32: 1283 (1921). —
(I 1 b ζ) -FLOD. stor flod (se flod, sbst.3 1, 4); förr äv. om syndaflod. Man lägger märke till, att Egypten i Genesis gäller som en del af det land, det Eden, der vårt slägtes historia före storfloden utspann sig. Rydberg Urpatr. 55 (1873). Amur, den tionde i ordningen bland jordens storfloder. Post SveaÄlv. 16 (1929). —
(I 1 b) -FLOTTE, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) -FLOTTA, sbst.2 stor flotte (se flotte, sbst.2 2). HbSkogstekn. 407 (1922). —
(I 3 a) -FLOTTNING. flottning (se flotta, v.2 1) i stor skala l. omfattning. Högberg Utböl. 2: 170 (1912). —
b) i uttr. ha storflugan på ngt o. d., vara omåttligt intresserad av ngt osv., i hög grad ha dille på ngt osv. Jag som alltid haft storflugan på allt vad jakt heter. Sparre Storskog 92 (1915). —
(I 3 a) -FLYG. flyg (se flyg, sbst.1 1) som har betydande omfattning l. som försiggår i stor skala. ÖgD 28/6 1946, s. 4. —
(I 3 a) -FLYTTNING. omfattande flyttning l. flyttning i stor skala. Granvik Centralafr. 339 (1927). —
(I 1 b) -FLÄCKAD, p. adj. (mindre br.) som har l. är försedd med en enda stor fläck. VäxtLiv 3: 576 (1936; om planta). —
(I 1 b) -FLÄCKIG. som har l. är försedd med stora fläckar (se fläck, sbst.1 1); jfr -plattig. Rosenius SvFågl. 1: 63 (1914; om ägg). särsk. (i fackspr.) i namn på djurarter med storfläckig kropp o. d.; särsk. i uttr. storfläckig pärlemorfjäril, storfläckig rödhaj, se resp. huvudord.
(I 1 b) -FOG. (†) om stor foghyvel. Större än rubanken .. är fogbanken .. Hos timmermännen kallas denna hyfvel allmännast storfog, men äfven somligstädes runs. Eneberg Karmarsch 1: 122 (1858). —
(I 1 b σ) -FOLIO. (i fackspr.) om bokformat över 45 centimeters höjd; jfr folio 1. BraBöckLex. (1980). —
-FOLK.
1) till I 3 a o. 5: stort l. ansenligt l. mäktigt l. betydande folk (se d. o. 1). Atterbom Siare 5: 75 (1849). (Kirurgen T. Rovsing) har .. vunnit förtjänt berömmelse icke blott inom eget land och grannländerna utan också bland storfolken. SvD(A) 15/1 1927, s. 9.
2) till I 5: förnämt l. fint l. mäktigt folk (se d. o. 3 b); ofta med tanke på att personerna är besuttna l. välbärgade o. d.; i sg. best. ofta liktydigt med: de förnäma l. de mäktiga l. de högt uppsatta l. överklassen o. d.; äv. bildl. Hvad skulle jag .. hafva at förvänta af främmande, i synnerhet som jag i brist af kläder och andra nödvändigheter, ej kunde visa mig ibland storfolket? Brelin Resa 128 (1758). Sedan kronprinsen ankommit (till regementet), fingo vi uppsjö på generaler, ministrar och annat storfolk. Hultin Minn. 81 (1872). Det var inte storfolket, som led värst under nödåren. Bland småfolket i alla samhällsklasser härjade eländet. Koch Timmerd. 161 (1913). Syndens storfolk såge ned på dessa. Bring Dante 14 (1913). —
(I 3 b ζ) -FORDRANDE, p. adj. mycket l. i hög grad fordrande. Berzelius (o. Palmstedt) Brevväxl. 2: 14 (1829). —
-FORM.
1) (i fackspr.) till I 1 b: stor form (se d. o. I 1). Växtvärlden är, näst ytans storformer och vattnet, en av de mest karaktärgivande faktorerna i (bergs-)landskapet. Rosberg Granö Altai 124 (1921). (Kvartärtidens inlandsis) lämnade efter sig ett ganska tunt och tillbökat ytskikt av lösa jordarter ovanpå berggrundens storformer (i de svenska fjällen). ForsknFramst. 1977, nr 1, s. 39.
2) sport. till I 4 a: fin l. utmärkt l. ypperlig l. högsta form (se d. o. I 8), ”kanonform”. Vara i storform. IdrBl. 1935, nr 153, s. 11. Rönnlund i storform på 3-milen. SvD(A) 8/2 1965, s. 3 (i rubrik). —
(I 1 b) -FORMAD, p. adj.
1) som formats stor l. har stor form (se d. o. I 1) l. stora former; särsk. liktydigt med: kännetecknad av sin stora form, stor. NTIdr. 1899, julnr s. 5 (om hjort). Biskopar och kardinaler i storformade hufvudbonader (på Davids målning ”Le Sacre”). Arsenius MannKläd. 187 (1902).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr stor, adj. I 6 c); särsk. om konstverk l. konstriktning o. d.: som är formad l. skapad i l. utmärkes av monumental stil l. monumentala former; storslaget formad l. skapad; ofta liktydigt med: storstilad l. storslagen l. imponerande; äv. ss. adv. Levertin (1890) hos Söderhjelm Levertin 1: 289. Lika majestätiskt storformad som den förra, lika inspireradt sångbar är den senare dikten. OoB 1892, s. 92. Gustaf III .. (var) drifven af en varm nationell stolthet att förhärliga den svenska historiens rika häfdaminnen och storformade gestalter (i sitt författarskap). Levertin G3 249 (1894). Dens. 23: 196 (1901; om barocken). Utgående från karolingerna hade målarateljén i Reichenaus kloster på 900-talet skapat sin storformat förenklade stil. Roosval RomK 198 (1930). Axel Edelstam höll ett storformadt tal (på Laurins sjuttioårsfest). Laurin (o. Söderberg) Vänn. 113 (1938). —
Avledn.: storformatig, adj. som har stort format, i stort format. Sandblad Trulson 348 (1944). Åkerman Frim. 109 (1968; om frimärken). SDS 28/9 1982, s. 4 (om måleri). —
(I 1 b) -FORMIG. som har stor form (se d. o. I 1) l. stora former; i sht förr äv. = -formatig. Lindberg Hârûn 28 (1900; om tegel). Storformig akantus och prydliga bladfestonger äro (barock-)pjäsens dekorationselement. Fatab. 1931, s. 256. —
(I 1 b ζ) -FORS. (i sht i vissa trakter) stor fors (se fors, sbst.2 1). Schulze KanadPrär. 57 (1931). —
(I 3 a) -FOSTERHEM~002, äv. ~200. fosterhem där gm socialnämnds försorg flera barn l. ungdomar placeras för att beredas vård o. fostran, familjehem. UNT 21/7 1976, s. 11. Finns en familj, ett storfosterhem eller liknande som kan, vill och orkar ta emot en elvaårig flicka i sitt hem för en lång tid. DN 17/2 1983, s. 16 (i annons). —
(I 1 a) -FOT-HÖNS~02 l. ~20. zool. om (fågel tillhörande) familjen Megapodiidae av ordningen hönsfåglar (som har kraftiga ben o. stora fötter o. klor). 1Brehm 2: 408 (1875). BraBöckLex. 15: 164 (1977; om familjen). —
(I 1 a) -FOT-KÄNGURU. [djuren har stora fötter] (föga br.) om (individ l. art av) släktet Macropus G. Shaw tillhörande familjen kängurudjur; jfr -känguru. SvUppslB (1935). —
(I 4 a ν) -FREJDAD, p. adj. (i vitter stil) mycket l. i hög grad frejdad (se frejda 2 a). Bergius PVetA 1769, s. 1 (om samfund). UpplFmT I. 1: 52 (1871; om hövding). —
(I 3 a μ) -FROSSA. (i skildring av ä. förh.) om svår(artad) l. häftig frossa. SvKulturb. 7—8: 294 (1931). —
(I 3 a) -FRUKOST. (stor- 1906 osv. store- 1846) [sv. dial. storfrukost] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om kraftig frukost; äv. om frukost bestående av flera rätter; motsatt: lillfrukost (en brödbit med sovel). (Efter ”lillfrukost” på andra dagen efter bröllopet) rastas till kl. 11 då presten tillsäger att storefrukost skall anrättas, hvilken består af doppekött .. lutfisk, kallskål och kakemat. Allvin WästboH 200 (1846; om förh. vid början av 1800-talet). Vid 11-tiden åts (vid bröllop i början av 1800-talet) storfrukost bestående af kött, lutfisk, kallskål, ölsupa m.m. Eneström Gnosj. 69 (1906). —
(I 1 b) -FRUKTIG. som bär stor frukt (se frukt, sbst.1 2). Eneroth Pom. 2: 371 (1866; om vinbär). Bergmark Tistr. 172 (1963).
(I 1 b ν) -FRYLE. bot. växten Luzula sylvatica (Huds.) Gaud. (som är högre o. grövre än andra arter av samma släkte). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 662 (1901). —
(I 5) -FRÄMMANDE, sbst., i bet. 1 m.//ig., i bet. 2 n.
1) (numera föga br.) om förnäm l. mycket ansedd l. sällsynt besökande l. gäst; jfr främmande 5 b. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) koll.: förnäma l. mycket ansedda personer som är l. kommer på besök, förnäma o. sällsynta gäster; förnämt o. rart främmande (se d. o. 5 c); äv. i fråga om en enda person; äv. i utvidgad anv., i fråga om djur. Få storfrämmande. Vi vänta storfrämmande hit från Holstein. Crusenstolpe Tess. 2: 226 (1847). Storfrämmande i kalvhage. UNT 8/4 1940, s. 8 (text till bild på älg). Smedens jobb: också det måste han väl klara ut åt sitt storfrämmande (dvs. pojken). Han förklarade varje sak. Höijer Solv. 29 (1954). —
(I 4 b) -FRÄSARE. (vard.) eg. om person som far fram så fort att det fräser om honom; särsk. om framstående idrottsman l. idrottskvinna, ungefär liktydigt med: verklig bjässe l. verkligt ess (i sin sport); i sht om cyklist l. skidlöpare l. simmare: storåkare resp. storlöpare o. storsimmare; äv. allmännare: storpamp, ”höjdare” o. d.; jfr -hejare, sbst.2 Dynamit! nickade .. (rallaren). Ell i berge — en liten smäll så att storfräsarna vänder rumpan i vädret. Så ä den saken klar. Koch Timmerd. 318 (1913). IdrBl. 1925, nr 24, s. 2 (om skidåkare). Av de anhållna äro hälften kända under beteckningen ”storfräsare”, d.v.s. upprepade gånger straffade storsmugglare. SvD(B) 28/3 1935, s. 16. Här kommer landsvägens verkliga storfräsare! Monte Carlorallyisterna! SvD(A) 23/1 1951, s. 13. Ett sällsynt fumligt och nerknarkat gäng som har fått korn på detta väldiga ”lyft” — jättechansen som i ett slag kan förvandla en småhandlare till en storfräsare och ge biljetten till ett liv i överflöd. Därs. 25/8 1976, s. 8. GbgP 3/4 1982, s. 25 (om simmare). —
(I 4 a ν) -FRÄTANDE, p. adj. (†) i uttr. storfrätande av ngt; om kanin: som glupskt (gnagande) äter ngt; jfr fräta, v. 1. Caniner äro storfrätande af alt som förekomer. Broman Glys. 3: 195 (c. 1730). —
(I 1 b) -FRÖIG. som har l. består av stora frön. (Vicker-)profven .. voro dels stor- dels småfröiga. LAHT 1883, s. 183.
(I 5 c) -FURSTE. (stor- 1526 osv. stora- 1526. store- 1526—1605) [jfr t. grossfürst]
1) [av nutida språkkänsla uppfattat ss. bildl. l. oeg. anv. av 2] (†) gm ålder o. ämbete o. d. den främste i ett folk, mäktig o. betydelsefull person; jfr furste 1. Then Stoorförsten Josua. Lælius Bünting Res. 1: 92 (1588).
2) (förr) om (l. ss. titel för) mäktig furste (se d. o. 2) l. mäktig regent av högsta furstliga rang; särsk. [jfr ry. velikij knjaz] (om ä. ryska förh.) dels, från 1000-talet till 1917, använt ss. härskartitel i Ryssl. (urspr. buren av furstarna i Kiev o. innebärande anspråk på överhögheten över delfurstendömena, sedan knuten till införlivade provinser), dels, från 1700-talet, äv. använt ss. värdighetstitel för icke regerande manliga medlemmar av det ryska kejsarhuset (efter 1886 förbehållen tsarens allra närmaste släktingar). G1R 3: 145 (1526). Storfurstens i Toscana (naturalie-)samling är längst tilbaka bekant. Linné MusReg. XIII (1754). Storfurste .. (dvs.) Herre som regerar .. ett storfurstendöme el. ock bär sådan titel. Weste FörslSAOB (c. 1817). Finland är .. ingen del af det ryska riket, utan en sjelfständig stat med ryske tsaren till storfurste. Svensén Jord. 421 (1886). Sundén (1891; äv. ss. titel för kejserliga ryska prinsar). I våra dagar bär kejsaren af Österrike och konungen af Ungern titeln storfurste såsom härskare öfver Siebenbürgen, som af Maria Teresia 1765 upphöjdes till storfurstendöme. 2NF (1917). särsk.
a) i uttr. storfurste till (l. av) Finland, Finlands härskartitel antagen av Johan III 1581 o. ingående i den svenska kungatiteln till 1809, då den övertogs av den ryske tsaren. Vti then stormechtige, högborne furstes och herres, her Jahan den tridie, Swerigs, Göthes och Wendes konung, s[t]oorförste till Findland, wår allernåd(igis)te herres nampn. 2SthmTb. 7: 87 (1584). BraBöckLex. (1980).
b) bildl., särsk. dels om Kristus l. Gud l. Jupiter, dels om rik o. mäktig man. Hertigh Carl Philipp .. kallas .. til sin aldrakäraste och Himmelske Stoorfursta Jesum Christum, som hafwer sitt Storfurstadömme på Gudz höghra hand. PJAngermannus Tröstskr. C 1 b (1622). (Jupiter) war Hedningarnas, ja, alla Gudars Stor-Förste. Bliberg Acerra 249 (1737). Se Börsens Stor-furstar med blottade hjessan! Wadman Saml. 1: 96 (1830).
(I 5) -FURSTENDÖME~1020. [jfr t. grossfürstenthum] (förr) av storfurste l. storfurstinna styrt furstendöme (vars namn han (hon) bar i sin titel); särsk. om Finland (1581—1917); äv. bildl.; jfr furstendöme 3. För högborne furstes och herres Her Sigismundj .. arffurstes till stoorfurstendömet Findlandh .. gunstige begären skuldh. 2SthmTb. 6: 487 (1582). Tänk .. att blommornas konung (Linné) lemnat sitt storfurstendöme i Upsala botaniska trädgård och flyktat till detta lilla lydland (dvs. Hammarby). Topelius Fält. 4: 383 (1864). I våra dagar bär kejsaren af Österrike och konungen af Ungern titeln storfurste såsom härskare öfver Siebenbürgen, som af Maria Teresia 1765 upphöjdes till storfurstendöme. 2NF 27: 213 (1917). —
(I 5) -FURSTINNA. [jfr furste 2, ävensom t. grossfürstin] (förr) mäktig furstinna l. mäktig kvinnlig regent av högsta furstliga rang; äv. om storfurstes gemål l. änka efter storfurste; äv. (om ä. ryska förh.: värdighetstitel för) kvinnlig medlem av det ryska kejsarhuset; äv. bildl. Fröken Christina .. Storfurstinna till Finland. RARP 2: 32 (1633). Wij Venus, Himmels, Landz och grymme Haafz Gudinna, / All wällusts D(rottning) starck, sampt Kättias Stor-Förstinna. CupVen. A 4 a (1669). Gesanterne ifrån Muskou .. (ville föreskriva tronpretendenten) hwem han skulle taga til Stoorfurstinna. Widekindi KrijgH 266 (1671). ”Men vem är hon?” frågade jag. ”Ingen vet det med säkerhet, men hon tar sig en air av storfurstinna.” Lagergren Minn. 9: 336 (1930). —
(I 5 c) -FURSTLIG. [delvis avledn. av -furste 2; jfr t. grossfürstlich] (förr) som var l. hade rang av storfurste l. storfurstinna; som tillhörde l. gällde l. hänförde sig till l. hade avseende på l. anstod en storfurste l. storfurstinna (storfurstar l. storfurstinnor). Petreius Beskr. 2: 56 (1614; om ämbete). AOxenstierna 6: 123 (1631; om sändebud). Storfurstlig värdighet. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det var i dag en af dessa storfurstliga högtidsdagar, på hvilka man fick lof att uppträda i uniform i kyrkan. Söderhjelm Brytn. 274 (1901). Colliander Repin 223 (1942; om vän). Östergren (1946; om gods). (Vissångarens) aristokratiska profil verkar mera tillskuren för en rysk storfurstlig emigrant som köar utanför filmateljéerna i Hollywood. Gerhard Gullr. 160 (1961).
Avledn.: stor-furstlighet, r. l. f. (förr) särsk. i uttr. hans storfurstlighet, använt ss. epitet till l. vid omnämnande av storfurste; äv. ss. beteckning för storfurstlig person. KKD 5: 133 (1710: Hans). Den dagen stodo generalguvernören v. Seyn, diverse storfurstligheter och andra celebriteter i långa rader på Karungi lilla station (i väntan på änkekejsarinnan av Ryssl.). TurÅ 1916, s. 193. —
(I 8) -FYND.
(I 1 a) -FÅGEL. (i sht i vissa trakter) stor skogsfågel (särsk. om tjäder); i sht i pl. l. koll.; äv. bildl. Tersmeden Mem. 6: 47 (c. 1790). Blanche Tafl. 3: 179 (1857; bildl., om en person i en talltopp). I anseende till sin storlek tager tjädern försteget framför de andra båda skogsfogelsarterna (orre o. hjärpe) och benämnes ”storfogel”; någon gång inbegriper man under denna benämning äfven orren. NF 14: 1286 (1890). Storfågel slog överallt i den bakomliggande tätare skogen. Lindberg BarndM 191 (1915).
(I 1 a ε, 3 a) -FÅNGST. stor l. ansenlig fångst; abstr. o. konkret. Öman Ungd. 120 (1889). TurÅ 1962, s. 34 (av säl). —
(I 1 a γ α') -FÄ. (föga br.) storboskap (se d. o. 1). 11,200 storfä, 1,500 svin och 5,000 får. SvGeogrÅb. 1927, s. 174. —
(I 6) -FÄKTARE.
1) (†) skicklig l. framstående stridsman l. kämpe o. d.; jfr fäktare 1. Reenhielm OTryggv. 64 (1691; isl. orig.: holmgaungu madr mikil).
2) skicklig l. framstående fäktare. (Han) utvecklade sig småningom i Paris till en storfäktare på värja. IdrBl. 1935, nr 94, s. 1. —
(I 5 c) -FÄLTHERRE~020. (om ä. förh. i Polen o. (det i union därmed förenade) Litauen) om (l. ss. titel för) högste befälhavaren över resp. lands armé; jfr -general, -hetman. OSPT 1687, nr 11, s. 6 (i Polen). Pålen och Lithauen hafva hvardera sin Storfältherre, af hvilka ingendera står under den andres befäl. SvMerc. 1764, s. 392. Hjärne K12 147 (1902). —
(I 3 a) -FÄRD. [jfr sv. dial. storfärd] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lång l. omfattande färd. I synnerhet kreaturs- och hästhandlare brukade företaga s. k. storfärder, dvs. rundresor till ett flertal .. marknader. Levander DalBondek. 2: 350 (1944). jfr LandsmFrågel. 11: 3 (1927). —
(I 9) -FÄRDIG. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) högfärdig. Han var nog litet storfärdig av sig, tyckte Stina, hade stor vargskinnspäls, benlindor och rökte cigarr. Larsson i By LantlH 114 (1925). —
(I 3 b γ) -FÄRGARE. jfr -brännare. En av landets mest kända storfärgare, fabrikör D. J. Elgérus i Örebro. Sahlin SkånFärg. 24 (1928). Därs. 129. —
(I 1 b) -FÄRJA. stor färja (se färja, sbst.1 b). Alla .. turer mellan Trelleborg och Sassnitz .. kommer att utföras med den nya svenska storfärjan ”Trelleborg”. LD 1958, nr 77, s. 5. —
Ssgr: storförbrukar-, äv. storförbrukare-produkt. Storförbrukarprodukter (mjölkpulver för bagerier, mjukglass, vaniljkräm, mazarinfyllning för konditorier). DN(A) 4/12 1964, s. 26.
(I 3 b δ, 4 b) -FÖRBRYTARE. förbrytare som begått många o. svåra brott (l. ett stort brott). Upsala(A) 21/8 1923, s. 6. —
(I 3 a) -FÖRETAG~002, äv. ~200. stort företag (motsatt: småföretag); i nutida officiellt spr. i regel om företag med mer än 500 anställda. EkonS 2: 269 (1897). Förberg SäljFilm 160 (1946). —
(I 3 a) -FÖRETAGSAMHET~00102 l. ~00200. [jfr -företag] om verksamheten att driva storföretag. Sommarin EkonL 1: 17 (1915). —
(I 3 a) -FÖRHÖR. omfattande förhör.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) i fråga om (förberedande) konfirmationsförhör i kyrkan; äv. om själva konfirmationen (se konfirmation 2). Crusenstolpe Mor. 5: 62 (1843). Vid storförhöret, som hölls en vecka före konfirmationen, voro alla bänkar fullsatta. Cederschiöld Riehl 1: 80 (1876). Storförhöret är avklarat och de fyrtio pojkarna i sina första svarta kostymer .. har böjt knä inför konfirmationsprästen. Wassing GropSkog. 309 (1965).
b) i fråga om läx- l. examensförhör o. d. Det är storförhör med de unga sjöbjörnsämnena. UNT 30/6 1938, s. 6. —
(I 3 a ε, 4 a) -FÖRLUST. stor l. väldig förlust; särsk. motsv. förlust, sbst.1 1 c. Det blev storförlust för hemmalaget med 0—6. Storförluster för Finland genom strejken. SvD(A) 22/3 1963, s. 3 (rubrik). —
(I 4 a ν) -FÖRMÖGEN. i hög grad l. väldigt förmögen (se förmögen, adj. 2 b). Koch GudVV 1: 50 (1916). —
(I 4 a ν) -FÖRNÄM. i hög grad l. väldigt förnäm; äv. ss. adv.; i n. sg. äv. substantiverat, om mycket förnäm person. Carlén Köpm. 2: 344 (1860). Frun. Bed damen genast stiga in. Anders. Jaha! (afsides) Det är något rigtigt storförnämt! Hedberg Glanskis 93 (1878). —
(I 1 b, 3 a) -FÖRPACKNING. om förpackning innehållande en vara l. artikel i stor mängd o. som därvid blir billigare jämfört med mindre l. normal förpackning; äv. bildl.; jfr -pack. Bamyl-preparaten finns i rör om 20 tabletter och i storförpackning om 50 eller 100 tabletter. SvD(A) 18/11 1965, s. 16 (i annons). Om allt i storförpackningen (dvs. i en galakonsert) var mycket bra .. behöver inte diskuteras. DN 28/11 1982, s. 26. —
(I 3 b δ, 4 b) -FÖRSKINGRARE. om person som gör sig skyldig till förskingring i stor omfattning. SvD 21/4 1920, s. 11. —
(I 5 c) -FÖRVALTARE. (förr) om biskops ställföreträdare l. medhjälpare. Strinnholm Hist. 3: 643 (1848). —
Ssg (sjöt.): storgaffel-toppsegel. jfr toppsegel. KrigVAH 1852, s. 57. Palmqvist Oceaner 66 (1942). —
(I 1 b φ) -GAFFEL, sbst.2 [senare leden är ellips för gaffel-segel] (†) gaffelsegel fört på stormasten. Gosselman SNAmer. 2: 91 (1833). —
(I 1 a) -GALT. (i sht i vissa trakter) särsk. oeg., ss. benämning på björn som enl. ä. folktro beskyddades av skogsrået. Landsm. 6: CCXV (1888). —
(I 1 b κ β') -GAP. [fisken har mycket stor mun] särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fisken Hippoglossoides platessoides Fabricius, lerskädda; jfr -mun 3 a. Malm Fauna 509 (1877). SvFiskelex. (1955). —
(I 1 b λ, 4 a ν) -GAPA. gapa stort.
b) jfr gapa, v. 5 o. -bliga. Scholander I. 2: 177 (c. 1870). Storgapa av förvåning. Östergren (1946). —
(I 4 a ν) -GAPIG. (vard., numera bl. tillf.) storskrävlande; jfr gapig 2. En upwäxande .. spränglärd storgapig otidig dumdryg .. ungdom. VDAkt. 1792, nr 475.
(I 1 b) -GARN. garn (se d. o. 1) av större längd använt till segelsömnad; äv. (o. numera bl.) allmännare, om garn (se d. o. 2 a) av större längd, bundet av tjock tråd o. använt till fiske i stor skala. FSjöbohm Sjöm. 38 (1791). Storgarn, (dvs.) nättyg som användes framför allt vid smålandskusten. SvFiskelex. (1955). —
(I 3 b γ) -GARVARE. person som driver ett stort garveri l. som ägnar sig åt garveri i stor omfattning. Förbundet 1906, nr 2, s. 1. —
(I 3 a) -GARVERI. stort garveri. Medan det vid slutet av 1800-talet fanns omkring 600 små garverier i vårt land, är lädertillverkningen nu koncentrerad till ett 20-tal storgarverier Form 1947, s. 101. —
(I 3 a ε γ') -GASK. [jfr fr. grand-gasque] (i sht förr) i vissa kortspel: spel- (sätt) varvid spelaren har att uppvisa de båda svarta essen. Lindskog Spelb. 41 (1847). —
(I 1 b φ) -GAST. sjöt. besättningsman på segelfartyg med uppgift att tjänstgöra vid stormasten l. ngt som har samband med stormasten. Strindberg Fagerv. 71 (1902). —
(I 1 b γ) -GATA. stor gata (se d. o. 2); särsk. huvudgata; motsatt: smågata; i sg. best., särsk. ss. namn på gata. Malmborgska Huset vid Stor-Gatan på Ladugårdslandet. DA 1771, nr 10, s. 8. Staden (Arboga) är lång och smal, har en storgata som är smalare och mindre anseenlig än Köpings, med nog urmodige trähus. Palmstedt Res. 3 (1778). DN 21/2 1969, s. 2. —
(I 1 b) -GATSTEN~02 l. ~20. stor gatsten; i nutida fackspr. bl. om gatsten med en längd av c. 210 mm, bredd o. höjd av c. 140 mm; i sht koll.; motsatt: smågatsten. TeknVet. VoV. 2: 302 (1928). Den trafikled, som här i landet först belades med tuktad sten (storgatsten), var Norrbro i samband med dess fullbordande år 1806. SvTeknUppslB 3: 156 (1944). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -GERMANSK. hist. som präglas av strävan att förena alla germanska folk o. länder. Samtiden 1873, s. 194 (om drömmar). —
(I 1 b ν) -GIGEL. [växten är jämförelsevis hög] (numera föga br.) baljväxten Lotus Pedunculatus Cav., stor käringtand. NormFört. 23 (1894). Simmons Jönsson 274 (1935). —
(I 1 b φ) -GIGTÅG~02 l. ~20. (stor- 1698 osv. store- 1856—1893) [jfr t. grossgeitau] sjöt. gigtåg hörande till storsegel. Rosenfeldt Tourville 11 (1698). —
(I 3 a β, 5 l slutet) -GILLE. (i sht i vissa trakter) om gille (se d. o. 2) med många gäster o. riklig undfägnad. Larsson Livskall 216 (1948). —
(I 3 b ζ) -GIVEN, p. adj. (†) eg.: som ger mycket, frikostig l. generös o. d. Björner Hrom. 8 (1737). —
(I 4 a ν) -GLAD. (numera bl. i vissa trakter l. arkaiserande) mycket glad. Heidenstam Folkung. 1: 210 (1905). —
(I 1 b) -GLAS. (†) förstoringsglas; jfr -görings-glas. Dähnert 102 (1746). Oldendorp 1: 120 (1786). —
(I 1 a δ) -GLUTT. (†) fågeln Tringa nebularia Gunn., gluttsnäppa. Holmgren Fogl. 813 (1870). (Sundevall o.) Kinberg 404 (1883). —
(I 1 a δ) -GNODING. [fisken är större än de övriga arterna] (numera föga br.) fisken Trigla lucerna Lin., fenknot. Cederström Fiskodl. 263 (1857). Storgnoding, namn på fenknot. SvFiskelex. (1955). —
(I 9 b) -GOD. [jfr sv. dial. storgod] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) högfärdig l. uppblåst l. ”stor på sig”; högmodig. Schroderus Dict. 172 (c. 1635). En Klenmodiger warder i medgången storgod (vpswullen). Dens. Comenius 885 (1639). Den storgode skytten / drog till fjälls med larm och gny. Mörne Mörkr. 46 (1926).
-GODS.
1) stort gods (se d. o. 2). särsk. ss. förled i ssg.
2) (i fackspr.) till I 1 b; jfr gods 3. TT 1927, K. s. 61. särsk. om lergods av stort format; anträffat bl. i ssgn storgods-drejare.
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till I 1 b, om (tobak som utgöres av) de större bladen på en tobaksplanta o. som utgör den egentliga skörden; motsatt: sandgods; jfr gods 3. Nordström SthmFirmH 231 (i handl. fr. 1831). Fatab. 1966, s. 61.
4) till I 1 b, 3 a, 5 l: stort o. betydande gods (se d. o. 6) med många anställda. Boëthius HistLäsn. 1: 257 (1895). I högre grad än alla öfriga landskap med undantag af de skånska, är .. (Södermanl.) storgodsens, fideikommissens land. 2NF 28: 176 (1918). Sarvlaks storgods på över 6.000 har. SvFinl. 1: 154 (1921).
(I 1 b) -GRAV. (i fackspr.) jfr -hög. Det gravskick, som nyss beskrivits för .. storgravarna på Norrlandskusten (från ä. folkvandringstid). Ymer 1942, 2: 216. —
(I 1 b (δ, ε o.) η β') -GREK. [till namnet STORGREKLAND efter lat. Magna Graecia, forntida benämning på de grekiska kolonierna i södra Italien] hist. om mansperson från Storgrekland; i pl. best. ofta sammanfattande, liktydigt med: det storgrekiska folket l. riket. Grimberg VärldH 3: 359 (1928; i pl., sammanfattande). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -GREKISK. [jfr -grek] hist. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från Storgrekland. SvLittFT 1837, sp. 80 (om vaser). —
(I 1 b) -GRENIG. som har l. är försedd med stora l. långa grenar; motsatt: smågrenig l. kortgrenig. SkogsvT 1905, s. 294 (om tallform). —
(I 1 b λ, 4 a ν) -GRINA. grina stort.
1) (i sht i vissa trakter, vard.) gapa stort l. öppna sig (vitt); jfr grina 1. (Han) satt och stoppade de storgrinande hålen på deras strumpor. Lagerlöf Länk. 20 (1894).
4) (vard.) gapskratta l. hångrina o. d.; jfr grina 6. Solen storgrinade åt dem (dvs. ångbåtens eldare som ville svalka sig på däck) och svalka stod icke att finna. Lundgren MålAnt. 2: 29 (1872). —
(I 1 b λ) -GRIPEN, p. adj. (†) som griper stort, som har stort grepp. (Vid dykeristation bör finnas:) Fastagetänger (storgripne) om 6 .. (lispunds) wigt. SFS 1830, s. 1002. —
(I 1 b o) -GROPIG. som är försedd med stora gropar (se grop 1 o. 3); äv. ss. adv. Dolomiten är storgropigt förvittrad. Fennia VII. 2: 24 (1892). —
(I 3 b γ) -GROSSHANDLARE~0200. (i sht förr) grosshandlare med stor rörelse. Cronquist Ekipage 132 (1952). —
(I 1 b ν) -GROÖRT. (†) örten Symphytum officinale Lin., äkta vallört (som är större än örten Ajuga pyramidalis Lin., mindre l. lilla groört). Roberg Beynon 74 (1727). —
(I 3 a) -GRUPP. stor grupp.
a) jfr grupp, sbst.1 1; särsk. om undervisningsgrupp bestående av 40 elever l. flera. DN(A) 1/9 1963, s. 20.
(I 1 b, 3 a) -GRUVA. stor gruva (se gruva, sbst.3) l. i stor omfattning driven gruva. Bergv. 2: 278 (1742).
-kis. bergv. o. mineral. kis (se kis, sbst.1 1) i Falu gruvas kisstock. NF 4: 1003 (1881). 3NF 7: 89 (1927).
-stöt. (i vissa trakter) fördjupning i storgruva; särsk. i sg. best., om den väldiga fördjupning i Falu gruva som förorsakades av ett ras 1687. 2NF 7: 1342 (1907). —
(I 1 b) -GRYNIG. som består av l. innehåller l. präglas av stora korn; särsk. (†): som i brottet uppvisar storkornighet, grovkristallisk, grovkornig. Kalckbrottet .. wid Kumla bestod af en kalcksten, som war helt hwit, tätt, storgrynig eller ock flintlik med helt fina particlar. Linné Öl. 14 (1745). —
(I 4 a ζ) -GRÅT. särsk. i uttr. brista l. falla i storgråt, brista osv. i våldsam l. häftig l. högljudd gråt. Wester Reymont Bönd. 1: 21 (1920). Därs. 2: 40 (1924: föll). —
(I 4 a ζ, ν) -GRÄLA. gräla våldsamt l. väldigt l. häftigt l. högljutt o. d., stormgräla. Adelsköld Dagsv. 1: 84 (1899). —
(I 1 b ν) -GRÖE. bot. växten Poa remota Fors. (som är ett mycket högt gräs). Lilja SvFoderV 49 (1867). —
(I 5 (o. 6)) -GUBBE. (vard.)
1) om förnäm l. inflytelserik o. mäktig (ofta äv. rik) man; kaxe, ”pamp”, ”höjdare”; äv. om en på ett visst område framstående l. högt ansedd man, särsk. om sådan person som uträttat (l. uträttar) ngt förtjänstfullt, i sht inom vetenskap l. konst l. politik o. d. Jag (har) kopierat tvänne större taflor (av italienska mästare) .. Det är alltid godt att .. hafva några sådana storgubbars arbeten hängande i sin ateljé för att rådfråga vid många tillfällen. Lundgren Res. 108 (i handl. fr. 1845). Medlemmarne af denna banks styrelse .. äro bland de illustraste personer af Frankrikes klerikala och legitimistiska partier, såsom hertigarne Broglie .. och .. andra storgubbar. Wachtmeister Tur. 252 (1882, 1885). Jag kan njuta af Shakespere och Ibsen och de andra storgubbarne. GHT 1898, nr 70 B, s. 2. En het strid skulle det bli, det märktes redan därpå att alla rika storgubbar inom häradet stämt möte här (i auktionslokalen). Rönnberg Bredbolstad 77 (1907). Han var på det klara med, att (världs-)kriget satts i gång av kapitalisterna och storgubbarna. Johnson Se 86 (1936).
2) i bildl. anv. av 1; särsk. om djur, i sht förr äv. ss. noanamn på björn; jfr -far 5, -gudfader 2. Menige man på Landet (nämner) ei gierna .. det ordet Biörn, utan häldre .. Storgubben .. eller Storfar, af fruktan at han skal fälla deras boskap. Wallner Kol. 3 (1746). Hela dammen är full af sutare. Se bara, sådana storgubbar! Backman Reuter Lifv. 1: 284 (1870). Hemkommen väckte mitt byte (dvs. laxöringarna) odelad beundran. Det vägde nära åtta kilo; storgubben ensam 5 kilo. Jahn DjurJägL 65 (1909). (Den unges vår) är en .. ung hjälte som .. segerviss angriper storgubben vinter med snabba stötar! Bergman JoH 19 (1926). —
(I 5 b β) -GUD. [jfr t. grossgott] (numera bl. mera tillf.) mäktig l. högt ansedd gud (se d. o. I). Näst förenämnde Storgudar (bland asarna) woro månge mindre, som Edda och andra sagor wid handen gifa. Wettersten Forsa 51 (c. 1750). Jupiter .. låter .. furierna smida .. (Peleus) i bojor .. Detta hör Neptunus och ej sen att vilja omintetgöra storgudens planer, befriar havsguden Peleus och för honom med sig till Olympen. Nyblom G3Opera 80 (1923). IllRelH 237 (1924; om den vediske guden Rudra). —
(I 2 a β, 5) -GUDFADER~020 l. -GUDFAR~02 l. ~20. l. vard. (i bet. 2 alltid) -GUFAR~02 l.~20 l. -GUFFAR~02 l. ~20.
1) (i vissa trakter, i sht förr) om äldre o. ansedd manlig storfadder. Topelius Självbiogr. 171 (1883). Faddrarne voro fem par .. De båda förnämligaste paren hette storgudfar och storgudmor, lillgudfar och lillgudmor. Saxon Härjed. 82 (1894).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) eufemistisk benämning på björn; jfr -far 5, -gubbe 2. Engelke HelsSägn. 24 (1899). —
(I 5 b β) -GUDINNA. [jfr t. grossgöttin] (†) kvinnlig storgud. Han wil hemnas för sin Moor (dvs. Freja) / Effter en på Jorden boor / Som i Kysk- ok Skönheet winner / Prijs för alla Stor-Gudinnor. Lucidor (SVS) 183 (1672). Därs. 388 (1674; om Freja). —
(I 2 a β, 5) -GUDMODER~020 l. -GUDMOR~02 l. ~20 l. (vard.) GUMOR~02 l. ~20 l. GUMMOR~02 l. ~20. (i vissa trakter, i sht förr) om äldre o. ansedd kvinnlig storfadder; motsatt: lillgudmor. Topelius Självbiogr. 171 (1883). Storgudmor bar fram barnet till dopfunten i kyrkan. Saxon Härjed. 82 (1894). —
(I 1 b κ) -GUMP. (vard.) stor gump, stor bakdel; särsk. ss. starkt nedsättande personbeteckning. Björner YfvGöt. 138 (1738; om papister). —
(I 4 a ν) -GUNSTIG. [jfr t. grossgünstig] (†) i hög grad bevågen l. nådig; särsk. i fråga om högt uppsatt person; jfr hög-gunstig. OxBr. 5: 170 (1622). Högh Ehrwÿrdige Herre Biskop storgunstige Herre wälbewågne gynnare och Patron. VDAkt. 1678, nr 411. —
(I 1 b) -GÅNG. (numera bl. mera tillf.) om (den vanl. bredare) mittgången i en kyrka (l. större samlingssal); särsk. om sådan gång i kyrka(s långskepp) från huvudingången fram mot koret l. altarrunden; jfr gång III 1 b. UUKonsP 2: 69 (1637). Qwinfolkz bänkiarna både på lillgången och stoorgången (i domkyrkan). BtÅboH I. 11—12: 81 (1691). —
-GÅNGARE.
1) (†) till I 5 (k), 9, om förnäm l. ”fin” l. dryg l. högfärdig fotgängare. Ullenius Ro § 336 (1730).
-GÅRD. (stor- 1556 osv. store- 1679)
2) till I 1 b, 3 a, 5 l: stor o. förnäm gård (se gård, sbst.1 6 b) med mycket tjänstefolk; jfr -bondegård. Teitt Klag. 118 (1556). De båda (nordfinska) storgårdarna Bissilä och Sunila höllo (i början av 1700-talet) vardera 20 kor och lika många får samt resp. 3 och 4 hästar. Folkliv 1950—51, s. 122.
-kvarter. till 1. Med ett storgårdskvarter menar han ett kvarter som inrymmer flerfamiljshus byggda kring en enda öppen gård. DN 15/6 1974, s. 4. —
(I 3 a ε) -GÄRD. (stor- 1617—1668. store- 1642 (: storegiärds peningarne, pl. best.)) (förr) om stor gärd (se gärd, sbst.1 2). Att .. (allmogen) wele hwad som .. författadt är bådhe om Elfzborgz lössen, storgierden så wäll som crönningzhielpen hörsambligen .. effterkomma. RA II. 2: 226 (1617).
(I 3 b δ) -GÖRARE. (†) person som gör l. uträttar mycket; anträffat bl. i exemplifierande uppräkning utan angivande av bet. Allt så ändas mäst lika våre substantiva femin. sing. item mascul. plur. definit. ock verba activa, såsom storgörare ock dundrande ord på a, som hafer högsätet ock förmånen för alle andre bokstäfer uti Alphabeto. Tiällman Gr. 204 (1696). —
(I 1 b κ) -HAKIG, förr äv. -HAKOT. [jfr fsv. storhakadher; senare leden är avledn. av haka, sbst.1] (numera bl. tillf.) som har stor haka. VarRerV 16 a (1579). —
-HALS. (stor- 1625 osv. store- 1757 osv.)
1) [sv. dial. storhals, storordig människa] till I 1 b κ: stor hals; särsk. (†) bildl., om skrytsam l. högfärdig person, skrävlare; jfr stor, adj. I 9. Hagström Herdam. 3: 36 (i handl. fr. 1625).
2) [jfr t. grosshals] sjöt. till I 1 b β ζ', φ, om storseglets hals (se d. o. 8). SkepCommSkepzb. 1689, mom. 77. —
(I 1 b κ) -HALSIG, förr äv. -HALSOT. [jfr sv. dial. storhalsig] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som har stor hals; förr äv. bildl. (jfr stor, adj. I 1 9): som är skrytsam l. högfärdig l. skrävlande. Lundberg Paulson Erasmus 149 (1728). Stor-halsot, (dvs.) den som har stor hals el. strupa. Schultze Ordb. 1719 (c. 1755). —
(I 1 b) -HAMMARE. [fsv. storhamar, storhammare, sv. dial. storhammare, slägga] stor hammare.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. hammare, sbst.2 1, om slägga o. d. Holmberg Artill. 4: 220 (1886; om förh. c. 1700). Björkman (1889).
(I 3 b δ) -HAMSTRARE. om person som i stor utsträckning hamstrar l. brukar ägna sig åt hamstring. SvD 5/12 1941, s. 2. —
(I 3 a, 8) -HANDEL. handel i stor omfattning l. handel av stor vikt l. stort värde o. d.
b) jfr handel, sbst.2 11 b. JournSvL 1800, s. 647. Ett centrum för denna (vikingarnas) storhandel (i österled) var Birka i Mälaren. Åberg SvH 56 (1978).
(I 3 a χ) -HANDLA. handla i stor omfattning l. skala, handla många varor på en gång. Wassing GropSkog. 55 (1965). DN 4/12 1969, s. 21. —
(I 3 b γ) -HANDLARE. person som idkar storhandel (se d. o. b); jfr gross-handlare. Ruder Snillev. 132 (1737). HT 1978, s. 27. —
((I 5 o.) I 9 c) -HANS. [jfr t. grosshans] (†) nedsättande benämning på hög l. mäktig l. övermodig man, kaxe, översittare; jfr hans 2 a. Gustaf II Adolf 542 (1629). —
(I 1 a δ) -HARKRANK~02 l. ~20. [insekten är stor o. har mycket långa ben] entomol. insekt (individ l. art) hörande till familjen Tipulidae. DjurVärld 3: 404 (1963). —
(I 1 b ζ) -HAV. (i sht i vissa trakter) stort hav; världshav, ocean; äv. bildl. Spongberg Soph. 13 (1866). Diktningens storhaf. Janzon Prop. 3: 33 (1911). —
(I 1 b ζ) -HAVS-SEGLARE. (i sht i vissa trakter) jfr seglare 2. Skeppsbron vid Saltsjön med storhavsseglarna reserverades helt naturligt för den kommersiella Skeppsbroadeln. SErikÅb. 1958, s. 44. —
(I 1 b) -HEJARE, sbst.1 (i sht i fackspr.) stor l. tung hejare (se hejare, sbst.1 1); äv. bildl. Storhejare kallas en maskin som med våldsam kraft slår ned pålar i marken. Det finns också mänskliga storhejare utan vacklan och tvivel som vet precis hur det skall vara för att stämma med bibeln. SvD 22/9 1980, s. 22. —
(I 4 b) -HEJARE, sbst.2 (vard.) om person: stor hejare (se hejare, sbst.2), verklig hejare; särsk. om framstående idrottsman; jfr -fräsare. IdrBl. 1924, nr 65, s. 7 (om löpare). —
(I 8 d γ) -HELG. (i sht i vissa trakter) stor helg (se d. o. 1); särsk. om var o. en av de tre stora högtiderna o. midsommar; äv. bildl., särsk. i fråga om den eviga vilan(s högtidliga ro o. stillhet). Storhelger äro (i Skellefteådalen) alla bönsöndagar, påsk, pingst och midsommar. TurÅ 1905, s. 101. Mikaelisöndagen är storhelg i Lappland. Därs. 1913, s. 360. Sin betydelse av ”storhelg” fick .. (den s.k. mellanandssöndagen mellan hö- och skördeanden) i senare tid mest därav att ”kyrkherrn” då skulle hava sin tionde av smör och boskap, får eller getter. JmtFmT 7: 137 (1921). Nu har han storhälg själv, får äntligt vila / från rastlös levnads mödor, mätt av år. Forsslund Skörd 27 (1922). Storhelg på ”Huset” (dvs. Akademiska Föreningen i Lund) .. med (bl. a.) diskotek. Arbetet 27/10 1983, s. 16. —
(I 5, 5 c β) -HERRE. [jfr t. grossherr] förnäm o. mäktig herre.
a) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om furste l. konung l. härskare l. regent o. d.; företrädesvis (i sht i sg. best.) om (l. ss. titel för) den turkiske sultanen t. o. m. år 1922 (jfr herre 1 a β slutet o. stor, adj. I 5 c β). Kan fuller Påwen för en Stoor Herre vthi Italien passera. Brask Pufendorf Hist. 427 (1680); möjl. icke ssg. Kejsaren i Barocco .. Stor-Herre af den höga Exegetiska Porten. Kellgren (SVS) 5: 220 (1789). Agrell Maroco 1: 183 (1790, 1796; om kejsaren i Marocko). PT 1791, nr 15, s. 1 (i Turkiet). Alla övriga statschefer betraktades av rättrogna turkar som Storherrns (Abdul Hamid) ödmjuka vasaller. Bonde HitDit 207 (1941).
b) (ålderdomligt) om förnäm o. mäktig man, högt uppsatt person, aristokrat o. d.; äv. allmännare: ståndsperson, överklassperson; i pl. i sht förr särsk. om rikets adel l. magnater l. stormän; ofta motsatt: bonde l. arbetare o. d. 2RARP 19: Bil. s. 100 (1755). RiksRådet Gref Carl Scheffer var den klokaste ibland Storherrarna, som jag .. fant; han lät tala med sig, och gillade mina tankar. Schönberg Bref 1: XV (1795). I det egentliga England är kyrkan och de adeliga storherrarne i besittning af nästan all jorden. SvLittFT 1838, sp. 85. Med (sonen) Håkans hjälp sökte .. (Magnus Eriksson) tukta storherrarna. Heidenstam Svensk. 1: 214 (1908). En jaktstuga (i fjällen), som ett par storherrar disponerade någon vecka varje höst. Boberg Varg. 102 (1934).
c) (i sht förr, skämts.) i bildl. anv. av a, b, om ledare för renflock o. d. Hemberg JagtbDäggdj. 198 (1897; om rentjur).
Avledn.: storherrelig l. storherrlig. [till -herre a; jfr t. grossherrlich] (†) som tillhör l. gäller l. hänför sig till l. utgår från en storherre (se d. o. a). Kellgren (SVS) 1: 158 (1776; om näsa). Den 11 Febr. blef (turkiske storvisiren) .. genom en Storherrlig Firman befald, at infinna sig i Schiumla. PT 1791, nr 30, s. 1. TySvOrdb. 991 (1932). —
-HERRSKAP~02 l. ~20.
1) (numera bl. skämts.) till I 2, koll., om vuxna; motsatt: småherrskap (se d. o. 1). Blanche Tafl. 2: 3 (1845, 1856).
2) till I 5, om förnämt herrskap (se herrskap, sbst.1 4 b, 5). Prästgårdsdöttrarna .. hade nog sällan .. något tillfälle att göra sig som ståndspersoner; därtill fanns det alltför mycket storherrskap i trakten. Hedén Ringmur. 369 (1945). —
(I 5 c) -HERTIG. (stor- c. 1650 osv. store- 1526) [jfr t. grossherzog] om (l. ss. titel för) (i sht tysk l. italiensk) furste l. regent (i rang mellan konung o. hertig); numera bl. om (titel för) regenten i Luxemburg; äv. bildl. Keyser wtoffuer alt rytzlandh och store hertugh etc. G1R 3: 145 (1526). Anno 1614 begaff .. (B. Oxenstierna) sigh i tiänst hoos Storhertigen af Florents. Bolinus Dagb. 94 (c. 1650). Den under namnet ”kommittén” kända sällskapskrets af vänner, hvars ”ordförande” eller ”storhertig” Beskow var. Wirsén i 3SAH 11: 222 (1896). Cosimo I af Medici, hertig af Florens, var den förste regent, som antog titeln storhertig, hvilken tilldelades honom 1569 af påfven Pius V. 2NF (1917). BonnierLex. (1966; om titel för Luxemburgs regent). jfr arvstorhertig.
Ssgr: storhertig-döme. [jfr t. grossherzogthum] av storhertig l. storhertiginna styrt hertigdöme (vars namn han (hon) bär i sin titel); numera bl. om Luxemburg. Lind 867 (1749). BonnierLex. 13: 688 (1966; om Luxemburg).
(I 5 c) -HERTIGINNA. [jfr -hertig; jfr t. grossherzogin] om (l. ss. titel för) furstinna som regerar över ett storhertigdöme l. bär dess namn i sin titel; äv. om en storhertigs gemål l. änka efter en storhertig. Nordforss (1805). SAOL (1973). —
(I 5 c) -HERTIGLIG. [avledn. av -hertig; jfr t. grossherzoglich] som är l. har rang av storhertig l. storhertiginna; som utmärker l. tillhör l. gäller l. hänför sig till l. har avseende på en storhertig l. storhertiginna (storhertigar l. storhertiginnor); om krets av personer: som består av storhertigar (o. storhertiginnor). Weste FörslSAOB (c. 1817). SC 1: 879 (1821; om palats). Wieselgren Samt. 155 (1877). Trots hänvändelse till chefen för de storhertigliga samlingarna (i SachsenWeimar) har förf. icke lyckats erhålla måttuppgifter på denna teckning. Wettergren GvRosen 165 (1919). —
(I 5 c) -HETMAN~02 l. ~20. [av pol. hetman wielki] (om ä. förh. i Polen o. (det därmed förenade) Litauen) = -fältherre. NF 6: 1179 (1883). —
(I 1 b) -HJUL. stort hjul; särsk. dels (förr) om det största kugghjulet i ett urverk, dels i uttr. ränna storhjul, se ränna, v. 22 f. Effter storjuhlet (i ett urverk) har den stärkesta drifft medelst lodetz hela tyngd .. ty hindrar intet att giöra det så starkt man .. pröfvar nödigt. Polhem ESkr. 1: 109 (c. 1710). —
(I 1 b κ) -HJÄRNA. [jfr t. grosshirn]
1) i sht anat. om stora hjärnan (se hjärna 1 slutet); i sht i sg. best.; motsatt: lillhjärna(n). HjLing (1882) hos LGBranting 1: XX.
2) (vard.) i bildl. anv. av 1; särsk. [jfr amer. eng. brainstorm] om idékläckning l. utväxling av idéer o. d. i grupp. DN(A) 24/11 1965, s. 10. (Tidskriften) Fri skola erbjuder sig bl. a. att förmedla kontakt med personer som vill starta alternativa skolor på olika orter och skapa en tidningens Storhjärna som kan föreslå lösningar på insända skolproblem. SvD 27/3 1977, s. 38.
Ssgr (i allm. till 1; i sht anat.): storhjärns-, äv. storhjärn- l. storhjärne-bark. 2NF 11: 837 (1909).
(I 1 b κ) -HJÄRNAD, p. adj. [jfr -hjärna] (i fackspr.) försedd med stor hjärna. DN 22/12 1971, s. 4 (om djur). —
(I 10) -HJÄRTAD, p. adj. [fsv. storhiärtadher; jfr t. grossherzig]
1) som har ett varmt l. gott l. kärleksfullt hjärta l. som är storsinnad l. högsinnad l. ädel- (modig) o. d.; äv. i överförd anv., om ngt sakligt: som vittnar om ett varmt osv. hjärta. De borde blygas, de flere, som göra pretensioner at wara storhjertade och ädelmodige, men gifwit så swaga prof (dvs. små penningbidrag), då frågan war, at rädda en sådan myckenhet af (svältande) medbröder ur sjelfwa eländets djup. Fischerström 3: 287 (1787). Hallström Skälmr. 24 (1906; om moderlighet).
2) (†) tapper l. stolt l. oförskräckt o. d. G1R 9: 343 (1534). Modiga och storhjertade äro .. (slavonerna), och därföre goda Soldater. Björnståhl Resa 5: 233 (1780). —
(I 10) -HJÄRTENHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) storsinthet, ädelmod o. d. Böttiger i 2SAH 50: 419 (1875). Björkman (1889). —
(I 3 a α) -HOP. stor hop; särsk. (i sht i vissa trakter) i sg. best.
1) en stor mängd, ganska många, åtskilliga. En stor och fin fröken var hon bliven .. Storhopen med friare sades hon redan ha. Pan 1928, s. 88.
2) det stora flertalet, de flesta; ngn gg äv. med innehållsbestämning bestående av ett abstraktum l. ämnesnamn: merparten, det mesta. Högberg Vred. 3: 175 (1906). Visst var fru Flambard något virrtänkt, men kanske ej mycket värre än storhopen andra fruar. Dens. Utböl. 1: 113 (1912). Storhopen av arbetet hade utförts under tiden mellan våranden och höslåttern. Enström Järnv. 37 (1928). De närboende skyndade hem, men storhopen hade matsäck med sig och slog sig ned var som helst ute på gården. Dens. Skärv. 124 (1933). —
(I 3 b δ, 4 b) -HORA. (starkt vard.) om kvinna som bedriver hor l. otukt i stor omfattning; i sht förr särsk. om prostituerad. Dalin (1854). Där (i Sv.) skulle en ärbar hustru aldrig låta betjäna sig av storhoran vid sin barnafödsel. Moberg Invandr. 396 (1952). —
(I 4 a) -HOSTA. (i sht i vissa trakter) svår hosta (jfr små-hosta, sbst.); äv. om lungtuberkulos med tanke på åtföljande svår hosta. Jag har fått storhostan nu, sade han matt. Johnson Nu 112 (1934). —
(I 1 b, 3 a) -HOTELL. stort (o. flott) hotell med många rum o. stor personal. SvD 25/5 1941, s. 8. —
(I 5 c) -HOVMÄSTARE~0200. [jfr t. grosshofmeister] (numera bl. i skildring av ä. förh.) i frankiska riket under merovingertiden: rikshovmästare, major domus. Ansegisus .. bleff (år 625) .. tilijka medh sin Son Pipino, förordnat til StorHoffmästare i Konungerijket Franckrijke, hwilken Myndigheet är aldranärmest Konungen. Schroderus Os. 2: 240 (1635). Brask Pufendorf Hist. 400 (1680). —
(I 1 b κ, ξ) -HUGGEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) i pl., om ansiktsdrag: stora l. grova o. utmejslade; jfr grov-huggen (se grov-hugga 2). Wahlenberg StorM 62 (1894). —
(I 1 a) -HUND. (numera i sht i vissa trakter) stor hund. Här skall man wäl märkia, at .. Diwrom .. synnerliga nampn, för Rijmet skull giffne warda .. Stoorhunden warder kallat Ryn. Forsius Fosz A 5 b (1621). —
(I 3 a ε α') -HUNDRA, äv. -HUNDRADE. [jfr t. grosshundert, eng. dial. great hundred] hist. = hundra, räkneord1 o. sbst.2 II b; motsatt: småhundra, lillhundra. Nordencrantz Arc. 344 (1730). Våra fäder räknade både efter tiotal och, vanligast, efter tolftal .. samt hade i följd deraf två slags hundra .. af hvilka det förra kallades .. lillhundra (10 x 10) och det senare storhundra (10 x 12). Falkman Mått 1: 452 (1884).
(I 1 b) -HUS. stort hus; särsk. (o. utom i vissa trakter numera nästan bl., i sht i officiellt spr.): flerfamiljshus. Lundin Alp. 45 (1883; om palats i Florens).
(I 3 a) -HUSHÅLL~02 l. ~20. stort hushåll (se d. o. 3); äv. om stor institution l. anläggning l. anstalt o. d. (t. ex. sjukhus, skola, ålderdomshem, regemente) som sörjer för mathållning (se d. o. 1) utanför hemmet; stundom närmande sig bet.: matställe. GotlArk. 1932, s. 26. Bert Möller .. (är) liksom jag husvill eller om det tillåts brödvill efter upplösning av Nils Brodéns storhushåll. Wigforss Minn. 1: 390 (1950). (Kineserna) har sedan urminnes tider varit vana att leva i storhushåll, styrda av någon farfar eller farmor. LD 1958, nr 219, s. 4. Obligatorisk läkarundersökning och annan hälsokontroll införes för anställda vid särskilt ”känsliga” livsmedelsföretag såsom slakterier, mejerier, bagerier, konditorier, restauranger och s k storhushåll. FrDepartNämnd. 1970, s. 148. Storhushåll är en anläggning som tillgodoser ätande utanför hemmet. SvD 29/9 1981, s. 27.
(I 1 b κ) -HUVAD, p. adj. som har stort huvud (se d. o. 1); jfr -huvig, -hövdad, -hövdig. VetAH 1793, s. 235 (om ugglor). —
(I 1 b, b κ) -HUVIG. [senare ssgsleden är avledn. av huvud] som har stort huvud; särsk. motsv. huvud 6 a. KyrkohÅ 1907, s. 20 (om nitar). —
(I 1 b, b κ) -HUVUD.
II. metonymiskt, om ngn l. ngt som har stort huvud.
1) [jfr sv. dial. (Finl.) storhuvud, ss. okvädinsord] om person med stort huvud; särsk. nedsättande (om person med stort huvud o. litet förstånd), mer l. mindre liktydigt med: dumhuvud; äv. om person med (orealistiskt) storslagna o. stolta tankar, idéer, planer o. d.; jfr huvud 3 b. Weise 64 (1697). (Eng.) chub .. (sv.) et storhufwud. Serenius G 2 a (1734). Det illmariga gamla storhufvudet Gaëtano. Scholander I. 2: 54 (c. 1870). (Lat.) capito .. (sv.) s(om) har stort hufvud, storhufvud. Salenius LatSvOrdb. 114 (1873). Svenska historiens poeter: den romantiserande Olaus Magnus, jättefantasten Olof Rudbeck, storhufvudet, och vidare den lättrörde, vidtsväfvande Dalin. Topelius Vint. I. 1: 10 (1880).
3) (†) om växten Centaurea scabiosa Lin., väddklint, stor knoppsört, storklint (som är storvuxen); jfr huvud 6, särsk. 6 f. Linné Sk. 210 (1751). Lyttkens Ogräs 24 (1885). —
(I 1 b κ) -HUVUD-SKÖLDPADDA. zool. sköldpaddan Platysternon megacephalum Gray (som har stort huvud). SvUppslB (1935). DjurVärld 7: 275 (1962). —
(I 7, 10) -HÅGAD, förr äv. -HUGAD, p. adj. (numera bl. ngn gg i vitter stil, ålderdomligt) ärelysten, äregirig; storsint, ädel(modig); modig. (Eng.) Ambitious .. (sv.) ärelysten, storhogad. Serenius B 2 a (1734). (Sv.) Storhugad .. (Fr.) Courageux. Généreux. Sublime. Noble. Nordforss (1805). Stort var landet och utan mått, lång var vägen och utan slut, storhågade och djärva var människorna. Moberg Nybygg. 251 (1956). —
(I 1 b o) -HÅL. stort hål; särsk. om borrhål med jämförelsevis stor diameter. SvD(A) 1959, nr 108, s. 15. särsk. (†) i sg. best., om nackhålet (se nack-hål 1). Hernquist Hästanat. 5 (1778). Därs. 61. —
(I 3 b δ, 4 b) -HÄLARE. person som gör sig skyldig till häleri i stor omfattning. SvD(B) 1952, nr 290, s. 3. —
(I 1 b κ) -HÄLOT, adj. [senare leden är avledn. av häl, sbst.1] (†) = -hälad. Schroderus Comenius 289 (1639). —
(I 1 b κ) -HÄNT, p. adj.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl., i uttr. vara storhänt, (leva på stor fot o.) vara frikostig i sin spendering o. d. Nordström Luleåkult. 45 (1925). —
(I 1 b) -HÄRAD. (om ä. nordiska förh.) om stor del av landskap o. d., storbygd. Lagerbring 1Hist. 1: 117 (1769). —
(I 1 b) -HÄSSJA. i sht lant. om en i delar av Norrl. o. Dalarna till torkning av säd förr brukad, år från år på samma plats kvarstående inrättning som utgjordes av ett tiotal höga stolpar med isatta stänger o. till vars övre skikt säden hissades upp. LB 2: 103 (1900). Ännu har storhässjan inte kommit helt ur bruk i Ångermanland. TurÅ 1954, s. 80 (text till bild). —
(I 1 b ν) -HÄX. (föga br.) växten Circaea lutetiana Lin., stor häxört (som är störst av de till Circaea hörande arterna). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 260 (1901). Bülow Vallf. 30 (1911). —
(I 1 b) -HÖG. särsk. (i sht i fackspr.) om gravhög av monumentalformat, framför allt från ä. bronsålder, folkvandringstid o. vikingatid; jfr -grav. Ymer 1942, 3—4: 216. Under 500-talet restes många storhögar i Mälarområdet. Åberg SvH 37 (1978). —
(I 1 b κ) -HÖVDAD, förr äv. -HUVD, p. adj.
1) = -huvad; (numera nästan bl. zool.) i uttr. storhövdad sköldpadda, om sköldpadda med stort huvud, som tillhör familjen Platysternidae (i pl. äv. om familjen). VarRerV 9 (1538; om person). DjurVärld 7: 275 (1962).
2) (i sht i vitter stil) bildl., särsk.: övermodig l. inbilsk l. förmäten l. dryg l. anspråksfull o. d.; jfr stor, adj. 9. Roosval FornkristK 122 (1933; i fråga om framställning i hskr.). (Japanerna) är milda och inte högljudda som de uppblåsta amerikanerna, anspråkslösa och inte besatta av de storhövdade européernas högmod, men de kommer att fullfölja sina nya (ekonomiska) erövringar. BonnierLM 1978, s. 351. —
(I 1 b κ) -HÖVDIG, adj. [senare ssgsleden är avledn. av huvud] (†) = -huvad. Serenius G 2 a (1734; om fisk). —
(I 5 c) -HÖVDING. förnäm l. mäktig hövding; särsk.
1) (numera bl. om ä. förh. l. arkaiserande) om konung l. furste o. d. Freawine och hans son Wig .. härstammade från Oden, d. v. s. voro i sitt hemland storhöfdingar, konungar. 2VittAH XXXI. 6: 32 (1892). Sultán: arabiskt ord med betydelsen furste, storhövding. Agge SvartTj. 231 (1935).
2) (om ä. l. primitiva kulturförh.) om överhuvud l. ledare för en stam o. d. Här sitter den hundraelvaåriga (kirgisiska) storhövdingen Khoat Bek karsk och säker i sadeln. Hedin Pol 1: 139 (1911).
3) (numera bl. om ä. förh. l. arkaiserande) i fråga om krigsmakt till lands: överbefälhavare. Estlander 11Årt. 5: 250 (1930). —
(I 3 a) -INDUSTRI. i stor skala l. omfattning driven industri (se d. o. 3) (med massproduktion o. många anställda). TT 1878, s. 165 (i fråga om kemiska fabriker).
(I 3 a) -INDUSTRIALISERA. [jfr -industri] förvandla (en näring) till storindustri, låta (en näring) bli föremål för fabriksmässig stordrift; göra l. omvandla (ett land l. samhälle o. d.) till industriland i stor skala. Steffen Krig 4: 139 (1917; i p. pf., om stater). Aurén EurOr. 125 (1936; med avs. på albanskt textilhantverk). —
(I 3 a) -INDUSTRIALISM. [jfr -industri] produktionsordning i vilken storindustri ingår ss. en bestämmande huvudfaktor. Steffen EnglVärldsm. 339 (1898). —
(I 3 a) -INDUSTRIELL. [jfr -industri] som gäller l. har avseende på l. tillhör l. sammanhänger med l. är att hänföra till storindustri; storindustriidkande; äv.: kännetecknad av storindustrialism. Ställningen inom de storindustriella kretsarne skulle .. icke hafva mäktat åstadkomma någon verksam opposition mot det rådande tullsystemet. Fahlbeck HandPol. 33 (1892). Lidforss UtrikVyer 87 (1906; om utveckling). Förbundet 1906, nr 3, s. 1 (om massproduktion). SvGeogrÅb. 1939, s. 122 (om sågverk). —
(I 5 c) -INKVISITOR. [jfr t. grossinquisitor] (om ä. utländska, särsk. spanska, förh.) om överdomare i l. ledare av inkvisitionsdomstol; äv. bildl.: sträng domare l. rannsakare o. d. Eberhardt AllmH 3: 396 (1776). Hvar har notarien fått pengar ifrån under hela denna tid, afbröt hon sig plötsligt med knogarna i sidorna och en storinkvisitors blick i sina beskedliga ögon. Lindqvist Dagsl. 1: 244 (1898). —
(I 3 a) -INKÖP~02 l. ~20. inköp i stor skala l. omfattning. Orkesterjourn. 1935, nr 10, s. 3 (av noter). —
(I 3 a) -INSTITUTION. stor institution (se d. o. 3), i stor skala l. omfattning driven institution (med stor personal o. d.); särsk. om en gm sammanslagning av flera mindre institutioner (se institution 3 a) bildad sådan institution. Trots vissa begränsade reformsträvanden, t ex med storinstitutioner, kan man konstatera att den administrativa uppbyggnaden av den svenska universitetsforskningen idag präglas av en stelhet och splittring, som i många avseenden hindrar forskningen. ForsknFramst. 1970, nr 6, Bil. s. 4. Vid reformationen bildades det en storinstitution för vård av sjuka som kom att få sina byggnader i det gamla klostret på Gråmunkeholmen i Stockholm. HT 1978, s. 118. —
(I 4 a ν) -INTERNATIONELL. som är gemensam för l. gäller l. berör l. har avseende på (medlemmar av) många (l. alla) nationer; som utövas av l. omfattar (medlemmar av) många (l. alla) nationer; världsomfattande; om idrottsman (l. idrottskvinna): som tävlar (o. vinner) l. brukar tävla (o. vinna) i hela världen; äv. ss. adv.: globalt, med tanke på hela världen. IdrBl. 1925, nr 104, s. 1 (om idrottsmän). SvD 25/10 1938, s. 16 (om orienteringstävling med sex deltagande nationer). AB 4/12 1963, s. 7 (om uppdrag). Europaklass väger dock i de flesta fall mycket lätt storinternationellt. DN 24/10 1968, s. 31. SErikÅb. 1969, s. 43 (om hamn). —
(I 3 a) -INVASION. omfattande invasion, invasion i stor skala; äv. bildl. Det är Skandisloppet som får äran av storinvasionen (av cyklister). IdrBl. 1935, nr 63, s. 9. Analyser .. visar att en .. storinvasion kräver lång förberedelse, stora truppinsatser, delvis av specialister (m. m.). MotRiksd. 1976/77, nr 1521, s. 8. —
(I 3 a χ) -INVESTERA. göra stora investeringar, investera (se d. o. 4) stort l. i stor skala. SvD(A) 7/9 1967, s. 22. —
(I 1 b) -IS. om stora, sammanhängande ismassor l. isflak i havet, särsk. (i fackspr.) om sådana ismassor osv. som från polarhavet driver ned längs Grönlands ostkust. Quennerstedt Resa 217 (1867). Det bredaste avloppet för .. (polarströmmarna) är havet mellan Grönland och Spetsbergen och här driver ock huvuddelen av isen, den s.k. storisen, söderut. Ymer 1923, s. 395. —
-JAKT.
1) (numera föga br.) till I 1 a ε: jakt på högdjur (se d. o. 2); jfr jakt, sbst.1 1 a. Holmberg Nordb. 115 (1852). Wetterhoff Skog 1: 16 (1883).
(I 3 b δ, 4 b) -JOBBARE. (vard.) person som driver spekulationsaffärer i stor skala l. omfattning; jfr -spekulant. AB(A) 12/12 1898, s. 2. —
(I 1 b φ) -JUNGFRU. (store- 1796) (förr) jungfru (se d. o. 8 e) hörande till stormast. Chapman Dimens. G 1 b (1796). —
(I 5, 5 b β) -JUNKARE.
1) = sejte; särsk. om den mäktige gudomlige härskare som förr dyrkades inom Lule o. Pite lappmarker; jfr stor, sbst.1 Den andre Lapparnas Afgudh ähr Stoorjunckaren, den dhe kalla Gudz Ståthållare. Landsm. XVII. 1: 37 (1671). De s.k. seiter eller storjunkare, som ända in i senaste tid varit föremål för vidskeplig vördnad (hos samerna) .. utgöras af trästycken eller stenar af egendomlig form. Hildebrand Medelt. 1: 304 (1881). Arv 1960, s. 123.
2) (tillf., skämts.) herreman. De, som vunnit på saken, voro .. de protektionistiska ”storbönderna och storjunkrarne”. SD 1892, nr 325, s. 5. —
(I 1 b κ) -JUVRAD, p. adj. [senare ssgsleden till juver] som har stort juver. Moberg Invandr. 273 (1952; om kor). —
(I 6) -JÄGARE.
1) framstående l. skicklig jägare. Balck Idr. 2: 228 (1887). Frosten (dvs. soldat Frost) var storjägare. Han sköt aldrig bom. Landsm. VII. 10: 3 (1892).
(I 3 a β, 5 l slutet) -KALAS. påkostat l. överdådigt kalas (se d. o. 1) med riklig o. god undfägnad o. (vanl.) många gäster; äv. i mer l. mindre oeg. anv.; särsk. i fråga om förtärande av ngn viss läckerhet o. d.; stundom närmande sig bet.: festmåltid; jfr -gille. Tersmeden Mem. 6: 87 (c. 1790). Då .. (borgarna) hade sina storkalas .. var hvar och en herrskapsperson från och med landshöfdingen bjuden. Lilljebjörn Minn. 113 (1874). (Björnen) Gömde sig i fjällets skreva, / där han låg i nio solvarv, / glad och mätt av storkalaset / på en fet och läcker kviga. Kilian HembStig. 66 (1927). Vargtjuten sättas nästan alltid i samband med ett hungrande djur, men vargen låter i stället oftare höra sig, när han haft ett storkalas. Boberg FjällmF 163 (1930). —
(I 1 b) -KALIBRIG. (i sht i fackspr.) om eldvapen l. projektil o. d.: som har stor kaliber; särsk. motsv. kaliber 4. Bauer SvArmHäls. 159 (1924; om gaskastare). Granvik Centralafr. 69 (1927; om studsare). —
(I 5 c) -KAN. (om ä. utländska förh.) om (l. ss. titel för) den högste o. mäktigaste ledaren l. härskaren hos turkiska, tatariska o. mongoliska folk; jfr kan, sbst.1 OoB 1892, s. 400. —
(I 5 c) -KANSLER.
1) [jfr t. grosskanzler, eng. lord (high) chancellor, fr. grand chancelier] (om ä. utländska förh.) om (l. ss. titel för) högre ämbetsman i vissa (större) stater. Chesnecopherus Skäl Sss 1 a (1607). Stor-Cantzleren i England .. är den högste domhafwande i ciwile mål. Serenius F 3 b (1734). Ledaren af .. (tsarinnans) utrikespolitik, storkansleren Bestuchev, (var) personlig fiende till hattcheferna (i Sv. på 1740-talet). Snoilsky i 3SAH 17: 142 (1902). jfr riks-storkansler.
2) om (l. ss titel för) högre ämbetsman l. tjänsteman inom orden. FoU 17: 279 (i handl. fr. 1786). Hr Grefve B. G. E. Lacepede, Professor, Pair af Frankrike, Stor-Canzler för Heders-Legionen. SvNorStatscal. 1816, s. 204. Sveriges stortempels af templarorden .. årsmöte .. Till tjenstemän valdes .. (bl. a.) Olsson i Valla, storkansler. NDA 28/6 1892, s. 3. —
-KAPITAL.
1) till I 3 a, ε, motsv. kapital, sbst.1 1, 2: stort kapital. Denna vidtgående arbetsfördelning (inom fabriksindustrin) fordrar .. stordrift och storkapital. 2UB 10: 392 (1907). SDS 29/9 1928, s. 4 (motsatt: sparkapital).
2) till I 3 a ε, 5, i sht i sg. best., om sammanfattningen av de personer l. finansiella kretsar som äger l. tillhandahåller storkapitalet; storfinansen; jfr kapital, sbst.1 4. Denna verkan af storkapitalets allenavälde ligger i tidens anda. SDS 1887, nr 598, s. 2. I de fall då storkapitalet intresserat sig för jordbruksföretag, har detta vanligen skett på så sätt, att man specialiserat sig på att frambringa en enda eller ett fåtal produkter. SvGeogrÅb. 1955, s. 32. —
(I 3 a) -KAPITALISM. kapitalism i stor skala l. omfattning; ofta med nedsättande o. föraktfull bibet. (jfr kapitalism slutet). DN 29/9 1897, s. 3. Ju tamare det socialdemokratiska arbetarepartiet blifvit och ju snällare ledarne ”sitta” och räcka vacker tass åt tidningsmurfleriet, riksdagspöbeln och ”de bildade”, ju fräckare våga alla storkapitalismens drängar uppträda emot .. proletariatet. Brand 1905, nr 1, s. 8. —
(I 3 b γ, 5) -KAPITALIST.
1) om person som är ägare av stort kapital (se kapital, sbst.1 1, 2), mycket förmögen (o. mäktig) person; stundom äv. med nedsättande l. föraktfull bibet.; jfr kapitalist 1. PT 1897, nr 151, s. 3. Handtvärket låg (liksom jordbruket) .. i händerna på storkapitalisternas slafvar (i romarriket). Schück VLittH 1: 373 (1899).
(I 3 a ε, 4 a ν) -KAPITALISTISK. i hög grad kapitalistisk l. som har avseende på l. är hänförlig till storkapitalist(er) l. storkapital(et); som kännetecknas av storkapitalism; äv.: som utgörs av storkapitalister; stundom äv. med nedsättande l. föraktfull bibet.; äv. bildl.; jfr kapitalist 1, 2. EkonS 2: 463 (1899). Storkapitalistiska folkförtryckare i vårt land. Lidforss SocJourn. 66 (1907). Varuhusets storhetstid sammanhänger med den storkapitalistiska tidsålder, som nu är rådande. HandInd. 941 (1927). (Direktören) såg .. ovänligt och storkapitalistiskt på mig. DN 12/6 1970, s. 16. I storkapitalistiska kretsar. MotRiksd. 1972, nr 579, s. 2. —
(I 5) -KAPITEL. benämning på styrande organ o. d. i frimurarorden; äv. om storkapitels sammankomst; numera bl. om förh. i Finl. Frimureriets stordag .. (årsdagen) av Jacob Molays afrättning .. predikade Provinsens högste prelat derom rätt rörande under gudstjensten i Storkapitlet i går. Crusenstolpe Mor. 5: 410 (1843). Sedan hertig Carl af Södermanland intagits i det svenska storkapitlets 7:de grad (av frimurarorden), öfverlämnade Eckleff till honom kapitlets styrelse 1774. FoU 19: 206 (1906). —
(I 5 c) -KAPLAN. om (l. ss. titel för) högre tjänsteman inom den åren 1884—1922 existerande templarorden. NDA 1892, nr 146, s. 3. —
(I 1 b φ) -KARDEL. (stor- 1893 osv. store- 1856—1893) (förr) kardel (se d. o. 1) varmed storrån på ett segelfartyg hissades o. firades. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-KARL.
2) (i sht i vissa trakter) till I 2: fullvuxen karl; äv. (skämts.) oeg., om (l. i tilltal till) pojke. Det är första sommarn han sköter lian. Han tycker sig vara storkarl nu. Slotte Islossn. 33 (1912). Vad i hela väla ska en kunna bju' en tocken storkarl? (sade hustrun till en pojke som erbjudit sig hugga ved). Lagerlöf AnnaSv. 122 (1928).
3) (i sht i vissa trakter) till I 5: förnäm l. mäktig l. inflytelserik l. förmögen l. fin l. högt uppsatt l. ansedd man; stundom liktydigt med: storgubbe (se d. o. 1), storkaxe, storpamp. SvTyHlex. (1851). Endast när det var storhögtidligt, som när .. (patronen) var med och begravde borgmästaren eller någon annan storkarl, bytte han ut .. (mössan) mot en hög hatt. Väring Frost. 144 (1926).
4) (i sht i vissa trakter) till I 6: (i visst avseende) skicklig l. framstående person, ”bjässe”; intellektuellt lysande (o. berömd) person; särsk. i uttr. vara en storkarl att göra ngt, vara duktig l. skicklig i fråga om att göra ngt. Simpelt klädd och med en nedrig Physionomie var intet hos denne man (dvs. Rousseau), som marquerade en storkarl utom ögonen brillanta och fulla med eld. MoB 4: XVIII (1771). Ni skall veta, han (den spöslitne tjuven) är en storkarl att hålla tal. Almqvist Skälln. 75 (1838).
Avledn.: storkarlsaktig, adj. till -karl 1—3, särsk. till -karl 3: som är utmärkande l. karakteristisk för en storkarl. Davidson o. Thulin Gulbranssen Bort. 16 (1934). —
(I 3 a ε γ') -KASINA. (vard.) spelt. i kasino: ruter tio; jfr -kajsa, -stina o. kasino II 2 Anm. SAOB K 670 (1935). SAOL (1950). —
(I 1 b β) -KATEKES.
1) [jfr t. grosser katechismus] (förr) i sht i sg. best.: stora katekesen (se katekes 1). Almqvist Amor. 184 (1822, 1839).
2) (numera bl. tillf.) jfr katekes 2. Forssell Stud. 1: 276 (1875; om Kants huvudverk, Kritik der reinen Vernunft). —
(I 1 b) -KAVAJ. (förr) kort (vadderad) rock för vinterbruk; jfr kavaj 2. Överplaggen för vinterbruk vadderades (under 1800-talet) ofta och kallades ”åkarkappor”, vilka voro halvlånga, eller ”storkavajer” om de voro korta. Dædalus 1946, s. 121. Lundkvist Vindingev. 110 (1956). —
-KAXE.
1) (numera nästan bl. arkaiserande l. ironiskt) till I 4 b; jfr kaxe, sbst.2 1 (o. 2), o. -gubbe 1, -karl 2; äv.: person som uppträder med stora anspråk o. later, översittare. Amman 23 (1756). Rolig var han att se, der han satt .. och smälde med sin piska, som den argaste storkaxe. Lund 1895, nr 65, s. 2. Han trodde visst att han var en storkaxe, som kunde rata hemorten? Moberg Utvandr. 194 (1949).
2) till I 6: (i visst avseende) skicklig l. framstående person, ”bjässe”; jfr -karl 3. Sköt dej i stället (för att supa), så kan du med din talförmåga bli en storkaxe i (nykterhets-)Logen. Johansson MödrFästm. 29 (1939). —
(I 4 a ν) -KAXIG. [jfr -kaxe] som är l. utmärker en storkaxe; mycket morsk l. översittaraktig. AB(L) 1895, nr 257, s. 8. De där feta storkaxiga norrlandsgubbarna. Larsson i By Sock. 186 (1923).
(I 1 b) -KIL. fisk. på kilnot: stor kil (se kil, sbst.2 II 3 c α); motsatt: småkil. MeddLantbrStyr. 1927, 5: 78. —
(I 1 b κ) -KINDBACKIG. [senare ssgsleden är avledn. av kindback] (†) som har tjocka kinder. Hamb. (1700). —
-KLASS.
1) (förr) till I 3 a: klass (se d. o. 4) bestående av ett stort antal elever; ofta om klass som sammanslagits av flera olika klasser. Storklasserna kunde (i ett pedagogiskt försök) omfatta upp till 100 elever. PedT 1964, s. 136.
2) till I 6 c: förnäm l. hög klass (se d. o. 5 c α). (Sångaren kunde) enligt min enkla mening inte precis .. räknas till stjärnornas storklass. Nerman VackrBarn 188 (1929).
(I 1 b ν) -KLINT. [växten är meterhög] (numera föga br.) om växten Centaurea macrocephala Lin., gulklint; jfr -huvud 3. Rothof 495 (1762). VåraKulturvN 275 (1977; med hänv. till gulklint). —
-KLOCKA.
a) jfr klocka, sbst. 1 b; motsatt: lillklocka; äv. mer l. mindre bildl. ConsEcclAboP 189 (1658). O när himmelens storklocka skall klämta och ringa in förgängelsens sista akt! Rydberg Vap. 138 (1891).
2) till I 1 b ν, i överförd anv.
a) (numera mindre br.) om växten Campanula persicifolia Lin., stor blåklocka. Alcenius FinlKärlv. 154 (1863). VåraKulturvN 61 (1977).
b) (†) om växten Campanula latifolia Lin., hässleklocka (som är högvuxen o. har stora breda blad). Stor Klocka (Campanula Latifolia Linn.) Skogskål. Lilja SkånFl. 145 (1870); möjl. icke ssg. Nyman FanerogFl. 59 (1873).
c) (föga br.) om växten Campanula patula Lin., ängsklocka. Campanula patula .. Stoorklockor: Skeppsvik. ASFFlF XL. 4: 16 (1915; från Åland). —
(I 1 b) -KLOCKIG. om växt: som har stora ”klockor” (se klocka, sbst. 2 b). Holzhausen Vårblmr 66 (1924; om liljekonvaljer). —
(I 4 a ν) -KLOK. (†) i hög grad l. mycket klok; äv. ironiskt. Lundberg Paulson Erasmus 152 (1728; ironiskt). Tilas Ant. 1: 244 (1766). —
(I 3 a) -KLUBB. om idrottsklubb med många medlemmar o. omfattande verksamhet (o. ofta utmärkta tävlingsresultat). Swing 1921, nr 44, s. 4. —
(I 1 b) -KLUBBA. särsk. (vard.) bildl., i uttr. ta l. gripa till storklubban mot ngn l. ngt, för att beteckna att ngn med kraft l. hänsynslös beslutsamhet i ord angriper l. opponerar sig mot ngn l. ngt, ta till stora klubban; jfr klubba, sbst. 1. DN 1929, nr 314, s. 3. —
(I 1 b) -KLUMP. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stor klump (se d. o. 1); särsk. motsv. klump 1 a γ. Ekman NorrlJakt 332 (1910). Arwidsson Strömm. 15 (1913). —
(I 1 b) -KLUVEN, p. adj. om ved o. d.: kluven i stora stycken l. delar o. d. LdVBl. 1885, nr 131, s. 4. —
(I 1 b (β ζ')) -KLYVARE. (numera mindre br.) på (örlogs)-fartyg, om den största klyvaren (se klyvare, sbst.2). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Hasslöf SvVästkustf. 48 (1949). —
(I 1 b) -KLÖS ~klø2s, r. l. m. (2SvKulturb. 9—10: 68 (1937) osv.) l. n. (2SvKulturb. 9—10: 68 (1937) osv.); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. = (2SvKulturb. 9—10: 68 (1937) osv.). [senare leden liksom d. kløs(e), klump, av t. klösse, pl. av kloss, klump (se klot, sbst.1)] (förr) om en stor klump l. hög lera, ”klös”, av ungefär en meters höjd, som var upplagd mitt på verkstadsgolvet i krukmakeri o. avsedd att delas i mindre klumpar som formades till krukor. 2SvKulturb. 9—10: 68 (1937). —
(I 1 b ν) -KLÖVER. (föga br.) växten Trifolium alexandrinum Lin. (som är mycket storvuxen o. har stort blomhuvud). Lyttkens Växtn. 694 (1910). —
(I 1 b φ) -KNOPTACKEL. (†) om gigtåg. (Matroserna i storrån kommenderas:) Löös Nock och Buukgårdingar på stoorSeglet. Löös stoor Knoptaglen eller Gijgtogn, Lät falla. Rosenfeldt Tourville 11 (1698). —
(I 1 b) -KNOTTRIG. försedd med stora knottror. 2NF 27: 383 (1918; om skiktytorna hos märgel l. lerig kalksten). —
(I 1 b) -KNÖLIG. försedd med l. fylld av stora knölar. Händerna var storknöliga av tungt arbete. Carlsson GlestGård. 201 (1943). —
(I 1 b) -KOFTA. (†) om lång kaftan (se d. o. 3 a); särsk. i det bildl. uttr. gå i storkofta o. d., för att beteckna att ngn gör mycket väsen av sin prästerliga värdighet; jfr kofta 2. Strömborg Runebg Suppl. 338 (1876). (Domprosten) hade .. benägenhet att .. göra för mycken affär af sin höga presterliga värdighet — att ”gå i storkofta”, såsom Runeberg plägade uttrycka sig. Därs. IV. 1: 33 (1896). —
(I 5 c) -KOMMENDÖR.
1) (†) om (hög titel för) person (ordensriddare) som förestår ett förvaltningsområde inom en andlig riddarorden l. innehar en andlig riddarorden tillhörigt gods i förläning l. för förvaltning. Schroderus Os. III. 2: 191 (1635).
2) om hög titel l. ordensgrad i vissa länder; särsk. om sådan titel osv. för innehavare av Dannebrogsordens högsta klass (öppen endast för furstliga personer); jfr kommendör 2. Weste FörslSAOB (c. 1817). UNT 27/5 1939, s. 6 (av grekiska Fenixorden). 2SvUppslB 21: 1151 (1951; om Dannebrogsordens högsta klass).
(I 1 b, 3 a) -KOMMUN. stor kommun (se kommun, sbst.1 1) bildad gm sammanslagning av två l. flera mindre kommuner. SAOL (1950).
-reglering. Genom storkommunregleringen 1950 lades en stor del av den forna landsförsamlingen under stadens domvärjo. SträngnHist. 754 (1959). —
(I 5 c) -KOMTUR. hist. inom tempelherreorden, om (l. ss. titel för) högste komturen. Rydberg KultFörel. 6: 282 (1888). —
(I 3 a) -KONKURRENS. om hård konkurrens; konkurrens som berör många personer.
(I 5 c) -KONNETABEL. hist. om (l. ss titel för) innehavare av hög värdighet i ä. tid i vissa länder. Hagberg Shaksp. 5: 335 (1848). —
(I 3 b δ) -KONSUMENT. om person l. land o. d. som förbrukar mycket, konsument i stor skala. Cassel TeorSocEkon. 143 (1934). —
(I 1 b, 3 a) -KONTOR. stort kontor, stundom uppdelat i avdelningar med lösa skärmar o. d., kontorslandskap. DN(A) 3/1 1965, s. 19. —
(I 1 b, 3 a) -KONTRAKT. stort kontrakt (se kontrakt, sbst. I). Det forna bottniska storkontraktet hade vid mitten av 1400-talet kluvits i tvenne, under prostar i Ume och Lule. TurÅ 1937, s. 28. —
(I 5 c) -KONUNG, äv. -KUNG. (om ä. l. utländska förh.) om mäktig konung, konung över ett stort o. mäktigt välde; äv. om den högste (o. regerande) konungen i ett land bestående av lydriken (med egna konungar) o. d.; äv. bildl. Westerberg Xenofon 24 (1829). Ivar (Vidfamne) skildras i källorna som en storkonung, vilken lägger under sig bl. a. hela Sverige och Danmark. Rig 1920, s. 101. Under den yngre forntiden växa hövdingamakten och prästmakten ut till småkonungamakt och över denna höjer sig slutligen storkonungen. Ymer 1921, s. 190. (Judendomen) fattade Gud som en högre, odödlig människa, en himmelsk storkonung vars makt är evig men icke absolut. Hedén 5: 240 (1927).
-tid. Sociologiska perioder .. Yngre forntidens andra skede (i Sv.). Storkonungatiden. 500-1250 e. Kr. Steffen Världsåldr. 3: 267 (1920). —
(I 1 b) -KOPPAR. (förr) om det stora borrhuvud som gav pumpstocken dess slutliga invändiga dimension. Rinman 1: 1024 (1788). —
(I 1 b) -KORNIG.
1) som har l. utgöres l. består av stora korn (se korn 1) l. frön (jfr korn 5). Korn oc Flattring äre strijd och Storkörning (sannol. felaktigt för storkörnig) Sädh. IErici Colerus 1: 102 (c. 1645). SvSkog. 547 (1928; om tallfrö).
2) som innehåller l. utgöres l. består av stora korn (se korn 6); om yta o. d.: som kännetecknas av l. företer stora korn. Bergstrand Geol. 127 (1868; om bergarters textur).
Avledn.: storkornighet, r. l. f. till -kornig 1, 2, om egenskapen l. förhållandet att vara storkornig. Atterberg FrökontrArbetsmet. 29 (1883; hos vårvete). PåSkid. 1931, s. 257 (hos snö). —
-KORS. (stor- 1805 osv. stora- 1772. store- 1772) [jfr t. grosskreuz]
1) till I 8, om högsta graden o. tecknet (i form av ett kors) av en (förtjänst)orden; äv. bildl. (jfr 2); jfr kors I 3. Nordforss (1805; om malteserkorset). Heidenstam .. var .. utan .. altruistiskt intresse — på en tid, då människorna ansågo allmänintresset som ett naturligt adelsmärke eller ett förtjänstens storkors. HågkLivsintr. 21: 404 (1940).
2) [jfr motsv. anv. i t.; elliptiskt för storkors-kommendör l. storkors-riddare l. bildl. anv. av 1] till I 5 c: hos olika (förtjänst)ordnar, om (l. ss. titel för) den (efter stormästaren) förnämste ordensriddaren, storkorskommendör. Denne Ordens Riddare skola femtio vara, samt desutom Sex Stora Korss och Åtta Commendeurer, Konungen och Ordens-Cantzleren inbegrepne. PH 9: 927 (1772); möjl. icke ssg. Storkors .. Kommendör med stora korset. Weste FörslSAOB (c. 1817). Bankiren, Stor-Korset av Vasaorden, Kommendören av Nordstjärnan .. med mera välborne herr F. S. B. Bourmaister. Bergman JoH 301 (1926).
Ssgr (i allm. till -kors 1): storkors-band. jfr band 30. Vasaordens .. gröna storkorsband. Wettergren GvRosen 171 (1919).
(I 3 a ε) -KOVA. (vard.) stor summa pengar, mycket pengar; i sht i sg. best., särsk. liktydigt med: de (verkligt) stora pengarna. Lundquist Twain Frest. 49 (1900). Vinnaren av storkovan i teaterlotteriet, 350000 kronor .. är (osv.). SvD(A) 2/3 1963, s. 7. Björn Borg och hans kolleger i tenniscirkusen gör i framtiden upp om storkovan från svenska Volvo. SDS 1979, nr 276, s. 1. —
(I 1 a γ β') -KREATUR~002, äv. ~200. storboskap (se d. o. 1); äv. om enskilt djur. VDAkt. 1731, nr 679. En ko eller något annat storkreatur. Lagerlöf Holg. 2: 283 (1907). —
(I 1 b ν) -KREMLA. [svampen är högväxt] bot. svampen Russula paludosa Britz. Romell Lindblad 68 (1901). —
-KRETS.
2) (numera bl. tillf.) till I 3 a: stort kretslopp, stor kretsgång; jfr krets, sbst.1 2 b γ. En ny storkrets af århundraden kommer till världen. Rydberg Sing. 12 (1894). —
(I 3 a ϑ) -KRIG. om krig av stor omfattning, särsk. om krig mellan stormakter; stundom liktydigt med: världskrig; äv. bildl. Borta vid åsen tog skrattet fart, / .. så blef det storkrig med lingonkart. Tavaststjerna NVers 185 (1885). Att den gamla storfamiljen som ekonomisk grupp ännu i mycket lever kvar bland västkustens fiskare, har vi under de båda sista storkrigen fått flera tragiska påminnelser om. Hasslöf SvVästkustf. 264 (1949). —
(I 3 a) -KRIGSFOT. (†) i fråga om det tillstånd som råder då ett lands samtliga vapenföra män är inkallade l. redo att uppträda i krig. En stående armees effektif är variabel; man kan åtskilja: Ett minimum; Ett medium; Ett maximum; hvilket Kejsar Napoleon I kallade, Fredsfot; Krigsfot; Storkrigsfot. Sylvan Vial 1: 31 (1863). —
(I 1 b) -KRINGLA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) om stor kringla (se kringla, sbst. 2) serverad på bröllop l. begravning o. d. TurÅ 1905, s. 108. Bland .. (Nordiska museets) förvärv (1922) märkes ett bröllopsbröd, ”storkringla” ifrån Ume sn, Norrbotten, från ett därstädes nyligen hållet bröllop. Fatab. 1923, 2: 16. —
(I 1 b) -KRONAD, p. adj. försedd med stor krona (l. stora kronor); särsk.
(I 1 b) -KRONIG. försedd med stor krona (l. stora kronor); särsk. motsv. krona, sbst. 4 d. Storkroniga, praktfulla löfträd. Arsenius Västk. 53 (1905). —
(I 1 b, 4 a ν) -KRUSIG. särsk. motsv. krusig 1, om hår o. d.: som har l. består av stora lockar l. som i hög grad är krusig. Kjellin Troili 2: 234 (1917; om pälskrage). —
(I 1 a δ) -KRÄFTA. stor kräfta; i pl. äv. om underklassen Malacostraca av klassen kräftdjur. SvUppslB (1935). —
(I 1 a) -KRÄK. (†) i uttr. Neptuni storkräk, om soppsköldpadda. Aldrig tror jag, at det största fyrfota jordkreatur hafwer så stora ådror, i mån efter sin storlek, eller så blodfulla, som dessa Neptuni storkräk. GbgMag. 1760, s. 276. —
(I 1 b κ) -KRÄVAD, p. adj. som har stor kräva (se kräva, sbst. 1); äv. (vard., numera bl. mera tillf.) bildl., om uppblåst o. högfärdig person. Reenstierna Årstadagb. 2: 237 (1818; om person). Berg Krig. 49 (1915; om duvhane). —
(I 3 b γ (o. 6)) -KRÖGARE. jfr -byggmästare. KyrkohÅ 1916, s. 110 (cit. fr. 1852; om förhållanden i Karesuando). —
(I 1 b) -KULLAD, p. adj. [senare ssgsleden är avledn. av kull, sbst.2] = -kullig, adj.1 Ödman VårD 1: 100 (1882, 1887; om mössa). —
(I 1 b) -KULLIG, adj.1 som har stor kulle (se kull, sbst.2 2). Melander Läger 14 (1887; om mössa). —
(I 1 b) -KULLIG, adj.2 om landskap l. markyta o. d.: som har l. präglas (l. har karaktären) av stora kullar (se kulle, sbst.3 2). Helsingland är till större del fyldt af skogiga, storkulliga berg. TurHb. 1: 59 (1894). —
(I 3 a) -KULTUR. kultur i stor skala l. omfattning; särsk.
3) jfr kultur 7, 8. Vilka är behoven som storkulturen bör eller måste möta? DN(A) 22/1 1965, s. 4. —
(I 3 b δ) -KUND. kund som handlar l. brukar handla i stor skala l. omfattning. Alfvén Glädjen 7 (1979). —
(I 5 c) -KUNGLIG. [jfr -konung] (om ä. l. utländska förh.) jfr kunglig 1 o. -furstlig. LfF 1875, s. 354. —
(I 3 a) -KUPP. stor kupp; särsk. motsv. kupp, sbst.3 1. SvD(A) 1931, nr 144, s. 14 (om finanskupp). MorgT 1948, nr 264, s. 14 (om stöld). —
(I 1 b, 3 a) -KVARN. stor kvarn (se d. o. 1). För närvarande finnes det i Tyskland 65 storkvarnar som förmala 1,800 ton pr dag. Förbundet 1913, nr 10, s. 5. —
(I 1 b, 3 a) -KVARTA. (förr) i lärdomsskola, om (samling l. förhör o. d. i) fjärde klassens klassrum som var större än andra rum o. användes ss. samlingsrum. Effter sluten examen trädde H:rr Examinatores och vngdomen vti StorQuarta, hwaräst Cantor Molin wisade hwad framsteg vngdomen giordt i sången. ÅbSvUndH 83—84: 165 (1740). Sedan H. Doctoren till kl. 12 om middagen examineradt vti Classe Tertia kallades samtel. vngdomen fram vti StorQuarta. Därs. 171 (1741). Cathedren uti Stor-Qvarta war beklädd med granris och tillika illuminerad .. Härifrån hölts en oration på Swensk werss .. och war hela Scholen upfÿlt med åskådare af allehanda stånd. Därs. 184 (1744). —
(I 1 b) -KVARTER. stort kvarter (motsatt: kvarter av mindre typ); stundom liktydigt med: kvarter bestående av flera mindre kvarter. Icke ett spår af de modärna, snörräta storkvarterens stela kasärn- och avenystämning. Öberg Makt. 1: 98 (1906). Skilda vägar och stråk för olika trafikslag och av olika storleksordning är flätade mellan varandra (på Järvaområdet) så att det bildas kvarter, storkvarter och stadsdelar. SErikÅb. 1964, s. 133. —
(I 1 b) -KVISTIG. (i fackspr.) om virke o. d.: försedd med stora kvistar (se kvist, sbst.1 1). HantvB I. 2: 39 (1934). —
(I 4 a ν) -KYNDIG. (†) i hög grad högfärdig l. fräck l. oförskämd; jfr kyndig 1, 3. Ekelund Fielding 188 (1765). Tranér HomIl. 160 (1815). —
(I 1 b, 3 a) -KYRKA. stor kyrka; särsk.: huvudkyrka, domkyrka o. d.; äv. om huvudkyrkan ss. institution (jfr kyrka 4); äv.: kyrkskepp (se d. o. 3); ofta (särsk. i sg. best.) övergående i anv. ss. egennamn. Säden bleff .. (liket) burit, i Stor kÿrkien. 3SthmTb. 2: 7 (1596). Hwad nu Moderkyrckan Qwille anbelangar, så är hon af Sten murad, såsom en Kors-Kyrcka, dock med litet Chor, hwilket dock effter Beslut skal nedtagas ock göras ett med Storkyrckan. Œdman Bahusl. 315 (1746). De Evangeliskes Stor-Kyrka (i Worms) är vacker. Björnståhl Resa 4: 132 (1782). Ännu vid midten af 1600-talet bibehölls i hufvudsak denna (triptyk-)form för den praktfulla altaruppsatsen i Stockholms storkyrka, stiftad av J. Adler Salvius och hans maka. NF 19: 197 (1895). Sedan .. (Marcion) år 144 e. Kr. skilt sig från storkyrkan, nöjde han sig icke med att bilda en sektartad sammanslutning, utan grundade en egen kyrka. Nygren Kärlekst. 2: 124 (1936).
(I 1 b κ) -KÄFTAD, p. adj. (vard.) särsk. bildl.: stor i munnen, storordig, dryg o. d. Carlén Ensl. 2: 269 (1846). —
(I 1 b κ) -KÄFTIG. (vard.) = -käftad; äv. (tillf.) om person med ordet i sin makt. SvD 10/9 1976, s. 8 (om person med ordet i sin makt). GbgP 22/3 1981, s. 16. —
(I 1 b, 3 a) -KÄLLARE. (stor- 1624 osv. store- 1625) stor källare; särsk. dels (motsv. källare 1 b) om stor källare för förvaring (o. försäljning) av vin, vinkällare, dels (motsv. källare 2) om stor vin- l. ölstuga l. värdshus o. d.; utom (i sg. best.) ss. namn på näringsställe numera bl. om ä. förh. VinkällRSthm 1624, Ink. s. 4 a. Wijnkällaren (är) Debitor till Erich Larson D(aler) 682 .. för Wijn och oll som ähr taget på store kellaren. Därs. 1625, s. 4 a; möjl. icke ssg. Torsdags middagen .. woro wåre Store Herrar och Rickzråden på Castenhoffs storkellare wid Norrmalms torg, och höllo panqvet. Swedberg Lefw. 558 (1729). —
(I 4 b) -KÄNDIS ~ɟän2dis, m.//(ig.); best. -en; pl. -ar. [till känd; med avs. på bildningssättet jfr fegis, tjockis ävensom flintis, skådis] (vard.) om en i hög grad känd person; äv. (tillf.) om ngt sakligt. (Programledaren) kommer (i TV-programmet Mellanstick) att röra sig bland folk och företeelser, som alls inte behöver vara storkändisar. ÖgCorr. 14/1 1967, s. 9. —
(I 4 b) -KÄNNARE. (numera bl. mera tillf.) stor l. framstående kännare (se d. o. 2). Möller (1807). —
(I 1 b) -KÄRNA. stor kärna; särsk. motsv. kärna, sbst.1 2 e. 2NF 12: 610 (1909; om kropp i cellkärna). —
(I 1 b, 3 a) -KÖK. stort kök (se d. o. 1); numera bl. om kök försett med stor personal o. maskinutrustning o. med rationell uppdelning av lokalerna (för varumottagning, förvaring, beredning, kokning o. stekning o. d.) o. avsett för tillagning av större mängd föda; särsk. om centralkök för sjukhus, militäranläggning, skola, större restaurang o. d. HusgKamRSthm 1651, Konc. s. 17. Kurs i matlagning för storkök vid regementen, hospital och andra dylika anstalter börjar vid Fackskolan för huslig ekonomi i Upsala den 25 Januari 1919. Upsala 20/12 1918, s. 3. Storhushåll är en anläggning som tillgodoser ätande utanför hemmet, medan ett storkök är de lokaler där storhushållens mat bereds — från varuintag till utlämning eller servering. SvD 29/9 1981, s. 27.
-KÖP.
(I 3 b δ) -KÖPARE. om person l. företag o. d. som gör storköp (se d. o. 2), person osv. som köper (ofta o.) mycket på en gång. Form 1947, s. 151. —
(I 3 b γ (o. 5)) -KÖPMAN~02 l. ~20. (stor- 1899 osv. store- 1627—1630) person som yrkesmässigt bedriver köpenskap i stor skala (o. är inflytelserik o. mäktig). Rudbeckius Dagb. 277 (1627). Deras fäder voro storköpmän, som beklädde offentliga ämbeten och voro mäktige män i staden. Hasselblatt Mann Trist. 152 (1918).
(I 1 a δ γ') -LABB, äv. -LABBE. zool. om labben Stercorarius scua Brünnich (som är den största labbarten). Scheutz NatH 118 (1843). —
(I 1 b) -LADA. (i vissa trakter) stor lada; äv.: stor loge. StoorLadu med 2 golf. NoraskogArk. 5: 130 (i handl. fr. 1621). PT 1905, nr 57 B, s. 2. —
-LAG.
-LAGD, p. adj.
1) (†) till I 1 a γ α': storvuxen; jfr lägga, v. 15 a. Af storlagde, raska och modiga stam-föräldrar som under mogen ålder behörigen bibehållas, kan utan twifwel förwäntas en god och stark (boskaps-)awfel. Fischerström 2: 433 (1780).
2) (i vitter stil) till I 7: storartad, enastående o. d. Detta arbetsamma, begåfvade, storlagda folk (dvs. japanerna). Nyblom Österut 146 (1908). 2NF 26: 1235 (1917; om pianokonserter). —
(I 5 c) -LAMA. (om utländska förh.) om förnäm buddistisk präst i Tibet o. Mongoliet; särsk. om överhuvud för kloster. Hedin Transhim. 1: 429 (1909). —
(I 1 b ε (α'), 3 a) -LAND.
1) (i vitter stil) stort land (se d. o. 3). Löfgren TenngjH I. 3: 232 (i handl. fr. 1752). Sveriges stormakt får .. en helt annan typ än handelsmakternas: det blir .. ett enda storland utbredande sig nästan utan luckor kring ett innanhaf som centrum. Kjellén Stormakt. 1: 52 (1905).
2) (i vissa trakter) eg.: stort land; särsk. om fastland (jfr land 6); äv. om större ö l. skärgårdsö o. d. (jfr land 5); i sht i sg. best. (Drottningholms) Lustslott är .. beläget på nordöstra udden och skildt på denna sidan ifrån fasta landet igenom segelleden till Upsala .. der nu den så kallade Nåckeby Bro sammanbinder Lofön med storlandet. Hedin PVetA 1818, s. 18. Bland Sandöns löfträd utmärker sig hasseln .. alstrande särdeles stora, tjockskaliga nötter, på gotländska ”storlandet” väl kända under namnet ”Sandönötter”. Bergman GotlSkildr. 274 (1882). 2SvKulturb. 1—2: 24 (1934). —
((I 1 b o.) 3 a) -LANDSTING~02 l. ~20. år 1971 bildat landsting (se d. o. 2) omfattande Stockholms stad o. län; jfr -ting 2. Ett storlandsting bör snarast bildas av Stockholms stad och hela Stockholms län. DN(A) 6/12 1963, s. 1. —
(I 3 b δ, 4 b) -LANGARE. om langare (se d. o. 2) som driver sin verksamhet i stor skala l. omfattning. TurÅ 1948, s. 311. —
(I 3 a) -LANGNING. langning (av berusningsmedel o. d.) i stor skala l. omfattning. Stenberg Rapport 18 (1969). —
(I 5) -LAPP. (i vissa trakter) om rik o. mäktig lapp (se lapp, sbst.1 1). Wallquist LappmDokt. 62 (1936). —
(I 3 a) -LARM. (omfattande) larm som slås för att snabbt inkalla l. sätta in en (så) stor arbetsstyrka (som möjligt); i uttr. slå storlarm, äv.: eftertryckligt varna för l. rikta uppmärksamheten på överhängande fara. DN(B) 1958, nr 348, s. 5. Kommunistpartiets statssäkerhetstjänst i Leipzig har .. slagit storlarm, sedan samtliga partifunktionärer fått brev .. från en oppositionsgrupp som uppmanar till öppen revolt mot Walter Ulbricht. ST 11/4 1962, s. 6. —
(I 1 a) -LAX. stor lax; äv. koll. Linné Skr. 5: 44 (1732). Lampio vandrade upp till Petsamoälvens övre lopp för att tillfredsställa sin längtan efter storlax. Munsterhjelm SkogÄlv 169 (1932).
(I 1 b λ, 4 a ν) -LE. (numera bl. tillf.) jfr le, v.1 1, o. -skratta; äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk o. överförd anv., om min o. d.: som kännetecknar person som storler. Nordensvan Figge 103 (1885; i p. pr., om ögonkast). VL 19/3 1901, s. 3 (i p. pr., om minspel). Hur bortkommen hade inte den främmande varit i sina fingrar, så att Ingrid riktigt storlett. Tegengren RasmT 125 (1920). —
(I 1 b, 3 a) -LEKPLATS~02 l. ~20. stor lekplats; särsk. om en för både barn o. vuxna avsedd samlingsplats som ger möjlighet till krocketspel, bordtennis, schack, arbete med lera o. d. Expressen 18/3 1960, s. 24. Modellbyggare Karl-Gustav Andersson i Malmö .. får 1000 kr för ett parti av sitt förslag till en storlekplats med verkstadsgårdar för skapande lek. SDS 11/5 1970, s. 9. —
(I 3 a) -LEKSTUGA~020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr lekstuga 1 o. -dans. Landsm. 1: 579 (1880). —
(I 1 b κ) -LEMMAD, p. adj. [fsv. storlimmadher] som har stora lemmar; grovlemmad; äv. bildl. LPetri Kr. 13 (1559; om goterna). Fröding Grillf. 2: 34 (1898; bildl., om skämtsamhet). —
(I 1 b κ) -LEMMOT, adj. [senare leden avledn. av lem] (†) [jfr fsv. storlimmogher] = -lemmad. Schroderus Dict. 180 (c. 1635). —
(I 3 b γ) -LEVERANTÖR. (i sht i fackspr.) om person l. affär l. land(område) o. d. som åtager l. åtagit sig att leverera en viss vara i stor skala l. omfattning. Om spritfartygen, smugglarnas storleverantörer, dömdes fågelfria, skulle smugglingen träffas på en ytterst sårbar punkt. Östergren (cit. fr. 1932). Form 1935, Omsl. s. 126 (om leverantör av glasmåleri till svenska kyrkor). Påtagligt dåligt med grönsaker trots att Gotland är storleverantör. Jersild Grisjakt. 37 (1968). —
(I 5 l slutet) -LEVNAD. (†) i fråga om att leva på stor fot; jfr levnad 4 d. Atterbom Siare 3: 392 (1844). —
(I 1 b) -LEXIKON. stort lexikon. Den moderna typen av storlexikon, thesaurus, är icke blott ordförklarande utan skänker även stort utrymme åt formförråd, syntax och etymologi. NFMånKr. 1939, s. 557. —
(I 1 b ξ) -LINJIG, äv. -LINIG. som består av l. präglas av stora (o. enkla) linjer (se linje 2); äv. allmännare, närmande sig l. övergående i bet.: imponerande l. grandios l. storslagen (jfr slutet). Det (har) aldrig varit .. tillfälle att se något fritt eller storlinjigt i herrdräkterna (under ryttartävlingar i Sthm). Arsenius MannKläd. 20 (1902). Blomberg NSvK 17 (1923; om läroverksbyggnad). Det gråa diset vek, och hela det storlinjiga landskapet strålade med ens i blått och grönt och vitt. Böök ResSv. 42 (1924). särsk. i oeg. l. bildl. anv.; särsk.: som tar fasta på l. (åter)ger de stora linjerna; storslagen (jfr huvudmom.); grandios; äv.: högsint; jfr linje 2 c. Här är icke platsen för en kritik af en hel diktarskolas storlinjiga program. Österling Männ. 162 (1910). DN 1921, nr 70, s. 9 (om skönhet). (Max Pauers) storliniga gestaltning av pianokonserten i Ess-dur (av Beethoven). SvD(A) 31/3 1927, s. 8. IllSvOrdb. (1955; om karaktär).
Avledn.: storlinjighet, äv. storlinighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storlinjig. Wettergren GvRosen 28 (1919). Något af bohem och dekadentlitteratur vidlåder .. (J. Wassermans) arbeten, och naturalismens framställningssätt präglar hans teknik, som genomgående saknar enkelhet och storlinighet. 2NF 31: 800 (1920). SvTrädgK 2: 160 (1931; i fråga om landskap). —
(I 4 a ν) -LJUGA. i hög grad ljuga, ljuga kraftigt (o. oblygt). Fröken hade ljugit, ja till och med storljugit, om hon vågat påstå, att han gifvit henne ägtenskapslöfte. Stiernstolpe DQ 4: 214 (1819). —
(I 3 b δ, 4 b) -LJUGARE. (vard.) om person som storljuger l. har för vana att storljuga l. i hög(sta) grad är l. brukar vara osannfärdig; ngn gg äv. oeg., om film o. d. ConsAcAboP 5: 336 (1683). Storljugaren Münchhausen. Sjöberg Kvart. 331 (1924). Karlzén BlåNov. 69 (1951; om film). —
(I 3 a) -LOCKOUT~02 l. ~20. omfattande lockout, lockout i stor skala. Ossiannilsson Hav. 335 (1910). —
(I 3 a, 5) -LOGE. avdelning inom ett ordenssällskap som omfattar flera underavdelningar (jfr loge, sbst.2 3); äv. om den högsta myndigheten för ett ordenssällskap inom ett land. WoL 541 (1885). De enskilda logerna (av frimurarorden) .. sortera under en i landet inrättad storloge, äfven kallad landloge, hvilken i allmänhet utgöres af representanter från landets samtliga loger. FoU 19: 202 (1906). Sveriges storloge av I.O.G.T. bildades för 50 år sedan. UNT 15/7 1930, s. 1.
(I 3 a) -LOTTERI. lotteri i stor skala, omfattande lotteri (med många vinster). LD 1959, nr 300, s. 16. —
(I 9 i) -LOVARE. (i sht i vissa trakter) om person som lovar stort (se stor, adj. I 9 i). Lind 1: 1644 (1749). —
(I 1 b φ) -LUCKA. [jfr t. grossluke] (numera bl. i skildring av ä. förh.) öppning l. lucka (se lucka, sbst.2 2 a) belägen för om stormasten; äv. dels om själva luckan, dels bildl., om ”trut” l. käft (se d. o. 5). Rålamb 10: 31 (1691). Schulthess (1885; äv. om själva luckan). Storlucka till lastrummet. SFS 1894, nr 46, Bil. Litt. E, nr 1. Om Du vill försöka hålla igen storluckan en momang, ska jag försöka förklara det för dej .. svarade timmermannen. VFl. 1911, s. 143. I äldre fartyg talade man om förlucka, storlucka o. d., numera angives luckorna med nummer förifrån. SohlmanSjölex. 424 (1955). —
(I 1 b ν) -LUNK. (†) växten Montia fontana Lin., källört; jfr lonke 2. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 558 (1901). —
(I 10) -LYNNIG. (†) = -lynt 2. Där blewo .. try storlyndige kycklingar framklägte. Sahlstedt CritTuppSag. 35 (1759). —
-LYNT, p. adj.
1) (†) till I 7: storsinnad, ädel, nobel. Stor-lynnt, (dvs.) den som har ett stort och frikåstigt sinne. Schultze Ordb. 2907 (c. 1755).
2) (numera nästan bl. arkaiserande) till I 10: stolt l. morsk l. käck o. d. Hiärne 1Hskr. 30 (c. 1715). Turid var en klok kvinna, storlynt och kraftfull. Alving IslSag. 1: 244 (1935).
(I 1 b φ) -LÅNGSALNING~020. (stor- 1857 osv. store- 1874) sjöt. långsalning på stormast. Witt Skeppsb. 25 (1857). 2UB 9: 600, Pl. (1906). —
-LÅTANDE, p. adj.
(I 9) -LÅTAS, v. dep. [jfr sv. dial. storlåtas] (†) vara stortalig (se d. o. 2) l. övermodig l. högfärdig. Swedberg Ungd. 309 (1709). —
(I 9) -LÅTEN, p. adj. [sv. dial. storlåten] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -låtig. Grubb 306 (1665). Liljestråle Fid. 89 (1797).
Avledn.: storlåtenhet, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) högmod l. högfärd o. d. Björner Hrolf 18 (1737). Högmodet kallas storordighet .. och storlåtenhet .. emedan et hjerta, som är fullt af högmod, altid flödar öfwer genom munnen. Nohrborg 167 (c. 1765). —
(I 9) -LÅTIG, förr äv. -LÅTUG. [fsv. storlatogher, sv. dial. storlåtig] (numera föga br.) stormodig (se d. o. 2), högmodig; som talar stormodigt l. högmodigt l. myndigt o. pockande; äv. ss. adv.; jfr -låtande 2, -låten, -lätig. Then ther stoorlåtigh är och högt sinne haffuer, honom lijdher iagh icke. Psalt. 101: 5 (Bib. 1541). (Den försumlige) förrättar sijne .. Syszlor .. storlåtigt, (mootwilleligen) och alt på trotz. Schroderus Comenius 886 (1639). Ty beder jag tig fader, tu wille gifwa mig en del af rijket .. medan tu lefwer: och wänia mig så till at styra och regera .. Konungen betänker hennas ord, och befinner, at hon war rådig och storlåtig. Verelius Gothr. 86 (1664). Dijkman AntEccl. 213 (1678, 1703; om ord). Stoorlåtigt .. (dvs.) Med myndig och pockande ton. Weste FörslSAOB (c. 1817). Swenska Bonden .. är storlåtig och mycket djerf i ordom, när han i stor folksamling är och godt ryggstöd har att påräkna af sina bröder .. men är inbunden, tyst och rådlös, när han är ensam och framträda skall i allmän sak. Afzelius Sag. X. 2: 128 (1866). Östergren (1947; angivet ss. ”mindre vanl.”).
Avledn.: storlåtighet, r. l. f. (numera mindre br., i vitter stil) om egenskapen l. förhållandet att vara storlåtig; särsk.: stortalighet (se d. o. 2). Tempeus Messenius 175 (1612). Östergren (1947). —
-LÄGER.
1) till I 1 b, 3 a: stort läger (se d. o. 7) med många trupper l. personer o. d.; särsk.
b) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ett för fälttjänstövning avsett militärt läger, där truppsammandragning skett av ett större antal förband; stundom liktydigt med dels: lustläger, dels: manöver (se d. o. 3); äv. bildl. Har du icke diktat någon ny visa till storlägret, gamle Munter? Braun Calle 143 (1843). En mellanlöpare mellan de båda romantiska storlägren var Hammarsköld. BEMalmström 4: 431 (c. 1860). I sanning ståtlig verkade denna trupp (indelta soldater) när den emellanåt samlades till storläger, lustläger som det förr kallades, på Lagårdsgärdet. Cederström Ströft. 180 (1915). Det sista storlägret egde rum på Ladugårdsgärdet (nära Sthm) 1867. 2NF (1917). Tidningen Granskaren innehåller den 19 december 1820 en skildring .. av ett ”storläger” på Gärdet (i Sthm). SErikÅb. 1940, s. 52.
(I 1 b, 3 a) -LÄN. stort län; särsk. om den administrativa enhet som bildades gm den 1968 gjorda sammanslagningen av Stockholms stad o. län. Den danska administrationen i Skåne arbetade med län av betydligt mindre omfattning, först efter den svenska erövringen delades generalguvernementet i två storlän med centrum resp. i Malmö och Kristianstad. LD 1958, nr 2, s. 4. DN 11/3 1967, s. 3 (Sthms). —
(I 1 b κ) -LÄPPAD, p. adj. [fsv. storläppadher] som har stora l. tjocka läppar; äv. (tillf., oeg.) substantiverat, liktydigt med: storpratare o. d. VarRerV 9 (1538). Politik är ingenting för mig .. Det är liksom bara till för de storläppade. DN 18/10 1968, s. 29. —
(I 1 b σ) -LÄST. (förr) om stor läst (se läst, sbst.2 2); motsatt: småläst; i fråga om salt motsv. 16 l. 18 tunnor. 5 storlester Saltt. 2SthmTb. 8: 289 (1591). —
(I 6 d) -LÖPANDE, p. adj. i sht sport. skickligt l. utmärkt l. lysande l. framgångsrikt l. i stor stil löpande. IdrBl. 1924, nr 61, s. 6. —
-LÖPARE.
1) (tillf.) till I 4 b, om person som i hög grad l. ofta är ute o. springer omkring l. beger sig (till en plats o. d.) med opassande brådska l. på ett opassande l. nyfiket sätt (jfr löpa, v.1 I 8 (b, c)). Jag ämnade göra en utfart i mörkningen .. men Mamma sade: ”hålls hem, din storlöpare!” Topelius Dagb. 2: 152 (1835).
2) till I 6: skicklig l. framstående (o. berömd) löpare (se d. o. 1 (a)); numera särsk. sport. SvD(L) 1924, nr 187, s. 9. —
(I 1 b κ) -MAGAD, p. adj. som har stor mage, tjockmagad, storbukig; särsk. med förknippande av korpulens med rikedom l. myndighet. Ferrner ResEur. 121 (1759). Alla visste att det var de stormagade man menade. — Där var de, — slaktarna och kreaturshandlarna från Vimmerby och Norrköping .. Stora och välfödda, med väldiga plånböcker. ÖgCorr. 22/2 1969, Bil. s. 1. särsk. oeg. l. bildl. Amerikas excesser äro dock övergående i motsats till det stormagade Europas ständiga gluffgluff. Almqvist Comfort Routl. 150 (1913). Den italienska chiantin i sina .. halmomspunna, stormagade och runda flaskor. Vallgren Guldrand. 15 (1920). —
(I 1 b, 3 a) -MAGASIN. (numera mindre br.) stort magasin (se d. o. 2), varuhus. 2UB 1: 305 (1898). Östergren (1947; angivet ss. ”mindre vanl.”). —
(I 1 b κ) -MAGIG. = -magad; äv. oeg. l. bildl. FinNatKal. 1840, s. 192 (1839). Vallgren VilleGubb. 23 (1921; om flaskor).
-MAKT, se d. o. —
-MAMMA.
1) till I 2 a β, eg. om äldre mamma (se d. o. II 1) med stor familj; mormor l. farmor (l. mormor o. farmor); jfr -moder 1. RöstRadioTV 1973, nr 39, s. 19. UNT 28/7 1973, s. 2 (om mormor).
-MAN, se d. o. —
(I 4 a ν) -MANLIG, adj.1 (adj.2 se sp. 00000) (i vitter stil, arkaiserande) som i hög grad är l. beter sig som l. som det anstår en man, i sht förr ofta övergående i bet.: i hög grad oförskräckt, modig, tapper; jfr manlig 8. Alla tyckte, att Torborg handlade stormanligt (då hon gav skydd åt flyktingarna). Hildebrand Isl. 140 (1883); möjl. äv. att hänföra till stormanlig, adj.2 ”Du talar väl, Snorre”, sade Gissur, ”och Du beter Dig alltid bäst och stormanligast, när mest står på spel.” Alving IslSag. 4: 326 (1943). —
(I 1 b) -MARK. (i sht i vissa trakter) stor mark; särsk. motsv. mark, sbst.1 3 b. BjörnebT 1909, nr 85, s. 5. —
(I 1 b, 3 a) -MARKNAD. stor marknad.
2) i sht ekon. o. handel. i oeg. l. utvidgad anv. av 1; jfr marknad 3. Utställningen (1897 i Sthm) blev en hela landets angelägenhet, en nationell stormarknad. Form 1947, s. 100. Vid mitten av 1550-talet började storsillen gå ymnigt in till Bohuslän, som för den västeuropeiska stormarknaden och dess vid denna tid ledande sillhandlare, holländarna, låg närmare till än Öresund. Hasslöf SvVästkustf. 121 (1949).
3) (ofta i utkanten av en tätortsbebyggelse beläget o. med goda parkeringsmöjligheter försett) varuhus med enkel inredning o. rymliga lokaler o. självbetjäning o. med massexponering av ett brett varusortiment till låga priser; jfr -hall, -varuhus. GHT 1957, nr 224, s. 4.
-pris. särsk. oeg., om realisations- l. lågpris på vara som finns i stor mängd. SvD 28/6 1977, s. 4 (i fråga om begagnade bilar). —
(I 5 c) -MARSKALK. [jfr t. grossmarschall] (om ä., utländska förh.) om (l. ss. titel för) hög (riks)ämbetsman i vissa stater; särsk. om befälhavare för en krigshär. Kempe FabritiiL 76 (1762; om högre persisk ämbetsman). (B. O. Rehbinder) var Stor-Marskalk öfver hela Hans Sardinske Maj:ts Armée. Björnståhl Resa 1: 505 (1773). Republiken (Polen) hade ingen ständig rådskammare .. men väl en dubbel uppsättning, för Polen och Littauen, af ”ministrar”, såsom stormarskalken (ett slags riksdrots), storkanslern och storskattmästaren .. kallades. Hjärne K12 126 (1902). jfr riks-stormarskalk. —
(I 1 b) -MASKIG. som består av l. innehåller stora maskor, grovmaskig. Stormaskiga fiskenät. Schultze Ordb. 3047 (c. 1755).
(I 1 b β ζ', φ) -MAST. (stor- 1691 osv. store- 1590—1668) [jfr t. grossmast] sjöt. på segelfartyg med två l. flera master, om den största masten (den andra i ordningen förifrån räknat utom på galeas, ketch o. yawl, där stormasten är främst); jfr stor, sbst.2 SvFlH 1: 118 (i handl. fr. 1590). När tre master finnas, benämnes den främsta fockmast, den mellersta och största stormast och den aktersta mesan eller kryssmast. 2UB 9: 596 (1906). Rydholm 144 (1967). särsk. bildl. Stiernhielm Jub. 44 (1644, 1668; om G. II A.).
-spår. till kölsvinet fästa, sammanbultade klossar som bildar en fördjupning vari stormasts undre ända vilar. Rålamb 10: 27 (1691). Wrangel SvFlBok 64 (1897).
(I 6 c) -MATCH. i sht sport. match av hög klass l. på hög(sta) nivå, förnäm l. lysande match, ”toppmatch”. DN(A) 5/1 1930, s. 12 (i fråga om boxning). —
(I 1 b, 3 a) -MEJERI. jfr mejeri 2 o. -anläggning. Det planerade stormejeriet i Enköping, vilket bl. a. skall verka som regleringsmejeri för Stockholm. Östergren (cit. fr. 1939). Vår tids stormejerier äro väldiga anläggningar. Dædalus 1949, Ann. s. 3. —
(I 1 b β ζ') -MESANTACKEL. (store- 1590) (förr) om den till mesanseglet (med bonett) hörande tacklingen. Storemeesanes tackell: Toprep 4. SvFlH 1: 118 (i handl. fr. 1590). —
-MIDDAG.
1) (†) till I 3 a; om dagens huvudmål (med flera rätter?); motsatt: lillmiddag. Bukfyllan och det ofmickla (dvs. övermåttan myckna) ätandet .. som i synnerhet brukas på landet, hwarest otteward, frukost, litselmiddag, stormiddag, aftonward och qwälsward, gjöra på en dag 6. måltider. Salander SkråfBr. 4 a (1752).
2) (numera bl. tillf.) till I 3 a β, 5 l slutet, om påkostad l. överdådig middagsbjudning med många gäster. Efter kyrkan promenad i hvimlet och stormiddag för Hertigens af Dalarne och 30 personer. Edholm C15T 275 (i handl. fr. 1870). —
(I 7, 8) -MINNE. (i vitter stil) viktigt l. betydelsefullt minne (se minne, sbst.1 4), minne som präglas av särskild festglans l. högtidlighet l. rika upplevelser o. d. (Knut den helige är) jämte Egino det äldsta af de odlingens storminnen, som knyta sig till Lund. Weibull LundLundag. 83 (1882). —
(I 1 b ν) -MJÖLKÖRT. [växten är högväxt o. har stora blommor] (†) växten Chamaenerion angustifolium (Lin.) Scop., mjölkört. Liljeblad Fl. 207 (1816). —
-MOD. [jfr t. grossmut]
1) (numera föga br.) till I 7: upphöjdhet l. storsinthet l. högsinthet o. d. Knöppel Ön 17 (1748). Björkman (1889).
2) (i vitter stil, numera mindre br.) till I 9 e, = -modighet 2; jfr mod, sbst.1 1 d β β'. Reenhielm OTryggv. 7 (1691). Stormod går före fall. Rydberg Vap. 176 (1891). Östergren (1947; angivet ss. ”mindre vanl.”).
3) (†) till I 10: stolthet o. glädje l. stolthet o. upprymdhet o. d. Ove! Jag har äj mer mitt forna stormod, / Som närde sig af Amors ädla gåvor! Wulff Dante 83 (1897). —
-MODAS, v. dep. [avledn. av stor-mod (i bet. 2)] (†) vara högmodig, förhäva sig, högmodas. Stormodas i sitt Sinne och förhäfwa sigh öfwer andra. Laurelius Opusc. VIII. 2: 52 (1665). —
-MODER l. -MOR. (stor- 1538 osv. store- 1976) [fsv. stormodher, sv. dial. stormoder, farmor, mormor; jfr äv. t. grossmutter]
1) (numera bl. i vissa trakter) till I 2 a β: mormor l. farmor (l. mormor o. farmor); (äldre) kvinna i förhållande till den familj med barn o. barnbarn (o. barnbarnsbarn) som hon givit upphov till; stam- l. anmoder; jfr -mamma 1. BtFinlH 3: 89 (1538). H:r Thomas Bussander förekom med begiäran, att han finge sin hustru i den 19 bäncken .. emädan hans hustrurs moder sampt och hennes stoormoder uthj bem:t bänck ståådt hafwa. BtÅboH I. 5: 21 (1678). Min mor .. lefde med sina sockneboar, efter gammal sed, såsom en stormoder inom en vidsträckt familj. Hyltén-Cavallius Lif 14 (c. 1880). Bakom .. (farfar o. farfars far) skymtade någonstädes i ett dunkelt fjärran en viss Brita, stormodern för släkten. Johansson RödaHuv. 2—3: 161 (1917).
2) (mera tillf.) till I 3 b β: moder med många barn; särsk. om den barnrika prostinnan Margareta Hansdotter Säbroensis l. Zebrozynthia (1594—1657). ”Stor-mor i Dalom” .. kallades i fordna dagar en ståtlig prostinna i Leksand, äfven Zebrozynthia kallad, gift med kyrkoherden Uno Troilus och den Troil'ska slägtens stammoder. Bremer Dal. 14 (1845). Stor-mor i Dalom. Uppström (1919; boktitel). Stormor i Knivsta: 85-åriga fru Hulda Berglund, Knivsta, med hennes man i kretsen av 15 barn. UNT 7/5 1943, s. 8.
3) (numera bl. i vissa trakter) till I 3 b γ, 5, om duktig, driftig o. myndig husmoder på en stor gård o. d. med stor familj l. många anställda l. ansvar för många sysslor o. d.; jfr -mora. Hon kallades .. för ”stor-mor i Timanshytta”. NoraskogArk. 6: 204 (1887). Stormor på Dyrendal. Lundström Bojer Dyrend. 176 (1920). Husmor som kunde vara salongsdocka under de lyckliga åren från 90-talet och framåt blev åter en yrkeskvinna, en stormor på vars organisation och duglighet lanthushållet hängde. TurÅ 1962, s. 236.
4) i bildl. anv. av 1—3. Skansens Stormor har Anna Rudbeck kallats både inom och utanför institutionen. Fatab. 1958, s. 105. jfr: [med allusion på uttr. storebror ser dig (se store-bror)] ordlekande, i uttr. storemor ser dig, i fråga om att svenska folket i ofta bagatellartade frågor iakttas o. övervakas av myndigheter o. d. som uppträder ss. förmyndare. SvD 30/5 1976, s. 12. —
-MODERLIG. [avledn. av -moder] (i sht i vitter stil) särsk. motsv. -moder 1: som tillhör l. äges av l. på ngt sätt är knuten till en stormoder; lik en stormoder, som har en stormoders hjärtelag; om hjärtelag o. d.: lik en stormoders, som höves l. kännetecknar en stormoder; äv. ss. adv. Edqvist Paradis. 64 (1956; om hjärtelag). Prostinnan, som hittills delat Pärons nedlåtenhet mot Attachéa, var åter helt sitt stormoderliga jag, idel medkänsla. Poloni MångTung. 35 (1960). Mot bättre vetande reagerade prostinnan stormoderligt. Därs. 148.
Avledn.: stormoderlighet, r. l. f. egenskapen l. förhållandet att vara stormoderlig. Edqvist Hjärt. 271 (1942). —
1) (numera föga br.) till I 7: upphöjd l. storsint l. högsint l. ädelmodig o. d. Verelius 92 (1681). Melias het en Konung .. hwilken war ibland alla männ en den rikaste, mildaste och stormodigste. Peringskiöld Wilk. 120 (1715). Björkman (1889; med hänv. till storsinnad).
2) till I 9: uppfylld av ”stormod” (se d. o. 2), högdragen l. förmäten l. övermodig l. dryg; högfärdig; stursk; äv. om ord l. handling o. d.: som röjer l. vittnar om l. präglas av ”stormod” l. högdragenhet osv.; äv. ss. adv.: på ett sätt som röjer osv. ”stormod” l. högdragenhet osv.; äv. bildl. See och j thet Werldzligha Standet .. huru ståltze, trotzighe, stoormodighe, hårde och förstockadhe the äro. PPGothus Und. G 4 a (1590). När Tienare få mera än de äta upp, blifwa de stormodiga, och se sin Herre öfwer axelen. Lagerström Holberg Jeppe 45 (1735). Stormodigt och högljudt / Skallade kuskens varnande rop. Runeberg (SVS) 3: 231 (1841). (Älven) har nu fått till sig Skattungen och Orsasjön, och därför har den blivit så stormodig, att den har företagit sig att fylla hela Siljan. Lagerlöf Holg. 2: 127 (1907). Janzon Prop. 2: 85 (1908; om ord). Han var stormodig, fördrog icke skänker som smakade nådegåvor eller fattighjälp. Enström Gråbacka 196 (1929). särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i uttr. stormodig mun, för att beteckna att ngn är högdragen osv. l. skrytsam. Det hade gjort en menniska godt att tysta den skurkens (den övermodige hovmästarens) stormodiga mun. Topelius Fält. 2: 251 (1856).
b) (†) övergående i bet.: överdådig l. flott o. d. Sinnelaget (säger en torparhustru) .. skiftar ofta om, men stormodigt skall det vara .. det är intet lappdockor, som duga åt Hagar (dvs. fosterdottern), det skall vara det högsta berg och den finaste grannlåt. Topelius Planet. 1: 38 (1889).
3) (numera bl. med ålderdomlig anstrykning) till I 10 (o. numera bl. med anslutning till I 4 a ν), eg.: som har djärvt l. stolt sinnelag (jfr mod, sbst.1 1 d β β'), djärv, tapper, oförskräckt, som har stort mod (se mod, sbst.1 7); stolt; äv. om djur; jfr -modighet 3, -sinnad 3. En hoop biörnar, eller stoormodugh leyon. SalWijsh. 11: 17 (öv. 1536). En stoormodiger hielte. PJGothus Cat. Hh 1 a (1595). (Sv.) Stormodig i faror .. (t.) voll hohen Muths in Gefahren. Möller (1790). Bååth Grette 176 (1901). särsk., om häst: stolt. (Hästens) fördelar och dygder bestå förnämligast theruti, at han är stormodig, läragtig och minnesgod, samt trogen emot sin Husbonde. Orrelius Diurr. 34: 2 (1750). —
1) (numera föga br.) motsv. -modig 1: själsstorhet l. högsinthet l. ädelmod o. d. Schroderus Dict. 150 (c. 1635). (Sv.) Stormodighet .. (lat.) magnanimitas. Lindfors (1824). Björkman (1889; med hänv. till storsinthet).
2) (i sht i vitter stil) motsv. -modig 2: högdragenhet l. förmätenhet l. högmod l. övermod; högfärd; sturskhet; förr äv.: fräckhet. Vthi the Egyptiers Konung Sesostre war sådan Stormodighet, at ther han skulle resa, lät han dragha sigh på en gyldene wagn vtaff the fyra Konungar, som han hadhe sigh vnderkwfwadt. L. Paulinus Gothus MonPac. 414 (1628). Är och Pastor skylligh at bewijsa .. (kaplanerna) all wenligheet .. och icke medh nogon stormodigheet, föracht och wrångheet möta them uti taal, åthäfuor eller gerningar. KOF II. 1: 357 (1659). Hästens stormodighet .. består theruti, at han ej allenast är benägen at fatta höga tanckar om sig, utan ock förtryter så högt at andre ej hålla honom för then han wil wara, at han ock wågar thet yttersta at förekomma sådant. Orrelius Diurr. 34: 2 (1750). Bland .. (J. Rudbeckius) egenskaper .. må nämnas .. en stormodighet och självrådighet i politiska frågor, som .. satte förmyndarregeringen i harnesk mot honom. UpplFmT 44: Bil. s. 10 (1930).
3) (†) motsv. -modig 3: stolthet; mod, djärvhet, tapperhet; äv.: upplivande l. uppiggande verkan o. d. på sinnet (i ssgn -modighets-vatten). (Romarnas) billighet, Redlighet, Rättrådighet, Mildhet, Måttelighet, Stormodighet, och Tapperhet, som på ganska kårt tid giorde Rom til et under och tilflykt för alla andra folckslag. SedolärMercur. 2: nr 8, s. 4 (1731); möjl. till 1. (Sv.) Stormodighet .. (t.) der Stolz, der hohe Muth. Möller (1790). (Sv.) Stormodighet .. (Fr.) Courage. Nordforss (1805). (Sv.) Stormodighet .. (lat.) fortitudo. Lindfors (1824).
Ssg (till -modighet 3; †): stormodighets-vatten. i uttr. Hoffmanns stormodighetsvatten, se hoffmann 1 b. —
-MOGUL.
1) [jfr t. grossmogul, eng. great l. grand mogul] (om ä. utländska förh.) till I 5 c γ, om (l. ss. titel för) muhammedansk härskare i Delhi under perioden 1526—1858. KonvLex. (1865). Bahadur schah, den siste av stormogulernas dynasti, avsatt 1858, d. 1862 i Burma. 3NF 2: 716 (1924).
2) till I 1 b, 6 c, om solitär i 200 karat som ursprungligen prydde stormogulernas påfågelstron men stals efter Delhis fall 1737 o. inköptes av ryssen Grigorij Orlov som skänkte den till Katarina II, Orlov-diamanten. 2NF 6: 312, Pl. (1906). Stormogul el. Orlov .. anses vara den vackraste av alla indiska diamanter. 2SvUppslB 7: 335 (1948).
Ssgr (till -mogul 1): stormogul- l. stormoguls-havre. (förr) svarthavresort som utmärktes av hög halm- o. kärnavkastning. SDS 1901, nr 51, s. 4. LAHT 1924, s. 179.
-välde. (om ä. utländska förh.) om den muhammedanska centralmakten i Indien under perioden 1526—1858, som under en längre tid förenade samtliga muhammedanska välden under en spira; i sht i sg. best. SvUppslB (1935). —
(I 3 b γ, 5) -MORA. (i sht i skildring av ä. förh.) = -moder 3. Högberg Storf. 203 (1915). Lotta log ett hemlighetsfullt leende, ty också hon hade en gås oplockad med den högmodiga och hårdhjärtade stormoran. Fitinghoff Tattarh. 77 (1925). På huvudet skulle liket för det mesta alltid ha något. I Ångermanland kläddes ”stormoror” i ”stycke och svartmössa”. Hagberg DödGäst. 184 (1937). —
(I 3 a ρ) -MORD. (†) massmord. Det var i detta (sinnesförvirrade) tillstånd .. (E. XIV) föröfvade stormordet på Sturarne med flera. SthmFig. 1846, s. 69. —
(I 1 b) -MORFOLOGI. (i fackspr.) om de dominerande drag i landskapsbilden, som betingas av berggrundens utformning (ss. ett resultat av (preglaciala) exogena o. endogena krafter). SvGeogrÅb. 1958, s. 205 (hos de skotska högländerna). Det storkuperade urbergslandskapet (i Ångermanl.) är uppdelat av dalar och sänkor i platåer med mer eller mindre vinklade konturer, vilka ger ett oregelbundet rutmönster åt stormorfologin. TurÅ 1969, s. 25. —
(I 1 b) -MOSSE. (i sht i vissa trakter) stor mosse. Vid, oändlig, ligger stormossen därnere. Segerstråle Tusch 17 (1916).
Ssg: stormoss-gruvmalm. (numera bl. i skildring av ä. förh.) gruvmalm från stormosse. JernkA 1842, s. 264. —
(I 1 b, 3 a) -MOTELL ~motäl2 l. ~mω-, n.; best. -et; pl. =. [senare leden är liksom d. motel, nor. motell av amer. eng. motel, kontraktion av motorists' hotel, hotell för bilister (se motorist resp. hotell)] stort motell (dvs. ett hotell speciellt inrett o. utformat för bilburna gäster) med plats för många gäster. SvD(A) 17/1 1964, s. 11. —
(I 5 c) -MUFTI. hög o. mäktig mufti; särsk. dels, t. o. m. 1924, om muftin i Istanbul, det turkiska rikets högste religiöse ledare, dels om muslimernas högste andlige o. juridiske ledare i Jerusalem (särsk. om Amin el-Husseini som i början av 1920-talet ställde sig i spetsen för palestinaaraberna o. sökte uppträda som panarabisk ledare). NF 11: 425 (1887). Aurén EurOr. 108 (1936; i Tirana). Stormuftin, som Hans Eminens allmänt kallades, var ej endast muselmanernas högsta andliga överhuvud utan även president i Jerusalems högsta domstol. Platen Ensam 259 (1939). Focus 5: 2970 (1974; om Amin el-Husseini). —
(I 1 b κ β') -MUN.
2) (numera bl. mera tillf.) metonymiskt (jfr 3), om person med stor mun; i sht förr särsk. bildl. (jfr stor, adj. I 9): storordig person, skrävlare. Ähn hafuer Erich skiällt, Månss, för En löngnar, och stormunn. ÅngermDomb. 22/6 1632, fol. 62. O! hören käre Barn! hwad thenna stormund sade! NordKrLösen B 2 b (1700). Han skulle ha tillräckligt av kultur att icke reagera högt emot storätarna och stormunnarna innanför fönstret, att han skulle fortsätta sin vandring tyst. Engström Hemsp. 22 (1921).
3) metonymiskt (jfr 2), om djur med stort gap.
a) [sv. dial. stormun] (numera bl. i vissa trakter) = -gap. SkandFisk. 119 (1840). SvFiskelex. (1955).
b) (föga br.) djuphavsfisk tillhörande familjen Sternoptychidae (som har ett ofantligt huvud); i pl. äv. om familjen. 3NF (1933; i pl., om familjen).
c) [ormen har bred mun som går långt bakom ögonen] (†) orm tillhörande den i ä. zoologisk systematik uppställda familjen Eurystoma; i pl. äv. om familjen. Rebau NatH 1: 524 (1879; i pl., om familjen). —
(I 1 b κ β') -MUNNA, oböjl. adj. [senare leden avledn. av mun, sbst.1; med avs. på bildningssättet jfr -fota (se sp. F 1265), stor-råda] (†) som har stor mun; anträffat bl. substantiverat, ss. nedsättande benämning på kvinna med stor mun (särsk. med tanke på att hon är storordig l. ovettig o. d.). (Han) kallade min Dotter Kirstin Stoormunna, ville tvinga henne till att bedda sin sängh. VDAkt. 1671, nr 219. Därs. —
(I 1 b κ β') -MUNNAD, p. adj. = -munt. Schultze Ordb. 3177 (c. 1755). Moberg Invandr. 384 (1952; om abborre). —
(I 1 b κ β') -MUNT, p. adj. [jfr t. grossmäulig] som har stor mun; äv. bildl., om person: storordig l. skrytsam l. näsvis l. ovettig o. d. i talet (jfr stor, adj. I 9); jfr -munnad, -mynt, p. adj. Tre eller fÿra stormunta och nässewijsa bönder. VDAkt. 1671, nr 242. GHT 1898, nr 55, s. 3. särsk. (†) i uttr. stormunt var, om fisken Hippoglossoides platessoides O. Fabricius, lerskädda (som har påtagligt stor mun). Nilsson Fauna 4: 641 (1855).
(I 1 b) -MUSSLIG. (i fackspr.) om brottyta(s musselspår) o. d.: stor till formatet. Brottet (i en stång gummigutta) är stormussligt, tätt och homogent. Rosendahl Farm. 227 (1895). —
(I 4 a ν) -MYCKET. (†) synnerligen mycket. Sigurder fann där (i Fafners håla) stormycket gull, och swärdet Hrotta. Björner Vols. 49 (1737). —
(I 3 a, 4 a) -MYGEL ~my2gel, n.; best. -glet. [senare leden vbalsbst. till sv. slang mygla, fiffla, möjl. av sv. dial. mygla, syssla (i skämts. l. ironisk anv.), sannol. samhörigt med nor. dial. mikla, göra tunt o. svagt arbete, förstöra gm att klumpigt försöka göra riktigt fint, möjl. ytterst besläktat med gr. μικρός, liten (se mikro-); jfr LMoberg i SakkUtlåtProfNSprSthmU 1973, s. 51 f.] (vard.) fiffel l. smussel l. intriger l. lurendrejeri l. fusk i stor skala l. omfattning. Gaudeamus 27/11 1964, s. 8. —
(I 3 b δ, 4 b) -MYGLARE ~my2glare, m.//ig.; best. -en; pl. =. [senare leden vbalsbst. till sv. slang mygla, fiffla (se -mygel)] (vard.) om person som i hög grad l. stor omfattning ägnar sig åt mygel; person som håller sig framme överallt. DN 10/5 1967, s. 10. —
(I 4 a ν) -MYNDIG. (numera bl. arkaiserande) i hög grad l. synnerligen myndig; särsk. motsv. myndig 3. Swedberg Schibb. 42 (1716; om prästerskap). Det är ej underligt, at du som kallas Olof Digre, så stormyndigt bemöter en sådan Herres (dvs. Olof Skötkonung) ordsändning. Lagerbring 1Hist. 1: 214 (1769). Avledn. (numera bl. arkaiserande): stormyndighet, r. l. f. GHT 1896, nr 7, s. 2. —
(I 1 b μ, 3 a ε) -MYNT, sbst. (förr) stort mynt; äv.: mynt av hög valör; särsk. om Sten Sture d. y: s silvermynt präglat 1512. (Det) .. finnes .. ett stormynt af år 1523, hvilket icke finnes omtaladt i någon af tidens urkunder och hvars namn derför är vanskligt att bestämma. Hildebrand Medelt. 1: 874 (1894). Under Sten Sture d. y. präglades 1512 det första stormyntet av silver i Sverige, sannolikt ett markmynt. 3NF 14: 527 (1931). När detta hanseatiska stormynt (av silver) först framträdde var det namn det fick, albus (dvs. vit) eller witten, säkerligen träffande. Fornv. 1947, s. 67. —
(I 1 b κ β') -MYNT, p. adj. = -munt. Lind 1: 1073 (1749). Pojken var en tjock stormynt byting, som sov tungt. Eckert-Sylwan Bismarck Brev 94 (1918). Harlock (1944; med hänv. till storordig).
(I 3 a) -MÅL. mål (se mål, sbst.4 1) bestående av många rätter, huvudmål; äv. (o. utom i skildring av ä. förh. numera bl., i sht i vissa trakter) allmännare: mål bestående av mycket mat, skrovmål. LfF 1867, s. 14. Då alla den följande dagen (efter begravningen) infunnit sig .. frukosterades först, varefter gubbarna med knorrar (dvs. ”kaffegökar”) och gummorna med kaffe och vin fördrev förmiddagen, tills det s. k. stormålet frambars på eftermiddagen. Hembygden(Hfors) 1910, s. 274. Följande dag (efter bröllopet) dukade man upp en stor middag, som kallades stormålet. Budk(Brage) 1927, s. 18. —
(I 1 a δ) -MÅS. (†) måsen Larus hyperboreus Gunner. (som är större än sina släktingar), vittrut. Chydenius ExpSpetsb. 22 (1865). —
(I 4 a ν) -MÄKTIG. [jfr t. grossmächtig]
1) (numera bl. med ålderdomlig prägel l. arkaiserande) om person l. väsen l. land o. d.: synnerligen mäktig (se d. o. 5), som har stor makt (särsk. i politiskt l. socialt hänseende); äv. i substantivisk anv.; förr äv., i överförd anv., om djur; äv. om ngt sakligt (se a, b slutet). Then som är Herre öfwer alla, fruchtar för ingen stormechtig. PErici Musaeus 1—3: 18 a (1582). Schroderus Sleid. 43 (1610; om Kartago). Westhius Vitt. 6 (1678; om lejon). Tranér Myro 11 (1827; om Zeus). Det är lika litet förbehållet heroerna i vetenskapens verld som de stormäktige inom den politiska verlden att råda öfver väder och vind. Samtiden 1871, s. 222. Bergman Kerrm. 44 (1927; om bankchef). särsk.
a) om Gud l. Kristus; äv. i överförd anv., om ngt som tillhör l. har avseende på Gud l. Kristus. Till honom sadhes aff then stoormectugha herligheten .. Thenne här är min elskelighe son. 2Petr. 1: 17 (NT 1526). Hoo är såsom tu stoormechtigiste Herre? LPetri Psalt. 89: 9 (1560). (Kristus) sitter oss til tröst på Gudz högra handz stormechtiga stool. PErici Musaeus 1—3: 85 b (1582). Then stormächtiga och ährarijka Jesu Christi tilkommelse på domedagh. Phrygius MRosengren A 5 b (1608).
b) ss. förr använt epitet till l. om furstlig l. kunglig l. kejserlig person l. använt med avseende på deras (ämbets)handlingar; ofta i superl., i sht i formen stormäktigste. SvTr. 4: 27 (1522). Konungh Cyrus uthi Persien: han var een stoormächtigh Konungh. LPetri Kr. 11 (1559). Stormechtigste Drottningh, allernådigste fröken. AOxenstierna 11: 640 (1634; i brevingress). I inlagor och skrivelser fick år 1882 överskriften Stormäktigste Allernådigste Konung! vika för det enklare Till Konungen! Östergren 1: 26 (1915); jfr anm. till aller- d α. På sista tiden har tilltalet Stormäktigste Allernådigste Konung förekommit vid studentuppvaktningar för konungen. Därs. särsk. i det bildl. uttr. styra rike med en stormäktig hand, styra rike med stor makt. (Stiernhielm o.) Columbus (SVS) 34 (1669).
c) (†) klandrande l. ironiskt, med bibegrepp av högfärd l. tillgjordhet o. d., närmande sig l. övergående i bet.: dryg, högfärdig, ”fin”, ”förnäm”. Han ser mig så stormäktig ut. Weste FörslSAOB (c. 1817).
d) (†) ss. adv.: med stor makt o. i stort överdåd. Och der (på slottet) din Herres Far stormäktigt residerar? Remmer Högf. 87 (1818).
2) (numera i sht i vitter stil) i hög grad l. synnerligen mäktig (se d. o. 6), synnerligen stor l. väldig l. betydande o. d.
a) i fråga om storleken av ngt konkret; jfr mäktig 6 a. I solskenet om dagen häfdes (från Vesuvius) stormäktiga massor av hvit och svart rök upp ur kratern. Lundgren MålAnt. 3: 50 (1873).
b) allmännare, om ngt mer l. mindre abstr.; äv.: mycket betydande l. stark l. kraftig l. intensiv o. d.; stundom närmande sig bet.: storslagen, imponerande; jfr mäktig 6 c. LPetri Sir. 17: 8 (1561; om gärningar). (Bibelns väsen) är majestätets enkelhet, djupa allvar och framblickande godhet, samt gör ett stormäktigt intryck på vårt hjerta. Hedborn 2: 236 (1843). Då den stormäktiga finalfugan i andra delen (av Händels Messias) utfördes, togos alla hattar af. Wallin Bref 285 (1849). Malmberg Värd. 175 (1937; om kulturer).
c) (†) ss. adv.: majestätiskt. O, fins det andar, som i skyn / Stormäktigt mellan jord och himmel bölja; Så ta'n mig bort, dit I på gullmoln flyn! Lysander Faust 25 (1875).
1) (numera bl. med ålderdomlig prägel l. arkaiserande) stor makt. Luk. 9: 43 (NT 1526). Östergren (1947). särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: ära l. härlighet o. d. Prijser Herran vthi all hans werck, Giffuer hans nampne stoormechtigheet. LPetri Sir. 39: 14 (1561). Dens. Jes. 4: 2 (1568).
2) (†; se dock slutet) om person som har stor makt, storhet, höghet (se d. o. 4). Then som är Herre öffuer alla, seer intet widh någhors manz person, ey heller fruchtar för någhon stoormechtigheet. LPetri SalWijsh. 6: 7 (1561). PErici Musaeus 1—3: 148 a (1582). särsk. (numera bl. ngn gg, arkaiserande) i uttr. eder(s) l. hans (kunglige) stormäktighet o. d., ss. underdånighetsformel till l. titel för l. om kunglig l. furstlig l. kejserlig person; äv. i uttr. vår (konungsliga) stormäktighet l. stormäktighets, använt av kunglig l. furstlig person ss. omskrivning för första personens pers. resp. poss. pron. (jag, min osv.). BtFinlH 3: 277 (1551: eder; i brev till G. I). Her Gustaff, Sverigis, Götis och Vendis .. konungh, min aller nådigeste herre, lather helsse eders keijserlige stormechtighet medt Gudh. G1R 26: 324 (1556). Hans Zaresche Högheet söker .. wänskap [hos] Hans Stormectigheet wdij Swerigie. SUFinlH 2: 84 (1604). Halfparten träsket (Enare) skall höre wår Stormechtigheet och Swerigis Crono till. Därs. 387 (1608). Vi Gustaf Adolf .. låte dig härmed nådligen veta, att vår Konungsliga Stormägtighet hafver .. förnummit Din trohet emot Oss. Hallenberg Hist. 2: 214 (i handl. fr. 1614). Wij Gustaff Adolph etc. Tilbiude ider wår Stoormächtigheetz Vndersåther .. vthi Käxholms Lähn .. wår Stoormächtigheetz Konnungzlige gunst. SUFinlH 4: 308 (1614). Nordforss (1805). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -MÄRISK. [till landsnamnet MÄHREN] hist. i uttr. stormäriska riket o. d., om det stora o. mäktiga märiska rike som upprättades under förra delen av 800-talet o. som upphörde i början av 900-talet. Samos stora slaviska rike på 600-talet, som omfattade bl. a. äfven Böhmen och Mähren, blef af kort varaktighet; likaså det stormäriska riket under Svatopluk och Rostislav på 800-talet. 2NF 25: 1421 (1917). Därs. 38: 891 (1926). —
(I 4 a ν) -MÄRKLIG. (i sht i vissa trakter l. ålderdomligt) i hög grad l. mycket märklig. Hiärne 1Hskr. 30 (c. 1715). —
(I 1 b φ) -MÄRS. (stor- 1564 osv. store- 1691—1796) [jfr t. grossmars] sjöt.
Ssgr (i allm. till -märs 2; sjöt.): stormärs- l. stormärse-bolin, förr äv. -boglina. bolin på stormärssegel. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 99.
-fall. fall (se d. o. XVI 1) varmed stormärsrån med sitt segel hissas l. firas. Rosenfeldt Tourville 11 (1698).
-gast. gast (se gast, sbst.2) med uppgift att tjänstgöra vid lossgöring, beslagning o. skötsel i övrigt av ett stormärssegel. KrigVAT 1835, s. 177.
-gigtåg. gigtåg på ett stormärssegel. Gigtåg, (dvs.) tåg, hvarmed seglens undre hörn upplyftas eller ett gaffelsegel bergas, gigas; benämnes efter seglet, det tillhör, stormärsgigtåg o. s. v. UB 7: 356 (1874).
-korpral. (förr) korpral som hade tillsynen över stormärsseglet o. dess tackling ovanför stormärsen samt över där stationerat manskap. Platen Glascock 1: 108 (1836).
-nockgårding. om var o. en av de nockgårdingar som är fastgjorda i stående liken på ett stormärssegel. Rosenfeldt Tourville 11 (1698).
-rå. rå till stormärssegel; andra (resp. på fartyg med dubbla märssegel: andra o. tredje) rån på stormasten nedifrån räknat. Rålamb 10: 46 (1691: Stor Meszeråån; felaktigt för Merszeråån). VFl. 1922, s. 24.
-segel. till -märs 1, om det näst understa, vid stormärsrån fastsatta råseglet på stormasten. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 48.
-skot. skot till stormärsseglet; jfr stor, adj. I 1 b β ζ' o. -märs-sköt. Rosenfeldt Tourville 27 (1698).
-topplänta. om tåg som tjänar till att hålla stormärsrån i horisontalt läge. Rosenfeldt Tourville 11 (1698). —
-MÄSTARE.
1) [jfr t. grossmeister] till I 5 c, om (l. ss. titel för) högste ledaren i riddarorden l. ordenssamfund o. d.; jfr mästare 1 b o. -mästerman. Uggla Herald. 133 (1746). En Riddare-Orden plägar innefatta flera Grader och Claszer af wärdigheter, såsom Stormästare eller Ordensmästare, som är sjelfwa Ordens Hufwudman .. Commendeurer .. samt Riddare. Bergklint Sam. 2: 43 (1802). I spetsen för ett lands ordensväsen står i regel statsöverhuvudet, som stormästare. BonnierLex. 10: 1063 (1965). jfr lands-, ordens-stormästare.
2) till I 6, om person som är överlägset skicklig (i sin konst l. sitt yrke o. d.); i sht om synnerligen framstående l. fulländad konstnär o. d.; särsk. (i sht i vitter stil) i uttr. ngts stormästare, utomordentligt l. överlägset skicklig l. hemmastadd i ngt. Således finner jag rådligt att vända mig till en formernas stormästare (dvs. V. Rydberg). AFSoldan (1882) hos Aho Soldan 351. Rubens, den flamska skolans stormästare. NordT 1885, s. 305. Som hexameterns stormästare framstod .. Stiernhielm. Castrén StormaktstDiktn. 191 (1907). Naturalismens stormästare, den av Heidenstam högt beundrade Zola. Böök Heidenstam 1: 246 (1945). särsk. [jfr t. grossmeister, eng. international grand master] schack. om (l. ss. internationell titel för) framstående schackspelare; särsk. om (en år 1950 instiftad titel för) sådan schackspelare som i (stormästar)turnering(ar) uppnått ett visst av Fédération Internationale des Échecs (FIDE, Världsschackförbundet) fastställt antal poäng; äv. (eg. o. urspr.) allmännare, om framstående schackspelare. TSchack 1902, s. 75 (allmännare). På världslistan .. ligger (Ulf Andersson) på femte plats bland stormästarna. SDS 18/1 1984, s. 11.
Ssgr: stormästar-, äv. stormästare-döme. [jfr t. grossmeisterthum] (†) till -mästare 1, om stormästares ämbete l. värdighet. Heinrich (1814). SvTyHlex. (1872).
-klass. till -mästare 2; särsk. (schack.) till -mästare 2 slutet; jfr klass 5. IdrBl. 1935, nr 14, s. 11 (i fråga om tungviktsboxning). BokSchack 209 (1948; i fråga om schack).
(I 5 c, 6) -MÄSTARINNA3~0020, äv. 10032. [jfr -mästare] kvinnlig stormästare. Weste (1807). SAOL (1973). —
1) till I 4 a ν: i hög grad l. synnerligen mästerlig (se d. o. 2); stundom äv. ironiskt: i hög grad l. synnerligen utmärkt l. förträfflig; äv. i substantivisk anv. Leopold NLagstSnill. 81 (1792). Och är det troligt att .. (ungdomen) med all sin rättsinnighet, icke någongång skulle låta förwilla sig af det afgörande och stormästerliga i Charlatanens ton. AJourn. 1813, nr 94, s. 2.
2) (mera tillf.) som tillkommer l. tillhör en stormästare (se d. o. 1). Malm UppsHjärta 146 (1955; om makt).
3) som tillkommer l. är karakteristisk för en stormästare (se d. o. 2 slutet). (Han) förbisåg ett stormästerligt men dock enkelt hot och blev mattsatt. UNT 15/1 1958, s. 9. Simultanen (i schack) .. gav prov på stormästerligt spel (av stormästaren Paul Keres). Därs. 21/1 1960, s. 9. —
(I 5) -MÄSTERSKAP~002, äv. ~200. [delvis avledn. av -mästare 1; jfr t. grossmeisterschaft] om stormästares (se -mästare 1) ämbete l. värdighet l. ledning o. d. SvMerc. V. 2: 362 (1759). Åt Gustaf Horn lemnade .. (A. Oxenstierna) Mergentheim jemte Tyska ordens stormästareskap. Fryxell Ber. 7: 38 (1838). —
(I 9) -MÄTEN, p. adj. [senare leden till en refl. anv. av mäta, v.2 i bet. 2, l. möjl. utlöst ur förmäten] (†) övermodig l. ärelysten l. fåfäng o. d. Widare fortfor man med sina stormätna omdömen, dem jag åhörde stundom med läraktighet, stundom med förtret. Dalin Arg. 2: 176 (1734, 1754).
Avledn.: stormätenhet, r. l. f. (†) övermod l. ärelystnad l. fåfänga. Verelius Run. 61 (1675). Hiärne 3Hskr. 199 (c. 1716). —
(I 4 a ν) -MÄTT, p. adj. (i sht i vissa trakter) i hög grad l. mycket mätt, proppmätt. Siwertz Eld. 212 (1916; om vargar). —
(I 4 a ν) -MÖGENDE, p. adj. (numera föga br.) = hög-mögende 1. (Tullförvaltaren) skulle säkert sett ut som en stormögende man äfven utan den tunga urkedjan af guldlänkar. Smith Rönnerkr. 8 (1912). —
(I 1 b ν) -MÖJA. [växten är störst av vattenlevande Ranunculusarter i Sv.] (†) växten Ranunculus lingua Lin., sjöranunkel. Nyman HbBot. 296 (1858). —
(I 1 b) -MÖNSTRAD, p. adj. (försedd med mönster av l.) bestående av stora figurer l. prickar l. fält o. d.; äv. bildl. 2UB 1: 235 (1898; om siden). Ett kalejdoskop, som skakas runt och ger ständigt växlande aspekter, passar bättre för att ge uttryck åt renässansepokens kultur än en tesmässigt stormönstrad framställning. KyrkohÅ 1958, s. 228. —
(I 3 a) -MÖTE. stort möte (se d. o. 5, 6); särsk. om (fackligt) möte där samtliga medlemmar av ett kollektiv l. på en arbetsplats o. d. ges möjlighet att deltaga i diskussioner o. beslut; äv. om sammanfattningen av deltagarna i ett sådant möte. DagbrKongo 206 (1911). De skandinaviska læstadianernas årligen återkommande s. k. stormöte, som i år förlagts till svenska Karungi, tog sin början på fredagen. SvD 29/6 1930, s. 7. Nu har ett stormöte på TV 1 med chefen .. i spetsen beslutat att man inte har tillräckliga resurser än. AB 27/8 1970, s. 28. —
(I 6 c) -NAMN. (numera bl. mera tillf.) lysande l. berömt namn (se d. o. 4 e). Den .. tyska Sturmund Drangriktningen .. hvars främsta stornamn är Goethe. (Schück o.) Warburg LittH 2: 271 (1896). —
(I 1 b φ) -NOCKGÅRDING~020. (stor- 1698 osv. store- 1893) [jfr t. grossnockgording] sjöt. nockgårding hörande till storseglet. Rosenfeldt Tourville 21 (1698). WoJ (1891). —
(I 1 b φ) -NOCKTALJA~020. (stor- 1730 osv. store- 1872—1917) sjöt. nocktalja på storrå. Rajalin Skiepzb. 232 (1730). Frick o. Trolle 208 (1872). —
(I 1 b ν) -NOPPING. bot. svampen Entoloma griseocyaneum (Fr.:Fr.) Kumm. Ryman o. Holmåsen 382 (1984). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -NORDISK. som har avseende på l. omfattar hela Norden; särsk. om rike. HT 1953, s. 296 (om rike). —
(I 1 a δ) -NORS.
1) (†) om fisken Gobius niger Lin., svart smörbult (som är den största svenska arten av släktet Gobius Lin.). Schroderus Comenius e 2 a (1639).
2) (†) möjl. om den skandinaviska norsen Osmerus spirinchus Pallas (som är större än andra arter). Tiselius Vätter 1: 107 (1723).
(I 1 b) -NOT. (i sht förr) mycket stor not (se not, sbst.1 1); jfr strömmings-not. Arwidsson o. Ohlson 12 (1911). Stornotens eller strömmingsnotens längd varierade (på Åland under 1800-talets förra hälft) mellan 40 och 80 famnar. Den var sammansatt av ett stort antal mindre stycken eller slingor av 5—6 alnars längd. 2SvKulturb. 3—4: 266 (1935). —
(I 1 b ν) -NUNNEÖRT~002, äv. ~200. bot. nunneörten Corydalis solida (Lin.) Swartz, stor nunneört. SvUppslB (1935). 2SvUppslB (1953). —
(I 1 b ν) -NYCKLAR, pl. bot. växten Orchis purpurea Huds. (som är storvuxen). Weimarck SkånFl. 191 (1963). Hylander NordKärlv. 2: 244 (1966). —
(I 1 b κ) -NÄBB. stor näbb; äv. metonymiskt, om stornäbbad fågel, särsk. (zool.) om fågel tillhörande kråkfåglarna (i pl. äv. om familjen). Stornäbbarne eller kråkorna .. bebo alla zoner, sjunga icke, men några kunna lära sig eftersäga ord. Rebau NatH 1: 423 (1879). Schulthess (1885). —
(I 1 b κ) -NÄSA. (numera bl. tillf.) stor näsa; äv. metonymiskt, om person med stor näsa, stundom närmande sig bet.: filur l. ”figur” o. d. (T.) Grosz-Nase .. (sv.) stor-näsa. Lind 1: 868 (1749). CIHallman SSkr. 1: 136 (1776). —
(I 1 b κ) -NÄSIG, förr äv. -NÄSOT. = -näst; äv. substantiverat. Man håller så före, at the stornäsotta skola mächta wäl känna luchten. Schroderus Comenius 284 (1639). —
(I 1 b κ) -NÄST, p. adj. försedd med stor näsa. Ahlman (1872).
(I 2 b) -NÖT, n. fullvuxet nötkreatur; motsatt: ungdjur. Broman Glys. 3: 180 (c. 1730). (Höstslakt av) Ett eller två ”stornöt”, ett par svin och 6—8 får var i Sverige ingenting ovanligt på en medelstor gård. Celander NordJul 1: 17 (1928). —
(I 1 c α) -ODLARE. odlare som bedriver odling i stor omfattning; särsk. motsv. odlare 1. SD(L) 1894, nr 202, s. 11 (av potatis). —
(I 1 b, 3 a) -ODLING. abstr. o. konkret: stor odling. Holzhausen Vårblmr 79 (1924; abstr.). Två storodlingar med c:a 8.000 (frukt-)träd vardera .. finnas här (i Rörum). SvGeogrÅb. 1950, s. 69. —
(I 3 a) -OFFENSIV. omfattande offensiv. Storoffensiven kommer ej där fienden tror. UNT 15/5 1942, s. 1. —
(I 5 c) -OFFICER, äv. -OFFICERARE. i vissa ordenssamfund, om (l. ss. titel för) person som innehar en grad mellan storkors o. kommendör; äv. om graden. KrigVAT 1833, nr 8, s. 11 (av Hederslegionen). Därs. 1836, s. 39 (om graden).
Ssg: storofficers-värdighet. Den näst högsta av Hederslegionens fem grader, storofficersvärdigheten. UNT 16/3 1933, s. 3. —
(I 5 c) -OFFICIANT. om (l. ss. titel för) person som bekläder högt ämbete inom en orden. 2NF 20: 830 (1914). —
(I 7 b, 9 f) -ORD, pl. (i sht i vitter stil) stora ord (se ord, sbst.2 3 b). Melin Dikt. 2: 47 (1904). —
(I 3 a) -ORDBOK~02 l. ~20. ordbok innehållande många uppslagsord, stor ordbok. Finsk-svensk storordbok. (1968; boktitel). —
(I 3 a) -ORDER. order som avser många varor l. gäller mycket pengar. Barometern 1965, nr 140, s. 4. —
-ORDIG.
2) till I 9 f, g: skrytsam l. stor i orden; övermodig i sitt tal l. sin framställning; äv. om ngt sakligt (särsk. om framställning): som kännetecknas l. utmärkes l. består l. präglas av skrytsamhet l. stora ord osv.; särsk. i sistnämnda bet. äv. i allmännare l. oeg. l. bildl. anv.: svulstig l. bombastisk l. braskande l. högtravande o. d.; jfr -låtig, -ordad, -pratig, -talig. The stoorordighe bestå intet för tijn öghon. Psalt. 5: 6 (Bib. 1541). Ett spåtskt och storordigt bref från Rådet i Lybeck, rörande något updykat gods, retade Konung Gustafs sinne. 2VittAH 2: 361 (1787, 1791). För snart två år sedan utkom ett arbete, om hvilket storordiga bokhandelsannonser förklarade att det innehöll lösningen af alla lifvets gåtor. Samtiden 1871, s. 647. Den frisinnade pressen var i jemförelse med en Anckarsvärds storordiga vältalighet .. mycket moderat. Därs. 1873, s. 7. (Ordet kärlek) låter antingen så barnsligt och känslosamt eller också braskande och storordigt som en grann skylt för tarfliga, små tankar. Tavaststjerna Inföd. 26 (1887). Det var .. ynkligt .. att se den försagde och stillsamma Hannes (under rusets inverkan) storordig och skrytsam som en marknadsskojare. Därs. 263. Här (på predikstolen i Åre kyrka) uppenbaras en tidigare smak än altarramens storordiga barock. TurÅ 1912, s. 245. (Sv.) Storordig .. (eng.) boastful, bragging. Harlock (1944).
Avledn.: storordighet, r. l. f. till -ordig 2: egenskapen l. förhållandet att vara storordig; äv. i allmännare l. oeg. l. bildl. anv. Lind (1749). Den amerikanska dagspressen är mycket stolt öfver detta specifikt amerikanska system (att placera kanoner på slagskepp) och förklarar med vanlig storordighet, att det är det bästa som finnes. KrigVAH 1902, s. 26. År 1835 blef den tjuguårige (J.) Nybom student såsom primus i klassen och därmed hade det dåtida studentlifvet med dess något bullersamma storordighet funnit sin poetiske tolk. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 61 (1915). —
(I 3 a) -ORGANISATION. omfattande organisation, organisation i stor skala.
(I 1 b ν) -ORKIS. (†) växten Orchis mascula Lin., Sankt Pers nycklar (som är större än växten Orchis morio Lin., göknycklar). Liljeblad Fl. 210 (1792). Torén Rebau o. Hochstetter 141 (1851). —
(I 1 a (γ)) -OXE. (i sht i vissa trakter)
1) stor oxe; äv. (i ä. folktro) om mytiskt väsen som i skepnad av en oxe förgör kor. Landsm. 1911, s. 717.
(I 1 b, 3 a) -PACK ~pak2, r. (ModKemi 1974, nr 6—7, s. 23, osv.) l. (föga br.) n. (BiblBl. 1963, s. 544); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar resp. =. (-pack 1963 osv. -pak 1966) [senare leden liksom d. -pak, nor. -pakk av eng. pack, förpackning (jfr pack, sbst.1)] om stor förpackning innehållande flera artiklar av samma slag; särsk. (o. numera bl.) om storförpackning (i varuhus o. d.). Sedermera kom kommunalmännen tillbaka och köpte kontinuerligt, samtidigt som de gärna diskuterade de böcker som de själva hunnit läsa av dem som var med i ”storpacket”. BiblBl. 1963, s. 544. GHT 24/10 1966, s. 9. —
(I 4 b, 5) -PAMP. (i sht i vissa trakter, vard.) stor pamp (se pamp, sbst.2); äv. bildl.; jfr -gubbe 1, -kaxe 1. GbgAB 1906, nr 270, s. 13. Storpampen bland hönsfåglarne i våra skogar det är och förblir tjädern. Ericson Fågelkås. 2: 108 (1907). (Middagssällskapet) var inte litet ståtligt med ärkebiskop och landshövding och andra storpampar. HågkLivsintr. 15: 271 (1934). —
(I 1 b) -PANNA. stor panna (se panna, sbst.1); särsk. motsv. panna, sbst.1 2. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 64. —
-PAPPA.
1) till I 2 a β, om äldre pappa som har stor familj o. är släktens överhuvud; äv. bildl., särsk. om partichef o. d. VeckoJ 1961, nr 33, s. 3 (text till bild av N. Chrustjov). Storpappa kallas (i T. Williams drama Katt på hett plåttak) den mäktige plantageägaren någonstans i sydstaterna, som samlar alla sina släktingar för att fira sin 65-årsdag. RöstRadioTV 1973, nr 39, s. 19. Alla debattörer tycktes följa centralt utfärdade direktiv och normer. Man kände igen alla frågor och argument från Fälldins, Palmes och övriga storpappors slagväxlingar. DN 19/6 1983, s. 2. (G. Romanus) är ju också ordförande i Hem och skola — och därmed Sveriges storpappa. SDS 4/12 1983, s. 14.
(I 3 a) -PART. i sg. obest. l. (i sht) best.: en stor del l. större l. största delen (av ngt); många l. de flesta l. flertalet (av ngra); jfr -del, störst-parten. Strax efter (ärkebiskop H.) Reuterdahls död 1870 kommo betydande delar av hans kvarlåtenskap till universitetsbiblioteket: storparten av hans papper donerades dit. 3Saml. 5: 176 (1924). Storparten av året levde han strävsamt i en mycket liten värld. Ahlin GillGång 97 (1958). Storparten av dessa latinismer (i Birgittas Uppenbarelser) har än i dag stor betydelse för de stilistiska skiljaktigheterna inom vår prosa. Holm EpokPros. 72 (1967). —
(I 1 b, 3 a) -PASTORAT. stort pastorat; äv. (o. numera vanl.): (folkrikt) pastorat bestående av flera församlingar. Vad som i vår tid återstår av Skellefte forna storpastorat är blott en mindre del men nog för att bilda en av Sveriges folkrikaste landsförsamlingar. TurÅ 1937, s. 35. Det nybildade storpastoratet Ekerö, som består av församlingarna Ekerö, Adelsö, Munsö och Lovö, fick sin första pastoratskyrkoherde på söndagen. SvD(A) 1962, nr 143, s. 15. —
(I 4 a ν) -PATETISK. i hög grad l. mycket patetisk; äv. ss. adv. SD(L) 1909, nr 324, s. 4 (ss. adv.). —
(I 4 a ν) -PATRIOTISK. [jfr -patriot] i hög grad l. mycket patriotisk; särsk. i överförd anv., om ngt sakligt. Koch EmigrLand 173 (1910; om pomp). Wulff Leopardi 46 (1913; om sång). —
(I 3 b γ, 5) -PATRON. mäktig o. rik patron (se patron, sbst.1 7). Benedictsson FruM 111 (1887). Storpatroner med späckade plånböcker. Fädernesl. 7/7 1897, s. 1. —
(I 3 b δ, 4 b) -PENDLARE. om person som pendlar mycket. Storpendlaren Ragnar Edenman från Uppsala bör ha haft ett och annat att säga nye kommunikationsministern (i fråga om icke fungerande tågförbindelser vintertid). DN(A) 12/12 1965, s. 17. —
-PENSIONÄR.
1) (numera bl. tillf.) till I 3 b δ; jfr pensionär, sbst. 1, 2. Embetsklassens ställning har .. blifvit i allmänna meningen förändrad .. i det den upphört att betraktas såsom en blott tärande klass, ett slags räntetagare eller storpensionärer hos staten. Bergstedt Clément PolEkon. LVI (1868).
2) [jfr eng. grand pensionary] (om ä. förh. i Nederländerna) till I 5 c: rådspensionär; jfr pensionär, sbst. 3. Den berömde Jean de Witt stod såsom storpensionär i spetsen för Holländska regeringen. 2VittAH 26: 37 (1864, 1869). —
(I 2 a β) -PIGA. (nästan bl. om ä. förh.) vuxen tjänsteflicka (på lantgård o. d.); motsatt: lillpiga; jfr störst-piga. Fatab. 1969, s. 26. —
(I 1 b ν) -PIMPINELLGRÄS. [växten är störst av de svenska pimpinellaarterna] (†) växten Pimpinella major (Lin.) Huds., stor bockrot. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Broocman Hush. 3: 57 (1736). —
(I 1 b) -PIPIG. särsk. motsv. pipig, adj.2 3: som har l. är full med stora håligheter. Marklin Illiger 94 (1818). Langlet Husm. 421 (1884; om kokande äggröra). särsk. om ost: försedd med stora hål; motsatt: småpipig; äv. i utvidgad anv., om jäsning: som förekommer i l. kännetecknar ostmassa vilken får stora hål. GHT 1895, nr 234, s. 4. LAHT 1910, s. 270 (om jäsning). —
(I 3 b γ) -PLACERARE. i sht ekon. o. handel. om bank l. försäkringsbolag l. företag o. d. som placerar stora penningmedel o. d. på kapitalmarknaden. SvD 2/9 1942, s. 3 (om banker). DN 27/6 1982, s. 6 (om företag). —
(I 1 b) -PLATTIG. (†) storfläckig l. storrutig. Stor duk af storplattit mönster. Fatab. 1911, s. 84 (i handl. fr. 1771). —
(I 3 a) -PLOCKNING. (mera tillf.) plockning (av ngt) i stor skala. SvGeogrÅb. 1933, s. 38 (av kaffebär). —
(I 1 a, 2 a β) -POJKE. (i sht i vissa trakter) jfr pojke 1 o. -flicka; äv. skämts., om storvuxen karl; motsatt: lillpojke, småpojke. Engelke HelsSägn. 24 (1899). Den riktiga gränslinjen i utvecklingsstadiet gick (i agrarsamhället) vid könsmognaden vid 14—15 års ålder. Dessförinnan var pojkarna småpojkar, medan de blev storpojkar, när de kom till ynglingastadiet. Fatab. 1971, s. 21. —
(I 8 a) -POLITIK. politik (se politik, sbst. 2) som rör stora o. viktiga frågor; särsk. om stormakternas (utrikes)politik. Tegnér SprMakt 110 (1880). Det var i den skandinaviska storpolitikens dagar. Wieselgren Bild. 133 (1889). Den europeiska storpolitiken. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 259 (1962). —
(I 8 a) -POLITIKER. [jfr -politik] person som sysslar med storpolitik. Billing AntRiksd. 119 (1896: storpolitici, pl.). —
(I 8 a) -POLITISK. [jfr -politik] som rör l. gäller l. hör ihop med l. sysslar med (ledningen l. utformandet o. d. av) en stats (l. kommuns) storpolitik. Forssell i 2SAH 58: 393 (1882; om schackdrag). VL 1893, nr 12, s. 3 (om tal). Den fortsatta utvecklingen fram mot Dalaupprorets utbrott hänger intimt samman med det storpolitiska spel, som snart skulle komma att uppta konungens (dvs. Erik av Pommern) intresse. (Carlsson o.) Rosén SvH 1: 259 (1962). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -POLSK, förr äv. -POLNISK. [delvis till landsnamnet STORPOLEN] hist. som har avseende på l. tillhör l. utmärker l. härstammar från Storpolen; som kommer från Storpolen; äv.: som visar l. präglas av stor nationalstolthet yttrande sig i en strävan l. önskan om att återupprätta Polen i dess forna glans o. storhet. Hermelin BrBarck 66 (1703; om sändebud). Isynnerhet visade .. (kung August av Polen) sig bevågen emot den storpolska adeln. Hjärne K12 110 (1902). Spångberg StMän 2: 76 (1921; om planer). —
(I 3 a) -POLSKA. mus. polska (se polska, sbst.2) kännetecknad bl. a. av talrika figurer (se figur 11 b) o. fler repriser (se repris 4) o. rytmiskt invecklade passager än vanlig polska. Denna särart (hos instrumental folkmusik från Medelp.) röjer sig måhända inte minst tydligt i den s. k. storpolskan, en polsktyp, som skapats av Medelpads spelmän och som icke äger något motstycke i den övriga delen av landet. TurÅ 1939, s. 231. —
(I 1 b (β)) -PORT. (numera bl. i sht i vissa trakter) stor port; särsk. (i sht förr) om huvudport (motsatt: bakport l. sidoport). 3SthmTb. 2: 448 (1598). —
(I 4 a ν) -PRALANDE, p. adj. (†) i hög grad skrävlande, synnerligen skrytsam. Möller 1: 322 (1755). —
(I 3 a φ β') -PRATA. (vard.) prata vitt o. brett l. utförligt l. (onödigt) omständligt; orera; stundom med tanke på att det sagda är tomt prat l. strunt l. nonsens; äv. med obj. (se b); äv.: prata skrävlande l. skroderande l. storordigt (jfr stor, adj. I 9 (f, g)); ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Dalin Arg. 1: 8 (1732, 1754). (Sv.) Stor-prata .. (eng.) To gasconade. Serenius 166 (1741). En storpratande Dentist .. inkommer, och vil med våld rycka ut en tand på Grefven. Kellgren (SVS) 5: 310 (1790). ”Ottar”, skrek han, ”stadna din färd, så framt du är en man och icke blott en storpratande gäck.” Lönnberg Ragnf. 178 (1873). På många orter bragtes .. republiken (Frankrike) i misskredit af odugliga, storpratande styresmän, hvilka intet dugligt gjorde för försvaret. Wieselgren Bild. 514 (1883, 1889). Dessa storpratande hjältar för dagen, som endast hafva humbug och hopens skrän att tacka för sin inbillade storhet. Vesterlund Lappm. 75 (1903). Mitt på golvet står Blondie med händerna på höfterna och storpratar. Östlund Cheyney BeskPill. 47 (1959). särsk.
a) (†) i oeg. anv., om recension: mångordig o. omständlig (o. präglad av tomt prat). Svedelius Lif 409 (1887).
b) (mera tillf.) med obj.: prata vitt o. brett osv. om (ngn l. ngt). Vid kaffebordet storpratades det hembiträden och småbarn. Östergren (1947). —
(I 3 b δ, 9) -PRATARE. [jfr -prata] (vard.) pratmakare; storskrävlare, storskrytare; jfr -språkare, -spräkare. En stor-pratare .. tycker at ingen är så klok som han. Sahlstedt Hoffart. 120 (1720). Storpratare .. (dvs.) En, som pratar mycket. Dalin (1854). Storprataren slår borta ihjäl lejon och springer hemma för en råtta. Ström SvenskOrdspr. 168 (1926). —
(I 3 a, 9) -PRATERI. [jfr -prata] (†) = -prat; jfr -språkeri, -spräkeri. FörtidStud. 13 (1777). Wadman Saml. 1: 158 (1830). —
(I 3 b δ, 9) -PRATERSKA. [jfr -prata o. -pratare] (vard.) jfr -pratare, -språkerska. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(I 3 a φ δ') -PRATIG. (vard.) som talar vitt o. brett l. gärna o. mycket omständligt o. d.; som för ett skrytsamt l. storordigt tal, som är stor i orden; äv. i utvidgad anv., med sakligt huvudord: som kännetecknas av l. vittnar om l. präglas av vidlyftighet l. omständlighet l. skryt l. skrävel l. som är kännetecknande för person som för ett skrytsamt l. storordigt tal; jfr -låtig, -talig 1. Sahlstedt Hoffart. 116 (1720; om förslag o. anslag). Lagerbring 1Hist. 1: 224 (1769; om smicker). (G. M. Armfelt är) lättsinnig, indiskret, storpratig. Rosenstein (1788) i 3SAH LII. 2: 361. Adlersparres storpratiga, meningslösa skryt. Cygnæus 1: 244 (1852). Det synes nästan som om de storpratiga ryssvännerna börja draga öronen åt sig. ÖgCorr. 1854, nr 71, s. 2. —
(I 1 b) -PRICKIG. som (l. vars yta) är försedd med l. täckt av stora prickar. Eneroth Pom. 2: 169 (1866; om årsskott på träd). Ett storprickigt tyg. IllSvOrdb. (1955). —
(I 5 c) -PRIOR. [jfr fr. grand prieur] (om ä. utländska förh.) inom vissa (andliga) ordenssamfund: (titel för) person med hög rang; äv. om rangen. (I likhet med andra ordnar) hafwa Maltheser-Riddarena åtskilliga Commenderier i Portugal och (vidare) en Stor-Prior i Crato, som af Konungen nämnes. Eberhardt AllmH 4: 211 (1781). Fältmarskalken Colloredo kommer, som Stor-Prior af Maltheser-Orden, at här (vid kejsarkröningen i Prag) föra mycken stat. PT 1791, nr 72, s. 2. Bergklint Sam. 2: 43 (1802; om rangen). 3NF 1: 1001 (1923). —
-PRODUCENT.
1) till I 3 b δ; jfr producent 2 a. Storproducenterna av konstsilke i Europa äro: Tyskland .. Storbritannien och Irland .. Italien .. och Frankrike. SvGeogrÅb. 1932, s. 157. Indalsälven är storproducent av vattenkraft. TurÅ 1977, s. 25 (text till bild).
(I 3 a) -PRODUKTION. omfattande produktion, produktion i stor skala. EkonS 1: 270 (1893; i fråga om guld). —
(I 3 b γ, 6) -PROMOTOR. sport. om framstående o. känd promotor (se d. o. 3) som arrangerar stora professionella idrottstävlingar (särsk. boxningstävlingar). Edvin Ahlqvist, Göteborgs nye storpromotor. IdrBl. 1935, nr 7, s. 3. —
(I 1 c β, 5 c) -PROST. (förr) om den prost som ensam förestod det kontrakt (se kontrakt, sbst. I) som utgjordes av Jämtl. o. Härjed. tillsammans. (A. v. Drake) härstammande af en berömlig ock ärbar Familia, hvaraf åtskilliga vackra Män, både före, under ock efter Reformations-tiden varit Superintendenter eller Storprobstar öfver Jämteland ock Herje-ådalen. Faggot ÅmVetA 1744, s. 13. —
(I 4 a ν) -PRÅLANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) som i hög grad uppträder skrytsamt l. stoltserande o. d. Högmodige och storprålande Purpurjunkare. Lundberg Paulson Erasmus 177 (1728). —
(I 3 b δ, 4 b) -PRÅLARE. (†) storskrävlare, storskrytare; äv. om person som i hög grad älskar prål l. prakt o. d. En Kiämpes Ähra är, att häria, döda alt; / .. Stor prålarns, i hwar gård om sine slagzmåhl skryta. ÖB 45 (1712). Scherping Cober 2: 424 (1737). —
(I 4 a) -PRÅLERI. (†) stor skrytsamhet, stort skryt, stort skrävel. Nordberg C12 1: 358 (1740). Därs. 2: 549. —
(I 4 a ν) -PRÅLIG. (numera bl. mera tillf.) i hög grad skrytsam l. prålig. Carolus Duodecimus Napoleon Socrates Sandström .. är .. de storpråliga namnen till trots en särdeles hygglig .. yngling. AnderssonBrevväxl. 2: 194 (1855). —
(I 4 a ν) -PRÄKTIG. (numera bl. mera tillf.) i hög grad l. synnerligen präktig. Tranér HomIl. 368 (1819). Carlén Skuggsp. 1: 216 (1861, 1865). —
(I 5 c) -PRÄST. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om förnäm l. överordnad prästman; särsk. dels om biskop, dels om sockenprost. En besynnerlig mortalitet har denna tiden angripit Rikets stor-Prester: 5 Biskopar .. inom så kort tid bortgångne. Porthan BrSamt. 1: 289 (1803). Vid .. (Vanumbornas) dansgillen var djävulen med i leken, och alla onda andar krälade som ormar i stugorna. Inte ens storprästen, som var lärd i Wittenberg, kunde driva bort dem. Koch Timmerd. 46 (1913). —
(I 1 a δ) -PUMPSNUT. (†) om insekten Bombylius major Lin. (som har en sugsnabel som är längre än kroppen), stora svävflugan. PhysSH 296 (1786). —
(I 1 b κ) -PUNGAD, p. adj. som har l. är försedd med stor pung (se d. o. 6 b). Broman Glys. 3: 177 (c. 1730; om tjur). —
(I 4 a ν) -PUSTOT. [senare leden avledd av pusta, v.] (†) som (på grund av sjukdom l. ansträngning o. d.) andas mycket pustande (se pusta, v. I 3); anträffat bl. substantiverat. Man håller så före, at the .. storpustotta (skola) wara froszachtige. Schroderus Comenius 284 (1639). —
(I 9 b) -PÅ. (†) i uttr. bli storpå, bli stor (se stor, adj. I 9 b) på det. Jo jo, Ni får bli lagom storpå hädanefter. Björn Fanfan 53 (1786). —
(I 5 c) -PÅVE. förnäm o. mäktig påve (se påve, sbst.1 2 a). Många mongoler begiva sig årligen .. till den heliga staden (Lhasa) för att ägna storpåven, Dalai Lama, sin hyllning. Hedin Pol 1: 228 (1911). —
(I 4 a) -PÖSIGHET. (numera bl. mera tillf.) dryghet l. uppblåsthet l. högdragenhet o. d. HSH 17: 285 (1697). —
(I 5 c) -RABBIN. om (l. ss. titel för) förnäm rabbin. Storrabbinen av Irak .. avled i maj, 91 år gammal, och utsikterna ter sig synnerligen små att en efterträdare någonsin utses. SvD 29/11 1971, s. 7. —
(I 1 b β ε') -RACK. (†) eg.: stor ”rack” (se rack, sbst.1); i sg. best.: Karlavagnen (se karlavagn 1), Stora björnen. Wåra fäder bemärkt wisza stjernbilder .. (t. ex.) Storracken, nu (benämnd) Karlwagnen eller Stora Björnen. Ling Edd. 175 (1820). —
(I 1 b ν) -RAMS. [växten är störst av de svenska ramsarterna] bot. växten Polygonatum multiflorum (Lin.) All. Krok o. Almquist Fl. 1: 185 (1900). —
(I 3 b γ) -REDARE. redare (se redare, sbst.1 4) med omfattande affärsverksamhet. Den kände (åländske) storredaren, sjökapten Gustaf Eriksson, ägare av det största segelskeppsrederiet i världen. UNT 2/7 1932, s. 1. —
(I 3 a) -REGEMENTE. stort regemente; särsk. (förr) om vart o. ett av de 6 regementen som kom till stånd 1616—1619 i samband med en militäradministrativ indelning av landet. (Närkes o. Värmlands regemente) uppkom 1623 vid delningen af det storregemente, som varit uppsatt i hertig Karls (sedan Karl IX:s) hertigdöme. 2NF 20: 336 (1913). 1618 (blev P. Ruthven) öfverste, sannolikt för en del af småländska storregementet under H. Wrangel. Därs. 23: 1275 (1916). En sammanslagning av landets nuvarande 45 arméregementen till sex storregementen på strategiskt lämpliga platser på landsbygden .. diskuterar docent Lars Werin .. i en studie av försvarets samhällsekonomiska kostnader. ÖgCorr. 17/3 1967, s. 10. —
(I 4 a ν) -REGNA. (i sht i vissa trakter) hällregna, ösregna. VDAkt. 1705, nr 115. Det hade storregnat i tre dar, och alla gångstigar voro bäckar. Östergren (1947). —
(I 3 a) -RENGÖRING~020. omfattande l. grundlig rengöring (se rengöra 3 slutet); särsk. om sådan rengöring (t. ex. till jul l. på våren) med tvättning av golv, tak o. väggar, luftning o. dammsugning av möbler o. kläder o. d. Roos Helgsm. 1: 225 (1896). Vid storrengöringen höst och vår vändes upp och ned på allt i hela huset. Östergren (1947). —
(I 3 a) -REPORTAGE. stort uppslaget reportage, reportage med omfattande text- o. bildmaterial. Bjurman 3Statsm. 127 (1935). —
(I 3 b δ, 4 b) -RESENÄR. om person som reser l. rest mycket (o. långt). SvD(A) 1958, nr 353, s. 9. —
(I 1 b) -REVE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vävn. om stor reve. Storrefve .. (dvs.) en stor cylinder, på hvilken ränningen (varpen) upplindas. 4GbgVSH V. 4: 61 (1903). —
(I 4 b) -RIDARE. (†) om person som har för vana att rida snabbt o. häftigt. (T.) Sprenger .. (sv.) en stor-ridare. Lind 1: 1449 (1749). —
(I 4 a ν) -RIK. (i sht i vissa trakter l. ålderdomligt) mycket rik. Heidenstam Folkung. 1: 49 (1905). —
(I 1 b, 3 a (o. 5)) -RIKE. stort (o. mäktigt) rike. Svensén Jord. 174 (1885). Det karolingiska storrikets upplösning. Landberg Krig 22 (1958). —
(I 1 b) -ROCK, sbst.1 (i sht förr) spinnrock som i stället för trampanordning har ett mycket stort hjul försett med handvev, långrock (se lång-rock, sbst.1). Nästa steg i utvecklingen var sländans kombinerande med ett draghjul, som vevas för hand .., varigenom den så kallade ”storrocken” .. eller ”långrocken” uppstår, som i Europa träffas redan under 1300-talet. Fatab. 1924, s. 161. 2SvUppslB (1955). —
(I 1 b) -ROCK, sbst.2 (†) = lång-rock, sbst.2 Både blått och grått wästgöthawallmar brukas .. til kappråckar, som .. (invånarna i Skogs socken) kalla storråckar. SockenbeskrHäls. 25 (1790). —
(I 3 a) -ROND.
1) om omfattande läkarrond med många läkare, sköterskor o. läkarkandidater. Jersild BabH 109 (1978).
2) (tillf.) om omgång (se d. o. I 10 d) av tävling där samtliga tävlande lag deltager. Fjolårets bägge cupfinalister ha försvunnit ur cupturneringen. Manchester City stack redan i första storronden. IdrBl. 1/2 1935, s. 9. —
(I 4 a ζ, b) -ROPARE. (†) om högljudd l. ivrig förkunnare. Ung-Presten .. war wäl en stor-ropare i kyrkon, men lättinger hema i huset, ty at se hwad drängarne arbetade, thet tyckte han för gement wara. Broman Glys. 3: 829 (1747). —
(I 1 b ν) -ROS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om växten Papaver somniferum Lin., opievallmo (med stor rödaktig blomma). ASFFlF XL. 4: 24 (1915; från Åland). —
(I 1 b) -ROSIG. särsk.
1) motsv. ros, sbst.1 1: som har l. präglas av stora rosor; särsk. bildl. Däremot har Atterbom verkligen lemnat en del andra småsaker .. hvilka synas mig förtjena kritikens gunst i långt högre grad, än ”Blommorna”, ehuru de för dessas storrosiga prakt nästan blifvit förbisedda af de fleste. Sturzen-Becker 1: 16 (1861).
2) motsv. ros, sbst.1 2 c, o. rosig, adj.1 2, om (mönster på) tyg l. plagg l. porslin o. d.: försedd med (mönster bestående av) stora rosor l. om rosor påminnande figurer, storblommig. Weste (1807). Konjaken till höger i skåpet .. och de stor-rosiga glasen. Carlén Köpm. 1: 80 (1860).
3) motsv. ros, sbst.1 5, o. rosig, adj.1 4: som l. vars yta har l. kännetecknas av ngt (som till färg l. utseende) påminner om stora rosor. I tvättfatet som hon satte fram avslöjades handen, blodet blandade sig med vattnet som blev storrosigt. Martinson Nässl. 223 (1935). Mornarna lyste storrosiga och röda. Lo-Johansson Kungsg. 472 (1935).
(I 1 b) -RUM.
1) (utom i 1 slutet numera i sht i vissa trakter) stort rum (se rum, sbst.3 9); jfr -stuga 2. Agrell Maroco 2: 48 (1796, 1807). Gårdens västersida (hade) satt sig och grävt ner sig en bit i marken, så att det ville mögla och bli fuktsvamp efter golvlisten i storrummet. Sjödin StHjärt. 14 (1911). särsk. (fullt br.) på större arbetsplats: större rum, stundom avdelat med skärmar o. d., med plats för många personer; ofta liktydigt med: kontorslandskap. SvD(A) 1966, nr 227, s. 5. I Skandiakvarteret vid Sveavägen arbetar nu 1 400 personer varav 850 sitter i storrum. Därs. 11/7 1968, s. 16. Skolan är byggd med ämnesrum, grupprum och storrum. Skolvärld. 1972, nr 13, s. 10.
2) om det största lastrummet på ä. typ av fartyg; jfr rum, sbst.3 10. FörrådsLådor, Axlar ock Rullar läggas till hands utj storrummet. ExFlott. § 4 (c. 1740). SohlmanSjölex. (1955).
3) [efter t. grossraum] polit. om stort, geografiskt sammanhängande område; särsk. om sådant område (land o. d.) som utgör ett lands (l. en grupp sammanslutna länders gemensamma) intressesfär; livsrum; äv. bildl.; jfr rum, sbst.3 2, 4. Engelska kanalen är .. intet antropogeografiskt rum, utan en förbindelseled, en av de märkligaste mellan tvenne politiska storrum på jorden. Numelin PolGeogr. 126 (1927). GHT 1942, nr 278, s. 11 (om Europa). Inom .. (de allierade västmakternas) ”storrum” ligga .. oljekällor med en förkrigsproduktion på c:a 230 milj. ton. Ymer 1945, s. 46.
-politik. polit. till -rum 3. Ekonomiskt och finansiellt äro både Holland och Belgien utplundrade — offer för den tyska storrumspolitiken. SvD(B) 1944, nr 209, s. 4. —
(I 1 b) -RUMMAD, p. adj. (vard.) som upptar l. behöver stort utrymme; särsk. närmande sig bet.: stor, omfångsrik. Hon (var) så storrummad, att han nära nog kunde bli utträngd ur kojan. VestmFmÅ 1: 60 (1874). (Kojan) skulle gälla för sex man, men kröp tre in så vart det fan så stint, en fick sitta som ogallrade morötter. .. — Ni är för storrummade, småskrattar Öman. Parling Motorsåg. 212 (1950). —
(I 1 b) -RUMMIG. (vard.) som breder ut sig över l. behöver ett stort utrymme. De går så, när en blir för storrummig å för bred i käftin, sade Mats. Väring Vint. 259 (1927; i fråga om på den lokala marknaden konkurrerande handelsmän). —
1) om tyg, mönster o. d. (jfr ruta, sbst.2 1 c); äv. i överförd anv., om person: iförd storrutiga kläder. DA 1808, nr 42, s. 4 (om näsduk). MorgP 1897, nr 114, s. 1 (om engelsmän).
Avledn.: storrutighet, r. l. f. till -rutig 1 o. 2; särsk. till -rutig 1. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(I 1 b) -RYGGOT. (†) som består av stora ryggar (se rygg 3 l). Linc. Bb 5 a (1640). Serenius Bbb 3 b (1734). —
(I 3 b δ, 4 a, b) -RYMMARE. om person som rymmer ofta (från fängelse o. d.). Martinson VägUt 299 (1936; om barn som rymt från barnhem). LD 1958, nr 167, s. 11. —
(I 1 b) -RYMNING. bergv. stor rymning (se rymning, sbst.2 1 a slutet). I Swerige äro Ametister fundne wid Danmora grufwor, uti stor-rymningen. Fischerström 1: 93 (1779). SvIndustri 14 (1935; text till bild). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -RYSK. [till landsnamnet STORRYSSLAND, om den mellersta o. största delen av det europeiska Ryssland (som väsentligen bebos av storryssar) l. till -ryss] som finns l. kommer från Storryssland l. som har avseende på l. är (l. anses l. har ansetts vara) typisk för Storryssland l. storryssarna; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker ryssarnas huvudspråk; motsatt: lillrysk (ukrainsk), vitrysk. Den ryska folkstammen sönderfaller i trenne skarpt åtskilda grenar: den storryska, den lillryska och den hvitryska. Hjärne Östanifrån 52 (1879, 1905). Landsm. 1: 493 (1880; om dialektordbok). Lindquist RysslSång. 1: Förord 2 (1904; om skalder). —
-RYSKA. [avledn. av -rysk med anslutning till ryska, sbst.1] språkv. om det slaviska språk som talas av storryssarna o. är officiellt språk i Sovjetunionen, ryska språket. Hjärne Östanifrån 80 (1879, 1905). Ryska språket, eller mera egentligt storryskan, är officiellt språk i Sovjetunionen. Gunnarsson o. Jacobsson RyGr. 5 (1950). —
(I 1 b (δ, ε o.) η β') -RYSS, sbst.1 manlig individ som har storryska som modersmål o. som tillhör den gren av det ryska folket som till största delen är bosatt på ett område som ungefärligen begränsas av Ishavet i norr, norra Uralbergen — Volga i öster o. en linje från nedre Don till Peipus i söder o. sydväst; i pl. äv. utan avseende på kön; motsatt: lillryss (ukrainare), vitryss. Retzius FinKran. 154 (1878). Lillryssarne .. skilja sig språkligt från storryssarne .. åtminstone lika mycket som danskar från svenskar. Kjellén Stormakt. 2: 150 (1905). —
(I 1 b σ) -RYSS, sbst.2 (förr) om kolryss utgörande 2 läster (dvs. 40 tunnor); motsatt: kolryss av den vanliga(re) typen, utgörande 1 läst (20 tunnor). ÅgerupArk. 1743. —
(I 1 b) -RYSSJA, äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -RYSSA. fisk. = finn-ryssja. Smitt SkandFisk. 859 (1895). Storryssja (finnryssja) är en mycket stor förgårdsryssja .. Storryssjan har inkommit till Sverige fr. Finland under sista hälften av 1800-t. SvFiskelex. (1955).
(I 1 b β ζ', φ) -RÅ. (stor- 1689 osv. store- 1775) [jfr t. grossrahe] sjöt. understa rån (se rå, sbst.2 2) på stormasten, vid vilken storseglet är fäst. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 29. SvFl. 1941, s. 176.
Ssgr (sjöt.): storrå-gast. gast med främsta uppgift att tjänstgöra vid lossgöring, beslagning o. skötsel i övrigt av ett storsegel. Wrangel SvFlBok 383 (1898).
(I 4 a ν) -RÅDA, oböjl. adj. [efter fvn. stórráða, f. sg. best. av stórráðr, storrådig; senare leden är avledn. av råd, sbst.3] storrådig; numera bl. ss. tillnamn till Sigrid, en nordisk sagodrottning. (Sv.) Stor-råda, (lat.) qvi vasta consilia captat. Spegel 368 (1712). Storråda .. betyder Högsint, Äregirig, Högmodig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Erik (Segersäll) var gift med Sigrid kallad den storråda — d. v. s. en som tänkte stort. Hildebrand Hedn. 142 (1872). Namnet Storråda uppges Sigrid ha fått på grund af sitt yttrande vid ett tillfälle, då hon innebrände Harald Grenske, att hon ville vänja småkonungar af med att fria till sig. 2NF 25: 449 (1916). —
(I 4 a ν) -RÅDANDE, p. adj. (numera bl. arkaiserande) i hög grad l. mycket mäktig o. myndig, som har stor makt o. myndighet; jfr råda, v.1 7. Verelius 245 (1681). Tolf storrådande män med konungamakt öfver folket / styra ju här i vårt land, och jag själf (Alkinoos) är den trettonde drotten. Lagerlöf HomOd. 94 (1908). —
(I 4 a ν) -RÅDIG. (numera bl. arkaiserande) synnerligen rådig; övergående i bet.: som fattar viktiga beslut o. avgöranden l. som gör upp (o. verkställer) stora planer o. d.; mångförslagen; äv. övergående i bet.: stolt l. högmodig o. d.; jfr -råda. Dalin Vitt. 3: 239 (c. 1735). (Oden) war mycket storrådig, tiltagsen och tapper. Dens. Hist. 1: 107 (1747). De gamla isländska sagorna förete mellanåt skildringar af storrådiga och högmodiga qvinnor, hvilkas högsta lust det är att tända slägtstrider. VL 1895, nr 136, s. 3. —
(I 4 a) -RÅDIGHET~002, äv. ~200. [jfr -rådig] (numera bl. arkaiserande) stor beslutsamhet l. myndighet l. befallande l. högmodigt sätt o. d.; jfr rådighet 1. Hon (dvs. världen) hatar snille, dygd och wett; / Men tycker om storrådighet. Salvius BrudGrafskr. 53 (1739, 1757). Hennes storrådighet .. (hade) injagat hos honom en sådan fruktan, at han aldrig hade hjerta til at hindra hennes företagande. AsiatB 2: 576 (1747). —
(I 1 b φ) -RÅTT. sjöt. om undermastens översta del som utgör fäste för eselhuvud. Frick o. Trolle 152 (1872). —
-samling. En ståtligare storrännaresamling har väl aldrig koncentrerats på sista (start-)numren. IdrBl. 25/2 1925, s. 1.
(I 1 a δ) -RÖDING. zool. om en i vissa sjöar levande större form av röding. Lilljeborg Fisk. 2: 599 (1888). DjurVärld 6: 91 (1962). —
(I 1 b φ) -RÖJEL, äv. (föga br.) -ROJEL, förr äv. -ROYAL. [jfr t. grossroyal] sjöt. litet råsegel ovanför storbram- l. storöverbramseglet på fullriggat handelsfartyg (i regel det högst belägna seglet på en råtacklad mast); jfr -bovenbram-segel, -överbram-segel. Klint (1906: storroyal). Engström Bläck 50 (1914).
(I 1 b φ) -RÖST, förr äv. -RUST l. -RÖSTE. (stor- 1730 osv. store- 1796) sjöt. till stormasten hörande röst (se röst, sbst.4). Stoor-Rustens Längd brukas gemenligen til Orlougz(fartyg) 3. säxtonde delar .. af Skieppetz Längd öfwer Stäfwen. Rajalin Skiepzb. 26 (1730). jfr babords-storröst. —
-SAK. stor sak; särsk.
2) (numera bl. tillf.) till I 6 d, 8, om stor l. framstående prestation l. stort l. framstående verk o. d. Björnståhl Resa 1: 209 (1771). Förutom Lusis rekord (i spjutkastning) bjöds publiken på andra storsaker både i hopp och löpningar. SmålP 7/7 1972, s. 12. —
(I 1 b β) -SAL. (i sht i vissa trakter) stor sal (se sal, sbst.2 2). Hwalström SpecPaid. 285 (1773). Festsal var storsalen i slottet, största salen i riket. Arnér Finnas 84 (1961). —
(I 1 b φ) -SALNING. (stor- 1775 osv. store- 1775) sjöt. salning anbragt på stormasten. Chapman Skeppsb. 117 (1775). Matrosen .. gick upp i storsalningen med bössan som var laddad med blixten. Martinson Kap 166 (1933). —
(I 3 b δ, 4 b) -SAMLARE. om person som samlar ngt i stor l. betydande omfattning. Fornv. 1934, s. 196. Det här föreliggande exemplaret (av Rudbecks Atlantica) ägdes på sin tid av storsamlaren, smålandsbonden Lars Månsson i Tranemåla. Johansson FörsvBoks. 120 (1943). —
(I 3 a) -SAMLING. konkret, om stor l. omfattande samling.
2) jfr samla 2 o. -möte. Sommarträff .. på Toftaholms Herrgårdspensionat .. Välkomna till en verklig storsamling! Motorför. 1955, nr 6, s. 38. —
(I 1 a) -SARV. (i sht i vissa trakter) stor sarv (se sarv, sbst.1). Hemberg JagtbDäggdj. 198 (1897). —
(I 3 a) -SCHLAGER. om mycket populär o. allmänt sjungen l. spelad schlager. Orkesterjourn. 1937, nr 2, s. 8. —
((I 1 b o.) I 3 a ε) -SEDEL. (stor) sedel (se d. o. 2) lydande på stort belopp (motsatt: småsedel). DN(A) 1930, nr 27, s. 6. Inflationen tvingar fram ny storsedel. Riksbanken planerar .. att utge en ny 10.000 kronorssedel. LD 1958, nr 21, s. 12 (i rubrik). —
(I 1 b β ζ', φ) -SEGEL. [jfr t. grosssegel] sjöt. benämning på det vanl. största av de segel ett segelfartyg l. en segeljakt för; särsk. dels, på råseglare: det nedersta råseglet på stormasten, dels, på snedseglare: gaffelseglet l. skönvalsseglet på stormasten; jfr -skönval o. skönval. BoupptSthm 1680, s. 48 a (1673). På en skonert kallas det akterska bomseglet: storsegel, och det främsta gaffelseglet: gaffelfock eller fock. Lavén Sjöv. 25 (1853). Storsegel .. är på skepp och briggar stormastens understa råsegel, på skonertar stormastens bomsegel, på yachter o. d. fartyg gaffelseglet och på båtar gaffel- eller sprisegel. Smith 370 (1918). Storsegel .. på en segelbåt kallas det segel som sättes på akterkant av stormast, även om det ej är det största seglet. SohlmanSjölex. (1955).
(I 4 a ι) -SEGER. om väldig l. förkrossande l. lysande seger o. d.; särsk. (sport.) motsv. seger, sbst.1 2. I nybyggarstugorna och Jannoks kåta firades (då man nedlagt en vargflock) storsegern vid ångande kaffepannor. SvJägarfT 1902, s. 182. ST(A) 20/6 1958, s. 13 (i fråga om fotboll). —
-SEGLARE.
2) till I 3 b δ, 4 b: person som seglar mycket o. ofta (o. långt); ofta med inbegrepp av skicklighet (jfr stor, adj. I 6). Tjurö hade .. varit en omtyckt tillflyktsort för stor- och långseglare. Hellström Storm 367 (1935). Storseglaren och idrottsmannen ”Sleven” Säfwenberg. TurÅ 1982, s. 109. —
(I 1 a δ) -SEJ. (numera föga br.) fisken Gadus virens Lin., gråsej. Snällp. 1848, nr 2, s. 2. KatalIndUtstSthm 1897, s. 288. —
(I 3 a ξ γ') -SEKEL. (om antika förh.) sekel omfattande etthundratio år. (År 43 f. Kr.) framträder nu .. i Rom idén om ett sekel af större längd än det vanliga, ett storsekel på 110 år. NordT 1896, s. 96. —
(I 5 c) -SEKRETERARE. om (l. ss. titel för) högt uppsatt ämbetsman inom vissa ordnar med uppgift att sköta sekreterarsysslan. Storsekreteraren i frimureriet öfverste löjtnanten vid gardet Tornerhjelm. Crusenstolpe Mor. 5: 309 (1843). PT 1909, nr 242 A, s. 2 (i frimurarorden). —
(I 5 c) -SENESCHALL, äv. -SENESKALK. (i skildring av ä. utländska förh.) om (l. ss. titel för) högt uppsatt ämbetsman; särsk. om (l. ss. titel för) rikets förnämste ämbetsman i Frankrike under tidig medeltid, som utom överinseendet över det kungliga hovet hade befälet över krigsmakten. Storseneschallen, med hvars ämbete länge högsta befälet öfver krigsmakten var förenadt, var vid större ceremonier förste uppassare vid den kungliga taffeln. Rydberg KultFörel. 6: 482 (1888). De förre innehafvarna af de här (i Frankrike) belägna stora kronlänen hade låtit öfvervaka förvaltningen i dessa genom egna storseneskalkar, som vid länens indragning bibehöllos, men då såsom kungliga. 2NF 25: 91 (1916). —
(I 1 b (δ, ε o.) η β') -SERB. (om ä. förh.) om serb som motsatte sig kroaternas o. slovenernas krav på viss särställning o. fullt lika berättigande med serberna inom den serbiska (jugoslaviska) staten; särsk. om medlem i den storserbiska rörelsen; i sht i pl. Steffen Krig 2: 344 (1915). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -SERBISK. som utgör l. tillhör l. avser en storserb l. storserberna; särsk. om rörelse som från 1914 framträdde i Serbien o. åsyftade alla av serber (jugoslaver) bebodda områdens förening med Serbien. Den storserbiska rörelsen och dennas mål, att från den österrikiska monarkien lösgöra vissa slaviska landsdelar. Steffen Krig 2: 266 (1915). NordT 1929, s. 306 (om patriotism). —
(I 8) -SERIE. särsk. sport. om den högsta serien (se serie k) i lagidrott. SocDem. 1931, nr 52, s. 8. I kvalet till storserien (i handboll) blev det .. två intressanta klubbar som tog steget upp. Idrottsboken 1979, s. 232.
(I 5 c) -SHERIFF. (om ä. utländska förh.) om (l. ss. titel för) hög ämbetsman. Marockanska Kejsaren tituleras nu för tiden Stor-Scherif eller Mohameds förnämsta efterträdare. AJourn. 1813, nr 10, s. 3. —
(I 3 a ε) -SIFFRIG. som utgör l. gäller höga siffror, mångsiffrig. Storsiffriga valutatransaktioner. Östergren (cit. fr. 1938). —
(I 1 b, (5 c,) 8) -SIGILLBEVARARE. [jfr t. grosssiegelbewahrer] (numera nästan bl. om ä. utländska förh.) om (l. ss. titel för) högt uppsatt ämbetsman som bl. a. har till uppgift att handha o. vårda ett storsigill; förr äv. i utvidgad anv., om (l. ss. hederstitel för) hög ämbetsman i ordensgille; i fråga om moderna förh. särsk. dels om engelsk lordkansler, dels om fransk justitieminister. FoU 17: 279 (i handl. fr. 1786; i ett ordensgille). I det medeltida Frankrike fanns en storsigillbevarare, garde des sceaux .. som, då kanslersämbetet 1227 lämnades obesatt för omkr. 100 år, trädde i spetsen för kansliet. 3NF 8: 395 (1928). Francis Bacon, den engelske renässansfilosofen, var en mäkta förnäm lord, storsigillbevarare hos Jakob I och lordkansler av England. Grimberg VärldH 10: 7 (1941). särsk. bildl., = sigill-bevarare a. (V. Rydberg) var den segrande kulturpersonligheten nummer ett i landet, en det heliga diktarkallets storsigillbevarare. Lagercrantz Strindberg 159 (1979). —
(I 1 a δ) -SIK. om storvuxen art av siksläktet; särsk. dels om siken Coreogonus lavaretus Lin., vanlig sik, dels (i vissa trakter) om C. muraena J. G. Schneider, lövsik, dels om siken C. oxyrhynchus Lin., näbbsik; ofta koll. Linné Fauna nr 312 (1746). Storsik, Sik, Salmo Lavaretus desz kjött anses för en skön spis antingen fisken ätes färsk eller insaltad. Rothof 495 (1762). Storsik .. Fisken Salmo Lavaretus .. Brukas ofta kollektift ävensom Sik. Weste FörslSAOB (c. 1817). Nilsson Fauna 4: 453 (1853; om C. oxyrhynchus Lin.). Lilljeborg Fisk. 2: 754 (1888; om C. muraena J. G. Schneider). Därs. 760 (om C. lavaretus Lin.). Storsik, lokal benämning, spridd över hela landet, på storvuxen sik. SvFiskelex. (1955). —
(I 1 b ν) -SILESHÅR~002, äv. ~200. [växten är störst av de svenska arterna] bot. växten Drosera anglica Huds. Ekbohrn 1: 377 (1936). —
(I 1 a) -SILL. om stort exemplar av den vanliga sillen (se sill, sbst.2 1); särsk. o. numera företrädesvis om sill på c. 27—32 cm (jfr sam-sill); motsatt: småsill; äv. (i vissa trakter): sill (motsatt: strömming); ofta koll. 78 st(ycken) Storsillar. BoupptVäxjö 1838. Blanklångor, Rotskär och Gråsej, samt Storsill, ankommen från Bergen i dessa dagar. Snällp. 1848, nr 30, s. 4. Man skiljer mellan vårsill, som leker på sydvästra kusten i början af året, småsill, som är omogen och fet samt föres upp utefter kusten med hafsströmmarna, samt storsill, som är könsmogen, mager och på färd mot söder. Ymer 1917, s. 262. Vid 4—6 års ålder (27—31 cm) övergivas fetsillstimmen, och sillen drager sig söderut och övergår till storsill, alltså ännu ej .. lekmogen sill. Rosén o. Molander Havsfisk. 23 (1923). Östergren Ant. (cit. fr. 1933; om sill; i Sydsv.). Storsill .. (dvs.) om stora exemplar av den vanliga sillen. Dens. (1947). särsk. (tillf., skämts.) i utvidgad anv., om val. Högberg Storf. 178 (1915).
1) till I 7, = -sint 1. Hans Järta .. har .. en storsinnad och ädel själ. TegnérPpr 305 (1830). Det finnes deszutom hos .. (författaren) en storsinnad siareblick, ett äkta konstnärsinne, som med ej mindre djuphet än klarhet intränger i menniskohjertats innersta gömmor. SvLittFT 1835, sp. 738. En storsinnad el. storsint handling. SvHandordb. (1966).
2) (numera mindre br.) till I 9, = -sint 2; jfr -modig 2. Her Iwar Axelson hade Gotland inne, och ther til så mong slott och län .. Therföre begynte han bliffua fast stoorsinnat, så at han .. giorde huadh honom tektes. OPetri Kr. 279 (c. 1540). Effter man allestedes effter Gudz nådh kan bekomma sin födho, wardher tienestefolck nu så stoorsinnet, att huusbonden och maathmodher mosthe fÿra them æn tuerth om. LPetri Œc. 67 (1559). Schulthess (1885; med hänvisning till högmodig).
3) (numera föga br.) = -sint 3; jfr -modig 3; äv. substantiverat. Swenska män .. äro .. stoorsinnade och dristoge, och wilia icke warda forachtade. OPetri Kr. 92 (c. 1540). I alla tider har hafvet erbjudit äfventyr, väl ofta farliga, men icke dess mindre lockande för den djerfve och storsinnade. Gyllengranat SvSjökr. 1: 7 (1840). —
(I 7) -SINNE. upphöjt l. ädelt sinne- (lag), högsinthet; generositet l. överseende o. d. Allt storsinne är ett sträfvande upp till något som ligger öfver oss. Törneros (SVS) 4: 20 (1823). Bonden med sina små vyer och sin snålhet spelar (i soldatvisan) en slät rol gentemot soldatens storsinne och ädelmod. Quennerstedt IndSold. 51 (1887). Jag sökte i minnet efter exempel hos historikerna som skulle visa att storsinne och mildhet vid maktens utövning ansetts vara högre konst än hårdhet. Strömholm Fält. 265 (1977). —
1) till I 7, = -sint 1; äv. substantiverat. Thorild (SVS) 3: 426 (c. 1790). Franzén Minnest. 1: 308 (1820; om vishet). Då, efter den förlorade slagtningen (vid Svensksund 1789) Ehrensvärd för sin Konung framträdde med dessa Lakoniska ord: ”Ers Majestät har ej mer någon skärgårdsflotta”, blef Konungens svar derpå det storsinniga, att han prydde hans bröst med Svärdsordens Stora kors. Därs. 3: 168 (1833). Genom sin duglighet .. hade .. (O. Rudbeck d. ä.) bibehållit denne vittre och storsinnige Mæcenats (dvs. M. G. DelaGardie) ynnest. BL 12: 322 (1846). Tag en bok och läs högt för mig .. Välj något storsinnigt vackert. Heidenstam Tank. 121 (1899).
2) till I 9, = -sint 2. Brahe Kr. 6 (c. 1585). Än tå .. (Petrus) aff öffuerste Prestens Tienare tiltalat wardt, bleff han thes tråtzigare och storsinnigare. PPGothus Und. O 7 b (1590). Magnus lät röja ett storsinnigt, våldsamt, enrådigt lynne. Strinnholm Hist. 3: 95 (1848).
Avledn. (†): storsinnighet, r. l. f.
1) till -sinnig 1: storsinne, storsinthet (se d. o. 1). Denna Fäderneslandets Kärlek, denna Stor-sinnighet, hvaröfver alle Medborgare nu äro i en förtjusning. Thorild (SVS) 3: 300 (1786). Återstoden af den fordna aristokratiska storsinnigheten hade en icke alldeles ovärdig repräsentant i Arvid Horn. Atterbom Siare 2: 279 (1843). Därs. VI. 2: 120 (1855).
2) till -sint 2, = -sinthet 2. Svart G1 155 (1561). Den unge Olof (Haraldsson) .. visade redan som barn mycken storsinnighet, och ville öfverträffa alla andra i lekar och idrotter. Gyllengranat SvSjökr. 1: 58 (1840). —
1) till I 7, om person med tanke på sinnelag l. karaktär o. d.: högsint l. upphöjd l. ädel(modig) l. sublim l. storslagen; icke småskuren l. småaktig, generös l. överseende o. d.; äv. om ngt sakligt: som vittnar om l. kännetecknas av högsinthet osv.; jfr -sinnad 1, -sinnig 1. Dähnert (1784). Det var en tid det bodde uti Norden / En storsint ätt, beredd för frid som krig. Geijer Skald. 1 (1835). Böttiger i 2SAH 39: 199 (1864; om handlingar). Abraham (var) den förste att storsint erkänna det pinsamma i min (dvs. den tvivlande konfirmanden) situation. Hellström Malmros 120 (1931).
2) till I 9: högdragen l. högfärdig l. viktig; högmodig l. övermodig o. d.; jfr -sinnad 2, -sinnig 2. Biwdh them som rijke äro j thenna werld, at the icke äro stoorsinte. 1Tim. 6: 17 (Bib. 1541; NT 1981: högmodiga). När presterna äro storsinte, högferdige och herskande, tå går thet icke wel til i landet. Swedberg Schibb. 44 (1716). De Nordiske Anförare woro storsinte öfver alle de segrar de tilförne wunnit. Dalin Hist. 1: 525 (1747). Om ock lorten stod under öronen på .. (bonden), så är han dock så storsint och lat, at med höflighet ingen gerna kan komma i bås med honom. UpplFmT 8: Bil. 1, s. 23 (1748). I medgång var .. (Valdemar Birgersson) högmodig och storsint. Botin Utk. 264 (1761). Sigrid (Storråda) war så högfärdig och storsinnt, att Erik (Segersäll) ej kunde trifwas med henne. Fryxell Ber. 1: 92 (1823).
3) (†) till I 10, = -modig 3. Effter the voro mächtige och thertillmedh stoorsinte på bådha sijdor, ville ingen parten för androm vijka. LPetri Kr. 35 (1559). Thesse Göther haffua warit aff naturen stoorsinte och diärfwe. Tempeus Messenius 85 (1612).
Avledn.: storsinthet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storsint.
1) till -sint 1: högsinthet l. upphöjdhet l. ädelmod; generositet; jfr -sinnighet 1. Dähnert (1784). (Chefredaktören) vädjade till .. (personalen) i namn av deras storsinthet .. att överge detta trubbiga, segt förföljande hat mot en man, som dock en gång vågat livet för en sak. Siwertz JoDr. 397 (1928). (Min fars) stränghet avtrubbades .. (på äldre dagar) betydligt, och då vi råkade i svårigheter och anförtrodde oss till honom, var han hjälpsamheten och storsintheten själv. De Geer Bergsl. 17 (1951).
2) till -sint 2: högdragenhet l. högfärd; högmod l. övermod o. d.; jfr -sinnighet 2. Them, som aff sielffkraffd Stoorsintheet haffwa hungrat effter, at bliffwa beprijsade. Phrygius Föret. 5 (1620). Schulthess (1885; med hänv. till högmod). —
(I 1 b, 3 a) -SJUKHUS~02 l. ~20. om stort sjukhus med många kliniker o. vårdplatser. SvLäkT 1935, s. 1001. —
(I 4 a ζ, ν) -SJUNGANDE, p. adj. som sjunger högt l. för full hals o. d. Tavaststjerna Barnd. 13 (1886). —
(I 1 b ζ) -SJÖ. stor sjö.
3) om insjö l. hav ss. motsats till land (se d. o. 6); förr särsk. om världshavet; jfr sjö, sbst. 3. Storsiön är den stora samling af vatn, som betäcker åtminstone 2/3 af Jordklotet, och som mästadelen är mycket uprörd af Ebb och Flod, Väder och andra orsaker, samt är ganska djup. Duræus Naturk. 176 (1759). Viken låg bakom honom, och storsjön mötte med ännu hårdare vågstötar. Moberg Rosell 333 (1932).
5) jfr sjö, sbst. 6. Nordforss (1805). Vi få strypa på gasen för varje storsjö och ta ändå in massor av vatten. Barthel Atl. 129 (1931).
Ssgr: storsjö-båt. fisk. till -sjö 2: båt avsedd för färd på hav; särsk. om en (i sht förr) på Sveriges västkust till bankfiske använd båttyp med stor- o. gäckmast o. klyvarbom. PT 1892, nr 66, s. 3. Bankfiskebåten eller ”storsjöbåten” .. på vår västkust .. hade .. två master och klyvarbom samt en liten gäckbom akterut. Hägg Segel 98 (1935).
-fart. till -sjö 1—3: samfärdsel l. trafik med fartyg l. farkost på insjö(ar) l. hav l. (i utvidgad anv.) på vattendrag l. kanal(er); jfr fart 2. GHT 1896, nr 261 B, s. 2. Att den holländska kammaren enhälligt antagit ett förslag om anläggande av en kanal Amsterdam-Rhen för storsjöfart. UNT 28/3 1931, s. 5.
-fiske. fisk. till -sjö 2: havsfiske; särsk. om det fiske som i maj—juli bedrivs av svenska yrkesfiskare med (i sht förr) storbacka på bankarna utmed norska rännan i Nordsjön o. i trakten av Shetland; jfr -backefiske. Hygiea 1857, s. 229 (i handl. fr. 1856). Länge dröjde det ej heller, förrän nyengländarna började taga del i storsjöfisket: i torskfisket vid Newfoundland och valfisket i Norra Ishavet. Almquist VärldH 9: 246 (1934).
-fiske-plats. till -sjö 2. 1881 fiskade den första (svenska) båten vid Shetland, som numera är den förnämsta storsjöfiskeplatsen. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 150 (1923).
-vapen. (förr) till -sjö 2, om försvarsgren med uppgift att försvara en stats territorialvatten. Riksdagen debatterade 1870 ett omgörande af Platens verk som sjöminister, flottans delning i skärgårds- och storsjövapen. Wieselgren Bild. 539 (1884, 1889). —
(I 1 a) -SJÖ-ODJUR~02 l. ~20. jättestort, ormliknande odjur l. vidunder som antas leva i insjö l. hav (o. som är en synvilla l. ett fantasifoster); ofta om stora sjöormen (se sjö-orm 1); i sht i sg. best. Ute på vida hafvet får fantasien isynnerhet fria tyglar och skapar hafsormar och storsjöodjur ad libitum. Quennerstedt OMagnus 9 (1899). Blekebottnen rördes upp på långa sträckor (av ett skeppsbrott). Sedan den dagen gick det en tyst sägen i socknarna om ett storsjöodjur i Risela. TurÅ 1906, s. 222. BonnierLex. (1966; ss. benämning på stora sjöormen). jfr [till det jämtländska sjönamnet STORSJÖN, o. odjur (med viss anslutning till -sjö-odjur)]: Storsjöodjuret. Framställning af fakta och utredning. Olsson (1899; boktitel). Storsjöodjuret, vidunderligt fantasidjur (ofta rötmånadsföreteelse), som uppgetts iakttaget flera gånger i Storsjön i Jämtland, första gången 1643. SvFiskelex. (1955). —
(I 1 a δ) -SJÖPENNA~020. (†) koralldjuret Pennatula grandis Ehrenberg (som är betydligt större än sina släktingar). VetAH 1786, s. 282. —
(I 4 b) -SKALARE. (vard.) om person l. djur som i hög grad springer l. har förmåga att i hög grad springa fort; särsk. om älg. Forsslund Djur 7 (1900). Johansson RödaHuv. 1: 53 (1917). —
1) om karta l. bild o. d.: utförd i stor skala (se skala, sbst. 2). Lindqvist BakMoln. 189 (1911). I synnerhet storskaliga (flyg-)bilder röjer förekomsten av smärre, lagunlika vattensamlingar. SvGeogrÅb. 1961, s. 192.
2) som är av stort l. betydande omfång l. format; särsk. om (form för l. typ av) verksamhet o. d.: som försiggår l. utföres l. sker l. är tänkt o. d. i stor skala (se skala, sbst. 6). Norrskensförekomstens storskaliga fördelning över jorden. ForsknFramst. 1968, nr 6, s. 15. NTeknik 1973, nr 27, s. 8 (om kärnkraftverk). Den nuvarande miljöplaneringen är torftig, enformig och framför allt för storskalig med tanke på barnet. BarnNord. 43 (1979). I första hand kommer storskaliga rörelser i solytan att studeras i olika våglängdsområden. ForsknFramst. 1980, nr 1, s. 22.
Avledn. (till -skalig 1, 2): storskalighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storskalig. MotRiksd. 1977/78, nr 90, s. 15. —
(I 3 a) -SKALL. stort skall (se skall, sbst.3 5); särsk. (om ä. förh.) motsv. skall, sbst.3 5 a: skall vari ett flertal socknar deltog. Ett skall var, vare sig det gällde björn eller varg, antingen byskall eller sockenskall .. eller hjälpskall .. varvid man hjälpte en grannsocken, eller storskall, då ett flertal socknar deltogo. Levander DalBondek. 1: 6 (1943). Som en kvarleva från forna tiders storskall eller kungsskall på björn och älg har vi nu endast kvar drevjakten på älg. Jakten 153 (1951). —
(I 1 b κ) -SKALLIG. som har l. är försedd med stor skalle l. stort huvud. LfF 1867, s. 16 (om gråsäl). UpplFmT 7: 5 (1898; om spik). —
(I 1 b ν) -SKALLRA. (†) växten Rhinantus serotinus (Schönh.) Sch. & Th. (som är större än R. minor Lin.), höskallra. Alcenius FinlKärlv. 151 (1863). —
(I 1 b, 3 a) -SKANDINAVISM. strävan (l. rörelse som arbetar för) att (kulturellt, ekonomiskt o. politiskt) närma de skandinaviska länderna till varandra med en statsunion under gemensamt statsöverhuvud som yttersta mål; företrädesvis om sådan strävan l. rörelse (i sht i studentkretsar) omkr. mitten av 1800-talet. PedT 1904, s. 78. —
(I 1 a δ) -SKARV. zool. simfågeln Phalacrocorax carbo Lin.; särsk. om underarten P. carbo carbo Lin., äv. kallad egentliga storskarven, ålkråka. Dalin (1854). Nilsson Fauna II. 2: 517 (1858). DjurVärld 8: 273 (1960: egentliga). —
(I 5 c) -SKATTMÄSTARE~0200. högt uppsatt skattmästare hos en furste l. för en institution o. d.; särsk. (o. i fråga om nutida förh. bl.) om (l. ss. titel för) kassaförvaltare för en orden l. institution o. d., överskattmästare. Stor-Cancellern bekläder det förnämsta rumet bland Hofbetjenterne (i Potu). Näst honom följer .. Stor-Skattmästaren. Roman Holbg 82 (1746). Böttiger 6: 278 (1836; hos påven). NDA 1892, nr 146, s. 3 (för templarorden). Konungen (dvs. G. II A.) .. utnämnde .. (von Brandenstein) till sin ”storskattmästare i Tyskland”. NF 19: 1078 (1896).
(I 1 b) -SKEPP.
1) stort skepp; särsk. om drakskepp. Reenhielm OTryggv. 229 (1691). Än skymtar fram en skuta med rödfärgad klut, / än något ståtligt storskepp med bländhvita segel. Sturzen-Becker 3: 36 (1861). Enligt Snorre Sturlessons sagor hade Olaf Tryggvesson tre stora däckade skepp s. k. storskepp eller drakar. VFl. 1913, s. 71. SvFlH 1: 89 (1942).
2) (numera bl. tillf.) bildl., ss. nedsättande personbenämning, om stor o. grov kvinna; jfr skuta, sbst.2 3. Murenius AV 178 (1648). —
(I 1 b, 3 a) -SKIFT. (†) = storskifte II 1; särsk. i uttr. lägga (jord) i storskift, storskifta jord, dela (åkerfält) i storskift, storskifta åkerfält. Faggot LandtbrHind. 42 (1746). Byalagen låta vid ägodelningar lägga sin åkerjord i storskift. VetAH 1750, s. 316. Kommo det i bruk, at våra små-skift i åker och äng blefue förvandlade i stor-skift .. så skulle ock hemmansklyfningen kunna lätteligen gå för sig. Därs. 1755, s. 258. Åkerfälten .. böra .. delas i storskift .. i så måtto, at hwarje Gård i By, eller delägare af åker i Städerne, i stället för sine månge smale Tegar och spridde jordstycken, undfår sin åker å et ställe eller så få platser .. som lägenheten medgifwer. ResolFaggotMem. 28/3 1757, s. 2. Ssgr, se storskifte, ssgr. —
(I 1 b, 3 a) -SKIFTA.
1) (i fråga om förh. i Sv. på 1700- o. 1800-talen) kam. o. lantmät. omfördela (tidigare gm ägosplittring på ett stort antal lotter fördelad jordegendom) så att varje jordägare fick sin jordegendom uppdelad på ett fåtal stora lotter (för att gårdarna skulle få mera sammanhängande åkrar o. ängar o. därmed en mera rationell drift), lägga i storskifte, reglera gm storskifte, uppdela i storskiften; äv. med avs. på socken l. by l. hemman o. d. med tanken fäst på jorden; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. FörordnLandtm. 1766, § 24. Hörlén GSed. 71 (1802; i p. pf., om åkerstycke). SFS 1836, nr 32, s. 1 (med avs. på socknar). Topelius Lb. 2: 383 (1875; med avs. på jordegendom). Ofta storskiftades endast åker och äng, skogsmarken blef gemensam, och behöfde derföre icke affattas. Fennia VI. 1: 5 (1892). Byn (Burlöv) storskiftades 1777 med 12 skifteslotter till hvarje gård. LfF 1895, s. 12. Gruddbo 83 (1938; med avs. på ö, på 1840-talet). särsk. i utvidgad anv., med avs. på stat l. land o. d.: uppdela i ett fåtal stora stycken l. delar o. d.; i sht i p. pf. Storskiftadt ligger landet (Polen) emellan angränsande stater. Livijn 2: 274 (1834).
2) (numera bl. tillf.) i bildl. anv. av 1: fördela (ngt) så att var o. en av delägarna får ett fåtal stora sammanhängande andelar; äv. abs. Någon frågade .. (prinsen av Ligne) huru Europas diplomater slogo sig ut med att storskifta, sedan Napoleon ej mera fanns. Crusenstolpe CJ III. 2: 428 (1846). (G. af Wetterstedt) har ansetts såsom like bland Europas främste Statsmän, bland desse herrar af pennan, hvilka framträdde att storskifta arfvet efter Napoleon. BL 20: 217 (1852). —
-SKIFTE, se d. o. —
(I 3 b δ, 4 b) -SKINNARE. (numera bl. tillf.) om person som bedriver ocker i stor skala; jfr skinnare II 2. Lind 1: 675 (1749). —
(I 1 b) -SKJORTA. stor skjorta; särsk. stor o. vid damskjorta avsedd att bäras utanpå kjol l. byxor o. d. Billiga dagar på Hennes t. ex., Blusar Storskjortor i säckvävsbomull. SvD 27/6 1977, s. 3. VästerbK 1982, nr 60, s. 26. —
(I 1 b) -SKOG. om skog som består av många (o. höga o.) tätt stående träd, vidsträckt, tät skog. Gå vilse i storskogen. (Sv.) Stor-skog, (lat.) Silva densa. Schultze Ordb. 4336 (c. 1755). Staden är annars vacker. Den ligger på en slätt omgiven av verklig storskog. Jacobsson HavVag. 72 (1933).
-natur. av storskog präglad natur (se d. o. 10) l. skogstrakt(er) o. d. Frisendahl Björn. 49 (1921).
(I 1 b) -SKOGA, adj. oböjl. [avledn. av -skog] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som ligger l. finns i l. har avseende på l. rör l. präglas av storskog(en); äv. ss. adv., särsk. i uttr. storskoga till, i storskogen. Storskoga tjyvskyttar. ÖgCorr. 10/11 1966, s. 11. Möckelhult .. ligger i storskoga Överum, högt över hyggen och novemberrostiga lövhult. Därs. 14/11, s. 6. Ensam och nollställd för intryck befann jag mig häromdagen mycket storskoga till i utflyttnings Småland. Därs. 4/2 1969, s. 9. —
(I 1 b, 3 a) -SKOGSBRUK~02 l. ~20. skogsbruk omfattande stora skogsarealer o. bedrivet i stor skala (o. i regel med särskild förvaltningsorganisation), omfattande skogsbruk. De Geer SvNatRiked. 1: 43 (1946). —
(I 1 b, 3 a) -SKOGSINDUSTRI~0002. stor skogsindustri l. i stor skala bedriven skogsindustri. DN 5/9 1982, s. 2. —
(I 1 b, 3 a, 8) -SKOLA, förr äv. -SKOLE. [delvis eg. med bet.: skola för stora elever]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om större (offentlig) lärdomsskola, trivialskola. Dee Fattige Faderlöse diecknegåssar här i Stockholms Stoor Schola. BoupptSthm 1689, s. 142 b (1670). Stockholms Stor Schola. ÅbSvUndH 58: 70 (i handl. fr. 1812). Storskole .. (dvs.) Publik Skola som tillhör en domkyrko- storkyrko- el. annan stadsförsamling, trivialskola. Weste FörslSAOB (c. 1817). Latin, sång och stryk — det var programmet. Och med dessa tre började man kl. 5 på morgonen och höll i större delen af dagen. Det var i Stockholms gamla Storskola, stadens Schola Trivialis. Lundin o. Strindberg GSthm 282 (1881).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) offentlig l. enskild högre undervisningsanstalt, läroverk l. gymnasium (vanl. motsatt: folkskola); förr äv. om den i stort sett självständiga lärdomsskola som i allm. mottog sina lärjungar från trivialskolan o. vars huvuduppgift var att förbereda dem för akademiska studier (l. direkt för prästkallet); äv. konkret, dels om byggnad inrymmande sådan skola, dels (förr) om lärosal i sådan skola. Sjelfwa Skolen war fördelad i följande rum: Till höger i förstugan war dörren till ett ganska stort auditorium, som kallades Storskolen. Ödmann Hågk. 47 (c. 1805; uppl. 1918). Elementarläroverken böra, efter de olika orternas behof, blifva af trenne slag: Storskola, eller fullständigt elementar-läroverk, med åtta klasser, Mellanskola med fem klasser, och Nederskola med tre klasser. ÅbSvUndH 32: 58 (i handl. fr. 1858). (Min mor och jag) vandrade till storskolans rektor för att anmäla mig till inträde vid läroverket. Hellberg Samtida 1: 7 (1870). En snygg, möblerad dublett, midt för storskolan, hos Fröken Schlyter. LdVBl. 20/1 1887, s. 4. I storskolan bland gymnasisterna sitter det till och med skolepiltar med skägg, men dit in har Mats inte vågat sig än. Väring Vint. 10 (1927). När Verner Lybeck och hans yngre bror Mikael, som gingo i ”storskolan” (lyceet) i Helsingfors, kommo hem till julen, voro de skrudade i överrock och galoscher. Thurman BerSjälv 14 (1931). Att våra bästa begåvningar .. tillvaratagas .. bör givetvis ske dels genom våra stora yrkesskolor .. dels genom återupprättandet av vår gamla storskola, gymnasiet. TSvLärov. 1940, s. 398.
3) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den högre avdelningen av folkskolan (från o. med tredje årsklassen), (den egentliga) folkskolan; motsatt: småskola (se d. o. 2). DN 1895, nr 9176 A, s. 1. Skolgång började för mig i småskolan vid sex års ålder och fortsattes i två år .. Sedan flyttade man till storskolan som vi kallade den. ByggnArbMinn. 63 (1950).
4) i bildl. anv. av 2 o. 3. För .. (personer sysselsatta inom industrin) är .. (Engl.) en werklig storskola, till hwilken lärjungar wallfärda från alla det wettgiriga Europas delar, för att till sina hemorter återföra några gran wetande. SvLittFT 1834, sp. 561. Voltaires philosophiska skola, hwarur de högre claszerna fingo sin irreligiositet, har småningom blifwit upplöst, så att den nu blifwit en storskola för nittonde århundradets folk. Därs. 1836, sp. 615. (Gjörwell) företer det tröstande för de af ödet, styfmoderligt, i lifvets storskola utsände, att äfven den namnlöse kan skapa sig ett oförgätligt namn. Beskow i 2SAH 36: 82 (1862). I livets storskola. Arnoldson (1909) hos Saxon Haneg. VI. Krohn .. höll för, att man skulle börja tidigt i litteraturens storskola. Ahrenberg Männ. 6: 140 (1914).
Ssgr (i allm. till -skola 2, 3; numera bl. i skildring av ä. förh.): storskole-, äv. storskol- l. storskols-flicka. Lo-Johansson Hist. 64 (1928: storskolsflickorna).
-gosse. Jag ville ändå inte gå barfota, ty det var för skamligt för en storskolgosse i tredje klassen. Fröding ESkr. 2: 52 (1892). Brackorna var pojkarna i folkskolan, storskolegossarna kallades fuxar. Böök Storsk. 6 (1940).
(I 3 b δ, 4 b) -SKOLKARE. (vard.) om person som skolkar mycket o. ofta. Fröding ESkr. 2: 69 (1892). —
(I 1 b) -SKOPA. (i sht i vissa trakter) stor skopa; äv. bildl. Jag öste i dem med själfvaste storskopen, när det bar till att stormskälla som värst. Högberg Vred. 3: 155 (1906). Arwidsson Strömm. 61 (1913). —
(I 1 b β ζ', φ) -SKOT. (stor- 1698 osv. store- 1793 osv.) [jfr t. grossschote] sjöt. skot (se skot, sbst.1) på l. till storseglet; jfr -sköt 2. Rosenfeldt Tourville 23 (1698). Storskot, den talja, kätting eller det tåg, varmed aktra hörnet (skothornet) är fastsatt. Stenfelt (1920).
Ssgr (sjöt.): storskot-, äv. storskots-block. block varigenom storskot löper. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
-horn. hörn på storsegel, där skot är fäst. Rosenfeldt Tourville 13 (1698: Store Skothorn). Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
-SKOTT.
1) (i sht i ä. fackspr.) till I 1 b: skott (se skott, sbst.2 4) innehållande en stor mängd krut l. dynamit. TT 1889, s. 122. Detta parti (av berget) sprängdes bort med ett storskott omfattande ca 5 600 kg gummidynamit. Dædalus 1954, Ann. s. 12.
2) (tillf.) till I 1 b: stort skott (se skott, sbst.2 9). (Fiskaren) hade besvär av .. (den efter båten släpande sumpen) i vassruggarna, men då drog han den inombords och släppte fisken under ”storskotten” — d. v. s. durken — tills man kom ut på fritt vatten. PåKryss 1962, s. 306.
3) (tillf.) till I 6 c: skickligt o. hårt skott (se skott, sbst.2 3 b), ”kanonskott”. IdrBl. 1935, nr 49, s. 14. —
(I 1 a δ) -SKRAKE l. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera nästan bl. koll.) -SKRAK l. (numera bl. i vissa trakter) -SKRAKA. [fågeln är större än småskrake] andfågeln Mergus merganser Lin.; äv. koll.; jfr kör-fågel, skräcka, sbst.2 Nordholm Djurf. 17 (1749: stor-skraka). Hos oss är storskraken spridd öfver hela landet, talrikast på Östersjökusten. Ericson Fågelkås. 2: 160 (1907). FoFl. 1947, s. 224 (: storskrak; koll.).
(I 4 a ζ) -SKRATT. (vard.) gapskratt; särsk. i uttr. brista (ut) l. falla i storskratt, brista (ut) i gapskratt. Juslenius 97 (1745). Det blev storskratt, när Wettis berättade, att han slumrat in och båten varit honom otrogen under tiden. Vallgren ABCBok 221 (1917). När jag kom till besöket i ladugården, brast hon ut i storskratt. HågkLivsintr. 22: 222 (1941). —
(I 1 b λ, 4 a ν) -SKRATTA. (vard.) skratta högljutt, gapskratta; dels i p. pr. äv. i adjektivisk anv., dels ss. anföringsverb. Storskratta är ohöfwiskt. Schroderus Comenius 845 (1639). Tusan till karl! storskrattade länsmannen. VFolk 18 (1893). Man kan läsa åtskilligt i det storskrattande anletet under Rembrandtsbaretten (dvs. A. Engströms). Silfverstolpe i 3SAH LII. 1: 19 (1941). —
(I 4 a ζ) -SKRIANDE, n. (numera bl. mera tillf.) högt skrikande. Han .. widgår, at Studenterna sönderslagit Fönster på Herr Prof. Bröms Hus .. at de gådt graszatim, under storskriande och allarm; at de under Lectionerna haft allehanda uptåg för sig. SvFatburen 4: 78 (1768). —
(I 4 a ζ, b) -SKRIARE. (numera bl. mera tillf.) om person som skriker högt; jfr -skrikare. Schultze Ordb. 4 400 (c. 1755). —
(I 4 a ζ) -SKRIK. (vard.) högljutt skrik, gallskrik. Det blev storskrik och ilskna tårar, för Claes hade fått en pepparkaka mer än Elin. Östergren (1947). —
(I 4 a ζ, b) -SKRIKARE. (numera bl. tillf.) om person som skriker l. har benägenhet att skrika mycket o. högljutt l. om person som är l. har benägenhet att vara högljudd i sitt tal; skrikhals; äv. om person som klagar högljutt l. skryter l. skrävlar högljutt o. mycket l. har benägenhet att bete sig på detta sätt, ofta liktydigt med: högljudd bråkmakare l. kverulant o. d. (Bönderna ville) intet .. antaga honom til sin Capellan, effter han war nogot lågmäld, och ingen stor-skrikare, som the (: effter Böndrens allmenna wis:) wille hafwa. Ullenius Ro § 399 (1730). Han skulle åter lefwa förnögd i sit Fosterland, det han innerligen älskade mycket högre, än många wisza stor-skrikare. Ekelund Fielding 208 (1765). Han har intet att klaga öfver, men han är en storskrikare. Weste FörslSAOB (c. 1817; angivet ss. familjärt). Den förlägne fästmannen stannade qvar (sedan fästmön förnärmad gått), förgäfves bemödande sig att tysta munnen på den lille storskrikaren (som kallat honom Pappa). Blanche Tafl. 2: 150 (1845). (Sv.) storskrikare .. (eng.) roarer, bawler. Björkman (1889). —
(I 4 a ν) -SKRIKIG. (numera bl. tillf.) som skriker l. har benägenhet att skrika mycket o. högljutt l. som är l. har benägenhet att vara högljudd i sitt tal; äv. i allmännare l. bildl. anv.: som högljutt talar för l. mot l. klagar l. skroderar l. skrävlar o. d. SvMerc. IV. 2: 143 (1758). Storskrikiga greker gjorde upp sina affärer. Ahrenberg Stud. 270 (1878). —
-SKRINDA.
2) (förr) till I 1 b σ, ss. måttsord för skrymmande varor (särsk. kol), betecknande den mängd av ngt som rymmes i en skrinda, i fråga om kol särsk. motsv. 18 tunnor; jfr skrinda, sbst. 5. JernkA 1826, s. 285 (om förh. 1724). —
-SKRIVARE. (†)
2) till I 7, om skribent som använder stora o. högtidliga (men braskande) ord (o. som lägger stor vikt vid den yttre formen). Om Preussen vill fortfara att vara en europeisk stormakt, så upprätthålles en sådan hvarken genom historiska minnen eller genom stortalares och storskrifvares ordprål, utan genom dugliga vapen i dugliga händer. KrigVAH 1854, s. 6. —
(I 1 b φ) -SKRUD. (tillf.) bardun l. vant till stormasten; jfr skrud d ϑ. Bergdahl Antip. 23 (1906). —
(I 1 b) -SKRUV. stor skruv (se skruv, sbst.1). Stolarne äro vid detta .. (dvs. ett valsverk) försedda med storskrufvar äfven för inställning af undre valsen, eller så att lagren för denna senare vals hvila direkt på skrufvarne. JernkA 1902, s. 406. —
(I 4 a ν) -SKRYTA. skryta kraftigt l. mycket l. i hög grad o. d.; i p. pr. (jfr slutet) äv. i adjektivisk anv.; äv. ss. anföringsverb. Schroderus Comenius 840 (1639). (Grekerna) trodde, enligt den hos dem aldeles egna lättrogenhet .. alt hwad de storskrytande Presterne i Egypten berättade för dem. Wulf Köppen 1: 220 (1799). Jag vill se den som är bättre än mej, storskröt han. Östergren (1947). särsk. (†) i p. pr., om ngt sakligt: som i hög grad kännetecknas l. präglas av skryt, synnerligen skrytsam. Borg Luther 2: 768 (1753; om ord). Vår belägenhet är till ytterlig grad förvärrad mot hvad den var före det storskrytande kriget. AnderssonBrevväxl. 1: 282 (1856). Risberg Sof. 10 (1910; om tal). —
(I 3 b δ, 4 b) -SKRYTARE. [jfr -skryta] person som storskryter l. har benägenhet att storskryta; jfr -skrävlare. Messenius Sign. 23 (1612). —
(I 4 a) -SKRYTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. stor skrytsamhet, storskryt; jfr -låt, -pråleri. Reenhielm ThWiik. 83 (1680). —
(I 4 a ν) -SKRYTIG. (numera bl. tillf.) mycket skrytsam; äv. substantiverat. Wår .. gamle Bibel, dem de nu lärde storskrytige intet förstå sig stort på. VDAkt. 1795, nr 468. Några storskrytiga provryttare från kungl. huvudstaden. Östergren (1947). —
(I 4 a ζ, ν) -SKRÅLA. (vard.) jfr skråla, v.1 1 (o. 2), o. -skrika; i p. pf. äv. i adjektivisk anv., särsk. i överförd anv., om gatuliv: som präglas av högt skrål o. d. Mor och Doter .. Sielf-Kärlek .. (o.) Egennytta .. woro .. så .. faseliga i upsynen, särdeles Dotren, at de små Barnen storskrålade wid deras påseende. Dalin Arg. 1: 84 (1733, 1754). Italien med dess storskrålande gatulif. Anholm Gog. 210 (1895). —
(I 3 b γ, 6) -SKRÄDDARE. (skicklig) skräddare (se d. o. 1) med stor rörelse l. som förestår stor rörelse o. d. Siwertz Varuh. 243 (1926). —
(I 4 a ζ) -SKRÄLL. stor l. väldig skräll (se skräll, sbst.1 1) l. smäll l. knall o. d.; äv. bildl., särsk. dels om mycket oväntad (o. olycksdiger) tilldragelse l. om katastrof l. skandal o. d., dels om stormgräl, dels (sport.) om mycket sensationell utgång av tävling l. oväntat stor seger o. d. Storskräll på Skånegatan. Bryggarbil kullkörd av spårvagn. AB(A) 1931, nr 86, s. 3. Laurin Minn. 3: 265 (1931; om stormgräl). Nu kom storskrällen. Östergren (1947). Efter storskrällar i de båda avslutande V5-avdelningarna på Solvalla fanns till slut bara fyra fullträffar på V5. DN 26/9 1979, s. 30. —
(I 4 a ζ) -SKRÄN. (tillf.) stort skrän (se skrän, sbst. 1). Sin nära nog till storskrän uppjagade fosterlandskänsla .. gav han .. lossade tyglar. Key-Åberg SerbArn. 39 (1916). —
(I 1 b κ) -SKRÄPPA, sbst.1 (†) stor testikelpung; anträffat bl. bildl., ss. grovt skällsord l. okvädinsord, om man; jfr skräppa, sbst.2 2. Murenius AV 522 (1662). —
(I 1 b ν) -SKRÄPPA, sbst.2 ss. benämning på växter med stora blad.
a) bot. om hybriden Rumex aquaticus Lin. R. hydrolapathum Huds.; jfr -spjuta. Nyman VäxtNatH 2: 185 (1868). ArkBot. II. 1: 65 (1904).
(I 3 b δ, 4 b) -SKRÄVA. (†) = -skrävlare; jfr skräva, sbst.2 1. Dalin Vitt. II. 5: 106 (1738). Oelreich 200 (1755). —
(I 3 b δ, 4 b) -SKRÄVLA, f.//(ig.). (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person som skrävlar l. har benägenhet att skrävla mycket o. högljutt; i sht förr äv. om person som i hög grad talar l. pratar högljutt o. vidlyftigt, stor gaphals l. pratmakare o. d.; jfr skrävla, sbst.1, o. -skrävlare. Lind 1: 675 (1749). Storskrävla, som pratar i vädret. Risberg HomIl. 255 (1928). —
(I 4 a ν) -SKRÄVLA, v. jfr skrävla, v., o. -skryta; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. En storskräflande studiosus .. berättade vidt och bredt .. om sina stora kunskaper. SöndN 1862, nr 32, s. 3. —
(I 3 b δ, 4 b) -SKRÄVLARE. [jfr -skrävla, v.] person som storskrävlar l. har benägenhet att storskrävla; jfr -skrytare, -skräva, -skrävla, sbst. Rademine Knigge 1: 34 (1804). —
-SKUREN, p. adj.
2) till I 1 b κ, ξ, om terrängförhållande, ansiktsdrag o. d.: präglad av stora l. grova linjer l. dimensioner o. d.; äv. i överförd anv., särsk. om skönhet. Ansiktet (var) af denna storskurna skönhet, som hvarken år eller sorg kunna förstöra. Mohr Kvinnoöd. 103 (1896). Han lade bort serveten med ett solljust uttryck i sina storskurna drag. Kuylenstierna-Wenster Ber. 159 (1898). TurÅ 1936, s. 17 (om klippterräng).
(I 3 a) -SKURNING. (numera bl. mera tillf.) jfr skura, v.3 3, o. -rengöring. Hofsten Barnh. 2: 103 (1885). —
(I 4 a ν) -SKVALA. (vard.) häftigt skvala (se skvala, v. 1). Det storsqvalade ur alla rännor. Lundquist Profil. 1: 25 (1882). —
(I 1 b) -SKYFFEL. (i sht i vissa trakter) stor skyffel. Vid stångjärns smedjor nyttjas: Storskyffel, hvarmed den uttappade heta slaggen öses af golfvet. Rinman 2: 682 (1789). JernkA 1833, s. 644. —
(I 6) -SKYTT. om framstående o. skicklig skytt.
(I 1 b) -SKÄGG.
1) (i sht i vissa trakter) stort skägg. Wikforss 1: 710 (1804). Stormögd, örnvingebrynt, / storhår, storskägg, storkrokenäst, / väldig i viking och väring / är Allvaldr i Allvälde! Fröding ESkr. 1: 132 (c. 1900); jfr 2.
(I 1 b) -SKÄGGIG, förr äv. -SKÄGGOT. som har stort skägg. Schroderus Dict. 180 (c. 1635: Storskäggiott). —
(I 4 a) -SKÄLL. (ngt vard.) stort skäll (se skäll, sbst.3 2); jfr rå-, storm-skäll. LD 1958, nr 92, s. 4. —
(I 1 b) -SKÄLLA, r. l. f. stor skälla (se skälla, sbst.1 1). Vid Ersmässan skulle storskällan på .. d.v.s. korna borde vallas från denna tid, och först 3 veckor före midsommaren skedde avfärden till fäbodarna. Levander DalBondek. 1: 140 (1943). —
(I 4 a ζ, ν) -SKÄLLA, v.
1) i hög grad l. häftigt skälla (se skälla, v.3 1). (Foxterriern) hoppade upp på henne, storskällde, morrade och bar sig åt som en galning. Sparre Björkhag. 88 (1914).
(I 4 a ν) -SKÄMMAS, v. dep. (numera bl. ngt vard.) skämmas i hög grad l. mycket. Kalm (1758) i BtVLand 4: 66. —
(I 1 b) -SKÄRMAD, p. adj. försedd med stor skärm (se d. o. 1 b γ). Lundquist Profil. 3: 7 (1888; om mössa). —
(I 1 b ν) -SKÖLDING. (†) växten Tropaeolum majus Lin., (stor l. vanlig) indiankrasse, kapucinerkrasse; jfr sköld-ört 1. Liljeblad Fl. 153 (1798). Nordquist Dietrich Anv. 173 (1806). —
-SKÖT.
1) fisk. till I 1 b: stor sköt (se sköt, sbst.2); i sht i pl.; jfr djup-sköt. Numera har man allmänt (vid strömmingsfiske) börjat nyttja storskötar med ända till 500 maskors djup. SvRike I. 1: 245 (1899). Förr användes (vid Utvalnäs) småskötar (27—29 m.), men nu mest storskötar: dubbellånga (c:a 57 m.) eller tre-dubbellånga (c:a 86 m.). Arwidsson Strömm. 23 (1913).
2) (†) till I 1 b β ζ', φ, = -skot. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 78. Rosenfeldt Tourville 13 (1698). —
-SLAGEN, p. adj.
1) (numera föga br.) till I 1 b, om ved: kluven i stora bitar l. stycken, storkluven. LdVBl. 1887, nr 8, s. 4.
2) [eg. bildl. anv. av 1, med anslutning av förleden till stor, adj. I 7] på vissa olika sätt imponerande o. d.; äv. ss. adv.
a) estetiskt l. intellektuellt imponerande (gm sina stora linjer l. former l. gm sin mäktighet o. d.), grandios; förr äv. om ansiktsdrag: stora o. vackra l. stora o. tilltalande. Det allvarliga, storslagna i naturen har man så godt som öfverallt (i Jämtl.). Höjer Sv. 3: 189 (1882). Antonii byst i .. Vatikanen visar en manligt skön gestalt med storslagna anletsdrag och rika lockar. Cavallin (o. Lysander) 71 (1885). I nyare tid har man åter vändt sig till Olai (Magni) storslagna arbete och funnit det vara en guldgrufva för den, som vill studera vårt folk i forna dagar. Hildebrand i 3SAH 12: 142 (1897). Världslitteraturens egendomligaste och storslagnaste, tankedjupaste och känslorikaste diktverk (dvs. Dantes Divina Commedia). OoB 1921, s. 540. Intet landskap på jorden kan i storslagen skönhet tävla med detta (dvs. Tibets berg). Hedin ErövrTibet 367 (1934). Till belöning för mödan fingo vi från toppen (av den svårbestigna granitkullen) en svindlande utsikt över det vilda, storslagna landskapet. Fridner Idriess AustrDjung. 167 (1938). Rig 1953, s. 4 (om slott). Det storslagna i Wagners musik. SvHandordb. (1966).
b) imponerande i fråga om vidsyn l. hög syftning l. överblick o. d.; särsk. om plan l. mål. Petros .. försjönk i tankar på sin storslagna framtidsplan. Rydberg Ath. 90 (1876). De unge ämnessvennerna vid de nordiska högskolorna .. trodde, att ett personligt .. (närmande) dem emellan skulle .. bereda vägen till det storslagna målet: ett enadt Skandinavien. Wennerberg 2: XXII (1882). Betydande, utpräglade personligheter .. och i en framsynt, storslagen stil ledande provinsens kraftiga kulturella utvecklingsarbete på alla områden, utgjorde de en verklig samling chefer. SDS 1897, nr 175, s. 2.
c) om person med tanke på personlighet l. karaktär l. inställning: på ett imponerande sätt fri från småsinne l. trångsynthet l. själviskhet o. d.; som präglas av l. vittnar om l. ådagalägger sådan personlighet osv. l. en imponerande medkänsla l. dyl. De Geer Lillie 12 (1880; om personlighet). Hos Olaus (Rudbeck) återfinna vi faderns .. storslagna offervillighet. Schück (o. Warburg) LittH 1: 268 (1896).
d) som har l. präglas av en imponerande standard l. imponerande livsvillkor o. d.; imponerande generös; flott o. d. En storslagen fest, bjudning. Det olycksaliga begäret att i allo få det bättre, storslagnare och modernare än våra förfäder. Selander SvMark 125 (1934). Storslaget skulle det vara till fest. IllSvOrdb. (1955). Bjuda storslaget. SvHandordb. (1966).
e) med mer l. mindre förbleknad bet.
α) (mera tillf.) närmande sig bet.: stor (se stor, adj. I 3 a). Ungherrskapets gemensamma kassa var ej storslagen, men de hade likaväl omkring 600 dollars att röra sig med. Adelborg Djung. 133 (1936).
β) närmande sig l. övergående i bet.: mycket bra, förträfflig. Jag vistades ute från morgon till kväll, och jag mådde storslaget. Sörlin Ind. 253 (1927). Allt var bättre och storslagnare på alla sätt på den tiden (dvs. i barndomsåren). Hammenhög PoB 524 (1931).
3) [utvecklat ur 2 c med anslutning av förleden till stor, adj. I 9] (†) högmodig, stolt. (Kungadottern) Droplög var en driftig och tystlåten kvinna, hjälpsam, trofast mot sina vänner, men storslagen och oböjlig, när det blef gjordt henne emot. Bååth NordmMyst. 63 (1898).
Avledn.: storslagenhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storslagen. särsk.
1) till -slagen 2 a. Åre socken, hvilkens natur i storslagenhet öfvergår alla de kringliggande orternas. VLS 54 (1885). (Orientalens) säkra blick för det ornamentala, parad med högt utvecklat färgsinne, förklarar den dekorativa storslagenhet, som präglar hans alster. Sterner o. Kinch OrientMatt. 54 (1929).
2) till -slagen 2 b. Lorias ”nationalekonomiska system” synes i det hela vara väl genomtänkt och utarbetadt samt gör ett intryck af storslagenhet. EkonS 1: 394 (1893). Hur bristfälligt än det stora företaget i Genève är, besitter det en storslagenhet, som gör det värt vårt stöd. Curie hos Ringertz Curie Mor 378 (1937).
3) till -slagen 2 c. En viss obändighet, öfverspänning och svulst i (svenska) nationallynnet, på senaste tider inom vissa kretsar adlad under namn af ”storslagenhet”. Samtiden 1874, s. 59. Kungliga slottets byggnad, som efter Carl XII:s död och därpå följande fredsslut blef med ifver i uppsåt och storslagenhet i uppoffring företagen af riksdagen och svenska folket. Nyblom i 3SAH 5: 39 (1890). Han hävdade .. i varma ord hennes storslagenhet som människa. Wall Männ. 41 (1926). —
(I 3 a) -SLAKT.
1) stor slakt (se slakt, sbst.1 1, 2). Den egentliga storslagten företages ej förrän .. till julen eller i Februari. Langlet Husm. 45 (1883). På Abdul Hamids gyllene tid hade man väl då och då anställt storslakt på de kristna hundarna, men icke ett regelrätt fälttåg. Malmberg Werfel 40Dag. 287 (1935).
2) i bildl. anv.; särsk. om kritiskt (o. obarmhärtigt) nedgörande av ngn l. ngns arbete; jfr slakt, sbst.1 4 a. Rödpennan hade (i korrekturet till en grammatik) anställt verklig storslakt bland de farliga språkliga exemplen. Karlgren BolsjevRyssl. 317 (1925). En fransk studentexamen med 50—70% kuggade är rena storslakten. IllSvOrdb. (1955). —
(I 3 b γ) -SLAKTARE. person som (yrkesmässigt) bedriver storslakt (o. saluhåller l. försäljer kött), person som driver storslakteri. TT 1877, s. 126. —
(I 3 a) -SLAKTERI. stort slakteri (se d. o. 2); motsatt: slakteri av mindre typ. Upsala 26/11 1938, s. 1. —
(I 1 b) -SLALOM. sport. om en snabbare form av slalom med längre bana o. färre o. bredare portar. NFSportlex. 6: 1166 (1946). Med tisdagssegern i storslalom i Adelboden, Schweiz, vann Ingemar (Stenmark) sin 75:e världscupseger. SDS 11/1 1984, s. 26.
(I 3 a, 4 a) -SLAM. [liksom d. storeslem, t. grossschlemm efter eng. grand slam, eg.: stor smäll]
1) kortsp. ss. beteckning för (bud avseende) resultat av omgång i vissa kortspel, varvid alla stick tas hem av en o. samma spelare (jämte dennes medspelare); särsk. i uttr. göra l. spela storslam, ta alla sticken; jfr opera 2, slam, sbst.1 Lundgren Koppel AuktBr. 105 (1923: göra). SvD 3/11 1932, s. 3 (i bridge). För storslam erhålles 50 poäng extra (i kortspelet ”Beredskap”). Werner o. Sandgren Kortox. 51 (1949). särsk. (sport.) om det förhållandet att en idrottsman l. ett lag i en (idrotts)tävling o. d. vinner samtliga matcher l. lopp o. dyl. l. att de tävlande i ett o. samma lag placerar sig på de främsta platserna. Storslam i Motocross—VM. Fyra svenskar i ledningen. SvD(A) 1962, nr 97, s. 19 (rubrik). Fransmännens nationalidol Jean-Claude Killy vann specialslalom och tog därmed storslam. Därs. 18/2 1968, s. 3. Nordiskt mästerskap i herr- och damfrisering .. Danmark tog storslam och segrade i alla grenar, individuellt som lag. DN 10/11 1969, s. 8.
2) [jfr motsv. anv. i eng., t. o. dan.] (numera föga br.) i vissa kortspel, ss. predikativ, övergående i adjektivisk anv., betecknande att ngn förlorat samtliga stick; särsk. i uttr. vara storslam, förlora samtliga stick, äv. bildl.: vara förlorare (i en omröstning o. d.). Det var kammarens tredje sittning efter det nya parlamentariska spelets början, och ministèren var stor-slamm. SDS 1886, nr 494, s. 2. —
(I 1 b) -SLEV, förr äv. -SLEVA.
2) (vard.) i oeg. l. bildl. anv., i uttr. med storsleven (stundom storslev), i överflöd, rikligt, rejält, ”ordentligt” o. d.
a) i uttr. där ordet slev står nära den egentliga bet.
α) i uttr. som betecknar att ngn är frikostig med traktering l. slår på stort l. lever högt o. dyl. l. att ngn tar för sig rejält av mat o. d., i sht i sådana uttr. som bulla upp l. slå på l. ösa med storsleven (stundom storslev), ta (till) med storsleven o. d. Jagh tycker iagh seer Christer Horn brösta sigh och yfwas, och gee på mädh stoorslefwan så länge thet warar. CSparre (1690) i SvBrIt. 2: 23. Han bullar up i dag med storslefwen. Celsius Ordspr. 1: 233 (1708). Londons borgmästare bjöd sannerligen med storslefven. Gustafsson Köping 39 (1894). När julgröten kokades, tog man till med storsleven. Celander NordJul 1: 182 (1928). Slå på l. ösa med storsleven. Östergren (1947).
β) i uttr. ösa pengar med storsleven, ha gott om pengar, vara rik. ”Penningar öste man då (på 1870-talet i Korsnäs) med storsleven”, bruka äldre fiskargubbar säga. Hembygden(Hfors) 1915, s. 142.
b) i (numera mindre brukliga l. bl. tillfälliga) uttr. där ordet slev används direkt bildl.; särsk. i uttr. som betecknar att ngn ger ngn rejält med ovett l. obehaglig kritik l. tar i med hårdhandskarna o. d. Ehwad han förmanes hie(l)per ingen ting, iag lärer en gång slå till med stor slefwen och stämma honom för rätta. HdlCollMed. 30/3 1726. Vanligen predikar han ej länge, men i dag gaf han på med storslefven. Weste FörslSAOB (c. 1817). Förut har det regnat smått, men nu ger det på med storslefven. Därs. I Ner. Alleh. .. öser en ”röstberättigad” med storslefven. Man har användt en hel spalt för att riktigt nedsabla mig. Johansson Dagb. 1: 131 (1875). På teatern .. måste publiken ha i sig sanningen med storslef. NordT 1885, s. 442. På Gustaf Adolfsdagen .. höll docenten Wilhelm Lundström i Upsala ett tal, som blifvit åtskilligt omtalat i Norge .. nog kan man säga, att hr Lundström ”bredt på med storslefven”. GHT 1898, nr 1 A, s. 2. —
(I 3 b α) -SLUKARE. (vard.) om person l. djur som slukar l. har för vana att sluka (se sluka, v.1 1) mycket; äv. i överförd l. oeg. l. bildl. anv., om ngt sakligt (jfr slukare, sbst.1 III), särsk. om ngt som förbrukar l. kräver stora kvantiteter av ngt; jfr -ätare. Weste (1807). Flodbåten eldas med ved och är en förfärlig storslukare. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 14 (1932). Gäddan som storslukare går dock icke upp mot boaormen. Östergren (1947). —
(I 1 b) -SLÄGGA.
2) (vard.) bildl.; särsk. i sådana uttr. som gripa l. ta till storsläggan, för att beteckna att ngn tar itu med ngt med alla krafter l. angriper l. kritiserar ngn l. ngt våldsamt o. d. Schulthess (1885: taga). Slår en gång våldets tunga, dånande storslägga på våra portar, stå vi färdiga — värdiga att möta stormen. Knöppel SvRidd. 4 (1912). Vad skulle det nu tjäna till att klämma till med storsläggan? Krey-Lange KolumbÅterk. 21 (1933). Blomberg BrinnSnön 215 (1935: griper). Dewey (har) tagit till storsläggan och karaktäriserat både Roosevelt och hela hans administration som komplett oduglig, ”småskurna människor som fjäska omkring på viktiga poster”. SvD(B) 1944, nr 290, s. 4. —
(I 5 h) -SLÄKT. (numera bl. i vitter stil, arkaiserande) om förnäm o. ansedd släkt (se släkt, sbst. 1). Rydberg Myt. 2: 85 (1889). —
(I 5 h) -SLÄKTAD, p. adj. [jfr -släkt] (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) som har en förnäm o. ansedd släkt, som är av förnäm härkomst; besläktad med en förnäm o. ansedd familj o. d.; i sht förr äv. om djur; äv. substantiverat; äv. bildl.; motsatt: småsläktad; jfr -ättad. Han hette Skrymtare och war storsläcktad i Helwetit; ty .. Far-Fadren (war) Beelzebub. Dalin Arg. 1: 145 (1733, 1754). Om .. (min man) intet fått stora pengar med mig, så har han åt minstone blifwit stor-slägtad då jag blef hans Fru. Säfström Banquer. Ff 3 a (1754). Dygden är storslägtad: ty hon är et Gudabarn. GbgMag. 1760, s. 537. Om du har 1 ko som äter 38 ℔ hö .. så är det en bra ko, storslägtad och af en adelig famillie. CAEhrensvärd Brev 1: 211 (1791). Buddenbrocks öde (att bli avrättad) betraktades med vida större likgiltighet, än den storslägtade, lysande och vänsälle Lewenhaupts. Malmström Hist. 3: 100 (1870). —
(I 1 b) -SLÄTT. stor slätt (se slätt, sbst.3). Hela den Europeiska storslätten uptager .. en vidd af omkring 100,000 geogr. qv. mil. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 7 (1852). —
(I 3 a) -SLÖJD. (numera föga br.) storindustri l. fabriksverksamhet l. fabriksmässig tillverkning av ngt i stor skala; jfr slöjd 2. Rydberg Frib. 31 (1877). Storslöjden .. (i Gbgs o. Bohus län) är koncentrerad hufvudsakligast i eller invid städerna Uddevalla och Göteborg, framför allt den senare, som är vårt lands tredje fabriksstad. Höjer Sv. 2: 900 (1879). Ända till förra århundradet, då det lyckades att i Europa upptäcka hemligheten af det kinesiska porslinets beredning, var Kina ensamt om denna storslöjd. Svensén Jord. 259 (1886). Cannelin (1939). —
(I 3 b γ, 6) -SMED. om framstående o. ansedd smed med egen (l. föreståndare för) stor rörelse; mästersmed; äv. bildl., särsk. om författare l. skribent o. d. Sjelf är du (dvs. S. A. Hedlund) icke sjusofvare, ehuru storsmed och krigare. Rydberg Brev 1: 319 (1887). Hela arbetslaget styrdes av en storsmed, som var vida berömd och hette Tole. Heidenstam Svensk. 1: 37 (1908). Litet varstans i gårdarna hade man någon husbehovssmed .. För alla svårare uppgifter vände man sig emellertid till en storsmed. Levander DalBondek. 2: 56 (1944). —
(I 1 b φ) -SMIT. (†) = -hals. Belägg stoor Skoot och Smijt. Rosenfeldt Tourville 25 (1698); möjl. icke ssg. —
(I 4 a) -SMOCKA. (vard.) kraftigt knytnävsslag; äv. i utvidgad anv.; om stryk l. smörj l. slagsmål o. d. (särsk. dels i sådana uttr. som ge ngn l. leverera storsmockan, ge ngn ordentligt med stryk l. smörj, dels i sådana uttr. som storsmockan hänger l. dallrar i luften, det drar ihop sig till ett ordentligt slagsmål l. råkurr o. d.); äv. bildl. Stataren blev grön av ilska och levererade storsmockan .. Du har stulit äggen, pojke. Åter ett rop 47 (1913). (Tjänarinnan) flög på sin fru och gav henne storsmockan mellan ögonen, så hon satte sig på golvet. Cederschiöld Manh. 129 (1916). Krogsalen var fylld af berusade bönder, och man skulle kunna säga, att storsmockan hängde i luften. Hallner PysGubb. 6 (1920). Ett slagsmål syntes oundvikligt. Storsmockan dallrade i luften. SvD(B) 1943, nr 70, s. 8. —
(I 4 a ζ) -SNARK. (tillf.) om högljutt l. intensivt snarkande; jfr snark 1. Wulff GrönlDagb. 294 (1934). —
1) (tillf.) till I 4 a ζ: kraftig l. väldig snarkning, ”timmerstock”; jfr snarkare 2. Högberg Jim 130 (1909).
(I 3 b γ, 6) -SNICKARE. jfr -smed. MeddSlöjdF 1884, s. 151. Med en storsnickare menar den norrländska allmogen en man, som mer än andra äger gott handlag i att snida och göra annat konstnärligt snickeriarbete. Rig 1928, s. 143. —
(I 4 b) -SNILLE. stort snille (se d. o. 4), verkligt snille. Thorild (SVS) 2: 119 (1784). Nikodemus Tessin den yngre .. ett storsnille inom bygnadskonsten. IllSvH 4: 616 (1881). —
(I 4 a γ) -SNORKA. (†)
1) i uttr. storsnorka över ngn, i hög grad bruka l. fara ut i ovänliga l. snorkiga l. hånfulla ord l. uppträda ovänligt l. högfärdigt mot ngn; jfr snorka 2. Storsnorka öfwer den, som är mindre Tahlför. Dalin Arg. 1: nr 30, s. 3 (1733). Därs. 72 (1733, 1754).
2) i uttr. storsnorka om ngt, nedlåtande l. överlägset hävda l. framhålla ngt. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). —
(I 1 b κ) -SNUTEN, p. adj. [senare ssgsleden till snut, sbst.] (vard.) eg.: som har stor l. lång snut (se snut, sbst. 2), näsvis l. nosig o. d.; viktig l. uppblåst l. dryg o. d.; jfr stor, adj. I 9. På de nyss så uppstyltade och ”storsnutna” hofmännens ansigten kunde man tydligt läsa att det ej var långt tillbaka (dvs. att kungen var döende). ÖresundP 29/1 1848, s. 3. I fjorton dagar eller så fick Gimmi njuta sällheten av att äga en klocka, att mitt för näsan på storsnutna bondbarn och statarungar få taga upp sin skatt och se vad tiden lider. Fitinghoff Tattarh. 28 (1925).
(I 1 a δ) -SNÄPPA. [fågeln är större än småsnäppan] zool. vadarfågel tillhörande släktet Tringa Lin.; i pl. äv. om släktet. Schulthess (1885). DjurVärld 9: 378 (1961). —
(I 1 b) -SNÖRE. fisk. lång metrev för djupmete; äv. om fiskeredskap bestående av ett med sänke o. en l. två krokar försett långt snöre som hålls i handen l. är fäst vid ett finger l. en hållare; jfr snöre 2. Ekström AfhFiska 114 (1845). Ett numera .. knappast förekommande fiske är användande av storsnöre, varmed förr metades vid bottnen på stora djup. (Haneson o.) Rencke Bohusfisk. 219 (1923). Storsnöre, bottenmeta av grov metrev med stort sänke o. vanl. 1—2 starka tömmar med stora krokar. Brukas till fiske på bankar ute till havs. SvFiskelex. (1955). —
(I 1 b, 3 a) -SOCKEN. (förr) stor socken (se d. o. 4); särsk. om var o. en av de fem vidsträckta socknar Tavastland o. Österbotten i ä. tid var indelade i. Nykyrka församlings kyrkobyggnad var .. gemensam för .. Hallu och Petäis' län, och på samma sätt bestod Virmo av två administrativt skilda delar, storsocknen och skogsbygden (i det eg. Finl. under 1500-talet). Almquist CivLokalförv. 2: 385 (1921). Denna landskapsgräns (mellan Västerb. o. Ångermanl.), sammanfallande med sydgränsen för Ume storsocken, hade under århundradenas lopp varit ganska hårt omstridd. TurÅ 1937, s. 30. Man (har) under odlingsåret 1689—1690 i Nordkarelens fyra storsocknar i sveder sått ungefär 4 gånger mera råg än korn. Folkliv 1950—51, s. 107. —
(I 1 b) -SOP? l. -SOPARE? [senare leden möjl. bildn. till sv. dial. sopa, springa; jfr nor. dial. sopast, fara omkring o. leta efter mat (etymologiskt identiskt med sopa, v.)] (†) nedsättande, l. ss. okvädinsord, om person som mest ”ränner omkring” (utan att göra någon nytta)? (Kyrkoherden till församlingen:) Gudh han straffe edher till evig tijd, och göre tecken på eder, edre Stoorhalsar, Stoorsoper. Hagström Herdam. 3: 36 (cit. fr. 1625). —
(I 3 b δ, 4 b) -SOVARE. (numera bl. mera tillf.) sjusovare (se d. o. 2); äv. bildl. De / Som är stor Såfware, / Och uti synden snarka. Tiällman Profvis. B 2 b (1692). Lind 1: 1344 (1749). —
(I 1 b σ) -SPANN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) spann (se spann, sbst.1) utgörande avståndet mellan topparna av tummen o. lillfingret, som uppkommer när fingrarna är utspärrade till maximal vinkel mellan tummen o. det andra fingret. Marklin Illiger 116 (1818).
Ssg (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.): storspann-lång. en storspann lång. Marklin Illiger 116 (1818). —
(I 4 a ν) -SPATIG. (i fackspr.) i hög grad spatig. ArkKem. V. 10: 18 (1914; om magnesit). Där pyroxenen gränsar till storspatig blyglans, är den .. stundom utbildad till klara, glänsande kristaller. Därs. 188. —
(I 1 b) -SPEGEL. stor spegel.
2) jfr spegel 2 b. Storspeglar spikas ut med hela främre väggen och till hälften av sidoväggarna (i brudstugan). Hembygden- (Hfors) 1911, s. 85. —
(I 3 b δ, 4 b) -SPEKULANT. särsk.: person som spekulerar (se spekulera 6) i stor skala; jfr spekulant, sbst. 5. AB 12/12 1898, s. 2. —
(I 3 a) -SPEKULATION. spekulation (se d. o. 6) i stor skala, omfattande spekulation; äv. (i sht i sg. best.) om sammanfattningen av personer l. företag som ägnar sig åt storspekulation(er). AB 15/9 1897, s. 2. Innan han slog sig på storspekulationer. SvD 30/6 1938, s. 24. —
(I 6 c) -SPEL, sbst.1 särsk. (i sht sport.) motsv. spel, sbst.1 7: förnämligt l. lysande spel; i sht i sg. best. Västerås öppnade tydligen i avsikt att visa storspelet. IdrBl. 1935, nr 15, s. 9. DN 22/3 1981, s. 29 (i fråga om målvaktsspel i ishockey). —
(I 1 b φ) -SPEL, sbst.2 (förr) om gångspel beläget vid stormasten o. använt vid segelhissning o. ankararbeten. VetAH 1757, s. 91. —
(I 6 d) -SPELA. särsk. (i sht sport.) motsv. spela, v.1 7: spela skickligt l. lysande o. d.; i p. pr. äv. i adjektivisk anv. Högerhalvan .. som blev bättre ju längre matchen led och som andra halvleken närmast storspelade. SvD(A) 1964, nr 107, 2: 22. DN 22/12 1972, s. 13 (i p. pr., om Sovjet i ishockeymatch). —
-SPELARE.
1) till I 3 b δ, 4 b, om person som spelar l. har för vana att spela mycket o. ofta; särsk. i fråga om kort- l. tärningsspel: person som spelar (se spela, v.1 7) l. har för vana l. (i sht förr) till yrke att spela om höga insatser, inbiten l. ivrig l. passionerad (hasard)-spelare; äv. bildl. Triewald Lärespån 33 (c. 1710). (Sv.) Storspelare .. (Fr.) Joueur de profession. Grand joueur. Nordforss (1805). Storspelare .. (dvs.) En som spelar .. höga spel el. gör spel till sitt yrke. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Patkul) var .. en bland de förste .. af de internationelle storspelarne inom det adertonde århundradets äfventyrliga kabinettspolitik. Hjärne K12 143 (1902). Storspelare .. (dvs.) hasardspelare. IllSvOrdb. (1955).
2) till I 6: skicklig l. framstående spelare; särsk. (o. numera nästan bl.) i fråga om bollspel l. schack l. bridge l. dyl. (Sv.) Storspelare .. (lat.) ludendi artifex. Lindfors (1824). Man måste nog fjäska en smula för en storspelare. IdrBl. 1935, nr 47, s. 1. Grafton Golfteknik 84 (1976; om golfspelare).
Ssgr (till -spelare 2; i sht sport.): storspelar-takter, pl. om anlag l. förutsättningar som ngn har för att kunna bli en storspelare l. takter l. tag som utmärker en storspelare. Sune Robin har avslöjat storspelartakter som centerhalv. IdrBl. 1935, nr 5, s. 2.
(I 1 a δ) -SPETT, sbst.1 (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Dendrocopos major Lin., större hackspett. Malm Fauna 223 (1877). Ericson Fågelkås. 1: 121 (1906). —
(I 1 b) -SPETT, sbst.2 särsk. (†) = rymnings-stång; jfr spett, sbst.2 1 b. Holmkvist BergslHyttspr. 92 (i handl. fr. 1774). Rymnings-stång, Storspett, Brytstång, är et rakt spett af 5 til 7 alnars längd, som ofta kan väga hela 8 lisspund och däröfver. Garney Masmäst. 356 (1791). JernkA 1862, 1: 302. —
(I 1 a δ) -SPIGG. [fisken är större än småspigg] zool. fisken Gasterosteus aculeatus Lin., tretaggad spigg; äv. koll. SkandFisk. 17 (1836). FoFl. 1965, s. 208.
(I 1 b) -SPIK. (numera i sht i vissa trakter) stor spik. ArkliR 1567, avd. 25. VDAkt. 1779, nr 16. —
(I 3 b δ, 4 b (o. 6)) -SPION. (mästerlig o. känd) spion som bedriver l. bedrivit (omfattande) spionageverksamhet (på hög nivå). VeckoJ 1964, nr 24, s. 11. —
(I 1 a δ) -SPOV. zool. vadarfågeln Numenius arquata Lin.; äv. koll., motsatt: småspov; jfr lång-näbba, vind-spole. VetAH 1772, s. 356. SFS 1932, s. 676 (koll.). Storspoven (Numenius arquata Linné) är en i vårt land välbekant och populär fågel, den största av våra småvadare med en kroppslängd av ca 56 cm. DjurVärld 9: 366 (1961).
(I 1 b φ) -SPRI.
-SPRINGA.
1) (numera i sht i vissa trakter) till I 1 b π: göra stora språng l. skutt o. d.; jfr springa, v. I 1 a. Almqvist Amor. 337 (1822, 1839).
2) (vard.) till I 4 a ν: springa (se springa, v. II 1) fort l. i full fart l. dyl. Lundell (1893). Hon storsprang raka vägen hem. Gustaf-Janson Gubb. 187 (1934). —
(I 3 b δ, 9) -SPRÅKARE. (numera föga br.) = -pratare; jfr -spräkare. RP 8: 706 (1641). Schulthess (1885; med hänv. till storpratare). —
(I 3 b δ, 9) -SPRÅKERSKA. [jfr -språkare] (numera föga br.) = -praterska. Ekelund Fielding 393 (1765). —
(I 3 a φ δ') -SPRÄKANDE, p. adj. (†) som talar stora ord, skrävlande l. skrytsam. Månge stoorsprekandhe officerer. AOxenstierna 6: 320 (1631). —
(I 3 b δ, 9) -SPRÄKARE l. -SPRÄKER. [jfr t. grosssprecher] (†) = -pratare; jfr -språkare. AOxenstierna 5: 726 (1630: storspräker). Swedberg Schibb. 288 (1716). —
(I 3 a, 9) -SPRÄKERI. [jfr t. grosssprecherei] (†) = -prateri; jfr -språkeri. Stiernhielm Herc. 398 (1658, 1668). Swedberg Schibb. 296 (1716). —
(I 4 a ν) -SPRÄTTA. i hög grad kråma sig; i sht i p. pr. Dalin Arg. 1: nr 27, s. 5 (1733: storsprättandes). —
(I 1 b) -SPUTNIK. stor sputnik. Storsputniken, som sändes upp den 3 nov., kan beräknas fortsätta sitt kretslopp i ytterligare sex månader. LD 1958, nr 12, s. 3. —
(I 1 b ν) -SPÄRGEL. (numera föga br.) växten Spergula arvensis Lin. var. maxima (Weihe) Mert. & Koch (som är mycket storväxt). Wahlberg Foderv. 260 (1835). Nathorst SvVäxtn. 62 (1905). —
-STAD, se d. o. —
(I 1 b β ζ', φ) -STAG. (stor- 1691 osv. store- 1775—1941) [jfr t. grossstag] sjöt. stag som stöttar stormasten o. leder från stormärsen till foten av fockmasten. Rålamb 10: 47 (1691).
Ssg (sjöt.): storstags-, äv. storstag-segel. snedsegel på storstaget. Rajalin Skiepzb. 188 (1730). —
(I 1 b) -STALL. (numera i sht i vissa trakter) stort stall. HovförtärSthm 1586 b, s. 239 (om Kungl. hovstallet). —
(I 5 c) -STALLMÄSTARE~0200. (förr) om (l. ss. titel för) högt uppsatt ämbetsman med uppgift att förestå större stall. Generalen Flemming, som Konungen giordt til Stor-Stallmästare i Litthauen. Nordberg C12 1: 156 (1740). —
(I 1 b) -STAMMIG. om växt: som har stor stam (se stam, sbst.3 I 1); äv. om skog o. d.: som består av träd med stor stam. Kaudern Mad. 94 (1913; om urskog). Östergren (1947). —
(I 1 b ν) -STARR. (†) växten Carex riparia Curt., jättestarr. Juslenius 219 (1745). Kindberg SvNamn 32 (1905). —
(I 1 b, 3 a) -STAT. (numera bl. mera tillf.) stor stat (ss. typ av statsbildning); jfr stormakt. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 15 (1852). Forntidstypens storstater bilda den mest imponerande grupp av ensartade samhällsbildningar, som sociologen kan framleta. Ymer 1921, s. 190.
(I 1 b, 3 a) -STATION. om med stor kapacitet försedd stor anläggning i ett trafiknät l. i ett telekommunikationssystem o. d. (t. ex. järnvägs-, radio-, TV-station). SvD(L) 1925, nr 354, s. 2 (för rundradio). Därs. 1926, nr 27, s. 2 (för radiotelefoni). IllSvOrdb. (1955; bl. a. om järnvägsstation). Den nya storstationen (för TV i Hörby) .. kommer att täcka hela Skåne, södra Halland och Småland samt de västra delarna av Blekinge. LD 1959, nr 36, s. 1. —
(I 1 b) -STEN. stor sten.
1) (i sht i vissa trakter) om sten i naturen; stenblock; äv. koll. (Lat.) Saxum .. (sv.) storsten. VarRerV 40 (1538). En översnögad storsten av halv manshöjd. Högberg Utböl. 1: 31 (1912). En vinter hade Bergsrådet som vanligt en massa underhavande ute på åkrarna för att ta opp och köra bort storsten. Göth Bergsråd. 77 (1925).
2) (förr) koll., om huggen sten l. malm (jfr 1); motsatt: småhuggen sten osv.; jfr 3. JernkA 1856, s. 231. På Hunnebostrand (stenhuggeri) och Näset hugges s. k. storsten, på Björneröd gatsten. SD 1900, nr 211, s. 7.
Ssg: storstens-, äv. storsten-huggare. (förr) till -sten 2, 3. YrkesförtArbFörmedl. 13 (1936). Därs. 54 (1952). —
(I 1 b) -STENIG. täckt av l. full av l. bestående av stora stenar; äv. i oeg. anv.: som kännetecknas av förhållandet l. egenskapen att vara storstenig. Hildebrand FörhistF 133 (1874; om monument). TurÅ 1914, s. 303 (om vildmarksterräng). På Åtagrytfjärden .. ligga några tiotal grynnor av storstenig karaktär. SkärgårdB 272 (1948). TurÅ 1965, s. 230 (om kärrväg). —
(I 1 b) -STENS-GRAV. särsk. om megalitgrav. I Stockholmsområdet förekommer inte monumentala storstensgravar av det slag som vi möter i sydligare delar av landet. TurÅ 1973, s. 14. —
(I 1 b σ γ') -STIG. (stor- 1682—1964 (om ä. förh.). store- 1624) (förr) stig (se stig, sbst.3) utgörande l. rymmande 24 tunnor, stundom äv. 18 tunnor l. (efter metersystemets införande) 40 hl, stor stig; jfr kol-stig. NoraskogArk. 5: 152 (1624). Med storstig .. förstås icke tolf tunnor .. utan tjugufyra tunnor. Bergv. 2: 475 (1748). 1 Stor-stig = 18 Tunnor. Bergklint MSam. 2: 464 (1792). Vid försäljning af träkol räknar man alltid efter mått och mäter i ”läst” eller ”stig” (= 20 hektoliter) eller ”storstig” (40 hl.). 2UB 5: 294 (1902). —
-STIL. (numera bl. tillf.)
2) till I 6 c α: överlägsen l. imponerande stil (se stil, sbst. III 5 b β). Östergren (1947; angivet ss. ”sälls.”). —
-STILAD, p. adj.
1) till I 1 b ρ, χ slutet: som är av stora dimensioner o. d. (med stor vikt lagd vid den yttre formen), grandios, imponerande, storartad, storslagen; äv. (i sht i skämtsam anv.) med förbleknad bet.: ”fin” l. ”stilig” o. d. Alla Lucks bodar se lika storstilade och tillförlitliga ut. SD(L) 1897, nr 581, s. 3. Samzelius SkogFjäll. 192 (1905; om natur). Berlioz' fantastiska symfoni grep .. (Liszts) sinne, likaså Meyerbeers storstilade operor med deras lysande, pompösa yttre karaktär. Norlind AMusH 720 (1922). År 1731 fick (dom-)kyrkan (i Uppsala) .. ett av .. Precht utfört storstilat altare. HågkLivsintr. 19: 22 (1938); äv. att hänföra till 5. Till detta kom att vår storstilade byggnad på isflaket alltmera närmade sig sin fullbordan. Sundman AndréeLuftf. 327 (1967).
2) till I 3 a: stor, storartad (se d. o. 3); äv. använt ironiskt l. skämts., om vräkning. VL 1907, nr 111, s. 4 (om vräkning). Flodström SvFolk 456 (1918; om lagstiftningsarbete).
3) till I 5 l ε: överdådig, förnäm, flott, storslagen; äv. ss. adv. HvadnyttSthm 1899, nr 50, s. 2 (om gästfrihet). Lindqvist Dagsl. 2: 69 (1900; om herrgårdsliv). Den grefliga familjen reste storstiladt med egen courrier. Cederström Minn. 109 (1913).
4) till I 6: framstående l. lysande, storartad (se d. o. 4); äv. (särsk. till I 6 c α) ss. adv.: överlägset l. imponerande. SDS 1904, nr 144, s. 2 (om kolorist). Minnet af den noble svensken (Torkel Knutsson), en af den medeltida nordens mest storstilade statsmän .. var utomordentligt uppburet. Ahrenberg Männ. 4: 64 (1909). Därs. 5: 297 (1910; om regissör). I spurten (i 800-metersloppet) slår Andersson, som löper storstilat, Göta-mannen med 20 meter. IdrBl. 1924, nr 61, s. 6.
5) till I 7: storslagen (se d. o. 2 a), storartad (se d. o. 2 b); jfr -stilt 2. Af .. (A. Wahlbergs) göteborgstaflor är .. ”Afton på Hallands Väderö” — 1880 — en storstilad stämningsbild, robust och kraftigt hållen, med en saftig och mustig färgskala. NordT 1893, s. 393. (Dikten) ’Den gamle' .. är en i all sin korthet och enkelhet storstilad hyllning till ålderdomen. Söderhjelm Runebg 1: 374 (1904). HågkLivsintr. 21: 190 (1940; om handlingssätt). Exempel på den folkuppfostrande, sedelärande lagpredikan ger den i ”Svensk Predikan” anförda botpredikan av Johannes Rudbeckius, som är sträng och storstilad och full av evangelisk gudsförtröstan. Wifstrand AndlTal. 17 (1943). Det fanns i hennes kämpande sorg något verkligt storstilat och nästan praktfullt. Siwertz Pagoden 127 (1954).
6) i förbleknad anv. av 3—5, övergående i bet.: enastående; utomordentlig, väldig, oerhörd; makalös; storartad (se d. o. 7); äv. ss. adv. Karl Weisser .. spelade Shylock storstiladt och imponerande. AB(L) 1895, nr 284, s. 2. Därs. nr 303, s. 3 (om teknik). Bööks storstilade analys av ”Flyttfåglarne” i Svenska studier. Belfrage Runebg 258 (1917). Arne (Borg) gjorde .. en storstilad simning och ledde vid 300 m. med 4 m. IdrBl. 1924, nr 123, s. 6. Han var storstilat ful men med en inre skönhet över sitt känsliga ansikte. Lagercrantz Stone Sjöm. 255 (1939). —
-STILIG.
2) (vard.) till I 4 a ν: i hög grad l. mycket stilig; äv. ss. adv. Laga nu att boken (dvs. En bok om Strindberg) får ett enkelt men storstiligt omslag äfven om det icke skulle tryckas i Karlstad. Strindberg Brev 9: 106 (1892). IdrBl. 1935, nr 22, s. 12 (ss. adv.). —
-STILT, p. adj.
1) till I 1 b, om (text i) bok l. tryck o. d.: vars stil är sammansatt av stora bokstäver l. typer; motsatt: småstilt. Löwegren Ögonsj. 30 (1891; om böcker). Storstilt text. IllSvOrdb. (1955).
2) (mera tillf.) till I 7 b: förnäm l. lysande l. imponerande l. storslagen o. d.; jfr -stilad 5. Böckerna med Vilhelm Ekelunds tankar i höra till det storstilta slaget. Fjelner TypTeckn. 76 (1930).
Avledn.: storstilthet, r. l. f. om förhållandet l. egenskapen att vara storstilt.
2) (mera tillf.) till -stilt 2. Få ting önskar jag mig en större, en tydligare känslighet för än en storstilthet af det svenska slag som uppenbarar sig i Thorilds lyckligaste satser. Ekelund Hemkomst 110 (c. 1925). —
(I 3 a ε γ') -STINA. [med avs. på senare ssgsleden se lill-stina] (vard.) ruter tio i kortspelet kasino, ”stora kasino”; jfr -kajsa, -kasina, kasino II 2. Östergren (1947). —
(I 1 b λ, 4 a ν) -STIRRA. jfr -bliga. Jag kunde inte låta bli att storstirra på hans högra hand. Sydow O'Leary Schíane 124 (1921). —
(I 1 b, 6) -STJÄRNA. särsk. till I 6, om framstående o. berömd idrottsman l. artist (särsk. inom film l. teater) o. d. Funch o. Wettergren Hawaii 218 (1934; om filmstjärna). Rudolf Svedberg (är) vår nya storstjärna (i brottning). SvD 23/4 1935, s. 14. —
(I 1 b) -STOCK. (i sht i vissa trakter) stor stock; äv. koll. Almogen uti Löfstad icke mindre än the andra Soknarna (har) af ålder warit skyldige, at .. riktigt utgöra och til Silfwerwerket (i Sala) framföra Storstockar efter then fördelning, som på hwarje Sokn kan löpa. Bergv. 1: 745 (1734). Han högg mycken storstock, som solen fick att smälla torkskott likt åskknallar. Lundgrehn Högag. 8 (1912).
Ssg (förr): storstocks-, äv. storstock-körsel. om forsling l. transport av (visst bestämt antal) stora stockar som det ålåg bonde (l. socken) att utföra för kronans räkning. Bergv. 1: 694 (1730). Därs. 2: 215 (1741). —
(I 1 (o. 4 a ν)) -STOR. (tillf.) mycket stor. Arsenius MannKläd. 95 (1902; om ocean). Tri öre för dom små (dvs. sillarna), fem öre för dom småstora, sju öre för dom stor-stora. TurÅ 1955, s. 160. —
(I 3 a) -STREJK. arbetsnedläggelse som omfattar alla l. så gott som alla arbetsområden i ett land, allmän strejk, generalstrejk. GHT 1895, nr 251, s. 3.
-STREJKARE. [jfr -strejk o. -strejka] (mera tillf.) person som deltar i storstrejk. Ossiannilsson Hav. 311 (1910). —
(I 3 a, 4 a κ) -STRID. stor strid l. tvist; särsk. om politisk strid osv. (År 1887) hade redan den andra af kammarriksdagens storstrider trädt i förgrunden. Wieselgren Bild. 154 (1889). —
(I 1 b) -STRUKTUR. (i fackspr.) om storskalig formation l. bildning i berg, jord l. berggrund. Man intresserade sig .. (i klassisk geomorfologi) föga för uppkomsten av de olika storstrukturer på jordytan, som man arbetade med. SvGeogrÅb. 1953, s. 171. —
(I 3 a) -STRYK. (vard.) mycket stryk l. smörj; ofta bildl.: stort nederlag (i idrottstävling o. d.), ”braknederlag”. Högberg Frib. 124 (1910). (Sv. fick) Storstryk i basket (av Nederländerna). SvD 1979, nr 118, s. 35. —
(I 1 b ν) -STRÄTTA. [växten är större än den närstående Berula erecta (Huds.) Coville] (numera föga br.) om växten Sium latifolium Lin., vattenmärke. NormFört. 20 (1894). 2NF 38: 571 (1926). —
(I 4 b) -STUDSARE. (†) stor sprätt. Biefs, krusering som storstuszare bruka. Wallenius Proj. E 7 a (1682). Peringskiöld Wilk. 243 (1715). —
(I 1 b) -STUGA. (stor- 1639 osv. store- 1606)
1) (numera bl. i vissa trakter) manbyggnad, mangårdsbyggnad. Om våren .. Lät iagh byggia storestughun i min gård i Vpsala. JTBureus (1606) i 2Saml. 4: 38. För omkring hundra år sedan fanns i södra Halland en gammal gård .. själfva storstugan var så urgammal, att den hade takfönster. SLagerlöf i TurÅ 1910, s. 99.
2) (numera bl. i vissa trakter, i sht om ä. förh.; se dock slutet) stort boningsrum; särsk. dels om det största o. förnämsta rummet i ett (allmoge)hus på landet, i ett tvåvåningshus beläget på nedre botten (vanl. beläget på ena sidan om förstugan o. sträckande sig tvärs över husets hela bredd) o. använt ss. lokal för måltider l. fester l. sammankomster o. d., dels om familjens (o. husfolkets) dagligrum i allmogehus från äldre tid. J stoor stuffun tuå bool, en wänstool. GävleTb. 89 (1639). Vi togo in .. i ett landsvärdshus (i Italien), och lämnande våra saker i storstugan på nedra botten .. gingo vi en trappa upp. Wallin Bref 175 (1849). Ett boningshus av trä, inrymmande å nedre botten kök med tambur och jungfrukammare, storstuga med matvrå och dessutom 2 rum samt en trappa upp 3 rum. PT 1914, nr 96 B, s. 3. Vänster därom (dvs. om förstugan) låg storstugan, hvilken .. gick tvärs igenom hela huset. SDS 2/9 1917, s. 4. ”Storstugan”, som det ibland heter (i skogsgård i Östergötl.), är familjens vistelserum. Här är också ofta vävstolen uppställd för hustruns räkning. EtnolKällskr. 3: 87 (1946). särsk. (fullt br.) om större rum i fritidshus o. dyl. l. om sällskapsrum i turistgård l. vandrarhem o. d. Två sällskapsrum, storstugan och lillstugan (i Saltoluokta turiststation). TurÅ 1917, s. 336. På kvällen möter vi .. (vintersemestraren) dansande samba i turiststationens storstuga, innan han går till vila på en fjädrande resårmadrass. Form 1950, s. 25. Torpet bestod av storstuga, lillstuga o. kök. IllSvOrdb. (1955). —
(I 1 b φ) -STUMP. (vard., mera tillf.) om stormärssegel. Engström Bläck 51 (1914). Palmqvist Oceaner 200 (1942). —
(I 1 b) -STYCKIG. om stenkol, malm o. d.: som består av stora stycken. JernkA 1907, s. 420 (om stenkol). Om materialet .. är .. storstyckigt, kan det vara praktiskt taget omöjligt att avbryta utströmningen (ur ficka med konisk botten). TT 1963, s. 610. —
(I 4 a ν) -STYV. (vard.) i sht förr särsk.: högst förträfflig; dels i n. sg.: högst förträffligt l. mycket bra (äv. närmande sig bet.: rikligt), dels allmännare, övergående i bet.: enastående l. dyl. (Sv.) Storstyf .. (t.) sehr vortrefflich. SvTyHlex. (1851). Det var ett reelt (bond-)folk och jag hade der storstyft med både mat och annat. Hofsten Barnh. 2: 13 (1885). ”Hör du, Olga”, sade ynglingen, ”nu skall jag berätta dig något riktigt storstyft.” Kerfstedt Bränn. 101 (1899). ”Storstyft”, sade trädgårdsmästaren. ”De ha ej tyckt sig ha råd att köpa nya saker, de ha tagit af hvad de tyckt sig kunna undvara, mycket bra!” Schröder 2Bruksb. 185 (1903). —
(I 5) -STÅNDIG. (†) som har hög samhällsställning. För .. (kyrkoherden) var en grefve en grefve, en adelsman en adelsman .. och en inspector en inspector, om han än aldrig var så rik och storståndig. Lagerbring Skr. 5 (c. 1764). —
-STÅNG. (stor- 1691 osv. store- 1691 (: Store stång want)—1730 (: Store stångz Bårgstaget))
1) (förr) till I 1 b, om en ned i gruvschakt gående förlängning av stånggången, vid vilken gruvpumparnas kolvstänger var fästade; äv. om stor stång använd ss. vattenledning i djupgruva för vattenuppfordring; motsatt: småstång. Storstång .. vid vattukonster är den på vinkarmen hängande stången, som går ända ned i konstschachtet, och hvarvid de smärre sugstängerne äro häftade. Rinman (1789). JernkA 1846, s. 100 (för vattenuppfordring). Pumparna drevos från en eller två i schaktet nedhängande stänger benämnda storstänger till skillnad mot kolvstängerna, som benämndes småstänger. 3UB 4: 243 (1928). Lindroth Gruvbrytn. 1: 136 (1955).
2) fisk. till I 1 b φ, om en vid stormasten fäst stång ingående i ett dörjställ. SvFiskelex. 79 (1955).
3) sjöt. till I 1 b φ: stång som förlänger storundermasten från märsen till storbramstången l. om storundermastens övre del. Rålamb 10: 46 (1691). Om man säger t. ex. storstång, kryss- (s)tång eller förstång, så menas altid de svåra stängerna. Witt Skeppsb. 25 (1857). Dahlgren o. Richter SvSjökart. 214 (1944).
Ssgr (till 3; sjöt.): storstångs-, äv. storstång-borgstag. tåg o. d. till förstärkning av storstång. Rajalin Skiepzb. 210 (1730).
-stag-focka. (†) storstångstagsegel. (Sv.) Stor stongs stag-focka, (eng.) Main top stay sail. Serenius 278 (1741).
(I 3 b δ, 4 b) -STÅTARE. (†) om person som i hög grad kråmar sig l. stoltserar l. prålar (med granna kläder o. d.) l. har för vana att uppträda på detta sätt. Fernander Theatr. 487 (1695). —
(I 4 a ν) -STÅTLIG, äv. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) -STÅTELIG.
1) med sakligt huvudord: mycket l. i hög grad ståtlig l. pampig l. praktfull l. präktig o. d., magnifik, storslagen; äv. med förbleknad bet.: mycket bra, förträfflig; äv. ss. adv. Tersmeden Mem. 3: 92 (c. 1790; om middag). Jag har gjort en storståtlig affär i dag på morgonen. Carlén Köpm. 2: 81 (1860). Sehlstedt 4: 46 (1871; om herrgård). Han fick plötsligt en känsla av aktning för den blyga tysta Ava de Gam-Palin, därför att hon bodde så storståtligt. Krusenstjerna Fatt. 4: 59 (1938). UNT 31/8 1944, s. 1 (om festskrift). särsk. (†) i uttr. storståtlig god morgon!, ss. hälsning, ungefär liktydigt med: vilken praktfull l. härlig o. d. morgon! Weste FörslSAOB (c. 1817). Ah, storståtlig god morgon, herr Aron! Jolin Barnhusb. 39 (1849).
2) om person: mycket l. i hög grad ståtlig l. stilig l. förträfflig l. präktig o. d. Runeberg (SVS) 3: 87 (1832). Jenningens är ett storståtligt folk att tjena hos. Almqvist Grimst. 11 (1839). Den elegante, storståtlige, höfviske .. juristen Boethius. Hellberg Samtida 1: 41 (1870). (Sv.) Han är storståtlig .. (fr.) il est (a l'air) (très) chic. Schulthess (1885). Anm. Ordet förekommer stundom ss. ett slags egennamn i uttr. fröken Storståtlig, ss. ironisk l. skämts. beteckning för l. i tilltal till kvinna som tycker om (att stoltsera i) fina kläder. Hedberg Ungdom 64 (1869).
Avledn. (till -ståtlig 1, 2): storståtlighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storståtlig; äv. (ironiskt, numera mindre br.) konkretare: storståtlig glans. Evrylas .. satt i sin grandesse (storståtelighet), och åt qwitten. Weise 1: 158 (1769). Eichhorn Stud. 3: 240 (1881). Anm. Ordet förekommer stundom ss. ett slags titel i uttr. ers storståtlighet, ss. beteckning för l. i tilltal till storståtlig person. Glöm inte, Ers Storståtlighet, att skrifva mig till. Lidforss DQ 2: 596 (1892). —
(I 4 a ν) -STÄDA. grundligt städa; särsk. i fråga om storrengöring i hem l. bostad; äv. bildl., särsk. dels i fråga om utrensning av (icke önskvärda) personer i ett parti l. en regering l. på högre post o. d., dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: mycket prydlig o. d. Storstäda i företagsledningen. Tenow Solidar 2: 147 (1906). Dagmar hade nu under de dagar, som närmast följde, bråttom med att storstäda, baka och laga i ordning mat, så mycket hon kunde. Jennings Solstr. 76 (1919). Allting i Zanzibar verkade storstädat och gästvänligt. Sparre HetKust. 165 (1934). IllSvOrdb. (1955). —
(I 3 b δ) -STÄDARE. [jfr -städa o. -städning] person som utför storstädning; äv. bildl. Två storstädare ha vi till vår tröst och hjälp: naturen och tiden. Zetterström TjusPanopt. 22 (1937). —
(I 3 a) -STÄDNING. [jfr -städa] jfr -städa o. -rengöring. En gång i veckan göres storstädning, då alla dukar, lösa mattor, böcker etc. framtagas, dammas och skakas, samt möbler borstas och gardiner skakas, kakelugnsluckor putsas och fönster torkas. Langlet Husm. 626 (1884). Fortsatt ”storstädning” inom engelska regeringen. SvD(A) 15/7 1962, s. 3 (rubrik).
-STÄLLE.
1) (†) till I 1 b, om masugnsställe (se d. o. 2) o. dess närmaste omgivning; äv. om det eldfasta material (särsk. sandstenshällar) som behövs för byggande av ett sådant ställe. AllmogHemsl. 115 (i handl. fr. 1741). Sedan Slagg-tegel kommit i bruk, minskas behofwet af denna (ställ-)sten til pip- och rost-murar, men storställe behöfwes dock härifrån. Hülphers Dal. 612 (1762). Storställe kallas vid masugnar, där Roslags sandsten brukas, så många tilämnade sandstenshällar, som vanligen fordras til et masugnställes inmurande. Rinman (1789). jfr: Undertecknad har till salu ett sorteradt lager af denna orts välkända Sandstenstillverkning, bestående af .. Masugns-Storställen med tillhörande Bjelkar, Brösthällar och Pipstenar samt fina Dahlslipstenar från 12 till 30 tum. AB 1845, nr 103, s. 4.
2) (i vissa trakter, mera tillf.) till I 1 b, 3 a, 6: stort l. fint ”ställe” (dvs. gård l. boställe). Skickebud från storställena inom eller utom staden .. brukade alltid knacka. Spong Tavl. 7 (1946). —
(I 3 a) -STÄMNING. (i vissa trakter) sammankomst l. möte med många deltagare; särsk. om samernas traditionella årliga sammankomst i Arvidsjaur sista helgen i augusti med renskötartävlingar, torrköttsauktion, helgmålsbön o. d. Hemberg ObanStig. 31 (1896). ICAKurir. 1985, nr 20, s. 48. —
(I 1 b φ) -STÄNG. (stor- 1730 (: Storstänge stagseglet) osv. store- 1775 (: store stänge-Stag)—1874 (: Store-stängvindare)) [ellips av storstäng-stagsegel] sjöt. storstängstagsegel; ss. förled i ssgr äv. allmännare, om storstångens rigg. UFlott. 2: 41 (1881).
-segel. Vid stormastens stag, alltså mellan stor- och fockmasten, befinna sig storestagsegel, storstäng- och storbramstagsegel, som alla äro trekantiga. UB 7: 333 (1874).
-stag. om det tåg som tillhör den fasta tacklingen o. som går från storstångtoppen till förmärsen o. stöttar storstången förifrån. Chapman Skeppsb. 113 (1775).
(I 3 a) -STÖK. jfr -rengöring o. -städning; äv. bildl., särsk. om ngt omvälvande. Tant Hedda .. hade en passion för storstök och skurning och afskydde adjunkten för hans illa skötta person. Humble Hemm. 165 (1903). Efter det stora kriget, som var ett storstök över alla mått och alla gränser, kom storstädningen och den pågår ännu. Zetterström TjusPanopt. 21 (1937). —
(I 1 b) -STÖVEL. (kraftig) långskaftad stövel; ofta om sjöstövel; i sht i pl.; jfr lång-stövel. Castrén Res. 2: 338 (1847). —
(I 4 a) -SUCCÉ. stor succé. Storsuccès och rekordpublik för Barnens dag i Upsala. UNT 6/9 1937, s. 1. —
(I 5 c δ) -SULTAN. [jfr t. grosssultan, eng. grand sultan] (om ä. utländska förh.) i Orienten förekommande islamisk härskartitel, särsk. använd (från 1400-talet till 1922) om Turkiets kejsare; jfr -herre, -turken. OSPT 1686, nr 30, s. 5. —
(I 5 c) -SULTANINNA. (om ä. utländska förh.) storsultans moder l. gemål. Weste FörslSAOB (c. 1817; om gemål). —
(I 3 a ε) -SUMMA.
2) (tillf.) i uttr. storsumman av ngt, stor, sammanlagd mängd av ngt o. d. När man bläddrar igenom en bibliografi öfver verk rörande Normandie, kan man icke annat än gripas af beundran öfver den storsumma af forskning, som är nedlagd på ett landskap af icke större ytområde än Kopparbergs län. Anholm Norm. 197 (1898). —
2) (†) om person som tycker mycket om soppa. (T.) Suppen-Fresser .. (sv.) storsupare, som älskar supan-mat. Lind 1: 1511 (1749). —
(I 1 b ν) -SVAMP. stor svamp. BotN 1941, s. 393. Det finns 300 sk storsvampar i Sverige, dvs svampar som man kan urskilja med blotta ögat. GbgP 13/9 1982, s. 20.
(I 4 b) -SVASSARE. särsk. (†) om person som i hög grad är en pratmakare l. skrymtare l. dyl. Lagerström Bunyan 2: 173 (1727). —
(I 1 b (δ, ε o.) η β') -SVENSK, sbst. om person som visar l. karakteriseras l. präglas av stor överdriven nationalstolthet l. som på ett överdrivet sätt hävdar territoriella l. andra svenska intressen o. som vill göra Sverige till ledande land i Norden (förr äv. i världen); särsk. om person som under svensknorska unionsfejden gjorde anspråk på överhöghet över Norge; stundom använt nedsättande, särsk. ss. politiskt slagord. Stor-svenskarna der borte i Finland har lagt vänskapslag med ryssarna mot kungen. Carlén Skuggsp. 1: 103 (1861, 1865). Denna fåtaliga men energiska grupp af ”storsvenskar”, som ännu vidhöll anspråken på en viss öfverhöghet öfver broderlandet (Norge). SvH 10: 172 (1909). (O. Alin) var ledaren för dem, som af motståndarna i Norge kallades ”storsvenskar”. Billing LevnBisk. 57 (1914). I sonetten ”Rudbecks Atlantica” i sonettsamlingen av 1871 (av Snoilsky) kommer både respektfull vördnad för den gamle fantastiske storsvensken och saknad efter en tid, som kunde skapa sådana män, till uttryck. OoB 1936, s. 55. —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -SVENSK, adj. om person l. parti l. rörelse o. d.: som visar l. karakteriseras l. präglas av stor överdriven nationalstolthet o. som vill göra Sverige till ledande land i Norden (förr äv. i världen); särsk. om person osv.: som under svensknorska unionsfejden gjorde anspråk på överhöghet över Norge; äv. om ngt sakligt: som röjer l. avslöjar l. präglas av l. beror på stor överdriven nationalstolthet; stundom använt nedsättande, särsk. ss. politiskt slagord; äv. substantiverat. Norske ”tiggarepåsen” är nu öppnad och Björnstjerne Björnsons ”hat” till allt ”storsvenskt” förklaradt genom ”Aftonbladet”. NNisse 1891, nr 6, s. 8. För att vara så mycket säkrare på att aldrig tala illa om eller förnärma det svenska folket, har jag (Björnstjerne Björnson) funnit på att begagna ordet ”storsvensk” om alla dem i Sverge som vilja ha öfverhöghet öfver oss (norrmän). Arnoldsson FredNorge 10 (1895). Funch Land 189 (1924; om parti). Zorn blev ju längre han levde alltmera storsvensk. Engström Zorn 90 (1928). Dalins beundran för stormaktstiden, detta hans storsvenska svärmeri har fått sitt vackraste uttryck i hans dyrkan av Karl XII:s minne. HT 1936, s. 394. De svenska arbetarnas ställning för .. frihet åt Norge (1905) väckte i vårt grannland stor glädje. De s. k. storsvenska tidningarna i Sverige var däremot ursinniga. Ström UngdStrid. 210 (1940).
Avledn.: storsvenskhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storsvensk; äv. nedsättande. Sålunda blev också .. (Dalin) en länk mellan 1600-talets antikvariska storsvenskhet och det senare 1700-talets begynnande götiskhet. SvLittH 1: 354 (1919). Den patriotiska känsla, som .. (nittiotalisterna) framförde .. blev något helt annat än den som har kallats för ”punschpatriotism” och storsvenskhet. Andersson SvH 482 (1943). —
(I 3 a) -SVENSKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. [jfr -svensk, adj. o. sbst.] om manifestering l. yttring av storsvenskhet; storsvenskt agerande; vanl. i nedsättande anv. Laurin Folkl. 183 (1915). Den yverborne korperalen (Storm, i Nya Dikter) är ju enligt Fröding en grotesk karikatyr på storsvenskeriet. Olsson Fröding 368 (1950). —
(I 3 a) -SVEP. stort svep; särsk. bildl., särsk. dels om stor polisrazzia, dels om stor bjudning o. d. Ett storsvep ABC:s höstutförsäljning! SvD 31/8 1932, s. 7. De närmaste dagarna hade fru Julia förskräckligt mycket att stå i. Först var det en affärsmiddag, första storsvepet för säsongen. Siwertz Fribilj. 89 (1943). Spaningarna i samband med mordet har medfört ett storsvep som inbringat en del löst folk. Upsala(A) 30/12 1949, s. 1. —
(I 1 b) -SVICKLIG. (numera bl. tillf.) om strumpa: försedd med stor svickla. Schultze Ordb. 5268 (c. 1755). —
(I 1 b ν) -SVINGEL. (†) växten Festuca gigantea (Lin.) Vill., långsvingel (som är högvuxen). SvBot. nr 120 (1803). Thedenius FlUplSöderm. 55 (1871). —
(I 5) -SVÅGER. (numera föga br.) om svåger som är av förnäm börd l. har hög samhällsställning o. d., förnäm svåger. Broder Jonte hoppar af glädje — åtminstone, försäkrar han, ”har mitt hjärta hoppat” vid tanken på ”storsvåger”. Dahlgren Släktprof. 1: 67 (cit. fr. 1800). Småsyskonen hade blifvit .. förtroliga med storsvåger. Hedenstierna Fideik. 61 (1895). —
(I 3 a, 4 a) -SVÄLJANDE. (†) om storsuperi. Vthi Februaris är thet skedt uppenbarliga på En Sondagh undher Predikan aff stoorswelgande och öff(we)rmodh: Ty om Sondagzmorgonen drack han nogra stoop öll hemma hooss sin Huussbondha .. gick sedan åth bijen och söckte nogit Supplementum i hwar stuga. VDAkt. 1671, nr 91. —
(I 3 b α, 4 b) -SVÄLJARE. (†) frossare; storsupare. Ekblad 153 (1764). Therman FinFolks. 85 (1943). —
(I 4 a ν) -SVÄRA, äv. (ålderdomligt) -SVÄRJA. svära mycket l. grovt, svära som en borstbindare. Weste (1807). —
(I 2 a β) -SVÄRFAR. [jfr t. grossschwiegervater] (†) (ngns) hustrus mor- l. farfar. Ekblad 359 (1764). —
(I 4 b) -SVÄRJARE. [jfr -svära] om person som svär l. har för vana att svära mycket l. grovt. Murenius AV 277 (1653). —
(I 4 b) -SVÄRMARE. (†) om person som i hög grad svirar l. festar om l. lever om l. super l. har för vana att uppträda på detta sätt. Jag är säker på, att sielfwe Sathanas har warit, ibland dhesse stor Swärmare. Fernander Theatr. 43 (1695). —
(I 2 a β) -SVÄRMOR. [jfr t. grossschwiegermutter] (†) (ngns) hustrus mor- l. farmor. Ekblad 359 (1764). —
(I 1 a δ) -SVÄRTA. (†) andfågeln Melanitta fusca Lin., svärta (som är större än närstående arter). Linné MethAv. 30 (1731). I södra Lappland finnes ”storsvärtan” .. talrikast vid sjöar och tjärnar i fjällen. Rosenius SvFågl. 5: 15 (1936). —
(I 1 b ν) -SYMBEL. (†) växten Epipactis helleborine (Lin.) Cr., skogsknipprot. Gosselman BlekFl. 151 (1865). —
(I 1 b ν) -SYSSLA. bot. växten Cephalanthera damasonium (Mill.) Druce. Lyttkens Växtn. 1267 (1912). —
-SYSTER, -SYSTERLIG, se B. —
(I 1 b, 3 a) -SÅG. (i sht i vissa trakter) stor såg l. stort sågverk (av industriell karaktär). RARP 17: 152 (1710). När sågverksindustrien på 1850-talet växte upp till storindustri, blevo .. de nya storsågarna genomgående ångmaskindrivna. Ymer 1942, 3—4: 537. —
(I 6) -SÅNGARE. framstående (o. berömd) sångare; person med mycket god (o. stark) sångröst; i sht om yrkesutövande sådan sångare; äv. om fågel. Nicander Minn. 1: 85 (1831; om näktergal). Knaust Krög. 126 (1942; om Caruso). —
(I 1 b) -SÄCK. (i sht i vissa trakter) om (för lagring av fuktig spannmål avsedd) stor säck. Västerbotten 1983, nr 4, s. 15. —
(I 1 a δ) -SÄL, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -SJÄL l. -SKÄL. zool. säldjuret Erignathus barbatus Erxl. (som är störst av de egentliga säldjuren); jfr -kobbe. Quennerstedt Resa 166 (1867). Till de arktiska säldjuren hör storsälen (Erignathus barbatus ERXL.), som med sin längd av mellan 220 och 310 cm och en vikt mellan 500 och 700 kg gör skäl för sitt svenska namn. DjurVärld 13: 208 (1963). —
(I 3 a, 6) -SÄLJARE. särsk. till I 3 a, om ngt (särsk. bok l. grammofonskiva) som säljs mycket bra; äv. om artist l. författare vars grammofonskivor resp. böcker säljs i stor mängd l. omfattning. AB 16/4 1963, s. 13 (om grammofonskiva). GHT 4/9 1970, s. 3 (om bok). Storsäljaren tösen Tina Charles är Olympiagäst den 20 aug. SDS 30/7 1976, s. 8. ICAKurir. 1983, nr 31, s. 32 (om hundmat). —
(I 1 b ν) -SÄRV. bot. om (den grovvuxna) varieteten Zannichellia palustris Lin. var. major Hartm. av växten hårsärv. Nathorst SvVäxtn. 90 (1905). —
(I 3 b γ, 6) -SÖMMERSKA. skicklig (o. berömd) sömmerska (med egen rörelse). Alving Skärg. 10 (1905). —
(I 4 a ε) -TACK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hjärtligt tack. Stiernhielm Parn. 2: 6 (1651, 1668). Östergren (1947; angivet ss. ”folkl.”). —
Ssg (sjöt.): stortackel-löpare. om (änden av) det tåg som tillsammans med tackelblocken bildar stortacklet. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 290 (1796). —
(I 1 b) -TAG. (vard.) särsk. bildl., särsk. dels om hårt arbete l. krafttag o. d. (i sht i sådana uttr. som ta l. göra stortag o. d., arbeta kraftigt osv.), dels om stort företag l. storverk l. kap o. d. Dalin (1854). Almquist Wennerbg 215 (1917; i fråga om statsmannagärning). Några sådana stortag till, och .. (bedragaren) är på grön kvist. Neander Vainio 82 (1924). Det finns somliga, som aldrig tycker själva, att di gör nåra stortag. Vinterg. 1927, s. 2. Valborgsmässoafton är ett stortag för svensk filmproduktion — en av vår senare filmepoks bästa svenska filmer. UNT 23/12 1936, s. 2 (i annons). ”Stortag ser han mig ut att duga till”, sade Njal. Alving IslSag. 4: 80 (1943). IllSvOrdb. (1955: ta). SvD(A) 1961, nr 64, s. 13. —
(I 3 a φ δ') -TALANDE, p. adj. (numera föga br.) storordig, stortalig, storpratig. En stoortahlande Läkare wore för then Siuke then andra Siukdomen. Lindestolpe Frans. 114 (1713). Han kunde (i USA) inte .. lita till sin stortalande tunga. Sandberg MrWeman. 42 (1918). Östergren (1947; angivet ss. ”förekommande ngn gg”). —
-TALARE.
2) till I 7, om person som använder stora o. högtidliga (men tomma) ord (o. som lägger stor vikt vid den yttre formen). Frikänner .. (historien) väl dessa politiske stortalare, hvilka, i spetsen för rikets ständer, kastat Svenska folket ur ett äfventyr i ett annat. Livijn 2: 275 (1834).
3) till I 9, om stortalig (se d. o. 2) l. storordig (se d. o. 2) l. skrävlande talare. Vi ha ingen tid för den stortalaren. Han är nöjd, bara han hör sin egen stämma. Heidenstam Folkung. 2: 11 (1907). —
-TALIG, förr äv. -TALUG. [fsv. stortalugher]
1) till I 3 a φ δ': storordig; mångordig; skrytsam. Menniskior, som elska sigh sielffua, girighe, stoortalighe, höghferdighe. 2Tim. 3: 2 (Bib. 1541). (Sv.) Stoortalig, (lat.) loquax, dicax. Hamb. (1700). Gyllenborg Skald. 56 (1798; om skrytande soldat). NordRevy 1895, s. 132 (om löften). Det stortaliga modet kan (hos fascisterna) vara endast en mask, som döljer harhjärtat under lejonhuden. Andræ Herdabr. 135 (1937); jfr 2.
2) (ngt ålderdomligt) till I 7: högstämd l. patetisk (i sitt tal); högtravande l. bombastisk l. svulstig o. d. Linc. Kk 6 a (1640). Finskan har det gemensamt med österlændska språken, att den öfwerflödar på figuren och ær stortalig. Bergh LittKrit. 246 (cit. fr. 1762). Endast någon gång märkes ett stortaligt eller känslosamt uttryck (i G. Ullmans lyrik). Hedén 5: 17 (1927).
Avledn.: stortalighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara stortalig.
(I 1 b κ) -TANDAD, p. adj. som är försedd med stora tänder; särsk. (bot. o. zool.) om yta (av hud l. annan vävnad): som är försedd med stora tandformiga l. om tänder påminnande stora partier l. utskott. VarRerV 9 (1538). FoFl. 1928, s. 87 (om grodan Rana macrodon). SvVäxtförädl. 2: 777 (1951; om bladen på nordamerikansk asp). Fornv. 1955, s. 48 (om harpun). —
(I 1 b) -TANK. (i sht förr) om stor tank i ett last- l. handelsfartygs lastrum, djuptank. Engström Skeppsb. 57 (1889). Nilsson Skeppsb. 224 (1932). —
(I 1 b κ) -TARM. (numera föga br.) tjocktarm, grovtarm; äv. om den långa delen av tjocktarmen, belägen mellan blind- o. ändtarmen. Lindestolpe Matk. 20 (1714). Man indelar .. (tjocktarmen) i blindtarmen, stortarmen och ändtarmen. Thorell Zool. 1: 60 (1860). —
(I 1 b) -TEGEL. (förr) om tegel i stort format; i sht koll.; särsk. om tegel av formatet 300 × 145 × 75 mm; motsatt: småtegel. TT 1897, Allm. s. 191. Hesselman SkråhantvByggnInd. 168 (1945; koll.). —
(I 1 b) -TELN. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) av grövre tåg bestående skoning längs överkanten på nät. Fatab. 1914, s. 37. —
-TEMPEL. (om utländska förh.)
2) (förr) till I 3 a: av flera lokalföreningar bestående avdelning l. distrikt o. d. inom vissa ordenssamfund; särsk. i uttr. Sveriges stortempel, om templarordens rikssammanslutning (numera kallad nationaltemplet). Sveriges stortempels af templarorden sjunde årsmöte öppnades i lördags. NDA 1892, nr 146, s. 3. 1885 bildades .. (i Gbg) Sveriges stortempel (numera ”Nationaltempel”), motsvarande godtemplarordens rikssammanslutning: storlogen. 2NF 28: 817 (1918). Tempelriddarordens högsta råd flyttas .. från Förenta staterna till Skandinaviska stortemplet. SvD 13/7 1938, s. 4. —
(I 5 c) -TEMPLAR. om (l. ss. titel för) hög ämbetsman inom den mellan åren 1884 o. 1922 existerande templarorden. NDA 1892, nr 146, s. 3. —
-TID.
1) till I 6 c, särsk. (sport.): lysande l. mycket god tid, rekordtid. (Simmerskan) Karin Stenbäck har stortider i kroppen. ST 16/4 1962, s. 14.
2) till I 8 d, om viktig l. betydelsefull tid(speriod); äv. om tid(speriod) som präglas av stor ryktbarhet l. berömmelse l. lysande prestationer l. bedrifter o. d., stundom liktydigt med: storhetstid. Vår tid, slöjdens och industriens stortid. NSvTidskr. 1881, s. 64. Där (på baneret) sågs hans namn, den store germanens .. som .. för Europa berättade vår stortids historia, Samuel Pufendorfs. Weibull LundLundag. 172 (1884). —
(I 8 d) -TIDENDER, pl. (numera bl. arkaiserande l. skämts.) stora l. viktiga nyheter. Snoilsky 2: 58 (1881). —
(I 3 a (o. 8)) -TIDNING. (betydelsefull o. mäktig) tidning med stor upplaga. AnderssonBrevväxl. 2: 268 (1839). —
(I 3 b δ, 4 b) -TIGGARE. (vard.) om person som tigger mycket l. ofta l. ständigt o. jämt; särsk. om person (i jämförelsevis välsituerad samhällsställning) som har för vana att tigga större penningbidrag till projekt o. d. VDAkt. 1739, nr 638. Böttiger 6: 281 (1836; om lazzaroner). Artur Hazelius som stortiggare. Östergren (1947). jfr riksdags-stortiggare. —
(I 1 b ν) -TIMJAN. bot. växten Thymus pulegioides Lin. (som är den kraftigaste av våra timjanarter). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 165 (1901). —
(I 3 a ε ε') -TIMME. [eg.: timme betecknad med hög siffra] (mindre br., vard.) i pl. best.: de närmast efter klockan sex på morgonen följande timmarna; motsatt: småtimmarna. Den sista natten hade han lagt sig på logen och sovit till långt fram på stortimmarna. Spong Näv. 169 (1942). —
(I 3 a) -TING.
1) [av nor. storting] om Norges riksdag vars ledamöter väljs för fyra (tidigare tre) år gm allmänna val med proportionellt valsystem; i sht i sg. best. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stortinget .. består av en kammare som dock är indelad i två avdelningar — odelstinget med 116 ledamöter och lagtinget med 39 ledamöter. BraBöckLex. 17: 157 (1978).
Ssgr (till -ting 1) [flertalet av nedan anförda ssgr har motsvarigheter i nor.]: stortings-arbete. jfr arbete 5 d, 6. Oscar II Mem. 2: 387 (1895).
-vänster. sammanfattande benämning på vänstersinnade stortingsledamöter. Oscar II Mem. 2: 55 (1883).
-ärende. ärende som handlägges av stortinget l. som stortinget har att handlägga. Palmblad Norige Bih. 100 (1847). —
(I 3 a ε) -TIO. [jfr -hundra, -tusen] (förr) tal som betecknar tolv. Boivie SvSpr. 136 (1820). Ännu säges Stor-tio, hvarmed menas Tolf. Almqvist SvSpr. 41 (1832). —
(I 3 b δ, 4 b) -TIPPARE. om person som tippar l. har för vana att tippa med stora insatser. LD 1958, nr 302, s. 16. —
(I 1 b λ, 4 a ν) -TITTA. (i sht i vissa trakter) titta stort, göra stora ögon (se stor, adj. I 1 b κ ε') (särsk. av förvåning l. förundran o. d.). Lieberath Knekt. 114 (1914). —
(I 3 a ε) -TJOG. [jfr -tio] (förr) tal som betecknar tjugofyra. I Norden räknades fordom ofta med tolfvor, stortjog = 24, storhundrad = 120. Strömborg SvSprSkol. 52 (1857). —
(I 1 a) -TJUR. (i sht i vissa trakter) stor tjur. Knöppel SvRidd. 66 (1912; om älgtjur). Nämndeman Sundmans stortjur hade helt plötsligt blivit folkilsken. Sundström Ljug. 155 (1934). —
(I 3 b δ, 4 b (o. 6)) -TJUV. (vard.) person som stjäl mycket o. ofta; skicklig o. beryktad tjuv, mästertjuv; äv. med förbleknad bet. i smeksam l. skämtsam anv. Piska ut en stor tjuf eller hora längs gatan. Lind 1: 253 (1749); möjl. icke ssg. Borg Luther 2: 658 (1753). Hör du lilla stortjuv: jag fick icke igen Gustavs brev! Strindberg TjqvS 4: 136 (1876). (Sv.) stortjuf .. (eng.) master-thief. WoH (1904). I Kulturens samlingar finns ett knippe dyrkar, som skall ha tillhört LasseMaja .. den på sin tid riksbekante stortjuven. Kulturen 1956, s. 28. —
(I 4 a ν) -TJÄNSTLIG. (†) ödmjukt tjänstvillig l. dyl.; anträffat bl. ss. adv. i superl.: med största (ödmjuka) tjänstvillighet l. underdånighet l. dyl. Höghwyrdige Hr Biskoppen Betacker iagh Stoor-Tienstligst för det stoora beswär och flijt som anwänt är om min wälferd. VDAkt. 1698, nr 274. —
(I 1 b) -TOFFEL. särsk. (bot.) till I 1 b ν: prydnadsväxten Calceolaria x speciosa Lilja. Hylander PrydnV 36 (1948). —
(I 1 b) -TOFFLAD, p. adj. (numera bl. tillf.) försedd med l. som har stora tofflor. På gatorna rände tjänsteflickorna i sina nätta mössor, trindkindade, bastantlivade, stortofflade, men ganska täckeliga. Fröding Allvar 141 (1890). —
(I 4 b) -TOK l. -TOKER.
2) (numera föga br.) benämning på ett slags kortspel som spelas av 2—5 personer med 36 kort, varvid den som slutligen får hela kortleken blir ”stortok”. ESjöberg (SVS) 2: 8 (1825: Stortoker). Schulthess (1885). —
(I 4 a ν) -TOKIG. (i sht i vissa trakter) mycket l. i hög grad ”tokig” l. ”galen” l. ”stollig” o. d. Dalin 2: 460 (1854). —
-TOPP. [jfr t. grosstopp]
1) till I 1 b: översta delen av vissa höga föremål o. d.; särsk.
2) (förr) till I 1 b: stor sockertopp (motsatt: sockertopp av mindre sort). Johansson SmedBrukspatr. 168 (1933).
3) sjöt. till I 1 b φ: topp(en) på stormasten (l. dess översta stång); stundom äv. om stormasten i dess helhet med tackling o. segel (med tanke på dess förhållande till de andra masterna). Serenius Qqq 2 a (1734). Fartyg (som misstänks vara kolerasmittat) .. skall .. hafwa en swart .. eller .. en hwit flagga hissad på stortoppen, der flaggan skall förblifwa till desz fartyget blifwit wederbörligen undersökt. SFS 1875, nr 21, s. 2.
Ssgr: stortopps-, äv. stortopp-bestigning. till -topp 1 a. Natten efter stortoppsbestigningen (osv.). Östergren (cit. fr. 1935).
-korpral. (förr) till -topp 3: korpral som har tillsyn över stortoppen o. dess tackling o. över där stationerat manskap. Lundell (1893). —
(I 1 b φ) -TOPPLÄNTA~020. (stor- 1835 osv. store- 1698—1897) topplänta på stormasten; i sht i pl. Rosenfeldt Tourville 21 (1698). —
(I 1 b φ) -TOPPSEGEL~020. sjöt. toppsegel som förs ovanför storseglet (när detta är ett gaffelsegel); jfr -gaffel-toppsegel. KrigVAH 1849, s. 23. —
(I 1 b) -TORG. stort torg; ofta om det största av två l. flera torg; i ä. språkprov (i sht i sg. best.) svårt att avgöra om egennamn föreligger. Gesanterne skulle .. stiga i landh vidh Helgansholmen och sedan föhras öfver stoortorget och till deres logemente. RP 10: 574 (1644). Aftäckningen af Karl 10 Gustafs staty på stortorget (i Malmö) blifver naturligtvis också en af sommarens mera bemärkta festdagar. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 3. —
(I 3 a) -TORGDAG~02 l. ~20. (i sht förr) torgdag med stor kommers, dag då omfattande torghandel förekommer. WoJ (1891). Stortorgdagar hållas fortfarande i staden (Lund) 3:e onsdagen i hvar månad, särskilda kreatursmarknader 2 gånger under fastan. 2NF 16: 1365 (1912). —
(I 1 b) -TORN. särsk. om det största av två l. flera torn (l. om vart o. ett av de största av flera torn). S:t Maria har 3:ne torn .. Det vestra s. k. Stortornet är groft och fyrkantigt. Bergman GotlVisby 20 (1858). —
(I 1 b) -TORP. (förr) stort torp l. jordbruk som lydde under en större jordägare. Stortorp .. hafva ända till mellan 7 och 8 hektar åker. Feilitzen Tjenare 30 (1890). Vanligen talar man om stortorp, när torparen, för att kunna sköta torpjorden, måste hålla åtminstone en dräng till att fullgöra dagsverksskyldigheten. EkonS 2: 141 (1895).
Ssg: stortorps-system. (förr) om system för drivande av jordbruk gm inrättande av ett l. flera till en brukningsenhet knutna stortorp. LAHT 1891, s. 185. —
(I 1 a) -TORSK. stor torsk (betraktad ss. en särskild sort l. art av torsk); ofta koll.; motsatt: småtorsk; jfr kabeljo 1, skrej 1. ReglHafsSkiärFisk. 8/4 1754, s. A 3 b. Kummeln tillhörer Strupfiskarne (Jugulares), har Torskslägtets allmänna caracter, och liknar närmast den vanliga Stortorsken (Gadus callarias). 2GbgVSH 5: 39 (1822). Den store och äldre torsken, som fångas i hafvet utanför våra vestra kuster, ansågs af fiskare och naturforskare länge såsom en egen art .. och kallas i Sverige Stortorsk och Kabeljå. Lilljeborg Fisk. 2: 34 (1886). Klinckowström BlVulk. 1: 83 (1911; koll.).
(I 1 a δ) -TRAPP. [fågeln är den största landfågeln i Europa] zool. fågeln Otis tarda Lin. Svederus Jagt 236 (1831). —
(I 6 e) -TRAVARE. (numera bl. mera tillf.) om snabb (o. berömd) travhäst, framstående travhäst. Verelius 74 (1681). IdrFinl. 3: 71 (1906). —
(I 4 a ν) -TRIVAS. i hög grad trivas, trivas utmärkt; äv. bildl. DN(A) 1931, nr 137, s. 14. Johnson SkuggStövel 22 (1945; bildl., om refräng). —
(I 4 a) -TRO, r. l. f. kyrkohist. (en av J. Swedberg myntad) benämning på den i ortodoxins lära ensidiga betoningen av tron som allena frälsningsskänkande. Swedberg Lefw. 84 (1729). (Swedbergs) harm mot hvad han kallar: ”Stortron”, det förvridna yrkandet af den i sig gudomliga läran om trons alltillräcklighet. Fahlcrantz 5: 96 (1852, 1865). —
(I 4 a ν) -TROGEN. (†) synnerligen l. i hög grad bigott (se d. o. I 1); äv. substantiverat. Serenius (1741). (Eng.) Bigot .. (Sv.) en stortrogen, widskepling, en som tilsluter himmelen för alla som icke äro af hans tro. Dens. D 2 b (1757). —
(I 1 a) -TROLL. stort troll; äv. bildl. Hade han nu inte rent av sprungit sig från vettet för dessa gamla hedniska stortroll, Toreguden och Jägarn (dvs. Oden)? Koch Timmerd. 21 (1913). För resten är det inte så lätt att rå på stortrollet i Gullberg heller. Stenhammar Sag. 10 (1927). —
(I 1 b) -TRUMMA. särsk. bildl., i uttr. slå på stortrumman o. d., göra stor l. braskande propaganda l. reklam (för ngn l. ngt) o. d., slå på stora trumman. Kanske slog man på den patriotiska stortrumman extra kraftigt för att döva betänkligheterna över de väldiga utgifter, som företaget (dvs. byggandet av Göta Kanal) slukat. Tideström Runebg 127 (1941). —
(I 1 a δ) -TRUT, sbst.1 (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om måsen Larus marinus Lin., havstrut (som har stor näbb o. är den största av de svenska måsfåglarna); förr äv. om (fågel tillhörande) det till trögfåglarna hörande släktet Bucco Brisson. Retzius Djurr. 49 (1772; om Bucco Brisson). Stortrut .. Fogel af slägtet Bucco. Weste FörslSAOB (c. 1817). ASFFlF XV. 4: 60 (1898; om havstrut). Rosenius SvFågl. 5: 266 (1939). —
(I 1 b κ) -TRUT, sbst.2 [jfr t. grossmaul]
2) (numera bl. tillf., vard.) i metonymisk anv., eg. om person med stor trut: pratmakare, storskrytare, person som är ”stor i truten”. Nordforss (1805). Meurman (1847). särsk. (numera bl. tillf.) övergående i bet.: narr. Låt'en gå Du, till hofs, der blir han bordheder och stor-trut. Strindberg Bjälb. 12 (1909). —
(I 1 b κ) -TRUTIG. [jfr -trut, sbst.2] som har en stor trut; äv.: stor i orden, skrytsam; förr äv.: som har ljudlig röst. Hur mången phantast / Plär skrika i kapp med en stortrutig gast? Bergius Småsak. 6: 37 (1757). Viktor var en ganska ung man, en yvig och stortrutig skrävlare. Stormbom Linna SaarijärvMoar 45 (1959). —
(I 1 b) -TRÄ. (†) storverksträd (se d. o. 1). På the orter, ther Bergwerk äro, (må) Furutimmer och sådane Trä, som kunna tiena til bygnader och med tiden tilwäxa til Storträ, ingalunda .. fällas och i milorne inåkas. Bergv. 1: 853 (1733). —
(I 1 b) -TRÄD. storverksträd (se d. o. 1); äv. (o. numera bl., mera tillf.) allmännare: stort träd (särsk. bildl.). Bergv. 2: 279 (1742). Från ett geografiskt storträd hava talrika grenar växt ut, bildande nya skott, nya vetenskaper, självständiga om ock med ständig växelverkan mellan stamträdet och de enskilda grenarna. Numelin PolGeogr. 5 (1927). —
(I 1 b) -TRÖJA. (i sht förr) tjock (ytter)-kavaj utan skört, tjock kort (ytter)rock; särsk. o. urspr. om sådan kavaj med dubbla knapprader, ingående i sjömansuniform; jfr sjömans-tröja. Stortröja eller Kavaj för båtsmän bör vara af mörkblått kläde, fodrad med grått vadmal i lif och skört (osv.). Gynther Förf. 7: 712 (1849). 1860 fastställdes ny beklädnadsstat (för örlogsflottan), vari bl. a. omnämndes blåkragad skjorta och stortröja (ytterkavaj). Hägg TretungFl. 101 (1941). Du hade behövt stortröjan — Ja. Men dä va milt väder i morse. Moberg Invandr. 500 (1952). —
(I 3 a ε) -TULL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om omfattande tull på sjöledes importerade l. exporterade varor; jfr sjö-tull 1. OxBr. 11: 454 (1631). —
(I 1 b σ) -TUM. [längdmåttet är större än en vanlig tum] (förr) längdmått utgörande tiondelen av en fot (29,69 mm); motsatt: verktum; jfr decimal-tum. Dædalus 1941, s. 54. —
(I 1 b) -TUNNA. [fsv. stortunna] stor tunna; särsk. (förr) om sådan tunna använd vid strömmingssaltning o. rymmande 250—700 l. Arwidsson Strömm. 60 (1913). —
(I 5 c) -TURKEN, sg. best. (stor- 1634 osv. store- 1667) (om ä. utländska förh., skämts.) om den turkiske sultanen, storsultan; äv. dels i utvidgad anv., om turkarna l. det turkiska riket, dels bildl. AOxenstierna 11: 585 (1634). Storturken .. kallas skämtvis Turkiska kejsaren och turkiska väldet. Weste FörslSAOB (c. 1817). (G. II A.) bekymrade sig ej om den engelske konungens (m. fl.) .. förmaningar, att han ej borde ”fläcka sitt goda namn och rykte” genom att angripa Polen samtidigt med hela kristenhetens arffiende, storturken. Hjärne GA 84 (1901). Aspenström Bäck. 69 (1958; bildl.; om buse). —
(I 3 a ε α') -TUSEN l. -TUSENDE. (-tusen 1807 osv. -tusend 1766—1857. -tusende 1772 osv.) äldre benämning på talet tolvhundra; särsk. i uttr. efter stortusende l. i stortusen, i mängd innehållande 1200 stycken; jfr små-tusen, små-tusende. Berch PVetA 1766, s. 14. Det brukas ännu vid vissa tillfällen att skilja mellan .. Tusen och Stor Tusen eller Tolfhundra. Boivie SvSpr. 136 (1820). Hvarje stortusende stäfver om 1200 stycken som leverans skall gratis åtföljas af 400 bottenbitar till tunnstafven och 300 bottenbitar till ankarstafven. UB 3: 436 (1873). Fisk .. stäver till laggkärl, näver, brynstenar m. m. räknades i stortusen. Jansson 98 (1950). —
(I 1 b, 3 a) -TVÄTT.
1) abstr.: stor tvätt, tvätt av stor omfattning l. av stora kvantiteter (motsatt: småtvätt); tvätt av stora klädesplagg o. d.; äv. konkret, om det som tvätta(t)s i en stortvätt. Ha l. ställa till stortvätt. Mangla stortvätten. Altén Landförv. 40 (1795; abstr.). Snövit vid loglängans knutar / hänger en stortvätt i hedbrisens drag. Holmström LantlSyn. 50 (1936).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1; särsk. i fråga om utrensning av (politiskt) misshagliga personer. Backman Reuter Lifv. 1: 81 (1870). Politisk stortvätt väntar finländska socialdemokrater. DN(A) 6/10 1964, s. 9 (rubrik).
Ssg (till -tvätt 1): stortvätt-, äv. stortvätts-dag. särsk. bildl. För världen stundar det en stortvättsdag; / det dävet dekadenta skall förgå. Bohman Kall. 134 (1932). —
(I 1 b, 3 a) -TVÄTTERI1004 l. 0104, äv. 3~002. stor tvättinrättning; i stor skala driven tvättinrättning. ÖgCorr. 3/9 1970, s. 3. —
(I 1 b, 3 a) -TVÄTTRUM~02 l. ~20. Stort tvättrum (för många personer). VFl. 1918, s. 84 (på fartyg). —
(I 8 g γ) -TYCKARE. (mera tillf., ngt vard.) person som tycker i stort. Jag tycker ingenting så behöver jag inte riskera att bli stämplad som småtyckare. Man ska vara stortyckare, tycka i stort och inte reta sig på bagateller. SvD(A) 8/6 1963, s. 10. —
(I 1 b (δ, ε o.) η β') -TYSK, sbst. [efter t. grossdeutsch] hist. anhängare av (den 1848 väckta) tanken på en stor tysk förbundsstat bestående av alla tysktalande folk (med inbegrepp av Österrike o. Preussen); särsk. (i sht under mellankrigstiden) om personer som eftersträvade Österrikes uppgående i tyska riket; motsatt: lilltysk, småtysk. NF (1891). —
(I 1 b (δ, ε o.) η α') -TYSK, adj. [efter t. grossdeutsch] hist. som utgör l. ingår i l. har avseende på en av alla tysktalande stater bestående stor förbundsstat l. (under den nazistiska tiden) nationalstat; särsk. [efter t. grossdeutsches reich] i uttr. stortyska riket, från 1938 använd beteckning för det nazistiska Tyskland jämte före o. under andra världskriget annekterade områden. Från katolsk eller stor-tysk sida utgångna beskyllningar (rörande G. IV A:s krigföring). Malmström i 2SAH 57: 9 (1880). Den varme österrikiske patrioten Heinrich v. Srbik var samtidigt en övertygad anhängare av den stortyska tanken. HT 1951, s. 111. 2SvUppslB 27: 863 (1953: Stortyska riket).
Avledn.: stortyskhet, r. l. f. hist. om förhållandet l. egenskapen att vara stortysk. HT 1951, s. 111. —
(I 1 b κ γ') -TÅ. (stor- 1589 osv. store- 1626—c. 1710) om den breda o. stora innersta tån på en människas l. ett djurs fot; äv. om motsvarande parti av strumpa l. sko o. d. Berchelt PestOrs. G 3 b (1589). (Strutsen) kan wäga omkring 100 skålpund och förmår att, med ett tag af sin stortå, upprista buken på de största djur. Holmström Ström NatLb. 2: 69 (1852). Fatab. 1949, s. 150 (på sko). särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. (ända ned, förr äv. neder l. ut) i stortån, i varje fiber, i hela kroppen resp. alltigenom, så fullkomligt som tänkas kan. Det gläder mig neder i stortåen, att mina gamble wänner kunna wisa sig på lärda theatern som hieltar. Linné Bref I. 3: 139 (1759). I allt yttre var han en gentleman ända ut i stortån. Hedenstierna Marie 41 (1896). Det var så det isade ända ner i stortån. Dahllöf Otyg 80 (1915). Tihanyudden, som sticker ut en väldig stortå i vattnet. Langlet Ung. 36 (1934).
Ssgr: stortå-böjare. (numera föga br.) om var o. en av de under vadmuskeln belägna muskler som åstadkommer stortåns böjning; särsk. i uttr. långa o. korta stortåböjaren. Wretlind Läk. 3: 58 (1895: långa). Müller LbAnat. 111 (1905: korta).
-sträckare. (numera föga br.) om muskel som går från framsidan av underbenet till tårna o. som åstadkommer stortåns sträckning. Wretlind Läk. 3: 57 (1895). Müller LbAnat. 108 (1905). —
(I 1 b ν) -TÅG. (†) växten Luzula sylvatica (Huds.) Gaud., storfryle (som är storvuxen). Liljeblad Fl. 194 (1816). —
(I I b) -TÅNG. (i sht i vissa trakter) stor tång (motsatt: tång av mindre typ); förr särsk. om stor smidestång. Bergsbr. Sala 1616, 12: 3. Vid Vallonhamrar förefalla .. följande .. tänger .. Vid Smältare-Härden (bl. a.) .. Stortången .. hvilken är den grofvaste tången med mycket tjocka mular, hvarmed den hopslagne luppen hålles, under värmningen, uti smältare-härden. Rinman 2: 1062 (1789). SvKulturb. 5: 142 (1930). —
(I 7) -TÄNKANDE, p. adj. (numera föga br.) som tänker i stort l. har höga vyer. HC12H 3: 344 (1824). (Sällskapslivets) nästan alltid ytliga sysselsättningar .. kunde väl för en kort stund roa, men ej i längden underhålla .. (J. O. Wallins) stortänkande själ. Fryxell i 2SAH 21: 67 (1841). —
(I 6, 7) -TÄNKARE. om framstående tänkare; äv. om person som tänker sublimt l. djupt l. har fantastiska idéer l. som tänker i stort. Hembygden(Hfors) 1910, s. 268. —
(I 7) -TÄNKT, p. adj. (stor- 1767 osv. stort- 1909) (numera bl. i högre stil) om person l. karaktär o. d.: högsinnad l. storsint (se d. o. 1), som tänker stort o. ädelt; som tänker i stort; om ngt sakligt: som präglas l. kännetecknas av högsinthet osv.; äv. allmännare, särsk. om plan l. företag o. d.: som siktar mot högre mål, djärv, högtflygande, storslagen o. d.; äv. substantiverat i n. sg. best. Våre framfarne Store Konungar .. hafva .. varit stor-tänkte och haft til ögnamärke .. at Ungdomen skulle göra framsteg i Vetenskaper igenom inbördes täflan om företrädet. Lövenhielm PVetA 1767, s. 33. Så stortänkt, fastän ung, / Det (dvs. G. IV A.) är en Kung! Thorild (SVS) 1: 224 (1804). Lovén Cam. 279 (1852; om företag). Topelius 23: 353 (1891; substantiverat). Ellen Keys varmhjärtade och stortänkta, sant kvinliga och därför sant mänskliga inlägg i kvinnofrågan. GHT 1896, nr 286, s. 2. Den stortänkta koloniseringsplanen strandade emellertid på (osv.). Östergren (1947).
Avledn.: stortänkthet, r. l. f. (numera bl. i högre stil) om egenskapen l. förhållandet att vara stortänkt. SAOL (1923). —
(I 1 b) -TÄRNIG. (†) grovkornig (se d. o. 1); särsk. om mineral o. d. Bromell Berg. 81 (1730). Tilas PVetA 1765, s. 92. —
(I 1 b, 3 a) -TÄTORT~02 l. ~20. stor tätort; särsk. om Sthm, Gbg o. Malmö. BtRiksdP 1969, 8: nr 39, s. 1. —
(I 3 a) -TÄVLING. i sht sport. stor l. omfattande tävling; tävling vari många (i sht internationella) idrottsstjärnor deltar. IdrBl. 1924, nr 66, s. 4. —
(I 1 b) -UDDIG. försedd med stora uddar l. spetsar l. flikar. SthmModeJ 1852, s. 64 (om slag på klänning). —
(I 3 a) -UPPFÖDNING~020. uppfödning (av djur) i stor skala. Sonesson BöndB 789 (1955; av kycklingar). —
(I 3 a) -UTSPISNING~020. utspisning i stor skala l. omfattning. Elektronugnen, ett förnämligt hjälpmedel bl. a. vid modern storutspisning. TurÅ 1968, s. 141. —
(I 1 b φ) -VANT. (stor- 1730 osv. stora- 1730. store- 1796) [jfr t. grosswant] sjöt. vant som stöttar stormasten i sidled. Rajalin Skiepzb. 183 (1730). —
(I 3 a) -VARV, sbst.1, n. (förr) i fråga om hyttebruk: varv (bestående av stora uppsättningar) i vilket inbrukarna (o. därmed malmbeskickningens sammansättning) ofta växlade; motsatt: småvarv. JernkA 1846, s. 150. Därs. 1857, s. 111. —
(I 5 c) -VASALL. (om ä., särsk. medeltida, utländska förh.) mäktig o. högt uppsatt vasall direkt underställd kronan. Thomander Shakespeare AntCleop. 158 (1825). De största länen, ss. provinser el. hertigdömen, innehades av storvasaller, vilka räknades som konungens likar. 3NF 13: 487 (1930).
Ssgr (om ä., särsk. medeltida, utländska förh.): storvasall-, äv. storvasalls-döme. om det område (län) varöver en storvasall utövade sin makt. Hvarje storvasalldöme (i Frankrike) bildade så godt som en stat för sig själf. Rydberg KultFörel. 5: 241 (1887).
-väsen l. -väsende. sammanfattande, om det samhällsskick som kännetecknades av att länsherren gav vissa områden av sitt rike ss. län till storvasaller samt de företeelser o. förhållanden som stod i samband därmed. Boëthius HistLäsn. 2: 378 (1898). —
(I 1 b) -VASE. fisk. vase bestående av 12—15 yviga granar (l. enar) av 3 meters längd med sänkstenar vid ändarna, som anbringas i vattnet för åstadkommande av en god fiskeplats för fångst av gädda o. abborre; jfr träd-vase. Schager Risvas. (1920). —
(I 3 a) -VECKNING. geol. om bildning av stora veck i berggrundsmorfologin, som förorsakats av storskalig deformation av ursprungligen plana bergartslager. Detta peneplan (i norra Centralasien) .. omfattade .. (under sentertiär tid) även den nuvarande medelbergszonen och jämväl högfjället, men blev senare i sina skilda delar genom (bl. a.) storveckning .. bragt i olika höjdlägen. SvGeogrÅb. 1949, s. 89. —
(I 1 b) -VED. (i vissa trakter) stor(huggen) ved; motsatt: småved. En man (hade) arbete på vedbacken under flera dagar. Han skulle såga ock klyva storved till julbrasan ock hugga småved till den dagliga förbrukningen. Landsm. 1907, s. 90.
(I 1 b ν) -VEN. [gräset är mycket storvuxet] bot. gräs tillhörande släktet Agrostis Lin., särsk. om gräset A. gigantea Roth; ngn gg äv. om A. stolonifera Lin., krypven, fioringräs. Hylander NordKärlv. 321 (1953). BonnierLex. (1966; med hänv. till krypven). —
(I 6 c) -VERK, sbst.1 om (ovanligt) lysande o. berömvärt verk.
1) om handling l. prestation l. bedrift l. bragd o. d.; stundom liktydigt med: underverk; jfr -bedrift, -dåd. Uträtta, utföra (ett) storverk. SvMag. 1766, s. 71. Herkules' tolf storverk. Dalin (1854). Dina (dvs. Guds) storverk skall jag förtälja. Psalt. 145: 6 (Bib. 1917). särsk.
a) mer l. mindre ironiskt; stundom liktydigt med: bravad (se d. o. 2). Dalin Arg. 2: 57 (1734, 1754). Hvem har gjort det storverket att slå sönder fönstren? Weste FörslSAOB (c. 1817). Valfrid hade ju munnen och med den hade han utfört storverk i sina dar. Karlfeldt NisseT 175 (1936).
b) i förbleknad anv., ungefär liktydigt med: fantastiskt, ett ”under”. Det var storverk om vi kunde komma åt en eller ett par cigarrer om dagen per man (på cigarrfabriken). Carlbaum Mem. 43 (1930).
2) om alster l. resultat av skapande (konstnärlig, litterär, vetenskaplig o. d.) verksamhet; ofta om det förnämsta l. vart o. ett av de förnämsta verk som en viss person åstadkommit l. som en viss litteratur o. d. uppvisar. Man bör ock räkna Stockholms befästning ibland denna tidens och Birger Jarls hedrande Storwärk. Lagerbring 1Hist. 2: 489 (1773). (Suezkanalen) är ett storverk, som försvarar sin plats bland verldens underverk. Kruhs UndrV 11 (1884). P. I. Weinberg .. den outtröttlige översättaren till ryska av den tyska och engelska litteraturens storverk. Lindqvist RysslJudSkald. 15 (1935). HågkLivsintr. 18: 258 (1937; om Skansen i Sthm).
Ssgr (till -verk 1): storverks-bragd. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) = -verk 1. Strinnholm Hist. 2: 355 (1836).
-man. (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) om man som utför l. utfört storverk. Almqvist VSkr. 5: 379 (1846).
(I 1 b) -VERK, sbst.2 [elliptiskt för l. utlöst ur ssgn storverks-träd] (†) = -verks-träd. StadfByOrdn. 8/8 1758, § 28. Med den (dvs. yxan) har far och jag huggit månget storverk i skogen. Topelius Fält. 1: 279 (1853). jfr: Furustorverk. Hülphers Dal. 157 (1762; om ”storverksträd” som utgörs av tall). —
(I 1 b) -VERKE.
1) storvirke, virke av ”storverksträd”; numera bl. ss. förled i ssgr. FörordnStångjernSmid. 19/4 1740, § 18. Trädet kallas Tall, medan det ännu står i sin växt; men Furu .. när det närmare skridit til sin mognad och kan brukas til Storverke. VetAH 1769, s. 258. Rinman 1: 774 (1788).
2) (†) = -verks-träd; äv. koll. Til en .. Kakspada .. eller annat smått .. utsökes et Mast-träd .. Detta sker .. af brist på kunskap om .. hwartil et sådant stor-werke kunde vara tjenligt. Trozelius Rosensten 10 (1771). Odalskogen .. består endast af ofantelige mastspiror och storverke. Lindberg o. Johansson Karlskoga 127 (i handl. fr. 1774).
-balk. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) balk (se d. o. 1 a) av storvirke l. ”storverksträd”. ReglVirkeslefv. 1825, § 64. LfF 1844, s. 234.
-trä.
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om trädstam l. stock l. bjälke o. d. lämplig till storvirke; i pl. obest. ofta koll.: storvirke; stundom svårt att skilja från 2; jfr -verks-träd 2. GT 1788, nr 90, s. 4. Brukets egare (lämnades) frihet att .. få tillhandla sig nödiga storverksträn. Johansson Noraskog 2: 402 (1882).
2) (†) = -verks-träd 1. stundom svårt att skilja från 1. FörordnSkog. 12/12 1734, s. C 1 a. Wid kohlning måge ej storwärks trän fällas. LandtmFörordn. 33 (1765). Storvärksträna i dessa uråldriga skogar (som svedjades i Finl. på 1800-talet) öfverlefde .. oftast dessa ”flygande fareldars” härjningar och afgåfvo snart frön rundt omkring sig. Grotenfelt JordbrMet. 159 (1899).
-träd.
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om grovt träd (i sht tall) av viss storlek lämpligt till skepps- o. gruvbyggnad o. d. (o. som å skattehemman o. vissa offentliga hemman l. allmänningar var förbehållet kronan t. o. m. 1935); jfr -verks-trä 2. FörordnStångjSmid. 19/4 1740, § 18. Uti 1734 års lag omtalas för första gången storverksträd, hvarmed menades sådana, som kunde användas till storbyggnad vid bergverken. Thelaus Skog. 131 (1865). Benämningen storverksträd, som ursprungligen afsåg bergverken och deras behof, öfvergick i 1793 och 1805 årens skogsordningar att utgöra en gemensam benämning på master och spiror, hvilka der endast förbehöllos kronan. Linde Kam. 131 (1867). Storverksträd kallas grova, till skepps- el. bergverksbyggnader lämpliga furuträd. 3NF 13: 1004 (1930). SFS 1932, s. 175.
(I 5 c ε) -VESIR, äv. -VISIR. (stor- 1710 (: stor-vezirschargen) osv. stora- 1710) [jfr t. grosswesir] (om ä. utländska förh.) urspr. om (l. ss. titel för) den högste ämbetsmannen o. ledande ministern i vissa muslimska länder, som var underordnad endast statsöverhuvudet; särsk. från 1800-talet till 1922 om (l. ss. titel för) den turkiske ministerpresidenten. KKD 5: 125 (1710). Den närmste effter Sultanen i heela turkiske Rijket .. är Stoor-Wiziren .. hwilcken är Sultans ståthållare eller rättare Vicarius i Rijksstyrsselen, som ordet Wizir bemärcker. Därs. 356 (1711). Särskildt mäktiga voro de turkiske storvesirerna från senare delen af 1500-talet. 2NF (1917). särsk. bildl., särsk. om mäktig (o. despotisk) person. Thorild Gransk. 1: 71 (1784). Schröderheim .. menar .. nog att få nalkas den allsmäktige storvesiren (dvs. G. A. Reuterholm) och återvinna dennes nåd. Schück i 3SAH LII. 2: 679 (1941).
Ssgr (om ä. utländska förh.): storvesirs-, äv. storvesir-charge. = -vesirs-ämbete; jfr charge 1. KKD 4: 38 (1710).
-VESIRAT, äv. -VISIRAT. [avledn. av -vesir] (om ä. utländska förh.) om storvesirs ämbete l. ämbetstid. Nordberg C12 2: 279 (1740). Upsala(A) 6/11 1922, s. 1. —
(I 1 a δ) -VIGG. [fågeln är större än den närbesläktade viggen] (föga br.) dykanden Aythya marila Lin., bergand. FoFl. 1920, s. 116. Rosenius SvFågl. 5: 33 (1936). —
(I 1 a δ) -VIGGE. [namnet möjl. föranlett av fågelns vingstorlek] (numera föga br.) andfågeln Bucephala clangula Lin., knipa. Fischerström 3: 180 (1783). Björkman (1889). —
(I 1 a δ) -VIKARE. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vikaresälen Phoca (Pusa Scopoli) hispida Schreb.; motsatt: småvikare. Storvikaren eller långblåvikaren .. är en stor mörk säl, svår att komma åt, men ganska allmän. 2SvKulturb. 1—2: 252 (1934). —
(I 5 c) -VIKARIE. (om utländska förh.) om generalvikarie. Först 1532 anhöll rådet hos den biskopliga Storvicarien om tillåtelse för den rena lärans predikande. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 75 (1837). —
(I 4 a ν) -VIKTIG.
1) (i sht i vissa trakter) i hög grad l. mycket viktig l. betydelsefull. The helighe haffua ock j farligha och storwichtigha saker begärat tekn. PErici Musæus 6: 73 b (1582). Är det då så storviktigt, att han måste gå i byn så här sent? Pan 1926, s. 100.
2) (i sht i vissa trakter) i hög grad l. mycket högfärdig l. överlägsen o. d.; äv. ss. adv. Högberg Frib. 332 (1910). —
(I 1 a) -VILT. koll.: av stora djur bestående vilt; stundom äv. i individuell anv.; äv. bildl.; motsatt: småvilt; jfr -djur. Jaga storvilt i Afrika. Balck Idr. 2: 23 (1887). Analyserna giva .. klart besked på att älgen varit det vanligaste storviltet under den boreala tiden, medan kronhjorten invandrade först mot slutet av nämnda skede. Ymer 1931, s. 174. Till storvilt räknas främst de större kattdjuren .. lejon, tiger, leopard och jaguar; vidare elefant, noshörning, flodhäst och buffel (ibland också krokodil) samt björn. NFSportlex. 6: 675 (1946). Dagens publika storvilt i Amerika är inte kvinnliga filmstjärnor utan manliga he-män på den politiska tribunen. NDag 1948, nr 241, s. 5.
-jakt. jakt på storvilt; särsk. om sådan jakt som innebär ett moment av fara för jägaren (t. ex. jakt på lejon, tiger, elefant, noshörning); jfr -djurs-jakt. Ekman NorrlJakt 22 (1910).
(I 1 b ν) -VINDA, sbst.1 bot. växten Calystegia silvatica (Kit.) Griseb. Weimarck SkånFl. 522 (1963). —
(I 1 b) -VINDA, sbst.2 (i fackspr.) stor vinda använd i repslageri. Nilson Repslag. 55 (1961). Det centrala redskapet i det folkliga repslageriet är vindan, som förekommer i tre huvudtyper: handvinda, storvinda, reptrilla. Rig 1962, s. 93. —
(I 1 b κ) -VINGAD, p. adj. försedd med stora vingar; äv. bildl. Heidenstam Karol. 2: 82 (1898; om fjärilar). VäxtLiv 4: 411 (1938; om frö). Spong Kråkn. 132 (1963; om rykte). —
(I 1 b κ) -VINGE. (†) om var o. en av framvingarna hos insekt (vilka är större än de bakre vingarna). Man betraktar hvar ock en (dvs. insektsvinge) i anseende .. til deras Ordning, då de kallas .. Storvingar .. som med öfre sidan råkas och .. Lillvingar .. som äro ytterst och framvisa undersidan. Retzius Djurr. 183 (1772). (Sv.) Storvinge .. (t.) ein Vorderflügel der Insekten. Möller (1790). Schulthess (1885). —
(I 6 d) -VINNA. (vard., sport.) vinna stort l. överlägset. UNT 1/7 1961, s. 1 (rubrik; i fråga om bandy). —
(I 3 a ε, 4) -VINST. stor vinst (på lotteri, tips o. d.); motsatt: småvinst. Systemet med en eller flera storvinster jämte småvinsterna har snabbt vunnit terräng i våra lotterier. Östergren (1947). —
(I 1 b ν) -VIOL. [växten är mycket storvuxen] bot. växten Viola elatior Fr. Nyman VäxtNatH 1: 379 (1867). —
(I 1 b ν) -VIPPA. (†) växten Pulsatilla patens (Lin.) Mill., nipsippa. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 492 (1901). —
(I 1 b) -VIRKE.
1) virke av träd av stora dimensioner, virke av storverksträd; äv. bildl.; jfr -verke 1. Bergv. 2: 262 (1741). (K. XII) var en af de nationala hjältar .. som vi funno skurna ur samma storvirke som det, hvaraf forntiden timrade sina gudabilder. (Cavallin o.) Lysander 63 (1855). Vid bergverken hänföras i allmänhet till storvirke sådana träd, som hålla minst 7.7 m. (26 fot) i längd och 65.3 cm. (22 d. tum) i topp. Cnattingius 156 (1878, 1894).
Ssgr (till -virke 1): storvirkes- l. storvirks-skog. skog innehållande träd lämpliga till storvirke; jfr -verks-skog. Smeds Malaxb. 194 (1935).
-trä. (numera föga br.) = -verks-trä 1. Storwirkens (sannol. felaktigt för: Storwirkes) trä, utsynas till järn bruken. VDAkt. 1760, nr 214. KrigVAT 1850, s. 440.
-träd. (-virks-) (numera föga br.) = -verks-träd 1. Annerstedt UUH Bih. 5: 29 (i handl. fr. 1778). Dalin (1854). —
(I 1 a) -VIRKING. [sannol. (med anslutning till sådana ord som fuling, niding, stygging) bildn. till fvn. stórvirki, storverk, l. stórvirkr, mycket verksam, som uträttar storverk, bildn. till stórr (se stor, adj.) o. -virki resp. -virkr, besläktat med verk, verka; jfr äv. stórverkr, som utför storverk, äv. ss. benämning på jätte] (†) gigant, (väldig) bjässe; anträffat bl. om jätte. Om .. (den kraftlöse jätten) skall wara säker, nödgas han smickra Dwärgarna eller annat småfolk, pläga dem och hålla dem wid godt minne, så at jag ömkas wid desze maktlöse Storwirkingar. Dalin Arg. 2: nr 48, s. 4 (1734; uppl. 1754: busar, dvs. bjässar). —
(I 1 b, 8) -VISTE. stort viste. Skogslapparne hafva i allmänhet bättre bostäder (än fjällapparna), synnerligen på sina hufvud- eller storvisten. Düben Lappl. 126 (1873). —
(I 1 b ν) -VIVA. [växten är större än gullviva] (föga br.) växten Primula elatior (Lin.) Hill, lundviva. Lyttkens Växtn. 397 (1906). 2SvUppslB (1955). —
-VULEN, äv. (i sht förr) -VUREN, p. adj. (-vulen 1866 (: storvulna, sg. best.) osv. -vuren 1873 (: storvurna, pl.)—c. 1875) [jfr sv. dial. storvulen, tämligen stor, icke liten]
1) till I 1 a: storvuxen; bred o. stor; numera bl. med viss bibet. av 2 a. TurÅ 1902, s. 27. Storvulna stadiga karlar. SvHandordb. (1966).
a) i fråga om personlighet l. sinnesbeskaffenhet l. uppträdande: mäktig l. betydande l. kraftfull l. imponerande o. d.; som siktar mot höga mål l. har l. kännetecknas av högtflygande planer o. d.; som har l. kännetecknas av höga tankar om sitt land, (överdrivet) patriotisk, yverboren; som uppträder storslaget l. pampigt l. överdådigt l. djärvt o. dyl. l. kännetecknas av sådant uppträdande; äv. (med anslutning till stor, adj. I 9) liktydigt med: storordig l. skroderande l. uppblåst l. kaxig o. d. (Cavallin o.) Lysander 163 (1866; om skaldesläktet). IllSvH 4: 616 (1881). Sextonhundratalets storvulna adel importerade ett och annat beaktansvärdt minnesmärke af renässansens och barocktidens konst. Finland 328 (1893). Wårt folk är ett storvulet folk, och de storslagna förhoppningarne och de widt famnande framtidsplanerna ega också sin betydelse och sin storhet. Malmbgt 1894, nr 5, s. 2. Redan tidigt hade Rudbecks storvulna och originella personlighet slagit an på den unge furstens (K. XI) sinne. Annerstedt RudbeckM 16 (1902). Esaias Tegnér underströk särskildt det storvulna och karska (i det svenska lynnet) samt böjelsen för ett magnifikt och glansfullt yttre uppträdande. 2NF 27: 1036 (1918). Harald Hjärne .. en sällsynt storvulen, myndig och rik personlighet. FinT 1928, 1: 269. Han har alltid varit litet storvulen av sig. SvHandordb. (1966). särsk.
α) (storslaget) ädel l. storslagen l. vidsynt o. d. Denne gudingifne skald (Aischylos), som med hellenens skönhetskänsla och filosofiska instinkt förenar de hebreiske siarnes storvulna väsen och djupa sedliga allvar. Rydberg RomD 70 (1877). Det är en mycket klok kvinna, storvulen och ädelsinnad. Melin VikSaga 96 (1910).
β) om förhoppning, plan, tankar l. litterär produkt o. d.: som är en storvulen persons l. storvulna personers l. som vittnar om ett storvulet sinne; pompös, bombastisk; högtflygande. Forssell i 2SAH 58: 451 (1882; om förhoppningar). Han måste göra någonting stort för att behaga henne .. sjunga storvulna fosterländska sånger. Wulff Leopardi 52 (1913). Stadens .. hävder skildrades på ett mera storvulet än med historiska sannolikheter överensstämmande sätt. Hellström Malmros 264 (1931). Göticismens storvulna tankeriktning, som gjorde Sverige till den mänskliga odlingens vagga. Fornv. 1941, s. 252. Storvulna planer. SvHandordb. (1966).
b) i fråga om annat än l. utan närmare tanke på personlighet l. sinnesbeskaffenhet l. uppträdande osv.: storslagen l. sublim; äv. (särsk. i fråga om synintryck): pampig (jfr a). När Lucifer, storvuren i sin grämelse, eggar afgrundens fylkingar till nytt framlopp mot himmelen, jämkar Mefisto sin lösvad till rätta. Rydberg 2: 305 (c. 1875); jfr a. Man .. följer den gamla flaminiska vägen öfver .. kampagnan, hvars historiska minnen uppfylla vandrarens själ, medan landskapstaflor af storvulen skönhet vädja till hans öga. Dens. RomD 10 (1876). Det är därför så mycket sorgligare att se samhället reagera mot detta storvulna geni (dvs. Fröding) medelst lyftandet af en knuten näfve. NordRevy 1896, s. 695; jfr a. Ofta sträcker .. (konstnärens) genie sina vingar till en mäktig och storvulen flygt genom oanade rymder. NordT 1896, s. 482. Det .. storvulna hos naturföreteelserna. Lamm Oxenst. 10 (1911). Holmström LändStränd. 1: 73 (1913; om landskap). Den nordiska poesien är lugn, storvulen och karg, den finska åter orgiastiskt exstatisk. Lampén HTvFinl. 214 (1919). Det mer storvulna än vackra kungliga slottet. Scholander VisLut. 291 (1933). Karl den tolftes bibel, såsom denna edition vanligen kallas, är en verkligt storvulen volym. SvFolket 5: 69 (1939). särsk. närmande sig bet.: väldig l. kolossal. De häpnadsvärdt storvurna arbetena för att stadga Nilens öfversvämningar. Rydberg Urpatr. 56 (1873). Det är ett storvulet företag att anlägga ett stenparti! Diedrichs Nichols Trädg. 107 (1934).
Avledn.: storvulenhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storvulen; särsk.
1) till -vulen 2 a. Ingen kan .. frånkänna Förenta staternas folk en viss storvulenhet i blick och handlingar, äfven om den ibland vill slå öfver i det groteska. Kjellén Stormakt. 2: 81 (1905). Sonen Yung-chêng saknade faderns storvulenhet, högsinthet och fina kultur. Hedin Jehol 124 (1931). Om den storvulenhet och fosterländska anda, som denna tid förekom i vårt land, vittna även stadgarna för Uppsala universitet av 1626. PedT 1955, s. 160.
2) till -vulen 2 b. NordT 1887, s. 9 (i fråga om målning). Denna stad af ruiner och palatser (dvs. Rom) har bevarat en prägel af storvulenhet, af stolt värdighet. Lindgren Ital. 138 (1896). Sträckan (Nepi-Sutri) hör .. till de enformigaste på den romerska campagnan, utan att dock äga någonting av ödslighetens storvulenhet och poesi. NArgus 1930, s. 180. Utsmyckningen (på de flaviska byggnaderna) skulle tävla med själva planens och konstruktionens storvulenhet. Kjellberg GrekRomK 274 (1932). En flottans paradmarsch bör .. mana fram .. havets vilda skönhet, stridens spänning o. s. v. .. De allra första takterna tyckas .. varsla om en viss storvulenhet .. men sedan .. blir det för vekt och — för vackert. VFl. 1933, s. 62. Gripen deltog jag genom dagstidningarna i .. (V. von Heidenstams) griftefärd, över vilken det vilade en enkel storvulenhet. HågkLivsintr. 22: 485 (1941). —
(I 1 a, b (o. 2)) -VUXEN, p. adj. stor till växten; motsatt: småvuxen; äv. oeg. l. bildl., förr särsk. övergående i bet.: högfärdig. Verelius Gothr. 4 (1664; om karl). När .. några snåla Bjarmalands Köpmän kommo först til detta wäldet, blefwo de så storwuxne, at de mente, at jag war för dem en liten Gosze. Dalin Vitt. 3: 233 (c. 1735). (A. Hazelius) rättrådiga, storvuxna karaktär, hans fullkomliga oegennytta i allt som gällde hans egen person. Fatab. 1933, s. 38. Därs. 1954, s. 13 (om tvåvåningsbyggnad).
(I 1 b) -VÅGIG. som går i stora vågor l. formad till l. liggande i stora vågor l. vågliknande bildningar; äv. oeg. l. bildl. LbInternMed. 2: 158 (1916; oeg. l. bildl., om darrning). SvGeogrÅb. 1931, s. 111 (om terräng). —
(I 1 b γ) -VÄG. stor väg; särsk. om motorväg, autostrada; förr särsk. i uttr. i storvägen, på stora vägen. Dock kan der blifva en liten fläck för de resandes commoditet, efter han (dvs. Sölvesborg) i storvägen belägen är. HSH 6: 141 (1658). Bland dessa storvägar märkes en väg Stockholm — Jönköping — Malmö, benämnd Kontinentalvägen. SDS 1946, nr 221, s. 5. —
(I 4 a ν) -VÄL. (†) mycket fint l. festligt o. d. (Vid bröllop bjuds) en söt-ostkaka, eller ock en tårta när det skall wara stor-wäl. NorrlS 1—6: 77 (c. 1770). —
(I 1 b) -VÄLL. (förr) om större hopvällning (i sht av de båda halvor som tillsammans bildade ett stångjärnshammarhuvud). Böök OfficFerr. 16 (1722). Storväll kallas den starka hopvällning, som göres midt på hammarhufvudet, då de tilämnade tvenne halfvor skola hopsmältas, eller vällas, för en ny Stångjärnshammare. Rinman (1789). Fatab. 1932, s. 249. —
(I 1 b) -VÄLT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ett slags odlingsplog med extra stor vändskiva. Denna (odlings-)plog, i Norrbotten vanligen kallad ”storvälten”, infördes i midten af förra århundradet af kringresande plogkarlar från Värmland. Hellström NorrlJordbr. 229 (1917). Därs. 261. —
(I 4 a ν) -VÄRDIG. (†) i hög grad l. mycket generös, storslagen. Hwar wij så göre, så forachte wij then stoorwerdigha bekostningen, som gudh fadher haffuer giordt på oss. OPetri 2: 196 (1528). —
(I 5 c) -VÄRDIGHETSMAN. (†) om högt uppsatt ämbetsman, storman. Annæus Donistius .. är prokonsul öfver Akaja och den förste i andra rangklassen af romerska rikets storvärdighetsmän. Rydberg Ath. 16 (1859). Dens. 9: 328 (1894). —
(I 5 e α) -VÄRLD. (numera bl. tillf.) om stora världen. CAEhrensvärd Brev 2: 227 (1798). Låten aldrig .. fördjupa eder i storvärldens njutningar. JGRichert (c. 1850) hos Warburg Richert 2: 396. —
(I 6 c, 8 a) -VÄRV. (i vitter stil) stort l. viktigt värv. CCGjörwell (1810) hos AOxenstierna Bref 1—3: 56. Fröken Skram (upprepar) sin varning mot den vantron, att skolan ensam skulle kunna utföra sådana storvärf (dvs. reform av skolan). Verd. 1886, s. 20. —
(I 1 b) -VÄST. (i sht förr) stor (vadderad) arbetsväst. ST 23/11 1896, s. 3. Här sågs Kalle Bärsman sitta på sin verandabänk iförd rallarhatt, storväst och kragstövlar. Forss Skom. 121 (1965). —
(I 1 b) -VÄXANDE, p. adj. som växer högt. Eneroth Pom. 2: 75 (1866; om träd). Lind EgnTrädg. 69 (1909; om rosor). —
(I 1 a, b (o. 2)) -VÄXT, p. adj. storvuxen; äv. bildl. Reenhielm ThViik. 10 (1680; om karl). Thomander 3: 127 (1831; bildl., om själen). En hög tall .. Den var så storväxt, att den sköt upp över de andra träden. Lagerlöf Holg. 2: 306 (1907).
(I 4 a ν) -VÖRDIG. (numera bl. arkaiserande l. ålderdomligt) som i hög grad är värd att vördas o. aktas; särsk. ss. epitet till konung l. kejsare o. d. Tysklands storvördige herre och kejsare. AB 10/8 1898, s. 4. —
(I 1 b) -YTIG. som har l. är försedd med stor yta. Östergren Ant. (cit. fr. 1946; om annonser). TT 1974, nr 12, s. 23 (om lysrörsarmaturer). —
(I 6) -ÅKARE. sport. särsk. om skicklig l. framstående (o. berömd) skidåkare. ÖstersundP 1925, nr 44, s. 5 (om skidåkare). —
-ÅR.
1) (om forngrekiska förh.)
b) till I 3 a ξ γ', om period omfattande nitton år. Palmblad Fornk. 1: LXV (1843). En alldeles särskild uppmärksamhet förtjänar .. Diodorus' uppgift, att mellan vart och ett av .. (Apollons) besök (hos hyperboreerna) förgår en period av 19 år, som grekerna kalla ett storår. UpplFmT 12: Bil. 306 (1930).
2) (i vissa trakter) till I 8 d α: lyckosamt l. framgångsrikt l. gott år; i sht i pl. Under ”storåren” i början af 1870-talet .. tog landthandeln stark fart med allehanda lyx- och öfverflödsvaror vid sidan af de behöfliga. Modin GTåsjö 225 (1916). Det var 70-talets s. k. storår, som satte in med goda skördar, höga priser och rika arbetstillfällen. SagSed 1958, s. 35. —
(I 3 b γ) -ÄGARE. handel. om person l. företag o. d. som äger fler aktier än någon annan i ett företag (l. äger merparten av aktierna) o. därigm har huvudinflytande l. kontrollen över detta, stor aktieägare. SvD 18/9 1974, s. 12. —
(I 1 b ζ) -ÄLV. (i sht i vissa trakter) stor älv. Zetterstedt SvLappm. 1: 218 (1822). Nordsveriges storälvar fr. o. m. Torneälven i norr t. o. m. Klar- och Dalälvarna i söder. SvGeogrÅb. 1929, s. 138.
-ÄNDA l. -ÄNDE.
1) till I 1 b, om den största l. grövsta l. bredaste ändan av ngt, grovända, tjockända; motsatt: lillända, smalända. Widh lilla enden är .. (stenen) en all. bredh, och widh stooränd 5. qwarteer. RannsaknAntikv. II. 1: 119 (1685). Humlan .. är (icke) aldeles torr .. förr än storändan är så torr som tåppen, och den inra stielken låter bryta sig när han gnuggas. Serenius EngÅkerm. 246 (1727). En stocks tjocklek mätes ej efter storändan, utan efter lilländan. Meurman (1847). En .. man .. sitter i storändan .. med ena benet i båten och det andra i vattnet. TurÅ 1936, s. 139. särsk. bildl., dels i uttr. bära l. hålla i storändan, göra det tyngsta l. svåraste arbetet, ha huvudansvaret, dels (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) [jfr sv. dial. slå upp storändan; jfr äv. sv. dial. slå storändan i vädret, slå på stort, bjuda storslaget] i uttr. slå upp storändan, eg. i fråga om generöst upphällande ur (brännvins)flaska o. d. som vänds upp o. ner (så att öppningen på flaskan pekar nedåt), slå på stort, vara frikostig l. generös o. d. I dag så slår han up stoor-ändan. Celsius Ordspr. 12: 619 (1714). Weste FörslSAOB (c. 1817: hålla). Granlund Ordspr. (c. 1880: bära).
2) (†) till I 1 b κ, hos person: ända, bakdel. (Under jakten) mötte för:de Bencht honom och begyntte tretta och befalte sigh skiuta vti stårendan, effter som han sielff her för reta tilstod, och med thet samma slogh han till så fem hagel togo honom i låret. BtFinlH 2: 234 (1588).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 5 l, om den förnämsta platsen vid bordet (där hedersgäster o. huvudpersoner placeras). Brud ock brudgum, prästen, ”frun” ock för övrigt annat ”härrskap”, som kan vara bjudet, taga plats vid ena ändan (storändan) av det längsta bordet. Landsm. XI. 4: 16 (1896). När äntligen alla tagit plats, ställer sig ett barn uppe vid storändan ock läser högt alla bordsbönerna, som stå i slutet av katekesen. Därs. 17.
(I 1 b κ) -ÄNNAD, p. adj. (numera bl. arkaiserande l. ålderdomligt) som har stor l. bred panna. Linc. Pppp 1 a (1640). —
(I 3 a χ) -ÄTA, -eri (se avledn.), -ning. (vard.) jfr -ätare. Nästan alt tjenar til näring för desze storätande djur (dvs. kackerlackor) och nästan intet är fredadt för deras tänder. Oldendorp 1: 111 (1786).
Avledn.: storäteri, n. (vard., numera bl. mera tillf.) omåttligt l. överdrivet ätande. Reuterdahl Mem. 50 (1856). —
(I 3 b α, 4 b) -ÄTARE. [jfr -äta] (vard.) om person l. djur som äter mycket l. omåttligt; äv. bildl.; jfr -frossare. Juslenius 363 (1745). Gustaf (Stridsberg) var storätare på det andliga området. Laurin Minn. 3: 162 (1931). Fiskgjusen är en riktig storätare. SvNat. 1935, s. 117. särsk. (†) ss. namn på djur; särsk. dels om fjärilen Bupalus piniaria Lin. (vars larver är mycket glupska), tallmätare, dels om järven. Orrelius Djurkänn. 224 (1776; om järv). JernkA 1851, s. 284 (om tallmätare). —
(I 3 a χ) -ÄTEN, p. adj. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som äter (överdrivet) mycket (o. ofta), stor i maten. UrKorrCronholm 198 (1850). Moberg Utvandr. 363 (1949; om kreatur).
Avledn.: storätenhet, r. l. f. (föga br.) om egenskapen l. förhållandet att vara storäten. DN 1913, nr 15653 B, s. 4. —
(I 5 h) -ÄTTAD, p. adj. (i vitter stil) av förnäm l. ansedd ätt l. familj, högättad; jfr -släktad. Botin Utk. 141 (1757). —
(I 4 a ν) -ÄVLAS, v. dep. (numera bl. ålderdomligt) i hög grad ävlas. Hillgren Delsbo 3: 107 (cit. fr. c. 1750). —
(I 1 b) -Ö. stor ö; särsk. om den största av två l. flera öar. VFl. 1911, s. 6. (Älgen) gick i land på någon av storöarna. Hellström Storm 45 (1935). —
(I 1 b κ) -ÖGA. [jfr t. grossauge] stort öga; särsk.
1) (†) metonymiskt, om en fiskart med stora ögon. (Sv.) Storöga .. (fr.) Grosyeux. Nordforss (1805). (Sv.) Storöga .. (t.) Grossauge .. (eng.) a kind of fish. ÖoL (1852).
2) [jfr likn. anv. i t.] (numera bl. tillf.) ss. smeknamn till l. om barn. Giör min recommendation wed howett hos alla och hos madame Gravendal och hennes lilla stooröga som jag lemna i Hambourg. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 32 (1691).
Ssg (till 1; †): storög-uggla. om fågeln Aegolius funereus Lin. (Ae. tengmalmi Gmel.), pärluggla (som har påfallande stora ögon). Strix tengmalmi Gm .. större Stenuglan. Storöguga (felaktigt för storögugla). 3ASScUps. VIII. 7: 13 (c. 1700). —
(I 1 b κ ε') -ÖGD, förr äv. -ÖGAD, p. adj. [jfr t. grossäugig]
1) som har stora ögon; äv.: vars ögon är uppspärrade av förvåning l. häpnad l. undran l. skräck o. d., särsk. (övergående i överförd l. bildl. anv.; jfr 2): häpen l. förvånad o. d., i sht i uttr. bli storögd, göra stora ögon, häpna l. bli förvånad o. d.; äv. ss. adv.: med stora l. uppspärrade ögon, äv. (övergående i överförd l. bildl. anv.; jfr 2): med ögonen på skaft, häpet, förvånat o. d. En storögd uggla. Barnen tittade l. bligade l. stirrade storögt på främlingen. Serenius Ccc 1 a (1734). De råkade, i huset där de bodde, en Officerare, som blef storögd, at se twå unga wälklädda personer, utan wagn och utan betiening. Säfström Banquer. E 3 a (1753). (Sv.) Storögad .. (Fr.) Etonné. Nordforss (1805). I en .. träbur (i fattighuset) satt en liten 12-årig flicka, som tittade storögt från den ena till den andra. Wästberg SvHerr. 124 (1934). Kan man vara gift med en karl i tjugo år utan att ha reda på, vad han tycker om för mat, frågade Ann-Marie storögd. Widegren Johanssons 85 (1939).
2) i bildl. anv. av 1; särsk. med huvudord betecknande sinnesrörelse l. känslostämning o. d. (t. ex. förvåning, beundran, allvar), ofta liktydigt med dels: häpen l. förbluffad o. d., dels (med förbleknad bet.): stor; äv. ss. adv. Fahlcrantz Schiller Fiesko 145 (1821; om misstanke). Stjärnorna skulle fortsätta att i evighet blinka och glimma storögdt klara och kalla. Angered-Strandberg Prär. 102 (1898). Hon såg på lärarinnan med storögd förvåning. Stockenstrand Utv. 115 (1907). Silfverstolpe Boleslawski o. Woodward PolskRytt. 50 (1933; om beundran). Heerberger NVard. 308 (1936; om allvar). särsk. (†) om mineral o. d.: grovkristallinisk. Hiärne Berghl. 447 (1687). Bromell Berg. 15 (1730).
Avledn. (till -ögd 1, 2): storögdhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara storögd. Högberg Utböl. 1: 165 (1912). —
(I 1 b κ) -ÖRAD, p. adj. som har stora öron; jfr -örot. VarRerV 9 (1538). särsk. i namn på vissa djur.
a) (föga br.) i uttr. storörad dammsnäcka, om dammsnäckan Lymnaea auricularia Lin. FoFl. 1912, s. 194.
b) (†) i uttr. storörade flädermusen, om fladdermusen Plecotus auritus Lin., långörad fladdermus. Stor-Örade Flädermusen. Dennas öron äro längre än hufvudet. Gravander Buffon 2: 163 (1806). —
(I 1 a) -ÖRING. storvuxen form av laxöring som lever i vissa större sjöar; äv. koll. TurÅ 1898, s. 65. (I fjällsjön) var .. gott om storöring. Modin NorrlSkogVatt. 125 (1920). —
(I 1 a) -ÖRONFLADDERMUS. zool. fladdermus tillhörande ordningen Megadermatidae; i pl. äv. om ordningen. DjurVärld 11: 378 (1960). —
(I 1 b ν) -ÖRT. stor ört; förr särsk. om växten Cicuta virosa Lin., sprängört. Argillander hos Linné Bref I. 3: 91 (1753). VäxtLiv 5: 355 (1940). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMBARDUN. sjöt. bardun som stöttar storöverbramstången; jfr -bovenbrambardun. Ramsten 9 (1866). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMBOLIN. sjöt. bolin som är fäst vid storöverbramseglet. Frick o. Trolle Sjöm. 189 (1872). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMBRASS~0002. sjöt. tåg som tjänar att svänga storöverbramrån i horisontal riktning; jfr -bovenbrambrass. Frick o. Trolle 179 (1872). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMFALL~0002. sjöt. fall varmed storöverbramseglet hissas l. firas; jfr -bovenbramfall. WoJ (1891). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMLÄSEGEL. sjöt. läsegel som föres utanför storöverbramsegel; jfr -bovenbramläsegel. UB 7: 333 (1874). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMRÅ~0002, äv. -ÖVERBRAMSRÅ~0002. sjöt. på en råseglare, om övre rån på storbramstången på stormasten; jfr -bovenbramrå. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMSEGEL. sjöt. på en råseglare, om översta seglet på stormastens bramstång, vilket är fäst vid storöverbramrån; jfr -bovenbramsegel. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). De dagliga seglen (på linjeskepp byggda under 1800-talet) .. voro .. på stormasten: storsegel, stormärssegel, storbramsegel och storöverbramsegel. Hägg TretungFl. 46 (1941). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMSTAG~0002. sjöt. tåg som stöttar storöverbramstången; jfr -bovenbramstag. Ramsten 16 (1866). Storöfverbramstaget (inskäres) genom ett hål i förbramesselhufvud ned till förmärsen, der det ansättes. Frick o. Trolle 175 (1872). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMSTAGSEGEL. sjöt. om det segel som förs på storöverbramstaget. Frick o. Trolle 112 (1872). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMSTÅNG~0002. sjöt. om övre delen av en storbramstång; jfr -bovenbramstång. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. (1856). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMTOPP~0002. sjöt. topp(en) på storöverbramstången; jfr -bovenbramstång. UB 7: 362 (1874). —
(I 1 b φ) -ÖVERBRAMVANT~0002. sjöt. vant som sidledes stöttar storöverbramstången; jfr -bovenbramvant. Konow 75 (1887). —
(I 3 a) -ÖVNING. stor l. omfattande övning. Larsson i By GGodTid. 94 (1941; i fråga om militärövning).
B (numera bl. i ssgrna STORA-SYSTER, -SYSTERLIG): STORA-BORD, -BRASS, -FLICKA, -FURSTE, -HJÄRN-ADEL, -KORS, se A. —
((I 1 a o.) I 2) -SYSTER. (stor- 1895. stora- 1910 osv.)
1) om ngns äldre l. äldsta syster; i sg. obest. äv. med best. bet.; motsatt: lillasyster. Magistern var inne med stor-syster i lusthuset, dörren var igen. Hallström GHist. 2 (1895). Först blir det ett litet slagsmål kring boken tills lilla-syster rycks undan av stora-syster. Wassing Dödgr. 92 (1958). Har du lust att göra mig en tjänst? frågade Johan och nickade åt sin storasyster. Hesslind Sista 157 (1974). Anm. till 1. I slang(artat spr.) används formerna storasyrra, best. -an; pl. -or. DN 9/11 1975, s. 5 (: storasyrror, pl.).
2) [bildat efter mönster av store-bror 2] (mera tillf.) om kvinna som ägnar sig åt överdrivet noggrann o. småaktig kontroll av ngt o. d. (i sht i fråga om ngt oväsentligt). SvD 4/2 1981, s. 10.
Avledn. (till -syster 1): storasysteri, n. (tillf.) om den förmyndarmentalitet l. den förmyndarattityd l. nonchalans o. d. som (stundom) karakteriserar l. utmärker en storasyster i förhållande till hennes småsyskon. Det barnsliga hos Py .. hänger intimt ihop med dig. Med ditt förbannade storasysteri. Gustaf-Janson Äng. 199 (1967). —
((I 1 a o.) I 2) -SYSTERLIG. (stor- 1957—1964. stora- 1939 osv.) [avledn. av -syster] som ngn ger l. har i sin egenskap av storasyster; som anstår l. kännetecknar en storasyster l. storasysters; äv. ss. adv. Jan .. hade hon varit snäll emot på ett storasysterligt sätt. Edqvist 2Äkt. 269 (1939). Han såg för sig Berta, gillande, med storsysterlig välsignelse i ögonen. Swensson HSjöbeck 159 (1957). Edlund Lessing 5Sann. 10 (1964; om tonfall). —
-VANT, -VESIR, se A.
C (numera bl. i ssgrna STORE-BRODERLIG, -BROR, -FALL, -HALS, -SKOT, -STAG): STORE-BLINDA, -BOLIN, -BOM, -BORD, -BRASS, se A. —
(I (1 a o.) 2) -BRODERLIG. (stor- 1958 osv. store- 1928 osv.) [jfr -bror] lik en storebror; som kännetecknar l. anstår en storebror l. storebrors; om ton, förmaning o. d. ofta med bibet. av överlägsenhet l. nonchalans l. nedlåtenhet o. d.; äv. ss. adv. OoB 1928, s. 661 (om sympati). E. klappade henne storebroderligt på axeln. Claque SkaffJulgr. 52 (1958). Hur storbroderligt är inte tonfallet till (systern) Mala (i brev) 23 juni 1894. Hammar Beskow 36 (1958). —
(I (1 a o.) 2) -BROR, förr äv. -BRODER. (stor- 1906 (: Storbröderna, pl. best.), 1911 (: storbrodern, sg. best.), 1914 (: storbröderna, pl. best.). store- 1900 osv.)
1) om ngns äldre l. äldsta bror; i sg. obest. äv. med best. bet.; motsatt: lillebror; stundom med bibet. av beskäftighet; äv. oeg., om djur. Ingenting kunde vara vackrare än att se store-bror .. draga lille-bror i en liten vagn. Geijerstam Lillebr. 89 (1900). Ericson Fågelkås. 1: 123 (1906; i fråga om fågelungar). RArbman (1914) hos Arbman Silv. 9 (: storbröderna). Anm. till 1. I slang(artat spr.) förekommer formerna stor(e)-brorsa; best. -an; pl. -or. IdrBl. 1935, nr 116, s. 15 (: storbrorsans). Jag sticker nu så jag kan hålla ett öga på storebrorsan. Peterson NästIdyll 117 (1970).
2) bildl.; särsk. om myndighet l. organisation l. företag l. nation (äv. diktator) o. d. som är större o. mäktigare än annan l. andra liknande myndighet(er) osv.; särsk. om sådan myndighet osv. som visar förmyndarmentalitet l. spelar övervakare l. beskyddare l. rådgivare l. bedriver överdrivet noggrann o. småaktig kontroll o. d. av ngt l. ngn (i sht i fråga om ngt oväsentligt l. onödigt). Svenska landskommunernas förbund och Svenska Landstingsförbundet och deras förhållande till storebror, Svenska stadsförbundet. SvStadsförbT 1933, Jubileumsnr s. 81. Det är inte utan att storebror, järnvägen, kommer en smula i skymundan (för bussarna), fastän ju de båda kommunikationsmedlen samarbeta. Wallert RoslagFamn 24 (1944). Det var en sådan bild (på diktatorn) där blicken följer en vart man går. Storebror ser dig lydde affischtexten. Holmberg Blair 1984 7 (1950).
-komplex. till -bror 1, 2, om mindervärdeskomplex som ngn känner inför sin storebror; särsk. om mindervärdeskomplex som en mindre o. obetydligare nation o. d. känner inför en större o. mäktigare. Kanadapressens skriverier speglar ofta ett alldeles speciellt problem: storebrorkomplexet gentemot USA. DN(A) 6/6 1965, s. 2.
-känsla. till -bror 1: känsla att vara storebror. Den lille brodern .. var allas älskling, och Göstas storebrorskänsla hade blivit sjukligt stegrad. Hedberg Större 301 (1946).
-land. till -bror 2, om ett (i visst avseende) större o. betydelsefullare land i förhållande till ett mindre o. obetydligare. SvLittTidskr. 1975, nr 2, s. 35 (i fråga om rikssvensk modernism gentemot finlandssvensk).
-mentalitet. särsk. till -bror 2. Både de norska och finska delegaterna (i Nordiska rådet) har visat missnöje med den svenska regeringens storebrorsmentalitet. SvD 17/2 1971, s. 1.
-ton. särsk. till -bror 2. En storebrorston, som förolämpar bönderna — ”här kommer han, kantänka, och vill lära oss”. Karlgren BolsjevRyssl. 240 (1925). —
-BUKGÅRDING, -BY, -BÖNDAG, -ESELHUVUD, -FALL, -FJÄDER, -FRUKOST, -FURSTE, -GIGTÅG, -GÅRD, -GÄRD, -HALS, -HERTIG, -JUNGFRU, -KARDEL, -KORS, -KÖPMAN, -LÅNGSALNING, -MAST, -MESANTACKEL, -MODER, -MÄRS, -NOCKGÅRDING, -NOCKTALJA, -RÅ, -RÖST, -SALNING, -SKOT, -STAG, -STIG, -STUGA, -STÅNG, -STÄNG, -TOPPLÄNTA, -TURKEN, -TÅ, -VANT, se A. —
D: (I 1 b) STORT-GÖRANDE, p. adj. (†) i uttr. stortgörande glas, om förstoringsglas. Block MotalaStr. 8 (1708). Möller 1: 1205 (1745). —
(I 1 b) -SKRIVEN, p. adj. (†) om pappersark: på vilket ngn skrivit med stor (o. spatiös) stil. Hvad som skulle skrifvas lemnas åt dig (P. Wieselgren) sjelf .. och det borde ej gå öfver 2 af dina stortskrifna ark. UrKorrCronholm 325 (1849). —
-TÄNKT, se A. —
(I 11 b α) -VERKANDE, p. adj. verkande i stor stil l. i stor utsträckning l. omfattning o. d. Vidskepelsen .. är ett arf till kraftiga, stortverkande, fortskridande naturer; otron är svaga, småsinnade, bakskridande, i sig själfva inskränkta människors egendom. Strindberg BlåBok 437 (1908).
E: (II 2 a β (o. ε)) STÖRST-DRÄNG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den äldste drängen (som hade de mest ansvarsfulla uppgifterna) på en lantgård; jfr stor-dräng 2. In kommo karlarna .. efter ålder och rang, först störstdrängen, så halfkarlen. Hansson Kås. 20 (1897). Hästarna stod i bestämd ordning i stallet med störstdrängens hästar först, närmast dörren. Fatab. 1970, s. 156. —
(II 2 a β (o. ε)) -JUNGFRU. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om den äldsta (o. mest betrodda) av pigorna på en lantgård. LD 2/7 1927, s. 8. —
(I 3 b δ, 8) -KUND. (mera tillf.) om den förnämsta o. viktigaste kunden i en kundkrets, som handlar mest. Lindgren OrmVäg 41 (1982). —
(II 2 a γ) -PARTEN, sg. best. (vard.) största delen (av ngt), det mesta; stundom övergående i adverbiell bet.: till största delen; jfr stor-part. Lo-Johansson Zig. 87 (1929). Just ingenting (av kläderna) är vidare vackert längre, det är slitet och utslitet störstparten. Aurell Skill. 39 (1943). Jag gör störstparten själv. Ahlin GillGång 87 (1958). —
(II 2 a β (o. ε)) -PIGA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr stor-piga. Vid fyratiden (på vintermorgnarna) högg husmodern eld på fyrkaret ock tände svafvelstickan ock talgljuset, så att störstpigan kunde få se, medan hon ”kölnade” i stugeugnen. Landsm. VIII. 2: 6 (1891). —
F: (II 2 a γ) STÖRSTA-DELS. till största delen. Then Swenske handtering som förr störste deels på Östersiöstäderne gånget hafwer. RR 19/8 1643, s. N 3 a. Fettbecket (erhållet ss. biprodukt vid stearinframställning) innehåller .. (bl. a.) högre fettsyror, störstadels oxifettsyror, högre alkoholer samt koppar- och järntvål. 2NF 38: 494 (1926).
Avledn.: STORA, v.; äv. (i bet. II) STORAS, v. dep. (-a c. 1660—1869, 1966. -as 1734 osv.) [sv. dial. stora sig, storas, göra sig stor l. dryg, vara högmodig]
I. i icke deponentiell anv.
1) till I 4, 6, 8: förstora (ngt; se förstora b); öka l. dyl. (se stora på). Ingen bör stora sina egna wälgärningar. Pfeif DeHabitu 273 (1713).
2) (†) till I 9, i uttr. stora på ngt, = II. Carlén Rosen 469 (1842). Den obesutne adelsjunkern, som, efter 1569 års (privilegie-)bref, ännu under de torftigaste vilkor kunde stora på sin frälsebörd, sin adeliga sköld, sina höga privilegier, hade naturligtvis .. frestelser att med öfverlägsenhet se ned på de ofrälse bönderna. Forssell Hist. 1: 131 (1869).
II. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. dep. till I 9: brösta sig l. göra sig stor l. yvas l. högfärdas; vanl. med bestämning inledd av prep. över (förr äv. på); äv. bildl. Serenius B 4 a (1734). Såsom på den .. allmänna Crediten Yppigheten dristigt storas .. och til slut trotsigt pockar på rättigheten at bedraga .. så har det ock gått til i mänskliga Samlefnaden. Thorild (SVS) 3: 89 (1791). Du som så storas på din kunskap, säj! / Hur var hon klädd som brud? Det vet du ej. Franzén Skald. 3: 29 (1829). Och de som yfvas öfver börd, och storas / På arfvegods och skatter, lära finna / Att sådant just var dem till men och skada. Wulff Petrarcab. 459 (1907).
stora på. (†) eg.: göra (ngt) större; ge (ngt) högre status o. d. Vi mente sådant (dvs. att icke visa fullmakt vid stilleståndsförhandling) icke passa sig, ej heller i bruk vara, väl vetandes, att det som en principal punkt skulle stora på titlarne, blef derom för denna gången allena handladt, och skildes åt med oförrättade ärenden. Brahe Tb. 38 (c. 1660).
stora upp, äv. opp. (tillf.) förstora upp (ngt), uppförstora. Om man läser om .. (”Stenbocks kurir”, H. Hammarberg) finner man till sin häpnad att det där med kurirandet inte betraktades som något särskilt märkvärdigt i hans karriär — det är Snoilsky som har storat opp det och gjort lyrisk dramatik av detta sändebud. DN(A) 16/2 1966, s. 8. —
STORAKTIG, adj.
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 2, om ngt (med avs. på handlingssätt l. egenskaper) som liknar l. erinrar om l. för tankarna till vuxenvärlden, ”vuxen”. Men se, det där skjutandet var något extra fint och storaktigt. Gawell-Blumenthal Hemb. 38 (1913).
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 5 k, klandrande l. ironiskt, i sht (närmande sig l. övergående i bet. 4) med bibegrepp av högfärd l. tillgjordhet o. d.: ”fin”, ”förnäm” o. d.; äv. utan klandrande bibet., till I 5 l: fin l. förnäm o. d. Brudns halsduk fladdrar som en krigsflagga, de sir ståtlit o storaktit ut. Laurén Stenvall Sockensk. 49 (1917).
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 9: högdragen l. dryg l. högfärdig l. inbilsk, stor på sig o. d.; som vill synas stor o. betydande; äv. i utvidgad anv., om ngt sakligt: som kännetecknas av högdragenhet osv.; äv. ss. adv. Schultze Ordb. 5094 (c. 1755). Storaktig .. (dvs.) Som gerna vill synas stor el. betydande. Weste FörslSAOB (c. 1817). J (djur i arken) borden väl af nöden och tacksamheten vara kurerade för all stor- och småaktig rangsjuka. Fahlcrantz 2: 2 (1825, 1864). Komposition och exekution .. låter nog i hög grad storaktigt, men kan också inskränkas till att heta: försök att skrifva en del visor samt uppöfning af .. förmågan att sjunga. Nyblom Minn. 2—3: 28 (1904). Om jag får säga min mening, så var Lomarken nog så storaktig af sig, och det vet han, att det ha böndren aldrin fördragit. Nordström Herr. 64 (1910).
Avledn.: storaktighet, r. l. f. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till storaktig 3, 4: egenskapen l. förhållandet att vara storaktig; om enstaka handling som vittnar om l. röjer denna egenskap. Nordforss (1805). Böndren ha tjänt pengar, men de ha också lagt sig på storaktighet och byggt gårdar, där de inte ha rum nog, och husen står mest tom och lyse af högfärd! Nordström Herr. 65 (1910). Den .. förmögne bergsmannen Daniel på Sveden, (hade) lyckats få landshövdingen i Falun .. till vittne vid sonens dop, en storaktighet, som Jesper Swedberg .. ingalunda underbjöd, då han bad själve Karl XI och änkedrottning Hedvig Eleonora till faddrar vid sin dotter Hedvigs dopakt i Stockholm. SvD(A) 1935, nr 195, s. 7. —
STORAN, sg. best. (vard.) till I 3 a ε γ', om visst kort med (tilldelad) hög valör i vissa kortspel; vanl. om ruter tio. Werner o. Sandgren Kortox. 40 (1949; om högsta trumf i ”pitch”). —
STORHET, STORLEK, STORLIG, STORLIGEN, se d. o. —
STORNA, v.; anträffat bl. i inf. o. pr. sg. -ar. (†) till I 9: vara högfärdig l. yvas l. högfärdas o. d. VDAkt. 1668, nr 1. —
STÖRRESKAP, n. (tillf.) till II 1 a ε, i uttr. ngns störreskap, för att beteckna att ngn är större o. förnämare l. har högre status än andra. (Han lät sådana personer ingå i styrelsen) som gjorde sällskapet fint och samtidigt framhävde hans störreskap. Ahlin Markn. 384 (1957).
Spoiler title
Spoiler content